Wikibooks svwikibooks https://sv.wikibooks.org/wiki/Wikibooks:Huvudsida MediaWiki 1.45.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikibooks Wikibooksdiskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 0 4521 57424 57423 2025-06-22T13:05:44Z Yvwv 636 /* Religion och andlighet */ 57424 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Två är ett sällskap, tre är en folkmassa=== Att umgås på tu man hand medför ett särskilt ansvar. Här finns större möjlighet att sägs saker man inte vill föra vidare. ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Man svarar på tilltal, om inte tilltalet är rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen "hur mår du?" är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om den ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen "hur mår du?" undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minst provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' Man ska undvika att ställa frågor som tvingar motparten att säga för mycket. Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. När bordsbön är påkallad vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. I mindre middagar hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan även förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Om det mot förmodan är fler än två tacktal, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra, och på samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras ljudsamtal. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] jy8zeyd72ucyrvrfsw5ugmw5qltnnyn 57425 57424 2025-06-22T13:11:25Z Yvwv 636 /* Bordsbön */ 57425 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Två är ett sällskap, tre är en folkmassa=== Att umgås på tu man hand medför ett särskilt ansvar. Här finns större möjlighet att sägs saker man inte vill föra vidare. ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Man svarar på tilltal, om inte tilltalet är rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen "hur mår du?" är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om den ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen "hur mår du?" undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minst provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' Man ska undvika att ställa frågor som tvingar motparten att säga för mycket. Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Om det mot förmodan är fler än två tacktal, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra, och på samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras ljudsamtal. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] 0k3zw6tpsrlk3pc8qvgm085hylheleh 57426 57425 2025-06-22T13:24:36Z Yvwv 636 /* Tal */ 57426 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Två är ett sällskap, tre är en folkmassa=== Att umgås på tu man hand medför ett särskilt ansvar. Här finns större möjlighet att sägs saker man inte vill föra vidare. ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Man svarar på tilltal, om inte tilltalet är rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen "hur mår du?" är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om den ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen "hur mår du?" undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minst provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' Man ska undvika att ställa frågor som tvingar motparten att säga för mycket. Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra, och på samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras ljudsamtal. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] 6a3fm6br3ogpysli1dhuc6y4nh0d0la 57427 57426 2025-06-22T13:26:05Z Yvwv 636 /* Mobiltelefon */ 57427 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Två är ett sällskap, tre är en folkmassa=== Att umgås på tu man hand medför ett särskilt ansvar. Här finns större möjlighet att sägs saker man inte vill föra vidare. ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Man svarar på tilltal, om inte tilltalet är rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen "hur mår du?" är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om den ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen "hur mår du?" undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minst provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' Man ska undvika att ställa frågor som tvingar motparten att säga för mycket. Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] rld5e91v5yijfzyn486iexowovvf89x 57430 57427 2025-06-22T21:35:23Z Yvwv 636 /* Att bryta isen och kallprata */ 57430 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Två är ett sällskap, tre är en folkmassa=== Att umgås på tu man hand medför ett särskilt ansvar. Här finns större möjlighet att sägs saker man inte vill föra vidare. ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' Man ska undvika att ställa frågor som tvingar motparten att säga för mycket. Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] mciyh9njtcwhsou6i3z9iyicbv56o3o 57431 57430 2025-06-22T21:39:09Z Yvwv 636 /* Samtal och vänskap */ 57431 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' Man ska undvika att ställa frågor som tvingar motparten att säga för mycket. Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== : ''Två är ett sällskap. Tre är en folkmassa.'' Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Man kan tyvärr inte räkna med att motparten är lika förtrolig; i så fall får man påpeka att "det här stannar mellan oss". Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] dhbz5iuwpagbjlj0sk9cy7yjganbgik 57432 57431 2025-06-22T21:59:37Z Yvwv 636 /* Var personlig men inte privat */ 57432 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' '''Undvik att ställa privata frågor.''' Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== : ''Två är ett sällskap. Tre är en folkmassa.'' Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Man kan tyvärr inte räkna med att motparten är lika förtrolig; i så fall får man påpeka att "det här stannar mellan oss". Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] k4zqviwu9hbimdw0s25h3gd4jehnd4q 57433 57432 2025-06-22T22:36:49Z Yvwv 636 /* Vickning */ 57433 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' '''Undvik att ställa privata frågor.''' Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== : ''Två är ett sällskap. Tre är en folkmassa.'' Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Man kan tyvärr inte räkna med att motparten är lika förtrolig; i så fall får man påpeka att "det här stannar mellan oss". Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. På motsvarande sätt kan en stor lunch avslutas med en lätt vickning runt klockan 18, som ersätter middag. Det kan finnas förvirring kring huruvida vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] 4ltvkuiptcue3n3yljawg9iz25sb6kn 57434 57433 2025-06-22T22:40:11Z Yvwv 636 /* Mat */ 57434 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' '''Undvik att ställa privata frågor.''' Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== : ''Två är ett sällskap. Tre är en folkmassa.'' Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Man kan tyvärr inte räkna med att motparten är lika förtrolig; i så fall får man påpeka att "det här stannar mellan oss". Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter gåbortpresent; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. På motsvarande sätt kan en stor lunch avslutas med en lätt vickning runt klockan 18, som ersätter middag. Det råder förvirring kring om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten eller litar på sin sångröst. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] aebsnlalyrx3nh99d2ofrbsbxoeahdh 57435 57434 2025-06-22T22:46:29Z Yvwv 636 /* Allsång och snapsvisor */ 57435 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' '''Undvik att ställa privata frågor.''' Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== : ''Två är ett sällskap. Tre är en folkmassa.'' Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Man kan tyvärr inte räkna med att motparten är lika förtrolig; i så fall får man påpeka att "det här stannar mellan oss". Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter gåbortpresent; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. På motsvarande sätt kan en stor lunch avslutas med en lätt vickning runt klockan 18, som ersätter middag. Det råder förvirring kring om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång finns inga krav på att hålla ton. Om man inte kan texten eller tvivlar på sin sångröst, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet, och ligger framme från leverans till tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Brev är, till skillnad från vykort och högtidskort, att anse som privata, och ska läggas undan. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] gak6w8n4nmcjx456n5rq0dr65bb19f2 57436 57435 2025-06-22T23:11:40Z Yvwv 636 /* Brev, vykort och högtidskort */ 57436 wikitext text/x-wiki : ''Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se [[Wikibooks:Riktlinjer/Etikett]] för etikett på Wikibooks.'' '''Etikett''' är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal. ⚠️ '''Varningstriangel''' används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är inte värre än att det ser udda eller ovant ut. De triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap. 🌐 '''Jordgloben''' markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung har olika vanor. Som infödd svensk ska man följa svensk sed i Sverige. Människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed, liksom svenskar utomlands inte till alla delar förväntas känna till eller följa lokal sed. Så länge de inblandade känner till olikheterna och visar god vilja, kan de anpassa sig till varandra. 🎩 '''Hatten''' markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar. == Inledning == Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner. Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra. Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade. Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig. Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten. === Vad etikett inte är === En presentation behöver ofta inledas med en kortfattad genomgång av det som ''inte'' ingår av presentationen. Det är lämpligt även här. Etikett omfattar nämlingen inte ''alla'' sorters normer för, eller beskrivningar av, mänskligt beteende. '''En etikettbok är således...''' * '''ingen lagbok.''' Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten, nyttja illegala droger eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag. Det som är olagligt är underförstått också olämpligt, och blir överflödigt att avråda från i en etikettbok. Omvänt ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar, och etikettsbrott ska normalt inte föranleda straff. * '''ingen uppförandekod eller ordningsstadga.''' Man kan tänka sig att gott uppförande består av tre skikt. Först kommer lagen, som en stomme för att samhället alls ska sitta ihop. Sedan kommer lokala ordningsregler som finns på arbetsplatser, skolor, föreningar och andra sociala rum. Se motsvarar byggnadens innerväggar. Etiketten är det estetiska lagret i samhällsbygget; en fernissa som ger elegans och skönhet. Eftersom de flesta bussbolag har ordningsregler som förbjuder passagerarna att dricka alkohol, ligga ner i sätena och spela musik ur högtalare, står det inte i en etikettbok. Däremot finns det en del råd om hur man ska bete sig på en buss, utöver den lindriga ansträngningen att följa reglerna. * '''ingen handbok i sammanträdesteknik och föreningsliv.''' Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser, och de kan skilja sig åt mellan organisationer. Återigen är etiketten ett komplement till befintliga regler. * '''ingen kokbok eller hemkunskapsbok.''' Matlagning, städning och annat hushållsarbete är viktiga färdigheter, men de lär man sig inte genom att läsa en etikettbok. Etiketten sätter normer för servering, dukning och bordsskick, men genomförandet får du själv öva på. * '''ingen kläd- eller stilguide.''' Etikett definierar klädkoder, och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till en dräkt för arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, finns annan litteratur. Se [[stilguide för herrar]]. * '''ingen retorikbok.''' Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur. * '''ingen psykologibok eller självhjälpsbok.''' Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör, eller hur man kan öva på att ändra beteendemönster. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man ''bör'' göra. * '''ingen bok om etnologi, antropologi eller sociologi.''' En etikettbok kan beskriva sociala normer, deras historia och deras sammanhang, och skillnader mellan kulturer. Men som nämnts ovan handlar etikett inte i första hand om hur andra gör eller har gjort, utan om hur man ''bör'' göra. * '''ingen relationsguide.''' Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt (eller att låta bli) men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande. * '''ingen bok om barnuppfostran.''' Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna. Således handlar etikett till stor del om '''"oskrivna regler"''', där etikettboken utgör ett undantag där de faktiskt är skrivna. De skrivna reglerna är nedskrivna i andra böcker. === Grundprinciper === '''[http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln Den gyllene regeln]''' finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. * ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)'' '''Människor är olika.''' Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att ''du själv'' är bekväm med ett beteende, betyder inte att ''andra'' är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga. Regeln skall tolkas som respekt för vad den andra är bekväm med – du vill ju att andra skall respektera dina gränser. '''Heder''' är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där. * Den som gjort ett misstag som inte kan nonchaleras bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget. * Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk. 🌐 "Ansikte" (''face'') är ett begrepp i östasiatisk etikett, där individens rykte i gruppen är ett centralt begrepp. I många fall går det att dra analogier till västerländsk etikett, men nyanserna skulle behöva en egen bok. '''Fångarnas dilemma''' och '''allmänningens tragedi''' är matematikers och ekonomers beskrivning av situationer där det ibland lönar sig att bete sig girigt och egoistiskt, i stället för att vara generös och lojal. Det är lättare att slänga skräp på marken i stället för i papperskorgen, men det blir besvärligt för alla andra. '''Lätt att göra rätt''' är en princip som sällan sköter sig själv. Vänster- och högertrafik brukar vara självreglerande; ingen tjänar på att köra mot trafiken. Men i många andra fall måste man se till att etiketten blir lättare att följa för alla parter. '''Ge mer än du tar.''' Kanske inte i första hand med pengar, men man får räkna med att "gå back" på artighetsgester, och ha svårt att känna sig berättigad till dem. Du kommer nog hålla upp fler dörrar än du har fått efter dig, du kommer ha fått lyssna mer på andras klagomål än du fått klaga själv, och du får bära ut fler soppåsar än du får utburna åt dig. ===När får man bryta mot reglerna?=== '''Nöd häver lag.''' Om det brinner, om någon har satt i halsen, eller om det plötsligt börjar ösregna på en trädgårdsfest, så är det självklart viktigare att sätta alla i säkerhet, än att följa etiketten. När man förlorat sin plånbok kan man be om att få låna pengar på ett sätt som inte ursäktats annars. '''Värden leder.''' I många fall kan värden markera att etikettreglerna lättas upp, eller säga det rakt ut. Om värden tar av sig kavajen under en middag, eller äter revbensspjäll med fingrarna, är det ursäktat att gästerna gör det. Självklart får gäster inte på eget bevåg ta över värdens privilegier, som att knappa på mobilen vid matbordet, ta ut mat från kylen, eller välja musik. God ton är inte till för att man ska glömma bort den dåliga tonen. Den är till för att spara den dåliga tonen tills den behövs. Människor som hela tiden skriker, svär och använder härskartekniker... hur vet man när de blir arga? ===Gör etiketten naturlig=== Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken. Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan man bara gör det riktiga. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ibland ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men även med dem gäller i allmänhet ''show, don't tell''. ===Historiskt och socialt sammanhang=== Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade. Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier. Det är också dags att bestämma att "bus eller godis"-rundan rimligen behöver ett fast datum, medan man kan ha en privat halloweenfest nästan när man vill under hösten. Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett". Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. ''Värd'' och ''värdinna'' var förr underförstått en make och en maka, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. '''Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket.''' Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd. I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter. Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner. Etikett brukar också uppfattas som ett klassmärke. Historiskt har etikett framstått som medelklassens sätt att ta efter överklassen. Men de flesta etikettregler kräver varken en förmögenhet, ansedda förfäder, en akademisk examen eller en fin adress; det enda som behövs är normalt kunskap och vilja. Många situationer är förstås lättare att hantera för den som har råd, men det finns ofta lösningar där man kan var sparsam men inte snål. ==Att vistas bland folk== : ''Vill du bli behandlad som en vuxen? Bete dig som en.'' 🌐 Sverige utgör en ytterlighet på många värderingsskalor. Bland annat gör vi stor skillnad mellan offentligt och privat umgänge. ===Undvik trängsel=== Att '''begränsa sitt utrymme''' är en princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor. Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. Stå inte still i en dörrpost. I trängsel ger man utrymme för människor som vill passera. Den som behöver tränga sig förbi stillastående människor följer en "trängseltrappa" enligt följande, med 3-6 sekunders väntetid mellan stegen, beroende på hur bråttom man har. Om ett steg löser problemen, är nästa steg onödigt. # Stanna på armlängds avstånd från personerna # Försök möta personens blick # Säg "ursäkta" i anpassat tonläge # Rör lätt vid axeln på någon person som verkar tåla det # Säg "ursäkta, går det att passera?" Om personen i det här läget har ignorerat dig eller vägrat flytta sig, så får man i en nödsituation tränga sig förbi; annars får man ge upp och antingen vänta på att personen flyttar sig, eller välja en annan väg. På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Där det är trångt går sällskap i fil, i stället för i bredd. Nyförälskade par kan lockas av att gå hand i hand precis överallt, men nog är det ännu mer romantiskt att leda sin partner efter sig. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan. Körbanan kan vara smutsig och blöt, och är till för biltrafik. Om det inte är nödvändigt på grund av trängsel, undviker man att gå hack i häl precis bakom en främmande människa. Om man inte behöver passera, kan man gå snett vid sidan så man är synlig för den andra personen. Man '''håller upp dörren''' för en person som kommer precis efter, om man har fria händer och orkar. Att hålla upp dörren villkoras inte av motpartens kön, ålder och status. ===Uppsikt och öppen front=== Håll uppsikt över din omgivning. Stå inte i vägen. Om det börjar regna, se om du och ditt sällskap har skydd! Behöver någon hjälp att bära? Är det till och med någon nödsituation? Är det någon i närheten som vill hälsa? En människa kan ofta hamna i en bubbla med en god vän, ett husdjur, en mobiltelefon, tidning, keps, solglasögon, hörlurar, glas med alkohol, ett rökverk eller något annat som drar bort uppmärksamhet från omvärlden. Vissa kan använda det som en sköld. Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme än vad som är skäligt. '''Visa öppen front.''' Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer. Ett undantag från att hålla öppen front, är för att skydda sig själv eller andra från någon som beter sig kränkande. ===Tider=== För möten, arbetsplatser, sport och många andra sammanhang, gäller att starttid är utsatt tid '''på sekunden'''. Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en '''samlingstid''' som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter. Före ett enkelt möte kan samlingstid vara 10 minuter före utsatt tid. För sin egen del kan man, om man har möjlighet, komma 5-15 minuter ''före'' samlingstiden, men avstå från att skryta om det. För sport, träning och liknande ska man vara '''ombytt på plats''' före utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja på utsatt tid. Samlingstiden anpassas efter väntad tid för ombyte; 15 minuter är rimligt för inomhusträning, medan t.ex. ishockey kräver längre ombytestid. Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid. * Att komma 1–4 minuter efter utsatt samlingstid räknas som att komma i tid, och behöver inte kommenteras. * Om man kommer 5–9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen". * Om man kommer mer än 10 minuter efter utsatt samlingstid, så börjar man närma sig starttiden, och då står hela aktiviteten på spel. I så fall hör man av sig till mötets ledare. En riktlinje är att en försening ska anmälas minst lika lång tid före den utsatta tiden, som förseningen förväntas bli. Om man ska mötas klockan 18, men väntas komma fram 18:20, så bör man förvarna om det senast 17:40. De enda tillfällen då det är kutym att komma ''efter'' utsatt tid, är hemmafester, öppet-hus-aktiviteter och akademisk kvart (se nedan). Värden bör ge ett '''tidsfönster''' mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra. 🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc.) så är man fortfarande i god tid. En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t.ex. med fördrink. Att vänta är inte behagligt. När någon väntar på att du ska bli färdig, undvik att fördriva tiden i onödan. I fall då någons sena ankomst inte är något problem, ska ingen kommentera den sena ankomsten. Om det är viktigt med tillrättavisning, så ska den ske diskret. ===Bullra inte=== Som buller räknas även tal, sång, musik och annat som man tänkt sig som välljud. Man är inte för högljudd eller långrandig. Man startar inte musikinstrument, högtalare eller maskiner när och där andra kan störas. Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (helgfria vardagar från 8 till 17). Det är till exempel olämpligt att köra motorgräsklippare på midsommarafton. I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07. Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik i en lägenhet fram till småtimmarna förutsatt att: * det är helg dagen efter * man har förvarnat grannarna * man håller sig inomhus med stängda fönster från klockan 22 * man minskar volymen vid midnatt * gästerna beter sig vettigt i bostadsområdet ===Att sitta=== Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon. Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när behov uppstår. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats. 🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla. Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler. Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade. Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet. Vuxna sitter i allmänhet inte på golvet – men om värden eller andra som känner husets vanor gör det så kan man gott följa exemplet. I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över. ===Lämna över föremål=== Vare sig det handlar om presenter, mat, bestick eller verktyg, är det en konst att räcka över föremål till någon. Om det inte är en nödsituation, ber man om mat och dryck med fraser som "skulle jag kunna få smöret". "Ge mig smöret" sparas tills det är bråttom, eller tills man behöver huta åt någon som inte verkar bry sig. Låt mottagaren få det bästa greppet om föremålet. Redan som barn ska man öva in ''var så god'' och ''tack'' som reflexer för att ge och ta. Ord som "här" och "här haru" ersätter inte "var så god". 🌐 I Östasien tar man emot gåvor med båda händer. Det är en fin gest även i Sverige. ===Trappor, rulltrappor och hissar=== '''Trappor används endast för passage.''' I en trappa ska man varken stå still, knappa på mobilen, sitta, eller ställa saker. Undantag är monumentaltrappor, som vid Helsingfors domkyrka. Att stå och dansa i en trappa på en nattklubb är höjden av uppblåsthet. Man låter andra människor hålla i trappräcket, om man själv inte behöver det. Människor som har svårt att röra sig får förtur, och den hjälp de behöver. '''Stå till höger''' i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Man står inte bredvid sitt sällskap, och inte heller i mitten. Den som är frisk k kroppen behöver inte hålla i båda handledare. I en hiss är det extra viktigt att begränsa sitt utrymme. Man vänder ryggen mot väggen och möter medpassagerarnas blickar. === Pengar === Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar man inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar). Om man alls ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara: : ''"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"'' : ''"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"'' : ''"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"'' Både snålhet och slöseri är synder. * Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp. * Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar. * Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc.). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt. * Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar. * Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas. En hemmamiddag kompenseras normalt med en gåbortpresent i storleksordningen 25-50% av vad maten kostar. * '''Räkna inte med att någon annan betalar.''' Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med. * Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du gått ut med en vän eller kollega, betala notan och säg att "vi får lösa det här en annan dag". ====Lån==== Om man måste låna pengar, så ska det vara från en anhörig eller en förtrolig vän, där vänskapen varat längre än lånet är tänkt att göra. Om man tänkt låna till ett krogbesök eller ett annat nöje, så ska man överväga om det inte är ett bättre alternativ att avstå från nöjesutgifter tills man fått mer resurser. Ett undantag kan vara om en vän föreslår en gemensam aktivitet tillsammans, och man säger att man inte har råd. Om vännen erbjuder sig att låna ut till nöjet, så kan man tacka för erbjudandet, och också betala tillbaka skyndsamt. Privata lån återbetalar man så snart man kan, gärna före avtalat datum, och verkligen före påminnelse. Om man är tvungen att förlänga ett lån, så måste man verkligen be om ursäkt. Detsamma gäller när man lånat saker, t ex paraplyer. === Tobak === Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig. Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar. Om man vill röka hemma hos någon, frågar man var det går bra att röka. En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten. Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa när du är uppklädd, välj helst vitt snus eller små portionssnus. Låt inte dosan ligga framme. Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden. 🌐 I många länder är det lagligt att röka cannabis; ännu inte i Sverige. Att en drog är laglig, betyder inte att bruket eller berusningen accepteras överallt. Inte heller skryter man om att man tagit droger, vare sig man gjort det lagligt eller olagligt. === Hygien och toalett === Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor. * Man rör inte vid ansiktet, annat än i badrum eller sminkrum. * Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa. * '''Kroppsljud döljer man så gott man kan'''; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder. 🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att '''tvätta händerna''' om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier. Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser. Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln. Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. '''Man stör inte någon som är på toaletten''' även om det är en urinoar eller annan allmän toalett, och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig. Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår. Man uträttar inte sina behov i en anlagd park, annat än i en nödsituation. '''Tuggummi''' använder man inte när man umgås i grupp, och särskilt inte på möten. == Hälsningar == === När hälsar man?=== I de flesta sammanhang gäller att '''man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning'''. 🎩 I naturen, i parker och i bostadsområden säger man hej till alla man möter, oavsett om man känner igen dem eller inte. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt. I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän. '''Vem hälsar först?''' Här har etiketten skilt sig åt mellan länder och generationer; att män hälsar på kvinnor, eller kvinnor på män. I Sverige på 2020-talet är det svårt att hitta någon användbar kutym, utan man hälsar i den ordning som är mest praktisk. Rent allmänt gäller att om man ska hälsa på en pensionär, så hälsar man först. Det brukar pensionären uppskatta. Man hälsar på personal, om man hinner. Man säger alltid "hej" till personal som ansvarar för en entré eller utgång, t ex bussförare, entrévärd på krogen, värd på ett konstgalleri, butikspersonal etc, även om man inte köper eller betalar något. Hälsandet är inte bara en artighet, utan också ett sätt för dem att hålla uppsikt över kunder/gäster/passagerare. Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar. Om man ser en bekant på stan, kan man börja med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (på dejt, pratar i telefon, är på dåligt humör, eller ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar. Om den bekante inte hälsar, så lämnar man personen i fred. Att ropa efter någon, är bara lämpligt om det är en gammal vän som man inte sett på länge. Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, sitter fast någonstans, t ex i ett fönster, eller är i överordnad ställning till personen man pratar med. Annars går man fram till den man hälsar på. Om ett sällskap av gäster kommer hem till någon, så bör värden presentera gästerna för de boende, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen. ===Beröring=== ⚠️ '''"Stopp min kropp"''' gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan. Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring. Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så undviker man andra kroppsdelar än skuldrorna och armarna. När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan. Den som har förkylning, influensa eller någon annan sjukdom som kan smitta genom beröring, men ändå behöver vistas bland folk, avstår från att röra andra. ===Handskakning=== Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl. En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen. Man tar av sig en handske när man skakar hand, med undantag för damhandske. Under handskakning har man inte handen i fickan, och man gömmer eller lägger undan rökverk och mobiltelefon. Den som vill uttrycka särskild uppskattning, kan göra en dubbel handskakning. Man undviker att bara fatta om personens fingrar, för att visa avståndstagande. ===Kindpussar=== 🌐 '''Kindpussar''' (''l'embrace'') är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss. Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland. ===Bugning=== 🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (''namaste'') och Thailand (''wai''). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller. I Sverige kan man buga lätt när man tar en person i hand, särskilt om det är en senior. ===Kyss på hand=== Förr kunde en man hälsa en ny bekant kvinna på handen. Idag kan det framstå som tillgjort, men det kan passa vid rätt tillfälle; om det är en uppklädd fest, och mannen och kvinnan har presenterats för varandra. Kyrkliga auktoriteter kan hälsas med en kyss på hand. Kyssen skall vara torr, utan saliv. ===Presentation=== När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden. Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra. 🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter. Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt. ==Samtal och vänskap== På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du. Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se [[#Tilltal. Du, ni och titlar]]) '''Fatta dig kort.''' Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse, och tid finns. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du. '''Du får gärna avbryta dig själv, tystnaden, eller en pinsam situation.''' Man avbryter om man har angelägen information ("middagen är serverad", "taxin har kommit") eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är 100% sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Anföranden på ett möte avbryts normalt endast av ordförande. Enda tillfället då man avbryter någon som håller tal, är när talaren är på väg att säga något ''extremt'' olämpligt. När man avbryter någon som sagt något olämpligt, finns en risk att olämpligheten uppmärksammas mer än om ingen avbrutit. Om en person medvetet sagt något olämpligt, kan det vara bättre att personen själv får fortsätta visa vad personen går för. Om en vän, kollega eller annan person som man bryr sig om, håller på att göra bort sig offentligt, är det rimligt att ta personen avsides för en diskret tillrättavisning. '''Missionera inte din livsstil''' när det inte är syftet med att träffas. Om du får tillfälle att berätta om dig själv, får du självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte din vänskap med någon mot att personen ska delta i en demonstration, en träning, en religiös ceremoni, eller annan aktivitet som du vill rekrytera till. ⚠️ '''Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva.''' Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder det varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Man undviker att uttrycka sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen. Undvik fraserna ''Jag tycker du ska...'', ''du borde...'' och ''du kan väl''; de tvingar in lyssnaren i ett löfte. '''Tillrättavisningar''' och '''utskällningar''' ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet på tu man hand. '''''Hatedom''''' är ett uttalat ogillande mot något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att ''fandom'' är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Berätta inte att du tycker illa om något som andra gillar. Om du tycker att en hobby eller ett kulturfenomen tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns. Man kan förstås tillåta en del rivalitet mellan subkulturer, som att AIK-are och djurgårdare retar varandra. Om en person försöker truga på dig ett evenemang eller en produkt som du avskyr, så avböjer du vänligt men bestämt. Undvik att raljera om hur mycket du ogillar det. '''6-sekundersregeln''' är en princip där man ska vänta ett ögonblick när någon sagt något upprörande eller olämpligt. Ibland är det bättre att bemöta en olämplighet med tystnad än konfrontation. '''Säg inte "jag vet".''' Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant". ===Att bryta isen och kallprata=== '''Kallprata när tillfälle ges.''' På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, har alla en plikt att hålla konversationen flytande. Tyst kan du vara ensam, med familjen, på bibliotek eller i kollektivtrafiken, men inte när andra avsatt tid för att umgås. Det är rimligt att bryta tystnaden efter 2-4 sekunder, om man inte har något väldigt viktigt att säga. Längre pauser än så faller under "sexsekundersregeln". Man svarar alltid på tilltal, med undantag för om någon sagt något rent oförskämt. Hellre kort än inte alls. Frasen ''"hur mår du?"'' är på engelska (''How do you do?''), franska (''Ça va?''), och många andra språk en ren artighetsfras utan bokstavlig betydelse. På svenska är det oklart om ''"hur mår du?"'' ska tolkas som en hälsningsfras eller en uppriktig fråga. Därför bör frasen undvikas när man inte vill ha en hälsodeklaration. En avslappnad konversation drivs framåt av '''öppna frågor''' som ger motparten möjlighet att svara på ett ledigt sätt, eller undvika svar som man inte kan eller vill ge. I inledande fraser undviker man frågor om människors privatliv, politik, religion och allt som kan verka det minsta provocerande. I värsta fall får man prata om vädret. ===Tilltal. Du, ni, titlar och namn=== I Sverige tilltalas kungligheter med titel i stället för ''du''; ''kungen'', ''prinsessan'' etc. Alla andra kan normalt tilltalas med ''du''. Fram till 1960-talets du-reform var det kutym att tilltala främmande vuxna med titel. ''Ni'' användes traditionellt i praktiken bara till personal, studenter och andra underordnade till talaren, eller i samma mening som man sagt titeln. Ni-reformen var en parentes i svensk språkhistoria, från 1870-talet till 1930-talet, för att säga ''ni'' till alla främmande vuxna, på samma sätt som på tyska och franska. Niandet blev aldrig etablerat, och Husmoderns ''Etikett och god ton'' konstaterar att det inte finns något "ni" i Sverige. '''Att säga ''ni'' till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.''' Det är naturligt att säga ''ni'' till en person som företräder ett kollektiv, till exempel en servitör på krogen, en tjänsteman på ett företag eller en myndighet, eller ett sällskap av gäster. : ''– Hej, går det att boka ett bord för fyra på lördag? : ''– Ja, när kommer ni?'' : ''– Har ni köttbullar?'' Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdagens kammare, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas med för och efternamn (Svea Svensson). : ''– Kan ordförande upprepa frågan?'' : ''– Kan advokat Karlsson stänga dörren?'' 🎩 Man ''kan'' hedra en person som man inte är nära vän med, genom att tilltala med titel, såsom ''doktorn'' eller ''herrn'', men det är inte nödvändigt. Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt. Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt. Man tilltalar människor med deras juridiska förnamn, eller med ett smeknamn som de presenterat sig med. Öknamn sparar man till gamla vänner som tål jargong. ===Etnicitet, nationalitet och språk=== I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur personen ser ut. En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte. Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska. Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är ''Where are you from?'' en berättigad fråga. Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung. Var och en får själv bestämma hur mycket de vill berätta om sitt ursprung. Man undviker att nämna stereotyper kring någon annan persons ursprung, tills man har en vänskaplig jargong. Man gissar inte någons ursprung, och inte ens skämtsamt tillskriver man en person ett felaktigt ursprung; man kallar till exempel inte en korean för "kines". Man låter en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat. På motsvarande sätt tvingar man inte in människor i fack efter stjärntecken, AIK-are eller djurgårdare, eller politiskt parti. Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska. ===Samtalsämnen=== Vissa konversationsämnen är bättre än andra. Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen. * '''Väder.''' Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare. * '''Körkort.''' De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer. * '''Lumpen.''' Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga. * '''Sig själv.''' Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det. * '''Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke''' eller annat som folk är ganska vana vid. * '''Religion.''' Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas. * '''Astrologi.''' En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska. ====Politik och andra kontroversiella ämnen==== Politik, religion och en del andra samtalsämnen brukar räknas som extra känsliga. Om man ska prata om dem, så gör man det helst med förtroliga vänner, där man har en grund för vänskapen. Man gör det inte heller för att bryta isen. Bland nya bekanta undviker man att leda in diskussionen på politik eller andra allvarliga ämnen. Om man har ett politiskt förtroendeuppdrag, så behöver man förstås nämna det om någon frågar. Om man sitter i en grupp med nya bekanta som yttrar åsikter som man inte alls sympatiserar med, så kan det klokaste vara att tiga, och att begränsa sitt umgänge med dem. ===Gester=== [[File:Sign of the horns.png|thumb|På hårdrocksspelning går det bra att göra "djävulshorn". Annars ska man helst avstå.]] ⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Undantag gäller subkulturella sammanhang, som på en rock- eller hiphopklubb. Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål. 🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret. ===Var personlig men inte privat=== Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på. Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part. * '''Privatekonomi''' * '''Politiska åsikter''' * '''Separation och tidigare relationer''' * '''Hälsa och sjukdom''' * '''Graviditet, och planer på att skaffa barn''' '''Undvik att ställa privata frågor.''' Om din kompis säger ''"Jag har ett par ärenden på stan, vi kanske kan träffas efter det?"'' så är det obefogat att fråga vilken sorts ärenden. Kompisen kanske vill slippa berätta om sitt besök hos terapeuten, gynekologen eller begravningsentreprenören. '''Undvik att kommentera andras utseende.''' Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Man kan ge komplimanger till någon som man känner privat, om denne byggt på sina muskler, skaffat en klädsam solbränna eller på annat sätt förändrat sitt utseende på ett sätt som är uppenbart positivt. '''Normalt kommenterar man aldrig någons övervikt eller undervikt''', vare sig de är inom hörhåll eller inte. Man ska undvika opåkallade kommentarer till någon som har gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken. Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt. '''En vuxen ska normalt inte kommentera ett barns kropp, utseende eller kläder.''' "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma, eller spela med i leken. ===Att ge och hålla löften=== I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några. På fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte som någon gett på fest eller vid lättsamt umgänge i grupp, ska alltså inte tolkas bokstavligt. Utmaningar i stil med att "vi borde cykla Vätternrundan" är ogiltiga om de avges under en fest. Inte heller utnyttjar man en fest eller annan lättsam träff för att truga fram löften, kvittera skulder, eller på annat sätt få ut en tjänst av någon annan. Om man träffar en person på en fest, och det råkar vara enda lämpliga tillfället att nå en seriös överenskommelse, så går man avsides för att hålla diskussionen. Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare" och "hoppas vi ses snart igen", men man bör undvika att göra upp konkreta planer på sittande fest. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda. ===Hemligheter och skvaller=== : ''Två är ett sällskap. Tre är en folkmassa.'' Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, bör du normalt inte föra vidare. Man kan tyvärr inte räkna med att motparten är lika förtrolig; i så fall får man påpeka att "det här stannar mellan oss". Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla redan är förtroliga vänner, så kan man nog vänta sig att det som man säger eller gör inte förs vidare. Om det finns en nyare bekant vid bordet, så får man utgå från att inga hemligheter kan bevaras. Vinsten av skvaller är att du gör mottagaren glad i några minuter. Det behöver balanseras mot det obehag som du skapar för den som du skvallrar om. Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar. I ett kompisgäng behövs en avvägning mellan att ha koll på varandra, och att bevara anförtrodda hemligheter. Det kan vara befogat att avbryta skvaller. Om en person i ett sällskap börjar prata om något som någon annan vill hålla hemligt, så är det befogat att avbryta med "vi pratar inte om det nu". Även när någon skvallrar grovt om en frånvarande part, är det befogat att avbryta. '''Förtal''' är i Sverige att sprida en konkret kränkande uppgift om någon. Om det är sant eller man har skäl att tro att det är sant, och om yttrandet dessutom är försvarligt, så är det inte förtal. Även om det inte är brottsligt att skvallra till vänner, så är '''försvarlighet''' och '''sanning''' rimliga krav gör att föra något vidare. Man för inte vidare påståenden som man själv har svårt att tro på. Allmänt undviker man också att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, sådant som skadar deras rykte, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, hälsa, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden. Att bevara en anförtrodd hemlighet är ett av få berättigade skäl att ljuga. ===Motgångar och klagomål=== Alla upplever problem och motgångar, må det vara i karriären, i privatlivet eller i andra sammanhang. Det är något som man helst pratar om på tu man hand med en tålmodig och förtrolig närstående; en partner, vän, familjemedlem eller kollega. Man undviker att prata om sina motgångar i ett större sällskap, och särskilt på fester och evenemang. Om någon vän pratar om sina problem vid fel tillfälle, så har man ett dilemma. Man behöver bekräfta att vännen mår dåligt och/eller har ett allvarliga problem. Samtidigt behöver man hindra vännens klagomål från att ta över hela konversationen. Om det är möjligt, så kan man försöka avskilja den klagande vännen från gruppen, eller erbjuda vännen att träffas på tu man hand en annan dag. Om en person haft verkliga motgångar blir man inget offer genom att höra talas om dem. Man klagar inte heller över dåliga situationer som man satt sig själv i. ⚠️ Man ska aldrig tolka någon annans motgångar eller uppoffringar som att personen har dragit nytta av det. Under inga omständigheter ska man se någon annans motgång som ett tillfälle att lägga nya plikter på personen. När din vän har blivit uppsagd, är det inte läge att påpeka att vännen fått gott om fritid och borde hjälpa dig att flytta. När din vän har separerat, är det fel tillfälle att fråga ut vännen om sitt nya spännande sexliv. När din vän har förlorat en anhörig, är det inte läge att gissa att vännen har fått ett generöst arv. ===Sanning och lögn=== : ''Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant.'' - Göran Persson Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt. '''Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar och obehag.''' Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner. Man får också låtsas bli glad åt en present som man inte gillar. Om en kollega frågar om man dejtar någon, men man inte vill berätta, så får man ljuga om att man för tillfället har som princip att inte dejta. '''Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar eller status, eller för att avvika från plikter eller ansvar.''' Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person. Man ska inte ljuga om att en försening beror på trafiken, när man själv startade för sent. Man får med andra ord ljuga om att man blivit sjuk för att kunna stanna hemma från en fest där man skulle vantrivas. Men man får inte ljuga om att man blivit sjuk för att slippa undan en städdag eller ett annat löfte att hjälpa till. ===Känsloutbrott, svordomar och kraftuttryck=== Känslor är naturliga. Varje människa har rätt till sina känslor. Men man ska inte använda sina känslor som ursäkt för att bete sig kränkande mot andra. Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan. Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända. Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att '''spara sina svordomar tills de behövs'''. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott. 🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet. Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg. ⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar. ===Vänskap=== Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer. '''Var förtrolig men inte exkluderande.''' Man behöver ofta begränsa umgänge och samtal för att skydda sin egen och andras privata sfär, och t ex bevara hemligheter. Man ska undvika sådana begränsningar för att höja den egna statusen, eller göra andra avundsjuka. Om man har varit på en middag eller en träff men inte bjudit in intresserade vänner, så ska man helst vara tyst om att träffen alls ägt rum. Om man lärt känna en kändis eller intressant person, eller hört ett pikant rykte, så är det också klokt att tiga om det, i stället för att utnyttja situationen för att göra sig själv mer intressant. '''Gör premisserna tydliga.''' Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand för ett förtroligt samtal, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut. Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min. ===Par och partner=== Om man umgås privat med en person, så är det naturligt att även låta personens make/maka/sambo vara en del av umgänget, men kanske inte någon som personen bara dejtar för tillfället. Se [[#Fest]] för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner. '''Gräla aldrig med din partner inför andra.''' Även om det tillhör er vanliga jargong att gräla, så vet inte åhörarna det. De ser bara två personer som är oförskämda mot varandra och omgivningen. Brukar ni ha gräl som förspel? Det är ännu värre. Åhörarna har inte samtyckt till att vara en del av ert sexliv. '''På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner?''' Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller sitt "CV". Om man ljuger eller undanhåller information, så ska det vara för att skydda sig mot kränkningar, inte för att skaffa sig fördelar. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans. ====Hur gör man om man ogillar någons partner?==== Om en nära vän eller släkting inleder en relation som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om sina invändningar. Man har normalt en plikt att inkludera en väns partner i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern. Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet, kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll. ===Bus och practical jokes=== Har självklart en plats. Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren. Första april är ett av de tillfällen där det är socialt accepterat att lura folk. Om en person är uppenbart irriterad över ett bus, så upprepar man det aldrig igen. Inga bluffar eller spratt ska handla om död, sjukdom, graviditet, eller något som kan vara brottsligt. ===Trugande och tjatande=== Att '''truga''' är att upprepa ett erbjudande om mat, handräckning, skjuts i bil eller liknande. Det kan vara kutym att truga i vissa situationer. Trugande ska inte förväxlas med '''tjat''' där avsändaren vill ha ut något för egen del, till exempel lån, arbetskraft, eller sällskap på en aktivitet som inte roar mottagaren. Man ska inte tjata till sig fördelar; där är ett nej ett nej. Att säga nej till en förfrågan är svårt nog; det är ofint att tvinga någon att säga nej mer än en gång. 🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset. ===Tjänster och handräckning=== Tjänster som ingår i hushållets och arbetsplatsens plikter, eller tidigare löften, ber man om rakt av. Om man ska be om en tjänst därutöver, så börjar man be sina närmaste anhöriga, och sitt närmaste umgänge. Avlägsna bekanta ber man bara om en tjänst om det är angeläget. Då gör man det på ett sätt som öppnar för personen att säga nej. == Klädsel == '''Hel och ren''' är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan. === Klädkod === [[File:Prime Minister Keir Starmer meets President Zelenskyy (53848423375).jpg|thumb|Att undantas från klädkod är en exceptionell hedersbetygelse. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy går i funktionskläder hos stats- och regeringschefer där protokollet i vanliga fall är strikt.]] Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser. På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke. Varför har vi då fortfarande klädkoder? Det finns flera syften: * Klädkod ger gemenskap. Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder. Ingen ska kunna få oförtjänt uppmärksamhet av att bryta mot klädkoden. * Klädkod skapar högtidlighet. Ju högre klädkod, desto längre bort får man resa från den banala vardagen. * Klädkod ger ett tillfälle att bära dyra, vackra eller ovanliga kläder som inte skulle passa lika bra till vardags. * Klädkod markerar roller. På ett bröllop har bruden ensamrätt till brudklänning. Serveringspersonal har andra kläder än gästerna. På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut. Tonåringar bör följa klädkod, men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna. [http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod Wikipedia om klädkod] Se även [[Stilguide för herrar]]. '''Kom som du är''' är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt. De enda klädkoder som är vedertagna, är: ====Högtidsdräkt==== [[File:White tie with academic ribbons.jpg|thumb|Fracken är svår att göra personlig, men för akademiska fester kan ordensband användas.]] Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, och på ordensträffar, baler och bröllop där högtidsdräkt är angiven klädkod. Alternativen är '''folkdräkt''', '''högtidsuniform''', '''kaftan''' för präster, eller för herrar '''frack''' och för damer '''balklänning'''. '''Civil högtidsdräkt''' betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten. På tidigt 1900-tal var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag kan man inte göra något sådant antagande. Det finns baler där både frack och mörk kostym är godtagbara alternativ. Idén är att ingen ska tvingas skaffa frack för att använda på ett fåtal fester. Det har påståtts vara fel att bära armbandsur till frack, med en just-så-historia om att man inte ska tänka på tiden på en frackfest. Bakgrunden är att armbandsur inte blev vanliga förrän under andra världskriget, samtidigt som fracken började tappa sin självklara ställning som festplagg. Idag gör man som man vill; men uret kan skava mot manschetten, och om man har armbandsur till högtidsdräkt så bör man gärna välja en klassisk modell, hellre än en sportklocka. ====Jackett==== Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop. ====Smoking==== Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder. Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan. Det är sällsynt med smoking som påbjuden dräkt, men det brukar förekomma på galor och nyårsfester. Ett sätt att ge tillfälle att bära smoking och smokingklänning, är klädkoden "kavaj eller smoking" för en uppklädd fest. ====Kavaj==== Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan man skriva ''kavaj, d.v.s. mörk kostym.'' och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor. Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön. ''Udda kavaj'' betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna. Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller". 🎩 Manliga gäster som är osäkra på klädkoden kan gå till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan! Kvinnliga gäster kan göra detsamma med en kontorsdräkt. ====Vårdad klädsel==== Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel brukar anges för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater. Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler. ====Oöm klädsel==== Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor. Passar utomhus, för sport, och för barnkalas. ====Andra klädkoder==== Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort. Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack. 🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna och visa upp dem i inbjudan, så gästerna vet vad de kan sikta på. Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna i den nivå att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade. Underdel i latex eller läder bär man inte om man har en monogam partner. '''Badkläder''' har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars. I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige. Kläder med reklamtryck (annat än plaggets märke) räknas inte riktigt till vårdad klädsel; man kan ha dem hemma, i naturen eller möjligen på gym. Självklara undantag är arbetsuniformer, matchdräkter och liknande. Kläder med reklamtryck för sprit, tobak och kasinon bör undvikas. ===Glasögon och solglasögon=== '''Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare.''' På samma sätt som med hörapparater, kryckor och andra hjälpmedel, kommenteras de inte av någon annan än ägaren. Om man ska kommentera någons glasögon, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, och ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem. Man ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel. '''Solglasögon''' inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder. Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Därför ska '''solglasögon tas av när de inte behövs''', eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Man tar helst av dem när man pratar med någon. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på. Tonade glasögon är inte helt lämpliga på kvällstid. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon eller kontaktlinser. Glasögon och solglasögon som ingår i en maskeraddräkt eller festutstyrsel, följer reglerna för maskeraddräkter. ===Huvudbonader=== Få plagg har haft en så rik historia som huvudbonaderna. Idag har de fortfarande kvar en del av sin kulturella betydelse. Huvudbonaden ska normalt matcha klädseln. Att ha truckerkeps till kavaj, eller cylinderhatt till jeansdress, ser lite märkligt ut. '''Hatt och mössa tas av inomhus.''' Att ha på sig huvudbonad eller ytterkläder hemma hos någon, på krogen eller på ett kontor, betyder: * Mössbäraren är beredd att gå ut, och tar på så sätt avstånd från värden och evenemanget * Mössbäraren tar med sig smuts och fukt inomhus * Mössbäraren döljer en stor del av ansiktet och försvårar kommunikation Man är inomhus på restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar. En garderob, hatthylla, tamburmajor eller en sittmöbel för inomhusbruk är gräns för ytterkläder och huvudbonader, annat än angivna undantag. Män tar av sig huvudbonaden på en kyrkogård, eller när en religiös procession eller ett begravningsfölje passerar. Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte har medicinska skäl, eller om de ingår i en utklädnad. Av ansiktsdöljarna huvudbonad, solglasögon, skägg och hörlurar har man maximalt en inomhus, och maximalt två när man är utomhus bland folk. Annars är det burka för män. När och var får man ha huvudbonad? * Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök * Religiös huvudbonad * Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc) * Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget * Människor som har håravfall, eller andra medicinska skäl att bära huvudbonad. Dålig hårdag ursäktar inte huvudbonad. Här gäller som vanligt att huvudbonaden anpassas efter klädkod. * Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968. * Uniformer följer reglemente; uniformsmössa ska i många fall tas av inomhus. ===Handskar=== Handskar finns i flera typer, med olika etikett. * '''Utehandskar''' tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, och när man tar på varor i en butik. * '''Arbetshandskar''' bärs tillsammans med arbetskläder. * '''Damhandskar''' ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill; det går bra att hälsa, äta och dansa i dem. * '''Herrhandskar''' bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar. När man dansar väljer man det alternativ som är mest bekvämt för danspartnern. ===Ytterkläder=== Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. '''Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.''' På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst. Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc). Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, så lägger man den över armen. Ett syfte med ytterkläder är inte bara att värma sig. Det är också att smuts, bakterier och fukt inte ska följa med in i huset. På samma sätt som med huvudbonad, använder man ytterkläder för att signalera att man är på väg ut. Att ha ytterkläder inomhus kan alltså ge intrycket av att man inte trivs. Man går inte runt med jacka eller päls inomhus på krogen, hemma hos någon, eller någon annanstans där man stannar längre än några minuter. Varken för att skryta med den, för att spara in garderobsavgiften, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där. Om man har råd med en jacka som är så dyr att man är rädd att få den stulen, så har man råd med en billig jacka som man vågar hänga i garderoben. ===Strumpor och skor=== Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha med kläderna. I vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor, eller till kvällstid. När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute. 🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra. I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus, hotellrum och förskolor, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar. 🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med '''inneskor''', eller att ha på sig '''galoscher''' på inneskorna. Om man fått sten eller skräp i skon, så tar man av skon i avskildhet. '''Strumpor''' är så billiga att man slänger dem när de fått synliga hål. Till herrkläder passar det med strumpor som är så långa att de nakna vaderna aldrig syns. ===Väskor=== Ryggsäckar och axelväskor tar man av sig inomhus, och ställer i en garderob eller liknande. Om man har en dator eller något annat dyrt i väskan, kan man ha den i närheten. En liten handväska kan man ha med sig till bords. Den kan hängas över stolen, eller ställas på golvet. Man undviker att ställa en handväska på bordet. Drottning Elizabeth II ställde handväskan på bordet som signal att hon var på väg att avvika. ===Politiska kläder=== Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande politiskt arbete. Man tar av dem på sin civila arbetsplats och på opolitiska evenemang. Kläder med andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra. ===Maskerader=== För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar. Värden bör välja ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat. Den som bär en maskeraddräkt som är besvärlig att bära är ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten. ==Gåvor== Generellt olämpliga gåvor är: * Böcker (tidningsprenumerationer och liknande) om religion, livsåskådning eller politik, om man inte säkert vet att mottagaren uppskattar dem. Man ska i synnerhet inte ge bort en religiös eller politisk bok, eller en bok som på annat sätt är kontroversiell, för att missionera sina egna åsikter. * Husdjur, krukväxter etc som kräver omvårdnad, om inte mottagaren bett om dem. * Tavlor och inventarier med en förväntan om att de ska stå framme. * Alkohol till personer som är helnyktra eller har ett problematiskt förhållande till den, se vidare [[#Alkohol]]. ===Böcker=== Böcker är ofta lämpliga presenter även till den som har det mesta. Det går ofta att trycka in en bok till i bokhyllan. Att skriva en hälsning till mottagaren i pärmen är lämpligt om man är bokens författare, redaktör eller någon annan vars signatur höjer bokens värde. Men om givaren inte har en sådan roll, gör en skriven hälsning att det blir svårare för mottagaren att avyttra eller byta boken. Då blir det en gåva med hållhakar. Skriv en hälsning på ett gratulationskort, och lägg i boken. ===Spontana presenter=== Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas. En present av stort värde gäller som förskott på gåbortpresent till nästa fest. ===Gåbortpresent=== Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på hälften av inköpspriset för mat och dryck, vilket hamnar runt 100 kronor; gästen ska inte lägga ut mer än värden. Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent. På en fika eller förfest där förtäringen är lätt, och ingen födelsedag eller annan högtid firas, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel. Man tar normalt inte med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall. Man ''kan'' skicka blommor med bud i förväg, om man har råd. Den som ska sova över hos någon flera nätter i sträck, bör ta med present; se nedan. 🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt. ===Present till födelsedagar och andra högtider=== Allmänt gäller att presenten ska stå i proportion både till högtiden, och till nivån på festen. Bröllop och jämna födelsedagar gäller högt. ===Välgörenhet=== Välgörenhetsgåvor ger man endast till någon som uttryckligen önskat sig dem. I annat fall ersätter de inte present. ===Presenter till barn=== Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. En gåbortpresent till en barnfamilj kan vara riktad till barnen, men bör inte bidra till prylberget. Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet redan har, och gillar. Om barnet gillar Lego, så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild. Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation. ===Souvenirer=== Om man har varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Den som vill beställa någon särskild produkt från en vän som ska på långresa, lägger ut inköpspris, eller erbjuder motgåva. ===Återbruk och rensningsgåvor=== En rensningsgåva är något föremål som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor. En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier. Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad; det handlar ju ofta om dödsfall, separation, flytt eller liknande. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?" eller "vad ska jag med en pulka till när det inte är snö?" Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man bör inte välja ut de finaste delarna. Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren, helst i originalförpackning, med handböcker och andra tillbehör. Mottagaren hämtar gåvan i befintligt skick, och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva. Om värdet är mycket lågt eller ingen vill ta emot rensningsgåvan, kan man använda en återbrukshylla hos bostadsrättsföreningen eller den kommunala sopcentralen. Fortfarande gäller att varan ska vara hel och ren. För att en rensningsgåva ska ersätta födelsedagspresent eller liknande, ska den vara efterfrågad, och värd åtminstone så mycket som är ett rimligt pris för en present i sammanhanget. ==På krogen== I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell, festival, kryssningsfartyg och andra inrättningar som serverar mat och dryck till fler än slutet sällskap. Man tar inte med egen mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet. För små barn kan specialarrangemang gälla. ===Att gå ut tillsammans=== När ett sällskap går på krogen, får någon rollen som ledare. Ledaren ska anpassa sig till allas önskemål, men i gengäld ska alla respektera ledarens beslut. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand. En rimlig princip är att varje person i sällskapet har '''ett veto per kväll''', t ex mot att gå till en viss krog som personen ogillar. Om en person underkänner massor av förslag, så besväras hela gänget av det. Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Den personens önskemål bör styra utgången, men ledaren har sista ordet. Ledaren ser till att planera utgången i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Alla i sällskapet får tåla kompromisser eller en plan B, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer. Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget. På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa, att den förstör andras närvaro. ===Komma in på krogen=== Krogar får (2025 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla. På kvällstid kan gäster behöva passera en ''entrévärd'' eller en ''ordningsvakt''. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk. De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. [[#Vårdad klädsel]] är den vanligaste klädkoden på krogen, och som i andra sammanhang finns ingen fast definition. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor i en sportbar på en matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart har annan klädkod än vårdad klädsel. Om någon i sällskapet blir rejält onykter innan man kommit till sista stället, så bör någon ta på sig plikten att avskilja vännen från sällskapet. : ''"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"'' Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in. "Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar ska man inte stödja. På en restaurang med självservering eller beställning i kassan beställer man först, och går och sätter sig efteråt. På en restaurang med bordsservering väntar man i entrén på att någon i personalen erbjuder ett bord. Normalt sätter man sig inte till bords innan man beställt, eller blivit erbjuden att sitta. ===Att bemöta personal=== Vid bordet gäller normalt samma bordsskick som hemma hos någon, se [[#Till bords]]. När man blir serverad av personal behöver man bemöta dem på ett ansvarsfullt sätt. Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang. Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler; om man alls får göra det, är det personalen som gör. '''Man följer personalens uppmaningar''', oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt. '''Hur får man personalens uppmärksamhet?''' Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet i de allra flesta fall till vilket bord den ska. Om personalen har glömt bort eller struntat i bordet, så går man till baren för att be om hjälp. ⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh". '''Klagomål''' ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. De ska vara sakliga och inte onödigt elaka. Syftet med klagomål är att kunna lösa problemet på plats, inte att förnedra personalen. ===Att beställa=== På många restauranger stänger köket långt innan lokalen stänger. Efter det klockslaget kan man vara begränsad till en barmeny. Det är inte alla restauranger som utannonserar kökets stängning (även om en timme före stängning brukar vara praxis) och därför är det rimligt att höra sig för. "Sista beställningen" gäller dryck och snacks. Den brukar utannonseras runt 20 minuter före stängning. Om det är barservering och kö, så väljer man en rätt innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen. Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet". '''Vad gör man om man inte vill beställa?''' Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan fortsatt konversation. Om man droppat in utan att ha beställt bord, finns inget köptvång, och man behöver inte motivera sin tidiga sorti. Om man beställt bord, så kan man ändå avstå från att beställa om det verkar vara något allvarligt fel. Man undviker att begära för många ändringar i en beställning. Normalt gör man bara en. Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Efter att man beställt ska man varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt. Om man är utbjuden, så beställer man inte det dyraste på menyn, eller en massa extra. Men om man beställer det allra billigaste, så framstår man som att man inte drar nytta av gästfriheten. ===Att gå från bordet=== Precis som på en hemmafest, undviker man att gå från matbordet under pågående sittning. Om man behöver gå på toaletten, så gör man det helst precis efter beställningen, medan man väntar på första rätten; då kan det vara lämpligt att tvätta händerna. Ett annat möjligt tillfälle är att lämna bordet precis efter att huvudrätten är uppäten. Om man behöver gå på toaletten eller göra något annat ärende i slutet av sittningen, så väntar man tills notan är löst. Om man är tvungen att gå innan notan är löst, så lägger man mer än tillräckligt med kontanter på bordet, eller swishar någon i sällskapet. Att lämna bordet när notan är på väg, är direkt ofint. ===Att betala=== Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig. Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden. Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega. När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början. 🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg. Det är bara den som haft den ''billigaste'' beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts. Man tigger inte till sig drinkar eller något annat, varken av sitt sällskap eller av främmande personer, annat än om man blivit utlovad i en helkväll. ====Rundor==== En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut. Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. '''Man kan bjuda på rundor om man inte är fler än fyra''', och det är första beställningen på lokalen. Sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta. Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka. 🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet. ====Dricks==== : ''Den bästa dricksen är att komma tillbaka.'' 🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt utöver skatt och andra påslag; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi. Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande. Vissa kortläsare har automatiska knappar för att lägga på dricks. Om en servitör knappar in ett totalbelopp utan dricks, och på så sätt avböjer dricks i förväg, så säger man tack, och betalar exakt vad det kostar. Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt till med något extra. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt. Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks. ⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld. ===Sorti=== Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning. När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota. 🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att hela sällskapet löser notan och följer med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen. När personalen meddelar att restaurangen stänger, har man ungefär fem minuter på sig att tömma glasen, plocka ihop sina prylar, och röra sig mot utgången. Som vanligt har orden "vi stänger" samma betydelse oavsett om de kommer från en servitör, en ordningsvakt eller någon annan i personalen. == Fest == : ''När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.'' Det här avsnittet gäller i första hand hemmafester, föreningsfester, firmafester och andra fester för slutna sällskap, på andra platser än krogen. === Inbjudan och planering === Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag. 🌐 Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en hemmamiddag är det lagom att bjuda in en månad i förväg. Om det är en årsfest, en födelsedag eller något annat som känns viktigare än en vanlig middag, kan två månader passa. Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kan man skicka ut en komplett inbjudan, med klädkod, tider, och annan detaljerad information. Inbjudningskort bör klargöra när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat. Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller och våldgästning. Man undviker att höra av sig till en bekant inför dennes födelsedag, eller inför en högtid, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så blir det fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller in i "medgångsvänskap", där man bara kontaktar vänner för att få ut något av dem. Mellan goda vänner kan man höras om vad som händer på midsommar eller nyår och lämna öppet för en inbjudan utan krav. Man undviker att planera en konkurrerande fest samma datum som någon bekant har bjudit till fest. ===Vem får komma?=== Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer. Framför allt behöver värden bestämma sig för festens syfte. Om värden vill hålla förtroliga samtal eller njuta av speciellt tillagad mat, så är det rimligt att bara bjuda människor som redan känner och litar på varandra. Om värden vill lära känna nytt folk, så är det rimligt med en mer öppen inbjudan. Åtminstone en gång om året bör man ha fest för att tacka för senast, och bjuda alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man känner privat, och står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern. Man har normalt aldrig någon plikt att bjuda personer som man anlitar professionellt, om de inte har anknytning till festen (lärare på studentmottagning, etc). Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte. ⚠️ Om man bjuder arbetskollegor, klasskamrater eller andra som är del av en definierad grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en utstuderad förnedring mot de som exkluderas. Den enda rimliga orsaken att stänga av en person, är om personen tidigare har begått brottsliga eller grovt kränkande handlingar, på den nivån att personens närvaro förstör festen för andra. ====Medföljande==== Om värden för en privat fest bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som värden inte känner sedan innan. Värden kan visa sig generös genom att låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Men det beror ju på festens syfte. På en middag med en handfull nära vänner, som värden ser som ett tillfälle för förtroligt samtal, blir det lite avigt om en av vännerna tagit med sig en lös bekant som ingen känner sedan innan. På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Antingen får någon enstaka hedersgäst ta med sin respektive, ellse så får alla göra det. Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt exkluderande fest. Den medföljande ska bete sig föredömligt, bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. En gäst som tar med sig en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. En medföljande som beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden. Man tar inte med sig oanmält sällskap, om det inte är en nödsituation. Inbjudan gäller normalt inte i tredje hand. Den medföljande kan inte räkna med att själv ta med medföljande, även om det skulle vara partner eller barn. ====Barn==== Om man bjuder föräldrar, så bör man klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ: * '''Barnkalas.''' En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om de minsta eller de mest behövande barnen, eller för handräckning, underhållning, lämning och hämtning. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs. * '''Familjefest.''' Fest där mat, aktiviteter etc anpassas för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Den som dricker alkohol gör det med måtta, och rökning sker i avskildhet. * '''Barnfritt klockslag.''' När några gäster har små barn, kan värden skriva ut en hemgångstid för dem; kanske när desserten är uppäten. Ofta löser det sig naturligt när barnen ska hem till läggdags. Om värden själv har små barn som ska lägga sig under pågående fest, så kan det vara lämpligt med tidigare slut. * '''Barn är välkomna på vuxnas villkor.''' En fest där föräldrar får ta med sina egna barn, men själva har ansvar för dem, och där barn varken bemöts bättre eller sämre än de vuxna. Värden anpassar inte mat, aktiviteter eller övrigt för barnen. Gäster med barn får välja mellan att ta ansvar för sina barn, lämna dem hos barnvakt, eller stanna hemma. * '''Barnfri fest.''' Lämpligt för aktiviteter som är dyra (bröllop på lokal) eller olämpliga för barn (möhippor, svensexor och liknande). Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande. Om barn är välkomna på festen, gäller inbjudan till en förälder normalt sett förälderns egna barn, inte andra barn som råkar umgås med familjen. ====Att stryka gäster==== Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och i efterhand bjuda fler. Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest. Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man bjuda bästisarna på en lite mindre förfest, eller ha en fest med kortare gästlista på ett annat datum. Som nämnts ovan ska man stryka en gäst om personen har betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan. ====Att tacka nej, eller ställa in==== '''Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.''' Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan det vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden. För att avböja en mer alldaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt nej tack. I varje fall berättar man inte offentligt (t ex i Facebook-eventet) att man tänkt göra något roligare (åka till Maldiverna eller gå på en roligare fest). Inte heller riktar man offentlig kritik mot aktiviteten, lokalen, priset, värden eller de andra gästerna. Om man blir bjuden på en aktivitet som man vill slippa gå på, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas i ett annat sammanhang, utan att raljera över att man ogillar aktiviteten. Om man känner att en aktivitet är orimligt dyr, så meddelar man värden enskilt att man gärna träffas på något sätt som budgeten tillåter. Att lämna återbud för att man vill slippa umgås med värden, är svårare. I det enskilda fallet räcker det att tacka nej. Det kan gälla även för en inbjudan som kommer en gång per år. '''Ja betyder ja. Nej betyder nej.''' Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden. På Facebook använder många svaret "kanske" som ett artigt nej. Det är rimligt att värden tolkar "kanske" som nej. Som gäst bör man undvika att svara "kanske" annat än som preliminärt svar. Den som svarar "kanske" men dyker upp, ska inte räkna med att det finns mat kvar. Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen. Om man vill ställa in en träff för att man inte orkar, hinner eller har lust? Ställ in så snart som möjligt. Här finns också en kulturell aspekt där medelålders nordeuropéer gärna vill hålla sig till planeringen. Fundera över vad träffen betyder för motparten. Normalt villkorar man inte sin närvaro mot att något särskilt roligt händer, eller att någon intressant gäst kommer. Om man bara är intresserad av att gå på ett evenemang om en kompis också är där, så gör man upp med kompisen. Som gäst ska man normalt inte villkora sin närvaro med någon annan gästs frånvaro. Om gäst A ändå vägrar gå på samma fest som gäst B, så bör A förklara situationen för värden. Om det är något banalt (som att A och B har varit på dejt en gång för länge sen) så är det A:s problem. Som nämnts ovan, är det bara rimligt att stryka en gäst om personen betett sig så illa att personens närvaro gör andra människor otrygga. ===Förfest=== Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att ha förtroliga samtal i ett enkönat eller på annat sätt begränsat sällskap, eller att planera krogrundan. Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg. 🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det vore en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning. ⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten. ===Entré=== Principen att inte öppna stängda dörrar, gäller även bostadsdörren. Etiketten för entré har ändrats sedan tjänstefolkssamhället. 🎩 På en stor fest där värden är upptagen, går det att utnämna en "vicevärd", "entrévärd" eller "greeter", vars uppdrag är att välkomna gäster, och hjälpa till med garderob och fördrink. Gästen tar av sig kläder och skor före den egentliga hälsningen. ====Husesyn==== Husesyn är en aktivitet som värdfolket kan erbjuda gäster som inte sett bostaden än. En husesyn behöver inte hållas för hela bostaden. En gäst kan inte heller begära husesyn. ===Mat=== För en bordssittning finns hela kapitlet [[#Till bords]]. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan man servera mingelmat. ====Förning och knytkalas==== '''Förning''' är mat och dryck som gäster tar med. Ett '''knytkalas''' kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter gåbortpresent; man ska inte behöva betala två gånger. ====Mingelmat, snacks och snittar==== Som allra minst bör värden servera snacks, som kan vara chips, popcorn eller salta pinnar. Mat till stående gäster bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas. ====Vegetarianer==== Om en gäst är vegetarian, bör denne informera värden i förväg. När det är fler än åtta gäster, bör värden erbjuda ett fullgott vegetariskt alternativ. Ett uppenbart undantag är när man samlats för att äta en specifik maträtt (sill, surströmming etc) och inte för umgängets skull. Vid matbordet undviker man att klandra någons val att äta eller inte äta kött, utifrån etiska och politiska perspektiv. ====Udda maträtter==== Maträtter som är mycket exotiska, eller inte faller alla i smaken, serveras endast på fester vars själva syfte är att äta maträtten. Det följer samma princip som besvärliga eller kontroversiella aktiviteter. Ett exempel är surströmming. Det serveras endast på surströmmingsskiva. ====Vickning==== Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera '''vickning''', som kan vara av enkel sort. På motsvarande sätt kan en stor lunch avslutas med en lätt vickning runt klockan 18, som ersätter middag. Det råder förvirring kring om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Tillsammans med klockslaget på inbjudan och värdfolkets beteende, är serveringssättet en ledtråd för huruvida festen fortsätter eller inte. Om maten serveras vid dukat bord (t ex Janssons frestelse) så är det rimligt att stanna åtminstone tills alla ätit upp. Mingelmat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), öppnar för hemgång. När vickning serveras i hallen eller på gården, är festen uppenbart slut. ===Musik=== Så länge det är gäster i lokalen, är det rimligt att spela bakgrundsmusik, med volym och genre anpassade efter vilken sorts fest det är. Det skapar feststämning även när det är glest med gäster. Om någon gäst vill ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov. Man undviker oombedda framträdanden. Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, röra musikanläggningen, eller sätta igång en egen musikanläggning. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är att begära sänkt volym, till exempel om någon har hörapparat, eller behöver sova inom hörhåll. === Aktiviteter === Som med allt annat på en fest är det '''värden som bestämmer aktiviteter'''. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen. Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att efter bruten taffel och avslutade aktiviteter låta barn leka, eller tillfälligt dra sig undan utomhus eller i ett annat rum för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt. '''En aktivitet är obligatorisk om, och endast om, den är syftet med att träffas.''' På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten. Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap. '''Kortspel''' kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Om det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse, med ett undantag: '''Poker spelas endast på pokerkvällar, inte på vanliga fester.''' Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om spel om pengar, är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. ⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går. === TV-fest === Ibland träffas man hemma hos någon, eller i en föreningslokal eller liknande, för att se på TV tillsammans. Det kan vara ett sportevenemang, Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, en film, eller något annat som folk gärna ser tillsammans. Som vanligt gäller att en aktivitet är obligatorisk om och endast om den är syftet med att träffas. * '''Före och efter programmet, och under reklampaus eller halvtidsvila, ska ljudet stängas av.''' Då får man tillfälle att konversera. Det gäller normalt även för för- och eftersnack på TV:n. * '''Man stannar kvar minst en kvart''' efter att programmet är slut, om det inte brådskar att åka hem. * '''Övriga aktiviteter''' (t ex quiz) hålls inte om sändningen är mer än två timmar lång (t ex Eurovision-final). Om de hålls, så är de frivilliga. ===Att vara en god gäst=== Att vara hemma hos andra medför fler plikter än att gå på restaurang. Som gäst öppnar man inte stängda dörrar eller skåp utan lov. Enligt mer strikt etikett ska gästen fråga värden om lov för att använda toaletten, men det mest diskreta är att man går dit självmant. En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början. Värden för en fest är normalt upptagen. Undvik upptåg och önskemål som gör värden ännu mer upptagen; lös det om möjligt genom andra deltagare på festen. Inte heller klistrar man fast sig vid värden så att hon eller han inte får tillfälle att prata med andra. Detsamma gäller någon annan huvudperson på fest. På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, hitta en plats där man kan tala ostört med en förtrolig vän, eller i värsta fall lämna återbud. ====Artighetsvisit==== Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att '''komma tidigt''', dvs exakt på det klockslag som festen börjar. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att '''gå hem tidigt'''. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan. ===Hemgång=== : ''Den enda som går i tid, är klockan.'' Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. Värden ska avhålla sig från klichén att skriva ett frågetecken (?) om värden inte faktiskt vill hålla igång festen till följande morgon. I annat fall bör en bjudning med mat pågå i fyra timmar, och en helkväll med middag och vickning i sex timmar. Att festa längre tid än så, kräver uthållighet och det bästa sällskapet. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag. På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30. Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så är oftast den enkla lösningen att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Om en person som ska gå hem är kraftigt onykter, sjuk eller på annat sätt behövande, är det rimligt att personens medföljande sällskap organiserar hemresan. När en gäst går hem, följer värden med till kapprummet, och håller dem sällskap under påklädningen. Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe är avslutade. Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem. Att värden säger att hen är trött, betyder också att festen är slut. Så länge festen fortsätter, går ingen på efterfest någon annanstans, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. När värden har avslutat festen, kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt. Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret mer skäl än någonsin att tacka värden. ===Efterfest=== Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor. Så här dags har de flesta etikettregler lagts bort. Men det finns ändå en del att tänka på. En '''sexa''' är en efterfest för personalen, värdfolket, eller den inre krets som värden låter stanna när festen är över. Ordet "sexa" syftade på en middag runt klockan 6 på kvällen (jfr svensexa) men här kan den snarare hållas runt klockan 6 på morgonen. '''Champagnefrukost''' var på tidigt 1900-tal ett sätt att avsluta en fest som pågått till morgonen, precis innan man gick till sängs. Från sent 1900-tal omtolkades den som ett sätt att ''börja'' en festdag. Värden för en efterfest förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest. ⚠️ '''Kränkande och olagligt beteende ursäktas inte av att det är en efterfest''', eller av att man är full eller trött. På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att leta efter ett alibi. '''Att gå hem är en enkel lösning''' på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, trötthet, slut på alkohol, att någon tar fram illegala substanser, eller att sista bussen går. Det kommer ju fler fester. == Alkohol == I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också. ===Att prata om alkohol och nykterhet=== Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. ⚠️ '''Man anmärker inte på att någon annan är nykter eller dricker försiktigt.''' Den som raljerar över nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv. 🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: ''"Det har inte du med att göra"'', ''"Jag är muslim"'' etc. ===Vad ska värden bjuda på?=== Hemma bör du ha kaffe (åtminstone snabbkaffe), tepåsar, juice, läsk, och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med. Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera '''öl eller vin''' till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut. 🎩 En generös värd kan dessutom bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson. Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva. 🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad flaskan kostar. Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. En värd som har många gäster och inte har råd att bjuda, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd. Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Barskåp brukar inte plockas fram och bort, så anta inte att dryckerna är avsedda för den här festen, annat än till den del värden serverar eller om värden uttryckligen ber gästerna förse sig själva. En del gäster kan utgå från att all alkohol är avsedd att drickas, så beroende på festens art kan det vara tryggast att plocka bort det man inte vill få uppdrucket. ===Välkomstdrink=== Välkomstdrink får man vid ankomsten. Vanliga drinkar är mousserande vin, cocktails, och bål. Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man ''inte'' fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått. Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt. Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet. === Drickande och skålande === Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls. Vin väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen, sedan är det fritt att dricka. Ett vinglas bör inte tömmas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar. 🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden. Snaps väntar man med till välkomstskålen eller första snapsvisan. Man tömmer snapsen när man är färdig med huvudrätten; snaps passar inte till dessert. Ordningen för att "luftskåla" är följande: # Höj glaset # Möt bordspartnerns blick # Möt blicken med personen mittemot # Möt blicken med personen på andra sidan bordspartnern # Drick # Möt blicken med alla dessa personer i omvänd ordning # Sätt ned glaset; damerna först, och sedan herrarna Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns. När man kontaktskålar är det ett tecken på intimitet att slå ihop glasens eller flaskornas övre del. 🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också. '''Man dricker inte någon annans slattar''' vare sig man är hemma hos någon eller på krogen. Att göra det på krogen gränsar till stöld. Möjligen kan en städande värd göra det när alla andra har gått. ===Is=== Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska man undvika att röra is med händerna. Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda. ===Baren=== Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts. Om man inte har avlönad personal, så kan värden ta rollen som bartender, eller ge det som hedersuppdrag till en hjälpsam gäst. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol. Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen. I stället serverar man ett glas åt gången. ===Vin=== Vin brukar räknas som den mest sofistikerade drycken. På en middag behöver man inte dricka lika andäktigt som på en vinprovning. ===Groggar och drinkar=== En grogg är vilken blandning som helst av sprit och alkoholfri dryck. En drink ska blandas enligt recept. ===Avec, whisky och annan sprit=== Whisky, cognac, rom och annan lagrad sprit som dricks ren, smuttas sakta. Till för- och varmrätt kan man dricka snaps, och till dessert och kaffe kan man dricka punsch eller annan sprit som fungerar som avec. I övrigt dricker man inte ren sprit till måltid. Man dricker den efter en måltid, eller möjligen som avkoppling efter en genomförd aktivitet. ===Shots=== Shots följer andra regler än snaps. Vare sig man är på krogen eller på hemmafest shottar man inte på minglet eller vid matbordet, utan först efter taffeln är bruten. Man skålar tillsammans, och om man kan så tömmer man glaset i ett svep. Man shottar endast spritdrycker som är till för att shotta, inte årgångswhisky eller annan fin sprit. ===Provningar=== Öl-, vin- och spritprovningar följer en lite annan etikett än måltider. Vanligen lyfter man glasen från vänster till höger. Vinprovning är ett av få tillfällen där det är lämpligt att spotta ut drycken, även om det inte är något fel på den. Under en provning börjar man med att se på dryckens färg. Sedan luktar man på den, och först därefter smakar man. ===För mycket=== '''Ha inte större försprång än ett glas.''' Det gäller vare sig du är på dejt, på krogen, eller hemma hos någon. Om dina vänner är nyktra, så kan du dricka ett glas, men inte mer. Om dina vänner druckit två glas, så går det bra att börja på ett tredje, men inte ett fjärde. '''Varannan vatten''' är bra för hälsan och ämnesomsättningen. Det gör också att man kan skåla och på annat sätt utöva glasets kroppsspråk. ⚠️ '''Använd inte berusning som alibi''' för kränkande handlingar, eller annat som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas. Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. 🎩 Om en gäst på festen blir så full att han eller hon beter sig illa, eller inte kan ta hand om sig själv, så har värdfolket, och gästens vänner, plikt att ingripa. Ta undan den berusade vännen från sällskapet och alkoholen, servera vatten, och planera personens hemfärd. När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att '''en gång är ingen gång'''. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar. ==Till bords== Den strikta regeln att inte sitta förrän man uppmanats av värden är uppluckrad, men den gäller alltjämt vid matbordet. Där sätter man sig först efter värdens uppmaning. === Bordsplacering === Värdfolket kan, om de vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster. '''Bryt inte mot bordsplaceringen.''' Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden. Den som behöver särskild placering av praktiska skäl (nära till rullstol eller barn i barnvagn, etc) bör förvarna värden, eller säga till så fort man kommit till festen. Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap. ====Bord och platser==== Bordsplacering börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. I lite större lokaler finns flera sätt att möblera. Några vanliga sätt är: * '''Långbord.''' Yteffektivt, och de flesta känner att de är mitt i festen. * '''Ett eller flera runda bord.''' Ett jämlikt alternativ som jämnar ut rangordningen. * '''Hästskobord.''' Kan förekomma på bröllop, disputationer och andra fester där det finns tydliga huvudpersoner. Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status. Men hur är det med rangordning mellan bord, och rangordning vid runda bord? Platser med utsikt genom fönster, mot en scen eller mot huvudpersonerna, har högre status än platser med ryggen mot den. Platser längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Den som sitter vid köket kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Servering och buffégång brukar ske i rangordning. ====Rang==== Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Därefter har adliga, akademiska, militära och byråkratiska titlar kommit i fallande ordning. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang. På en privat fest bestämmer värdfolket rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation, föreningsfester och andra mer högtidliga fester. # '''Huvudpersonen/personerna''' (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med '''värdfolket''' (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar) och '''toastmastern'''. # Personer med '''huvudroller''' i evenemanget eller organisationen sitter nära högsätet: best man, vigselförrättare, doktorandens handledare och opponenter, en avgående ordförande och liknande. # Vid honnörsbordet sitter också '''hedersgäster'''. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, tidigare års ordförande, eller bästa vännerna. # Sedan kommer alla andra. Här är matchning viktigare än rangordning. # Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, introverta gäster, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl. En kantplats ska normalt inte vara ett straff. Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering. ====Par==== Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot. Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära. Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande. Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som. ====Allmänna principer==== Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående. Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats. På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra. ===Dukning=== Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen. ====En huvudrätt eller smårätter==== Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt. Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet. ====Flera rätter==== Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera. 🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer. ====Buffé==== Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet. Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger. Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den. ====Dryck==== 🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan värden eller givaren visa upp flaskan, och berätta något om vinet. Dock inte prislappen. Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink. Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink. Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, men det kan vara extra elegant att låta dem ligga i ett istråg. Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus. Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna. ''Sake'' serveras ur en ''tokkuri'', en karaff i keramik. På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något dyrt eller exklusivt, som det är intressant att ha flaskor på bordet. ====Kuvertet==== [[File:12 Course Table Setting.jpg|thumb|Ett kuvert för tolv rätter. Genom hela måltiden lyfter man bestick utifrån och in, och glas från höger till vänster. Brödtallriken och smörkniven används genom måltiden.]] '''Kuvertet''' omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas. Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé. '''Brödtallriken''' har man till vänster om tallriken. '''Glas''' fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger. ===Kött=== Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex tonfisk) kan man be att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt, och en lättare stekning är det vanliga för filéer och andra möra köttbitar. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar skall normalt alltid vara genomlagade. Det är inte alltid finare att äta kött ''rare''; det beror helt på djur och bit. ===Kryddor och kondiment=== När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man har försäkrat sig att ''samtliga'' gillar kryddig mat; underförstått att det är ett litet sällskap, eller att alla är indier eller mexikaner. Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden tillsammans med andra kryddor och kondiment. Gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar. Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början. I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull. Såser och kondiment som kan dukas upp på bordet är * '''Citron''' eller lime till fisk, skaldjur, fågel etc (se nedan) * '''Ketchup och senap''' till korv, hamburgare och kött * '''Olivolja''' till sallader och pasta * '''Soja''' till asiatiska rätter * '''Basilika''', färsk eller torkad, till pasta ====Citron==== Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen. När man klämmer en citronklyfta, ska man '''kupa handen kring citronen''', så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken. Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila. Till bål, vatten, läsk och drinkar använder man hellre skivor än klyftor, så man slipper de beska citronkärnorna i drycken. ===Toastmaster, tal och uppträdanden=== En '''toastmaster''' är den person på festen som påannonserar tal, uppträdanden och allsång. Ordet går att använda könsneutralt, men ibland förekommer det kvinnliga "toast-madame". På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister. En toastmaster bör ha en ringklocka eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt. ====Bordsbön==== Vid en icke-religiös måltid med gäster av olika livsåskådningar håller man normalt inte bordsbön. I religiösa hem, i kyrkliga organisationer, på konfirmationsläger, i religiösa ordenssällskap, och i andra sällskap som samlats kring kristendomen, är det kutym att förrätta bordsbön innan man äter. En måltid efter en vigsel eller begravning i kyrkan, är inte en religiös måltid på detta sätt. Vid en stor måltid hålls bordsbönen stående bakom stolarna. Vid en mindre måltid hålls den sittande. Bordsbönen leds av värden; om det finns en präst eller annan religiös ämbetshavare närvarande, kan värden be denne att hålla bordsbönen. Alla gäster tar bordsbönen på allvar, genom att antingen läsa med, eller vara tyst. Bordsbönen kan förrättas som en sång; i så fall gäller samma regler som för allsång. En måltid som hålls i sammanhanget av en annan religion, följer självklart denna religions etikett. ====Tal==== Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre. Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet. Om fler tal är anmälda, så hålls de som förrätts- eller varmrättstal. '''Välkomsttalet''' hålls av värden eller toastmastern innan förrätten äts. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt, och avslutas med en skål. 🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!" '''Förrättstal''' hålls efter att förrätten är uppäten. Eftersom folk än så länge är pigga och nyktra, kan det vara läge för mer formella tal, t ex brudparets föräldrar, doktorns handledare, eller föreningens ordförande som tackar för det gångna året. '''Huvudrättstal''' hålls efter att huvudrätten är uppäten; eftersom den ofta är varm bör inte ätandet avbrytas av tal. Här hålls mer publikfriande tal och uppträdanden, som brudtärnornas referat av möhippan, en gästande komiker, eller en prisutdelning. '''Desserttal''' hålls när alla hunnit äta en del av desserten. Om någon har en överraskning, vill överlämna en värdefull present eller göra något mer spektakulärt, så är detta rätt tillfälle. Det sista desserttalet är '''tacktalet''' som traditionellt hålls av värdinnans bordskavaljer. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort. Ett andra tacktal kan hållas av någon annan gäst som har särskilda skäl att tacka värdfolket. Fler än två tacktal kan bli överflödigt; om ytterligare tacktal är nödvändiga, så kan något av dem hållas vid huvudrätten. 🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal. '''Avslutningsord''' är när värden eller toastmastern informerar gästerna om vad som gäller för resten av kvällen; var kaffet, baren och efterfesten finns. Efter avslutningsorden är taffeln bruten. Det kan möjligen ske med allsång. ====Allsång och snapsvisor==== Under snapsvisor och annan allsång finns inga krav på att hålla ton. Om man inte kan texten eller tvivlar på sin sångröst, så låtsas man sjunga med även om man inte kan texten. ===Bordsskick=== Man väntar med att äta tills värden själv börjar äta, eller låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner. Det finns en skröna om att "när man är fler än åtta vid bordet får man börja äta". Det har aldrig varit etikett. '''På fest äter man inte för fort.''' Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna. Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar. Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar. Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om. Det gäller särskilt bufféer. Om värden eller personalen redan lagt upp mat på tallriken, så är man ursäktad att lämna en del av portionen oäten. Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna. Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma. Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp. Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal. 🌐 I västvärlden undviker man att sörpla mat eller dryck (med vissa undantag, som kräftor), men i Japan kan det vara artigt. ====Servett==== Servetter ska alltid finnas med i dukningen. Helst i tyg, men pappersservetter har blivit det normala. Pappersservetter har blivit så billiga att värden kan slösa med dem, och till exempel använda en som tallriksunderlägg, och låta en ligga vikt vid knivarna. En enklare variant är hushållspapper. Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten, utan i en pappersnäsduk, eller till nöds i hushålls- eller toalettpapper. ===Bestick=== '''Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem''', i stället för att äta med händerna. Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken. Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand. 🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden, och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest. Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra". ====Typer av bestick==== '''Vardagsbestick''' kan användas till de flesta rätter. '''Smörgåsbestick''' är mindre än vardagsbestick, och används till smörgåsar och andra smårätter. De kan också vara lämpliga för barn som övar på att äta med bestick. '''Köttbestick''' används till helt kött. Kniven är vassare än en vanlig bordskniv, och gaffeln är spetsigare. Köttbestick är inte lämpliga för små barn; en vuxen bör skära deras kött. '''Fiskbestick''' används till fiskrätter. Kniven är formad som en spade för att skilja köttet från skinn och ben. ====Svårätna maträtter==== * '''Kronärtskockor''' äts blad för blad. Man drar bladen mellan tänderna. * '''Kräftor''' äts i många steg. Det är ursäktat att sörpla. * '''Sizzler''' serveras på en varm panna. Man vänder maten för att den ska bli stekt på båda sidor, men inte bränd. * '''Spaghetti''' äts av italienare endast med gaffel. Man skär inte spaghetti, utan rullar den runt gaffeln. ====Ätpinnar==== 🌐 Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden. I servisen ska det helst ingå både pinnar och bestick. Om pinnar finns med i dukningen så är det artigt att försöka äta med pinnar efter förmåga, innan man ger upp och övergår till bestick. Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden. ===Rökpaus=== På 1900-talet var det brukligt att röka till bords, men det är numera förbjudet på krogen, och tillåts oftast inte hemma hos folk. Under en lång sittning är det rimligt att hålla en allmän rökpaus mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten. En rökpaus är ett naturligt läge att lätta på etiketten; man kanske kan ta av sig slipsen. ===Dessert och kaffe=== Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin. Kaffe, te och avec har traditionellt serverats som egen rätt efter desserten, kanske med någon pralin. Idag är det vanligare att servera kaffe och te till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen. 🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ. ===Att lämna bordet=== I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern '''bryter taffeln'''. För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går. Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan. Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så är du ursäktad att lämna bordet. Fortfarande återvänder du så fort du kan. Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som ''O, gamla klang och jubeltid'' eller ''Så lunka vi''. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans. Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten. == Kommunikation == Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar. Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har normalt ingen plikt att svara, med vissa uppenbara undantag (bakjour etc). Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare. När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta. === Brev, vykort och högtidskort === På 2020-talet har brev, vykort, julkort och andra fysiska försändelser blivit extra högtidliga. De är särskilt uppskattade bland äldre släktingar. Att skicka fysiska julkort är inget tvång. Man bestämmer själv vilka man skickar till, men det är god ton att skicka till alla som man fått julkort från året innan. Om man är på resa och vill skicka fysiska vykort, så gör man det gärna tidigt på resan, så de kommer fram till mottagaren så snart som möjligt. Man behöver inte skriva särskilt mycket på ett vykort mer än datum, avsändare och en kortfattad hälsning. Det är en fin gest att ha vänners vykort, julkort, bröllopskort etc framme ett tag, men de bör inte ta för stor plats hemma. Julkort hanteras som en del av julpyntet. Man lägger dem i brevmappen på tjugondedag Knut, om man inte har tänkt ha avsändaren som gäst precis efteråt. Vykort, tackkort för bröllop och liknande lägger man i brevmappen inom ett år; till exempel efter att man haft årets stora bjudning. Om inte vännerna sett sina egna kort vid det laget, så är det osannolikt att de bryr sig vid ett senare tillfälle. Privata brev ska, till skillnad från vykort och högtidskort, läggas undan i mappen direkt. Om man fått ett fysiskt brev, julkort, tackkort etc, så är det en fin gest att tacka direkt efter med ett digitalt textmeddelande. Man bör spara alla privata brev och kort, utom de som vållar obehag. Kärleksbrev kan man förstöra vid separation. === Mobiltelefon === När man är på möte, på fest, på teater, på dejt eller på någon annan organiserad aktivitet, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "'''stör ej'''"-läge. Om man har en jobbtelefon och en privat telefon, så ska man i idealfallet bara ha en i taget påslagen, beroende på om det är arbetstid eller inte. Man ska självklart respektera arbetsplatsens policy för mobiltelefoner, även om man bara är på arbetsplatsen som besökare. Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör. Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest eller i sällskap, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle ([[#Fotografering]]) men inte för att spela spel, titta på videor för nöjes skull, spela musik (annat än om värden utsett dig till DJ), skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen. Om man blir tilltalad när man använder sin mobiltelefon, så lägger man undan den. En värd eller aktivitetsledare får använda mobiltelefonen för att organisera evenemanget; för att kommunicera med sent ankommande gäster, för att kolla matrecept, för kvällens väder, etc. '''Högtalarläge''' undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande. Man berättar för personen på andra sidan att man sätter på högtalarläge, och vilka som är med i rummet. '''Smörgåsgreppet''' eller '''Kardashian-greppet''' är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om alla i rummet vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli. ⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. På samma sätt tiger man om vad man råkat höra av andras samtal, eller sett på bild. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig. === Att ringa === För jobbärenden ringer man på kontorstid, om inger annat är avtalat. Om det brådskar kan man ringa från klockan 9 på morgonen, men hellre väntar man med att ringa från 10 till 11:30, eller 13:30 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan 18 och 20 på vardagar, eller mellan 10 och 18 på helger. Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt. Man undviker att ringa vid ett tillfälle då man vet att mottagaren är upptagen. I äldre generationer (födda fram till 1960-talet) fanns seden att ringa på högtider som julafton, eller på någons födelsedag. Man gör det om mottagaren är pensionär, eller om man är säker på att mottagaren inte är upptagen. Högtids- och födelsedagshälsningar hålls helst till textmeddelanden eller brevkort. Om man är bjuden på födelsedagsfest, men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest. Om du inte är nära vän med mottagaren, presentera dig med '''förnamn och efternamn'''. Mottagaren kanske känner för många Anna och Martin för att höra på rösten vem av dem det är. Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig? (Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress? Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas. Om den som ringer inte svarar, så kan man ringa upp en andra gång om det är angeläget. Fler än två gånger ringer man bara om det är en nödsituation. Om det är mindre bråttom skickar man ett SMS. Om man blir uppringd av någon man känner, men inte hinner svara, så ringer man tillbaka så snart man kan. Oavsett plattform undviker man röstmeddelanden, eller håller dem korta. === Fotografering === Hur man tar bra bilder, lär man sig inte i en etikettbok. Etiketten handlar framför allt om när man ''inte'' fotograferar eller laddar upp bilder. Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation. Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i privata meddelanden. Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker. '''Fotografer äger inte trottoaren''', vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, med uppenbara undantag för när gatan är hyrd och avspärrad för filminspelning. ====Platser där man undviker fotografering==== Det finns platser och situationer där man undviker att fotografera utom med samtycke från alla som syns i bild. Om man alls laddar upp bilder på människor, behövs deras aktiva samtycke: * '''Skolor, barnkalas, lekplatser och andra platser med många barn.''' Rent allmänt har föräldrar ensamrätt på att ladda upp bilder på sina barn. Det finns dessutom en risk att familjer har skyddad identitet, eller av andra skäl inte vill synas på bild. * '''Fritidshus.''' Bilder på en idyllisk sommarstuga kan skapa avundsjuka, osämja med delägare och grannar, och risk för inbrott i bostaden. Bilder ska antingen vara interiörer, eller exteriörer där huset inte syns. * '''Jakt och fiske.''' Många människor slipper gärna att se döda djur. Och i vilket fall vill man inte dela med sig av sina fiskeplatser. Fotografering kan störa tystnaden. * '''Arbetsplatser''' med kunder, klienter, eller andra som inte samtyckt till att vara med på bild. * '''Sjukhus''', läkarmottagningar, apotek, och andra inrättningar för vård, omsorg och terapi. * '''Kasinon''', kortspel och spelbord på krogen, där fotografering kan ingå i fusk. * '''Badhus, stränder, gym, omklädningsrum, sovsalar''' och andra utrymmen där folk går mer lättklädda än vanligt. * '''Religiösa platser, kyrkogårdar och gravmonument''' där människor syns på bild. Till uppenbara undantag hör religiösa byggnader som är berömda sevärdheter, och familjehögtider som dop, konfirmation, vigsel och liknande. I varje fall undviker man blixt. På religiösa platser, begravningsplatser och monument över allvarliga händelser är selfies normalt olämpliga. Vad man än tror på, ska platserna påminna dig om något som är viktigare än du själv. * '''Olycksplatser och brottsplatser''' om man inte är en part som dokumenterar för brottsutredning eller skadereglering. ====Festbilder==== Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. På en uppklädd fest tar man gruppbilder och vimmelbilder innan gästerna satt sig till bords. Vid bordet tar man bilder när förrätten precis är serverad; därutöver kan man fotografera tal och uppträdanden. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av, och på efterfesten sätts de inte på. Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv. Den anlitade fotografen är också den enda som ska regissera gäster för en bild. Under pågående fest är det oftast onödigt att livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen, med risk för våldgästning eller annat kontaktsökande. För det tredje blir urvalet av bilder bättre om de laddas upp i efterhand. Man undviker att ta förnedrande festbilder, på folk som druckit för mycket, somnat, eller har hittat en ny partner. === E-post === E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang. Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten. Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor). === Textmeddelanden === Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare. Det är en fin gest att svara på studs, men om det inte brådskar har man ingen plikt att göra det. Till vänner svarar man inom ett dygn, och till arbetskollegor inom en arbetsdag, om det inte brådskar. Om man är arg, onykter eller annars inte vid sina sinnens fulla bruk, så är det lämpligt att vänta med att skriva tills det känns bättre. === Blockering och ghostning === Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex ''"Hej, vad gör du i helgen?"'' eller ''"Hej, hur har du haft det på sistone?'' Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. I så fall kan det vara ursäktat att vänta i upp till tre dygn, eller i allvarliga situationer upp till en vecka, utan att det räknas som en ghostning. Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället. '''Man får ghosta någon som har betett sig kränkande''', men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen. Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen. '''Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte bara för att be om en tjänst.''' Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det. Ibland begär någon att deras vänner ska bryta med personens ex eller rivaler på sociala medier. Normalt är man inte tvungen att "välja sida". Som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska ha en plikt bryta med personen. Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående. Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga på andra plattformar, eller i verkliga livet. === Sociala medier === '''På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.''' Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter i stället. Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg. Använd inte förkortningen "RIP", om både du och kändisen är svensk. Som vanligt håller man chattspråk i privata konversationer, och vårdat språk i offentliga inlägg. Som när det gäller dödsfall i allmänhet, spekulerar man inte öppet om dödsorsaken. Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen, så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen, så ska du inte utnyttja vänskapen. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg. Kör inte gamla skämt som "favorit i repris". ⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga. Samtidigt ska man undvika att konfrontera någon för något som personen skrivit i sociala medier, om det inte är väldigt förolämpande eller omdömeslöst. I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang. I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk. === Hörlurar === Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning. Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam, t ex på gymmet, på ett jobbkafé, eller ombord på en buss eller annat kollektivt fordon. Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik, på en järnvägsstation, i en butik eller på andra platser med folk, vare sig man går, springer eller cyklar. Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel eller uniform. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem. Hörapparater räknas som hjälpmedel, och får bäras när bäraren än behöver dem. === Tekniksupport === Tekniksupport är arbete, precis som kökshandräckning och annan service. Som med annan handräckning ges den på givarens villkor. Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier. == Årets högtider == === Advent och jul === Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma. ==== Advent- och julpynt ==== 🎩 '''Vinterbelysning''' är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till omställningen till vintertid, halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet. Hemma tar man fram '''adventsbelysning''' till första söndagen i advent. Enligt kyrklig konvention börjar helgen vid helgmålsringningen på lördag klockan 18. På kontor, skolor och andra arbetsplatser är det rimligt att tjuvstarta med adventsljusen (eftersom det är tomt på helgen) och tända dem på eftermiddagsfikat på fredagen. '''Julkrubban''' tas fram till första söndagen i advent. Om Jesusbarnet är en lös detalj, så läggs han fram på julafton. '''Tomasdagen''' den 21 december brukar sammanfalla med vintersolståndet. Här började traditionellt julfriden, då brott straffades särskilt hårt. Någonstans här börjar barnens jullov, och många vuxnas julledighet. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen. Julpynt och julgranar på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man däremot ta fram från första advent. På julafton kommer det nog vara tomt, och ingen som ser det! ====Julafton==== Julafton är en stressig dag för vissa, och en ensam dag för andra. Man ringer inte någon på julafton, om det inte är för att organisera julfirandet, eller uppgjort i förväg, eller man vet säkert att personen är uttråkad. ==== Nyår ==== Långt in på 1900-talet fanns knappt några särskilda svenska nyårstraditioner, annat än nyårsvisiterna hos societeten. Nyårsfesten var en fortsättning på julen med liknande mat; man kunde bjuda tillbaka värdarna som haft julfest. I den mån som det finns någon särskild nyårsmat, så ska den bestå av en lite lyxigare flerrättersmiddag som bryter av mot julmiddagen. I den mån som det finns en traditionell klädsel så är det smoking och smokingklänning, men självklart är det värden som bestämmer. I Sverige brukar det ju vara kallt. ''Grevinnan och betjänten'' må vara komisk, men betjäntens berusningsgrad är olämplig! På den kväll då det förekommer fyrverkerier och det är jobbigt att ta sig hem, ska alkoholen inte vara huvudattraktion. Självklart är '''tolvslaget''' kvällens höjdpunkt. Eftersom en nyårsfest bör pågå åtminstone en timme efter tolvslaget, så kan det vara rimligt att ankomsten och middagen hålls senare än på en vanlig fest. Man kan till exempel sätta sig till bords klockan 20, och spara desserten som vickning efter tolvslaget. Om man tänkt gå utomhus för att se fyrverkerierna, så börjar påklädningen i god tid före tolvslaget; räkna med 15 minuter plus nödvändig promenadtid. Alla ska ha med sig lämpliga kläder och skor, och tar på sig dem i tid. Vid tolvslaget går det bra att kyssas. Som vanligt är samtycke nödvändigt. Det som är speciellt med nyårskyssar, är att man kan kyssa någon annan än sin partner utan förpliktelser om fortsatt uppvaktning. Nyårsnatten är den jobbigaste natten att ta sig hem från en fest, och av samma skäl är det tacksamt att vara värd. Taxi brukar vara överbokade. Just till nyår kan det vara rimligt att ha festen på en plats där det går att övernatta. ====Trettondagshelg och julgransplundring==== Julgran, julpynt och julbelysning tar man traditionellt bort till tjugondedag Knut, den 13 januari. Det är sällsynt att ha organiserad julgransplundring hemma. Man väljer något datum i januari som det är praktiskt; kanske en helg när man kan städa i dagsljus. Till tjugondedag Knut är man uppe i samma solhöjd som första advent, och halvvägs genom vintermånaderna. När julgranen och adventsbelysningen försvinner, är det dags att se över sina krukväxter, och ersätta de som kroknat under hösten, så man får mer grönska under senvintern. === Fettisdag, karneval och fasta === Karneval firas inför påskfastan, och är framför allt en katolsk högtid. I Sverige är det framför allt semlan som är traditionell. I kristen anda har man under fastan avstått från kött och alkohol under 40 dagar. Vad man än tror på, kan det vara rimligt att någon gång under året ägna en period åt avhållsamhet eller eftertanke. === Midsommar === Midsommar upplevs som en av de äldsta och mest genuina traditionerna i Sverige. För många är det en helg av förväntningar, men det går att fira som man vill. === Halloween === Halloween har fått sitt genombrott i Sverige under tidigt 2000-tal, och det är först på 2020-talet som man börjar sätta formerna för firande. Datumet för halloween är 31 oktober. Det är på kvällen den 31 oktober som '''bus eller godis'''-rundan pågår. Det är kutym att bara ringa på hos grannar som har halloweenpynt, eller de som har gjort upp om att få gäster. Halloweenpynt kan man sätta upp från och med oktober. Halloweenfest kan man ha mellan 15 oktober och 15 november; det behöver inte ske 31 oktober. Vuxna ska inte utnyttja halloween för att skrämma främmande människor, om det inte sker med allas samtycke. ==Livets högtider== === Graviditet, födsel, dop och barnvälkomnande === Man frågar inte ett par om de planerar tillökning, utan låter dem bestämma vad de vill berätta eller tiga om. Det enda tillfällen då det passar att fråga kvinna om hon är gravid, är om du är hennes partner, om du genomför en medicinsk undersökning på kvinnan, eller om du ansvarar för en aktivitet som medför risker för gravida. Man ger inga förlöjligande kommentarer om en gravid persons kroppsform. '''Baby shower''' är en mottagning några månader innan barnet föds. Här finns inga fasta former; det kan framför allt vara ett bra tillfälle att träffa vännerna i god tid innan barnet föds. Allt sker på den havandes villkor. '''Gender reveal''' uppfanns på 2000-talet, och brukar kombineras med baby shower. I Sverige är det än så länge sällsynt. Grundidén är att barnets kön hemlighålls, ibland även för de blivande föräldrarna, och avslöjas genom att spränga en ballong med konfetti, eller tårta med färg eller konfetti. Många i Sverige tycker att det är onödigt att särbehandla efter kön. Därför kan man göra klokt i att undvika uppmärksamhet kring barnets kön. Man frågar inte blivande föräldrar om barnets kön, utan ger dem utrymme att berätta. Det är kutym att meddela barnets namn efter att förlossningens kritiska skede är genomfört. Ett '''barnvälkomnande''' är ett icke-religiöst alternativ till dop. === Gudföräldrar och släktingars barn === : ''Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.'' {{bidrag saknas}} === Dejting === Just att ordet "dejt" eller "date" är ett engelskt lånord, visar att Sverige inte har någon inhemsk dejtkultur. Som nämnts ovan, ingår inte relationsråd i en dejtingguide. Eftersom det är vanligt att träffas på Internet, så har det ändå blivit nödvändigt med en dejt-etikett. Det finns inga fasta regler för klädsel på en dejt. Men allmänt gäller: '''Var en bra version av dig själv.''' Var välklädd men inte nödvändigtvis uppklädd. * '''Första dejten träffas man på allmän plats''' som krog eller kafé. Det kan framstå som obehagligt att föreslå att första dejten ska ske hemma, eller på en avskild plats utomhus. * '''Begär inte att partnern ska göra utlägg.''' Den som känner sig generös får bjuda, men det ska inte i något sammanhang vara obligatoriskt. Det är rimligt att den som föreslagit dejten betalar för båda, och att motparten bjuder tillbaka. * '''Var trevlig även om det inte klickar.''' Ibland märker man direkt att dejtpartnern är ointressant. I ett sånt läge bör man se till att personen känner sig bekräftad. Avsätt minst en timme till första dejten. Det enda tillfälle när man får lämna en dejt i förtid, är om partnern beter sig direkt oförskämt. === Bröllop === {{bidrag saknas}} ====Klädsel==== Bortsett från brudpar, vigselförrättare och personal, är det rimligt att samma klädkod gäller alla. Marskalkar och brudtärnor kan ha matchande kläder, men de ska följa den allmänna klädkoden. Det förekommer bröllop med krav på högtidsdräkt, eller smoking i mer amerikansk stil. Kavaj är i många fall en mer praktisk klädkod. Sedan början på 1900-talet brukar brudklänningen vara vit, men det är inget tvång. Det finns vackra brudklänningar i andra färger. Om bruden klär sig i helvitt, så är det rimligt att hon får ensamrätt på färgen. Enligt en skröna skulle det vara olämpligt att bära röd klänning på bröllop; eller så skulle det signalera att man haft en relation med brudgummen. Det har aldrig funnits någon sådan seriös regel; rött kan bäras som vilken annan färg som helst. 🌐 I Kina och flera andra länder i Asien bär man röd klänning till bröllop och flera andra högtider. Den som har kinesiskt påbrå kan självklart ha röd klänning på ett svenskt bröllop också. Röd klänning eller folkdräkt är aldrig olämpligt utom möjligen till begravning. ====Möhippor och svensexor==== Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst. Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag, när de flesta som gifter sig varit sambor länge. En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet. Särskilt är det hit man bör styra över alla moment av förnedring, så man undviker dem på bröllopsmiddagen. Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet. Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt. Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen. Festens budget, framförhållning och storlek bör stå i proportion till bröllopet. Det är rimligt att börja planera festen efter att inbjudan till bröllopet gått ut. En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala; detta är en delvis balansering av kostnaden för bröllopet. Man kommer överens om budgeten i förväg, och gör upp om kostnaderna utan att blanda in hedersgästen. 🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av vännerna kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv. Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke. Dennes vänner kan till exempel bjuda på middag under den aktuella kvällen. Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet. === Separation === Man ställer inga frågor om någon annans separation, utan låter personen berätta själv. I grupp undviker man att påminna en person om dennes ex, även om det är någon som man själv känner. Tyvärr är det vanligt att människor klagar på sina ex, och även ljuger om dem. Som i de flesta fall ska man inte medverka till förtal. Vare sig ett ex är en del av umgänget eller inte, låter man allt skvaller om exet falla för döva öron. === Död, sorg och begravning=== Det är aldrig för sent för att lämna kondoleanser. ⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga. Man låter de anhöriga äga sin sorg. == Särskilda platser och situationer == Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller. ===Kollektivtrafik=== I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. På samma sätt som på andra platser där man har avtalat sin vistelse, finns '''ordningsregler''' som står i trafikbolagets dokument, och inte behöver nämnas i en etikettbok. Dessutom en hel del oskrivna regler. Ungefär samma regler gäller ombord på tåg och flygplan, med en del rimliga reservationer. På sträckor som är flera timmar långa, är det till exempel ursäktat att äta och sova; det är det normalt inte på en stadsbuss. Regeln att '''begränsa sitt utrymme''' är viktigare än någonsin. Avstigning sker före påstigning. På de flesta bussar sker all påstigning genom framdörren, och all avstigning genom övriga dörrar. Undantag gäller barnvagnar och rörelsehindrade. '''Gå så långt in i fordonet du kan.''' Om flera passagerare stiger ombord på en buss vid samma hållplats, genom framdörren, går de så långt bak de kan, för att lämna plats åt övriga. Man kan ha sin väska på sätet tills vart fjärde säte är taget; då frigör man platsen. Utnyttja lediga sittplatser i stället för att stå, för att minska trängseln. Se också till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande. Den som blir erbjuden en sittplats, ska inte ta illa upp för att "se gammal ut". En dag kommer man vara tacksam för att få sitta. I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. '''När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.''' På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi. Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen. Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge. Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare. På samma sätt som på krogen och andra allmänna platser, så ''följer man personalens uppmaningar, oavsett vilken titel de har''. === Bibliotek === På bibliotek ska man vara tyst, om man inte är bokad som föreläsare. === Möten === På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna. Ordförande bestämmer också regler för förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar, och särskilt när man själv talar. Att dricka vatten är normalt alltid tillåtet. ===Djur=== För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar. En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur. Hund tar man bara med till andra eller på krogen om man fått uttrycklig tillåtelse, och man frågar också var hunden får vara. Andra djur än hund tar man inte med till andra eller på krogen, om man inte är Jonas Wahlström. Värden bör välkomna hunden med en vattenskål, men som i andra fall är det ägaren som bestämmer vilken mat hunden ska få att äta. ===Sport=== Ett sportevenemang gör inte det olagliga lagligt. Urinering på gatan, nedskräpning, klotter, skadegörelse och olaglig pyroteknik är fortfarande brott. ===Film=== Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila. Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt. Man kommer till biosalongen minst en kvart innan filmen börjar. På bio stängs mobiltelefonen av, eller sätts i stör-ej-läge. Under reklam och trailers är det tillåtet att prata högljutt om allt möjligt. När själva filmen börjar, tiger man om allt som inte handlar om filmen eller nödsituationer. Om man vill kommentera filmen till sina vänner, så viskar man. Det är självklart tillåtet att brista ut i skratt på en komedi, och att applådera till eftertexterna, och uppenbart att sjunga med på singalong-visningar. Att vissa biografer serverar alkohol ger inte tillfälle att bli redlöst full. Ett glas före filmen, och ett till filmen, är tillräcklig ranson. === Boksläpp, vernissage och andra kulturevenemang === På kulturevenemang är det normalt vårdad klädsel som gäller. Om det är galapremiär, så ligger klädkoden något högre; kavaj rekommenderas. På boksläpp och vernissage är det aldrig köptvång. Man behöver inte ta med blommor eller presenter till boksläpp eller vernissage. Att marknadsföra verket genom sociala medier eller vänner, är mer värdefullt än så. Ordningsreglerna för boksläpp och vernissage är lite olika beroende på om upphovsmannen är superkändis eller mindre känd. '''Superkändis:''' Det blir förmodligen fullt. Du ska vara tacksam för att få plats, och kan inte räkna med att få prata med upphovsmannen. Om du tackat ja men får förhinder, så är det viktigt att lämna återbud, så att någon annan får nyttja platsen. '''Mindre känd:''' Upphovsmannen sätter värde på att du kommer. Om du inte har förhinder, gör åtminstone en artighetsvisit. Om det är en debut, betrakta det som ett viktigt ögonblick i personens liv. Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, så har du ingen plikt att köpa eller provläsa det, men det är förstås en fin gest. Om din vän medverkar på ett evenemang, förvänta dig inte fribiljetter. Om du får fribiljetter, se till att utnyttja dem; gå dit, eller ge dem till någon annan. Lämna inte platser tomma. '''"Ska man betala för att se sin kompis?"''' Ja, på samma sätt som man betalar för att gå på bowling eller biljard med kompisen. === Teater och scenshow === Olika typer av scenshower har olika typer av etikett. Dramatisk teater är den striktaste, så om du klarar dig på teater, så klarar du dig överallt. På en teater ringer klockan tre gånger inför en akt. Första ringningen uppmanar att avrunda toalettbesöket, börja tömma drinken, och på andra sätt förbereda sig för att sätta sig. Vid andra ringningen går alla och sätter sig. Vid tredje ringningen stängs dörrarna, och man öppnar dem bara i nödfall. Mobiltelefonen är avstängd eller på "stör ej"-läge under hela showen. Förväntan om publikreaktioner beror på teaterns genre. Om det är ett seriöst drama, så är man tyst under föreställningen, utöver applåder vid aktpaus och avtack. På en musikal applåderar man varje musiknummer. På studentspex är det kutym med alla möjliga tillrop. På samma sätt som på bio, bör man inte skynda ut ur salongen när pjäsen är slut. Man kan gärna stanna tills applåderna tystnat. ===Kändisar=== Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga ''Ja, självklart! Jag heter Sven Svensson.'' Om du hört talas om kändisen, låtsas inte motsatsen, och kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du ändå en korrekt ton, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om. Om en person är kändis, men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera kändisskapet. Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner. Påminn inte kändisen om deras skandaler. Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen ''sämre'' än andra. Om man känner en kändis, så skryter man inte om det, och överdriver inte sin bekantskap. Om man inte känner en kändis, så låtsas man inte göra det. Man kan ha smeknamn på kändisar som "Clintan" som man uppenbart aldrig har träffat, men inte på kändisar som man skulle kunna vara bekant med. Du är till exempel inte "Leffe" med Leif GW Persson förrän han personligen låtit dig kalla honom det. ===Hälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar=== Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop. Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta. Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat. Man snyter sig, och döljer näsduken. För andra än familj och vårdpersonal undviker man i övrigt att prata om sjukdomar. Särskilt klagar man inte på obehag som är självförvållat, som bakfylla, klåda från en tatuering, eller blånagel från en fotbollsmatch. '''Hälsoråd''' ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer eller alternativmedicin. Om man följer en diet, så räcker det att informera värden. Man använder inte en middag eller annan sammankomst för att missionera den. Vid matbordet lägger man bort all överflödig konversation om hälsan och kroppen. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma. ====Munskydd==== Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, gå på ett bröllop eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk. Om man är sjuk eller tillhör riskgrupp, så avstår man från nöjen som bio och nattklubbar, i stället för att gå dit i munskydd. Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel. ====Funktionsnedsättningar==== Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa. Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus. Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet. ⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande. === Nattgäster och inneboende === Gästfrihet bör öka med gästens resväg och värdfolkets resurser, och minska med det gästande sällskapets antal, och den tid som gästen stannar. En värd som tagit initiativ till inbjudan har större plikter, än om gästen bett om att få bo över hos värden för sin egen skull. En tumregel är att värdfolket bör ge gästen full service under en tid som motsvarar restiden tur och retur. Om det tar en dag att resa, så bör värden serva gästen i ett dygn med mat, dryck, guidning och sällskap. Under överskjutande tid får gästen klara sig själv, och ge kökshandräckning efter förmåga. Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen. Om man stannar mer än en natt, så är det rimligt att ta med gåbortpresenter av värde i proportion till antal nätter. Om man stannar mer än tre nätter (typiskt för gäster från utlandet) så är det rimligt att låta värden beställa något. En arbetsför vuxen som sover över hos någon i mer än en vecka räknas som inneboende snarare än gäst, och bör erbjuda sig att bidra till hushållet, med städning, matinköp, eller på annat sätt. För en romantisk partner är det lite annorlunda. Här är det rimligt att båda beter sig som de själva vill bli behandlade i en relation. === Flytt === Det är när man flyttar som man skiljer vänner från bekanta. Flyttaren ansvarar för att * Allt utom möbler är packat i lådor * Flyttlaget får läsk och godis * Alla får mat efteråt '''Flyttmiddag''' hålls på flyttdagen och består ofta av pizza eller annan beställd mat. '''Inflyttningsfest''' hålls inom en månad efter flytt. Då är det ursäktat att allt inte är klart. Till en inflyttningsfest är det rimligt att be om husgeråd som present. '''Invigningsfest''' hålls ett par månader eller upp till ett år efter flytt, när hemmet är i stort sett färdiginrett. === Religion och andlighet === Religiös etikett varierar med religion, land och samfund. I en kyrka, på en begravningsplats, i ett kloster, vid ett monument över avlidna, eller annan helgad plats, tar man seden dit man kommer. Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att stämma träff på en religiös plats, om det inte är för en högtids skull. Inte heller övertalar man någon att följa med till en religiös plats, eller delta i en religiös ceremoni. På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det. Man äter eller dricker inget som inte hör till ceremonin. I kyrkan gäller generellt att manliga besökare tar av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc). Hatt till damdräkt eller kvinnlig folkdräkt kan behållas på huvudet. I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer. Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen. Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion, eller att hålla en andlig aktivitet. Som nämns ovan, hålls bordsbön endast vid måltider i religiösa sammanhang. Det gäller även astrologi, spådom, folktro, andetro och nyandlighet. En religiös person kan inte begära att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sina privatliv. Även att fråga en ny bekant om stjärntecken, och därifrån tillskriva personen stereotypa egenskaper, kan vara olämpligt. ====Svenska kyrkan==== En '''gudstjänstordning''' beskriver gudstjänstens program. De brukar finnas tryckta för besökare. Förutom att ta av sig hatten enligt ovan finns ingen klädkod för att besöka en kyrka, även om "hel och ren" är en önskvärd princip. Vid bröllop och andra högtider följer man högtidens klädkod. Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med. En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att alla ställer sig upp, efter förmåga. En person som identifierar sig som kristen kan göra '''korstecken''' när man kommer in i lokalen, lämnar lokalen under pågående gudstjänst, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden". När artister (skådespelare, instrumentalister eller sångare) har framträtt under gudstjänst/mässa utöver liturgin, förtjänar de en applåd. === Politik === I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler. Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation. På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda. === Högskolor och universitet === Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser. Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån. ==== Akademisk kvart ==== Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK). Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål. ==== Disputation ==== En disputation är öppen för allmänheten. Formerna skiljer sig mellan högskolorna. Disputationsfest hålls ofta samma dag som disputationen; det är vanligt att båda äger rum på fredagen. På en disputationsfest bjuder man handledare, de närmaste kollegorna, anhöriga och vänner. Som annars när man festar med kollegor, behöver man inte bjuda deras respektive. Om man är bjuden på middagen, så bör man besöka disputationen om möjligheten finns. ===Rättegångar=== En rättegång kan vara livsavgörande för parterna. Om du själv är part, så kan du få råd av ombud och åklagare. '''Huvudförhandling''' är den del av rättegången som hålls i rättssalen, och är grund för domen. Den kallas oegentligt för "rättegång". Huvudförhandlingar är normalt öppna för allmänheten, med reservation för att man följer både lagen och ordningsreglerna. Som vanligt är etiketten ett komplement till dessa. Som i de flesta andra formella möten ör det rättens ordförande som fördelar ordet och upprätthåller ordning. Ordförande har starka befogenheter att tillrättavisa och avvisa personer i rättssalen. I rättssalen ska mobiltelefon och kamera vara avstängda. Ingen förtäring utom vatten. Vittnen skall vänta utanför rättssalen tills de blir kallade. Var tyst. Var hel och ren, inte nödvändigtvis uppklädd. Domstolar ser strikt på all påverkan. Om du är part eller känner en part, undvik att sammanträffa med juristdomare, notarie eller nämndemän utanför rättssalen; man kan till exempel undvika att äta lunch på samma ställe. ==Appendix== En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett. === Litteratur === * Magdalena Ribbing: Stora etikettboken * Grundkurs i normalt beteende * Olle Bälter: E-post-eposet * Edward Blom: Edward Bloms etikettbok === Externa länkar === *[http://sv.wikipedia.org/wiki/Etikettregler Wikipedia om etikettregler] {{stub}} [[Kategori:Kultur]] [[Kategori:Alfabetiskt index|F]] [[Kategori:Mognande böcker]] [[Kategori:SAB: Qcg Umgängeskonst, etikettfrågor och andra personliga förhållanden]] [[Kategori:Alfabetiskt index/E]] q154zmeffeiubyzvq66tiqh0pfxsjcn 0 11380 57428 57420 2025-06-22T20:06:28Z Oshifima 283 /* Avstånd och längd */Ändrar tvillingparadoxen 57428 wikitext text/x-wiki === Förord === Man kan med rätta fråga sig om det behövs ytterligare en popularisering av relativitetsteorin. Men många människor läser sådant, vilket tyder på att de inte blir tillfredsställda av första bästa förklaring. Denna skrift skiljer sig från de flesta i att den inte väjer för formler och räkningar men samtidigt inte kräver mer än grundskolekunskaper i matematik och fysik. Den förklarar enbart den ''speciella'' relativitetsteorin, den berömda teori som Einstein utvecklade 1905, inte det arbete om relativitet som han fortsatte med under de följande tio åren, den ''allmänna'' relativitetsteorin. Den speciella relativitetsteorin kräver faktiskt inte mer än grundskolematematik. Det är inte matematiken som sätter hinder i vägen att förstå den. Svårigheten när man läser en vanlig läroboksframställning av den speciella relativitetsteorin ligger oftare i att formlerna använder många bokstäver, samtidigt som läsaren behöver koncentrera sig på några få i taget. En mer vetenskaplig framställning å andra sidan är ofta så kortfattad att man lätt missar någon detalj. I den här skriften möter man många upprepningar, omtagningar. Det kan tyckas vara ett enahanda ältande, men det är skrivet så för att texten inte ska glida förbi någon viktig punkt. Läsaren ska inte bli lämnad med känslan att allting är paradoxer, som man bara måste acceptera för att få en insikt i teorin. Paradoxmakeri har ofta följt i spåren på populariseringar av relativitetsteori. Det borde kunna undvikas. === Rörelse är relativ === Relativitetsteorin har sitt namn av att den utgår ifrån att all rörelse är relativ. Det är inte någon tanke som var ny i och med relativitetsteorin, det nya med relativitetsteorin var att den drog konsekvenserna av denna gamla idé som också Newton hade byggt sin mekanik på. Att rörelse är relativ betyder att om vi sitter på ett tåg och tåget långsamt sätter igång och vi ser stationen glida förbi tågfönstret, då är det inte klart om det är tåget som rör sig eller stationen. Om skenorna och hjulen är släta och föraren startar försiktig märker vi inte om vi rör oss eller inte. Det är inte så att magen börjar krångla om vi är i rörelse, eller att vår syn blir skarpare eller att vattnet skvalpar ut ur dricksglaset. Alla naturfenomen fungerar lika vare sig man rör sig eller inte. Det är inte så att ''egentligen'' står stationen stilla. I praktiska sammanhang kan man vilja se det så, för det verkar lite konstigt att just detta tåg av alla ting i världen stod stilla. Men tänker man lite mer förstår man att det också vore konstigt att just stationshuset stod stilla. Jorden snurrar ju. Huset liksom allt på dess yta sveper åt öster med hög fart. Och av samma orsak vore det konstigt att just jorden, eller just solen, i världsrymden vore den absolut stillastående. Om någon säger: ”Den står stilla”, då blir den obönhörliga följdfrågan: ”I förhållande till vad?” Om det bara fanns ett föremål i universum – då vore det meningslöst att fundera över om det rör sig eller inte. Finns det två så kvittar det om vi väljer det ena eller det andra eller ingetdera som stillastående. Är det fler än så står det oss också fritt. Så tänkte Newton huvudsakligen, och så tänker många och det är en bra tanke, men Newton fick göra ett tillägg till sin mekaniska teori för att det verkligen skulle kvitta vilket som rör sig: Ett föremål måste röra sig med jämn fart rakt fram för att det ska komma i fråga att betraktas som stillastående, menade han. Kröker banan eller ändras farten, då fungerar inte Newtons lagar som det är tänkt. Egentligen fungerar alltså inte lagarna för stationshuset, det går ju inte rakt fram, det snurrar ju med jorden. Och det gör ju tåget också eftersom det går på skenor som snurrar med jorden. Men i praktiken går det faktiskt bra att räkna med Newtons lagar ändå. Huset och skenorna snurrar bara ett varv på ett dygn, det är så pass långsamt att vi ofta kan bortse från det. Men det ligger där och skaver, att det mesta inte är helt precis, och det skaver än mer att det inte är ordentligt utrett i förhållande till vad som föremålet inte får kröka eller ändra fart för att man ska kunna räkna med Newtons formler. På slutet av denna skrift ska vi beröra problemet med sådant som inte rör sig jämnsnabbt rakt fram. Nu ska vi ta itu med ett mycket större problem som hotade Newtons mekaniska teori på 1800-talet: Newtons mekanik passade inte riktigt ihop med elläran och optiken. Fysiken hade på 1800-talet tre läror som fungerade bra var för sig, men om man skulle behandla något fenomen som var både mekaniskt och optiskt eller mekaniskt och elektriskt, då stred teorierna emot varandra. Både elektriska signaler, magnetiska signaler och ljus rör sig i tomrum med en bestämd fart, ganska precis trehundra miljoner meter per sekund – alltid samma fart oberoende av om lampan som alstrar ljuset ”står stilla” eller rör sig, oberoende av om man mäter farten vid stationshuset eller i tåget. Så borde det inte vara med våra – och Newtons – vanliga begrepp, vilket vi ska visa i nästa kapitel. === Farter brukar adderas === Om man går en meter på en sekund, då är farten 1 m/s. Går man dubbelt så snabbt är farten 2 m/s. Om en passagerare på ett tåg stiger upp och skyndar framåt i tåget, två sittplatser fram på en sekund, då har han gått med farten 2 m/s ''i förhållande till tåget''. Men en stins som står på perrongen när tåget går sakta förbi, ser kanske att tåget går 10 m/s, och genom fönstret ser hon denna passagerare röra sig och hon uppfattar då att passageraren kommer 10 meter + 2 meter framåt på denna sekund. Tåget för passageraren 10 meter framåt och med egna fötter rör sig passageraren 2 meter. 12 meter per sekund verkar farten vara för stinsen. Om passageraren, i stället för att stiga upp och själv skynda framåt, tar en ficklampa och blinkar med den framåt i tågets färdriktning, då tycker man att det skulle bli samma sak med farterna, att ljusstrålens fart och tågets fart skulle adderas, bara att ljusets fart (”ljusets hastighet” säger man ofta) är mycket större än passagerarens gångfart. Den är inte 2 m/s utan 300 000 000 m/s (trehundra miljoner meter per sekund). Stinsen på perrongen borde utifrån sitt logiska räknande tycka att tåget går 10 m/s och att ficklampsljuset inne i kupén går 10 m/s + 300 000 000 m/s. Men konstigt nog finner hon (om hon har en sjusärdeles ljushastighetsmätare) att ljuset inne i tåget går precis lika snabbt som ljuset från hennes egen stinslykta, som inte rör sig i förhållande till perrongen. Nu kan man ju förstå att det är enormt svårt att märka skillnaden – ett tillskott av 10 märks ju knappt när det adderas till något så stort som trehundramiljoner. Ja det är nästan omöjligt för en stackars stins, som bara ser en skymt av ljuset genom fönstret i ett förbifarande tåg. Och även annars är det svårt att mäta ljusfart – men det är inte det som är det stora problemet. Det finns ett principiellt problem bakom, som har gäckat horder av skickliga fysiker. Det är mycket konstigt, men många experiment har bekräftat det, att ljusets fart är konstant. Oberoende av hur man rör på lampan eller mätutrustningen mäter man alltid samma fart, ganska precis 300 000 000 m/s. Man kallar denna ljusfart i vacuum för c. (Om ljuset måste gå genom vatten eller glas går det långsammare, men det är en helt annan sak, som vi inte ska tala mer om i denna skrift.) Bokstaven c betecknar egentligen farten (”hastigheten”) 300 000 000 m/s, men i denna skrift har vi tillåtit oss att låta c beteckna talet 300 000 000, alltså utan enhet, för att vi ska kunna koncentrera oss på matematiken och sen förtydliga med ”m/s”. Likadant har vi gjort med andra bokstäver som står för andra fysikaliska storheter. Man undrar ju då hur långt en ljusblinkning når på en sekund. ”Trehundra miljoner meter”, säger passageraren. ”På 2 sekunder går den 300 000 000 gånger 2 meter”, fortsätter han. Med bokstavsformel blir det ''c∙''2 meter.” ”På 3 sekunder går den en sträcka som är 300 000 000 ''∙ 3'' meter, alltså ''c∙''3 meter. På ''t'' sekunder går den en sträcka som är 300 000 000 ''∙'' ''t'' meter”, fortsätter passageraren. ”Med bokstavsformel blir det ''c∙t'' meter.”  Men stinsen på perrongen tycker annorlunda. Hon hör att passageraren hojtar ''c'' m/s, och hon vet att tåget går 10 m/s, så hon tycker med sitt räknande att strålen borde ha gått sammanlagt (''c'' + 10)''∙t'' meter. (Alltså (300 000 000 + 10)''∙t''.) Men om hon mot förmodan klarar av att mäta farten på strålen som är inne i tåget blir det inte så. Det blir ''c∙t'', precis som passageraren mätte att den var i förhållande till vagnen. Så då tycker hon att passagerarens uppgift måste vara fel; i förhållande till tåget borde passageraren ha mätt en mindre ljusfart än den hon mätt själv. Passageraren borde ha mätt ljusfarten  (''c'' – 10) m/s, tycker stinsen. Hur ska de kunna bli överens, när den ena tycker en sak och den andra en annan? Man kan väl inte få att  ''ct'' = (''c'' + 10)''t'', och inte heller att  ''ct'' = (''c'' – 10)''t''. (Skriver man ljusfarten med siffror blir det: ”Man kan väl inte få att 300 000 000''∙t'' = (300 000 000 + 10)''∙t'', och man kan inte heller få att  300 000 000''∙t'' = (300 000 000 – 10)''∙t''.”) Det är ju inte så i fråga om gångfart, att man kan få att 10∙''t'' = (2 + 10)∙''t''. (Du kan ju försöka lösa den ekvationen, att 10 gånger ett tal är det samma som 12 gånger samma tal. Enda lösningen är att ''t'' = 0, och det är ju inte det vi är intresserade av, att ljuset inte hinner gå alls på nolltid.) === Som att kasta äpplen === På en lång rak aveny kör en bil med god fart med de två skälmarna Rulle och Fille på flaket. Fille står och Rulle sitter. Det är kväll. De har blivit ombedda att hjälpa till att frakta bort en massa fallfrukt, äpplen som har börjat ruttna. Fille vill skoja lite, där han står vid högen med fallfrukt på flaket, så han tar ett äpple och slänger det mot en gatskylt strax framför bilen. Han lyckas verkligen träffa och det skräller till ordentligt i plåten. Det hetsar upp hans kompis Rulle som sitter bredvid på flaket så även han bestämmer sig för att kasta ett äpple. Han kastar mot en skylt som de precis passerat. Till hans förvåning når äpplet inte fram. Rulle försöker med nästa skylt som de passerat, och det är samma sak. Fast han kastat hårt och avståndet till skylten inte var långt så nådde äpplena inte fram. De bara föll rakt ner på marken, för de hade ingen fart. Han har i bägge fallen kastat tvärtemot bilens färdriktning. Han tycker att han kastar äpplet framåt, att hans arm rör sig framåt, men samtidigt som Rulle med sina muskler rör den ”framåt” rör bilen armen ”bakåt”. Armens fart när den skjutsar iväg äpplet upphävdes av bilens fart som skjutsar både honom och hans armar vidare mot nya äventyr och nya skyltar. 50 km/h – 50 km/h = 0 km/h. Det var Fille som hade tur när han kastade det första äpplet i bilens körriktning, tur på det sättet att hans tjong-träff fick inspirerande effekt på Rulle. Nu börjar Fille experimentera. Han släpper ner ett äpple för att se om det också faller rätt ner, liksom Rulles två kastade äpplen. Det gör det inte. Ja, det tycks så först, när han släpper ner det på flaket, men när han släpper det bredvid bilen når det marken alldeles intill bilen fast bilen då har hunnit längre fram än i ögonblicket när han släppte det. Det faller alltså inte lodrätt ner över den plats på gatan där han släppte det. Det har ju fått skjuts av bilen, som genom handen som släppte det fick det att rusa vidare jämsides med bilen till bilens nya läge där det når marken. Han slänger nu äpplen lite lojt åt sidan och ett av dem råkar smasha i en lyktstople vid vägkanten, fast han inte egentligen har gett det just någon fart, för det har ju bilens fart i sig. Då fattar även Rulle att han inte ska kasta bakåt. Helst ska han kasta i bilens körriktning, framåt över förarhytten, tänker han. Han stiger upp och får iväg ett äpple mot nästa gatskylt, en som de ännu inte har passerat. Och verkligen. Det blir en sådan smäll, 50 km/h + 50 km/h, att föraren tvärbromsar och säger att de två odågorna inte ska få någon lön eftersom de inte har ombesörjt att samtliga äpplen lossas på avstjälpningsplatsens kompost så som det avtalats. === Sprida ljus i stället för att kasta äpplen === Fille och Rulle får stiga av och traska hem. Grämer det dem? Ja, förstås, men samtidigt är de uppfyllda av äpplenas flygande som de inte kunde fortsätta att studera när nyfikenheten hade gripit dem båda. Nu börjar de undra hur det hade varit om de inte hade kastat äpplen utan ljus i stället. Om de hade haft en stark lampa och lyst bakåt, hade det då varit så att ljuset inte hade kommit fram eftersom dess fart hade minskat med 50 km/h? – Ljuset kommer nog fram i varje fall. Det går så mycket snabbare än bilen, säger Fille. – Men om vi har en bil som är mycket snabbare än den där surpuppans, som inte gav oss någon lön? – Det har vi inte. Vi har inte ens pengar till bussen, eftersom du sabbade kontraktet och började kasta framåt. – Och om vi lyser framåt, hur ser det ut när ljuset går dubbelt så snabbt? Rulle tystnar, men efter en stund säger han: – Vi har inte bil eller buss, men vi har fortfarande jorden. Jorden vi står på rusar fram genom rymden. – Och så tänker du lysa upp i rymden? – Nja, jag tror inte det behövs. Du ser stjärnorna som lyser mot oss från himlens alla håll. Ljuset från dem kolliderar med jorden som rör sig. Vi kan jämföra stjärnljuset från de stjärnor som vi rusar bort från med dem som vi rusar mot. Tror du att Rulle och Fille lyckas klura ut åt vilket håll jorden rusar just då? Jorden rör ju sig hela tiden runt solen, och den snurrar också hela tiden så att Filles och Rulles ort på morgonen rör sig åt öster, alltså i riktning mot solen som är i öster, och om kvällen rör sig bort från solens riktning. Öster, väster, söder norr, eller rakt upp. Eller kanske rakt ner? Fille och Rulle tittar i alla riktningar där de ser stjärnor, men de ser inte någon större skillnad. Stjärnorna blinkar ungefär lika i alla riktningar. En del är starkare, andra svagare, men inte i någon bestämd riktning. I slutet av 1800-talet var det två jeppar som faktiskt lyckades mäta farten hos ljus som kom in från olika håll. De hette inte Fille och Rulle utan Michelson och Morley. De blev berömda för att det blev uppenbart att det inte var någon skillnad. Det var inte så att ljuset piskade emot dem från ena hållet och milt svepte efter dem från motsatta hållet. Ljuset gick lika fort vare sig de testade mot eller med sin rörelse, vår jordiska dygnsrotationsrörelse. Det gick också lika fort med som mot den årliga banrörelsen kring solen, eller i kombinationer av dessa riktningar. Ljuset verkade komma in i mätinstrumentet med samma värdiga fart, ''c'' = 300 000 000 m/s, oberoende av allt. Det var mycket konstigt, skulle Newton ha tyckt om han fortfarande hade levat under 1800-talet, och det hade Fille och Rulle tyckt om de vetat om Michelsons och Morleys resultat. Ljus är inte alls som äpplen. Ljus är inte som regn eller storm, som piskar hårt mot framvindrutan men knappast alls bakifrån. Ljus verkar inte kunna frontalkollidera eller köra jämsides med materia. Ljusfarten är konstant. Ingenting stämmer för den som tänker mekaniskt. Filles och Rulles fina slutsatser på bilflaket slår slint. Kan man över huvud taget addera och subtrahera farter och lita på resultatet? Jo, det kan man om man är mycket försiktig. Man får inte ta något för givet. Det första man brukar skylla på när resultatet inte blir vad man väntar sig är mätinstrumenten. ”Det är fel på kompassen”, säger orienteraren som inte kommer i mål eller kommer mycket sent. Ska vi skylla på fartmätarna? En ljusfart-mätare mäter hur långt ljuset går på en viss tid. Men kan den verkligen hålla reda på tiden? Kan den hålla reda på avstånd? Tveksamt, menade Einstein. Och det är inte det att det är så känslig mekanism så att den lätt blir i olag. Den mäter nog bra, men den mäter kanske något annat än man tror. Den mäter på sitt speciella sätt som beror på hur instrumentet rör sig. Tid och avstånd mäter den alltid så att ljusfarten blir lika. Vi kan inte tala om tiden som om det bara fanns en sorts tid. Varje rörelse har sin tid. Och med avstånd är det samma sak. Fysikerna Michelson och Morley, som kom underfund med att ljuset alltid har samma fart, gjorde inte alla detaljer så som vi förenklat har beskrivit ovan. De hade inte samma förväntan som Fille och Rulle, att ljus skulle bete sig som flygande äpplen med bilens och kastarmens farter adderade i sin fart. De tänkte sig inte att det skulle vara som en passagerare som vandrar i en tågkupé och som från stinsens synpunkt sett borde ha tågets fart adderad till sin egen fart. Michelson och Morley trodde snarare att det var som när man hoppar ur en båt och simmar bredvid den, eller som när en mås som sitter på tågtaket lyfter och flyger till en annan vagn och slår sig ner på dess tak. I dessa fall blir den rörelse de eventuellt har med sig från början betydelselösa så snart de är hänvisade till att kämpa sig fram i sitt medium. Måsen och simmaren har sin bestämda fart jämfört med elementet där de rör sig. För ljuset tänkte sig Michelson och Morley att det fanns en ”eter”, ett slags omärkligt ämne som genomträngde hela universum, allt som ljuset kunde ta sig genom med sin bestämda fart, även tomrummet mellan stjärnorna. De ville bara veta om denna ”eter” stod stilla i solsystemet eller rörde sig liksom luften gör när det blåser eller vattnet när det strömmar. De fann ingen ”etervind” och ingen stillastående eter heller. Det var mycket konstigt även från deras synpunkt. === Konjugatregeln === Om du redan vet vad konjugatregeln är kan du hoppa över det här avsnittet. Konjugatregeln säger att (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') = ''a''² – ''b''². Du kanske har sett den skriven med andra bokstäver, eller med vänster och högerled omkastade. Den ger oss ett recept för hur vi kan omforma vissa matematiska uttryck. Om vi har det som står till vänster om likhetstecknet kan vi utan problem skriva det till höger i stället, ''a''² – ''b''², och det kanske i vissa fall är att föredra. Den formen kanske föder idéer om hur vi ska kunna räkna vidare. Så här kan man förstå konjugatregeln: [[File:Konjugatregels-syslöjd.png|300px|right]] – Kan du konjugatregeln? – Nä. – Flaggor brukar vara rektangulära men inte kvadratiska. Om du har en kvadratisk tyglapp och vill sy en normal flagga av den, då kan du ta och klippa av en remsa från ena kanten. Det blir en något långsmal rektangel och en remsa. Vill du ha en ännu längre rektangel kan du sy fast remsan längs kortsidan. Men då ser du att remsan är lite för lång, för den är ju lika lång som kvadraten var, och kortsidan är kortare än kvadratens sida var. Exempel: Kvadraten är 30 cm × 30 cm. Du klipper av 5 cm. Då har du en rektangel 25∙30 kvar. Sen syr du på 5 cm och får 25∙35, men du får klippa av en bit av remsan, en bit som är 5∙5. Den nya rektangeln är alltså så stor som den ursprungliga kvadraten ''minus'' den lilla bortklippta kvadraten 5∙5. (30 + 5)(30 – 5) = 30² – 5². (Lilla tvåan uppe till höger betyder att talet är multiplicerat med sig självt. Det uttalas ”kvadrat”.) Formeln visar hur konjugatregeln fungerar: Förlängd sida gånger förkortad sida är som ursprungliga kvadraten minus hörnkvadraten. Man kan också räkna ut samma sak genom att multiplicera innehållen i de två parenteserna ”term för term”. 30∙30 + 30∙5 – 5∙30 – 5∙5. De två mittersta termerna tar ut varandra för den ena har minustecken och den andra plustecken. Den allmänna formeln (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') = ''a''² – ''b''² kan man komma fram till genom att multiplicera ihop de två uttrycken (''a'' – ''b'') och (''a'' + ''b'') term för term. Alla fyra kombinationerna måste vara med: ''aa'', ''ab'', –''ba'' och ''bb''. Sen ser man att två av dessa produkterna kan strykas, eftersom de har olika tecken. Ett exempel till: Tänk dig att du har en liten näsduk 10 cm × 10 cm, och inte vill ha en kvadratisk utan en som är mera långsmal. Då kan du klippa av en tre centimeters remsa på ena sidan och skarva i den på kortsidan. Då blir den (10 – 3) cm på ena leden och (10 + 3) cm på andra leden. Men då blir det ett litet hörn över, för remsan är för lång för kortsidan och skjuter över. Den får man klippa bort: 3 cm ∙ 3 cm. Den ursprungliga arean var 10∙10 = 100 cm². Man klippte bort 3∙3 = 9 cm². Arean efter att man sytt om näsduken blir som skillnaden mellan de två kvadraterna: (10 – 3)(10 + 3) = 10∙10 – 3∙3. Det här gäller för vilka tal som helst, att en kvadrat minus en liten hörnkvadrat är lika med en rektangel enligt formeln: (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') = ''a''² – ''b''². Det kallas konjugatregeln. Man kan också använda konjugatregeln i andra riktningen: Om vi har ett tal a² minus en annan kvadrat, då har vi möjlighet att skriva det liksom vänstersidan är skriven, med två parenteser, en med a plus något och en med a minus samma sak. Det som står till vänster och till höger om likhetstecknet är olika uppenbarelseformer av samma sak. De ser olika ut, men de är lika. Ibland vill man ha den ena formen ibland den andra. Konjugatregeln är en omskrivningsregel. Ibland kan man använda konjugatregeln för att förenkla huvudräkning. Ska du räkna ut 7∙13 så kanske det inte är så lätt. Om du då kommer att tänka på att de två talen ligger lika långt från 10, att 7 = (10 – 3) och att 13 är (10 + 3), då kan du använda konjugatregeln förstå att svaret är 10∙10 minus 3∙3, alltså 100 minus 9, som är enkelt att räkna ut i huvudet. Det gäller att lägga märke till mönstret. På samma sätt om du måste räkna ut 13∙27 i huvudet. Märker du då att de två talen ligger lika långt från 20, att 13 = (20 – 7) och att 27 är (20 + 7), då är din lycka gjord. Då förstår du genast att svaret är 20∙20 minus 7∙7, alltså 400 minus 49, som är bra mycket enklare att räkna ut i huvudet. Konjugatregelns mönster (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') hjälper även här. Förutom siffror kan man lika gärna sätta in uttryck med bokstäver. Med bokstaven ''c'' som betecknar ljushastigheten och v, som brukar användas för att betecknar någon fart (velocity), till exempel ett tågs fart, kan vi förstå att: (1 – ''v''/''c'')(1 + ''v''/''c'') = 1² – (''v''/''c'')². Träffar man på vänsterledet kan man byta ut det mot högerledet. – Har man någon nytta av det här? – Nej. Man brukar ju inte sy om sina näsdukar. Men om man förstår detta då kan man förstå den matematiska grunden för Einsteins speciella relativitetsteori.   – Och har man större nytta av det? – Nej, men det är fascinerande att det som betraktas som mänsklighetens tänkandes största framsteg genom historien, den speciella relativitetsteorin, i grunden kan förstås av en grundskolelev. Förutom konjugatregeln behövs bara eftertanke.  Det är detta eftertänkande som vi ska ägna nästa kapitel åt, nu när matematiken till stora delar är avklarad. === Olika sorters tid === Nu när läsaren förstår konjugatregeln är det lättare att förklara hur det kunde bli så konstigt för stinsen och passageraren och för Fille och Rulle. Vi märkte att Newtons idé (egentligen Galieis idé) om att addera farter inte riktigt stämmer. Vad man än adderar till ljusfarten ''c'' så blir svaret det samma – ljusfarten ''c''. Vi har ingen kompass att skylla på så som en vilsegången orienterare, men vi kan skylla på fartmätningen. Fart betyder sträcka per tid (till exempel antal meter på en sekund), så i själva verket är det två storheter som mätaren mäter eller håller reda på: sträcka, som mäts i meter, och tid som mäts i sekund. ''Meter'' per ''sekund''. – Vad är då sekund? – Det är något man mäter med klocka. Ska vi skylla på att klockan visar fel, att klockan i hastighetsmätaren visar fel, då visar alla andra klockor fel också. – Vad är meter? – Det är något man mäter med måttstock. Alla måttstockar och måttband mäter fel… Låter det vettigt? Kanske vi hellre borde säga att de mäter var och en på sitt sätt. Man kan inte vara säker på att det värde på ljusfarten som kupépassageraren läst av på sin mätare ropade ut till stinsen är uppmätt med samma slags tid som stinsens mätare mäter sin tid med, även om båda personerna har välkalibrerade mätare. Vi har en stinstid som vi kallar ''t'' och en kupétid som vi kallar ''t_k''. Detta är det första antagandet som relativitetsteorin gör. Nu kan vi försöka se om vi då kan få stinsens och passagerarens ekvationer att stämma med varandra. Tidigare stämde de ju ihop bara för ''t'' = 0. Nu provar vi att räkna med två slags tid. Vi tar de två ekvationerna vi hade tidigare, ''ct'' = (''c'' + 10)''t'' och ''ct'' = (''c'' – 10)''t'', och sätter in de olika slagen av tid, stinstid ''t'' och kupétid ''t_k'' och provar om det går bättre då. Ljuset går med farten ''c'', det är stins och kupépassageraren överens om. De är också överens om att deras referenssystem rör sig 10 m/s i förhållande till varandra. För stinsen är det naturligt att tolka det som att tåget rör sig i samma riktning som lampans ljus, och passageraren är benägen att se det som att stationen rör sig åt motsatt håll mot lampans ljus, men de är helt överens om, att man kan se det på båda sätten, för bägge tror på relativitetsteorins tanke att naturen fungerar lika sett från det ena eller det andra systemets synpunkt. De är överens om att det finns ett perrongsystem och ett kupésystem och att de rör sig i förhållande till varandra med 10 m/s. När man sätter in de två sorterna av tid får man de två ekvationerna: ''ct'' = (''c'' + 10)''t_k'' och ''ct_k'' = (''c'' – 10)t. Kan vi få det här att stämma? Vi kan lösa detta ekvationssystem på olika sätt. Om du vill kan du sätta in siffervärdet i stället för bokstaven ''c''. Här visar vi för skojs skull en annan metod: Vi provar om det går att lösa ekvationssystemet genom att multiplicera de två ekvationerna med varandra, vänsterled med vänsterled och högerled med högerled. Det är tillåtet att göra så när man löser ekvationer; eftersom det står likamed-tecken mellan leden är de lika, de är samma tal, och vid ekvationslösning kan man utan problem multiplicera båda leden med samma tal (utom med noll). Multiplikationen ger ''cctt_k'' = (''c'' + 10)(''c'' – 10)''tt_k''. Vi kan fortsätta med att dividera båda leden med ''tt_k'' (så länge ''t'' och ''t_k'' inte är noll). Då får vi ''cc'' = (''c'' + 10)(''c'' – 10). För att multiplicera ihop parenteserna i högra ledet kan vi använda konjugatregeln (eller också får vi multiplicera term för term i ena parentesen med var och en av termerna i den andra parentesen, och märker då att man kan stryka bort två av produkterna). När vi har gjort detta har vi: ''c''² = ''c''² – 10∙10. Om vi subtraherar c² från båda led får vi att 0 = – 100, ''vilket absolut inte stämmer''. Alltså måste t eller ''t_k'' ha varit noll, ja båda, så att vår ekvationslösning blev fel. Att t och ''t_k'' är noll är inte en situation vi är intresserade av – att allt kan stämma innan det startar. (Man kan lösa ekvationerna med den vanliga skolmetoden också och addera led för led och får mycket enklare att ''t'' = ''t_k'', och då har det varit förgäves att försöka skilja mellan olika slags tid.) Vi har alltså misslyckats totalt att få ihop en fungerande relativitetsteori. Det räckte inte att bara räkna med två slags tid, en kupétid och en yttervärldstid. De två ekvationerna kan inte heller i sin nya form vara sanna samtidigt (annat än i startögonblicket, då t = 0 och ''t_k ='' 0). Och att vi ställde upp två ekvationer var för att vi måste beakta både stinsens och passagerarens upplevelse. Det är en grund för relativitetsteori att bägges mätningar och diskussion om fenomen som fart ska vara lika värda hela tiden. === Vad mer kan man ändra på? === Det vi måste göra är att ändra ännu mer på ekvationerna. Det räckte inte med att vi satte in en annan tid i högerledet än den i vänsterledet, vi måste också sätta in en fuskfaktor där. Vi betecknar den med den grekiska bokstaven ''γ'' (gamma) och kallar den tills vidare ”fuskfaktor” eftersom vi än så länge inte vet vad den kommer att göra. Det avgörande är att det är samma fuskfaktor i båda ekvationerna. Båda systemen ska ju vara likvärdiga, det ska inte gå att säga: ”Din faktor är större än min, det är orättvist.” Eller: ”Jag är bäst, jag är unik, för bara jag har fuskfaktorn noll.” Nu får vi de två ekvationer som ger en fungerande relativitetsteori: Ekvationerna blir                  ''ct'' = ''γ''∙(c + 10)''t_k'' och                                       ''ct_k''  = ''γ''∙(c – 10)''t'' Nu visar vi att det går att få dessa två ekvationer att stämma bättre. De till synes oföreniga krav som de två ekvationerna ställer kan visas vara förenliga om bara fuskfaktorn tillhandahåller nödvändig flexibilitet. Så först vill vi ta reda på vad fuskfaktorn egentligen blir, när den tvingats in i ekvationen. Det är som när man löser ett problem och kallar det obekanta för ''x'' och löser ekvationen. Vi gör precis likadant, bara att vi kallar det obekanta för ''γ''. När vi löser ekvationerna får vi komma ihåg att alla andra bokstäver ska behandlas som fasta tal, sådana som vi ofta är vana att beteckna med siffervärden. Vi vill som vanligt i ekvationslösning möblera om så att vi får det obekanta, som alltså betecknas med ''γ,'' ensam på ena sidan i en ekvation. Först multiplicerar vi ihop de två ekvationerna, lika som vi gjorde tidigare: ''cctt_k'' = ''γ''²(''c'' + 10)(''c'' – 10)''tt_k'', sen dividerar vi med ''tt_k'' på båda sidor (alltså stryker dem). Vi får: ''c''² = ''γ''²(''c'' + 10)(''c'' – 10). Här ser vi igen att vi kan använda konjugatregeln på högerledet. Vi får: ''c''² = ''γ''²(''c''² – 10²). För att få γ ensamt på höger sida dividerar vi först båda sidor med (''c''² – 10²). Vi får ett bråk på vänster sida, som vi förkortar genom att dividera uppe och nere med ''c''². Täljaren blir 1 och nämnaren får vi genom att dividera bägge termerna inuti parentesen med ''c''². Nu återstår bara att ta kvadratroten ur båda sidor, vilket är tillåtet om man tänker på att det matematiskt finns två lösningar, en med plustecken och en med minustecken. Relativitetsteorin arbetar bara med den med plustecken:  <math> \sqrt{\frac{1}{1 - \frac{10^2}{c^2}}}</math> (Det vinklade strecket till vänster och uppe uttalas ”roten ur” eller ”kvadratroten ur” och anger ett tal som om det multipliceras med sig själv ger innehållet under rottecknet. Exempelvis: roten ur 25 är 5, kvadratroten ur 1 är 1, '''√'''(100) är 10.) Nu vet vi alltså vad ''γ'' är i fallet med tåget. Den är inte bara en bokstav, ett slags ''x'', som vi tagit till för att vi inte vet vad den är. För kupéns och perrongens relativa rörelse är den: <math> \sqrt{\frac{1}{1 - \frac{10^2}{c^2}}}</math>   Vill man ha den beskriven i ord är den: ”kvadratroten ur inversen till differensen mellan 1 och kvoten mellan tågfartens kvadrat och ljusfartens kvadrat.” Nu är den ingen fuskfaktor längre. Vi ser precis vad den innehåller, och kan därmed lista ut hur den fungerar: Den innehåller talet 10 som står för tågets fart och bokstaven ''c'' som betecknar ljusets fart, bägge i ett matematiskt uttryck som är receptet för hur vi kan få allt att stämma. Vi kan nu använda ''γ'' för att räkna ut kupétiden ''t_k'' om vi vet stinstiden ''t'', eller tvärtom. Det ''γ'' vi har räknat ut är skräddarsytt för ett tåg som går 10 m/s. För andra tågfarter och för andra farter över huvudtaget skriver vi en allmän formel: <math> \sqrt{\frac{1}{1 - \frac{v^2}{c^2}}}</math>, där vi använder bokstaven ''v'' för att beteckna farten (som i engelskans ”velocity”). Formeln kan tyckas mycket komplicerad, men i senare kapitel ska vi se att man kan förstå den ganska bra. Nu nöjer vi oss med att berätta att ''γ'', som alltså inte är en ”fuskfaktor” längre, normalt kallas ''Lorentzfaktorn'' (eller helt enkelt ”gamma” eftersom den oftast betecknas med denna grekiska bokstaven ''γ''). Den är en fundamental bit av den speciella relativitetsteorin, men egentligen var det inte Einstein som kom på den, han bara märkte att den kom väl till pass för att räkna ut hur långt ljusstrålen går på en viss tid sett från de två systemens synpunkt, vilket var nödvändigt för att förklara hur ljusfarten kan vara konstant i mekaniska system. Det ska vi ta itu med i de följande avsnitten. Man kan skriva Lorentzfaktorn på lite olika sätt: Förutom som ovan kan man skriva den som <math>1/\sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}}</math>  eller som  <math>\frac{1}{\sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}}}</math> eller som    <math> \sqrt{\frac{1}{1 - (\frac{v}{c})^2}}</math>  till exempel. Vill vi ha det överskådligt skriver vi ut formeln så att den tar mycket plats på höjden, vill vi skriva den kompakt på en rad får vi kanske använda parenteser: ''γ'' = '''√''' (1/(1 – (''v''/''c'')²)). Vill man tala om faktorn i förbigående i en mening kan man alltid skriva bokstaven ''γ'' och minnas att i denna grekiska bokstav döljer sig både kvadratrot och allt det andra. När vi nu har kommit till ett viktigt resultat, att det går att jämka ihop stinsens och passagerarens uppfattningar med hjälp av en Lorentzfaktor, är det klokt att stanna upp lite och fundera på om vi gjort allt rätt. Vi utgick ifrån att ljusstrålen gick i tågets färdriktning. Hur hade det blivit om passageraren hade lyst mot tågets bakände? – Ingen fara. Det hade visserligen blivit motsatt tecken om vi räknat med siffror, men den ena parentesen hade fått minus och den andra plus, så vi hade fortfarande kunnat använda konjugatformeln och fått samma resultat. En annan sak i resonemanget som det är klokt att vända på är passagerarens och stinsens roller. Om det i stället hade varit stinsen som lyst med sin stinslykta åt ena eller andra hållet på perrongen, hur hade det uppfattats av passageraren då, och hade man fortfarande fått fram samma Lorentzfaktor? Ja det hade man. Faktorn γ står även då skriven framför uttrycken med parenteser, de där man adderar eller subtraherar en fart innan man multiplicerar med en tid.   Vi kommer att återvända till Lorentzfaktorn många gånger. === Samtidighet === Einstein lär ha funderat på att kalla relativitetsteorin för invariansteorin i stället. Den handlar om vad som är relativt och vad som är invariant. Relativt betyder ”det beror på”, invariant att något är lika. Relativitetsteorin handlar om föremåls rörelse, vad som beror eller inte beror av rörelse. Ljusfarten är invariant medan tid är relativ och sträckor (längder och avstånd) är relativa. En viktig sak som enligt relativitetsteorin är relativ är ''samtidighet'', vad som sker samtidigt. Det kan tyckas konstigt att det inte är entydigt vad som sker samtidigt, men i själva verket har vi erfarenhet av att man inte alltid är överens om vad som sker samtidigt. En nyhetssändning på TV till exempel. När en Aktuellt-reporter i studion intervjuar en utsänd journalist i New York, händer det ibland att de i något ögonblick glömmer att signalen behöver tid för att gå från New York till Stockholm och sen tillbaka. Då kan det bli så att man ser dem prata i munnen på varandra. Bägges prat hörs samtidigt i TV-studion och samtidigt för TV-tittarna, men för korren I New York var det i en paus i studiovärdens svada som han tog till orda. För honom var det inte samtidigt. När studiovärden märker att de pratar i munnen på varandra tystnar hon, men strax efteråt märker korren i New York att hon tystnat och förstår att han har avbrutit henne och han tystnar, och så ser tittarna hur det är tyst på bägge håll innan de kanske får se hur båda tar till orda igen nästan samtidigt. Men det är inte det här som relativitetsteorin handlar om. Tar sig de två journalisterna tid att resonera och beakta signalfarten, kan de komma överens om en gemensam samtidighet. De kan vara överens om att samtidigt som ett visst ord uttalades i New York så uttalades ett annat i Stockholm, fast ingendera upplevde dem som samtidiga på grund av att signalen från den andra inte hade hunnit fram när det egna ordet uttalades. Praktiskt kan de bestämma att i fortsättningen alltid vänta i tre sekunder av tystnad innan de tar sig taltur. På den tiden har bägge hunnit lyssna på tillräckligt mycket tystnad för att en del av den även skulle hinna höras som tystnad av den andra. De två journalisterna kan också komma överens om att synkronisera sina klockor när de någon gång träffas och sen utgå ifrån att om man bestämt ett visst klockslag då är det ''samtidigt'' när bägges klockor visar det. Om de inte litar på sina klockor kan de i princip placera ut en neutral domare mitt i Atlanten, som med ljusets fart ser de två uppträdande när de lyfter handen. Ser han deras händer lyftas samtidigt då lyfts de verkligen samtidigt. Eller han kan själv sända ut en ljusblixt, och det uppfattas av båda journalisterna samtidigt. Det skulle man åtminstone tycka eftersom man vet att ljuset alltid går med en viss given fart c, och man antar att pålen i Atlanten där han sitter på sin domarstol är precis på samma avstånd från bägge. Det är ju totalt hypotetiskt att verklighetens journalister skulle behöva ställa till med något sådant, men det var ungefär så som Einstein i mer trängda lägen definierade samtidighet. Relativitetsteorins samtidighetsproblem är ett annat, och lite trixigare än de två journalisternas. Stinsen och kupépassageraren har ju helt olika tid, eftersom de rör sig i förhållande till varandra. Det hjälper inte att de synkroniserar sina klockor om klockorna i och med rörelsen går olika snabbt. Vill det sig riktigt illa, vilket bara sker om tåget går nästan lika snabbt som ljuset, då blir de totalt oense om vad som sker först och vad som sker efteråt. Hur blir det då med orsak och verkan? Både i detektivromaner och i verkliga livet är det avgörande vad som sker först. Det som sker först kan vara orsaken till det som sker senare, men inte tvärtom. Om det sker ett supernovautbrott långt borta i universum, som observeras på jorden och föranleder en tidningsartikel i Jönköping, kan man då med relativitetsteorin få det till att det lika gärna kan ha varit tidningsartikeln i Jönköping som föranledde supernovautbrottet 160 000 ljusår bort? Nej. Det finns solklara fall då det ena sker först, och kan tänkas vara en orsak. Jönköpingstidningen har ett vattentätt alibi: Ljuset behövde 160 000 år för att komma från supernovan till jorden, för att tidningen skulle få fram sin nyhet till supernovastjärnan skulle det ta minst lika lång tid, och det är alldeles för sent för att starta utbrottet, även om vi tänker oss att den exploderande stjärnan rör sig med en hastighet nära ljusets och därför har en helt annan tidsskala än vi. Nyhetsförmedling snabbare än med ljusets fart? Nej. Försök sätta in en fart ''v'' som är större än ''c'' i formeln för Lorentzfaktorn så får du se. Det blir ett negativt tal inne under rottecknet, och det går inte. Roten ur ett negativt tal skulle ju betyda ett tal som ska multipliceras med sig självt för att ge det negativa talet, och varken negativa eller positiva tal kan åstadkomma något sådant. Inget föremål kan färdas snabbare än ljuset, och vi får förmoda att inte heller Jönköpingstidningens nyhetsförmedling lyckas med det. Men det finns andra händelser med rörelse inblandad där orsakssammanhang inte kan avfärdas i någondera riktningen. Relativitetsteorin kan sägas utgå ifrån att orsaksverkan inte kan gå snabbare än ljuset. Då finns det för avlägsna händelser ett tidsglapp mellan absolut framtid och absolut förgången tid, där det inte utifrån orsakssammanhang kan avgöras vilken händelse som sker först och vilken som sker efteråt. Det var det tidsglappet som gav Einstein möjligheten att relativisera tiden. Stinsen kunde få en tid och passageraren en annan, när det i varje fall inte var möjligt att med orsakslagen avgöra vem som var först i något visst göromål. === Pythagoras sats === Det här kapitlet är inte helt nödvändigt för att förstå relativitetsteorin, men vi kommer att hänvisa till Pythagoras teorem i fortsättningen. Om du redan vet hur Pythagoras teorem fungerar kan du hoppa direkt till nästa avsnitt ”Avstånd och längd”. Pythagoras sats eller Pythagoras teorem, ''a''² + ''b''² = ''c''², brukar läras ut i grundskolan. Den är lätt att använda för att räkna ut den tredje sidan i en rätvinklig triangel om man vet hur långa de två andra sidorna är. Man brukar inte bevisa den, trots att det inte egentligen är så svårt. Det gäller bara att ha tankarna samlade. Den som har läst så här långt om relativitetsteori har antagligen bättre koncentrationsförmåga än vad man förväntar sig av högstadieelever. Här är ett bevis: [[File:Pythagoras-låda 2025.jpg|330px|left]] Man utgår ifrån två kvadrater och placerar in dem i en precis lagom stor kvadratisk ask så som figuren visar, med sidorna längs askens sidor och hörnen ihop. Outfyllt i asken blir det två likadana utrymmen, vars längd vi betecknar med a och bredd med b. Den ena kvadraten har då arean ''a∙a'' och den andra ''b∙b''. Vi klipper till kartongbitar som passar i luckorna.  Sen tar vi bort de två ursprungliga kvadraterna men lämnar kvar de två kartongrektanglarna, och klipper upp dem diagonalt, så att vi allt som allt får fyra rätvinkliga trianglar. Alla fyra trianglarna har en sida = ''a'', en annan sida = ''b'', vinkeln mellan dem rät, och snedsidan (hypotenusan) kallar vi ''d'' (som i diagonal). Nu placerar vi om de fyra trianglarna, så att de ligger längs varje sida i asken så som figuren visar. Då ser vi att det ofyllda utrymmet formar en kvadrat. Den kvadraten har arean ''d∙d''. Och man förstår att den arean är precis lika stor som arean på de två ursprungliga kvadraterna tillsammans. Den nya kvadraten fyller ju ut precis det utrymme som blev ledigt när de två kvadraterna togs bort, hela askens botten utom det som täcks av de fyra trianglarna.  Pythagoras sats säger precis det, att ''d''² = ''a''² + ''b''² i vilken som helst triangel där en vinkel är rät. Lilla tvåan uppe till höger om bokstäverna betyder att talet är multiplicerat med sig självt. Uttryckt i ord lyder Pythagoras sats: ”I en rätvinklig triangel där hypotenusan är ''d'' och de andra sidorna är ''a'' och ''b'', är ''d'' kvadrat lika med ''a'' kvadrat plus ''b'' kvadrat”. Den kan förstås skrivas med andra bokstäver eller med siffror. Om man ser en formel ''a''² + ''b''² = ''c''², då finns det anledning att känna igen den som Pythagoras formel, var helst man ser den och fast man inte har en aning om vad ''a'' och ''b'' och ''c'' betyder. Det viktiga är att det på ena sidan om likamedtecknet står en kvadrat och på andra sidan summan av två (eller i vissa fall tre) kvadrater. Om man stöter på att det är siffror på båda sidor, till exempel 2, 3 och 4, då ska man kontrollera att formeln verkligen stämmer för de siffrorna. Vi ser att 2 i kvadrat plus 3 i kvadrat ''inte'' blir det samma som 4 i kvadrat. Likheten är då felaktig. Vi kan dra slutsatsen att en triangel med sidorna 2, 3 och 4 ''inte'' är rätvinklig. Men om man har en formel ”fem i kvadrat är summan av 4 i kvadrat och 3 i kvadrat”, och kontrollräknar, då ser man att Pythagoras formel verkligen stämmer för de tre talen 5, 4 och 3. Det finns alltså en rät vinkel i en sådan triangel. När du har lärt sig att känna igen denna struktur, att en summa av två kvadrater är lika med en tredje kvadrat, då kan du välja att tolka de tre talen som sidorna i en rätvinklig triangel, även om det inte är utsagt att det är så. Du skapar dig en mental illustration av ett samband. Man brukar ofta använda formeln till att räkna ut snedsidan (hypotenusan) om man vet hur långa de två vinkeräta sidorna är. De sidorna kallas kateter. Vi tar tre exempel på hur man kan använda Pythagoras sats. Exempel 1) Två sidor i en triangel är 3 cm och 4 cm och vinkeln mellan dem är 90 grader. Hur lång är den tredje sidan? – Eftersom vinkeln är 90 grader får man att den tredje sidan är hypotenusa. Pythagoras sats ger att kvadraten på hypotenusan här ska vara lika stor som 4∙4 + 3∙3 = 16 + 9 = 25. För att få hypotenusan själv tar man roten ur 25. Det blir 5. Svar: Snedsidan är 5 cm lång. Exempel 2) Om i en rätvinklig triangel snedsidan är 10 m och en annan sida är 8 m, hur lång är då den tredje sidan? – Vi sätter in de tal vi känner i Pythagoras formel. Ekvationen blir 10∙10 = 8∙8 + ''b''². Förenklat blir det 100 = 64 + ''b''². Vi subtraheras 64 från båda sidorna. Det ger: 36 = ''b''². Det stämmer om ''b'' = 6 eller om ''b'' = –6. Svar: Den tredje sidan är 6 meter. Exempel 3) Nu tar vi en uppgift med våra redan bekanta bokstäver ''c'' och ''v''. Om hypotenusan är 1 och ena kateten är ''v''/''c'', vad blir då den andra kateten? – Vi gör på samma sätt, och kallar den sökta sidan ''x'' och får ekvationen: (''v''/''c'')² + ''x''²= 1². Förenklat blir det ''x''² = 1 – (''v''/''c'')². Att det är bokstavsuttryck och inte bara siffror ändrar inte på sättet att räkna. Kvadratrot på båda sidor och strunt i minustecknet ger att <math> x = \sqrt{1 - (\frac{v}{c})^2}</math> Vi ser att det här är precis det samma som nämnaren i Lorentzfaktorn, så som vi fick fram den i föregående kapitel. Lorentzfaktorn och Pythagoras sats verkar vara besläktade med varandra. Kan det vara så att speciella relativitetsteorin handlar om något slags abstrakt rätvinklig triangel, där en katet är förhållandet mellan en fart ''v'' och ljusfarten ''c''. Snedsidan är = 1.  Talet 1 är det samma som 2/2 , 3/3, eller vilket tal som helst delat med sig självt, så varför inte ''c''/''c''. Då har vi fått både hypotenusan ''c''/''c'' och ena kateten ''v''/''c'' skrivna med ljushastigheten ''c'' i nämnaren. Det är som att vi mäter alla farter med ljusfarten som mått, som andelar av ljushastigheten. I hypotenusan har vi fulla ljusfarten och längs en annan triangelsida har vi en viss bråkdel av ljusfarten. När du hädanefter ser Lorentzfaktorn kanske du genast känner igen nämnaren som en Pythagorasformel. Rottecknet finns ju där, och inne under det har vi först en etta. Talet ett är ju lika med 1∙1, så det är en kvadrat, kvadraten på en triangelsida som har längden ett, sen kommer ett minustecken. Det är som att vi räknar ut en katet när hypotenusan är ''ett'', vilket betyder ''det hela'' och den andra kateten är … vad då? Jo ''v''/''c''. För om vi multiplicerar ''v''/''c'' med sig själv får vi (''v''/''c'')², alltså precis som i Lorentzformeln. Det ''hela'' som ettan anger är hela ljushastigheten, ''v''/''c'' är fartens andel av ljusfarten och själva Lorentzfaktorn tillhandahåller i sin nämnare den andra kateten i denna rätvinkliga triangel. === Avstånd och längd === Vi har nu klarat av det svåra, att få reda på hur den matematiskt är uppbyggd, den Lorentzfaktor ''γ'' som förvandlar kupétid till stinstid och tvärtom. Vi fick fram den från de två från början oförenliga ekvationerna (''c'' + ''v'')''t'' = vt och (''c'' – ''v'')''t'' = ''vt'', som vi modifierade så att de båda innehöll Lorentzfaktorn ''γ'' och båda fick olika tid på olika sidor i ekvationen. Den senare av ekvationerna blev ''ct_k'' = ''γ''∙(''c'' – 10)''t'', eftersom tågets fart var 10 m/s. Nu när vi vet hur ''γ'' är beskaffad kan vi använda den ekvationen för mer vardagliga situationer än för ljusfartsmätningar. Ljusfarten må vara stor, men om tiden ''t_k'' väljs kort kan man få att ljuset precis hinner från ena änden av tågkupén till den andra på den tiden. Sträckan ''c∙t_k'' är alltså då precis så lång som kupén, säg 20 meter, när passageraren inne i tåget mäter den. Vi får: 20 = ''γ''∙(''c'' – 10)''t'' För stinsen är den antagligen inte riktigt precis 20 meter, utan har en annan längd, som vi kallar ''L''. Vi skriver om ekvationen: Först multiplicerar vi in ''t'' i parentesen så att det blir 20 = ''γ''∙(''ct'' – 10∙''t''). Sedan sätter vi in den längd som ljuset kommer på den korta tiden också enligt stinsens bedömning, och får: 20 = ''γ''∙(''L'' – 10∙''t''). För att det över huvud taget ska vara möjligt för stinsen att bilda sig en uppfattning om ''L'', kupéns längd, måste hon, hur svårt det än är, betrakta bägge ändar av kupén i precis samma tidsögonblick (som inte nödvändigtvis framstår som samma ögonblick för kupépassageraren). Det betyder att ''t'' som förflyter för stinsen är noll, så tåget lyckas inte komma framåt under den tiden, inte ur stinsens synpunkt i varje fall. Det underlättar beräkningen. Ekvationen är nu 20 = ''γ''(''L'' – 0), vilket ger att 20 = ''γL'', vilket ger ''L'' = 20/''γ''. Utskrivet blir det <math>L = 20 \sqrt{1 - \frac{10^2}{c^2}}</math> Det kan se krångligt ut men är inte mycket annorlunda är vad den gissar som inte förstår sig på relativitetsteorin alls. En sådan person är benägen att tro att stinsen tycker att vagnen är 20 meter, och vårt svar visar att det är ganska nära. Vi har hittills för resonemangets skull antagit att stinsen har rent övernaturliga förmågor, men nu måste vi väl ändå konstatera att vi kräver väl mycket av henne. För titta på det som är inne i parentesen: en etta minskad med ett tal som är hundra dividerat med ljusfartens kvadrat. Ljusfarten är i sig enormt många meter per sekund, tagen i kvadrat blir det en nia följd av 16 nollor. Delar man hundra med ett så stort tal blir det synnerligen nära noll. Subtraherar man så lite från 1 blir det i stort sett 1. Tar man kvadratroten ur detta tal blir det i stort sett 1. Multiplicerar man 20 med nästan 1 blir det i stort sett 20. Stinsen tycker att kupén är praktiskt taget 20 meter lång. Att den verkligen har krympt lite från hennes synvinkel, kan hon inte märka ens med sin sedvanliga skarpsynthet. Men det kan finnas andra yrkesgrupper som behöver hålla reda på den längdkrympning som syns när iakttagare och föremål rör sig i förhållande till varandra. För dem kan det vara lättare. Men det är först vid farter nära ljusets som föremål kommer att se märkbart förkortade ut. [[File:Åskådliggöra Lorentzfaktorn med kastrullock.png|400px|right]] De som håller på med högenergetiska partiklar, med elektronkanoner till exempel, de vill ibland veta till hur många procent en viss längd förkortas när farten uppnår en viss procent av ljusfarten. Det kan man ta reda på med hjälp av ett kastrullock. Enklast är det med ett som är 20 cm i diameter. Radien är då 10 cm. Man mäter upp centimetersstreck utifrån mitten och numrerar dem 10%, 20%, 30% osv. När man har valt sitt procentstreck går man vinkelrätt upp från det och mäter hur många centimeter det är till kanten. Till exempel för 80% (alltså när det är 20% kvar till kanten) är vinkelräta avståndet till kanten 6 cm (60%). Det betyder att när man beskådar ett föremål som far förbi med 80% av ljusfarten då ser det ut att vara 60% så långt som vad det var när man höll det stilla i handen. Kastrullocket visar tydligt att den krympta längden alltid blir mindre än 100 procent av ursprungslängden. Föremål som man ser i rörelse ser alltid kortare ut, förkrympta. Det kallas längdkontraktionen. Orsaken till att det är så enkelt att räkna ut den förkortade längden, när man vet hur många procent farten är av ljusfarten, är att Lorentzfaktorns nämnare inte just är något annat än cirkelns ekvation.  På gymnasiet brukar man ibland lära sig att ekvationen för en cirkel till exempel kan vara ''x''² + ''y''² = 10∙10. Den ekvationen säger att om radien är 10 cm (som för kastrullocket) då får man motsvarande x-koordinat och y-koordinat så som med det cirkelrunda kastrullocket.  Vill man kontrollräkna kastrullockskalkylen kan man sätta in centimetervärdena vi mätte upp på locket i ekvationens vänstersida: 8∙8 + 6∙6 och kan konstatera att det blir 64 + 36 = 100, alltså samma som högra sidan. Att cirkelns ekvation ovan hänger ihop med relativitetsteorin ser man tydligt om man jämför den med ekvationen ''L'' = 20∙ √(1 – 10²/c²), som vi använde för att räkna ut den förkortade kupélängden. Dela här bägge sidor med 20 och kvadrera bägge sidor. Då får man att (''L''/20)² = 1 – 10²/''c''², som också kan skrivas som (''L''/20)² + 10²/''c''² = 1². Det visar att summan av två kvadrater är lika med en tredje kvadrat, precis som i cirkelns ekvation. I den första kvadraten finns den förkortade längden, i den andra kvadraten finns andelen av ljusfarten och i höger sidas kvadrat finns bara en etta som säger att det är det hela, alltså hela ljusfarten. En sådan här formel, som säger att summan av två kvadrater är lika stor som en tredje kvadrat kallas ju Pythagoras sats och användas till att räkna ut de tre sidorna i en rätvinklig triangel. Det kan vara praktiskt att se det så om man vill ha kläm på längdförändringar mellan dem som rör sig med olika fart. Man förstår då lätt att om snedsidan (hypotenusan) hålls fix, då kommer de två andra sidorna (kateterna) alltid att vara kortare än den, och om den ena kateten ökar så minskar den andra. Liksom med kastrullocket förstår man att ingen fart kan vara större än ljusets. Om farten är nära ljusets fart blir längden i rörelsens riktning kort. Om farten är mycket liten då blir längden stor, nästan lika stor som vid stillastående. Allt det här om längdkontraktion är ömsesidigt. När två personer rör sig i förhållande till varandra, tycker bägge att den andra är förkrympt. Det är alltså ett slags perspektivfenomen, av samma typ som vi alla har upplevt när vi har tittat upp på en byggarbetare högt uppe på ett halvbyggt högt hus, och tycker att han är liten som en höna. Arbetaren däruppe tycker samtidigt att det är vi här nere som är små som hönor. Det är skenbart som vi krymper, sett från den andras synpunkt. När vi kommer nära varandra är vi fullstora igen. Detta är vi så vana vid att vi inte tänker på det, efter att vi ett tag i vår barndom har förundrat oss över det. Och inte bara människor förstår det. Även en katt kan känna igen sin matte på avstånd, och tror inte att det är frågan om en mus på två ben. På samma sätt är det med den speciella relativitetsteorins krympning, den är skenbar, ömsesidig. I byggarbetarfallet är det ''avståndet'' som ger denna synvilla, i relativitetsteorin är det ''farten'' i förhållande till en själv som förvänder synen. (En annan skillnad mellan de två slagen av krympning är att vi inte över huvud taget låter barn befatta sig med idéer om att man skulle kunna ange perspektivbildens arbetare i decimeter eller centimeter. Om vi över huvud taget uttalar oss säger vi att vi ser honom under en vinkel av två vinkelgrader på håll men under 60 graders vinkel när vi träffas mera nära.) Synvilla må krympning på grund av farten vara, men det betyder inte att en fysiker får ta lätt på den och hänföra den till psykologernas ämnesområde. I den allmänna relativitetsteorin, där man griper sig an de accelerationer som krävs för att få upp föremål i de farter som krävs för märkbar krympning, visar det sig att krympningarna och de därmed besläktade förändringarna av tiden verkligen är mycket handfast fysik. Också i den speciella relativitetsteorin kan man träffa på icke-ömsesidiga fenomen om man blandar in tre rörelsetillstånd i stället för två. På olika diskussionsfora om relativitetsteori på Internet ställs frågor om krångliga tankeexperiment som ger mystiska resultat. Mest känd är "tvillingparadoxen", som handlar om tidens förändring. De som känner sig manade att förklara kan sällan bringa klarhet, för det är lätt gjort att man talar förbi varandra. Den här krympningen som vi talat om sker enbart i rörelseriktningen. Kupén verkar kortare, om än bara lite-lite grann, men den verkar inte alls smalare och inte alls lägre i tak. Passageraren och all inredning ser i motsvarande grad platta ut, men hela tiden normalstora i riktning tvärs emot tågets rörelse. === Tiden – en svår ekvation === I föregående avsnitt lärde vi oss att räkna ut den enas ''avstånd'' när vi vet den andras ''avstånd''. Vi använde Lorentzfaktorn, och vi fann att den är så listigt hopkommen att den ger nästan precis det svar som vi väntar oss när det gäller låga farter och bekanta fenomen som tågvagnars längd, men att den samtidigt ser till att det vid höga farter inte blir resultat som kommer alltför nära ljusfarten. Lorentzfaktorn är som en mängdrabatträknare, som minskar ner det som hotar gå mot oändligheten så att det aldrig blir mer än c. Nu återstår att använda Lorentzfaktorn till att räkna ut den enas ''tid'' när man vet den andras ''tid''. Det gör man på ungefär samma sätt som vi tidigare har gjort när vi för stinsens räkning räknade ut tågkupéns längd utifrån passagerarens uppfattning om dess längd. Men riktigt lika blir det inte. När vi räknade ut kupéns längdkontraktion använde vi formeln 20 = ''γ''∙(''L'' – 10∙''t'') och bestämde att t måste vara 0, eftersom stinsen iakttog bägge ändar utan tidsfördröjning. Ekvationen verkar så symmetrisk att man kan tycker att om man i stället sätter att ''L'' = 0, då borde man få fram hur snabbt tiden går inne i kupén, från perrongen betraktat. Men det finns en filosofisk hake där. Med längdkontraktionen utgick vi ifrån att det inte spelade någon roll när passageraren läste av måttbandet medan det för stinsen var kritiskt att det var precis ''samtidigt'' som hon mätte upp bägge ändarna. Minsta lilla fördröjning hade förryckt hela mätningen eftersom kupén hade hunnit rusa till en ny position. Nu när vi ska räkna på tid i stället för plats och längd – borde vi kanske byta ut ''samtidigt'' till ”''samplatsigt''”? Men vad är det? Passageraren har en klocka inne i kupén och vet att en viss tid har förflutit mellan två tick. Hur ska då stinsen med sin egen klocka kunna avgöra hur lång tid det är mellan de två ticken ''på samma plats''? Hur ska de kunna vara på samma plats när det har gått tid mellan de två ticken och tåget har fört kupéklockan bort från den ursprungliga platsen? Enda möjligheten skulle vara att de två ticken mäts med ''olika'' klockor inne i kupén, och passageraren ser till att de är synkroniserade. De måste vara på precis ett sådant avstånd att stinsen kan höra de två ticken från samma position. Detta är en så komplicerad uppställning så det är inte så man brukar tänka, och det ger inte alls det man är ute efter. Istället tänker vi oss tidmätningen helt enkelt som att ''en viss'' kupéklockas tickningar registreras av stinsen. Sen byter vi perspektiv, så att det är kupépassageraren, som ju onkeligen mätt tiden ”samplatsigt”, det vill säga med en klocka på en viss given position i kupén, som iakttar stinsens mätning. Det är kanske enkelt att förstå, men ger en ganska lång räkning: När vi räknade ut Lorentzfaktorn använde vi de två ekvationerna ''ct'' = ''γ''∙(''c'' + 10)''t_k'' och ''ct_k''  = ''γ''∙(''c'' – 10)''t''. När vi sen räknade ut kupéns längdkontraktion tog vi den andra av dem och skrev den som 20 = ''γ''∙(''L'' – 10∙''t''). På precis samma sätt kan vi ta den första ekvationen och göra om den till ''L'' = ''γ''∙(20 + 10∙''t_k''). Nu kan vi lösa de här nya ekvationerna med insättningsmetoden på ett lite speciellt sätt: I stället för talet 20 i den andra ekvationen sätter vi in det uttryck som första ekvationen säger att 20 är lika med, det vill säga dess högerled ''γ''∙(''L'' – 10∙''t''). Då får vi ''L'' = ''γ''∙( ''γ''∙(''L'' – 10∙''t'') + 10∙''t_k''). Förenklat blir det ''L'' = ''γ''²''L'' – ''γ''²10''t'' + ''γ''10''t_k''. Överflyttning av termer ger: – ''γ''10''t_k'' = – ''L'' + ''γ''²''L'' – ''γ''²10''t''. Division med – ''γ''10 ger: ''t_k'' = (– ''L'' + ''γ''²''L'' – ''γ''²10''t'')/(– ''γ''10). Nu har vi en formel som anger vad kupépassagerarens klocka visar (''t_k'' ) när stinsens klocka visar ett visst klockslag (''t''). I formeln finns bokstaven ''L'' som är ganska irrelevant i detta sammanhang. Varför? Jo, för den anger hur lång stinsen tycker kupén är, och det är ju lika hela tiden, och nu när vi vill ha reda på tids''intervallet'' mellan två kupéklockslag då får vi subtrahera, och då subtraheras hela högerledet också, både den sista termen som anger stinsens klockslag och de två första termerna som innehåller de oförändrade kupélängderna. Och då tar kupélängderna ut varandra, eftersom de är lika.   Vi kan ange de två klockslagen med index 1 och 2 och visar vad det blir efter subtraktion på bägge sidor: ''t_k2'' – ''t_k''₁ = (– ''γ''²10(''t''₂ – ''t''₁))/( – ''γ''10). Förkortning ger ''t_k''₂ – ''t_k''₁ = ''γ''(''t''₂ – ''t''₁). Inne i kupén upplevs alltså tidsintervallet som ''γ'' gånger vad stinsen upplever. Lorentzfaktorn ''γ'' (gamma) är 1 dividerat med det uttryck som vi använde kastrullock till att beräkna i avsnittet med längdkontraktion. Då fann vi att längderna verkar kortare hos dem som är i rörelse till oss. Nu när det är 1 dividerat med det uttrycket blir det tvärtom – tiderna upplevs vara längre för kupépassageraren än för stinsen. Och deras upplevelse är ömsesidig: att den andras klocka går för långsamt. Det kallas tidsutvidgning eller tidsdilatation. Man kan uttrycka det som att egentiden är kortare än alla skenbara tider. På samma sätt säger man att egenlängden är längre än alla skenbara längder. Så här brukar man framställa relativitetsteori, och om du tycker det är konstigt är det inte obefogat. Det är ju helt horribla antaganden vi gjort om personer som kan se in genom kupéfönster och göra saker samtidigt och göra häpnadsväckande bedömningar. Men det är så man brukar framställa relativitetsteorin, och man gör det i Einsteins efterföljd. Det var sådana tankeexperiment som han gjorde när han utveckade sin teori, och han gjorde det i Galileis och kanske alla fysikers efterföljd. Det är så som tankar går. Lite svårare är det att få andra att nappa på fantasierna tillräckligt för att de ska kunna delta i ett resonemang om saken. För att göra solid teori av sina tankar får man montera bort mycket av fantasigodset och vad dess rollfigurer tycker och bedömer och upplever – stinsen, passagerarna och äppelkastarna. Kvar finns klockor och måttstockar och olika slags koordinatsystem som rör sig i förhållande till varandra. Sen får man rigoröst se till att inte mer från den åskådningsvärld och upplevelsevärd där vi befinner oss slinker med till den minimalistiska modell vi skapar oss. Ofta blir det då många definitioner och många bokstäver, sådant som man vill undvika i en populär framställning. Här får man bara hoppas på läsarens överseende med fantasiernas larvighet. === Räkna ut Lorentzfaktorn i praktiken === Speciella relativitetsteorin handlar om att räkna om saker med hjälp av Lorentzfaktorn gamma, ''γ''. Nämnaren i faktorn γ kan skrivas <math> \sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}}</math>. Det uttrycket anger alltså 1/''γ''. Det finns olika sätt att räkna ut ''γ'' eller 1/''γ''. Har man tur kan man använda Pythagoras sats och få det att passa precis. Om kateterna är 80% och 60% blir hypotenusan precis 100% vilket kan tolkas som att vid 80% av ljusfarten längderna ser ut att vara 60% av vad de medåkande tycker. Om det inte råkar passa precis fungerar ofta ett kastrullock eller annat cirkelformat föremål mycket bra för att bedöma sådana samband, liksom vi gjorde i avståndsavsnittet. Det fungerar bra när man räknar på farter som närmar sig ljuset. Men i andra sammanhang fungerar det sämre. Lorentzfaktorn innehåller en fart i kvadrat dividerad med ljusfarten i kvadrat. Ljusfarten är så oerhört mycket större än de farter vi möter i vardagslivet, så i vardagslag får man sådana tal som 0,0000001% eller ännu värre när man försöker beräkna denna kvot. När vi frågade oss hur mycket förkortad tågkupén verkade när tågets fart var 10 m/s fann vi att denna kvot var 10 gånger 10 dividerat med ljusfartens kvadrat. Det blir 100 dividerat med ett tal som är en nia följd av 16 nollor. Det är ett decimalbråk med först en nolla, sen ett kommatecken, sen 14 nollor före en etta. Det kan man absolut inte läsa av tydligt på kastrullocket och kan bara konstatera att den andra kateten är nästan precis 1. Men det finns trick att räkna ut ungefär hur långt från 1 det är, ibland med större noggrannhet än vad en räknedosa kan ge, som ju bara visar ett begränsat antal siffror. Vi ska lära ut fyra sådana trick eller regler: Regel 1: (1 + ''d'')² ≈ 1 + 2∙''d'' Man vet precis vad 1,00 ∙ 1,00 är. Det är 1,00. Men vad är 1,01∙ 1,01? Man vet inte precis, men förstår att det måste vara bra nära 1,00, bara lite större. Om det inte behöver vara exakt kan man säga att det är ungefär 1,02. Hur mycket kan man vänta sig att 1,02∙1,02 är. Svar 1,04. Och 1,03∙1,03 ≈ 1,06. Decimalen blir i alla dessa fall dubblerad, på ett ungefär. Man kan skriva det sista som (1 + 0,03)² ≈ 1 + 0,06. På samma sätt kan man skriva (1 + 0,04)² = 1 + 0,08. Den allmänna formeln är (1 + ''d'')² ≈ 1 + 2∙''d''. Den gäller med stor noggrannhet så länge ''d'' är ett tal nära noll, alltså så länge summan är nära 1. (Men testar man att sätta ''d'' stort, till exempel som 1, då blir summan 2 och 2∙2 blir 4. Det stämmer inte så bra med höger ledet, som säger att det är ungefär 1 + 2∙1, som ju bara blir 3. Mycket mindre än 1 måste ''d'' vara för att det ska vara värt att räkna med denna formel.) Hur ska man då förstå detta? Tänk på en kvadratisk trädgårdstäppa med 1 meters kant. Man förstorar kvadraten till 1,10 m både på längden och bredden. Båda är 10 procent större, så arean blir 20 procent större. Helt stämmer det inte, för när vi ökade den ursprungliga kvadraten med 10 procent på bägge lederna, då kom det att saknas en liten ruta i hörnet, så en riktigt full kvadrat blev det inte. Det är därför som regeln inte är exakt, och därför man får vara vaksam om det är många procents avvikelse från ett. Med algebra kan man visa samma sak så här: (1 + ''d'')² = (1 + ''d'')(1 + ''d'') = 1∙1 + 1∙''d'' + ''d''∙1 + ''d∙d'' = 1 + 2''d'' + ''d∙d''. Om ''d'' är nära noll blir ju ''d∙d'' ännu närmare noll, och kan då försummas, och högerledet blir ≈ 1 + 2''d''. Ungefär lika fungerar det när man minskar: (1 – ''d'')² ≈ 1 – 2''d''. Till exempel: 0,99 = (1 – 0,01)² ≈ 1 – 2''∙'' 0,01 = 0,98, och på samma sätt: 0,95 ≈ 0,90. Regel 2: (1 + ''d'')³ ≈ 1 + 3''d'' I tre dimensioner kan man i stället för en trädgårdstäppa tänka på en kub som ska göras 10 procent större i alla tre dimensioner. Då får man bygga på med en skiva på längden, en skiva på bredden och en på höjden, alltså tillsamman tre skivor. Det blir 30 procent större: Det räcker nästan till den större kuben, det är bara lite i kanterna och hörnet som fattas. Alltså (1 + ''d'')³ ≈ 1 + 3''d''                           och                     (1 – ''d'')³ ≈ 1 – 3''d''. Regel 3: √ (1 + ''d'') ≈ 1 + ½∙''d'' Den här regeln handlar inte om att ''upphöja'' ett tal som är obetydligt större eller mindre än 1, utan om att ta ''kvadratrot'' ur ett sådant tal. √ (1 + ''d'') ≈ 1 + ½∙''d'' och √ (1 – ''d'') ≈ 1 – ½∙''d''. De formlerna kan man också förstå utifrån den kvadratiska trädgårdstäppan. Man ställer frågan: Om man vill göra kvadratens area 10 procent större och fortfarande kvadratisk, hur mycket längre och bredare ska kvadraten vara? Man tänker på remsorna man tillfogar och förstår att det räcker med 5 procent på vardera leden för att arean ska bli 10 procent större. Alltså hälften av 10 procent. √ (1 + 10) ≈ 1 + 5. Regel 4: 1/(1 + ''d'') ≈ 1 – ''d''. Det låter ganska vettigt – delar man i flera delar blir varje del mindre. Plus nere ger minus uppe. Det gäller också tvärtom, minus i täljaren ger plus i nämnaren: 1/(1 – ''d'') ≈ 1 + ''d''. Den här regeln kan förstås utifrån konjugatregeln, som vi redan använt. Förklaring: Vi börjar med regelns vänsterled 1/(1 + ''d'') och förlänger, det vill säga multiplicerar uppe och nere med samma tal, och i det här fallet med (1 – ''d''). Det kommer inte att ändra bråkets värde. I täljaren får man 1 – ''d'', och i nämnaren får man produkten (1 + ''d'')(1 – ''d''). Med konjugatregeln blir nämnaren 1 – ''d''². Nu var ju ''d'' ett mycket ”litet” tal, det vill säga mycket nära noll. ''d''² betyder detta lilla tal gånger sig självt. Då hamnar man ännu mycket närmare noll. I jämbredd med alla andra tal i formeln, 1 och ''d'', är ''d''² försumbar. Vi kan ersätta det med noll. Då blir nämnaren 1. Alltihop blir 1 – ''d''. Precis det vi skulle visa. Som ett exempel på hur man kan använda reglerna räknar vi ut Lorentzfaktorn   Vi nämnde tidigare att tågets 10 m/s kvadrerat och dividerat med ljusfarten kvadrerad ger ett decimalbråk med först en nolla, sen ett kommatecken, 14 nollor till och sen en etta. Det är nu detta tal som vi kallar ''d''. Lorentzfaktorn blir √ (1/ (1 – ''d'')). Inne i kvadratroten har vi 1 dividerat med 1 – ''d''. Enligt regel 4 är detta ungefär 1 + ''d''. När vi tar kvadratrot ur detta använder vi regel 3, som ger 1 + ½∙''d''. Så stor är Lorentzfaktorn: 1 + 0,0000000000000005. Det är 1,0000000000000005, alltså en etta följd av ett kommatecken, sedan 14 nollor, och sedan eftersom slutettan halverats blir det en nolla till och sen en femma. Detta är på ett ungefär – och vem intresserar sig egentligen för att gräva fram ytterligare siffror många decimalsteg efter femman. === ''E'' = ''mc''² === Om du har läst så här långt har du gått igenom det som Einstein skrev i sin banbrytande skrift 1905 om den speciella relativitetsteorin. Men det återstår några saker som brukar räknas in i samma teori. Framför allt ska vi diskutera den berömda formeln ''E'' = ''mc''², som han skrev om i ett separat arbete som han gav ut samma år. För att förstå den räcker det inte, som i tidigare kapitel, med grundskolematematik och logiskt tänkande, man behöver förstå lite fysik också, först och främst om massa och energi. I fråga om tid och längd har vi funnit att de ändras beroende på rörelse, vilket kan vara lite besvärligt. Men vi fann att man kan räkna med ett föremåls egentid och egenlängd, som är invarianta, alltså oföränderliga och stabila, en gång för alla givna, bara att acceptera för den som ser på dem från en rörlig position. Egentid och egenlängd tar man till för att det inte ska bli hela havet stormar när man sätter in storheterna i formler. Med massa (vikt, den enhet som mäts i enheter såsom kilogram) är det samma sak. Enligt relativitetsteorin beror massan på föremålets fart. Ju snabbare föremålet rör sig i förhållande till iakttagaren desto tyngre framstår det. Och det är som vanligt Lorentzfaktorn ''γ'' som man får multiplicera med. Och precis som med tid kan vi räkna med en ”egenmassa” (brukar kallas vilomassa) som förblir oförändrad när föremål och iakttagare rör sig i förhållande till varandra. Omräkningsformeln är ''m'' = ''γ'' ∙ ''m''_o mellan vilomassan ''m''₀ och den utifrån iakttagna massan. Bara om farten ''v'' är noll mellan föremål och iakttagare blir Lorentzfaktorn 1 och de två massorna lika. För alla andra iakttagare verkar massan vara större än den verkar vara för föremålet självt. Energi är en viktig storhet, för den binder ihop olika delar av fysiken. Några exempel: På ett livsmedelspaket står det alltid hur mycket energi 100 g av livsmedlet innehåller och kan ge ifrån sig för att hålla igång kroppens kemiska funktioner, till exempel ger 100 gram havregryn 1550 kilojoule, och 100 gram knäckebröd ger 1389 kilojoule. En mikrovågsugn brukar ha en maxeffekt på 1000 watt, vilket innebär att den varje sekund drar 1 kilojoule energi, som används för att värma livsmedel. För att värma ett kilogram mat en grad behövs det ca 4 kilojoule energi. Man kan räkna ut att en eldriven hiss behöver 1 kilojoule elenergi för att hissa upp en 100 kilograms last en meter, vilket ger lasten 1 kilojoule höjdenergi, och om ett 100 kilograms cykelekipage rullar ner för en en-meter hög backe förlorar den precis lika mycket höjdenergi, 1 kilojoule, som därvid förvandlas till 1 kilojoule rörelseenergi. Energin kan förvandlas mellan olika former men mängden ändras inte, och det går ofta lätt att räkna ut mängderna energi i olika former så att man kan jämföra dem. Man använder till exempel formeln E = ½ ''mv''² för att räkna ut hur mycket rörelseenergi det finns i ett föremål som har massan ''m'', angiven i kilogram, och farten ''v'', angiven i meter per sekund. Om till exempel farten är 4 m/s och massan är 100 kg, då blir rörelseenergin ½∙100∙4∙4 joule = 800 joule = 0,8 kilojoule. Vi ser att cykelekipaget som for ner för enmetersbacken och fick 1 kilojoule hade chansen att komma upp i mer än farten 4 m/s. Den här formeln används i vanlig gammaldags fysik, ofta utan att man pratar om vad farten ska räknas i förhållande till. I relativitetsteorin använder vi den formel som många känner som Einsteins formel: ''E'' = ''mc''². Den är enkel men verkar ju vara helt annorlunda än rörelseenergiformeln. Men där finns en likhet, och den ska vi visa på nu. I förra kapitlet lärde vi oss några ungefärliga räkneregler för att uppskatta storleken på Lorentzfaktorn  <math> \sqrt{\frac{1}{1 - (\frac{v}{c})^2}}</math> när man känner farten ''v''. De reglerna använder vi nu och räknar om den iakttagna massan ''m'' till vilomassa ''m''₀. Man ska ju multiplicera med Lorentzfaktorn, så vi får: ''m'' ≈ ''m''₀ ∙ (1 + ½ ∙ ''v''²/''c''²). (Minustecknet i nämnaren blev plus i täljaren, kvadratroten gav faktorn ½ före kvadraten på förhållandet mellan ''v'' och c, allt enligt reglerna.) Om vi multiplicerar ekvationen med ''c''² och förenklar får vi ett ungefärligt värde på Einsteins formels högerled: ''mc''² ''≈ m''_o ''c''² + ''mc''² ''∙'' ½ ''∙ v''²/''c''² = ''m''_o ''c''² + ½ ''∙ mv''². Einsteins formel verkar alltså tala om en energi som består av två delar. Efter plustecknet står den vanliga rörelseenergin, som beror på farten ''v'' precis som vi är vana vid från den gamla fysiken. Före plustecknet står en del som inte alls har ''v'' i sig, som alltså är oberoende av farten, och alltså är lika stor även om farten är noll. Den energin finns liksom inneboende i föremålet. Den beror bara på föremålets vilomassa. Alla föremål som väger 1 kg har alltså i sig en energi som är 1 kg multiplicerat med ljusets fart och multiplicerat med ljusets fart igen. Farten anges i m/s och energin får man i joule. Joule-talet blir alltså mycket stort. Vi vet ju hur stor fart ljuset har: trehundra miljoner meter per sekund. I kvadrat nittiotusen biljoner joule – alltså en hel del mer än den energi vi brukar räkna med att få i oss när vi äter ett kilo mat. När speciella relativitetsteorin tillkom var detta bara teori, men snart lärde sig mänskligheten att få ut den energin som liksom bor i massan (eller ''är'' massan) – inte precis ur mat utan ur plutonium och uran, och att använda den för att förinta städer. Då kan man fråga sig vad som händer med den andra termen i formeln, den som motsvarar gammaldags rörelseenergi, när man i en kärnsprängning släpper lös ett så stort energiinnehåll i den första delen, den energi som bor i massan själv. Borde inte den räcka till för att få de söndersprängda atomernas skärvor att börja gå lika snabbt som ljuset, kanske snabbare? Eller borde man inte kunna komma upp över ljusfarten om man envetet matade på mer och mer energi under lång tid? Det är ju det som den andra termen antyder, att mer energi gör ½ ∙ ''mv''² större, och då måste ju ''v'' bli större. Men den här uppdelningen som vi gjort av ''mc''² i dessa två delar gäller bara så länge föremålets fart är liten jämfört med ''c''. Börjar den närma sig får vi räkna med en annan metod, antingen med Pythagoras eller med kastrullocket. Försöker man öka v till ''c'', då blir nämnaren noll, vilket är omöjligt – farten måste vara mindre än ''c''. Ljusfarten är den absoluta gränsen för farter, inga föremål kan nå upp till den. Vi har inte rett ut Einsteins formel lika noga som vi i tidigare kapitel har behandlat tidsutvidgning och längdkontraktion. Det skulle krävt kunskaper om rörelsemängd för att verkligen härleda formeln ''E'' = ''mc''². Men att ''använda'' formeln är lätt: bara att multiplicera med ljushastighetens kvadrat. Och även om man inte bryr sig om att göra den multiplikationen särskilt ofta påminner formeln oss om hur vittomfattande fysikens tankesystem har blivit. Genom seklerna har fler och fler fenomen börjat mätas med samma mått. Både rörelse, lyftarbete, värme, kemisk reaktionsförmåga, elförbrukning, och till slut även massa, kan nu ses som olika former av energi, som vi nu mäter i enheten joule – eller om vi så vill – i enheten kilogram. De två lagarna, den om energins oförstörbarhet och den om massans oförstörbarhet, har blivit till ''en'' lag. === Minowski-diagram === Det är vanligt att åskådliggöra en resa eller en annan rörelse med ett diagram, där tiden är avsatt på vågräta axeln och vägsträckan på den lodräta. Ett tåg som kör med jämn fart visas med en rät linje. Ju snabbare det går desto brantare lutar linjen. Om tåget står stilla en stund blir linjen vågrät. Det här är principen för ett Minkowski-diagram. Vi ritar två axlar, en (ofta vågrät) tidsaxel och en rumsaxel. Det är alltså två dimensioner vi avbildar, men rummet har ju i sig tre dimensioner – längd, bredd och höjd – så tillsammans borde det vara fyra dimensioner. Men eftersom man inte kan rita det på ett plant papper, som ju har bara två dimensioner, brukar man nöja sig med de två som vi har angivit ovan, och låter fantasin hjälpa för när det gäller mer vittgående förståelse. Ofta brukar man välja axelgraderingen så att linjen för en ljusstråles rörelse blir en linje som lutar precis 45 grader. Det innebär att varje tidsintervall avbildas lika långt som den sträcka som ljuset går på den tiden. Tiden år avbildas till exempel med ett lika långt gradstrecksavstånd som längdenheten ljusår. Ofta tänker man sig att ljusstrålens linje går genom origo, som betecknar ett slags nu och här. Ljusets bana betecknas antingen med en linje som lutar uppåt eller neråt beroende på åt vilket håll ljuset går. Tänker man sig diagrammet med ytterligare en rumsdimension vinkelrät mot pappret, ges alla tänkbara ljusbanor av punkterna på en dubbelkon vars spetsar möts i origo. Alla föremål, som ju går långsammare än ljuset, visas som linjer, räta eller krokiga, som, om de utgår från origo, håller sig mellan de två ljuslinjerna, den som lutar 45 grader uppåt och den som lutar 45 grader nedåt. Med en rumsdimension till förblir de inom konen under all framtid och har varit inom konens andra halva sedan tidens begynnelse. Rör sig föremålet med jämn fart längs en rät linje, då blir dess diagramkurva en rät linje genom origo. Vi kan använda det här diagrammet för att visa hur en tågpassagerares position och tid ändras beroende på vilken fart kupén har i förhållande till diagrammet. Om man bara tänker på vanligt sätt, så som man gjort under seklerna från Galileo Galileis tid och fram till Einstein, då ritar vi in en ny tidsaxel i samma diagram: Vi har samma origo och samma rumsaxel men ritar den nya tidsaxeln så att den lutar så mycket som tågets fart anger. Det blir ett dubbeldiagram, där vi med en linjal kan dra linjer parallella både med den gamla vågräta och den nya sneda tidsaxeln och läsa av positionen för vilket som helst föremål inne i kupén, både uttryckt i det ursprungliga systemet (stinsens) och det nya (kupéns). Tiden är traditionellt helt oberoende av rörelse, så när vi med linjalen får fram en skärningspunkt med den nya tidsaxeln, då får vi fortfarande använda den gamla tiden som ges av samma linjes skärning med den ursprungliga vågräta axeln. Så gjorde man, och så gör man när man inte behöver tänka på att ljusfarten alltid är den samma. Men om man tänker ordentligt på det och förstår att ljusfartens konstans förändrar tiden, då räcker det inte med att bara dra ut strecket med linjalen till den gamla axeln. Man måste för det första vicka båda axlarna så att rumsaxeln kommer tidsaxeln en bit till mötes och för det andra måste man dra strecken med krokig linjal, en linjal som är krökt som en hyperbel. En hyperbel är en kurva liksom en cirkel eller ellips. Om man lyser rätt ner på gatan med en ficklampa, kommer ljuskäglan att bilda en cirkel. Lutar man lite på lampan kommer cirkeln att dras ut till en ellips (en ”oval”). Ju mer man lutar på lampan desto långsmalare blir den elliptiska kanten på det belysta området, tills den sträcker sig ända till gatans slut och då inte längre är en ellips utan en parabel, samma kurva som man ser när en fin vattenstråle sprutar ut och kröks ner mot marken av jordensdragningskraft. Lutar man ännu mer på lampan blir ljusranden slutligen en hyperbel. En sådan är nästan V-formad, bara med en svag rundning i vinkeln. I Minkowski-diagrammet bildas perfekta spetsiga V:n av de två ljusstrålelinjerna som möts i origo. Inuti dessa V:n löper hyperbelbågar liksom slarvritade icke-spetsiga V:n. En sådan hyperbelbåge löper alldeles intill 45-graders ljusstrålelinjen längst till höger där tiden är stor, men närmare origo sjunker den ner och genar sen över mot den andra ljusstrålelinjen, – 45-graderslinjen, som den närmar sig alltmer ju längre åt höger den kommer. Den hyperbelbågen har ekvationen ''t''² –  ''s''² = 1. Den kan man använda som ”linjal” för att hitta från ett skalstreck på den ursprungliga tidsaxeln till den nya vridna tidsaxel som svarar mot tåget i rörelse. På samma sätt kan man använda ''s''² –  ''t''² = 1 för att hitta från ett skalstreck på den ursprungliga rymdaxeln till motsvarande på den nya axeln som är vriden i motsatt led. Vi går inte in på hur man gör detta i praktiken, för ibland räknar man inte med hyperblar utan gör ett trick så att man kan använda cirklar i stället. En hyperbel har ju en ekvation som liknar cirkelns ekvation mycket. Det enda som skiljer är att man har minus i stället för plus mellan de två kvadraterna. Det kan synas vara en allvarlig skillnad eftersom kvadrater alltid är positiva, efter vad man lär sig i grundskolan. Men i gymnasiet lär man sig ibland om imaginära tal och komplexa tal, som är uppfunna för att man ska kunna räkna med kvadrater som är negativa, och då kan man få cirkelns ekvation i stället för hyperbelns. Då kan man få sitt nya diagram helt enkelt genom att vrida båda axlarna i den gamla grafen i samma riktning. Vi går inte in på det heller, eftersom komplexa tal inte är någonting som är lätt att förstå sig på. Men eftersom vridning har med vinklar att göra, vill vi påpeka att man lätt förleds att tro att det handlar om samma vinkel som man upplever när man mixtrar med kastrullocket, vinkeln mellan hypotenusan 1 och den vågräta kateten ''v''/''c''. Skillnaden är att i det fallet var ettan i hypotenusan, i Minkowski-diagrammet bildas vinkeln av en triangel med 1 i vågräta kateten och ''v''/''c'' i lodräta kateten. Det här med diagram över den fyrdimensionella rum-tiden var inte något som fanns med i Einsteins arbeten 1905, varken det där han redde ut hur man kan förena relativitetsprincipen med att ljusfarten alltid är den samma, eller det arbete senare samma år där han la fram sin formel ''E'' = ''mc''². Det var hans lärare Minkowski som ganska snart efteråt visade på att man kunde få hjälp av dessa diagram och av vridningar av axlarna. Det tog lite tid innan Einstein nappade på denna utvidgning av relativitetsteorin. Han blev entusiastisk först när Minkowski var död, och han hade stor hjälp av diagrammen när han senare utarbetade den allmänna relativitetsteorin.     === Kvarstående problem === På Einsteins tid i början av 1900-talet fanns det två saker som hade börjat skava i Newtons mekanik. Den första har vi tagit itu med i den här skriften: Med hjälp av speciella relativitetsteorin har vi släppt lös tid och rum och därmed fått mekaniken att stämma med att ljusfarten är konstant, vilket optiken och elläran har visat. Det som nu kvarstår att behandla är framför allt att det inte är ordentligt utrett vad man menar när man säger att ett föremål (till exempel en tågvagn) inte får ändra fart eller riktning för att vi ska kunna göra våra uträkningar. Exakt vad är det som de måste röra sig jämnsnabbt rakt fram i förhållande till? Och hur är det med allt det som inte kvalificerar för våra beräkningar. En annan konstighet är att allt som faller accelererar lika snabbt. Det är något som man bara kan acceptera, eller också börja grubbla över liksom Einstein gjorde efter att den speciella relativitetsteorin var klar. Newton hängde upp en hink med vatten i ett rep och snurrade den så att repet tvinnades många varv, och släppte sen lös den så att repet tvinnades upp och hinken därvid snurrade snabbt och ganska länge så att också vattnet i den kom i snurrning. Han observerade att vattenytan då buktades uppåt mot kanterna med fördjupning i mitten. Man kan iaktta samma fenomen om man rör med en tesked i en kopp med en dryck, men man tror kanske då att det beror på något slags friktion mellan koppens vägg och vatten. Även då får ytan en grop i mitten. Vattnet söker sig ut mot kanterna. ”Centrifugalkraften” kanske någon säger, men vad är väl det? Bara ett ord? Det brukar förklaras som att vattenmolekylerna som har kommit i rörelse ”vill fortsätta rakt fram” på grund av sin tröghet. När de inte kan det för att hinkens vägg buktar emot tornar sig vattnet upp nära väggen. Även i övrigt har vi alla erfarenhet av fenomenet centrifugalkraft, att det som snurrar verkar tryckas utåt eftersom det vill fortsätta. I en karusell eller när en bil svänger i en kurva skuffas passagerarna mor ytterväggen, den vägg som är bort från centrum. (Centri-fugal betyder centrum-flyende.) Men det har förblivit oförklarat i förhållande till vad som snurrandet sker. Hur kan vattenmolekylerna veta att de snurrar? Vi människor vet det – tror oss veta det – för att vi har ögon att se med och kan iaktta allt runt hinken – husen, skogen, stjärnhimlen – men vattenmolekylerna har inga ögon. Hur kan vattnet veta något om omvärdens stillastående? Det befinner sig i en hink, ibland förväntas det krypa upp längs kanterna, ibland inte. Vi människor har ögon, som lockar oss att se stationshuset och perrongen som stillastående och hinken som snurrande men vi har också ett intellekt som kan se det på andra sättet och som kan sätta sig in i vattenmolekylernas situation. Newton lyckades inte förklara varför somligt verkar snurra på riktigt, men han kunde hantera problemet. Fysiker kallar det för acceleration när något inte fortsätter jämnsnabbt rakt fram. Det vi vanligen kallar acceleration är när det går snabbare, men man kan kalla det acceleration också när det går långsammare (negativ acceleration eller retardation) eller när farten förblir den samma men riktningen förändras.  Newton skilde mellan berättigade och icke-berättigade system. Den snurrande hinken är ett icke-berättigat system, för där krävs att man tänker sig en fiktiv kraft, centrifugalkraften, som trycker vattnet och allt med massa ut mot väggarna. I berättigade system däremot behöver man bara räkna med verkliga krafter, sådana som tyngdkraften som attraherar massor och ger dem acceleration. Perrongen med stinsen kan vi betrakta som ett berättigat system (åtminstone nästan berättigat, för jorden snurrar så pass långsamt, bara ett varv per dygn, att en eventuell centrifugalkraft blir mycket svag, omärkbar i en vattenhink som står stilla på en perrong). Då menade Newton, och speciella relativitetsteorin i dess efterföljd, att allt som inte accelererar i förhållande till ett berättigat system också är ett berättigat system. Det gäller till exempel tåget som rör sig med jämn fart rakt fram i förhållande till stationen. Inte heller inne i tåget känner man av några fiktiva krafter, och också inne i tåget kan man hänga upp en hink och se att vattenytan är plan så länge hinken är stilla i förhållande till kupén, sen kan man låta hinken snurra och ser då att vattnet stiger mot kanterna – precis som det gör för stinsen på perrongen om hon hänger upp sin hink och bringar den att snurra. Så länge vattnet snurrar är bägges hinkar icke-berättigade system. Vattenmolekylerna i dem tvingas ändra riktning hela tiden. De accelererar. Den speciella relativitetsteorin ärvde mysteriet med berättigade och oberättigade system från Newton. Det tillkom även en ny paradox om man försökte använda speciella relativitetsteorin på icke-berättigade system: Tänk dig att vi lägger ut måttstavar på golvet i en cirkelrund snurrande karusell och iakttar deras längder från ett torn ovanför karusellen. Måttstavar som ligger i cirkel längs karusellgolvets kant ser förkortade ut eftersom de rusar fram med en fart jämfört med oss. Annat är det med stavar som ligger radiellt, från mitten ut mot kanten. De ser inte ut att minska i längd (bara i bredd) eftersom rörelsen sker vinkelrätt mot stavlängden. Men det är ju konstigt, att omkretsen krymper men radien är oförändrad. Då gäller inte formeln för cirkelns omkrets längre, den som säger att omkretsen är 2∙''π∙r'', där ''π'' ≈ 3,14. Det är som när man virkar en rund grytlapp och spänner garnet för hårt i de sista varven så att grytlappen snörps samman ut mot kanten och blir som en kupa. Det är det som brukar kallas ”den krökta rymden”. Men innan Einstein kom någon vart med mysteriet att somliga hinkar har buktig vattenyta och andra plan yta funderade han på mysteriet att tunga och lätta föremål faller lika snabbt. Om man stöter kula så märker man att det krävs större kraft att få fart på en 6 kg kula än på en trekilos kula. Man säger att den har dubbelt så stor trög massa, 6 kg i stället för 3 kg, och då krävs det dubbel kraft. På samma sätt märker man att det är svårare att få fart på en järnvägsvagn än på en barnvagn. Det krävs en hel skolklass för att skuffa igång järnvägsvagnen men bara en elev för att skuffa barnvagn. Då skulle man kunna tro att det var samma sak med jordens dragningskraft också, att jorden har svårare att få stora kulan att falla än att få den lilla upp i samma fart. Men så är det inte med jordens dragningskraft. Men det är inte tvärtom heller, att en stor kulan skulle falla snabbare, vilket många naiva människor trodde innan Galileo Galilei visade att de faller lika snabbt ifall man släpper ner dem till exempel från tornet i Pisa. Tyngdkraften verkar fungera så att om tröga massan är dubbel så blir samtidigt jordens kraft dubbel. De kompenserar varandra precis, så att båda kulorna dras igång med samma acceleration. Samtidigt som det finns trög massa i kulorna finns det även en ”tung massa” i dem. När den tröga massan är 3 kg då är också den tunga massan 3 kg, när den ena är 6 kg är den andra också 6 kg. När den tunga massan drar då motverkar den tröga massan att accelerationen blir snabb. Alla experiment visar att de två sorternas massor alltid är lika, det var rent pedanteri att skilja dem åt, för de var ju samma. Men mystiskt var det att det som bestämmer jordens dragkraft och det som bestämmer kulornas obenägenhet att accelerera alltid råkade vara samma sak. Det var inget praktiskt problem, som när det på 1800-talet kom fram att ljuset alltid gick med samma fart, men det var mystiskt. Det tog Einstein tio år efter att han blivit klar med speciella relativitetsteorin innan han kom någon vart med det mysteriet. Det blev den allmänna relativitetsteorin, som ligger utanför ramen för denna skrift, som har handlat om den speciella relativitetsteorin. :::::::<math> \sqrt{\frac{1}{1 - (\frac{v}{c})^2}}</math> [[Kategori:Fysik]] [[Kategori:SAB: Ucc Fysik]] [[Kategori:Alfabetiskt index|Fysik]] [[Kategori:Uttömmande böcker]] [[Kategori:Alfabetiskt index/F]] [[kategori:Alfabetiskt index|R]] [[Kategori:Alfabetiskt index/R]] mky64ande3r4eba685oo3bpcm98noub 57429 57428 2025-06-22T21:11:15Z Oshifima 283 /* Minowski-diagram */ Ändrar inledningen 57429 wikitext text/x-wiki === Förord === Man kan med rätta fråga sig om det behövs ytterligare en popularisering av relativitetsteorin. Men många människor läser sådant, vilket tyder på att de inte blir tillfredsställda av första bästa förklaring. Denna skrift skiljer sig från de flesta i att den inte väjer för formler och räkningar men samtidigt inte kräver mer än grundskolekunskaper i matematik och fysik. Den förklarar enbart den ''speciella'' relativitetsteorin, den berömda teori som Einstein utvecklade 1905, inte det arbete om relativitet som han fortsatte med under de följande tio åren, den ''allmänna'' relativitetsteorin. Den speciella relativitetsteorin kräver faktiskt inte mer än grundskolematematik. Det är inte matematiken som sätter hinder i vägen att förstå den. Svårigheten när man läser en vanlig läroboksframställning av den speciella relativitetsteorin ligger oftare i att formlerna använder många bokstäver, samtidigt som läsaren behöver koncentrera sig på några få i taget. En mer vetenskaplig framställning å andra sidan är ofta så kortfattad att man lätt missar någon detalj. I den här skriften möter man många upprepningar, omtagningar. Det kan tyckas vara ett enahanda ältande, men det är skrivet så för att texten inte ska glida förbi någon viktig punkt. Läsaren ska inte bli lämnad med känslan att allting är paradoxer, som man bara måste acceptera för att få en insikt i teorin. Paradoxmakeri har ofta följt i spåren på populariseringar av relativitetsteori. Det borde kunna undvikas. === Rörelse är relativ === Relativitetsteorin har sitt namn av att den utgår ifrån att all rörelse är relativ. Det är inte någon tanke som var ny i och med relativitetsteorin, det nya med relativitetsteorin var att den drog konsekvenserna av denna gamla idé som också Newton hade byggt sin mekanik på. Att rörelse är relativ betyder att om vi sitter på ett tåg och tåget långsamt sätter igång och vi ser stationen glida förbi tågfönstret, då är det inte klart om det är tåget som rör sig eller stationen. Om skenorna och hjulen är släta och föraren startar försiktig märker vi inte om vi rör oss eller inte. Det är inte så att magen börjar krångla om vi är i rörelse, eller att vår syn blir skarpare eller att vattnet skvalpar ut ur dricksglaset. Alla naturfenomen fungerar lika vare sig man rör sig eller inte. Det är inte så att ''egentligen'' står stationen stilla. I praktiska sammanhang kan man vilja se det så, för det verkar lite konstigt att just detta tåg av alla ting i världen stod stilla. Men tänker man lite mer förstår man att det också vore konstigt att just stationshuset stod stilla. Jorden snurrar ju. Huset liksom allt på dess yta sveper åt öster med hög fart. Och av samma orsak vore det konstigt att just jorden, eller just solen, i världsrymden vore den absolut stillastående. Om någon säger: ”Den står stilla”, då blir den obönhörliga följdfrågan: ”I förhållande till vad?” Om det bara fanns ett föremål i universum – då vore det meningslöst att fundera över om det rör sig eller inte. Finns det två så kvittar det om vi väljer det ena eller det andra eller ingetdera som stillastående. Är det fler än så står det oss också fritt. Så tänkte Newton huvudsakligen, och så tänker många och det är en bra tanke, men Newton fick göra ett tillägg till sin mekaniska teori för att det verkligen skulle kvitta vilket som rör sig: Ett föremål måste röra sig med jämn fart rakt fram för att det ska komma i fråga att betraktas som stillastående, menade han. Kröker banan eller ändras farten, då fungerar inte Newtons lagar som det är tänkt. Egentligen fungerar alltså inte lagarna för stationshuset, det går ju inte rakt fram, det snurrar ju med jorden. Och det gör ju tåget också eftersom det går på skenor som snurrar med jorden. Men i praktiken går det faktiskt bra att räkna med Newtons lagar ändå. Huset och skenorna snurrar bara ett varv på ett dygn, det är så pass långsamt att vi ofta kan bortse från det. Men det ligger där och skaver, att det mesta inte är helt precis, och det skaver än mer att det inte är ordentligt utrett i förhållande till vad som föremålet inte får kröka eller ändra fart för att man ska kunna räkna med Newtons formler. På slutet av denna skrift ska vi beröra problemet med sådant som inte rör sig jämnsnabbt rakt fram. Nu ska vi ta itu med ett mycket större problem som hotade Newtons mekaniska teori på 1800-talet: Newtons mekanik passade inte riktigt ihop med elläran och optiken. Fysiken hade på 1800-talet tre läror som fungerade bra var för sig, men om man skulle behandla något fenomen som var både mekaniskt och optiskt eller mekaniskt och elektriskt, då stred teorierna emot varandra. Både elektriska signaler, magnetiska signaler och ljus rör sig i tomrum med en bestämd fart, ganska precis trehundra miljoner meter per sekund – alltid samma fart oberoende av om lampan som alstrar ljuset ”står stilla” eller rör sig, oberoende av om man mäter farten vid stationshuset eller i tåget. Så borde det inte vara med våra – och Newtons – vanliga begrepp, vilket vi ska visa i nästa kapitel. === Farter brukar adderas === Om man går en meter på en sekund, då är farten 1 m/s. Går man dubbelt så snabbt är farten 2 m/s. Om en passagerare på ett tåg stiger upp och skyndar framåt i tåget, två sittplatser fram på en sekund, då har han gått med farten 2 m/s ''i förhållande till tåget''. Men en stins som står på perrongen när tåget går sakta förbi, ser kanske att tåget går 10 m/s, och genom fönstret ser hon denna passagerare röra sig och hon uppfattar då att passageraren kommer 10 meter + 2 meter framåt på denna sekund. Tåget för passageraren 10 meter framåt och med egna fötter rör sig passageraren 2 meter. 12 meter per sekund verkar farten vara för stinsen. Om passageraren, i stället för att stiga upp och själv skynda framåt, tar en ficklampa och blinkar med den framåt i tågets färdriktning, då tycker man att det skulle bli samma sak med farterna, att ljusstrålens fart och tågets fart skulle adderas, bara att ljusets fart (”ljusets hastighet” säger man ofta) är mycket större än passagerarens gångfart. Den är inte 2 m/s utan 300 000 000 m/s (trehundra miljoner meter per sekund). Stinsen på perrongen borde utifrån sitt logiska räknande tycka att tåget går 10 m/s och att ficklampsljuset inne i kupén går 10 m/s + 300 000 000 m/s. Men konstigt nog finner hon (om hon har en sjusärdeles ljushastighetsmätare) att ljuset inne i tåget går precis lika snabbt som ljuset från hennes egen stinslykta, som inte rör sig i förhållande till perrongen. Nu kan man ju förstå att det är enormt svårt att märka skillnaden – ett tillskott av 10 märks ju knappt när det adderas till något så stort som trehundramiljoner. Ja det är nästan omöjligt för en stackars stins, som bara ser en skymt av ljuset genom fönstret i ett förbifarande tåg. Och även annars är det svårt att mäta ljusfart – men det är inte det som är det stora problemet. Det finns ett principiellt problem bakom, som har gäckat horder av skickliga fysiker. Det är mycket konstigt, men många experiment har bekräftat det, att ljusets fart är konstant. Oberoende av hur man rör på lampan eller mätutrustningen mäter man alltid samma fart, ganska precis 300 000 000 m/s. Man kallar denna ljusfart i vacuum för c. (Om ljuset måste gå genom vatten eller glas går det långsammare, men det är en helt annan sak, som vi inte ska tala mer om i denna skrift.) Bokstaven c betecknar egentligen farten (”hastigheten”) 300 000 000 m/s, men i denna skrift har vi tillåtit oss att låta c beteckna talet 300 000 000, alltså utan enhet, för att vi ska kunna koncentrera oss på matematiken och sen förtydliga med ”m/s”. Likadant har vi gjort med andra bokstäver som står för andra fysikaliska storheter. Man undrar ju då hur långt en ljusblinkning når på en sekund. ”Trehundra miljoner meter”, säger passageraren. ”På 2 sekunder går den 300 000 000 gånger 2 meter”, fortsätter han. Med bokstavsformel blir det ''c∙''2 meter.” ”På 3 sekunder går den en sträcka som är 300 000 000 ''∙ 3'' meter, alltså ''c∙''3 meter. På ''t'' sekunder går den en sträcka som är 300 000 000 ''∙'' ''t'' meter”, fortsätter passageraren. ”Med bokstavsformel blir det ''c∙t'' meter.”  Men stinsen på perrongen tycker annorlunda. Hon hör att passageraren hojtar ''c'' m/s, och hon vet att tåget går 10 m/s, så hon tycker med sitt räknande att strålen borde ha gått sammanlagt (''c'' + 10)''∙t'' meter. (Alltså (300 000 000 + 10)''∙t''.) Men om hon mot förmodan klarar av att mäta farten på strålen som är inne i tåget blir det inte så. Det blir ''c∙t'', precis som passageraren mätte att den var i förhållande till vagnen. Så då tycker hon att passagerarens uppgift måste vara fel; i förhållande till tåget borde passageraren ha mätt en mindre ljusfart än den hon mätt själv. Passageraren borde ha mätt ljusfarten  (''c'' – 10) m/s, tycker stinsen. Hur ska de kunna bli överens, när den ena tycker en sak och den andra en annan? Man kan väl inte få att  ''ct'' = (''c'' + 10)''t'', och inte heller att  ''ct'' = (''c'' – 10)''t''. (Skriver man ljusfarten med siffror blir det: ”Man kan väl inte få att 300 000 000''∙t'' = (300 000 000 + 10)''∙t'', och man kan inte heller få att  300 000 000''∙t'' = (300 000 000 – 10)''∙t''.”) Det är ju inte så i fråga om gångfart, att man kan få att 10∙''t'' = (2 + 10)∙''t''. (Du kan ju försöka lösa den ekvationen, att 10 gånger ett tal är det samma som 12 gånger samma tal. Enda lösningen är att ''t'' = 0, och det är ju inte det vi är intresserade av, att ljuset inte hinner gå alls på nolltid.) === Som att kasta äpplen === På en lång rak aveny kör en bil med god fart med de två skälmarna Rulle och Fille på flaket. Fille står och Rulle sitter. Det är kväll. De har blivit ombedda att hjälpa till att frakta bort en massa fallfrukt, äpplen som har börjat ruttna. Fille vill skoja lite, där han står vid högen med fallfrukt på flaket, så han tar ett äpple och slänger det mot en gatskylt strax framför bilen. Han lyckas verkligen träffa och det skräller till ordentligt i plåten. Det hetsar upp hans kompis Rulle som sitter bredvid på flaket så även han bestämmer sig för att kasta ett äpple. Han kastar mot en skylt som de precis passerat. Till hans förvåning når äpplet inte fram. Rulle försöker med nästa skylt som de passerat, och det är samma sak. Fast han kastat hårt och avståndet till skylten inte var långt så nådde äpplena inte fram. De bara föll rakt ner på marken, för de hade ingen fart. Han har i bägge fallen kastat tvärtemot bilens färdriktning. Han tycker att han kastar äpplet framåt, att hans arm rör sig framåt, men samtidigt som Rulle med sina muskler rör den ”framåt” rör bilen armen ”bakåt”. Armens fart när den skjutsar iväg äpplet upphävdes av bilens fart som skjutsar både honom och hans armar vidare mot nya äventyr och nya skyltar. 50 km/h – 50 km/h = 0 km/h. Det var Fille som hade tur när han kastade det första äpplet i bilens körriktning, tur på det sättet att hans tjong-träff fick inspirerande effekt på Rulle. Nu börjar Fille experimentera. Han släpper ner ett äpple för att se om det också faller rätt ner, liksom Rulles två kastade äpplen. Det gör det inte. Ja, det tycks så först, när han släpper ner det på flaket, men när han släpper det bredvid bilen når det marken alldeles intill bilen fast bilen då har hunnit längre fram än i ögonblicket när han släppte det. Det faller alltså inte lodrätt ner över den plats på gatan där han släppte det. Det har ju fått skjuts av bilen, som genom handen som släppte det fick det att rusa vidare jämsides med bilen till bilens nya läge där det når marken. Han slänger nu äpplen lite lojt åt sidan och ett av dem råkar smasha i en lyktstople vid vägkanten, fast han inte egentligen har gett det just någon fart, för det har ju bilens fart i sig. Då fattar även Rulle att han inte ska kasta bakåt. Helst ska han kasta i bilens körriktning, framåt över förarhytten, tänker han. Han stiger upp och får iväg ett äpple mot nästa gatskylt, en som de ännu inte har passerat. Och verkligen. Det blir en sådan smäll, 50 km/h + 50 km/h, att föraren tvärbromsar och säger att de två odågorna inte ska få någon lön eftersom de inte har ombesörjt att samtliga äpplen lossas på avstjälpningsplatsens kompost så som det avtalats. === Sprida ljus i stället för att kasta äpplen === Fille och Rulle får stiga av och traska hem. Grämer det dem? Ja, förstås, men samtidigt är de uppfyllda av äpplenas flygande som de inte kunde fortsätta att studera när nyfikenheten hade gripit dem båda. Nu börjar de undra hur det hade varit om de inte hade kastat äpplen utan ljus i stället. Om de hade haft en stark lampa och lyst bakåt, hade det då varit så att ljuset inte hade kommit fram eftersom dess fart hade minskat med 50 km/h? – Ljuset kommer nog fram i varje fall. Det går så mycket snabbare än bilen, säger Fille. – Men om vi har en bil som är mycket snabbare än den där surpuppans, som inte gav oss någon lön? – Det har vi inte. Vi har inte ens pengar till bussen, eftersom du sabbade kontraktet och började kasta framåt. – Och om vi lyser framåt, hur ser det ut när ljuset går dubbelt så snabbt? Rulle tystnar, men efter en stund säger han: – Vi har inte bil eller buss, men vi har fortfarande jorden. Jorden vi står på rusar fram genom rymden. – Och så tänker du lysa upp i rymden? – Nja, jag tror inte det behövs. Du ser stjärnorna som lyser mot oss från himlens alla håll. Ljuset från dem kolliderar med jorden som rör sig. Vi kan jämföra stjärnljuset från de stjärnor som vi rusar bort från med dem som vi rusar mot. Tror du att Rulle och Fille lyckas klura ut åt vilket håll jorden rusar just då? Jorden rör ju sig hela tiden runt solen, och den snurrar också hela tiden så att Filles och Rulles ort på morgonen rör sig åt öster, alltså i riktning mot solen som är i öster, och om kvällen rör sig bort från solens riktning. Öster, väster, söder norr, eller rakt upp. Eller kanske rakt ner? Fille och Rulle tittar i alla riktningar där de ser stjärnor, men de ser inte någon större skillnad. Stjärnorna blinkar ungefär lika i alla riktningar. En del är starkare, andra svagare, men inte i någon bestämd riktning. I slutet av 1800-talet var det två jeppar som faktiskt lyckades mäta farten hos ljus som kom in från olika håll. De hette inte Fille och Rulle utan Michelson och Morley. De blev berömda för att det blev uppenbart att det inte var någon skillnad. Det var inte så att ljuset piskade emot dem från ena hållet och milt svepte efter dem från motsatta hållet. Ljuset gick lika fort vare sig de testade mot eller med sin rörelse, vår jordiska dygnsrotationsrörelse. Det gick också lika fort med som mot den årliga banrörelsen kring solen, eller i kombinationer av dessa riktningar. Ljuset verkade komma in i mätinstrumentet med samma värdiga fart, ''c'' = 300 000 000 m/s, oberoende av allt. Det var mycket konstigt, skulle Newton ha tyckt om han fortfarande hade levat under 1800-talet, och det hade Fille och Rulle tyckt om de vetat om Michelsons och Morleys resultat. Ljus är inte alls som äpplen. Ljus är inte som regn eller storm, som piskar hårt mot framvindrutan men knappast alls bakifrån. Ljus verkar inte kunna frontalkollidera eller köra jämsides med materia. Ljusfarten är konstant. Ingenting stämmer för den som tänker mekaniskt. Filles och Rulles fina slutsatser på bilflaket slår slint. Kan man över huvud taget addera och subtrahera farter och lita på resultatet? Jo, det kan man om man är mycket försiktig. Man får inte ta något för givet. Det första man brukar skylla på när resultatet inte blir vad man väntar sig är mätinstrumenten. ”Det är fel på kompassen”, säger orienteraren som inte kommer i mål eller kommer mycket sent. Ska vi skylla på fartmätarna? En ljusfart-mätare mäter hur långt ljuset går på en viss tid. Men kan den verkligen hålla reda på tiden? Kan den hålla reda på avstånd? Tveksamt, menade Einstein. Och det är inte det att det är så känslig mekanism så att den lätt blir i olag. Den mäter nog bra, men den mäter kanske något annat än man tror. Den mäter på sitt speciella sätt som beror på hur instrumentet rör sig. Tid och avstånd mäter den alltid så att ljusfarten blir lika. Vi kan inte tala om tiden som om det bara fanns en sorts tid. Varje rörelse har sin tid. Och med avstånd är det samma sak. Fysikerna Michelson och Morley, som kom underfund med att ljuset alltid har samma fart, gjorde inte alla detaljer så som vi förenklat har beskrivit ovan. De hade inte samma förväntan som Fille och Rulle, att ljus skulle bete sig som flygande äpplen med bilens och kastarmens farter adderade i sin fart. De tänkte sig inte att det skulle vara som en passagerare som vandrar i en tågkupé och som från stinsens synpunkt sett borde ha tågets fart adderad till sin egen fart. Michelson och Morley trodde snarare att det var som när man hoppar ur en båt och simmar bredvid den, eller som när en mås som sitter på tågtaket lyfter och flyger till en annan vagn och slår sig ner på dess tak. I dessa fall blir den rörelse de eventuellt har med sig från början betydelselösa så snart de är hänvisade till att kämpa sig fram i sitt medium. Måsen och simmaren har sin bestämda fart jämfört med elementet där de rör sig. För ljuset tänkte sig Michelson och Morley att det fanns en ”eter”, ett slags omärkligt ämne som genomträngde hela universum, allt som ljuset kunde ta sig genom med sin bestämda fart, även tomrummet mellan stjärnorna. De ville bara veta om denna ”eter” stod stilla i solsystemet eller rörde sig liksom luften gör när det blåser eller vattnet när det strömmar. De fann ingen ”etervind” och ingen stillastående eter heller. Det var mycket konstigt även från deras synpunkt. === Konjugatregeln === Om du redan vet vad konjugatregeln är kan du hoppa över det här avsnittet. Konjugatregeln säger att (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') = ''a''² – ''b''². Du kanske har sett den skriven med andra bokstäver, eller med vänster och högerled omkastade. Den ger oss ett recept för hur vi kan omforma vissa matematiska uttryck. Om vi har det som står till vänster om likhetstecknet kan vi utan problem skriva det till höger i stället, ''a''² – ''b''², och det kanske i vissa fall är att föredra. Den formen kanske föder idéer om hur vi ska kunna räkna vidare. Så här kan man förstå konjugatregeln: [[File:Konjugatregels-syslöjd.png|300px|right]] – Kan du konjugatregeln? – Nä. – Flaggor brukar vara rektangulära men inte kvadratiska. Om du har en kvadratisk tyglapp och vill sy en normal flagga av den, då kan du ta och klippa av en remsa från ena kanten. Det blir en något långsmal rektangel och en remsa. Vill du ha en ännu längre rektangel kan du sy fast remsan längs kortsidan. Men då ser du att remsan är lite för lång, för den är ju lika lång som kvadraten var, och kortsidan är kortare än kvadratens sida var. Exempel: Kvadraten är 30 cm × 30 cm. Du klipper av 5 cm. Då har du en rektangel 25∙30 kvar. Sen syr du på 5 cm och får 25∙35, men du får klippa av en bit av remsan, en bit som är 5∙5. Den nya rektangeln är alltså så stor som den ursprungliga kvadraten ''minus'' den lilla bortklippta kvadraten 5∙5. (30 + 5)(30 – 5) = 30² – 5². (Lilla tvåan uppe till höger betyder att talet är multiplicerat med sig självt. Det uttalas ”kvadrat”.) Formeln visar hur konjugatregeln fungerar: Förlängd sida gånger förkortad sida är som ursprungliga kvadraten minus hörnkvadraten. Man kan också räkna ut samma sak genom att multiplicera innehållen i de två parenteserna ”term för term”. 30∙30 + 30∙5 – 5∙30 – 5∙5. De två mittersta termerna tar ut varandra för den ena har minustecken och den andra plustecken. Den allmänna formeln (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') = ''a''² – ''b''² kan man komma fram till genom att multiplicera ihop de två uttrycken (''a'' – ''b'') och (''a'' + ''b'') term för term. Alla fyra kombinationerna måste vara med: ''aa'', ''ab'', –''ba'' och ''bb''. Sen ser man att två av dessa produkterna kan strykas, eftersom de har olika tecken. Ett exempel till: Tänk dig att du har en liten näsduk 10 cm × 10 cm, och inte vill ha en kvadratisk utan en som är mera långsmal. Då kan du klippa av en tre centimeters remsa på ena sidan och skarva i den på kortsidan. Då blir den (10 – 3) cm på ena leden och (10 + 3) cm på andra leden. Men då blir det ett litet hörn över, för remsan är för lång för kortsidan och skjuter över. Den får man klippa bort: 3 cm ∙ 3 cm. Den ursprungliga arean var 10∙10 = 100 cm². Man klippte bort 3∙3 = 9 cm². Arean efter att man sytt om näsduken blir som skillnaden mellan de två kvadraterna: (10 – 3)(10 + 3) = 10∙10 – 3∙3. Det här gäller för vilka tal som helst, att en kvadrat minus en liten hörnkvadrat är lika med en rektangel enligt formeln: (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') = ''a''² – ''b''². Det kallas konjugatregeln. Man kan också använda konjugatregeln i andra riktningen: Om vi har ett tal a² minus en annan kvadrat, då har vi möjlighet att skriva det liksom vänstersidan är skriven, med två parenteser, en med a plus något och en med a minus samma sak. Det som står till vänster och till höger om likhetstecknet är olika uppenbarelseformer av samma sak. De ser olika ut, men de är lika. Ibland vill man ha den ena formen ibland den andra. Konjugatregeln är en omskrivningsregel. Ibland kan man använda konjugatregeln för att förenkla huvudräkning. Ska du räkna ut 7∙13 så kanske det inte är så lätt. Om du då kommer att tänka på att de två talen ligger lika långt från 10, att 7 = (10 – 3) och att 13 är (10 + 3), då kan du använda konjugatregeln förstå att svaret är 10∙10 minus 3∙3, alltså 100 minus 9, som är enkelt att räkna ut i huvudet. Det gäller att lägga märke till mönstret. På samma sätt om du måste räkna ut 13∙27 i huvudet. Märker du då att de två talen ligger lika långt från 20, att 13 = (20 – 7) och att 27 är (20 + 7), då är din lycka gjord. Då förstår du genast att svaret är 20∙20 minus 7∙7, alltså 400 minus 49, som är bra mycket enklare att räkna ut i huvudet. Konjugatregelns mönster (''a'' – ''b'')(''a'' + ''b'') hjälper även här. Förutom siffror kan man lika gärna sätta in uttryck med bokstäver. Med bokstaven ''c'' som betecknar ljushastigheten och v, som brukar användas för att betecknar någon fart (velocity), till exempel ett tågs fart, kan vi förstå att: (1 – ''v''/''c'')(1 + ''v''/''c'') = 1² – (''v''/''c'')². Träffar man på vänsterledet kan man byta ut det mot högerledet. – Har man någon nytta av det här? – Nej. Man brukar ju inte sy om sina näsdukar. Men om man förstår detta då kan man förstå den matematiska grunden för Einsteins speciella relativitetsteori.   – Och har man större nytta av det? – Nej, men det är fascinerande att det som betraktas som mänsklighetens tänkandes största framsteg genom historien, den speciella relativitetsteorin, i grunden kan förstås av en grundskolelev. Förutom konjugatregeln behövs bara eftertanke.  Det är detta eftertänkande som vi ska ägna nästa kapitel åt, nu när matematiken till stora delar är avklarad. === Olika sorters tid === Nu när läsaren förstår konjugatregeln är det lättare att förklara hur det kunde bli så konstigt för stinsen och passageraren och för Fille och Rulle. Vi märkte att Newtons idé (egentligen Galieis idé) om att addera farter inte riktigt stämmer. Vad man än adderar till ljusfarten ''c'' så blir svaret det samma – ljusfarten ''c''. Vi har ingen kompass att skylla på så som en vilsegången orienterare, men vi kan skylla på fartmätningen. Fart betyder sträcka per tid (till exempel antal meter på en sekund), så i själva verket är det två storheter som mätaren mäter eller håller reda på: sträcka, som mäts i meter, och tid som mäts i sekund. ''Meter'' per ''sekund''. – Vad är då sekund? – Det är något man mäter med klocka. Ska vi skylla på att klockan visar fel, att klockan i hastighetsmätaren visar fel, då visar alla andra klockor fel också. – Vad är meter? – Det är något man mäter med måttstock. Alla måttstockar och måttband mäter fel… Låter det vettigt? Kanske vi hellre borde säga att de mäter var och en på sitt sätt. Man kan inte vara säker på att det värde på ljusfarten som kupépassageraren läst av på sin mätare ropade ut till stinsen är uppmätt med samma slags tid som stinsens mätare mäter sin tid med, även om båda personerna har välkalibrerade mätare. Vi har en stinstid som vi kallar ''t'' och en kupétid som vi kallar ''t_k''. Detta är det första antagandet som relativitetsteorin gör. Nu kan vi försöka se om vi då kan få stinsens och passagerarens ekvationer att stämma med varandra. Tidigare stämde de ju ihop bara för ''t'' = 0. Nu provar vi att räkna med två slags tid. Vi tar de två ekvationerna vi hade tidigare, ''ct'' = (''c'' + 10)''t'' och ''ct'' = (''c'' – 10)''t'', och sätter in de olika slagen av tid, stinstid ''t'' och kupétid ''t_k'' och provar om det går bättre då. Ljuset går med farten ''c'', det är stins och kupépassageraren överens om. De är också överens om att deras referenssystem rör sig 10 m/s i förhållande till varandra. För stinsen är det naturligt att tolka det som att tåget rör sig i samma riktning som lampans ljus, och passageraren är benägen att se det som att stationen rör sig åt motsatt håll mot lampans ljus, men de är helt överens om, att man kan se det på båda sätten, för bägge tror på relativitetsteorins tanke att naturen fungerar lika sett från det ena eller det andra systemets synpunkt. De är överens om att det finns ett perrongsystem och ett kupésystem och att de rör sig i förhållande till varandra med 10 m/s. När man sätter in de två sorterna av tid får man de två ekvationerna: ''ct'' = (''c'' + 10)''t_k'' och ''ct_k'' = (''c'' – 10)t. Kan vi få det här att stämma? Vi kan lösa detta ekvationssystem på olika sätt. Om du vill kan du sätta in siffervärdet i stället för bokstaven ''c''. Här visar vi för skojs skull en annan metod: Vi provar om det går att lösa ekvationssystemet genom att multiplicera de två ekvationerna med varandra, vänsterled med vänsterled och högerled med högerled. Det är tillåtet att göra så när man löser ekvationer; eftersom det står likamed-tecken mellan leden är de lika, de är samma tal, och vid ekvationslösning kan man utan problem multiplicera båda leden med samma tal (utom med noll). Multiplikationen ger ''cctt_k'' = (''c'' + 10)(''c'' – 10)''tt_k''. Vi kan fortsätta med att dividera båda leden med ''tt_k'' (så länge ''t'' och ''t_k'' inte är noll). Då får vi ''cc'' = (''c'' + 10)(''c'' – 10). För att multiplicera ihop parenteserna i högra ledet kan vi använda konjugatregeln (eller också får vi multiplicera term för term i ena parentesen med var och en av termerna i den andra parentesen, och märker då att man kan stryka bort två av produkterna). När vi har gjort detta har vi: ''c''² = ''c''² – 10∙10. Om vi subtraherar c² från båda led får vi att 0 = – 100, ''vilket absolut inte stämmer''. Alltså måste t eller ''t_k'' ha varit noll, ja båda, så att vår ekvationslösning blev fel. Att t och ''t_k'' är noll är inte en situation vi är intresserade av – att allt kan stämma innan det startar. (Man kan lösa ekvationerna med den vanliga skolmetoden också och addera led för led och får mycket enklare att ''t'' = ''t_k'', och då har det varit förgäves att försöka skilja mellan olika slags tid.) Vi har alltså misslyckats totalt att få ihop en fungerande relativitetsteori. Det räckte inte att bara räkna med två slags tid, en kupétid och en yttervärldstid. De två ekvationerna kan inte heller i sin nya form vara sanna samtidigt (annat än i startögonblicket, då t = 0 och ''t_k ='' 0). Och att vi ställde upp två ekvationer var för att vi måste beakta både stinsens och passagerarens upplevelse. Det är en grund för relativitetsteori att bägges mätningar och diskussion om fenomen som fart ska vara lika värda hela tiden. === Vad mer kan man ändra på? === Det vi måste göra är att ändra ännu mer på ekvationerna. Det räckte inte med att vi satte in en annan tid i högerledet än den i vänsterledet, vi måste också sätta in en fuskfaktor där. Vi betecknar den med den grekiska bokstaven ''γ'' (gamma) och kallar den tills vidare ”fuskfaktor” eftersom vi än så länge inte vet vad den kommer att göra. Det avgörande är att det är samma fuskfaktor i båda ekvationerna. Båda systemen ska ju vara likvärdiga, det ska inte gå att säga: ”Din faktor är större än min, det är orättvist.” Eller: ”Jag är bäst, jag är unik, för bara jag har fuskfaktorn noll.” Nu får vi de två ekvationer som ger en fungerande relativitetsteori: Ekvationerna blir                  ''ct'' = ''γ''∙(c + 10)''t_k'' och                                       ''ct_k''  = ''γ''∙(c – 10)''t'' Nu visar vi att det går att få dessa två ekvationer att stämma bättre. De till synes oföreniga krav som de två ekvationerna ställer kan visas vara förenliga om bara fuskfaktorn tillhandahåller nödvändig flexibilitet. Så först vill vi ta reda på vad fuskfaktorn egentligen blir, när den tvingats in i ekvationen. Det är som när man löser ett problem och kallar det obekanta för ''x'' och löser ekvationen. Vi gör precis likadant, bara att vi kallar det obekanta för ''γ''. När vi löser ekvationerna får vi komma ihåg att alla andra bokstäver ska behandlas som fasta tal, sådana som vi ofta är vana att beteckna med siffervärden. Vi vill som vanligt i ekvationslösning möblera om så att vi får det obekanta, som alltså betecknas med ''γ,'' ensam på ena sidan i en ekvation. Först multiplicerar vi ihop de två ekvationerna, lika som vi gjorde tidigare: ''cctt_k'' = ''γ''²(''c'' + 10)(''c'' – 10)''tt_k'', sen dividerar vi med ''tt_k'' på båda sidor (alltså stryker dem). Vi får: ''c''² = ''γ''²(''c'' + 10)(''c'' – 10). Här ser vi igen att vi kan använda konjugatregeln på högerledet. Vi får: ''c''² = ''γ''²(''c''² – 10²). För att få γ ensamt på höger sida dividerar vi först båda sidor med (''c''² – 10²). Vi får ett bråk på vänster sida, som vi förkortar genom att dividera uppe och nere med ''c''². Täljaren blir 1 och nämnaren får vi genom att dividera bägge termerna inuti parentesen med ''c''². Nu återstår bara att ta kvadratroten ur båda sidor, vilket är tillåtet om man tänker på att det matematiskt finns två lösningar, en med plustecken och en med minustecken. Relativitetsteorin arbetar bara med den med plustecken:  <math> \sqrt{\frac{1}{1 - \frac{10^2}{c^2}}}</math> (Det vinklade strecket till vänster och uppe uttalas ”roten ur” eller ”kvadratroten ur” och anger ett tal som om det multipliceras med sig själv ger innehållet under rottecknet. Exempelvis: roten ur 25 är 5, kvadratroten ur 1 är 1, '''√'''(100) är 10.) Nu vet vi alltså vad ''γ'' är i fallet med tåget. Den är inte bara en bokstav, ett slags ''x'', som vi tagit till för att vi inte vet vad den är. För kupéns och perrongens relativa rörelse är den: <math> \sqrt{\frac{1}{1 - \frac{10^2}{c^2}}}</math>   Vill man ha den beskriven i ord är den: ”kvadratroten ur inversen till differensen mellan 1 och kvoten mellan tågfartens kvadrat och ljusfartens kvadrat.” Nu är den ingen fuskfaktor längre. Vi ser precis vad den innehåller, och kan därmed lista ut hur den fungerar: Den innehåller talet 10 som står för tågets fart och bokstaven ''c'' som betecknar ljusets fart, bägge i ett matematiskt uttryck som är receptet för hur vi kan få allt att stämma. Vi kan nu använda ''γ'' för att räkna ut kupétiden ''t_k'' om vi vet stinstiden ''t'', eller tvärtom. Det ''γ'' vi har räknat ut är skräddarsytt för ett tåg som går 10 m/s. För andra tågfarter och för andra farter över huvudtaget skriver vi en allmän formel: <math> \sqrt{\frac{1}{1 - \frac{v^2}{c^2}}}</math>, där vi använder bokstaven ''v'' för att beteckna farten (som i engelskans ”velocity”). Formeln kan tyckas mycket komplicerad, men i senare kapitel ska vi se att man kan förstå den ganska bra. Nu nöjer vi oss med att berätta att ''γ'', som alltså inte är en ”fuskfaktor” längre, normalt kallas ''Lorentzfaktorn'' (eller helt enkelt ”gamma” eftersom den oftast betecknas med denna grekiska bokstaven ''γ''). Den är en fundamental bit av den speciella relativitetsteorin, men egentligen var det inte Einstein som kom på den, han bara märkte att den kom väl till pass för att räkna ut hur långt ljusstrålen går på en viss tid sett från de två systemens synpunkt, vilket var nödvändigt för att förklara hur ljusfarten kan vara konstant i mekaniska system. Det ska vi ta itu med i de följande avsnitten. Man kan skriva Lorentzfaktorn på lite olika sätt: Förutom som ovan kan man skriva den som <math>1/\sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}}</math>  eller som  <math>\frac{1}{\sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}}}</math> eller som    <math> \sqrt{\frac{1}{1 - (\frac{v}{c})^2}}</math>  till exempel. Vill vi ha det överskådligt skriver vi ut formeln så att den tar mycket plats på höjden, vill vi skriva den kompakt på en rad får vi kanske använda parenteser: ''γ'' = '''√''' (1/(1 – (''v''/''c'')²)). Vill man tala om faktorn i förbigående i en mening kan man alltid skriva bokstaven ''γ'' och minnas att i denna grekiska bokstav döljer sig både kvadratrot och allt det andra. När vi nu har kommit till ett viktigt resultat, att det går att jämka ihop stinsens och passagerarens uppfattningar med hjälp av en Lorentzfaktor, är det klokt att stanna upp lite och fundera på om vi gjort allt rätt. Vi utgick ifrån att ljusstrålen gick i tågets färdriktning. Hur hade det blivit om passageraren hade lyst mot tågets bakände? – Ingen fara. Det hade visserligen blivit motsatt tecken om vi räknat med siffror, men den ena parentesen hade fått minus och den andra plus, så vi hade fortfarande kunnat använda konjugatformeln och fått samma resultat. En annan sak i resonemanget som det är klokt att vända på är passagerarens och stinsens roller. Om det i stället hade varit stinsen som lyst med sin stinslykta åt ena eller andra hållet på perrongen, hur hade det uppfattats av passageraren då, och hade man fortfarande fått fram samma Lorentzfaktor? Ja det hade man. Faktorn γ står även då skriven framför uttrycken med parenteser, de där man adderar eller subtraherar en fart innan man multiplicerar med en tid.   Vi kommer att återvända till Lorentzfaktorn många gånger. === Samtidighet === Einstein lär ha funderat på att kalla relativitetsteorin för invariansteorin i stället. Den handlar om vad som är relativt och vad som är invariant. Relativt betyder ”det beror på”, invariant att något är lika. Relativitetsteorin handlar om föremåls rörelse, vad som beror eller inte beror av rörelse. Ljusfarten är invariant medan tid är relativ och sträckor (längder och avstånd) är relativa. En viktig sak som enligt relativitetsteorin är relativ är ''samtidighet'', vad som sker samtidigt. Det kan tyckas konstigt att det inte är entydigt vad som sker samtidigt, men i själva verket har vi erfarenhet av att man inte alltid är överens om vad som sker samtidigt. En nyhetssändning på TV till exempel. När en Aktuellt-reporter i studion intervjuar en utsänd journalist i New York, händer det ibland att de i något ögonblick glömmer att signalen behöver tid för att gå från New York till Stockholm och sen tillbaka. Då kan det bli så att man ser dem prata i munnen på varandra. Bägges prat hörs samtidigt i TV-studion och samtidigt för TV-tittarna, men för korren I New York var det i en paus i studiovärdens svada som han tog till orda. För honom var det inte samtidigt. När studiovärden märker att de pratar i munnen på varandra tystnar hon, men strax efteråt märker korren i New York att hon tystnat och förstår att han har avbrutit henne och han tystnar, och så ser tittarna hur det är tyst på bägge håll innan de kanske får se hur båda tar till orda igen nästan samtidigt. Men det är inte det här som relativitetsteorin handlar om. Tar sig de två journalisterna tid att resonera och beakta signalfarten, kan de komma överens om en gemensam samtidighet. De kan vara överens om att samtidigt som ett visst ord uttalades i New York så uttalades ett annat i Stockholm, fast ingendera upplevde dem som samtidiga på grund av att signalen från den andra inte hade hunnit fram när det egna ordet uttalades. Praktiskt kan de bestämma att i fortsättningen alltid vänta i tre sekunder av tystnad innan de tar sig taltur. På den tiden har bägge hunnit lyssna på tillräckligt mycket tystnad för att en del av den även skulle hinna höras som tystnad av den andra. De två journalisterna kan också komma överens om att synkronisera sina klockor när de någon gång träffas och sen utgå ifrån att om man bestämt ett visst klockslag då är det ''samtidigt'' när bägges klockor visar det. Om de inte litar på sina klockor kan de i princip placera ut en neutral domare mitt i Atlanten, som med ljusets fart ser de två uppträdande när de lyfter handen. Ser han deras händer lyftas samtidigt då lyfts de verkligen samtidigt. Eller han kan själv sända ut en ljusblixt, och det uppfattas av båda journalisterna samtidigt. Det skulle man åtminstone tycka eftersom man vet att ljuset alltid går med en viss given fart c, och man antar att pålen i Atlanten där han sitter på sin domarstol är precis på samma avstånd från bägge. Det är ju totalt hypotetiskt att verklighetens journalister skulle behöva ställa till med något sådant, men det var ungefär så som Einstein i mer trängda lägen definierade samtidighet. Relativitetsteorins samtidighetsproblem är ett annat, och lite trixigare än de två journalisternas. Stinsen och kupépassageraren har ju helt olika tid, eftersom de rör sig i förhållande till varandra. Det hjälper inte att de synkroniserar sina klockor om klockorna i och med rörelsen går olika snabbt. Vill det sig riktigt illa, vilket bara sker om tåget går nästan lika snabbt som ljuset, då blir de totalt oense om vad som sker först och vad som sker efteråt. Hur blir det då med orsak och verkan? Både i detektivromaner och i verkliga livet är det avgörande vad som sker först. Det som sker först kan vara orsaken till det som sker senare, men inte tvärtom. Om det sker ett supernovautbrott långt borta i universum, som observeras på jorden och föranleder en tidningsartikel i Jönköping, kan man då med relativitetsteorin få det till att det lika gärna kan ha varit tidningsartikeln i Jönköping som föranledde supernovautbrottet 160 000 ljusår bort? Nej. Det finns solklara fall då det ena sker först, och kan tänkas vara en orsak. Jönköpingstidningen har ett vattentätt alibi: Ljuset behövde 160 000 år för att komma från supernovan till jorden, för att tidningen skulle få fram sin nyhet till supernovastjärnan skulle det ta minst lika lång tid, och det är alldeles för sent för att starta utbrottet, även om vi tänker oss att den exploderande stjärnan rör sig med en hastighet nära ljusets och därför har en helt annan tidsskala än vi. Nyhetsförmedling snabbare än med ljusets fart? Nej. Försök sätta in en fart ''v'' som är större än ''c'' i formeln för Lorentzfaktorn så får du se. Det blir ett negativt tal inne under rottecknet, och det går inte. Roten ur ett negativt tal skulle ju betyda ett tal som ska multipliceras med sig självt för att ge det negativa talet, och varken negativa eller positiva tal kan åstadkomma något sådant. Inget föremål kan färdas snabbare än ljuset, och vi får förmoda att inte heller Jönköpingstidningens nyhetsförmedling lyckas med det. Men det finns andra händelser med rörelse inblandad där orsakssammanhang inte kan avfärdas i någondera riktningen. Relativitetsteorin kan sägas utgå ifrån att orsaksverkan inte kan gå snabbare än ljuset. Då finns det för avlägsna händelser ett tidsglapp mellan absolut framtid och absolut förgången tid, där det inte utifrån orsakssammanhang kan avgöras vilken händelse som sker först och vilken som sker efteråt. Det var det tidsglappet som gav Einstein möjligheten att relativisera tiden. Stinsen kunde få en tid och passageraren en annan, när det i varje fall inte var möjligt att med orsakslagen avgöra vem som var först i något visst göromål. === Pythagoras sats === Det här kapitlet är inte helt nödvändigt för att förstå relativitetsteorin, men vi kommer att hänvisa till Pythagoras teorem i fortsättningen. Om du redan vet hur Pythagoras teorem fungerar kan du hoppa direkt till nästa avsnitt ”Avstånd och längd”. Pythagoras sats eller Pythagoras teorem, ''a''² + ''b''² = ''c''², brukar läras ut i grundskolan. Den är lätt att använda för att räkna ut den tredje sidan i en rätvinklig triangel om man vet hur långa de två andra sidorna är. Man brukar inte bevisa den, trots att det inte egentligen är så svårt. Det gäller bara att ha tankarna samlade. Den som har läst så här långt om relativitetsteori har antagligen bättre koncentrationsförmåga än vad man förväntar sig av högstadieelever. Här är ett bevis: [[File:Pythagoras-låda 2025.jpg|330px|left]] Man utgår ifrån två kvadrater och placerar in dem i en precis lagom stor kvadratisk ask så som figuren visar, med sidorna längs askens sidor och hörnen ihop. Outfyllt i asken blir det två likadana utrymmen, vars längd vi betecknar med a och bredd med b. Den ena kvadraten har då arean ''a∙a'' och den andra ''b∙b''. Vi klipper till kartongbitar som passar i luckorna.  Sen tar vi bort de två ursprungliga kvadraterna men lämnar kvar de två kartongrektanglarna, och klipper upp dem diagonalt, så att vi allt som allt får fyra rätvinkliga trianglar. Alla fyra trianglarna har en sida = ''a'', en annan sida = ''b'', vinkeln mellan dem rät, och snedsidan (hypotenusan) kallar vi ''d'' (som i diagonal). Nu placerar vi om de fyra trianglarna, så att de ligger längs varje sida i asken så som figuren visar. Då ser vi att det ofyllda utrymmet formar en kvadrat. Den kvadraten har arean ''d∙d''. Och man förstår att den arean är precis lika stor som arean på de två ursprungliga kvadraterna tillsammans. Den nya kvadraten fyller ju ut precis det utrymme som blev ledigt när de två kvadraterna togs bort, hela askens botten utom det som täcks av de fyra trianglarna.  Pythagoras sats säger precis det, att ''d''² = ''a''² + ''b''² i vilken som helst triangel där en vinkel är rät. Lilla tvåan uppe till höger om bokstäverna betyder att talet är multiplicerat med sig självt. Uttryckt i ord lyder Pythagoras sats: ”I en rätvinklig triangel där hypotenusan är ''d'' och de andra sidorna är ''a'' och ''b'', är ''d'' kvadrat lika med ''a'' kvadrat plus ''b'' kvadrat”. Den kan förstås skrivas med andra bokstäver eller med siffror. Om man ser en formel ''a''² + ''b''² = ''c''², då finns det anledning att känna igen den som Pythagoras formel, var helst man ser den och fast man inte har en aning om vad ''a'' och ''b'' och ''c'' betyder. Det viktiga är att det på ena sidan om likamedtecknet står en kvadrat och på andra sidan summan av två (eller i vissa fall tre) kvadrater. Om man stöter på att det är siffror på båda sidor, till exempel 2, 3 och 4, då ska man kontrollera att formeln verkligen stämmer för de siffrorna. Vi ser att 2 i kvadrat plus 3 i kvadrat ''inte'' blir det samma som 4 i kvadrat. Likheten är då felaktig. Vi kan dra slutsatsen att en triangel med sidorna 2, 3 och 4 ''inte'' är rätvinklig. Men om man har en formel ”fem i kvadrat är summan av 4 i kvadrat och 3 i kvadrat”, och kontrollräknar, då ser man att Pythagoras formel verkligen stämmer för de tre talen 5, 4 och 3. Det finns alltså en rät vinkel i en sådan triangel. När du har lärt sig att känna igen denna struktur, att en summa av två kvadrater är lika med en tredje kvadrat, då kan du välja att tolka de tre talen som sidorna i en rätvinklig triangel, även om det inte är utsagt att det är så. Du skapar dig en mental illustration av ett samband. Man brukar ofta använda formeln till att räkna ut snedsidan (hypotenusan) om man vet hur långa de två vinkeräta sidorna är. De sidorna kallas kateter. Vi tar tre exempel på hur man kan använda Pythagoras sats. Exempel 1) Två sidor i en triangel är 3 cm och 4 cm och vinkeln mellan dem är 90 grader. Hur lång är den tredje sidan? – Eftersom vinkeln är 90 grader får man att den tredje sidan är hypotenusa. Pythagoras sats ger att kvadraten på hypotenusan här ska vara lika stor som 4∙4 + 3∙3 = 16 + 9 = 25. För att få hypotenusan själv tar man roten ur 25. Det blir 5. Svar: Snedsidan är 5 cm lång. Exempel 2) Om i en rätvinklig triangel snedsidan är 10 m och en annan sida är 8 m, hur lång är då den tredje sidan? – Vi sätter in de tal vi känner i Pythagoras formel. Ekvationen blir 10∙10 = 8∙8 + ''b''². Förenklat blir det 100 = 64 + ''b''². Vi subtraheras 64 från båda sidorna. Det ger: 36 = ''b''². Det stämmer om ''b'' = 6 eller om ''b'' = –6. Svar: Den tredje sidan är 6 meter. Exempel 3) Nu tar vi en uppgift med våra redan bekanta bokstäver ''c'' och ''v''. Om hypotenusan är 1 och ena kateten är ''v''/''c'', vad blir då den andra kateten? – Vi gör på samma sätt, och kallar den sökta sidan ''x'' och får ekvationen: (''v''/''c'')² + ''x''²= 1². Förenklat blir det ''x''² = 1 – (''v''/''c'')². Att det är bokstavsuttryck och inte bara siffror ändrar inte på sättet att räkna. Kvadratrot på båda sidor och strunt i minustecknet ger att <math> x = \sqrt{1 - (\frac{v}{c})^2}</math> Vi ser att det här är precis det samma som nämnaren i Lorentzfaktorn, så som vi fick fram den i föregående kapitel. Lorentzfaktorn och Pythagoras sats verkar vara besläktade med varandra. Kan det vara så att speciella relativitetsteorin handlar om något slags abstrakt rätvinklig triangel, där en katet är förhållandet mellan en fart ''v'' och ljusfarten ''c''. Snedsidan är = 1.  Talet 1 är det samma som 2/2 , 3/3, eller vilket tal som helst delat med sig självt, så varför inte ''c''/''c''. Då har vi fått både hypotenusan ''c''/''c'' och ena kateten ''v''/''c'' skrivna med ljushastigheten ''c'' i nämnaren. Det är som att vi mäter alla farter med ljusfarten som mått, som andelar av ljushastigheten. I hypotenusan har vi fulla ljusfarten och längs en annan triangelsida har vi en viss bråkdel av ljusfarten. När du hädanefter ser Lorentzfaktorn kanske du genast känner igen nämnaren som en Pythagorasformel. Rottecknet finns ju där, och inne under det har vi först en etta. Talet ett är ju lika med 1∙1, så det är en kvadrat, kvadraten på en triangelsida som har längden ett, sen kommer ett minustecken. Det är som att vi räknar ut en katet när hypotenusan är ''ett'', vilket betyder ''det hela'' och den andra kateten är … vad då? Jo ''v''/''c''. För om vi multiplicerar ''v''/''c'' med sig själv får vi (''v''/''c'')², alltså precis som i Lorentzformeln. Det ''hela'' som ettan anger är hela ljushastigheten, ''v''/''c'' är fartens andel av ljusfarten och själva Lorentzfaktorn tillhandahåller i sin nämnare den andra kateten i denna rätvinkliga triangel. === Avstånd och längd === Vi har nu klarat av det svåra, att få reda på hur den matematiskt är uppbyggd, den Lorentzfaktor ''γ'' som förvandlar kupétid till stinstid och tvärtom. Vi fick fram den från de två från början oförenliga ekvationerna (''c'' + ''v'')''t'' = vt och (''c'' – ''v'')''t'' = ''vt'', som vi modifierade så att de båda innehöll Lorentzfaktorn ''γ'' och båda fick olika tid på olika sidor i ekvationen. Den senare av ekvationerna blev ''ct_k'' = ''γ''∙(''c'' – 10)''t'', eftersom tågets fart var 10 m/s. Nu när vi vet hur ''γ'' är beskaffad kan vi använda den ekvationen för mer vardagliga situationer än för ljusfartsmätningar. Ljusfarten må vara stor, men om tiden ''t_k'' väljs kort kan man få att ljuset precis hinner från ena änden av tågkupén till den andra på den tiden. Sträckan ''c∙t_k'' är alltså då precis så lång som kupén, säg 20 meter, när passageraren inne i tåget mäter den. Vi får: 20 = ''γ''∙(''c'' – 10)''t'' För stinsen är den antagligen inte riktigt precis 20 meter, utan har en annan längd, som vi kallar ''L''. Vi skriver om ekvationen: Först multiplicerar vi in ''t'' i parentesen så att det blir 20 = ''γ''∙(''ct'' – 10∙''t''). Sedan sätter vi in den längd som ljuset kommer på den korta tiden också enligt stinsens bedömning, och får: 20 = ''γ''∙(''L'' – 10∙''t''). För att det över huvud taget ska vara möjligt för stinsen att bilda sig en uppfattning om ''L'', kupéns längd, måste hon, hur svårt det än är, betrakta bägge ändar av kupén i precis samma tidsögonblick (som inte nödvändigtvis framstår som samma ögonblick för kupépassageraren). Det betyder att ''t'' som förflyter för stinsen är noll, så tåget lyckas inte komma framåt under den tiden, inte ur stinsens synpunkt i varje fall. Det underlättar beräkningen. Ekvationen är nu 20 = ''γ''(''L'' – 0), vilket ger att 20 = ''γL'', vilket ger ''L'' = 20/''γ''. Utskrivet blir det <math>L = 20 \sqrt{1 - \frac{10^2}{c^2}}</math> Det kan se krångligt ut men är inte mycket annorlunda är vad den gissar som inte förstår sig på relativitetsteorin alls. En sådan person är benägen att tro att stinsen tycker att vagnen är 20 meter, och vårt svar visar att det är ganska nära. Vi har hittills för resonemangets skull antagit att stinsen har rent övernaturliga förmågor, men nu måste vi väl ändå konstatera att vi kräver väl mycket av henne. För titta på det som är inne i parentesen: en etta minskad med ett tal som är hundra dividerat med ljusfartens kvadrat. Ljusfarten är i sig enormt många meter per sekund, tagen i kvadrat blir det en nia följd av 16 nollor. Delar man hundra med ett så stort tal blir det synnerligen nära noll. Subtraherar man så lite från 1 blir det i stort sett 1. Tar man kvadratroten ur detta tal blir det i stort sett 1. Multiplicerar man 20 med nästan 1 blir det i stort sett 20. Stinsen tycker att kupén är praktiskt taget 20 meter lång. Att den verkligen har krympt lite från hennes synvinkel, kan hon inte märka ens med sin sedvanliga skarpsynthet. Men det kan finnas andra yrkesgrupper som behöver hålla reda på den längdkrympning som syns när iakttagare och föremål rör sig i förhållande till varandra. För dem kan det vara lättare. Men det är först vid farter nära ljusets som föremål kommer att se märkbart förkortade ut. [[File:Åskådliggöra Lorentzfaktorn med kastrullock.png|400px|right]] De som håller på med högenergetiska partiklar, med elektronkanoner till exempel, de vill ibland veta till hur många procent en viss längd förkortas när farten uppnår en viss procent av ljusfarten. Det kan man ta reda på med hjälp av ett kastrullock. Enklast är det med ett som är 20 cm i diameter. Radien är då 10 cm. Man mäter upp centimetersstreck utifrån mitten och numrerar dem 10%, 20%, 30% osv. När man har valt sitt procentstreck går man vinkelrätt upp från det och mäter hur många centimeter det är till kanten. Till exempel för 80% (alltså när det är 20% kvar till kanten) är vinkelräta avståndet till kanten 6 cm (60%). Det betyder att när man beskådar ett föremål som far förbi med 80% av ljusfarten då ser det ut att vara 60% så långt som vad det var när man höll det stilla i handen. Kastrullocket visar tydligt att den krympta längden alltid blir mindre än 100 procent av ursprungslängden. Föremål som man ser i rörelse ser alltid kortare ut, förkrympta. Det kallas längdkontraktionen. Orsaken till att det är så enkelt att räkna ut den förkortade längden, när man vet hur många procent farten är av ljusfarten, är att Lorentzfaktorns nämnare inte just är något annat än cirkelns ekvation.  På gymnasiet brukar man ibland lära sig att ekvationen för en cirkel till exempel kan vara ''x''² + ''y''² = 10∙10. Den ekvationen säger att om radien är 10 cm (som för kastrullocket) då får man motsvarande x-koordinat och y-koordinat så som med det cirkelrunda kastrullocket.  Vill man kontrollräkna kastrullockskalkylen kan man sätta in centimetervärdena vi mätte upp på locket i ekvationens vänstersida: 8∙8 + 6∙6 och kan konstatera att det blir 64 + 36 = 100, alltså samma som högra sidan. Att cirkelns ekvation ovan hänger ihop med relativitetsteorin ser man tydligt om man jämför den med ekvationen ''L'' = 20∙ √(1 – 10²/c²), som vi använde för att räkna ut den förkortade kupélängden. Dela här bägge sidor med 20 och kvadrera bägge sidor. Då får man att (''L''/20)² = 1 – 10²/''c''², som också kan skrivas som (''L''/20)² + 10²/''c''² = 1². Det visar att summan av två kvadrater är lika med en tredje kvadrat, precis som i cirkelns ekvation. I den första kvadraten finns den förkortade längden, i den andra kvadraten finns andelen av ljusfarten och i höger sidas kvadrat finns bara en etta som säger att det är det hela, alltså hela ljusfarten. En sådan här formel, som säger att summan av två kvadrater är lika stor som en tredje kvadrat kallas ju Pythagoras sats och användas till att räkna ut de tre sidorna i en rätvinklig triangel. Det kan vara praktiskt att se det så om man vill ha kläm på längdförändringar mellan dem som rör sig med olika fart. Man förstår då lätt att om snedsidan (hypotenusan) hålls fix, då kommer de två andra sidorna (kateterna) alltid att vara kortare än den, och om den ena kateten ökar så minskar den andra. Liksom med kastrullocket förstår man att ingen fart kan vara större än ljusets. Om farten är nära ljusets fart blir längden i rörelsens riktning kort. Om farten är mycket liten då blir längden stor, nästan lika stor som vid stillastående. Allt det här om längdkontraktion är ömsesidigt. När två personer rör sig i förhållande till varandra, tycker bägge att den andra är förkrympt. Det är alltså ett slags perspektivfenomen, av samma typ som vi alla har upplevt när vi har tittat upp på en byggarbetare högt uppe på ett halvbyggt högt hus, och tycker att han är liten som en höna. Arbetaren däruppe tycker samtidigt att det är vi här nere som är små som hönor. Det är skenbart som vi krymper, sett från den andras synpunkt. När vi kommer nära varandra är vi fullstora igen. Detta är vi så vana vid att vi inte tänker på det, efter att vi ett tag i vår barndom har förundrat oss över det. Och inte bara människor förstår det. Även en katt kan känna igen sin matte på avstånd, och tror inte att det är frågan om en mus på två ben. På samma sätt är det med den speciella relativitetsteorins krympning, den är skenbar, ömsesidig. I byggarbetarfallet är det ''avståndet'' som ger denna synvilla, i relativitetsteorin är det ''farten'' i förhållande till en själv som förvänder synen. (En annan skillnad mellan de två slagen av krympning är att vi inte över huvud taget låter barn befatta sig med idéer om att man skulle kunna ange perspektivbildens arbetare i decimeter eller centimeter. Om vi över huvud taget uttalar oss säger vi att vi ser honom under en vinkel av två vinkelgrader på håll men under 60 graders vinkel när vi träffas mera nära.) Synvilla må krympning på grund av farten vara, men det betyder inte att en fysiker får ta lätt på den och hänföra den till psykologernas ämnesområde. I den allmänna relativitetsteorin, där man griper sig an de accelerationer som krävs för att få upp föremål i de farter som krävs för märkbar krympning, visar det sig att krympningarna och de därmed besläktade förändringarna av tiden verkligen är mycket handfast fysik. Också i den speciella relativitetsteorin kan man träffa på icke-ömsesidiga fenomen om man blandar in tre rörelsetillstånd i stället för två. På olika diskussionsfora om relativitetsteori på Internet ställs frågor om krångliga tankeexperiment som ger mystiska resultat. Mest känd är "tvillingparadoxen", som handlar om tidens förändring. De som känner sig manade att förklara kan sällan bringa klarhet, för det är lätt gjort att man talar förbi varandra. Den här krympningen som vi talat om sker enbart i rörelseriktningen. Kupén verkar kortare, om än bara lite-lite grann, men den verkar inte alls smalare och inte alls lägre i tak. Passageraren och all inredning ser i motsvarande grad platta ut, men hela tiden normalstora i riktning tvärs emot tågets rörelse. === Tiden – en svår ekvation === I föregående avsnitt lärde vi oss att räkna ut den enas ''avstånd'' när vi vet den andras ''avstånd''. Vi använde Lorentzfaktorn, och vi fann att den är så listigt hopkommen att den ger nästan precis det svar som vi väntar oss när det gäller låga farter och bekanta fenomen som tågvagnars längd, men att den samtidigt ser till att det vid höga farter inte blir resultat som kommer alltför nära ljusfarten. Lorentzfaktorn är som en mängdrabatträknare, som minskar ner det som hotar gå mot oändligheten så att det aldrig blir mer än c. Nu återstår att använda Lorentzfaktorn till att räkna ut den enas ''tid'' när man vet den andras ''tid''. Det gör man på ungefär samma sätt som vi tidigare har gjort när vi för stinsens räkning räknade ut tågkupéns längd utifrån passagerarens uppfattning om dess längd. Men riktigt lika blir det inte. När vi räknade ut kupéns längdkontraktion använde vi formeln 20 = ''γ''∙(''L'' – 10∙''t'') och bestämde att t måste vara 0, eftersom stinsen iakttog bägge ändar utan tidsfördröjning. Ekvationen verkar så symmetrisk att man kan tycker att om man i stället sätter att ''L'' = 0, då borde man få fram hur snabbt tiden går inne i kupén, från perrongen betraktat. Men det finns en filosofisk hake där. Med längdkontraktionen utgick vi ifrån att det inte spelade någon roll när passageraren läste av måttbandet medan det för stinsen var kritiskt att det var precis ''samtidigt'' som hon mätte upp bägge ändarna. Minsta lilla fördröjning hade förryckt hela mätningen eftersom kupén hade hunnit rusa till en ny position. Nu när vi ska räkna på tid i stället för plats och längd – borde vi kanske byta ut ''samtidigt'' till ”''samplatsigt''”? Men vad är det? Passageraren har en klocka inne i kupén och vet att en viss tid har förflutit mellan två tick. Hur ska då stinsen med sin egen klocka kunna avgöra hur lång tid det är mellan de två ticken ''på samma plats''? Hur ska de kunna vara på samma plats när det har gått tid mellan de två ticken och tåget har fört kupéklockan bort från den ursprungliga platsen? Enda möjligheten skulle vara att de två ticken mäts med ''olika'' klockor inne i kupén, och passageraren ser till att de är synkroniserade. De måste vara på precis ett sådant avstånd att stinsen kan höra de två ticken från samma position. Detta är en så komplicerad uppställning så det är inte så man brukar tänka, och det ger inte alls det man är ute efter. Istället tänker vi oss tidmätningen helt enkelt som att ''en viss'' kupéklockas tickningar registreras av stinsen. Sen byter vi perspektiv, så att det är kupépassageraren, som ju onkeligen mätt tiden ”samplatsigt”, det vill säga med en klocka på en viss given position i kupén, som iakttar stinsens mätning. Det är kanske enkelt att förstå, men ger en ganska lång räkning: När vi räknade ut Lorentzfaktorn använde vi de två ekvationerna ''ct'' = ''γ''∙(''c'' + 10)''t_k'' och ''ct_k''  = ''γ''∙(''c'' – 10)''t''. När vi sen räknade ut kupéns längdkontraktion tog vi den andra av dem och skrev den som 20 = ''γ''∙(''L'' – 10∙''t''). På precis samma sätt kan vi ta den första ekvationen och göra om den till ''L'' = ''γ''∙(20 + 10∙''t_k''). Nu kan vi lösa de här nya ekvationerna med insättningsmetoden på ett lite speciellt sätt: I stället för talet 20 i den andra ekvationen sätter vi in det uttryck som första ekvationen säger att 20 är lika med, det vill säga dess högerled ''γ''∙(''L'' – 10∙''t''). Då får vi ''L'' = ''γ''∙( ''γ''∙(''L'' – 10∙''t'') + 10∙''t_k''). Förenklat blir det ''L'' = ''γ''²''L'' – ''γ''²10''t'' + ''γ''10''t_k''. Överflyttning av termer ger: – ''γ''10''t_k'' = – ''L'' + ''γ''²''L'' – ''γ''²10''t''. Division med – ''γ''10 ger: ''t_k'' = (– ''L'' + ''γ''²''L'' – ''γ''²10''t'')/(– ''γ''10). Nu har vi en formel som anger vad kupépassagerarens klocka visar (''t_k'' ) när stinsens klocka visar ett visst klockslag (''t''). I formeln finns bokstaven ''L'' som är ganska irrelevant i detta sammanhang. Varför? Jo, för den anger hur lång stinsen tycker kupén är, och det är ju lika hela tiden, och nu när vi vill ha reda på tids''intervallet'' mellan två kupéklockslag då får vi subtrahera, och då subtraheras hela högerledet också, både den sista termen som anger stinsens klockslag och de två första termerna som innehåller de oförändrade kupélängderna. Och då tar kupélängderna ut varandra, eftersom de är lika.   Vi kan ange de två klockslagen med index 1 och 2 och visar vad det blir efter subtraktion på bägge sidor: ''t_k2'' – ''t_k''₁ = (– ''γ''²10(''t''₂ – ''t''₁))/( – ''γ''10). Förkortning ger ''t_k''₂ – ''t_k''₁ = ''γ''(''t''₂ – ''t''₁). Inne i kupén upplevs alltså tidsintervallet som ''γ'' gånger vad stinsen upplever. Lorentzfaktorn ''γ'' (gamma) är 1 dividerat med det uttryck som vi använde kastrullock till att beräkna i avsnittet med längdkontraktion. Då fann vi att längderna verkar kortare hos dem som är i rörelse till oss. Nu när det är 1 dividerat med det uttrycket blir det tvärtom – tiderna upplevs vara längre för kupépassageraren än för stinsen. Och deras upplevelse är ömsesidig: att den andras klocka går för långsamt. Det kallas tidsutvidgning eller tidsdilatation. Man kan uttrycka det som att egentiden är kortare än alla skenbara tider. På samma sätt säger man att egenlängden är längre än alla skenbara längder. Så här brukar man framställa relativitetsteori, och om du tycker det är konstigt är det inte obefogat. Det är ju helt horribla antaganden vi gjort om personer som kan se in genom kupéfönster och göra saker samtidigt och göra häpnadsväckande bedömningar. Men det är så man brukar framställa relativitetsteorin, och man gör det i Einsteins efterföljd. Det var sådana tankeexperiment som han gjorde när han utveckade sin teori, och han gjorde det i Galileis och kanske alla fysikers efterföljd. Det är så som tankar går. Lite svårare är det att få andra att nappa på fantasierna tillräckligt för att de ska kunna delta i ett resonemang om saken. För att göra solid teori av sina tankar får man montera bort mycket av fantasigodset och vad dess rollfigurer tycker och bedömer och upplever – stinsen, passagerarna och äppelkastarna. Kvar finns klockor och måttstockar och olika slags koordinatsystem som rör sig i förhållande till varandra. Sen får man rigoröst se till att inte mer från den åskådningsvärld och upplevelsevärd där vi befinner oss slinker med till den minimalistiska modell vi skapar oss. Ofta blir det då många definitioner och många bokstäver, sådant som man vill undvika i en populär framställning. Här får man bara hoppas på läsarens överseende med fantasiernas larvighet. === Räkna ut Lorentzfaktorn i praktiken === Speciella relativitetsteorin handlar om att räkna om saker med hjälp av Lorentzfaktorn gamma, ''γ''. Nämnaren i faktorn γ kan skrivas <math> \sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}}</math>. Det uttrycket anger alltså 1/''γ''. Det finns olika sätt att räkna ut ''γ'' eller 1/''γ''. Har man tur kan man använda Pythagoras sats och få det att passa precis. Om kateterna är 80% och 60% blir hypotenusan precis 100% vilket kan tolkas som att vid 80% av ljusfarten längderna ser ut att vara 60% av vad de medåkande tycker. Om det inte råkar passa precis fungerar ofta ett kastrullock eller annat cirkelformat föremål mycket bra för att bedöma sådana samband, liksom vi gjorde i avståndsavsnittet. Det fungerar bra när man räknar på farter som närmar sig ljuset. Men i andra sammanhang fungerar det sämre. Lorentzfaktorn innehåller en fart i kvadrat dividerad med ljusfarten i kvadrat. Ljusfarten är så oerhört mycket större än de farter vi möter i vardagslivet, så i vardagslag får man sådana tal som 0,0000001% eller ännu värre när man försöker beräkna denna kvot. När vi frågade oss hur mycket förkortad tågkupén verkade när tågets fart var 10 m/s fann vi att denna kvot var 10 gånger 10 dividerat med ljusfartens kvadrat. Det blir 100 dividerat med ett tal som är en nia följd av 16 nollor. Det är ett decimalbråk med först en nolla, sen ett kommatecken, sen 14 nollor före en etta. Det kan man absolut inte läsa av tydligt på kastrullocket och kan bara konstatera att den andra kateten är nästan precis 1. Men det finns trick att räkna ut ungefär hur långt från 1 det är, ibland med större noggrannhet än vad en räknedosa kan ge, som ju bara visar ett begränsat antal siffror. Vi ska lära ut fyra sådana trick eller regler: Regel 1: (1 + ''d'')² ≈ 1 + 2∙''d'' Man vet precis vad 1,00 ∙ 1,00 är. Det är 1,00. Men vad är 1,01∙ 1,01? Man vet inte precis, men förstår att det måste vara bra nära 1,00, bara lite större. Om det inte behöver vara exakt kan man säga att det är ungefär 1,02. Hur mycket kan man vänta sig att 1,02∙1,02 är. Svar 1,04. Och 1,03∙1,03 ≈ 1,06. Decimalen blir i alla dessa fall dubblerad, på ett ungefär. Man kan skriva det sista som (1 + 0,03)² ≈ 1 + 0,06. På samma sätt kan man skriva (1 + 0,04)² = 1 + 0,08. Den allmänna formeln är (1 + ''d'')² ≈ 1 + 2∙''d''. Den gäller med stor noggrannhet så länge ''d'' är ett tal nära noll, alltså så länge summan är nära 1. (Men testar man att sätta ''d'' stort, till exempel som 1, då blir summan 2 och 2∙2 blir 4. Det stämmer inte så bra med höger ledet, som säger att det är ungefär 1 + 2∙1, som ju bara blir 3. Mycket mindre än 1 måste ''d'' vara för att det ska vara värt att räkna med denna formel.) Hur ska man då förstå detta? Tänk på en kvadratisk trädgårdstäppa med 1 meters kant. Man förstorar kvadraten till 1,10 m både på längden och bredden. Båda är 10 procent större, så arean blir 20 procent större. Helt stämmer det inte, för när vi ökade den ursprungliga kvadraten med 10 procent på bägge lederna, då kom det att saknas en liten ruta i hörnet, så en riktigt full kvadrat blev det inte. Det är därför som regeln inte är exakt, och därför man får vara vaksam om det är många procents avvikelse från ett. Med algebra kan man visa samma sak så här: (1 + ''d'')² = (1 + ''d'')(1 + ''d'') = 1∙1 + 1∙''d'' + ''d''∙1 + ''d∙d'' = 1 + 2''d'' + ''d∙d''. Om ''d'' är nära noll blir ju ''d∙d'' ännu närmare noll, och kan då försummas, och högerledet blir ≈ 1 + 2''d''. Ungefär lika fungerar det när man minskar: (1 – ''d'')² ≈ 1 – 2''d''. Till exempel: 0,99 = (1 – 0,01)² ≈ 1 – 2''∙'' 0,01 = 0,98, och på samma sätt: 0,95 ≈ 0,90. Regel 2: (1 + ''d'')³ ≈ 1 + 3''d'' I tre dimensioner kan man i stället för en trädgårdstäppa tänka på en kub som ska göras 10 procent större i alla tre dimensioner. Då får man bygga på med en skiva på längden, en skiva på bredden och en på höjden, alltså tillsamman tre skivor. Det blir 30 procent större: Det räcker nästan till den större kuben, det är bara lite i kanterna och hörnet som fattas. Alltså (1 + ''d'')³ ≈ 1 + 3''d''                           och                     (1 – ''d'')³ ≈ 1 – 3''d''. Regel 3: √ (1 + ''d'') ≈ 1 + ½∙''d'' Den här regeln handlar inte om att ''upphöja'' ett tal som är obetydligt större eller mindre än 1, utan om att ta ''kvadratrot'' ur ett sådant tal. √ (1 + ''d'') ≈ 1 + ½∙''d'' och √ (1 – ''d'') ≈ 1 – ½∙''d''. De formlerna kan man också förstå utifrån den kvadratiska trädgårdstäppan. Man ställer frågan: Om man vill göra kvadratens area 10 procent större och fortfarande kvadratisk, hur mycket längre och bredare ska kvadraten vara? Man tänker på remsorna man tillfogar och förstår att det räcker med 5 procent på vardera leden för att arean ska bli 10 procent större. Alltså hälften av 10 procent. √ (1 + 10) ≈ 1 + 5. Regel 4: 1/(1 + ''d'') ≈ 1 – ''d''. Det låter ganska vettigt – delar man i flera delar blir varje del mindre. Plus nere ger minus uppe. Det gäller också tvärtom, minus i täljaren ger plus i nämnaren: 1/(1 – ''d'') ≈ 1 + ''d''. Den här regeln kan förstås utifrån konjugatregeln, som vi redan använt. Förklaring: Vi börjar med regelns vänsterled 1/(1 + ''d'') och förlänger, det vill säga multiplicerar uppe och nere med samma tal, och i det här fallet med (1 – ''d''). Det kommer inte att ändra bråkets värde. I täljaren får man 1 – ''d'', och i nämnaren får man produkten (1 + ''d'')(1 – ''d''). Med konjugatregeln blir nämnaren 1 – ''d''². Nu var ju ''d'' ett mycket ”litet” tal, det vill säga mycket nära noll. ''d''² betyder detta lilla tal gånger sig självt. Då hamnar man ännu mycket närmare noll. I jämbredd med alla andra tal i formeln, 1 och ''d'', är ''d''² försumbar. Vi kan ersätta det med noll. Då blir nämnaren 1. Alltihop blir 1 – ''d''. Precis det vi skulle visa. Som ett exempel på hur man kan använda reglerna räknar vi ut Lorentzfaktorn   Vi nämnde tidigare att tågets 10 m/s kvadrerat och dividerat med ljusfarten kvadrerad ger ett decimalbråk med först en nolla, sen ett kommatecken, 14 nollor till och sen en etta. Det är nu detta tal som vi kallar ''d''. Lorentzfaktorn blir √ (1/ (1 – ''d'')). Inne i kvadratroten har vi 1 dividerat med 1 – ''d''. Enligt regel 4 är detta ungefär 1 + ''d''. När vi tar kvadratrot ur detta använder vi regel 3, som ger 1 + ½∙''d''. Så stor är Lorentzfaktorn: 1 + 0,0000000000000005. Det är 1,0000000000000005, alltså en etta följd av ett kommatecken, sedan 14 nollor, och sedan eftersom slutettan halverats blir det en nolla till och sen en femma. Detta är på ett ungefär – och vem intresserar sig egentligen för att gräva fram ytterligare siffror många decimalsteg efter femman. === ''E'' = ''mc''² === Om du har läst så här långt har du gått igenom det som Einstein skrev i sin banbrytande skrift 1905 om den speciella relativitetsteorin. Men det återstår några saker som brukar räknas in i samma teori. Framför allt ska vi diskutera den berömda formeln ''E'' = ''mc''², som han skrev om i ett separat arbete som han gav ut samma år. För att förstå den räcker det inte, som i tidigare kapitel, med grundskolematematik och logiskt tänkande, man behöver förstå lite fysik också, först och främst om massa och energi. I fråga om tid och längd har vi funnit att de ändras beroende på rörelse, vilket kan vara lite besvärligt. Men vi fann att man kan räkna med ett föremåls egentid och egenlängd, som är invarianta, alltså oföränderliga och stabila, en gång för alla givna, bara att acceptera för den som ser på dem från en rörlig position. Egentid och egenlängd tar man till för att det inte ska bli hela havet stormar när man sätter in storheterna i formler. Med massa (vikt, den enhet som mäts i enheter såsom kilogram) är det samma sak. Enligt relativitetsteorin beror massan på föremålets fart. Ju snabbare föremålet rör sig i förhållande till iakttagaren desto tyngre framstår det. Och det är som vanligt Lorentzfaktorn ''γ'' som man får multiplicera med. Och precis som med tid kan vi räkna med en ”egenmassa” (brukar kallas vilomassa) som förblir oförändrad när föremål och iakttagare rör sig i förhållande till varandra. Omräkningsformeln är ''m'' = ''γ'' ∙ ''m''_o mellan vilomassan ''m''₀ och den utifrån iakttagna massan. Bara om farten ''v'' är noll mellan föremål och iakttagare blir Lorentzfaktorn 1 och de två massorna lika. För alla andra iakttagare verkar massan vara större än den verkar vara för föremålet självt. Energi är en viktig storhet, för den binder ihop olika delar av fysiken. Några exempel: På ett livsmedelspaket står det alltid hur mycket energi 100 g av livsmedlet innehåller och kan ge ifrån sig för att hålla igång kroppens kemiska funktioner, till exempel ger 100 gram havregryn 1550 kilojoule, och 100 gram knäckebröd ger 1389 kilojoule. En mikrovågsugn brukar ha en maxeffekt på 1000 watt, vilket innebär att den varje sekund drar 1 kilojoule energi, som används för att värma livsmedel. För att värma ett kilogram mat en grad behövs det ca 4 kilojoule energi. Man kan räkna ut att en eldriven hiss behöver 1 kilojoule elenergi för att hissa upp en 100 kilograms last en meter, vilket ger lasten 1 kilojoule höjdenergi, och om ett 100 kilograms cykelekipage rullar ner för en en-meter hög backe förlorar den precis lika mycket höjdenergi, 1 kilojoule, som därvid förvandlas till 1 kilojoule rörelseenergi. Energin kan förvandlas mellan olika former men mängden ändras inte, och det går ofta lätt att räkna ut mängderna energi i olika former så att man kan jämföra dem. Man använder till exempel formeln E = ½ ''mv''² för att räkna ut hur mycket rörelseenergi det finns i ett föremål som har massan ''m'', angiven i kilogram, och farten ''v'', angiven i meter per sekund. Om till exempel farten är 4 m/s och massan är 100 kg, då blir rörelseenergin ½∙100∙4∙4 joule = 800 joule = 0,8 kilojoule. Vi ser att cykelekipaget som for ner för enmetersbacken och fick 1 kilojoule hade chansen att komma upp i mer än farten 4 m/s. Den här formeln används i vanlig gammaldags fysik, ofta utan att man pratar om vad farten ska räknas i förhållande till. I relativitetsteorin använder vi den formel som många känner som Einsteins formel: ''E'' = ''mc''². Den är enkel men verkar ju vara helt annorlunda än rörelseenergiformeln. Men där finns en likhet, och den ska vi visa på nu. I förra kapitlet lärde vi oss några ungefärliga räkneregler för att uppskatta storleken på Lorentzfaktorn  <math> \sqrt{\frac{1}{1 - (\frac{v}{c})^2}}</math> när man känner farten ''v''. De reglerna använder vi nu och räknar om den iakttagna massan ''m'' till vilomassa ''m''₀. Man ska ju multiplicera med Lorentzfaktorn, så vi får: ''m'' ≈ ''m''₀ ∙ (1 + ½ ∙ ''v''²/''c''²). (Minustecknet i nämnaren blev plus i täljaren, kvadratroten gav faktorn ½ före kvadraten på förhållandet mellan ''v'' och c, allt enligt reglerna.) Om vi multiplicerar ekvationen med ''c''² och förenklar får vi ett ungefärligt värde på Einsteins formels högerled: ''mc''² ''≈ m''_o ''c''² + ''mc''² ''∙'' ½ ''∙ v''²/''c''² = ''m''_o ''c''² + ½ ''∙ mv''². Einsteins formel verkar alltså tala om en energi som består av två delar. Efter plustecknet står den vanliga rörelseenergin, som beror på farten ''v'' precis som vi är vana vid från den gamla fysiken. Före plustecknet står en del som inte alls har ''v'' i sig, som alltså är oberoende av farten, och alltså är lika stor även om farten är noll. Den energin finns liksom inneboende i föremålet. Den beror bara på föremålets vilomassa. Alla föremål som väger 1 kg har alltså i sig en energi som är 1 kg multiplicerat med ljusets fart och multiplicerat med ljusets fart igen. Farten anges i m/s och energin får man i joule. Joule-talet blir alltså mycket stort. Vi vet ju hur stor fart ljuset har: trehundra miljoner meter per sekund. I kvadrat nittiotusen biljoner joule – alltså en hel del mer än den energi vi brukar räkna med att få i oss när vi äter ett kilo mat. När speciella relativitetsteorin tillkom var detta bara teori, men snart lärde sig mänskligheten att få ut den energin som liksom bor i massan (eller ''är'' massan) – inte precis ur mat utan ur plutonium och uran, och att använda den för att förinta städer. Då kan man fråga sig vad som händer med den andra termen i formeln, den som motsvarar gammaldags rörelseenergi, när man i en kärnsprängning släpper lös ett så stort energiinnehåll i den första delen, den energi som bor i massan själv. Borde inte den räcka till för att få de söndersprängda atomernas skärvor att börja gå lika snabbt som ljuset, kanske snabbare? Eller borde man inte kunna komma upp över ljusfarten om man envetet matade på mer och mer energi under lång tid? Det är ju det som den andra termen antyder, att mer energi gör ½ ∙ ''mv''² större, och då måste ju ''v'' bli större. Men den här uppdelningen som vi gjort av ''mc''² i dessa två delar gäller bara så länge föremålets fart är liten jämfört med ''c''. Börjar den närma sig får vi räkna med en annan metod, antingen med Pythagoras eller med kastrullocket. Försöker man öka v till ''c'', då blir nämnaren noll, vilket är omöjligt – farten måste vara mindre än ''c''. Ljusfarten är den absoluta gränsen för farter, inga föremål kan nå upp till den. Vi har inte rett ut Einsteins formel lika noga som vi i tidigare kapitel har behandlat tidsutvidgning och längdkontraktion. Det skulle krävt kunskaper om rörelsemängd för att verkligen härleda formeln ''E'' = ''mc''². Men att ''använda'' formeln är lätt: bara att multiplicera med ljushastighetens kvadrat. Och även om man inte bryr sig om att göra den multiplikationen särskilt ofta påminner formeln oss om hur vittomfattande fysikens tankesystem har blivit. Genom seklerna har fler och fler fenomen börjat mätas med samma mått. Både rörelse, lyftarbete, värme, kemisk reaktionsförmåga, elförbrukning, och till slut även massa, kan nu ses som olika former av energi, som vi nu mäter i enheten joule – eller om vi så vill – i enheten kilogram. De två lagarna, den om energins oförstörbarhet och den om massans oförstörbarhet, har blivit till ''en'' lag. === Minowski-diagram === När du har läst så här långt kanske du tycker att du lärt dig så mycket som du behöver om den speciella relativitetsteorin. Det stämmer, och om du har lust kan du hoppa över det här kapitlet och gå direkt till slutkapitlet. Du kommer i varje fall inte att lära dig några nya räkneregler här. Det är vanligt bland järnvägsanställda att åskådliggöra tågens rörelser i ett diagram där tiden är avsatt på vågräta axeln och vägsträckan på den lodräta. Ett tåg som kör med jämn fart visas med en rät linje. Ju snabbare det går desto brantare lutar linjen. Om tåget står stilla en stund blir linjen vågrät. Det här är principen för ett Minkowski-diagram. Även vi kommer nu att rita en tidsaxel och en rumsaxel, och fast fysiker ofta gör annorlunda ska vi rita tidsaxeln vågrät, lika som en stins brukar göra. Det är alltså två dimensioner vi avbildar. Men rummet har ju i sig tre dimensioner – längd, bredd och höjd – så tillsammans borde det vara fyra dimensioner. Men eftersom man inte kan rita det på ett plant papper, som ju har bara två dimensioner, brukar man nöja sig med bara en rumsdimension ("längsmed spåret") och låter fantasin hjälpa för när det gäller mer vittgående rörelser. Ofta brukar man välja axelgraderingen så att linjen för en ljusstråles rörelse blir en linje som lutar precis 45 grader. Det innebär att varje tidsintervall avbildas lika långt som den sträcka som ljuset går på den tiden. Tiden ''år'' avbildas till exempel med ett lika långt gradstrecksavstånd som längdenheten ''ljusår''. Ofta tänker man sig att ljusstrålens linje går genom origo, som betecknar ett slags nu och här. Ljusets bana betecknas antingen med en linje som lutar uppåt eller neråt beroende på åt vilket håll ljuset går. Tänker man sig diagrammet med ytterligare en rumsdimension vinkelrät mot pappret, ges alla tänkbara ljusbanor av punkterna på en dubbelkon vars spetsar möts i origo. Alla föremål, som ju går långsammare än ljuset, visas som linjer, räta eller krokiga, som, om de utgår från origo, håller sig mellan de två ljuslinjerna, den som lutar 45 grader uppåt och den som lutar 45 grader nedåt. Med en rumsdimension till förblir de inom konen under all framtid och har varit inom konens andra halva sedan tidens begynnelse. Rör sig föremålet med jämn fart längs en rät linje, då blir dess diagramkurva en rät linje genom origo. Vi kan använda det här diagrammet för att visa hur en tågpassagerares position och tid ändras beroende på vilken fart kupén har i förhållande till diagrammet. Om man bara tänker på vanligt sätt, så som man gjort under seklerna från Galileo Galileis tid och fram till Einstein, då ritar vi in en ny tidsaxel i samma diagram: Vi har samma origo och samma rumsaxel men ritar den nya tidsaxeln så att den lutar så mycket som tågets fart anger. Det blir ett dubbeldiagram, där vi med en linjal kan dra linjer parallella både med den gamla vågräta och den nya sneda tidsaxeln och läsa av positionen för vilket som helst föremål inne i kupén, både uttryckt i det ursprungliga systemet (stinsens) och det nya (kupéns). Tiden är traditionellt helt oberoende av rörelse, så när vi med linjalen får fram en skärningspunkt med den nya tidsaxeln, då får vi fortfarande använda den gamla tiden som ges av samma linjes skärning med den ursprungliga vågräta axeln. Så gjorde man, och så gör man när man inte behöver tänka på att ljusfarten alltid är den samma. Men om man tänker ordentligt på det och förstår att ljusfartens konstans förändrar tiden, då räcker det inte med att bara dra ut strecket med linjalen till den gamla axeln. Man måste för det första vicka båda axlarna så att rumsaxeln kommer tidsaxeln en bit till mötes och för det andra måste man dra strecken med krokig linjal, en linjal som är krökt som en hyperbel. En hyperbel är en kurva liksom en cirkel eller ellips. Om man lyser rätt ner på gatan med en ficklampa, kommer ljuskäglan att bilda en cirkel. Lutar man lite på lampan kommer cirkeln att dras ut till en ellips (en ”oval”). Ju mer man lutar på lampan desto långsmalare blir den elliptiska kanten på det belysta området, tills den sträcker sig ända till gatans slut och då inte längre är en ellips utan en parabel, samma kurva som man ser när en fin vattenstråle sprutar ut och kröks ner mot marken av jordens dragningskraft. Lutar man ännu mer på lampan blir ljusranden slutligen en hyperbel. En sådan är nästan V-formad, bara med en svag rundning i vinkeln. I Minkowski-diagrammet bildas perfekta spetsiga V:n av de två ljusstrålelinjerna som möts i origo. Inuti dessa V:n löper hyperbelbågar liksom slarvritade icke-spetsiga V:n. En sådan hyperbelbåge löper alldeles intill 45-graders ljusstrålelinjen längst till höger där tiden är stor, men närmare origo sjunker den ner och genar sen över mot den andra ljusstrålelinjen, – 45-graderslinjen, som den närmar sig alltmer ju längre åt höger den kommer. Den hyperbelbågen har ekvationen ''t''² –  ''s''² = 1. Den kan man använda som ”linjal” för att hitta från ett skalstreck på den ursprungliga tidsaxeln till den nya vridna tidsaxel som svarar mot tåget i rörelse. På samma sätt kan man använda ''s''² –  ''t''² = 1 för att hitta från ett skalstreck på den ursprungliga rymdaxeln till motsvarande på den nya axeln som är vriden i motsatt led. Vi går inte in på hur man gör detta i praktiken, för ibland räknar man inte med hyperblar utan gör ett trick så att man kan använda cirklar i stället. En hyperbel har ju en ekvation som liknar cirkelns ekvation mycket. Det enda som skiljer är att man har minus i stället för plus mellan de två kvadraterna. Det kan synas vara en allvarlig skillnad eftersom kvadrater alltid är positiva, efter vad man lär sig i grundskolan. Men i gymnasiet lär man sig ibland om imaginära tal och komplexa tal, som är uppfunna för att man ska kunna räkna med kvadrater som är negativa, och då kan man få cirkelns ekvation i stället för hyperbelns. Då kan man få sitt nya diagram helt enkelt genom att vrida båda axlarna i den gamla grafen i samma riktning. Vi går inte in på det heller, eftersom komplexa tal inte är någonting som är lätt att förstå sig på. Men eftersom vridning har med vinklar att göra, vill vi påpeka att man lätt förleds att tro att det handlar om samma vinkel som man upplever när man mixtrar med kastrullocket, vinkeln mellan hypotenusan 1 och den vågräta kateten ''v''/''c''. Skillnaden är att i det fallet var ettan i hypotenusan, i Minkowski-diagrammet bildas vinkeln av en triangel med 1 i vågräta kateten och ''v''/''c'' i lodräta kateten. Det här med diagram över den fyrdimensionella rum-tiden var inte något som fanns med i Einsteins arbeten 1905, varken det där han redde ut hur man kan förena relativitetsprincipen med att ljusfarten alltid är den samma, eller det arbete senare samma år där han la fram sin formel ''E'' = ''mc''². Det var hans lärare Minkowski som ganska snart efteråt visade på att man kunde få hjälp av dessa diagram och av vridningar av axlarna. Det tog lite tid innan Einstein nappade på denna utvidgning av relativitetsteorin. Han blev entusiastisk först när Minkowski var död, och han hade stor hjälp av diagrammen när han senare utarbetade den allmänna relativitetsteorin.     === Kvarstående problem === På Einsteins tid i början av 1900-talet fanns det två saker som hade börjat skava i Newtons mekanik. Den första har vi tagit itu med i den här skriften: Med hjälp av speciella relativitetsteorin har vi släppt lös tid och rum och därmed fått mekaniken att stämma med att ljusfarten är konstant, vilket optiken och elläran har visat. Det som nu kvarstår att behandla är framför allt att det inte är ordentligt utrett vad man menar när man säger att ett föremål (till exempel en tågvagn) inte får ändra fart eller riktning för att vi ska kunna göra våra uträkningar. Exakt vad är det som de måste röra sig jämnsnabbt rakt fram i förhållande till? Och hur är det med allt det som inte kvalificerar för våra beräkningar. En annan konstighet är att allt som faller accelererar lika snabbt. Det är något som man bara kan acceptera, eller också börja grubbla över liksom Einstein gjorde efter att den speciella relativitetsteorin var klar. Newton hängde upp en hink med vatten i ett rep och snurrade den så att repet tvinnades många varv, och släppte sen lös den så att repet tvinnades upp och hinken därvid snurrade snabbt och ganska länge så att också vattnet i den kom i snurrning. Han observerade att vattenytan då buktades uppåt mot kanterna med fördjupning i mitten. Man kan iaktta samma fenomen om man rör med en tesked i en kopp med en dryck, men man tror kanske då att det beror på något slags friktion mellan koppens vägg och vatten. Även då får ytan en grop i mitten. Vattnet söker sig ut mot kanterna. ”Centrifugalkraften” kanske någon säger, men vad är väl det? Bara ett ord? Det brukar förklaras som att vattenmolekylerna som har kommit i rörelse ”vill fortsätta rakt fram” på grund av sin tröghet. När de inte kan det för att hinkens vägg buktar emot tornar sig vattnet upp nära väggen. Även i övrigt har vi alla erfarenhet av fenomenet centrifugalkraft, att det som snurrar verkar tryckas utåt eftersom det vill fortsätta. I en karusell eller när en bil svänger i en kurva skuffas passagerarna mor ytterväggen, den vägg som är bort från centrum. (Centri-fugal betyder centrum-flyende.) Men det har förblivit oförklarat i förhållande till vad som snurrandet sker. Hur kan vattenmolekylerna veta att de snurrar? Vi människor vet det – tror oss veta det – för att vi har ögon att se med och kan iaktta allt runt hinken – husen, skogen, stjärnhimlen – men vattenmolekylerna har inga ögon. Hur kan vattnet veta något om omvärdens stillastående? Det befinner sig i en hink, ibland förväntas det krypa upp längs kanterna, ibland inte. Vi människor har ögon, som lockar oss att se stationshuset och perrongen som stillastående och hinken som snurrande men vi har också ett intellekt som kan se det på andra sättet och som kan sätta sig in i vattenmolekylernas situation. Newton lyckades inte förklara varför somligt verkar snurra på riktigt, men han kunde hantera problemet. Fysiker kallar det för acceleration när något inte fortsätter jämnsnabbt rakt fram. Det vi vanligen kallar acceleration är när det går snabbare, men man kan kalla det acceleration också när det går långsammare (negativ acceleration eller retardation) eller när farten förblir den samma men riktningen förändras.  Newton skilde mellan berättigade och icke-berättigade system. Den snurrande hinken är ett icke-berättigat system, för där krävs att man tänker sig en fiktiv kraft, centrifugalkraften, som trycker vattnet och allt med massa ut mot väggarna. I berättigade system däremot behöver man bara räkna med verkliga krafter, sådana som tyngdkraften som attraherar massor och ger dem acceleration. Perrongen med stinsen kan vi betrakta som ett berättigat system (åtminstone nästan berättigat, för jorden snurrar så pass långsamt, bara ett varv per dygn, att en eventuell centrifugalkraft blir mycket svag, omärkbar i en vattenhink som står stilla på en perrong). Då menade Newton, och speciella relativitetsteorin i dess efterföljd, att allt som inte accelererar i förhållande till ett berättigat system också är ett berättigat system. Det gäller till exempel tåget som rör sig med jämn fart rakt fram i förhållande till stationen. Inte heller inne i tåget känner man av några fiktiva krafter, och också inne i tåget kan man hänga upp en hink och se att vattenytan är plan så länge hinken är stilla i förhållande till kupén, sen kan man låta hinken snurra och ser då att vattnet stiger mot kanterna – precis som det gör för stinsen på perrongen om hon hänger upp sin hink och bringar den att snurra. Så länge vattnet snurrar är bägges hinkar icke-berättigade system. Vattenmolekylerna i dem tvingas ändra riktning hela tiden. De accelererar. Den speciella relativitetsteorin ärvde mysteriet med berättigade och oberättigade system från Newton. Det tillkom även en ny paradox om man försökte använda speciella relativitetsteorin på icke-berättigade system: Tänk dig att vi lägger ut måttstavar på golvet i en cirkelrund snurrande karusell och iakttar deras längder från ett torn ovanför karusellen. Måttstavar som ligger i cirkel längs karusellgolvets kant ser förkortade ut eftersom de rusar fram med en fart jämfört med oss. Annat är det med stavar som ligger radiellt, från mitten ut mot kanten. De ser inte ut att minska i längd (bara i bredd) eftersom rörelsen sker vinkelrätt mot stavlängden. Men det är ju konstigt, att omkretsen krymper men radien är oförändrad. Då gäller inte formeln för cirkelns omkrets längre, den som säger att omkretsen är 2∙''π∙r'', där ''π'' ≈ 3,14. Det är som när man virkar en rund grytlapp och spänner garnet för hårt i de sista varven så att grytlappen snörps samman ut mot kanten och blir som en kupa. Det är det som brukar kallas ”den krökta rymden”. Men innan Einstein kom någon vart med mysteriet att somliga hinkar har buktig vattenyta och andra plan yta funderade han på mysteriet att tunga och lätta föremål faller lika snabbt. Om man stöter kula så märker man att det krävs större kraft att få fart på en 6 kg kula än på en trekilos kula. Man säger att den har dubbelt så stor trög massa, 6 kg i stället för 3 kg, och då krävs det dubbel kraft. På samma sätt märker man att det är svårare att få fart på en järnvägsvagn än på en barnvagn. Det krävs en hel skolklass för att skuffa igång järnvägsvagnen men bara en elev för att skuffa barnvagn. Då skulle man kunna tro att det var samma sak med jordens dragningskraft också, att jorden har svårare att få stora kulan att falla än att få den lilla upp i samma fart. Men så är det inte med jordens dragningskraft. Men det är inte tvärtom heller, att en stor kulan skulle falla snabbare, vilket många naiva människor trodde innan Galileo Galilei visade att de faller lika snabbt ifall man släpper ner dem till exempel från tornet i Pisa. Tyngdkraften verkar fungera så att om tröga massan är dubbel så blir samtidigt jordens kraft dubbel. De kompenserar varandra precis, så att båda kulorna dras igång med samma acceleration. Samtidigt som det finns trög massa i kulorna finns det även en ”tung massa” i dem. När den tröga massan är 3 kg då är också den tunga massan 3 kg, när den ena är 6 kg är den andra också 6 kg. När den tunga massan drar då motverkar den tröga massan att accelerationen blir snabb. Alla experiment visar att de två sorternas massor alltid är lika, det var rent pedanteri att skilja dem åt, för de var ju samma. Men mystiskt var det att det som bestämmer jordens dragkraft och det som bestämmer kulornas obenägenhet att accelerera alltid råkade vara samma sak. Det var inget praktiskt problem, som när det på 1800-talet kom fram att ljuset alltid gick med samma fart, men det var mystiskt. Det tog Einstein tio år efter att han blivit klar med speciella relativitetsteorin innan han kom någon vart med det mysteriet. Det blev den allmänna relativitetsteorin, som ligger utanför ramen för denna skrift, som har handlat om den speciella relativitetsteorin. :::::::<math> \sqrt{\frac{1}{1 - (\frac{v}{c})^2}}</math> [[Kategori:Fysik]] [[Kategori:SAB: Ucc Fysik]] [[Kategori:Alfabetiskt index|Fysik]] [[Kategori:Uttömmande böcker]] [[Kategori:Alfabetiskt index/F]] [[kategori:Alfabetiskt index|R]] [[Kategori:Alfabetiskt index/R]] 5qnxwimftkiw8x9xk9dfrw65x85kpei