Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.45.0-wmf.4 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 106 3132 598910 108651 2025-06-07T13:40:33Z PWidergren 11678 598910 wikitext text/x-wiki '''Gunnar Wennerberg''' (1817 - 1901) Se även [[:Kategori:Gunnar Wennerberg]] {{wikipedialänk|Gunnar Wennerberg}} ==Verk== *[[Frihet bor i Norden]] *[[Gluntarne]] **[[I anledning av Magisterns och Gluntens första bekantskap]] **[[Uppsala är bäst]] **[[En månskensnatt på Slottsbacken]] **[[Här är gudagott att vara]] *[[Hur länge skall i Norden]] *[[Hör oss, Svea]] *[[Kung Karls drapa‎]] *[[O Gud, som styrer folkens öden]] *[[Samlade skrifter (Wennerberg)/Band 4|Samlade skrifter – Smärre dikter (band 4)]] {{m|([[Index:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu|Index band fyra]])}} *[[Säg oss ditt namn, du fruktansvärde]] ===Musik=== *[[Stå stark du ljusets riddarvakt]], text av [[Författare:Johan Nybom|Johan Nybom]] *[[Trummarsch]], text av [[Författare:Johan Nybom|Johan Nybom]] [[Kategori:Författare|Wennerberg, Gunnar]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg| ]] e4gl1qd5w9rxl4hoan9c34ma9ppucpi 2 4961 598957 598499 2025-06-08T08:56:10Z Tommy Kronkvist 170 /* Hej! */ Användarstatistik. 598957 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Därför redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och {{nowrap|1=gränssnitts­administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 386&nbsp;400 redigeringar]] i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} 23rmmrzb32n5xz4pnfvg05y0tc44shx 104 49905 598911 387570 2025-06-07T13:44:14Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598911 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||44}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Ack, säg mig, hvar är du!”'''}} <poem> {{mindre|A|200}}ck, säg mig, hvar är du, som jag haft så kär! ::::Var du som andra fler? Jag söker dig vida, båd’ fjerran och när ::::Och finner dig ej mer. Men aldrig jag slutar att söka förr, ::::Än jag har funnit dig. Och kanske du redan i himmelen är ::::Uti Guds Faders hus? Då kommer jag snart och söker dig där ::::Vid tindrande stjerneljus; Ty aldrig jag slutar att söka förr, ::::Än jag har funnit dig. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 32489l584sak705y415a88x4vmtxgxq 104 49906 598915 387571 2025-06-07T14:00:42Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598915 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||45}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Att möta dig.”'''}} <poem> ::{{mindre|A|200}}tt möta dig ::På välkänd stig En hemlig makt mig drog; ::Men när du kom, ::Jag vände om. Gud vet, hvad vid mig tog! ::Du såg ej mig, ::Men jag såg dig Och flydde bort med fart. ::Hur länge så ::Skall det väl gå? O, tag mig fången snart! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> nb5swb6912qw5qulqacpcwunfmp4uvw 598917 598915 2025-06-07T14:01:35Z PWidergren 11678 598917 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||45}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Att möta dig.”'''}} <poem> ::{{mindre|A|200}}tt möta dig ::På välkänd stig En hemlig makt mig drog; ::Men när du kom, ::Jag vände om. Gud vet, hvad vid mig tog! ::Du såg ej mig, ::Men jag såg dig Och flydde bort med fart. ::Hur länge så ::Skall det väl gå? O, tag mig fången snart! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> kxmv8o1zqiu9xnf8wxr046nj2c1lr20 104 49907 598919 387572 2025-06-07T14:05:15Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598919 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||46}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Minns du den gången?”'''}} <poem> ::{{mindre|M|200}}inns du den gången — Vacker du stod i höganlofts sal — ::Då jag blef fången, :Då du mitt hjerta stal? :Nu vill jag ha igen :Hjertat, som förr var mitt; :Men vill du ha det än, :Så skall du ge’ mig ditt. :Tänk, om du gjorde det! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> bce5ayhm3jvrjnjs8hbm6jkgvvhmwh6 104 49908 598920 387573 2025-06-07T14:22:26Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598920 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||47}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”O, se ej så!{{rättelse|’|”}}'''}} <poem> {{mindre|O|200}}, se ej så med tårfullt öga I nattens dunkel till mig ner! Emot din bild uti det höga Jag vågar icke blicka mer. Och fråga ej, hvem jag är vorden! När du gått bort, blef mörkt på jorden. Och lockad af dess lysmasksken Jag vilse gick — och går alltse’n. Men om ej minnet du förskjuter Af forna dagar, tänk på mig Och känn, hur hvarje tår jag gjuter, Astræa, är en bön till dig! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 6dm2x636u7i8g7b1n5z5sj6ww1jztne 104 49909 598923 387574 2025-06-07T14:35:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598923 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||48}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Klagande sång.”'''}} <poem> :{{mindre|K|200}}lagande sång, Ljud ur min varma själ :Ännu en gång! Sedan ett långt farväl. Kanske när åter du höres, :Känner hon dig ej mer! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 97ra6r3lepz1r3c1w03acswgk959l5z 104 49910 598926 372232 2025-06-07T14:39:12Z PWidergren 11678 598926 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Lavallen" />{{huvud||49}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Vakna opp!”'''}} <poem> ::::{{mindre|V|200}}akna opp! Vredgas ej, att jag dig stör! O, låt handen sakta skjuta Floret undan från din ruta! Låt mig tro, att du mig hör! ::::Vakna opp! Fyll min själ med saligt hopp! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/> <small>{{huvud|''{{sp|Wennerberg}},'' Skrifter IV.||4}}</small></noinclude> jubzwvbqbucpntdxs7dw42etynqm1oj 598927 598926 2025-06-07T14:40:15Z PWidergren 11678 598927 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Lavallen" />{{huvud||49}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Vakna opp!”'''}} <poem> ::::{{mindre|V|200}}akna opp! Vredgas ej, att jag dig stör! O, låt handen sakta skjuta Floret undan från din ruta! Låt mig tro, att du mig hör! ::::Vakna opp! Fyll min själ med saligt hopp! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''{{sp|Wennerberg}},'' Skrifter IV.}}||4}}</noinclude> euakilalatttrlo329esyzyq8a732kk 104 49911 598929 387575 2025-06-07T14:43:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598929 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||50}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Tindrande stjerna!”'''}} <poem> ::::{{mindre|T|200}}indrande stjerna, ::Högst på min himmel satt, :::Strålande tärna, ::Ännu ett långt godnatt! — ::::::Godnatt! På din bädd af ljusa skyar gå att hvila Och låt se’n din tanke som en stråle ila Hän till den, som tusen gånger ljöte döden, Om en enda gång han delte dina öden! ::::Tindrande stjerna, ::::Strålande tärna, ::::::Godnatt! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5mr3hbhgq9jj6095685bhgy8rk350pn 104 49912 598934 372235 2025-06-07T14:47:39Z PWidergren 11678 598934 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||51}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Far nu tyst, du nattens vind!”'''}} <poem> {{mindre|F|200}}ar nu tyst, du nattens vind! Kyss från mig den huldas kind! Akta blott, att hon ej vaknar Och sin drömda himmel saknar! ::Hviska så sakta dock, ::Lutad mot svallande lock, ::Vaggad i öppen famn, ::Kärlekens ljufvaste namn! ::::Far, ja far, ::::Lycklig var! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 6690x5iy2f19ycmjw2mgtjxq8p4316d 104 49913 598936 387576 2025-06-07T14:52:56Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598936 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||52}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''”Darrande ton.”'''}} <poem> {{mindre|D|200}}arrande ton ur mitt bröst, hur lycklig du, som får fara Osedd i nattens frid och saligt bäfvande nalkas Hvilans tysta, heliga tjäll, der slumrerskan gömmer Skönhetens strålande glans, likt äkta perlan i musslan! ::::::Far, lycksaliga ton! Som en irrande vind i den ljumma natten Ur den slumrande eolsharpan manar :::Fram sin egen klaraste bild :::::::Och flyr; Så du ljudande suck ur mitt varma hjerta Sakta rör hennes drömmande andes strängar, :::Lyssna till ditt skönaste namn :::::::Och dö! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> gozj0ekugqg251wypcjweq4t7ioteh1 104 49939 598903 502954 2025-06-07T13:22:05Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598903 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||81}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Ilvinds saga.'''}} <poem> {{mindre|V|200}}id Enara, tidigt en vinterdag, Bland drifvor och fjell der föddes jag. ::::Jag skulle bli stor; ::::Så spådde min mor, Ty allt hvad man vill man så gerna tror. Min far, Nare Nordan, var vindakung Och bodde vid nordpolen, evigt ung; ::::Hafstormarnes gång ::::Fjellilarnes sång Han lärde mig sjelf med buller och bång. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Wennerberg'', Skrifter. IV.}}||6}}</noinclude> 37onn1grbmu4bd8ilgz8z59izxnrimg 104 49940 598904 502962 2025-06-07T13:23:10Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 598904 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||82}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> Min mor — hon är död — Zephyria Flägt, Med Vestanvindarne räknade slägt. ::::Hon sang alltibland ::::Om främmande land Och smekte min kind med sin varma hand. Snart pröfvade jag mina vingars par Och stormade kring båd' nätter och da'r; ::::Ju mera det hven, ::::Dess klarare sken Min panna, ''den'' tiden från fåror ren. Så mins jag — det var en midsommarnatt, Då solen alltjemt på himmelen satt ::::Och glömde gå ned ::::Och sin strålglans spred På skyar och sjöar och berg och hed — </poem><noinclude> <references/></noinclude> g3ux00s9ha2em7bpz9tmgvvftvz0bcz 104 49941 598899 377130 2025-06-07T13:12:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598899 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|83}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> Att du, Sulitelma, så underlig Hof upp ditt öga och log emot mig, ::::Du vänaste mö ::::Med barm utaf snö! Då svor jag hos dig att lefva och dö. Jag kyste din hjessa, jag smekte din fot: Fast’ rodnande soldrott gnistrade hot, ::::Jag vingarne slog ::::Omkring dig och log, När Allfaders bud honom nedåt drog. Så gick det en tid; då kom bud från min far: Ung Ilvind skall fara, får ej bli qvar!“ — ::::Då vardt jag så vred, ::::Vrok brakande ned Hvad ''han'' hade skonat på fjell och på hed. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> 6yeq7e4hkdnovhouw8rqb028qb6sm6j 598905 598899 2025-06-07T13:23:40Z PWidergren 11678 598905 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|83}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> Att du, Sulitelma, så underlig Hof upp ditt öga och log emot mig, ::::Du vänaste mö ::::Med barm utaf snö! Då svor jag hos dig att lefva och dö. Jag kyste din hjessa, jag smekte din fot: Fast’ rodnande soldrott gnistrade hot, ::::Jag vingarne slog ::::Omkring dig och log, När Allfaders bud honom nedåt drog. Så gick det en tid; då kom bud från min far: “Ung Ilvind skall fara, får ej bli qvar!“ — ::::Då vardt jag så vred, ::::Vrok brakande ned Hvad ''han'' hade skonat på fjell och på hed. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> qlxnq22rs3b5nibe1itlwp71336eyxu 104 49942 598900 377132 2025-06-07T13:15:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598900 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|84}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> Och sunnanåt drog jag med bister min. Der mötte mig Vestan, min morfars kusin, ::::Han sade: “Se så, ::::Var icke så rå!“ Och lärde mig sväfva och hoppa på tå. Stormvingarne mina med föga fog Han klipte och sade, att hälften var nog; ::::Och mera behag ::::Och nättare slag Jag öfvade in, nu vingklipt och svag. Så följdes vi åt till Italiens land. Der söngo små vindar vid Arnos strand; ::::De lärde mig snart ::::Att glömma ''min'' art Och sjunga som de, både mildt och klart. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> la7tg1qunx60v9vxspao8izsu6jto0y 104 49943 598901 377134 2025-06-07T13:17:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598901 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|85}} {{linje|5em}}</noinclude><poem>Der dvaldes jag qvar under lek ett år, Och tiden den gick som då lycka rå’r, ::::Till dess att min håg ::::Åt mitt hemland låg, Och längtan mig dref öfver skog och våg. Jag kom till mitt land och jag välkommen var, Ty vårliga skänker jag med mig bar; ::::Och skogarnes sus ::::Och bäckarnes brus Steg jublande mot mig ur glittrande grus. Sist kom jag hit hem en midsommarnatt, Då solen alltjemt på himmelen satt ::::Och glömde gå ned ::::Och sin strålglans spred På skyar och sjöar och berg och hed. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> 106m4vk0u1edx8o2ouky467k5ngbd35 104 49944 598902 377136 2025-06-07T13:20:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598902 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|86}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> “Se här, Sulitelma, din forne vän! Se ej så på solen! Känn ''mig'' igen! ::::Jag lydde min far ::::Och vida jag var; Men nu är jag här och till brud dig ta’r." Då qvad Sulitelma: “''min'' forne vän Bland tusen, som komma, jag känner igen; ::::Som storm var hans sång, ::::Vidtfamnande lång Hans vinge och nordanifrån hans gång.“ Då fann jag, att vind, som tillbaka far, Är icke densamme, som förr han var. ::::Med den, som har vändt, ::::Är föga bevändt; Han käns ej af vännen, som förr honom känt. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> hegs9bx5rn7elm2ygva87zdo49pbvgq 0 59812 598954 231413 2025-06-07T17:49:51Z PWidergren 11678 598954 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=38 to=40 /> </div> ==Se även== *[[Författare:Thomas Simonsson]], Wikisources författarsida om Biskop Thomas {{STANDARDSORTERING:Biskop Thomas}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] icgpkeqtxz7hwd0199lh16x364owmj8 0 59813 598953 164748 2025-06-07T17:47:46Z PWidergren 11678 598953 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=41 to=42 /> </div> {{STANDARDSORTERING:Är du nöjd}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] kyf1rf1gz5pna49bc5k9uosnnr8u5ra 0 59814 598952 164750 2025-06-07T17:46:31Z PWidergren 11678 598952 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=43 to=43 /> </div> {{STANDARDSORTERING:Bön (Wennerberg)}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] lp7jmm07628rks7n8tadshmutp35896 0 59815 598914 164751 2025-06-07T13:50:15Z PWidergren 11678 598914 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=44 to=46 /></div> {{STANDARDSORTERING:Än är det tid}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] n3iza2pi28qnblmj2n1w43hu4l8xpbx 0 63107 598912 175265 2025-06-07T13:46:19Z PWidergren 11678 598912 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=50 to=50 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Ack säg mig hvar är du}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] rqshv4r8o0u65m4npvbpgm1q3gt6urv 0 63108 598916 175266 2025-06-07T14:01:11Z PWidergren 11678 598916 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=51 to=51 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Att möta dig}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 0bwgvggr8xfahmp9agv6f24iza4frek 0 63109 598918 175275 2025-06-07T14:03:23Z PWidergren 11678 598918 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=52 to=52 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Minns du den gången}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 13em50o39uchfht93s3svgbm086iqdo 0 63110 598921 175268 2025-06-07T14:23:00Z PWidergren 11678 598921 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=53 to=53 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:O se ej så}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] pdcknle4ztdo74yxcttto5nmlsimu2t 0 63111 598924 175269 2025-06-07T14:36:40Z PWidergren 11678 598924 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=54 to=54 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Klagande sång}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] bt43plbh5ast5ny1wfunrwh2j3rpukt 0 63112 598925 175273 2025-06-07T14:37:31Z PWidergren 11678 598925 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=55 to=55 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Vakna opp}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 4mfjacfrh2x6u4b2wvn063pszqsbtl0 0 74819 598913 225137 2025-06-07T13:49:19Z PWidergren 11678 598913 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=49 to=49 /></div> {{STANDARDSORTERING:Tillegnan}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] k33x60d8unj5trlt6fajizhjtsc42eo 0 76648 598932 231193 2025-06-07T14:45:20Z PWidergren 11678 598932 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=56 to=56 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Tindrande stjerna}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] qclr0f1qtd8yqsbugrr1igmtzuesrvf 0 76649 598933 231191 2025-06-07T14:46:09Z PWidergren 11678 598933 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=57 to=57 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Far nu tyst du nattens vind}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] cjdwk78gebwmr31sbbcfflzo91v3pwv 0 76650 598935 231190 2025-06-07T14:49:34Z PWidergren 11678 598935 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=58 to=58 header=1/></div> {{STANDARDSORTERING:Darrande ton}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] dboamkprwiayofovr2q1mruyr8onvw4 104 201237 598928 592505 2025-06-07T14:41:23Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 598928 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>han slagit sig till ro på Lindö, där han delade sin arbetslust mellan landthushållning och litterära sysselsättningar — han startade sålunda tillsammans med Gjörwell en »Encyclopedie eller Fransyskt och svenskt real- och nominallexicon» — samt kemiska försök och undersökningar. Med de sistnämnda följde enligt tidens sed äfven alkemistiska funderingar men utan att, så vidt man vet, afkasta något guld. Detta torde också för den värde öfverstelöjtnanten ha varit på det hela taget likgiltigt, ty han hade genom sitt gifte blifvit en förmögen man, som utom Lindö ägde flera andra gårdar i trakten, förde ett gästfritt hus och kunde ge sina barn en god uppfostran. Allt var sålunda väl beställdt på Lindö gård, och ingen kunde väl vid ifrågavarande tid ana, att det Anckarströmska namnet ett par, tre decennier senare skulle omgifvas af så sorglig ryktbarhet, som blef fallet genom öfverstelöjtnantens äldste och hans dopnamn bärande son, den olycklige kungamördarens förvållande. Intet fanns ju vare sig i föräldrahemmet eller i släktarf och påbrå, som därtill kunde gifva uppslag eller anledning. Anckarströmska släkten hade visserligen både på fädernet och mödernet skottsk och vallonhärstamning, men det var så länge sedan, att flera ätteled hunnit uppblanda och utspäda det främmande heta blodet; men en orsak till att Jacob Johan Anckarström d. y. blef en de obehärskade lidelsernas man och förvärfvade sin ryktbarhet, fanns möjligen däri, att han som elfvaårig förlorade sin moder och femton år gammal eller år 1777 sin fader och att han följaktligen i den farliga ynglingaåldern stod utan uppsikt och ledning. Kom så därtill, att han började<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>139</small>|}}</noinclude> t9c91gi8f1uijylqhyr6omm96enes5c 104 201238 598930 592506 2025-06-07T14:44:09Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 598930 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>sin bana uti världsvimlet bland Gustaf III:s pager, d. v. s. i en kår, som nog emellanåt blifvit med orätt förtalad, men i alla händelser knappt kunde göra anspråk såsom någon skola för moral och goda seder, så är det rätt förklarligt, om han under sin vidare utveckling ej skulle visa sig vara något mönster. Detta är nämligen intrycket af hans korta lefnadssaga, som dock knappast hade blifvit känd eller mera uppmärksammad, om ej de tragiska slutkapitlen eller de om kungamordet och hans straff därför hade kommit. Genom dem blef han en historisk person, som varit föremål för många skildringar, berättelser och karaktärsanalyser. Folkböcker och skillingstryck ha sysslat med hans person och gärning, kanske lika mycket som med stortjufven Lasse-Maja och herrarne Hiärt och Tektor m. fl., tecknarnas stift och gravörernas sticklar ha i talrika bilder förevigat hans utseende, särskildt under förnedringens dagar, och i nyaste tid har en af våra mest berömda författarinnor<ref><i>{{Spärrad|Sophie Elkan}}: Anckarström;</i> 1, 2. Sthlm 1910.</ref> om honom som hufvudperson skrifvit en stor och underhållande bok, hvari verklighet och romantik blandats med hvarandra, i det vackra och lofliga syftet att skänka den så länge afskydde mannen åtminstone några sympatiska drag, men tyvärr utan att man i allmänhet kan bilda sig en föreställning om hvad som är dikt eller icke. Emellertid är det öfverflödigt att ånyo syssla med Anckarströms biografi, men däremot af intresse att framlägga några nya eller mindre beaktade bidrag till kännedomen om hans person och lefverne under det sista, stormiga och kritiska decenniet af hans lif. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|140}}</noinclude> h7k9epakblxr7m95ydusbccfkpdfd9w 598931 598930 2025-06-07T14:44:30Z Gottfried Multe 11434 598931 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>sin bana uti världsvimlet bland Gustaf III:s pager, d. v. s. i en kår, som nog emellanåt blifvit med orätt förtalad, men i alla händelser knappt kunde göra anspråk såsom någon skola för moral och goda seder, så är det rätt förklarligt, om han under sin vidare utveckling ej skulle visa sig vara något mönster. Detta är nämligen intrycket af hans korta lefnadssaga, som dock knappast hade blifvit känd eller mera uppmärksammad, om ej de tragiska slutkapitlen eller de om kungamordet och hans straff därför hade kommit. Genom dem blef han en historisk person, som varit föremål för många skildringar, berättelser och karaktärsanalyser. Folkböcker och skillingstryck ha sysslat med hans person och gärning, kanske lika mycket som med stortjufven Lasse-Maja och herrarne Hiärt och Tektor m. fl., tecknarnas stift och gravörernas sticklar ha i talrika bilder förevigat hans utseende, särskildt under förnedringens dagar, och i nyaste tid har en af våra mest berömda författarinnor<ref><i>{{Spärrad|Sophie Elkan}}: Anckarström;</i> 1, 2. Sthlm 1910.</ref> om honom som hufvudperson skrifvit en stor och underhållande bok, hvari verklighet och romantik blandats med hvarandra, i det vackra och lofliga syftet att skänka den så länge afskydde mannen åtminstone några sympatiska drag, men tyvärr utan att man i allmänhet kan bilda sig en föreställning om hvad som är dikt eller icke. Emellertid är det öfverflödigt att ånyo syssla med Anckarströms biografi, men däremot af intresse att framlägga några nya eller mindre beaktade bidrag till kännedomen om hans person och lefverne under det sista, stormiga och kritiska decenniet af hans lif. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>140</small>|}}</noinclude> hfx9o7nqjei4nxk5w017wlmaqnarjis 104 204810 598886 2025-06-07T12:03:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598886 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|210}}</noinclude>cip- och regellösa tider ej vänta annat än en babylonisk förbistring. Det skulle högligen glädja oss, om efter påbyggnadens fullbordan det visade sig, att vi misstagit oss. Emellertid torde vårt förmenande böra skäligen ursäktas, enär Gotlands lika herrliga som fattiga landskyrkor fått i flere afseenden vidkännas den nya tidens fåkunniga och inbilska hugskott. Vi erinrade oss i afseende härpå Horatii snillrika {{Samma som|på|Q=Q116035044|ord=inledning}} till hans prisade skaldestycke De arte poëtica. <poem>Humano capiti cervicem pictor equinam Jungere si velit et varias inducere plumas, Undique collatis membris, ut turpiter atrum Desinat in piscem mulier formosa superne: Spectatum admissi risum teneatis, amici?</poem> {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mstywqujvbqjhqilx0mzv2xgp4tgefr 104 204811 598887 2025-06-07T12:07:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598887 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Hafdhem.</h2> I nordost ¾ mil ifrån Näs ligger Hafdhem uti en något högländ och bördig men skoglös trakt. Sistnämnde helgedom består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett nära fyrkantigt kor och ett halfrundt utsprång i öster och ett nära fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är till det mesta uppförd af huggen och till det öfriga af tuktad sandsten med en ringa del af huggen kalksten. Till följe af sandstenens finhet och löshet har byggnaden mycket lidit af luftens åverkan. Skeppet, som håller i inre bredd 26.5 och i längd 51.7, har i sednare tid blifvit upphöjdt och fått ett förtryckt tunnhvalf af bräder samt en rundbågig ingång och tre rundbågiga fönster å södra samt tre sådana å norra sidomuren. Alla fönstren äro stora och ha vanliga lång- och tvärposter af trä. Å skeppet liksom å koret och utsprånget märkas inga socklar. Då mycken jord hopat sig kring kyrkan, så lära socklar döljes derunder, och i sådan händelse måste de vara skråkantiga. Ganska små halfrunda gesimsbågar sträcka sig vid tvåtredjedelar af skeppets höjd långs utåt södra sidomuren. På dessa gesimsbågar, hvilka äro ungefär 0.1 djupa, sträcker sig en temligen bred rad af tandsnitt och deröfver följer en gesimslist, som liknar en uppnedvänd attisk bas. Detta visar liksom inre afsatser å sidomurarna, att skeppet, hvilket förmodligen haft takhvalf, fordom varit vida lägre än nu. Triumfbågen, som är rundbetäckt, har förfuskade dynstenar. Å skeppets nya ganska kostsamma men högst<noinclude> <references/> {{ph|<small>14*</small>}}</noinclude> omjsjq0lt1ny0eoakdff1u2c6ms9zjh 0 204812 598888 2025-06-07T12:09:59Z Thuresson 20 Ny 598888 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=966 to=970 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Näs kyrka, Gotland|Näs kyrka}}"/> <references/> </div> [[Kategori:Gotlands konsthistoria]] in3f3sa30qt74onxs7alkir5jiehdaa 104 204813 598889 2025-06-07T12:40:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598889 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Hans Hildebrand, den blivande riksantikvarien, och hans maka, född Martin. Apropå Strindberg, så tillhörde även han mina barndomsminnen. Han var nämligen klasskamrat på Stockholms Lyceum och god vän med min äldste broder och förekom på grund härav någon gång i mitt föräldrahem. Han var en blek och tystlåten yngling, som ej gjorde något väsen av sig. Sedan han år 1868 avlagt studentexamen, försvann han ur hemumgänget, men underhöll några år förbindelserna med min broder, vilket de, som äro förtrogna med »Röda rummets» och »Giftas'» personhistoria kunna intyga. Svenssons, Åbergssons och gamla Wrangels tillhörde den stadiga nyårsaftonssocieteten. Mer tillfälliga gäster bland husets invånare voro bröderna Axel och Wilhelm Ridderstad, den förre vice häradshövding och hovrättsfiskal (död 1878), den senare löjtnant vid Svea livgarde och slutligen överste i armen. Dessa två herrar voro fulländade kavaljerer, och så var även fallet med flera andra unga tjänstemän och löjtnanter bland de inbjudna, såsom faster Josephines inackordering vice häradshövdingen, sedermera protokollssekreteraren Arvid Bergendahl och min blivande svåger, löjtnanten vid Helsinge regemente Johan Leonhard Sundstedts kamrater. Min äldsta syster hade i slutet av 1860-talet trolovat sig med Sundstedt, vilken var son av den förut nämnde skräddarmästaren och som gymnasist eller student införts i familjen såsom informator för mina äldre bröder. Sedan han bestämt sig för den militära banan, genomgick han ej krigsskolan på Carlberg utan den s. k. kursen, och från gradpasseringen introducerade han Andra livgardes-löjtnanten James Douglas Haasum och<noinclude> <references/> {{c|221}}</noinclude> hs812b3t290z36mdrlgqm3qvxgh631g 104 204814 598890 2025-06-07T12:42:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598890 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sedermera bland kamraterna bland helsingarne löjtnanterna Claës Silfverstolpe, Oscar Wierth, John Brithelli m. fl. På spinnsidan representerades det dansanta elementet av de unga tärnorna i släkten och mina systrars väninnor och läskamrater. Bland dem erinrar jag mig särskildt Greta Dahlqvist, den vackra och behagfulla aktrisen, som på kungl. teatern firade triumfer som Maritana i Don Cæsar de Basano, och i andra roller, men snart lämnade skådebanan och ingick äktenskap med baron Nils von Höpken. Hon plägade vid festernas slut avhämtas av sin fader Georg Dahlqvist, som vid 1—2-tiden på natten kom från Operakällaren och blev föremål för mycken uppmärksamhet och nyfikenhet. Den ståtlige och kraftfulle gubben verkade emellertid ej alls som Othello, Richard III och Birger Jarl utan var den personifierade älskvärdheten och vänligheten, när han slog sig ner i fars soffhörn och gav sig god tid vid en cigarr och en toddy. Det hände också ofta, att detta var nödvändigt, ty ungdomen ville ej sluta dansa, och då musiken till kotiljongen utfördes av sådana virtuoser som Åbergsson och Hedvig Isleben (längre fram i tiden gift med min faders kamrat i hovrätten, notarien Thomas Friman), var detta väl förklarligt. Ibland voro särskilda dansspelare engagerade, så att ej de frivilliga musikaliska krafterna skulle tagas i anspråk, såsom k. sekter Geijer, vilken spelade för välgörande ändamål och var ett ganska stort original, Oscar Torssell (sedan gift med Olefine Moe) och Johan Ölander, som var son av »Blendas» kompositör och kallades »Johan i Gropen» efter faderns sommarnöje på Lidingön. På nyårsdagarna eller också trettondagarna voro vi vanligen på middag hos Gustaf von Dübens i deras<noinclude> <references/> {{c|222}}</noinclude> 7ao4by2gld1gdg7jq8v8px90g6jn4pm 104 204815 598891 2025-06-07T12:43:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598891 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vackra och trevliga hem på Kungsholmen. Professorn innehade boställsvåning en trappa upp i Karolinska institutets äldsta hus. Detta finns ännu kvar och är sig likt utom i den åt Handtverkaregatan belägna delen, som på 1880-talet ombyggdes. Våningen utgjordes av sju rum och kök. Till höger om förstugan lågo Dübens två med bokhyllor och minnen från hans resor till Ostindien och Kina och i Lappmarkerna fyllda rum och till vänster den stora och långa salen med fönster åt Glasbruksgränd, numera Owengränden. Åt gårdssidan låg ett mindre och ett större förmak eller salong samt sängkammare o. s. v. Den materiella undfägnaden var alltid förstklassig och den sällskapliga underhållningen i överensstämmelse med det rikt begåvade värdfolkets mångsidiga förmåga att tillgodose och tillvarataga intellektuella intressen. Düben var en sällspordt kvick och trevlig man, pigg och vaken, hjärtegod och vänfast, anspråkslös och klok, men även medveten om sitt värde och ganska stridbar eller polemiskt anlagd. Min fader, som i sin egenskap av kamrerare vid Karolinska institutet plägade vara närvarande vid ej blott förvaltningsutskottets utan även lärarekollegiets sammankomster, hade ibland åtskilligt att berätta om heta sammandrabbningar, i vilka Düben såsom institutets inspektor spelade en framskjuten roll. I lärda kollegier äro ju konflikter mycket vanliga, men de här ifrågavarande förvånade den gamle sansade räkenskapsföraren, som brukade säga, att diskussionerna emellanåt mycket stredo mot de strävanden för allmänt och enskildt välbefinnande, som dock utgjorde samtliga herrarnas livsuppgift. I Dübens naturell voro dock godheten och försonligheten framträdande drag, och det finns helt visst mycken sanning i den karakteristik, som en av<noinclude> <references/> {{c|223}}</noinclude> lfwttox6h9y7mbc5hdil3qpe17tqubj 104 204816 598892 2025-06-07T12:48:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598892 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hans biografer lämnat och som har följande lydelse: »Düben var en högt begåfvad man och en mångsidig natur med intresse och håg åt skilda riktningar. Han hade stor förmåga att kläda sina rediga tankar i väl valda uttryck, hade ofta en udd af bitande kvickhet till hands, men ägde också en ej ringa del godmodig humor.» <noinclude>{{Illustration|bildtext={{Större|FRU SOPHIE FORSSTRAND, FÖDD MALMBERG.}}<br />FOTOGRAFI FRÅN 1800-TALET.}}</noinclude> Umgängeskretsen i Dübenska hemmet utgjordes jämte professorns släktingar och fränder av tant Lottens gamle fader majoren Robert von Bahr samt hennes bröder assessorn och revisionssekreteraren Carl och kaptenen Otto von Bahr. Dessa voro gifta med var sin fröken Boström från Östanå, Elisabeth och Charlotte, och detta gjorde att även dessas syskon tillhörde umgänget. Sålunda såg jag här för första gången den längre fram i tiden så bemärkte herr Gustaf till Östanå, den blivande statsministern och »rikspatronen». Han hade redan nu en ganska imponerande embonpoint och sin några decennier senare i »Puck» av Edvard Forsström före-<noinclude> <references/> {{c|224}}</noinclude> ktgcs35lv5znijyhyprslgmzkdyhj66 104 204817 598893 2025-06-07T12:50:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598893 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vigade underläpp, men av den politiska lejonklon märktes ännu föga eller intet. Vidare förekommo ryttmästaren-landshövdingen Philip Boström till Tynnelsö, äldsta systern Sophie och hennes make justitierådet, friherre Gustaf Wilhelm Leuhusen samt de två yngsta ogifta systrarna Ebba och Hedvig. Bland medlemmarna av tant Lottens mödernesläkt Åkerhielm var dåvarande kanslisekreteraren, sedermera statsrådet och presidenten Lars en ofta förekommande gäst. Även må nämnas generalpostdirektören Adolf Wilhelm Roos och hans maka, född Nordenfalk, samt medlemmar av familjerna Björkenstam, Burenstam m. fl. <noinclude>{{Illustration|bildtext=HOVINTENDENTEN JOHAN FREDRIK FORSSTRAND.}}</noinclude> Gustaf von Düben omfattade mig med stor välvilja. Jag var ofta hos honom även i vardagslag, han uppmuntrade min håg för zoologiska och botaniska studier, och år 1871 fick jag vara med på hans andra Lapplandsresa. Genom undersökningar och forskningar i Karolinska institutets kraniologiska samlingar hade han kommit att intressera sig för lapparnas antropologi,<noinclude> <references/> {{huvud|<small>15 — ''Forsstrand.''</small>|225|}}</noinclude> b55t0a3rmjr2837o5bp2iki0ssvtpro 104 204818 598894 2025-06-07T12:52:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598894 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>etnologi och historia m. m. År 1868 företog han, ledsagad av sin maka, en första forskningsfärd till Lappland och ägnade då fjällapparna, särskildt i Lule lappmark och Qvikkjokkstrakten, ingående studier. Efter bearbetningen av det då samlade materialet fann han det nödvändigt att även studera skogs- och nybyggarlapparna i det vidsträckta området mellan Vindelälven och Lule älv. År 1871 kom planen till utförande. Jag erinrar mig ännu livligt, hur min far, när han en dag i april kom hem från Karolinska institutet, sade: »Om du sköter dig bra till termins slut, får du i sommar följa med farbror Gustaf till Lappland» och vilken glädje detta meddelande väckte. Det skulle ju bliva de härligaste möjligheter att rikta mina entomologiska och botaniska samlingar med sällsynta insekter och växter och därjämte ypperliga tillfällen att få tillfredsställa äventyrslusten. En Lapplandsfärd för femtio år sedan var ett vida mer omständligt och strapatsrikt företag än i våra dagar, då järnvägar leda långt in i ödemarkerna och ångslupar och motorbåtar trafikera de stora sjöarna och floderna. Liksom 1868 skulle det bliva en riktig expedition ungefär som i främmande, avlägsna länder, med fotvandringar och roddfärder, läger- och tältliv och all annan härlighet, som utövar dragningskraft på ett sjuttonårigt, av resebeskrivningar fängsladt ynglingasinne. Jag skyndade också till Kungsholmen för att framföra min tacksamhet och erhålla de första instruktionerna för min utrustning m. m. De därefter följande veckorna förlöpte mycket långsamt, men jag klarade mig i skolan, så att jag utan något sommararbete kunde följande termin från sjätte klassen få flytta upp<noinclude> <references/> {{c|226}}</noinclude> 0wwz35lpsh0z4q7jr8yf16t6tsfpy4v 104 204819 598895 2025-06-07T12:53:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598895 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i nedre sjuan, och jag använde den övriga tiden med att läsa Lapplandsbeskrivningar och då och då på Kungsholmen rådgöra om förberedelserna till färden. Ändtligen den 14 juni tog denna sin början med ångbåten Berzelius och Piteå som mål. Sällskapet utgjordes av Düben och hans maka, kokerskan Sophie och jag samt Tova, en liten pintchertik av underbar pigghet och klokhet. Om resans förlopp måste jag här inskränka mig till några data och kortfattade meddelanden. Efter anlöpande av de norrländska kuststäderna och några andra platser och stor försening på grund av drivismassorna och dimmorna i Kvarken och Bottniska viken anlände vi den 20 juni till Piteå. Därifrån foro vi med gästgivareskjuts till Arvidsjaur, där Dübens beräkning att finna lappar talrikt samlade för midsommarhelgens firande gick i fullbordan och där uppehållet med studier och allehanda arbeten varade till den 27. Så följde den ganska mödosamma båtfärden över Storavan och Hornavan och den strapatsrika vandringen över myrmarker och genom oländiga skogstrakter till Sorsele, där vi blevo installerade i prästgården och uppehållet varade omkring tre veckor. Församlingens kyrkoherde, den lappfödde, sjuttiosexårige Anders Fjellner var nämligen den främste kännaren av sitt folks historia, kultur och seder, språk och sägner, och med honom tillbragte Düben flera timmar dagligen för att under samtal och meningsbyte samla upplysningar och material för sitt stora planlagda verk över Lappland och lapparne. Fjellner var en liten gubbe med typiskt lapputseende, nästan fullständigt blind och kroppsligen ganska skröplig, men i besittning<noinclude> <references/> {{c|227}}</noinclude> erjkzr9iwffvme4va1l6pkql0hyw4lg 104 204820 598896 2025-06-07T12:55:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598896 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>av god andlig vigör och ett förvånansvärdt godt minne. Utbytet av Dübens samvaro med honom blev också synnerligen värdefullt. Under vistelsen i Sorsele företogo vi en färd uppför den natursköna och forsrika Vindeln till Ammarnäs eller Gautsträsks kapell, där traktens fjällappar och nybyggare söndagen den 9 juli hade samlats för bröllop, barndop, nattvardsgång m. m. <noinclude>{{Illustration|bildtext=PROFESSORN, FRIHERRE GUSTAF VON DÜBEN.}}</noinclude> Den 17 juli bröto vi upp från Sorsele och styrde kosan först till Arjeploug och därefter åter till Arvidsjaur, dit vi anlände den 22 och emottogos av den framstående Lapplandskännaren, dåvarande kaptenen, sedermera landshövdingen Henrik Adolf Widmark. Uppehållet i Arvidsjaur varade nu till den 27 juli, då vi anträdde den mödosamma färden genom det sjö- och älvrika skogsområdet i mellersta Lappland med Jokkmokk som slutmål. Dübens syfte med denna färd, som varade till den 5 augusti och tillryggalades dels i roddbåt, dels till fots med en karavan av tio, ibland<noinclude> <references/> {{c|228}}</noinclude> 6vgwiynwq6bme1cjm251garoyoyxa3o 104 204821 598897 2025-06-07T12:57:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598897 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>till Jokkmokk, dit han anlände mycket medtagen efter många strapatser och svårigheterna med att av befolkningen göra sig förstådd. Man kan lätt föreställa sig hans glädje över både att få hamna och bliva omhuldad i prästgården och att i Düben och hans maka finna människor, som förstodo ej blott hans språk utan även hans intressen. Från Afrika med dess negrer och gorillor hade han riktat dessa på den skandinaviska Norden, och han hade nu inledt de många resor där, som efter några år skulle avkasta »The Land of the Midnight Sun» och andra böcker. Han måtte emellertid ha haft ganska egendomliga föreställningar om reseförhållandena i höga Norden, ty han hade promenerat över fjällen i långbyxor och lackerade skor. Denna utstyrsel var också mycket illa medfaren, då han anlände till Jokkmokk, och han emottog med synbar tillfredsställelse de lappskor med åtföljande pilka (skohö), som Düben med några skämtsamma anmärkningar presentade honom. Dessa don skulle han dock nu få föga användning för, ty efter några dagar gjorde han Dübens sällskap till Luleå på det civiliserade färdsätt, som fanns redan vid denna tid, nämligen med gästgivarskjuts till Storbacken och därifrån med ångbåt till Norrbottens huvudstad. I denna skulle jag sammanträffa med Dübens efter omkring en vecka och sedan jag återkommit från en avstickare till Gellivare. Dit sände mig nämligen Düben för att undersöka några lappgravar på en holme i den omkring två och en halv mil därifrån belägna Tjåtjasjärvi, men även för att jag skulle få tillfälle att bese Njommelsaska eller Harsprånget, Porjusfallen o. s. v. Ledsagad av en nästan uteslutande finsktalande och<noinclude> <references/> {{c|230}}</noinclude> hfi3yo5fkfbiwtlg8arna01nlaos79v 104 204822 598898 2025-06-07T13:01:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598898 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sålunda föga begriplig bärare, anträdde jag via Wajkijaure och Ligga vandringen till de storslagna och berömda vattenfallen och fortsatte sedan från Porjus den fem mil långa och mycket ansträngande färden till Gellivare. Efter att ha besett den idylliska, nu mera så förändrade kyrkobyn och bestigit Dundret, begav jag mig till Tjåtjasjärvi, där mina grävningar dock lämnade negativt resultat<ref>Holmen var säkerligen ej någon gammal begravningsplats utan hade fått sitt namn Jabmikutsuolo (Dödfolksholmen), därför att lapparne där om somrarna plägade deponera liken av sina döda, för att sedan om vintrarna på skidor och pulkor föra dem till socknens kyrkogård.</ref>, och anträdde därefter resan till Luleå. Det var en synnerligen vacker och intressant färd, till största delen i båt på Ängeså- och Kalix älvar, men efter ankomsten till det härligt belägna Över-Kalix med skjuts via Västanäs, Töre, Råneå, Persön o. s. v. Vid ankomsten till Luleå hade Dübens ännu ej anländt, så att jag tog in på gästgivaregården, men de kommo dagen därpå eller den 18 augusti, och då blev hela sällskapet installeradt som gäster i landshövdingeresidenset. Landshövdingen hette Sven Petter Bergman och var en gammal vänlig man. Han var änkling, och hans hus förestods av dottern Ingeborg. Där utvecklades storartad gästfrihet. En afton gavs sålunda supé för Lapplandsresenärerna och den högre societeten i staden. Ännu i dag bevarar jag i livligt minne, hur du Chaillu då på det mest underhållande sätt roade sällskapet med negerdans och sång, berättelser om sina mellanhavanden med gorillorna o. s. v. Många år efteråt förnyade jag min bekantskap med den intressante mannen. På genomresa till Ryssland<noinclude> <references/> {{c|231}}</noinclude> k3ajg3ap3l0svro4uigxt13b39a5mdy 0 204823 598906 2025-06-07T13:28:03Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=87 to=92 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Ilvinds saga}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 598906 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=87 to=92 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Ilvinds saga}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 01wc5ik2zbll2z32ahbhvysep1qtlol 104 204824 598907 2025-06-07T13:28:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598907 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>uppehöll han sig i början av 1900-talet i Stockholm; jag besökte honom på hans hotell, blev mycket hjärtligt välkomnad och fann hur hans intressen för de nomadiska folken i det arktiska Europa voro lika livliga som tre decennier förut. Han stod nämligen nu i begrepp att företaga en ny forskningsfärd till de nordligaste delarna av Finland och Ryssland. Det blev honom dock ej förunnadt sätta planen i verket, ty några månader efteråt ingick underrättelse om att han i april 1903 i S:t Petersburg bortryckts av döden. <noinclude>{{Illustration|bildtext=V. HÄRADSHÖVDINGEN, FRIHERRE C. VON DÜBEN.}}</noinclude> Efter några dagars vistelse i Luleå anträddes hemfärden till Stockholm, dit jag anlände lagom för att åter börja skolgången på Lyceum. Där väckte mina samlingar de naturhistoriskt intresserade lärarnas stora belåtenhet och kamraternas förvåning och avund. Den största behållningen av den märkvärdiga resan var emellertid minnet av umgänget med färdledaren, hans samtal och lärdomar. I samtalen under båtfärderna och lägerlivet passerade ej blott hågkomsterna från Dübens eget händelserika förflutna revy; han hade även mycket att berätta om Lapplands<noinclude> <references/> {{c|232}}</noinclude> eh6ug85t4cmyhfgf3r513riyzv7spsu 104 204825 598908 2025-06-07T13:30:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598908 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>natur och kultur, om Pehr Högström och Linné, om Petrus och Lars Levi Læstadius och om deras färder och verksamhet. Sålunda fick jag göra den första bekantskapen med »Iter Lapponicum», Caroli Linnæi underbara ungdomsresa, och den bekantskapen förlorade ingalunda på de förklaringar och kommentarier, som den kvicke och kritiske uttolkaren lämnade. {{Illustration|bildtext=FRIHERRINNAN HELMA VON DÜBEN, F. VON SCHOTING.}} Efter detta intermezzo får jag återknyta meddelandena om barndoms- och ungdomshemmet. Där inleddes 1870-talet med några betydelsefulla förändringar. Sålunda bortrycktes min moder efter några dagars sjukdom den 23 juli 1870 av döden på vårt sommarställe å Lidingön, lämnande make och barn i den djupaste sorg. Två av mina äldre bröder, som ej hade vad man kallar läshuvuden, slutade i skolan och sökte sig ut i det praktiska livet, Fredrik som bruksbokhållare på Graningeverken i Ångermanland, Erik för att lära landtbruk på Hanaskogs gods i Skåne. På det närbelägna Mjönäs, som ägdes och beboddes av fars syssling baron Carl von Düben och hans maka Helma von Schoting, blev han omfattad med mycken vänskap och fick en ersättning för det saknade<noinclude> <references/> {{c|223}}</noinclude> 5o8uo6f7bdtsp5zzh4shzsawergo2l0 104 204826 598909 2025-06-07T13:31:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598909 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hemmet i Stockholm. Min äldste broder Ulrik, som 1868 avlagt studentexamen, uppehöll sig därefter en termin i Uppsala, men fattade så ringa intresse för »prillan», att han avstod från dennas klarande och dess fortsättning hovrättsexamen. Han blev i stället kammarskrivare vid husgerådskammaren och skulle fortsätta släktens hovtraditioner. Början var också lovande, men han rycktes snart och mer än som var nyttigt för honom själv och isynnerhet för hans ekonomi med i »Röda rummets» liv och begav sig efter ett par år till Amerika. Där fick han kämpa mot många svårigheter och pröva en svensk hovnotaries ringa förutsättningar för att kunna slå sig fram bland de smarta yankees. Detta lyckades dock omsider, och han vann en anspråkslös men tryggad ställning. År 1872 ingick min fader nytt äktenskap med sin och min moders trofasta väninna Augusta Björckman, och sedan huset härmed åter erhållit en ordinarie värdinna i stället för de extra föreståndarinnor, som under fars änklingstid fungerat, förlöpte hemlivet åter i de traditionella formerna, med träget arbete i vardagslag samt förströelser och bjudningar på bemärkelsedagar och vid helgerna. En regelbundet återkommande festdag var min faders födelsedag den 16 februari, som under 1860-talet firats i den intimare familje- och umgängeskretsen, men under de följande decennierna omfattades med betydligt vidgadt intresse och fick gestaltningen av gästabud i större stil eller storkalas. Redan tidigt på morgonen infunno sig barn och barnbarn samt hyresgästerna i huset för att framföra sina lyckönskningar, och vanligen kommo då även Plantingarna och andra morgonfriska medlemmar av vänkretsen. Under dagens lopp inström-<noinclude> <references/> {{c|234}}</noinclude> 51br6431ggbsj6r909ydp7rpfbr8yrn 104 204827 598922 2025-06-07T14:33:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 598922 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|316|<small>29. VARF I FINLAND.</small>|}}{{linje}}</noinclude>vid en bred hafsfjärd, som skar djupt in i landet, omkring 6 mil sydost från Raumo och 3 mil nordvest från Åbo. Här förlades åren 1588—1590 och 1604 30 à 50 man skeppsfolk i borgläger, hvilka byggde galejor, lodjor och pråmar, hvaraf “Målade galejan“ 1588 och “Norrfinlandsgalejan“ 1589.<ref name="s316f1">Skeppsg. handl.</ref> I räkenskaperna kallas varfvet än för “Lattis galejbyggnad“ och än för “Norrfinlands galejbyggnad“ eller "Norrfinlands bankstad“. <h2 align=center style="border-bottom:none"><i>Rimito varf (Söderfinlands galejbyggnad)<br>åren 1588—1590; 1604.</i></h2> Rimito är en stor ö, som ligger utomskärs 2 mil från Åbo. Liksom vid Lektis, så uppstod äfven på denna ö ett varf, der småfartyg byggdes åren 1588—1590 och 1604 af derstädes i borgläger förlagdt skeppsfolk, 45 à 56 man.<ref name="s316f1" /> I konung Johans bref år 1579 om skeppsfolkets lön och under­håll är Rimito socken särskildt nämd såsom skyldig att hålla borgläger för skeppsfolk, som ej är i tjenstgöring.<ref>RR. {{bråk|21|5}} 1579.</ref> Varfvet förekommer omvexlande under namn af Rimito eller Söderfinlands galejbyggnad eller bankstad.<ref name="s316f1" /> År 1588 byggdes här fem galejor, af hvilka en kallades Serafim; 1589 byggdes en galeja, nio lodjor, en pråm och en skäriebåt samt 1604 en eller flera pråmar.<ref>RR. {{bråk|12|1}} 1588 och skeppsg. handl.</ref> <h2 align=center style="border-bottom:none"><i>Angelniemi (Haliko) varf<br>åren 1574—1580.</i></h2> Norr om den stora ön Kimito och omkring 3 mil söder från Åbo skär den breda, 4 mil långa, Halikohafsviken in i landet. Vid denna vik ligger omkring 3 mil från hafvet Angelniemi kapell i Haliko socken af Åbo län. Den skeppsbyggnad, som här förehades åren 1574—1580 kallas än för “Angelniemi“ och än för “Haliko skeppsbyggning“. I 1578 års räkenskaper kallas varfvet för “skeppsbyggningen vid Angellmann eller Angelgård i Haliko“. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jsbagqqckq0xf7n8n79uedbljcqa0x8 104 204828 598937 2025-06-07T15:25:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598937 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>made blommor och presenter, och på kvällen gavs stor supé. Denna föregicks ofta av sällskapsspektakel, då ena hälften av salen var anordnad som scen och skild från den andra med åskådarplatserna medelst från k. husgerådskammaren lånade blå sidengardiner med guldgaloner såsom ridå. De uppträdande voro dramatiskt anlagda eller begåvade medlemmar ur den närmare vänkretsen, och som regissörer fungerade notarius publicus Svensson och hovrättsnotarien Anton Teuchler, vilken även ofta bidrog med en versifierad prolog. Han var nämligen skald eller snarare tillfällighetspoet och höll också vanligen vid supén tal på vers. Spektakelprogrammet upptog en eller två enaktare, och erinrar jag mig särskildt »Tre för en» av Erik Bögh, »De båda döve», »Herre, tag bort er dotter» och andra småpjäser från Stockholmsteatrarnas repertoar. Pjäsvalet vittnade nog ofta om stor oförskräckthet eller högt förtroende till de uppträdandes sceniska talanger, men det hela var ju huvudsakligen anlagt på skämt och ej förbundet med stora anspråk. Bland de spelande fanns emellertid en och annan god amatörskådespelare, såsom min skol- och studentkamrat Tom Gelhaar (slutligen postmästare i Stockholm), som var en ingalunda oäven både komiker och kuplettsångare och särskildt excellerade som Boniface i »De båda döve» och som Konjander i »Hittebarnet». Bland de ovannämnda Teuchlerska dikterna må anföras följande skåltal den 16 februari 1877, då flertalet av gästerna infunno sig i maskeradkostymer och en mycket animerad bal före supén gick av stapeln. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|235}}</noinclude> 1ms57kpsc8rlkaoggj97xsvpj1ppsrc 104 204829 598938 2025-06-07T15:28:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598938 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{Större|TILL FREDRIK FORSSTRAND.}}}} <poem>“Klockarefar han skall allting bestyra” — Mjuka tjänare! Hvem skall nu få sin hyra? Hofkamrerarn och Kommendören med mera, Som i dag fyller sextiett, om ej flera. Tokigt vore att räkna upp hans meriter, Sämre byxor än gredelina man sliter, Fåfängt är det med honom vilja sig mäta I att streta och i att dricka och äta. Förrän katten får skorna på sig han klifver Ur paulunen och sina drömmar nedskrifver, Sköna tankar om sterbhus, mål och libeller, Täcka myndlingar så ock gamla mamseller. Klockan fyra på morgonkulan går gubben Reguliert ut till sitt schatull uti skrubben, Känner efter, om någon tullat hans flaska, De' ä' naturligt, man måste fukta sin aska. Ämbetsrummet han håller klart och i ordning, Ty han känner nog både lag och förordning; Nekas kan ej att han är ytterligt redlig, Och på det hela kan anses mycket beskedlig. Stundom blir han dock kall och hård som ett bräde, Barsk mot parterna, — ja, “Gud styre min vrede”, Sa' Tummeliten, ty inte är det just farligt, Fastän han brummar och kan se ond ut försvarligt. Uppå hofvet han vet att sirligt sig skicka, Aldrig stannar en smula kvar i hans ficka; “Hoffruntimbret”, det känner han som katkesen, Jag förstår mig, sa' styggen, ej på den schäsen.</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|236}}</noinclude> hymggk71rl0uqe9ogurt82ml0xptroo 104 204830 598939 2025-06-07T15:30:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598939 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>Aldra högst är han dock i Timmermansorden, Där om stupstock och bila han lär ha vården; Godt i honom att ha en vän uti viken, Vill man slippa att räknas med ibland liken. Mycket vore väl än om honom att säga; Vackra visor dock långa vara ej pläga, Alltså tror jag, det nu kan vara på tiden, Att utbringa den kära skål, som I biden. Fredrik Forsstrand, hvad tyckte du om maskeraden? “Jo jag tackar, jo, Gudbevars, den var bra den!” Skäms, din utter, att så knapphändigt berömma! Till straff, go' vänner, hans flaskor vilja vi tömma. Bräddfull höjes pokalen nu till hans äral Skål för Fredrik, den för oss alla så kära, Länge lefve i krets af fränder och vänner, En af de bäste, en af de ädlaste männer!</poem> År 1870 erhöll umgängeskretsen en värdefull tillökning därigenom att min faders ungdomsvän Claës Herman Rundgren, som alltifrån 1852 varit kyrkoherde i Norrköpings stads och S:t Johannis församlingar, tog avsked från denna befattning och som överhovpredikant och pastor i k. hovförsamlingen flyttade till och med sin familj bosatte sig i Stockholm. Han inköpte där den i hörnet av Sibyllegatan (n:r 20) och Kvartersgatan, i kvarteret Jungfrun belägna fastigheten, som då bestod av ett vackert tvåvånings bostadshus och en stor frukt- och blomsterträdgård — en av dessa trevna och rymliga enfamiljsgårdar, de gamla malmgårdarnas efterträdare, som ännu på den tiden ej voro sällsynta på Ladugårdslandet, men numera äro så godt<noinclude> <references/> {{c|237}}</noinclude> jp45ob3o3qd70dhzmudfk0q4uklj4pn 104 204831 598940 2025-06-07T15:31:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598940 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som alldeles försvunna. Rundgren var gift med Charlotte Maule, dotter av kammarherren James Maule och Charlotta Juliana Theresia Hollé, och hade fyra söner och två döttrar. I hans hem rådde stor enkelhet och sparsamhet, men utvecklades även gammaldags god gästfrihet, och umgängeslivet utmärktes av förfining och högt utvecklade intellektuella intressen. Claës Herman Rundgren var en smärt, högrest man med vackra, regelbundna anletsdrag och svart, lätt grånadt hår. Hans tal var långsamt, och hela hans väsen var prägladt av allvar och en viss stelhet; men under den sålunda respektingivande ytan klappade ett varmt hjärta, och han kunde vara mycket underhållande och kryddade ofta samtalen med spirituella och satiriska anmärkningar, stundom av stor skärpa. När han under de sista ståndsriksdagarna som ledamot av prästeståndet och sedermera några år efter representationsförändringen som medlem av andra kammaren vistades i Stockholm, var han ofta gäst i vårt hem, särskildt vid söndagsmiddagarna, och det var då mycket intressant och lärorikt att höra honom och min fader tala om de politiska förhållandena o, s. v. Rundgren ansågs vara mycket konservativ och var en av den De Geerska representationsreformens talangfullaste och mest bemärkta motståndare. På grund härav var han föremål för klander och hätska uttalanden i den liberala pressen och var avritad i Fäderneslandet och Söndags-Nisse. Han upptog emellertid elakheterna med olympiskt lugn och ådagalade under de kritiska decemberdagarna 1865 en beundransvärd ståndaktighet och stort mod. Jag var ju för ung för att fullt förstå den stora förändringens innebörd; men jag fick det intrycket, att<noinclude> <references/> {{c|238}}</noinclude> 04x1i849f34vi1kkmay3v5pzd7op4k1 104 204832 598941 2025-06-07T15:33:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598941 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en stor rättskränkning blev begången, och de sedan förflutna femtiosex åren ha, särskildt i betraktande av riksdagslivets utveckling, stärkt min uppfattning att reformen var en olycka för vårt land. Den Rundgrenska familjens tillvaro i Stockholm blev ej långvarig. Den 25 april 1871 utnämndes nämligen Rundgren efter A. N. Sundberg till biskop i Karlstad, och sedan han i maj följande år tillträdt ämbetet, flyttade han med de sina till stiftsstaden. Under flera följande år var han emellertid ledamot av riksdagen och förekom ofta då, liksom under kyrkomötena, i hemmet vid Grevgatan. Med åren kunde man hos honom iakttaga en småningom inträdande förändring. Den forna stelheten eller det avmätta sättet försvann, den inneboende godheten och vänligheten gjorde sig mer och mer gällande, satiren övergick till humor, och från hans sista decennier minns jag Claës Herman Rundgren som en överseende och älskvärd gubbe, vilken såg på livet och uppfattade dess förpliktelser med en gammal vis mans förståelse och rika erfarenhet. Denna förändring trädde ju även fram i hans offentliga uppträdande och väckte uppseende särskildt vid kyrkomötena, där den forna konservativa stödjepelaren emellanåt överraskade med frisinnade åsikter, ja ibland var en riktig rabulist. Synnerligen träffande synes mig den karakteristik av den gamle biskopen vara, som återfinnes i den hyllningsdikt<ref>Av kyrkoherden {{Spärrad|Carl Strandberg}} och införd i en Karlstads-tidning.</ref>, vilken i början av år 1900 ägnades honom vid en frimurarefest i Karlstad och varom följande strofer må anföras: {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|239}}</noinclude> qnyined61j8y4hnxxzxyhyinipxnw2t 104 204833 598942 2025-06-07T15:35:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598942 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>Orädd midt i mänskorädslans tider, Häfdar du med kraft i dagens strider Plats för nya sanningars moment. Du vill icke stanna vid det gamla, Visar det sin makt blott i att samla Värn kring dömda, multnande fragment, Fri och ljus din ande framåt spanar, Pröfvar, väger, mäter ut och anar Bättre tiders gryning klarna opp. Du vill skingra töcknet, som sig lägrar Där vi drömma att det saligt hägrar En förklaringarnas Taborstopp. Man, som aldrig stammade och ställde Undan verktyg eller vapen fällde Ens på trappan till din ålders hus, Men blef yngre i din hjärnas celler Och ditt hjärtas kamrar, där det väller Mot oss kärlekens och tankens ljus. Ädla föredöme för oss yngre! Att vi kunde hjälpa dig, att tyngre Icke blefve årens bördas ok! Att som du vi hölle ut i striden, Hjärtat brunne mera varmt med tiden, Tanken växte mera fri och klok.</poem> I den här ovan införda hyllningsdikten av Anton Teuchler finns en hänsyftning på min faders förhållande till Timmermansorden, och vill jag med anledning härav omtala, att hans verksamhet i det lysande samfundet möjligen hade något att göra med stupstocken och bilan, ty dessa förekommo verkligen på en estrad i stora ordenssalen, och min far, som slutligen avancerade till ordens kansler, var förmodligen med vid av-<noinclude> <references/> {{c|240}}</noinclude> fw6tdgpytyj7r18o688ovtxcuqsuyg3 104 204834 598943 2025-06-07T16:00:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598943 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>rättningarna. Hans göromål i och intressen för orden voro dock huvudsakligen av mer ekonomisk och sällskaplig art. Sålunda var han i många år ledamot av direktionen och förvaltningsutskottet samt en av dem, som mest nitiskt arbetade för hospitalsanläggningen vid Roslagstullsgatan. I sällskapligt hänseende fungerade han vid de stora högtiderna som parentator över avlidna ledamöter och antagligen även i andra uppgifter, och han försummade sällan vare sig de stora eller de små sammankomsterna i stamhuset å Eriksberg. [[File:Claes Herman Rundgren.tif|miniatyr|{{c|BISKOP C. H. RUNDGREN.}}]] Han trivdes nämligen särdeles väl tillhopa med de hedervärda och välmående borgare, som utgjorde ordens kärntrupp, och räknade bland dem flera av sina närmare vänner, såsom de ovannämnda ladugårdslandsgubbarna, bröderna Piehl, Granholm och Isaacson och vidare bröderna, gulddragaren Franz och järnkramhandlaren Robert Feychting, kryddkrämaren eller specerihandlaren Sundström, viktualiehandlaren Morssing, snickaremästaren Aspengren, bryggaren Neumüller, bagaren Schröder m. fl. Många av dessa innehade liksom far ordens högsta grad och erbjödo utan tvivel en imponerande men kanske också<noinclude> <references/> {{huvud|<small>16 — ''Forsstrand''.</small>|241|}}</noinclude> fma38novr4c4ai314qc8qrfh3gwyx40 104 204835 598944 2025-06-07T16:12:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598944 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i betraktande av deras embonpoint och rödbrusiga, jovialiska anleten en ganska komisk anblick, när de tågade i procession, iförda vita kåpor med ett stort mörkrödt sidenkors på bröstet och kronor på huvudet och med stavar i händerna. Att de uppträdde på det sättet, var uppenbart, ty far hade ibland utstyrseln hemma till tvättning och upputsning; men eljest voro ordens förehavanden och ceremonier omgivna med den största hemlighetsfullhet och väl bevarade för utomståendes och oinvigdas blickar. Om de lokala förhållandena på Eriksberg, den stora vackra festvåningen, de trevliga klubbrummen på nedra botten och den utmärkta materiella förplägnad, som källarmästaren tillhandahöll, fingo ordensmedlemmarnas familjer dock någon gång tillfälle att bilda sig en föreställning. Det hände nämligen ibland om vintrarna, att fäderna slogo sig ihop och bjödo sina familjer och några av umgänget på bal och supé på Eriksberg. På dessa tillställningar var det alltid mycket gladt och trevligt, och från de gånger, jag fick vara med, bevarar jag livliga och angenäma hågkomster om mycket god mat och mycket vackra flickor. Om jag bland de senare särskildt nämner Marie-Charlotte Georgii, Pauline Neumüller samt Maria och Anna Lindström, är det ej av någon glömska eller ringaktning för de övriga, utan därför att de namnen lysa främst bland minnena av de skönheter, som vållade den unge studenten hjärtklappning. När Eriksbergs-balerna ägde rum, hade jag nämligen förvärvat den vita mössan. Den märkvärdiga dagen, som inföll den 26 maj 1873, bildade avslutningen på ett mångårigt skolliv, varom nu till fullständigande av Ladugårdslands-minnena må följa några erinringar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|242}}</noinclude> r0ov55le8fzmafeolo53xkim5wzemtf 104 204836 598945 2025-06-07T16:15:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598945 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Mina två äldsta bröder gingo i Clara skola, som under rektor Söderlings ledning åtnjöt anseende såsom ett förträffligt läroverk, men även var vida beryktadt för där rådande, ovanligt stränga stryksystem. Särskildt var en magister Samuelsson omtalad för sitt lika rikliga som grundliga handhavande av rottingen, och det hände ofta att lärjungarna kommo till hemmen ej blott randiga efter det otrevliga redskapets framfart utan även med riktiga blodviten. Aga är utan tvivel ett mycket nyttigt medel i både undervisningens och uppfostrans tjänst, och i våra dagar finnas rika anledningar, såsom t. ex i de s. k. ligapojkarnas uppträdande och leverne, att beklaga densammas avskaffande. Men det skall vara måtta i allt, vilket också var min faders åsikt. Han var en human och ömsint man, som hade bittra minnen av den hårdhändta regimen i Reuterska skolan. När han fann, att hans pojkar allt oftare hemkommo sönderslagna på ryggtavlan och dess fortsättning, och även erfor, att de ej hade gjort något ondt, men ändock fått riklig del av det klass-smörj», som magister Samuelsson ofta serverade över lag åt både syndare och oskyldiga, tyckte han, att det kunde vara nog, och beslöt sig för att flytta gossarna till Stockholms Lyceum.<ref>Angående skolans tillkomst, historia m. m. torde jag få hänvisa till min år 1917 i <i>Samfundet Sankt Eriks årsbok</i> införda uppsats <i>Stockholms Lyceum. Skolminnen från 1860-talet.</i></ref> Han lät också de två yngre sönerna göra de äldre sällskap, och så kom det sig att hela kvartetten år 1861 vid höstterminens början gjorde sitt inträde i det nya läroverket. Detta åtnjöt vid denna tid stort anseende, ej blott för den utmärkta undervisning, som där meddelades, utan även för de humana<noinclude> <references/> {{c|243}}</noinclude> oi5pbruwchgftx3b58gnsun89po0jzu 104 204837 598946 2025-06-07T16:27:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598946 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>pedagogiska metoder, som tillämpades. Smörj förekom visserligen och utdelades av några bland lärarna i rikliga kvantiteter; men huvudprincipen var vädjande till ambitionen med mildare medel, och läroverkets föreståndare eller rektorer Carl Johan Bohman och Otto von Feilitzen voro varma människo- och ungdomsvänner, som nitiskt och framgångsrikt verkade för det nya pedagogiska systemets genomförande och upprätthållande. Skolan hade under första hälften av 1860-talet sina lokaler i våningen en trappa upp i huset n:r 54 C vid Regeringsgatan, i hörnet av Lästmakaregatan. Huset var gammalt och ganska förfallet men stort och rymligt och omslöt jämte baksidan av det vid Jakobsbergsgatan belägna Wennbergska bageriet en stor gård, som var tummelplatsen för skolungdomens lekar under frukostlovet och övriga raster, men även för traktens talrika råttor och kattor. Skolrummen voro stora men ganska låga och mörka. Möblerna utgjordes av långa bord och bänkar utan ryggstöd, och det i våra dagar ganska omhuldade begreppet »skolornas prydande med konstverk» var fullkomligt okändt. Oavsedt några väggkartor och en liten kammarorgel på en upphöjning i stora salen, där morgonbönen förrättades, förekommo nämligen ej några föremål, som kunde hänföras till dekorativ utstyrsel. Det var sålunda en skönhetssinnet föga fängslande eller tilltalande miljö, vari jag som en liten sjuårig parvel gjorde mitt inträde, men därom hade jag säkerligen då ingen föreställning, liksom jag ej heller om övriga förhållanden, vari skolgången började, bevarar andra minnen än att jag var utomordentligt rädd och blyg. Detta var också mycket förklarligt. Att plöts-<noinclude> <references/> {{c|244}}</noinclude> nofo32l1h4co44s347yyh8ytt9nj32s 104 204838 598947 2025-06-07T16:30:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598947 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ligen införas i en samling av omkring tvåhundrafemtio främmande pojkar och ynglingar samt bliva föremål för deras nyfikenhet, granskning och anmärkningar, kan komma även äldre varelser än en sjuårig pilt att tappa koncepterna, och jag kände mig utan tvivel och fastän jag ej därom bevarar någon hågkomst mycket lycklig, när jag omsider hamnade i den lilla krets av jämnåriga, som bildade förberedande klassen, och blev omhändertagen av dennas föreståndare magister Dreborg. Han var en vänlig och godhjärtad man, och så var även fallet med flertalet av de andra lärarne, med vilka jag tid efter annan och i samband med den successiva flyttningen till högre klasser kom i beröring. Bland de med åren allt tydligare eller klarare hågkomsterna av dem framträder i främsta rummet minnet av Carl Johan Bohman — »gubben» såsom han redan i början av 1860-talet och fastän han ej var mer än ett par och fyrtio år gammal kallades. Genom sin genialiska och ädla personlighet, sitt goda hjärta och sin nitiska och uppoffrande verksamhet vann han i ovanlig grad lärjungarnas tillgivenhet och tacksamhet. Från kl. 8 på morgnarna till kl. 1 på middagarna och från kl. 4—7 på eftermiddagarna, under vilka timmar undervisningen utom i de lägsta klasserna i allmänhet pågick, var han ständigt i skolan och pluggade in svenska och tyska, latin och grekiska samt filosofi i mer eller mindre mottagliga hjärnor, och dess emellan var han i hemmet upptagen med att rätta kria- och temaböcker. Han gick sålunda fullkomligt upp i sitt mödosamma kall och var främmande för eller bekymrade sig föga om den övriga världen, vilket också kom till synes i hans vårdslösande av sin toalett och många andra originella<noinclude> <references/> {{c|245}}</noinclude> irgcf5xeorw39cuoa4sqh44p00aa3qg 104 204839 598948 2025-06-07T16:32:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598948 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>drag. Carl Snoilsky, en av hans varmaste beundrare bland lycisterna, har mästerligt skildrat både hans yttre och inre människa i en minnesdikt, varur följande må anföras <poem>En konstlös sång — så han höfves bäst Den bild, som står outplånligt fäst I hjärta och fantasi, Just så som du trädde emot oss förr Vid första fjät inom skolans dörr I päls och i blå ami. Så minnas vi dig i ditt hvardagslag, Med munnens spelande, varma drag, Jämväl då du satt till doms. Vi höra din brytning, Linnés accent — Hur höll du bevekande dörrn på glänt Till Hellas' tempel och Roms! Hur stred du mot trögheten tålig strid För Tusculaner och Eneid; På bänken du själf tog plats, Med armen förtroligt om halsen lagd På någon stapplande och försagd, Du redde hvar kinkig sats. Själf visste du ej af ro och rast, När öfver middag du höll oss fast, Visst var man nära till knot; Men för en ifver, en kraft så seg Fick hungern vika — man hellre teg Än gjorde Bohman emot. Hur ofta i sådan en extra stund Kom rätt till heders ditt ädla pund, Som skolan i småmynt slog! Från döda former och döda ord Till lefvande syner på klassisk jord Du lärjungen med dig tog.</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|246}}</noinclude> r6ndj9qt887aesrg26cafr5fpu19y5u 104 204840 598949 2025-06-07T16:34:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598949 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Men modersmålet dock kärast var; Som Hellas' smidig, som Romas klar Du önskade se dess skrud, Du tålte ej dunkel, ej flärdfull glans, Och logisk reda och rykt och ans Var alltid ditt främsta bud.</poem> Även Otto von Feilitzen var en originell och märkvärdig man, men på ett helt annat sätt eller vida olika sin kollega i rektoratet. Städse i det yttre fin och vårdad, verkade han mera hovman än skolkarl. Han var liksom Bohman mångsidigt bildad och hade särskildt stora kunskaper i historia, som också med tiden gjorde honom till arkivarie i riksarkivet. Mycket välmenande och med djupa filantropiska och pedagogiska intressen, var han dock knappast lämpad för skollärarens svåra värv. Han saknade nämligen förmåga att sätta sig i respekt, var ganska tankspridd och hade i sätt och uppträdande några egenheter, som av de okynnigare bland lärjungarna begagnades som medel och mål för ett ohejdadt och obarmhärtigt skoj. Feilitzen undervisade i historia, geografi och litteraturhistoria i de högre klasserna. Hans lektioner gåvo god behållning, men stördes ofta av oväsen och okynniga, stundom mycket roliga upptåg, som han ej förmådde hindra eller dämpa och som bidrogo till det anseende, Lyceum särskildt under de sista åren av sin tillvaro hade såsom en tummelplats för självsvåld och regellöst leverne. Såväl Bohman som Feilitzen förekommo emellanåt på bjudningar i mitt föräldrahem. Det var nämligen brukligt i Gamla Stockholm att inbjuda skolrektorerna till fester och samkväm. Gubben Bohman satte värde på denna artighet, som visserligen medförde att han<noinclude> <references/> {{c|247}}</noinclude> gk40hwttwte5zbszycoma52bc6mj2qv 598950 598949 2025-06-07T16:34:39Z Thuresson 20 598950 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>Men modersmålet dock kärast var; Som Hellas' smidig, som Romas klar Du önskade se dess skrud, Du tålte ej dunkel, ej flärdfull glans, Och logisk reda och rykt och ans Var alltid ditt främsta bud.</poem> Även Otto von Feilitzen var en originell och märkvärdig man, men på ett helt annat sätt eller vida olika sin kollega i rektoratet. Städse i det yttre fin och vårdad, verkade han mera hovman än skolkarl. Han var liksom Bohman mångsidigt bildad och hade särskildt stora kunskaper i historia, som också med tiden gjorde honom till arkivarie i riksarkivet. Mycket välmenande och med djupa filantropiska och pedagogiska intressen, var han dock knappast lämpad för skollärarens svåra värv. Han saknade nämligen förmåga att sätta sig i respekt, var ganska tankspridd och hade i sätt och uppträdande några egenheter, som av de okynnigare bland lärjungarna begagnades som medel och mål för ett ohejdadt och obarmhärtigt skoj. Feilitzen undervisade i historia, geografi och litteraturhistoria i de högre klasserna. Hans lektioner gåvo god behållning, men stördes ofta av oväsen och okynniga, stundom mycket roliga upptåg, som han ej förmådde hindra eller dämpa och som bidrogo till det anseende, Lyceum särskildt under de sista åren av sin tillvaro hade såsom en tummelplats för självsvåld och regellöst leverne. Såväl Bohman som Feilitzen förekommo emellanåt på bjudningar i mitt föräldrahem. Det var nämligen brukligt i Gamla Stockholm att inbjuda skolrektorerna till fester och samkväm. Gubben Bohman satte värde på denna artighet, som visserligen medförde att han<noinclude> <references/> {{c|247}}</noinclude> 0171kkyptpgsvqb1j9ibe7zyjqlc5be 104 204841 598951 2025-06-07T16:37:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 598951 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>fick avlägga den kära pälsen och den blå amin och i stället skruda sig i frack, men som skänkte avbrott i hans trägna arbetsliv och hemma hos oss beredde honom glädjen att bland andra få träffa sin promotionskamrat och gode vän C. H. Rundgren. Bland de övriga lärarne, som under läroverkets glansperiod på 1860-talet voro omkring tjugo till antalet, bevarar jag särskildt i vördadt och tacksamt minne Gustaf Fredrik Hallström, regementspastor vid Svea livgarde samt lärare i kristendom, d. v. s. huvudsakligen Norbecks teologi och Cornelii kyrkohistoria, i de högsta klasserna och i latin, naturalhistoria, svensk kriaskrivning o. s. v. i fjärde och femte klasserna. Han var en hjärtegod man, lugn och fridsam, en varm ungdomsvän och skicklig lärare. Vida mer intresserad för sin verksamhet i skolan än för sitt prästerliga kall, var Hallström särskildt en mycket kunnig naturforskare och hade rika samlingar av snäckor, insekter m. m. Vid besöken i hans trevna ungkarlshem wid David Bagares gata var det en stor glädje för pojkarna att få taga dessa samlingar i betraktande, liksom för honom att visa dem; men ännu större voro glädjen och tillfredsställelsen, när gubben om vårarna tog klassen med sig på exkursioner i Stockholms natursköna omgivningar. Då skattades Djurgården, Bellevue-, Haga- och Solna-trakten och de fagra nejderna i Nacka, ännu oberörda av storstadens närhet och vandalism, på vår- och försommarflorans alster, på insektvärldens flyg- och skridfän, och vanligen slutade de lika muntra som lärorika strövtågen med att gubben Hallström på Stallmästaregården, Lidingöbro eller Nackanäs värdshus bjöd på kaffe eller te och punsch. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|248}}</noinclude> hvmcly3i4vbjie35qmtneeqn0fcb9rd 104 204842 598955 2025-06-08T00:46:12Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 598955 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>dem emellan och göra theras största flijt at the motte och så <i>accordera</i> vthi thet öffrige, ther til den högste Gudh wille förläna sijn Nåde och Welsignelse. Öfwersten Helm Wrangel spelar fulkomligen Mester i heela Holsteen och Jutland, och så at the Danske Budh som <i>ordinarie</i> går emellan Hamborg och Helsingör nu innan några Weckur icke meera hafwe kunnat framkomma, therföre the Danske <i>Commissarier</i> äre bewekte til at anhålla genom <i>Mediatorerne</i> hoos wåre Herrar <i>Commissarier</i>, om ett fritt <i>Pass</i> för be:te theras <i>ordinari</i> Budh, medh tilbiudelse at the wille ther emoot och låta fritt <i>passera</i> wåra Breeff emellan Helsingborg och Hamborg aff och til; hwilket och så nu emellan begge Rijkernes <i>Commissarier</i> fulkomligen för<i>accorderat</i> är, så at wåre Breeff numera kunne gå hwar Wicka aff och til Landwägen emellan här och Hamborg fritt och säkert såsom tilförenne. <h2 align="center" style="border:none">Ifrån Dalerhambn den 30. <tt>Martij.</tt></h2> {{Initial|I}} Gåår är här ankommen een Skwta ifrån Rostock, som den 22. <i>hujus</i> är lupin therifrån, och berättar Skepparen, icke allenast Omstendeligen om den <i>Victorien</i> som wåre hafwe erhållit i Böhmen, vthan och at H. <i>Excell</i> Feldtmarskalken skal hafwa intaghit Prag, så och widare at man i Rostock intet hafwe wist annars än at Keysaren i Person skal wara fången. Sedhan berätter han at wår Flotta i Wissmar hafwer<noinclude> {{huvud|||legat}} <references/></noinclude> oecmfn4vbsfiu0i3av68dpbk7wbo3xv 104 204843 598956 2025-06-08T08:43:06Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 598956 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>ANGELNIEMI VARF.</small>|317}}{{linje}}</noinclude>Åren 1576—1577 byggdes här skeppet Renen,<ref>Skeppsg. handl. och RR. {{bråk|18|9}} 1576, {{bråk|7|7}} 1578.</ref> men för öfrigt blott galejor och jakter, såsom 1576 två galejor, 1578 galejan Flygspån och 1580 en jakt.<ref>D:o och RR. {{bråk|3|3}} 1576, {{bråk|7|7}} 1578, {{bråk|21|12}} 1579.</ref> Personalen utgjordes af 20 à 27 personer under höfvidsman Tomas Nilsson och skeppsbyggmästaren Markus Mattsson (sid. 252).<ref name="s317f3">Skeppsg. handl.</ref> <h2 align=center style="border-bottom:none"><i>Ekenäs varf<br>åren 1565; 1604; 1623.</i></h2> Ekenäs, som erhöll stadsprivilegier den 15 Dec. 1546, ligger i Vestra Nyland vid början af finska viken omkring fem mil sydost från Angelniemi, tre mil nordost från Hangöudd och elfva mil vester från Helsingfors. Ekenäs hade “den bästa djupa hamnen på den sjösidan“, skref konung Gustaf 1558.<ref>RR. {{bråk|6|9}} 1558.</ref> År 1556 hade befallningsmannen på det närbelägna Raseborgs slott låtit bygga ett skepp vid Ekenäs, hvilket året derpå lastades med timmer och såldes tillika med lasten i Holland för salt, siden, kläde och vin; men någon egentlig örlogsbyggnad omtalas ej förr än 1565, då en del af skeppsflottan låg i Ekenäs och ståthållaren i Åbo erhöll befallning att låta bygga derstädes ett skepp af det stora skeppet Ele­fantens storlek.<ref>RR. {{bråk|29|4}} 1557 och {{bråk|28|4}} och {{bråk|9|5}} 1565.</ref> Med anledning af den goda hamnen blefvo flera gånger skepp förlagda i vinterläge i Ekenäs, då “skeppsvakt“ äfven låg här, såsom 90 man 1601 och 20 man 1604.<ref>RR. {{bråk|19|12}} 1601 och skeppsg. handl.</ref> Någon skeppsbyggnad omtalas likväl ej förr än sistnämde år, då “Ekenäs pråm“ byggdes.<ref name="s317f3" /> År 1623 lära espingar hafva bygts i Ekenäs.<ref>A. Cronholm: Gust. Ad. hist. IV: 685.</ref> <h2 align=center style="border-bottom:none"><i>Kalfö (Siundo) varf<br>åren 1572—1575.</i></h2> Ungefär midt emellan Ekenäs och Helsingfors ligger Siundo (Sjundeå) socken i Vestra Nyland. Socknen går ned<noinclude> <references/></noinclude> gd7lxa8tr5njes36w31uq1oq6lrzub2 104 204844 598958 2025-06-08T11:20:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598958 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|21}}</noinclude>utan annan uppgift än gemensam sällskapsglädje vid glasens klang med sång och gamman. Sitt stamtillhåll hade de på Åkerstens kafé, då ett av de mest ansedda näringsställena i staden. I inledningen till ''Gluntarna'' har Wennerberg själv givit en livfull skildring av sitt första sammanträffande med juvenalerna. Han skriver bl. a.: »Första gången jag såg och hörde juvenalerna mangrant samlade var vid majfesten 1843. Klädda till zigenare sutto de kring en flammande brylå i en skogsdunge vid Eklundshovsslätten. En samling av så uppsluppet glada ansikten hade jag ej förut sett, ej heller förut hört en så stämningsfull samklang av ungdomliga röster. Visserligen var jag bekant sedan flera år tillbaka med några av dem, men bekantskapen, tillfälligtvis uppkommen, hade ock endast tillfälligtvis fortsatts. En eftermiddag kort efter majfesten, då jag av en händelse gick förbi Åkerstens, knackade det på rutan, och en bekant juvenal vinkade åt mig att komma in. Jag följde uppmaningen och fann i det inre rummet en hop studenter, alla tillhörande juvenalerna, sittande i skjortärmarna kring ett stort, avlångt bord. De voro tysta och ivrigt sysselsatta med skrivning. En hastig nick till hälsning visade, att det var bråttom. En av dem, som troligen hade sitt stilprov färdigt, förklarade i hast, att här hölls akademi, att ’ett ämne ännu låg kvar i hatten’, att ’det stod mig fritt att behandla det i bunden eller obunden stil’, att ’jag hade tio minuter på mig, innan uppläsningen och<noinclude> <references/></noinclude> p8jjgvp7lpzauz54dasj0iwnlhjnzo7 104 204845 598959 2025-06-08T11:24:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598959 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />22</noinclude>prisutdelningen skulle börja’… och därmed kastade han till mig en papperslapp och en blyertspenna. Vad var att göra? Ämnet var — jag minnes ej vilken gallimatias. Att behandla det på prosa, därtill var ej tid. En vers måste rädda mig ur den kanske tillställda klämman, och den blev lyckligtvis i laga tid färdig. Uppläsningen av de vittra alstren begynte och med den ock ledamöternas mer eller mindre befängda yttranden av bifall eller klander. Den akademiska värdigheten, som skulle uppehållas av preses, förlorade gång på gång jämvikten och gick slutligen alldeles överända under de smittsammaste skrattsalvor. De utgivna ämnena tävlade i kostlighet med avhandlingarna. De utmärkte sig i allmänhet — jag bör tillstå det — för kvickt lagda dumheter och fyndigt rimmade orimligheter; men till akademins heder bör ock nämnas, att man alldeles slapp ifrån dumt sagda kvickheter och all tillgjord originalitet. Vid prisutdelningen, som skedde i punsch, hedrades även jag för min vers, och då jag sedan även deltog i sången, var jag ’vorden såsom en av oss’. Vi skildes åt sent och i den gladaste sinnesstämning. Hemkommen, föreföll det mig, som om jag hade varit borta ett helt år. De välkända böckerna, knappt en halv dag sedan lämnade, lågo uppslagna på skrivbordet men sågo grå och dammiga ut, som om de ej på länge varit rörda, och de tankedigra orden, vilka det varit min mångåriga fröjd att söka fatta, stirrade nu meningslösa upp emot mig. Jag vände mig skyggt ifrån dem till klaveret, där jag så<noinclude> <references/></noinclude> 3sks32i7x4k32rao5ksrap5qb58oyli 104 204846 598960 2025-06-08T11:29:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598960 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|23}}</noinclude>ofta i stilla beundran studerat de gamle mästarnas stränga fugor. Där stod även nu en sådan framme på notställaren, men — hur främmande såg den ej ut! Noterna liknade knotor i skramlande benrangel, vilka uttänjda eller hopkrupna i onaturliga ställningar mekaniskt rörde sig framåt och likformigt efter varandra klevo upp och ned på linjerna, satta i gång liksom av en trolsk drivkraft. Jag började oroligt gå fram och åter, ty jag varken kunde eller ville sova. Det var så kvavt och instängt i min trånga vindskupa. Jag öppnade fönstret. O, hur annorlunda därute! Hur stilla och ljuvt slumrade ej hela naturen i den ljumma majnatten! Där var också tyst men ej den livlösa tystnaden i en grav, det var tystnaden kring en vagga, där den späda våren låg och drömde om midsommardagar. De höga popplarna mitt över ån kastade djupa skuggor på laboratoriets vita väggar, och fönstren glittrade i det klara månskenet. Då och då förde en vindfläkt till mig de avbrutna tonerna från en avlägsen serenad. Allt jämt brusade det från fallet, och då tyckte jag mig höra, hur näcken därnere sjöng: {{Dikt|’Grau, teurer Freund, ist alle Theorie, nur grün des Lebens goldner Baum’.}} Inom mig rörde sig ett virrvarr av rytmer, rim, melodier och ord, ur vilket fantastiska dimbilder skymtade fram och försvunno lika de skiftande synerna i ett hastigt kringvridet kaleidoskop. En av dessa bilder hade, ehuru ständigt i något avseende föränd-<noinclude> <references/></noinclude> iv0dcbzcjyawan8lvkokhmva7czp95j 104 204847 598961 2025-06-08T11:32:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598961 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />24</noinclude>rad, oftare återkommit, och jag kände nu en oemotståndlig lust att taga fatt den och fästa den i minnet. Jag gick till klaveret, kastade undan fugan, fick fram ett notpapper, och snart trängdes där om varandra toner och ord. Innan jag lade mig till vila, var min första juvenalsång färdig.» Med dramatisk livlighet berättar Wennerberg här själv om den förändring, som beröringen med juvenalkretsen medförde i hans liv. Grubblerier och tunga vemodstankar skötos i bakgrunden. Ur hans väsens djup framvällde den starka, sunda livsglädjen och tog med jublande ord och toner ut sin rätt. Den första juvenalsången följdes av en hel rad andra. Dessa ha framför allt musiken att tacka för sin popularitet, texten är mindre betydande. Efter några år lämnade flera av de bästa sångarna bland juvenalerna den glada ungdomsstaden. Ännu återstod dock en trio, representerande tenor, baryton och bas, och för denna trio, där han själv var baryton, skrev Wennerberg en serie tondikter, som längre fram publicerades under titeln ''De Tre''. De besjunga det uppsluppet glada ordenslivet inom juvenalernas krets och kunna betraktas såsom ett slags föregångare till ''Gluntarna''. Det är 1840-talets glada, harmlösa studentliv, som i dessa skildras. Wennerberg säger själv, att under umgänget med juvenalerna blev det honom allt mera klart, att vad som utgjorde märgen i deras personlighet var just det, som de hade gemensamt med den uppsaliensiske studenten i allmänhet, och tillägger:<noinclude> <references/></noinclude> l14wtaprrvmbsfl6wymvwzscte6z9q7 104 204848 598962 2025-06-08T11:39:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598962 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|25}}</noinclude>»Deras sällskap från att betraktas som ett kotteri med dess åtföljande många och småaktiga begränsningar förvandlades i mina ögon till en visserligen liten men mångsidig representation av ett universitets eviga ungdom». Den sorglösa levnadsglädjen, som njuter av nuet utan att alltför mycket bekymra sig om livets mörkare eller allvarligare sidor, är ett genomgående drag hos den ungdom, som här besjunges. Yttre höghet och glans imponera ej på sångaren-studenten. {{Dikt|Jordens kungar sku’ abdikera och ministrarna resignera, om de kunde, som vi, jouera.}} Politiska kannstöperier och annat kallprat bryr honom föga, såsom det också heter i en annan sång: {{Dikt|Du, som binder fria anden, då ur hjärtats djup han talar, usla kallprat, drag för fanden bort till dina kalla salar!}} Magistern och glunten representera två olika typer i det dåtida studentlivet, den förre är överliggaren, som aldrig blir färdig med sina studier och aldrig kan förmå sig att lämna sitt älskade Uppsala, den senare drar visserligen ut på tiden med sina studier och njuter i fulla drag av universitetslivets behag, men till slut samlar han sig dock till en examen och träder ut i det borgerliga livet. Då måste de båda vännerna skiljas, och deras bröst fyllas av vemodiga<noinclude> <references/></noinclude> ge4kyefnla9gefajvzcn0ois9dx86jw 104 204849 598963 2025-06-08T11:43:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598963 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />26</noinclude>känslor. I sin monolog efter gluntens avresa sjunger också magistern: {{Dikt|Ack, vad vårt liv är eländigt! Finns någon fröjd på vår jordiska stråt, som ej börjas med ståt och så ändas med gråt? Nämn en sällhet, som varar beständigt!}} Men i allmänhet äro de moln, som skymma studentens himmel, av övergående art, och bekymren sträcka sig sällan längre än till någon besvärlig vigilans eller förestående tentamen. Uppsala med dess fria, otvungna kamratliv är för honom den bästa plats, som tänkas kan. Så sjunger magistern i det bekanta stycket »Uppsala är bäst»: {{Dikt|Är inte Uppsala märkvärdigt bra? Bättre än alla andra städer här i Norden? Jag vågar till och med påstå — jaha, bättre än någon annan plats på hela jorden.}} De uppsluppet glada samkvämen med deras glittrande infall och fjärilslätta skämt, återgivna med dramatisk livlighet, äro emellertid blott en sida av den värld, som träder oss till mötes i Gluntarna. Skaldens innerliga kärlek till naturen framträder också i Gluntarna lika spontant och omedelbart som hos Wennerbergs stora föregångare Bellman. Såsom exempel härpå vill jag blott peka på den bekanta »En solnedgång i Eklundshovsskogen» med dess fagra anslag: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jq3vk06odvz8warfttovtenv6vecxl3 104 204850 598964 2025-06-08T11:46:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598964 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|27}}</noinclude>{{Dikt|Vad det är skönt ändå här i naturens sköte! Långt ifrån Fyris å, långt från dess gator grå. Under en himmel blå, blå som en ängels öga, vårliga skyar gå, vita som lamm och små.}} Kärleken spelar ej någon betydande roll i dessa ungdomsdikter. Då ämnet upptages, behandlas det oftast på ett skämtsamt sätt. Studentlivet, det är huvudtemat, och det har skildrats med något av de stora diktverkens allmängiltighet, så att varje ny studentgeneration hänföres av dessa ord och toner. Och vilken dramatisk kraft prägla icke många av dessa dikter med deras fyndiga och poetiska användning av de vardagligaste ord. I företalet till Gluntarna meddelar författaren, att den första stammar från år 1847. Det är den sköna vårstämningsdikten, som skildrar, hur gluntens svårmod skingras av magisterns vårfantasier: {{Dikt|Bror, jag är ledsen vid livet, just jag, ledsen vid bråket och flärden! — — — Snart kommer våren. Re’n vindarnas troppar sjungande gå över stad, över land. — — —}} Det var ej minst de karakteristiska melodierna, som gjorde Gluntarna populära i vida kretsar. Allra först<noinclude> <references/></noinclude> gkg2mtubdd0g2li8sxgkybj2mifk9mc 104 204851 598965 2025-06-08T11:50:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 598965 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />28</noinclude>föredrogos de naturligtvis i juvenalkretsen, men redan 1848 voro flera av dem spridda i avskrifter både inom och utom Uppsala. Den entusiasm, varmed de mottogos, kunde naturligtvis icke annat än glädja författaren, men de voro ej avsedda för offentligheten, och det var med en viss motvilja och tvekan han följande år gav sitt medgivande till deras publicering. Med namnet var Wennerberg själv inte vidare belåten. Jag vill här anföra vad han i inledningen säger därom och om namnets uppkomst: »De utkommo häftesvis under åren 1849—51 under namnet Gluntarna, ett namn, som hittills fått passera, men som var nästan en plåga att se tryckt. Det var ju för de fleste obegripligt och ägde, åtminstone i mina öron, en ful och löjligt trivial klang. Men vad var att göra? Att hitta på ett prydligare eller skickligare namn hade väl icke varit omöjligt, men detta hade då troligen fått spela rollen av en stum person gent emot det gamla, under vilket de redan före utgivandet gingo och gällde. Var det då väl mödan värt att söka presentera dem under något annat? Huru åter detta namn uppkommit och sedan överflyttats på dessa sånger, därom sväva åtminstone icke deras tidigare bekanta i någon ovisshet. En bland juvenalerna var synnerligen lycklig i föredragandet av uppländska bondvisor och utmärkte sig särskilt i en sådan, som började: {{Dikt|’Inte vet ja’ va’ hä ä sum fallerar gamle glunten Mitkel vår’,}}<noinclude> <references/></noinclude> oy28lowbwat5v7joe0f2xp7kd78f08h