Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.45.0-wmf.4
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Sida:Waverley 1879.djvu/130
104
158108
599041
504913
2025-06-09T06:47:15Z
Zbigad1970
18372
/* Validerad */
599041
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Zbigad1970" />126</noinclude>öfverraskning. Och utan att afvakta något svar, lade han,
för att begagna ett jockej-uttryck, i väg och satte af i ett
friskt traf, som inom ett ögonblick förde honom ur sigte.
Waverley var nu lemnad åt sina egna betraktelser;
ty hans följeslagare med stridsyxan talade mycket litet
engelska. Deras väg ledde genom en tjock och, som det
tycktes, ändlös tallskog, och följaktligen var stigen
alldeles omärklig i det omgifvande djupa mörkret.
Högländaren tycktes likväl instinktlikt spåra den utan ett
ögonblicks tvekan, och Edward följde hans steg, så nära han
kunde.
Sedan de under tystnad vandrat en god stund, kunde
han ej afhålla sig från att fråga, om det var långt till
målet för deras färd.
»Till hålan är det en tre eller fyra mil; men efter
som duinhé-wassel är litet trött, kan, det vill säga, tör —
vill — skall Donald skicka en ''curragh''.»
Detta gaf ingen upplysning. ''Curraghen'', som
utlofvades, kunde vara en karl, en häst, en kärra eller en vagn,
och man kunde ej få någon annan upplysning af mannen
med stridsyxan, än ett upprepande af: »ja, ja, en curragh».
Men inom kort började Edward fatta hans mening,
då de utkommo ur skogen och befunno sig vid stranden
af en bred flod eller sjö, hvarest hans ledsagare lät honom
förstå, att de skulle sitta ned en liten stund. Månen,
som nu började uppstiga, visade dunkelt den vida
vattenyta, som utbredde sig framför dem, och de otydliga
formerna af de berg, hvaraf den var omgifven.
Sommarnattens svala och likväl milda luft uppfriskade Waverley
efter hans snabba och tröttsamma vandring, och de dofter,
den medförde från de i qvällsdaggen badande björkarne,
voro utomordentligt välluktande.
Han hade nu tillfälle att fullt öfverlemna sig åt det
romantiska i sin belägenhet. Här satt han på stranden
af en okänd sjö, ledsagad af en vild inföding, hvars språk
han ej förstod, stadd på ett besök till en beryktad
röfvares håla, måhända en annan Robin Hood eller en Adam
af Gordon, och det midt i djupaste natten, skild från sin
tjenare och öfvergifven af sin vägvisare; — hvilket rikt
fält för en romantisk inbillnings utflykter, och allt
förhöjdt genom den högtidliga känslan af ovisshet, om ej af<noinclude>
<references/></noinclude>
1mzifpsumhz60l5gf72ntzzs35y1ml9
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/26
104
172104
599006
529755
2025-06-08T20:53:11Z
Mårtensås
11012
599006
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}}
{{huvud|16|{{sc|e. brate.}}|{{sc|ats}} {{m|10: 1}}}}</noinclude>kommer jag vanligen att i noterna angifva de olika
möjligheterna och oftast i anslutning till isl. utvälja en af dessa
för min transscription samt dermed uti det ifrågavarande
och i öfriga fall återgifva samma runristning på samma
sätt, utan att dermed i minsta mån hafva uttalat mig om
hvilket ljudvärde i hvarje fall är det riktiga. Jfr § 5, I, not. 4, 5, 7 o. s. v.
{{ankare|par5|§ 5.}} {{sp|Inskrifterna.}}
<h4 style="font-weight: normal";>1. <tt>Sigtuna borgmästarvreten.</tt> L. 8, B. 300, D. II, 192, U. F. I, 5, s. 56.</h4>
<b>suin : lit : rista : runar · þasi<ref>D., ehuru '''i''' otydligt; '''þasa''' L., B.</ref></b> — ‖ — <b>þr<ref>'''iþr''' U. F.</ref> : hit :
anar : asur : þriþi : kirmunr : - - - rþi auki</b><ref>L. ''fia'''''rþi'''; D. har efter '''auki''' en rak staf; ['''fiar?'''] '''þi · uki''' U. F.</ref> ...... <b>r : uar
þera muþ<ref>'''muþir''' L., U. F.; D. efter '''þ''' nedre delen af 2 stafvar, hvilka prof. Bugge förmodar tillhöra ett '''r'''.</ref>.</b>
Denna inskrift torde i fonetisk transscription med
begagnande af det isl.-fsv. normalalfabetet kunna
återgifvas på följande sätt:
<i>Svæinn<ref name=16-5>I denna inskrift tecknas runan '''i''', der på grund af de motsvarande isl. formerna dift. ''æi'' vore att vänta, såvida inskriftens affattande låge före den allmänna monoftongeringen af ''æi'' till ''ē'' i fsv. Inskriftens kronologiska förhållande till denna ljudlag är omöjlig att bestämma, om ock förekomsten af '''r''' för '''ʀ''' angifver jemförelsevis mindre hög ålder. Dock skulle, äfven om inskriften vore äldre än den allmänna fsv. monoftongeringen af dift. ''æi'', möjligheten att beteckna diftongen ''æi'' med runan '''i''' icke kunna uppvisas ur denna inskrift, enär alla de här förekommande fallen äro sådana, i hvilka redan en urnordisk sammandragning af dift. ''æi'' vore möjlig och som alltså äfven i isl. skulle ha monoftong. Uti '''suin''', '''kirmunr''' skulle nämligen dift. kunna hafva sammandragits framför konsonantgrupp (jfr Noreen, ''Altisl. u. anorw. Gr.'' § 111), och om tilvaron af en dylik sammandragning bär uttalet öppet ''ä'' i nsv. ''Sven'', ''sven'' vittne (se Noreen, ''Om behandlingen af lång vokal''</ref>lét<ref>6</ref> rísta rúnar þási<ref>7</ref> . . ðr hét<ref name=16-5 /> annarr Assurr<ref>8</ref>
þriði Gæirmunr<ref name=16-5 /></i> [''.fiæ'']<i>rði auk . . . . . . r var þæira<ref name=16-5 /> módir.</i>
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
3x7ldww9tv1q294ugbhtrtw49djvsl6
599007
599006
2025-06-08T20:53:25Z
Mårtensås
11012
599007
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}}
{{huvud|16|{{sc|e. brate.}}|{{sc|ats}} {{m|10: 1}}}}</noinclude>kommer jag vanligen att i noterna angifva de olika
möjligheterna och oftast i anslutning till isl. utvälja en af dessa
för min transscription samt dermed uti det ifrågavarande
och i öfriga fall återgifva samma runristning på samma
sätt, utan att dermed i minsta mån hafva uttalat mig om
hvilket ljudvärde i hvarje fall är det riktiga. Jfr § 5, I, not. 4, 5, 7 o. s. v.
{{ankare|par5|§ 5.}} {{sp|Inskrifterna.}}
<h4 style="font-weight: normal";>1. <tt>Sigtuna borgmästarvreten</tt>. L. 8, B. 300, D. II, 192, U. F. I, 5, s. 56.</h4>
<b>suin : lit : rista : runar · þasi<ref>D., ehuru '''i''' otydligt; '''þasa''' L., B.</ref></b> — ‖ — <b>þr<ref>'''iþr''' U. F.</ref> : hit :
anar : asur : þriþi : kirmunr : - - - rþi auki</b><ref>L. ''fia'''''rþi'''; D. har efter '''auki''' en rak staf; ['''fiar?'''] '''þi · uki''' U. F.</ref> ...... <b>r : uar
þera muþ<ref>'''muþir''' L., U. F.; D. efter '''þ''' nedre delen af 2 stafvar, hvilka prof. Bugge förmodar tillhöra ett '''r'''.</ref>.</b>
Denna inskrift torde i fonetisk transscription med
begagnande af det isl.-fsv. normalalfabetet kunna
återgifvas på följande sätt:
<i>Svæinn<ref name=16-5>I denna inskrift tecknas runan '''i''', der på grund af de motsvarande isl. formerna dift. ''æi'' vore att vänta, såvida inskriftens affattande låge före den allmänna monoftongeringen af ''æi'' till ''ē'' i fsv. Inskriftens kronologiska förhållande till denna ljudlag är omöjlig att bestämma, om ock förekomsten af '''r''' för '''ʀ''' angifver jemförelsevis mindre hög ålder. Dock skulle, äfven om inskriften vore äldre än den allmänna fsv. monoftongeringen af dift. ''æi'', möjligheten att beteckna diftongen ''æi'' med runan '''i''' icke kunna uppvisas ur denna inskrift, enär alla de här förekommande fallen äro sådana, i hvilka redan en urnordisk sammandragning af dift. ''æi'' vore möjlig och som alltså äfven i isl. skulle ha monoftong. Uti '''suin''', '''kirmunr''' skulle nämligen dift. kunna hafva sammandragits framför konsonantgrupp (jfr Noreen, ''Altisl. u. anorw. Gr.'' § 111), och om tilvaron af en dylik sammandragning bär uttalet öppet ''ä'' i nsv. ''Sven'', ''sven'' vittne (se Noreen, ''Om behandlingen af lång vokal''</ref>lét<ref>6</ref> rísta rúnar þási<ref>7</ref> . . ðr hét<ref name=16-5 /> annarr Assurr<ref>8</ref>
þriði Gæirmunr<ref name=16-5 /></i> [''.fiæ'']<i>rði auk . . . . . . r var þæira<ref name=16-5 /> módir.</i>
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
fvy0149zaxdhyj6hbw4cf8ihfdwzntr
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/110
104
172105
599024
563532
2025-06-08T21:53:22Z
Mårtensås
11012
599024
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}}
{{huvud|100|{{sc|e. brate.}}|{{sc|ats}} {{m|10: 1}}}}</noinclude>samme Uregelmæssighed; ligesaa flere andre Indskrifter.
Uregelmæssigheden fjærnes, hvis vi forstaa '''krati''' som <b>krati
i</b> og derved faa fölgende Verslinjer:
<poem>''of ąnn í '''g'''ráti''
''æi'' (altid) '''g'''jatit láta.''</poem>
Men dette synes unödvendigt.
{{linje|5em}}
30) <tt>Rockelstad, Angarns socken, Vallentuna
härad, Upland</tt>. L. 475. 476, B. 95, 93, D. Il 114,
115, U. F. I, {{m|III}}, 10.
L. 475: ulfr · auk þurmontr · auk · kamal · lata · reisa
þina · stina · þar + iftʀ · faþur · sin ·
L. 476: ristu · merki · at · man · metan · sunir ·
alkoþir · at sin · faþur sterkar {{!}}{{!}}
På korsets armar: usiti {{!}}{{!}} riti {{!}}{{!}} stina
Fonetisk omskrifning:
L. 475: Ulfr auk Þormondr auk Gamall láta ræisa
þenna stæina þar æftʀ faður sinn.
L. 476: ræistu mærki at mann mǽtan, synir allgóðir
at sinn faður Stærkar. Véseti rísti stæina.
1
(30) D.; B. saknar skiljetecknet.
2a är fragmentariskt.
s är hos D. ett streck i öfre kanten af raden. B. har i.
4
D.; B. ifti.
B.: D. saknar skiljetecknet.
s är ett lodrätt streck i ofre kanten af raden.
U. F. metan; D., 1. ietan.
D.: jfr. nr. 10, not 4, s. 40.
Ristningen purmontr synes tyda på ett uttal af -mond. L. 591.
förekommer erinmontr. Detta uttal, som väl möjliggjorts genom den
senare sammansättningsledens obetonthet, torde vara förstadiet till det
-man, hvartill enligt O. Nielsen, Olddanske Personnorne s. 115-minde
utvecklar sig. Då denna sten, L. 591. har samma egenheter i rist-
ning, som de stenar. â hvilka uisiti utsatt sitt namn. torde äfven dess
inskrift vara iuhuggen af uisiti, hvars ristningar äro ofran omtalade
nuder nr 8, not. 8, s. 25.<noinclude>
<references/></noinclude>
qav5ka8qaqvmyzny047xp1z2akrln0s
Användare:Lokal Profil/Index-sidor utan Wikidata
2
173986
599040
597586
2025-06-08T22:29:43Z
L PBot
7648
Uppdaterar listan med 144 saknade index.
599040
wikitext
text/x-wiki
Nedan följer en lista över index-sidor som inte är [https://w.wiki/7Jjy kopplade till något wikidata-objekt (genom P1957)].
===Validerade index (4)===
* [[Index:2016-04-04 Ö 849-15 Beslut.pdf]]
* [[Index:Arbetets söner]]
* [[Index:Haga slottsruin]]
* [[Index:Nya Wekutidender ifrå Bresslaw och andre Orter i thet Romersche Rijket.djvu]]
===Korrekturlästa index (29)===
* [[Index:Behandling för engelska sjukan på 1850-talet – Meddelanden 1890.djvu]]
* [[Index:Beskrivning till förslag till generalstadsplan för Linköping december 1923.pdf]]
* [[Index:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu]]
* [[Index:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu]]
* [[Index:De fyras tecken 1911.djvu]]
* [[Index:Den nyare naturåskådningen.djvu]]
* [[Index:E Grip PDA Atterbom 1916.djvu]]
* [[Index:Fruentimmers-Tidningar 1772 29–32.pdf]]
* [[Index:Grip CJL Almquist 1917.djvu]]
* [[Index:Grip Viktor Rydberg 1923.djvu]]
* [[Index:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf]]
* [[Index:Italine - lyriska skaldeförsök.pdf]]
* [[Index:Kongl. Maj-ts Nådige Förordning Angående De Fremmandes Fahrt på Swerige och Finland (Produktplakatet).pdf]]
* [[Index:Kongl. maj-ts Förklaring, Öfwer Förordningen af den 10 Nov. 1724, angående de Främmandes Fahrt på Swerige och Finland.pdf]]
* [[Index:Konventikelplakatet.djvu]]
* [[Index:Normalupplagan (1883)]]
* [[Index:Nornan: Elias Sehlstedt]]
* [[Index:Noveller och skizzer - Johannes Alfthan.pdf]]
* [[Index:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.10.djvu]]
* [[Index:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.11.djvu]]
* [[Index:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.12.djvu]]
* [[Index:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.13.djvu]]
* [[Index:Prop 1977⁄78-71 Om kvinnlig tronföljd.pdf]]
* [[Index:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu]]
* [[Index:SOU 1962 36.djvu]]
* [[Index:SOU 1963 36 Malmen i Norrbotten.djvu]]
* [[Index:SOU 1967 28 Tryckfrihet och upphovsrätt.djvu]]
* [[Index:Samlat dokument RO 1723 ny fil.pdf]]
* [[Index:Treaty of Nijmegen between Sweden and the Holy Roman Empire 1679.djvu]]
===Index med rå text (29)===
* [[Index:Donation för ryske bojaren Vassilij Zabetrioff]]
* [[Index:Generalplan över Hagaparken]]
* [[Index:Geometrisk Grundrijtningh Öfwer Linkiöping Stadh.pdf]]
* [[Index:Holm Palaeontologiska notiser (1897).djvu]]
* [[Index:Kommerce Collegium, ang. förändringar i jordeboken för Kopparbergs län. 1888-10-26.pdf]]
* [[Index:Konfirmation på sköldebrev för Peter Blom]]
* [[Index:Naturalisering av Didron]]
* [[Index:RR 1535 mars 4 fol 137 v.djvu]]
* [[Index:RR 1542 H fol 202.djvu]]
* [[Index:RR 1542 april fol 5.djvu]]
* [[Index:RR 1569 april 7 fol 137 v.djvu]]
* [[Index:RR 1651 maj 28 fol 128 ff.djvu]]
* [[Index:RR 1678 september 21 612 ff.djvu]]
* [[Index:Rd 1874 fk 2 270.djvu]]
* [[Index:Rd 1875 fk no 22 1.djvu]]
* [[Index:Rd 1875 prop 14.djvu]]
* [[Index:Rd 1875 skrivelse no 33.djvu]]
* [[Index:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu]]
* [[Index:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu]]
* [[Index:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu]]
* [[Index:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu]]
* [[Index:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu]]
* [[Index:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu]]
* [[Index:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu]]
* [[Index:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu]]
* [[Index:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu]]
* [[Index:Rr 1645 jan mars djv31 fol25v.djvu]]
* [[Index:S Johannis Euangelium]]
* [[Index:SOU 2014 10 Ett steg vidare nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar.djvu]]
===Ej kompletta index (82)===
* [[Index:Adelig Öfningz Fiortonde Tom.djvu]]
* [[Index:Andra kammarens protokoll vid lagtima riksmötet år 1921 Nummer 42 Sida 48 d.pdf]]
* [[Index:Bele-Snack-1649.djvu]]
* [[Index:Biblia GA (1655)]]
* [[Index:Bihang till riksdagens protokoll år 1960 Första samlingen sjunde bandet Kungl Majts prop 17.djvu]]
* [[Index:En Nödig och Nyttig Hus-Hålds-Kok-Bok.djvu]]
* [[Index:Eriksvisan - Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende (Säve C. 1849).pdf]]
* [[Index:Ett forn-svenskt legendarium, innehållande medeltids kloster-sagor om helgon, påfvar och kejsare ifrån det I-sta till det XII-de århundradet. Efter gamla handskrifter af George (IA EttFornSvensktLegendarium1).pdf]]
* [[Index:FK 1899 7 1 7 25.djvu]]
* [[Index:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu]]
* [[Index:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu]]
* [[Index:Förberedande utkast till strafflag Speciella delen 3 Förmögenhetsbrotten d 1.djvu]]
* [[Index:Förslag till Allmän Criminallag.djvu]]
* [[Index:Försök Til en Pålitelig Matrednings-Bok-1751.djvu]]
* [[Index:Försök Til en Pålitelig Matrednings-Bok-1759.djvu]]
* [[Index:Genalogiska samlingar av Nils Rudelius.djvu]]
* [[Index:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu]]
* [[Index:Handbok i Kok-Konsten-1873.djvu]]
* [[Index:Handskrift B 49 - Hälsingelagen.pdf]]
* [[Index:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf]]
* [[Index:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu]]
* [[Index:KB Handskriftssamlingens nominalkatalog 01 A-Am.pdf]]
* [[Index:Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf]]
* [[Index:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf]]
* [[Index:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf]]
* [[Index:Källan til rikets wan-magt.pdf]]
* [[Index:Linköpings Bibliotheks handlingar 1795.djvu]]
* [[Index:Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu]]
* [[Index:Melodierne i Sifferskrift til Andeliga Sånger.djvu]]
* [[Index:NicodemusTessin dy dagbok 1688.djvu]]
* [[Index:Normalupplagan (1911).djvu]]
* [[Index:Ny och Fullkomlig Koke-Bok-1737.djvu]]
* [[Index:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.14.djvu]]
* [[Index:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.15.djvu]]
* [[Index:RD 1899 4.djvu]]
* [[Index:Rd 1927 fk 39.pdf]]
* [[Index:Rd 1942 A 1 Bd 1 1 14.djvu]]
* [[Index:Rd 1948 C 28 9 1 1 46 39.djvu]]
* [[Index:Rd 1948 C 28 9 1 1 46 46.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 1.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 10.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 11.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 14.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 15.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 16.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 17.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 18.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 19.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 20.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 21.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 22.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 23.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 24.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 25.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 26.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 27.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 28.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 29.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 3.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 30.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 31.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 32.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 33.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 34.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 4.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 5.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 6.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 7.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 8.djvu]]
* [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 9.djvu]]
* [[Index:SE RA 756 756.1 L I L 9 b.pdf]]
* [[Index:Schibboleth-1716.djvu]]
* [[Index:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu]]
* [[Index:Småstycken på forn svenska I (Klemming 1881).pdf]]
* [[Index:Sou 1953 14 brb Förslag till brottsbalk 1.djvu]]
* [[Index:Svenska språkets lagar band 2 o 3.pdf]]
* [[Index:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu]]
* [[Index:Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718. utkomne publique handlingar etc. (Del 1).pdf]]
* [[Index:Utrikespolitiska Institutet Kalendarium - 1940 Juli 01 - 09.pdf]]
* [[Index:Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift (1869 första häftet).pdf]]
* [[Index:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf]]
* [[Index:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf]]
p2s1sjnos4jdwx77iqhtb6d8n71wn65
Sida:Konung och adel 1914.djvu/165
104
201239
599044
592507
2025-06-09T10:47:27Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
599044
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Efter att år 1783 ha med kaptens namn, heder
och värdighet erhållit afsked från Gula gardet, där
han 1777 och samtidigt med pageanställningen antagits
till volontär och följande år blifvit fänrik utan lön vid
öfverstelöjtnant Ehrenkrooks kompani<ref>Anckarström bodde under sin gardestid i huset n:o 70 i kv. Trollhättan, d. v. s. i hörnet af Norra Smedjegatan och Hamngatan och motsvarande det nutida n:o 11 vid den sistnämnda. Huset, antagligen på den tiden helt oansenligt, ägdes af skräddaremästaren Niklas Bjurström, och jämte Anckarström voro hyresgästerna fänriken vid gardet A. Tornérhielm, löjtnanten vid Lifdrabantskåren G. Råfeldt och trumpetaren Mandelberg.</ref>, bosatte han
sig först på Mellösa ryttmästarboställe och sedan på
det ej långt ifrån Lindö och vid Fysingen belägna
Thorsåker, hvilka egendomar han arrenderade. Med
ägaren af Thorsåker, ryttmästaren Olof Rudbeck, som
några år förut genom köp och byte förvärfvat det
stora godset af sin svärmoder, friherrinnan Anna
Christina Lybecker, f. Åkerhielm af Margretelund, kom
Anckarström angående arrendet i en långvarig och
vidlyftig process, hvari för första gången, åtminstone
mer offentligt, framkommo vittnesbörd om hans
egennytta, bråkiga lynne och benägenhet att ställa till
trassel. Processen med Rudbeck gällde
hufvudsakligen arrendeafgiften, som Anckarström sölade med eller
alldeles ville uraktlåta att betala, såsom framgår af
rättegångshandlingarna vid Vallentuna häradsrätt och kanske
än mer af efterföljande tvenne bref från Rudbeck till
arrendatorn<ref>I frih. <i>A. {{Spärrad|Klinckowströms}}</i> arkiv på Stafsund.</ref>:
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{sidfot||<small>141</small>|}}</noinclude>
msvxhm5f3dazd24sln2cg617cnc741r
Sida:Konung och adel 1914.djvu/166
104
201240
599045
592751
2025-06-09T10:53:22Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
599045
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{högertext|Den 7 december 1787.|offset=3em}}
{{em|3}}Välborne Herr Capitaine!<br>
{{em|3}}Min Högtärade Herr Broder!
Jämte tillönskan af en frögdefull hälg för Dig och de Dina får
jag på det högsta anhålla hos min Broder om de återstående 987 {{Förkortning|rdr|riksdaler}},
emedan Seltong<ref>Möjligen felskrifvet i stället för <i>{{Spärrad|Seton}},</i> den rike grosshandlaren, som af Gustaf III köpte Ekolsund.</ref> ej will längre vänta. Är det sanning i att min
Broder har handlat sig en gård? Förblifver min Herr Broders
{{högertext|Ödmjuke tienare<br />O. P. R. Rudbeck.|offset=3em}}
{{em|3}}Min Herr Broder!
Ehuru jag förut vet, att du aldrig svarar på mina bref, så will
jag anhålla hos dig, att du munteligen säger till Haglund, hvad dag
denna månad jag får lyfta {{bråk|1|2}} arrendet för Thorsaker. Som min
Herr Broder försummat förklaringen hos Executor, så tag ej illa upp
att du nu får ett iteratum. Min vördnads anmälan till Nådiga
Cousine.
{{em|2}}Förblifver jag med estime
{{högertext|Min Herr Broders<br />Ödmjuke tienare<br />O. P. R. Rudbeck.<br />Gustafs-Berg d. 17 feb. 1788.|offset=3em}}
Det gick slutligen så långt, att Anckarström
genom häradsrättens utslag den 31 mars 1788 blef
dömd att betala de niohundraåttiosju riksdalerna och
att utmätning förestod, då saken ändtligen uppgjordes
i godo. Men ett par år senare eller 1790 måtte han
ha tröttnat på landtlifvet, ty då afstod han arrenderätten,
som han i februari 1787 fått förnyad på lifstid, och
flyttade till Stockholm.
Samtidigt med sitt afskedstagande och bosättning
på landet hade Anckarström ingått äktenskap med<noinclude>
<references/>
{{sidfot||<small>142</small>|}}</noinclude>
6u26mhfu95ajobr13ti4zk8sqbx850u
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/46
104
204360
598994
598205
2025-06-08T14:45:15Z
Thuresson
20
598994
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>för Anckarströms vålnad, men jag har på gamla dagar
kommit under fund med att det var humbug. Den
olycklige kungamördaren hölls nämligen fången på
Riddarholmen och ej i Indebetouska huset.
I denna sålunda ganska oansenliga miljö rådde stor
prydlighet och hemtrevnad. Fastän jag vid farfars
avflyttning från huset efter erhållet avsked från
befattningen vid husgerådskammaren blott var sex år gammal,
bevarar jag om våningens utseende och inredning m. m.
livliga minnen, vilka under de sedan följande decennierna
fullständigades genom min fars och mina fastrars
berättelser och genom de föremål, som bevarats i släkten.
Bland möblerna i farfars rum erinrar jag mig
särskildt en kolossal länstol, vari farfar vanligen satt,
när vi infunno oss till söndagsmiddagarna, vilka om
vintrarna i allmänhet intogos hos honom, och där
han välkomnade barnbarnen med den älskvärda vanan
att presenta dem silverslantar — om det var
födelse- eller andra bemärkelsedagar till och med specieriksdalrar.
I rummet fanns vidare en stor gustaviansk säng med
gröna omhängen, en hörnhylla med en rik uppsättning
sjöskumspipor med silverbeslag och ett bokskåp av
mahogny med glasdörrar. Jämte en liten boksamling, som
bland annat innehöll Sven Nilssons <i>{{Korrektion|Illustrerade|Illuminerade|299}} figurer till
Sveriges fauna</i>, Chiewitz' <i>Bellmansgalleri</i>, <i>Tidskrift för
jägare och naturforskare</i> och andra böcker med planscher,
som vi fingo beskåda och beundra, hyste skåpet några
uppstoppade fåglar samt åtskilliga burkar med i sprit
inlagda ormar, grodor, ödlor o. s. v. Farfar var nämligen
jägare och amatör-naturforskare och tillvaratog fynden
under sina strövtåg på Dala och sedan på Svartsjö, där
han efter farmors död och det förras försäljning i flera år till<noinclude>
<references/>
{{c|28}}</noinclude>
rid0a4zn5z6fd1002z8f3qzbibk1p6k
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/251
104
204825
598980
598908
2025-06-08T13:42:03Z
Thuresson
20
598980
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>natur och kultur, om Pehr
Högström och Linné, om
Petrus och Lars Levi
Læstadius och om deras
färder och verksamhet.
Sålunda fick jag göra
den första bekantskapen
med »Iter Lapponicum»,
Caroli Linnæi underbara
ungdomsresa, och den
bekantskapen förlorade
ingalunda på de
förklaringar och kommentarier,
som den kvicke och
kritiske uttolkaren lämnade.
<noinclude>{{Illustration|bildtext=FRIHERRINNAN HELMA VON DÜBEN, F. VON SCHOTING.}}</noinclude>
Efter detta intermezzo
får jag återknyta
meddelandena om
barndoms- och ungdomshemmet. Där
inleddes 1870-talet med
några betydelsefulla förändringar. Sålunda bortrycktes
min moder efter några dagars sjukdom den 23 juli 1870
av döden på vårt sommarställe å Lidingön, lämnande
make och barn i den djupaste sorg. Två av mina
äldre bröder, som ej hade vad man kallar läshuvuden,
slutade i skolan och sökte sig ut i det praktiska livet,
Fredrik som bruksbokhållare på Graningeverken i
Ångermanland, Erik för att lära landtbruk på Hanaskogs
gods i Skåne. På det närbelägna Mjönäs, som ägdes och
beboddes av fars syssling baron Carl von Düben och
hans maka Helma von Schoting, blev han omfattad med
mycken vänskap och fick en ersättning för det saknade<noinclude>
<references/>
{{c|223}}</noinclude>
0qk2hvl9g549qm1obx8jurgg8xs92u4
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/267
104
204852
598966
2025-06-08T12:38:28Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598966
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Till de mer avhållna lärarne hörde även den glade
och vänsälle Carl Alfred Jansson och Axel Stridsberg,
vilkas uppoffrande arbete även utam skolan hjälpte
mången yngling genom studentexamen. Mer fruktade
än avhållna voro magister Senell, lektor Zethræus,
komminister Lagerström — »Pelle Träknopp» —,
hovpredikanten Påhlman m. fl., dels därför att de fattade
sin uppgift eller fullgjorde sitt värv maskinmässigt och
intresselöst, och dels därför att våldsamhet med eller
utan rotting ingalunda var dem främmande. Det
själlösa upprabblandet av läxorna i Lyths tyska och
Rabes latinska grammatika, katekesen och Hübners
bibliska historia var ju ej ägnadt att öka sympatierna
för kontrollanterna av proceduren, isynnerhet som denna
ofta ledsagades av hugg och slag. På ett högre stadium
lärde vi oss dock att sätta värde på Zethræus, som
var en mycket skicklig lärare och i grund och botten
en välvillig man. Att han dock fortfarande i
undervisningen använde otidigheter och rottingen, berodde
väl därpå, att han ej hade vunnit den visdom och
jämvikt, som längre fram i tiden på ett så tilltalande
sätt kommo fram i hans uppseendeväckande verk
»Tsätalät-ordens vishetslära».
En mätare på de sympatier eller antipatier, lärarne
åtnjöto, var fördelningen av gässen på Mårtensdagen.
På Lyceum fortlevde nämligen den gamla seden att
vid Mårtensmässan den 10 november, som var en
fridag från skolan, begåva lärarne med gäss. Veckorna
före insamlades medlen för inköp av de härliga
fåglarna, och då det fanns 8, ibland 9 klasser i skolan<ref name="sida249">Sjunde klassen var nämligen delad i två, övre och nedre, och ibland hände det, att gubben Bohman delade också någon annan</ref><noinclude>
<references/>
{{c|249}}</noinclude>
k2tvxst8jceu2hzo6eckkjro3x0apm7
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/268
104
204853
598967
2025-06-08T12:41:21Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598967
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och varje klass räknade omkring 30 lärjungar, blev
det ett ganska betydande antal gäss, som kunde
anskaffas. Gässen kostade på den tiden 4, högst 5
riksdaler, och då varje pojke bidrog med minst 50 öre
och ofta med en riksdaler, blev det vanligen minst
fyra eller fem gäss, som varje klass kunde disponera.
Gubben Bohman fick vanligen en gås från varje klass,
och då man ville honom väl och hade klart för sig,
att levande gäss voro värdefullare än döda, var det
följaktligen en mycket livaktig och kacklande samling,
som småningom under morgon- och
förmiddagstimmarna den märkliga dagen fyllde salen i hans
anspråkslösa våning<ref>Bohman bodde under min Lyceitid först vid Oxtorgsgatan, sedan vid Norrlandsgatan (n:r 17) och slutligen i hörnet av Regeringsgatan och Brunnsgatan. För att hjälpa upp sin ej ens under skolans glansdagar lysande ekonomi hade han inackorderingar, ofta ynglingar i skolans högre klasser och tillhörande förnäma och förmögna familjer. För dem voro Mårtensgässen utan tvivel en välkommen omväxling i den vanliga spartanska kosten i rektorshuset.</ref>. Både gubben och hans fru strålade
också av belåtenhet, bjödo pojkarna på kaffe och
pepparkakor, vin och tårta, och fäste ej något
avseende vid att gässen lämnade sina visitkort på
salsgolvet. Detta sågs däremot ogärna hos Feilitzens, i
vars bostad vid Regeringsgatan (n:r 63) stor prydlighet
och elegans rådde. Doktorn brukade också dagarna
före gåsdagen antyda, att han, om gossarna ämnade
ihågkomma honom, helst såge att det skedde med en
slaktad gås; men vad hjälpte det. Pojkar göra ofta
just motsatsen till vad man ber dem om, och i detta
fallet var det alltför roligt att se föremålet för upp
<ref follow="sida249">klass. När gossarna t. ex. ej voro “mogna” för att få flytta upp i 5:te klassen, delade han den 4:de i två.</ref><noinclude>
<references/>
{{c|250}}</noinclude>
gzyo6z8nn3h3b7r6e3pxxh7shpc7qb0
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/269
104
204854
598968
2025-06-08T12:49:57Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598968
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vaktningen med blandad belåtenhet och missräkning
emottaga den levande gåvan och orolig och generad
iakttaga dess uppförande för att avstå därifrån. De
återstående gässen överlämnades till klasslärarna, som
allt efter sin popularitet fingo en eller flera, och så
stor var gåsens makt, att även de lärare, som voro
minst omtyckta och de svåraste att ha att göra med,
vid dessa tillfällen visade idel goda och älskvärda
egenskaper.
Arbetet i skolan började som ovan nämnts kl. 8
på morgonen och inleddes med bön i stora salen.
Där samlades alla klassernas elever utom den s. k.
kadettavdelningens, vilka möjligen ej ansågos behöva
någon religion, eller voro för fria och självständiga för
att underkasta sig att närvara. De utgjorde för övrigt
en kategori för sig, en fristående klass av vuxna
ynglingar, ofta från förnämliga familjer, som skulle utbilda
sig för inträde på Carlberg och den militära banan.
Bönen började med en psalm, vanligen
»[[Vak upp, min själ, giv ära|Min gärning nådigt skåda]]», och avslöts också, sedan gubben
Bohman hållit en kortare betraktelse och läst »Fader
vår» och »Herren välsigne oss», av en psalm. Det
hela gjorde mest intrycket av ett hastverk, och någon
större andakt kunde knappast förmärkas.
Orgelackompagnemanget till psalmerna utfördes av någon
musikalisk lärjunge, på min tid vanligen Wilhelm
Hallström, brorson till pastorn och till den framstående
tonsättaren Ivar H., eller hans yngre broder Allan. Efter
bönen rusade församlingen till sina respektive
klassrum, och så följde lektionerna under de ovan angivna
tiderna, dag ut och dag in, termin efter termin, under
växlande med- och motgång, sorg och glädje, liksom<noinclude>
<references/>
{{c|251}}</noinclude>
h9eo833xk2tm4j1l6j6iubwxh3w87gg
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/270
104
204855
598969
2025-06-08T12:55:05Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598969
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i andra skolor. Den enda eller huvudsakliga olikheten
var eftermiddagsläsningen och fritimmarna på
middagarna, men huruvida denna splittring av arbetstiden,
såsom ofta framhölls, var en fördel, må lämnas därhän.
Fritimmarna, vilka egentligen voro avsedda för
läxläsning och middagsmåltiden, användes nämligen i stor
utsträckning och allt efter årstiderna till lekar i Carl
XIII:s torg, skridskoåkning på Nybroviken, slagsmål
eller bataljer med jakobister och clarister o. s. v., och
aftonlektionerna medförde överansträngning och trötthet.
Livet både inom och utom skolan var vida olika
mot nu för tiden. Våra dagars skolpojkar skola
säkerligen häpna och förvånas, när de erfara den regim i
avseende på utspisning, beklädnad, arbetsordning,
förströelser m. m., som gällde för mina bröder och mig
och de flesta av kamraterna. Vi började vår dag med
att stiga upp kl. 7, för att efter en hastig tvagning
och toalett intaga en kopp kaffe med två sockerbitar,
en skvätt kokt mjölk och ett par av Piehls eller
Schröders långskorpor och därefter försedda med 4
eller, på gymnasiestadiet, 5 öre i frukostpengar skynda
till skolan och morgonbönen. Hann man ej i tid till
denna, fick man anmärkning. Någon frukostmåltid
förekom ej, utan de nämnda slantarna skulle användas
till inköp av ett smörbröd eller ett par franska bröd,
avsedda att förtäras under frukostrasten. Det hände
dock ofta, att de i stället gingo till bakelser. Något
mellanmål före den kl. 3 eller ½4 infallande middagen
fanns ej, och begreppet lunch, som nu för tiden vållar
så mycken tidsspillan och så många onödiga utgifter,
var okändt. Efter den vanligen i största hast intagna
middagen skulle man åter gno till skolan, och efter<noinclude>
<references/>
{{c|252}}</noinclude>
9zfkk4lnsf4ztvga15v6m84x6bei64a
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/271
104
204856
598970
2025-06-08T12:58:01Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598970
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hemkomsten på kvällen kom aftonmåltiden, bestående
av havregrynsgröt eller rågmjölsgröt (s. k. vattgröt)
med mjölk eller smörgås med ölost. Till denna dryck,
som jag för min del ej bevarar i något älskadt minne,
serverades ibland en tesked sirap. Lika enkel och
tarvlig som kosten var beklädnaden. Fars och de
äldre brödernas avlagda kläder kommo, vända och
ändrade, till användning, och skinnskodda byxor och
smorläderstövlar bildade en solid men ej vidare klädsam
kontrast mot nutidens knäbyxor och nätta skodon.
Men hälsotillståndet var i allmänhet godt och humöret
friskt, vilket också väl behövdes med hänsyn till det
trägna arbetet. Läxorna voro nämligen dryga och svåra.
Man skulle ju kunna en hel hop saker »utantill», som
det hette, ej blott katekesen och de upplyftande
historierna i Hübner om Abraham, Isaac och Jakob, om
Job och Tobias o. s. v., utan även långa stycken ur
Lyth och Rabe, om genus och kasus, om oändliga
undantag m. m., och det var ej alla lärare som i
likhet med gubben Hallström underlättade strävandena
genom att lära pojkarna praktiska minnesregler, såsom
t. ex. att på vers skandera de mindre profeternas namn
eller deklinera det beniga ordet ''domus'' efter den
sinnrika, ännu åtminstone hos mig kvarsittande normen:
<poem>Tolle, me, mi, mus, mis,
si declinare domus vis.</poem>
Läxorna togo sålunda i anspråk dryg tid, men denna
räckte dock väl till även för förströelser. Bland dessa
intog friluftslivet en framskjuten plats. Sport eller
idrott i nutida mening och utsträckning var visserligen
okänd; men kälkåkning i Landtmäteribacken, Humle-<noinclude>
<references/>
{{c|253}}</noinclude>
dtrxmxcxoytov2sgxe4xu1d6rb7uruh
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/272
104
204857
598971
2025-06-08T13:03:12Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598971
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>gården eller Ladugårdslandsgatornas backar,
skridskoåkning på Nybroviken och Ladugärdets stora träsk
eller dammar och skidlöpning på Djurgården och
Lidingön idkades med liv och lust. Härtill kommo lekarna
i Carl XIII:s torg, barnbalerna i hemmet och umgänget
samt allehanda påhitt och upptåg, som endast pojkar
kunna hitta på och finna nöje i. Till dem hörde en
sport, som jag och mina bröder och andra
Ladugårdslandspojkar under promenaderna till eller ifrån skolan
sällan försummade, nämligen att kila in på de stora
Almska tomterna mellan Grevturegatan och
Norrmalmsgatan och hoppa över den där framflytande, ännu
kvarvarande delen av den gamla Träskrännilen. Vattnet i
denna var i hög grad uppblandadt med sopor och
smuts, som spred en vämjelig stank, och det var
därför synnerligen önskvärdt att komma över och ej plumsa
ner i smörjan. I allmänhet lyckades också detta, men
en gång bar det sig ej bättre än att jag, vare sig nu
krafterna ej räckte till eller beräkningen var felaktig,
föll pladask midt i trumman. Lyckligtvis var jag iklädd
ett överplagg, som bestående av ett slags strutformig
krage — en specialitet för familjen — höll mig uppe,
till dess en av kamraterna hann draga upp mig och
rädda mig från den underjordiska färden till det gamla
Katthavet. Den episoden glömmer jag aldrig, ty den
inbragte mig dagen därpå, då jag infann mig i skolan,
en duktig ranson av magister Senells rotting.
Emellertid förekommo även allvarliga och nyttiga
förströelser och sysselsättningar, och bland dem vill jag
i främsta rummet nämna den livliga verksamheten i
samlingsiverns tjänst. Frimärken, sigill, mynt, knappar
m. m. voro mer eller mindre åtrådda föremål för sam-<noinclude>
<references/>
{{c|254}}</noinclude>
3xam9g7a20gbca9s3drog1q5bhete4r
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/273
104
204858
598972
2025-06-08T13:06:06Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598972
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>lande och byteshandel, och många av kamraterna voro
i likhet med mig ivriga insekts- och örtsamlare.
Därmed följde anskaffning av insektlådor, fångsthåvar, pärmar
eller omslag av papp till växtbuntarna m. m., och då
det ej var förenligt med respektive fäders
sparsamhetsbegrepp att annat än undantagsvis låta oss beställa och
köpa dessa utensilier hos snickare, bokbindare o. s. v.,
fingo vi tillverka dem själva. Däri vunno också ett par
av kamraterna, som voro mina goda vänner, nämligen
Gerhard Holm (nu och sedan många år tillbaka en
mycket lärd professor samt redan i skolan bemärkt för
sina ovanligt mångsidiga och grundliga kunskaper) samt
Fredrik Malmberg (för några år sedan död som
byggnadsingenjör i Stockholms stads tjänst) stor färdighet eller
verkligt mästerskap. De två voro varandra för övrigt
mycket olika. Holm var ett mönster av flit, ordentlighet,
plikttrohet och karaktärsfasthet — en idealpojke från
lärarnas synpunkt, men tillika avhållen och aktad av
kamraterna för sitt goda hjärta, sin självständighet, sin
beredvillighet att dela med sig av sitt rika vetande
och för sin under den något sträva ytan levande humor.
Malmberg eller Fille», som han vanligen kallades, var
också godhjärtad och vänfast, men med ringa fallenhet
och intresse för bokliga studier, skötte han dessa på
ett mindre tillfredsställande sätt, ägnade sig i stället åt
slöjd och andra praktiska sysselsättningar och var med
sitt spelande humör och sin Tom Sawyers-begåvning
en odygdspåse av första rang, en rolighetsminister för
kamraterna och en plågoande för lärarna och särskildt
för Feilitzen.<ref>Se den ovan anförda uppsatsen i ''Sankt Eriks årsbok''.</ref> Hans yttre svarade också mot hans inre.<noinclude>
<references/>
{{c|255}}</noinclude>
0tiqpgu5zpwdz0efkf2558184zbqi4c
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/274
104
204859
598973
2025-06-08T13:08:40Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598973
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Med sitt bjärtröda, knollriga hår, kammat i en hög
tupé midt i pannan, sina ljusblå ögon och sin bleka hy
såg han mycket lustig ut, allrahelst han ofta förstod att
anlägga en ytterst oskyldig min, även då han utfört
något riktigt spratt eller skälmstycke.
Fille Malmberg var Ladugårdslandspojke och detta
jämte kamratskapen i skolan och de gemensamma
samlareintressena underhöll vänskapen oss emellan. Vi gjorde
varandra sällskap till skolan, och jag var ofta i hans
hem i huset nr 10 B vid Sibyllegatan, som hans fader,
den framstående arkitekten, hovintendenten B. C.
Malmberg ägde. Till huset hörde en stor gård med några
fruktträd och planteringar, där vi om vintrarna byggde
snöfästningar och uppförde snögubbar och där Fille,
oberoende av årstiderna, jagade kattor, på limstickor
fångade småfåglar, blåste på lergök, höll visselkonserter
och på många andra sätt utövade en verksamhet och
förde ett oväsen, som var en plåga för både människor
och djur, men obeskrivligt roade honom själv och hans
kamrater. I familjens stora vardagsrum härskade han
med oinskränkt makt. Där hade han redskap och
grejor för snickeri och papparbeten, burfåglar, tama
ekorrar och vita råttor och på vårarna vattenfyllda
glasburkar med grodyngel och vattenödlor, »skräddare»,
klodyvlar och stora svarta bobbor, till sina kvinnliga
anhörigas stora fasa men sin egen belåtenhet och glädje.
Fille Malmberg och jag följdes troget åt genom
skolan till nedre sjunde klassen, men då hade han tröttnat
på latin, historia och andra humaniora.
En vacker dag bjöd han därföre Lyceum farväl
och gick över till Teknologiska institutet. Där fann
han sig väl till rätta och utbildade sig till en skicklig<noinclude>
<references/>
{{c|256}}</noinclude>
jaba25nwbged6l4dz3imuyuvmp6jyy2
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/275
104
204860
598974
2025-06-08T13:10:15Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598974
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ingenjör. Av den forne upptågsmakaren och spefågeln
blev en dugande, nyttig och allvarlig man.
Bland övriga bortgångna kamrater, med vilka jag
knöt länge bestående vänskapsband, vill jag erinra om
Carl Albert Lindström, den förut omnämnde Tom
Gelhaar och Ernst af Sillén. Den förstnämnde var
son av en förmögen kopparslagare, som i slutet av
1860-talet flyttade från Härnösand till Stockholm och
där bodde först vid Sibyllegatan och sedan i ett av
honom inköpt hus vid Tyska brunn. Carl Albert var
en rikt begåvad, vänsäll och trofast yngling, som
utmärkte sig för stor flit och omfattande kunskaper och
med tiden blev anatomie prosektor vid Karolinska
institutet, professor vid Konstakademien och inspektor
för Tandläkareinstitutet. Tom Gelhaar bodde vid
Smala gränd, där hans fader, kammarmusikus Fredrik
G. ägde det här ovan omtalade huset. Om gubben
Gelhaar gingo många historier. Fastän de flesta av
dessa lära ha varit uppdiktade av Svante Hedin och
andra skämtare under samkvämnen på Operakällaren,
var dock Gelhaar utan tvivel ett ganska stort original,
och bland annat minns jag, hur vi pojkar hade mycket
roligt åt honom på septemberkvällarna, då vi voro på
besök hos Tom och hörde gubben skälla i sin lilla
trädgård. Där hade han nämligen ett par päronträd,
och för att skydda den härliga frukten mot tjuvar,
plägade han själv agera bandhund. Detsamma
berättades om protokollssekreteraren Pontin, ägare av den
stora trädgården vid Kaptensudden på Djurgården,
och bruket tycks sålunda ha varit ganska vanligt i
Gamla Stockholm.
Fredrik Gelhaar var gift med hovsångerskan Mathilda<noinclude>
<references/>
{{huvud|<small>17 — ''Forsstrand.''</small>|257|}}</noinclude>
d3wv1vjauu4t1on5gpc1q2za3zywi9z
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/276
104
204861
598975
2025-06-08T13:12:14Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598975
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Ficker, en av stjärnorna på kungl. teaterns lyriska
scen under 1830—50-talen och ett mycket artigt och
behagligt fruntimmer.
Ernst af Sillén var son av statskommissarien,
sedermera presidenten Otto Ferdinand af Sillén och hans
maka Ottilia Schærström. I deras vackra och
gästfria hem vid Norrmalmsgatan, numera Biblioteksgatan
32, i hörnet av Norra Humlegårdsgatan, umgicks jag
från barndomen långt in i mannaåldern och såg,
särskildt under 1870-talet, många framstående och
intressanta personer, såsom statsrådet, sedermera presidenten
C. J. Berg, statsrådet, sedermera landshövdingen P. A.
Bergström, landshövdingen Curry Treffenberg,
stadskommissarien Bruno Johansson, kommerserådet C. F. af Ström,
rektor A. W. af Sillén, bankiren C. G. Cervin, översten
M. L. Roos, medlemmar av släkterna Törnebladh,
Silversvärd, von Heijne m. fl. Under bordssamtalen och
samkvämen gick det stundom mycket livligt till, och de
politiska debatterna med inlägg av två så stridbara män
som Bergström och Treffenberg, vilka bland annat
excellerade i att tala latin, voro ofta mycket heta.
Under omväxlande framgångar och nederlag i skolan,
kamratliv och familjeumgänge löpte åren sålunda raskt
undan. Terminer och ferier avlöste varandra, och
examensdagarna, som avslutade de förra och inledde de
senare, voro nästan de enda tilldragelser, som bildade
märkligare avbrott i tillvaron och därför bäst bevarats
i minnet. De hade nämligen oavsedt den nyss nämnda
innebörden ett högtidligt förlopp och omfattades med
stort intresse. I olikhet med vad jag hört numera vara
förhållandet, voro de förbundna med verkliga förhör,
som pågingo i många timmar och under vilka lärjungarnas<noinclude>
<references/>
{{c|258}}</noinclude>
059lc63iiljvbzcugfu7v7evkqpseie
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/277
104
204862
598976
2025-06-08T13:15:24Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598976
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kunskaper i närvaro av föräldrar och målsmän,
examensvittnen och andra intresserade prövades. Lärare
och lärjungar voro högtidsklädda, och när allt var
över och avslutningen nalkades, uppträdde gumman
Bohman, iklädd vit sidenhatt och svart mantilj samt
mycket artig och charmant såsom läroverkets
värdinna. Då kom även skolans inspektor, kyrkoherden i
Jakobs och Johannes församlingar, hovpredikanten J. G.
Lundberg — en liten elegant prästman i teologie
doktorshatt, sidenkappa och ordnar. När han hade infunnit
sig, hälsats välkommen av rektorerna och bestigit
katedern, visste man, att dagens clou skulle komma,
nämligen hans avslutningstal, som år efter år hade
samma lydelse och däri han ej försummade att tala
om den »gröna torvan», varunder alla människor efter
jordelivet få sin vila, och till sist hemförlovade
ungdomen. Så följde sång under anförande av skolans
sång och teckningslärare, den glade och populäre,
men ej så litet tankspridde notarien Conny Burman
och slutligen bön och »[[Du som fromma hjärtan vårdar|Herre signe du och råde]]».
Psalmen sjöngs med mer än vanlig kläm, ty nu var
ju allt över, i hemmen väntade festmiddagen med
favoriträtter och vin, och så hägrade jullovet eller
sommarferierna med friluftsliv och frihet från skoltvång
och läxor.
Med varje termin som gick och varje examen som
hölls närmade man sig också det slutliga målet:
mogenhetsprövningen, förvärvet av den vita mössan och det
definitiva avskedet från skolan. För mig och mina
kamrater i övre sjunde klassen inträffade denna
betydelsefulla tilldragelse i slutet av maj 1873. Under de
närmast föregående åren hade läroverket i såväl lokalt<noinclude>
<references/>
{{c|259}}</noinclude>
qzlrtlhbpf52m3vwnwapgzhhrsykq9j
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/278
104
204863
598977
2025-06-08T13:18:07Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598977
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som andra hänseenden genomgått många förändringar.
Det gamla huset vid Regeringsgatan hade vid midten
av 1860-talet befunnits ej längre motsvara de anspråk
på utrymme, bekvämlighet och trevnad, som ställdes
på den högt ansedda läroanstalten, och sedan år 1865
den stora våningen en trappa upp i huset nr 17 vid
Ålandsgatan förhyrts och undergått en grundlig
reparation, togos lokalerna där samma år vid
höstterminens början i besittning. Där var allt nytt och fint.
Väggarna i de stora ljusa rummen voro antingen
oljemålade eller beklädda med fernissade tapeter i
ekmönster, och i de flesta klasserna hade de gamla
borden och de rygglösa bänkarna blivit ersatta med
ekmålade pulpeter. Före flyttningen hade gubben
Bohman i ett vackert tal uppmanat lärjungarna att ha
den gamla skolan i kärt minne samt väl vårda och
ej fara fram som vildar i de nya lokalerna. Det är
mycket möjligt, att man i glädjen över förändringen
fattade goda föresatser i bägge hänseendena; men vid
avskedet från Regeringsgatan gav sig kärleken till den
gamla skolan huvudsakligen luft i att under skrik och
skratt kasta bord och stolar huller om buller och i
andra vilda upptåg.
Under de närmast följande åren upprätthöll
läroverket framgångsrikt sitt pedagogiska anseende, men
mot slutet av decenniet inträdde en förändring och
lärjungeantalet började minskas. Anledningarna härtill
voro många. Nya Elementarskolan och Stockholms
Atheneum voro svåra konkurrenter, rekryteringen med
nya lärjungar skedde huvudsakligen i de högre
klasserna, där en hop ynglingar, som av en eller annan
anledning ej haft framgång i eller misslyckats i andra skolor,<noinclude>
<references/>
{{c|260}}</noinclude>
i7uqnveurq0ta68fdywt2m7ia3dzyn6
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/279
104
204864
598978
2025-06-08T13:23:22Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598978
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>höllo sitt intåg och tillförde läroverket element, som ej
bidrogo till upprätthållandet av disciplinen och av skolans
anseende. »Bohmans gossar» — den lilla stamtrupp
ordentliga och skötsamma lärjungar, som hållit Lyceums
fana högt och i varm tillgivenhet slutit sig kring sin gamle
avhållne rektor blevo en försvinnande minoritet bland
mer eller mindre typiska galgfåglar, vilka uppsökte skolan
för att nolens volens och på ledigaste sätt och kortaste
tid klara studentexamen. Gubben Bohman förde, fastän
sjuklig och utarbetad, en seg kamp för att hålla sitt
livsverk uppe, men till sist måste han ge tappt och
år 1875 besluta sig för att med de då omkring sextio
återstående lärjungarna uppgå i Stockholms Atheneum.
Därmed hade Lyceum spelat ut sin roll, men historien
om dess verksamhet bildar ett innehållsrikt och
intressant kapitel i det stockholmska
undervisningsväsendets annaler.<ref>För kunskapen härom hänvisas, oavsedt den ovan anförda uppsatsen i S:t Eriks årsbok, till {{Spärrad|Conny Burmans}} ''Minnen'', Sthlm 1904, och N. & E. {{Spärrad|Selanders}} ''Två gamla stockholmares anteckningar'', Sthlm 1920.</ref>
{{linje|5em}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|261}}</noinclude>
o5g42qszce27qmrdiyh1xfn6gxfe27l
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/280
104
204865
598979
2025-06-08T13:40:24Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598979
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">NÅGRA LIDINGÖMINNEN.</h2>
Ungefär samtidigt med mina föräldrars bosättning
på Ladugårdslandet beslöt sig min fades för att
anskaffa ett sommarställe. Han älskade det riktiga
landtlivet och hade några år efter det farfar lämnat Svartsjö
på arrende innehaft slottsträdgården där och ivrigt
sysslat med trädgårdsskötsel. Resorna till och från
Svartsjö voro emellertid för långa och tidsödande för
att kunna förenas med hans många befattningar och
verksamhet i Stockholm, och han såg sig därför om
efter en uppehållsort närmare staden. Valet föll på
Torsvik å Lidingön, där han efter k. sekter Janne
Björckmans frånfälle köpte en av honom uppförd,
halvfärdig sommarvilla. Denna fullbordades och bestod
av sex rum och kök och en liten förstukvist, som efter
några år avlägsnades och ersattes med en större
glasveranda. Det lilla trevliga, i en ganska egendomlig
stil uppförda huset låg på ett från Torsvikshemmanet
avskildt område, varför i tomtören årligen erlades
trettio riksdaler. Läget var härligt, i utkanten av en
vacker björkhage, och på tomten stodo två gamla
väldiga ekar samt en utomordentligt vacker och
lummig hängbjörk, vilken bildade en naturlig lövsal
utanför den åt Lilla Värtan vettande gaveln. Sedan bygget
var färdigt, började ordnandet av tomten med
anläggning av en liten prydnads-, frukt- och köksträdgård,<noinclude>
<references/>
{{c|262}}</noinclude>
5n3yw6r8ze52ybea5maod9oojd2zsqb
Från Slottsbacken till Ladugårdslandet/Kapitel 7
0
204866
598981
2025-06-08T13:42:51Z
Thuresson
20
Kap 7
598981
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu" from=200 to=279 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet|07]]
og54cqftehhn8g1w4g8l0p06hlkrgzg
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/300
104
204867
598982
2025-06-08T13:52:33Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598982
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">PERSONREGISTER.</h2>
:''Ankarfall, Johan;'' sjöman; sid. 13.
:''Arfvidsson, Nils;'' protokollssekreterare; sid. 69, 70.
:''Björckman, Augusta;'' mademoiselle; sid. 184–187, 192.
:''Björckman, Johan Lorentz;'' k. sekter; sid. 184.
:''Björckman, Lars;'' pistolsmed, rustmästare; sid. 184.
:''Björckman, Nils Lorentz;'' rustmästare; sid. 184, 185.
:''Blanche, August;'' författare; sid. 199, 208, 209.
:''Bohman, Carl Johan;'' rektor; sid. 244, 246, 250.
:''Bolin, Sophie Louise, f. von Düben;'' sid. 19, 37.
:''Boström, Erik Gustaf;'' brukspatron, statsminister; sid. 225.
:''Boström, Gustava;'' garderobsmamsell; sid. 216, 217.
:''Boström, Philip;'' ryttmästare, landshövding; sid. 225.
:''Breant, Isaac;'' handelsman, kommissarie; sid. 2—5.
:''Carl XII;'' sid. 96—108.
:''Carl XIV Johan;'' sid. 29, 30, 35.
:''Carl XV;'' sid. 201.
:''Clerck, Carl;'' uppbördskommissarie; sid. 174.
:''Davel, Augusta;'' fröken; sid. 59, 62, 216.
:''Davel, Carl Johan;'' major; sid. 58, 62, 63, 216.
:''Davel, Carl Ludvig;'' överste; sid. 58.
:''Dahlqvist, Greta;'' aktris, g. m. frih. ''N. von Höpken;'' sid. 222.
:''Dalin, Olof von;'' kansliråd, skald; sid. 129, 174.
:''Dassau, Fredrik Wilhelm;'' överste; sid. 58, 59.
:''Dassau, Julie;'' fröken; sid. 54, 59—61, 216.
:''du Chaillu, Paul Belloni;'' forskningsresande; sid. 229—232.<noinclude>
<references/>
{{c|282}}</noinclude>
ju9vptjom344d2dgs0tnr1aggtawld4
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/301
104
204868
598983
2025-06-08T14:00:46Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598983
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>:''Düben, Anders;'' organist, hovkapellmästare; sid. 79–86.
:''Düben, Anders von;'' friherre, hovmarskalk; sid. 144—149.
:''Düben, Anders Gustaf von;'' friherre, major; sid. 163, 164.
:''Düben, Antoinette Sophie von;'' fröken; sid. 149, 150.
:''Düben, Carl Bernhard Ulrik von;'' frih., v. häradsh.; sid. 57, 232.
:''Düben, Carl Wilhelm von;'' greve, riksråd; sid. 143.
:''Düben, Cathrine von;'' fröken; sid. 114, 115.
:''Düben, Charlotta Gustava von;'' f. von Düben; sid. 57, 162, 163.
:''Düben, Cecilia von;'' f. Bäck i Finland; sid. 57, 216.
:''Düben, Emerentia von;'' kammarfröken; sid. 119—138.
:''Düben, Gustaf;'' hovkapellmästare; sid. 86—90.
:''Düben, Gustaf von;'' friherre, hovmarskalk; sid: 17, 94–118.
:''Düben, Gustaf von;'' friherre, överjägmästare; sid. 17, 18.
:''Düben, Gustaf von;'' greve, chargé d'affaires; sid. 137, 143, 144.
:''Düben, Gustaf Henrik von;'' friherre; sid. 18, 42—44.
:''Düben, Gustaf Johan Wilhelm von;'' frih., professor; sid. 44, 114, 218, 222—233.
:''Düben, Hans Georg;'' sockerbagare, hovkonditor; sid. 85, 91, 92.
:''Düben, Helma von'', f. ''von Schoting;'' sid. 57, 232.
:''Düben, Henrik Jakob von;'' frih., hovmarskalk; sid. 18, 157–162.
:''Düben, Joachim von;'' friherre, godsägare; sid. 37, 38.
:''Düben, Joachim von, d. y.;'' friherre, riksråd; sid. 150—156.
:''Düben, Joachim von, d. ä.;'' frih. (greve), riksråd; sid. 138—140.
:''Düben, Johan Carl von;'' frih. major; sid. 15, 17, 19—23.
:''Düben, Johanna Helena von'', f. ''Angerstein;'' sid. 17, 114.
:''Düben, Lotten von'', f. ''von Bahr;'' sid. 218–222.
:''Düben, Magdalena Catharina von'', f. ''Tibelia;'' sid. 15, 20—23.
:''Düben, Magnus Wilhelm von;'' frih., akad. adjunkt; sid. 41, 42, 43.
:''Düben, Michael;'' rådman, ludi moderator; sid. 79.
:''Düben, Petronella von;'' f. Sutthoff; sid. 44, 218.
:''Düben, Sara von'', f. ''Törne;'' sid. 95, 96, 115–117.
:''Düben, Ulrik Wilhelm von;'' frih., kapten; sid. 18, 26, 40, 41, 44.
:''Düben, Ulrik Wilhelm von;'' frih. överstelöjtn.; sid. 17, 18, 25—27.
:''Ekström, Fredrika;'' mamsell; sid. 192, 194.
:''Ekström, Johan Albert;'' hovpredikant; sid. 75, 76.
:''Ekström, Sophie'', f. ''Lagerholm;'' sid. 75, 76.<noinclude>
<references/>
{{c|283}}</noinclude>
syyf31hzjr2mgn9s6e93cvrthxlp186
598984
598983
2025-06-08T14:01:43Z
Thuresson
20
598984
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>:''Düben, Anders;'' organist, hovkapellmästare; sid. 79–86.
:''Düben, Anders von;'' friherre, hovmarskalk; sid. 144—149.
:''Düben, Anders Gustaf von;'' friherre, major; sid. 163, 164.
:''Düben, Antoinette Sophie von;'' fröken; sid. 149, 150.
:''Düben, Carl Bernhard Ulrik von;'' frih., v. häradsh.; sid. 57, 232.
:''Düben, Carl Wilhelm von;'' greve, riksråd; sid. 143.
:''Düben, Cathrine von;'' fröken; sid. 114, 115.
:''Düben, Charlotta Gustava von;'' f. von Düben; sid. 57, 162, 163.
:''Düben, Cecilia von;'' f. ''Bäck i Finland;'' sid. 57, 216.
:''Düben, Emerentia von;'' kammarfröken; sid. 119—138.
:''Düben, Gustaf;'' hovkapellmästare; sid. 86—90.
:''Düben, Gustaf von;'' friherre, hovmarskalk; sid: 17, 94–118.
:''Düben, Gustaf von;'' friherre, överjägmästare; sid. 17, 18.
:''Düben, Gustaf von;'' greve, chargé d'affaires; sid. 137, 143, 144.
:''Düben, Gustaf Henrik von;'' friherre; sid. 18, 42—44.
:''Düben, Gustaf Johan Wilhelm von;'' frih., professor; sid. 44, 114, 218, 222—233.
:''Düben, Hans Georg;'' sockerbagare, hovkonditor; sid. 85, 91, 92.
:''Düben, Helma von'', f. ''von Schoting;'' sid. 57, 232.
:''Düben, Henrik Jakob von;'' frih., hovmarskalk; sid. 18, 157–162.
:''Düben, Joachim von;'' friherre, godsägare; sid. 37, 38.
:''Düben, Joachim von, d. y.;'' friherre, riksråd; sid. 150—156.
:''Düben, Joachim von, d. ä.;'' frih. (greve), riksråd; sid. 138—140.
:''Düben, Johan Carl von;'' frih. major; sid. 15, 17, 19—23.
:''Düben, Johanna Helena von'', f. ''Angerstein;'' sid. 17, 114.
:''Düben, Lotten von'', f. ''von Bahr;'' sid. 218–222.
:''Düben, Magdalena Catharina von'', f. ''Tibelia;'' sid. 15, 20—23.
:''Düben, Magnus Wilhelm von;'' frih., akad. adjunkt; sid. 41, 42, 43.
:''Düben, Michael;'' rådman, ludi moderator; sid. 79.
:''Düben, Petronella von;'' f. Sutthoff; sid. 44, 218.
:''Düben, Sara von'', f. ''Törne;'' sid. 95, 96, 115–117.
:''Düben, Ulrik Wilhelm von;'' frih., kapten; sid. 18, 26, 40, 41, 44.
:''Düben, Ulrik Wilhelm von;'' frih. överstelöjtn.; sid. 17, 18, 25—27.
:''Ekström, Fredrika;'' mamsell; sid. 192, 194.
:''Ekström, Johan Albert;'' hovpredikant; sid. 75, 76.
:''Ekström, Sophie'', f. ''Lagerholm;'' sid. 75, 76.<noinclude>
<references/>
{{c|283}}</noinclude>
ak6uo0i4xhka7e38gkliakakuwmyf2b
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/302
104
204869
598985
2025-06-08T14:08:07Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598985
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>:''Emporagrius, Erik Gabrielsson;'' hovpredikant, pastor primarius, biskop; sid. 1, 2.
:''Fahlgren, C. A.;'' kryddkrämare, landskapsmålare; sid. 197.
:''Feilitzen, Otto Fabian von;'' rektor, arkivarie; sid. 247.
:''Feychting, Franz;'' gulddragare; sid. 241.
:''Feychting, Robert;'' järnkramhandlare; sid. 241.
:''Fjellner, Anders;'' kyrkoherde; sid. 227, 228.
:''Fleming, C. A.;'' greve, riksmarskalk; sid. 35—38.
:''Forsstrand, Johan;'' hovlakej; sid. 11–16.
:''Forsstrand, Johan Erik;'' hovkamrer; sid. 10–78.
:''Forsstrand, Johan Fredrik;'' hovintendent; sid. 45, 183-277.
:''Forsstrand, Sophie'', f. ''Malmberg;'' sid. 44, 182, 184, 193, 224.
:''Forsstrand, Ulrika Charlotta'', f. ''von Düben;'' sid. 15, 16—39.
:''Fredman, Johan;'' hovurmakare; sid. 179.
:''Gelhaar, Fredrik;'' kammarmusikus; sid. 257.
:''Gelhaar, Mathilda'', f. ''Ficker;'' sid. 258.
:''Gelhaar, Tom;'' postmästare; sid. 235, 257.
:''Granholm, C. F.;'' bleckslagare; sid. 207.
:''Hallgren, Sophie'', f. ''Söderlund;'' sid. 187, 189.
:''Hallström, Gustaf Fredrik;'' regementspastor; sid. 248.
:''Hartman, Christian;'' brännmästare; sid. 11, 58.
:''Hartman, Christian August;'' kontorsskrivare; sid. 58.
:''Herlin, Sven;'' landskapsmålare; sid. 198, 199, 215.
:''Hildebrand, Claës Henrik;'' kapten; sid. 17, 18.
:''Hildebrand, Helena Gustafva'', f. ''von Düben;'' sid. 17, 24—26, 30.
:''Holm, Gerhard;'' professor; sid. 255.
:''Horn, {{Rättelse|Avid|Arvid}} Bernhard;'' greve, riksråd, kanslipresident; sid. 98, 108, 109.
:''Horn, Ebba;'' kung Fredriks mätress, riksgrevinna, sedan gift med riksrådet greve S. Barck; sid. 173.
:''Horn, Inga;'' f. ''Törnflycht;'' sid. 98.
:''Hultman, Johan;'' taffeltäckare; sid. 94, 101.
:''Indebetou, Johan;'' handlande, rådman, borgmästare; sid. 3—6.
:''Isaacson, A. F.;'' hökare; sid. 207.
:''Jansson, Carl Alfred;'' skollärare; sid. 249.<noinclude>
<references/>
{{c|284}}</noinclude>
iuux2yj9mag3exulxcmdrq3serbycn9
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/303
104
204870
598986
2025-06-08T14:13:37Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598986
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>:''Kindelius, Carl Edvard;'' godsägare; sid. 47, 72, 275.
:''Læstadius, Johan;'' kyrkoherde; sid. 229.
:''Lindmarck, Johan;'' komminister; sid. 170.
:''Lindström, C. A.;'' professor; sid. 257.
:''Lundberg, J. G.;'' hovpredikant, kyrkoherde; sid. 259.
:''Löven, Axel Wilhelm;'' frih. godsägare; sid. 19, 163.
:''Löven, Barbro;'' fröken; sid. 173.
:''Löven, Otto Wilhelm;'' frih., godsägare; sid. 163.
:''Malmberg, B. C.;'' hovintendent; sid. 256.
:''Malmberg, Fredrik;'' ingenjör; sid. 255—257.
:''Malmsten, Per Henrik;'' professor; sid. 53.
:''Meijerfelt, Johan August;'' greve, fältmarskalk; sid. 97, 98.
:''Nerman, Samuel Wilhelm;'' livmedikus; sid. 71, 195.
:''Oxenstierna, Bengt;'' greve, kanslipresident; sid. 2, 4.
:''Oxenstierna, Gabriel;'' greve, riksskattmästare; sid. 1, 2.
:''Piehl, Carl;'' bagare; sid. 207, 241.
:''Piehl, Fritz;'' bagare; sid. 207, 241.
:''Piper, Carl;'' greve, k. råd; sid. 98.
:''Piper, Carl Fredrik;'' greve, president; sid. 173.
:''Piper, Christina'', f. ''Törnflycht;'' sid. 98.
:''Planting-Bergloo, Hedvig;'' fröken; sid. 49—57.
:''Planting-Bergloo, Sophie;'' fröken; sid. 52, 53.
:''Possieth, Catharina'', f. ''Bonde;'' sid. 169–181.
:''Possieth, Johan;'' hovpredikant, kyrkoherde; sid. 166—171.
:''Rath, Gustaf Johan;'' rådman, borgmästare; sid. 170—171, 179.
:''Ridderstad, Axel;'' v. häradshövding; sid. 221,
:''Ridderstad, Wilhelm;'' överste; sid. 221.
:''Rosenblad, Antoinette'', f. ''von Düben;'' sid. 19, 37.
:''Rothlieb, Magdalena Cornelia;'' fröken; sid. 16, 24, 39, 40, 49.
:''Rundgren, Claës Herman;'' biskop; sid. 47, 237—240, 241.
:''Rundgren, Johan August;'' handlande; sid. 46, 205.
:''Röök, Lars Jakob von;'' hovintendent; sid. 65-69.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|285}}</noinclude>
m7iuqzaehn0mtmt1rr1i3fb9clu1ldt
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/304
104
204871
598987
2025-06-08T14:19:04Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598987
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>:''Santesson, Carl;'' professor; sid. 44, 216, 218.
:''Santesson, Mina'', f. ''von Düben;'' sid. 44, 217, 218.
:''Sillén, Ernst af;'' räntmästare, kammarherre; sid. 257, 258.
:''Sillén, Otto Ferdinand af;'' president; sid. 258.
:''Sparre, Gustaf Adolf;'' greve riksmarskalk; sid. 53, 54.
:''Sundstedt, Johan;'' skräddarmästare; sid. 207, 209.
:''Sundstedt, Johan Leonard;'' kapten; sid. 221.
:''Svensson, Ferdinand;'' notarius publicus; sid. 220, 235.
:''Taube, Hedvig'', fröken, riksgrevinna ''von Hessenstein;'' sid. 123—126.
:''Tersmeden, Carl;'' amiral; sid. 121, 123.
:''Tessin, Carl Gustaf;'' greve, kanslipresident; sid. 109, 130, 138.
:''Tessin, Nicodemus d. y.;'' greve, riksråd; sid. 97, 108, 109.
:''Teuchler, Anton;'' v. häradshövding; sid. 235.
:''Ulfsparre, F. A.;'' överjägmästare; sid. 17, 36.
:''Ulfsparre, Gustaf Erland;'' löjtnant; sid. 25, 26.
:''Ulrika Eleonora d. y.;'' sid. 102—106, 119–138.
:''Wahlberg, Alfred;'' landskapsmålare, professor; sid. 202.
:''Wahlbergson, Erik;'' porträttmålare; sid. 190.
:''Wahlqvist, E.;'' landskapsmålare; sid. 200.
:''Wedberg, Johan;'' hökare, stadsmajor; sid. 267.
:''Vedberg, Johan Otto;'' justitieråd; sid. 267, 268.
:''Vegesach, J. F. E.;'' friherre, major; sid. 163.
:''Wiesendorff, Matthias;'' handlande; sid. 5.
:''Winqvist, Per;'' hemmansägare; 264, 275.
:''Witte, Edvard;'' godsägare; sid. 270—272.
:''Wrangel, Tönnes Fredrik;'' frih., kammarherre; sid. 220.
:''Zetterberg, Johan;'' v. talman, godsägare; sid. 266, 267.
:''Zetterberg, Harald;'' godsägare; sid. 266.
:''Åbergsson, Victor;'' justitieråd; sid. 220.
:''Ölander, Johan;'' pianospelare; sid. 222.
:''Ölander, P. A.;'' tullkontrollör, kompositör; sid. 268.
{{linje|5em}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|286}}</noinclude>
9m1x9k0o8c5vko4gotgm5kuip29qkd6
598988
598987
2025-06-08T14:22:30Z
Thuresson
20
598988
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>:''Santesson, Carl;'' professor; sid. 44, 216, 218.
:''Santesson, Mina'', f. ''von Düben;'' sid. 44, 217, 218.
:''Sillén, Ernst af;'' räntmästare, kammarherre; sid. 257, 258.
:''Sillén, Otto Ferdinand af;'' president; sid. 258.
:''Sparre, Gustaf Adolf;'' greve riksmarskalk; sid. 53, 54.
:''Sundstedt, Johan;'' skräddarmästare; sid. 207, 209.
:''Sundstedt, Johan Leonard;'' kapten; sid. 221.
:''Svensson, Ferdinand;'' notarius publicus; sid. 220, 235.
:''Taube, Hedvig'', fröken, riksgrevinna ''von Hessenstein;'' sid. 123—126.
:''Tersmeden, Carl;'' amiral; sid. 121, 123.
:''Tessin, Carl Gustaf;'' greve, kanslipresident; sid. 109, 130, 138.
:''Tessin, Nicodemus d. y.;'' greve, riksråd; sid. 97, 108, 109.
:''Teuchler, Anton;'' v. häradshövding; sid. 235.
:''Ulfsparre, F. A.;'' överjägmästare; sid. 17, 36.
:''Ulfsparre, Gustaf Erland;'' löjtnant; sid. 25, 26.
:''Ulrika Eleonora d. y.;'' sid. 102—106, 119–138.
:''Wahlberg, Alfred;'' landskapsmålare, professor; sid. 202.
:''Wahlbergson, Erik;'' porträttmålare; sid. 190.
:''Wahlqvist, E.;'' landskapsmålare; sid. 200.
:''Wedberg, Johan;'' hökare, stadsmajor; sid. 267.
:''Vedberg, Johan Otto;'' justitieråd; sid. 267, 268.
:''Vegesach, J. F. E.;'' friherre, major; sid. 163.
:''Wiesendorff, Matthias;'' handlande; sid. 5.
:''Winqvist, Per;'' hemmansägare; 264, 275.
:''Witte, Edvard;'' godsägare; sid. 270—272.
:''Wrangel, Tönnes Fredrik;'' frih., kammarherre; sid. 220.
:''Zetterberg, Johan;'' v. talman, godsägare; sid. 266, 267.
:''Zetterberg, Harald;'' godsägare; sid. 266.
:''Åbergsson, Victor;'' justitieråd; sid. 220.
:''Ölander, Johan;'' pianospelare; sid. 222.
:''Ölander, P. A.;'' tullkontrollör, kompositör; sid. 268.
{{linje|5em}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|286}}</noinclude>
i0vedadnisyw0wsxyzf27s96k8n3ad0
Från Slottsbacken till Ladugårdslandet/Personregister
0
204872
598989
2025-06-08T14:22:40Z
Thuresson
20
Ny
598989
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu" from=300 to=304 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet|Personregister]]
[[Kategori:Register]]
k2804z94ujm95jlzmuf1fceqxqhorp6
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/297
104
204873
598990
2025-06-08T14:32:05Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598990
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|TILLÄGG}}.</h2>
Jämte de porträtt av medlemmar av släkten von
Düben, av vilka reproduktioner finnas införda i denna
bok, har jag erhållit kännedom om följande till släktens
äldre generationer sig hänförande bilder:
{{Spärrad|''På Ökna i Södermanland''}}, enligt meddelande av
framlidne friherre {{Spärrad|J. C. Åkerhielm}}:
:Kammarfröken ''Emerentia von Düben'' (antagligen replik av det i boken återgivna);
:riksrådet, friherre (greve) ''Joachim von Düben, d. ä.'';
:riksrådet, friherre ''Joachim von Düben d. y.'' (replik av det dr {{Spärrad|Lindencrona}} tillhöriga);
:friherrinnan ''Cornelia Florentina von Düben'', f. ''Hildebrand'';
:hovjunkaren, greve ''Joachim von Düben'';
:grevinnan ''Louise Renata Henrietta von Düben'', f. ''von Schönburg-Wechselburg;''
:löjtnanten vid Livgardet till häst, greve ''Gustaf von Düben;''
:''densamme som yngling;''
:grevinnan ''Ebba Catharina Lovisa Fredrika von Düben'', f. ''Löwenhielm;''
:löjtnanten vid Livregementets husarkår, greve ''Carl Gustaf von Düben''.
Samtliga dessa äro oljemålningar.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|279}}</noinclude>
olqo1vyac6gc9q9dpoy68d8ktih3e5c
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/298
104
204874
598991
2025-06-08T14:36:52Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598991
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{Spärrad|''På Trolle-Ljungby i Skåne''}}, enligt meddelande av
överstekammarjunkaren, greve H. Trolle-Wachtmeister:
:riksrådet, greve ''Carl Wilhelm von Düben;''
:grevinnan ''Ulrika von Düben'', f. ''von Düben;''
:grevinnan ''Ulrika Eleonora Bielke'', f. ''von Düben;''
:grevinnan ''Sara Margareta Posse'', f. ''von Düben''.
{{Spärrad|''Hos dr A. Lindencrona, Mariestad:''}}
:friherrinnan ''Julie von Düben'', f. ''af Petersens'' (pastell av {{Spärrad|G. Lundberg}}).
{{Spärrad|''Hos professorskan M. L. Berg, f. Santesson, Stockholm:''}}
:friherrinnan ''Ulrika Eleonora von Düben'', f. ''Hildebrand'' (miniatyr).
{{Spärrad|''I utrikesdepartementet:''}}
:riksrådet, friherre ''Joachim von Düben, d. y.;''
:riksrådet, greve ''Carl Wilhelm von Düben.''
På Södra Lindved i Skåne förvaras en grupptavla,
föreställande lagman Magnus Flinck och hans familj.
F:s äldsta dotter Catharina blev såsom förut omtalats,
år 1813 gift med kaptenen, friherre Ulrik Wilhelm von
Düben. Till fullständigande av de om honom lämnade
uppgifterna (sid. 44) må meddelas, att han år 1808
såsom löjtnant vid Livgardet kom till Skåne för att
inöva och föra lantvärn mot väntad dansk invasion, att
han blev bekant i Flinckska familjen och efter erhållet
avsked och år 1812 ingången trolovning bosatte sig i
Skåne och ägnade sig åt jordbruk. Genom sitt gifte
blev han innehavare av Södra Lindveds och Kärrtorps
fideikommissegendomar.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|280}}</noinclude>
0fgxtdgeirbz7fge8r5r1zin95p30ob
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/299
104
204875
598992
2025-06-08T14:39:23Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598992
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Den sid. 201 införda bilden av Carl XV och hans
samtida sluter sig blott indirekt till texten, men torde
kunna påräkna intresse, dels därför att
originalfotografien sannolikt är mycket sällsynt, och dels därför
att man på densamma återfinner de allra flesta av
decenniets eller tidsskedets framstående män och kvinnor
inom skilda verksamhetsområden.
{{c|★}}
{{c|{{Större|RÄTTELSE.}}}}
Sid. 28 rad 9 nerifrån stâr illustrerade, skall vara illuminerade.
{{c|★}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|281}}</noinclude>
ft03w5gej4qwvo4033lbkb3f9q4nasl
Från Slottsbacken till Ladugårdslandet/Tillägg
0
204876
598993
2025-06-08T14:40:27Z
Thuresson
20
Ny
598993
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu" from=297 to=299 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet|Tillägg]]
e23amryfywx6jsbm23aynbtfwy8r5by
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/305
104
204877
598995
2025-06-08T14:45:44Z
Thuresson
20
/* Utan text */
598995
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/306
104
204878
598996
2025-06-08T14:45:52Z
Thuresson
20
/* Utan text */
598996
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/307
104
204879
598997
2025-06-08T14:46:01Z
Thuresson
20
/* Utan text */
598997
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki
Sida:Från Slottsbacken till Ladugårdslandet 1921.djvu/308
104
204880
598998
2025-06-08T14:46:10Z
Thuresson
20
/* Utan text */
598998
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki
Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/972
104
204881
598999
2025-06-08T15:29:00Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
598999
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|212}}</noinclude>idevidriga portal af huggen sandsten läses å östra
anslagsmuren. <i>Nya dörrar och fönster insattes år
1841.</i> Vi utelemma det namn, hvilket står derunder;
ty det förtjenar ej att omtalas.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr
utgör 19.8 samt i vester och öster 17.8, betäckes med
ett vanligt tunnhvalf af bräder. Å södra sidomuren
finnes en ingång. Yttre omfattningen har en kolonn å
hvarje sida emellan breda poster och lika breda
murhörn. Baserne stå på tärningformiga grundstenar och
äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och
hvartdera prydes med ett framskjutande
menniskohufvud och omgifvande bladslingor. Posterne, som hvila
på hög tröskel, ha uppburit ett rakt dörrfält, hvilket i
en sednare tid blifvit vårdslöst uthugget till en ojemn
rundbåge. Likväl ha å dörrfältet, som består af fin
sandsten, några halfupphöjda figurer blifvit bibehållna.
Dessa figurer äro följande. S. Petrus håller två
nycklar i högra och en bok i venstra handen. Jemte
honom men något längre ned räcker en man från vestra
sidan venstra och en från östra högra handen, af
hvilka den förre håller högra handen om lifvet och den
sednare venstra på bröstet. Nedanföre till vester
håller en man högra handen på bröstet och en rulle i
venstra. Midt deremot håller en annan venstra handen
på bröstet och med högra manteln. Dessa fem
personer, som stå upprätt, ha glorior och fotsida mantlar.
Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången har ett stort fönster, hvilket
liknar skeppets, nyligen blifvit uppbrutet. Å norra
sidomuren märkas spår efter ett ganska litet rundbågigt
och snedsmygigt fönster med hög bröstning.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
bwwhmx50fumiokvchmtnugse46jn9zp
Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/973
104
204882
599000
2025-06-08T15:31:36Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
599000
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|213}}</noinclude>Utsprånget, som håller i inre bredd 17.1,
betäckes med ett halft kupolhvalf. Utvändigt prydes
utsprånget med fina lodräta rundstafvar, hvilka på lika
afstånd från hvarandra förenas med skarpkantiga
rundbågar. Af åtta sådana framsprång återstå blott fem,
ty tre åt söder ha söndervittrat. Dessa rundstafvar
ådagalägga, att utsprånget haft eller ännu har under
jordfyllningen skråkantiga socklar, från hvilka de
enligt vanlig anordning uppgått. Å utsprånget finnas tre
fönster, som ut- och invändigt äro snedsmygiga och
rundbågiga. Af dessa fönster äro det sydöstra och
nordöstra utvidgade och försedda med rakslutna
träkarmar.
Ett muradt altarbord står i utsprånget. En
altartafla, hvilken föreställer nattvarden, är af sandsten.
Detta dåliga arbete har 1667 tillkommit och förtjenar
ingen beskrifning.
Tornet innehåller fyra afdelningar öfver hvarandra.
Socklarne, som äro temligen höga och bestå af en stor
skråkant med en grof rundstaf derpå, utgöras af
huggen kalksten.
Första afdelningen, hvilken håller i
söder och norr 24.9 samt i vester och öster 20.0,
uppbär ett lågspetsigt korshvalf med raka och uppåtgående
kappor. En rundbågig ingång på midten af vestra
sidomuren är helt och hället vandaliserad både till sin
yttre och inre omfattning. Tornbågen är i en sednare
tid utvidgad, hvadan svåra sprickor tillkommit; ett
farligt företag af okunniga handtverkare.
En rundbågig ingång i norra sidomuren nära östra
ändan inleder till en trappa, som uppgår åt vester och
sedan sträcker sig genom vestra sidomuren, på midten
hvaraf en likadan ingång öppnar sig till andra afdel-<noinclude>
<references/></noinclude>
3sujt3ggd74mfkt9ut090w15vg9mez6
Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/974
104
204883
599001
2025-06-08T15:33:58Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
599001
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|214}}</noinclude>ningen. Midt öfver sistberörde ingång finnes en
rundbågig glugg. Något öfver första afdelningens takhvalf
ligger ett bjelklag med plankor. Derifran utför en
raksluten genomgång till ett galleri å södra och en
likadan till ett sådant å norra sidan. Södra galleriet
har åt söder tre öppningar, hvilka atskiljas af två
fyrkantiga tjocka och korta pelare med motsvarande
pilastrar. Hvarken de förra eller de sedmare ha socklar,
men deremot karnisade kransar. I hvarje öppning står
en smärt midtkolonn med bägarlik bas och likadant
kapitäl. På hvarje kolonn hvila tvenne små
lågspetsiga bågar, som begge bestå af en enda häll. Utanför
hvarje öppning finnes en rundbågig omfattning. Norra
galleriet liknar det nyssbeskrifna, men detsamma har
en rund och två åttkantiga kolonner. Enär gallerierne
hvila på den första afdelningens södra och norra
sidomurar och den andras måst i söder och norr indragas,
så ha ifrån den vestra och östra sidomuren grofva
rundbågar blifvit inslagna för uppbärande af den södra
och norra, till vilka galleriernas luttak sluta sig. För
att stärka begge dessa bärbågars vederlag ha
gallerierne blifvit åt ändarna sammantryckta, hvadan ingen
glugg kunnat i någotdera öppnas åt vester. Ja, de ha
vid hvarje ända blifvit upptill bröstningen igenmurade.
Dock ha genom bärbågarnas svaghet och nyligen
gjorda utbrytningar å tornbågen och å skeppets sidomurar
ganska vådliga remnor tillkommit. Om dessa skador
ej snart afhjelpas med pålitliga ankarstänger, torde en
instörtning ej låta länge vänta på sig.
Från trappan i vestra sidomurens södra ända
inleder en raksluten ingång i tredje afdelningen, som på
midten af vestra sidan har en större glugg med tre-<noinclude>
<references/></noinclude>
95t0kgftmktx4lw9cdhu9xe8hiqkvjp
Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/975
104
204884
599002
2025-06-08T15:36:21Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
599002
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|215}}</noinclude>bladig betäckning. Midt öfver denna glugg märkes en
liten fyrbladig ljusöppning.
Fjerde afdelningen har å hvarje sida två gluggar,
i hvilka flere lemningar ses af små spetsbågar, som
uppburits af midtkolonner. Nu finnes blott en enda
kolonn nemligen å södra sidan i behåll, men alla de
öfriga äro ersatta med trästycken. De yttre
omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre
rätvinkliga och lågrakspetsiga. Några fot under
gluggarna märkes å hvarje sida en skråkantig indragning.
Tornet har ett röste i vester och ett i öster. Att
der funnits ett röste i söder och ett i norr lider intet
tvifvel. Hvardera af de öfverblifna röstena har tre
gluggar, af hvilka de två nedre äro temligen väl bibehållna
och likna de nyssberörda, men den öfre är afbruten
och vanställd. I östra röstets ena glugg qvarstår en
smärt midtkolonn med bägarlikt kapitäl. Tornet har
åttkantig spira, och murarnas hela höjd skall enligt
uppgift utgöra 120.0.
Om kyrkans ålder finnes ingen uppgift från
medeltiden, dock bär hennes bestämda hållning härom
vittnesbörd. Skeppet koret och utsprånget, som
ursprungligen blifvit utförda i temligen ren rundbågsstil,
ha troligtvis uppstått vidpass år 1200, men tornet,
hvilket röjer öfvergång till spetsbågsstil, är
förmodligen nära ett sekel yngre.
Vid korets norra sida ses en usel sakristia, som
blifvit i sednare tid uppförd, men vid tornets norra
sida ligger ett ännu vanprydligare stort magasin. Det
måste beklagas, att denne helgedom blifvit på många
sätt vanställd.
{{linje|5em}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
ccnrtyzhpunipdedobiupv6q3jqjj9x
Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/976
104
204885
599003
2025-06-08T15:39:20Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
599003
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Hablingbo.</h2>
Föga öfver ½ mil i nordvest från Hafdhem har
Hablingbo ett temligen högt läge i en bördig men skoglös
trakt. Sistnämnda kyrka utgöres af ett aflångfyrkantigt
skepp, ett likadant men mindre kor och ett fyrkantigt
torn i vester. Skeppet består af huggen, men koret
och tornet af huggen och tuktad sandsten. Några
partier äro utförda af huggen och slipad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i bredd 41.8 och
i längd 53.9 samt i murtjocklek 6.7, har höga och
stora socklar, hvilka äro skråkantiga och rundstafviga.
Två kolonner, som stå i skeppet, uppbära sex
korshvalf med sju skiljebågar. Kolonnerne ha höga och
skråkantiga grundstenar och derpå attiska baser med
fyrkantiga framsprång öfver plinternas hörn för
tillärnade skyddsblad. Skaften, hvilka utgöras af hela
rundstycken och hålla 8.6 i omkrets, äro ovanligt tjocka
i jemförelse med sin höjd. Vestra kapitälet har fyra
halfrunda konsoler, nemligen en åt söder, en åt norr,
en åt vester samt en åt öster, och deremellan
framskjuta fyra små hörnsprång. De förra siras med stora
rosor emellan mindre blad, men de sednare med blott
blad. Kransen, som består af halfva rundstycken
mellan rätvinkliga hörnsprång, prydes med en hålkäl och
en rundstaf. Östra kapitälet har ett stort groteskt
hufvud åt söder liksom ett åt norr samt ett åt vester och
ett åt öster. Dessa fyra hufvuden äro alldeles lika
hvarandra, och deremellan framstå små platta flikar
öfver bågformiga stycken, hvilka uppåt utgå från sam-<noinclude>
<references/></noinclude>
fypy08gnvef90yil0stpq8ki7j813aw
Gotlands konsthistoria/Hafdhem
0
204886
599004
2025-06-08T15:42:36Z
Thuresson
20
Ny
599004
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align:justify">
<pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=971 to=975 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Havdhems kyrka}}"/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Gotlands konsthistoria]]
5u9m20wclp7rn96rcj8rlyu7xa9ydoi
Sida:Ordinari Post Tijdender Anno 1645 N.14.djvu/3
104
204887
599005
2025-06-08T19:52:52Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
599005
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>{{rättelse|leg at|legat}} Segelferdigh, och ärnat sigh medh thet
aldraförsta gå vth i Siön.
The Danske <i>Commissarier</i> bekänne och nu
sielfwe, at the hafwe kundskap om den <i>Victorien</i> som wåre
hafwe erhållit i Böhmen, så at om dess wissheet
ingalunda är til {{rättelse|a t|at}} twifla.
<h2 align="center" style="border:none">Ifrån Vstede den 22. <tt>{{rättelse|Marrij|Marrij}}.</tt></h2>
{{Initial|A}}<i>Rméen</i> ligger ännu här stilla, och förnimma wij
än om ingen vpbrytelse, effter som och
Lijffzmedel på denne Orten räckia ännu wäl til. Vthur
Seeland förnimmer man at Erckebispen i Bremen skal
wara ankommen i Köpenhampn. Elliest äre the ännu
flijtige thersammastädes til at förtimbra några gambla
Skep, men här til är än icke ett aff theras Skepp
vthkommen i Siön. Någre Personer som nyligen äre
komne ther ifrån, berätta at Kongen tager medh wåld
alla Borgerskep som han kan bekomma, til at sänckia
in i <i>Canalen</i> och Fahrwatnet emellan Southolm och
Dragör, til at göra igenomfahrten emellan
Pråmarna så myckit trångare, hwad han kan skaffa ther medh
för nytta, gifwer Tijden.
<h2 align="center" style="border:none">Ifrån Marckryd den 26. <tt>Martij.</tt></h2>
{{Initial|F}}Ör några dagar är en Hollendsk Spanien Farder
ankommen i Sundet, och genast bracht til Köpenhambn ther
sina Wahror at föryttra. Den 20. <tt>hujus</tt> äre twenne Danske
Skep vtur Westersiön lupne genom Sundet til Köpenhambn
och förmenar man at thet skal hafwa warit Hannibal Seestet<noinclude>
{{huvud|||kom-}}
<references/></noinclude>
r45bqdiowki6khsmdjsr88nkls44mml
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/140
104
204888
599008
2025-06-08T20:56:44Z
Mårtensås
11012
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Öfversättning: ''Hol(m)biorn'' lät resa sten öfver sig sjalf. Han var frikostig på mat och vältalig. Slutet af den sålunda restituerade inskriften är i metrisk form: {{ppoem| Hann vaʀ '''m'''ildʀ '''m'''ataʀ >>> C3 auk '''m'''áls risinn >>> C3}} Prof. Bugge anmärker till denna inskrift: »Der kan ogsaa henvises til Steph. II, 785: Rosenberg, Nordboernes landsliv 1, 124. D. har Prik foran hulbiorn. Rosenberg formoder, at Indskriften först er fuldendt...
599008
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|130|{{sc|e. brate.}}|{{sc|ats}} {{m|10: 1}}}}</noinclude>Öfversättning: ''Hol(m)biorn'' lät resa sten öfver sig
sjalf. Han var frikostig på mat och vältalig.
Slutet af den sålunda restituerade inskriften är i
metrisk form:
{{ppoem|
Hann vaʀ '''m'''ildʀ '''m'''ataʀ >>> C3
auk '''m'''áls risinn >>> C3}}
Prof. Bugge anmärker till denna inskrift: »Der kan
ogsaa henvises til Steph. II, 785: Rosenberg, Nordboernes
landsliv 1, 124. D. har Prik foran hulbiorn. Rosenberg
formoder, at Indskriften först er fuldendt efter Holbjörns
Dod. Stephens sammenstiller de Indskrifter. der paa lig-
nende Maade prise den Mand, over livem Stenen er reist:
D. 8vo 72. D. 8vo 45. L. 1427, L. 743, L. 1267 og Rysby-
Stenen i Småland. Han forklarer kils · risin ved >of gild
risins (of treasure, giftgiving excellent, generous). Da
maatte vel kils være Gen. af giald: men dette har jeg ikke
fundet i en lignende Anvendelse eller Forbindelse. Skjönt
Kvisten paa er hos D. noget utydelig, tör man neppe
formode kits • risin - isl. gestrisian, gjæstfri, ligesom der
ofte er skrevet tsain for stirin. Snarere kils risin gildis
risinn af gildi Drikkelag: jfr gilstoffence Dipl. Norv. V
nr 987, gilbroder VGL. IV, 16, 12. Da er Indskriften i
Prosa ligesom flere Indskrifter med lignende Udtryk.
<h4 style="font-weight: normal";47) <tt>Hummelstad, Löts socken, Trögds härad,
Upland</tt>. L. {{LiljRun|692}}, B. {{Bautil|584}}, D. I, 67, U. F. II, {{sc|vi}}, 12.</h4>
<b>uiþugsi · lit ·<ref name=47-1>D.; B. saknar skiljetecken.</ref> raisa ·<ref name=47-1 /> stain · þiasn · iftiʀ · seref ·
faþur · sen ·<ref>D.; B. L. '''san.'''</ref> · koþan · han · bük<ref>D.; B. '''bün.'''</ref> i · || agurstam<ref>D.; B. '''akurstam.'''</ref> ·<ref name=47-1 /> hiermn ·
stanta ·<ref name=47-1 /> · stan · miþli · bua · raþi · tekr · þar · rünsi · runum ·
þimsum · bali · risti ·</b>
(61) s. 258) tillägga den aflidne, nämligen vältalighet, både reel och formel.
Det är ej omöjligt, at '''miltan urþa''' D. 8:vo 45 afser det sanna, altså
utgår från bet. ‘munificent’ hos ''mildr'', ej från bet. ‘mild, gentle, graceful’.<noinclude>
<references/></noinclude>
nzywxnm38uspc7og6tv03u9nqeu2yl3
599009
599008
2025-06-08T20:56:55Z
Mårtensås
11012
599009
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|130|{{sc|e. brate.}}|{{sc|ats}} {{m|10: 1}}}}</noinclude>Öfversättning: ''Hol(m)biorn'' lät resa sten öfver sig
sjalf. Han var frikostig på mat och vältalig.
Slutet af den sålunda restituerade inskriften är i
metrisk form:
{{ppoem|
Hann vaʀ '''m'''ildʀ '''m'''ataʀ >>> C3
auk '''m'''áls risinn >>> C3}}
Prof. Bugge anmärker till denna inskrift: »Der kan
ogsaa henvises til Steph. II, 785: Rosenberg, Nordboernes
landsliv 1, 124. D. har Prik foran hulbiorn. Rosenberg
formoder, at Indskriften först er fuldendt efter Holbjörns
Dod. Stephens sammenstiller de Indskrifter. der paa lig-
nende Maade prise den Mand, over livem Stenen er reist:
D. 8vo 72. D. 8vo 45. L. 1427, L. 743, L. 1267 og Rysby-
Stenen i Småland. Han forklarer kils · risin ved >of gild
risins (of treasure, giftgiving excellent, generous). Da
maatte vel kils være Gen. af giald: men dette har jeg ikke
fundet i en lignende Anvendelse eller Forbindelse. Skjönt
Kvisten paa er hos D. noget utydelig, tör man neppe
formode kits • risin - isl. gestrisian, gjæstfri, ligesom der
ofte er skrevet tsain for stirin. Snarere kils risin gildis
risinn af gildi Drikkelag: jfr gilstoffence Dipl. Norv. V
nr 987, gilbroder VGL. IV, 16, 12. Da er Indskriften i
Prosa ligesom flere Indskrifter med lignende Udtryk.
<h4 style="font-weight: normal";>47) <tt>Hummelstad, Löts socken, Trögds härad,
Upland</tt>. L. {{LiljRun|692}}, B. {{Bautil|584}}, D. I, 67, U. F. II, {{sc|vi}}, 12.</h4>
<b>uiþugsi · lit ·<ref name=47-1>D.; B. saknar skiljetecken.</ref> raisa ·<ref name=47-1 /> stain · þiasn · iftiʀ · seref ·
faþur · sen ·<ref>D.; B. L. '''san.'''</ref> · koþan · han · bük<ref>D.; B. '''bün.'''</ref> i · || agurstam<ref>D.; B. '''akurstam.'''</ref> ·<ref name=47-1 /> hiermn ·
stanta ·<ref name=47-1 /> · stan · miþli · bua · raþi · tekr · þar · rünsi · runum ·
þimsum · bali · risti ·</b>
(61) s. 258) tillägga den aflidne, nämligen vältalighet, både reel och formel.
Det är ej omöjligt, at '''miltan urþa''' D. 8:vo 45 afser det sanna, altså
utgår från bet. ‘munificent’ hos ''mildr'', ej från bet. ‘mild, gentle, graceful’.<noinclude>
<references/></noinclude>
2h0i3iiwow9twh2viztcc5m16ovbw4v
599010
599009
2025-06-08T20:57:11Z
Mårtensås
11012
599010
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|130|{{sc|e. brate.}}|{{sc|ats}} {{m|10: 1}}}}</noinclude>Öfversättning: ''Hol(m)biorn'' lät resa sten öfver sig
sjalf. Han var frikostig på mat och vältalig.
Slutet af den sålunda restituerade inskriften är i
metrisk form:
{{ppoem|
''Hann vaʀ '''m'''ildʀ '''m'''ataʀ'' >>> C3
''auk '''m'''áls risinn'' >>> C3}}
Prof. Bugge anmärker till denna inskrift: »Der kan
ogsaa henvises til Steph. II, 785: Rosenberg, Nordboernes
landsliv 1, 124. D. har Prik foran hulbiorn. Rosenberg
formoder, at Indskriften först er fuldendt efter Holbjörns
Dod. Stephens sammenstiller de Indskrifter. der paa lig-
nende Maade prise den Mand, over livem Stenen er reist:
D. 8vo 72. D. 8vo 45. L. 1427, L. 743, L. 1267 og Rysby-
Stenen i Småland. Han forklarer kils · risin ved >of gild
risins (of treasure, giftgiving excellent, generous). Da
maatte vel kils være Gen. af giald: men dette har jeg ikke
fundet i en lignende Anvendelse eller Forbindelse. Skjönt
Kvisten paa er hos D. noget utydelig, tör man neppe
formode kits • risin - isl. gestrisian, gjæstfri, ligesom der
ofte er skrevet tsain for stirin. Snarere kils risin gildis
risinn af gildi Drikkelag: jfr gilstoffence Dipl. Norv. V
nr 987, gilbroder VGL. IV, 16, 12. Da er Indskriften i
Prosa ligesom flere Indskrifter med lignende Udtryk.
<h4 style="font-weight: normal";>47) <tt>Hummelstad, Löts socken, Trögds härad,
Upland</tt>. L. {{LiljRun|692}}, B. {{Bautil|584}}, D. I, 67, U. F. II, {{sc|vi}}, 12.</h4>
<b>uiþugsi · lit ·<ref name=47-1>D.; B. saknar skiljetecken.</ref> raisa ·<ref name=47-1 /> stain · þiasn · iftiʀ · seref ·
faþur · sen ·<ref>D.; B. L. '''san.'''</ref> · koþan · han · bük<ref>D.; B. '''bün.'''</ref> i · || agurstam<ref>D.; B. '''akurstam.'''</ref> ·<ref name=47-1 /> hiermn ·
stanta ·<ref name=47-1 /> · stan · miþli · bua · raþi · tekr · þar · rünsi · runum ·
þimsum · bali · risti ·</b>
(61) s. 258) tillägga den aflidne, nämligen vältalighet, både reel och formel.
Det är ej omöjligt, at '''miltan urþa''' D. 8:vo 45 afser det sanna, altså
utgår från bet. ‘munificent’ hos ''mildr'', ej från bet. ‘mild, gentle, graceful’.<noinclude>
<references/></noinclude>
k68crky3fhnbf438850lifqja7kyrvg
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/270
104
204889
599011
2025-06-08T21:01:56Z
Mårtensås
11012
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '260 E. BRATE. ATS 10: 1 Doc. Söderbergs tydning af inskriften b) synes mig betänklig dels på grund af att riti antages betyda ristade, se ofvan nr 10, not 1. dels på grund af det tillfogade iak jag som ej eljes förekommer i dylik användning uti run- inskrifter från samma tid, dels slutligen på grund af kan. som antages vara 3 sg. kann använd som predikat åt 2 sg. pú för kant, hvarpå visserligen Rydqvist I, 330 anför några exempel fran isl. Dock måste...
599011
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>260
E. BRATE.
ATS 10: 1
Doc. Söderbergs tydning af inskriften b) synes mig
betänklig dels på grund af att riti antages betyda ristade,
se ofvan nr 10, not 1. dels på grund af det tillfogade iak
jag som ej eljes förekommer i dylik användning uti run-
inskrifter från samma tid, dels slutligen på grund af kan.
som antages vara 3 sg. kann använd som predikat åt 2
sg. pú för kant, hvarpå visserligen Rydqvist I, 330 anför
några exempel fran isl. Dock måste brantr vara ristaren
äfven om riti ej kan betyda »ristades, enär harprupr
raisti × stain.
Följande uppfattning synes mig sannolik: Brandr rétt
í (h)iagg, þý ráða kann.
Öfversättning: »Brandr högg (runorna) i (stenen)
riktigt, derför kan man tyda». Jfr uttrycket uti L. 93 (nr 6)
''Ásmundr hió rúnaʀ réttaʀ þæim ráda skal'', L. 508 och
1050 ''Ásmundr markaði rúmnaʀ réttaʀ'' samt L. 333 (nr 21)
''ráð þú rúnaʀ, rétt lét rísta''. Den personliga användningen
af ''kann'' torde ej behöfva styrkas med exempel. Denna
uppfattning tillåter lika väl att uppfatta inskriften b) som
metrisk:
{{ppoem|
''Brandr rétt í (h)iagg'', >>> B
''þý ráða kann.'' >>> B}}
113) <tt>Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet,
Öland</tt>. L. 1323, B. 1071.
Docenten S. Söderberg i Lund har godhetsfullt
meddelat mig den läsning af inskriften, som hans
undersökning gifvit vid handen vara den riktiga, äfvensom
lemmat vissa antydningar till ledning vid tolkningen. Jag
meddelar först doc. Söderbergs läsning:
''a)'' Versen:
{{ppoem|end=follow|
ᚠᚢᛚᚴᛁᚾ ᛬ ᛚᛁᚴᚱ ᛬ ᚼᛁᚾᛋ ᛬ ᚠᚢᛚᚴᚦᚢ ᛬
ᚠᛚᛅᛁᛋᛏᚱ ᛫ ᚢᛁᛋᛁ ᛬ ᚦᛅᛏ ᛬ ᛘᛅᛁᛋᛏᛅᚱ ᛬
ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ ᛬ ᛏᚢᛚᚴᛅ ᛬ ᚦᚱᚢᚦᛅᚱ ᛬}}<noinclude>
<references/></noinclude>
0osssi06zyd0ucluz5xcel42szffbko
599025
599011
2025-06-08T21:54:36Z
Mårtensås
11012
599025
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|260|E. BRATE.|ATS 10: 1}}</noinclude>Doc. Söderbergs tydning af inskriften b) synes mig
betänklig dels på grund af att riti antages betyda ristade,
se ofvan nr 10, not 1. dels på grund af det tillfogade iak
jag som ej eljes förekommer i dylik användning uti run-
inskrifter från samma tid, dels slutligen på grund af kan.
som antages vara 3 sg. kann använd som predikat åt 2
sg. pú för kant, hvarpå visserligen Rydqvist I, 330 anför
några exempel fran isl. Dock måste brantr vara ristaren
äfven om riti ej kan betyda »ristades, enär harprupr
raisti × stain.
Följande uppfattning synes mig sannolik: ''Brandr rétt í (h)iagg, þý ráða kann.''
Öfversättning: »Brandr högg (runorna) i (stenen)
riktigt, derför kan man tyda». Jfr uttrycket uti L. 93 (nr 6)
''Ásmundr hió rúnaʀ réttaʀ þæim ráda skal'', L. 508 och
1050 ''Ásmundr markaði rúmnaʀ réttaʀ'' samt L. 333 (nr 21)
''ráð þú rúnaʀ, rétt lét rísta''. Den personliga användningen
af ''kann'' torde ej behöfva styrkas med exempel. Denna
uppfattning tillåter lika väl att uppfatta inskriften b) som
metrisk:
{{ppoem|
''Brandr rétt í (h)iagg'', >>> B
''þý ráða kann.'' >>> B}}
{{linje|5em}}
<h4 style="font-weight: normal";>113) <tt>Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet,
Öland</tt>. L. 1323, B. 1071.</h4>
Docenten S. Söderberg i Lund har godhetsfullt
meddelat mig den läsning af inskriften, som hans
undersökning gifvit vid handen vara den riktiga, äfvensom
lemmat vissa antydningar till ledning vid tolkningen. Jag
meddelar först doc. Söderbergs läsning:
''a)'' Versen:
{{ppoem|end=follow|
ᚠᚢᛚᚴᛁᚾ ᛬ ᛚᛁᚴᚱ ᛬ ᚼᛁᚾᛋ ᛬ ᚠᚢᛚᚴᚦᚢ ᛬
ᚠᛚᛅᛁᛋᛏᚱ ᛫ ᚢᛁᛋᛁ ᛬ ᚦᛅᛏ ᛬ ᛘᛅᛁᛋᛏᛅᚱ ᛬
ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ ᛬ ᛏᚢᛚᚴᛅ ᛬ ᚦᚱᚢᚦᛅᚱ ᛬}}<noinclude>
<references/></noinclude>
39rcms8krvj0k235crv28d9j3b6l2fr
599026
599025
2025-06-08T21:54:48Z
Mårtensås
11012
599026
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|260|E. BRATE.|ATS 10: 1}}</noinclude>Doc. Söderbergs tydning af inskriften b) synes mig
betänklig dels på grund af att riti antages betyda ristade,
se ofvan nr 10, not 1. dels på grund af det tillfogade iak
jag som ej eljes förekommer i dylik användning uti run-
inskrifter från samma tid, dels slutligen på grund af kan.
som antages vara 3 sg. kann använd som predikat åt 2
sg. pú för kant, hvarpå visserligen Rydqvist I, 330 anför
några exempel fran isl. Dock måste brantr vara ristaren
äfven om riti ej kan betyda »ristades, enär harprupr
raisti × stain.
Följande uppfattning synes mig sannolik: ''Brandr rétt í (h)iagg, þý ráða kann.''
Öfversättning: »Brandr högg (runorna) i (stenen)
riktigt, derför kan man tyda». Jfr uttrycket uti L. 93 (nr 6)
''Ásmundr hió rúnaʀ réttaʀ þæim ráda skal'', L. 508 och
1050 ''Ásmundr markaði rúmnaʀ réttaʀ'' samt L. 333 (nr 21)
''ráð þú rúnaʀ, rétt lét rísta''. Den personliga användningen
af ''kann'' torde ej behöfva styrkas med exempel. Denna
uppfattning tillåter lika väl att uppfatta inskriften b) som
metrisk:
{{ppoem|
''Brandr rétt í (h)iagg'', >>> B
''þý ráða kann.'' >>> B}}
{{linje|5em}}
<h4 style="font-weight: normal";>113) <tt>Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet,
Öland</tt>. L. 1323, B. 1071.</h4>
Docenten S. Söderberg i Lund har godhetsfullt
meddelat mig den läsning af inskriften, som hans
undersökning gifvit vid handen vara den riktiga, äfvensom
lemmat vissa antydningar till ledning vid tolkningen. Jag
meddelar först doc. Söderbergs läsning:
''a)'' Versen:
{{ppoem|end=follow|
ᚠᚢᛚᚴᛁᚾ ᛬ ᛚᛁᚴᚱ ᛬ ᚼᛁᚾᛋ ᛬ ᚠᚢᛚᚴᚦᚢ ᛬
ᚠᛚᛅᛁᛋᛏᚱ ᛫ ᚢᛁᛋᛁ ᛬ ᚦᛅᛏ ᛬ ᛘᛅᛁᛋᛏᛅᚱ ᛬
ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ ᛬ ᛏᚢᛚᚴᛅ ᛬ ᚦᚱᚢᚦᛅᚱ ᛬}}<noinclude>
<references/></noinclude>
j44jfk7nhk7mh7xi5tar8977w9v7mtb
599033
599026
2025-06-08T22:02:50Z
Mårtensås
11012
599033
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|260|E. BRATE.|ATS 10: 1}}</noinclude>Doc. Söderbergs tydning af inskriften b) synes mig
betänklig dels på grund af att riti antages betyda ristade,
se ofvan nr 10, not 1. dels på grund af det tillfogade iak
jag som ej eljes förekommer i dylik användning uti run-
inskrifter från samma tid, dels slutligen på grund af kan.
som antages vara 3 sg. kann använd som predikat åt 2
sg. pú för kant, hvarpå visserligen Rydqvist I, 330 anför
några exempel fran isl. Dock måste brantr vara ristaren
äfven om riti ej kan betyda »ristades, enär harprupr
raisti × stain.
Följande uppfattning synes mig sannolik: ''Brandr rétt í (h)iagg, þý ráða kann.''
Öfversättning: »Brandr högg (runorna) i (stenen)
riktigt, derför kan man tyda». Jfr uttrycket uti L. 93 (nr 6)
''Ásmundr hió rúnaʀ réttaʀ þæim ráda skal'', L. 508 och
1050 ''Ásmundr markaði rúmnaʀ réttaʀ'' samt L. 333 (nr 21)
''ráð þú rúnaʀ, rétt lét rísta''. Den personliga användningen
af ''kann'' torde ej behöfva styrkas med exempel. Denna
uppfattning tillåter lika väl att uppfatta inskriften b) som
metrisk:
{{ppoem|
''Brandr rétt í (h)iagg'', >>> B
''þý ráða kann.'' >>> B}}
{{linje|5em}}
<h4 style="font-weight: normal";>113) <tt>Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet,
Öland</tt>. L. 1323, B. 1071.</h4>
Docenten S. Söderberg i Lund har godhetsfullt
meddelat mig den läsning af inskriften, som hans
undersökning gifvit vid handen vara den riktiga, äfvensom
lemmat vissa antydningar till ledning vid tolkningen. Jag
meddelar först doc. Söderbergs läsning:
<ol type=a><li>Versen:
{{ppoem|end=follow|
ᚠᚢᛚᚴᛁᚾ ᛬ ᛚᛁᚴᚱ ᛬ ᚼᛁᚾᛋ ᛬ ᚠᚢᛚᚴᚦᚢ ᛬
ᚠᛚᛅᛁᛋᛏᚱ ᛫ ᚢᛁᛋᛁ ᛬ ᚦᛅᛏ ᛬ ᛘᛅᛁᛋᛏᛅᚱ ᛬
ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ ᛬ ᛏᚢᛚᚴᛅ ᛬ ᚦᚱᚢᚦᛅᚱ ᛬}}<noinclude>
</li></ol>
<references/></noinclude>
g8mbvptwir2gri57ed31z7304wm89ru
599039
599033
2025-06-08T22:10:36Z
Mårtensås
11012
599039
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|260|E. BRATE.|ATS 10: 1}}</noinclude>Doc. Söderbergs tydning af inskriften b) synes mig
betänklig dels på grund af att riti antages betyda ristade,
se ofvan nr 10, not 1. dels på grund af det tillfogade iak
jag som ej eljes förekommer i dylik användning uti run-
inskrifter från samma tid, dels slutligen på grund af kan.
som antages vara 3 sg. kann använd som predikat åt 2
sg. pú för kant, hvarpå visserligen Rydqvist I, 330 anför
några exempel fran isl. Dock måste brantr vara ristaren
äfven om riti ej kan betyda »ristades, enär harprupr
raisti × stain.
Följande uppfattning synes mig sannolik: ''Brandr rétt í (h)iagg, þý ráða kann.''
Öfversättning: »Brandr högg (runorna) i (stenen)
riktigt, derför kan man tyda». Jfr uttrycket uti L. 93 (nr 6)
''Ásmundr hió rúnaʀ réttaʀ þæim ráda skal'', L. 508 och
1050 ''Ásmundr markaði rúmnaʀ réttaʀ'' samt L. 333 (nr 21)
''ráð þú rúnaʀ, rétt lét rísta''. Den personliga användningen
af ''kann'' torde ej behöfva styrkas med exempel. Denna
uppfattning tillåter lika väl att uppfatta inskriften b) som
metrisk:
{{ppoem|
''Brandr rétt í (h)iagg'', >>> B
''þý ráða kann.'' >>> B}}
{{linje|5em}}
<h4 style="font-weight: normal";>113) <tt>Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet,
Öland</tt>. L. 1323, B. 1071.</h4>
Docenten S. Söderberg i Lund har godhetsfullt
meddelat mig den läsning af inskriften, som hans
undersökning gifvit vid handen vara den riktiga, äfvensom
lemnat vissa antydningar till ledning vid tolkningen. Jag
meddelar först doc. Söderbergs läsning:
<ol type=a><li>Versen:
{{ppoem|end=follow|
ᚠᚢᛚᚴᛁᚾ ᛬ ᛚᛁᚴᚱ ᛬ ᚼᛁᚾᛋ ᛬ ᚠᚢᛚᚴᚦᚢ ᛬
ᚠᛚᛅᛁᛋᛏᚱ ᛫ ᚢᛁᛋᛁ ᛬ ᚦᛅᛏ ᛬ ᛘᛅᛁᛋᛏᛅᚱ ᛬
ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ ᛬ ᛏᚢᛚᚴᛅ ᛬ ᚦᚱᚢᚦᛅᚱ ᛬}}<noinclude>
</li></ol>
<references/></noinclude>
r1qy613140ufxd6d7vupqajngmk96rc
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/271
104
204890
599012
2025-06-08T21:11:33Z
Mårtensås
11012
/* Korrekturläst */
599012
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10:1|RUNVERSER.|261}}</noinclude>{{ppoem|start=follow|
ᛏᚱᛅᚢᚴᚱ ᛬ ᛁ ᛬ ᚦᛅᛁᛘᛋᛁ ᛫ ᚼᚢᚴᛁ ᛬
ᛘᚢᚾᛅᛏ ᛬ ᚱᛅᛁᚦ ᛬ ᚢᛁᚦᚢᚱ ᛬ ᚱᛅᚦᛅ ᛬
ᚱᚢᚴ ᛬ ᛋᛏᛅᚱᚴᚱ ᛫ ᛁ ᛫ ᛏᛅᚾᛘᛅᚱᚴᚢ ᛬
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ ᛬ ᛁᛅᚱᛘᚢᚾ ᛫ ᚴᚱᚢᚾᛏᛅᚱ ᛬
ᚢᚱᚴᚱᚭᚾᛏᛅᚱᛁ ᛬ ᛚᚭᚾᛏᛁ}}
Första ordet i 3:dje versraden är ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ och läses så
äfven hos Ahlqvist och i Bautil. Hvarifran Rafn hemtat
läsningen ᛏᛅᛁᚦᛅᚱ (''Indskriften i Piræus'' s. 178) känner
jag icke; förmodligen är det en af honom sjelf gjord
korrektion.
Första ordet i 7:de versraden har förut lästs ᛚᛁᚾᛏᛁᛚᛋ
(Bautil) och ᚦᚭᛏᛁᛚᛋ (Ahlqvist). Liljegren (se ''Scand. Litt. Selskabets skrifter'' 1820 sid. 392 ff.) har gissat '''Vantils.'''
Inskriften har ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ. Första runan har erhållit en mycket
bred och oregelbunden form på grund af en remna, som
förefans i stenen redan då inskriften inhöggs;
kännestrecket är inhugget tvärs öfver denaa remna, sa att man
kommit att likna ett ᛚ, hvars kännestreck utgår från
stafven något nedanför toppen, + ett halft ᛁ<ref>Den halfva stafven är i B. origtigt tecknad som utgående
från det öfre i st. f. från det nedre gränsstrecket.</ref>. Min läsning
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ, hvilket uttalats ''Yndils'', styrkes deraf att versen
fordrar ett ord, son börjar med vokal samt rimmar med
det följande ordet och begynnelseordet i den 8:de
versraden.
''b)'' Den i vanlig ordställning affattade delen af
inskriften är nu på grund af de ofvannämnda skadorna
ofullständig. Den består af tre rader, hvilka, liksom den
föregående delen af inskriften, läsas bustrofedon:
ᛋᛏᛅ — — — — ᛋᛅᛏᚱ ᛫ ᛅᛁᚠᛏᛁᚱ ᛫ ᛋᛁᛒᛅ
(ᚠᚱ)ᚢᚦᛅ ᛫ ᛋᚢᚾ ᛫ ᚠᚢᛚᛏᛅᚱᛋ ᛫ ᛁᚾᚼᚭᚾᛋ ᛫
ᛚᛁᚦᛁ ᛫ ᛋᛅᛏᛁ ᛫ ᛅᛏ ᛫ ᚢ ᛫ ᛏᛅᚢᛋᛅ
Doc. Söderberg anser, att Karlevi-stenen är rest öfver
en dansk vikingahöfding, som aflidit på ett vikingatåg<noinclude>
<references/></noinclude>
tho5i40f1cl2bjlfdfldh02j0mq6ssa
599013
599012
2025-06-08T21:12:00Z
Mårtensås
11012
599013
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10:1|RUNVERSER.|261}}</noinclude>{{ppoem|start=follow|
ᛏᚱᛅᚢᚴᚱ ᛬ ᛁ ᛬ ᚦᛅᛁᛘᛋᛁ ᛫ ᚼᚢᚴᛁ ᛬
ᛘᚢᚾᛅᛏ ᛬ ᚱᛅᛁᚦ ᛬ ᚢᛁᚦᚢᚱ ᛬ ᚱᛅᚦᛅ ᛬
ᚱᚢᚴ ᛬ ᛋᛏᛅᚱᚴᚱ ᛫ ᛁ ᛫ ᛏᛅᚾᛘᛅᚱᚴᚢ ᛬
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ ᛬ ᛁᛅᚱᛘᚢᚾ ᛫ ᚴᚱᚢᚾᛏᛅᚱ ᛬
ᚢᚱᚴᚱᚭᚾᛏᛅᚱᛁ ᛬ ᛚᚭᚾᛏᛁ}}
Första ordet i 3:dje versraden är ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ och läses så
äfven hos Ahlqvist och i Bautil. Hvarifran Rafn hemtat
läsningen ᛏᛅᛁᚦᛅᚱ (''Indskriften i Piræus'' s. 178) känner
jag icke; förmodligen är det en af honom sjelf gjord
korrektion.
Första ordet i 7:de versraden har förut lästs ᛚᛁᚾᛏᛁᛚᛋ
(Bautil) och ᚦᚭᛏᛁᛚᛋ (Ahlqvist). Liljegren (se ''Scand. Litt. Selskabets skrifter'' 1820 sid. 392 ff.) har gissat '''Vantils.'''
Inskriften har ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ. Första runan har erhållit en mycket
bred och oregelbunden form på grund af en remna, som
förefans i stenen redan då inskriften inhöggs;
kännestrecket är inhugget tvärs öfver denaa remna, sa att man
kommit att likna ett ᛚ, hvars kännestreck utgår från
stafven något nedanför toppen, + ett halft ᛁ<ref>Den halfva stafven är i B. origtigt tecknad som utgående
från det öfre i st. f. från det nedre gränsstrecket.</ref>. Min läsning
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ, hvilket uttalats ''Yndils'', styrkes deraf att versen
fordrar ett ord, son börjar med vokal samt rimmar med
det följande ordet och begynnelseordet i den 8:de
versraden.
''b)'' Den i vanlig ordställning affattade delen af
inskriften är nu på grund af de ofvannämnda skadorna
ofullständig. Den består af tre rader, hvilka, liksom den
föregående delen af inskriften, läsas bustrofedon:
{{ppoem|ᛋᛏᛅ — — — — ᛋᛅᛏᚱ ᛫ ᛅᛁᚠᛏᛁᚱ ᛫ ᛋᛁᛒᛅ
(ᚠᚱ)ᚢᚦᛅ ᛫ ᛋᚢᚾ ᛫ ᚠᚢᛚᛏᛅᚱᛋ ᛫ ᛁᚾᚼᚭᚾᛋ ᛫
ᛚᛁᚦᛁ ᛫ ᛋᛅᛏᛁ ᛫ ᛅᛏ ᛫ ᚢ ᛫ ᛏᛅᚢᛋᛅ .....
<> — — — — — — — —}}
Doc. Söderberg anser, att Karlevi-stenen är rest öfver
en dansk vikingahöfding, som aflidit på ett vikingatåg<noinclude>
<references/></noinclude>
1x6ai0zyvd0i2aibv77h26f3d5q1vri
599034
599013
2025-06-08T22:03:47Z
Mårtensås
11012
599034
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10:1|RUNVERSER.|261}}
<ol type=a><li></noinclude>{{ppoem|start=follow|
ᛏᚱᛅᚢᚴᚱ ᛬ ᛁ ᛬ ᚦᛅᛁᛘᛋᛁ ᛫ ᚼᚢᚴᛁ ᛬
ᛘᚢᚾᛅᛏ ᛬ ᚱᛅᛁᚦ ᛬ ᚢᛁᚦᚢᚱ ᛬ ᚱᛅᚦᛅ ᛬
ᚱᚢᚴ ᛬ ᛋᛏᛅᚱᚴᚱ ᛫ ᛁ ᛫ ᛏᛅᚾᛘᛅᚱᚴᚢ ᛬
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ ᛬ ᛁᛅᚱᛘᚢᚾ ᛫ ᚴᚱᚢᚾᛏᛅᚱ ᛬
ᚢᚱᚴᚱᚭᚾᛏᛅᚱᛁ ᛬ ᛚᚭᚾᛏᛁ}}
<p>Första ordet i 3:dje versraden är ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ och läses så
äfven hos Ahlqvist och i Bautil. Hvarifran Rafn hemtat
läsningen ᛏᛅᛁᚦᛅᚱ (''Indskriften i Piræus'' s. 178) känner
jag icke; förmodligen är det en af honom sjelf gjord
korrektion.</p>
<p>Första ordet i 7:de versraden har förut lästs ᛚᛁᚾᛏᛁᛚᛋ
(Bautil) och ᚦᚭᛏᛁᛚᛋ (Ahlqvist). Liljegren (se ''Scand. Litt. Selskabets skrifter'' 1820 sid. 392 ff.) har gissat '''Vantils.'''
Inskriften har ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ. Första runan har erhållit en mycket
bred och oregelbunden form på grund af en remna, som
förefans i stenen redan då inskriften inhöggs;
kännestrecket är inhugget tvärs öfver denaa remna, sa att man
kommit att likna ett ᛚ, hvars kännestreck utgår från
stafven något nedanför toppen, + ett halft ᛁ<ref>Den halfva stafven är i B. origtigt tecknad som utgående
från det öfre i st. f. från det nedre gränsstrecket.</ref>. Min läsning
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ, hvilket uttalats ''Yndils'', styrkes deraf att versen
fordrar ett ord, son börjar med vokal samt rimmar med
det följande ordet och begynnelseordet i den 8:de
versraden.</p></li>
<li>Den i vanlig ordställning affattade delen af
inskriften är nu på grund af de ofvannämnda skadorna
ofullständig. Den består af tre rader, hvilka, liksom den
föregående delen af inskriften, läsas bustrofedon:
{{ppoem|ᛋᛏᛅ — — — — ᛋᛅᛏᚱ ᛫ ᛅᛁᚠᛏᛁᚱ ᛫ ᛋᛁᛒᛅ
(ᚠᚱ)ᚢᚦᛅ ᛫ ᛋᚢᚾ ᛫ ᚠᚢᛚᛏᛅᚱᛋ ᛫ ᛁᚾᚼᚭᚾᛋ ᛫
ᛚᛁᚦᛁ ᛫ ᛋᛅᛏᛁ ᛫ ᛅᛏ ᛫ ᚢ ᛫ ᛏᛅᚢᛋᛅ .....
<> — — — — — — — —}}</li></ol>
Doc. Söderberg anser, att Karlevi-stenen är rest öfver
en dansk vikingahöfding, som aflidit på ett vikingatåg<noinclude>
<references/></noinclude>
sv4ddupstglaaqcr16edw28xj2e9ha6
599035
599034
2025-06-08T22:04:49Z
Mårtensås
11012
599035
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10:1|RUNVERSER.|261}}
<ol type=a><li></noinclude>{{ppoem|start=follow|
ᛏᚱᛅᚢᚴᚱ ᛬ ᛁ ᛬ ᚦᛅᛁᛘᛋᛁ ᛫ ᚼᚢᚴᛁ ᛬
ᛘᚢᚾᛅᛏ ᛬ ᚱᛅᛁᚦ ᛬ ᚢᛁᚦᚢᚱ ᛬ ᚱᛅᚦᛅ ᛬
ᚱᚢᚴ ᛬ ᛋᛏᛅᚱᚴᚱ ᛫ ᛁ ᛫ ᛏᛅᚾᛘᛅᚱᚴᚢ ᛬
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ ᛬ ᛁᛅᚱᛘᚢᚾ ᛫ ᚴᚱᚢᚾᛏᛅᚱ ᛬
ᚢᚱᚴᚱᚭᚾᛏᛅᚱᛁ ᛬ ᛚᚭᚾᛏᛁ}}
<p>Första ordet i 3:dje versraden är ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ och läses så
äfven hos Ahlqvist och i Bautil. Hvarifran Rafn hemtat
läsningen ᛏᛅᛁᚦᛅᚱ (''Indskriften i Piræus'' s. 178) känner
jag icke; förmodligen är det en af honom sjelf gjord
korrektion.</p>
<p>Första ordet i 7:de versraden har förut lästs ᛚᛁᚾᛏᛁᛚᛋ
(Bautil) och ᚦᚭᛏᛁᛚᛋ (Ahlqvist). Liljegren (se ''Scand. Litt. Selskabets skrifter'' 1820 sid. 392 ff.) har gissat '''Vantils.'''
Inskriften har ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ. Första runan har erhållit en mycket
bred och oregelbunden form på grund af en remna, som
förefans i stenen redan då inskriften inhöggs;
kännestrecket är inhugget tvärs öfver denna remna, så att man
kommit att likna ett ᛚ, hvars kännestreck utgår från
stafven något nedanför toppen, + ett halft ᛁ<ref>Den halfva stafven är i B. origtigt tecknad som utgående
från det öfre i st. f. från det nedre gränsstrecket.</ref>. Min läsning
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ, hvilket uttalats ''Yndils'', styrkes deraf att versen
fordrar ett ord, som börjar med vokal samt rimmar med
det följande ordet och begynnelseordet i den 8:de
versraden.</p></li>
<li>Den i vanlig ordställning affattade delen af
inskriften är nu på grund af de ofvannämnda skadorna
ofullständig. Den består af tre rader, hvilka, liksom den
föregående delen af inskriften, läsas bustrofedon:
{{ppoem|ᛋᛏᛅ — — — — ᛋᛅᛏᚱ ᛫ ᛅᛁᚠᛏᛁᚱ ᛫ ᛋᛁᛒᛅ
(ᚠᚱ)ᚢᚦᛅ ᛫ ᛋᚢᚾ ᛫ ᚠᚢᛚᛏᛅᚱᛋ ᛫ ᛁᚾᚼᚭᚾᛋ ᛫
ᛚᛁᚦᛁ ᛫ ᛋᛅᛏᛁ ᛫ ᛅᛏ ᛫ ᚢ ᛫ ᛏᛅᚢᛋᛅ .....
<> — — — — — — — —}}</li></ol>
Doc. Söderberg anser, att Karlevi-stenen är rest öfver
en dansk vikingahöfding, som aflidit på ett vikingatåg<noinclude>
<references/></noinclude>
lbz101srcllgr83z4pw920r8c84s1rh
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/273
104
204891
599014
2025-06-08T21:18:19Z
Mårtensås
11012
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den prosaiska delen af inskriften transscriberar E. Jonsson: ''Steinn var sattr efter Sibba inn góþa, son Fuldar, í (.....) liþi, (sattr at u dausa)'' och öfversätter: Stenen sattes efter Sebbe in Gode. Fulds Sön i (Ingjalds?) Hær. (sat paa denne Ö). {{sp|C. Rosenberg}} anmärker mot denna tolkning, att den ''draugr'' tillagda betydelsen «Stamme, Træ» synes temligen oviss och att ''draugr'' eljes alltid betyder «Dødning, Højbo», hvarmed äfven den st...
599014
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10: 1|RUNVERSER.|263}}</noinclude>Den prosaiska delen af inskriften transscriberar E.
Jonsson:
''Steinn var sattr efter Sibba inn góþa, son Fuldar, í
(.....) liþi, (sattr at u dausa)'' och öfversätter:
Stenen sattes efter Sebbe in Gode. Fulds Sön i
(Ingjalds?) Hær. (sat paa denne Ö).
{{sp|C. Rosenberg}} anmärker mot denna tolkning, att den
''draugr'' tillagda betydelsen «Stamme, Træ» synes temligen
oviss och att ''draugr'' eljes alltid betyder «Dødning, Højbo»,
hvarmed äfven den största hjelte kan betecknas t. ex.
Helge Hundingsbane efter döden. ''draugr'' bör alltså här
fattas i samma betydelse. och anses som apposition till
subjektet till ''liggr'' och betyda «en död man».
För tolkningen föreslis tvenne möjligheter:
a) ''dólga-dáðar'' (G. sg.) ''þrúðar'' (N. pl. f.)
«Kamp-Idrættens diser».
b) ''dáðar'' (N. pl. f.) ''dolga-þrúðar'' (G. sg. f.)
Kamp-Disens Idrætter, som då sades »följa» helten. Denna
senare möjlighet afvisas, emedan N. pl. af ''dáð'' borde heta
''dáðir'', hvartil kommer, att det är en mera poetisk mening
i den tanken, att valkyrjorna hafva »följt» den aflidne, varit
hans fylgjor, än i det abstrakta uttrycket, att bedrifterna
hafva »följt» honom.
Doc. {{sp|Söderberg}} lemnar mig i bref följande bidrag
till strofens tydning: »Hvad tydningen af versen på
Karlevistenen beträffar, borde jag egentligen ej yttra mig derom,
da jag ej tillräckligt öfvervägt de olika tolkningssätt, som
kunna tänkas i fråga om den första halfversen. — Hvad
senare halfversen beträffar, kan jag ej finna något
betänkligt i den tolkning, som Eirikur Jónsson
(hufvudsakligen efter Rafn) meddelar i företalet till sitt lexikon.
Endast den der lemnade tydningen af ''urkrąntari'' är
naturligtvis omöjlig. Jag tyder detta ord ''ørgrandari'' af ett
adj. ''*ørgrandr'' = utan fel (= grandalauss, se lex. poet.),
bildadt af ''grand'' liksom t. ex. ''øruggr'', utan fruktan, af<noinclude>
<references/></noinclude>
0tt1zmj5udytias7vlqjiebvzyfex06
599023
599014
2025-06-08T21:52:32Z
Mårtensås
11012
/* Korrekturläst */
599023
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10: 1|RUNVERSER.|263}}</noinclude>Den prosaiska delen af inskriften transscriberar E.
Jonsson:
''Steinn var sattr efter Sibba inn góþa, son Fuldar, í (.....) liþi, (sattr at u dausa)'' och öfversätter:
Stenen sattes efter Sebbe in Gode, Fulds Sön i
(Ingjalds?) Hær. (sat paa denne Ö).
{{sp|C. Rosenberg}} anmärker mot denna tolkning, att den
''draugr'' tillagda betydelsen »Stamme, Træ» synes temligen
oviss och att ''draugr'' eljes alltid betyder »Dødning, Højbo»,
hvarmed äfven den största hjelte kan betecknas t. ex.
Helge Hundingsbane efter döden. ''draugr'' bör alltså här
fattas i samma betydelse. och anses som apposition till
subjektet till ''liggr'' och betyda «en död man».
För tolkningen föreslis tvenne möjligheter:
a) ''dólga-dáðar'' (G. sg.) ''þrúðar'' (N. pl. f.)
«Kamp-Idrættens diser».
b) ''dáðar'' (N. pl. f.) ''dolga-þrúðar'' (G. sg. f.)
Kamp-Disens Idrætter, som då sades »följa» helten. Denna
senare möjlighet afvisas, emedan N. pl. af ''dáð'' borde heta
''dáðir'', hvartil kommer, att det är en mera poetisk mening
i den tanken, att valkyrjorna hafva »följt» den aflidne, varit
hans fylgjor, än i det abstrakta uttrycket, att bedrifterna
hafva »följt» honom.
Doc. {{sp|Söderberg}} lemnar mig i bref följande bidrag
till strofens tydning: »Hvad tydningen af versen på
Karlevistenen beträffar, borde jag egentligen ej yttra mig derom,
da jag ej tillräckligt öfvervägt de olika tolkningssätt, som
kunna tänkas i fråga om den första halfversen. — Hvad
senare halfversen beträffar, kan jag ej finna något
betänkligt i den tolkning, som Eirikur Jónsson
(hufvudsakligen efter Rafn) meddelar i företalet till sitt lexikon.
Endast den der lemnade tydningen af '''urkrąntari''' är
naturligtvis omöjlig. Jag tyder detta ord ''ørgrandari'' af ett
adj. ''*ørgrandr'' = utan fel (= grandalauss, se lex. poet.),
bildadt af ''grand'' liksom t. ex. ''øruggr'', utan fruktan, af<noinclude>
<references/></noinclude>
8pfvehw4a8esp67e3ggini49dznocny
599028
599023
2025-06-08T21:58:00Z
Mårtensås
11012
599028
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10: 1|RUNVERSER.|263}}</noinclude>Den prosaiska delen af inskriften transscriberar E.
Jonsson:
''Steinn var sattr efter Sibba inn góþa, son Fuldar, í (.....) liþi, (sattr at u dausa)'' och öfversätter:
Stenen sattes efter Sebbe hin Gode, Fulds Sön i
(Ingjalds?) Hær, (sat paa denne Ö).
{{sp|C. Rosenberg}} anmärker mot denna tolkning, att den
''draugr'' tillagda betydelsen »Stamme, Træ» synes temligen
oviss och att ''draugr'' eljes alltid betyder »Dødning, Højbo»,
hvarmed äfven den största hjelte kan betecknas t. ex.
Helge Hundingsbane efter döden. ''draugr'' bör alltså här
fattas i samma betydelse. och anses som apposition till
subjektet till ''liggr'' och betyda «en död man».
För tolkningen föreslås tvenne möjligheter:
a) ''dólga-dáðar'' (G. sg.) ''þrúðar'' (N. pl. f.)
«Kamp-Idrættens diser».
b) ''dáðar'' (N. pl. f.) ''dolga-þrúðar'' (G. sg. f.)
Kamp-Disens Idrætter, som då sades »följa» helten. Denna
senare möjlighet afvisas, emedan N. pl. af ''dáð'' borde heta
''dáðir'', hvartil kommer, att det är en mera poetisk mening
i den tanken, att valkyrjorna hafva »följt» den aflidne, varit
hans fylgjor, än i det abstrakta uttrycket, att bedrifterna
hafva »följt» honom.
Doc. {{sp|Söderberg}} lemnar mig i bref följande bidrag
till strofens tydning: »Hvad tydningen af versen på
Karlevistenen beträffar, borde jag egentligen ej yttra mig derom,
da jag ej tillräckligt öfvervägt de olika tolkningssätt, som
kunna tänkas i fråga om den första halfversen. — Hvad
senare halfversen beträffar, kan jag ej finna något
betänkligt i den tolkning, som Eirikur Jónsson
(hufvudsakligen efter Rafn) meddelar i företalet till sitt lexikon.
Endast den der lemnade tydningen af '''urkrąntari''' är
naturligtvis omöjlig. Jag tyder detta ord ''ørgrandari'' af ett
adj. ''*ørgrandr'' = utan fel (= grandalauss, se lex. poet.),
bildadt af ''grand'' liksom t. ex. ''øruggr'', utan fruktan, af<noinclude>
<references/></noinclude>
1gd9j4pbcck5bbt8eu9s874ngrnfy4l
599030
599028
2025-06-08T22:01:08Z
Mårtensås
11012
599030
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10: 1|RUNVERSER.|263}}</noinclude>Den prosaiska delen af inskriften transscriberar E.
Jonsson:
''Steinn var sattr efter Sibba inn góþa, son Fuldar, í (.....) liþi, (sattr at u dausa)'' och öfversätter:
Stenen sattes efter Sebbe hin Gode, Fulds Sön i
(Ingjalds?) Hær, (sat paa denne Ö).
{{sp|C. Rosenberg}} anmärker mot denna tolkning, att den
''draugr'' tillagda betydelsen »Stamme, Træ» synes temligen
oviss och att ''draugr'' eljes alltid betyder »Dødning, Højbo»,
hvarmed äfven den största hjelte kan betecknas t. ex.
Helge Hundingsbane efter döden. ''draugr'' bör alltså här
fattas i samma betydelse. och anses som apposition till
subjektet till ''liggr'' och betyda «en död man».
För tolkningen föreslås tvenne möjligheter:
<ol type=a><li>''dólga-dáðar'' (G. sg.) ''þrúðar'' (N. pl. f.)
«Kamp-Idrættens diser».</li>
<li>''dáðar'' (N. pl. f.) ''dolga-þrúðar'' (G. sg. f.)
Kamp-Disens Idrætter, som då sades »följa» helten. Denna
senare möjlighet afvisas, emedan N. pl. af ''dáð'' borde heta
''dáðir'', hvartil kommer, att det är en mera poetisk mening
i den tanken, att valkyrjorna hafva »följt» den aflidne, varit
hans fylgjor, än i det abstrakta uttrycket, att bedrifterna
hafva »följt» honom.</li></ol>
Doc. {{sp|Söderberg}} lemnar mig i bref följande bidrag
till strofens tydning: »Hvad tydningen af versen på
Karlevistenen beträffar, borde jag egentligen ej yttra mig derom,
da jag ej tillräckligt öfvervägt de olika tolkningssätt, som
kunna tänkas i fråga om den första halfversen. — Hvad
senare halfversen beträffar, kan jag ej finna något
betänkligt i den tolkning, som Eirikur Jónsson
(hufvudsakligen efter Rafn) meddelar i företalet till sitt lexikon.
Endast den der lemnade tydningen af '''urkrąntari''' är
naturligtvis omöjlig. Jag tyder detta ord ''ørgrandari'' af ett
adj. ''*ørgrandr'' = utan fel (= grandalauss, se lex. poet.),
bildadt af ''grand'' liksom t. ex. ''øruggr'', utan fruktan, af<noinclude>
<references/></noinclude>
c5jbjdli8d1sr9i1dukh8gigakjfna7
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/274
104
204892
599015
2025-06-08T21:22:40Z
Mårtensås
11012
/* Korrekturläst */
599015
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|264|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>''uggr'' (''Orf. Ordb.'' s. 768 a). Om ''Yndils'' finnes upplysning
uti not 2. Jag konstruerar och tyder denna halfvers
således på följande sätt: ''Ørgrandari rógstarkr Yndils
jarmungrundar ræiþviþurr munat ráþa landi i Danmarku''
En mera felfri, stridsmägtig (sjökonungens stora marks =
hafvets vagns = skeppets Oden =) höfding månde ej
komma att råda öfver land i Danmark.
Med den hittills lemnade tydningen af den första
halfversen är jag, såsom jag förut nämnt, ej belåten. Af
de af Rosenberg påpekade sätten är det tredje
naturligtvis det enda möjliga, då stenen har '''taiþir''' och ej '''taiþar'''.
'''taiþir''' kan tydas ''dę́þir'' (med bevaradt omljud = ''dáþir'',
då '''ai''' kan vara tecken för ä-ljudet (Wimmer ''Runeskr. Opr.'' s. 218). Beviset för att '''taiþir''' kan vara = ''dę́þir''
har man visst i sjelfva inskriften, i formerna '''flaistr''' och
'''maistar''', som helt visst böra normaliseras ''flęstr'' och
''męstar.'' — Mot Rosenbergs tolkning ''dolga þrúþar dę́þir'' =
krigsbedrifter vill jag anmärka, att jag icke kan erinra
mig hafva sett något analogt. Dertil kommer, att ''dę́þir''
ensamt gifver ungefär samma mening. Man skulle derför
kunna tänka sig följande konstr: ''Dolga þrúþar draugr hins męstar dę́pir fylgþu — flęstr vissi þat — liggr fulginn í þęimsi haugi<ref>Prof. Bugge har en gång meddelat mig att han tänkt sig orden
ordnade på detta sätt likväl utan att meddela någon tydning.</ref> = »Dolga þrúþar'' = ''Hildar'' = stridens träd).
Hjelten, som de största bedrifter följde (hvars väg
utmärktes genom de största bedrifter) — de flesta hade
kännedom derom — ligger gömd i denna hög». Men jag
är ej nöjd med denna tolkning. Man kan göra samma
anmärkning mot denna som mot den första, nämligen att
uttrycket »vara åtföljd af bedrifter» är alltför abstrakt,
det öfverensstämmer ej med dråpaskaldernas uttryckssätt.
Jag skulle derför föredraga ett tredje tolkningssätt. Om
man, med bibehållande af Rosenbergs konstruktion finge
taga ''dę́þir'' i dess ursprungliga betydelse »gerningar» och<noinclude>
<references/></noinclude>
a053q2pndzb3olpmix5s3roodo72qoe
599029
599015
2025-06-08T22:00:28Z
Mårtensås
11012
599029
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|264|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>''uggr'' (''Orf. Ordb.'' s. 768 a). Om ''Yndils'' finnes upplysning
uti not 2. Jag konstruerar och tyder denna halfvers
således på följande sätt: ''Ørgrandari rógstarkr Yndils
jarmungrundar ræiþviþurr munat ráþa landi i Danmarku''
En mera felfri, stridsmägtig (sjökonungens stora marks =
hafvets vagns = skeppets Oden =) höfding månde ej
komma att råda öfver land i Danmark.
Med den hittills lemnade tydningen af den första
halfversen är jag, såsom jag förut nämnt, ej belåten. Af
de af Rosenberg påpekade sätten är det tredje
naturligtvis det enda möjliga, då stenen har '''taiþir''' och ej '''taiþar'''.
'''taiþir''' kan tydas ''dę́þir'' (med bevaradt omljud = ''dáþir'',
då '''ai''' kan vara tecken för ä-ljudet (Wimmer ''Runeskr. Opr.'' s. 218). Beviset för att '''taiþir''' kan vara = ''dę́þir''
har man visst i sjelfva inskriften, i formerna '''flaistr''' och
'''maistar''', som helt visst böra normaliseras ''flęstr'' och
''męstar.'' — Mot Rosenbergs tolkning ''dolga þrúþar dę́þir'' =
krigsbedrifter vill jag anmärka, att jag icke kan erinra
mig hafva sett något analogt. Dertil kommer, att ''dę́þir''
ensamt gifver ungefär samma mening. Man skulle derför
kunna tänka sig följande konstr: ''Dolga þrúþar draugr hins męstar dę́pir fylgþu — flęstr vissi þat — liggr fulginn í þęimsi haugi''<ref>Prof. Bugge har en gång meddelat mig att han tänkt sig orden
ordnade på detta sätt likväl utan att meddela någon tydning.</ref> = ''»Dolga þrúþar'' = ''Hildar'' = stridens träd).
Hjelten, som de största bedrifter följde (hvars väg
utmärktes genom de största bedrifter) — de flesta hade
kännedom derom — ligger gömd i denna hög». Men jag
är ej nöjd med denna tolkning. Man kan göra samma
anmärkning mot denna som mot den första, nämligen att
uttrycket »vara åtföljd af bedrifter» är alltför abstrakt,
det öfverensstämmer ej med dråpaskaldernas uttryckssätt.
Jag skulle derför föredraga ett tredje tolkningssätt. Om
man, med bibehållande af Rosenbergs konstruktion finge
taga ''dę́þir'' i dess ursprungliga betydelse »gerningar» och<noinclude>
<references/></noinclude>
s61d2aok0amd2rbu3gaqos1g0slg6uo
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/272
104
204893
599016
2025-06-08T21:32:12Z
Mårtensås
11012
/* Korrekturläst */
599016
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{rh|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités
de l'Orient. monuments runographiques p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den
daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi pat —; mun-at örgrandari'' {{m|(= ''örgrandvari'', comp.
af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild = ''ráðsnjallr'').}}
''rógstarkr'' {{m|(= ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmangrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn.
Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' = ''vidurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
stuo5t7cz135ayxg4eratnzb9zv0t2r
599017
599016
2025-06-08T21:32:59Z
Mårtensås
11012
599017
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités
de l'Orient. monuments runographiques p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi pat —; mun-at örgrandari'' {{m|(= ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild = ''ráðsnjallr'').}} ''rógstarkr'' {{m|(= ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmangrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' = ''vidurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
14jw0anw1g9dyc9fjwtykmxtzk2e6hn
599018
599017
2025-06-08T21:33:19Z
Mårtensås
11012
599018
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités
de l'Orient. monuments runographiques p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi pat —; mun-at örgrandari'' {{m|({{=}} ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild {{=}} ''ráðsnjallr'').}} ''rógstarkr'' {{m|({{=}} ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmangrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' {{=}} ''vidurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
rdd1g1fk5bu9gg86s5lz2re86rvpuuo
599019
599018
2025-06-08T21:33:33Z
Mårtensås
11012
599019
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités
de l'Orient. monuments runographiques p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi pat —; mun-at örgrandari'' {{m|({{=}} ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild {{=}} ''ráðsnjallr'').}} ''rógstarkr'' {{m|({{=}} ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmangrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' {{=}} ''viðurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
nkcvzjigns069pwk70m4xdgn8c2x37a
599020
599019
2025-06-08T21:34:11Z
Mårtensås
11012
599020
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités
de l'Orient. monuments runographiques p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi þat —; mun-at örgrandari'' {{m|({{=}} ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild {{=}} ''ráðsnjallr'')}}. ''rógstarkr'' {{m|({{=}} ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmangrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' {{=}} ''viðurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
esqmqpjkguqhplxks57l8n5rvgfavhd
599027
599020
2025-06-08T21:56:38Z
Mårtensås
11012
599027
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités
de l'Orient. monuments runographiques p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi þat —; mun-at örgrandari'' {{m|({{=}} ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild {{=}} ''ráðsnjallr'')}}. ''rógstarkr'' {{m|({{=}} ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmungrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' {{=}} ''viðurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
fkq7u0r6bwx630ymt1482q8sa9dr6yc
599031
599027
2025-06-08T22:01:53Z
Mårtensås
11012
599031
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, ''Antiquités de l'Orient, monuments runographiques'' p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. XL f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi þat —; mun-at örgrandari'' {{m|({{=}} ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild {{=}} ''ráðsnjallr'')}}. ''rógstarkr'' {{m|({{=}} ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmungrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' {{=}} ''viðurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
a4kad139ygaslkakdvdbop1mtlmbo1x
599032
599031
2025-06-08T22:02:13Z
Mårtensås
11012
599032
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|262|E. BRATE.|ATS 10:1}}</noinclude>nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd
för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels
den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand,
afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.
De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens
metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, ''Antiquités de l'Orient, monuments runographiques'' p. 177—180 och i
öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson,
''Oldnordisk Ordbog'', fortale s. {{sc|xl}} f, hvilken tolkning jag här meddelar.
Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg.
''Nordboernes Aandsliv'' I, 131 f. Dessa äldre tolkningar
utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.
{{sp|Erik Jonsson}} transscriberar drottqvädestrofen på
följande sätt:
<i>Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar
dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur
ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar
urgrandari landi,</i> konstruerar:
''Dáþar draugr'' {{m|(''dáð'' Daad, Heltebedrift, ''draugr'' Stamme, Træ;
ligesom ''örlygis drangr'', Kampens Stamme, saaledes ''dáðar draugr'' den daadrige Helt)}}, ''hinn es mestar dolgaþrúþar'' {{m|(''dólga þrúðar'' Kampens Gudinder, Valkyrier)}} ''fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi þat —; mun-at örgrandari'' {{m|({{=}} ''örgrandvari'', comp. af ''örgrandvarr'' höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild {{=}} ''ráðsnjallr'')}}. ''rógstarkr'' {{m|({{=}} ''rógsterkr'' vældig i Kamp, ''róg'' Kamp)}} ''Vandils jarmungrundar reiþ-viþur'' {{m|(''Vandill'' en Sökonge: ''Vandils jarmungrund'' Sökongens vide Mark, Söen: ''Vandils jarmungrundar reið'' Söens Vogn. Skibet; ''Viðurr'' et af Odins Navne; ''reiðviðurr V. j.'' {{=}} ''viðurr reiðar V. jarmungrundar'' Söhelten)}} ''ráþa landi i Danmarku''
och öfversätter:
Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer
fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide;
ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil
med större Snille raade for Land i Danmark.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
dshw4sjywtz2nxk7edvw9b8izphjg48
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/276
104
204894
599021
2025-06-08T21:44:44Z
Mårtensås
11012
/* Korrekturläst */
599021
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|266|E. BRATE.|ATS 10: 1}}</noinclude>''wroten''; norsk-isl. ''rót'', sv. ''rot'', dansk ''rod'' for ''*wrōt-''
beslægtet med got. ''waurts''. Ogsaa foran fællesgerm. ''rŏ, rŭ''
faldt ''w'' i Fremlyd sandsynlig bort i alle nordiske Sprog.
men herpaa kjender jeg ikke sikre Exempler. Mulig er
sv. Subst. ''ruska'' et Exempel, hvis det, som Säve antager,
hörer til got. ''(ga-)wrisqan.'' ''wrū-'' synes ikke at have
forekommet i fællesgermansk Fremlyd.
Sökongenavnet ''Yndill'' kan maaské forklares af ''*Vindill'', jfr ''á Vindli'' ''Yngl. s.'' Kap. 51 om Landskabet Vendel.
I Dativ kunde af *Vind<sup>u</sup>le'' opstaa ''Yndli'', jfr isl. ''drasill''
Dat. ''drǫsli''.
Dr Söderberg har sikkerlig fundet den rette
Betydning af '''urkrontari'''. Det kan ikke afgjöres, om Ordet har
været udtalt med ''ør, or'' eller ''ur-''.
I den Efterskrift, som fölger paa den kunstige Strophe,
ndfylder jeg efter Sporene i B.: '''sta[in · uarþ ·] satr ·'''
'''[fr]uþa''' = ''fróða'' maa være adjectivisk Epithet.
Mandsnavnet ''Foldarr'' eller ''Fuldarr'' kan sammenstilles med
oldtydske Navne, hvis förste Led er ''Fold-''. Det er enten
= tydsk ''Foldgêr'', som ''Hróarr'' = ags. ''Hróðgâr,'' eller af
''*Foldahariʀ''.
''en hąns liði satti at øy.'' ''liði'' er her snarere
Intet, synonymt med ''lið'', end Hankjönsord »Fölgesvend.»
'''tausa''' kan naturligtvis ikke betyde »denne». Jeg
forstaar '''taus''' = ''dau(ð)s'' og udfylder det manglende
saaledes: '''taus at minum]''' = ''dauðs at minnum''».
<ref follow=266not>''v-'' äfven i Lokasenna, hvars språk andra allitterationer visa hafva
bibehållit ''vr.'' Dessa ord skola kanske derför formelt hållas isär från
g. ''wrôhjan'', fs. ''wrôgian'' o. s. v. och antagas från äldre tid hafva börjat
på ''r-'', vare sig detta beror på annan etymologisk upprinnelse eller
visar på någon ännu icke påvisad tidigare förlust af uddljudande ''v-''.</ref>
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
s75rf4barhv1q89cihkg7b72ud7cxzu
Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/275
104
204895
599022
2025-06-08T21:51:04Z
Mårtensås
11012
/* Korrekturläst */
599022
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud|ATS 10: 1|RUNVERSER.|265}}</noinclude>öfversätta »valkyrjans gerningar» med »manfall», så vore
man, synes mig, mera i öfverensstämmelse med skaldernas
vanliga uttryckssätt. Men jag kan nu ej afgöra, om man
kan våga en sådan tolkning. Som jag redan nämnt, har
jag ej tillräckligt studerat versen, för att kunna säga mitt
sista ord. För tillfället har jag ej tid sysselsätta mig
dermed och har för ögonblicket icke heller den nödvändiga
literaturen till hands. Jag måste återkomma till den
framdeles, när Ölands runiuskrifter skola publiceras».
Prof. {{sp|Bugge}} yttrar i anledning af doc. Söderbergs
läsning och tolkning: »Jeg construerer heller ''dolga þrúðar draugr hinns mestar dáðir fylgðu'' end ''hinns mestar dolga þrúðar dáðir fylgdu''. Mine Grunde er: ''dáðir'' tillagte en
Hövding forekommer ofte hos norröne Skalde, hos hvem
jeg derimod intet finder der svarer til et Udtryk ''dolga þrúðar dǽðir'' (= isl. ''dáðir''). Det synes mig mere stemmende med norröne Skaldes Udtryksmaade, at den Mand,
som prises i Digtet, er betegnet ved en mannkenning
(''dolga þrúðar draugr'') i Forbindelse med en ved ''hinns''
indledet Sætning, end at han skulde være betegnet ved
en ved ''hinns'' indledet Sætning alene. En ialfald lignende
Brug af ''fylgja'' foreligger i prosaiske oldn. Udtryk som
''svá mikill kraptr fylgði þessum mǫnnum; hugr fylgir honum.''
Ja forstaa vi ''dáðir'' som »virtutes» (se Fritzner under ''dáð''),
saa er denne Brug af ''fylgja'' fuldt overensstemmende.
Det fortjener at mærkes, at den olddanske Form er
'''ruk''', ''rog'' (af ''*wrōga''), ikke ''*vróg'', ligesom den glsv. Form
for ''*wrōgjan'' (got, ''wrōhjan'', oldsaks. ''wrōgian'', ags, ''wrēgan'')
er ''røghia'', ikke ''*vrøghia''<ref name=265not>Med prof. Bugges anmärkning om ''róg'' bör sammanhållas den
anmärkningen af S. Grundtvig, ''Dansk historisk tidskr.'', 3 række. V,
s. 570 not. 1. att ''róg'' och ''rǿgja'' förekomma utan ''v-'' och allitterera med</ref>. Man har hidtil ikke været
opmærksom paa den Lydlov, at ''wrō''—, der hörtes i
fællesgermansk Fremlyd, taber sit ''w'' i alle nordiske Sprog:
norsk-isl, ''róta'', glsv. ''rota'', dansk ''rode'' = ags. ''wrótan'', mnt.<noinclude>
<references/></noinclude>
i8f14n0bzjiwn8ni5aojats3a1c1sdh
Karlevistenen
0
204896
599036
2025-06-08T22:08:55Z
Mårtensås
11012
Skapade sidan med '{{Titel|Karlevistenen||kommentar=Runsten med skaldedikt.}}{{wikipedia|Karlevistenen}} ==Verk om== * [[Författare:Erik Brate|Erik Brate]] och [[Författare:Sophus Bugge|Sophus Bugge]] (1891). [[Antiqvarisk_tidskrift_för_Sverige/Del_10/Runverser/Kapitel_2|Runverser]], sidd. 260–266.'
599036
wikitext
text/x-wiki
{{Titel|Karlevistenen||kommentar=Runsten med skaldedikt.}}{{wikipedia|Karlevistenen}}
==Verk om==
* [[Författare:Erik Brate|Erik Brate]] och [[Författare:Sophus Bugge|Sophus Bugge]] (1891). [[Antiqvarisk_tidskrift_för_Sverige/Del_10/Runverser/Kapitel_2|Runverser]], sidd. 260–266.
mvbgt9levr40nv5jvcjqivjjvm8zfuw
599037
599036
2025-06-08T22:09:44Z
Mårtensås
11012
/* Verk om */
599037
wikitext
text/x-wiki
{{Titel|Karlevistenen||kommentar=Runsten med skaldedikt.}}{{wikipedia|Karlevistenen}}
==Verk om==
* [[Författare:Erik Brate|Erik Brate]] och [[Författare:Sophus Bugge|Sophus Bugge]] (1891). [[Antiqvarisk_tidskrift_för_Sverige/Del_10/Runverser/Kapitel_2|Runverser]], sidd. 260–266.
[[Kategori:Verk från medeltiden]]
sr33f6od2puzm4829h25ftbzjosfw92
599038
599037
2025-06-08T22:10:16Z
Mårtensås
11012
599038
wikitext
text/x-wiki
{{Titel|Karlevistenen||kommentar=Runsten med skaldedikt.}}{{wikipedia|Karlevistenen}}
==Verk om==
* [[Författare:Erik Brate|Erik Brate]] och [[Författare:Sophus Bugge|Sophus Bugge]] (1891). [[Antiqvarisk_tidskrift_för_Sverige/Del_10/Runverser/Kapitel_2#s260|Runverser]], sidd. 260–266.
[[Kategori:Verk från medeltiden]]
dtc1jkhimngw0x99h2uq6drqa7kiav5
Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1522-1634.djvu/340
104
204897
599042
2025-06-09T07:37:37Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
599042
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|318|<small>29. VARF I FINLAND.</small>|}}{{linje}}</noinclude>till kusten och omkring {{bråk|1|3}} mil derutanför ligger i finska
viken den lilla Kalfön. Ytterligare en mil söderut ligger
Porkala udd. I Siundo socken låg äfven amiral Klas
Eriksson Flemings stamgods Svidja med underlydande Pickala
säteri.<ref>Pickala pinass omtalas är 1608.</ref>
På Kalfö fans åren 1572—1575 ett skeppsvarf, som stod
under amiral Klas Flemings omedelbara tillsyn och kallades
för “Kalfö skeppsbyggning i Siundo socken af Raseborgs
län“. Befälet på platsen hade skepparen Sven Birgersson.<ref>Skeppsg. handl.</ref>
Här byggdes hvardera af åren 1572 och 1573 ett skepp samt
1574—1575 det stora skeppet Elgen.<ref>RR. {{bråk|7|3}}, {{bråk|12|8}}, {{bråk|21|9}} och {{bråk|27|12}} 1572, {{bråk|16|1}} och {{bråk|5|3}} 1574, {{bråk|5|2}} 1575 och skeppsg. handl.</ref>
<h2 align=center style="border-bottom:none"><i>Borgå (Emsalö) varf<br>åren 1604-1616.</i></h2>
Borgå i Östra Nyland var köpstad redan på konung
Albrekts tid. Staden ligger vid Borgåns utflöde i Finska
viken omkring fem mil nordost från Helsingfors. I
hafsbandet omkring en mil söder om staden ligger den en mil långa
och {{bråk|3|4}} mil breda Emsalön, som tillhör Borgå socken.
Åren 1604—1616 byggdes fartyg för flottans räkning så
väl vid staden som på ön. Förstnämda år upptaga
räkenskaperna vid “Emsala bankstad och skeppsvakt“ 4 kaptener,
13 skeppare, 8 pråmskeppare, 3 styrmän, 1 arklimästare, 67
båtsmän, 1 skeppsbyggmästare, 19 skeppstimmermän och 1
smed eller tillhopa 117 personer. Antagligen byggdes af
dessa några småfartyg. År 1606 byggdes Borgåpråm, 1607
det lilla “Borgåskeppet“ och 1609 “Emsala pinass“.
Ytterligare byggdes småfartyg åren 1614 och 1616.<ref>RR. {{bråk|28|1}} 1614 och skeppsg. handl.</ref>
<h2 align=center style="border-bottom:none"><i>Ålands (Kastelholms) varf<br>åren 1552—1567; 1580—1589; 1600—1607; 1614—1615.</i></h2>
Åland är ett urgammalt svenskt land, som icke blifvit
räknadt till Finland förr än 1809. Ståthållaren eller fogden
bodde på det af Birger Jarl anlagda, väl befästade,<noinclude>
<references/></noinclude>
hfgpc3dbp3953piraxvxujaxzv3r8nm
Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1522-1634.djvu/341
104
204898
599043
2025-06-09T10:37:58Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
599043
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>ÅLANDS VARF.</small>|319}}{{linje}}</noinclude>Kastelholms slott, som låg på sydöstra sidan af ön vid en nu
igengrundad vik, hvilken sträckte sig förbi Sunds kyrka.
Tidt och ofta förekommer i skeppsgårdshandlingarne
“Ålands skeppsbyggning“. Antagligen funnos der under olika
tider flera varf, men det förnämsta var troligen vid
Kastelholm. År 1527 skref konungen till riksrådet Ivar Fleming
att låta bygga på Åland ett par skutor, fullt utrustade med
tackel och tåg och skicka dem till Stockholm, då konungen
skulle ersätta Fleming kostnaden.<ref>RR. {{bråk|26|2}} 1527.</ref> Kronovarf synes ej hafva
inrättats på Åland förr än 1552, då skeppet
“Alandsfuruholken“ byggdes. År 1561 omtalas “Ålandsfuruflåsan“ samt
1562 “Gamla Åländskan“ och “Ålandsskutan“, alla småfartyg
och säkerligen byggda på Åland. År 1567 byggdes “Stora
Ålandsskutan“ eller “Ålandsskeppet“, som äfven var ett
småfartyg.<ref name="s319f2">Skeppsg. handl.</ref> Af kända fartygsbyggnader härstädes åren
1580—1589 äro småfartyget Näktergalen eller “Ålandsskeppet“ och
“Nya Åländskan“, som begagnades till kalkskuta.<ref name="s319f2" /> På
sommaren 1600 skickades skeppsbyggmästar Tomas Nilsson (sid.
253) från Stockholms skeppsgård till Åland att bygga ett
skepp.<ref>D:o och RR. {{bråk|6|8}} 1600.</ref> Han byggde 1601 “Ålandspinass“, de 2:ne
följande åren pråmar<ref>D:o och RR. {{bråk|1|7}} och {{bråk|9|12}} 1601, {{bråk|3|9}} 1602.</ref> och lemnade Åland 1604.
Skeppsbyggnaden upphörde dock ej, ty småfartyget Ålandshjorten
byggdes 1607.<ref name="s319f2" />
Derefter omtalas ej annan skeppsbyggnad, än sex pråmar,
hvilka 1614—1615 byggdes af kapten Johan Lakej.<ref>RR. {{bråk|15|8}} och {{bråk|5|11}} 1614.</ref>
<section end="VARF I FINLAND." />
<section begin="VARF I FINMARKEN." />
<h2 align=center style="border-bottom:none">30.<br><br>
{{sp|VARF I FINMARKEN.}}<br><i>år 1610.</i></h2>
Suveräniteten öfver sjölapparnes hemvist eller Finmarken
var på 1500-talet föremål för upprepade tvister mellan Sverige
och Danmark. I vissa trakter erlades skatt till tre riken:
Sverige, Ryssland och Danmark. Af ett intyg<ref>Skand. handl. del 39 sid. 128.</ref> synes att<noinclude>
<references/></noinclude>
c8sc4suwflx10a7l07iq9t1x6zt1v9x