Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.45.0-wmf.5 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 0 4364 599422 207010 2025-06-15T18:37:04Z PWidergren 11678 599422 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=14 to=14 header=1 kommentar="Även känd som ''Hur länge skall i Norden''. {{Wikipedialänk|Hur länge skall i norden}}" /> </div> ==Noter== *Rad 3 och 4 även ”Skall snart ej höras orden: I gossar blå, gån på!” [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] o9406qsu2c6k856rd313pg2tqgckwqe 0 4791 599413 206460 2025-06-15T18:22:48Z PWidergren 11678 599413 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=29 to=29 header=1 kommentar="Även känd som ''Kung Karls drapa''. {{Wikipedialänk|Kung Karls drapa}}" /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 7s7mf9sdtcj3r5ugr7hk29pffxro7uj 0 4792 599425 207021 2025-06-15T18:41:05Z PWidergren 11678 599425 wikitext text/x-wiki {{Titel|[[Samlade skrifter (Wennerberg)|Samlade skrifter]]|undertitel=Svensk lösen|Gunnar Wennerberg|nästa=[[Till de unge]]|kommentar=Även känd som ''Frihet bor i Norden.'' {{Wikipedialänk|Frihet bor i Norden}}}} {{midi|fil=Frihet_bor_i_norden.mid|titel=Frihet bor i Norden}} <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=9 to=9 /></div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 34h5wb4bj8cw5spbm3z1gsajd1du908 599427 599425 2025-06-15T18:46:22Z PWidergren 11678 599427 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "><pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 kommentar="Även känd som ''Frihet bor i Norden.'' {{Wikipedialänk|Frihet bor i Norden}}" /></div> {{midi|fil=Frihet_bor_i_norden.mid|titel=Frihet bor i Norden}} <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=9 to=9 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] fi6ktn47erb01y3m11ga4clk2usmxzi 0 4794 599414 206677 2025-06-15T18:23:11Z PWidergren 11678 599414 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=27 to=28 header=1 kommentar="{{Wikipedialänk|Säg oss ditt namn, du fruktansvärde}}"/> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 0fynturrkgjvr6bqvrfhs5wjrgir442 0 8752 599417 206543 2025-06-15T18:30:22Z PWidergren 11678 599417 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 kommentar="Diktad och komponerad för manskör år 1849. Den finns medtagen i [[w:Karl Warburg|Karl Warburgs]] poetiska album ”Ur svenska sången”, 1883. {{Wikipedialänk|O Gud, som styrer folkens öden}}"/> {{midi|fil=O gud som styrer folks öden.mid|titel=O Gud, som styrer folkens öden}} {{Tomrad}} <br /> <br /> <br /> <br /><br /> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=21 to=22 /> </div> ==Noter== *Rad 9: vårt = dess i ''Ur svenska sången.'' *Rad 10: Vår = Dess i ''Ur svenska sången.'' *Rad 11: Vårt = Dess i ''Ur svenska sången.'' [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Studentsånger]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 8el6zff7x4yr00auyozyx2cs5mhl820 599426 599417 2025-06-15T18:42:03Z PWidergren 11678 599426 wikitext text/x-wiki <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 kommentar="Diktad och komponerad för manskör år 1849. Den finns medtagen i [[w:Karl Warburg|Karl Warburgs]] poetiska album ”Ur svenska sången”, 1883. {{Wikipedialänk|O Gud, som styrer folkens öden}}" header=1 /> {{midi|fil=O gud som styrer folks öden.mid|titel=O Gud, som styrer folkens öden}} {{Tomrad}} <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=21 to=22 /> </div> ==Noter== *Rad 9: vårt = dess i ''Ur svenska sången.'' *Rad 10: Vår = Dess i ''Ur svenska sången.'' *Rad 11: Vårt = Dess i ''Ur svenska sången.'' [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Studentsånger]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] fqc8i4uuzks6mxzx6rpqm4zvzbgtpdw 599429 599426 2025-06-15T18:47:26Z PWidergren 11678 599429 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 kommentar="Diktad och komponerad för manskör år 1849. Den finns medtagen i [[w:Karl Warburg|Karl Warburgs]] poetiska album ”Ur svenska sången”, 1883. {{Wikipedialänk|O Gud, som styrer folkens öden}}" header=1 /> </div> {{midi|fil=O gud som styrer folks öden.mid|titel=O Gud, som styrer folkens öden}} {{Tomrad}} <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=21 to=22 /> </div> ==Noter== *Rad 9: vårt = dess i ''Ur svenska sången.'' *Rad 10: Vår = Dess i ''Ur svenska sången.'' *Rad 11: Vårt = Dess i ''Ur svenska sången.'' [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Studentsånger]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 7lsbnb0xq7vjuw13heeg9trt99ld64s 0 48367 599424 140672 2025-06-15T18:40:32Z PWidergren 11678 599424 wikitext text/x-wiki <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 /> {{midi|fil=Nordisk frihetssång2.mid|titel=Framåt, framåt på ljusets bana}} <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=10 to=10 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] brrp3scug946uzkn5lpcbb631ac9gb7 599428 599424 2025-06-15T18:46:46Z PWidergren 11678 599428 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "><pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 /></div> {{midi|fil=Nordisk frihetssång2.mid|titel=Framåt, framåt på ljusets bana}} <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=10 to=10 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] iv87lg0ehzz6mu784trxht4hv6svq0h 104 49917 599407 387583 2025-06-15T18:16:25Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|59}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''”Tusen sinom tusen.”'''}} <poem> {{mindre|T|200}}usen sinom tusen sippor Vaknat upp till nyfödd fröjd, Tusen sinom tusen lärkor Sjunga re’n i himmelshöjd; “Nu är vår“ — så jubla alla. :Ack, för mig är höst, Tills jag ser ''min'' sippas öga, :Hör ''min'' lärkas röst. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> qmg7c5jmz8y71lh99i9bmaobwxchu30 104 49918 599431 387584 2025-06-15T18:51:43Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|60}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''”Susande vind.”'''}} <poem> {{mindre|S|200}}usande vind, som far af emot norden, :Skynda dit bort till min flickas strand! Bleknad hon lutar det lockiga hufvud, :Trår efter sol i sitt kulna land. Gif henne den och tag med mina suckar :Låt dem få andas kring kinden sin vår! Tag mina tårar och låt dem få falla :Stilla som majregn i hennes hår! ::::::Susande vind, ::::::Skynda dit bort, :Säg, att jag kommer inom kort! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5hrhaxgq2zpfh3d7awt47dqnjvwsvrj 104 49919 599432 387585 2025-06-15T18:52:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|61}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''”Dig jag sjunger.”'''}} <poem> {{mindre|D|200}}ig jag sjunger, när vintren i snö Bäddat in sig kring land och kring sjö; Dig jag sjunger, när sommarens vindar Susa fram i de blommande lindar; Dig jag sjunger, när hjertat är tungt, Dig, när åter det känner sig ungt. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> pnxkhtcbqypl1kmmp62un4qsphojqex 104 49920 599433 387586 2025-06-15T18:54:33Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|62}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''”En gång en ros jag såg.”'''}} <poem> {{mindre|E|200}}n gång en ros jag såg; Hon går ej ur min håg. Skall jag väl henne få? ::Tänkte jag då. Nu är hon min och står Redan se’n många år Främst i min rosengård, ::Främst i min vård. {{Tomrad}}</poem><noinclude> <references/></noinclude> bac5p6xp8dzcjlkxllgoogtm1y08kos 104 49921 599434 387587 2025-06-15T18:55:44Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|63}} {{linje|5em}}</noinclude><poem>Enkel min saga är, Men den är mig så kär; Ty den är ej blott min, :::Den är ock din: Gården — det är mitt hem; Rosen är — hvem, ja hvem? Kan du ej gissa nu? — :::Det är ju du.</poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 3zs71neu53h41gahpfwue9skf3hatpn 104 49922 599435 387589 2025-06-15T18:58:10Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|64}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''Fordom.'''}} <poem> {{mindre|F|200}}ordom i nattliga stunder Smög sig ju till dig min sång Störde dig ljuft i din blunder Hör den nu åter en gång! Syns dig dess låga ej flamma Grant som i kärlekens vår, Hjertat det är dock detsamma, Likt sig i dag, som i går. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 50jc2to3gbke9kjpgp6l4uz1j8fi3vb 104 49923 599436 387590 2025-06-15T19:00:21Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|65}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''“Som jag såg dig.“'''}} <poem> {{mindre|S|200}}om jag såg dig allra första gången, Då med barnslig fart du kom från skolan I en liten gul och stupad rothatt, Så att blott den friska munnen syntes; Eller som jag såg dig en gång fordom Stilla sysslande i barndomshemmet I den skimmersvarta stråperlskragen, Som förrådde hvad han skulle dölja; {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/> {{Huvud|{{m|{{sp|''Wennerberg''}}, Skrifter. IV.}}||{{m|5}}}}</noinclude> tqb2mpj881hoiayyapshg00qg74i0xv 104 49924 599437 387591 2025-06-15T19:01:26Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|66}} {{linje|5em}}</noinclude><poem>Eller som jag såg dig förr i dansen, Lik en Hebe, sänd af sälla gudar Från Olympen att åt arma menskor Skänka i af evig ungdoms nektar: Så jag ser dig ännu, då jag drömmer … Och jag drömmer ofta, då jag ser dig.</poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> p802oo1mq7m9uffcgqqlb754k8awgbd 104 49925 599438 387592 2025-06-15T19:36:47Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|67}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|20.}} {{c|'''”Ej med klagande sång.”'''}} <poem> {{mindre|E|200}}j med “klagande sång“ som “fordom i nattliga stunder“ ::Nalkas jag bedjande: “o, se ej så till mig ned!“ Ej med “darrande ton“ jag frågar: “ack, säg mig, hvar är du?“ ::Ej med gryende hopp: “minns du den gången?“ och ej Sänder jag mer med aftonens flägt min bäfvande helsning, ::Blyg att sjelf säga ut “kärlekens ljufvaste namn“; Räds ej heller “att möta dig“ nu, att störa din slummer ::Än med ett sent “vakna opp!“ “än med ett sista “godnatt!“ </poem><noinclude> <references/></noinclude> 9z1atlve0to31ose9iis647xd3sk2qt 104 49926 599439 387593 2025-06-15T19:39:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /><center>68</center> {{linje|5em}}</noinclude><poem>Ändradt är allt. Jag klagar ej mer, jag frågar ej, räds ej, ::Lugnt vi träffas alltjemt, lugnt “så skiljas vi åt“. Har då kärleken flytt? Är flamman slocknad i hjertat? ::Ack, du vet det nog sjelf: allt är derinne sig likt. Dig, som i ungdomens vår jag såg som en “tindrande stjerna“, ::Fjerran dold uti moln, såg som en “rodnande ros“, Vuxen i Edens park till fröjd åt saliga englar, ::“Dig jag sjunger“ ännu, dock såsom ''min'' i ''mitt'' hem; Der du lyser och värmer och sprider en doft ifrån ofvan, ::“Högst på min himmel satt“, “främst i min rosengård“. Vissnade blad jag väl ser, men också friska och nya, ::Bådande åter en vår. Hvadan komma de väl? Fråga den “susande vind“, som bringar dig bud från det landet, ::“Der uti ljuflig ro sällhetens blommor gro!“</poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> a74wl3hbqke44lyu8pn2xs7ynwi7y1q 104 49927 599440 387594 2025-06-15T19:46:51Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|69}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''Efterklang.'''}} <poem> {{mindre|I|200}} mer än tretti år vi vandrat samman Och troget följts åt jemt på samma ban; Vi delat ljuft och ledt, och sorg och gamman På färden öfver lifvets ocean. Den tid af år — ack nej, af sälla stunder — Som dock så mycket i sitt sköte bar, Hvart tog den vägen? Är det ej ett under, Hur fort den gick, hur sällsamt kort den var? Du än är ung — må verlden påstå annat Med dopattest i hand! — och är dig lik. </poem><noinclude> <references/></noinclude> q7dsu0s45n8wc33o0gz9lr1m957urwm 104 49928 599441 387595 2025-06-15T19:47:50Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{c|70}} {{linje|5em}}</noinclude><poem>För mig du längese’n i åldern stannat, Ty kärleken har ''sin'' aritmetik: Han subtraherar lätt de tretti åren — Hvad väga de i evighetens våg! — Och ser ännu i dig, trots gråa håren, Densamma, som han första gången såg. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> gcryn5xrlopygtof2w8w42kzj60c16n 0 59788 599423 164577 2025-06-15T18:39:09Z PWidergren 11678 599423 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=11 to=13 header=1 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 7r9t4ixqqk6qosdmku0c8r67kmc4rez 0 59793 599421 164603 2025-06-15T18:32:25Z PWidergren 11678 599421 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=15 to=15 header=1 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] e2s36l6w785ft954avrvm7dpodz043u 0 59794 599420 231411 2025-06-15T18:32:05Z PWidergren 11678 599420 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=16 to=17 header=1 kommentar="”Vid resningen i mars 1846.”"/> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 7th3wqd54hhbba7bg3ursf4s1llwffu 0 59795 599419 231410 2025-06-15T18:31:38Z PWidergren 11678 599419 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=18 to=18 header=1 kommentar="”Vid [[Författare:Karl XV|kronprinsen Carls]] besök i Upsala 1847.”" /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] dwulmsy0fm2niu02c2z3d3l62essjxn 0 59796 599418 164606 2025-06-15T18:31:17Z PWidergren 11678 599418 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=19 to=20 header=1 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] qd97yv7eyex3rkidqveslk88k8ocr9y 0 59797 599415 164608 2025-06-15T18:24:46Z PWidergren 11678 599415 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=23 to=24 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] k6u3kifl4u789vv1w833wuadglp3psr 0 59808 599412 164742 2025-06-15T18:22:24Z PWidergren 11678 599412 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=30 to=31 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 4vlcrfm7is2oxfemnnaf0zlj1pvg4hu 0 59809 599411 164743 2025-06-15T18:19:04Z PWidergren 11678 599411 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=32 to=34 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] l70vmh9l305epus2bqmilhywqkdtr7s 0 59810 599410 164745 2025-06-15T18:18:42Z PWidergren 11678 599410 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=35 to=36 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 4m52to237tz4w8n2gdbudaxdutumxif 0 59811 599409 164746 2025-06-15T18:18:19Z PWidergren 11678 599409 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" header=1 from=37 to=37 /> </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] fsfz5leutzbgiihy1o05dl5g5fpabft 0 62729 599408 173171 2025-06-15T18:17:27Z PWidergren 11678 599408 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=65 to=65 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Tusen sinom tusen}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 0w8sufp76owftgshz6v1d6dc3a2l97w 0 62730 599430 173173 2025-06-15T18:48:52Z PWidergren 11678 599430 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=66 to=66 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Susande vind}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] g0tewpow8fxk6l2mfizxekazov1dnhc 104 129113 599460 441773 2025-06-16T08:37:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599460 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|338|<small>31. FARTYGEN.</small>|}}{{linje}}</noinclude>färdigbygdt, om hvars upptackling kontraherades den 29 Sept. 1616 med amiral Rickard Klerck (sid. 257). Det skulle hafva fyra ankartåg med varper och varpkordeler, uppståndståg och löpande tackel, goda och nya segel, storseglet af fransk kanfas, märsseglen af danzigerduk och bramseglen af vadmal. Klerck förband sig ock att införskrifva nya segel för de äldre­ skeppen Scepter och Svärdet. För allt detta skulle han före nyåret hafva 5,000 daler och till den 1 Juli 1617 4,400 daler jemte den gård med trädgård, som konungens rysstolk hittills egt, i evärdlig besittning.<ref>RR. {{bråk|29|9}} 1616.</ref> Men efter freden med Ryssland år 1617 kunde större krafter egnas åt flottan. Konungen vände sig då till 2:ne från Holland nyligen inflyttade personer Paridon van Hoorn och Kristian Wilshusen.<ref>Den förre uppgifves hafva varit amiralitetskapten i holländsk tjenst och år 1609 intressent i svenska handelskomp. i Amsterdam; han arrenderade tullen i Sverige. Den senare, som varit köpman i Fleysingen, skref sig Welshuisen, men kallas allmänt i den tidens handlingar för Wilshusen; han var äfven tullarrendator och tillika direktör i Söderkompaniet.</ref> Med dessa kontraherades den 15 Okt. 1618 om byggande af stora skeppet Riksäpplet, medelstora d:o Perseus, småfartyget Vesterviks Lejon och bojorten Postpferd för en summa af 39,000 daler, som dock sedermera ökades med 12,000 daler, derför att Riksäpplet och Perseus skulle göras 10 fot, Vesterviks Lejon 20 fot och Postpferd 12 fot längre, än först var öfverenskommet.<ref>RR. {{bråk|10|5}} 1619 och 1622 års kontraktbok i kam.-ark. fol. 161.</ref> Och att än mer förbättra skeppet Riksäpplet, som i slutet af år 1623 uppkom till Stockholm, afslöts kontrakt med Hoorn och Wilshusen om detsammas förhydning med “dubbelhud“ för 6,000 daler och kajutans förbyggning för 2,000 daler.<ref name="s338f4">1623 års d:o fol. 23.</ref> I detta sista åtagande synas de likväl hafva brustit, ty år 1624 befalde konungen, att Wilshusen skulle hållas fången på Stockholms slott, till dess skeppet blifvit fullt färdigt enligt kontraktet.<ref>J. Hallenberg: Gust. Ad. hist. V: 124.</ref> Vidare kontraherades år 1620 med samma personer att bygga tre skepp, lika stora som Perseus, för 33,000 daler samt fem galejor, hvarom priset skulle öfverenskommas, sedan en blifvit färdig.<ref>RR. {{bråk|6|10}} 1620.</ref> Antagligen voro dessa skepp Alex­ander Magnus, Akilles och Jungfrun, som blefvo färdiga år 1623 och på hvilka kajutorna skulle af Hoorn och Wilshu­sen förbyggas för 1,000 daler stycket.<ref name="s338f4" /> Dessa entreprenörer byggde de flesta, om ej alla, sina skepp i Vestervik. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> r3g4i3o3esq24z6io86k37ybepk2nt9 104 158229 599390 505475 2025-06-15T16:49:17Z Zbigad1970 18372 /* Validerad */ 599390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Zbigad1970" />152</noinclude>kullarna voro höga och ljungbevuxna, men utan någon omvexling i sina former, så att hela utsigten snarare var vild och ödslig, än storartad och enslig. Men sådan den var, skulle ingen äkta ättling af Ian nan Chaistel velat utbyta sin egendom mot de ståtliga herresätena Stow eller Blenheim. Utanför porten visade sig likväl en anblick, som kanske skulle gifvit den förste egaren af Blenheim större nöje, än de skönaste utsigterna på det gods, som skänktes honom af hans tacksamma fosterland. Det var nämligen omkring ett hundra fullständigt beväpnade högländare, vid hvilkas åsyn höfdingen gjorde en vårdslös ursäkt för Waverley. Han hade glömt, sade han, att han uppbådat några få af sin clan för att tillse, alt de voro i stånd att kunna beskydda landet och förekomma sådana tilldragelser, som den han med ledsnad hört hade händt baronen af Bradwardine. Kanske kapten Waverley önskade se dem genomgå en del af sin exercis, innan de hemförlofvades, tillade han. Edward samtyckte, och karlarne utförde med snabbhet och noggrannhet några af de vanliga militäriska rörelserna. De sköto derefter i tur till måls och visade en utomordentlig färdighet i pistolens och muskötens handterande. De sigtade stående, sittande, lutande sig ned eller liggande, och träffade alltid den uppsatta skölden. Derefter fäktade de två och två med bredsvärd, och sedan de visat sin personliga skicklighet äfven på detta vapen, delade de sig i två hopar och framstälde en låtsad strid, hvarvid anfallet, flykten, förföljandet och hela förloppet af en häftig kamp utfördes efter den stora krigssäckpipans ljud. På ett af höfdingen gifvet tecken upphörde skärmytslingen. Derpå anstäldes täflingslekar i springande, brottande, målkastningar och dylika kroppsöfningar, hvari denna feodalmilis utvecklade en otrolig snabbhet, styrka och vighet och uppfylde det af höfdingen dermed afsedda ändamålet att gifva Waverley en hög tanke om deras förtjenster som soldater samt om makten hos den man, som med en vink befalde öfver dem. »Och huru stort är antalet af dylika tappra karlar,<noinclude> <references/></noinclude> ro48k446ghdwo5qsr5gcnffwaeg9scg 104 158230 599395 505476 2025-06-15T17:06:29Z Zbigad1970 18372 /* Validerad */ 599395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Zbigad1970" />{{ph|153}}</noinclude>som ha den lyckan att kalla er sin anförare?» frågade Waverley. »I en god sak, och under en anförare, som den älskade, har Ivors stam sällan tågat i fält under fem hundra ''claymorer''<ref>Ett slags i Högländerna brukligt bredsvärd.</ref>. Men ni inser, kapten Waverley, att den för ungefär tjugu år sedan genomdrifna afväpningsakten gjort, att de numera ej kunna vara i ett fullt så rustadt skick, som i forna tider, och jag håller ej flere af min clan under vapen, än som behöfvas att försvara min egen eller mina vänners egendom, då ju landet är oroadt af sådana män, som er värd förliden natt, och emedan styrelsen, som borttagit andra försvarsmedel, måste tillåta, att vi försvara oss sjelfva.» »Men med er styrka kunde ni snart förstöra eller undertrycka sådana röfvarband, som Donald Bean Leans.» »Ja, det kunde jag visst, och min belöning blefve en befallning att aflemna de få bredsvärd, vi ännu ha qvar, till general Blakeney i Stirling, hvilket tyckes mig vore föga klokt handladt. — Men kom, kapten, pipornas ljud underrättar mig, att middagen är färdig. Låt mig få den äran att visa er vägen till min okonstlade boning.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mzrh95ykh720lybsxxk37jce3lgbowv 104 158231 599402 505477 2025-06-15T17:34:56Z Zbigad1970 18372 /* Validerad */ 599402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Zbigad1970" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">TJUGONDE KAPITLET.<br /><b>En högländsk fest.</b></h2> {{Initial|I}}nnan Waverley inträdde i gästabudssalen, erbjöds honom den patriarkaliska förfriskningen af ett fotbad, hvilket den starka värmen och morasen, han genomvandrat, gjorde högligen angenämt. Han blef väl ej vid detta tillfälle lika yppigt uppassad, som de resande hjeltarne i Odyssén; emedan tvagningsbestyret ej verkstäldes af en skön jungfru, van att <poem>Lemmarna gnida och med doftande oljan begjuta,</poem> utan af en inrökt, skinntorr, högländsk käring, som ej tycktes anse sig mycket hedrad af sitt åliggande, utan mumlade mellan tänderna: »våra fäders hjordar betade ej så nära hvarandra, att jag skulle göra er denna tjenst». En liten gåfva försonade likväl fullkomligt den gamla tjenarinnan med den förmenta förnedringen, och då Edward gick till salen, gaf hon honom sin välsignelse med det gaeliska ordspråket: »må den öppna handen alltid förbli den rikligast fylda!» Salen, hvari festen var anordnad, intog hela första våningen af Ian nan Chaistels ursprungliga byggnad, och ett väldigt ekbord sträckte sig genom hela dess längd. Tillredelserna för måltiden voro enkla ända till råhet, och sällskapet talrikt, så att det nästan trängdes. Öfverst vid bordet sutto höfdingen sjelf jemte Edward och två eller tre höglandsgäster från angränsande claner. Dernäst sutto hans egen stams äldste, kallade ''wadsetters'' och ''tacksmen'',<noinclude> <references/></noinclude> cnszpat1dibsv2ujsrpqb7mvntoqwt0 104 158262 599406 505673 2025-06-15T17:53:36Z Zbigad1970 18372 /* Validerad */ 599406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Zbigad1970" />{{ph|155}}</noinclude>hvilka såsom arrendatorer eller förpaktare innehade delar af hans egendom, och nedanför dem deras söner, brorsöner och fosterbröder. Sedan kommo höfdingens hustjenare, hvar och en efter sin rang, och sist af alla de bönder, som verkligen odlade jorden. Äfven bortom denna långa rad kunde Edward genom de stora dubbeldörrarna varseblifva på den utanför befintliga gröna planen en mängd högländare af ännu lägre rang, hvilka det oaktadt ansågos som gäster och fingo sin andel af värdens ynnest och dagens undfägnad. På afstånd och rundt omkring denna lägsta afdelning af gäster svärmade en rörlig grupp af qvinnor, trasiga pojkar och fickor, unga och gamla tiggare, stora vindhundar, stöfvare och vanliga gårdshundar, hvilka alla togo en mer eller mindre liflig del i hufvudaktionen i pjesen. Denna till utseendet obegränsade gästfrihet hade likväl sim ekonomiska gräns. Man hade gjort sig ett visst besvär med tillagningen af de rätter af fisk, vildt med mera, som stodo vid öfra ändan af bordet och omedelbart under den engelska gästens ögon. Längre ned befunno sig ofantliga stycken af får- och oxstek, som, om ej det af högländarne afskydda fläsket saknats, skulle liknat {{Samma som|på|Q=Q1058631|ord=Penelopes friares}} råa gästabud. Men hufvudrätten bestod af ett helstekt, årsgammalt lam, hvilket, med en knippa persilja i munnen, stod på sina ben och sannolikt var anrättadt i denna form för att smickra kockens stolthet, hvilken satte en större ära i öfverflödet på sin herres bord, än i dess prydlighet. Det stackars djurets sidor angrepos ifrigt af clansmännen, somliga beväpnade med dolkar och andra med knifvar, som vanligen voro instuckna i samma slida som dolken, så att det snart framstälde en sargad och bedröflig anblick. Ännu längre ner syntes födoämnena, ehuru för handen i rikligt mått, vara af en ännu gröfre beskaffenhet. Bröd, lök och ost samt lemningarna från bordet utgjorde undfägnaden för de Ivors söner, som spisade i fria luften. Dryckesvarorna utdelades i samma förhållande och enligt samma anordning, så att utmärkt klaret och champagne frikostigt flödade för höfdingens omedelbara grannar, medan ren eller blandad whisky och starkt öl förfriskade dem, som sutto närmare nedre ändan af bordet.<noinclude> <references/></noinclude> luswoqjrqjxuxowch13cysekj5f2wiq 104 158263 599416 505674 2025-06-15T18:29:40Z Zbigad1970 18372 /* Validerad */ 599416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Zbigad1970" />156</noinclude>Ej heller syntes denna olika fördelning förefalla någon det ringaste stötande. Hvar och en af gästerna insåg, att hans smak måste rätta sig efter den rang, han innehade vid bordet, och följaktligen förklarade arrendatorerna och deras underordnade vinet vara för kallt för deras magar och begärde, synbarligen af eget val, den dryck, som af hushållning var bestämd för dem. Säckpipsblåsarne, tre till antalet, uppstämde under hela middagen en larmande krigsmarsch, och det hvälfda takets eko samt det celtiska språkets gälla toner frambragte en sådan babylonisk förbistring, att Waverley befarade, att hans öron aldrig skulle hemta sig derifrån. Mac-Ivor sökte äfven ursäkta sig för den förvirring, som uppstod genom ett så stort sällskap, i det han hänvisade på sin ställning, hvilken nödvändigt ålade honom en obegränsad gästfrihet som en hufvudpligt. »Dessa mina tappra, men sysslolösa stamförvandter», sade han, »anse min egendom såsom endast bestämd för deras underhåll, och jag måste skaffa dem kött och öl, medan de skälmarne ej göra någonting annat än öfva sig i att fäkta eller vanka omkring bland bergen för att jaga, fiska, dricka och kurtisera nejdens flickor. Men hvad kan jag göra, kapten Waverley? Allting följer sin natur, vare sig att det är en falk eller en högländare.» Edward gaf det väntade svaret, i det han lyckönskade honom till att ega så många tappra och tillgifna anhängare. »Ah ja», svarade höfdingen, »om jag, som min far, vore hogad att utsätta mig för att få ett hugg eller två i hufvudet, så tror jag nog, att de slynglarne skulle försvara mig; men hvem tänker väl på det nu för tiden, då grundsatsen är: “bättre en fogel i handen än tio i skogen”?» Derpå vände han sig till sällskapet och föreslog en skål för kapten Waverley, en värdig vän till hans gode vän och bundsförvandt, baronen af Bradwardine. »Om han kommer från Cosmo Comyne af Bradwardine, är han välkommen hit», sade en af de äldste. »Det säger jag nej till», yttrade en gammal man, som ej tycktes ärna dricka skålen; »jag säger nej dertill — så länge skogen bär gröna löf, fins det svek hos en Comyne.» »Baronen af Bradwardine är idel heder», svarade en<noinclude> <references/></noinclude> j1y7q108z6mrov5a2p692kchdf9ymw9 104 205127 599388 2025-06-15T12:32:54Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår. 599388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|334|<small>31. FARTYGEN.</small>|}}{{linje}}</noinclude>fot tum segelbalkar: långa 32. — liggande från hvarandra 3. 6. vaterbord: tjocka — 7. breda 1. 6. bottenplankornas bredd tillhopa 24. — antal styckeportar 24 st. Sveriges och Finlands skärgårdar med sina af klippor och holmar uppfylda vikar och sund, hafva alltid uppmanat till byggande af smärre fartyg, som voro lämpliga att navigera dessa grunda och trånga farvatten. Svenska skärgårdsflottans anor gå derför långt tillbaka i tiden. Dessa fartyg kallades på 1500- och 1600-talen med ett gemensamt namn för far­koster, men som detta ord nu mera ej torde tillerkännas denna diminutiva betydelse, så begagnas i detta arbete för tydlighetens skull benämningen småfartyg. De voro af mångahanda slag, hvilkas benämningar ofta omvexlade för samma fartyg, så att någon gräns mellan de olika slagen är svår att uppdraga. Till småfartygen böra först och främst räknas alla pinasser, jakter och håpar; dit höra ock de flesta pinkor, bojorter, fortunor, galejor, galioter, pråmar, skutor och smackar, men blott undantagsvis krafvelar. Espingar och skäriebåtar kallades äfven för farkoster, men hafva för deras ringa storleks skull ej upptagits bland följan­de tabellariska uppgifter om fartygsmaterielen. Vid småfartygens afskiljande från skeppen hafva såsom småfartyg betraktats de, som hafva: åren 1530—1614 åren 1615—1634 i besättning mindre än 30 man mindre än 40 man antal skytt „ än 20 „ än 15. De större, såsom pinasserna och bojorterna, voro 40, 60 à 80 lästers fartyg, men i medeltal kan småfartygens drägtighet antagas hafva varit 25 läster. Dertill kan man sluta af 1622 och 1626 årens arrendekontrakt om skeppsflottans under­håll, hvarest 30 pinasser, bojorter, galejor, pråmar och jakter om tillhopa 750 läster upptagas till underhållande. En särskild afdelning bland småfartygen intaga de far­koster, som voro företrädesvis afsedda för hofvets bruk. Som hela flottan behandlades på 1500-talet som konungens<noinclude> <references/></noinclude> mxnc3u0s33xr9yup58crb5s1z1p58xg 104 205128 599389 2025-06-15T12:43:35Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 599389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>BESKAFFENHET; TILLKOMST GENOM NYBYGGNAD.</small>|335}}{{linje}}</noinclude>personliga egendom, så är naturligt att hans hofjakter voro nära införlifvade med rikets flotta. I något större antal uppträdde de först mot slutet af Gfustaf I:s regering, då hans söner växte upp, men ökades sedan och utgjorde under Johan III:s tid en liten flotta för sig af öfver 20 fartyg. Efter denne konungs frånfälle nedgick antalet betydligt; de gamla blefvo ej vidare ersatta med nya och Karl IX och Gustaf Adolf synes hafva nöjt sig med blott några få galejor för egen räkning. Denna hofvets särskilda flotta uppträdde således egentligen åren 1550—1592. De största fartygen voro galejor; för öfrigt bestod flottan af håpar, jakter och barkar, hvilka benämningar byttes om hvarandra, så att de synas varit nästan liktydiga. De voro vanligen bestyckade med två, fyra à högst tolf smärre kopparskytt. I 1500-talets flotta funnos ej några fartyg, som voro uteslutande afsedda att begagnas såsom transportfartyg eller lastdragare. Företrädesvis användes dertill krejare, men äfven pinkor, bojorter och skutor, till och med krafvelar, hvilka annars användes till örlogs. De verkliga lastdragarfartygen infördes i början af 1600-talet och utgjordes af koggar, flöjtar, strussar och obevärade pråmar. Under Erik XIV:s sjökrig användes äfven uppbringade köpmansskepp, skutor och kofarter till lastdragare för flottans och härens behof.<ref>Se t. ex. RR. {{bråk|7|6}} 1566.</ref> Ståthållare och fogdar erhöllo ock be­fallning att uttaga (“upptaga“) i kuststäderna och skärgårdarne skepp och skutor för transport af krigsfolk och fetalie; för dessa utlofvades vanligen skälig hyra.<ref>RR. {{bråk|12|6}} 1570, många bref i Sept. o. Okt. 1571, {{bråk|12|7}} 1572, flera bref i April, Maj och Juni 1579 m. fl.</ref> Då Gustaf Adolf skulle öfverskeppa sin här till Tyskland att deltaga i trettioåriga kriget, behöfdes naturligtvis en större transport­flotta. Till en sådan utlofvade städerna på ett möte i Upsala den 9 Dec. 1629 ej mindre än 71 fraktskepp. Dessa skulle utgöras efter viss fördelning af 2G sjöstäder i Sverige och Finland och för hvarje läst skulle betalas två riksdaler pr månad i frakthyra.<ref>A. v. Stiernman; riksdagars beslut.</ref> {{linje|8em}} Hufvudsakligen erhöll flottan sina fartyg genom nybygg­nad. Denna verkstäldes under Gustaf I:s tid i de gamla<noinclude> <references/></noinclude> gkmet0ywacsbcxa0tzlrqfco6zqkswf 599457 599389 2025-06-16T07:31:01Z Gottfried Multe 11434 599457 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>BESKAFFENHET; TILLKOMST GENOM NYBYGGNAD.</small>|335}}{{linje}}</noinclude>personliga egendom, så är naturligt att hans hofjakter voro nära införlifvade med rikets flotta. I något större antal uppträdde de först mot slutet af Gfustaf I:s regering, då hans söner växte upp, men ökades sedan och utgjorde under Johan III:s tid en liten flotta för sig af öfver 20 fartyg. Efter denne konungs frånfälle nedgick antalet betydligt; de gamla blefvo ej vidare ersatta med nya och Karl IX och Gustaf Adolf synes hafva nöjt sig med blott några få galejor för egen räkning. Denna hofvets särskilda flotta uppträdde således egentligen åren 1550—1592. De största fartygen voro galejor; för öfrigt bestod flottan af håpar, jakter och barkar, hvilka benämningar byttes om hvarandra, så att de synas varit nästan liktydiga. De voro vanligen bestyckade med två, fyra à högst tolf smärre kopparskytt. I 1500-talets flotta funnos ej några fartyg, som voro uteslutande afsedda att begagnas såsom transportfartyg eller lastdragare. Företrädesvis användes dertill krejare, men äfven pinkor, bojorter och skutor, till och med krafvelar, hvilka annars användes till örlogs. De verkliga lastdragarfartygen infördes i början af 1600-talet och utgjordes af koggar, flöjtar, strussar och obevärade pråmar. Under Erik XIV:s sjökrig användes äfven uppbringade köpmansskepp, skutor och kofarter till lastdragare för flottans och härens behof.<ref>Se t. ex. RR. {{bråk|7|6}} 1566.</ref> Ståthållare och fogdar erhöllo ock be­fallning att uttaga (“upptaga“) i kuststäderna och skärgårdarne skepp och skutor för transport af krigsfolk och fetalie; för dessa utlofvades vanligen skälig hyra.<ref>RR. {{bråk|12|6}} 1570, många bref i Sept. o. Okt. 1571, {{bråk|12|7}} 1572, flera bref i April, Maj och Juni 1579 m. fl.</ref> Då Gustaf Adolf skulle öfverskeppa sin här till Tyskland att deltaga i trettioåriga kriget, behöfdes naturligtvis en större transport­flotta. Till en sådan utlofvade städerna på ett möte i Upsala den 9 Dec. 1629 ej mindre än 71 fraktskepp. Dessa skulle utgöras efter viss fördelning af 26 sjöstäder i Sverige och Finland och för hvarje läst skulle betalas två riksdaler pr månad i frakthyra.<ref>A. v. Stiernman; riksdagars beslut.</ref> {{linje|8em}} Hufvudsakligen erhöll flottan sina fartyg genom nybygg­nad. Denna verkstäldes under Gustaf I:s tid i de gamla<noinclude> <references/></noinclude> b4ucyvs7zxenwmjlhbca6pnc396wfyn 104 205129 599391 2025-06-15T16:53:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|260}}</noinclude>kappor, ha små hålkälade kragstenar i hörnen, men inga skiljebågar. Hvalffötterne äro nära 2.6 breda. Å södra sidomuren och i midten af vestra hvalfafdelningen är en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida en kolonn emellan två murhörn. Derinnanför stå breda poster på hög tröskel. Yttre murhörnen uppgå från socklarna. Kolonnerne och inre murhörnen ha attiska baser med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och å hvartdera ses en örn stå på och framstupa bita i ringen. Yttre och inre murhörnen samt kolonnerne ha tunna och hålkälade kransar. Posterne uppbära ett dörrfält, som inunder har en helt grund rätvinklig inskärning, men som för öfrigt är alldeles slätt. Murhörnen, hvilka ha ansenlig storlek, uppbära skarpkantiga rundbågar. Kolonnerne motsvaras af en lika grof rundstafvig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Midt emot denna ingång finnes å norra sidomuren en igenmurad sådan. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan stora murhörn, som hvila på socklarna, och breda poster, hvilka stå på hög tröskel. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och löfprydda med smala fasettband. Kransar saknas. Murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. På kolonnerna hvilar en rundbåge, som har i kanten en hålkäl. Nära slutstenen af sistberörda båge ses ett gubbhufvud. Inre omfattningen har varit, såsom det visar sig, snedsmygig och lågrakspetsig. På midten af östra hvalfafdelningen å södra liksom å norra sidomuren finnes ett nytt rundbågigt fönster, hvilket liknar alla sådana. Triumfbågen är på det oförsvarligaste sätt utvidgad genom bortbrytningar å sidomurarna och betäckningen är<noinclude> <references/></noinclude> c4tpopucpu2md2wtbztpveuahc0nhcb 104 205130 599392 2025-06-15T16:58:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|261}}</noinclude>vanställd genom den råaste spetsbågsform. Till följd häraf har i anseende till påtryckningen af skeppets östra gafvelröste en grof bjelke måst inläggas midt derunder. Genom denna utvidgning har triumfbågen blifvit vida bredare än koret. Skeppets vestra gafvelmur har å midten en spetsig båge, som håller 18.1 i bredd och uppbär detsammas vestra röste. Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.7 samt i vester och öster 13.9 och hvars murtjocklek är 4.4, betäckes med ett korshvalf, som har rundbågiga och vågräta kappor med små hålkälade kragstenar. Socklarne bestå såsom skeppets af skråkant platt rundstaf och hålkäl. Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida tre stora murhörn och emellan de yttre en kolonn. Murhörnen stå på socklarna. Kolonnerne ha attiska baser med rätvinkliga hörn. Baserne öfverskjuta till en tredjedel socklarna. Kolonnerne sakna kapitäler och kransar och de uppbära en rundstafvig rundbåge. Murhörnen ha skarpkantiga rundbågar. Breda men tunna poster på hög tröskel uppbära en trebladig båge. Denne portal är lika bred som hög och ehuru ganska gammal och ursprunglig ovanligt ful. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Snedt öfver denna ingång å midten af södra sidomuren finnes ett lägre fönster och å norra sidomuren ett högre motsvarande, hvilka nyligen tillkommit och vittna derom. Utsprånget, som håller i inre tvärmått 19.0, uppbär ett halft kupolhvalf. Socklarne äro lika med skeppets och korets. Det är ganska ovanligt, att utsprånget fått åt öster ett spetsbågigt fönster, hvilket har en<noinclude> <references/></noinclude> rtvoyntmen97q935xons3nhsq4p5s26 104 205131 599393 2025-06-15T17:02:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|262}}</noinclude>midtpost och derpå två trebladiga spetsbågar samt deröfver en trebladig ros. Fönstret är till det yttre och inre snedsmygigt. Posten och bågarne samt rosen ha utvändigt rundstafvar och äro invändigt snedsmygiga. Fönstret har en yttre vattenlist, som prydes med en djup karnis och består af en hel häll, hvilken svänger sig efter rundlen. Denna vattenlist såsom jemväl annat visar, att fönstret tillkommit i den sednare medeltiden. I södra sidan ses ett större rakspetsigt väggskåp, som har omfattning och dörrar af ek med fint beslag i sen medeltidsstil. I norra sidan nära vestra ändan märkes ett fyrkantigt väggskåp. Tornet innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 18.1 samt i vester och öster 20.9 och har i murtjocklek åt vester 6.2, betäckes med ett korshvalf, som är något spetsigt, men som har för öfrigt vanlig anordning. Tornets socklar äro blott skråkantiga, men de äro 3.0 högre än de öfriga, hvilka äro sinsemellan vågräta. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång, hvars yttre omfattning består af mycket stora murhörn, som hvila på tornets socklar. Derinnanför stå breda men temligen tunna poster på hög tröskel. Murhörnen uppbära en skarpkantig och posterne en trebladig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Midt öfver ingången finnes ett smalt men högt fönster, hvilket har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. Första afdelningen saknar egen bågöppning åt öster. I södra sidomurens vestra ända inleder en raksluten ingång till en trappa, som uppgår i vestra sidomuren genom dervarande fönster till norra ändan,<noinclude> <references/></noinclude> 4cf0bylrrd4gjwpmrlg9r3zmavffsxo 104 205132 599394 2025-06-15T17:05:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|263}}</noinclude>hvarest den efter en vridning inleder genom en likadan ingång i norra sidomurens vestra ända till andra afdelningen, hvilken har en högst ovanlig höjd och betäckes med ett korshvalf. För uppbärning af östra sidomuren, som icke har någon motsvarande i den första afdelningen, finnes i den andra en mycket bred och hög spetsbåge åt öster. Å skeppets vestra gafvelröste inför en stor raksluten ingång till vinden. Andra afdelningens vestra sidomur har på midten en fyrbladig ljusöppning, som utvändigt består af en hel häll. Inre omfattningen är snedsmygig och rakbetäckt, och derinnanför märkes en mycket vid nich med rundbågig betäckning. Å södra sidomurens vestra ända inför en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppleder genom vestra sidomuren, på midten hvaraf en likadan ingång öppnar sig till ett bjelklag, hvarefter blott spår synas. Således har den höga afdelningen haft tvenne rum öfver hvarandra. Trappan i vestra sidomuren fortsättes till norra ändan, hvarest den genom en vridning inleder i norra sidomuren, hvarur man mot midten inkommer til den tredje afdelningen, hvars golf består af den andras höga korshvalf. Tredje afdelningen har å hvarje sida två stora gluggar. En midtkolonn har i hvarje glugg uppburit tvenne små rundbågar. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga, men de förra rundbågiga, de sednare lågrakspetsiga. Alla kolonnerne saknas, men många af de små bågarne äro i behåll. Tornet har en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant. I kyrkan står ett muradt altarbord med en hålkälad skifva af slipad kalksten. På midten af framsi-<noinclude> <references/></noinclude> 8oq3uk166bdwhuohy1y6iy3uu1dye9i 104 205133 599396 2025-06-15T17:10:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|264}}</noinclude>dan och under skifvan märkes ett fyrkantigt hål. På skifvan står ett altarskåp med flygeldörrar. Skåpet, som är af furu, innehåller trenne fack jemte hvarandra, af hvilka det mellersta är dubbelt bredare än de omgifvande. Af dörrarna har hvardera två fack öfver hvarandra. I midtfacket sitter Gud fader med liljekrona på en tron och håller den törnekrönte och blödande Christus till höger om sig. Under och vid hvarje sida å tronen ses fyra små barhufvade män knäböja på pallar. Höger om Gud faders hufvud framstår en spik, hvarå en dufva ofelbart varit fästad. Bottnen är förgylld med rosverk. Gud faders mantel och krona äro förgyllda. Gud faders och Christi samt de små männens hufvuden ha naturliga färger. Uti en gloria bakom Gud faders hufvud läses: ''Sta Trinitas''. I norra sidofacket står en man, hvilken bär en biskopsmössa och håller en uppslagen bok i högra handen och har äfven haft något i venstra. Vid dennes fötter ligger en hund. I en gloria å bottnen derbakom läses ''Sts Egidius''. I södra sidofacket ses Olof den Helige med liljekrona samt gyllene mantel och rustning stå på en drake med krönt menniskohufvud och hålla i den högra handen en stridsyxa och i den venstra en kalk. På den förgyllda bottnen läses å en gloria ''Stvs Olavs''. I norra dörren stå dessa personer med åtecknade namn på guldgrund i glorior inunder <i>Stvs Iacobus. S. Iohanes. Sts Mattevs. Sts Kanwtws</i>. ofvanpå <i>Sts Bartollomes. Sts Pavlvs. Sts Petrvs. Sta Brida</i>. I södra dörren inunder <i>Sts Ericws. Sts Simon. Sts Iwda. Sts Filipes</i>. ofvanpå <i>Sts Georgis. Sts Andreas. Sts Mattvs. Sts Tomas</i>. Bokstäfverne äro alla likstora versaler och sådana, som<noinclude> <references/></noinclude> ftf9v1h7qcd87l43476cy1f7badkgnk 104 205134 599397 2025-06-15T17:13:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|265}}</noinclude>brukades under den sista medeltiden. Midtgruppen föreställer treenigheten med de fyra små evangelisterne såsom assistenter. De öfriga figurerne ha sina vanliga attributer. Alla figurerne äro fullrunda och temligen väl skurna af ek. Gloriorna äro runda och bestå af förgyllning och målning. De små figurerne ha gyllene mantlar, men de äro för öfrigt målade. Fackens understycken prydas med genombrutna rosverk, och de åtskiljas af mycket grofva och plumpa kolonner med kruklika fotställningar och svällande skaft samt knoppsirade kapitäler. I dörrarna stå helt små kolonner, som för öfrigt äro alldeles lika med de nyssberörda. De särskildta facken prydas upptill med bladverk. Skåpet har en slät undersats, hvilken består af furu och är målad med oljefärg och framter nedannämnda föreställningar. En fyrkantig tafla å midten hålles af två knäböjande englar. Å denna tafla läses: <i>in. dem. iare. nach. Christi gebort. M.CCCCCXXI.</i> En gubbe til venster håller ett radband i begge händer, och deröfver läses: ''Botel Meorink''. En gubbe till höger håller jemväl ett radband i begge händer och deröfver läses: ''Jon Hellelbin''. Gubbarne, som ha vanliga mössor, äro bröststycken och stå bakom englarna och se uppåt treenigheten. Namnen äro skrifna med den tidens munkbokstäfver. Målningen är ej synnerligen god. På yttersidan af södra dörren finnas tvenne målade fack. I nedra facket ses Olof den Helige med gloria stå på ett menniskolikt troll, hvilket han slår med spira i högra handen, och han håller ett riksäple i venstra. Derjemte ses S. Jöran med gloria kämpa mot draken. I öfra facket föreställes den skjutna<noinclude> <references/></noinclude> ky12szngicej90srx255co69do87znk 104 205135 599398 2025-06-15T17:25:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|266}}</noinclude>hinden, som slickar handen på den heliga Genoveva, hvilken äfven har gloria. Bredvid stå en furste och en jägare med båge samt en biskop i sin skrud. På yttersidan af norra dörren ses i nedra facket en munk, som har gloria och läser i en bok framför en kyrka. I öfra facket märkes en biskop, hvilken har gloria och kräkla och besöker en eremit. Skåpets bredd tillika med dörrarnas utgör 12.2 och dess höjd 5.0 samt undersatsens höjd 1.5. En rund dopfunt af sandsten står i kyrkan. Foten har en stor hålkäl, hvarur ett mennisko- och ett bagghufvud samt ett lejon- och ett hundhufvud framskjuta. Skålen har skråkantig botten och raka sidor samt i den öfra kanten en hålkäl, och den är för öfrigt alldeles slät. Dopfuntens hela höjd utgör 2.5 och skålens yttre tvärmått 1.9.5. Under dopfunten ligger en fyrkantig grundsten. Kyrkan, om hvars byggnadsår upplysning saknas från medeltiden, företer ren rundbågsstil, hvadan hon förmodligen blifvit uppförd i sednare hälften af tolfte seklet. Altarskåpet är särdeles märkvärdigt, emedan derå angifves den tid, hvarpå det tillkommit. Vi kunna således deraf inhemta, huru den yngre öfvergångsstilen på Gotland var beskaffad. Jemväl bör såsom en sällsynt företeelse nämnas, att de tre nordiska rikenas tre helige konungar Olof Knut och Erik äro här sammanställda tillika med den heliga Birgitta. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> htpmngnh4ovsln4fti0ykcxze3q1mtt 104 205136 599399 2025-06-15T17:30:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Loista.</h2> Från Linde till Loista är ungefär ½ mil norrut. På en temligen smal men god väg öfverfares en fjälltrakt. Till höger om helt nära vägen ligger på en brant kalkklippa en mycket stor ättehög, som utgöres af gråstenskuller med föga inblandning af kalkstensstycken. Uti en dal, hvilken omgifves med skogbeväxta kalkberg ligger Fardhems andra annex Loista, som består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt kor i öster och ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Skeppet håller till vestra hälften 22.7 och till östra 24.4 i inre bredd samt till hela sträckan 32.7 längd. Socklarne äro skråkantiga. Tvenne korshvalf utgöra skeppets betäckning. Från hålkälade kragstenar å sidomurarna uppgår en skiljebåge, hvilken är 2.8 bred och något spetsig. Kapporna äro lågspetsiga och kupiga. Skeppet, som saknar ingångar, har på midten af södra sidomurens östra hvalfafdelning ett tvådeladt fönster med spetsbågig betäckning. En midtpost och motsvarande karm uppbära trebladiga spetsbågar och derpå en trebladig ros. Både yttre och inre omfattningen är snedsmygig. Midtposten karmen bågarne och rosen prydas utvändigt med rundstafvar och äro invändigt snedsmygiga. Yttre bröstningen har en djupt karnisad vattenlist. Triumfbågen är spetsig med hålkälade dynstenar. Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 21.0 samt i motsatt riktning 24.5 och murtjock-<noinclude> <references/></noinclude> 4hrpzscc7kvys7qei96vj7kuc7tatm8 0 205137 599400 2025-06-15T17:32:35Z Thuresson 20 Ny 599400 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=1019 to=1026 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Linde kyrka}}"/> <references/> </div> [[Kategori:Gotlands konsthistoria]] mb1inzmvhnca75b1sxb4qqqrxkdz5be 104 205138 599401 2025-06-15T17:33:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|95}}</noinclude>Självständighet var ett utmärkande drag i Wennerbergs karaktär. Han kunde egentligen icke gå i flock med något parti. I åtskilliga frågor stod han på de konservativas sida, i andra intog han en avgjort liberal hållning, så t. ex. då han år 1884 kraftigt uttalade sig för utvidgning av den politiska rösträtten. Han framhöll, att det var alldeles ohållbart att vilja begränsa rösträtten till innehavarna av en viss inkomst. Det var i Första kammaren, och han fick naturligtvis många talare emot sig, bl. a. hans gamle vän landshövding Bergström, som påpekade, att en otyglad demokrati aldrig främjat ett lands lycka. Med en viss skärpa i tonen svarade Wennerberg: »’Otyglad demokrati’ detta hör onekligen till de stora orden. Får man lägga ordet tygellös framför såsom epitet till vilket regeringssätt som helst, hemställer jag, om det icke redan fått sin dom. Tygellös demokrati, tygellös aristokrati, tygellös monarki — allt är lika fördömligt, men varför sattes detta ord framför? Och med vad berättigande sattes det just vid ''detta'' tillfälle såsom epitet? Låtom oss nöja oss med ordet demokrati, och jag vågar då åtaga mig att ur de flesta länders historia visa, att dessa skakats eller bragts på fall oftare genom aristokrati än genom demokrati; och särskilt vad ''vårt'' land vidkommer, att det icke varit genom demokratiska stämplingar de bragts sin undergång nära men väl genom aristokratiska.» En fråga, som alltmer tog statsmakternas uppmärksamhet i anspråk och på 1880-talet hart när<noinclude> <references/></noinclude> kgl20ldse2d1akwil0r02q6osplis7b 104 205139 599403 2025-06-15T17:36:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />96</noinclude>delade vårt folk i två stridande läger, var förslaget om skyddstullars införande för att stödja det betryckta jordbruket. Under sin verksamhet som landshövding hade Wennerberg fått en inblick i de svårigheter, med vilka det svenska jordbruket vid denna tid hade att kämpa. Vid riksdagarna gav denna fråga anledning till långa och hetsiga debatter. Frihandelssystemet efter engelskt mönster hade talrika och talangfulla förespråkare framför allt bland »intelligensen». Wennerberg sökte omsorgsfullt sätta sig in i det vidlyftiga problemet, och efter moget övervägande slöt han sig alltmera avgjort till tullvännerna. När dessa fingo majoritet och en protektionistisk ministär blev följden, kallades han också att taga plats i densamma. Under sin riksdagsmannatid hade Wennerberg stundom en känsla av att de ekonomiska och materiella intressena spelade en alltför dominerande roll. Det gällde att ej försumma kulturella och andliga värden. Så snart förslag väckts (år 1875) om statsanslag åt svenska tonsättare, trädde Wennerberg ivrigt i breschen och framhöll, att andra konstnärer samt unga vetenskapsmän hade någon möjlighet att erhålla understöd och stipendier, under det musikens idkare voro alldeles lottlösa. Likaledes arbetade han ivrigt för anslag till Slöjdföreningen och påpekade betydelsen av att skaffa vackra och konstnärligt förfärdigade modeller till hjälp åt det svenska hantverket. Så länge Karl XV levde, hade Wennerberg fått njuta hans personliga vänskap. Även Oskar II skattade<noinclude> <references/></noinclude> 9pzokc4uw370cclcq3dixkh30i562mp 104 205140 599404 2025-06-15T17:50:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|97}}</noinclude>honom högt både såsom ämbetsman och människa. När de unga prinsarna Carl och Oskar år 1882 skulle studera i Uppsala, var det Wennerberg, som kungen framför andra önskade få till deras guvernör. Wennerberg tvekade, det gällde ju att längre tider vara borta från länet, vars styresman han var, men saken ordnades så, att det egentliga guvenörskapet inskränktes till de månader riksdagen var samlad. Wennerberg bodde då i Uppsala och reste ned till Stockholm till sammanträdena i riksdagen. Med omsorg och fin takt skötte Wennerberg sitt guvenörskap och förvärvade sig de unga prinsarnas aktning och varma tillgivenhet. År 1888 inträffade det ovan antydda ministärskiftet, och Wennerberg kallades att för andra gången intaga en plats i konungens råd. Han var då 70 år gammal och hade sålunda nått den ålder, då han kunde hava rätt att efter ett nitiskt och framgångsrikt arbete i det allmännas tjänst njuta sitt »otium cum dignitate», men ännu stod han högrest och med obruten mannakraft, beredd att tjäna sitt land på den post, dit konungens förtroende kallade honom. <section end=kap06 /> <section begin=kap07 /> {{c|{{större|'''7. Statsråd för andra gången. Levnadsaftonen.'''}}}} Det var i februari 1888, som Wennerberg kallades till ecklesiastikminister i den Bildtska ministären. Redan från början blevo hans tid och krafter tagna i anspråk av den nya uppgiften, och först på sommaren<noinclude> <references/> {{m|7 — {{m|25413.}}{{em|2}}Gunnar Wennerberg.|80}}</noinclude> h2l3d31amafu1wuorwkc9k4n9hcyqor 0 205141 599405 2025-06-15T17:52:05Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu" from=86 to=99 tosection=kap06 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Gunnar Wennerberg av Elias Grip]]' 599405 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu" from=86 to=99 tosection=kap06 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Gunnar Wennerberg av Elias Grip]] d5yedm1vqlumd1d3xezxcgcpyjyurcw 104 205142 599442 2025-06-15T20:24:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|268}}</noinclude>lek 3.9, betäckes med ett korshvalf, som har lågspetsiga och kupiga kappor i likhet med skeppets. Socklarne äro skråkantiga. Å södra sidomuren nära vestra ändan är en ingång, hvilken utvändigt är ensprångig och har stora murhörn och derinnanför poster på hög tröskel. Emellan murhörnen och posterna står å hvarje sida en kolonn. Murhörnen hvila på korets socklar. Kolonnernas baser visa sig ingalunda vara ursprungliga; ty de äro smala och bägarlika kapitäler. Skaften bestå af trästycken. Kapitälerne äro bukiga och veckprydda. Murhörnen och kapitälerne ha tunna hålkälade kransar och uppbära två skarpkantiga och lågspetsiga bågar. På posterna vilar en trebladig båge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å korets södra sidomur närmare östra ändan märkes ett enkelt temligen högt rundbågigt fönster, som till det yttre och inre är snedsmygigt. Å altarväggen finnas tre sådana fönster, af hvilka det mellersta är högst. Korets alla fönster ha rätvinkliga karmar samt tvärskenor för insättning af rutfack. Fönstren å altarväggen framte många glasmålningar. Norra fönstret framställer i nedra facket Marias bebådelse, i mellersta Christi födelse och i öfra de tre vise männen med skänker. Mellersta fönstret, som har i första facket hvita rutor, företer i andra korsfästelsen, i tredje uppståndelsen och i fjerde Christus sittande å en tron med upplyftad hand till välsignelse. Södra fönstret föreställer i nedra facket Josefs och Marias flykt till Egypten, i mellersta Christi frambärande i templet och i öfra Christi döpelse. Josef har spetshatt, de vise männen bära kronor och de öfriga ha rundglorior och Chri-<noinclude> <references/></noinclude> h3zeni56qzbxjdbxc8qrzv3q4a4qnbt 104 205143 599443 2025-06-15T20:34:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|269}}</noinclude>stus korsgloria. Knektarne, hvilka dana vid uppståndelsen, bära stridshufvor och pansarskjortor. Figurerne äro temligen goda och färgerne utomordentligt bjerta och väl bibehållna. Utanför fönstren sitta kopparnät i fina jernramar. I södra sidomuren under fönstret närmare östra ändan märkes en större spetsbågig murfördjupning, hvari finnes en fyrbladig uttömningssten. Midt deremot i norra sidomuren ses ett rakspetsigt väggskåp. I samma sidomur nära vestra ändan inrymmes ett helt litet väggskåp med trebladig betäckning. Tornet har fyra afdelningar öfver varandra och skråkantiga socklar. Första afdelningen, som invändigt håller i söder och norr 18.4 samt i vester och öster 19.4 och i murtjocklek 7.6, uppbär ett lågspetsigt korshvalf, hvilket liknar skeppets och korets. Å södra sidomuren nära vestra ändan är en ingång. Yttre omfattningen är ensprångig och har ganska stora murhörn på tornets socklar och derinnanför mycket breda poster på hög tröskel. Mellan murhörmen och posterna står å hvarje sida en kolonn, som har fyrkantig grundsten och derpå en fyrkantig bas med hålkälad ring. Kapitälerne äro veckprydda. Murhörnen och kolonnerne ha tunna hålkälade kransar och uppbära två skarpkantiga rundbågar. Pà posterna hvilar en trebladig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Inre omfattningens östra sida inrymmer en rund ovanligt stor vigvattensten uti en högspetsig fördjupning. Denne sten, hvilken har något utåtlutande sidor är till urhålkningen skålformig och håller i inre tvärmått 1.5. Midt emot denne ingång finnes å norra sidomuren en sådan, som å hvarje<noinclude> <references/></noinclude> cm86mddzk5tr4vswtfy6a6tv4fs1lno 104 205144 599444 2025-06-15T20:37:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|270}}</noinclude>sida har två stora murhörn och deremellan en kolonn, hvilken liknar de nyssbeskrifna. Af vestra kolonnen är blott kapitälet öfrigt. Murhörnen och kapitälerne ha tunna hålkälade kransar, och derpå hvila tre skarpkantiga rundbågar. Breda poster på hög tröskel uppbära ett rakt dörrfält, som är alldeles slätt. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen håller 18.4 i bredd och har lågspetsig betäckning. Dithörande dynstenar prydas med rundstaf och hålkäl. Öfver den södra dynstenens hålkäl märkes en och öfver den norras två fasettstafvar. I första afdelningens södra sidomur vid vestra ändan inleder en rundbågig ingång till en trappa, hvilken sträcker sig genom vestra sidomuren till dess norra ända. Trappan, som har vid nedra och öfra ändan en smal raksluten och på midten en fyrbladig ljusöppning, inför till ett galleri utanför norra sidomuren. Detta galleri består af tre smala öppningar, hvilka ha två midtpelare och motsvarande pilastrar med hålkälade kransar. Midtkolonner uppbära i dessa öppningar trebladiga spetsbågar. Kolonnerne, som sakna baser, ha bägarlika kapitäler med runda bladknoppar. Yttre omfattningarne äro spetsbågiga. Galleriet håller 2.0 i bredd. En stor raksluten genomgång på midten af norra sidomuren inför till andra afdelingen och en dylik på midten af södra utför till ett alldeles likadant galleri. Alla kolonnerne qvarstå. Pa midten af vestra sidomuren finnes en stor glugg, hvilken till det yttre är rätvinklig och rundbågig men till det inre lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Å östra sidomuren närmare norra ändan finnes en raksluten ingång till vinden. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lt4gpz1a0uyf2w9npy4ayyxad6c4xsg 104 205145 599445 2025-06-15T20:39:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|271}}</noinclude>Sedan uppgå stegar till tredje och fjerde afdelningarna, som ha bjelklag. Midt öfver andra afdelningens vestra glugg finnes en stor sådan för tredje afdelningen. Denne glugg är utvändigt spetsbågig och för öfrigt lik den nyssbeskrifne. Fjerde afdelningen har å varje sida två gluggar. I hvarje glugg har en midtkolonn uppburit tvenne små trebladiga spetsbågar, af hvilka dock två uti en glugg åt öster äro enkla. Alla kolonnerne ha blifvit ersatta med trästycken, men bågarne äro i behåll. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, de inre rätvinkliga och rakspetsiga. Å tornets hvarje sida uppstår ett högt röste, och nederst på midten deraf finnes en större glugg, och deröfver en mindre sådan. I hvardera af röstenas gluggar har en midtkolonn uppburit små spetsbågar. Kolonnerne äro der ersatta åt söder vester och norr med runda trästycken, men åt öster qvarstår en kolonn med sexkantigt skaft och bägarlikt kapitäl och derpå fyra bladknoppar. De små bågarne qvarsitta och äro åt söder och norr enkla, men åt vester och öster trebladiga. Röstenas gluggar ha likadana omfattningar som de nyssbeskrifna. Härvid bör likväl anmärkas, att de fyra öfversta gluggarne äro utvändigt skadade. Tornet uppbär en åttkantig spira. Från medeltiden saknas uppgift på kyrkans ålder. Skeppet koret och tornet, som äro samtidiga, förete äldre öfvergångsstil. Således måste denna helgedom tillkommit något efter år 1200. Då kyrkan tillhör en fjälltrakt, hvartill och hvarifrån blott sockenvägen leder på 1 mils afstånd från landsvägen, så är det märkligt, att hon blifvit så ansenlig och att gallerier der blifvit<noinclude> <references/></noinclude> h8wc0eu4gibmxe1yr1vn9aocuk7grw8 104 205146 599446 2025-06-15T20:41:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599446 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|272}}</noinclude>anbragta. Emellertid röjer kyrkan ett temligen torftigt byggnadssätt, ty hvarken triumf- eller tornbågen eller någon af de tre inre dörromfattningarna bestå såsom vanligt af huggen utan blott af tuktad och putsad kalksten. Ehuru skeppet invändigt är till vestra ändan nära 2.0 smalare än till östra, så stå båda deras yttersidor i en jemnbred ställning till hvarandra. Den vestra hälften har nemligen tjockare sidomurar än den östra. Ehuru tornets inre sträckning i söder och norr är 6.0 mindre än skeppets tvärmått i öster, så ha det förras södra och norra yttersidor ett snörrätt förhållande till det sednares. Orsaken härtill är, att murarne i tornets första afdelning äro 7.6 tjocka för att i dess andra lemma utrymmen för gallerierna. Det är uppenbart, att skeppets tvådelade fönster, hvilket är spetsbågigt och har karnisad vattenlist, i sednare medeltiden tillkommit genom utvidgning, helst korets alla fönster, som äro enkla och rundbågiga, sakna vattenlister. Altarbordet är murad och har en hålkälad och slipad skifva af kalksten och framtill på midten ett vanligt hål. Vid södra ändan ses en rund uttömningssten med platt botten hålkälad sida och fatformig skål samt fyrkantigt hål inåt. Altarprydnaden består af en tafla, hvilken har i midten en större och på hvarje sida derom tre mindre trebladiga spetsbågar med löfprydda och spetsiga rösten. Midtbågen har å röstet en hög ros. Vid hvarje ända ses små torn med korsblommor. Detta arbete, som består af ek, har i hvarje båge haft två målade figurer på kritgrund. Dessa figurer äro numera i hög grad förstörda. Likväl märkes, att i midten föreställas Christus och Maria, och att vid sidorna tvifvelsutan apostlarne varit skildrade; ty<noinclude> <references/></noinclude> dkl3uyud8nc2o9kv4m0vhtbemzcfk0b 104 205147 599447 2025-06-15T20:43:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|273}}</noinclude>något af deras attributer rättfärdigar denna förmodan. I mellersta röstets spets är en rund fördjupning, hvari en nedflygande dufva med gloria är utskuren. Hela taflans bredd utgör 8.3 och dess höjd utan röstena och tornen 2.1. Kyrkan eger en rund dopfunt af sandsten. Foten utgöres af tvenne hålkälar och en ring. Ifrån den öfra hålkälen framskjuta fyra vilddjurshufvuden, som bita öfver mindre fyrfotadjur. Dessa djur äro mycket skadade af vittring. Skålen är inunder skråkantig och å sidorna något utåtlutande. Bottnen är alldeles slät. Sidorna framte lemningar af många föreställningar, hvilka äro så förvittrade, att intet deraf kan utredas. Dopfuntens hela höjd utgör 3.2 och skålens yttre tvärmått 2.2. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|<small>18</small>}}</noinclude> bd1yo8ewbpx51k2kthzsdqqohv2i07a 104 205148 599448 2025-06-15T20:46:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599448 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Fröiel.</h2> Till och ifrån Loista finnes blott den sockenväg, hvarpå vi ditkommit. Alltså nödgades vi återvända om Linde och Fardhem samt bege oss 1¼ mil i nordvest från Levide för att komma till Fröiel. Denne ansenlige omväg medförde en motsvarande fördel. Vi hade från Burge helt nära Levide tidigt på morgonen utrest och under dagens lopp granskat Fardhem Linde och Loista, och vi återkommo sent på aftonen till nämnde gästgifvaregård, hvilken onekligen är den bäste på hela Gotland. Det var således ganska förmånligt att efter en behaglig men mödosam dag erhålla en ordentlig måltid och ett rogifvande nattläger, som sällan fås på den herrliga öns dåliga gästgifvaregårdar. Några temligen branta och långa backar nedföra från merberörda högslätt på en ganska god strandväg, hvars vestra sida förljufvas af ung barrskog med fågelsång samt det närbelägna hafvets brusande; men vid dess östra höjer sig en tvärbrant och alldeles kal bergssträcka. Fröiel, som är annex till Klinte, ligger helt nära öster om vägen på yttersta kanten af bergssträckan, hvilken der bildar en mycket hög brådstupande backe, hvarpå man måste uppsträfva för att ankomma till kyrkan. Denne backe utgöres af söndervittrad kalksten, som hafvets brytning under många årtusendens lopp tillslipat. Der visa sig de tydligaste lemningar af strandsättningar, hvilka liksom försvarsverk beherrska hvarandra. Från den ansenliga höjden, som intages af<noinclude> <references/></noinclude> 4g2rdbptlwe5h458aimsi5e73kde2bc 0 205149 599449 2025-06-15T20:49:51Z Thuresson 20 Ny 599449 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=1027 to=1033 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Lojsta kyrka}}"/> <references/> </div> [[Kategori:Gotlands konsthistoria]] 65ln0936o89acla9o8zj2y88a1i6tdh 104 205150 599450 2025-06-16T01:15:57Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599450 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none">Lista öfwer alt hwad the Swenske hafwe tagit til Fånges aff the Keyserske vthi den stoora <tt>Combatten</tt> wedh Janowitz den 24. <tt>Februarij</tt>. {{sp|1645}}.</h2> <center> {| |valign="top"|6. <tt>Generaler</tt>, Såsom: <br> {{em|2}}<tt>Gen.</tt> Feldtmarsk. Hatzfeldt. <br> {{em|2}}<tt>Gen.</tt> Feldtmarsk. Leut. <tt>Mercij</tt>. {{em|2}} <br> {{em|2}}<tt>Gen.</tt> Feldtmarsk. Leut. Broy. <br> {{em|2}}<tt>Gen. Major Saradetzky</tt>. <br> {{em|2}}<tt>Gen. Maj Don Fœlix</tt>. <br> {{em|2}}<tt>Gen. Maj</tt> Trauditzsch. <br> 7. Öfwerster, Såsom. <br> {{em|2}}öfwerst: Shieffer. <br> {{em|2}}öfw. Topp. <br> {{em|2}}öfw. Meuter. <br> {{em|2}}öfw. Bünaw. <br> {{em|2}}öfw. KönigsEck. <br> {{em|2}}öfw. Lanaw. <br> {{em|2}}öfw. Mercy. |valign="top"|9. Öfwerste Leutenanter <br> 6. <tt>Majorer</tt>. <br> 20. Ryttmästare. <br> 23. <tt>Capitainer</tt>. <br> 10. <tt>Capit. Lieutenanter</tt>. <br> 58. <tt>Lieutenanter</tt>. <br> 1. Regementz Qwartermästare. <br> 24. <tt>Cornetter</tt> <br> 20. Wachtmästare. <br> 36. <tt>Corporaler</tt>. <br> 41. Vnder <tt>Officerare</tt>. <br> 21. Trompeter och Pukslagare. <br> 4253. Gemeena. <br> 45. <tt>Standarter</tt>. <br> 33. Fahnor. <br> 26. Stycker. |- |colspan="2" align="center"|Alla <tt>Munitions</tt> Wagnar, och een stoor deel <tt>bagage</tt>. |} </center> <h2 align="center" style="border:none">Från Leiptzig den 23. <tt>Martij.</tt></h2> <tt>{{Initial|G}}En.</tt> Feldtmarschalk Torstenson hafwer leghat stilla medh <tt>Arméen</tt> tree dagar på samma Platzen, hwar Slaget hafwer stått, giort <tt>Solenn</tt> Tacksäyelse medh wanlige <tt>Ceremonier</tt> til den högste Gudh för sådane förleente stoora <tt>Victorien</tt>, hållit och så en <tt>Oration</tt> til sin heela <tt>Soldatesca</tt>, och tackat them samptligen, at the hade dragit sigh så manligen i denne <tt>Combatten</tt>, och är sedan vpbrutin och tagher in den ena Staden effter den andra, ty ther finnes ingen mootstånd, och synes fuller Hans <tt>Excell. intention</tt> wara at gå in i Österrijk, och <tt>conjungera</tt> sigh, om thet görs behoff, medh Försten <tt>Rakoczy</tt>. Hwad aff the Keyserske förskingrade <tt>Trouper</tt> sigh hafwer församblat igen, hafwer hållit <tt>Rendevous</tt> på Weisenberge wedh Pragh den 2. <tt>hujus</tt>, och äre <tt>Compagnierne</tt> 10. 12. eller 15. man, och heela <tt>Corpus</tt> icke öfwer 2500. man starck befunnen, och äre sedan fördeelte i Quarteren til at <tt>recreutera</tt> sigh; <tt>Gen. Gallas commenderar</tt> nu på nytt igen öfwer alt, och kommer altså thenne <tt>Ruin</tt> aff the andre Keyserske <tt>Generalerne</tt> honom wäl til pass. Från Dressden skrifwes at 4. Regementer som hafwe le-<noinclude> {{huvud|||gat}} <references/></noinclude> bfgiyyfjh6x534bpvb5exh8b1jainmr 104 205151 599451 2025-06-16T02:30:09Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599451 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 4 —|}}</noinclude>tigt, om vi följt hans råd, men någre som trodde sig vara klokare, satte sig deremot. När vädret således tilltog och en stark storm uppkom om natten, slogo ej blott vågorna öfver däck, men våra sängar blefvo äfven uppfylde af vatten. Vi uppvaknade härigenom alla, och vår trumpetare utropade med hög och ymklig röst, att alla voro förgångne. Gråt och klagorop hördes strax från alla kanter. Vår prest kom upp ifrån sin bädd, och sedan han bigtat Ambassadören, gjorde han oss samma tjenst. Under ett flitigt bekännande af våra synder, omfamnade och bådo vi hvarandra om förlåtelse. Magplågor anföllo oss likaså väl som våra samveten; vi uppkastade till och med blod och lågo på golfvet om hvarandra såsom kreatur. Sjömännerne sjelfve voro genom skeppets häftiga skakningar så förskräckte, att de ej visste huru de skulle styra det, som likt en med döden kämpande menniska rycktes och skakades af konvulsiviska rörelser; utom att fram- och bakstammen, liksom hufvudet och länderne på en galopperande häst, ömsom upprestes och nedstörtades, hvilket hörer till ett fartygs naturliga gång, tillkom äfven en annan rörelse ifrån sidorna; då de ömsom upphäfdes och nedstörtades, hördes brakande liksom alltsammans skulle sönderbrista. Det var ingen ibland oss, som ej med böner, löften och klagan sörjde för vår gemensamma räddning. Jag för min del utfäste mig att besöka den heliga Genoveva så snart jag kom till Paris, och i hennes kyrka bivista messorne, samt att äfven uppvakta den Hel. Franciscus de Paula, som<noinclude> <references/></noinclude> 4k8xqwdikahrzo508maci468x6l9a4w 104 205152 599452 2025-06-16T02:50:04Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599452 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 5 —|}}</noinclude>var begåfvad med egenskapen att spassera fritt på hafvet. Den 20:de var icke bättre, och så mörkt, att vi icke kunde se en half mil ifrån oss. Vid middagstiden berättade sjömännerna att vi voro 18 mil ur vår kosa. Nu uppkom villrådighet, om vi skulle fara till Danzig, efter vädret dref så starkt ifrån Svenska kusten. Man trodde att vi under stormen tillryggalagt 100 Tyska mil, och voro ända mot Bottniska viken. En natt, alldeles lik den förra, följde på den dagen. Vi kunde hvarken äta eller sofva, utan lågo nästan alldeles sanslösa ibland orenligheten, darrade vid minsta rörelse och längtade efter dagsljuset. Den 21:sta hade stormen ej ännu lagt sig. Sjöfolket fick om morgonen ön <i>Gothland</i> i sigtet; vi rådgjorde, om vi ej borde segla dit; denna ö tillhör Konungen af Danmark<ref>Gothland återkom icke till Svenska kronan, förr än genom freden i Brömsebro, år 1645.</ref>; men vi seglade hellre åt <i>Öland</i>, emedan vädret dref ditåt. Sjöfolket, intaget af fruktan, trodde sig middagstiden åter vara ur rätta leden, hvilket så mycket mera förskräckte oss, som vi förut ägde något hopp. Jag gick kl. 3 in till Ambassadören, hvilken jag ej sett på tvenne dagar. Jag fann honom trött och opasslig, men likväl oförskräckt; han bad mig vara vid godt mod. Han trodde att vi äfven följande natten borde hålla oss ute på hafvet och undvika klipporna medan dager vore. Under det vi härom rådgjorde, ropades från masten att land<noinclude> <references/></noinclude> 2p9wdomvqxwjp2wl0hcbj963cwnqbgg 104 205153 599453 2025-06-16T03:00:22Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599453 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 6 —|}}</noinclude>syntes. Man skyndade sig dit och tycktes se <i>Öland</i> till vänster och <i>Jungfruklippan</i> till höger. Men vi hade blott en och en half timma qvar af dagen, och dessa ställen lågo 3 mil ifrån oss. Vädret kom ifrån Svenska kusten, och vi skulle segla rätt fram imellan <i>Jungfrun</i> och <i>Öland</i>, som är en ganska trång passage; all varsamhet fordrades. Solen gick lyckligtvis ned på andra sidan om Jungfrun, så att denna klippa blef så mycket mera synlig, och vi seglade den förbi utan någon fara omkring kl. 7 på aftonen. Vi fingo då spisa i ro vår aftonmåltid och gå till sängs, hvarefter vi vid midnatten kastade ankar vid <i>Öland</i>, midt emot <i>Borkholms slott</i>. Den 22:dra, middagstiden, kommo vi till Calmar. Ambassadören blef qvar på skeppet, såsom beqvämligare och mera passande hans värdighet; men flere af oss gingo i land. Som jag ej på 18 dygn tagit af mig kläderna, och åtskilliga af mitt sällskap på 3 à 4 ej sett någon mat, njöto vi en vällust, lik Mahomets paradis, då vi i en varm badstuga fingo spisa och sofva. Hvarken värden, hans hustru, drängar, pigor, ett barn som gret i vaggan, eller fyra soldater, som ända inpå morgonen rökte tobak samt drucko öl, kunde hindra mig att smaka den ljufvaste sömn. Den 23:dje kom Ambassadören in i staden under tillopp af folk och styckeskotts lossande, hvilket alltid skedde då han steg om bord eller lemnade skeppet. Vi spisade alla med honom, äfven skeppskaptenen, åt hvilken han gaf en silfverskål och 100 daler åt besätt-<noinclude> <references/></noinclude> efo5vydsvcy3suvgva6alrh0aprxccr 104 205154 599454 2025-06-16T04:46:20Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599454 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 7 —|}}</noinclude>ningen. Man drack vid slutet af måltiden Danska Konungens skål, då alla stego upp med blottade hufvuden<ref>Förmodligen emedan skeppet och besättningen var ifrån Danmark.</ref>. Den 24:de hölls mässa i Ambassadörens logis, hvilken förmodligen var den första i Sverige sedan Konung Sigismund afsattes. Allas våra namn måste i dag uppgifvas för Guvernören på slottet, hvilken var sjuk; det var besynnerligt att både i Danmark och Sverige voro Guvernörerne vid Ambassadörens ankomst alltid sjuka; förmodligen emedan de blygdes att visa deras fattigdom och illa utrustade manskap. Den 25:te skaffade vi oss sadlar, tömmar och annat som kunde vara nödigt till vår förestående landtresa; ty de skjutshästar vi erhöllo voro alldeles blottade, Det är stads- och landtboernes skyldighet att hålla hästar till allmänt bruk, så att man kan, efter erhållen Konglig befallning, resa igenom Sverige så mycket man vill utan någon kostnad<ref>Friskjutsen upphörde genom skjutsfärds-penningarnes {{rättelse|påpåläggande|påläggande}} på hemmanen år 1649. Lagerb. Sammandr. 3 D. s. 91.</ref>. Hästarne äro små, men modiga och starka. De af vårt sällskap, som ej försedt sig med ridtyg, hvilket man i Calmar fick för 4 daler, måste till de andras åtlöje sitta på bara hästryggen, eller i klöf-sadel. Vi reste {{rättelse|omkrirg|omkring}} 5 mil på dagen, bytte då och då om hästar utan dröjsmål, och spisade endast morgon och afton. Några foro förut för att bestyra om hvad vi<noinclude> <references/></noinclude> at3a9npvkq8nxi88ig93ofa192brz24 104 205155 599455 2025-06-16T04:58:34Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599455 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 8 —|}}</noinclude>på våra hvilställen behöfde; ty Svenska herbergen äro ej inrättade för stort sällskap. Ingenting fattades för vår förtäring, icke en gång Spanskt, Franskt eller Rehnskt vin; öl kunde man få öfverallt i städerna och byarna. Vi behöfde dagligen för oss och vårt pagage 200 hästar. Gossar och flickor följde alltid med dem och redo lika tappert; de lemnade oss gerna hästarne, emedan bönderna äro i stället fria för andra utlagor. Allmogen är för öfrigt hvarken obeqvämt eller fattigt klädd; jag kan ej påminna mig att jag i Sverige sett någon naken eller trasig. Som de förmögnare ej visa öfverflöd, så förgås ej heller de fattiga i elände. Bönderne äro ej som våra, klädda med tyg af lin och hampa, utan med tyg af svart ull, som Svenska fåren vanligen bära<ref>Här tyckes Författaren vara illa underrättad.</ref>; de nyttja läder- och ej trä-skor, nattmössor och ullvantar. Åkerfälten omkring byarna äro små och så beströdda med sten och buskar, att om man ej visste att landet är ganska gammalt, skulle man tro att det vore nyligen uppodladt. Det är besynnerligt, att sedan de brännt skogen, de genast så i askan utan plöjning, harfning eller gödning; vacker säd erhålles, fast ej förr än andra året derefter. Marken utanför Calmar var oländig, full af sten och törnbuskar. Vi ombytte hästar efter 3 mils resa, och kommo vid solens nedgång till <i>Ålhems</i> by eller socken<ref>I Stranda härad, Calmare län.</ref>. Presten var Ambassadören till mötes, och vi gästade hos honom. I Sverige äro alla landt-<noinclude> <references/></noinclude> o767wedamxuvaw82eu8mm2nticzz553 104 205156 599456 2025-06-16T05:42:07Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599456 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 9 —|}}</noinclude>presternas boställen gästgifvaregårdar, och äro dem förunnade med detta vilkor, ehuru de förut tillhört kyrkan. Vid reformationen i Sverige delade de som dertill bidrogo så förmånerna sins imellan, att kronan behöll kyrkans egendomar, presterne hennes betjening af enkor, nunnor och Jungfrur och lekmännerne blefvo befriade ifrån den svåra konfessionen och fastorna. Man finner derföre ingen prest ogift eller barnlös. Konung och Drottning bo äfven på resor i presternas hus. Dessa äro hoptimrade af långa stockar, betäckte med torf, låga, och utvändigt lika gås- eller hönshus; invändigt finnas likväl hyggliga rum med målningar öfver allt på väggarna och i taket, hvilka konstalster visserligen ej äro i Holländsk eller Italiensk smak. Vi fingo här en god aftonmåltid, bestående af gödda gäss, som smakade oss så väl, att vi deraf brukade till ordspråk: <i>godt som prestens gäss</i>. Svenska Riks-Rådet, Baron Skytte, bor i denna socken. Hans son är en ej mindre lärd än hurtig yngling<ref name="s9">I Danska resan, s. 56., yttrar sig Författaren under den 12 Sept. 1634: ”Ifrån Helsingör kom en ung Svensk Adelsman vid namn Skytte till oss i Köpenhamn. Han var skickad af Svenska Ambassadören att komplimentera och underrätta oss om hans ankomst. Han talade Latin med sådan färdighet, att vår Ambassadör, som är ganska stor kännare af detta språk, icke kunde underlåta att beundra honom. Denna yngling stupade sedermera som Öfverste i Pommern, och visade derigenom att han ej hade mindre mod än snille, hvilket jag här vill anmärka att ej en så värdig yngling må sakna åminnelse.” Denne var R. R. Baron J. Skyttes äldsta son, Johan, född 1612, död 1636 såsom Öfverste och Landshöfding öfver Storgard i Pommern, v. Stiernmans Bibl. Sviogoth. T. 2, p.</ref>. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sds6hzld73s5pe1l8mjbm68zlnx9qqo 104 205157 599458 2025-06-16T07:53:31Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 599458 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|336|<small>31. FARTYGEN.</small>|}}{{linje}}</noinclude>skeppsgårdarne i Stockholm, Kalmar, Åbo och Viborg, i de nyinrättade i Elfsborg, Nyköping och Helsingfors samt vid de nyanlagda varfven vid Björkenäs, Vestervik, Stegeborg, Björneborg och på Åland. Visserligen hade konungen år 1526 lyckats befria kusterna från fribytaren Severin Norrby, men det öfvermodiga Lybeck hotade med krig. Konungen började derför med allvar tänka på att upphjelpa rikets flotta. I ett bref till allmogen denna tid säger konungen sig hafva sköna skepp och jakter under byggnad, med hvilka han komme att hålla sjön ren för fiender.<ref>RR. {{bråk|27|12}} 1526.</ref> År 1532 byggdes det största skepp, Sverige dittills egt, nemligen Stora Krafveln. Men egentligen är det efter fre­den med Lybeck 1537, som skeppsbyggnaderna taga fart. Större skepp byggdes vid skeppsgårdarne samt vid Björke­näs och Vesterviks varf; småfartyg, såsom galejor och håpar, byggdes företrädesvis i Finland. Med ännu större ifver bedrefvos skeppsbyggnaderna under Erik XIV:s regering. Denne konung inrättade ett större varf vid Elfkarleby, anlade nya dylika vid Häringe, Gefle och Ekenäs samt ett reparationsvarf vid Dalarö. Äfven Johan III befordrade skeppsbyggnaden, ehuru hans planer voro större, än hans förmåga att utföra dem. Han förstod ej att göra sig åtlydd. Hans många bref om fartygsbyggnader bära vittne om huru han ofta måste flera gånger upprepa samma befallning; ovanligt är ej heller, att befallning om utförande af samma skeppsbyggnad meddelas samtidigt till olika personer. Då sålunda ansvaret blef deladt, litade den ene på den andre och ingenting blef gjordt. Under de första tio åren af konungens regering byggdes likväl ej få både stora och medelstora skepp, men derefter nästan inga. Deremot byggdes under hela hans regeringstid talrika små­fartyg, i synnerhet galejor och jakter för hofvet. Han in­rättade Mönsterås, Bråvikens, Bergshamra och Harboviks varf, två vid Mälaren, tre i Norrland och sju i Finland. Ett skepp, som 1574 byggdes i Strengnäs, kostade 2,367 daler.<ref name="s336f2">Skeppsg. handl.</ref> Möjligen var detta medelstora skeppet Röda Svan. Kostnaden synes hafva blifvit väl dryg, vid jemförelse med följande kostnadsförslag från konungens sista regeringsår för byggande af tio skepp på tre månader:<ref name="s336f2" /><noinclude> <references/></noinclude> cqqbhiyk2ivutvkifbgfmg3dqzsbxbt 104 205158 599459 2025-06-16T08:22:23Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår. 599459 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TILLKOMST GENOM NYBYGGNAD.</small>|337}}{{linje}}</noinclude>arbetslön för två skepp om 100 fots köl 489 dal. d:o för åtta mindre skepp (småfartyg) 1,476 „ öfrig kostnad för alla tio skeppen 2,952 „ 4,917 daler eller omkring 500 daler stycket. Som hertig Karl öfvertog rikets styrelse vid sin broders död 1592 och äfven, trots konung Sigismunds protester, förblef i utöfningen deraf, så bär han redan från denna tid an­svaret för rikets flotta. Denna sökte han genast att åter­upprätta. Och i motsatts mot sin broder Johan, visste han också att göra sig åtlydd. Han utförde talrika fartygsbyggnader, af hvilka en stor del i Mälardalen, vid hvars stränder han inrättade eller återupptog fyra varf. Dessutom upptog han de en tid nedlagda arbetena å varfven vid Björkenäs, Vestervik, Stegeborg, Häringe, Harbovik, Elfkarleby, två varf i Norrland och nio i Finland. På dessa och i skeppsgårdarne byggdes ej få medelstora skepp, men i syn­nerhet småfartyg, hvilkas antal under Karl IX:s tid uppsteg till en förut ej sedd höjd. År 1608 byggdes ett större antal sådana fartyg rundt om i Sveriges och Finlands skärgårdar.<ref>RR. {{bråk|25|11}} och {{bråk|17|12}} 1607.</ref> I motsats till sin fader förlade Gustaf Adolf flottans styrka i de stora skeppen. Han säger i sitt bref till amirali­tetet den 7 Mars 1632, att det är stora skepp, som flottan behöfver och att “de små skeppsbyggningarne ej göra annat, än att man qvistar och förderfvar träd“. Sina skepp byggde konungen till en stor del på entreprenad; nya skeppsgårdar inrättades i Göteborg, Kexholm, Riga och Elbing. Arbetena å Vesterviks, Stegeborgs och Harboviks varf fortsattes, likaså på fyra varf vid Mälaren, ett i Norrland och två i Finland, hvarförutom återupptogos två varf i Norrland och lika många i Finland. Några dagar efter fadrens död gaf hertig Gustaf Adolf befallning om byggande af åtta espingar på Vermdö, sex på Svartsjölandet samt sex i Sotholms och Svartlösa härad.<ref>RR. {{bråk|9|11}} 1611.</ref> En större mängd lodjor och pråmar, afsedda för användning i kriget med Ryssland, byggdes åren 1612—1616 på Ridö, Ulfvesund, Vermdö och Åland samt i Norrland och Finland.<ref>RR. {{bråk|2|4}}, {{bråk|6|6}} och {{bråk|14|11}} 1612, {{bråk|13|8}} 1614, {{bråk|26|3}} och {{bråk|27|3}} 1616.</ref> Under de svåra krig, konungen ärfde med Danmark och Ryssland, kunde ej några större nybyggnader för flottan komma i fråga. Likväl blef det stora skeppet Vasa<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>22</small>}}</noinclude> jw0cy3u1o18pk71g1qnk8484kgwvp8b 104 205159 599461 2025-06-16T09:55:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599461 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />98</noinclude>fick han tillfälle att fara ned till Växjö för att taga farväl av sitt län, där han förvärvat talrika vänner. Vid de avskedsfester, som då höllos, fick han också erfara många bevis på att hans verksamhet för länets bästa blivit högt uppskattad. Det var med en viss saknad han lämnade det fridfulla Växjö, där han trivts utmärkt och njutit hemlivets lycka mer än under någon föregående period av sitt liv. På hösten skedde familjens överflyttning till huvudstaden. Wennerbergs verksamhet såsom ecklesiastikminister underlättades nu i ej ringa mån genom den erfarenhet han förvärvat under sin föregående statsrådstid. Med de frågor, som rörde den högre skolundervisningen, var han väl förtrogen och fick nu fullfölja de reformer, som förut påbörjats. Till riksdagen 1890 utarbetade han förslag till vissa ändringar i skolorganisationen. Han stod fortfarande på den ståndpunkten, att latinet borde inträda såsom skolämne först i fjärde klassen, men förordade, att det skriftliga provet i studentexamen skulle ske från latin till svenska i stället för tvärtom. Sedan gammalt var han en varm vän av kostnadsfri undervisning men såg sig nu på grund av ändrade tidsförhållanden nödsakad att gå med på en mindre höjning av terminsavgifterna för de högre klasserna. En sak, som låg honom varmt om hjärtat, var en förbättring av läroverkslärarnas ekonomiska ställning, och han framlade också förslag till löneförbättring, men detta föll tyvärr på grund av Andra kammarens hårdnackade vägran att bevilja sådan förbättring, om icke samtidigt latinet framflyttades<noinclude> <references/></noinclude> 2lm97zbv3043dxhq9wu2g0gh34eujiy 104 205160 599462 2025-06-16T09:59:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599462 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|99}}</noinclude>till sjätte klassen. Däremot rönte han av framstegsivrarna erkännande för att han föreslagit statsunderstöd även till vissa enskilda läroverk. Under denna och följande riksdagar talade Wennerberg flera gånger för en utvidgning av kvinnans medborgerliga rättigheter och genomdrev kvinnors valbarhet till skolråd och fattigvård. Han framhöll, att ingen är närmare och skickligare att taga sig an de fattigas behov och barnens önskningar än kvinnorna, och att det anseende, som kvinnan åtnjuter, utgör en god mätare på ett folks utveckling i civilisatoriskt, socialt och politiskt avseende. Vi kunna icke undvara henne lika litet i det medborgerliga och sociala livet som i det enskilda och familjelivet. Även för universiteten har Gunnar Wennerbergs verksamhet varit av stor betydelse. Jag tänker härvid närmast på hans reformstadga av år 1890. Genom denna upphävdes latinets dominerande ställning vid våra högskolor. Förut hade alla, även de som studerade naturvetenskap, måst visa kunskaper i det stolta romarspråket. Denna bestämmelse borttogs nu, och universitetet öppnades därigenom för realstudenter, en omständighet, som naturligtvis också kom att öva inflytande på studierna vid läroverken. Hans livliga intresse för den akademiska undervisningen tog sig flera gånger uttryck. Med glädje mottog han uppdraget att hålla invigningstalet vid Göteborgs Högskolas öppnande i september 1891. Han betonade därvid den fullständiga jämbördigheten vetenskaperna emellan. Hos den filosofiska och hu-<noinclude> <references/></noinclude> dmxx4ltkrpxxrzjk639rvkr0ueiuh0m 104 205161 599463 2025-06-16T10:02:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599463 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />100</noinclude>manistiska bildningens målsmän hade förut försports benägenhet att med en viss ringaktning se ned på naturvetenskaperna. Vidare framhöll han den allmänna folkbildningens betydelse i vår demokratiska tid. Folkskola och högskola äro lika nödvändiga och böra stå i en levande växelverkan. Han slutade sitt tankerika och högstämda tal med orden: »Och nu, du yngsta bland högskolor, träd med vördnad in i det höga samfund, dit du blivit kallad. Öppna med kärlek, en Alma Mater, din famn för de fosterbarn, dem du skall utbilda i fosterlandets tjänst! Vi känna dem ej, men vi kunna redan i dag hälsa dem alla med välönskningar; dem, vilka såsom vetenskapsmän skola skänka dig en återglans av sin ära, dem, som skola hedra dig såsom dugande ämbetsmän, och dem, som skola hos dig lära att sätta sitt land, dess frihet och framtida lycka högst. Dem alla hälsa vi med en bön, att de måtte här förvärva en outplånlig prägel av den bildning, som med förståndets klarhet förenar den sedliga kraft, som hämtat sin näring ur religionens djupa grund! Och måtte du själv en dag förtjäna det namn, som en gång medeltidens högskola gav sig: Palladium et ornamentum totius regni.»<ref>Hela rikets palladium och prydnad.</ref> Såsom ovan nämnts, hade Gunnar Wennerberg under utländska resor bedrivit flitiga konststudier och under flera år varit sysselsatt med utväljande och ordnande av de konstskatter, som fingo sin plats i Nationalmuseum. Det var därför ej underligt, att han såsom statsman skulle bliva en nitisk befrämjare av svensk<noinclude> <references/></noinclude> ss5tsar3dadutgg58tc2q4xsazgs3jw 104 205162 599464 2025-06-16T10:05:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599464 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|101}}</noinclude>konst. I flera år hade han ivrat för att Fria konsternas Akademi skulle erhålla en tidsenlig byggnad och vid riksdagen 1890 lyckades han få förslaget härom bifallet. Härvid hade han att övervinna motståndet ej blott från dem, som voro likgiltiga för vår konsts utveckling, utan även från den riktning, som ansåg den akademiska undervisningen allt för litet överensstämmande med den sanna konstens fria väsen, de s. k. opponenterna. Han hävdade, att en statens akademi vore av nöden, där undervisning borde lämnas åt var och en, som ville och ägde förutsättningar för att kunna begagna sig därav. I den strid mellan gammalt och nytt, som pågick inom konsten, stod han ingalunda främmande för de ungas krav. Småsint pedanteri var fjärran från hans väsen, något som också framlyser i ett brev till en konstnär, där han skriver: »Det är något förunderligt med skisser, visserligen ej med alla, men med dem, som kommit till i en lycklig stund: rör dem ej! Det gäller om dem vad Franzén skrev om champagnen: ’Drick — de förflyga etc.’ Gör färdigt — och - endast vatten är kvar och därtill artificiellt i de flesta fall.» »Tron utan gärningar är död», säger Skriften, och Wennerberg visade sitt konstintresse ej blott i ord utan även i handling. I detta sammanhang må nämnas en episod från 1889. Officiellt deltog Sverige ej i den stora världsutställningen i Paris, men konstnärsförbundet tog initiativet till att få Sveriges konst representerad. Wennerberg tog då hand om en insamling, och på en kort tid tecknades det belopp, som<noinclude> <references/></noinclude> ho13pxgqjriqc1hlttagdb8ok5t914g 599465 599464 2025-06-16T10:06:06Z PWidergren 11678 599465 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|101}}</noinclude>konst. I flera år hade han ivrat för att Fria konsternas Akademi skulle erhålla en tidsenlig byggnad och vid riksdagen 1890 lyckades han få förslaget härom bifallet. Härvid hade han att övervinna motståndet ej blott från dem, som voro likgiltiga för vår konsts utveckling, utan även från den riktning, som ansåg den akademiska undervisningen allt för litet överensstämmande med den sanna konstens fria väsen, de s. k. opponenterna. Han hävdade, att en statens akademi vore av nöden, där undervisning borde lämnas åt var och en, som ville och ägde förutsättningar för att kunna begagna sig därav. I den strid mellan gammalt och nytt, som pågick inom konsten, stod han ingalunda främmande för de ungas krav. Småsint pedanteri var fjärran från hans väsen, något som också framlyser i ett brev till en konstnär, där han skriver: »Det är något förunderligt med skisser, visserligen ej med alla, men med dem, som kommit till i en lycklig stund: rör dem ej! Det gäller om dem vad Franzén skrev om champagnen: ’Drick — de förflyga etc.’ Gör färdigt — och endast vatten är kvar och därtill artificiellt i de flesta fall.» »Tron utan gärningar är död», säger Skriften, och Wennerberg visade sitt konstintresse ej blott i ord utan även i handling. I detta sammanhang må nämnas en episod från 1889. Officiellt deltog Sverige ej i den stora världsutställningen i Paris, men konstnärsförbundet tog initiativet till att få Sveriges konst representerad. Wennerberg tog då hand om en insamling, och på en kort tid tecknades det belopp, som<noinclude> <references/></noinclude> 01eoyzhyzsq4iqfjlzfir7hh1o6kznp 104 205163 599466 2025-06-16T10:13:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599466 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />102</noinclude>behövdes för att säkerställa företaget. De svenska konstnärernas exposition blev också en heder för vårt land. Av de bildande konsterna var musiken dock den, som stod hans hjärta närmast. Från sin tidigaste ungdom hade han sysslat med densamma, och i tonernas värld hade han funnit vederkvickelse, då han var som mest upptagen av statsmannavärv och administrativa göromål. Under Växjötiden hade han också fått tillfälle till självständigt skapande på detta gebit. Han hade då orkestrerat sitt oratorium ''Jesu födelse'', som ett par veckor efter hans utnämning till statsråd utfördes av Musikföreningen under anförande av kapellmästare C. Nordkvist. Det var vårt första större kyrkliga musikverk. Delar av detsamma voro förut kända och uppskattade, så t. ex. den härliga psalmen »Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar», som väl betecknar höjdpunkten av vad Wennerberg åstadkommit såsom kompositör. Ypperligt var det utförande, som nu kom verket i sin helhet till del, och både av kritiken och allmänheten mottogs det med välförtjänt bifall. Med Wennerbergs inträde i regeringen skedde ett avbrott i hans verksamhet såsom tondiktare. Nu var det arbete av annan art, som tog tid och krafter i anspråk, men denna mellantid blev icke så lång. På hösten 1891 inträffade en händelse, som nödgade honom att avgå ur regeringen. Det gällde en professorsutnämning vid Karolinska institutet. Två förtjänta sökande hade anmält sig, och det utspann sig en häf-<noinclude> <references/></noinclude> jz4wzf0c4nu391w7k1t7uzr2d2qk6e1 104 205164 599467 2025-06-16T10:36:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599467 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|103}}</noinclude>tig strid först bland fackmännen och sedan i tidningspressen angående vem av dem som borde ha företräde. Efter noggrann prövning hade Wennerberg bildat sig en bestämd uppfattning i detta ärende, men då hans åsikt ej överensstämde med konungens och de övriga regeringsmedlemmarnas, ansåg han det vara sin plikt att begära avsked. Den 6 november lämnade han statsrådsämbetet. Detta steg blev ganska olika bedömt. Åtskilliga av dem, som voro hans meningsfränder i andra stycken, tyckte, att ärendet ej varit betydande nog för att föranleda kontrasignationsvägran och avgång just nu, då han behövde fullfölja arbetet på skolreformen; andra prisade hans ståndaktighet. För Wennerberg var saken fullkomligt klar. Dagtinga med sin övertygelse kunde han icke, och då fanns det ej mer än en utväg. När Wennerberg lämnade taburetten, var hans offentliga verksamhet därför icke avslutad. Ända till sitt sista levnadsår var han ledamot av riksdagen och deltog ofta i debatterna, särskilt i frågor, som rörde försvaret, skolväsendet och unionen. Med oro och sorg såg han, huru de band, som förenade de båda rikena, blevo allt lösare, och i manligt kraftfulla ord uttalade han sig emot den eftergiftspolitik, som han insåg måste leda till unionens sammanstörtande. Försvaret var alltjämt för honom den stora riksfrågan, som stod över alla andra, och det är betecknande för hans av fosterländskt patos fyllda personlighet, att sista gången hans stämma hördes i den svenska riksförsamlingen var det i en fråga, som rörde försvaret. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rm95iune9t29953vzq1ki9m3ghhsu34 104 205165 599468 2025-06-16T10:44:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599468 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />104</noinclude>Att Wennerbergs erfarenhet och insikter på det kyrkliga området skulle komma även kyrkomötet till godo, var blott vad man kunde vänta. Såsom ecklesiastikminister deltog han i dess förhandlingar redan år 1873, och 1893 och 1898 var han lekmannaombud från Växjö stift. Den ståndpunkt han intog i kyrkomötet var ingalunda strängt konservativ. För missionen var han livligt intresserad och framhöll vikten av att en viss frihet på detta område fick göra sig gällande. Hans strävan efter frihet på det religiösa området gjorde honom till en motståndare mot prästeden, som han ivrigt bekämpade. För övrigt hyste han betänkligheter mot all slags edgång. Jag erinrar i detta sammanhang om hur han redan såsom ung student vägrade att avlägga studenteden. Om lutherdomens företräden framför andra protestantiska konfessioner var han livligt övertygad. Vid ett kyrkomöte yttrade han därom: »Jag medgiver gärna, att Luthers reformation är ett människoverk och förty bristfälligt och att efter honom kan komma en annan, som skulle kunna göra det bättre. Men för närvarande känner jag icke någon kyrka, som är så lycklig som den evangeliskt lutherska, och detta är hon just på grund av sin bibeltrohet, varigenom hon på ett förträffligt sätt undviker å ena sidan vitt svävande och godtyckliga känslotolkningar av bibeln och å andra sidan en trångbröstad och nedtryckande dogmlydnad sådan man finner i andra kyrkor.» Sedan Wennerberg genom avgången från statsrådsämbetet vunnit mera ledighet, var det honom en glädje<noinclude> <references/></noinclude> fc9ymn3xmxbtby5bro7tp5lnhbgq7eg 104 205166 599469 2025-06-16T11:14:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599469 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|105}}</noinclude>att åter få ägna sig åt tonernas konst. Sedan många år hade han på lediga stunder arbetat på ett religiöst körverk, ''Stabat Mater''. Redan i ungdomen hade han komponerat några nummer. Med långa mellanrum hade sedan den ena delen fogats till den andra, allt under det han trängde djupare in i instrumenteringskonsten. År 1893 gavs det för första gången i sin helhet och mottogs med livligt erkännande. Jag erinrar mig livligt dess framförande i Uppsala. Såsom man kunde vänta, begagnade studenterna detta tillfälle att bringa den vördade och avhållne skalden sin hyllning. Studentkårens ordförande var då Nathan Söderblom, som i sitt tal berörde några av de utmärkande dragen i Wennerbergs personlighet. Han yttrade bl. a.: »Vår tid är specialisternas tid. Många hinna på arbetsfördelningens tallöst förgrenade stigar djupt in i odlingens marker. Men fara finnes, att de där alldeles förlora syn på varandra och att utsikten för dem krymper samman… Då är det gott att skåda det vittfamnande snillets manliga harmoni. För honom blir jorden stor och skön och full av under. Men den friborne anden kan ej av trötthet eller bekvämlighetshänsyn låta sig stängas inom sinnenas gräns. Han tvingas att söka sin egentliga hemortsrätt i den värld, där det är ’stjärnljust’ av evighetens stjärnor, som lysa fram till målet.» När nu tid och krafter förunnats honom, deltog Wennerberg med glädje i huvudstadens rika musikliv. Under det minnesvärda utställningsåret 1897 anord-<noinclude> <references/></noinclude> qrwfxus93zq5wvqj5asxcm5kmgjjdz7 104 205167 599470 2025-06-16T11:25:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599470 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />106</noinclude>nades i Stockholm en stor nordisk musikfest, och trots sin höga ålder var Wennerberg en verksam deltagare. Vid avslutningsfesten föll det på hans lott att hålla högtidstalet. Det var en stämningsmättad stund, oförgätlig för alla de närvarande. En av dem skri- ver därom: »Som ålderspresident satt Gunnar Wennerberg i detta musikaliska gille. De 80 åren hava blekt den gamle magisterns hår, men de hava icke förmått kröka hans rygg eller dämpa klangen i hans kraftiga stämma. När han stod bland oss på Hasselbacken, hög och rak med livets djupaste allvar i blick och stämma och talade om ’tonernas rike såsom ett heligt rum, där Gud visserligen bor’ — då gick det en skälvning av rörelse genom salen.» Ännu in i livets senafton fick han fortsätta sin tondiktning. Under de sista åren var han sysselsatt med utarbetande av två oratorier, ''Jesu dom'' och ''Jesu död'', av vilka det senare dock blev ofullbordat. Då det förstnämnda våren 1901 uppfördes av Musikföreningen, bragtes också kompositören varma hyllningar, som gladde hans hjärta, enär de visade, att hans tondiktning var älskad och uppskattad i vida kretsar. Detta skänkte honom också någon tröst i den djupa sorg, som ej långt förut hade drabbat honom. På våren år 1900 bortrycktes nämligen hans maka, som betytt så oändligt mycket i hans liv. Troget hade hon stått vid hans sida både i ljusare och mörkare dagar och givit ljus och glädje åt hans vilas stunder. Nu var hon borta, och därmed var allt förändrat, för åldringen blev det ödsligt och tomt, och<noinclude> <references/></noinclude> j1gb4xr4xy5hmcrpanos7mizvanexcm 104 205168 599471 2025-06-16T11:55:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599471 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|107}}</noinclude>dock sökte hans barn, som nu vuxit upp och fått egna hem, att göra allt vad de kunde för att mildra saknaden. Med ödmjuk resignation bar han den tunga prövningen, men i sin själs djup längtade han efter en annan och skönare värld, där inga sorger och tårar skola vara mer. Så kom våren 1901. Ett halvsekel hade förgått sedan Gluntarna kom ut. Detta hade ingivit några gamla Uppsalasångare tanken att bringa den åldrige studentskalden en minneshyllning. Idén vann snart stor tillslutning. Man beslöt att föranstalta insamling till en fond, som skulle bära Wennerbergs namn och om vars användning skalden själv skulle bestämma. På kort tid nådde man upp till ett belopp av 10 000 kronor, varav räntemedlen sedan användas enligt Wennerbergs önskan till resestipendier för studier i musik eller konsthistoria. Av studentkåren hade skalden inbjudits att vara dess gäst vid vårfesten. Jag minns så väl den dagen, en strålande majdag med sol och fågelsång. Med fanor och sång mötte studentkåren vid järnvägsstationen. I universitetets aula hölls den sedvanliga vårkonserten, varvid denna gång ett flertal av Wennerbergs kompositioner utfördes. Vid festen i Botaniska trädgården på aftonen mottog Wennerberg den akademiska ungdomens hyllning. Säkert kan ingen av dem, som voro närvarande, glömma denna stund, då vi sågo den reslige sångarveteranen stå där med den vita mössan på de silvrade lockarna och hörde honom tala om hänförelsens heliga eld. Han slutade sitt tal med dessa ord: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ol0z4qu1lkoa5qhbpqx9p975fq6sfy8