Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.45.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 104 49931 599599 335067 2025-06-18T18:06:25Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599599 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||73}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''Sirius.'''}} <poem> :::::::{{mindre|S|200}}irius! :::::Återsken af ljuset ::Från den evigt Endes klara blick! Är det sant hvad du i långa nätter :::Ofta talar till min ande Genom flammande, mäktiga runor? Eller lockar du med fagra irrsken, Sjelf bedräglig, kall och mörk som jorden? ::::O, min barndomsstjerna! ::Till den verld, der mildt du strålar ::::Lys mig, led mig åter! </poem><noinclude> <references/></noinclude> a67nrk8o775s7wnl1fyfaiv4bnetqet 599601 599599 2025-06-18T18:08:33Z PWidergren 11678 599601 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||73}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''Sirius.'''}} <poem> :::::::{{mindre|S|200}}irius! :::::Återsken af ljuset ::Från den evigt Endes klara blick! Är det sant hvad du i långa nätter :::Ofta talar till min ande Genom flammande, mäktiga runor? Eller lockar du med fagra irrsken, Sjelf bedräglig, kall och mörk som jorden? ::::O, min barndomsstjerna! ::Till den verld, der mildt du strålar ::::Lys mig, led mig åter! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 1bveam1d7vhsjgkq3xt6tuerc4crbxm 104 49932 599600 335064 2025-06-18T18:08:14Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599600 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||74}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''Till tonerna.'''}} <poem> {{mindre|S|200}}väfven, höga toner, Himlaburna väsen, Ifrån ljusets rymder :::Ned! Stämmen rena alla Mina harposträngar Att de alltid ljuda :::Klart! Då vill jag försöka Jaga Sauls mörka, Orofulla ande Ur min själ och vinna :::Ro. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> m403wmtulzgtedjd5925lbe5ur4l787 104 49933 599602 335065 2025-06-18T18:14:17Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599602 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||75}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''På hafvet.'''}} <poem> {{mindre|O|200}}, dröj än en stund öfver vågen, Du sjunkande sol, med ditt afsked Och lys mina helsningar vägen Till hemlandets blånande skär! Än ser jag dem skymta ur fjerran Och vinka mig tusen farväl… ::Men — ditt afsked var kort ::Från min älskade strand; ::Och du redan gått bort ::Till ett främmande land. ::::Så gör ock jag. ::Men det kommer en gång ::::En ljusare dag ::Och en gladare sång, Då jag helsar dig, vändande åter. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5kfi4sm77ghs7foxw81zns6ywjwj9qz 104 49934 599603 335068 2025-06-18T18:15:24Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599603 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||76}} {{linje|5em}}</noinclude>{{c|'''Palinodia.'''}} <poem> ::{{mindre|S|200}}juder än ditt heta blod, ::Sänder blicken mörka strålar? ::Låt mig tro, att du är god, ::Om du också ond dig målar! Den som vackert beder, han ju får? — Tag då åter upp den du försköt i går! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> i6adqcukv52wkup61m9vveeneh81t03 104 49935 599604 502959 2025-06-18T18:17:17Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599604 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||77}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Fader- och moder-lösa visan.'''}} <poem> ::::{{mindre|H|200}}vems barn jag är ::Jag ville så gerna veta. ::::Jag vet, jag har ::::Båd’ mor och far, Vet dock ej, hvar de bo, hvad de heta. ::::Jag var hos far. ::Han sade så hård och dyster: ::::“Min är du ej, ::::Jag känn’s dig ej, Dina bröder ha’ ej någon syster“. ::::Jag kom till mor. ::Hon log och svarade stilla: </poem><noinclude> <references/></noinclude> hcrf3xk8g4and1kh44qiyd1i2t468if 104 49936 599605 421611 2025-06-18T18:26:13Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599605 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||78}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> ::::“Ej barn jag har; ::::Sök upp din far; Det är han, som bör hjelpa dig, lilla!“ ::::Väl är jag arm, ::Dock må mina tårar ej rinna. ::::Min faders namn, ::::Min moders famn Skall en gång väl omsider jag finna. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} <poem> ::::Hvems barn jag är, ::Jag tror mig nu nästan veta: ::::Mor sjunger bäst, ::::Far lyssnar mest — Och jag vet, hvar de bo, hvad de heta. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> gn2rb5x470yh76cqxsm1epoh2s1zhz1 104 49937 599606 502960 2025-06-18T18:27:00Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599606 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||79}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Stjernljust.'''}} <poem> {{mindre|O|200}} hur qvällens stjernor skrida ::Stilla, utan ljud! Se, i himlens rymder vida ::Kretsa de kring Gud, Och till oss på strålar, blida ::Föra de Hans bud.</poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> iz0a7mlk4rmo3okkuvefxn0jglq1fut 104 49938 599607 502961 2025-06-18T18:28:50Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 599607 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||80}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Aftonklockan.'''}} <poem> {{mindre|K|200}}ända toner dallra genom Luften i den stilla qväll, Såsom fridens blida englar Sväfva de kring slott och tjäll; Hvar de ingå, tystnar sorlet Utaf dagens lösa fröjd, Och dess sträfvan syns så usel Och så låg dess äras höjd; Och min själ förnimmer orden: ::::Gudi ära, :::Frid på jorden, :Menniskan en vilje god!</poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> pqpgmqskb4kpf8uzi5t0meket11eca3 104 49940 599608 598904 2025-06-18T18:30:05Z PWidergren 11678 599608 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||82}} {{linje|5em}}</noinclude><poem> Min mor — hon är död — Zephyria Flägt, Med Vestanvindarne räknade slägt. ::::Hon sang alltibland ::::Om främmande land Och smekte min kind med sin varma hand. Snart pröfvade jag mina vingars par Och stormade kring båd' nätter och da’r; ::::Ju mera det hven, ::::Dess klarare sken Min panna, ''den'' tiden från fåror ren. Så mins jag — det var en midsommarnatt, Då solen alltjemt på himmelen satt ::::Och glömde gå ned ::::Och sin strålglans spred På skyar och sjöar och berg och hed — </poem><noinclude> <references/></noinclude> ko3lyaw7xupzqlqjwj4jk9bknz3dx84 0 62995 599609 174456 2025-06-18T18:32:15Z PWidergren 11678 599609 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=67 to=67 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Dig jag sjunger}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] t47wtk8cgnvvq2ztjfjn4os46wgfiqs 0 62996 599610 174457 2025-06-18T18:32:42Z PWidergren 11678 599610 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=68 to=69 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:En gång en ros jag såg}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] bfb8os9b2aay468x0w15tfkmvfz6rim 0 63001 599611 174463 2025-06-18T18:33:03Z PWidergren 11678 599611 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=70 to=70 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Fordom}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] qf2f59fl5lhp2vqgz61qya5vbyn9ftp 0 63012 599612 174611 2025-06-18T18:33:21Z PWidergren 11678 599612 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=71 to=72 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Som jag såg dig}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 6q4z6nmog1glrj3iq5ia0k2nvbc9m1e 0 63013 599613 174612 2025-06-18T18:33:40Z PWidergren 11678 599613 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=73 to=74 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Ej med klagande sång}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 7ypegdx5ifvrkjsrt7fkk7e5ysek8tc 0 63014 599614 174613 2025-06-18T18:33:58Z PWidergren 11678 599614 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=75 to=76 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Efterklang}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] swmvgp3czl9vznrid8c8e64e38xoq4g 0 117269 599615 421604 2025-06-18T18:34:16Z PWidergren 11678 599615 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=79 to=79 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Sirius}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] hnqlsspwmegipqiza6lxp3ms7vby48y 0 117270 599616 421605 2025-06-18T18:34:36Z PWidergren 11678 599616 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=80 to=80 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Till tonerna}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] ikajjeh01vp4cx3iq4mno36fe6g6jmg 0 117271 599617 421606 2025-06-18T18:34:59Z PWidergren 11678 599617 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=81 to=81 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:På hafvet}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] cpdjd7bxx9kpaef7el1kyw1xnf3s9m4 0 117272 599618 421608 2025-06-18T18:35:13Z PWidergren 11678 599618 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=82 to=82 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Palinodia}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] gceo5mj70bkez20nkz5at1opbeew3a2 0 117273 599619 421609 2025-06-18T18:35:25Z PWidergren 11678 599619 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=83 to=84 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Fader- och moder-lösa visan}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] r0aqs5m45zhurz5buzwaywsch0wmnuq 0 117274 599620 421612 2025-06-18T18:35:37Z PWidergren 11678 599620 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=85 to=85 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Stjernljust}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] isiz5l8obrhq5vg1kdhmsmeheoefmnj 0 148083 599621 482224 2025-06-18T18:35:50Z PWidergren 11678 599621 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=86 to=86 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Aftonklockan}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 3xcj2fdn8ro3i8ixiqkw2rqijqgjftf 104 201498 599590 593527 2025-06-18T14:57:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599590 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>[[File:Clas Fredrik Horn af Åminne.jpg|miniatyr|center|stående=1.5|{{c|Faksimile af titelbladet till Claës Horns i Köpenhamn år 1816 utgifna diktsamling}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 851csq3qf23nxo7t4mftf39h5ju03pn 104 201499 599588 593020 2025-06-18T14:55:49Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599588 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>hat, nämligen dessa slags jesuiter, som för närvarande under namn af jakobiner härska uti Frankrike;» men som motvikt häremot anföres följande uttalande af en ansedd fransk författare:<ref><i>{{Spärrad|Feuillet des Conches}}, Louis XVI et Marie Antoinette. V.</i> Sid. 405.</ref> »Man frågade sig, om det verkligen var de franska upprorsmännen, som satt vapnet i hand på mördaren? En otrolig beskyllning, liksom det ej varit nog med tvenne utaf offret utförda statskupper 1772 och 1789, liksom det ej var tillräckligt med det oerhörda agg, som hystes af den på en gång bedragna och krossade svenska adeln, för att förklara denna händelse! Det enda samband, som kunde förefinnas mellan Anckarströms liga och den franska jakobinhärden, är törhända smittan utaf våldsamheten uti vårt land, som skulle kunnat ända till brottslighet uppegga vissa aristokratiska hämndkänslor i Sverige.» Att emellertid något om sammansvärjningen och mordanslaget mot konungen varit genom franska agenter bekant i Paris och där omfattades med glädje och belåtenhet, torde däremot ej kunna bestridas. Sålunda berättas från fullt tillförlitligt håll<ref>Bref från prinsessan <i>Sophia Albertina</i> till friherrinnan ''Ehrencrona,'' meddeladt i hertiginnans dagbok, 3:dje delen, sid. 445.</ref>, att baron Taube erhållit ett bref från Strassburg, hvari bland annat meddelas, att en från Stockholm resande och i nyssnämnda stad den 7 mars sig uppehållande fransman uppgifvit, att Frankrike inom månadens slut skulle vara befriadt från sin värste och djärfvaste fiende, d. v. s. konungen af Sverige, och Ehrenström skrifver:<ref><i>Historiska anteckningar.</i> I, sid. 379.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>176</small>|}}</noinclude> 7s4dhi6ahmdazicvz7hb0jyce3xhosy 104 201509 599592 593030 2025-06-18T15:01:51Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599592 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>»I Paris berättades konungens mord såsom verkställdt vid den tid det föröfvades i Stockholm. Genom Hamburg passerade vid denna tid en fransk kurir, jag minnes icke hvarifrån eller hvarthän, som berättade, att ett stort hufvud fallit i Norden.» Claës Fredrik Horn behöfde ingen impuls från Robespierre, Marat och de andra missdådarne i Paris. Han besatt själf den erforderliga fanatismen, och fastän det utan tvifvel ligger en öfverdrift i L. von Engeströms omdöme om honom, att han hufvudsakligen var »en dålig och svag brottsling», så inger han dock genom sitt uppträdande vid mordet och den närmaste tiden därefter nästan mer antipati än själfva Anckarström. Särdeles belysande härför är Lamms sammanfattning i ofvan anförda uppsats af det dramatiska eller snarare tragikomiska förloppet: »Vid alla attentaten står Horn vid Anckarströms sida som närmaste medhjälpare, och det är han, som på maskeraden för honom utpekar konungen. Några skrupler tycks han ej ha besvärats af. Men han fördärfvar allt genom sin nervositet. Då de båda mördarne på nyåret 1792 osedda lyckades smyga sig fram utanför konungens fönster på Haga, är det säkerligen Horns fantasi, som i konungens anlete uppdagar den förskräckande dödsblekhet, som skrämmer dem att utan att aflossa något skott rusa bort. Och själva mordnatten beter han sig fullkomligt vanvettigt. Han har fått för sig, att mordet kan komma att ge upphof till en kalabalik mellan mördarne och folkmassan, och ilar hela staden rundt för att skaffa sig en skarpslipad sabel. Efter ett par fruktlösa besök hos en svärdsfejare, rusar han upp till en bekant officer och förvånar både honom<noinclude> <references/> {{sidfot|<small><i>Forsstrand, Konung och adel.</i></small>|<small>177</small>|<small>12</small>}}</noinclude> edl8civ00m4r0paylzkrqrmkwgvoxw9 104 201554 599594 593116 2025-06-18T15:04:58Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599594 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>och hans gäster genom den häftighet, hvarmed han insisterar att få låna en sabel för att på hemvägen skydda sig mot illasinnade bönder. Han kläder om sig till maskeraden i Anckarströms rum och assisterar vid laddningen af pistolerna. Men han skänker ingen tanke åt, att han i dennes rum kvarlämnar sin egen rock. Och när efter konungens sårande de öfriga mördarne lugnt stanna kvar i salen och hyckla medlidande, rusar Horn mot utgången, lyckas komma ut under föregifvande att hans hustru är sjuk och tvingar med sabeln en hyrkusk att köra sig ut till Hufvudsta. I sin febrila rädsla gör han allt för att kompromettera sig som delaktig. Lika klumpiga äro hans första försök att förneka allt. Det är först sedan han under tyngden af alla indicier tvungits att bekänna, som han börjar utveckla en verklig diplomatisk skicklighet. Hans bekännelseskrift — utarbetad under välvillig medverkan af undersökningsdomaren, polismästare Liljensparre — är ett mästerverk af sentimental retorik, och man har lätt att sätta tro till uppgiften, att de känslofulla medlemmarne i konseljen stormgräto, då den upplästes. Och lika sympatiskt synes, att döma af samtidas uttalanden, dess mottagande hos den stora publiken ha varit. Hvem vågade vägra sina tårar och sin förlåtelse åt den förledda och ångerköpta oskulden? Det vore ju en känslolöshet, brottsligare än hans egen gärning.» Att den trots allt beklagansvärda mannen äfven besjälades af ädlare känslor och hyste verklig ånger öfver sitt brott, framgår af följande den 28 mars afsända bref till hans fader:<ref>I Lidenska handskriftsamlingen i Uppsala universitetsbibliotek.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>178</small>|}}</noinclude> jwojzzno8ok5tnr1w2mkswokcqlsbrz 104 205227 599576 599566 2025-06-18T13:26:33Z PWidergren 11678 599576 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><noinclude> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sc|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sc|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sc|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sc|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sc|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sc|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} </noinclude> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> cwnsmlcn4gr6ozjknamscf5hiv49k8s 599577 599576 2025-06-18T13:27:42Z PWidergren 11678 599577 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><noinclude> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sp|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sp|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sp|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sp|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sp|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sp|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} </noinclude> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> i3gnnv3vrz7ag12hnludooiiavslkt1 599585 599577 2025-06-18T14:20:23Z PWidergren 11678 599585 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><noinclude> <section begin=litteratur /> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sp|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sp|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sp|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sp|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sp|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sp|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} <section end=litteratur /> </noinclude> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 4hpwaavw1j2p0mz8i6dbfvmmrzwtbwv 599586 599585 2025-06-18T14:22:34Z PWidergren 11678 599586 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><section begin=litteratur /> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sp|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sp|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sp|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sp|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sp|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sp|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} <section end=litteratur /> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> r8b9nzpz9vgl8cxccjmp3gi8qdgkpl0 599591 599586 2025-06-18T14:58:06Z PWidergren 11678 599591 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sp|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sp|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sp|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sp|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sp|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sp|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} <section begin=innehåll /> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> kjo6lpk7hbwthqrs7gx9zf9qlgn3q7o 599596 599591 2025-06-18T15:07:01Z PWidergren 11678 599596 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sp|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sp|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sp|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sp|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sp|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sp|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} <section end=litteratur /> <section begin=innehåll /> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5q4pxqhejqbjh2htoy1uj1uuba91r3e 599598 599596 2025-06-18T15:09:35Z PWidergren 11678 599598 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''Litteratur.'''}}}} {{Hängande indrag|{{sp|Karl Warburg.}} Carl Snoilsky, hans levnad och skaldskap, 1905. ———. III. Svensk litteraturhistoria IV, 1916. {{sp|Fr. Böök.}} Snoilskys sociala diktning i »Svenska studier», 1913. ———. Svenska litteraturens historia av Böök, Sylvan III, 1921. {{sp|R. G:son Berg.}} Snoilskystudier i »Litteraturbilder» 1, 1912. {{sp|Hellen Lindgren.}} Carl Snoilsky i »Skalder och tänkare» 1900. {{sp|O. Levertin.}} C. S. i »Diktare och drömmare», 1898 samt i »Svenska gestalter», 1903. ———. Snoilskys utveckling i »Essayer» 1, 1907. {{sp|H. Hjärne.}} Inträdestal över C. Snoilsky i Sv. Ak:s Handl. del 18, 1904.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} <section end=litteratur /> <section begin=innehåll /> {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {| style="margin:auto;" |- |{{em|1}}|| style="text-align:right; vertical-align: top;"|{{m|Sid.}} |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|3 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|17 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|35 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|45 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|64 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|88 |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|96 <includeonly> |- | style="vertical-align: top;"| [[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|{{em|1}}Litteratur]] || style="text-align:right; vertical-align: top;"|104 </includeonly> |} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 1t16wec79jjbonlg0yamvl3rzql1i04 108 205228 599589 599557 2025-06-18T14:55:54Z PWidergren 11678 599589 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |Titel=[[Carl Snoilsky (Grip)|Carl Snoilsky]] |År=1929 |Oversattare= |Utgivare=Sveriges Kristliga Studentrörelses Förlag |Källa=[[:commons:File:Grip Carl Snoilsky 1929.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Grip Carl Snoilsky 1929.djvu|thumb|page=1]] |Sidor=<pagelist 1to2="omslag" 3="titelsida" 4="tryckning" 5=3 106=Innehåll 107to108=omslag/> |Anmärkningar=Serie: Vår vitterhets stormän under 1800-talet. VII. {{Libris post|31353}} {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] }} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|{{em|1}}Litteratur]]}} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} |Width= |Css= |Kommentar= }} czhyp8r4mqd82kn32wfwd1807wd0rtf 599597 599589 2025-06-18T15:08:20Z PWidergren 11678 599597 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |Titel=[[Carl Snoilsky (Grip)|Carl Snoilsky]] |År=1929 |Oversattare= |Utgivare=Sveriges Kristliga Studentrörelses Förlag |Källa=[[:commons:File:Grip Carl Snoilsky 1929.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Grip Carl Snoilsky 1929.djvu|thumb|page=1]] |Sidor=<pagelist 1to2="omslag" 3="titelsida" 4="tryckning" 5=3 107to108=omslag/> |Anmärkningar=Serie: Vår vitterhets stormän under 1800-talet. VII. {{Libris post|31353}} {{Innehåll börjar}} {{c|{{sp|{{större|'''Innehåll:'''}}}}}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/01|1. Barndoms- och ungdomsår]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/02|2. Resa till Söder. Italienska bilder. Vistelse i Paris]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/03|3. Diplomattjänst i hemlandet. Sonettdiktning]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/04|4. Brytning med det förflutna. »Nya Dikter»]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/05|5. Dikter med social syftning. Verksamhet i Dresden]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/06|6. Besök i hemlandet. Fjärde diktsamlingen]] }} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/07|7. Snoilsky i Stockholm, De sista levnadsåren]]}} {{Hängande indrag|[[Carl Snoilsky (Grip)/Litteratur|{{em|1}}Litteratur]]}} {{Innehåll slutar}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}} |Width= |Css= |Kommentar= }} m5b10u69ppe4xg1f3cgzfizhbaz88zt 0 205235 599593 599565 2025-06-18T15:04:15Z PWidergren 11678 599593 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=1 to=4 header=1/></div> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=106 to=106 fromsection=innehåll /> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]] [[Kategori:Elias Grip]] [[Kategori:Carl Snoilsky]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1920-talets verk]] lt8b3a3yfb1cxqkkacd88qyz0tlre7y 104 205236 599567 2025-06-18T12:23:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''1. Barndoms- och ungdomsår.'''}}}} Såsom man kan höra på själva namnet, är Snoilskys släkt icke av svenskt ursprung. Den härstammar från det slaviska bergsfolket i Krain i nuvarande Jugoslavien och bar från början namnet Snoilshik. Den förste kände bäraren av detta namn var en luthersk präst, som var född i Laibach år 1565 och hade studerat i Wittenberg. Under förföljelserna mot protestanterna på 1600-talet blev han utvisad från sin katolska hemort för kätteri. Den förste av släkten som gick i svensk tjänst var Georg von Snoilsky, vilken 1651 blev svensk adelsman och avled såsom vår minister i Regensburg 1672. Om denne stamfader sjunger skalden: {{Dikt|Ut ur papistisk träldom, allsköns förtryck och våld en man kom lyckligt undan i blågul fanas sold.}} Georg von Snoilskys sonson Johan blev svensk amiral och riksråd samt upphöjdes i grevligt stånd. Dennes son Gustav, som också ägnat sig åt den militära banan, hade även vittra intressen och utgav under titeln »Skaldekonsten» en bearbetning av<noinclude> <references/></noinclude> 5jlkgigmio2klhjsvj0wjdp2x7p7xml 104 205237 599568 2025-06-18T12:29:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599568 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />4</noinclude>Boileaus »l’Art Poétique», som av Svenska akademien belönades med dess mindre pris år 1815. Denne Gustaf Snoilskys son Nils blev skaldens far. Greve Nils Snoilsky ägnade sig åt ämbetsmannabanan och avancerade till justitieråd. Han åtnjöt anseende såsom en redbar och omutligt rättrådig domare, men något större mått av begåvning ägde han icke. Under sin tidiga ungdom hade han erhållit undervisning i en herrnhutisk skola i Slesvig, och därunder hade hos honom grunden lagts till en allvarlig, nästan dyster religiositet. Över hans väsen låg något strävt och otillgängligt, ej ens till sin ende son kom han i något förtroligt förhållande. Härtill torde också ha bidragit den stora åldersskillnaden. Greve Nils var nämligen icke mindre än 48 år gammal, då han gifte sig med Sigrid Banér, dotter till överstelöjtnanten J. G. Banér. Deras enda barn, den blivande skalden Carl Johan Gustaf Snoilsky, föddes den 8 september 1841. Genom sin mor kom skalden sålunda att härstamma från en av vårt lands äldsta och mest frejdade ätter, vars vitt förgrenade stamträd upptager ett betydande antal historiskt ryktbara personligheter, sådana som Karl Knutsson Bonde, Gustaf Stenbock, Klas Fleming m. fl. Flera av sina förfäder har skalden tecknat i sina {{sp|Svenska Bilder}}. Bland de mest bekanta av dem må nämnas fältmarskalken Johan Banér och dennes moder, besjungna i {{sp|[[Herr Jans likfärd]]}} och {{sp|[[Djursholm]]}}. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l3rwxxjlnnu7nmoa6wm6sbdzkm83vii 104 205238 599569 2025-06-18T12:32:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|5}}</noinclude>Modern var enligt flera samtida vittnesbörd en mångsidigt begåvad kvinna med konstnärliga anlag, godhjärtad och älskvärd, känslig och lättrörd till sin läggning. Mellan henne och sonen rådde det innerligaste förhållande, och han skattade högt de stunder, då han fick vara i hennes närhet. Enär hon var statsfru hos drottning Desideria, kunde hon ej helt få ägna sig åt sitt hem utan måste långa tider uppehålla sig på Rosersberg. Ibland fick sonen följa med dit. Makarna Snoilskys stockholmshem var beläget mitt inne i staden i ett gammalt idylliskt hus med tillhörande stor trädgård. Det var vid nuvarande Vasagatan, på den plats, där Centraltryckeriet nu reser sin höga, tegelröda fasad. I en diktsamling från 1881 sjunger skalden därom: {{Dikt|start=open|end=stanza|Just här, där svettig snällpress viger åt minnet somt, åt glömskan somt, här, där den röda muren stiger, jag lekt som barn på denna tomt. Det var en trädgård då med många och sköna träd med sval berså, bland skumma gränders kvava ånga en solig, paradisisk vrå. Pioner stodo och tulpaner på vakt kring rika jordgubbsland, dit stora, mogna astrakaner från grenen föllo ned ibland. }}<noinclude> <references/></noinclude> aw1w5xlgmqrfrjplit903wbfygc4eh2 104 205239 599570 2025-06-18T12:35:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599570 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />6</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|Här fick inbillningskraften svärma liksom i en förtrollad värld och bada sig i ljus och värma och sadla sagans häst till färd. Här log mot mig för första gången en skymt av skönhet och natur, här föddes kärleken och sången — här just vid denna röda mur. Försvunnen är den lilla parken, där fantasin sig tumlat fri, och på den kala, jämna marken står nu ett jättetryckeri.}} Fadern var strängt upptagen av ämbetsgöromål, och modern hade sina plikter mot den gamla drottningen. På grund därav lämnades gossen ganska mycket i en trogen tjänarinnas vård. Och det fogade sig så lyckligt, att denna »kammarpiga» Christina Lamberg var i hög grad intresserad av äldre svensk vitterhet. Hon läste för gossen bl. a. Anna Maria Lenngrens dikter så ofta, att han lärde sig flera av dem utantill. Även med åtskilliga andra av den gustavianska tidens skalder gjorde Carl på detta sätt bekantskap, redan innan han satt sin fot i någon skola. Vid nio års ålder blev han inskriven i Klara högre lärdomsskola. Det var en läroanstalt i den gamla stilen med ensidigt latinplugg och karbasen såsom det förnämsta pedagogiska hjälpmedlet. Ej underligt, att en fantasifull och känslig<noinclude> <references/></noinclude> fg419bnj8e7j2st504vldu6f3dn2agh 104 205240 599571 2025-06-18T12:40:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599571 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|7}}</noinclude>pojke sådan som Carl ej kunde trivas där. I sin dikt {{sp|[[Rebell]]}} har han givit en karakteristisk situationsbild från den skolan: {{Dikt|Från svarta tavlan med förfärlig ton förhör magistern i konjugation. Vid sina frågor plägar han förunna en liten hemsk sekund, då en och var skall göra färdigt sitt latinska svar. Så repas upp ett namn. Då skall man kunna. En syndare, som träffad av ett skott från bänken flyger upp, men stammar blott, en lugg, ett tjut — och grannen frågan ärver. Så går det på i samma exercis; av allt jag kan ha lärt på detta vis, en sak är viss: jag vet, att jag har nerver.}} Under denna tid drabbades också Carl av sin första stora sorg. Hans mor bortrycktes plötsligt i blomman av sin ålder av koleran, som då härjade i huvudstaden. Det var under sensommaren 1856, och sonen var ej mer än 15 år gammal men tillräckligt mogen för att förstå hela vidden av sin förlust. Det blev så gränslöst tomt och öde i hemmet, där hon varit solstrålen. Fadern blev också allt mera tyst och sluten, och den gemensamma sorgen ledde ej till något närmande eller något förtroligt umgänge mellan honom och hans son. Av moderns båda systrar fick Carl emellertid röna mycken vänlighet och välvilja, och när han kände sig ensam och sorgmodig, fick han<noinclude> <references/></noinclude> 091ksf32ter43v6kc94vwrkjqoclpiw 104 205241 599572 2025-06-18T12:57:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599572 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />8</noinclude>taga sin tillflykt till deras hem, där han mottogs med öppna armar och tillbragte många vederkvickande stunder. Det följande året fick han utbyta Klara skola mot en läroanstalt, som bättre passade för hans läggning, nämligen Stockholms Lyceum. Detta var ett enskilt läroverk med friare studieformer och modernare undervisningsmetoder; det förestods av två framstående pedagoger, C. J. Bohman och O. v. Feilitzen. Här kände sig den unge Snoilsky snart hemmastadd och blev genom sin vänfasthet och sitt nobla, försynta väsen mycket omtyckt av kamraterna, bland vilka flera blevo hans vänner för livet. En av hans skolkamrater från denna tid, Friherre A. F. Stiernstedt, skildrar honom såsom skolyngling med följande ord: »Snoilskys väsende var redan då, som under hela hans liv i allmänhet stillsamt, fåordigt och tillbakadraget. Det var endast vid särskilda tillfällen, då samtalet rörde sig om något, som särskilt intresserade eller eggade honom, som den gömda elden i hans lynne bröt fram, och han kunde då bliva lidelsefull, ivrig och vältalig. Men med detta tillbakadragna väsende kunde förena sig en enkel vänlighet i sättet, som verkade obeskrivligt fängslande.» Den ovannämnde Bohman, som var en utmärkt lärare, gav Snoilsky den bästa ledning vid behandlingen av det svenska språket; han fordrade klarhet och logisk reda i uttryckssättet och var-<noinclude> <references/></noinclude> i6z0qiowlcj2ude7z8see3k1y64ibcn 104 205242 599573 2025-06-18T13:01:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599573 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|9}}</noinclude>nade för svammel och oratoriska grannlåter. Vid skolan fanns också en litterär förening »Fratres Amicitiae Verae». Här uppträdde Snoilsky med sina första poetiska försök, som mottogos med livligt bifall i kamratkretsen. Ett par år efter Snoilskys inträde i Lyceum kan man iakttaga en viss förändring i hans väsen; det var ungefär samtidigt med faderns frånfälle 1860. Det sorgbundna draget i hans lynne lämnade rum för en mera frimodig och ungdomsglad stämning. Det var, som om han hade befriats från något tryck och mera än förr vågade giva sina känslor fritt utlopp. Och denna stämning utlöste sig i dikt. Med brinnande håg studerade han både svensk och utländsk vitterhet. Särskilt beundrade han Tegnér, Byron, Heine och Goethe. Däremot kände han sig föga tilltalad av romantiska diktare, sådana som Atterbom och Stagnelius, vilkas poesi saknade den klarhet och pregnans, som han under hela sitt liv skattade så högt. I maj 1860 hade Snoilsky avslutat sina studier vid Lyceum och begav sig till Uppsala — studentexamen avlades på denna tid vid universiteten — där han med heder bestod provet och erövrade den vita mössan. Föga mer än ett år därefter var han färdig med sin första diktsamling {{sp|Smådikter af Sven Tröst}}. Denna innehåller åtskilligt av vad han författat under Lyceitiden jämte dikter från det första studentåret. Det märkes fullväl, att dessa poetiska alster stamma från<noinclude> <references/></noinclude> 3sv81wqyzt0fgnlvhex2jt56s4w76jt 104 205243 599574 2025-06-18T13:13:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599574 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />10</noinclude>en nybörjare, som mottagit intryck från skilda håll utan att ännu ha förmått skapa sig någon självständig, personlig stil. Blott i enstaka fall når han fram till ett djupare grepp om ämnet. De götiska idealen besjungas i stycken sådana som {{sp|Hävdernas röst, Riddarens avsked, Kämpen och skattegrävaren}}. Vidare märkas frihetsdikter och fosterländska sånger i Talis Qualis’ stil med hot och utmaning mot tyrannen i öster samt av Heine påverkade sångdikter i en vemodig ton, som ge uttryck åt författarens »världssmärta». I samlingen ingå också flera korrekt skrivna sonetter, en diktart, vari Snoilsky längre fram skulle bli en oöverträffad mästare. Diktsamlingen blev mest uppmärksammad i studentkretsarna men däremot föga av den samtida kritiken. I Uppsala hade på initiativ av den norske estetikern Lorentz Dietrichson, som då vistades i Fyrisstaden, bildats en litterär förening, Namnlösa Sällskapet, och sedan några av hans Smådikter där upplästs och befunnits lovande, blev Snoilsky invald i sällskapet på hösten 1861. Bland dess medlemmar märkas Pontus Wikner, Daniel Klockhoff, C. R. Nyblom, C. D. af Wirsén och N. P. Ödman. Den sistnämnde berättar om det intryck den unge Snoilsky gjorde på den vittra kretsen och det mottagande, som kom honom till del: »Han tog oss från första ögonblicket med storm. Redan<noinclude> <references/></noinclude> 6lxhrcjbhropwmlu7qop09iiyxbc3nn 104 205244 599575 2025-06-18T13:25:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599575 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|11}}</noinclude>hans vackra, nobla yttre och hans av skaldeandan präglade drag och blick intogo oss alla, och snart, ju mer hans stora poetiska begåvning framträdde i den ena sköna och av ungdomseld flammande dikten efter den andra, blev han föreningens skötebarn och medelpunkt.» Namnlösa Sällskapet ivrade för en sund realism i dikten och vände sig emot de tomma, bullrande frasernas poesi, som under de närmast föregående årtiondena hade gjort så mycket väsen av sig. Man ville nå det sköna genom det sanna, ett program, som var närbesläktat med Runebergs. Snoilsky har själv några år senare kort och träffande uttryckt denna ungdomskrets’ sångarprogram med de bekanta orden i hans inledningsdikt till {{sp|Italienska bilder}}: {{Dikt|Jag tröttar ingen utöver höva med tomma foster från drömmars hem, jag sjunger endast vad jag fått pröva med mina sinnen, de sunda fem.}} Samma år, som den ovannämnda samlingen »Smådikter» utgavs, offentliggjorde Snoilsky i kalendern »Isblomman» några poem, som visa, att han vid denna tid var stadd i rask utveckling. Det bästa av dessa är {{sp|Konstberiderskan}}, en präktig skildring av en zigenerska, som hämnas sina bröder. Bland andra dikter, som sågo dagen under denna tid, må nämnas {{sp|Rouget de l’Isle}}, en hänförd teckning av den bekante revolutions-<noinclude> <references/></noinclude> k8rhemlsjumje68s06h1anekzykm789 104 205245 599578 2025-06-18T13:36:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599578 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />12</noinclude>mannen, som, då det gällde att göra sig till tolk för de breda lagrens känslor och krav, blev skald för en enda dag. Ett gripande intryck gjorde denna dikt i den ungdomliga krets, där den första gången föredrogs. Våren 1862 deltog Snoilsky i studentmötet i Köpenhamn. Han hade blivit ombedd att å de svenska studenternas vägnar bringa den danska kvinnan en versifierad hyllning, och på en dag var den dikten färdig. Den gjorde sin upphovsman all heder och mottogs med stort bifall. Vid detta möte vann den svenska ädlingen och begåvade poeten genom sitt sympatiska, flärdfria uppträdande många vänner och beundrare. Under sin vistelse i Köpenhamn fick han också den glädjen att stifta bekantskap med Danmarks mest betydande skald på den tiden, Christian Winther, vilkens dikter han sedan länge hade läst och beundrat. I den gamle diktarens hem blev Snoilsky mottagen som en kär gäst, och mellan dem knöts band av den förtroligaste vänskap. Upplivad och med rika impulser återvände Snoilsky från studentmötet. De följande månaderna fortsatte han oförtrutet sin diktning, och kort före julen 1862 var hans andra diktsamling {{sp|Orchidéer af Sven Tröst}} fullbordad. I denna äro de båda ovannämnda {{sp|Rouget de l’Isle}} och {{sp|Konstberiderskan}} medtagna. I jämförelse med den första diktsamlingens gymnasistpoesi betecknar denna bok ett avgjort fram-<noinclude> <references/></noinclude> 8t3hycyfvu6qa68t9psj3cjcs531x8t 104 205246 599579 2025-06-18T13:41:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599579 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|13}}</noinclude>steg. Man kan ej undgå att lägga märke till att det vilar en ljusare och gladare stämning över de flesta av dessa alster. Särskilt är detta fallet med kärleksdikterna. En av de bästa är {{sp|Serenad}}, som jag här återgiver: {{Dikt|Särladagg strör sitt silverstoft över ros och reseda; stig, berusande blomsterdoft, upp till henne i högan loft! Dofta, ros och reseda! Kyss den sovandes huvudgärd, sommarens vänliga måne! Lys på kammarens lilla värld! För ditt skimmer, vad lott beskärd, sommarens lyckliga måne! Sakta trånande fågelljud: vakteln lockar sin maka. Till den sköna i slummerskrud sväva, smekande kärleksbud, sänt från make till maka! Blomdoft, månsken och vaktelslag, I väven luftiga drömmar! Törs jag hoppas, att det blir jag, som får härska till ljusan dag i den älskades drömmar?}} Det är betecknande för skaldens starka självkritik, att han icke ansett dessa vackra verser vara värda att upptagas i hans samlade dikter. I pressen erhöll {{sp|Orchidéer}} ett välvilligt mottagande. En recensent i Nya Dagligt Allehanda säger, att<noinclude> <references/></noinclude> dz1b8jxf1lsj9hs94kjjnne9n1c6q3r 104 205247 599580 2025-06-18T13:46:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599580 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />14</noinclude>»dikterna kunna uthärda en jämförelse med det bästa, som numera diktas i vårt land, synnerligen vad språkets behandling, versens smältande behag och tankarnas avrundning beträffar». Under den närmast följande tiden ger Snoilsky i en rad av tidsdikter uttryck för sin och många svenskars sympati med det polska folkets frihetskamp. Sådana äro {{sp|På Polens dag}}, {{sp|Den pol- ske frivillige}}, och {{sp|Skålen för de polska emigranterna}} vid vårfesten i Uppsala 1863. Efter den våren följde för Snoilsky en rik och vederkvickande sommar, då han fick tillbringa flera lyckliga veckor i sin vän Christian Winthers härligt belägna hem vid Öresund. Under många och förtroliga samtal kommo de båda diktarna varandra ännu närmare än förut. Under denna tid författade Snoilsky åtskilliga dikter bl. a. {{sp|Eremitage}}, en intagande skildring av ett stycke själländsk natur, samt {{sp|Sommarregn}}. Av den senare vill jag anföra några strofer, som äro präglade av djup, manlig religiositet: {{Dikt|Herre, jag är svag och arm, bräckt min ungdomsstyrka! Låga tankar i min barm byggt en oren kyrka, Stärk min nötta kraft som stål, låt mig leva för ett mål! Herre, res mig, höj mig! Gör mig till en man bland män; men är jag ej ödmjuk än, böj mig, Herre, böj mig!}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1kk9d6x4gias45hok9oysd2uxl2cgvf 599581 599580 2025-06-18T13:47:18Z PWidergren 11678 599581 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />14</noinclude>»dikterna kunna uthärda en jämförelse med det bästa, som numera diktas i vårt land, synnerligen vad språkets behandling, versens smältande behag och tankarnas avrundning beträffar». Under den närmast följande tiden ger Snoilsky i en rad av tidsdikter uttryck för sin och många svenskars sympati med det polska folkets frihetskamp. Sådana äro {{sp|På Polens dag}}, {{sp|Den polske frivillige}}, och {{sp|Skålen för de polska emigranterna}} vid vårfesten i Uppsala 1863. Efter den våren följde för Snoilsky en rik och vederkvickande sommar, då han fick tillbringa flera lyckliga veckor i sin vän Christian Winthers härligt belägna hem vid Öresund. Under många och förtroliga samtal kommo de båda diktarna varandra ännu närmare än förut. Under denna tid författade Snoilsky åtskilliga dikter bl. a. {{sp|Eremitage}}, en intagande skildring av ett stycke själländsk natur, samt {{sp|Sommarregn}}. Av den senare vill jag anföra några strofer, som äro präglade av djup, manlig religiositet: {{Dikt|Herre, jag är svag och arm, bräckt min ungdomsstyrka! Låga tankar i min barm byggt en oren kyrka, Stärk min nötta kraft som stål, låt mig leva för ett mål! Herre, res mig, höj mig! Gör mig till en man bland män; men är jag ej ödmjuk än, böj mig, Herre, böj mig!}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e608e3hxjs8do6u61qlzzeaghcfpy17 104 205248 599582 2025-06-18T13:52:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599582 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|15}}</noinclude>Tidigt kände Snoilsky sin kallelse som skald och var fylld av glad förtröstan på framtiden, men det kom även för honom stunder av tvivel och oro. Just vid denna tid erfor han ibland en viss ängslan. Skulle det bliva något helt av hans diktning, eller skulle den blott hindra honom att avsluta sina studier och utföra livets praktiska värv. Vad det gjorde honom gott att i sådana stunder bliva uppmuntrad av sin gamle erfarne vän Christian Winther, som framhöll, att det äkta diktargryet bryter sig väg trots alla hinder! De ovannämnda dikterna Eremitage och Sommarregn offentliggjordes i Namnlösa Sällskapets publikation »Sånger och berättelser av nio signaturer», som utkom i slutet av 1863. Detta album innehåller även andra bidrag av Snoilsky, såsom {{sp|Blomsterfursten}}, en vacker hyllning till Linnés minne, och {{sp|Kreolskan}}, som besjunger exotiskt skönhets- och njutningsliv. Under året 1864 var det framför allt Danmarks ojämna strid mot den starke grannen i söder, som gav ämnen åt hans dikter. Bland dessa märkas {{sp|Vid Dannevirkes fall}}, {{sp|Det första regementet}}, och framför allt {{sp|Storken}}, som förtäljer om storken på Dybböls kvarn, vilken blivit barnlös och längtar efter den nya generation, som skall hämnas nederlaget. {{Dikt|start=open|end=follow|Nu är jag barnlös och utan hem och går och letar i våta mossar:}}<noinclude> <references/></noinclude> erh3cl7i9eqaqdunibrwg73cmnmmqm2 104 205249 599583 2025-06-18T13:55:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599583 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />16</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Jag blir så glad, då jag hittar dem, de rosenkindade danska gossar — en gång de hämnas de brända fem!}} Under sin Uppsalatid hade Snoilsky, såsom vi sett, utövat en ganska omfattande författarverksamhet. Vitterheten älskade han och följde med livligt intresse den litterära utvecklingen både i Sverige och utlandet. Man kan ej undra på att det under sådana förhållanden icke gick så snabbt med hans examensstudier. Släkt och vänner voro stundom bekymrade däröver. En kamrat, Herman Wikblad, som blev hans förtrogne vän för livet, var den, som ivrigast manade på honom, och vid slutet av vårterminen 1864 avlade också Snoilsky sin kansliexamen. Hans läroår voro avslutade även såsom diktare. Under den vistelse i södern, som i det följande skall skildras, skapade han dikter, som med ett slag ställde honom i främsta ledet av samtida svenska författare. {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5gfbi7lxovyhvs4emmwr04oppeatc6t 0 205250 599584 2025-06-18T13:57:58Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" prev="" from=5 to=18 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]]' 599584 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" prev="" from=5 to=18 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]] 69sohtq5orpi8swn3zpzy93f9p1xrc8 0 205251 599587 2025-06-18T14:23:09Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=106 to=106 fromsection=litteratur tosection=litteratur header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]]' 599587 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=106 to=106 fromsection=litteratur tosection=litteratur header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]] g0rwbzrdqf97fr5i3dk0kcggqmq4zdf 599595 599587 2025-06-18T15:06:23Z PWidergren 11678 599595 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=106 to=106 tosection=litteratur header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]] 3lv3qm2fetaed8rlcujlrlf3dsbh29u 104 205252 599622 2025-06-18T19:01:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599622 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|283}}</noinclude>midten af östra hvalfafdelningen. Det vestra fönstret är enkelt och har en rätvinklig karm. I östra fönstret uppbär en midtpost med motsvarande karm två trebladiga spetsbågar, hvarpå en fyrbladig ros intager en vågrät ställning. Begge fönstren, som äro spetsbågiga, ha ut- och invändigt sneda smygar. Posten i östra fönstret är ersatt med ett trästycke, men karmen bågarne och rosen qvarsitta och äro snedsmygiga. I skeppets sydöstra hörn märkes ett muradt altarbord med hålkälad skifva af huggen kalksten. På bordet är predikstolen uppsatt. Triumfbågen, hvilken är lika bred med koret, har högspetsig betäckning och rundstafviga och hålkälade dynstenar. Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 21.5 samt i vester och öster 28.5, har lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet. Ett korshvalf, som liknar skeppets, bildar korets betäckning. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ganska ansenlig ingång. Yttre omfattningen har 1.5 framsprång och är bredare nedtill än upptill samt mycket hög. Portalen har å hvarje sida tre smärta kolonner samt tre skarpryggiga rundstafvar, hvilka afvexla med hvarandra och åtskiljas af fina murhörn. Ytterst å hvarje sida står en pilaster, som utgöres af tre rundstafvar, af hvilka den mellerste är skarpryggig. Grundstenarne ligga på hel bottenhäll och äro nära lodräta. De vestra grundstenarne prydas med nedåtvända spetsbågar och deröfver med bladverk, de östra siras med nedåtlutande och uppåtgående löfverk. Baserne, som utgöras af en rundstaf och en hålkäl med en fin ring, ha afrundade plinter för kolonnerna och skarpa ryggar för rundstafvarna. Kapitälerne äro höga och bägarfor-<noinclude> <references/></noinclude> fev51pj0a6euo3gja4dtuq87kt9xbb6 104 205253 599623 2025-06-18T19:04:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599623 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|284}}</noinclude>miga dels runda dels skarpryggiga för att liksom baserne motsvara skaften och rundstafvarna, och de prydas med starkt utspringande bladknoppar. Kransarne äro afrundade och hålkälade. Poster, hvilka stå på hög tröskel, uppbära ett spetsigt dörrfält, som har å hvarje sida tre konsollika flikar och öfverst en femdelad knopp, hvilka alla äro löfprydda. Å hvarje sida prunkar dörrfältet med fyra höga och likartade bågar, som siras med fasettband och ha löfprydda knoppar, af hvilka den mellerste är störst. Bågarnas svicklor fyllas med mindre och större rosor. Betäckningen är högspetsig och öfverensstämmer till bågarna med kolonnerna och rundstafvarna samt murhörnen och pilastrarna. Öfver kransen på hvarje pilasters skarpryggiga rundstaf uppstår en liten likadan förhöjning, som afslutas med en kon och ett klot. Det hela krönes med ett röste, hvilket har karnisade vattenlister och en rund knopp å spetsen. Hela portalen, hvari ett skaft saknas å hvarje sida, är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången ses ett enkelt spetsbågigt fönster, som till det yttre och inre är snedsmygigt samt har rätvinklig och trebladig karm. Uti midten af altarväggen finnes ett fönster, hvari två poster med motsvarande karm uppbära trenne trebladiga spetsbågar och deröfver en ros, hvilken utgöres af sex ringar med en sexkant mellan desamma. Vid varje sida om denna ros fylles en öppning med en likadan ring som de nyssberörda. Detta fönster, som är spetsbågigt, har till det yttre och inre sneda smygar. Posterne karmen bågarne och rosen äro utvändigt stafprydda och invändigt snedsmygiga. Inre omfattningen siras med en<noinclude> <references/></noinclude> nu5t8odu0uw4fbq1y6m3irg1xv6l1jt 104 205254 599624 2025-06-18T19:06:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599624 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|285}}</noinclude>skarpryggig rundstaf emellan två platter. Målade rutor i rosen föreställa å midten Guds lam med segerfana och öfverst Christus och några andra personer. Alla öfriga rutor äro hvita. Midt under södra fönstret finnes en ovanligt stor lågrakspetsig murfördjupning, hvari en bottensten har en rund skålformig urhålkning med hål. I altarväggen nära södra ändan märkes ett rakspetsigt väggskåp, hvars omfattning utgöres af trä och framspringer 0.5. Skåpet har två dörrar. Omfattningen prydes nederst med knoppar och å betäckningen med bladverk samt öfverst med en liljespira. Gångjernen bestå af fint bladverk. Hela omfattningen härrör från medeltiden. Å norra sidomuren inleder en ingång till sakristian, hvilken har skråkantiga socklar och invändigt sträcker sig i söder och norr 11.1 samt i vester och öster 10.8 och uppbär ett spetsigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor. Ingången, som har hög tröskel, är utåt rätvinklig och rundbågig, men inåt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian upplyses från öster af ett litet smalt och lågt fönster, hvilket ut- och invändigt har rak betäckning, men till det yttre prydes med en inhuggen rakspetsig båge. I södra liksom i norra muren finnes ett fyrkantigt väggskåp. Tornet, som innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har skråkantiga socklar och fyra högspetsiga rösten samt uppbär deremellan och deröfver en ganska hög åttkantig spira. Tornets och spirans höjd tillhopa skall enligt uppgift utgöra 160.0. Första afdelningen, hvilken invändigt utgör i söder och norr 20.2 samt i vester och öster 19.8 och i murtjocklek 4.0, har till betäckning ett spetsigt kors-<noinclude> <references/></noinclude> rssgc6nlwmituwnizv9z4t675lq23wb 104 205255 599625 2025-06-18T19:08:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599625 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hvalf med nära raka och uppåtgående kappor. Tornbågen, som är lika bred med afdelningen, har hålkälade dynstenar och spetsig betäckning. Å skeppets vestra gafvelmur märkes en egen öppning, hvilken är något bredare och högre än den nyssberörde och hvilken både till sidor och betäckning öfverensstämmer med densamme, men saknar vederlagskransar. I första afdelningen finnes å södra liksom å norra sidomuren nära östra ändan en ingång. Södra portalen har å hvarje sida en kolonn emellan breda murhörn. Baserne, som varit hålkälade med vanliga plinter inunder och ringar ofvanpå, äro till stor del söndervittrade. Kapitälerne äro bägarlika och kransarne hålkälade. På breda poster, hvilka stå på hög tröskel, hvilar ett rakt dörrfält. Kolonnerne och murhörnen uppbära skarpkantiga rundbågar. Posterne och inre murhörnen äro liksom kolonnerne kransarne dörrfältet och bågarne slipade. I portalen {{Rättelse|bastå|bestå}} bågarne af röd och blåaktiga kalkstenar, som afvexla med hvarandra. Norra portalen är ensprängig och skarpkantig samt rundbetäckt. Poster stå äfven der på hög tröskel och uppbära ett rakt dörrfält. Norra portalen är såsom vanligt blott finhuggen. De inre omfattningarne äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Ett enkelt fönster å vestra sidomuren har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. I den första afdelningens nordvestra hörn uppgår en spiraltrappa med trettiotvå 1.0 höga steg till den andra, der en ingång finnes till skeppets takhvalf, hvilka mycket höja sig öfver sidomurarna. Å tredje afdelningens hvarje sida stå fyra gluggar par om par öfver hvarandra och på midten af hvarje röste ses äfvenle-<noinclude> <references/></noinclude> razl37sdw4dh7hs8z5wiic7tz4c194n 104 205256 599626 2025-06-18T19:14:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599626 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|287}}</noinclude>des en sådan. Härvid bör märkas, att öfra parens gluggar med den ena hälften inrymmas i sidomurarna och med den andra i röstena. Hvarje par åtskiljes af en fyrkantig pelare. I hvarje glugg uppbär en smärt och hög midtkolonn tvenne små trebladiga spetsbågar. Yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga med hålkälade vederlagskransar. Inre omfattningarne äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. På alla yttersidor och nära inunder de nedersta gluggarne ha murarne skråkantiga indragningar. Många midtkolonner ha utfallit och blifvit ersatta med trästycken. Kyrkan har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1251 uppförd<ref>Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.</ref>. Denna uppgift synes i afseende på tornet, som företer äldre öfvergångsstil, vara sannolik; men icke med hänseende till skeppet, hvilket är hållet i äldre spetsbågs- och ännu mindre i fråga om koret, som röjer sen spetsbågsstil. På ett altarbord af huggen kalksten ligger en skifva af slipad sådan. Denna skifva har hålkälade kanter och håller 3.8 i bredd och 8.2 i längd. På midten af bordets södra ända nära skifvan framskjuter en halfklotformig men mycket grund uttömningssten, hvarunder två händer liksom uppbära densamma. Denne uttömningssten, hvilken jemväl består af kalksten, håller 0.8 i yttre tvärmått. En altartafla, som är illa arbetad af fin sandsten och i dålig barockstil, härrör från år 1645. Ett triumfkors är uppsatt å korets norra sidomur. Christusbilden har naturlig storlek, och fötterne äro fästade med en spik öfver hvarandra. Korset har<noinclude> <references/></noinclude> ldncclkdb592x52iaaiz2dumygapxaq 104 205257 599627 2025-06-18T19:19:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599627 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|288}}</noinclude>såsom vanligt en stor midtring och prydes i kanterna med bladverk och i ändarna med evangelisternas sinnebilder. Der förekommer den egenheten, att ringen icke har vinkelöppningar utan brädfyllningar, hvarå följande föreställningar äro målade. Inunder till höger ses Christus bedja i örtagården och midt deröfver en engel nedflyga med korset. Inunder till venster skildras uppståndelsen och midt deröfver himmelsfärden. Från kyrkan till Klintehamn går vesterut en nästan rak och alldeles jemn väg, hvilken är ¼ mil lång. Erik, son af konung Albrekt, anlade vid Klintehamn ett fäste, som kallades Landskrona och äfven Kronovall, hvarest denne prins 1597 afled. Nu märkas inga lemningar efter detta fäste. Linné berättar, att Klintehamn hade flere fartyg än han sett i någon annan hamn på Gotland, och att der inlastades kalk bjelkar och bräder. Samme naturforskare säger, att bönderne den ena dagen fälla, den andra hemköra och behugga samt den tredje nedföra bjelkar til hamnen, då en sådan merendels betalas med 10 till 14 styfver, således för skog arbete och forsling. Han gör dervid den anmärkningen, att bönderne försumma sitt gårdsbruk och låta ängarne öfverväxa med buskar, men likväl beklaga sig öfver ringa höfångst<ref>Linnæi Gothl. resa S. 290.</ref>. I Klintehamn finnes ett postkontor, ty deremellan och Böda hamn vid Ölands norra udde har i längre tid varit postföring. Klintehamn liknar en liten stad. Dervarande hamn är alldeles öppen för sydliga vindar och den är ganska långgrund. En hamnväg, hvilken<noinclude> <references/></noinclude> pjtvtc3o8r6omhq87wk9niro4f4hids 104 205258 599628 2025-06-18T19:22:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599628 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|289}}</noinclude>har samma bredd som en smal landsväg, utgår med en stor krökning till en hamnplats eller en helt liten holme. Denne hamnväg, som håller 1000 steg i längd, hinner dock icke så djupt vatten, att något större fartyg kan lägga sig jemte nyssberörda lille holme. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|<small>19</small>}}</noinclude> r37bv0oi4p7p98c626sc0xkzmfwdcxa 104 205259 599629 2025-06-18T19:24:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599629 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Sanda.</h2> I nordnordost ½ mil ifrån Klintehamn ligger Sanda i en slät mindre fruktbar och skogig trakt, hvilken är lågländ och utgör början af den ansenliga dalgång, som sträcker sig mellan Klinte- och Slitehamn. Kyrkan består af ett aflångfyrkantigt skepp och ett likadant men något mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren samt af ett nära fyrkantigt torn i vester, och hon är till det yttre uppförd af huggen men till det inre af huggen och tuktad kalksten. Skeppet, hvars inre bredd utgör 36.2 och längd 47.1, har skråkantiga och rundstafviga socklar. I skeppet stå tvenne kolonner, som hålla 5.8 i omkrets och ha lika afstånd från varandra samt från sido- och gafvelmurarna. Kolonnerne, hvilka uppbära sex korshvalf med sju skiljebågar, ha följande anordning. Grundstenarne äro fyrkantiga, socklarne karnisade och baserne attiska med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarformiga, och det vestra har en stafprydd, men det östra en hålkälad och stafprydd krans. Vestra kapitälet företer å det nordvestra hörnet en framåtlutande man, som håller i ringen med begge händerna och sträcker högra foten åt det nordöstra; å det sydvestra hörnet ses ett trebladigt blomster, å det sydöstra märkes en örn, hvilken med utslagna vingar står på och biter i ringen; emellan blomstret och örnen står Christus med korsgloria och håller en bok i den venstra handen och uträcker den högra till välsignelse. Östra kapitälet siras med låga bladverk. Alla skiljebågarne äro två-<noinclude> <references/></noinclude> jx60kufcmzk4lzbv7p6fbvkl4pyhwoo 0 205260 599630 2025-06-18T19:31:29Z Thuresson 20 Ny 599630 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=1042 to=1049 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Klinte kyrka}}"/> <references/> </div> [[Kategori:Gotlands konsthistoria]] ayldmhrx8tlxukuw2mzurini0p2n93z 104 205261 599631 2025-06-18T20:03:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599631 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|37}}</noinclude>sin hand, hade Lechi infunnit sig på slottet, under uppgift att hon medförde en krans till Willanow, som skulle medföra lycka. Kransen var af vackra, hvita törnrosor, bunden af Lechis egen hand, och sjelf trodde hon så mycket mera på kransens öfvernaturliga egenskaper, som hon plockat blommorna i Russalkornas egen hage, vid en viss timme vid soluppgången, med en knopp vid sidan af hvarje blomma och medan ännu morgondaggen låg qvar på jorden. Dessutom hade hon sjungit en liten sång för hvarje blomma, innan hon bröt den, och läst en bön, sedan de voro brutna. Då hon öfverlemnade kransen, försäkrade hon att, ehuru blommorna nu voro hvita, skulle de en gång blifva röda. — Huru? Röda? När? — När kärleken kommer, svarade Lechi. Prinsessan, som härunder inkom till Willanow, blef förtjust i den öfverspända, exalterade, sagoberättande flickan, och bad henne skaffa äfven sig en krans till den snart väntade svenske konungens besök. Lechi lofvade det. Det egentliga skälet till Lechis besök hos Willanow var dock icke endast att framlemna kransen, ehuru Lechi visserligen ansåg det så, utan att öfverlemna till henne ett bref ifrån Marfa. I detta bref hade Marfa med några enkla ord uppmanat Willanow att förtrösta på en rättvis och allgod försyn samt bedt henne att hon med lugn skulle gå sitt öde till mötes, öfvertygad att ödet någon gång synes hota oss värre, än det gemenligen drabbar oss. Willanow hade äfven tagit sitt beslut och betraktade nu sin ställning med undergifvenhet. I samma stund Gustaf Adolf anlände till Petersburg, infann Lechi sig hos prinsessan, medförande åt henne den utlofvade kransen. Denna var bunden af röda rosor. — Många blommor, sade hon, som äro röda i den stund de brytas, blifva hvita under det de vissna bort. Fastän kransen kring vårt hjerta prunkar frisk och röd, då solen går upp, kan den redan innan solnedgången vara hvit, vinterhvit. Akta er för sorgen! Hvad frosten är i naturen, är sorgen för våra hjertan. Prinsessan smålog åt den förvisa flickan, mottog kransen och lade den i ett litet blomsterfat, alldeles som Willanow gjort, i tanke att vårda den med lika mycken omsorg. Road af Lechis okonstlade prat, bad hon henne qvarstanna. Icke derför att Alexandra så uteslutande ämnade lyssna till alla de utflygter, som hennes natursinne gjorde, emedan Alexandra var upptagen af egna, ganska ljufva tankar, nämligen af den svenske konungens ankomst; men Lechis prat var icke dess mindre en liten sysselsättning, åt hvilken hon emellanåt med behag lånade sitt öra. Lechi hade nyss slutat sagan om Lichoratka och de sju febersystrarne, och en stunds tystnad inträdde. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> h3escnzgdh9ekphk16841vgqg00zby5 104 205262 599632 2025-06-18T20:05:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599632 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />38</noinclude>Härunder fortgick saluten från fästningen, som välkomnade Gustafs ankomst till Rysslands kejsarstad. — Hvarje kanonskott, anmärkte Lechi, är ljudet af en mägtig andes steg. — Det är också en konung som kommer, tillade Willanow. — Du har rätt, Willanow, sade Alexandra, det är en konung som kommer. Jag tycker att i hvarje mitt hjertas slag kommer han mig ett steg närmare. Lika mycket som jag förut längtat efter att få se Gustaf, lika mycket fruktar jag nu derför. Jag vet icke hvilken ångest, som kommer öfver mig. — Det är litet feber, ers höghet. Jag har hört sägas, att kärleken alltid åtföljes af en liten febersjukdom. — Jag tror nästan att jag har feber; pulsen slår så häftigt. — Och er kind brinner och edra ögon äro fulla af eld. — Skulle jag verkligen vara sjuk? Det vore förskräckligt. Kanske man bör tillkalla en läkare, Willanow? Willanow kunde knappast bibehålla sitt allvarliga utseende. Läkaren skall snart vara här, sade hon. — Allvarsamt, du har sett att jag ej mått bra och låtit kalla honom. — Jag har ej låtit kalla honom, men han kommer af sig sjelf. — Tror du det? Ack ja, jag skall göra hvad han vill, bara jag blir frisk igen. Känn på pulsen, skall du få erfara. — Ni är mycket sjuk, ers höghet, mycket sjuk. — Du skrämmer mig rigtigt. Och jag, som alltid varit så frisk, skulle nu bli sjuk. Doktorn måtte väl snart vara här, du? — Om en halftimme, ers höghet. — Hvad säger du? Då kommer ju kungen hit. — Ja visst. Och dessförinnan måste jag vara frisk igen, fullkomligt frisk, hör du, rigtigt frisk. O, min gud, aldrig har mitt hjerta klappat som nu. Det hör också till febern, kan jag tro. Kinderna brinna ordentligt. Tag hit en spegel, Willanow. Du sade att mina ögon äro fulla af eld; ack ja, jag ser det. Du har ej narrat mig. Och doktorn dröjer ännu en halftimme. Det blir en förskräcklig halftimme, du. Jag känner att sjukdomen tilltager. Hvart skall detta taga vägen? Skicka ett ilbud till doktorn! Skynda dig, goda Willanow, skynda dig! — Det går ej an, ers höghet, och skulle ej påskynda hans hitkomst? — Icke? — Ni missförstår mig, ers höghet. Den läkare, om hvilken jag talar, är kungen sjelf. Alexandra rodnade, men andades åter lätt. — Ers höghet är icke sjukare än jag, endast orolig, och oron lägger sig ej förr än — än … — Du är elak, Willanow, men jag tror nästan … {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 52q3cehgs5p7iffljjjnr4m2dbkf7ex 104 205263 599633 2025-06-18T20:11:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599633 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|39}}</noinclude>— Att jag har rätt, ja! Ers höghet kan tro mig. Jag känner er bättre än ni känner er sjelf. Så snart konungen kommer, skall ni blifva lugn och glad igen. Alexandra sänkte drömmande ned sitt hufvud. Tusen olika fantasier vimlade för hennes ögon, och alla hade ett så gladt och behagligt utseende, såsom besjälade af paradisisk oskuld. Hvad skulle icke också en ung, okonstlad, ren och god flicka erfara, som visste att hon inom en kort stund skulle sammanträffa med idealet för sitt hjertas alla ljufvaste föreställningar, sammanträffa med honom för första gången! Hvilken poesi endast i dessa ord! I sina tankar hade hon så ofta sett Gustaf, i sina drömmar så ofta svärmat med honom, i sina fantasier så ofta lekt eller lidit med honom; men nu skulle hon möta honom i verkligheten. Fantasien hade så länge smekt hennes tankar, tills hon trott på alla dess fantasmagorier; men hon trodde icke lika säkert på verkligheten. Hon fruktade för den, lika mycket som hon älskade den förra. Vid det första salutskottet, som tillkännagaf konungens ankomst, stannade för ett ögonblick hennes hjertas slag, vid det sista deremot klappade det åter så häftigt, att allt lugn flydde. Kärlekens qval och kärlekens oro kunde ej visa sig i en mera täck och tjusande gestalt än i Alexandras. Huru ofta hade hon också icke skiftat färg denna dag. För hvarje häftig, oförmodad rörelse omkring henne spratt hon till; men ej nog dermed, för mången af dem hade hon rodnat. För att vara ett verkligt troget stöd åt den svaga rankan, måste Willanow uppbjuda hela sin beslutsamhet; och huru gerna glömde hon icke alla sina egna bekymmer, för att rigtigt kunna uppfylla en väns pligt. Lechi satt tyst, men följde uppmärksamt hvad som passerade omkring henne. — Tvenne tankar oroar mig, yttrade Alexandra. — Tvenne tankar, låt mig höra dem, ers höghet. — Först och främst Marfa. Hvad hon spådde mig, då vi voro vid Strelna, har i dag stått så lifligt för mig, lifligare än någonsin. Då Lechi hörde Marfas namn, lutade hon sig nyfiket framåt. Willanow skrattade. — Barnsligheter, ers höghet, inföll hon. Marfa är visare och klokare än alla andra, och ingen kan vara mera öfvertygad derom än jag, ni vet det sjelf; men om jag till en tid äfven trodde på hennes förutsägelser om er, så tror jag det likväl ej nu mera. Konungens hitkomst vederlägger dem ju nu på det mest öfvertygande sätt, på samma gång er och hans lycka derigenom äfven på det fullständigaste bekräftas. Ni stå ju redan båda två vid målet. Lechi mumlade Marfas namn, men yttrade ingenting vidare. — Huru låter den andra tanken, tillade Willanow, som oroat er i dag? — Hågkomsten af Tarrakanow. — Tänk icke derpå, ers höghet. Det är jag, som uppskrämt er<noinclude> <references/></noinclude> 92uhcwxt2chij9p7noqrg5bsrjnn23w 104 205264 599634 2025-06-18T20:13:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599634 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />40</noinclude>med denna bild, och jag förebrår mig det. Låtom oss tala om något annat. I dag får intet moln beskugga er själ. Ni måste vara glad. Glädjen är mera intagande än sorgen: glädjen lifvar, sorgen förstämmer. Möter ni konungen verkligt glad, så skall ni förtrolla honom. Låtom oss derför prata om Lechis blommor. Blommor göra oss alltid glada. Hvarför är du så tyst, Lechi? Tänker du på någon saga åt oss. Låt höra! Ack ers höghet, oaktadt jag har mycket att vara djupt bedröfvad öfver, har jag föresatt mig att ej låta något störa mig nu. Om man vill, kan man skratta åt sjelfva sorgen, åt sin egen sorg, förstås. Nå-å Lechi, — är din saga färdig ännu? — Ni talade om Marfa nyss, yttrade hon. — Nå ja! — Skratta icke åt henne. Den, som skrattar åt ett helgon, skrattar sedan aldrig mera. Helgonet öfvergifver för alltid den, som gör det. De trenne flickorna skulle troligtvis på detta sätt ännu längre fortsatt sitt betydelselösa prat, om ej ett bud från grefve Orlow anmodat fröken Willanow att infinna sig i yttre salongen, der han önskade att få tala vid henne. Det var första gången, som Orlow låtit bedja henne om ett samtal. Den liflighet, som hitintills visat sig hos Willanow, försvann på en gång. — Jag skall komma, svarade hon budet. Bed grefven vänta. Alexandra märkte hvad som försiggick hos vännen. — Du får ej gå, sade hon för att befria henne från detta besök, jag vill att du skall bli qvar här. — Låt mig gå, ers höghet. Att uteblifva skulle nedsätta mig i mina egna ögon. Ni tillåter mig ju att gå. — Gör, som du vill. Willanow gick. {{linje|5em}} I det yttre rummet väntade Orlow. Blek och dyster hade han slagit sina armar i kors öfver bröstet, med blicken rigtad emot golfvet. Då dörren öppnades, spratt han till. — Hvad vill ni mig, herr grefve? frågade hon, då han ej genast tilltalade henne. Men Orlow svarade henne icke, utan betraktade henne blott. — Ni tiger. — Men ser. — Om ni ej har något vigtigare att förkunna mig, så aflägsnar jag mig. Orlow tog hastigt ett steg emot henne och fattade hennes hand. — Fröken Willanow, sade han; jag har i sanning åtskilligt att säga er. Ni får ej genast lemna mig. — Tala då, herr grefve, jag skall höra er. — Ni vet att jag älskar er med en hängifvenhet, som ständigt ökas. Denna hängifvenhet skall föra mig till min undergång, om icke ni räddar mig. I mitt raseri känner jag inga gränser för mina hand-<noinclude> <references/></noinclude> ij9ozg1x7odihjab7jk0idy9xtxq3ya 104 205265 599635 2025-06-18T20:18:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599635 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|41}}</noinclude>lingar. Som en oförvägen spelare sätter jag oupphörligt allt, hvad jag eger, på ett enda tärningskast. Willanow vände sig likgiltigt ifrån honom. — Är det er afsigt, fortfor han, att förkrossa mig eller att förnedra mig i mina egna och andras ögon? Betänk att jag inom kort är er man. Ingif mig icke ett hat, som slutligen skall finna hela sin fröjd i att förbittra ert lif. Jag vill att ni skall älska mig. Hvad svarar ni mig, min fröken? — För att rädda mina föräldrar, har ni tvingat mig till ett samtycke, hvari mitt hjerta ej har någon del. Ni kan befalla, grefve, öfver min hand, icke öfver min känsla. Ni känner sjelf allra bäst, att ni varit en fiende till min familj, och jag skulle vara en lika onaturlig dotter som syster, för att kunna älska er. Jag har lofvat att tillhöra er, såsom ett byte tillfaller en roffogel, men under vilkor att mina föräldrar räddas. Smickra er likväl icke med att jag räcker er min hand — icke ens på kejsarinnans befallning — förr än ni öfverlemnat mig kejsarinnans fribref för dem. Äfven vid altaret skall jag veta att bryta partiet, i händelse mitt vilkor ej uppfylles. — Ni trotsar mig, min fröken! Ah, måste jag då böja er? Erinrar ni er vårt möte vid Petershof? — Ganska väl, grefve. Ni begagnade er af de omständigheter, hvari jag iråkat af deltagande för min familjs olyckor, i ändamål att gifva åt mina handlingar en tvetydig karaktär; ni skydde icke tillbaka att blottställa mig för en oförsynt förföljelse af några unga, lättsinniga män; ni fullföljde er politik, och det lyckades er slutligen att äfven i kejsarinnans och hela hofvets ögon göra mig misskänd och missaktad. — Hvad ni säger är sant, men inför mig var ni alltid ren. — Har ni något mera att säga mig, herr grefve? Orlow fattade åter hennes hand, men Willanow drog den tillbaka. Vrede och förbittring ilade öfver Orlows ansigte, och han stampade förtörnad i golfvet. — Om jag har något mera att säga er? upprepade han. Visserligen, jag har mycket att säga er. Jag vill säga er, att ni måste älska mig, att ni skall älska mig. Jag sade er vid Petershof, att det icke vore omöjligt för en man att förvandla en flickas hat till kärlek. Jag sade er, att jag en gång skulle se er vid mina fötter, tiggande mig om nåd. Nåväl, min fröken, medgif att jag redan hunnit ett godt stycke på vägen till mitt mål. Er hand är till en början min, och ert hjerta kan tämjas lika väl som er vilja. Vill ni älska mig? Jag begär ett kort och tydligt svar. Vill ni älska mig? — Aldrig! Ett vildt och förfärligt leende flög med en ljungelds snabbhet öfver Orlows ansigte. — Aldrig, säger ni. Och hvad ämnar ni väl göra, sedan kyrkan förenat oss? Willanow lyfte upp sin panna, och det låg någonting majestätiskt i den rörelse, hvarmed hon mötte Orlows blick. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hj83cyzm7yhrwfb3pfo9yxmj48i75x4 104 205266 599636 2025-06-18T22:42:06Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599636 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h1 align="center" style="border:none">{{em}}Extraordinari Post Tijdender{{em}} <br> {{m|Anno 1645. den 19. Apr.}}</h1> <h2 align="center" style="border:none"><tt>Copia</tt> aff Hans <tt>Excell.</tt> Herrn <tt>General</tt> Feldtmarskalskens Lenart Torstensons Skrifwelse, til H. <tt>General Majorn</tt> och <tt>Vice-Gouverneuren</tt> Axel Lillie, <tt>de Dato</tt> Woschitz, den 27. <tt>Febr. Anno 1645.</tt></h2> {{Initial|S}}Edan Iagh vpbröt ifrån Caaden, hafwer iagh fuller Her <tt>Gen. Major.</tt> tilskrifwit vtur Presnitz twå mijl ifrån Pilsen, och förmält om Armeens tilstånd, sampt hwad efterrättelse tå aff Fienden war inkommen, jemwäl hwad elliest nödhtorfften fordrade. Men såsom iagh förnimmer, skal Posten, som iagh ther medh affärdade, aff ett Fiendens partie wara fången och til dödz skuten: Tädan ifrån hafwer iagh mijn <tt>March</tt> förvthan hwijlande på Glattaw, och så widare åth Oraschewitz, <tt>rectâ</tt> emoot Fienden, <tt>continuerat</tt>, emedan iagh förnam, at han sigh der hän wände: Och är iagh den 16. <tt>hujus</tt> dersammastädes, Gudi skee loff, lyckeligen ankommen. Men aldenstund Fiendens Armee hade allareda, ehuru wäl kort för mijn ankompst, sigh begifwit dersammastädes öfwer Strömen, Ottowa benemd, och emoot honom intet stodh at företaga, allenast at några <tt>Trouper</tt>, som äntå woro på denne sijdan, <tt>chargerade</tt>, och en Öfwerste Wachtmästare, hwilke och mechta illa quetster war, jämpte andra <tt>Officerare</tt>, och en hoop gemeene, fångne blefwe, ty hafwer iagh <tt>Marchen</tt> på denne, och Fienden på andra sijdan om samma Ström vpföre åth Strackonitz, som war medh Dragoner besatt, fortsatt, och dagen effter aff Bergen vti <tt>Marchen</tt> helsat hwar andra medh Stycken, hwar widh, Gudh skee loff, på wår sijda ringa skada hafwer warit til spöria, allenast at några fåå Personer och Hästar aff <tt>bagagen</tt> äre til dödz skutne wordne. Tå nu Fienden denne Strömen <tt>disputerede</tt>, hafwer iagh i all som största hastigheet ryckt emoot Mulda Strömen, funnit een halff mijl nedan för Swickaw Grunder, them den 20. (Gudi skee loff) effter egen begäran <tt>passerat</tt>, och med Armeen åth Woditz och Janckaw <tt>avancerat</tt>. Fienden hafwer sigh i medler tijdh ey heller försumat, vthan i stoor hast fölgdt til Tabor, hwarest han sin <tt>bagage</tt> hade effterlempnat, men deels ock låtit gå åth Budeweis, och migh den 23. dersammastädes mött, hwilket ligger 3. mijl wägh ifrån Tabor, men intagandes för mijn ankompst alla Berg sig til fördeel och ställandes sig i sådan <tt>postur</tt>, at Janckaw emellan bägge Armeerne, och aff ingen dera synnerligen war at brukas. <tt>Situationen</tt> aff samma Orth är således beskaffat, at för the heel obeqweme Bergen skuld ingen rätt <tt>formerat Bataile</tt> kan lefwereras, men<noinclude> {{huvud|||icke}} <references/></noinclude> hr0yzerk0cl6bbfmrx1dzcenlre3jyf 104 205267 599637 2025-06-19T00:03:53Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599637 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 25 —|}}</noinclude><h2 align="center" style="border:none;font-weight:500;font-size:110%"><i>{{sp|Februari}}.</i></h2> Den 8:de. Då jag besökte en skolmästare, som var kunnig i Hebreiska och Grekiska språken, fann jag hos honom en 8 års gammal flicka, som låg och sof öfver en uppslagen Bibel. Hon hade förmodligen ett rus af öl, ty hos lärde och olärde, bättre och sämre folk, är det här icke ovanligt att finna ölstopet bredvid Bibeln. Den 11:te, söndag, besökte Ambassadören om eftermiddagen Riks-Råderne P. Sparre och Math. Soop. De äro tarfliga och sparsamma Herrar; ty uti matsalen, der vi blefvo emottagne, funnos inga tapeter på väggarne, endast en blå himmel öfver bordet för att hindra spindlarne att falla i maten. Så bodde äfven fordom Curtius och Fabricius. Den 13:de. Som Ambassadören icke mådde väl, läste jag för honom hela dagen ur Ovidius, egentligen de fabler, som voro målade på tapeterna i hans sängkammare. Den 14:de företog jag, tillika med Avaugour, Gernande, Bordon och Nils Wallentin, en ung Stockholmsbo, en lång och besvärlig resa till Kopparberget, hvarifrån Svenska kronan har sina största och säkraste inkomster. Denna resa behagade mycket Drottningen och Regeringen, som ej allenast befallte Landshöfdingarne, genom hvilkas län vi skulle resa, att förse oss med alla bekvämligheter, utan äfven skickade en Drabant förut, för att genom Länsmännen föranstalta om hästar och natt-<noinclude> {{huvud|<i>D'Ogiers Dagbok.</i>||3{{em}}}} <references/></noinclude> ej0ra6aaow32p1igcreyazjmd067qki 104 205268 599638 2025-06-19T00:24:14Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599638 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 26 —|}}</noinclude>qvarter. Slädarne, som här brukas, äro af åtskilliga slag; de, som vi erhöllo {{rättelse|uf|af}} bönderna, liknade lik-kistor eller båtar och voro fyllda med hö, i hvilket man beqvämligen kunde ligga och sofva. Det gjorde mig ondt, att så många flickor och gossar, som följde med skjutsen, skulle för våra nöjen skull ibland vänta hela nätterna och frysa ute på vägarna. Vi hunno första dagen till en by, som heter <i>Eneby</i>. Jag måste om natten utstå en stor fara och mycket bekymmer. Jag hade för kölden skull knutit min karpus omkring hufvudet och litade på min skjutsgosse, som var ifrån Finland, att han skulle hitta vägen, eller åtminstone följa efter de andra slädarna. Slutligen märkte jag, att de kommit undan oss, och, ehuru gossen på min tillsägelse körde på, var det likväl förgäfves att upphinna dem. Vi kommo till en prestgård, belägen midt emot en kyrka, och då jag såg att elden lyste genom ett fönster, trodde jag att mina reskamrater voro der, och tyckte mig redan känna oset af en god aftonmåltid. Jag ropade utanföre af alla krafter, men fick ej något svar, och beslöt derföre att köra längre. Med häpenhet fann jag då, att min följeslagare icke visste hvar vi voro; han lemnade mig i mörkret och snön för att springa till en koja och fråga efter vägen. En gammal käring kom ut helt förskräckt, som hade hon förut aldrig sett någon menniska. Hon pekade åt en tjock skog, likasom vi skulle begifva oss dit midt i mörka natten. Håren reste sig på mitt hufvud, och jag beslöt att då hellre vända om till prestgården; men huru<noinclude> <references/></noinclude> nx8yvriw095xv68648nb01v65zr5ki0 104 205269 599639 2025-06-19T02:33:03Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599639 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 27 —|}}</noinclude>skulle jag derom underrätta gossen, som hvarken förstod mig eller jag honom? Han körde af vägen, slädan stjelpte kull, jag föll åt ena sidan och mina saker åt den andra. Jag måste bekänna att jag då förlorade tålamodet; jag, som annars ej är fallen för att vilja skada någon till lifvet, drog ut värjan och gick emot min Finska gosse, likasom hade jag för afsigt att döda honom. Han föll på knä och gret, så att jag beslöt spara honom, och vi återvände till prestgården. Jag fick här länge ropa och bulta utan att slippa in. Presthustrun, som tyckte att min röst lät något fremmande, förbjöd sitt folk att öppna, och en dörr, som jag till min glädje fann halföppen, blef midt för min näsa igenslagen af tre stora drängar, som voro innanföre. Jag såg efter något annat hus, men intet fanns. Lyckligtvis kom jag ihog, att guld tränger sig igenom de starkaste lås, och jag ropade derföre på tyska: <i>ich gib euch vil Reichsdal</i>. Dörrarne öppnades strax. Jag gick in i en sal, uppfylld af prestens döttrar och pigor, der jag, frusen och andtruten, ställde mig vid spisen. Alla betraktade mig som ett vidunder, och jag sade ej ett ord; men när jag uppknäppte min kappa, fingo de se att mitt bälte och värjfäste voro förgylda; de gingo ändtligen efter presten, som spisade i en annan kammare i sällskap med en medikus ifrån Upsala. Han inkom med händerna på ryggen, spasserade fram och tillbaka samt såg ond ut. Jag helsade och frågade om han kunde latin. Hvarför icke? svarade han. Man kan föreställa sig min glädje, då jag fann någon utväg<noinclude> <references/></noinclude> 02b2k0q60eotvy8c1lkvsem0k9atbr7 104 205270 599640 2025-06-19T02:42:24Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599640 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 28 —|}}</noinclude>att tämja detta vilddjur. En god sup brännvin, som verkligen är det bästa cordiale jag känner, uppfriskade mina lifskrafter, så att jag kunde förtälja honom mina öden. ”Ni var förmodligen full,” föll han mig i talet, ”när ni skiljdes vid era reskamrater?” Denna förebråelse hade stött mig mer, om jag ej vetat att det icke räknades för någon skam här i landet. Jag fick en god aftonmåltid, talade med presten åtskilligt om vår beskickning, och fick ligga i samma kammare som doktorn, med hvilken jag talade latin en god stund på natten. Den 15:de tidigt på morgonen, fick jag en af prestens bästa slädar och hästar, hvarigenom jag snart upphann mina reskamrater, som hvilade endast en fjerdedels mil derifrån; men förut måste jag, till Drottningarnas och Ambassadörens välgång, förtära en ansenlig portion brännvin, hvilket äfven vår medikus försäkrade vara ett godt antidote emot melankoli och elakt väder. En ny frestelse förestod mig om aftonen. Vi mötte en Öfverste vid namn Joh. Uxell<ref>Förmodligen Yxkull.</ref>, som med våld drog oss in i ett värdshus, och körde oss på knä att i öl dricka Drottningens skål. Det värsta var, att han trugade värdens hustru, en gammal käring, att dricka med oss ur samma bägare, hvilket visserligen ej upphöjde smaken af välplägningen. Den 16:de hände mig åter samma olycka, att jag blef efter mina reskamrater och måste ligga öfver natten i en bondgård, der värden med sitt långa hår och skägg såg ut som en<noinclude> <references/></noinclude> fb7er8n2w22sihip96lkjd33lu9ec6g 104 205271 599641 2025-06-19T02:53:05Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599641 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 29 —|}}</noinclude>verklig stråtröfvare. Jag måste der hålla till godo rå mjölk i stället för dricka, och sur till mat, hvilken tillagades af en osnygg qvinna, som tillika skötte ett skabbigt barn. Jag vågade ej annat än äta, af fruktan att förtörna dem; men då jag sedan fördes till en aflägsen kammare för att ligga, der vädret blåste genom alla väggar, blef jag ändå mera förskräckt. Jag lade mig strax för att slippa min värd, som plågade mig med prat, utan att jag förstod hvad han sade. Sedan han var utgången, steg jag upp och på knä inför Gud upphöjde den innerligaste bön. Jag tror aldrig att min andakt förut varit så stor. Den yngling, som följde oss ifrån Stockholm, hade lyckligtvis utspanat mitt qvarter, och förde mig lyckligt kl. 10 om aftonen till mina reskamrater. Vi reste ännu, fastän det var sent, tvenne mil längre bort till <i>Hedemora</i> stad, der vi blefvo emottagne hos Borgmästaren, och spisade ganska väl till aftonen. När vi sedan sofvit två eller tre timmar och icke ännu hunnit smälta den goda aftonmåltiden, kom vår värd till oss i första dagningen, tillika med förra Borgmästaren, en gammal man, som ofta sett och herbergerat Konung Gustaf Adolf och dess Fader på deras resor till Dalarne. Vi blefvo väckta vid fulla bägare och måste strax uppstiga, för att på våra bara knän dricka våra Potentaters, Ambassadörens, vår Legations och lyckliga resas skål, hvilket skedde i Spanskt vin; men detta var ej nog. Bordet blef snart åter dukadt, och vi måste ej allenast förtära en god måltid, utan äfven en ansenlig portion Franskt<noinclude> <references/></noinclude> 790rseba4x1g9zodxosjj1x1a3azjkb 104 205272 599642 2025-06-19T04:12:30Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599642 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 30 —|}}</noinclude>och Rhenskt vin. Vi lefde dagligen på detta sätt under hela resan; när vi voro gäster hos presterna, voro de ej skonsammare än de andra. Dalarne är, som jag tror, den folkrikaste provins i Sverige. Invånarne äro storvexta och modiga, samt låta ej en gång kufva sig af egna Regenter. Det berättas, att en bonde sagt åt Konung Gustaf Adolf på ett landtmöte der i orten: <i>”Om min hustru vore likaså väl klädd som din, så skulle hon vara äfven så vacker.”</i> De krusa ej en gång för sina prester. Stiftets Biskop kom hit i dag för att härigenom fara på visitation; men Borgmästarne, som satte mera värde på våra personer, gåfvo oss hästar och läto Biskopen vänta. Vi reste sent ifrån <i>Hedemora</i> till <i>Säter</i>, en ort, der mycket metaller förarbetas, och der vi blefvo till middagen hederligt undfägnade af Landshöfdingen Kruses fru. Derifrån foro vi samma dag till <i>Tuna</i> och bodde hos en rik prest, som hvarken hade brist på brännvin eller Spanskt vin. Under det han beredde sig till flera predikningar, som han skulle hålla de följande dagarne, blefvo vi väl och hederligt bemötte af hans hustru. Den 18:de, söndag, sågo vi ifrån våra rum, der vi öfver flacka orten hade fri utsigt, huru folket kommo från alla kanter för att bivista gudstjensten. Kyrkan ligger midt imellan en stor mängd byar och gårdar. Qvinnorna och barnen fördes i slädar; allmogen var hvarken trasig eller utsvält som hos oss. Skall då Sverige vara behagligare och fruktbarare i sin belägenhet än Frankrike? Vi kommo till <i>Fahlun</i><noinclude> <references/></noinclude> t3xr3olw24iq95hajp8wdq9gsbkzfkx 104 205273 599643 2025-06-19T04:38:54Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599643 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 31 —|}}</noinclude>kl. 10 förmiddagen, der vi hade beställt herherge hos Befallningsmannen i staden, som kallas <i>Prost</i>. Han är just ej domare, men rättvisans vårdare; han emottager klagomål och besvär af dem, som tro sig lidande. Vi blefvo mycket väl bemötte af Landshöfdingen P. Kruse, och han spisade med oss hos vår värd. Sedan vi ätit och druckit i tre timmar och jag märkte, att det icke skulle blifva slut förrän långt in på natten, visade jag mig angelägen att gå i kyrkan. Hela sällskapet följde mig dit, och vi hörde ett präktigt orgelverk. Avaugour igenkände äfven en af presterna, som han sett i Konung Gustaf Adolfs läger. Vi besågo sedan några varggropar utanför staden, deruti dessa odjur fångas. Man får för hudarne 3 R:dr stycket. Hela den öfriga dagen tillbragtes med supande. Den 19:de voro vi, tillika med Landshöfdingen, nere i grufvan, hvars vidd, djup och besynnerliga utseende ej nog kan beundras. De farliga händelser man berättade här ha tilldragit sig, ökade ej litet vår häpnad. Landshöfdingen berättade oss ibland annat att, för några år sedan, i hans närvaro, en död kropp blifvit framdragen ur en brytning. Denna kropp hade varit så frisk, som om den aflidit samma dag. Af klädedrägten och några mynt förmodade man, att den för 200 år sedan omkommit. Viktriolen har här så stor verkan<ref>Något dylikt berättas i senare tider om Stor Matts. Författaren beskrifver vidlöftigt Fahlu grufva, som mera för språket än innehållet förtjenar läsas.</ref>. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hy0ga0swep818r5bp9unccyr29y83pv 104 205274 599644 2025-06-19T05:00:01Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599644 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 32 —|}}</noinclude>Den 20:de besåg jag med Joh. Tross, som har inseendet öfver styckgjuteriet härstädes, hela smältnings-processen, och blef underrättad om sättet huru malmen hemtas ur grufvan för att förvandlas till koppar. Detta påstod hela dagen, utom det att jag om natten såg ett stycke gjutas, och äfven en stund bivistade en rättegång, der Landshöfdingen presiderade, biträdd af en annan civil person, af Borgmästaren, och såsom Assessorer några vördiga gubbar med långa skägg. Dessa sade hvarandra i örat sina tankar, hvilka sedan af den äldste äfven i tysthet meddelades Landshöfdingen, som derefter afsade domen. Jag tyckte mycket om denna lagskipning. Den 21:sta ville vi tidigt resa ifrån Fahlun, emedan vår fasta nu börjades, men blefvo uppehållne af en långvarig frukost, vid hvilken Landshöfdingen och kyrkoherden äfven voro närvarande. Med den senare, hvars namn var L. Blackstadius, höll jag sällskap, i den tanka, att derigenom undgå drickandet; men han förstod att med godo uträtta hvad de andra ville göra med trug; när ej annat hjelpte, öfvertalade han mig att dricka mina bröders och systrars skål. Vi reste nu till <i>Säter</i> och emottogos der åter af Fru Kruse och hennes äldsta son, Frans. Som jag omöjligen kunde uthärda med det myckna drickandet, förebar jag magplågor och gick till sängs. Jag fick ej en gång nu vara i fred. Man ombytte på mig varma tallrickar och trugade mig att taga in brännvin samt vin med socker och<noinclude> <references/></noinclude> rdzw8qbu3xi8ztq3zw9tk2i3aupmp6l 104 205275 599645 2025-06-19T07:57:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 599645 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TILLKOMST GENOM NYBYGGNAD.</small>|341}}{{linje}}</noinclude>I ingen af förenämda entreprenader ingick upptacklingen; skeppen levererades med master, rår, esping, bildsnideriarbete, kajuta, målning och utstoffering eller komplett färdiga, utom segel, tackling och tåg, ankaren och flaggor. Om skep­pens förseende dermed kontraherades särskildt. Anledningen bärtill var troligen, att denna detalj ansågs så vigtig, att den icke borde anförtros någon annan, än en skicklig och pålit­lig fackman. Skeppens upptackling utfördes åren 1615—1625 hufvudsakligen af amiral Rickard Klerck, och derefter af kaptenen, sedermera amiral Hans Clerck (sid. 258). Om Rickard Klercks kontrakt år 1616 om upptackling af skeppet Wasa är ofvan nämdt. Enligt kontrakt den 8 Mars 1622 skulle han upptackla och förse med ankaren ny­byggda stora skeppet Stockholm samt 12 galejor och 60 lodjor, allt för 10,500 daler och enligt ett annat kontrakt den 6 Dec. samma år skulle han upptackla och fullständigt utreda fem medelstora skepp och åtta galejor för 20,000 daler.<ref>1622 års kontraktbok i kam.-ark. fol. 125 och 176.</ref> Han dog 1625. Året derpå den 21 Jan. afslöt kammarrådet kontrakt med kapten Hans Clerck om upp­tackling af två nya skepp, det ena bygdt på Skeppsholmen (troligen Nya Svärdet) och det andra i Vestervik.<ref>1626 års d:o fol. 6.</ref> Med samme man, som då blifvit holmamiral, jemte gårdskaptenen i Stockholm Rickard Klerck d. y. (sid. 258) kontraherade amiralitetet år 1634 om upptackling af det stora skeppet Göta Ark och två af Wilshusen i Vestervik byggda skepp för tillhopa 23,400 dal. k. m .<ref>Am:ts reg. {{bråk|17|2}} 1634.</ref> Ehuru Gustaf Adolf lät bygga så många och stora skepp, försummade kan ej derför småfartygen. Lodjor och strussar byggdes hvarje år. Med allt tillbehör kostade en lodja år 1620 400 daler och en struss 2,500 daler.<ref>Skeppsg. handl.</ref> Efter eröfringen af Riga 1621 fann konungen, då han på hösten skulle draga vidare in i Lifland, att kriget svårligen kunde föras utan smärre fartyg. Ståthållaren Anders Eriksson befaldes då att, utom de fyra galejor, som redan voro under byggnad, ytter­ligare låta bygga 20 stycken.<ref>J. Hallenberg: Gust. Ad. hist. IV: 987—988.</ref> I 1623 års stat anslogos 7,071 mantal i Finland att framföra bjelkar, bräder och annat virke, hvaraf elfva espingar skulle byggas i hvardera af Åbo och Tavastehus län samt åtta i Viborgs län.<ref>D:o d:o V: 124.</ref> År 1628<noinclude> <references/></noinclude> eeqovh1o4l9tvootu658q15v5zey51z 104 205276 599646 2025-06-19T08:33:24Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 599646 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|342|<small>31. FARTYGEN.</small>|}}{{linje}}</noinclude>byggdes en större mängd lodjor på Åland, i Roslagen och Norr­land utom dem, som finska båtsmansbönderna voro skyldiga att anskaffa. Äfven byggdes många strussar i Stockholm och Vestervik samt i smålands- och östgöta-skären. Alla dessa skickades till Stockholm, utom 30 lodjor, som sändes till Kalmar.<ref>RR. {{bråk|16|11}} 1627, {{bråk|16|2}}, {{bråk|28|4}} och {{bråk|3|7}} 1628.</ref> År 1634 bestälde amiralitetet hos “Hans Maj:ts byggmästare i Göteborg“ Albrekt von Velden två strussar för tillhopa 6,000 holländska gyllen, tackel och tåg oberäknadt.<ref>Am:ts reg. {{bråk|6|5}} 1634.</ref> Samma år byggdes äfven många strussar i Riga. {{linje|8em}} Då Gustaf Eriksson började sitt befrielsekrig mot danskarne, var ej tid och tillfälle att bygga skepp. Hvad häraf behöfdes, måste anskaffas från annat land och hansestaden Lybeck stod till tjenst att mot god provision tillhandahålla, hvad Gustaf åstundade. Den 30 Maj 1522 skrefvo åtskilliga köpmän och skepps­redare i Lybeck till riksföreståndaren, att de på hans be­gäran samma dag afsändt från Travemynde till Sverige tio skepp under mäster Johan Sasses ledning och att sjöfolk, knektar, bössor och andra krigsförnödenheter följde med fartygen, alltsammans till ett värde af 42,000 lybska mark.<ref>Skand. handl. 38:e del.: 8—11.</ref> Om skeppens ankomst till Sverige berättar ett ögonvittne: “Pingstdagen 1522 kommo de lybske med tio skepp till Söderköping med full last af köpmansvaror, mest för egen fördels skull. Allt det krigsfolk derpå var, tog konung Gu­staf i sin tjenst. De lybska sålde äfven sina gamla skepp och rostiga skytt, det konungen fick dyrt betala.“<ref>D:o 2:a delen p?? 24: Klement Renzels berättelse.</ref> Det förnämsta af dessa skepp var medelstora skeppet Svan, som blef amiralsskepp. Om dessa skepp är det konungen säger i sin proposition den 8 Sept. 1523 till riksdagen i Vesterås, att han “satt sig i stor dråplig gäld, köpt somliga skepp för 7,000 och somliga för 8,000 och somliga för 5,000, så att summan löper för skepp allena till 100,000 gyllen.“<ref>RR.</ref> Han tillägger, hvad icke kan bestridas, att hade icke dessa skepp funnits, så hade konung Kristian undsatt Stockholm, Kalmar och Finland, hvilka i så fall icke då varit i Sveriges våld. Enligt sluträkningen, som uppgjordes år 1529, blef<noinclude> <references/></noinclude> h9kersxgiqyv7foemzta1nlxinq8flv 104 205277 599647 2025-06-19T08:49:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 599647 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TILLKOMST GENOM UPPHANDLING.</small>|343}}{{linje}}</noinclude>konungens skuld till Lybeck för “skeppsutredning och annan kost­nad“ bestämd till 68,681 lybska mark, dock fem skepp in­räknade, hvilka icke kommit konungen tillhanda, emedan de förolyckats före framkomsten; efter några jemkningar erhöllo lybeckarne år 1531 slutliqvid för alla sina fordringar.<ref>Tegel: Gustaf I hist. I: 220—221 och 278.</ref> Konung Gustaf köpte äfven åtskilliga andra skepp från ut­landet, såsom år 1533 en bojort om 30 à 40 läster från Danzig, 1534 några holländska krafvelar eller holkar, som lågo i Reval, 1542 “Lilla Bojorten“ från Bremen och 1544 ett skotskt skepp, som låg i Elfsborg.<ref>RR {{bråk|11|9}} 1533, {{bråk|6|7}} 1534, {{bråk| |5}} 1544 och {{bråk|2|4}} 1545.</ref> Men som skepp redan börjat byggas inom landet, så blef det blott undantags­vis och endast när särskildt tillfälle erbjöd sig, som upp­handling af sådana kom i fråga. Erik XIV köpte icke många skepp. Af borgarne i Stock­holm bröderna Hans och Lasse Gammal tillhandlade han sig år 1563 det stora skeppet Hjorten för 10,000 mark<ref>RR. {{bråk|7|2}} 1563.</ref> (omkring 2,000 daler) och 1565 köpte han af Stockholms borgerskap den stora galejan Samson, hvilket köp dock torde återgått, emedan i skeppsgårdshandlingarne är antecknadt, att 1572 fick Stockholms stad skeppet igen. Af borgaren i Helsing­fors Jakob Greek köpte konungen år 1567 ett medelstort skepp, i flottan kalladt Greken, men ovisst är, huruvida det blifvit betaldt, ty skeppet “fick Jakob Greeks hustru igen 1572“.<ref>Skeppsg. handl.</ref> I bref till amiral Klas Horn år 1566 säger konun­gen, att han anvisat 30,000 mark (omkring 4,900 daler) till inköp af två eller tre af de i Stockholm liggande holländska köpmansskeppen, hvilka skulle utrustas till örlogs att för­stärka flottan.<ref>RR. {{bråk|9|8}} 1566.</ref> År 1567 skickades skeppshöfvidsman Per Larsson till Nederländerna att uppköpa och utrusta ett skepp, som kunde användas i Vestersjön.<ref>RR. {{bråk|5|3}} 1567.</ref> Ännu färre skepp upphandlade Johan III. År 1514 skref han till Göran Gyllenstjerna, att han önskade köpa det stora skepp af ek, som denne nyligen byggt.<ref>RR. {{bråk|7|12}} 1574.</ref> Så skedde äfven; skeppet kallades i flottan för “Gyllenstjerna“. För öfrigt uppköpte konungen blott några småfartyg, såsom år 1569 Bornholmspinkan och 1592 för 2,500 daler Ormen, som Arved Stenbock byggt i Nylödöse.<ref>RR. {{bråk|28|1}} 1591 och {{bråk|25|4}} 1592.</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9afrgyk0ch9honcsgrq7drr3h4zqxtt