Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.45.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 104 49945 599770 377138 2025-06-20T13:13:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599770 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|87}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''I höstqvållen.'''}} <poem> {{större|V|200}}ar tyst, du trast, som klagar I skogens dunkla gömma, Och tänk ej på de dagar, Dem hösten böd dig glömma! De dagar och de nätter, Du söng för berg och slätter, De äro svunna redan. Och svunnen sångens vår. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 3m2lbvoz1s4jajils35xlvjgn0e581b 599772 599770 2025-06-20T13:15:20Z PWidergren 11678 599772 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|87}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''I höstqvållen.'''}} <poem> {{större|V|200}}ar tyst, du trast, som klagar I skogens dunkla gömma, Och tänk ej på de dagar, Dem hösten böd dig glömma! De dagar och de nätter, Du söng för berg och slätter, De äro svunna redan. Och svunnen sångens vår. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> fki9ra9h5nlugd7eywvbkz3k7xaf6zm 104 49946 599773 377140 2025-06-20T13:20:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599773 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|88}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Parricidas koja.'''}} <poem>{{större|G|200}}råten, gråten, I regnskurar alla, Förbannelsen bort från min boning! Susen, susen, I nattvindar kalla, En bön om nåd och försköning! ::I träsket ligger min far … ::Jag … jag dit honom bar. :::::Ve honom! ::::::Ve! :::::Ve mig! Gråten, gråten, I regnskurar alla, Förbannelsen bort från min boning! Susen, susen, I nattvindar kalla, En bön om nåd och försköning! </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> bzr6xa7dwipts15ty67jsib19ilw1f1 104 49947 599775 377142 2025-06-20T13:24:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599775 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|89}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Åskmolnens sång.'''}} <poem>::{{större|S|200}}tilla vandra vi ::Genom rymden han Barn utaf himlen och jorden. ::Eld oss fadren gaf, ::Vatten modren, vårt Väsen den evige Anden. ::Men med bäfvan vi ::Dåna fram Hans bud Hårdt under brännande blixtar; ::Så med glädjegråt ::Tolka vi Hans nåd Mildt uti svalkande skurar. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> hv9966koqqwnqu0ds1lfsxjrgcaka56 104 49948 599777 377143 2025-06-20T13:34:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599777 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|90}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Stackars liten!'''}} <poem>::::::{{större|S|200}}tackars liten visa! ::::::Hur kan du väl töras ::::::Fara bort från hemmet? ::::::Tror du, du skall höras Bland den mängd af andra, som ha’ lärt att sjunga väl? - Stanna hemma du och sjung för mig, som re’n dig känner! Tro mig, ut i verlden blir det ondt om goda vänner! ::::::Eller … kanske har du en? ::::::::::Gå då! :::::::::::Gå! :::En är nog, om blott han är trogen. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> gzb3mk2usr8nuzvip2nrh6gwi7xp858 599778 599777 2025-06-20T13:34:46Z PWidergren 11678 599778 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|90}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Stackars liten!'''}} <poem>::::::{{större|S|200}}tackars liten visa! ::::::Hur kan du väl töras ::::::Fara bort från hemmet? ::::::Tror du, du skall höras Bland den mängd af andra, som ha’ lärt att sjunga väl? - Stanna hemma du och sjung för mig, som re’n dig känner! Tro mig, ut i verlden blir det ondt om goda vänner! ::::::Eller … kanske har du en? ::::::::::Gå då! :::::::::::Gå! :::En är nog, om blott han är trogen. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> bw535f07unqvvphbiic95fgxb54gyzj 599779 599778 2025-06-20T13:35:17Z PWidergren 11678 599779 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|90}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Stackars liten!'''}} <poem>::::::{{större|S|200}}tackars liten visa! ::::::Hur kan ''du'' väl töras ::::::Fara bort från hemmet? ::::::Tror du, du skall höras Bland den mängd af andra, som ha’ lärt att sjunga väl? — Stanna hemma du och sjung för mig, som re’n dig känner! Tro mig, ut i verlden blir det ondt om goda vänner! ::::::Eller … kanske har du en? ::::::::::Gå då! :::::::::::Gå! :::En är nog, om blott han är trogen. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> nhxcgsyx21konpe2myzqzggmlvjtldf 104 49949 599782 377144 2025-06-20T15:17:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599782 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|91}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Arbeta!'''}} <poem>{{större|O|200}}m lifvet blott en dådlös vexling vore Emellan makligt njuta, ömkligt lida, Hur slapt, hur trögt dess timmar skulle skrida, Om stundom ock de som minuter fore! Och derför Gud ske lof, att jag fått veta Hvad det vill säga att med fart arbeta. Väl kan jag taga del i andras nöjen Och glad ett “dolce far niente“ njuta, Ja, tycka om att öfver målet skjuta Med ordens pilar under skämt och löjen; Men länge kan mig ej den lusten reta, Den tröttar vida mer, än strängt arbeta. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 9byq4pi11d8xhr8rc554oc69y119gs9 599785 599782 2025-06-20T15:22:04Z PWidergren 11678 599785 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|91}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''Arbeta!'''}} <poem>{{större|O|200}}m lifvet blott en dådlös vexling vore Emellan makligt njuta, ömkligt lida, Hur slapt, hur trögt dess timmar skulle skrida, Om stundom ock de som minuter fore! Och derför Gud ske lof, att jag fått veta Hvad det vill säga att med fart arbeta. Väl kan jag taga del i andras nöjen Och glad ett “dolce far niente“ njuta, Ja, tycka om att öfver målet skjuta Med ordens pilar under skämt och löjen; Men länge kan mig ej den lusten reta, Den tröttar vida mer, än strängt arbeta. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> 9wxh0x6gdlmmnr3m6pq9x6c1jm6ll6r 104 49950 599784 377145 2025-06-20T15:21:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599784 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />92</noinclude><poem>Och får jag ock ett himlalån mig gifvet, En verkligt stor gudsgåfva utaf höjden, Nog tager jag med tack emot den fröjden Och ser i den ett kapital för lifvet, Men lefver icke på det; lagom feta Dess ''räntor'' varda, ty jag vill arbeta. När så från minnets dunkla vrår sig närma Än ett, än fler af dagens små bekymmer, Och lika mygg, när qvalmig afton skymmer, Med retsam sång ihärdigt kring mig svärma, Jag bryr mig ej bland mängd af vapen leta, Det fins blott ''ett'', som biter skarpt: arbeta. Och stiger sorgen sjelf in i min boning, Den bleka valan med förgråtet öga, Som gör sin rund hos låga som hos höga Och sitter stum vid ängslig bön om skoning. Jag tigger ej om nåd med tårar heta; Hon går dock ej, förr’n hon mig ser arbeta. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> orgljw23ob1egkyok6d3u60uistan2e 104 49951 599786 377146 2025-06-20T15:37:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599786 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|93}} {{linje|5em}}</noinclude><poem>Men ej som medel blott att tjena föda, Än mindre för att vinna gods och ära Jag sträfvar jemt. Och skälet ligger nära; Ty mig är ljufligt ''mål'' all arbetsmöda, Så väl när jag i små bestyr skall streta, Som när för större värf jag får arbeta. Och derför ock med tankar och med händer Jag verka vill; så långe Gud beskär det. Det ''var'' min glädje och min glädje är det, Om ock till ringa yttre vinst det länder. Tillräcklig lön är redan det: att veta, Att, om jag vill, jag kan och får arbeta. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> qszsqptdi0hab5n4jsk5wnrgeqx81aw 104 49952 599788 376671 2025-06-20T15:40:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599788 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|94}} {{linje|5em}}</noinclude> {{c|'''En Junisöndag.'''}} <poem>{{större|L|200}}jusa skyar segla Under högblå himmel, Ljumma sommarvindar Krusa vikens vatten; Ängens blommor dofta, Skogens orgel brusar, Högtidsklädd och stilla Hvilar hela nejden. {{Tomrad}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> jkflgjkwy8wk9u3gbrv4ne4bjkkplj2 104 49953 599789 376673 2025-06-20T15:41:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599789 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|95}} {{linje|5em}}</noinclude><poem>Herrans dag ar kommen, Och på starka vingar Bär han ned till jorden Salighet af höjden. Herrlig är naturen, Lyst af solens strålar, Herrligare anden, :Lyst af Gud. </poem> {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> nbmsvj56nhy4huwqrg3qkqyttijklxo 104 201385 599850 592782 2025-06-21T09:36:39Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599850 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>[[File:Gustav III of Sweden c 1785 by Lorens Pasch the Younger.jpg|miniatyr|center|stående=1.5|{{c|{{Större|GUSTAF III}}<br />Efter pastell af L. Pasch d. y. från omkring 1780, i Konstakademien}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lrc5y0gc2m0e2bci2lp840hj0sdkm97 104 201573 599836 593137 2025-06-21T08:44:58Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599836 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>»Redan i min ungdom hyste jag déciderad afsky pour les Antichambreurs, som af brist på värdigare occupationer roade sig med Médisance och dicktade där hvarest de annars inga föremål röjde. Merendels fann jag likväl at ofrena för deras giftiga Tungor voro sådana som på et eller annat vis gingo dem i vägen uti Faveuren, antingen vid Håfvet eller hos Damerna. Men at ''taga'' (som man säger) <i>rena lögner under fötterna</i> för at svärta och skada en menniska, som i 24 år varit skiljd från samfundet, det är oerhördt — nedrigt — ridicult. Jag skulle också endast se det från denna sistnämnda synpuncten, om jag vore en enkel person. Men det rejaillerar på min stackars son, hvars djupa chagrin jag tydeligen kan läsa, och hvilken sättes i det obehagliga alternativ at antingen nedsvälja alla de infama tillmälen, som högljudt yttras om hans far, eller också at alla ögnablick råka i ordväxling och affaires d’honneur. Gud skall veta, det är icke min skuld at han befinner sig i detta Prédicament. Det var blott complaisance emot min salig far, hvilken bad mig och min hustru, at til sin tröst få behålla vår son. Men aldrig hade man bordt tänka på någon carriere i Sverige för Claës Fr. Horns närmaste afkomling. Där är motspändt ''nu,'' och värre hade det väl varit, om Gustaf Adolph suttit på thronen. Alt detta borde och kunde man lätt hafva beräknat — ehuru jag för öfrigt tillstår, det hvarken jag eller någon annan (med aldrig så liten acktning för sin nation) borde föreställa sig den djupa grad af inconséquence och jag vågar säga förräderi i tänkesätt, som mina fordna landsmän bevisat mig, mina och deras medskyldige. Deras Lacheté har lämnat den gamla<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>188</small>|}}</noinclude> t8db4c9pl3n8rs3i2hrkdbytxzze9ib 104 201575 599837 593139 2025-06-21T08:49:01Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599837 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>surdegen, det Gustavianska anhanget, så fritt spelrum, at vi andra olycksoffer (som dock, inför den allvetande Guden sagdt, midt i vår brottslighet, med Fosterlandet mente väl och kanske bättre än de fläste, som först upäggade och sedan fördömde oss) vi få knapt låf at existera på Jordens yta; åtminstone göres alt för at dräpa vår moraliska existence och hindra våra möjligtvis goda egenskaper att komma i ljuset. — Och alt detta ännu efter 24 års mellansvalg af tid och Öden!!; När ville man då uphöra at förfölja, åtminstone at beljuga mig? Jag underkastar mig at förklaras fågelfri på hela jordklotet, om någon kan bevisa, at jag i 24 års tid, directe eller indirecte befattat mig med Politik, hvarken som Författare eller Rådgifvare eller Värktyg. Eders Excellens täckes gunstigt förlåta det långa och ledsnande i denna skrifvelse. Men det finnes ingen, til hvilken jag kunde vända mig med mera hopp om behjertande och kraftig åtgärd til sanningens framställande. Jag hade icke fallit Eders Excellens besvärlig med detta andragande, om salig grefve Bernstorff hade lefvat. Jag är stållt öfver at drista säga, det denna allmänt högacktade man, som til punkt och prick kände hela forna ställningen i Sverige, och som lika fullständigt kände mina tänkesätt samt just på den grunden hedrade mig med utmärkt välvilja, hvaraf jag, som en dyrbar skatt ännu conserverar hans egenhändiga bevis, till upvägande tröst emot deras dommar, som icke voro värde at lösa denna mannens sko-rem. I synnerhet nu, sedan jag vunnit dansk infödds-rätt, är jag öfvertygad at han, med samma empressement och<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>189</small>|}}</noinclude> pi4kzrpjq2zj5v901ptzxuk2avx9xbh 104 201576 599838 593140 2025-06-21T08:53:15Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599838 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>énergie hade åtagit sig min justification emot lögnacktiga beskyllningar, som han kraftigt afvände (så länge han lefde) de Förföljelses-thordöns-slag, hvilka från andra sidan af Sundet ricktades åt en i stillhet olycklig landsflycktig far för flere oskyldiga barn. Ännu en gång supplicerar jag: Uptag med godhet denna min reclamation, såsom ett ojäfacktigt bevis af det vördsamma förtroende, hvarmed jag til mit sista framhärdar {{högertext|Eders Excellences<br />{{em|4}}ödmjukast tillgifne tjenare<br />{{em|4}}Fredric Claesson Horn.»|offset=10em}} Det är ej bekant hvad Engeström svarade. Antagligen var det ingenting alls; men har han svarat, så var det troligen med afvisande skärpa, då han ju, såsom ofvan nämnts, ej om brefskrifvaren hyste några höga tankar. Lyckligtvis ägde Horn själf en annan uppfattning, som han också väl kunde behöfva för att hålla modet uppe under de sista, säkerligen rätt bekymmersamma åren af sitt oroliga och felslagna lif. Till den grämelse och sorg, han kände öfver detta och som framlysa mellan raderna i hans bref och många af hans dikter, kommo ekonomiska svårigheter, och säkerligen var döden, som den 23 maj 1823 bortryckte honom, en välkommen befriare. Efter att på ansökan af sonen ha erhållit tillstånd att flytta till Sverige, bosatte sig grefvinnan Horn och hennes två kvarlefvande yngre döttrar på Falkenå i Nerike. Grefvinnan dog år 1833, men döttrarna öfverlefde henne länge och bodde de senare decennierna af sitt lif i Örebro. Den äldre afled 1883, den yngre 1891. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>190</small>|}}</noinclude> 8rx68xdkvttygsgf4ojbq8hzhgs2fgu 599839 599838 2025-06-21T08:53:47Z Gottfried Multe 11434 599839 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>énergie hade åtagit sig min justification emot lögnacktiga beskyllningar, som han kraftigt afvände (så länge han lefde) de Förföljelses-thordöns-slag, hvilka från andra sidan af Sundet ricktades åt en i stillhet olycklig landsflycktig far för flere oskyldiga barn. Ännu en gång supplicerar jag: Uptag med godhet denna min reclamation, såsom ett ojäfacktigt bevis af det vördsamma förtroende, hvarmed jag til mit sista framhärdar {{högertext|Eders Excellences<br />{{em|4}}ödmjukast tillgifne tjenare<br />{{em|4}}Fredric Claësson Horn.»|offset=10em}} Det är ej bekant hvad Engeström svarade. Antagligen var det ingenting alls; men har han svarat, så var det troligen med afvisande skärpa, då han ju, såsom ofvan nämnts, ej om brefskrifvaren hyste några höga tankar. Lyckligtvis ägde Horn själf en annan uppfattning, som han också väl kunde behöfva för att hålla modet uppe under de sista, säkerligen rätt bekymmersamma åren af sitt oroliga och felslagna lif. Till den grämelse och sorg, han kände öfver detta och som framlysa mellan raderna i hans bref och många af hans dikter, kommo ekonomiska svårigheter, och säkerligen var döden, som den 23 maj 1823 bortryckte honom, en välkommen befriare. Efter att på ansökan af sonen ha erhållit tillstånd att flytta till Sverige, bosatte sig grefvinnan Horn och hennes två kvarlefvande yngre döttrar på Falkenå i Nerike. Grefvinnan dog år 1833, men döttrarna öfverlefde henne länge och bodde de senare decennierna af sitt lif i Örebro. Den äldre afled 1883, den yngre 1891. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>190</small>|}}</noinclude> clkzmcu3x63zl54ewre77k9snnotm4b 104 201607 599842 593203 2025-06-21T09:25:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599842 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Horns son, Claës Fredrik d. y., ägnade sig först åt den militära banan och blef ryttmästare vid Lifregementets husarer, men utnämndes 1843 till landshöfding i Stockholms län. Han hade ärft faderns begåfning men äfven oroliga och hetsiga lynne. Mycket bemärkt och framträdande i 1820—40-talens riksdagsstrider, tillhörde han först den liberala oppositionen, men öfvergick vid 1840—41 års riksdag till de konservativa och blef med anledning häraf föremål för häftiga angrepp i pressen och bullersamma opinionsyttringar af Stockholmspöbeln. Som landshöfding gjorde han sig känd för egenmäktighet och blef 1849 på grund af tjänstefel entledigad. Han dog 1865, och med hans son, kaptenlöjtnanten i flottan Christer, som kallad Pirre Horn länge var bosatt i Paris och där intog en bemärkt ställning i främlingskolonien och konstnärskretsarne, utslocknade 1899 Claës Fredriks gren af grefliga ätten Horn af Åminne. {{Tre stjärnor}} Nyårsdagen år 1787 firades af konung Gustaf och hans hof efter ett program, som visade, att nöjeslusten ännu fortlefde oförminskad i kungaborgen och ej skydde några ansträngningar för sitt tillfredsställande. Först hölls nämligen den vanliga nyårs- och lyckönskningscouren, därpå var slädparti anordnadt till Ulriksdal, så följde efter dinern både svensk och fransk teaterföreställning och till sist gafs galasupé och bal. Af alla afdelningarna i programmet tycks slädpartiet ha varit den mest uppmärksammade, icke blott därför att det gaf äfven allmänheten ett tillfälle till ögonfägnad, utan<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>191</small>|}}</noinclude> 9kwxul16gxc22a98mq5wr2ypol5je09 104 201640 599844 593254 2025-06-21T09:30:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599844 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>också med anledning af en versifierad skildring, som under de närmaste dagarna och veckorna, ja länge efteråt cirkulerade i hofkretsarna och lifligt kommenterades på grund af sitt ganska elaka innehåll. »Visan om slädpartiet»<ref>I sin helhet publicerad af förf. i <i>Förgät mig ej’s</i> julnummer år 1912 efter två i Wernerska biblioteket förvarade afskrifter.</ref>, som med all sannolikhet var författad af fru Anne Charlotte Schröderheim, f. Stapelmohr, den kvicke Elis’ lika kvicka och sarkastiska maka, är nämligen nästan en smädedikt, hvari flera af hofvets bemärkta medlemmar omtalas och förlöjligas. Som exempel härpå och som ett vittnesbörd om tonen i äfven de högsta sällskapskretsarna må anföras följande brottstycken, som för öfrigt äro af särskildt intresse med hänsyn till ett par af de i dem omnämnda och till kungamordshistorien hörande personer: <poem>Nå, den Kungen han vet lefva och från sorger göra fri, tänk han bjudit <i>Gamla Eva</i> också med på slädpartie. Själf till dans han inviterar, hedrar på allt möjligt sätt. Glädjen gumman så regerar, att hon knappt kan hälla tätt! Liksom Venus i sin snäcka, då hon uppå böljan far med ''Fanfan,'' den lilla täcka, som man för Adonis tar.</poem> »Gamla Eva» var grefvinnan Eva Helena Ribbing, född Löwen, en af den gustavianska tidens för {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot||<small>192</small>|}}</noinclude> 7uuh68tohy6jxmcgvfoauju8mtt8yqb 104 201641 599845 593255 2025-06-21T09:31:01Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599845 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><noinclude>{{Illustration|fil=Konung och adel 1914.djvu|sid=221|bildtext={{Större|ADOLF LUDVIG RIBBING}}<br />Efter originalporträtt i olja, tillhörigt majoren frih. Sten Leijonhufvud}}{{tomrad}}</noinclude><noinclude> <references/></noinclude> lvzr3m1fzkcp42mrchpoyldq4g8z10o 104 201643 599847 593258 2025-06-21T09:34:42Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599847 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>skönhet och behag, liksom äfven för godt hufvud, mest omtalade damer, vid denna tid blott fyrtiofyra år gammal, hvadan redan i beteckningen »gumman» ligger en elakhet. »Fanfan» var hennes son Adolf Ludvig, den inom ett par år så omtalade oppositionsmannen, hvars inblandning i kungamordet väl ingen nu kunde ana vid anblicken af den med Adonis jämförde kavaljern. Men människor växlade lika rikt som stämningar under tjusarkonungens regering, och af den vackra och glada Eva Löwen, som en gång enligt skvallerkrönikan skall ha varit föremål för den dock erotiskt indifferente kung Gustafs ömma låga, hade blifvit en intrigant och missnöjd matrona, som var illa anskrifven vid hofvet och »sade tusende sarkasmer mot både hof och etikett». Hennes son hade uppfostrats i änkedrottning Lovisa Ulrikas hof, hvarest hans fader riksrådet, grefve Fredrik Ribbing fungerade som öfverstemarskalk, och där hade han under den långvariga brytningen mellan henne och konungen insupit allt för djupa antipatier mot den senare för att med någon större ifver begagna de framtidsutsikter, hvilka stodo honom liksom andra högättade och begåfvade unga män till buds. Möjligen skulle han dock, vacker och kvick som han var, ha hamnat i kungens krets, om ej omständigheterna hade fört honom till oppositionens led och personliga anledningar alstrat ett bittert hat mot konungen. Adolf Ludvig Ribbing ägde många och stora förutsättningar för en lysande bana. Förnäm börd, mäktiga relationer, ett ovanligt fördelaktigt utseende voro hos honom förenade med godt hufvud och vaken intelligens, utbildade under de gynnsammaste förhållanden, som stodo en yngling af hans samhällsklass<noinclude> <references/> {{sidfot|<small><i>Forsstrand, Konung och adel.</i></small>|<small>193</small>|<small>13</small>}}</noinclude> frgqinxxhj0ig9kmjdci44crsroy36k 104 202040 599849 594021 2025-06-21T09:36:05Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 599849 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|{{Större|{{Spärrad|<b>KONUNG OCH ADEL</b>}}|200}}}} {{högertext|<i>“— — — en period,<br />som låg med ljus och dunkelhet emellan<br />den nittonde augustis morgonsol<br />och nattens blixt ur Anckarströms pistol.”</i>|offset=3em}} {{högertext|{{Spärrad|<i>Carl Snoilsky.</i>}}|offset=3em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> b20wanh9wuniik950gddsurch6g0po8 0 205296 599768 599673 2025-06-20T13:07:24Z PWidergren 11678 599768 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=19 to=36 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]] 9iycktuh2rhp0vdlt8omc9fxp7hj83h 104 205350 599828 599731 2025-06-21T06:22:32Z Bio2935c 11474 599828 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 37 —|}}</noinclude>sjöarna, till en landtgård 1 mil från staden, uti regerande Drottningens täcksläde, beklädd med blått sidentyg. Vi sågo under vägen Enke-Drottningens lust-slott, som är bygdt af sten och tycktes ha vacker utsigt om sommarn. Den 21:sta kom Storfurstens af Ryssland Agent till Stockholm. Han är född Lifländare, hade varit 21 veckor på vägen och äfven rest genom Lappland. Drottningen håller sin agent vid Ryska hofvet, som der njuter 70 R:dr i månadtligt underhåll. Ryska Sändebudet får lika mycket af Svenska Regeringen. Den 22:dra gjorde Ambassadören besök hos Riks-Drotset Gabriel Oxenstjerna, som nu var hemkommen från sin embetsresa i landsorterna. Han fick äfven der se Drotsets tvenne söner, som nyligen kommit från Frankrike. Den 26:te besökte jag en målare, som bodde på Södermalm, och såg der ett utkast till en grafvård öfver Konung Gustaf Adolf, som Enke-Drottningen just i dag egenhändigt tecknat med bleck och penna. Hon hade äfven till inskrift sammansatt tvenne verser: <poem> <i>Sein Tugend und Ehr, und dapffer unsterblich That, Im Leben und Todt, mit Triumph obsieget hat.</i> </poem> Man kan icke nog beskrifva huru qvick och artig denna Drottning är, samt huru mycket hon sörjer sin aflidne Gemål. Den 27:de besökte vi Joh. Lehusen, som hade varit Konung Gustaf Adolfs Sekreterare; han kan väl kallas påtändare af det krig, som<noinclude> {{huvud|<i>D'Ogiers Dagbok.</i>||4{{em}}}} <references/></noinclude> a8wpt86mq1wz5s3b9t72imkynmom0t9 104 205373 599763 2025-06-20T12:27:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599763 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />40</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|Kom du, som glöder liksom jag i lönn: Bland dessa fjäll, som målas ut så karga, jag bjuder dig på rosor under snön!}} Detsamma är förhållandet i {{sp|Den fångne näktergalen}}, {{sp|Strandvrak}} m. fl. Och hur tydligt framträder icke skaldens svårmodskänsla i den sköna sonetten {{sp|Bränneoffer}}, där han bläddrar i diktutkast från svunna ungdomsår och skoningslöst offrar dem åt lågorna: {{Dikt|Med blodröd tunga spiselflamman väser och äskar näring lik en hungrig gam. Jag offrar buntar av mitt skrivna kram: Vart blad på härden kröker sig och fräser. På svartnad botten jag i eldskrift läser fragmenter av min unga levnads dram; vid Hekate, den biten var ej tam! — Jo, jo, det händer ungdomsblodet jäser. Farväl, farväl, I delar av mig själv, Jag har förskonat er från tryckarsvärta, från långsam död i smutsgul Lethes älv! I voren barn av våren och mitt hjärta! Att leva varm och falla ned i glöd, det är en renlig och en vacker död.}} {{sp|Återseende}} skildrar den stämning, som bemäktigar sig skalden, då han åter ser ungdomsstaden vid Fyris, skådeplatsen för hans fröjder och drömmar under svunna, lyckliga dagar. Flera av sonetterna i denna samling behandla tidshändelser av större räckvidd, såsom<noinclude> <references/></noinclude> lvp06wp8mtlfljsxcsp7s8gv4kerxwb 104 205374 599764 2025-06-20T12:47:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599764 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|41}}</noinclude>{{sp|Théâtre français}}, där skaldens gamla ovilja mot Tyskland kommer till uttryck med anledning av kriget 1870—71. Tyskland symboliseras av »bullerbasen» Krupp, och författaren hoppas, att dess övervälde blott blir ett kort intermezzo, »till dess en segersymfoni oss väcker». Fosterländska ämnen möta i {{sp|Svenskhet}}, där han framhåller, att svenskheten skall visa sig ej bara i kärleken till »ett slags fantastiskt frihetsideal» utan till landet självt, som de högre klasserna ofta känna sorgligt litet, och vidare till dess kärnfulla allmoge: {{Dikt|Den tysta kraft, vars möda landet stärker, du vörda skall, och under skrovligt skal den gamla svenskhet, som finns kvar hos Jerker.}} I {{sp|Du svenske man}} har han också ett ord att säga till denna samma svenska allmoge, ett maningens ord att icke vara för njugghänt, då det gäller medel till landets försvar: {{Dikt|Kom dem på skam, som med din välfärd leka, som utså tvekan och uppskära skada. Du svenske man, ännu på dig jag tror! Din vackra skörd knappt rymmes i din lada: att plocka ax på åkern nänns du neka ditt fosterland, din egen gamla mor?}} {{sp|Skilda gåvor}} ger oss en jämförelse mellan »sångens söndagsbarn», geniet, som med lekande lätthet framtrollar sina diktskapelser, och å andra<noinclude> <references/></noinclude> 7fkjfmmjnp92vuridpgsz3qrwbtis8c 104 205375 599765 2025-06-20T12:57:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599765 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />42</noinclude>sidan den ödmjuke poetiske arbetaren-konstnären, som måste med mejseln »föra kamp mot språkets urgranit». Till det senare slaget räknar han sig själv, men han sörjer ej däröver, han är medveten om sin diktnings värde, såsom framgår av de båda sista stroferna: {{Dikt|Och dock jag ej avundas Er, I sälla, som ösen med er hand Castalias källa! Mig ock arbetaren, det tecknet hänt, att klippan själv min varma tro betvungit, att som för Mosis stav ur stenen sprungit en stråle bergfint, ädelt element.}} Bland de övriga dikterna i denna samling må särskilt nämnas {{sp|Benvenuto Cellini}}, där skalden utvecklar tanken om offret, som måste bringas för att nå helgjutenheten, samt {{sp|Gammalt porslin}}, vilka äro oöverträffade i svensk sonettdiktning. Efter utgivandet av denna sonettsamling tystnade Snoilskys lyra för några år, och jag har ovan antytt orsaken. Skalden genomlevde en tid av andlig depression. Han var otillfredsställd med sig själv och sin tillvaro såsom ämbets- och societetsman. När inspirationen sinar, griper han sig på lediga stunder an med översättning av Goethes Ballader, som utkommo 1876 och vittna om rik inlevelse i den store tyske skaldens tanke- och känslovärld samt om suverän behärskning av den poetiska formen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> dimx45fiape85fy4dakmdozpipigu3z 104 205376 599766 2025-06-20T13:04:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599766 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|43}}</noinclude>Ett officiellt erkännande av hans skaldeverksamhet erhöll Snoilsky nyssnämnda år 1876, då han blev medlem i Svenska Akademien efter biskop P. Genberg. Denne var en betydande man men i mångt och mycket en motsats till Snoilsky. Det var därför icke lätt för den senare, som aldrig känt den avlidne biskopen, att i sitt inträdestal teckna hans personlighet, men med ledning av några otryckta dagböcker av Genberg, vilka ställts till hans förfogande, löste han dock på ett lyckligt sätt sin uppgift. Från slutet av årtiondet stamma ett mindre antal dikter, såsom skolpojksskildringen {{sp|Rom och Kartago}}, {{sp|Liten pilt}} och {{sp|Rosersberg}}, en dikt om den gamla drottningens slott, med vilket så många av skaldens barndomsminnen voro förknippade. Med vemod talar han om hur litet, som förverkligats av gossedrömmarna om ärorika bragder: {{Dikt|Var är bragden? Jag, som skulle binda segern vid min stäv, har jag kvar en liten julle någonstäds bland insjösäv? Var är sången? Har den tjusat någonsin den mön i Nord, till vars kinder blodet rusat blott för ett förfluget ord?}} En dikt av helt annan läggning är {{sp|Carolus Linnæus}}, som skrevs till 100-årsminnet av den<noinclude> <references/></noinclude> ge841wwcmn1ml6tb5a92rq0ncmo022v 104 205377 599767 2025-06-20T13:06:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599767 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />44</noinclude>store naturforskarens död. Den hyllning skalden här bringar gällde icke blott blomsterfursten utan också fosterlandet, åt vilket Linné skänkte en ny storhet, sedan dess politiska stormaktssaga var lyktad: {{Dikt|På en grundval fast och säker han vår ära återbyggt, sedan Riddarholmens krypta sig kring bragdstorheten lyckt.}} Denna sång utgör liksom ett varsel om den skatt av fosterländska minnesdikter, som Snoilsky längre fram skulle skänka vårt folk, då han under lyckligare personliga förhållanden återvunnit sin fulla skaparkraft. {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> nz1ftqqj4tpkt1fu4lfm6wkbn4pxmv7 0 205378 599769 2025-06-20T13:08:26Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=37 to=46 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]]' 599769 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grip Carl Snoilsky 1929.djvu" from=37 to=46 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Carl Snoilsky av Elias Grip]] tdr9h0f0yu02pchpz2tkkxn3m7i86an 0 205379 599771 2025-06-20T13:14:49Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=93 to=93 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:I höstqvällen}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 599771 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=93 to=93 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:I höstqvällen}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] e4h0pb1nph17kl0v419knyok94hsbvr 0 205380 599774 2025-06-20T13:21:44Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=94 to=94 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Parricidas koja}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 599774 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=94 to=94 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Parricidas koja}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] grpy1nybdv66jq61yx76nyposwppc8s 0 205381 599776 2025-06-20T13:25:55Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=95 to=95 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Åskmolnens sång}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 599776 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=95 to=95 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Åskmolnens sång}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] o9lylqlhrtbe7jgu4qgpcchgxim1njh 0 205382 599780 2025-06-20T13:36:23Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=96 to=96 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Stackars liten}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 599780 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=96 to=96 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Stackars liten}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] evxgze9biinb5zwt9yelxaz28xyaw43 104 205383 599781 2025-06-20T15:04:53Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Och med halsar högt från marken lyfta Bölja de, som vågor på en sjö. Väl mot paret deras tänder syfta, Men de töras ej för flickans spö. Och de tvennes väg är som en strimma, Som en smal och trångt begränsad ban I ett haf af vågig töckendimma, I af ormar bildad ocean. Sammanflätadt, ynglet mjukt sig hvälfver, Och på ormfjäll gryningsljuset skälfver. Ändtligt genom kärren fram de streta Till en ödemark med mjölonsnår, Der, en mager morgo...' 599781 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||291|}}</noinclude><poem> Och med halsar högt från marken lyfta Bölja de, som vågor på en sjö. Väl mot paret deras tänder syfta, Men de töras ej för flickans spö. Och de tvennes väg är som en strimma, Som en smal och trångt begränsad ban I ett haf af vågig töckendimma, I af ormar bildad ocean. Sammanflätadt, ynglet mjukt sig hvälfver, Och på ormfjäll gryningsljuset skälfver. Ändtligt genom kärren fram de streta Till en ödemark med mjölonsnår, Der, en mager morgonkost att leta, Jättens gråa buffelskara går. Rördt af spö't, en buffel ned sig böjer, </poem><noinclude></noinclude> 0e41s5staknfjlpqhsrnp2tadrjnnau 0 205384 599783 2025-06-20T15:18:47Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=97 to=97 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Arbeta!}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 599783 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=97 to=97 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Arbeta!}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] auo0qibcddjsqepmud4n1xxvp3fkzph 599787 599783 2025-06-20T15:38:16Z PWidergren 11678 599787 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=97 to=99 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Arbeta!}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] dnjbl98pyxazhbswnybbmtzgk2uyt0e 0 205385 599790 2025-06-20T15:42:45Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=100 to=101 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:En junisöndag}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]]' 599790 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu" from=100 to=101 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:En junisöndag}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Gunnar Wennerberg]] 3s9bg1t5itrltcu2v014po8m5abe80e 104 205386 599791 2025-06-20T16:05:38Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Och Lorenzo hoppar på hans rygg Och framför sig han sin. flicka höjer, Och i traf går färden framåt, trygg. Mera snabbt ej tjuren bar Europa Än nu buffeln bär de två tillhopa. I den svala morgonluften färden Lifligt stärkande och munter käns, Genom hedar, ständigt hedar bär den Tills de hunnit jätterikets gräns. Då tillbaks det stolta djur de sända Och sin väg till fots de sedan gå. Hände gerna nu hvad än må hända: Hand i hand de skrida fr...' 599791 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||292|}}</noinclude><poem> Och Lorenzo hoppar på hans rygg Och framför sig han sin. flicka höjer, Och i traf går färden framåt, trygg. Mera snabbt ej tjuren bar Europa Än nu buffeln bär de två tillhopa. I den svala morgonluften färden Lifligt stärkande och munter käns, Genom hedar, ständigt hedar bär den Tills de hunnit jätterikets gräns. Då tillbaks det stolta djur de sända Och sin väg till fots de sedan gå. Hände gerna nu hvad än må hända: Hand i hand de skrida fram, de två, Och med fröjd ur skingrad morgondimma Se de solen majestätisk glimma. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> lwk15yy4bhth5newwk7q30lzfoe1tcp 104 205387 599792 2025-06-20T16:08:21Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Men Argante och Fantina närma Under tiden sig till tornets fot, Flickans röst nu bohagstingen härma, Gäckande den leda gummans hot: När hon bannar ömsevis och tigger »Lata flicka, lös ditt hår på stund!», Svarar bädden: »ej jag kan, jag ligger, Unna mig min lilla morgonblund !» På förnyad kältning svarar stolen: »Tyst! Jag sitter ju i underkjolen.» Tålamodets alla band och reglar Börja brista: gumman hväser »kom! Spegeln svarar: »vänta, j...' 599792 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||293|}}</noinclude><poem> Men Argante och Fantina närma Under tiden sig till tornets fot, Flickans röst nu bohagstingen härma, Gäckande den leda gummans hot: När hon bannar ömsevis och tigger »Lata flicka, lös ditt hår på stund!», Svarar bädden: »ej jag kan, jag ligger, Unna mig min lilla morgonblund !» På förnyad kältning svarar stolen: »Tyst! Jag sitter ju i underkjolen.» Tålamodets alla band och reglar Börja brista: gumman hväser »kom! Spegeln svarar: »vänta, jag mig speglar, Gå din väg, och om en qvart vänd om!» Men då börjar papegojan tjuta: </poem><noinclude></noinclude> q25957pzxouezhw9du665rmiv2iwa21 104 205388 599793 2025-06-20T16:09:09Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> »Hon har flytt, hon finnes icke här, Alla andra har hon lyckats muta, Icke mig, ty jag har karakter. Med en prins hon rymde från altanen, Prins var vakteln, samme prins var svanen. »Här har förts ett lif, ett otillständigt! Hvilka tider, hvilken slapp moral! Jo, den flickan lurat oss behändigt! Gratulerar till en skön skandal! Om ni skyndar, kan ni kanske finna Lilla fröken med sin kurtisör, Än ha de väl knappast kunnat hinna Längre än till da... 599793 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||294|}}</noinclude><poem> »Hon har flytt, hon finnes icke här, Alla andra har hon lyckats muta, Icke mig, ty jag har karakter. Med en prins hon rymde från altanen, Prins var vakteln, samme prins var svanen. »Här har förts ett lif, ett otillständigt! Hvilka tider, hvilken slapp moral! Jo, den flickan lurat oss behändigt! Gratulerar till en skön skandal! Om ni skyndar, kan ni kanske finna Lilla fröken med sin kurtisör, Än ha de väl knappast kunnat hinna Längre än till daln härutanför. Nu ej mer, ty allt för grymt jag lider! Hvilka seder, himmel, hvilka tider!» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> gvuofktt89qrs8huh9yzwek9e1qegvg 104 205389 599794 2025-06-20T16:10:44Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Men Argante ropar: »du Fantina, Du, som vaktat har sä väl min skatt, Dig, der aldrig sol och måne skina, Skall jag sätta, när jag fått dem fatt.» Och på sjumilsstöflar sedan jätten Skyndar efter de förtjusta två, Mellan jättestegen krymper slätten Och de stora hedar blifva små, Och han varsnar re'n vid synviddsranden Två, som hålla ömt hvarann i handen. </poem> <h3 class="poem-part">IV.</h3> <poem> Länge har en darrning glidit Öfver flickans...' 599794 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||295|}}</noinclude><poem> Men Argante ropar: »du Fantina, Du, som vaktat har sä väl min skatt, Dig, der aldrig sol och måne skina, Skall jag sätta, när jag fått dem fatt.» Och på sjumilsstöflar sedan jätten Skyndar efter de förtjusta två, Mellan jättestegen krymper slätten Och de stora hedar blifva små, Och han varsnar re'n vid synviddsranden Två, som hålla ömt hvarann i handen. </poem> <h3 class="poem-part">IV.</h3> <poem> Länge har en darrning glidit Öfver flickans hela väsen, Medan raskt framåt de skridit Öfver blomstren, öfver gräsen. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> rvtaw2j3cx1ip6urcemqcia1x9mlsc2 104 205390 599795 2025-06-20T16:12:34Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> »Lorenzo, jag fryser!» — I manteln hån höljer Den darrande bruden med kinder af snö. — »Lorenzo, han kommer! Oss jätten förföljer!» — I ångest hon stannar och svingar sitt spö: {{tre stjärnor}} Och törnebuskar skjuta med ens ur mark Och stänga vägen mellan de två och jätten, De växa upp till ogenomtränglig park, I tvenne syskonhälfter de dela slätten. Det blir en skog, som susande, yppig, står Och fina löf i blånande luften vaggar...' 599795 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||296|}}</noinclude><poem> »Lorenzo, jag fryser!» — I manteln hån höljer Den darrande bruden med kinder af snö. — »Lorenzo, han kommer! Oss jätten förföljer!» — I ångest hon stannar och svingar sitt spö: {{tre stjärnor}} Och törnebuskar skjuta med ens ur mark Och stänga vägen mellan de två och jätten, De växa upp till ogenomtränglig park, I tvenne syskonhälfter de dela slätten. Det blir en skog, som susande, yppig, står Och fina löf i blånande luften vaggar, Argante fåfängt närmas de sträfva snår, Han kommer ej ett fjät för de hvassa taggar, {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 3a8ndyjdj40diftobyq76tk0bi8ajqe 104 205391 599796 2025-06-20T16:14:42Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Hell, sköna skog, som skyddar de ungas gång! O att en sådan vuxe på ödets vilja, Så ofta här i verlden man vill med tvång Två huldt förenta, älskande väsen skilja! Se, friska rosor smycka de täta snår: Det är Marias rodnande kärleksdrömmar. En rosenånga vidt öfver rymden går: Det är Marias själ, som i doftet strömmar, Och några rosor skina så hvitt och blekt Och gömma endast innerst en ljusröd strimma: Så skimrar flickans känsla, af...' 599796 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||297|}}</noinclude><poem> Hell, sköna skog, som skyddar de ungas gång! O att en sådan vuxe på ödets vilja, Så ofta här i verlden man vill med tvång Två huldt förenta, älskande väsen skilja! Se, friska rosor smycka de täta snår: Det är Marias rodnande kärleksdrömmar. En rosenånga vidt öfver rymden går: Det är Marias själ, som i doftet strömmar, Och några rosor skina så hvitt och blekt Och gömma endast innerst en ljusröd strimma: Så skimrar flickans känsla, af vårvind smekt, Så blyg, så blek i lefnadens morgontimma, Men andra rosor skrudar af purpurblod Kring ädla, brudligt blommande former fista: Så glöder qvinnans kärlek af hjeltemod, Och dessa rosor voro ock här de flesta. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> fs83ddyo7qi98vxtna2hpxq5p5jvryy 104 205392 599797 2025-06-20T16:16:41Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Ur ljusgrön lifdrägts hölje mot dagen ser En skara röda, sprickande rosenknoppar: Det är de framtidslöften, som kärlek ger, Och arladaggens regn på dem alla droppar. Men yrt, rebelliskt trotsande jättens magt, Ur rosenskogen tusende foglar sjunga Om kärlekskraft, som reser en skog till vakt Att skydda mot det gamla det friska, unga. {{tre stjärnor}} Jätten, blodig, sargad, slagen, Sviken på sitt hopp sig finner, Men de unga nästa dagen På en... 599797 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||298|}}</noinclude><poem> Ur ljusgrön lifdrägts hölje mot dagen ser En skara röda, sprickande rosenknoppar: Det är de framtidslöften, som kärlek ger, Och arladaggens regn på dem alla droppar. Men yrt, rebelliskt trotsande jättens magt, Ur rosenskogen tusende foglar sjunga Om kärlekskraft, som reser en skog till vakt Att skydda mot det gamla det friska, unga. {{tre stjärnor}} Jätten, blodig, sargad, slagen, Sviken på sitt hopp sig finner, Men de unga nästa dagen På en annan väg han hinner. »Lorenzo, jag fryser! — I manteln han höljer - Den darrande bruden med kinder af snö. »Lorenzo, han kommer! Oss jätten förföljer!» — I ångest hon stannar och svingar sitt spö: {{tre stjärnor}} {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> lqfqq61q5vm6ddn5alr5vwl1innrk5b 104 205393 599798 2025-06-20T16:20:45Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Skönt förvandlas den sköna. Gif akt! På stunden Skjuter mot ljuset herrlig en kyrka opp, Dunkel drömmande bredes i pelarlunden, Tigande andakt, bäfvande, saligt hopp. Hjertats iälskande, heliga känslor bygga Bågar af trånad upp i det höga loft, Fromma tankar som dufvor sig hvila trygga Högt vid hvar list i skyar af rökverksdoft. Pelarknippen i tjenande, delta flockar Trängtande stiga. Dagern är skymningshalf; Ljusa glorior, lika Marias lockar, Gå do... 599798 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||299|}}</noinclude>Skönt förvandlas den sköna. Gif akt! På stunden Skjuter mot ljuset herrlig en kyrka opp, Dunkel drömmande bredes i pelarlunden, Tigande andakt, bäfvande, saligt hopp. Hjertats iälskande, heliga känslor bygga Bågar af trånad upp i det höga loft, Fromma tankar som dufvor sig hvila trygga Högt vid hvar list i skyar af rökverksdoft. Pelarknippen i tjenande, delta flockar Trängtande stiga. Dagern är skymningshalf; Ljusa glorior, lika Marias lockar, Gå dock från koret vidt kring de djupa hvalf, Blomsterlindadt altaret är. — En qvinlkig, Offrande kärlek firar en messa der, Jordisk ej till sitt väsen, men öfversinlig. — Böjd vid dess fot Lorenzo som biskop är, {{nop}}<noinclude></noinclude> kx5iwybx3b4vhlcckft6hw62y1e44o9 104 205394 599799 2025-06-20T16:21:44Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Fromma böner i purprade korgoss-skrudar Nalkas med höga, brinnande ljus i hand, Rundt om altaret nu, medan texten ljudar, Ställa de ljusen alla vid skrankets rand. Rosenkindad, den strålande barnaraden Sjunger, då messan lyktat, en helig sång. Andaktsfulla, de vända på nothäftsbladen; Hör du de rena tonernas stilla gång? Kind mot kind de förtroligt i glädje luta, Fiesoles englar lika till färg och hy, Oskuldsfulla af hymnernas ljud de njuta,... 599799 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||300|}}</noinclude><poem> Fromma böner i purprade korgoss-skrudar Nalkas med höga, brinnande ljus i hand, Rundt om altaret nu, medan texten ljudar, Ställa de ljusen alla vid skrankets rand. Rosenkindad, den strålande barnaraden Sjunger, då messan lyktat, en helig sång. Andaktsfulla, de vända på nothäftsbladen; Hör du de rena tonernas stilla gång? Kind mot kind de förtroligt i glädje luta, Fiesoles englar lika till färg och hy, Oskuldsfulla af hymnernas ljud de njuta, Blickande saligt upp ur en gullstoftsky. Barnatonerna himmelens under prisa, Högre de växa, jublande, innerligt. Hör, o hör! Det är kärlekens Höga Visa, Älskande, unga hjertans förmälningsdikt. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 2j4bmwk9df3cakhcuubdx53vcwibzxk 104 205395 599800 2025-06-20T16:32:50Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Ständigt varmare dagrar, när barnen sjunga, Sprida i kyrkan strålande, solig vår. Orgeln brusar med ens, och i hvalf, som gunga, Dånande mägtigt Salve Regina går. {{tre stjärnor}} Jätten flyr, ty fruktan bär han, Orgeln hemskt i örat låter. Men den nästa dagen är han Stadd, som förr, på spaning åter. »Lorenzo, jag fryser!» — I manteln han höljer Den darrande bruden med kinder af snö. »Lorenzo, han kommer! Oss jätten förföljer!» — I...' 599800 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||301|}}</noinclude><poem> Ständigt varmare dagrar, när barnen sjunga, Sprida i kyrkan strålande, solig vår. Orgeln brusar med ens, och i hvalf, som gunga, Dånande mägtigt Salve Regina går. {{tre stjärnor}} Jätten flyr, ty fruktan bär han, Orgeln hemskt i örat låter. Men den nästa dagen är han Stadd, som förr, på spaning åter. »Lorenzo, jag fryser!» — I manteln han höljer Den darrande bruden med kinder af snö. »Lorenzo, han kommer! Oss jätten förföljer!» — I ångest hon stannar och svingar sitt spö: {{tre stjärnor}} Då glittrar en fjärd, då blånar en vik, Då höres de spolande vågors musik. Af viken blir sjö, af sjön blir ett haf, Det vidgas, det växer, det stannar ej af. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> tf6wutf6xdqk5nf7n0tz1v3ry3xxu4m 104 205396 599801 2025-06-20T16:34:11Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> På spegel, som jemnas, strålande klar Nu glider af svanor ett skinande par. En hopböjd vidja lindar sig kring Den mindres hals som en gyllene ring. I älskande svanor, skynden er gång På -böljornas öken i tonande sång! O gliden, I unga, gliden med mod! På vingarne aftonen stänker sitt blod. Ur farornas djup, ur tidernas sjö I söken den eviga kärlekens ö. Argante med harm i hafvet nu går, Till hakan på jätten det, sqvalpande, når. Han hinne... 599801 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||302|}}</noinclude><poem> På spegel, som jemnas, strålande klar Nu glider af svanor ett skinande par. En hopböjd vidja lindar sig kring Den mindres hals som en gyllene ring. I älskande svanor, skynden er gång På -böljornas öken i tonande sång! O gliden, I unga, gliden med mod! På vingarne aftonen stänker sitt blod. Ur farornas djup, ur tidernas sjö I söken den eviga kärlekens ö. Argante med harm i hafvet nu går, Till hakan på jätten det, sqvalpande, når. Han hinner dem upp, han töfvar ej alls, Han griper en svan om skimrande hals. Den glider ur hand, nu dyker den ner, Nu bottnar Argante i sjön icke mer, {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> rxpkd0ef20056dz8e95fnu6tgczq733 104 205397 599802 2025-06-20T17:57:21Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Nu vänder han om med vrede i håg, Men svanorna, frälsade, segla på våg. De segla med glädje, hvita som snö, I aftonens purpur på speglande sjö, De söka den eviga kärlekens ö. {{tre stjärnor}} Jätten går tillbaks till stranden, Sjudande af hat, han stannar, Skönjer än vid himlaranden Svaneparet och förbannar: »Rymmerska, ditt svek skall hämnas! Ensam plötsligt skall du lemnas! Usling! Den, du älskat nyss, Skall du för en annans kyss Glömm...' 599802 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||303|}}</noinclude><poem> Nu vänder han om med vrede i håg, Men svanorna, frälsade, segla på våg. De segla med glädje, hvita som snö, I aftonens purpur på speglande sjö, De söka den eviga kärlekens ö. {{tre stjärnor}} Jätten går tillbaks till stranden, Sjudande af hat, han stannar, Skönjer än vid himlaranden Svaneparet och förbannar: »Rymmerska, ditt svek skall hämnas! Ensam plötsligt skall du lemnas! Usling! Den, du älskat nyss, Skall du för en annans kyss Glömma, glömma inom kort, Glömma som en saga bort!» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> jxiiq1ffvgdo4ipzjr3iyxldybn9mpo 104 205398 599803 2025-06-20T17:59:27Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h3 class="poem-part">V.</h3> <poem> Ett vänligt ljus i herdehyddan brinner, Dit nu Lorenzo och Maria gå, En silfverbäck bland oleandrar rinner, På blomsterängen glada hjordar gå, Man nalkas djerft, man dörren öppen finner, Man ser en vacker mor bland sina små, Man ber om skydd, knappt viss, om 'man skall våga, Och får ett hjertligt svar på tveksam fråga. Och — bäst af allt — Lorenzo här får veta, Att trenne dagars resa skiljer blott Den äng, der h...' 599803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||304|}}</noinclude><h3 class="poem-part">V.</h3> <poem> Ett vänligt ljus i herdehyddan brinner, Dit nu Lorenzo och Maria gå, En silfverbäck bland oleandrar rinner, På blomsterängen glada hjordar gå, Man nalkas djerft, man dörren öppen finner, Man ser en vacker mor bland sina små, Man ber om skydd, knappt viss, om 'man skall våga, Och får ett hjertligt svar på tveksam fråga. Och — bäst af allt — Lorenzo här får veta, Att trenne dagars resa skiljer blott Den äng, der herdens lam i gräset beta, Från ängen kring hans faders gamla slott. Lätt kosan är: han ej behöfver leta, Blott följa raka vägen. Kort och godt, Han är ju nästan som 1 eget rike, Det kan man kalla lycka utan like. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> hcnu7u08huwjyzmloicjohv5fgvsxgu 104 205399 599804 2025-06-20T18:00:09Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> När herden kommer i sin getskinnströja, Af dagens möda trött, till hemmets hamn, Hans glada blickar stilla lycka röja, När barn och maka slutas i hans famn, Men frågande de sist på paret dröja. Lorenzo nalkas, yppar fritt sitt namn, Och herden, häpen att som gäster skåda Prins och prinsessa, bugar för dem båda. Och innan natten genom fönstergaller I kammarn tittar, dukadt bordet står, Det dignar ej af silfver och kristaller, Men bjuder hvad et... 599804 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||305|}}</noinclude><poem> När herden kommer i sin getskinnströja, Af dagens möda trött, till hemmets hamn, Hans glada blickar stilla lycka röja, När barn och maka slutas i hans famn, Men frågande de sist på paret dröja. Lorenzo nalkas, yppar fritt sitt namn, Och herden, häpen att som gäster skåda Prins och prinsessa, bugar för dem båda. Och innan natten genom fönstergaller I kammarn tittar, dukadt bordet står, Det dignar ej af silfver och kristaller, Men bjuder hvad ett landtligt tjäll förmår, Och när Marias vackra öga faller På herdebarnen med de mörka hår Och kerubskinderna, der helsan strömmar, Hon omedvetet drömmer framtidsdrömmar. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> nfc39vszw490fl0upppxg6jeu61krmw 104 205400 599805 2025-06-20T18:01:00Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Hvad den var stilla, denna vrå af verlden, Bebodd af enkla, sunda menskobarn, Som än ej lärt att lägga falska värden På allt och än ej snärjts i dessa garn, Der lifvets friska glädje snärjs af flärden, Och än ej byggt förtalets sladderqvarn Invid den bäck, der utmed pilträdsrötter Balladen badar nakna jungfrufötter! Med morgondagen vill Lorenzo fara, Och hur man rådslår, det beslut man tar Att låta än Maria kanske vara En . veckas tid i herde...' 599805 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||306|}}</noinclude><poem> Hvad den var stilla, denna vrå af verlden, Bebodd af enkla, sunda menskobarn, Som än ej lärt att lägga falska värden På allt och än ej snärjts i dessa garn, Der lifvets friska glädje snärjs af flärden, Och än ej byggt förtalets sladderqvarn Invid den bäck, der utmed pilträdsrötter Balladen badar nakna jungfrufötter! Med morgondagen vill Lorenzo fara, Och hur man rådslår, det beslut man tar Att låta än Maria kanske vara En . veckas tid i herdehyddan qvar, Att prinsen först må hemma allt förklara Och underrätta om sitt val sin far Ock vända se'n med furstlig svit tillbaka Att hemta hem i värdig prakt sin maka. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> osctsiwt0ypbkcto0r33i87xhn3vm45 104 205401 599806 2025-06-20T18:01:40Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> »Jag kan ej följa nu, jag kan ej våga», Maria hviskar till sin älskling så, »Man kunde i ditt hem försmädligt fråga Hvad flicka du på vägen hittat på, Och i min fruktan, i min blygsels råga Jag skulle intet kunna säga då, ; Och du kanhända skulle häftigt svara, Nej, res du ensam först och allt förklara! »Då ordnas allt behagligt, utan ifver, Man talar lugnt och lugnt på andra lyss. Jag är ej rädd, att du mig öfvergifver, Som jätten i si...' 599806 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||307|}}</noinclude><poem> »Jag kan ej följa nu, jag kan ej våga», Maria hviskar till sin älskling så, »Man kunde i ditt hem försmädligt fråga Hvad flicka du på vägen hittat på, Och i min fruktan, i min blygsels råga Jag skulle intet kunna säga då, ; Och du kanhända skulle häftigt svara, Nej, res du ensam först och allt förklara! »Då ordnas allt behagligt, utan ifver, Man talar lugnt och lugnt på andra lyss. Jag är ej rädd, att du mig öfvergifver, Som jätten i sin vrede hotat nyss; Jag vet, jag vet, att du mig trogen blifver, Men lofva blott att ingen ge en kyss!» — »Jo, en åt dig, min svan med hvita vingen, Min rosenskog, min kyrka! Annars ingen!» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> cpvdcw6a3ylahhjrxr4srrc1sei8uhz 104 205402 599807 2025-06-20T18:02:44Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Och nästa dag i gryningsstunden skrider Lorenzo på sin vandring fram som bäst, Till dess i ett albergo han omsider Af värdshusvärden skaffar sig en häst. Då går det snabbt i traf, och tiden lider, Men ryttarn är med sina tankar gäst I herdehyddan än hos fager maka; O om en vecka är han der tillbaka! I vackra tofsar vaggar gyllne kornet Vid sidan af den väg, han rider fram. Nu är han der! Se, fritt sig visar tornet Och prinsen griper tag i jäga... 599807 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||308|}}</noinclude><poem> Och nästa dag i gryningsstunden skrider Lorenzo på sin vandring fram som bäst, Till dess i ett albergo han omsider Af värdshusvärden skaffar sig en häst. Då går det snabbt i traf, och tiden lider, Men ryttarn är med sina tankar gäst I herdehyddan än hos fager maka; O om en vecka är han der tillbaka! I vackra tofsar vaggar gyllne kornet Vid sidan af den väg, han rider fram. Nu är han der! Se, fritt sig visar tornet Och prinsen griper tag i jägarhornet Att helsning blåsa, då i moln af dam Han kastellanen ser till mötes svinga Och borgen skymtar, hög och allvarsam, På löddrig häst och hör hur klockor ringa, {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 711qgayq29zwohjuccwiy5svi60yrsz 104 205403 599808 2025-06-20T18:03:40Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Ett dödsbud! Man till jordafärd sig reder Och klockan ringer för en död i qväll, Den gamle kungen bär man redan neder I procession till fädrens grafkapell. Re'n ormar tåget fram i mörka leder Vid fackelsken till öppnad marmorhäll. Lorenzo tankfull stiger ned af hästen Och tager främst sin plats i sorgefesten, Det är förbi. Till borgen återvänder Den nye kungen nu från grafvens kor. Han ser med vemod ut kring irfda länder, Hans "nya lycka sveps... 599808 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||309|}}</noinclude><poem> Ett dödsbud! Man till jordafärd sig reder Och klockan ringer för en död i qväll, Den gamle kungen bär man redan neder I procession till fädrens grafkapell. Re'n ormar tåget fram i mörka leder Vid fackelsken till öppnad marmorhäll. Lorenzo tankfull stiger ned af hästen Och tager främst sin plats i sorgefesten, Det är förbi. Till borgen återvänder Den nye kungen nu från grafvens kor. Han ser med vemod ut kring irfda länder, Hans "nya lycka sveps i sorgens for. Lyst af ett bloss, som på hans bud man tänder, Han går att söka upp sin faders mor, Den iättestolta, som i tornet gråter, Den enda nu, som af hans slägt står åter. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> dhgmx17lx2k9voo0s4i4fioxxy030ht 104 205404 599809 2025-06-20T18:04:43Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Den gamla ser ur strida tårars flöde Med glädje upp till ättlingen, som nyss Hon än har fruktat hvila bland de döde. Hon allt förtäljer, sorgefullt han lyss Till hennes tal om gamle kungens öde, Men viker undan för sin farmors kyss, Och, spord om skälet, allt han nu förtalde Om jättehotet och den brud, han valde. Han stiger upp. Till afsked natten manar, Som re'n sin slöja breder, stjernlöst skum. Den gamla länge i hans anlet spanar Och trycke... 599809 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||310|}}</noinclude><poem> Den gamla ser ur strida tårars flöde Med glädje upp till ättlingen, som nyss Hon än har fruktat hvila bland de döde. Hon allt förtäljer, sorgefullt han lyss Till hennes tal om gamle kungens öde, Men viker undan för sin farmors kyss, Och, spord om skälet, allt han nu förtalde Om jättehotet och den brud, han valde. Han stiger upp. Till afsked natten manar, Som re'n sin slöja breder, stjernlöst skum. Den gamla länge i hans anlet spanar Och trycker sist hans hand, men sluten, stum. Ej hvad "hon tänker unge kungen anar, Men, lyst af facklan, går han till sitt rum, Och i sin bädd i fädernegemaket Han, trött, ej linge håller ögat vaket. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> t0jhg8xb1phuugi8s4r1mk3znp1yfhd 104 205405 599810 2025-06-20T18:05:35Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Den gamlas tankar gå i nya banor: Skall hennes ättling lättsint ge sin hand Åt någon svärmisk flicka utan anor, En äfventyrerska från fjerran strand? Nej, vid allt heligt! Nej, vid dessa fanor, Som vifta ärofullt från borgens rand! »Prinsessa visst hon kallar sig, förvägen, Men kanske fursteblodet är en sägen. »Han har så lätt att gå i hvarje fälla, Och fällor har en vacker flicka lätt Att för en sådan, hetsig herre ställa, Som bara följ...' 599810 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||311|}}</noinclude><poem> Den gamlas tankar gå i nya banor: Skall hennes ättling lättsint ge sin hand Åt någon svärmisk flicka utan anor, En äfventyrerska från fjerran strand? Nej, vid allt heligt! Nej, vid dessa fanor, Som vifta ärofullt från borgens rand! »Prinsessa visst hon kallar sig, förvägen, Men kanske fursteblodet är en sägen. »Han har så lätt att gå i hvarje fälla, Och fällor har en vacker flicka lätt Att för en sådan, hetsig herre ställa, Som bara följer känslan rätt och slätt! Nej, hans kusin, den vackra Isabella Hon skulle passat här på alla sätt! Det var den brud, min son bestämt åt sonen! Den andras furstendöme är väl — månen!» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 5jctt7j438nqz1wll89fuc49ywwpwaa 104 205406 599811 2025-06-20T18:06:28Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Och re'n hon smyger utför trappan sakta, Hon smyger genom gångar utan tal, En port hon öppnar. Fädrens bilder akta På hennes steg i bonad riddarsal, : Der väpnarn slumrar, som var stäld att vakta, Och nattvind sveper genom fönstret, sval. Vid sofgemakets dörr hon lyssnar sedan... Ej hörs ett ljud. Hon träder in dit redan. Han sofver djupt, och ljuft han tyckes drömma, Ett namn i slummern på hans läppar far, Ett namn, sam, ack för snart, han dö... 599811 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||312|}}</noinclude><poem> Och re'n hon smyger utför trappan sakta, Hon smyger genom gångar utan tal, En port hon öppnar. Fädrens bilder akta På hennes steg i bonad riddarsal, : Der väpnarn slumrar, som var stäld att vakta, Och nattvind sveper genom fönstret, sval. Vid sofgemakets dörr hon lyssnar sedan... Ej hörs ett ljud. Hon träder in dit redan. Han sofver djupt, och ljuft han tyckes drömma, Ett namn i slummern på hans läppar far, Ett namn, sam, ack för snart, han döms att glömma, Ett namn, som högst af allt han skattat har! Det var ditt namn, du älskande, du ömma, Som dröjer nu i herdehyddan qvar Och, med hans nam på dina läppar, drömmer Och anar ej hvad ofärd stunden gömmer! {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 3eznqmjbjk1vrfpscsiq75yr4tkicmb 104 205407 599812 2025-06-20T18:07:22Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Den gamla under tiden sändt och sänder Alltjemt till herdens hydda falska bud Att fursten har rest bort och återvänder Ej än på länge... hvart, det vete Gud! Tills sist ett rykte dock till kojan länder, Att kungen re'n har valt en fager brud Och att man bröllop väntar snart på borgen, Fast svartkläidd än man firar furstesorgen. Du unga barm, hur tungt af qval du häfves! Du unga barm, hur ängsligt nu du höjs! Men kämpa vill du, blir det ock för... 599812 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||314|}}</noinclude><poem> Den gamla under tiden sändt och sänder Alltjemt till herdens hydda falska bud Att fursten har rest bort och återvänder Ej än på länge... hvart, det vete Gud! Tills sist ett rykte dock till kojan länder, Att kungen re'n har valt en fager brud Och att man bröllop väntar snart på borgen, Fast svartkläidd än man firar furstesorgen. Du unga barm, hur tungt af qval du häfves! Du unga barm, hur ängsligt nu du höjs! Men kämpa vill du, blir det ock förgäfves, I sorgens stund ditt mod ånyo röjs, Ditt öga ljusnar, flicka, tåren qväfves, Din kraft ej brister, mindre iän den böjs, Och trollspö”t manar, när du snabbt det svingar, Två turturdufvor fram med granna vingar. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> coqrb2ee8xa7k6e9kyq63mpkts3x2u0 104 205408 599813 2025-06-20T18:14:11Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> »I turturdufvor, som i mörka dungen Vår kärlek härmat, såsom förr den var, I turturdufvor, frågen unga kungen Om koppartornet han förgätit har! I turturdufvor, vid hans fönster sjungen Och väcken minnet af vår lyckas dar! Den öfvergifnas enda vänner, ilen, Och förr'n I nått min herres borg, ej hvilen!» De fly till kungaborgen, der i qvällen Nu månbelysta alla tinnar stå, Och natten höjer öfver stjernor pellen, Som, strålande, i evig brudda...' 599813 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||315|}}</noinclude><poem> »I turturdufvor, som i mörka dungen Vår kärlek härmat, såsom förr den var, I turturdufvor, frågen unga kungen Om koppartornet han förgätit har! I turturdufvor, vid hans fönster sjungen Och väcken minnet af vår lyckas dar! Den öfvergifnas enda vänner, ilen, Och förr'n I nått min herres borg, ej hvilen!» De fly till kungaborgen, der i qvällen Nu månbelysta alla tinnar stå, Och natten höjer öfver stjernor pellen, Som, strålande, i evig bruddans gå. Hvad skimmerljus, som kantar gråa fjällen! På ängens duk hvad skuggor glitterblå! Lorenzos fönster darrar än på haken, Han gått till hvila, men han hvilar vaken. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> bme0eql7d3msjvrevz5dnecu947kis0 104 205409 599814 2025-06-20T18:15:28Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> O måneljus, på tvenne dufvors vingar En flod af glans just nu du smeksamt strör! De mjuka halsars violetta ringar I silfverdagrar glittra utanför, Och silfverklar ock fogelsången klingar. Se, fursten reser sig, bestört, och hör, Och dufvorna på månljust fönsterbräde Begynna nu ett sällsamt vexelqväde: »Mins du det ej? Är ur ditt minne gången En qväll, då månen stod på fästet hög j Och upp till tornet, der man stängt mig fången, j Min vackr...' 599814 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||316|}}</noinclude><poem> O måneljus, på tvenne dufvors vingar En flod af glans just nu du smeksamt strör! De mjuka halsars violetta ringar I silfverdagrar glittra utanför, Och silfverklar ock fogelsången klingar. Se, fursten reser sig, bestört, och hör, Och dufvorna på månljust fönsterbräde Begynna nu ett sällsamt vexelqväde: »Mins du det ej? Är ur ditt minne gången En qväll, då månen stod på fästet hög j Och upp till tornet, der man stängt mig fången, j Min vackra fogel, kärleksvarm du flög? Du sjöng om trohet. Har du glömt den sången, Glömt, att till mig i varma bot du smög?» — »Jag glömt att ilska, ja, jag glömt att sakna, Men, vackra fogel, nu jag börjar vakna.» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 37r4oiaihxmlmloih59ywz9fcxji1cb 599830 599814 2025-06-21T07:51:30Z Lokal Profil 714 599830 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||316|}}</noinclude><poem> :O måneljus, på tvenne dufvors vingar :En flod af glans just nu du smeksamt strör! :De mjuka halsars violetta ringar :I silfverdagrar glittra utanför, :Och silfverklar ock fogelsången klingar. :Se, fursten reser sig, bestört, och hör, :Och dufvorna på månljust fönsterbräde :Begynna nu ett sällsamt vexelqväde: :»Mins du det ej? Är ur ditt minne gången :En qväll, då månen stod på fästet hög :Och upp till tornet, der man stängt mig fången, :Min vackra fogel, kärleksvarm du flög? :Du sjöng om trohet. Har du glömt den sången, :Glömt, att till mig i varma bot du smög?» — »Jag glömt att ilska, ja, jag glömt att sakna, Men, vackra fogel, nu jag börjar vakna.» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> t4ub2aq583z8ztbtfvl47gcxsi8t928 104 205410 599815 2025-06-20T20:29:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599815 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|304}}</noinclude>talen har å hvarje sida en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Posterne stå på hög tröskel, men murhörnen på byggnadens socklar. Kolonnernas grundstenar äro skråkantiga och deras baser ha vanliga plinter men platta torer med skyddsblad och derpå rundstafviga ringar. Grundstenarne och baserne ha således nära likadan anordning som socklarne. Kapitälerne äro tärningformiga och ovanligt höga. Kransarne äro gemensamma för kolonnerna murhörnen och posterna. Den vestra kransen är skråkantig, men den östra rundstafvig och hålkälad. Posterne kolonnerne och murhörnen uppbära skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen, som är förfuskad, har förmodligen varit snedsmygig och rundbågig. Kolonnerne äro dragna 0.6 framom dynstenarna för att lemna rum för socklarnas öfra delar och för att icke få den motsvarande bågen bredare än de öfriga. Å södra sidomuren finnas två fönster. Det vestra fönstret, hvilket härrörde från en sednare tid och hade skef ställning mot vestra hvalfafdelningen och rak betäckning samt eländiga smygar o. s. v., har nyligen fått en mera passande anordning, men företer likväl karm med lång- och tvärposter af trä samt fyrkantiga rutor af hvitt glas. Det östra fönstret intager midten af östra hvalfafdelningen och har ut- och invändigt sneda smygar och spetsbågig betäckning. En midtpost med motsvarande karm har deri uppburit två trebladiga spetsbågar och deröfver en fyrbladig ros. En karm med en lång- och två tvärposter samt rakt öfverstycke af trä har blifvit efter postens bortbrytning der insatt, men bågarne och rosen äro bibehållna och ha målade rutor. I midten af rosen föreställes Chri-<noinclude> <references/></noinclude> 93va5ze7qsbrmzrg1c8f049aprfe43e 104 205411 599816 2025-06-20T20:31:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599816 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|305}}</noinclude>stus med korsgloria och deromkring de fyra evangelisterne. Bågarne innehålla blott bladverk. Triumfbågen är temligen smal och hög samt halfcirkelformig och har skråkantiga dynstenar. Å hvarje sida om triumfbågen åt vester ses en någorlunda bred men låg och rätvinklig altarnich med halfrund betäckning. Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 17.1 samt i vester och öster blott 13.0, har ett rundbågigt korshvalf med föga uppåtgående kappor. Å södra sidomuren något närmare vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen framter å hvarje sida ett stort murhörn och derinnanför breda poster på hög tröskel. På murhörnen, hvilka uppgå från socklarna, hvilar en skarpkantig rundbåge. Posterne uppbära ett rakt dörrfält. Allt är ornamentslöst. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och rundbågig. Öster om ingången har ett mycket stort och illa uppbrutet fönster i sednare tid tillkommit, men i dess ställe har ett fyrbladigt rundfönster nyligen blifvit insatt. Den norra sidomuren, i hvars vestra ända märkes ett litet fyrkantigt väggskåp, har en illa uppbruten helt liten ingång till en dålig ej synnerligen gammal sakristia. Utsprånget, som håller i inre bredd 13.4, betäckes med ett halft kupolhvalf. Der finnes ett litet rundbågigt fönster åt sydost och ett alldeles rundt åt öster. Begge fönstren ha till det yttre grunda och sneda smygar, men till det inre mycket djupa sådana. I den södra muren märkes ett litet fyrkantigt och midt deremot i den norra ett något större högrakspetsigt väggskåp. Å utsprångets inre mur- och hvalfytor finnes en märkvärdig målning, hvilken är utförd i bjerta färger<noinclude> <references/> {{ph|<small>20</small>}}</noinclude> luewa22jnywpfa4tdaoafzhjjz83fhm 104 205412 599817 2025-06-20T20:35:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599817 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|306}}</noinclude>och väl bibehållen. I midten af hvalfkupan sitter Christus på regnbågen inom en spetsig oval. Christus har korsgloria och håller en bok i den venstra handen och stöder den högra på det högra knäet. Utanför ovalen i svicklorna ses evangelisternas sinnebilder med påskrifna namn. Men härvid bör märkas, att Johannes och Mattheus blifvit förvexlade. Vid den södra sidan stå tre personer med korsglorior och en utan någon, vid den norra tre personer med sådana. Inunder detta parti sitta tolf personer med korsglorior och böcker, förmodligen lärjungarne. Af dessa personer sitta sex på hvarje sida om det runda fönstret, hvaröfver tre mindre bröstbilder ses med följande påskrifter: <i>Europa Asia Africa</i>. Tribunbågen har vid slutstenen en stor ros och i hvarje sida tre personer inom baldakiner. Den nederste å hvarje sida sitter och bär krona, de två andra stå och ha korsglorior. Högst märkligt är, att helgonen fått korsglorior, och att lärjungarne sakna attributer. Målningen måste vara temligen gammal åtminstone äldre än Amerikas upptäckt. Tornet innehåller fyra afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt utgör i söder och norr 21.6 samt i vester och öster 22.9, har ett rundbågigt korshvalf med raka föga uppåtgående kappor. Då tornets sidomurar äro vida tjockare än skeppets, så öfverskjuta det förras yttersidor 2.2 det sednares. En ingång å första afdelningens södra sidomur närmare östra ändan är ansenligt stor. Yttre omfattningen har å hvarje sida haft en kolonn mellan breda murhörn. Begge skaften samt grundstenarne och baserne saknas. Kapitälerne äro veckprydda. Kransarne, hvilka äro gemensamma för kolonnerna och murhör-<noinclude> <references/></noinclude> qi7qdsy0n70v0zu7fejnk6yrtytr99c 104 205413 599818 2025-06-20T20:38:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599818 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|307}}</noinclude>nen, äro hålkälade. På kapitälerna och murhörnen hvila skarpkantiga rundbågar. Poster, som stå på hög tröskel, uppbära en trebladig båge. Allt saknar ornamenter. Å midten af vestra sidomuren finnes ett smalt och högt fönster, hvilket har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar med temligen hög bröstning. Tornbågen har afdelningens bredd samt hålkälade dynstenar och lågspetsig betäckning. I första afdelningens vestra sidomur nära norra ändan inleder en rundbågig ingång till en trappa, som genomgår norra sidomuren, så att en raksluten ingång inför vid densammas östra ända i andra afdelningen, hvilken har en stor spetsig hjelpbåge åt öster. Vid vederlagen sträcker sig tvärs öfver bågen en temligen grof furubjelke, som obestridligen ditkommit vid tormets byggnad och som märkvärdigt nog ännu synes alldeles frisk. Bågen är ej afputsad och någon del af skålvirke qvarsitter. Alltså kan ett misstag härom ej ega rum. En dylik förankring var nödvändig, då östra sidomuren är 5.4 tjock och således starkt påkänner bågens vederlag. I andra afdelningen är å södra sidomurens östra ända en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppgår genom densamma, så att en likadan ingång vid vestra ändan inför i tredje afdelningen, som på midten af vestra sidomuren har en ganska liten rundbågig ljusöppning. Vid vestra ändan af norra sidomuren i tredje afdelningen öppnar sig en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppleder genom densamma, så att man nära östra ändan inkommer i fjerde afdelningen, som är ansenligt hög och uppbär fyra spetsiga rösten. Fjerde afdelningen har å hvarje sida två ovanligt breda<noinclude> <references/> {{ph|<small>20*</small>}}</noinclude> ntadidc3zgnajqxa4igklylfj1wzacb 104 205414 599819 2025-06-20T20:48:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599819 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|308}}</noinclude>och höga gluggar. En midtkolonn har i hvarje glugg uppburit två lågspetsiga bågar. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och lågspetsiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. I hvarje röste finnes en lika stor och lika beskaffad glugg. Det mesta af de inre bågarnas skålvirke är i behåll och temligen friskt. Enär der aldrig funnits några luckor, har det starka luftdraget varit orsaken till trävirkets bibehållande. Alla kolonnerne ha blifvit ersatta med trästycken. Trapporna äro ovanligt ljusa, emedan de ha vid ändarna smá fyrkantiga öppningar och få derjemte dager från ingångarna. Tornet, som å hvarje sida har under de nedra gluggarna en skråkantig indragning, uppbär en åttkantig spira. Kyrkans alla delar visa sig vara samtidiga, och hela hennes hållning röjer äldre öfvergångsstil. I en förteckning från medeltiden uppgifves kyrkans byggnadstid vara 12..<ref>Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.</ref>. Man har således vid författande af denna förteckning vetat, att kyrkan tillkommit under trettonde seklet, men ej kunnat närmare bestämma hennes byggnadsår. Att döma af likartade helgedomar på Gotland, hvilkas byggnadsår äro bestämdt uppgifna, har kyrkan blifvit uppförd omkring 1250. I utsprånget står ett muradt altarbord med en skråkantig och grofhuggen skifva af kalksten. Derå finnes en altartafla, som 1688 tillkommit och föreställer nattvarden. Denna talla är ganska illa arbetad af fin sandsten och ledsam att påse och ännu mer att närmare beskrifva. En dopfunt af fin sandsten står i kyrkan. Foten,<noinclude> <references/></noinclude> 49ngkknx112oojq1hpgvdpzxmqzz185 104 205415 599820 2025-06-20T20:51:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599820 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|309}}</noinclude>hvilken är rund, prydes med ett mennisko- och ett vädurshufvud samt ett lejon- och ett hundhufvud. Skålen, som är åttkantig, har skråkantig botten och lodräta sidor. Bottnen är slät, men de åtta sidorna ha lika många rundbågiga fält med enkla svickelfyllningar. Ehuru figurerne mycket vittrat, så skönjas der nedannämnda afbildningar. 1. Maria med gloria ligger till sängs, barnet ses deröfver i krubban framför oxen och åsnan och Josef sitter vid sängens fotända. 2. Maria besöker Elisabeth. 3. Ett helgon med gloria sitter till häst. 4. Derefter föreställes bebådelsen. 5. Bakom en hund märkas ett träd och en fågel. 6. Två englar stå vid ett altare. 7. En man sitter till häst. 8. Slutligen ses två vandrande personer, öfver hvilka en engel sväfvar. Midt i bottnen på skålen finnes ett litet hål för att tillslutas vid döpelse och öppnas vid uttömmande af vatten. Dopfuntens hela höjd utgör 3.5 och skålens yttre tvärmått 2.3. Utanför tornet vid södra sidan ligger en rund väl arbetad kalksten. Kanterne äro lodräta, öfversidan slät, och ett stort hål märkes i midten. Stenen, som håller 4.3 i tvärmått och 1.2 i tjocklek, har tvifvelsutan legat under den nyssbeskrifne dopfunten. Vi ha ofvanföre anmärkt, att vid denne liksom vid de fleste af Gotlands helgedomar några förändringar i sednare tid blifvit gjorda. Vi anse oss ej böra här förtiga, att kyrkan helt nyligen undergått en större reparation, hvarvid hon berömligen fått till stor del nya vattentak, men hvarvid hon jemväl måst vidkännas den nya tidens fåkunniga behandling. Såsom exempel härpå få vi anföra följande. I tornets portal låg 1861 en bottenhäll, hvarå<noinclude> <references/></noinclude> 99rqz9iew09yx22gi94ahxr3b5eqxyr 104 205416 599821 2025-06-20T20:55:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599821 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|310}}</noinclude>halfrunda och oregelbundna ränder tydligen utvisade, att densamma under den äldsta hedendomen blifvit begagnad till slipning af stenredskap. Denna häll, som genom sättning sönderspruckit i tre stycken, har hel hållit 3.9 i bredd och 9.4 i längd. Samma häll, hvilken således var både i arkeologiskt och arkitektoniskt afseende ganska märkvärdig, har nyligen blifvit bortbruten och två nya trappsteg i dess ställe inlagda. Korets och tornets gamla dörrar, som hade bladprydda jernbeslag från medeltiden, ha på auktion blifvit försålda för riksdaler stycket, och portalerne ha deremot fått nya brädbeklädda dörrar, hvilka äro passande för ett magasin. Ehuruväl hela byggnaden till det yttre består af huggen kalksten, har densamma blifvit besinningslöst öfverkalkad. Då Valdemar Alterdag med en krigshär 1361 landsteg vid Klintehamn, blef han förgäfves angripen af gotländska bönderne. Konungen framryckte till Fjäle myr, som ligger söder om och ungefär ¼ mil från Mästerby kyrka. Vid denna myr kom det till en drabbning, hvari bönderne voro underlägsna. Sedan en strid följande dagen blifvit af bönderna företagen, så erhöll Valdemar en fullkomlig seger och ryckte till Wisby. Derutanför ledo borgrarne ett stort nederlag, hvarpå Valdemar inryckte i staden och utplundrade densamma. Efter fäktningen vid Fjäle myr lät Valdemar der uppsätta ett stenkors, hvilket skall enligt Strelows uppgift vara detsamma, som står vid Grens gård<ref>Strelow, S. 170.</ref>. Denne gård ligger ungefär midt emellan Fjäle myr och kyrkan, och der står ett {{Samma som|på|Q=Q10678553|ord=ringkors af kalksten}}. Stammen<noinclude> <references/></noinclude> ftmd51dxwoyzyo5iq8q9pke50twu5u8 104 205417 599822 2025-06-20T20:56:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599822 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|311}}</noinclude>är ovanligt bred och hög i jemförelse med ringen och armarna. Bredden af stammen utgör 2.2 och hela höjden af korset 11.5 samt tjockleken 0.6. Korset saknar inskrift. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4yvbrkk5jgnyfgj44vbggwun8cgmwjz 104 205418 599823 2025-06-20T20:59:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599823 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Eskelhem.</h2> I nordvest ungefär ¾ mil ifrån Mästerby ligger Eskelhem uti en lågländ jemn och skogig trakt. Sistnämnda kyrka utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett likadant föga mindre kor med en fyrkantig sakristia vid norra sidomuren samt af ett nära fyrkantigt torn i vester. Skeppet och koret äro utvändigt uppförda af huggen, men invändigt af huggen och tuktad kalksten. Tornet och sakristian bestå både till det yttre och inre af samma stenart, hvilken är dels huggen dels tuktad. Skeppet, som håller i inre bredd 26.7 och i längd 38.5 samt i murtjocklek 4.5, betäckes med två korshvalf, hvilkas skiljebåge är spetsig och uppgår från tunna och hålkälade kragstenar å sidomurarna. Korshvalfven äro spetsiga med raka och föga uppåtgående kappor. Socklarne äro skråkantiga och rundstafviga. Små halfrunda och föga framspringande gesimsbågar ses å södra sidomuren vidpass 8.0 under takfoten, men för öfrigt märkes intet spår efter sådana. Å södra sidomuren finnas två smala höga och enkla fönster, som ha rundbågiga betäckningar och äro ut- och invändigt snedsmygiga. I sydöstra hörnet står ett altarbord med skråkantig skifva, och derpå hvilar predikstolen. I södra sidomuren ej långt derifrån ses ett rakspetsigt väggskåp, hvarur en rund uttömningssten med fyra fördjupade blad framskjuter. Dessutom finnes i hvarje sidomur nära vestra ändan ett väggskap. Mot midten af södra sidomuren märkes utvändigt spår efter<noinclude> <references/></noinclude> gfppli36luswduzzcuvd1gfs6u10y1c 0 205419 599824 2025-06-20T21:01:14Z Thuresson 20 Ny 599824 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=1063 to=1071 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Mästerby kyrka}}"/> <references/> </div> [[Kategori:Gotlands konsthistoria]] 4f4gj5burn21anyc7mbgu0gn88s7cz8 104 205420 599825 2025-06-21T05:15:05Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599825 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>Widh denne, Gudi skee loff, erhåldne stoora Lyckan, är then oförmodelige olyckan, som iagh at omröra icke hafwer kunnat vnderlåta, ock så ther til kommen, at Fienden medh 3. <tt>Esquadroner</tt>, baak om wår högra flygel hafwer huggit vthi <tt>bagagen</tt>, men intet hafft så myckit tijdh, den at <tt>visitere</tt>, vthan allenast och mästedeels anfallit <tt>Generals</tt> Personernes Caretter, och medh thet, hwadh som i hastigheet hafwer warit til at antasta, ther ifrån, men the wåre rätt i händerne gångit, så at the thet minsta hafwer sin koos bracht, och äre i staden för Drickspenningar mästedeels nederhugne wordne. {{c|{{st|Lista aff the Keyserlige fångna.}}}} Herr <tt>General</tt> {{rättelse|Feldtmarschak|Feldtmarschalk}} Hatzfeldt. <br> Herr <tt>General</tt> Feldtmarschalk Lieutenant <tt>Mercy</tt>. <br> Herr <tt>General</tt> {{rättelse|Fdldtmarschalk|Feldtmarschalk}} Lieutenant Grefwe Broay. <br> Herr <tt>General</tt> Wachtmester Zaradetzky. <br> Herr <tt>General</tt> Wachtmester <tt>Don Felix</tt>. <br> Herr <tt>General</tt> Wachtmester Trauditzsch. {| |valign="center"|Öfwerst. ||valign="top"|╭<br>│<br>│<br>┤<br>│<br>│<br>╰<br>||valign="top"|Schieffer. <br>Tappe. <br>Meuther. <br>Binaw. <br>Lanaw. <br>KönigsEck {{em}}<br>Mersch. |valign="center"|Öfw. Leut. <br>&nbsp;<br>&nbsp;||valign="top"|╭<br>│<br>┤<br>│<br>╰<br>||valign="top"|Fritwa von <tt>Piccolomini</tt>. <br>Grefwe Worfuse. <br>Schmidt. <br>Grefwe Buckerme. <br>Grefwe Refenhüller. <br>4. Öfw Leut. hwilkas nampn man i <br>hast icke hafwer kunnat erkundiga. |} {| |valign="top"|6. Öfw. Wachtmestare. <br> 20. Ryttmestare. <br> 23. <tt>Capitainer</tt>. <br> 10. <tt>Capit. Lieutenanter</tt>. <br> 58. <tt>Lieutenanter</tt>. <br> 1. Regementz Qwartermästare. {{em|2}}<br> 24. <tt>Cornetter</tt>. <br> 27. Fendriker. |valign="top"|20. Wachtmästare. <br> 36. <tt>Corporaler</tt>. <br> 41. Vnder <tt>Officerare</tt>. <br> 21. Trompeter och Pukslagare. <br> 4000. Gemeena. <br> 45. <tt>Standarter</tt>. <br> 32. Fahnor. <br> 26. Stycken. <br> Alla <tt>Ammunditions</tt> Wagnar. |} Aff <tt>bagagen</tt> hafwer man intet annat bekommit, (emedan den är lempnat i Tabor, deels och förskickat til Budeweis) än the höge <tt>Officereres</tt> Caretter och andre Wagner the hoos sigh hade. Aff höga <tt>Officerar</tt>ne äre förnembligh bleffna, them man i hastigheet hafwer kunnat vpspana och kenna, aldenstund de aff Hästarna ära illa förtrampade och tilpyntade. {{em|2}} Her <tt>Gen.</tt> Feldtmarskalck Grefwe Götz. <br> {{em|2}} Her Öfwerste Grefwe aff Waldeck. <br><noinclude> {{huvud|||Öfwerste}} <references/></noinclude> 3ks3gh3tz0402ke85kz0udbevt3hlss 104 205421 599826 2025-06-21T05:52:36Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599826 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 41 —|}}</noinclude>foro på isen, som likväl nu börjat smälta, så att vattnet gick hästarna upp på benen och öfver hjul-axlarne. Det förtjente icke att underkasta sig en så stor fara för att komma dit; ty gården är icke bättre än de som finnas utanför Paris, {{rättelse|tillörige|tillhörige}} handtverkare och köpmän. Här funnos inga trädgårdar, parterrer, spassergångar, vinberg eller fruktbärande träd, men klippor, berg och branter, hvarifrån vattnet, som användes till qvarnar och andra verk, nedstörtade med besynnerlig styrka. Man såg på väggarna inga tapeter och inga andra stolar i rummet än af träd. Några taflor hängde på bara muren; deribland var ett porträtt af Pålska Stormarskalken Keniupolski. Riksmarsken hoppades, att snart med honom komma i handgemäng, och berömde högligen hans mannamod. Han berättade, att då han en gång var i fält med Ryssarne emot Pålackarne, har ryckt ur deras händer 30 Pålska adelsmän, som de följande natten ärnade döda. Jag kan ej nog beklaga denna nations öde, som ej krigar mot hyfsade folkslag, utan mot Ryssar, Turkar och Tartarer. Som Ambassadören ej kunde tala svenska med Riksmarskens fru och dotter, lät han Bureau spela och sjunga för dem en half timma. Man bar fram konfektyrer i fayence-porcellaine och satte dem på bordet utan duktyg. Man drack vin med socker och, som de bruka, äfven uppblandadt med kryddor; med ett ord, vi träffade här uti ett ringa hus en stor man, som säkert intager ett rum i historien vida öfver dem, hvilka byggt de präktigaste slott och gårdar. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tty5nr7fk3kwd8tqb9b5vxznb1frahi 104 205422 599827 2025-06-21T06:02:05Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 599827 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 42 —|}}</noinclude>Den 12:te firade Svenskarna sin helgdag; ty de räkna en dag i de stora helgdagarne mera än vi, till åminnelse af en stark pest, som i fordna tider härjat Sverige. Den 13:de reste Enke-Drottningen ut till Riksmarskens gård för att promenera. Tio herrar, ibland hvilka var Riksmarsken sjelf, och Riks-Amiralen redo för hennes vagn. Denna drogs af 3 hästar med svarta täcken, som hängde ända ned till jorden. Den andra vagnen var äfven svart, men begge kuskarne voro klädda i gult, som är regerande Drottningens livré. Hon helsade vid förbifarten af Ambassadörens hus äfven på betjeningen, som stod uti porten. Den 15:de hade jag tillfälle att se samtliga Riks-Råden under det de foro till slottet. Jag tyckte mig märka, att Riks-Skattmästaren var utaf alla mest firad. Sedan gick jag med Sten Båht till Rännarebanan, der jag såg åtskilliga krigs-maschiner försökas; ibland annat var bomb- och granat-kastning med mörsare. Den 16:de rådgjorde jag och vår prest med Hof-Kansleren angående stället, hvarest vi borde begrafva en af Ambassadörens Sekreterare, J. Grosse, som aflidit dagen förut. Sedan vi öfverlagt med Drottningens Informator<ref>Johannes Mathiæ, sedan Biskop i Strengnäs.</ref> och Pastorn i Tyska kyrkan i deras bibliotheker, stannade vi i det beslut, att begrafningen icke borde ske i någon kättersk kyrkogård, ehuru Drottningen gaf oss frihet att dertill välja hvilken vi ville. Vi utsågo i<noinclude> <references/></noinclude> l6a2nhz9c59k4fjc4h11h1z805p0cxi 104 205423 599829 2025-06-21T06:38:23Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ om rättelsen 19->29: på latinska originalet står det XXIX. 599829 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||— 43 —|}}</noinclude>stället ytterst på Södermalm en kulle, som de kallade Calvarieberg, och der ett kors af sten, som var upprest 1096, ännu stod qvar. Vi begrofvo honom här kl. 11 om aftonen med vanliga katholska ceremonier och utan något buller af den församlade menigheten. Drottningen lät korrt derefter på sin bekostnad uppresa åt honom på detta ställe en grafvård, hvartill inskriften på latin af mig författades. Den 25:te var jag hos Joh. Lehusen, som jag förut nämt varit Konung Gustaf Adolfs Sekreterare. Han berättade mig huru Konungen korrt före Tyska kriget skickat kommissarier till Lübeck, för att vara närvarande vid den freds-underhandling, som der förehades imellan Kejserliga och Danska Ministrarne. De Svenska hade skickat Lehusen förut med bref till Kongressen, hvaruti de begärde att deruti få deltaga; men Lehusen kunde icke få tillfälle att aflemna brefvet, ehuru han anmält sig både offentligen och enskilt. Förtretad öfver tidens utdrägt, beslöt han att direkt resa hem till Konungen, som då var i Nyköping, och blef högst förtörnad öfver en sådan vanheder. Lehusen affärdades strax tillbaka, och tog vid återkomsten med sig en Notarie och tvenne Lübska Borgare, hvilka bevittnade att han velat uträtta sitt ärende. Saken bidrog imellertid mycket att stadga Konungens beslut angående Tyska kriget. Den {{rättelse|19|29}}:de var Ambassadören bjuden till middagen af Riksmarsken De la Gardie. Riks-Drottset Amiralen Joh. De la Gardie, Hofmarskalken Axel Banér, samt Riks-Råden Math.<noinclude> <references/></noinclude> a2l02pmyasmqs6fevejxrd1l4zwv114 104 205424 599831 2025-06-21T07:52:48Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> :»Mins du det ej? Har du förglömt den stunden? :Vår bröllopsstund, hur gick den ur din håg? :Mins du vår flykt på mjölonvuxna grunden, :Mins du, hur dimman öfver träsket låg? :Säg, mins du kyrkan, mins du rosenlunden, :Och mins du svanorna på purpurvåg?) — »Min vackra fogel, åter allt jag minnes; Att jag det glömt, det går mig djupt till sinnes.» :»Mins du det ej? Mins du i dalens gömma :Hur herdehyddan låg vid vågor blå? :Mins du ett h...' 599831 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||317|}}</noinclude><poem> :»Mins du det ej? Har du förglömt den stunden? :Vår bröllopsstund, hur gick den ur din håg? :Mins du vår flykt på mjölonvuxna grunden, :Mins du, hur dimman öfver träsket låg? :Säg, mins du kyrkan, mins du rosenlunden, :Och mins du svanorna på purpurvåg?) — »Min vackra fogel, åter allt jag minnes; Att jag det glömt, det går mig djupt till sinnes.» :»Mins du det ej? Mins du i dalens gömma :Hur herdehyddan låg vid vågor blå? :Mins du ett hot att mig du skulle glömma? :Du sade nej: nu har det händt ändå! :Min vackra fogel, mina toner strömma, :Jag väntat länge, dagarne förgå» — »Min vackra fogel, gläd dig! Utan hvila Till herdens hydda skall jag blixtsnabbt ila.» {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> cw4kcp0i8pxksqrnhx631jpl9sdw8kc 104 205425 599832 2025-06-21T07:53:57Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Skarpt, likt ett sår, berördt af dristigt finger, Nu svider det i kungens hjertegrund, Han upp med ens från sömnlöst läger springer, Han står i sammet och i gull på stund, Med feberbrådska han i klockan ringer Och väcker svennerna ur nattens blund. »Till häst, till häst, mitt rikes goda adel! Låt hornet skalla, härold! Fort i sadel!» Och kungabuden äro hastigt lydda, Se, raskt på nattlig ban i glitterdam, Förr'n många stunder äro åter flydda...' 599832 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||318|}}</noinclude><poem> Skarpt, likt ett sår, berördt af dristigt finger, Nu svider det i kungens hjertegrund, Han upp med ens från sömnlöst läger springer, Han står i sammet och i gull på stund, Med feberbrådska han i klockan ringer Och väcker svennerna ur nattens blund. »Till häst, till häst, mitt rikes goda adel! Låt hornet skalla, härold! Fort i sadel!» Och kungabuden äro hastigt lydda, Se, raskt på nattlig ban i glitterdam, Förr'n många stunder äro åter flydda, Ett furstligt brudgumsfölje spränger fram, Man färden ställa skall till herdens hydda, Främst rider kungen, blid, men allvarsam, Och månen blickar ljust ur molnets hölje På hjelmbuskskog och präktigt ryttarfölje. {{nop}} </poem><noinclude></noinclude> 3m2wbbxujjfn02h2clu7sl8njr6fqpe 104 205426 599833 2025-06-21T07:55:08Z Lokal Profil 714 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<poem> Hvad mer? Till slutet kan man redan ana: Maria drog som drottning till sitt slott, Lorenzo lagrar skar på ryktets bana Och glömde aldrig mer den brud, han fått. Hvad mer, hvad mer? Ni känner sagors vana, De lykta alla: god blef deras lott, I lugn och lycka deras dagar gingo, De lefde länge, många barn de fingo. Men ni, som följt min gång i sagolunder Och granskar sträng hvad sällsamt här ni sport Och klandrar, dömande på goda grunder, Att hexa... 599833 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Lokal Profil" />{{huvud||319|}}</noinclude><poem> Hvad mer? Till slutet kan man redan ana: Maria drog som drottning till sitt slott, Lorenzo lagrar skar på ryktets bana Och glömde aldrig mer den brud, han fått. Hvad mer, hvad mer? Ni känner sagors vana, De lykta alla: god blef deras lott, I lugn och lycka deras dagar gingo, De lefde länge, många barn de fingo. Men ni, som följt min gång i sagolunder Och granskar sträng hvad sällsamt här ni sport Och klandrar, dömande på goda grunder, Att hexans spö här fyllt ett värf så stort, Betänk, att säkert ej så vackra under Det i Fantinas händer skulle gjort! Nej, sagoverldens spö först lycka bringar När dristigt kärleks unga hand det svingar. </poem> {{linje|5em}}<noinclude></noinclude> rl0xvk9bpm4p7cefqz4lelzdi5hr4cf 104 205427 599834 2025-06-21T08:02:46Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår. 599834 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|346|<small>31. FARTYGEN.</small>|}}{{linje}}</noinclude>Skepp stora medel­stora småfartyg lastdragare. Transport; 4 13 30 8 <i>Liflands härmästare:</i> år 1563 — 5 — — <i>polackarne:</i> år 1598 — 1 1 — <i>engelsmännen:</i> år 1573 — — 6 — <i>fransmännen:</i> år 1579 — — 1 — <i>tyska kejsaren:</i> år 1631 — 5 8 1 ej kända: år 1562 — 1. — — „ 1564 — 1. — — „ 1565 — 1. — — „ 1568 — — 1. — „ 1570 — — 5. — „ 1571 — — 1. — „ 1573 — — 1. — „ 1574 — 1. 2. 1. „ 1575 — 1. — — „ 1577 — 2. 5. — „ 1578 — — 1. — „ 1579 — — 1. — „ 1580 — — 1. — „ 1581 — — 6. — Summa 4 31 70 10 {{linje|8em}} Såsom på annat sätt tillkomna fartyg i flottan kunna anses frälsets skepp, allmogens farkoster, städernas fartyg, kompaniskeppen, förbrutna skepp och slutligen äfven några skänkta skepp. Vid början af grefvefejden och kriget med Lybeck år 1534 sökte Gustaf I att föröka antalet af sina fartyg genom att låta frälsets skyldighet till rusttjenst till en del utgå i utgörande af skepp. De förnämsta frälsemän voro riksråden och således var det till dem, som konungen i första rummet vände sig. Han skref sålunda till riksrådet och ståthållaren i Vestergötland Birger Nilsson Grip att, som riksens råd och frälset i Upland utlofvat några “rättsinniga“ skepp och jakter till rikets tjenst samt tillika beslutat att frälset i Vestergötland, så inom som utom rådet, skulle lemna ett skönt skepp och en god jakt, väl utrustade vid Elfsborg eller Lödöse,<noinclude> <references/></noinclude> ke7kqzrvgbnjwef40xisnvl2vgrbmln 104 205428 599835 2025-06-21T08:39:56Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 599835 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TILLKOMST PÅ ANNAT SÄTT.</small>|347}}{{linje}}</noinclude>han skulle tillika med ståthållaren på Elfsborg Severin Kijl sätta detta i verket och laga att ingen, fattig eller rik, droge sig undan att hjelpa dertill.<ref>RR. {{bråk|13|6}} 1534.</ref> En uppfordran i samma syfte hade riksrådet i Finland Erik Fleming redan förut erhållit.<ref>RR. {{bråk|23|4}} 1535.</ref> Men konungen erhöll ej några skepp på detta sätt; de synas ej heller blifvit i vanlig ordning beviljade och konungens magtspråk var ej denna gång tillfyllestgörande. I ett öppet bref till riksens råd och menige adeln, hvilka voro församlade i Arboga i Febr. 1536, framstälde han derför bland annat: “För det andra hafva de gode män af riksens råd, som sist­lidet år hafva varit hos oss, öfvervägt den dråpliga kostnad, som Vi uti denna fejd haft med skeppsflottan, som Vi hafva hållit hela sommaren och vintern utöfver med vid pass sexton eller aderton svåra örlogsskepp; och hafva de fördenskull öfverenskommit, att de, så inom som utom rådet, skulle hålla Oss och kronan till tjenst några sköna skepp med godt skytt, krut, lod och allt annat tillbehör, så att de gode män här i Upland och Östergötland skola hålla ett skönt skepp, de i Vestergötland och Småland ett och de i Finland ett, med en god jakt eller bark till hvardera; detta vele Vi att I nu så förhandla, att I kunnen gifva Oss ett godt svar, när Vi tillstädes komma.“<ref>RR. {{bråk|12|2}} 1536.</ref> Denna framställning blef på herredagen bifallen.<ref>A. v. Stiernman: Riksdagars beslut.</ref> Uplandsfrälsets skepp torde hafva erhållits genast och kanske till och med redan året förut.<ref>se RR. {{bråk|21|6}} 1535.</ref> Med de andra gick det långsammare; af intresse är att se huru ifrig konungen var att erhålla dem. I amiral Måns Somes flotta i Öresund fans ett medel­stort skepp, Nya Holken, som var en dålig seglare och som Some derför blifvit befald att byta bort mot ett annat skepp.<ref>RR. {{bråk|10|11}} 1535.</ref> Detta sålde konungen nu till riksens råd i Vestergötland, med vilkor att de skulle i Elfsborg förbygga, åter utrusta och fullt bemanna detsamma samt hålla det komplett färdigt att vid bud derom återställas till flottan i sundet.<ref>RR. {{bråk|15|3}} o. {{bråk|26|7}} 1536.</ref> Om den till skeppet utlofvade jakten skref konungen den 8 April 1536 till frälset i Vestergötland, att det förundrade honom, det den ännu icke kommit till flottan (ännu voro icke två månader efter arbogamötet förlidna); derför skulle ståthållarne<noinclude> <references/></noinclude> qxaax3swz1pyx7yil4r9owjvy5rudek 104 205429 599840 2025-06-21T09:22:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599840 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|313}}</noinclude>en rundbågig ingång, som är igenmurad. Triumfbågen, hvilken är spetsig, har dynstenar, som prydas med små rundstafvar och en djup hålkäl. Det visar sig tydligen, att triumfbågen, hvilken är dubbelt tjockare än vanligt, har på två olika tider tillkommit. Den vestra hälften är nemligen samtidig med skeppet, men den östra med koret. Dynstenarne äro väl lika höga, men icke alldeles lika ornerade. Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 26.5 och i vester och öster 37.2 och hvars murtjocklek håller 5.7, har lika socklar med men vida högre än skeppets. Två korshvalf med spetsiga uppåtgående kappor bilda korets betäckning. Två pilastrar, af hvilka vardera består af tre stafvar med bukiga baser och likartade men högre kapitäler, framstå på sidomurarna och uppbära en spetsig skiljebåge. Sidostafvarne äro hålkälade, men midtstafven skarpryggig. Skiljebågen har en likadan anordning. Kapitälerne siras med olikartade blommor, och de norra förete jemväl fasettband. Å södra sidomuren finnes en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida tre kolonner mellan murhörn. Ett skaft å hvarje sida saknas. Ytterst stå fyrkantiga pilastrar och innerst breda poster på hög tröskel. Grundstenarne äro rätvinkliga, baserne bukiga utan plinter, kapitälerne hålkälade med yfviga blad. Den vestra pilasterns kapitäl prydes med fyra små liljor, men den östras med ett stort trebladigt blomster. Kransarne äro hålkälade. På posterna hvilar ett spetsigt dörrfält med sex stora och sju små flikar, hvaröfver två halfva och sju hela rundbågar med knoppar utbreda sig. De stora flikarne motsvaras af bå-<noinclude> <references/></noinclude> t7072eim8gb4pf8kspn8p9p261tago4 104 205430 599841 2025-06-21T09:25:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599841 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|314}}</noinclude>garna och de små af knopparna. Bågarne omgifvas af fasettband. Således prydes dörrfältet med sex cirkelformer. De bågar, hvilka utgöra betäckningen, ha samma anordning som kolonnerne murhörnen och pilastrarne, och de äro högspetsiga. Pilastrarne, som framskjuta 1.7, uppbära ett röste med hålkälade vattenlister. Öfverst står en fembladig knopp. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången ses ett spetsbågigt fönster, hvari en midtpost uppbär två trebladiga spetsbågar och deremellan en fyrbladig ros med lemmingar af glasmålningar. Å altarväggen finnes ett spetsbågigt fönster, hvilket innehåller en gröfre midtpost emellan två vida smärtare sidoposter. På den förre hvila två rundbågar och på de sednare fyra trebladiga spetsbågar. Till rundbågarna sluta sig spetsbågarne, så att tresidiga öppningar bildas i midten. Mellan rundbågarna höjer sig en oval, som uppskjuter till betäckningens spets. Fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. I södra sidomuren närmare östra ändan märkes en stor rakspetsig sittnich och nära midten af altarväggen ett fyrkantigt väggskåp. I norra sidomuren midt emot sittnichen fanns för fem år sedan ett högspetsigt väggskåp, efter hvars förstörande öppningen blifvit vårdslöst igenmurad. Väggskåpet hade följande anordning. Omfattningen, som bestod af trä, utgjordes af botten- och sidostycken samt deröfver ett högt röste emellan två fialer. Till omfattningen hörde flygeldörrar med jernbeslag. Bottenstyckets kant pryddes med nedhängande men röstets med uppstående bladverk. Hvardera af fialerna hade en korsblomma och röstets spets en sådan. Dörrarne<noinclude> <references/></noinclude> 6ngyy4l25mjy123izx1k07311qsur8o 104 205431 599843 2025-06-21T09:28:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599843 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|315}}</noinclude>voro enkla och beslagen arbetade i rosverk. Allt röjde den sednare medeltidens konstutöfning. Hvartill förstöringen af ett dylikt konststycke skulle tjena, är ganska svårt att inse. Oss förekommer ett dylikt beteende såsom bevis på en oförlåtlig okunnighet om våra förfäders kyrkliga byggnadsväsende. Nära midten af norra sidomuren finnes en rätvinklig ingång, som har poster och tröskel samt en tudorbåge och derå en trebladig prydnad med två runda knoppar. Denne ingång, hvilken till det inre är snedsmygig och lågrakspetsig, leder till sakristian, som invändigt sträcker sig i söder och norr 12.4 och i vester och öster 11.1 och har likadana socklar som skeppet och koret. Sakristian, hvars betäckning består af ett spetsigt korshvalf med föga uppåtgående kappor, upplyses af ett litet fönster åt öster, hvilket till det yitre är snedsmygigt och rundbågigt, men till det inre snedsmygigt och lågrakspetsigt. Ett nyare fönster är uppbrutet åt norr. Tornet, hvars socklar äro skråkantiga och ovanligt höga, inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt håller i söder och norr 26.7 och i motsatt riktning 22.5 samt i murtjocklek 7.2, har ett korshvalf, hvilket är lika högt som skeppets. Tornbågen är lika bred som afdelningen och har spetsig betäckning med hålkälade dynstenar. Å den södra liksom å den norra sidomuren något åt öster finnes en ingang. Södra portalen, som är ganska ansenlig, har emellan stora murhörn haft en kolonn å hvarje sida. Baserne och skaften saknas. Kapitälerne, hvilka qvarsitta, äro bukiga och löfprydda. Kransarne prydas med små rundstafvar och derpå hål-<noinclude> <references/></noinclude> d63tu6kdr227myhrq4umgmfh9k9jdp6 104 205432 599846 2025-06-21T09:31:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599846 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|316}}</noinclude>kälar. Breda poster på hög tröskel uppbära ett rakt dörrfält, som siras med en stor inristad lilja. Alla bågarne äro halfcirkelformiga och skarpkantiga. Å hvarje sida af norra portalen står en kolonn emellan yttre murhörn och inre poster. Murhörnen hvila på tornets socklar. Kolonnerne ha fyrkantiga grundstenar, attiska baser med skyddsblad och veckprydda kapitäler utan kransar. Posterne, hvilka äro mycket breda, stå på hög tröskel. Kolonnerne murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. Begge ingångarne äro till det inre snedsmygiga och lågrakspetsiga. Vestra sidomuren framter ett enkelt fönster, som har ut- och invändigt sneda smygar och lågspetsig betäckning. I sydvestra hörnet af första afdelningen ses en rundbågig ingång till en trappa, hvilken igenom den vestra sidomuren uppgår till ett galleri vid den norra. Ett motsvarande galleri finnes vid den södra sidomuren. Af dessa gallerier, som höja sig några steg öfver första afdelningens takhvalf, har det norra genom bortbrytningar förlorat både kolonner och bågar, men det södra har sina i behåll. Södra galleriet har tre öppningar, hvilka åtskiljas af tvá fyrkantiga pelare med motsvarande pilastrar. I hvarje öppning står en midtkolonn med bägarlik och uppnedvänd bas samt med likadant kapitäl och hålkälad krans, och derpå hvila två små lågspetsiga bågar. Öppningarnas yttre betäckningar utgöras af stora lågspetsiga och deras inre af lika stora rakspetsiga bågar. Invändigt qvarsitta illa tillyxade skålbräder. Å midten af norra liksom å södra sidomuren nedför en raksluten genomgång med några få trappsteg fran motsvarande galleri till andra afdelningen. En rund ljusöppning på midten af vestra<noinclude> <references/></noinclude> cqwjm1toq3kl9ua25um7xq1qnvntzaa 104 205433 599848 2025-06-21T09:35:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599848 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|317}}</noinclude>sidomuren har en skön fyrbladig ros med knoppar. Denna ros, hvilken håller 3.2 i tvärmått, är arbetad af en enda häll. Midt emot samma ros å östra sidomuren finnes en stor och högspetsig hjelpbåge. Tredje afdelningens hvarje sida framter två gluggar, som haft midtkolonner och derpå små spetsbågar. Alla kolonnerne saknas, men bågarne äro i behåll. Härifrån måste dock gluggarne å södra sidan undantagas, ty de äro helt och hållet vanställda genom bortbrytningar. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Hvarje sida nära under gluggarna har en skråkantig indragning. Tornet uppbär en låg spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant. Enligt en förteckning från medeltiden är Eskelhems kyrka byggd 1196<ref>Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.</ref>. Denna uppgift synes oss vara sannolik i afseende på skeppet och tornet, men icke i fråga om koret och sakristian; ty de förra äro utförda i äldre öfvergångsstil, men de sednare i spetsbågsstil. Att tornet tillkommit såsom försvarsverk, är uppenbart. I södra galleriet qvarligger en stor myckenhet grof klappersten, som ofelbart varit ärnad till att nedkastas pa stormlöpande fiender. Det kan ingalunda antagas, att denne klappersten, hvilken är synnerligen passande för stenkastning, blifvit med urval sammansökt på stränderna och af ett infall hopad i galleriet, hvarest den omöjligen kunnat begagnas för något annat ändamål än det nyssberörda. På ett muradt altarbord ligger en skifva af slipad kalksten. Ur midten af bordets södra ända framskjuter<noinclude> <references/></noinclude> sp1sio9aobpshgi9h0z2dyhsbw2cun3 104 205434 599851 2025-06-21T09:38:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599851 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|318}}</noinclude>en rund uttömningssten, som utvändigt siras med sju upphöjda blad. Skifvan prydes i kanterna med en karnis och derunder en fasettstaf. Altartaflan, hvilken är ett dåligt arbete i rococomaner från Carl XII:s tid, består af sandsten och föreställer nattvarden. I kyrkan står en dopfunt af sandsten. Grundstenen är fyrkantig och foten rund. Skålen, som är åttkantig, innehåller en gammal kopparkittel. Foten prydes med två mennisko- ett vädurs- och ett hundhufvud. Bottnen är skråkantig och slät. Sidorna äro raka. Hvarje sida har ett rundbågigt fält. Svicklorna framte vanliga stafvar och blad. I fälten ses dessa föreställningar. 1. Marias bebådelse. 2. En engel står jemte en qvinna. 3. Marias barnsäng. 4. Christus på korset och derjemte Maria och Johannes. 5. Tvenne helgon. 6. Ett rofdjur håller ett annat i gapet. 7. En man trampar pa en drake. 8. Ett fält döljes af muren. Dopfuntens hela höjd med grundstenen utgör 3.5 och skålens yttre tvärmått 2.4. Skeppet, hvarå några remnor yppat sig, har i sednare tid fått ett ganska groft murstöd på midten af hvarje sidomur. Dessa murstöd äro nu borttagna. Skeppet har nyligen fått två och koret tre ankarstänger, som synas under takhvalfven. Triumfbågen och koret förete jemväl svåra remnor, ehuru beggederas murtjocklek är ganska ansenlig. Kyrkan har för kort tid sedan blifvit utvändigt öfverkalkad. Sjelfva portalerne ha likaledes blifvit skonslöst öfverstrukna. Kyrkans stengolf, hvilket innehållit många grafstenar, har nyligen blifvit utbytt mot ett trägolf. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8dmrlctjx0vz1868t7ygn6jb3srkhfv 104 205435 599852 2025-06-21T09:39:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599852 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''4. Brytning med det förflutna. “Nya Dikter.“'''}}}} Länge hade Snoilsky vantrivts med sitt ämbete och varit olycklig i sitt äktenskap. Så småningom blev det honom klart, att han icke kunde fortsätta detta liv. Han måste helt enkelt bryta med det förflutna. I början av juni 1879 lämnade han Stockholm för att begiva sig söderut. Från sin befattning i utrikesdepartementet tog han avsked, hans första äktenskap upplöstes, och några månader därefter sammanvigdes han i Marseille med änkegrevinnan Ebba Piper, född Ruuth. I vissa kretsar bedömdes detta steg mycket hårt, men säkert är, att Snoilskys handlingssätt ingalunda bestämdes av någon nyck. Hårda strider hade han haft att genomkämpa. Härom vittnar han själv i ett brev till sin förtrogne vän G. E. Klemming, skrivet från Sydfrankrike några månader efter avresan från Stockholm, ur vilket jag vill anföra några rader: »Jag stod ej längre ut med att leva ett liv av halvhet och lögn — ett fegt, eländigt liv, tusen gånger värre än döden, och jag hade redan förlidet år beslutat, att det skulle bli slut därpå på ett eller annat sätt. Svaghet och vacklande har<noinclude> <references/></noinclude> rkzumjwii45wap0qghv2h4pmv3e745u 104 205436 599853 2025-06-21T09:41:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 599853 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align=center>Tofta</h2> Vidpass ½ mil i nordvest ifrån Eskelhem ligger dess annex Tofta å en lågländ slätt med angränsande barrskog. Sistberörde helgedom består af ett skepp och ett kor samt ett torn i vester, som alla äro nära fyrkantiga och uppförda af huggen och tuktad kalksten. Skeppets och korets omgifningsmurar och ännu mer tornets äro temligen mycket inåtdragna. Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 33.2 samt i vester och öster 359.4, har socklar, som bestå af en stor skråkant med en rundstaf derpå. I skeppet står en midtkolonn, hvilken tillika med knopplika kragstenar å sido- och gafvelmurarna uppbär fyra tvåsprångiga skiljebågar och deremellan fyra korshvalf. Midtkolonnen har en hög grundsten och derpå en liten lindrigt hålkälad sockel samt attisk bas med skyddsblad. Skaftet, som bildas af tretton hela rundstycken, håller 6.0 i omkrets. Dithörande kapitäl är tärningformigt och bladprydt med hålkälad krans. Skiljebågarne äro lågspetsiga, och kapporna äro äfven lågspetsiga samt raka och föga uppåtgående. Skeppet har å södra liksom å norra sidomuren nära vestra ändan en ingång. I södra portalen, hvilken är slipad, ses på hvarje sida tre kolonner mellan murhörn, och ytterst framspringer en pilaster 1.0. Af kolonnerna saknas ett skaft å vestra och två å östra sidan. Innerst stå poster på hög tröskel. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne hålkälade. De vestra kapitälerne<noinclude> <references/></noinclude> bbltr54xoxx9av1puxuof5t7fqlaglt 104 205437 599854 2025-06-21T09:42:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599854 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />46</noinclude>jag haft nog av i mina dar — nu hungrade och törstade jag efter att upprätta mig själv i mitt eget omdöme på det sätt jag förstår saken. Jag visste, att en stor kris förr eller senare skulle komma i mitt liv — jag visste även, att jag skulle socialiter talat duka under därför, då jag fuller insåg, hur svaga motståndsmedel jag skulle hämta av mina respektive egenskaper som kongl. svensk byråkrat och äkta man. Det var från början en absurditet av mig att tänka, det jag i längden skulle kunna leva ett vanans liv i vårt förstelnade, fördomsfulla samhälle; jag kände med varje dag, hur den lossnade på alla håll och kanter, den mask av köld och materialitet, varmed jag så omsorgsfullt fernissat över mina verkliga drag. Stormen kom, och masken skingrades i atomer. Men tro mig, det kostade på.» Oron och slitningarna, som sammanhängde med brytningen, hämmade till att börja med hans skaparkraft. Känslan av vemod däröver framträder i den första dikt han nu skrev på utländsk botten {{sp|Då fågeln sluppit ut...}}, som jag här vill anföra: {{Dikt|start=open|end=stanza|Då fågeln sluppit ut ur buren, där vårens högtid blev förspilld, han flyger skygg, som i azuren han endast såge Skyttens bild. De muntra drillarna från höjden till tävlan mana ej som förr, ty ungdomsmodet, ungdomsfröjden de jordades bak gallrad dörr.}}<noinclude> <references/></noinclude> h2mw73nxsmovdoeruw42luwnp2gvnir 0 205438 599855 2025-06-21T09:42:58Z Thuresson 20 Ny 599855 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu" from=1072 to=1078 header=1 kommentar="{{wikipedialänk|Tofta kyrka, Gotland|Tofta kyrka}}"/> <references/> </div> [[Kategori:Gotlands konsthistoria]] nzodf6civcwn100k34gpmbegutc4y6p 104 205439 599856 2025-06-21T09:48:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599856 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|47}}</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|I djupa skogen, känd av ingen, han finner frihet men ej fred: Vad hjälper, bojan föll av vingen, då sången ej fick följa med!}} Men snart, då skaldens själ helt kommit i jämvikt, visade det sig, att brytningen med det förflutna var honom till gagn och inledde en ny vårtid i hans diktning. Härtill bidrog i väsentlig mån, att han nu vid sin sida fått en älskande kvinna, som fullt förstod honom, som insåg, att hans livskall var skaldens, och uppmuntrade honom till fortsatt skapande. Mångfaldiga ställen i hans brev till vännerna vittna härom, såsom då han på tal om poesien skriver till Klemming: »Jag har givit efter för önskningar, framställda av en, som jag icke kan neka någonting, och beslutit mig för att se, vad man med den predisposition, som ju förefanns, samt arbete och energi kan bringa för gott fram av den saken.» Och några rader längre ned fortsätter han: »Vore jag tio år yngre, eller hade jag åtminstone så pass hälsa som behövdes, vet jag, att hon skulle kunna göra något stort av mig.» I samma brev meddelar han, att han under följande år beräknar vara färdig med en ny diktsamling. Nu saknar han ej längre inspiration. »Jag känner», säger han, »att idéer komma i procession, så att jag bara behöver välja.» Efter bröllopet, som ägde rum i Marseille den 5 februari 1880, styrde Snoilsky och hans maka kosan till Afrika, där de stannade några månader<noinclude> <references/></noinclude> l1jj8l3jqw9svo66jtzm8162ia67ifx 104 205440 599857 2025-06-21T09:59:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599857 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />48</noinclude>och besökte flera av de intressantaste orterna, såsom Alger och den sköna oasen Biskra. Åtskilliga dikter blevo det vittra resultatet av denna resa. De ingå såsom en särskild avdelning i den samling {{sp|Nya dikter}}, som han nu hade under arbete. Bland dessa må nämnas {{sp|Alger}}, {{sp|Österländskan}} och {{sp|I biblioteket}}, i vars slutstrofer, som jag här vill anföra, skalden bringar sin följeslagarinna en varm hyllning och antyder hennes betydelse för hans diktning: {{Dikt|Älskade, om jag ej räddes att din kloka tanke störa, ville jag en sakta fråga rikta till ditt fina öra. Så som du kan ingen konstnär i det händiga Cremona höra, om de gamla strängar ännu sig åt välljud låna.}} Efter ett besök i Tunis gick färden till Italien, närmast till Sicilien och det kära Sorrento. Vistelsen i södern gav upphov även till ett knippe välskrivna reseskildringar av Snoilskys maka. Ursprungligen voro dessa ej avsedda för offentligheten utan helt enkelt dagboksblad, där författarinnan upptecknat minnen och intryck, i tanke, att maken bland dem kunde utvälja några motiv, som kunde lämpa sig för poetisk behandling. Snoilsky blev emellertid så förtjust i denna dagbok, att han påyrkade dess utgivande såsom särskild bok. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mr3losrxc84z5gx8jhhxcuzkosfgowz 104 205441 599858 2025-06-21T11:12:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 599858 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|49}}</noinclude>Sommaren 1880 tillbragtes i Pyrenéerna, och på hösten samma år redde de båda makarna sitt hem i Florens. Det var en lycklig tid, som de fingo tillbringa i detta idylliska hem, där också sonen Carl föddes en novemberdag 1880. Breven till vännerna ge också uttryck åt skaldens känslor. En månad därefter skriver han till sin förläggare och vän Seligmann: »Jag har lyckats finna det mest idylliska hem fuori la porta<ref>Utanför stadsporten.</ref>, ännu inbäddat i grönska; glädjen och lugnet äro dess dagliga gäster, sedan min hustru nu är lyckligen återställd efter den lille gossens födelse. Även sångmön, som under dessa sista oroliga veckor hållit sig på avstånd, kommer ej sällan på besök och stannar vid mitt arbetsbord långa stunderna.» I en dikt till Louis Wrede ger han följande poetiska teckning av det kära hemmet: {{Dikt|Det var i blomsterstaden en kväll du ringde på vid lilla gallerporten, som öppnas blott för få. Det vita trädgårdshuset kan du ej än det se? Där glöder azalea, där doftar rose de thé. En strålklädd fée på trappan. i dörrens mörka ram, hon stod i månens strimma mitt hjärtas egen dam.}}<noinclude> <references/> {{m|4{{em|1}}''Carl Snoilsky''}}</noinclude> cxs5j00qfcfp2a4lgx586hhmzac1xjc 599859 599858 2025-06-21T11:21:42Z PWidergren 11678 599859 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|49}}</noinclude>Sommaren 1880 tillbragtes i Pyrenéerna, och på hösten samma år redde de båda makarna sitt hem i Florens. Det var en lycklig tid, som de fingo tillbringa i detta idylliska hem, där också sonen Carl föddes en novemberdag 1880. Breven till vännerna ge också uttryck åt skaldens känslor. En månad därefter skriver han till sin förläggare och vän Seligmann: »Jag har lyckats finna det mest idylliska hem fuori la porta<ref>Utanför stadsporten.</ref>, ännu inbäddat i grönska; glädjen och lugnet äro dess dagliga gäster, sedan min hustru nu är lyckligen återställd efter den lille gossens födelse. Även sångmön, som under dessa sista oroliga veckor hållit sig på avstånd, kommer ej sällan på besök och stannar vid mitt arbetsbord långa stunderna.» I en dikt till Louis Wrede ger han följande poetiska teckning av det kära hemmet: {{Dikt|start=open|end=stanza|Det var i blomsterstaden en kväll du ringde på vid lilla gallerporten, som öppnas blott för få. Det vita trädgårdshuset kan du ej än det se? Där glöder azalea, där doftar rose de thé. En strålklädd fée på trappan. i dörrens mörka ram, hon stod i månens strimma mitt hjärtas egen dam.}}<noinclude> <references/> {{m|4{{em|1}}''Carl Snoilsky''}}</noinclude> 81ioizdtu93l6k7cxgc265c32kxw1tw