Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.46.0-wmf.21 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 0 259 646168 618757 2026-03-27T16:54:49Z ~2026-19005-80 18876 Tillägg. 646168 wikitext text/x-wiki {{Titel|Gud, som haver barnen kär|Johan Bernhard Gauffin|kommentar=Bönen i tryckt publicering första gången 1780 till den svenske prinsen, sedermera Gustav IV Adolfs, andra födelsedag i ''"Barnabok, hans Kongl. höghet kronprinsen i underdånighet tilägnad af samfundet Pro fide et christianismo"''. Utan någon författare angiven publicerades en bearbetning i [[Sabbatstoner, sånger för söndagsskolan, 1888]] som sång nr 19 med titeln ''De små barnens sång.'' och ordet 'kär' utbytt mot 'kära'. Bönen har psalmnummer 277 i [[Svensk söndagsskolsångbok 1908]] under rubriken ''Morgon och afton'' och är där publicerad med omarbetad första vers och tre tilldiktade verser av Gauffin och Boberg. {{wikipedialänk}} }} <poem> '''Ursprungsversen''' Gud, som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår. </poem> <poem> '''En variant av slutraden lyder:''' ''...'' ''den Gud älskar, lyckan får.'' '''En annan:''' ''Gud förbliver, Fader vår. '' </poem> Icke att förglömma; Amen. ==Versionen i [[Sabbatstoner, sånger för söndagsskolan, 1888]]== <poem> '''1.''' Gud, som hafver barnen kära, Se till mig som liten är! Värdes mig i famnen bära, Ty jag är så ensam här. '''2.''' Gode Jesus, mig bevara Från allt ondt, som hotar mig, Låt mig alla dagar vara Som ett litet barn hos dig! '''3.''' Tack, att du så högt mig älskar, Lär ock mig att älska dig! Ifrån ondo du mig frälsar, Leder mig på lifvets stig. '''4.''' Gud, välsigna mina vänner, Synnerligen far och mor! — Du ju väl dem alla känner — Kära syster, lille bror! '''5.''' Göm oss alla i ditt sköte, Tryck oss till ditt hulda bröst! När du kommer oss till möte, Gläd oss med din ljuva röst! </poem> ==Versionen i [[Svensk söndagsskolsångbok 1908]]== <poem> '''1.''' Gud, som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står mitt väl i dina händer. '''2.''' Lyckan kommer, lyckan går, Vem är den som lyckan får? Jo, det barn, som gärna lyder Och Gud Faders lära pryder. '''3.''' Vad jag, bristfull, arm och svag, Mot dig syndat denna dag, Herre, mig förlåt och rena, Ty du är min hjälp allena! '''4.''' Under nattens stilla tid Låt mig vila ut i frid! Sänd din ängel till vår hydda Att oss från allt ont beskydda! </poem> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Böner]] [[Kategori:Okänd författare]] [[Kategori:Johan Bernhard Gauffin]] [[Kategori:Carl Boberg]] 1llsle07qx6z31vhbi24dgupthvky29 104 174856 646182 536267 2026-03-27T19:32:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||ALEXANDER OCH FRU VON KRUDENER.|283}}</noinclude>Europa greps af en allmän entusiasm för Hellas, såsom Nicander uttryckte det, <poem>“af evig kärlek till det sköna land, där konstens gud de första kransar band, där Aristides lefde, Plato tänkte, Sophokles sjöng och Cimon lagrar skänkte.”</poem> Allestädes bildades föreningar för att understödja den grekiska saken; den gamle J. H. Voss, som till tyskan öfversatt Homeros’ sånger, gaf med rörande beredvillighet af sin fattigdom 1,000 gulden, “såsom ett litet bidrag till afplanande af den stora skulden för den från Hellas erhållna bildningen”; den konstälskande konung Ludvig I af Bayern antog sig varmt grekernas intresse och tillsköt ansenliga summor; Genève, hvarifrån den rike bankiren Eynard utvecklade en i sanning storartad verksamhet och för Greklands frihetsstrid offrade halfva sin förmögenhet, blef philhellenismens medelpunkt; och 1826 hade västerlandet samlat den för denna tid förvånande summa af 2½ millioner. I Tyskland firade W. Müllers Greklandssånger i högstämda toner det förtryckta folkets uppvaknande, och följande lord Byrons exempel strömmade skaror af philhellener till de grekiska fanorna såsom frivilliga kämpar för den frihet, som i deras hemland var förklarad i akt och bann. Reschid Pascha hade fullkomligt rätt, då han fäste sultanens uppmärksamhet på, att man icke längre stridde mot grekerna, utan att man förde krig mot Europa. Så mycket mera nedslående verkade det under sådana omständigheter, att hänsyn till mänsklighet och kristlig broderskärlek, då det gällde grekerna, icke hade något att säga i stormakternas råd. I synnerhet i Wien voro betraktelser af helt annat slag, af en på en gång hjärtlös och kortsynt politik, afgörande. Icke besvärad af ett spår till medlidande med grekerna — “fyra- till femhundratusen människors lif där borta hade ingenting att betyda” — och utan hvarje begrepp om de inre krafter, som drifva fram folken på deras utvecklingsbanor, såg Metternich i grekernas uppror endast faran, att det kunde gifva Ryssland anledning till inblandning och förläna det sedan gammalt ännu icke uppgjorda mellanhafvandet mellan denna makt och Turkiet en akut karaktär. Metternich behärskades härvid helt och hållet af fruktan för en tillväxt af Rysslands makt på Turkiets bekostnad, och näst halfmånen hade den grekiska frihetens sak för den skull icke heller en mera förbittrad motståndare än den österrikiska statskansleren. Efter Ibrahims landstigning på Morea kände han och hela den österrikiska diplomatien med honom en cynisk glädje vid tanken på grekernas stundande undergång. “I jämförelse med de liberale,” skämtade han, “äro de egyptiske morerna så goda som barn”, och Österrikes sändebud i Petersburg Lebzeltern lät till och med hänföra sig till det groteska påståendet att “Europa aldrig haft att tacka det gamla Grekland för ens fjärdedelen af den höga civilisation och de välgärningar, som det hämtat från afkomlingarne af Muhammed, denne store man och beundransvärde lagstiftare!” {{c|{{större|{{*}}|150}}}} <span style="visibility:hidden">{{Ankare|283}}</span> Det stod emellertid skrifvet i stjärnorna, att Metternich skulle se alla sina förhoppningar på Greklands underkufvande grusade. Den ryske zaren,<noinclude> <references/></noinclude> b2urpnsivug7rht5khcx016vfwo662p 104 174857 646183 536268 2026-03-27T19:37:06Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|284|1815—1830.}}</noinclude>som i Laibach och Verona varit hans villiga följesven, då det gällde att arm i arm med Österrike uppträda såsom “legitimitetens” beskyddare i Spanien och Italien, hade helt andra intressen att tillvarataga i östern och började, då han icke fann något tillmötesgående hos Österrike, just för dessa intressens skull närma sig England, där Canning vid denna tid förde regeringen. Denne hade till och med öppnat förhandlingar med grekerna, som anropat England om skydd, då plötsligen underrättelsen kom, att zar Alexander I aflidit den 1 december 1825 i Taganrog. De händelser, hvilka fördystrade början af Alexanders regering, hade under inflytande af ett smärtsamt och tragiskt minne hos honom väckt en religiös, med sorg och ångest blandad känsla, som aldrig upphörde att plåga hans lättvindiga, subtila och ombytliga ande. Åt denna känsla hade Moskaus brand, Rysslands befrielse och de triumfer, zaren därefter firade, gifvit en ny och ökad styrka på samma gång som en ny riktning, hvilken emellertid icke tillfredsställdes af den ortodoxa ryska lärans ceremoni- och formelkram, som lämnade den inre människan oberörd. Många ryska andar befunno sig för öfrigt, liksom zaren, i ett tillstånd af tröstlöshet och sökte genombryta nationalreligionens trånga skrankor för att utanför dem finna värme och lif. På detta sätt återfördes många till raskolnikernas gamla kätterska läror, som numer icke förföljdes af regeringen, andra lockades af frimureriets mysterier, andra åter sökte sin moraliska pånyttfödelse i katolicismen, och jesuiterna, som visserligen 1815 utvisades från Petersburg, men tolererades till 1820, gjorde många proselyter. Ännu flera vände sig emellertid till protestantismen och funno i den förut i Ryssland, föga lästa bibeln en ny och lysande uppenbarelse; öfver allt i zarens rike, till och med bland kosackerna, uppstodo bibelsällskap, och man kan från denna tid datera den andliga rörelse, som i våra dagar nått sin spets hos Tolstoi och i tolstoismen. Zaren själf hänfördes af rörelsen, kände sig vid bibelns läsning “liksom träffad af ett tveeggadt svärd” och fann tusen tillämpningar på sitt eget lif och öde. Den fromme amiral Schischkov sammanställde af idel bibelställen en hel berättelse om krigshändelserna, vid hvars genomläsande zaren “grät med andäktigt hjärta,” och vid den audiens, han gaf en deputation af kväkare, såg man honom bedja och gråta tillsammans med dem och kyssa deras äldstes, Allens, händer. Vid denna tid frodades ett helt släkte ränkfulla kvinnor, som under en exalterad religiös känslas täckmantel ifrigt eftersträfvade inflytande och djärft trängde sig fram till dagens mäktige, alldenstund de föregåfvo sig tala i Guds namn, och med bibeln i hand bildade de, drifna af ett gemensamt hat till Napoleon, efter den stora armens förstöring liksom ett slags “frälsningsarmé.” Den mest beryktade af dem alla var Julia von Vietinghoff, baron von Krüdeners frånskilda hustru. Från sin ungdom fången i stora världens flärd, hade fru von Krüdener endast lefvat för baler och sällskapsspektakel. Ständigt i behof af andliga och sinnliga eggelser, hade hon i sin äflan efter dessa också tidigt satt sig öfver anständighetens fordringar och moralens tvifvel. Då hon icke längre fängslade genom ungdomliga behag, hade hennes behagsjuka slagit sig på mera tillgjorda konster, på fantastiska dräkter, schaldansar, skriftställarerykte. Då hennes roman Valerie 1804 utkom, hade emellertid icke ens reklamens plumpaste konst-<noinclude> <references/></noinclude> 8d9twmede2a0ohiyae223qdftj0ij05 104 174858 646184 536269 2026-03-27T19:39:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||ALEXANDER OCH FRU VON KRÜDENER.|285}}</noinclude>stycken, med hvilka författarinnan sökte förfalska det allmänna omdömet och göra sin hjältinna modern, lyckats förvärfva densamma bifall. Otillfredsställd af den ringa framgång, hon sålunda skördat på detta område, hade hon öfvergått till det andliga, vid fyllda fyrtioett års ålder i sin fädernestad Riga upplefvat sin “Damascusdag” och lärt att på nytt elektrisera sin inbillningskraft på ett fält, där man kan glänsa äfven med andens fattigdom och med ödmjukhet tillfredsställa till och med fåfängan. I sitt fromma omvändelse- och välgörenhetsnit närmade hon sig först i Königsberg drottning Luise, sedermera i Karlsruhe kejsarinnan Elisabeth. Allt ifrån 1812 hade hon siat om mörkrets ängels, d. v. s. Napoleons, fall och inträdandet af en fridens och den allmänna lycksalighetens æra under ljusets ängel, d. v. s. den ryske zaren. Bref från henne spelades därpå i händerna på Alexander, som girigt läste dem och tillät profetissan att korrespondera med honom. Efter Napoleons första fall förutsade hon hans återkomst från Elba och nya blodsutgjutelser, som skulle följas af allmän fred. Som dessa förutsägelser verkligen till en del bekräftades, erhöll hon i Heilbronn 1815 tillträde till zaren, som hon gaf anvisningar till bön och betraktelser. Då zaren förkunnat den heliga alliansen, i hvars tillkomst hon tillskref sig en icke ringa andel, lyckönskade hon honom till att ha varit “stor nog för att offentligen i spetsen för sin armé bekänna den frälsare, som välsignat honom, och Gud, som gifvit honom till efterdöme åt världen”. Slutligen började Alexanders omgifning bli orolig öfver sierskans inflytande, och Alexander själf, som fruktade synas löjlig, upphörde att besöka henne; han tog därpå icke heller mot hennes bref, och slutligen förbjöd han henne att predika i hans stater och förvisade henne från Petersburg; kort sagdt, han behandlade henne, såsom han alltid behandlade de personer, hvilka han förut mest omfattat med sin ynnest. Med året 1815 hade zarens bana nått sin höjdpunkt; han framstod då icke allenast såsom segrarens besegrare, utan äfven såsom den allmänna befriaren. De tecken till frisinne, hvilka han dittills visat, skulle emellertid snart försvinna för att lämna rum åt en afgjordt reaktionär stämning, under hvilken zaren beklagade sig öfver den otacksamhet, som visades honom från alla håll. Själen i den reaktion, åt hvilken zaren hängaf sig under sina sista regeringsår, var en man, som allmänt betecknades såsom hans onda genius, hans gunstling generalen, grefve Alexis Araktschejev, en uppkomling af låg börd, smidig och inställsam mot sin herre, som han fullkomligt behärskade, men allmänt hatad för sin grymhet och sin ovanliga förmåga att plåga sina underhafvande. Lika brutalt som Araktschejev behandlade soldaterna, lika grym var han mot sina lifegna, till hvilkas bestraffning han använde en särskild käpp, som uppmjukades i saltlake, innan den begagnades. Till olycka för hans bönder hade den elake mannen till älskarinna tagit sin kusks hustru, en ändå grymmare varelse än han själf, hvilken, sedan hon blifvit härskarinna på hans gods, slösade med prygel och tortyr och i stallet lät piska sin egen man. I synnerhet rasade hon mot de kvinnliga lifegna med raffinerad hårdhet, till dess att slutligen brodern till en ficka, som hon misshandlat, hämnades sin syster och med en knif nedstack favoriten. Araktschejev var utom sig af sorg, och zaren ägnade honom det djupaste deltagande i hans smärta, sände arkimandriten Photius till att gifva<noinclude> <references/></noinclude> d07rr55hxho1c8x5cw7hvh6lbh7sf8g 104 174859 646185 536270 2026-03-27T19:43:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|286|1815—1830.}}</noinclude>honom “religionens tröst” och besvor honom om att “spara sig åt fosterlandet”. Den milde Alexander tillät sin gunstling att, tvärt emot lagens bud, enligt hvilket det tillkom senaten att döma i dylika fall, själf skipa rättvisa icke allenast på mördaren, som erhöll 175 knut och dog på stället, utan äfven på hans syster, som redan pinats af Araktschejevs mördade älskarinna. Hon erhöll 125 knut och dog likaledes under exekutionen. Dessutom straffades 22 bönder eller bondhustrur, hvilkas enda brott bestod i att de icke skyndat till hans älskarinnas hjälp. Ett dylikt barbari kunde zar Alexander I, som det mot seklets slut blivit på modet att höja till skyarna för hans ädelmod, med god smak tillåta, men hans efterträdare afsatte Araktschejev från alla hans värdigheter och förvisade honom till hans gods, där han sysselsatte sig med andaktsöfningar och 1834 dog “med blicken fäst på en bild af Alexander I, som han hoppades återse i himlen”. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|286}}</span> Zar Alexander, hvars dubbelhet och karaktärslöshet Napoleon så väl genomskådade, då han kallade honom “nordens Talma” och en “byzantinsk grek”, men som af sin tids smickrare kallades “en lycklig tillfällighet i sin familj”, hade i själfva verket, då han dog, mer skadat sina undersåtar än den mest utpräglade despot, ty under vissa perioder af sitt lif hade han icke upphört att hos dem väcka och uppmuntra frihetsdrömmar för att sedan straffa dem för dessa under reaktionsperioden; men detta oaktadt kunde han ännu under sitt sista lefnadsår bedraga sig själf och bedyra sitt frisinne. “Man må om mig säga hvad man vill,” förklarade han nämligen, “men jag har ändå lefvat som republikan och såsom sådan skall jag dö.” Som Alexander I icke efterlämnade några barn, skulle kronan egentligen öfvergå på hans broder Constantin, hvilken såsom vicekonung i Polen residerade i Varschau. Men denne hade, dels i känslan af sin oförmåga att lösa en rysk härskares svåra uppgift, dels också af kärlek till den polska grefvinnan Grudzinska, afstått från sin rätt till tronen, och Alexander hade därpå bestämt sin näst äldste broder Nicolai till sin efterträdare. Detta hade emellertid skett i allra största hemlighet, och Nicolai hade till och med hållits i okunnighet härom, hvarför han också vid Alexanders frånfälle hyllade sin broder och svor honom trohet. Först sedan Constantin på nytt förklarat sin bestämda afsikt vara att vidhålla sin afsägelse mottog Nicolai kronan och gjorde slut på ett tillstånd af ovisshet, som hotade bli farligt för den inre freden i Ryssland. Redan händelserna 1812—15 hade icke förgått utan att lämna spår efter sig i den ryska nationen; ändå större inflytande erhöll emellertid den omständigheten, att så många ryska officerare sedermera kommo i beröring med den västerländska civilisationen och blefvo bekanta med de moderna föreställningar, som voro en frukt af den stora franska revolutionen. Vid sin återkomst till Ryssland återfunno de därstädes, sedan de i Frankrike varit vittnen till den konstitutionella frihetens första försök, själfhärskarens absolutism, böndernas lifegenskap, de brutala kroppsstraffen, som deras egna soldater, hvilka dock varit deras vapenbröder i striden mot Napoleon, också voro underkastade, ett närgånget och småaktigt polisgodtycke, ingen oberoende rättvisa, censurens tyranni, en fruktansvärd “obskurantism” vid universiteten och allestädes förakt för människorna och för mänsklig värdighet. En ny anda började emellertid vakna<noinclude> <references/></noinclude> 9f57yzfay5pcv6iqzvh9etlhy4a6xik 104 174860 646186 536271 2026-03-27T19:46:58Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||DEKABRISTSAMMANSVÄRJNINGEN.|287}}</noinclude>i Ryssland, understödd af en gryende litterär verksamhet, och en oklar, men stark åtrå efter politiska reformer började göra sig gällande. Under inverkan af dessa förhållanden uppstodo hemliga föreningar; såsom det 1817 stiftade “De sanna och trogna fosterlandsvännernas förbund”, till hvilket många framstående adelsmän och officerare, såsom bröderna Muraviev, bröderna Muraviev-Apostol, furst Dolgorukov, furst Trubetskoi, furst Wittgenstein, bröderna Bestuschev, skalden Rylejev och öfversten Paul Pestel, som var en af förbundets chefer, hörde. Zar Alexander I själf var, då han dog, icke okunnig om att sammansvärjningar voro å bane att mörda honom och åstadkomma en omstörtning af förhållandena i konstitutionell eller rent af republikansk anda. Under inflytande af den långa osäkerheten angående hvem som vore den rätte zaren, Constantin eller Nicolai, höjdes den 26 december 1825 upprorsfanan i Petersburg af regementet Moskau, lifgrenadiererna och marinsoldaterna, hvilka hurrade för Constantin och för “konstitutionen”, som soldaterna trodde vara namnet på hans gemål. Men därpå var det också slut med all handlingskraft och fullständig rådlöshet inträdde; sammansvärjningens ledare visade sig icke, och de trogna trupperna fingo tid att kringränna de upproriska. Den korta decemberdagen gick redan till ända, då efter fruktlösa uppmaningar till de upproriska att gifva sig, hvilka besvarades med gevärseld, några karteschskott voro tillräckliga för att skingra dem; och af de sedermera häktade 121 medskyldige, som förhördes af zaren i egen person, dömdes de flesta till tvångsarbete i Sibirien eller till lindrigare straff, endast fem, och bland dem Pestel, Sergei Muraviev-Apostol och Rylejev, dömdes att rådbråkas; men benådades af zaren till att hängas. Då domen skulle gå i verkställighet, skedde detta icke bättre än att tre af de lifdömda störtade ned från galgen, hvarvid Mikael Bestuschev afbröt båda benen; Rylejev utbrast: “Det står då skrifvet, att ingenting skall lyckas mig, icke ens att dö!” och Muraviev-Apostol sade: “Fördömda land, där man hvarken förstår sig på att konspirera, döma eller hänga!” {{c|{{större|{{*}}|150}}}} <span style="visibility:hidden">{{Ankare|287}}</span> Trots den lätthet, med hvilken det dåraktiga s. k. “dekabristupproret” undertrycktes, var det likväl ett farligt symptom, enär det förråde den i landet och i armén rådande jäsningen, och zar Nicolai, hvars tronbestigning i stället för den medgörliga Constantins för Metternich var en stor missräkning, fann sig häraf manad att tänka på en afledning utåt. Det var också för den skull som zaren, under den bestämda förutsättningen att hans begäran skulle afslås, den 17 mars 1826 till Constantinopel affärdade ett ultimatum med fordran, att Turkiet skulle uppfylla de i freden i Bukarest stipulerade villkoren angående Donaufurstendömena och sända en fullmäktig till det ryska området för att bilägga alla sväfvande tvistefrågor. Zaren ingick emellertid också förbund med England genom Petersburgprotokollet af den 4 april, hvilket under sultanens öfverhöghet tillerkände grekerna egen styrelse af deras land och fullständig handels- och samvetsfrihet, hvarjämte bestämdes, att, om detta blefve nödvändigt, Turkiet med makt skulle tvingas till dessa villkors antagande. Samtidigt firade i själfva Grekland den ryska politiken en viktig se-<noinclude> <references/></noinclude> c64bhthym7sricpxk5etxrbxtnlkuct 104 174861 646187 536272 2026-03-27T19:49:58Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|288|1815—1830.}}</noinclude>ger därigenom att den ryske ministern, grefve Capodistrias valdes till verkställande maktens utöfvare eller till “kybernetes” för en tid af sju år. Från detta Petersburgprotokoll daterar sig grekernas räddning. Metternich var liksom rörd af åskan öfver detta “brottsliga fördragsförslag”, men för att den orientaliska frågan icke alldeles skulle glida honom ur händerna, satte han alla krafter i rörelse för att förmå den uppbragta Porten till att gifva efter, för att undgå en brytning med Ryssland. Med bitterhet i hjärtat fogade sig Porten i det oundvikliga och antog Rysslands ultimatum; den 26 oktober sände sultan Mahmud i vanmäktig vrede sina fullmäktige till Akjerman för att bifalla Rysslands fordringar. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|288}}</span> England och Ryssland hade emellertid förmått Frankrike, där rojalisterna i Grekland sågo ett slags nytt Vendée, att biträda protokollet i Petersburg genom ett mellan de tre makterna i London undertecknadt fördrag af den 6 juli 1827. Då detta fördrag delgafs Porten den 30 augusti, gaf denna det uttryckliga och oföränderliga svaret, att sultanen icke mottog något förslag angående grekerna. Som detta afslag ingalunda var oväntadt, hade en engelsk-fransk-rysk flotta på 26 fartyg med 1,270 kanoner under befäl af admiralerna Codrington, de Rigny och von Heyden infunnit sig i de grekiska farvattnen och nödgat Ibrahim, som med den turkisk-egyptiska flottan låg i Navarinos hamn och stod i begrepp att hemsöka Morea, löftet att icke företaga något, innan han erhållit ytterligare förhållningsorder från Constantinopel. Då emellertid några dagar därefter philhellenen Hastings i Salonas hamn förstörde sju turkiska krigsfartyg och amiralerna hindrade Ibrahim att härför straffa honom, ansåg Ibrahim detta såsom ett brott mot öfverenskommelsen och började med eld och svärd härja Morea, där 85,000 fikon- och olivträd förstördes och sålunda landets välstånd för åratal mördades. De tre amiralerna fordrade kategoriskt, att Ibrahim skulle upphöra med sitt förstörelseverk, men fingo intet svar. Då inseglade deras förenade eskadrar på middagen den 20 oktober 1827 i Navarinos vik och lade sig på pistolskotts håll midt emot Ibrahims flotta. Ehuru afsikten icke var att angripa, uppstod likväl strid om ankarplatsen, och då från turkisk-egyptisk sida gevärs- och kanonskott lossades, gaf Codrington, hvilken såsom äldste amiral förde öfverbefälet, signal till batalj. Fruktansvärdt dundrade örlogsskeppens bredsidor mot hvarandra och återskallade mot buktens klippväggar; på mindre än två timmar var förstörelseverket fullbordadt; af den turkisk-egyptiska flottans 89 fartyg återstodo endast 29 svårt skadade, men äfven de förbundna makternas fartyg voro illa medtagna och måste uppsöka Malta och Toulon för att reparera. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|289}}</span> Liksom ett glädjeskri gick genom hela Europa vid underrättelsen om slaget vid Navarino, men på kabinetten gjorde det ett mycket olika intryck. I Paris uttalade man oförbehållsamt sin belåtenhet, i Petersburg gnuggade man med tyst förnöjelse händerna, i London betecknade hertigen af Wellington slaget som en “ovälkommen tillfällighet”, i Wien kände Metternichs förtrytelse inga gränser öfver en händelse, som enligt kejsar Frans’ ord “visade alla tecken till lönmord,” och i Constantinopel lät sultanen till alla troende utfärda ett upprop med de häftigaste utfall mot Ryssland, det heliga kriget predikades, frankerna utvisades och till lands och vatten bedrefvos de ifrigaste<noinclude> <references/></noinclude> 6y6uwm2r44t7pc5om8m8ebkh54ylndb 104 174863 646188 536278 2026-03-27T19:52:48Z Thuresson 20 /* Validerad */ 646188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||KRIGET MELLAN RYSSLAND OCH TURKIET.|289}}</noinclude>rustningar. Zar Nicolai, som just nyss slutat ett lyckligt krig mot Persien, svarade med krigsförklaringen mot Turkiet af den 28 april 1828. Med försvagade krafter gick Turkiet detta krig till mötes. Det var icke nog, att det lidit svåra förluster under det långa kriget mot Grekland, det hade kort förut äfven förlorat den gamla stående krigsmakt, som i så många föregående krig utgjort dess styrka och varit en skräck för dess fiender; janitscharerna funnos nämligen icke mer. Sultan Mahmud hade länge tänkt göra sig af med denna kår, som småningom urartat till en tuktlös och olydaktig pretorianhop, och hade också träffat förberedelser härtill genom att upprätta ett på europeiskt sätt organiseradt artilleri. En hatischerif af den 26 maj 1826 förordnade, att hvar och en af janitscharernas 51 ortas skulle aflämna 150 man till de nyorganiserade trupper, som buro namn af muallem-ischkendj eller “den väpnade handen”. Janitscharerna vägrade lyda, fordrade, att hatischerifen skulle återtagas och dess upphofsmäns hufvuden utlämnas. Upproret utbröt, men fann regeringen väl förberedd, och lika hastigt som förskräckligt verkställdes utrotelseverket. Hvad som undgick de brinnande kasernernas lågor, sönderslets af artilleriets karteschsalvor eller nedhöggs på flykten, och alla, som grepos med vapen i hand, stryptes. Med janitscharerna begrofs för alltid det gammalturkiska systemet, men för den skull föryngrades icke det turkiska väldet, och under kriget mot Ryssland bereddes den senare maktens motgångar under fälttågets början alldeles icke af turkarne, utan af dess otillräckliga stridskrafter och deras dåliga förplägning och usla ledning. Men sedan på våren 1829 fältmarskalken Diebitsch, en i Schlesien född tysk, satts i spetsen för den förstärkta ryska armén, sprängde han med lätt möda den turkiska armén, öfvergick Balkan, eröfrade Adrianopel och hotade Constantinopel. Den farliga belägenhet, i hvilken han likväl härvid råkade, gjorde honom benägen att lyssna till den af Preussen på zar Nicolais begäran afsände general von Muffings medling, och den 14 september ingicks freden i Adrianopel, hvarigenom Turkiet till Ryssland afträdde öarna i Donaumynningen, ett stycke af Armenien, lofvade betala 10 millioner holländska dukater i krigskostnadsersättning, öppnade Dardanellerna för alla nationers handel och slutligen förpliktade sig att biträda London-traktaten och underkasta sig de beslut, som kunde komma att fattas på den konferens om de grekiska angelägenheterna, till hvilken de tre förbundna makterna sammanträdt i London sedan den 26 april 1828. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|290}}</span> Grekland var sålunda skyddadt för att åter utlämnas till Turkiet, men befann sig också i ett tillstånd af kraftuttömning och anarki, som trotsar all beskrifning. Presidenten Capodistrias gjorde, trots all god vilja, under sin förvaltning många missgrepp och väckte mot sig mycket hat för sin orättvisa och sitt öppet uttalade förakt för det grekiska barbariet äfvensom för det egenmäktiga och brutala sätt, hvarpå han upphäfde demogeronternas eller stads- och byföreståndarnes gamla själfstyrelse. Då han slutligen efter en misslyckad resning lät fängsla flera medlemmar af den högt ansedda familjen Mauromichalis och bland dem den gamle Petrobey, “Mainas kung”, såsom högförrädare och icke ens knäfall från dennes 86 år gamla moder förmådde beveka<noinclude> <references/> {{ph|19}}</noinclude> qtbuayee2iq3vvah3x0r5lk8le3vkzy 104 217733 646199 631106 2026-03-27T23:36:11Z Jonatanskogsfors 17420 Citattecken 646199 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />8</noinclude>hand, i vilken hennes en sekund vilade som ett mjukt dun. Därefter fortfor han: »Var god och ge mig poletteringsmärket, så skall jag taga ut sakerna.» Han fick märket, och i det han gick perrongen framåt såg hon efter honom med en nyfiken blick, undrande om han var herreman eller bonde. Det var en hög, kraftfull gestalt, klädd i som det tycktes nya men tämligen grova kläder. Ansiktet var starkt solbränt, men när han lyfte på halmhatten hade hon sett, att pannan vid hårfästet var nästan lika bländande vit som hennes egen. Hon hade också ett ögonblick sett in i ett par klara blå ögon, ur vilka det lyste något varmt, trofast, barnsligt. Till dessa ögon passade håret väl — guldgult, krusigt och lätt — och det korta skägget, ljust, vågigt och mjukt. »Herreman eller bonde?» tänkte hon ännu när han kommit tillbaka, hjälpt henne upp i droskan och, sedan han stuvat in hennes saker, själv satt sig på kuskbocken. Han hade frågat, om hon önskade sufletten uppe för dammets skull, men hon<noinclude> <references/></noinclude> ake97flsae8p31lz748e7lcjz4ja6aj 104 218543 646254 646134 2026-03-28T10:51:08Z Gottfried Multe 11434 646254 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TVÅ BLAD UR FOLKETS DOLDA KUNSKAP.</small>|277}}</noinclude>företrädesvis då en af parterna önskade blifva befriad från sin kärlek till någon underordnad, fattig eller mindre aktningsvärd individ, en kärlek, som alltid var misstänkt för att ha blifvit väckt genom magiska medel. <i>Boletus Cervimes,</i> som egentligen användes för husdjur, tjurar, baggar o. s. v., intager ett framstående rum i berättelserna om kärleksmedel; dock användes nämnde svamp, som köpes på apoteken, endast och allenast i afsigt att åstadkomma skandal; det var ett medel till hämd, som för alltid bränmärkte utöfvarne samt försedde dem med öknamn, hvilka förtäljde om denna deras gerning. Svampen, som stöttes till pulver, gafs — och gifves ännu — i vatten åt djuren; i menniskor säges det vanligen ha blifvit smuggladt under uppgift att det vore peppar. Några droppar blod af den kärlekstrånande mannens eller qvinnans venstra lillfinger, blandade i något födoämne, som bjöds den kallsinnige parten, hölls för ett kraftigt medel, om än icke fullt så demoniskt som blod af fladdermusen. Detta djur, som på sina orter kallas »attanpackan» — djefvulens egendom eller djefvulens fågel — användes mycket vid olika slags trollkonster. Det tros, att hon ej eger mer än tre droppar blod i sin kropp, och dessa skola frampressas under högra vingen. Gifna som invärtes medel, uppväcka de häftig kärlek. I den gamla folkseden att gifva »en kyss på dansen» samt att i pantlekar böta med kyssar, låg ej något anstötligt enligt den tidens uppfattning, men det troddes vara förenadt med fara, ty det kunde ju möjligen hända, att någon i laget gömde i sin mun en tunga, ryckt ur en lefvande snok. Kysste man då denne person, blef man upptänd at kärlek till honom. Bär man på sin kropp tungan af en räf, får man ja till <i>allt</i> hvad man begär af sin nästa. »Tag en solsvärta» — svarte hackspetten, <i>Picus martius,</i> — heter det i ett gammalt recept, öppna hennes mage. Der finner du då två stenar, en gul och en röd. Om du bär den röde i en linnepåse under venstra armen, — är du skyddad mot trollfolk. Tager du den gule stenen och förvarar den hos dig samt tager den i munnen när du kysser en flicka, så blir hon så förälskad i dig, att hon ej kan lemna dig förr än du lägger stenen i hennes dryck, då hon svettas ut kärleken, som dock genom samma medel kan efter behag väckas på nytt. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bc8rst5eox3s73q8av5d99nibldizft 104 218545 646255 646136 2026-03-28T10:51:31Z Gottfried Multe 11434 646255 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TVÅ BLAD UR FOLKETS DOLDA KUNSKAP.</small>|279}}</noinclude>föräldrar eller för enkans man. Under de år, jag samlade folklore, påträffade jag personer, hvilka ingått äktenskap i följd af denna senare hos dem väckta tvångsföreställning. Som ett bihang till de mystiska kärleksmedlen kan man anse den magiska vigseln vid grafven, vid elden eller vid källor och lefvande träd. »Tag i alla djeflars namn» — heter det — »en spik från en förmultnad likkista på kyrkogården tillika med litet grafmull; passa på när personen går ifrån ett ensligt ställe och drif ned spiken i den våta fläcken med följande besvärjelse: Här nedsätter jag dig N. N. med det äktenskapsförbund, som du nu har ingått med N. N. Så nedsätter jag dig N. N. och det uti hela Belzebubs, Beliams och Lucifers namn!» Denna besvärjelse afser tydligen att genom grafven skilja ett par nyligen trolofvade eller gifta, och berättelser om personer, som drifvits af en vanvettig svartsjuka till att — genom kloka — anlita dylika hämdmedel, förekomma ej så sällan, när dödsfall kort efter trolofning eller vigsel inträffar. Det är en bekant sak, att en mängd qvinnor hysa fruktan för att något af deras afkammade hår skall kastas ut under öppen himmel. Hos de flesta härrör denna fruktan deraf, att fåglar skola kunna bygga med tillhjelp af håret och dermed förorsaka egarinnan någon sjukdom; men någon gång förskrifver sig försigtigheten från fruktan att blifva vigd vid elden, ty dertill behöfves, utom besvärjelser, hår, som lindas kring ett papper eller en sticka, hvarpå personens namn är skrifvet och som kastas i elden. En vigsel vid elden — heter det — kan aldrig lösas, utan får menniskan lefva ogift i alla sina dagar. Äfven då någon viges vid en källa eller ett träd, behöfves nödvändigt något hår af den man eller qvinna, som blir offret för denna magiska konst; men då ristas namnet på en kafvel, som när det sker vid en källa, nedsättes i vattnet, eller, då vigsel sker vid ett träd, vid dettas rot, och i båda fallen undgå kafveln och håret en temligen lång tid fullständig förintelse. En skilmessa kan åvägabringas, när personen i fråga märker att han har ständig otur i sina giftermålsplaner. Det är naturligtvis endast kloka gubbar eller gummor, som förmå upptäcka trädet eller källan, der den olycklige blifvit »nedsatt»; trädet kännes derpå, att det ej fäller sina vissna löf under<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>19</small>}}</noinclude> 2owo451ifxa33dvgtsemwrpe3w3lbm2 104 218548 646155 646139 2026-03-27T12:12:54Z PWidergren 11678 646155 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />134</noinclude>kan och hört en märkvärdig slags predikan af en [[w:Theodore Parker|M:r Parker]], en väldig natur, med stora talare-gåfvor, som tillämpar kristendomens moral på dagens och landets politiska och samhälleliga frågor med en stark och fruktansfri anda. Han har ett sokratiskt hufvud, stora, välbildade händer, och hela hans väsen, uttryck, åtbörder förekomma mig äkta originella — uttryck af en bestämd och mäktig natur. I afton skall jag på en »socialistisk meeting», ifall jag icke lyckas få stanna i mitt rum och njuta en aftons ro. Och bad jag mina vänner derom, så skulle jag få det. Men jag låter mig föras af strömmen, så länge jag förmår följa med. I morgon fara vi alla till Emersons, som bo i en liten stad med namn Concord, vid pass en timmas väg (jernväg) från Boston; och i morgon eller öfvermorgon far jag till Lowells i Cambridge Universitet (omkring en half svensk mil härifrån), der jag dröjer några dagar och der jag skall närmare bestämma öfver mitt vistande i Boston. Åtskilliga tillbud af hem, som jag här haft, fresta mig icke ännu. Och jag vill icke binda mig vid något som jag ej är viss att kunna riktigt trifvas med. Att skiljas vid de goda makarne Spring kommer att kosta på mig. De äro af den allra bästa sorts menniskor, och oändligen behagliga att lefva med. Min lilla Agatha! Jag skrifver bra ofullkomligt till dig om både saker och menniskor här, men saker och menniskor här lemna mig ingen ro att skrifva om dem. Så mycket mera skola vi tala en gång, och så mycket mera skall jag skrifva en gäng, ty personer och förhållanden lefva i mig mäktigt här och på ett<noinclude> <references/></noinclude> p5f6fcbuui58198zhuy22xcxa2x39pn 104 218559 646156 2026-03-27T12:28:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646156 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||87}}</noinclude>besvär vid aflösningen genom de elaka vägar, som och hindrade proviantens anförande». Genom denna rörelse, frukten af de i det föregående beskrifna underhandlingar, lemnades således den förmånliga ställningen vid Trene-floden, och fienden kunde nu framrycka på vår venstra flank så långt, att ett längre qvardröjande öster om Husum varit omöjligt. Fältmarskalken erbjöd visserligen »batalj rangée» i trakten af Friedrichsstadt, på fältet mellan Milstede och Röms, men fruktlöst, ty det låg icke i fiendernas plan att våga en oviss strid. Numera kunde de köpa segern mindre blodigt. Den närmaste följden af armeens marsch blef den oersättliga förlusten af åtskilliga samlade, men ej till armeen framkomna förråder. Öfverste Bassewitz hade varit något lyckligare under de senare dagarne och tillhopabragt både penningar och spanmål på Nordstrand, men detta blef nu till stor del fiendens rof. Äfven ökades sjukligheten bland trupperna, så att bataljonerna voro svagare än någonsin, hästar och fordon fattades, så att både de sjuka soldaterne och de ännu friskas tross delvis måste qvarlemnas på de bottenlösa vägarne<ref>I Muncks Journal meddelas några intressanta detaljer rörande denna marsch och huru dervid stundom tillgick.</ref>, ett lätt rof för fienden. Fältmarskalken trodde sig emellertid hafva erhållit en någorlunda försvarbar ställning<ref>Till Senaten skref han den 22 Jan/3 Feb. 1713 att »han intet håller fienden med all sin force capable att delogera mig nu, sedan det begynner att blij tööväder». Riks Archivet.</ref>, med den venstra flygeln stödd mot hafvet samt den högra mot Eider-floden och fästningen Friedrichsstadt. Han förstärkte densamma genom uppkastade bröstvärn samt öfversvämningar på flera ställen, särdeles omkring Friedrichsstadt, hvilken han ännu i sista stund ville bibehålla, för att deraf kunna betjena sig såsom en utfallsport, ty, märkvärdigt nog, ännu tänkte han stundom på att bana sig väg söderut. Fienden blef<noinclude> <references/></noinclude> 9qvn5okyjxo4cynj549bwjb4qfexwcp 104 218560 646157 2026-03-27T12:33:31Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646157 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|88||}}</noinclude>af alla dessa anstalter uppehållen. Sedan han låtsat anfalla på Husum-vägen, drog han sig tillbaka igen, och de Svenska trupperna fingo ännu en gång en veckas hvila i någorlunda goda qvarter. Fältmarskalken tog sitt högqvarter i Oldensworth, en liten by belägen något norr om Tönningen. Här hade han sjelf, fastän trupperna hvilade, ganska bekymmersamma dagar. Till både Konungen och Senaten skref han utförliga berättelser, för att rättfärdiga sitt handlingssätt och anropa om undsättning; äfven till Wellingk vände han sig med böner om att söka utverka främmande bemedling<ref>Bref dat. Oldensworth den 29 Januari (förmodligen gamla stylen). Danska Geh. Archivet.</ref>. Frankrike, som hade största nyttan af Holsteinska kriget, emedan det sysselsatte en dryg del af de förbundnas trupper, borde i främsta rummet hjelpa. England kunde heller icke vilja Sveriges undergång, ännu mindre General-Staterne; men ingen verksam hjelp afhördes. Stenbock blef mer och mer öfvergifven. Han hade den sorgen, bland många andra, att just i det mest kritiska ögonblicket umbära flera af sina bästa Generaler<ref>Bland hvilka Düker, De la Gardie och Ekeblad här särskildt kunna nämnas. Uppgifter i Danska Geh. Archivet.</ref>, hvilka dels i och för tjensten, dels för egna angelägenheters skötande voro frånvarande då den sista rörelsen företogs, och sedan icke kunde återvända till sin post. Från Hannover kom visserligen såsom sändebud till Svenska högqvarteret en General-Major vid namn Hammerstein, men utan några fullmakter, hvarföre han visades till Grefve Wellingk i Hamburg, såsom den der hade att besörja alla underhandlingar. Holsteinska myndigheternas beteende blef ock allt mera tvetydigt. Icke nog med att det, enligt Stenbocks förmenande, var hufvudsakligen genom dessas förvållande som den mesta delen af förråderna ej kunde sättas nog tidigt i säkerhet, utan de gjorde också många<noinclude> <references/></noinclude> 4ysy9lrzqubmlnw035lbuaduab9zrwl 104 218561 646158 2026-03-27T15:19:25Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646158 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||89}}</noinclude>svårigheter vid att öppna Tönningens portar, och yrkade på att han ännu skulle försöka bryta sig väg åt söder<ref>Ifrån Hamburg skref Administratorn ett egenhändigt bref, dat. den 28 Januari, hvari han formligen protesterade. Schwed. Fama, XVII Del.</ref>. Värst af allt var, att den nyss afslutade traktaten blef röjd för de allierade. Huru detta skedde tyckes svårt att utreda. Anledning förefinnes visserligen att Baron v. Görtz härför icke varit främmande. Man har beskyllt honom för att sedan Svenskarne väl blifvit lockade in i fällan hafva sålt dem till deras fiender, samt dervid betingat sig och det Holsteinska huset sådana fördelar, som Svenska kronan numera knappt förmådde gifva. Detta är icke tillfyllest bevist<ref>Enligt några uppgifter skulle de Danska Geheime-Råderne i Tönningen öppet talat om traktaten, hvilket en del officerare hört och meddelat sina bekanta i Danska hären.</ref>. Stenbock misstänkte likväl både Görtz och Baner, ja till och med Wellingk, för att vilja störta honom i olycka, såsom han ganska tydligt säger i sina många bref och relationer<ref>»Det är icke jag utan Wellingk och Görtz, som gjorde denna intriguen. Geheime-Rådet Banér har mer vist en kallsinnighet i arméens conservation, än den villfarighet en upricktig och trogen vän skyldig ār» o. s. v.</ref>. Emellertid är det en ostridig sanning, att knapt voro underhandlingarne i gång om Tönningens inrymmande, förr än man i de förbundnes högqvarter visste derom. Följden var att den Danska Nordsjöflottiljen erhöll order att skyndsamt skicka kryssare till Eiderflodens mynning och uppsnappa alla till Tönningen fraktade seglare. Redan i slutet af månaden togs ett Holländskt fartyg lastadt med spannmål, ämnadt till Svenska armeen, och flera vände om, då de märkte blokaden, eller fordrade så dryga frakter att Wellingk saknade medel till att betala dem. Konung Carl hade tillskrifvit både Stenbock och Wellingk att anskaffa penningar till hvad pris som helst, ja till och med för 14 procent<ref>Danska Geh. Archivet.</ref>, och uppgifvit, att till detta pris skulle de kunna<noinclude> <references/></noinclude> hossab9snzj7wfpk7n3vwltwx54aasx 108 218562 646159 2026-03-27T15:23:31Z ~2026-19066-97 18875 Skapade sidan med '' 646159 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa= |Bild= |Sidor= |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} pndt3uch4wdsuh0fe8fmugik6n9w6ze 646161 646159 2026-03-27T15:39:58Z Jonatanskogsfors 17420 646161 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=https://archive.org/details/victor-hugo-samhallets-olycksbarn-band-01 |Bild= |Sidor= |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} oe11rtehtq1yyrni7ku40iokgbtu21x 646162 646161 2026-03-27T15:53:44Z Jonatanskogsfors 17420 sidor 646162 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=https://archive.org/details/victor-hugo-samhallets-olycksbarn-band-01 |Bild= |Sidor=<pagelist 5=titelsida from=1 to=256 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} 50pscqa71k8rf9o56998ob1a7ile294 646163 646162 2026-03-27T15:54:02Z Jonatanskogsfors 17420 646163 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=https://archive.org/details/victor-hugo-samhallets-olycksbarn-band-01 |Bild= |Sidor=<pagelist 5=titelsida from="1" to="256" /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} 6yaamazpcuyxuewv0mfjypt6vr7au8c 646164 646163 2026-03-27T15:56:55Z Jonatanskogsfors 17420 646164 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=https://archive.org/details/victor-hugo-samhallets-olycksbarn-band-01 |Bild=5 |Sidor=<pagelist from="1" to="256" /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} e66s3zqyxvlo3v9hh05pxhhurejx2dt 646165 646164 2026-03-27T16:04:51Z Jonatanskogsfors 17420 646165 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[commons:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=5 |Sidor=<pagelist from="1" to="256" /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} bq2tby4of7a2iu7iwsq6e4ihfgayde0 646166 646165 2026-03-27T16:06:55Z Jonatanskogsfors 17420 646166 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Victor Hugo |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[commons:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=5 |Sidor=<pagelist from="1" to="256" /> |Anmärkningar={{Libris post|1331994}} |Width= |Css= |Kommentar= }} gkz53csyxtq2eqpgmdkdg1v4fws7h3h 646167 646166 2026-03-27T16:48:16Z Thuresson 20 Snyggar till 646167 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:VIctor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|page=1|250px]] |Sidor=<pagelist from=1 to=256 1="omslag" 2="tom" 3="upplaga" 4="tom" 5="titel" 6="tryck" 7="förord" 8="tom" 9=9 10="tom" 11=11 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331994}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 7cekcu04i45slb7ulh9vyzobod8ko17 646191 646167 2026-03-27T22:49:20Z Thuresson 20 646191 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=Samhällets olycksbarn |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|page=1|250px]] |Sidor=<pagelist from=1 to=256 1="omslag" 2="tom" 3="upplaga" 4="tom" 5="titel" 6="tryck" 7="förord" 8="tom" 9=9 10="tom" 11=11 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331994}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] m62f1bs9can3irmv31rb8zxnja1rr2d 104 218563 646160 2026-03-27T15:24:00Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646160 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|90||}}</noinclude>fås hos en viss mäklare i Hamburg. Men Svenska härens äfventyrliga ställning lockade ej till låne-försträckningar, och penningar inflöto mycket sparsamt, så att befäl och manskap icke utfick sin sold, hvaröfver man redan hörde knotas i hären, särdeles ibland de värfvade trupperna<ref>Flere högre officerare skrefvo i denna anledning till Fältmarskalken. Daneka Geh. Archivet.</ref>. Allt hade sålunda ett förtvifladt utseende. I början af Februari hade fienden samlat sin hela styrka omkring Friedrichsstadt och Husum. Den bestod dá af 95 sqvadroner och 49 bataljoner, och uppgick troligen till mer än 30,000 man<ref>Bilaga Litt. N. De förbundnes Ordre de Bataille. Enligt {{sp|Schwed. Fama}}, XVII Del. pag. 415.</ref>, jemte 76 kanoner och 29 haubitzer. Fältmarskalken började inse omöjligheten att i längden emotstå denna massas påtryckning, ty sjelf hade han knapt 9,000 man friska och led brist på skanstyg, spadar, bromateriel o. s. v., hvarpå allt fienden hade god råd. Han tänkte derföre ett ögonblick på att lemna sitt artilleri, sin tross och sina sjuka i Tönningen, göra fotfolket beridet, och söka att, kosta hvad det ville, tränga nedåt Meklenburg igen; men då han anlände till Friedrichsstadt, i ändamål att sjelf undersöka trakten, begynte, såsom han sjelf säger, ett ytterligare töväder, som försvårade alla rörelser, och derjemte skyndade fienden, hvilken numera alltid synes väl underrättad om Svenskarnes minsta rörelser, att ganska starkt besätta Lunden, hvarest armeen skulle haft svårt att komma förbi, samt slog en bro öfver Eidern vid Erfd, hvarigenom hans båda flyglar kommo i närmare förbindelse med hvarandra. Denna plan måste alltså öfvergifvas och i stället dess mera arbetas på försvaret af Eiderstedtska landet »så mycket någonsin giörligit». Dervid hafva, säger Fältmarskalken i sin af oss ofta åberopade relation till Konungen, »General-Majorerne Schommer vid Ulsbyttel och Stackelberg vid Fredriksstadt<noinclude> <references/></noinclude> bzg7g3kydkou7d8e65yzsqycuhtrdil 104 218564 646169 2026-03-27T16:58:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646169 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Bara den långe, tyste kassören fick då och då order inifrån per telefon, varvid han bockade sig artigt över apparaten med ett — ja eller nej häradshövdingen — och försvann in till guden för att komma ut hemlighetsfullare än vanligt och börja gräva i kassaskåpet. Strax före elva kom Valerius. Han var välbekant för kontorspersonalen och hälsades med förbindliga småleenden, som han tankspritt översåg under det han fortsatte mot chefens dörr. Frånberg satt med en telefonlur för vardera örat när Valerius trädde in. "Vad du ser ut!" ropade Frånberg mellan ett par aktiebud. "Sitt!" kommenderade han. Han nickade glatt och trösterikt åt Valerius. "Hur många har du köpt?" passade han in, medan han fick ledigt från telefonerna. Valerius pustade till föraktligt. "Stiger de?" frågade han. Frånberg svarade inte med detsamma. Han ringde ursinnigt på allmänna och skrek numret 7468 — nej! 7 — 4 — 6 — 8 — — — idioter, tillade han förklarande och log milt. "De är inte framme än", fortsatte han, "men de kommer snart. Ska du har några? Axelsson bjöd ut tvåhundra nyss till tretusenfyra." "Hallå", avbröt han, "hallå — är det Oskar — jo det är Frånberg — hur mycket har jag kvar på kreditivet — — — jaså — nitton — tack. — Tar ni mer hypotek — ja — så där en fyra hundra stycken — skönt — räntan då — sju! — judar! — — — Ja, jag återkommer." Han ringde av. "Nå ska du ta Axelssons?" frågade Valerius. "Det är hög tid. Klockan ett släpper vi löst ryktet om statsinköpet, och då ska du se att de ränner i höjden." "Kan inte", svarade Valerius. "Har inga pengar." "Blanka tills i övermorgon då!" föreslog Frånberg. "Ta Axelssons tvåhundra, så gör du hundratusen till på några timmar." Valerius blev ännu blekare. "Varför tar du dem inte själv?" frågade han. Han formligen skälvde där han satt. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 20</noinclude> e3lj9la8x2b85m0tjbetda3otz2tdnn 104 218565 646170 2026-03-27T17:01:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646170 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>"Har redan syltat in mig för nära tusen." "Du tror således inte?" "Visst fan tror jag. Uppriktigt sagt törs jag inte. Jag har sålt nära femton hundra redan och visst köpt tvåtusenfem. Man kan börja dra öronen åt sig om jag köper mer. Men du har ju ingenting köpt i dag." Den indirekta frågan besvarades med en skakning på huvudet. Valerius hade vaknat efter den dåliga natten fast besluten att inte köpa, och han inbillade sig själv att det bara var en ren tillfällighet, som kommit honom att ta vägen åt Frånbergs kontor. Men nu hade han redan spelfebern i sig på nytt, och när det i detsamma ringde på telefon och Axelsson förnyade sin fråga till Frånberg och denne i sin tur såg på Valerius, så kunde han inte återhålla ett viskande: "Köp!" Affären var gjord på femton sekunder. "Bravo, gosse!" skrek Frånberg, "nu stänger vi till klockan ett. Då ska du se på sjutton! Linjefel", skrattade han. Han stängde av båda telefonerna och gick fram och tryckte Valerius' hand. "Roligt du kom! Går du med och äter frukost? Vi har två timmar på oss." "Gärna det", svarade Valerius. "Jag ska bara ögna genom posten." Frånberg ringde två gånger och fick in posthögen. Med vant öga tog han ut värdebitarna, kallade in den stenograferande maskinskriverskan och dikterade några svar. Sedan gick de, sedan Frånberg kopplat in telefonerna igen och sagt att han skulle vara tillbaka vid ett-tiden. Det blev en hejdundrande frukost på Rydberg med smörgåsbord, rysk kaviar i isblock, helan, halvan, tersen och lilla manasse, ostron med Chablis, porterhouse med Chambertin, kaffe och Salignac. Valerius var under hela frukosten fåordig liksom alltid, när han var i starkt sinnesuppror. Frånberg däremot gick på som en hackelsemaskin och drog världskonjunkturer, finska trämassefabriker, Englands eventuella importstopp och ökade förbindelser med kolonierna, Rysslands exploateringsmöjligheter av svenskar och utträngande av Tysklands mäktiga industri. Han skällde på svensk dådlöshet och slöhet, och han<noinclude> <references/> {{ph|21}}</noinclude> oalyklbn2qxc16caotuwarq8kch6ze9 104 218566 646171 2026-03-27T17:09:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646171 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kallade sina kära landsmän med tillmälen, som gatans folktalare skulle baxnat åt. Redan vid den rökta laxen på smörgåsbordet började han med föredrag om den amerikanska mekaniseringen och dess absoluta överlägsenhet på världsmarknaden för att redan vid ostronen och Chablin gå över på näringsproblemets slutliga lösning och sedan vid den saftiga Porterhousen demonstrera det salta sidfläskets betydelse för sågverksarbetarna och timmerkörarna i Norrland. Hans rörliga intelligens fladdrade kring alla tidens problem men alltid kring skalen. På djupet vågade den sig aldrig. Det var en ordets fackeldans, som sprakade och gnistrade men inte värmde. Vid konjaken gav han en riktig avskedssalva åt den svenska efterblivenheten. "Har du sett stenknackarna utåt Sturevägen med en tunna, ett stycke bastväv, en järnring och en hammare? Har du sett dem stående dag efter dag och knacka makadam inom den där lilla trevliga ringen från början av järnåldern? En stenkross tuggar tjugo gånger sådana där knackares arbete på tiondelen av tiden. Och det har vi råd till? När ödemarken skriker efter mannakraft och vi är det glesast befolkade landet i Europa! Ibland skulle jag vilja sätta ett sprängskott i hela bråten för att få se det gå i luften. Här går vi och sover år efter år och kliar oss i ryggbastet och kikar på stjärnorna och väntar på att de stekta sparvarna ska flyga oss i gapet. Och under tiden går livet, världen ifrån oss. Vaknar vi någon gång, så är det för att skälla på varann och sen somnar vi igen, arga över att ha blivit störda. Han du aldrig märkt vad svensken älskar sömnen, bekvämligheten? Alla gnäller de — bråka inte! Låt mig få vara i fred! När jag inte själv lägger mig i andras affärer vill jag ha mina egna i fred. I fred? Ingen har rätt att få vara i fred. Alla i en nation hänger ihop. Skär man av en led, så dör vi alla. Och det är vi för goda till. Vi har ju kraft, urkraft, som ingen annan nation. Världshistorien har vi gjort, så hela jordaxeln ruskat. Men nu ids vi inte. Ids inte ta hand om oss själva. Vi har ingen vilja, gosse. Vi är ryggbrutna. Och tar vi i, är jag rädd för att vi liksom hästarna, som stått för länge på stall, får korsförlamning. Jag menar inte, att vi ska börja slåss för att leva som nation. Krig är några tjocksskalligheter, men vi ska hävda vår ekonomiska plats i världen. Industrialismen ska behärska jorden — in-<noinclude> <references/> 22</noinclude> pza0ju3hj1q1iwri4vkt6t3s30d1uft 104 218567 646172 2026-03-27T17:27:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646172 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>dustrialismen — Amerika ser du, där mekaniseringen blivit huyudprincip och där” — — — I detta ögonblick framträdde en medelålders man till bordet och bockade. Han var undersätsig, i svart jaquette, vattenkammat, mittbenat, ljust hår, små röda borstmustascher och med en appanna, högst två centimeter hög, kluven längs efter av en djup rynka, som tydde på orimliga svårigheter att komma till rätta med livets problem. Han böjde sig fram mot Frånberg med ett menande, av en god frukost något förstärk leende och viskade frågande: "Stiger dom?" "Köp!" ropade Frånberg så det skallade i den svagt besatta matsalen. Appannan bockade leende och drog sig mot utgången. "Notarien Enman", upplyste Frånberg. "Spekulerar och står naturligtvis på huvudet. Såg du på karlens hjärnkontor? Hasselnöt högst", skrattade Frånberg. Valerius kände en rysning. Återigen fick han den hemska känslan sedan föregående natt, då Frånberg var hos honom, känslan av att vistas i närheten av en brutal naturkraft, som rullade fram likt ett kägelklot och dammade omkull de primitiva träklossar, som kallades människor. "Försiktig general, ser du", fortsatte Frånberg beskrivningen, "sitter och påtar med sifferkolumner i något ämbetsverk för tretusen om året men vill ändå ha ett finger med i stora spelvalsen. Haha! Det är bara du och jag som förstår den. Nu går han naturligtvis och funderar på vad jag menade i några dagar, så blir det för sent och så köper han när han hunnit komma över nervskakningen och preventivismen för möjliga risker och får vara med om när bakslaget kommer. Vinsten tar vi. För vi vågar!" Frånbergs blå ögon glänste av segertro, och vid uppgörelsen slängde han en hundralapp åt kyparen med ett vräkigt: "Det är jämt, Jonson!" Jonson bugade djupt, och hovmästaren rusade till och slog vördnadsfullt upp dörrarna, när Frånberg och Valerius tågade ut. "Kommer du inte med upp?" frågade Frånberg, när Valerius gjorde min av att skiljas utanför Rydberg. "Jag har någonting att uträtta", sade Valerius. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|23}}</noinclude> eiozxfxqu3oeczn2i5ixy28btwuxue5 104 218568 646173 2026-03-27T17:36:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646173 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>"Julklappar", föreslog Frånberg. Valerius skakade på huvudet. "Jag? Vem skulle det vara till? Till dig?" "Nej, men till fröken Hö-ö-ö-k!” Frånberg svängde storskrattande handen till avsked och försvann neråt Fredsgatan, innan Valerius hann fråga honom vad han menat. Han vände och gick långsamt åt andra hållet. Jakobs kyrkklocka visade några minuter över ett, och då mindes han på en gång ryktet, som skulle sättas i fart. Han fick blodsvallningar om huvudet om det nu var spänningen eller Salignacen. Vad menade Frånberg med Anna Hök och julklappar? Var hade den där besynnerlige, allvetande varelsen snokat rätt på att Valerius var svagare för henne än för andra. De hade visserligen träffats på sista middagen hos iberiska generalkonsuln för några veckor sedan, men där hade ingen människa kunnat spåra något, såvida det inte var det, att Frånberg hörde vid avskedet utanför posten på nattkröken, att Valerius frågade om han fick lov att följa henne. Det hade varit en ljuvlig promenad. Det hade snöat lätt, och de vita flingorna prydde hennes björnskinnsboa förträffligt. Valerius mindes mycket tydligt hur bedårande frisk och blomstrande hon sett ut, när de passerade lyktorna, och hur han känt tryckningen mot armen av hennes fasta, runda barm. Hade hon menat något? Hon hade sett rätt underligt på honom, när de skildes utanför hennes port, och han måste dra eld på en tändsticka för att hjälpa henne med portnyckeln, som krånglade i låset. Just när porten hade smällt igen och trappljuset tänts hade hon nickat åt honom genom glasrutan och storskrattat, när han i karikerad vrede vanmäktigt skakade porten efter henne. Han hade egentligen varit dum. Han skulle ha gått mer bröstgänges till väga, så kunde han åtminstone stulit en kyss. Ett äventyr till, ett bland de många. Du är ett fä, Erik, sade han sig själv. Du kan vara nöjd med dem du haft. Flickan är hederlig. Och så kan det bli obehag. Håll dig till dem du har. Men när Valerius kom fram till Strandvägen vände han och gick tillbaka och tog vägen över Norrbro och fram mot Skeppsbron. Han kunde kanske möta henne. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 24</noinclude> aeesod18trw7f5on1g0ynn7hhjmqjbw 104 218569 646174 2026-03-27T17:38:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646174 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Grådiset låg surt och decembertungt över Strömmen. Granitsockeln på slottet dröp av väta, och på dykdalben nedanför Gustav III:s staty satt en mås och frös. Redan åsynen av telegrafhuset gjorde honom glad, ty där hade man redan tänt och där lyste fönstren gula. Han granskade dem noga och gissade bakom vilket hon satt. Som en förälskad skolpojke gick han och drev mellan telegrafhuset och Norrbro och inbillade sig, att hon skulle komma. Det mörknade mer och mer. Diset tjocknade över Strömmen, lyktorna började tändas, och färjorna tutade melankoliskt och osynliga inne i dimman. Längtan efter henne frös så småningom bort hos honom, och han blev arg på sig själv för att han gick där och förspillde tiden. Han kunde inte låta bli att tillrättavisa sig själv. Förspillt tiden? Vad hade han att göra? Ingenting. Bara vänta och vänta. Vänta på underverket, som skedde där uppe vid Stortorget bakom kyrkan — — — på börsen. Om han skulle gå dit upp och titta? Känna på stämningen, känna om det vittrade hausse. Han ville inte synas intresserad, och hela Frånbergs historia var naturligtvis den oerhördaste bluff. Nu var han på allvar ruinerad. Han kunde lika gärna hoppa i Strömmen med detsamma. Alltsammans var ju ett barnsligt gyckel. Tänk, att han återigen låtit sig luras av den där gigantiske humbugen Frånberg! Inte sjutton blev det något statsinköp! Att han verkligen — — — tänk, om bara telefon varit sönder i går kväll, så hade han varit räddad. Nu skulle olyckan klubba till honom ordentligt. Han skulle en gång för alla få sig en näsbränna så han mindes det. Ja, men om han nu hade tur — — — om —? Valerius fick en riktig svettkörare. Jag har fått feber, sade han sig, förkylt mig. I morgon ligger jag mellan lakan och på juldagen kör man ut mig på stora kyrkogården. Han inbillade sig redan ligga där ute i sin kista, kände jordtyngden över bröstet och kunde inte andas. Någon törnade emot honom, och han vaknade till. Han passerade just Norrbro. Riksdagshusets mäktiga massa skymtade fram i töcknet, och så dök statsinköpet upp på nytt genom en naturlig tankeförbindelse. Jag har spelfeber, det är hela saken. Valerius skrattade till där han gick, skrattade till högt. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|25}}</noinclude> 8o2gebot7zpxpbtvjhl4ykyuot888d5 104 218570 646175 2026-03-27T17:44:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646175 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Nej, nu ska det min själ vara slut, sade han. Vilket håll det än går ut, så är det nu oåterkalleligt slut med det här fåneriet. I morgon säljer jag, hända vad som hända vill, antingen papperen är uppe eller nere. Annars blir jag galen och åker in på Konradsberg. Jag säljer absolut i morgon. Jag ska ha frid — frid. Han kände sig riktigt lugn efter detta vackra beslut. Men när han vek av in på Västerlånggatan ramlade beslutet. Ja, det vill säga, stiger de verkligen i dag kan jag ju hålla dem för att se vart det bär. Det vore ju dumt att sälja just nu, när belöningen efter så många års skräck och ängslan skulle komma. Och vad ska du sen leva för? Det är just skräcken och ängslan du behöver. Du hör till dem som måste känna spänningen, måste hoppa på nattgammal is som pojkspolingar och känna hur det gungar under fötterna. Du är en äventyrare, min käre Valerius, det är just vad du är det. Han tog av uppåt Storkyrkan. När han passerade den tyckte han, att den växte där uppe över hans huvud och lutade sig ut över gatan som om den ville ramla ner över honom till straff för alla hans äventyr. Han riktigt smög sig förbi kyrkan med ett slags botgörare-skräck i sig. I järnstaketet bortom den stod järngrindarna öppna, och där bakom syntes Börsens festligt upplyst med strålande fönster och en härskara av vilt gestikulerande människor innanför. Valerius kunde inte återhålla lusten. Han måste närmare. Han gick in genom grinden. På höger sida låg en liten byggnad. Det är visst bårhuset, tänkte han. Platsen såg verkligen högst besynnerlig ut. På ena sidan reste sig den kolossala kyrkmuren, otillgänglig och utan ett fönster, stigande med mäktiga, breda strävpelare; reste sig hög, stor, väldig upp i det skumma decemberdiset redan fullt av nattaningar och nattfärg; steg karg, ofruktbar, naken, grågrönt kall rätt upp mot himlen för att nå Gud där uppe i den disiga, ofattbara rymden — på andra sidan däremot, några meter därifrån, brann Börshusets frånsida med glada, praktfullt lysande fönster, festlig som till karneval och med alla de fäktande, rödansträngda, larmande och skrikande människorna, vilkas röster trängde ända ut till Valerius i ett för-<noinclude> <references/> 26</noinclude> 1imoajx534ntefhu7p04k5j63zbfncw 104 218571 646176 2026-03-27T17:48:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646176 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>virrat kaos och studsade mot den livlösa kyrkmuren där utanför, tung, allvarsam och full av mystik —; kyrkan och spelhuset bredvid varann alldeles som i katolsk medeltid; det var bara skökohuset som fattades för att göra liknelsen fullständig; Mäster Olofs kyrka, frigörelsens, reformationens och reningens stora, mäktiga, stolta symbol bredvid pappersskojarnas flämtande och hungriga gyckelspel —. Men så vände också kyrkan ryggen till liksom i förakt för och i förvissning om att de där skrikande små yrfäna vid hennes fötter inte betydde det allra ringaste för det liv, för vilket hon själv utgjorde symbolen. Själv stod Valerius nästan andlös och såg och lyssnade. Där inne bakom de upplysta fönstren steg eller föll hans öde, och inte bara hans utan hundradens, tusendens, som aldrig fick se galningarna i dårhuset. Jag är visst galen själv också, sade sig Valerius. Varför står jag här och fånar? Jag hör ju ingenting klart. Allt är bara ett surr. Men han tog ändå ett par steg närmare för att höra bättre. Då måtte någon av skrikhalsarna där inne upptäckt honom, för en av dem pekade plötsligt mot fönstret. Valerius vände skamsen ryggen till och smet ut genom järngrindarna. Tre herrar i päls strök brådskande tätt förbi honom. De såg onaturligt upphetsade ut, skrattade och pratade i munnen på varann om papper. Valerius hörde lösryckta ord, men ändå förstod han inte vad som hänt förrän han ett par steg längre fram alldeles framför ingången till börshuset stötte ihop med Axelsson, som tjöt med mistlursröst: "Grängarna fyratusen-fyratusen. Dom är galna, Valerius! Galna!" I nästa ögonblick slök dimman mistluren och dess ägare. Valerius tänkte springa efter honom för att begära upplysningar men skämdes. Allt gick också så hastigt. En annan röst ropade ännu mäktigare i hans inre — Vinner! vinner! Valerius vacklade till. Det gnistrade av pengar för ögonen på honom, och tusenlapparna dansade häxdans. Det knep till i hjärtat så att han måste söka stöd mot pelaren vid trappan. Där stod han en god stund, medan det brusade och susade i huvudet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|27}}</noinclude> 69jnt6zsbgxeiei106m7em4vdmy406q 104 218572 646177 2026-03-27T17:51:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646177 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Förbigående såg nyfikna på honom. Jag måste gå, det här duger inte, sade han sig. Han släppte pelaren och drev viljelöst iväg. Fyra tusen — fyra tusen! hamrade det inne i huvudet på honom. Han räknade och kalkylerade och kom till svindlande tal. Två hundrafemtio grängare hade han; femgångertvåhundrafemtio — hundratjugofem tusen på ett bräde. Du är rik, stormrik! skrek det inom honom. Det här är ju oanständigt, i allra högsta grad oanständigt. Här går jag på gatan och förtjänar hundratjugofem tusen utan att lägga två strån i kors. Nå, men all ängslan och oro då! Hundratjugofemtusen! Då säljer jag i morgon! Bums. Han tvärstannade. Han hade fått en ny chock. Han hade alldeles glömt bort de tvåhundra han köpt av Axelsson genom Frånberg för några timmar sedan. De som han blankat som Frånbergs term löd. Då hade han förtjänat hundratusen till. Valerius skakade till i frossbrytningar och fortsatte gatan framåt. Tvåhundratjugofemtusen alltså — tvåhundratjugofem — en kvarts miljon sedan i går! Återigen kände han det där stynget i hjärtat. Jag dör visst, tänkte han, dör av glädje som en gammal kärring som vunnit högsta vinsten på lotteri, faller omkull och dör här mitt på gatan. Var är jag? Han såg sig omkring. Han hade utan att veta det åter kommit ner på Västerlånggatan bland en brådskande hop av människor, många med julpaket, jäktande och oroliga. En liten grabb kom emot honom, släpande med bara, rödfrusna händer på en stor julgran alldeles begraven bland grenarna och seglande i kölvattnet på en tjock matrona i plyschkappa och muff. Hon var röd i ansiktet av kyla och iver och vände sig oupphörligen om och jäktade pojken, som knogade tappert för att hinna med. Valerius såg sig själv som kryddbodpojke, släpande på korgar och lådor till jularna. Trösta dig pojke, tänkte han. Om tjugo år tjänar kanske du också tvåhundratusen på ett par timmar i stället för tjugofemöringen du får av den där tjocka madaskan. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 28</noinclude> 4j55dpent07xlv9m9yjdb7avd0whzgi 104 218573 646178 2026-03-27T17:53:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646178 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Valerius stannade då och då framför butiksfönstren. Han såg men visste inte vad. Han ville spela likgiltig julklappsköpare för att lura sig själv och andra, och när ensamhetskanslan trots allt kom över honom klev han in i en leksaksaffär och gnuggade sig bland pigga småttingar, vilkas ögon tindrade inför allt glitter och detta världens himmelrike av dockskåp, tennsoldater, vidunderliga djur, som skrek om man klämde dem på magen, hemska masker med långa skägg, trummor, läggspel, pickelhuvor med guldbeslag, gipskyrkor med upplysta fönster, sprattelgubbar, kälkar, dockspisar, askar med lokomotiv och vagnar, regnbågsskimrande snurror, dansöser som kunde svänga runt, och trollgubbar med stort vitt hår, som for upp med en smäll ur dosan när man knäppte upp locket. Alldeles innanför dörren stod två blåfrusna, fattiga ungar, som inte vågade ge sig längre in. Valerius blev helt varm om hjärtat, och han önskade att han hade haft en av de vunna tusenlapparna för att låta ungarna få vad de ville. Nu lyckades han verkligen få fatt i en tvåkrona i en av västfickorna och stack åt dem, innan han gick. Ungarna trodde inte sina ögon. Om han nu lurar mig, tänkte Valerius. Han menade Frånhergs tvåhundra blankade grängare. Han gick in i en cigarrbod och ringde upp till Polcirkeln. Frånberg var redan gången. Valerius frågade så likgiltigt han kunde hur grängarna stod. Fyratusen. Tack — — — var det inget annat? — Nej. När Valerius kom fram till Gustav Adolfs torg mötte han de första tidningspojkarna, som skrek ut haussen. Valerius köpte ett nummer och läste det i lyktskenet. Då förstod han att det var sanning, att han på en gång var en rik man. Han funderade över vad han skulle gå och äta middag, men så erinrade han dig lyckligtvis att han inte hade mer än några ören kvar. Han kunde inte låta bli att le åt sig själv. Om han åtminstone hade sparat den där tvåkronan, som han skänkt ungarna nyss. På samma gång gjorde det honom gott att äga så mycket och ändå ingenting äga. Det spände fantasin och gav vingar åt stundens fattigdom. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|29}}</noinclude> 440nheha00kxvct4tkb9ftchv1w76a8 104 218574 646179 2026-03-27T17:55:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646179 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Han gick hem till bostaden och höll på att skrämma slag på Eva med att ta henne i famn och säga att hon skulle ställa till en hejdundrade middag, för nu var de rika, stormrika. Eva, som var en förståndig gammal bitvarg, satte fram stekt strömming och potatis och sade att det var allt vad "herrns pengar räckt till". Valerius brydde sig inte om att bråka. I verkligheten var det ju också detsamma vad han åt i dag. I morgon kunde han smörja kråset om han ville. Livet hade vänt den ljusa sidan till på allvar efter att ha visat sig fult och grinigt i trettio år. Nu gällde det att värma sig, sola sig. Underligt nog kände han sig inte helt glad. Han strövade fram och tillbaka i våningen hela eftermiddagen. Hans tankeverksamhet visade betänkliga förlamningsymptom, och han malde egentligen endast ett enda ofrånkomligt tema vad skulle han göra med alla sina pengar? Först framåt kvällssidan gick han ut, träffade bekanta, lånade en hundralapp, drack sig onykter och fick fatt i en kvinna på hemvägen framåt morgonsidan. Men det var varken Anna Hök eller någon av alla de andra han drömt om. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 30</noinclude> 6rtawuw5z0k7uxt94hpg854o2p7k1lo 104 218575 646180 2026-03-27T17:58:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="right" style="border-bottom:none; font-weight:normal; font-size:75px">3</h2> Dagarna efter jul höll sig grängarna stilla, men efter jul rusade de åter upp femhundra kronor per aktie. Då sålde Valerius rubb och stubb, och på nyåret var han en rik man som försäkrade sig själv, att han aldrig mer skulle spela. Naturligtvis höll han inte ord. Han köpte in sig och återfick spelfebern, men nu var den inte längre så elakartad som förut. Känslan av att kunna stå ett ryck om det gällde gav spelet en helt annan grundfärg. Han beräknade säkrare och kallare, vandrade alltid till en viss gräns, som han inte överskred. Med Frånberg umgicks han fortfarande flitigt, och bekantskapskretsen ökades i orimligt proportion till ryktet om hans förmögenhet. Han kom in i ordenssällskap och blev en högt aktad broder som drack du med högre militärer, byråchefer och generalkonsuler för avlägsna utomeuropeiska stater. Det var på en middag hos en av dessa vänner, iberiske generalkonsuln, som han förut umgåtts hos, som han återfann Anna Hök. Iberiske generalkonsuln, som gjort sig en förmögenhet på kaffe och bananer, bebodde en vräkig våning i palmerska huset mittemot slottet. Redan när Valerius fick placeringskortet — direktör Valerius behagade föra fröken Anna Hök — klack det till i honom, och när han sedan inne i en fönstersmyg fiskade upp sin bordsdam i livligt samspråk med en ordensprydd, liten och svartmuskig herre, kände han sig på något märkvärdigt sätt kränkt över att hon inte genast skyndat honom till mötes. Hon var strålande, i ljusblått siden, djupt urringad, med en rad italienska vita pärlor, som låg och gungade alldeles vid kanten av barmens rundning. Hon lyste upp till ett enda stort<noinclude> <references/> {{ph|31}}</noinclude> knv1tvhaskodrig7ckeou39kvc19alr 0 218576 646181 2026-03-27T17:58:59Z Thuresson 20 Kap 2 646181 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Malm III Spelarna 1976.djvu" from=21 to=32 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Malm 3: Spelarna|02]] sj2h8kq5v3apluv2o0gw4r9gqdis1nk 104 218577 646189 2026-03-27T20:10:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Victor Hugo SAMLADE SKRIFTER MALMÖ VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG' 646189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>Victor Hugo SAMLADE SKRIFTER MALMÖ VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG<noinclude> <references/></noinclude> enxide7yq1m854tsm2u11ru564i9i2a 646192 646189 2026-03-27T23:18:08Z Jonatanskogsfors 17420 Layout 646192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}}}} {{tomrad}} {{Linje}} {{tomrad}} {{c|{{större|''SAMLADE<br>SKRIFTER''|400}}}} {{tomrad}} {{Linje}} {{tomrad}} {{c|{{större|MALMÖ|200}}}} {{c|{{större|VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG|100}}}}<noinclude> <references/></noinclude> bzq6w82ysduy5hfxkvic58t54rug1jr 646193 646192 2026-03-27T23:18:37Z Jonatanskogsfors 17420 646193 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}}}} {{tomrad}} {{Linje}} {{tomrad}} {{c|{{större|''SAMLADE<br>SKRIFTER''|400}}}} {{tomrad}} {{Linje}} {{tomrad}} {{c|{{större|MALMÖ|200}}}} {{c|{{större|VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG|150}}}}<noinclude> <references/></noinclude> rqe03urx4y737h6g7xxwdutyjs0sncr 646201 646193 2026-03-27T23:41:59Z Jonatanskogsfors 17420 646201 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}}}} {{tomrad}} {{Linje|10em}} {{tomrad}} {{c|{{större|''SAMLADE<br /> SKRIFTER''|400}}}} {{tomrad}} {{Linje|10em}} {{tomrad}} {{c|{{större|MALMÖ|200}}}} {{c|{{större|VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG|150}}}}<noinclude> <references/></noinclude> f2k8kbbh73pl5ah75n45ylniuhocs8x 646202 646201 2026-03-27T23:42:22Z Jonatanskogsfors 17420 646202 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}}}} {{tomrad}} {{Linje|10em}} {{tomrad}} {{c|{{större|''SAMLADE''<br /> ''SKRIFTER''|400}}}} {{tomrad}} {{Linje|10em}} {{tomrad}} {{c|{{större|MALMÖ|200}}}} {{c|{{större|VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG|150}}}}<noinclude> <references/></noinclude> fx57eeh8jsyt63nabaxh9bledvy7e3e 104 218578 646190 2026-03-27T20:36:16Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 646190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|<b>Wälment Dicht.</b>|200}}}} <poem>{{Initial|N}}Är tiden strålad' fram vr ewigheters blick, Fullkomlighetens barn sig vppå jorden wisa, At vti himbla-ljus sin Gud och Herra prisa, {{em}}Af hwilken skapadt alt fått wäsend, dygd och skick. {{em}}Åt härlighetens borg och en osynlig högd, Then dyre Anden sig med wördnad skulle wända, Och lystna ögon ej til nedre saker sända, {{em}}At warda någon tid från rätta målet bögd. {{em}}Sig Skapar'n wille i framstälta werlden te, Som helig, stoor och wis, som from och vthan lika, At Sonen måtte ej om högsta goda twika, {{em}}Men egit intet i omåtlig fyllnad se. {{em}}Doch kunde ej ett ljus, som himlen bildat af, The yttra sinnen från en farlig afwäg böga, Ell' Gud och Skaparen sitt händers wärk förnöga, {{em}}Som sänkte dårligt sig i slemma lustars qwaf. {{em}}Then Nåden, hwilken straxt igenom mörkret sken, Från himblars höga thron, mond' hielp och räddning wisa: Förnuftet gärna doch wil eget wärde prisa, {{em}}Och menar giöra sig wid egen skymning ren. {{em}}Man sådant griller kan i alla tider se, Hur' ej af dubbelt ljus sig dårar låtit leda, Som welat sällhet sig i egenhet bereda, {{em}}Och åt sielf-walda wärk med lystna ögon le. {{em}}Tå tidens vngdom fram til ondskans ålder skred; Sig några Nådens barn i heligt vpsåt skilde Från yra werldens sorl, som späda sinnen wil'de, {{em}}Wid kroppens stilla ro at winna siälens frid.</poem> {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||The}} <references/></noinclude> bgx0mm7zhf9wmzk02aerdh7toyr6s9l 104 218579 646194 2026-03-27T23:20:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '' 646194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 9wqcd7o4z6h2s119r0gph2wrnm7nxt9 646212 646194 2026-03-28T00:14:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646212 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> lb5xrtexqau9e16vvfxh1vwlyh2xaft 104 218580 646195 2026-03-27T23:25:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}}' 646195 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}}<noinclude> <references/></noinclude> edns6jzpzgsjgr4qfh1cpxzpwyd0fn1 646213 646195 2026-03-28T00:14:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646213 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}}<noinclude> <references/></noinclude> n1nhxn44d1suzjqojak8jqbligqw3dj 104 218581 646196 2026-03-27T23:25:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '' 646196 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 9wqcd7o4z6h2s119r0gph2wrnm7nxt9 646214 646196 2026-03-28T00:14:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646214 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> lb5xrtexqau9e16vvfxh1vwlyh2xaft 104 218582 646197 2026-03-27T23:28:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{c|{{större|SAMHÄLLETS<br>OLYCKSBARN|300}}}} {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|MALMÖ<br>VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}}' 646197 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|SAMHÄLLETS<br>OLYCKSBARN|300}}}} {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|MALMÖ<br>VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}}<noinclude> <references/></noinclude> cyed607055pry70rc59xyofwd35b03o 646203 646197 2026-03-27T23:42:53Z Jonatanskogsfors 17420 646203 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|SAMHÄLLETS<br>OLYCKSBARN|300}}}} {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|MALMÖ<br /> VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}}<noinclude> <references/></noinclude> mh6jbbke11nj61yib48sfx877evd8hy 104 218583 646198 2026-03-27T23:29:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{c|MALMÖ<br>A.-B. Malmö Centraltryckeri<br>1927}}' 646198 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|MALMÖ<br>A.-B. Malmö Centraltryckeri<br>1927}}<noinclude> <references/></noinclude> 76k8pahal23vyoo61py794q1d7i7j10 646215 646198 2026-03-28T00:14:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646215 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|MALMÖ<br>A.-B. Malmö Centraltryckeri<br>1927}}<noinclude> <references/></noinclude> 5m7kwwxd6ox9lg92v1jti7ou47gt9s4 104 218584 646200 2026-03-27T23:40:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '== FÖRFATTARENS FÖRORD. == Så länge det i kraft av lagar och seder består en social fördömelse, som på konstlad väg, mitt i en högt utvecklad civilisation, skapar helveten och till det av Gud skapade ödet fogar ett av människohjärnor bestämt öde; så länge århund­radets tre stora problem, mannens urartning ge­nom proletariatet, kvinnans demoralisering till följd av timlig nöd och den bristande omvårdna­den om barnen, ej ha blivit lösta; så läng...' 646200 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>== FÖRFATTARENS FÖRORD. == Så länge det i kraft av lagar och seder består en social fördömelse, som på konstlad väg, mitt i en högt utvecklad civilisation, skapar helveten och till det av Gud skapade ödet fogar ett av människohjärnor bestämt öde; så länge århund­radets tre stora problem, mannens urartning ge­nom proletariatet, kvinnans demoralisering till följd av timlig nöd och den bristande omvårdna­den om barnen, ej ha blivit lösta; så länge inom vissa samhällsskikt en social förkvävning är möjlig, eller med andra ord och betraktat under en allmännare synpunkt, så länge okunnighet och nöd råda på jorden, torde böcker som denna ej sakna sin uppgift. {{Indraget stycke|Hauteville-House, 1 januari 1862.}}<noinclude> <references/></noinclude> mgxsimz8l02jv7krnr8cvozdsjgjngf 646219 646200 2026-03-28T00:18:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646219 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">FÖRFATTARENS FÖRORD.</h3> Så länge det i kraft av lagar och seder består en social fördömelse, som på konstlad väg, mitt i en högt utvecklad civilisation, skapar helveten och till det av Gud skapade ödet fogar ett av människohjärnor bestämt öde; så länge århund­radets tre stora problem, mannens urartning ge­nom proletariatet, kvinnans demoralisering till följd av timlig nöd och den bristande omvårdna­den om barnen, ej ha blivit lösta; så länge inom vissa samhällsskikt en social förkvävning är möjlig, eller med andra ord och betraktat under en allmännare synpunkt, så länge okunnighet och nöd råda på jorden, torde böcker som denna ej sakna sin uppgift. {{Indraget stycke|Hauteville-House, 1 januari 1862.}}<noinclude> <references/></noinclude> tmbn0j47vm7b1n9dw41v2ixodpculpb 104 218585 646204 2026-03-27T23:43:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '' 646204 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 9wqcd7o4z6h2s119r0gph2wrnm7nxt9 646216 646204 2026-03-28T00:15:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646216 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> lb5xrtexqau9e16vvfxh1vwlyh2xaft 104 218586 646205 2026-03-27T23:45:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{c|{{större|''Första bandet''|200}}}} {{c|{{större|''Fantine.''|150}}}}' 646205 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Första bandet''|200}}}} {{c|{{större|''Fantine.''|150}}}}<noinclude> <references/></noinclude> clx2zg5210ap8sflxmbm6naqbbw4laj 646217 646205 2026-03-28T00:16:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646217 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Första bandet''|200}}}} {{c|{{större|''Fantine.''|150}}}}<noinclude> <references/></noinclude> kavc4owbt4vneatdqzex3ti12srodnr 104 218587 646206 2026-03-27T23:45:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '' 646206 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 9wqcd7o4z6h2s119r0gph2wrnm7nxt9 646218 646206 2026-03-28T00:16:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646218 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> lb5xrtexqau9e16vvfxh1vwlyh2xaft 104 218588 646207 2026-03-27T23:57:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<section begin="bok1_kapitel1" /> <h3 align="center">''FÖRSTA BOKEN.''<br /> ''En rättfärdig.''</h3> <h4 align="center>I.<br /> MYRIEL.</h4> År 1815 var Charles Frangois Bienvenu Myriel biskop i Digne. Han var då omkring sjuttiofem år gammal och hade beklätt sitt ämbete sedan år 1806. Denna senare omständighet står egentligen inte i något väsentligt sammanhang med innehållet i vår berättelse, men det är kanske inte överflödigt att här beröra, vad s...' 646207 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><section begin="bok1_kapitel1" /> <h3 align="center">''FÖRSTA BOKEN.''<br /> ''En rättfärdig.''</h3> <h4 align="center>I.<br /> MYRIEL.</h4> År 1815 var Charles Frangois Bienvenu Myriel biskop i Digne. Han var då omkring sjuttiofem år gammal och hade beklätt sitt ämbete sedan år 1806. Denna senare omständighet står egentligen inte i något väsentligt sammanhang med innehållet i vår berättelse, men det är kanske inte överflödigt att här beröra, vad som berättades om honom vid hans ankomst till platsen. Vad man berättar om en människa spelar ju, om det är sant eller ej, ofta lika stor roll som hennes handlingar. Myriel var son till en parlamentsledamot från staden Aix, han tillhörde sålunda den s. k. ämbetsadeln. Det be­rättades, att fadern, som ville att sonen skulle<noinclude> <references/></noinclude> taaxldy9wjpe6d814tg2t3bgfjalecl 646211 646207 2026-03-28T00:13:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646211 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><section begin="bok1_kapitel1" /> <h3 align="center">''FÖRSTA BOKEN.''<br /> ''En rättfärdig.''</h3> <h4 align="center>I.<br /> MYRIEL.</h4> År 1815 var Charles Frangois Bienvenu Myriel biskop i Digne. Han var då omkring sjuttiofem år gammal och hade beklätt sitt ämbete sedan år 1806. Denna senare omständighet står egentligen inte i något väsentligt sammanhang med innehållet i vår berättelse, men det är kanske inte överflödigt att här beröra, vad som berättades om honom vid hans ankomst till platsen. Vad man berättar om en människa spelar ju, om det är sant eller ej, ofta lika stor roll som hennes handlingar. Myriel var son till en parlamentsledamot från staden Aix, han tillhörde sålunda den s. k. ämbetsadeln. Det be­rättades, att fadern, som ville att sonen skulle<noinclude> <references/></noinclude> tu2logzk99a5ddw1msgl7d04uyz334d 646220 646211 2026-03-28T00:18:50Z Jonatanskogsfors 17420 646220 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''FÖRSTA BOKEN.''<br /> ''En rättfärdig.''</h3> <h4 align="center>I.<br /> MYRIEL.</h4> År 1815 var Charles Frangois Bienvenu Myriel biskop i Digne. Han var då omkring sjuttiofem år gammal och hade beklätt sitt ämbete sedan år 1806. Denna senare omständighet står egentligen inte i något väsentligt sammanhang med innehållet i vår berättelse, men det är kanske inte överflödigt att här beröra, vad som berättades om honom vid hans ankomst till platsen. Vad man berättar om en människa spelar ju, om det är sant eller ej, ofta lika stor roll som hennes handlingar. Myriel var son till en parlamentsledamot från staden Aix, han tillhörde sålunda den s. k. ämbetsadeln. Det be­rättades, att fadern, som ville att sonen skulle<noinclude> <references/></noinclude> 8ez28hunrtrkt0vmu5kbtobcl38eelh 646241 646220 2026-03-28T04:31:10Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 646241 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude><h3 align="center">''FÖRSTA BOKEN.''<br /> ''En rättfärdig.''</h3> <h4 align="center>I.<br /> MYRIEL.</h4> År 1815 var Charles François Bienvenu Myriel biskop i Digne. Han var då omkring sjuttiofem år gammal och hade beklätt sitt ämbete sedan år 1806. Denna senare omständighet står egentligen inte i något väsentligt sammanhang med innehållet i vår berättelse, men det är kanske inte överflödigt att här beröra, vad som berättades om honom vid hans ankomst till platsen. Vad man berättar om en människa spelar ju, om det är sant eller ej, ofta lika stor roll som hennes handlingar. Myriel var son till en parlamentsledamot från staden Aix, han tillhörde sålunda den s. k. ämbetsadeln. Det berättades, att fadern, som ville att sonen skulle<noinclude> <references/></noinclude> 4x929eb2nefmd7d0is3uut6syh0ecfw 104 218589 646208 2026-03-28T00:02:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ärva hans ämbete, hade gift bort honom redan vid unga år, som aderton eller tjugoåring, såsom det var brukligt hos parlamentsadeln. Trots detta ti­diga äktenskap gav Myriel upphov till många his­ torier. Han var välvuxen och proportionerlig, även om han var något liten, han nedlade stor om­sorg på sitt yttre, var intagande och spirituell och tillbragte den första delen av sitt liv med världs­ liga förströelser och kärleksäventyr. Så bröt den stora...' 646208 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>ärva hans ämbete, hade gift bort honom redan vid unga år, som aderton eller tjugoåring, såsom det var brukligt hos parlamentsadeln. Trots detta ti­diga äktenskap gav Myriel upphov till många his­ torier. Han var välvuxen och proportionerlig, även om han var något liten, han nedlade stor om­sorg på sitt yttre, var intagande och spirituell och tillbragte den första delen av sitt liv med världs­ liga förströelser och kärleksäventyr. Så bröt den stora revolutionen ut år 1789, och snart rycktes även parlamentsadelsfamiljerna med i den stora strömmen; de decimerades, jagades i landsflykt och skingrades. Även Charles Myriel emigrerade strax efter revolutionen och for till Italien. Här dog hans hustru i en bröstsjukdom, av vilken hon lidit 1 flera år. Barn hade de inga. Vilka öden mötte sedan herr Myriel? Var det den gamla samhällsordningens samman­brott, hans familjs motgångar, 1793 års skräck­ välde, som för den landsflyktige framstod i en ännu hemskare dager än verklighetens, kort sagt, var det de yttre omvälvningarna, som kommo ho­ nom att avsvärja sig världen och dess fröjder? Eller möttes han mitt i nöjenas virvlar av någon<noinclude> <references/></noinclude> e4jv5yghbjg00oglibtc227727margx 646210 646208 2026-03-28T00:09:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646210 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>ärva hans ämbete, hade gift bort honom redan vid unga år, som aderton eller tjugoåring, såsom det var brukligt hos parlamentsadeln. Trots detta ti­diga äktenskap gav Myriel upphov till många his­ torier. Han var välvuxen och proportionerlig, även om han var något liten, han nedlade stor om­sorg på sitt yttre, var intagande och spirituell och tillbragte den första delen av sitt liv med världs­ liga förströelser och kärleksäventyr. Så bröt den stora revolutionen ut år 1789, och snart rycktes även parlamentsadelsfamiljerna med i den stora strömmen; de decimerades, jagades i landsflykt och skingrades. Även Charles Myriel emigrerade strax efter revolutionen och for till Italien. Här dog hans hustru i en bröstsjukdom, av vilken hon lidit 1 flera år. Barn hade de inga. Vilka öden mötte sedan herr Myriel? Var det den gamla samhällsordningens samman­brott, hans familjs motgångar, 1793 års skräck­ välde, som för den landsflyktige framstod i en ännu hemskare dager än verklighetens, kort sagt, var det de yttre omvälvningarna, som kommo ho­ nom att avsvärja sig världen och dess fröjder? Eller möttes han mitt i nöjenas virvlar av någon<noinclude> <references/></noinclude> hhwgjj4s2j26oxpygh3r9pcvh4qszfl 104 218591 646209 2026-03-28T00:09:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646209 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>personlig olycka, som gick honom djupt till sinnes och gav hans tankar en ny riktning? Dessa frå­gor kunde ingen besvara, endast så mycket var säkert, att han, när han vände åter från Italien, var präst. År 1804 var Myriel pastor i Brignolles, där han förde ett mycket tillbakadraget liv. Han var redan nu en gammal man. Vid denna tid, kort efter det Napoleon krönts till kejsare, kom han en gång i ämbetsaffärer till Paris och måste bland annat även för sina församlingsbors räkning göra kardi­nal Fesch sin uppvaktning. Under det nu vår gode pastor väntade i förrummet, kom händelsevis även kejsaren på besök hos sin morbror, kardinalen. Kejsaren frapperades av de nyfikna blickar, var­med Myriel betraktade honom, och i det han vände sig om frågade han barskt: – Vem är den där mannen, som så envist betraktar mig? — Ers majestät, svarade Myriel, ser en god och jag en stor man. Det kunna vi båda ha glädje av. Kejsaren frågade senare kardinalen efter pas­torns namn, och kort tid därefter erfor Myriel till<noinclude> <references/></noinclude> t7hr114ebexaf5vedhe9i18nin4sslq 104 218592 646221 2026-03-28T00:20:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646221 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>sin stora förvåning, att han kallats till biskop i Digne. För övrigt visste ingen, om man kunde sätta tilltro till alla de rykten om Myriels föregående, som vore i omlopp. Endast få hade känt hans familj före revolutionen. Naturligtvis gick det Myriel liksom det går varje nykomling i en liten stad, där många tungor prata men ett fåtal ha en hjärna att tänka med. Han måste låta folk prata, ehuru eller kanske eme­dan han var biskop. Vad man talade om, var en­dast hörsägner och löst prat, och när nio år voro gångna, hade allt förtal, som till en början försatt alla små själar i denna småstad i stark rörelse, sjunkit i glömskans hav. Ingen vågade mera tala därom eller utmynta det i onda avsikter. Myriel hade med sig till Digne en gammal frö­ken vid namn Baptistine. Det var hans syster, som var tio år yngre än han. De båda syskonens tjän­stepersonal bestod av en jungfru av samma ålder som fröken Baptistine. Hennes namn var fru Magloire; och förut hade hon endast varit "pas­torns tjänarinna". Nu fungerade hon samtidigt<noinclude> <references/></noinclude> 0f8uew7cq2rjpfvq90pjjrezruf4ld7 104 218593 646222 2026-03-28T00:22:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646222 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>som kammarjungfru hos fröken Baptistine och hushållerska hos hans högvördighet biskopen. Fröken Baptistine var en högväxt, smärt och blek dam av mild läggning. Hon förkroppsligade allt det, som man aktar högst hos ett kvinnligt vä­sen och som uttryckes bäst med ordet respektabel. På epitetet vördnadsvärd kan väl endast den kvin­na göra anspråk, som är moder. Vacker hade hon aldrig varit, men då hela hennes liv varit upptaget med from kärleksverksamhet, låg det nu över hela hennes väsen ett slags klarhet, som, ju mera hon åldrades, man skulle kunna kalla en sinnets skön­het. Det, som i hennes ungdom hade varit mager­het, hade nu övergått till en änglalik genomskinlig­het. Hon var mera själ än jungfrulik kvinna, hon var lik en skugga med så mycket kropp, att man annu kunde tala om ett kön. En smula materia, utstrålande en mild ljusglans. Hon hade stora ögon, som alltid sänktes mot marken, som om den­na själ sökte en förevändning för att ännu dröja kvar härnere. Fru Magloire var en liten gråhårig, tjock gum­ma, som alltid pustade, emedan hon alltid hade bråttom och för övrigt hade astma.<noinclude> <references/></noinclude> 9rmo9h5qckua6u3c4g89qyvecgumz0w 104 218594 646223 2026-03-28T00:23:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646223 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>När Myriel kom till Digne, installerades han i det biskopliga palatset med alla de hedersbety­gelser, som enligt ett kejserligt dekret tillkommo biskopar, vilka i rang kommo omedelbart efter brigadgeneralerna. Mären och domstolspresidenten gjorde honom först sin uppvaktning, och han å sin sida besökte först generalen och prefekten. Sedan installationen var överstånden, avvaktade staden, hur deras nye biskop skulle förvalta sitt ämbete.<noinclude> <references/></noinclude> ezde7ib3ji4vdzlz7itujlaygj3g7z7 104 218595 646224 2026-03-28T00:25:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646224 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">II.<br /> HERR MYRIEL BLIR HANS<br /> HÖGVÖRDIGHET BIENVENU.</h3> Biskopspalatset i Digne låg tätt vid sjukhuset. Det var en stor vacker byggnad, som i början av 1700-talet uppförts av hans högvördighet, teo­logie doktorn vid Paris universitet och abbé de Simore Henri Puget, som år 1712 blivit biskop i Digne. Allt i denna verkligt furstliga byggnad var anlagt i stor stil: biskopens rum, salongerna, sovrummen, gården med sina täckta pelargångar i gammalflorentinsk stil och den med härliga träd planterade parken. I matsalen, ett långt och praktfullt galleri, beläget i bottenvåningen med utsikt över parken, hade Henri Puget en gång på ett storslaget sätt tagit emot deras högvördigheter Charles Brulart de Geniis, furst-ärkebiskopen d'Embrun, kapucinermunken Antoine de<noinclude> <references/></noinclude> 1f1n2ah6472zkvuuy67my6jq505ywnv 104 218596 646225 2026-03-28T00:27:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646225 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>Mesgrigny, biskopen av Grasse, Philippe de Vendöme, hans nåd abbé de Saint-Honoré de Lerins, baro­nen och biskopen i Vence, Frangois de Berton de Grillon, biskopen i Glandéve, Cesar de Sabran de Foralquier samt Jean Soanen, hovpredikant och biskop i Senez. Dessa sju högvördiga prelaters porträtt smyckade nu salen, och detta minnes­ värda datum, den 29 juli 1714, var med guldbok­stäver inristat på en marmortavla. Sjukhuset var ett litet trångt envåningshus om­givet av en liten trädgård. Tre dagar efter sin ankomst besökte biskopen sjukhuset. Efter visitationens slut lät biskopen kalla till sig sjukhusets föreståndare. — Herr föreståndare, yttrade han, hur många patienter har ni för närvarande? – Tjugosex, ers högvördighet. — Jag har kommit till samma summa, sade bi­skopen. — Sängarna, fortsatte sjukhusföreståndaren, stå ganska trångt. — Det har jag också lagt märke till. — I stället för salar ha vi endast små rum, som äro svåra att vädra.<noinclude> <references/></noinclude> 1plha45hso8jfwevmxv8m0kzw1lmsuh 104 218597 646226 2026-03-28T00:29:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646226 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>— Jag har just tänkt på detsamma. — Och faller någon gång en solstråle in i träd­gården, så är denna för liten för de många rekonvalescenterna. — Jag har gjort samma iakttagelse. — Om epidemier härja, som t. ex. tyfusepidemin i år och kopporna för två år sedan, ha vi stun­dom upp till hundra patienter och veta inte, hur vi skola härbärgera dem alla. — Den tanken stod också för mig. — Men alla dessa missförhållanden kunna nu en gång inte avhjälpas, sade slutligen sjukhusfö­reståndaren; man måste foga sig i de nuvarande förhållandena. Detta samtal ägde rum i matsalen i biskopspalatsets bottenvåning. Biskopen stod tyst ett ögonblick. Så vände han sig plötsligt om mot föreståndaren med frågan: — Hur många sängar tror ni denna sal skulle kunna rymma? — Ers högvördighets matsal, utropade den till­ talade i största förvåning.<noinclude> <references/></noinclude> c9hmactonvhf0o3f098bdngfwaaq0ho 104 218598 646227 2026-03-28T00:31:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646227 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>Biskopen lät blicken överfara salen. Han tyck­tes företaga vissa mätningar. – Det skulle nog bli plats för tjugo sängar här viskade han, som om han talade för sig själv. Så vände han sig mot föreståndaren och fortsatte med högre röst: — Jag vill säga er en sak. Det föreligger tyd­ligen ett misstag. Ni äro tjugosex personer i fem à sex små rum. Vi äro här endast tre, och vi ha plats för sextio. Det föreligger ett misstag, säger jag er, ännu en gång. Ni får min våning, och jag får er. Giv mig mitt hus tillbaka. Ni har er rätta hemvist här i denna byggnad. Följande dag hade de tjugosex sjuklingarna flyttat över till det biskopliga palatset och bisko­pen till sjukhuset. Myriel hade, emedan hans familj ruinerats ge­nom revolutionen, ingen förmögenhet. Hans sys­ter åtnjöt en livränta på femhundra francs, vilket på sin tid hade varit tillräckligt för bådas behov. Myriel hade av staten en biskopslön på femtontusen francs. Hur Myriel förfogade över denna summa framgår av en förteckning, som han själv<noinclude> <references/></noinclude> i4vt6jtvvlb0jgbaz3k7bihd6270wzm 104 218599 646228 2026-03-28T00:48:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646228 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>upprättat samma dag han bytte bostad med sjuk­huset och vars original vi härmed återgiva: {{c|Förteckning på mina hushållsutgifter:}} {| | || style="text-align:right" | Franc |- | För det lilla seminariet || style="text-align:right" | 1500 |- | Missionskongregationen || style="text-align:right" | 100 |- | Behövande i Montdidierlaring || style="text-align:right" | 100 |- | Seminariet för utlandsmissionen I Paris || style="text-align:right" | 200 |- | Helige andens kongregation || style="text-align:right" | 150 |- | De religiösa anstalterna i det heliga landet|| style="text-align:right" | 100 |- | Kvinnoföreningarna för understöd åt fattiga mödrar|| style="text-align:right" | 300 |- | Föreningen i Arles dessutom || style="text-align:right" | 50 |- | Förbättring av fängelsernas inre || style="text-align:right" | 400 |- | Understöd åt frigivna fångar || style="text-align:right" | 500 |- | Befrielse av familjefäder från gäldstugan || style="text-align:right" | 1000 |- | Tillskott till lönen åt de fattiga skollärarna i stiftet || style="text-align:right" | 2000 |- | Spannmålsmagasinet i övre alperna || style="text-align:right" | 100 |- | Damkongregationerna i Digne, Manosque och Sifteron för undervisning av fattiga flickor || style="text-align:right" | 1500 |- | Till de fattiga || style="text-align:right" | 6000 |- | Mina personliga behov || style="text-align:right" | 1000 |- | || style="text-align:right" | {{Linje|10em}} |- | || style="text-align:right" | Summa francs 15000 |} På denna uppställning av hans s. k. hushållsut­gifter ändrade han ingenting så länge han inne­hade biskopssätet i Digne; som man sett kallade han detta en utgiftsstat för sitt hushåll. Denna fördelning av utgifterna godkändes även<noinclude> <references/></noinclude> ayjwpvkrsnu7yi8mvmvr3q172gd0zqa 646233 646228 2026-03-28T01:17:21Z Jonatanskogsfors 17420 646233 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>upprättat samma dag han bytte bostad med sjuk­huset och vars original vi härmed återgiva: {{c|Förteckning på mina hushållsutgifter:}} {| | colspan=2 style="text-align:right" | Franc |- | För det lilla seminariet | style="text-align:right" | 1500 |- | Missionskongregationen | style="text-align:right" | 100 |- | Behövande i Montdidier | style="text-align:right" | 100 |- | Seminariet för utlandsmissionen I Paris | style="text-align:right" | 200 |- | Helige andens kongregation | style="text-align:right" | 150 |- | De religiösa anstalterna i det heliga landet | style="text-align:right" | 100 |- | Kvinnoföreningarna för understöd åt fattiga mödrar | style="text-align:right" | 300 |- | Föreningen i Arles dessutom | style="text-align:right" | 50 |- | Förbättring av fängelsernas inre | style="text-align:right" | 400 |- | Understöd åt frigivna fångar | style="text-align:right" | 500 |- | Befrielse av familjefäder från gäldstugan | style="text-align:right" | 1000 |- | Tillskott till lönen åt de fattiga skollärarna i stiftet | style="text-align:right" | 2000 |- | Spannmålsmagasinet i övre alperna | style="text-align:right" | 100 |- | Damkongregationerna i Digne, Manosque och Sifteron för undervisning av fattiga flickor | style="text-align:right" | 1500 |- | Till de fattiga | style="text-align:right" | 6000 |- | Mina personliga behov | style="text-align:right" | 1000 |- | colspan=2 | {{Linje|6em|align=right}} |- | colspan=2 style="text-align:right" | Summa francs 15000 |} På denna uppställning av hans s. k. hushållsut­gifter ändrade han ingenting så länge han inne­hade biskopssätet i Digne; som man sett kallade han detta en utgiftsstat för sitt hushåll. Denna fördelning av utgifterna godkändes även<noinclude> <references/></noinclude> jv4rgq1awpww4txhg14wvlw270tsc97 104 218600 646229 2026-03-28T00:49:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646229 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>av fröken Baptistine utan den minsta invändning. För denna fromma kvinna var Myriel inte endast hennes broder utan även hennes biskop, en vän, som försynen givit henne, och en överordnad, som kyrkan satt att vaka över henne. Hon bemötte honom aldrig med annat än kärlek och vörd­nad. Hon lyssnade lydigt till alla hans råd, allt vad han gjorde, höll hon för gott. En­dast tjänarinnan, fru Magloire, knorrade en smu­la. Hans högvördighet hade ju — som fram­ går av ovanstående förteckning — endast för­ behållit sig tusen francs, vilket tillsammans med fröken Baptistines femhundra francs årligen ut­gjorde en summa av femtonhundra francs. Med detta belopp skulle de tre personerna bestrida hela sitt uppehälle. Men när en sockenpräst kom till Digne, blev han undfägnad på ett hederligt vis, tack vare fru Magloires stora sparsamhet och fröken Baptistines kloka hushållningskonst. En dag, det var tre månader efter ankomsten till Digne, sade biskopen: — Mina inkomster vilja inte räcka till. — Nej, det förstår jag mycket väl, utropade fru<noinclude> <references/></noinclude> f5qmzhz7g9lslhhudy2izgfrk4xlnti 104 218601 646230 2026-03-28T00:51:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646230 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>Magloire. Om ers högvördighet åtminstone ville utkvittera de pengar, som departementet är skyl­digt för ekipage och resekostnader. Ers högvördighets företrädare gjorde alltid så. — Ja, ni har verkligen rätt, fru Magloire, med­ gav biskopen, och insände en ansökan till stats­förvaltningen. Biskopen erhöll också tretusen francs årligen för att bestrida sina kostnader för ekipaget i sta­den och för resorna med diligensen. Naturligtvis upphävde fritänkarna ett ramaskri och en senator, en f. d. medlem av de femhundras råd, som röstat för statskuppen av den 18 brumaire och av Napoleon som förläning erhållit ett stort gods vid Digne, avlät en irriterad men strängt privat biljett till kultusministern herr Bigot de Préameneau. Vi tillåta oss återgiva följande rader därur: "Varför ett ekipage i staden, som ej har fyra­tusen invånare? Och kostnader för resor? Vad är det för mening med dylika resor? Och hur kan man resa med diligens i ett berglandskap? Vi ha ju här överhuvudtaget inga landsvägar. Man färdas här<noinclude> <references/></noinclude> pqfnc7de4755jifyu7rasrj95cc7xvl 646236 646230 2026-03-28T04:00:42Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 646236 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{huvud||— 23 —|}}</noinclude>Magloire. Om ers högvördighet åtminstone ville utkvittera de pengar, som departementet är skyldigt för ekipage och resekostnader. Ers högvördighets företrädare gjorde alltid så. — Ja, ni har verkligen rätt, fru Magloire, med­gav biskopen, och insände en ansökan till statsförvaltningen. Biskopen erhöll också tretusen francs årligen för att bestrida sina kostnader för ekipaget i staden och för resorna med diligensen. Naturligtvis upphävde fritänkarna ett ramaskri och en senator, en f. d. medlem av de femhundras råd, som röstat för statskuppen av den 18 brumaire och av Napoleon som förläning erhållit ett stort gods vid Digne, avlät en irriterad men strängt privat biljett till kultusministern herr Bigot de Préameneau. Vi tillåta oss återgiva följande rader därur: "Varför ett ekipage i staden, som ej har fyratusen invånare? Och kostnader för resor? Vad är det för mening med dylika resor? Och hur kan man resa med diligens i ett berglandskap? Vi ha ju här överhuvudtaget inga landsvägar. Man färdas här<noinclude> <references/></noinclude> 1kj1qmc7ijo67tn43xg43pa4vrx9ddx 104 218602 646231 2026-03-28T00:54:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646231 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>endast till häst. Bron över Durance vid Chateau-Arnoult kan knappast bära en oxvagn. Men sådana äro alla präster. Penninggalna och giriga. Denne har till en början velat synas verkligt from. Nu är han precis som de övriga. Han måste åka i ett eki­page och färdas med diligens. Han lever i lyx, som den gamla regimens biskopar. Oh, detta prästväl­de! Tro mig, herr greve, förrän kejsaren skaffat sig dessa svartrockar från halsen, förr bli förhållan­dena ej bättre. Ner med påven! (Frankrike stod då på spänd fot med Rom.) Jag för min del hål­ler på att Caesar ensam regerar. O. s. v., o. s. v." Fru Magloire gladde sig däremot mycket mera över saken. — Så skall det vara, sade hon till fröken Baptistine. Hans högvördighet har hittills endast sörjt för andra, men äntligen har han måst tänka något på sig själv också. De fattiga ha fått sitt, och de tre tusen francsen bli över för oss själva. Det var på tiden, att även vi fingo något. På kvällen samma dag upprättade biskopen åter en förteckning, som han gav sin syster. Den såg så här ut:<noinclude> <references/></noinclude> 9gcu1tpis1r9az32kz6gpxweo2cpi0k 646237 646231 2026-03-28T04:06:02Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 646237 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{huvud||— 24 —|}}</noinclude>endast till häst. Bron över Durance vid Chateau-Arnoult kan knappast bära en oxvagn. Men sådana äro alla präster. Penninggalna och giriga. Denne har till en början velat synas verkligt from. Nu är han precis som de övriga. Han måste åka i ett ekipage och färdas med diligens. Han lever i lyx, som den gamla regimens biskopar. Oh, detta prästvälde! Tro mig, herr greve, förrän kejsaren skaffat sig dessa svartrockar från halsen, förr bli förhållandena ej bättre. Ner med påven! (Frankrike stod då på spänd fot med Rom.) Jag för min del håller på att Cæsar ensam regerar. O. s. v., o. s. v." Fru Magloire gladde sig däremot mycket mera över saken. — Så skall det vara, sade hon till fröken Baptistine. Hans högvördighet har hittills endast sörjt för andra, men äntligen har han måst tänka något på sig själv också. De fattiga ha fått sitt, och de tre tusen francsen bli över för oss själva. Det var på tiden, att även vi fingo något. På kvällen samma dag upprättade biskopen åter en förteckning, som han gav sin syster. Den såg så här ut: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> eae0t0p6g2e58akdq4vow7ut2l0xpzk 104 218603 646232 2026-03-28T01:12:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646232 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|Ersättning för ekipage och tjänsteresor.}} {| | Till buljong åt de sjuka på vårt sjukhus | style="text-align:right" | 1500 | style="text-align:center" | francs |- | Kvinnoföreningen i Aix | style="text-align:right" | 250 | style="text-align:center" | ' |- | Kvinnoföreningen i Draguignon | style="text-align:right" | 250 | style="text-align:center" | <nowiki>''</nowiki> |- | Till hittebarnen | style="text-align:right" | 500 | style="text-align:center" | <nowiki>''</nowiki> |- | Till barnhusbarnen | style="text-align:right" | 500 | style="text-align:center" | <nowiki>''</nowiki> |- | colspan=3 | {{Linje|6em|align=right}} |- | style="text-align:right" colspan=3 | Summa 3000 francs |} Det var Myriels budget. Vad biinkomsterna beträffa, sportler för lysnin­gar, dispenser, sista smörjelser, invigningar av kyr­kor och kapell, vigslar och annat, så indrev bisko­pen dem med stor stränghet av de rika och använ­de dem alla för att hjälpa de fattiga. Efter en kort tid inflöto också kärleksgåvor i stor mängd till honom. Välbärgade och nödli­dande, alla klappade på Myriels dörr, den ene för att lämna någon gåva, den andra för att taga emot. Men hur avsevärda summor, som än gingo genom hans händer, fann han sig dock aldrig för­anlåten att ändra sina egna vanor i någon punkt för att unna sig något utöver det absolut nöd­vändiga. Tvärtom. Då det i det mänskliga samhället all­tid finns mer elände i den undre världen än det<noinclude> <references/></noinclude> o8wofjodu22uu60mjiwb8c0d87u300x 646238 646232 2026-03-28T04:19:53Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 646238 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{huvud||— 25 —|}}</noinclude>{| | style="text-align:center" colspan=3 | Ersättning för ekipage och tjänsteresor. |- | Till buljong åt de sjuka på vårt sjukhus {{em}} | style="text-align:right" | 1500 | style="text-align:center" | francs |- | Kvinnoföreningen i Aix | style="text-align:right" | 250 | style="text-align:center" | {{rättelse|,|„}} |- | Kvinnoföreningen i Draguignon | style="text-align:right" | 250 | style="text-align:center" | „ |- | Till hittebarnen | style="text-align:right" | 500 | style="text-align:center" | „ |- | Till barnhusbarnen | style="text-align:right" | 500 | style="text-align:center" | „ |- | colspan=3 | {{Linje|6em|align=right}} |- | style="text-align:right" colspan=3 | Summa 3000 francs |} Det var Myriels budget. Vad biinkomsterna beträffa, sportler för lysningar, dispenser, sista smörjelser, invigningar av kyrkor och kapell, vigslar och annat, så indrev biskopen dem med stor stränghet av de rika och använde dem alla för att hjälpa de fattiga. Efter en kort tid inflöto också kärleksgåvor i stor mängd till honom. Välbärgade och nödlidande, alla klappade på Myriels dörr, den ene för att lämna någon gåva, den andra för att taga emot. Men hur avsevärda summor, som än gingo genom hans händer, fann han sig dock aldrig föranlåten att ändra sina egna vanor i någon punkt för att unna sig något utöver det absolut nödvändiga. Tvärtom. Då det i det mänskliga samhället alltid finns mer elände i den undre världen än det<noinclude> <references/></noinclude> 0rbz0ukv4d19vgsxc0yrg81lflcy2wj 646239 646238 2026-03-28T04:21:13Z Bio2935c 11474 646239 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{huvud||— 25 —|}}</noinclude>{| | style="text-align:center" colspan=3 | Ersättning för ekipage och tjänsteresor. |- | Till buljong åt de sjuka på vårt sjukhus {{em}} | style="text-align:right" | 1500 | style="text-align:center" | francs |- | Kvinnoföreningen i Aix | style="text-align:right" | 250 | style="text-align:center" | {{rättelse|,|„}} |- | Kvinnoföreningen i Draguignon | style="text-align:right" | 250 | style="text-align:center" | „ |- | Till hittebarnen | style="text-align:right" | 500 | style="text-align:center" | „ |- | Till barnhusbarnen | style="text-align:right" | 500 | style="text-align:center" | „ |- | colspan=3 | {{Linje|6em|align=right}} |- | style="text-align:right" colspan=3 | Summa 3000 francs |} Det var Myriels budget. Vad biinkomsterna beträffa, sportler för lysningar, dispenser, sista smörjelser, invigningar av kyrkor och kapell, vigslar och annat, så indrev biskopen dem med stor stränghet av de rika och använde dem alla för att hjälpa de fattiga. Efter en kort tid inflöto också kärleksgåvor i stor mängd till honom. Välbärgade och nödlidande, alla klappade på Myriels dörr, den ene för att lämna någon gåva, den andra för att taga emot. Men hur avsevärda summor, som än gingo genom hans händer, fann han sig dock aldrig föranlåten att ändra sina egna vanor i någon punkt för att unna sig något utöver det absolut nödvändiga. Tvärtom. Då det i det mänskliga samhället alltid finns mer elände i den undre världen än det<noinclude> <references/></noinclude> mf2vm5rzcdsum08qeeo1k325xrnzsht 104 218604 646234 2026-03-28T01:19:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 646234 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>finns givmildhet i den övre, så hade han givit bort allt, innan han fått det, allt föll som vatten­droppar på en het sten. Om man gav honom aldrig så mycket, så hade han ingenting kvar. Därför gav han bort allt mera av sitt eget. Invånarnas instinkt utvalde av de förnamn, som deras biskop i enlighet med gammal hävd utsatte fullständigt under sina skrivelser och herdabrev, just det, som hade en sinnebildlig betydelse. De goda människorna kallade honom blott hans högvördighet Bienvenu. Vi vilja följa detta exempel och endast kalla honom vid detta namn. Denna va­na tilltalade för övrigt biskopen själv. — Nam­net behagar mig, sade han, det mildrar det hög­tidliga "ers högvördighet". Vi våga ej påstå, att den skildring, vi här givit, har sannolikheten för sig, men det oaktat är den i överensstämmelse med sanningen.<noinclude> <references/></noinclude> cdkwmv9w2wm0pbbvkoakts3xm5u09mq 646240 646234 2026-03-28T04:25:22Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 646240 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{huvud||— 26 —|}}</noinclude>finns givmildhet i den övre, så hade han givit bort allt, innan han fått det, allt föll som vattendroppar på en het sten. Om man gav honom aldrig så mycket, så hade han ingenting kvar. Därför gav han bort allt mera av sitt eget. Invånarnas instinkt utvalde av de förnamn, som deras biskop i enlighet med gammal hävd utsatte fullständigt under sina skrivelser och herdabrev, just det, som hade en sinnebildlig betydelse. De goda människorna kallade honom blott hans högvördighet Bienvenu. Vi vilja följa detta exempel och endast kalla honom vid detta namn. Denna vana tilltalade för övrigt biskopen själv. — Namnet behagar mig, sade han, det mildrar det högtidliga "ers högvördighet". Vi våga ej påstå, att den skildring, vi här givit, har sannolikheten för sig, men det oaktat är den i överensstämmelse med sanningen.<noinclude> <references/></noinclude> qlbwdd102fgasyq4npb6ahd9z19ykw7 104 218605 646235 2026-03-28T03:51:55Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 646235 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><poem>{{em}}The menlöst fölgde åt ett inre sitt begär, Och mente söka then i wilda ödemarker, Som tyckes weken från af folk bebodda parker, {{em}}Fast vti honom alt doch lefwer, röres, är. {{em}}Jag lemnar theras drift. Men ondskan smyger fram, Och stiger trappe-wis vp en förmummad apa, Til thes hon wågar sig i emwålds-konung skapa, {{em}}Och sätter åldrig mer å sido blygd och skam. {{em}}Så wart i stillhet at sin böner offra Gud, En frihet efterhand wäl kunna kroppen giöda; Och otucht tygel-fritt med kötslig brånad söka {{em}}Sig sminkad' dierfwelig med rener kysthets skrud. {{em}}Än mera himlen sielf wår sällhets säkra hopp, Som vnder Jesu kors med blod bestänckter grönskar, Förnuftet äntlig sig i egen ära önskar, {{em}}Och med sielftagna wärk Tron säger lydno opp. {{em}}Tå skal en Moder fram, ja änglar äfwen wäl, At Son och Skaparen med andans suckar blidka; Och alt thet hyckleri, man funnet på at idka, {{em}}Från döden frälsa bör en vsel syndens träl. {{em}}Stig op {{ant|Eusebius,}} se grunden, then tu lagt; Doch wil jag icke tig här nämna til tin nesa; Jag wet, tin hwila har sig för en dårskap resa, {{em}}Som Foster-barnen til afguderiet bragt. {{em}}All werlden monde i ett hisligt i mörker gå: Och om i sinom tid Gud welat oss ej söka, Longt ännu mindre hop hans himmel kunnat öka: {{em}}Ty syndigt lefdes, och så lärdes äfven tå. {{em}}Sidst dagen klarnar, och åt Norden liuset bär; Tå kördes Munkar bort, som Foglar vtur burar;</poem><noinclude> {{huvud|||Ty}} <references/></noinclude> j4u03gl0rf0vw4se4n2ef6xj7ovo924 104 218606 646242 2026-03-28T09:15:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646242 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>solsken när Valerius kom och krokade med ett gott skratt i armen, som Valerius bockande bjöd henne. "Hur kommer det sig att jag inte sett er på så länge?" frågade hon och tryckte sig till honom. Han försökte försvara sig med att han brunnit och längtat efter henne alltsedan han följt henne hem den där kvällen och vanmäktigt skakat porten, men hon slog bort det och sade menande, att han nog haft annat att tänka på. När han försökte få ut av henne vad hon syftade på svarade hon helt öppet, att alla människor visste ju att han förtjänat en hel förmögenhet på grängarna. Det gjorde honom till en början helt kall, ty han tog hennes nyss visade värme vid återseendet som ett utslag enbart av detta vetande, men middagen förjagade snart den logiska kylan. Redan vid steken var han dödligt förälskad och åt lika mycket av hennes obetäckta skönhet som av alla rariteterna, som kringbjöds av de vithandskade tjänarna, som öppnade sina tillslutna läppar bara för att viska ett stilla "Torr eller söt?" vid champagnen. Det var en högst animerad middag. Iberiske generalkonsuln hälsade gästerna välkomna i sitt “enkla hem” och bad dem hålla till godo. En gammal grånad överste med stålögon, rödrosiga kinder och vasst uppstående, kortsnaggat hår talade för kung och fosterland, och sedan följde mer eller mindre roliga skyldighetstal av olika valör. Man åt, drack och hurrade. Fru generalkonsulinnan var den enda som såg lite förströdd ut. Hon satt med viss bävan, eftersom det var deras första stora middag i den nya våningen och kokerskan varit på ett rysligt humör, men när man hunnit till desserten utan olyckshändelse sprack en stilla glädje fram ur orons digra moln, och när den evigt ungdomlige, gamle dekorative professorn med storkors och kommendörskraschaner framförde sitt som vanligt humoristiska tack till värdinnan sken hennes ansikte upp i en enda stor, solig lycka över att allt var förbi och iberiska republikens ära räddad. Anna Hök tog det hela med strålande humör, och den lilla slutrepliken när man reste sig från bordet: "Så väl att vi inte fick bananer till dessert!" bringade Valerius till högsta graden av förälskelse. Han tryckte hennes arm ömmare än vad bara middagen och vinerna borde givit anledning till, och sedan<noinclude> <references/> 32</noinclude> gttfvy2fb6fi6dslu0gsbnv9mac9k7v 104 218607 646243 2026-03-28T09:20:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646243 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>man bugat för värden och värdinnan drog han henne med sig inåt ett kabinett i rött siden och stammade där några otroliga dumheter om att han älskade henne över allt på jorden. Det var inte långt ifrån att han kysst henne, om inte Frånberg plötsligt uppenbarat sig och förstört alltsammans. "Jaså, här träffar man äntligen herrskapet i allra ljuvaste tête-à-tête!" Han bockade för Anna Hök och lämnade några vindroppar från mustacherna kvar på hennes hand. Hans vattblå ögon hade förstorats av spriten och tycktes vilja äta henne som en extra dessert. "Jag tror jag kommer en hästlängd för sent", bullrade han. "Olyckan redan skedd! Jaså, inte det? Ni sviker mig, fröken Hök! Sviker! Hela middagen sökte jag fånga en blick från er, men ni var helt upptagen av den nye miljonären. Akta dig, Valerius. Jag har företrädesrättigheter! Inteckning i blå sidenhuset!" Han skrattade åt sin egen massiva klumpighet, som kunde tydas hur som helst och som var tillräckligt tydlig för att väcka Valerius ur kärleksruset. Vad menar djuret? tänkte han och såg forskande på Anna. Men hon slog bara ut sin vita strutssolfjäder mot Frånberg och fnittrade i skydd av den: "Häradshövdingen har försuttit sin rätt. Man ska bevaka sina inteckningar. Annars förfaller de, inte sant?" "Låter det så, min nådiga! Frid över er båda." Frånberg lyfte välsignande sina feta händer mot dem, men Anna slog till dem ordentligt med solfjädern och sade: "Var inte dum, häradshövdingen! Det kunde skada ert rykte." Hon skyndade ut ur kabinettet och in i den gula salongen bredvid, där kaffet redan serverades och damerna församlat sig. Frånberg tog Valerius kärvänligt under armen och föreställde honom allvarligt att inte låta det gå vidare med fröken Hök. Hon var ett högst farligt fruntimmer, och efter en stark middag skulle man vara särskilt försiktig. Att hon var fattig gjorde visserligen inte något när man var så rik som Valerius, men hon vore i stand att ruinera en man. "Vad du än gör", sade han, "gift dig inte med henne, det säger jag dig. Jag känner kvinnorna. Det gäller bara att få<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|2 — ''Spelarna''}}||33}}</noinclude> kio8g40egva3axf4x2i4e0r4gwy2qe7 104 218608 646244 2026-03-28T09:35:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646244 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>klorna i en karl, sen äter de honom levande. De är som spindelhonor allesammans." Valerius hade helst velat skaka honom av sig och bland annat försvara sig med att Frånberg förut talat i andra ordalag om fröken Hök, men den andre släppte varken hans arm eller lämnade honom tillfälle att tala. Han pratade själv. Kinderna glödde, och ögonen tycktes tränga sig mer och mer ut ur huvudet. Valerius fick ett intryck av ett par blåmelerade glaskulor, som tycktes kunna rulla ner på mattan när som helst. Frånberg fortsatte, medan han drog honom med sig utåt de andra salongerna, där herrarna stimmade middagsglada kring kaffet, konjaken och likörerna och där cigarröken redan började slingra sjösjukt i blåvita slöjor mellan dörrdraperierna. "Ska du gifta dig, min gosse, ska det vara med en hederlig och anständig flicka, som du kan avla barn med i tukt och ära, intacta, förstår du, som kan stoppa strumpor, stryka och laga mat och inte med en sådan där hermafrodit i ett ämbetsverk, som lagt sig till med karlfasoner och lever ungkarl själv på sitt eget lilla vis, där erotiken blivit en mekanisk tillfredsställelse alldeles som hos oss usla karlar och inte ett medel att betrygga kommande släkten. Nej, ge sjutton i kvinnan nu! Här ska vi vara tillsammans. Jag ska presentera dig. Här finns folk att göra pengar på, folk med relationer och förbindelser. Det är många må du tro, vilkas väg till ärans tinnar gått genom iberiska republikens middagar. Det gäller bara att inte halka omkull på kaffebönor och bananskal." De fick ett par {{Samma som|på|Q=Q5719468|ord=Henry Clay}}, kaffe och konjak, och sedan föreställde Frånberg Valerius för en del mer eller mindre ordensprydda herrar, vilkas namn suddades bort i intet efter några minuter. Herrarna drog sig mer och mer samman och förtätade sig i lyssnande grupper till en eller annan mittpunkt, ur vilken saftiga historier vällde fram. Damerna såg man knappast till. De idkade sitt för sig. Endast iberiska generalkonsulinnan vågade då och då en segeltur genom herrhavet, men den försiggick mycket snabbt och hade i allmänhet till följd någon ny uppsättning av frukt och dryckesvaror på byffén. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pqfxz7edpvldp6jrko24cyq0r26y9g5 104 218609 646245 2026-03-28T09:37:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646245 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Frånberg, som själv numera bildade en av kärnpunkterna för de saftiga historierna, skilde sig plötsligt ur hopen och fick fatt i en undersätsig, kraftigt byggd herre. Valerius iakttog dem noga, ty Frånbergs intresse var särskilt påfallande. Han formligen sken av älskvärdhet, och glaskulorna glittrade i huvudet på honom. Bäst det var vinkade Frånberg fram Valerius och bad att få föreställa — direktör Valerius — disponent Åberg. "Direktör Valerius är mycket intresserad av grängare", flinade Frånberg. Disponent Åbergs mun drogs till ett sarkastiskt leende, som Valerius lade märke till. De växlade några alldagliga fraser. Åberg var svenskt hövlig med en anstrykning av tillbakadragenhet. När han gick upplyste Frånberg, att det var chefen för hela den gruvindustri, i vars papper de spekulerade. Valerius mindes det sarkastiska leendet och svarade att det var mycket roligt att få se en sådan man. Men han tänkte, att egentligen angick det honom inte det ringaste hur den mannen såg ut. Vad hade han med den saken att göra? Det var någonting som låg där långt uppe i Lappland och som han kunde förtjäna pengar på. Jaså, det var han? Tänk att han inte såg märkvärdigare ut. Men det sarkastiska leendet hade bränt sig fast i Valerius' minne. Valerius försökte flera gånger få tag i Anna Hök på nytt. Han skymtade henne ofta men vågade sig inte fram, och till slut ledsnade han på försöket. Stämningen blev allt högre och högre. Han flirtade våldsamt en hel kvart med en svällunde dam i svart siden och eldröd ros i håret, sedan han av en händelse fått tillfälle att servera henne ett glas sodavatten i ett litet förtjusande krypin mellan stora palmer. Damen var mycket påträngande. Hon omgav honom med en underlig atmosfär av drifter, klappade honom på knäna och gjorde honom helt kollrig så han inte visste hur långt han skulle gå. Till slut reagerade hans manliga stolthet över att bli tagen på sådant vis, och han räddade sig undan med någorlunda bibehållen krigsära utan att ens veta vem han talat med. Först när han undkommit henne slog det honom, att det egentligen varit hans skyldighet att presentera sig själv. Men det kunde också göra detsamma. Han träffade henne nog aldrig mer. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|35}}</noinclude> m3c320dnyx44zio2sba8a9nrvgtbac2 104 218610 646246 2026-03-28T09:40:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646246 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Hela tillställningen föreföll honom till den grad galghumoristisk med det "enkla hemmet" på fjorton rum och kök och värmeledning efter vad Frånberg försäkrat, salonger i gult, blått och rött och sin besynnerliga samling av generalkonsuler, direktörer och ämbetsmän, att han kände sig upplagd att göra något riktigt tokigt. Och när då Frånberg fick fatt på honom framåt småtimmarna, strax innan de skulle gå, hade han ingenting emot att gå ut på ytterligare härjning tillsammans med några av de mest kraschanerade middagsherrarna. De rullade i bilar upp till Östermalm och slutade med ecarté under beskydd av en skön, lång, ljus dam, som kallades fru Hisselhorn och vars man nyligen avdunstat till okända trakter; hon levde nu som gräsänka mellan champagnebuteljer och kortlappar. Där härjade de med Frånberg och gräsänkan i spetsen. Valerius som nykommen på stället hedrades med hennes särskilda uppmärksamhet, och bilden av Anna Hök sjönk längre och längre tillbaka, i all synnerhet som fru Hisselhorn hade ett alldeles särskilt hypnotiskt sätt att se på Valerius med ögon vars blick krympte och töjdes i sugande, obestämda strömmar, som gav aningar av underlig sällhet. Valerius spelade bort en massa pengar utan att veta vad han gjorde, och när sillfrukosten kom frampå morgonsidan som om den varit beställd höll han ett långt rörande tal om nordens kvinnor och förföriska sirener utan att tänka på den olyckliga sammanställningen, ett tal som ögonblickligen parodierades av Frånberg och kastade löjets skimmer över Valerius. Då tog fru Hisselhorn, eller Signe som hon så där frampå morgonsidan mera allmänt kallades av herrarna, Valerius' parti och påstod att alla de andra var några drumliga tölpar, som inte hade någon känsla för kvinnorna, varken för nordens eller sirenerna. Och så gav hon Valerius en smällande kyss, som hälsades med applåder och hurrarop för den nye, lycklige miljonären Valerius. Han var så säll man kan vara efter en genomvakad natt, men när de skulle ge sig av och han överraskade Frånberg med att vara för öm mot värdinnan blev han vild och tokig och hotade att slå ihjäl honom. "Ska du nu ta henne ifrån mig också", skrek han när de kom ner på gatan. "Det är inte nog med att du förstörde all-<noinclude> <references/> 36</noinclude> 7phgmthgksf1dtabqovrd6w3wotnvdt 104 218611 646247 2026-03-28T09:43:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646247 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ting för mig med Anna, utan nu ska du också tränga dig mellan mig och Signe!" Varvid alla herrarna storskrattade. Men Frånberg tog sin höga hatt och kastade den till väders under ljudliga hurra, som väckte en slumrande poliskonstapel, vilken kom fram och bad herrarna hålla sig lite tystare, en uppmaning som besvarades med en ringdans i snön kring den mer godmodige än plikttrogne konstapeln. Välförhållandet inbringade honom också en tia av Frånberg, som påstod att han hellre satt in den hos honom än hos polisdomstolen. Hur det var så blev Frånberg och Valerius vänner igen och följdes åt på hemvägen. När de passerade Stureplan körde redan de första morgonvagnarna ut till Värtan fulla med arbetare, som skymtade genom de isfrusna rutorna. Valerius skämdes och vek upp pälskragen, men Frånberg orerade vitt och brett om arbetets välsignelse, tills de skildes åt och Frånberg tog en nattskäktare för att komma hem. Valerius gick länge och drev. Dels var han upphetsad av allt vad han upplevat, dels visste han att det inte tjänade något till att gå hem, då han i alla fall inte kunde få sova. Det var inte utan att han åter längtade efter att vara springpojke i kryddboden. Den tiden gick han på huvudet i säng och somnade genast. Idéassociationen hade emellertid en förunderlig verkan. Han blev på en gång så förunderligt trött och sömnig. Han gick in och satte sig på en nersnöad soffa i Berzelii park. När han vaknade hade man stulit klockan och plånboken för honom. Det var kanske ändå inte det bästa av allt att vara rik och gå på iberiska generalkonsulns middagar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|37}}</noinclude> 753tcagxx75vbeu0klj59rue4coahgn 104 218612 646248 2026-03-28T09:44:02Z Thuresson 20 /* Utan text */ 646248 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 218613 646249 2026-03-28T09:47:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 646249 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="right" style="border-bottom:none; font-weight:normal; font-size:75px">4</h2> "Varför vill ni inte tro mig?" frågade Valerius. Anna Hök och han hade stämt möte vid Djurgårdsbron på söndagsmiddagen för att promenera. Det låg vår i luften, snön var borta och träden började grönska. Hon var klädd i en åtsittande grå promenaddräkt med svarta snörmakerier och såg otroligt snitsig ut med den stora Rembrandtshatten. "Varför ska man tro karlarna?" gycklade hon. "Är det för den där middagens skull?" "Ja, varför har ni inte sökt upp mig på hela tiden?" klagade hon med ett skämtsamt leende. "Hur ska ni kunna begära att jag ska tro att ni hela tiden tänkt bara på mig? En man som ni, han har nog inte ensamt." Valerius försäkrade på nytt att han levat bara för henne och för denna stund. Han hörde nog själv att hans röst inte hade den riktigt trovärdiga tonen, men han inbillade sig att våren och det vackra vädret skulle breda sin barmhärtiga slöja över den lilla lögnen. Anna Hök svarade inte. Hon gick mycket bestämt och taktfast vägen fram vid hans sida. När han ringde till henne på morgonen hade hon först tänkt säga nej till promenaden, men när hon tänkte på hans pengar föreföll henne förutsättningarna inte alldeles meningslösa. Men nog skulle han få det hårt, det hade hon lovat sig. Dch vad var han för karl i grund och botten? Frånberg hade visserligen påstått att Valerius var en hederspascha, om än lite spelgalen, men "han stadgar sig nog". Nå, får jag hand om honom ska jag ta spelpassionen av honom, tänkte hon. Då får han allt sälja alla sina papper och sätta in pengarna på<noinclude> <references/> {{ph|39}}</noinclude> iqvzj15fom7i6srttse98ubc6a74yhh 0 218614 646250 2026-03-28T09:48:09Z Thuresson 20 Kap 3 646250 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Malm III Spelarna 1976.djvu" from=33 to=39 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Malm 3: Spelarna|03]] 5fszwoqtqbmnelmcijg3krcyv6fstom 104 218615 646251 2026-03-28T09:56:32Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646251 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|280|<small>EVA VIGSTRÖM (AVE).</small>|}}</noinclude>vintern; kafveln upptages, och den »kloke», läser någon del af brudvigseln baklänges framför menniskan och det naturföremål, hvarvid hon förmenas vara vigd. I nära samband med dessa magiska konster, hvilka alla utan undantag stämplas som onda och i de allra flesta fall medföra olyckliga äktenskap, stå de medel, hvarigenom bruden söker dels bibehålla mannens tillgifvenhet, dels skydda sig mot hans husbondemagt genom att tillförsäkra sig så mycket som möjligt af denna senare. På bröllopsdagen skall bruden passa på att hon får se brudgummen innan han får syn på henne. När de vigas, bör bruden skjuta sin högra fot något framom brudgummens samt omärkligt tränga sin blifvande husbonde en liten smula från den plats, han intagit framför brudpallen. Under dagens lopp måste hon narra honom att för hennes skull böja sin rygg för att upptaga hennes näsduk eller något annat föremål, som hon låtsat tappa, och följande morgon bör hon narra honom att söka upp vigselringen, som hon lagt i brudsängen. När brudparet går från brudpallen, måste de båda hålla sig sida vid sida, så att ingen kommer att gå emellan dem innan bröllopsmåltiden är intagen; under denna bör ingen af makarne lägga för den andre. ty den af de två, som gör detta, förlorar sin »mattrefnad». <h3 align=center style="border: none">2.<br> Moderspligter.</h3> I folktrons mångskiftande väfnad finnes väl knappast något ämne så omfångsrikt som barnavården, sådan som den <i>der</i> i all sin egendomlighet gestaltar sig. Det är en hel vetenskap, som kunde ha bringat mödrarna till förtviflan, om den icke lyckligtvis liknat kinesiska språket deri, att man ej absolut kräfde, att hvarje mor skulle känna hvarje jota i det vidlyftiga ämnet. Men som denna vetenskap i hufvudsak syftade till att hos det ännu ofödda barnet förebygga både kropps- och själslyten, var det af stor vigt för mödrarna att så mycket som möjligt sätta sig in i ämnet, så att ingen grundad beskyllning kunde träffa dem, i fall barnets blifvande karakter eller dess helsa och utseende icke var sådant, att modern<noinclude> <references/></noinclude> 28djm1a6tephqw22kyaf2lcq1pfgoy5 104 218616 646252 2026-03-28T10:07:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646252 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TVA BLAD UR FOLKETS DOLDA KUNSKAP.</small>|281}}</noinclude>kunde säga, det »hvarken hon eller vår Herre hade någon skuld», d. v. s. att barnet var välskapadt och fritt från lyten. Till lyten räknades, utom födelsemärken och missbildningar, fallandesot, engelska sjukan (»skäfver»), hudutslag, sårnader och flere andra sjukdomar, samt större brister i karakteren och själsgåvorna, hvadan det också blef nödvändigt för mödrarna att känna botemedlen mot allt detta onda. Redan under trolofningstiden ålåg det de blifvande föräldrarne att tänka på sina kommande barns bästa. Så skulle, till exempel, lysning och bröllop firas vid nymåne, på det att barnen måtte blifva ljuslagda; kuddar eller madrasser i det äkta parets bädd fingo ej innehålla hafrehalm, på det barnen ej skulle få rödt hår, och som ett universalmedel mot allt trolltyg brändes krut under brudsängen. Ingen menniska kan sägas vara lytesfri förr än hon fyllt fyrtio år — heter det — men af den blifvande moderns nio månader äro den första, den mellersta och den sista företrädesvis lytesmånader, under hvilka hon jemt måste vara på sin vakt mot allt, som kan menligt inverka på den ofödde. Men då det ju omöjligt kan kräfvas af henne, att hon helt och hållet skall undvika alla de faror, som komma i hennes väg, finnes ett sinnrikt skyddsmedel, genom hvilket verkan af skrämsel eller beröring med obehöriga ämnen och föremål neutraliserades. Hon behöver nemligen vid hvarje sådant olyckstillbud blott slå med flata handen mot jorden, så tager denna, allas vår moder, emot lytet. Första försigtighetsmåttet gäller mat och dryck, ty det är en hel mängd födoämnen, som inverkar menligt på barnets utseende och helsa. Hönskött gifver barnet knottrig hud; blodkorf, stoppad i ett fårs ändtarm, vållar kronisk förstoppning; frukt, i hvilken fåglar hackat, svårläkliga sår, kallade »fågelhack»; matvaror, på hvilka råttor eller möss gnagat, sår, som benämnas »musgnag», bakom barnets öron eller på andra dolda ställen; kött af hufvud, det vare sig af boskap, fåglar eller fisk, bör modern ej förtära, ty sådant vållar barnet kronisk hufvudvärk. Flundror med svarta eller bruna fläckar på inre sidan kallas »lytesflundror» och böra icke förtäras, ty utom det att fläckarne kunna öfverföras på barnets ansigte, vållar sådan spis, att barnet kommer att drägla mer än lofligt är. Kalkon- och vipägg vålla barnet fräknar; »skrapkaka» — af deg, skrapad från baktråg — vållar kakskäfver; förtäres vatten, hvari ägg blifvit kokade, uppkommer sten; slickar modern en visp,<noinclude> <references/></noinclude> fj7ct3f5v3nzua7otxd91k48r943ugn 646256 646252 2026-03-28T10:51:50Z Gottfried Multe 11434 646256 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TVÅ BLAD UR FOLKETS DOLDA KUNSKAP.</small>|281}}</noinclude>kunde säga, det »hvarken hon eller vår Herre hade någon skuld», d. v. s. att barnet var välskapadt och fritt från lyten. Till lyten räknades, utom födelsemärken och missbildningar, fallandesot, engelska sjukan (»skäfver»), hudutslag, sårnader och flere andra sjukdomar, samt större brister i karakteren och själsgåvorna, hvadan det också blef nödvändigt för mödrarna att känna botemedlen mot allt detta onda. Redan under trolofningstiden ålåg det de blifvande föräldrarne att tänka på sina kommande barns bästa. Så skulle, till exempel, lysning och bröllop firas vid nymåne, på det att barnen måtte blifva ljuslagda; kuddar eller madrasser i det äkta parets bädd fingo ej innehålla hafrehalm, på det barnen ej skulle få rödt hår, och som ett universalmedel mot allt trolltyg brändes krut under brudsängen. Ingen menniska kan sägas vara lytesfri förr än hon fyllt fyrtio år — heter det — men af den blifvande moderns nio månader äro den första, den mellersta och den sista företrädesvis lytesmånader, under hvilka hon jemt måste vara på sin vakt mot allt, som kan menligt inverka på den ofödde. Men då det ju omöjligt kan kräfvas af henne, att hon helt och hållet skall undvika alla de faror, som komma i hennes väg, finnes ett sinnrikt skyddsmedel, genom hvilket verkan af skrämsel eller beröring med obehöriga ämnen och föremål neutraliserades. Hon behöver nemligen vid hvarje sådant olyckstillbud blott slå med flata handen mot jorden, så tager denna, allas vår moder, emot lytet. Första försigtighetsmåttet gäller mat och dryck, ty det är en hel mängd födoämnen, som inverkar menligt på barnets utseende och helsa. Hönskött gifver barnet knottrig hud; blodkorf, stoppad i ett fårs ändtarm, vållar kronisk förstoppning; frukt, i hvilken fåglar hackat, svårläkliga sår, kallade »fågelhack»; matvaror, på hvilka råttor eller möss gnagat, sår, som benämnas »musgnag», bakom barnets öron eller på andra dolda ställen; kött af hufvud, det vare sig af boskap, fåglar eller fisk, bör modern ej förtära, ty sådant vållar barnet kronisk hufvudvärk. Flundror med svarta eller bruna fläckar på inre sidan kallas »lytesflundror» och böra icke förtäras, ty utom det att fläckarne kunna öfverföras på barnets ansigte, vållar sådan spis, att barnet kommer att drägla mer än lofligt är. Kalkon- och vipägg vålla barnet fräknar; »skrapkaka» — af deg, skrapad från baktråg — vållar kakskäfver; förtäres vatten, hvari ägg blifvit kokade, uppkommer sten; slickar modern en visp,<noinclude> <references/></noinclude> pzpxcpj4krzsc3zwjv5uhq4rd3q0nf4 104 218617 646253 2026-03-28T10:24:29Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646253 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|282|<small>EVA VIGSTRÖM (AVE).</small>|}}</noinclude>får barnet i sinom tid svårt för att bli gift, om det ej vid vuxen ålder jemt bär en visppinne på sig; skrapar modern en gryta, får barnet »skrapskäfver»; äter hon med en grytslef, blir den lille bredmunt och dräglande. Dessutom skall hon naturligtvis undvika att förtära sådana delar af djur, som kunna hafva inverkan på den blifvande mannens eller qvinnans sedliga renhet. Svårare än för otjenliga födoämnen har modern att vakta sig att få <i>se</i> en mängd för barnet farliga föremål. Blinda kattungar och hundvalpar vålla barnet blindhet eller svag syn; åsynen af en hare vållar »harskår» — harmynthet —, af en fladdermus missbildning, till exempel sammanvuxna fingrar; hon bör ej heller se när svalor mata sina ungar, ty en dylik syn vållar barnet sår i mungiporna. Vid djurs slagtande bör modern ej infinna sig förr än kreaturet är fullständigt dödt, ty åsynen af dödskampen vållar barnet fallandesot, och stänker blod eller kastas lefver eller lunga på henne, får barnet födelsemärken. Dylika märken uppkomma äfven, om ett löf, en frukt, eller hvilket mindre föremål som helst faller på modern och skrämmer henne, eller om kokande flott, saft o. d. stänker på henne. Men då fläcken på barnet alltid uppstår på den plats, der modern i förskräckelsen lagt handen på sin egen kropp, så bör hon ha vett och sinnesnärvaro nog att gripa ett tag någonstädes, der märket ej kommer att blifva synligt. Svårast är att skydda barnet mot »skäfver», ty af denna smygande sjukdom finnas ej mindre än nio slag, af hvilka en mor sällan har reda på alla. »Kak- och skrapskäfver» äro redan nämda; så ha vi »grytskäfver», som uppstår om modern får se en upp- och nedvänd gryta; »himmel- eller likskäfver» uppstår, om modern kommer att se en likkista med liket upplyftadt så högt, att hon får se himmeln under den, något som kan ske när ett lik bäres på en bår å bärarnes skuldror eller bäres uppför en hög backe; »hårskäfver» uppstår, om modern går barhufvad, och »horskäfver», om en ogift qvinna, som går i väntande dagar, ej sveper in sitt hufvud bättre än att en qvinna, som äfven är fruktsam, kommer till att se hennes hårbena. »Magskäfver» vållas deraf, att modern får se en lättfärdig qvinna iklädd två förkläden, och hon då ej har mod eller vett att rycka bort det ena af dem; »morskäfver» är en följd af en lösaktig qvinnas besök innanför hemmets tröskel. »Grafskäfver» uppstår, om modern blickar ned i en öppen graf, och »ledskäfver», om hon får se en vagnsaxel, utan hjul, sunrra ikring, samt »hasplskäfver», om<noinclude> <references/></noinclude> s9j3g1q44wzqh7j7hgnrjcwjvyiv9mw 104 218618 646257 2026-03-28T10:56:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646257 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|141}}</noinclude> {{c|{{större|{{sp|SJUNDE BREVFET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''Harward College. (Cambridge.)'''}}}} {{c|{{större|'''Massachusett.'''}}}} {{ph|''D. 15 Dec.''|5}} Nu, min älskade unge, får jag- spraka litet i fred med dig. Nu måste du och mamma veta om min ankomst till detta land och om mina första öden der, och huru väl det gått och går mig. Men jag är åter så hungrig på bref hemifrån, och sörjer öfver att jag icke fått mer än ''ett'' sedan jag kom hit, och att jag ej vet huru du repar dig efter sjukdomen, och huru mamma är, och allt hemmavid. Snart måste jag dock få veta derom, och Gud gifve att det må stå väl till! Sist skref jag till dig ifrån Boston. Jag lefde der några dagar med mina vänner Springs, under ett oupphörligt duschbad af förströelser, som ibland roade mig, ibland gjorde mig hälft förtviflad och lät mig knappast draga andan. Några dagar och stunder skall jag alltid minnas med nöje. Deribland främst en förmiddag då jag såg omkring mig några af Massachusetts ädlaste män, [[:en:w:Amos Bronson Alcott|{{sp|Alcott}}]] den platoniserande idealisten, med ett utmärkt skönt, blekt, silfverhårigt hufvud, bröderna {{sp|Clarke}}, filantropen {{sp|M:r Barnard}}, skalden {{sp|Longfellow}}, den unge, äkta amerikanske skalden {{sp|Lowell}} (en verklig Apollo till utseende), m. fl. {{sp|W. Emer}}-<noinclude> <references/></noinclude> a5atle1qs8f0altpmekm4g334yaasjk 104 218619 646258 2026-03-28T11:04:09Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646258 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TVÅ BLAD UR FOLKETS DOLDA KUNSKAP.</small>|283}}</noinclude>modern sätter sig på en stol eller bänk, på hvilken der fallit linskäfvor från garnhasplan. Som man ser, är niotalet redan öfverskridet, och ändå finnas flere slag; men så äro botemedlen lyckligtvis ännu flere. Om modern lägger en kam på matbordet, får barnet gulsot; denne är, liksom skäfver, af nio slag och vållas bland annat af moderns vårdslöshet att äta vid ett bord, på hvilket der ligger ullstrumpor eller gult silke, eller om hon står och äter vid ett matbord. Hon får ej gömma något föremål vid barmen, på det barnet ej måtte blifva tjufaktigt. Kommer hon att se en högaffel, med spetsarne nedstuckna i jorden, blir barnet hjulbent; en uppslagen fällknif, liggande på rygg, vållar missbildad mun, likaså en tom väfsked, qvarsittande i slagbordet, och ett kistlock, som står oläst på hakar. Kikar modern genom en dörrspringa, i en nyckelpipa eller något annat rör, blir barnet kisögdt eller vindögdt; hon måste så mycket som möjligt undvika att se missbildade menniskor och ovanligare djur, till exempel apor, och för att ej barnet måtte födas med anlag till grof sinlighet, måste hon vara ytterst varsam, då hennes arbete förer henne i beröring med djurlifvet. Ser hon en eldsvåda, får barnet sårig hud; åsynen af lik vållar tvinsjuka. Hon får ej sitta och äta på en kista med beslag och naglar på locket, ty gör hon det får barnet »kistbölder»; snuddar hon vid den nagelbeslagna kyrkoporten, när hon går ut ur gudshuset, får barnet »kyrkbölder»; trampar hon på en graf och jorden sjunker under hennes fot, vållar det barnet fallandesot. Sätter hon sig på en stubbåker eller nässlor, får barnet onda sår på sin bak; går hon i skogen och råkar trampa i den sammangyttring af krälande larver, som kallas »daggorm»,<ref>Tyska Heerwurm.</ref> får barnet lytessår; går hon öfver ett stengärde och dervid rifver ned stenar, som hon ej lägger tillbaka på deras plats, får barnet i framtiden sten; sätter hon sig till hvila på en grafkulle, får barnet ett trögt och liknöjdt sinnelag; kommer hon att känna liklukt, får barnet elak andedrägt. Men värst af allt är dock, om modern olofligt tillegnar sig något af nästans egendom, vore det än ej mera än en knappnål, ty genom en dylik öfverträdelse af ett af Herrens tio bud, blir barnet behäftadt med en tjufsena emellan högra handens tumme<noinclude> <references/></noinclude> notlvdyod9xsha3s6wd3argy8f13n9s 104 218620 646259 2026-03-28T11:13:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646259 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />142</noinclude>{{sp|son}} kom också, med en ljus stråle i sitt starka anlete; — och vackrare folk, mera fullkomliga till gestalter (nästan alla höga och väl proportionerade) är icke lätt att få se. En annan förmiddag såg jag de utmärkta juristerna [[:en:w:Wendell Phillips|{{sp|Wendel Philipps}}]] och [[:en:w:Charles Sumner|{{sp|Charles Sumner}}]] — en ung jette till gestalt — [[:en:w:William Lloyd Garrison|{{sp|Garrison}}]], en af de förnämsta kämparne i abolitionismens leder, och som derföre blef, vid ett upplopp, af mobben släpad genom gatorna i — Boston, tror jag, med jern om halsen, som en missdådare. I hans vackra ansigte och klara, örnstarka ögon såg man det modiga sinne, som gör martyrer. Talande med honom, sade jag honom uppriktigt, att jag tyckte, det öfverdriften i abolitionisternas förfarande, bristen på billighet och den våldsamma tonen i deras anfall icke kunde gagna, men snarare skada deras sak. Han svarade godmodigt: »Man måste begära hela brödet om man vill hoppas vinna det halfva!» Han yttrade sig mildt om slafegarne i södern, sade sig värdera många af dem personligen, men slafveriet hatade han och skulle blifva vid att bekämpa det såsom Amerikas största fiende. Och en man som gått genom mobbens misshandling, burit halsjern och hån, och derefter står fast, som förut, och kämpande som förut, hans vilja och karakter förtjena all aktning. Dessa herrar förde till oss tvänne nyss flyktade slafvar, William och Ellen Kraft. Hon var nästan hvit; ansigtet något gulblekt, hade den hvita folkstammens drag och ett, icke vackert, men mycket intelligent utseende; han var en fullkomlig neger, men en ovanligt vacker sådan. De hade undkommit på det sätt, att hon hade förklädt sig till karl och han hade<noinclude> <references/></noinclude> finn17lhfzbhgnwktpkc58sg85sh52w 104 218621 646260 2026-03-28T11:13:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646260 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||91}}</noinclude>i sanning användt deras yttersta flijt, hafvandes General-Majoren Stackelberg genom sin försicktighet och industrie uträttat, att hela jordmånen igenom slusarnes öpnande och stämmande, dijkernas genomgrafvande sattes under vattnet ända ifrån Büngerdamme intill Norder- och Süder-Stapel, så att fienden nödgades ifrån den sidan att draga sig tillbakars utan därest något att kunna tentera; men den 9:de Februari, sehn fienden dragit sin största force genom Rendsburg öfver Threnen vid Treija och Stabro samt andra passager, occuperade han genast Husum och slog sig till vänster neder under Swabsted, hvaruppå jag lät ryckia allt Infanteriet utur qvarteren till Posteringarne, i förhoppning dem till det yttersta att kunna soutenera, ehuru svårt det och syntes, som och var, folket utur qvarteren förmedelst de jämmerliga vägarne med lifs uppehälle att låta försee». Till General-Major Stackelberg skickades Regementena Ekeblad och Schultz samt Helsinge Regemente, hvarjemte Elfsborgs Regemente ställdes på hans venstra flygel<ref>Förmodligen omkring Coldenbüttel något bakom Friedrichsstadt. De ofvanstående uppgifterne om Regementenas uppställning äro hemtade ur olika källor och efter bästa förmåga sammanställda, dock är möjligt att mindre misstag insmugit sig, emedan uppgifterne äro skiljaktiga.</ref>. Vidare stötte till honom 400 man dragoner af olika Regementen under Öfverste-Löjtnant Grefve Lewenhaupt. General-Major Schommer kommenderade nära Uttzbüll, ungefärligen en half mil nordligare på vägen emellan Husum och Tönningen, en postering af omkring 1,000 man bestående af Dal-Regementet och 400 hästar under Chefen för Bremiska Rytteriet, Öfverste Fersen. Södermanlands bataljon stod något längre till höger vid ett ställe kalladt Sandkrug; Östgöta Regemente bakom Schommer vid Reimersbuden såsom reserv. Till dessa posters förstärkande skickades nu dels Nerikes-Wermlands samt<noinclude> <references/></noinclude> swi28ftxmhh7wdw37azqr6g3nirkxfn 104 218622 646261 2026-03-28T11:16:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646261 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|143}}</noinclude>föreställt hennes tjenare. För att undvika skrifva sitt namn (ty hon kunde icke skrifva) i dagböckerna, hade hon burit högra armen i band och föregifvit den vara lidande. Så hade de lyckligt kommit på jernväg från södern och till de norra, fria staterna. De syntes innerligen lyckliga. Jag frågade henne: »hvarföre flydde ni ifrån edra husbönder? Voro de hårda mot er?» — »Nej», svarade hon; »de ha alltid behandlat mig väl. Men jag flydde ifrån dem derföre att de icke ville gifva mig mina rättigheter som menniska. Jag fick aldrig lära något, hvarken läsa eller skrifva!» — Man märkte hos henne den hvita racens vettgirighet. »Huru är det» sade någon i sällskapet åt negern, »man påstår att det är osannt hvad Antislavery-folket säga om slafvarnas behandling, att de blifva ofta piskade och illa slagna. Resande som komma från norr och ha länge vistats på plantagerna i söder, ha aldrig sett något sådant?» …. William log och sade med fint uttryck: »Barn få ej heller ris i främmandes närvaro; det få de när dessa icke se det». Ingendera af dessa f. d. slafvar klagade på sina husbönder. Och jag, fast jag, liksom hvar tänkande kristen, måste fördömma slafveriet som system och institution, väntar att dömma om amerikanska slaf-egare och slafveriet i Amerika, tills — jag får se det på närmare häll. Jag är af erfarenhet misstrogen mot partisinnet och dess blindhet, och der jag ser detta verksamt, kan jag ej följa med, utan känner mig böjd för motsägelse. Jag vill åtminstone se och höra med och mot i frågan. Rättvisa, billighet framför allt! {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 690zqog16u78igdkqdtfhvp1uwc8r3g 104 218623 646262 2026-03-28T11:22:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646262 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />144</noinclude>Tvänne aftnar var jag på spektaklet och såg Miss [[:en:w:Charlotte Cushman|{{sp|Charlotte Cushman}}]] — förnämsta aktrisen i Förenta Staterna — i tvänne roler, i hvilka hon gjort stort uppseende här och i England, nämligen som Meg Merrilies och lady Macbeth. Miss Cushman hade genast vid min ankomst till NewYork skrifvit till mig, vänligt erbjudande sig att vara mig nyttig i hvad hon det kunde. Här i Boston ställde hon en teaterloge till min tjenst, hvilket var mig rätt angenämt, då jag dit kunde bjuda äfven mina vänner. Miss Cushman är en kraftfull aktris med mycken energi, men för litet qvinligt behag och för litet färg i sitt spel, isynnerhet af mildare ton. Detta gäller isynnerhet om hennes Meg Merrilies, som är en förfärlig skapelse. Miss C. har framställt i henne blott hexan, blott det förskräckliga i naturen. Men äfven den förskräckligaste natur har stunder och drag af skönhet; der är sol, lugn, dagg, fågelsång. Hennes Meg Merrilies är en vild klippa i hafvet, ständigt ombrusad af stormen och kämpande med skyar och vågor. Som lady Macbeth var hon äfven för hård och maskulin. Blott i nattscenen föreföll hon mig skön, och det ångestfulla, klagande ljud hon utstöter då hon ej kan tvätta blodet af händerna, det — känner jag att jag ''aldrig'' glömmer. Det gick mig genom merg och ben, och — jag hör det ännu, jag kommer att höra det alltid i mörka stunder och syner. Miss C. personligen tyckte jag mycket om. Man ser tydligen i henne en ärlig och kraftfull själ, som tar lifvet och sin kallelse med ädelt allvar. Hon har genom stora svårigheter banat<noinclude> {{ph|sig|5}} <references/></noinclude> 3dr75o8r8wsafysshaxndnyhhmovm34 104 218624 646263 2026-03-28T11:28:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646263 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|145}}</noinclude>sig väg till den plats hon nu innehar med allmänt erkännande och allmän aktning. Hon tillhör en gammal puritansk familj och har, sedan hennes far kom på obestånd, underhållit med sin talang sin moder och sina yngre syskon. Hon ser nästan bättre ut i enrum än på scenen; de ärliga blå ögonen, den förståndiga pannan och det öppna, redbara uttrycket i hela hennes väsen och tal göra att man tycker om att vara med henne. Mycket välvilligt och värmande rönte jag i Boston, som jag ej allt kan tala om. Ack! värma felas icke här, min Agatha, och folkets ungdomliga sinne gör att man erfar den ganska känbart. Men olyckan är, att man är blott ''en'' mot många, och att krafter och lynne icke räcka till att sträfva med eller mot denna välvilja, som man dock känner så vacker. De enda lugna stunder jag hade i Boston, voro de då jag rullade omkring gatorna i vagn för att bese institutioner eller aflägga besök. Likväl voro dessa dagar behagliga genom mycket i deras lif, och genom umgänget med mina vänner, de älskvärda Springs. De också njöto dem och voro glada. Behagliga saker och behagliga menniskor kommo dagligen och stundligen, nya planer till nya nöjen, och från dag till dag uppsköto de deras återresa till New York, och jag att skiljas vid dem. Min lilla fruntimmers-doktor. Miss Hunt, höll jagt efter mig alla dagar, för att få mig hem till sig; Lowells kommo för att afhemta mig till Cambridge; men vi, jag och mina vänner, voro oefterrättliga, trotsade alla grundsatser af vanlig ordhållig-<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden.''}}||{{m|7}}}}</noinclude> kztbev908goa1whylvj199sttifjvnh 104 218625 646264 2026-03-28T11:31:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646264 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />146</noinclude>het och ordentlighet, och hade just i munterhet och litet oskyldigt öfvermod beslutat att fortfara i var principlöshet och ännu dröja ett par dagar tillsammans i Boston, under vårt lustiga låta-gå-lefverne, då tvänne telegraf-depescher kommo efter hvarandra, först till Marcus, så till Rebecca, innehållande orden: »your baby is very sick!» Nu var det slut med all »frolic». Rebecca badade i ångestfulla tårar, Marcus, med bekymret i sitt goda ansigte, ställde genast allt i ordning för att afresa, och till all lycka kunde de afresa med jernvägsvagnarne ett par timmar sednare och tidigt nästa morgon vara i deras hem, rose-cottage, der Rebecca blott väntade att finna sin lilla gosse död. I samma stund de reste, afhemtades jag af svenska konsuln Benzon till hans hus. Det hade han och Marcus och Rebecca ställt till för mig. Jag kunde ej skiljas vid dem utan tårar. Jag hade känt mig lycklig med dem; de äro så förträffliga menniskor och det var nu så synd om dem, ehuru det är omöjligt att taga en sorg på skönare sätt. Och sedan, — — de ha varit så obeskrifligt goda mot mig! jag kan ej tänka derpå utan rörelse, och kan ej i bref beskrifva det. Till slutet måste jag strida med dem, men förgäfves, för att få betala mitt vistande i Boston. De påstodo, att jag var deras gäst; och jag fick ej betala det ringaste af mitt dyra och präktiga lefverne i Revere house dessa dagar. Och sättet på hvilket de gjorde mig denna artighet, såsom »en heder och artighet åt dem sjelfva», — maken såg jag aldrig förr! Jag tog nästan för afgjordt, att Springs skulle finna deras lilla gosse (the baby) död, så häftiga lära de<noinclude> <references/></noinclude> prxdyzley52wyf5qvtpc5ievnkmqxcu 104 218626 646265 2026-03-28T11:34:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646265 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|147}}</noinclude>konvulsioner (för tänder) vara som han varit fallen för, och Rebecca väntade att vid dörren af sitt hem få höra orden: »han är icke här, han är uppstånden!» Men dagen efter deras afresa kom en ''tryckt'' telegraf-depesch med orden: »Dear friends! rejoyce with us. Baby better. Danger nearly over. Marcus». Hvad det innerligen gladde mig! Om aftonen var jag med Benzon och Bergfalk samt en ung M:r King, en qvick och hygglig man, vän till Springs, på en konsert, gifven af »musical fund society», och var der på en biljett som inbjöd mig och mina vänner att fritt bevista dessa konserter under vintern. Och der hörde jag Beethovens fjerde symfoni förträffligt utföras af en talrik orkester. Den andra adagion i denna grep mig med sällsam makt. Ack! hvem har lärt denna man så förstå hjertats innersta lif, dess uppåt-sträfvande, dess sjunkande och återuppresande, dess slutliga kamp, ansträngning och seger?! Ingen instrumental-musik har gjort på mig ett djupare intryck än denna herrliga adagio. Dess toner voro mig som min egen själs historia. Söndagen var jag åter och hörde M:r Parker predika. Han uttalade starkt och fullt sin trosbekännelse, och jag gladde mig åt hans uppriktighet och mod, ehuru jag icke kunde glädja mig åt trosbekännelsen, som var en mycket ofullständig uppfattning af den kristna uppenbarelsen och erkände i Kristus blott en mensklig och moralisk lärare, men som sådan mensklighetens ideal och förebild. Parker tillhör den unitatariska sekten, och den fraktion deraf som förnekar underverken och allt det underbara i den heliga histo-<noinclude> <references/></noinclude> tqtgkcz13t1t2fjpi0h56hsz9d7qzgp 104 218627 646266 2026-03-28T11:45:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 646266 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />148</noinclude>rien. Hvad som verkligen stötte mig, var Parkers påstående att Kristus icke åberopar för sig ett annat förhållande till Gud än det som tillhör alla menniskor; att han blott framstår i historien som »a modest young man from Gallilea«. Huru kan en sannings-älskande man läsa den heliga historien och uttryck sådana som dessa: »den som ser mig, ser Gud! Fadren är i mig och jag i honom» och »mig är gifven all makt i himmelen och på jorden», m. fl. lika lydande, och ändå komma fram med ett sådant påstående?…. Efter predikan, då några mig obekanta fruntimmer kommo vänligt och ifrigt till mig, togo mig i hand, helsade mig välkommen, sägande: »jag hoppas att ni är nöjd, tillfredsställd!» o. s. v. så svarade jag: »icke alldeles!» och afböjde att då göras bekant med predikanten; och jag finner det gängse bruket här att i kyrkan, straxt efter gudstjensten, göra presentationer och knyta samtal, mycket besvärande och icke på sitt ställe. På eftermiddagen läste Benzon högt för M:r King, Bergfalk och mig en »Essay on the american mind» af en Mr. Whipple, lifligt skrifven och icke utan snille, med stora utsigter. Stycket, som varit mycket omtaladt, gaf oss mycket att tala om. Om aftonen hade jag besök af M:r Parker. Jag tycker så mycket om allt mod och allt förbehållsfritt uttalande af åsigt och öfvertygelse, att jag räckte Parker handen, tackande honom uppriktigt för hans uppriktighet. Men jag sade honom också öppet mina inkast mot hans kristologi, och vi hade tillsammans en god del lugn »controversy». Jag fann P. oändligen behaglig att tala<noinclude> <references/></noinclude> nr5ab92xx5d938nu4bvs6yz0b2p51cj 104 218628 646267 2026-03-28T11:55:27Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 646267 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|92||}}</noinclude>Westmanlands Regementen, hvilka begge ställdes under General Schommer, dels Westgöta-Dals Regemente under befäl af General-Major Patkull, hvilken vid Sandkrug förenade sig med Sörmländingarne. Så stodo trupperne i två dagar, nemligen den 10 och 11 Februari, hvarje timma väntande fienden. Först på tredje dagen, den 12 Februari, som var en söndag, anryckte han, men då med stora truppmassor<ref>Deribland Ryskt Garde 5 bataljoner starkt, och flera Regementen dragoner. (Limiers, Hist. de Ch. XII. Tom. V sid. 375).</ref> under Czarens och Konungens af Danmark egna ögon, anförde, Ryssarne af Mentschikoff, Danskarne af Hertigen af Würtemberg och General von Schultze, Sachsarne af Fältmarskalken Grefve Flemming<ref>General-Major Wolffs Journal samt Öfverste-Löjtnant Lillies och Öfverste Jægers rapporter om striden, de sednare i original i K. Danska Geh. Archivet samt i copior i Riks Archivet.</ref>. De öfverraskade i dagningen en Svensk dragonpatrull nära Husum och gjorde dervid en Löjtnant och 11 man till fångar. Nästan samtidigt nalkades de på dammen åt Swabstedt ned emot Öfverste-Löjtnant Lillie, hvilken visserligen ganska väl förskansat sig med pallisader och mottog dem med eld ur två små batterier 3-℔ kanoner och handgevären, hvarvid de hejdades något, men som de medförde en myckenhet bockar och bräder kunde de på flera ställen snart bereda sig öfvergångar öfver grafvarne, och sålunda kringgå posteringen, samt genom ett mångdubbelt starkare artilleri tvinga den att vika. General Stackelbergs ställning vid Friedricksstadt blef derigenom hvarje ögonblick naturligtvis allt vådligare<ref>Bilaga O. General-Major Stackelbergs rapport till Stenbock, dat. den 15 Februari 1713. Bilagd Stenbocks bref till Rådet den 9 Mars 1713. Riks Archivet.</ref>. Fältmarskalken begaf sig sjelf vid middagstiden till honom och gaf befallning om återtåget, hvilket skedde, men så i sista stund, att en del af Ekeblads Regemente troligen blifvit afskuret, om det ej blifvit tappert undsatt af<noinclude> <references/></noinclude> 0oqcg8f0gpbsvqpp2snvvbza7pmuxh5