Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.46.0-wmf.22 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 126914 647739 630817 2026-04-05T22:36:01Z Bio2935c 11474 647739 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en}} Jag heter Ingemar. Bor i Kanada. Mina svenska vänner kallar mig BIO. Jag var med på Projekt Runeberg (sedan 2004) men det går ju inte numera (2021...). {| class="wikitable" |- !colspan="2" style="background-color:#ACE1AF;"| Mina projekt !style="background-color:#ACE1AF;"| Sidor |- | [[Index:Monasteriologia_Sviogothica.djvu|Monasteriologia Sviogothica]] av [[Författare:Andreas Olavi Rhyzelius|Andreas Olavi Rhyzelius]]|| ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 478 |- | [[Index:1862_i_minnets_ljus.djvu|1862 i minnets ljus]] av [[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]]|| 2026/03 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 17 |- | [[Index:Spökslottet.djvu|Spökslottet]] av [[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]]|| 2026/02 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 19 |- | [[Index:Bulstrode_Whitelockes_Dagbok_1653.djvu|Bulstrode Whitelockes Dagbok 1653]]|| 2026/02 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 796 |- | [[Index:Ogiers_dagbok_1634.djvu|Charles d'Ogiers dagbok 1634]]|| 2025/06 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 56 |- | [[Index:Nya_Wekutidender_ifrå_Bresslaw_och_andre_Orter_i_thet_Romersche_Rijket.djvu|Ordinari Post Tijdender 1645]] (53 exemplar)|| 2025/12 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 53 × 4 |- | [[Index:Ett_slagsmål_på_Stortorget.pdf|Ett slagsmål på Stortorget]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2024/11 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 16 |- | [[Index:Ingwar_Widtfarne.pdf|Ingwar Widtfarne]] av [[Författare:Nils Reinhold Brocman|Nils Reinhold Brocman]]|| 2025/05 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 330 |- | [[Index:Om_Styrbjörn.pdf|Styrbjörn Starke]] av [[Författare:Anders af Botin|Anders af Botin]]|| 2024/10 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 76 |- | [[Index:Birger_Jarl_till_Bjälbo.pdf|Birger Jarl till Bjälbo]] av [[Författare:Anders af Botin|Anders af Botin]]|| 2024/09 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 255 |- | [[Index:Hermes_Gothicus.djvu|Hermes Gothicus]] av [[Författare:Laurentius Paulinus Gothus|Laurentius Paulinus Gothus]]|| 2024/05 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 40 |- | [[Index:Stockholm,_Del_4_(Elers_1801).pdf|Stockholm, Del 4 (1801)]] av [[Författare:Johan Elers|Johan Elers]]|| 2024/05 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 387 |- | [[Index:Stockholm,_Del_3_(Elers_1801).pdf|Stockholm, Del 3 (1801)]] av [[Författare:Johan Elers|Johan Elers]]|| 2023/11 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 382 |- | [[Index:Stockholm,_Del_2_(Elers_1800).pdf|Stockholm, Del 2 (1800)]] av [[Författare:Johan Elers|Johan Elers]]|| 2023/06 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 382 |- | [[Index:Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf|Stockholm, Del 1 (1800)]] av [[Författare:Johan Elers|Johan Elers]]|| 2023/01 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 378 |- | [[Index:Beskrifning_om_Mälaren.djvu|Utkast til Beskrifning om Mälaren]] av [[Författare:Johan Fischerström|Johan Fischerström]]|| 2022/07 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 467 |- | [[Index:Landrydiana.djvu|Landrydiana, thet är Landryds nya kyrkios inwigning, ...]] av [[Författare:Andreas Olavi Rhyzelius|Andreas Olavi Rhyzelius]] och Petro Schenberg|| 2022/04 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 16 |- | [[Index:Djursholms_Villastad.djvu|Bilder och Skildringar från Djursholms Villastad]]|| 2022/03 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 25 |- | [[Index:Wilhelmina_Hierta.djvu|Wilhelmina Hierta]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2022/03 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 7 |- | [[Index:Gamla_Stockholm_1882.djvu|Gamla Stockholm: anteckningar ur tryckta och otryckta källor]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]] och [[Författare:August_Strindberg|August Strindberg]]|| 2022/03 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 639 |- | [[Index:Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan.djvu|Alina Frank: ur en skådespelerskas lif; Bland bränningar; Röda fanan]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/11 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 248 |- | [[Index:Stockholmstyper_förr_och_nu.djvu|Stockholmstyper förr och nu]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/11 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 318 |- | [[Index:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu|I Hamburg, en gammal bokhållares minnen]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/10 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 279 |- | [[Index:Från_Stockholms_synkrets.djvu|Från Stockholms synkrets]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/09 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 272 |- | [[Index:Vägen_till_ena_pigo.djvu|Vägen till ena pigo]]|| 2021/08 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 33 |- | [[Index:Gamla_kort.djvu|Gamla kort, bilder ur verkligheten]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/08 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 274 |- | [[Index:Valda_Berättelser._I.djvu|Valda berättelser. I.]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/07 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 154 |- | [[Index:Stockholmska sommarnöjen förr och nu.djvu|Stockholmska sommarnöjen förr och nu. 1844-1894.]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/07 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 24 |- | [[Index:Skansen. Ny utvidgning af Nordiska museets område.djvu|Skansen. Ny utvidgning af Nordiska museets område]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/07 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 4 |- | [[Index:Ströftåg_här_och_der_i_Sverige.djvu|Ströftåg här och der i Sverige]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/07 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 232 |- | [[Index:En_gammal_stockholmares_hågkomster_från_stad_och_skola.djvu|En gammal stockholmares hågkomster från stad och skola]] av [[Författare:Olof_Arvid_Stridsberg|Olof Arvid Stridsberg]]|| 2021/06 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 78 |- | [[Index:En_gammal_stockholmares_minnen_Del_1.djvu|En gammal stockholmares minnen, Del 1]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/04 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 355 |- | [[Index:En_gammal_stockholmares_minnen_Del_2.djvu|En gammal stockholmares minnen, Del 2]] av [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]]|| 2021/06 ||style="background-color:#ACE1AF;" align="right"| 314 |- | [[Index:Upproret_i_Jönköping_den_25_och_26_September_1855.djvu|Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855]] || 2021/03 ||style="background-color:#FFE867;" align="right"| 168 |} io85g4qq4tm5gl0lbwoe6wyavctoeza 108 217115 647736 630741 2026-04-05T20:03:49Z Thuresson 20 647736 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[Spökslottet|»Spökslottet» : några anteckningar ur ett gammalt Stockholmshus' historia]] |År=1909 |Oversattare= |Utgivare=Samfundet Sankt Erik |Källa=[https://libris.kb.se/bib/r51dvm3sptl6r827 Kungliga biblioteket] och [[:File:Spökslottet.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Spökslottet.djvu|350px|page=1]] |Sidor=<pagelist 1="pärm" 2=106 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Kungliga biblioteket]] [[Kategori:Validerade index]] 6fslqbc36n01x93stcfa98qiwhqmyej 108 217329 647735 630814 2026-04-05T20:03:15Z Thuresson 20 647735 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[1862 i minnets ljus]] |År=1922 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=[https://libris.kb.se/bib/p75zt3swmhmj9b9p Kungliga biblioteket] |Bild=[[Fil:1862 i minnets ljus.djvu|350px|page=3]] |Sidor=<pagelist 1="titel" 2="-" 3=1 22to24="-" /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Kungliga biblioteket]] [[Kategori:Validerade index]] m0zu2gsy23loxq8n4gdg9mubkewu6ja 104 217334 647732 630423 2026-04-05T20:01:07Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647732 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h1 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">{{st|ÅRET <br> 1862|200}}</h1> {{linje|3em|style=border-bottom: 2px dashed; background: inherit;}} {{c|{{st|{{sp|NÅGRA STRÖDDA|0.25}} <br> MINNESANTECKNINGAR}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qd3bwam5rdwfa0z25ikkvj573seae1r 104 217335 647733 630424 2026-04-05T20:01:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647733 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{| align="center" style="text-align:center; |- |style="border-radius: 15px; border-style: dotted; border-width: 1px 1px 1px 1px"|<h1 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"><br>{{st|1862}}<br> {{m|I|60}} <br> {{st|{{em|2}}MINNETS LJUS}}{{em|2}}</h1> {{m|AF}} <i>FIL. D:R CARL FORSSTRAND</i> |} {{c|R. W. Statlanders Boktr., Stockholm 1922.}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> f4kibcp7aj6g6k0bva05dx31iwgsv79 104 217336 647734 630425 2026-04-05T20:02:18Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647734 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{| align="center" style="text-align:center; |- |style="border-radius: 15px; border-style: dotted; border-width: 1px 1px 1px 1px"|<br><br><br><br><br><br><br>{{em|5}}{{sp|TRYCKT I 200 EX.|0.07}}{{em|5}}<br>HVARAF DETTA EX.<br>ÄR NR. {{em|6}}<br><br><br><br><br><br><br><br> |} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0vjanaic2o77e158o6eh8qn95wpx5xj 104 217356 647715 630459 2026-04-05T19:24:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647715 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h2 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">1862-1922.</h2> När föreningen 1862 års män nu åter samlas till en högtidsdags firande, äger samkvämet en särskildt betydelsefull innebörd, nämligen sextioårsminnet af födelseåret. Det ligger då nära till hands att frammana några hågkomster af de politiska, sociala och andra förhållanden, under hvilka sextioårsmännen gjorde sitt inträde i jordelifvet och som i många hänseenden voro olika men äfven innehöllo några likheter eller analogier med de nu rådande. 1862 var ett orons år liksom 1922; men medan oron nu hufvudsakligen gäller ordnandet af de omstörtningar och förändringar samt läkandet af de sår, som orsakades af världskriget 1914—1918 och dess följder, rörde den sig då kring nya krigsämnen och hotande konflikter. Man hade nyss hämtat sig efter de revolutionära rörelserna i slutet af 1840-talet, efter Krimkriget och flera andra krig under 1850-talet, och man hoppades, att {{rättelse|åthundradets|århundradets}} sjätte decennium skulle blifva ett fredens och fridens tidsskede, ägnadt att skänka mänskligheten lugn och lycka. 1860-talets början eller ingång gaf också härom ganska vackra löften. Med undantag för Italien, där inbördeskriget rasade, rådde fred i världen. Det var dock endast lugnet före stormen, och hvad den skandi-<noinclude> {{huvud|||3}} <references/></noinclude> nrkenk36p28sr13y5e1vu76z59c5ck2 104 217357 647716 630461 2026-04-05T19:25:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647716 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>naviska Norden angår medförde redan början af året 1862 mörka åskmoln på den politiska himmeln, hotande med att i sina urladdningar indraga äfven Sverige i krigiska förvecklingar. Den Schleswig-Holsteinska stridsfrågan hade nämligen åter kommit på dagordningen. Preussen och Österrike, som 1848 nödgats släppa det åstundade rofvet, uppträdde hotfullt och gjorde anspråk ej blott på Holstein utan äfven på Schleswig, och det underlägsna Danmark blef inför den allt vissare utsikten om en krigisk lösning af tvisten föremål för de varmaste sympatier i Sverige. Sålunda fick man år 1862 bevittna, hur skandinavismen blomstrade som aldrig tillförne och hur känslosvallet gick i höga vågor vid sammanträffanden mellan Sveriges och Danmarks konungar, i de två ländernas tidningar, i skaldernas dikter och vid det stora mötet mellan Nordens studenter o. s. v. Kung Carl XV gick i spetsen för denna danskvänliga politik, som tilltalade hans ridderliga sinne och lät honom drömma om bedrifter för höjandet af gamla Sveriges ära, men äfven förledde honom till uttalanden och löften, hvilka stodo i strid med hans plikter som konstitutionell konung. Han handlade nämligen mest på eget bevåg eller i samförstånd med svenske ministern i Köpenhamn, den rikt begåfvade men oförsiktige grefve Henning Hamilton, och utan sina laglige rådgifvares eller statsrådets hörande eller gillande. Följden blef också den, att han, när kriget väl brutit ut, måste slå till reträtt och undanhålla Danmark den i ut-<noinclude> {{huvud|4||}} <references/></noinclude> 1yy18xqcl1kzg5ex16iz2ajgxf7hgga 104 217361 647717 630465 2026-04-05T19:27:09Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647717 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>sikt ställda hjälpen. Under loppet af 1862 lefde han emellertid för sina drömmars förverkligande, och vid mötena med konung Fredrik den Syvende svallade känslorna högt vid festerna och glasens klang. Personligen blef kung Carl under sitt besök i Köpenhamn den 17—20 juli föremål för storslagna ovationer, och i skåltalen vid festerna firade skandinavismen riktiga orgier. Kung Carl anlände på danska ångfartyget ”Schleswig” från Helsingborg till Helsingör. Därifrån eskorterades han af etthundra ridande bönder till Postgaardsstenen omkring {{bråk|3|4}} mil från Fredensborg, hvarest kung Fredrik mötte, omgifven af en lysande stab. ”Efter taffeln afbrändes ett briljant fyrverkeri”, heter det i en skildring, ”folkmassan bragte de båda konungarne en jublande hyllning och kung Fredrik utbrast i sin rörelse: ”I Veten, huru rördt mitt hjärta är i detta ögonblick, då jag har en så trofast vän vid min sida som min broder konung Carl. Låtom oss alla bedja Gud bevara konungen, min älskade broder Carl den femtonde.” Infärden till Köpenhamn den 19 juli blef ett formligt triumftåg genom den högtidsklädda staden. Hvartenda hus utefter Frederiksbergs allé och Västerbrogade och de andra gatorna som passerades, var på det festligaste dekoreradt. Genom äreportar och omgifven af ofantliga jublande människoskaror, måste konungarnas vagn, som snart förvandlades till en formlig blomsterkorg, tillryggalägga vägen steg för steg, tills den slutligen hann fram till Kristiansborgs slott. Därifrån gingo ko-<noinclude> {{huvud|||5}} <references/></noinclude> hrpw3l7ft2u4roziji5ncxmqphtnasv 104 217401 647718 630531 2026-04-05T19:28:58Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647718 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>nungarne till fots till den stora festbanketten på börsen, till hvars bekostande Köpenhamns kommun hade anslagit 10,000 kronor. Senare på kvällen uppvaktades konungarne på Kristiansborgs slott af ett storartadt fantåg af 5,000 personer, hufvudsakligen medlemmar af stadens handtverkare- och arbetareföreningar, studenter etc. Några dagar före kungamötet hade det ofvannämnda studentmötet under stor entusiasm och ändlöst jubel ägt rum. I yttre ståt, stor apparat och utmärkta arrangemang öfverträffade detta möte alla sina föregångare, hvarjämte äfven den officiella hyllningen var kraftigare än någonsin förr så på ena som andra sidan. Bland de många festerna må särskildt erinras om den som hölls i Rosenborgs slottspark och bevistades af 2,000 personer. Bland talarne märktes Grundtvig, Madvig, Welhaven, Ljunggren och Ploug. Den sistnämnde talade för den nordiska enhetstanken och sökte därvid efterlikna Orla Lehmanns berömda oratoriska effekt 1845 genom att affordra sina åhörare ett löfte om att bevara oförsvagad och orubbad sin tro på den nordiska enhetstanken, men uppnådde icke på långt när samma spontana verkan. Han slöt med ett: Framåt för Norden! Medan sålunda skandinavismen väckte hänförelse och hos mången närde förhoppningar om en stark och bestående sammanhållning mellan Nordens riken, eventuellt helgad genom gemensam kamp för Danmarks besittning af hertigdömena, hördes dock ett och annat missljud, som tydde på att förbun-<noinclude> {{huvud|6||}} <references/></noinclude> l6xuyd968uw0vchrinx9v836vc10hbw 104 217403 647719 630536 2026-04-05T19:30:08Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647719 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>det var konstladt, samt betänksamma varningar mot äfventyrlig politik. Sålunda hade decenniet i Norge inledts med unionella slitningar, hvilka visserligen bilades, men snart skulle i skärpta former återupplifvas, och om än kung Carls antityska tänkesätt i allmänhet delades af hans samtida svenskar, funnos likväl bland dem många, som insågo att en krigisk konflikt med Preussen var ett stort vågspel och att Otto von Bismarck, dess från denna tid ledande statsman, var en kraft, med hvilken det var klokast att hålla sämjan vid makt. Dansksympatierna 1862 stannade också vid sabelskrammel och utsväfningar i tal och skrift, och när den afgörande krisen följande år kom, kunde Sverige tack vare inflytandet af så kloka och framsynta män som utrikesministern Manderström och statsrådet Gripenstedt om ej med ära så dock helskinnadt draga sig ur det farliga spelet. Jämte den dansk-tyska konflikten togs uppmärksamheten år 1862 i yttre politiskt hänseende i anspråk af oroligheterna i Polen, hvilka nästa år skulle bryta ut i fullt uppror mot Ryssland, af den fortsatta utvecklingen af händelserna i Italien, af tilldragelserna i Mexiko och af det nordamerikanska inbördeskriget. Det fanns sålunda gott om ämnen, som kunde hålla sinnena i spänning och sätta lidelserna i rörelse. I Polen hade med Alexander II:s tronbestigning inträdt en förändring i den ryska politiken. I stället för den af kejsar Nicolaus med stor stränghet tillämpade russifieringen af det olyckliga landet,<noinclude> {{huvud|||7}} <references/></noinclude> 5zam4nvxnpy73t1stfjh2j26gs76mq0 104 217439 647720 630605 2026-04-05T19:31:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647720 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>försökte hans efterträdare regera polackerna i en humanare anda, med respekterande af deras nationella sträfvanden, utjämnande af partistriderna och införande af nyttiga reformer, men de polska revolutionärerna svarade med långt gående fordringar på nationell själfstyrelse, gaturevolter och mord på ryska ämbetsmän o. s. v., och Alexander fann sig därför föranlåten att göra en reaktionär systemförändring. Under denna tillspetsades förhållandena så, att det borgerliga kriget stod för dörren. Det kom dock ej till utbrott förrän i januari 1863, men under de närmast föregående månaderna följdes jäsningen i Polen med lifligt intresse i det öfriga Europa och äfven i Sverige, dit polska flyktingar ställde kosan och där den polska revolutionära och nationella propagandan fann en fruktbar jordmån och snart skulle medföra opinionsmöten, sympatiadresser o. s. v. I ännu högre grad var detta fallet beträffande tilldragelserna i Italien. Konung Viktor Emanuels af Sardinien krig mot Österrike och strävanden att åstadkomma Italiens enhet hade följts med lifligaste intresse och sympati, och när så Garibaldi år 1860 uppträdde på skådebanan och förde sina friskaror till seger, kände hänförelsen inga gränser och Garibaldifebern hemsökte äfven Sverige och isynnerhet Stockholm, med festbanketter och ovationer, Garibaldiskjortor och Garibaldihattar o. s. v. Äfven 1862 varade förtjusningen, och den fick då ej blott ytterligare näring utan äfven en innebörd af indignation eller demonstration mot den nyss så<noinclude> {{huvud|8||}} <references/></noinclude> 4vb7ry9p90v6rka6cwr4gi3yagcrfix 104 217440 647721 630606 2026-04-05T19:32:44Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647721 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>beundrade och lofprisade kung Viktor Emanuel. Sedan denne i början af november 1860 hållit sitt intåg i Neapel, hade Garibaldi dragit sig tillbaka, till Caprera för att hvila på sina lagrar; men detta passade ej för hans oroliga natur, hans ärelystna, af framgången och populariteten bortskämda person. Han tyckte att förverkligandet af den italienska enhetstanken gick för långsamt och beslöt sig därför och i strid med Viktor Emanuels och hans regerings önskningar att taga saken i sin egen hand. Såsom ledare för det parti, som arbetade för Roms och Veneziens förening med det nya konungariket Italien, uppgjorde han sålunda i maj 1862 en plan att eröfra nyssnämnda provins, hvilket dock afstyrdes af regeringen; men på sommaren trädde han i spetsen för 3,000 man, som han samlat på Sicilien och uppviglat mot påfvedömet, samt tågade efter att hafva öfvergått till fastlandet mot Rom. Regeringen hade nu intet annat att göra än att söka med vapenmakt omintetgöra företaget, och vid Aspromonte i Calabrien kom det den 29 augusti till en sammandrabbning, hvari Garibaldi blef svårt sårad i högra foten och måste ge sig fången. Underrättelsen härom medförde upplopp och annat spektakel i Italien samt flerstädes i utlandet sympatiuttalanden för och adresser till den fallne frihetshjälten. Sveriges andel i dessa demonstrationer utgjordes af bland annat ett möte i Stockholm, i nedre börssalen, hvartill inbjudning den 22 september utfärdades af några decenniets bemärkta liberala politici, såsom August Blanche, L. J. Hierta,<noinclude> {{huvud|||9}} <references/></noinclude> oggs9prin47hto82jz3qw62pstfgliz 104 217460 647722 630668 2026-04-05T19:34:10Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647722 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>August Sohlman, P. R. Tersmeden m. fl. Anslutningen blef mycket liflig, i det att omkring femtonhundra personer samlades ”för att genom en adress betyga sympatier för Garibaldi och hans sträfvanden för Italiens själfständighet och frihet”. Detta skedde, skrifver en minnestecknare, ”under stormande handklappningar, så ofta Garibaldinamnet nämndes”. Blanche gjorde honom till en ny Engelbrekt; församlingen beslöt både telegram om denna sammankomst och en adress. Sohlman påstod att Sverige ej vore något för litet land för att blanda sig i de italienska angelägenheterna och ville ha särskildt uttryckt i adressen, att ”svenska folket icke blott med oförminskad utan med stegrad entusiasm omfattar honom nu, då han för sin rena och glödande fosterlandskärlek blifvit lönad med lidande och martyrskap”. Blanche sade i sin apotheos, att den, som i spetsen för trupper, färdiga till strid, kan, när kulorna hvina omkring honom och under det han själf blöder ur tvänne sår, ropa till de andra att icke skjuta, icke spilla bröders blod, — han står högt, högre än Aspromontes höjder, högre än jorden, han står nära Gud!” Äfven från Norrköping och Örebro sändes adresser, Helsingborg skickade en hederssabel och i Dingtunatrakten i Västmanland höll man till Garibaldis ära en målskjutning samt aflossade till slut ”tre skarpa generalsalfvor med trefaldiga hurrarop för Europas störste folkhjälte”. I Mexiko hade det flera år pågående inbördeskriget vid 1860-talets ingång medfört flera presi-<noinclude> {{huvud|10||}} <references/></noinclude> 19c89roha5pt81819rsz6ociz4o9je3 104 217461 647723 630678 2026-04-05T19:35:24Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647723 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>dentsbyten. Indianhöfdingen Juan Alvarez, ”Söderns panter”, hade måst vika för general Comonfort, denne för general Zuloaga, som i sin tur följdes af Miramon, och sedan denne förjagats, kom Juarez och höll i slutet af 1860 sitt intåg i hufvudstaden. Med kraft och framgång höll han sina motståndare stången, men kom äfven i strid med England, Frankrike och Spanien. I början af år 1862 sände dessa tre makter trupper till Mexiko för att bevaka sina ekonomiska intressen. Med England och Spanien träffades snart fredlig uppgörelse, men Napoleon III beslöt under inflytande af det klerikala partiet att göra Mexiko till monarki. De franska trupperna under marskalk Bazaine vunno den ena segern efter den andra öfver Juarez, och slutet blef att den österrikiske ärkehertig Maximilian utsågs till kejsare öfver Mexiko och i maj 1864 anlände dit. Det var dock till sin egen olycka, ty utan hjälp af de franska trupperna, som Napoleon efter påtryckning af Förenta staterna nödgats hemkalla, dukade han under i striden mot Juarez och blef tillfångatagen samt den 19 juni 1867 arkebuserad. I Sverige följdes det Mexikanska kriget med stort intresse. Flera svenska officerare deltogo däri med utmärkelse, såsom löjtnanten vid Bohusläns regemente Hultman och den ännu lefvande generallöjtnanten friherre C. W. Ericson m. fl. Äfven i det amerikanska inbördeskriget deltogo många svenskar, mest på nordstaternas sida. Året 1862 var mycket rikt på märkliga tilldragelser i<noinclude> {{huvud|||11}} <references/></noinclude> fku8cugklj4b8e0pbyhnzz2ogd2esdp 104 217462 647724 630689 2026-04-05T19:36:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647724 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>detta blodiga krig och på växlande framgång för de stridande parterna. Sålunda måste nordstaternas öfverbefälhafvare Mac Clellan efter flera dagars strid den 26 juni—3 juli afbryta sitt framträngande till Richmond och vid Chickahominy söka sin reträtt mot kusten. De konfederades härförare general Lee skred då till anfall, levererade general Pope den 29—30 augusti vid Bull Run en blodig batalj, öfvergick Potomacfloden och hotade Washington. Den 16—17 september blef han emellertid vid Antietam besegrad af Mac Clellan, hvarpå han åter drog sig tillbaka öfver Potomac och intog en stark ställning vid Frederichsburg, hvarest han den 13 december blef angripen af unionstrupperna under befäl af Mac Clellans efterträdare Burnside, men tillfogade dem ett grundligt nederlag. Till utrikespolitiska tilldragelser, som väckte större uppmärksamhet och i Sverige till och med fingo ett uppseendeväckande efterspel, kan räknas den i maj 1862 i Ryssland utfärdade ukasen om afskaffande af alla minnesfester till firande af de ryska vapnens segrar, med undantag för Peter den stores seger öfver Carl XII vid Poltava. Underrättelsen härom väckte stor harm och förbittring i Sverige och medförde såsom en motvikt eller protest mot det ryska beslutet firande af Poltavafester ej blott i Stockholm utan äfven i Göteborg, Malmö, Carlskrona, Gefle, Örebro, Kalmar, Linköping, Vänersborg o. s. v. I Stockholm ägde minnesfesten rum på Poltavadagen den 9 juli och var ej ämnad ”som sorgefest, ej som utmaning, men som en hyll-<noinclude> {{huvud|12||}} <references/></noinclude> tqnfi00almwlsveua0hb9b34vad3yxu 104 217463 647725 630690 2026-04-05T19:38:48Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647725 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>ningsgärd åt de svenske män, hvilka med död och fångenskap då beseglade sin trohet för den världshistoriska tanke, som i slaget vid Poltava gick under.” Inbjudningen var undertecknad af några framstående män inom politik, vetenskap, litteratur o. s. v., och högtiden öppnades med ett tal om dagens betydelse af riksarkivarien J. J. Nordström. Därefter uppläste August Sohlman ett från polackchefen furst Czartorysky i Paris anländt telegram af följande lydelse: ”Vi bedja att få försäkra festkommittén, att vi af hela vårt hjärta deltaga i denna högtid, hvilken skall finna ett genljud af sympati i hela vårt land.” Bland öfriga talare märktes Blanche, Herman Sätherberg, C. G. Strandberg (”Talis Qualis”) m. fl. I samband med festen gjordes en insamling till Carl XII:s-stoden, som inbragte omkring 1,000 rdr. Äfven från landsorten inflöto bidrag. Betecknande för den uppfattning om hjältekonungen, som nu började göra sig gällande, var Sohlmans uttalande, att ”Carl var den personifierade svenska nationaliteten, den svenskaste svensk, som någonsin funnits, och därför har folkets nationella instinkt blifvit oberörd af den bornerade historiska kritik, som i honom blott ser en dumdristig och halsstarrig äfventyrare.” Till omväxling med dessa nu nämnda utrikespolitiska frågor och intressen, hade man åtskilliga inrikes angelägenheter, som togo uppmärksamheten i anspråk och föranledde kannstöperier, diskussioner, möten o. s. v. Främst bland dem var det hvilande representationsförslaget samt kommunalre-<noinclude> {{huvud|||13}} <references/></noinclude> 3g6u2dtaya4o95ktemn9tjyv6j6qyhs 104 217485 647726 630736 2026-04-05T19:53:36Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647726 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>formen, af hvilka den förra om några år skulle afgöras och den senare med nyåret 1863 skulle träda i verkställighet. I högre grad än för dessa viktiga ärenden fängslades emellertid intresset af det under öfverste Nils Ericsons ledning pågående järnvägsbyggandet, som under året resulterade i flera bandelars öppnande för trafik och slutligen i hela Västra stambanans öppnande och högtidliga invigning. Den 21 juni berestes sålunda för första gången, skrifver en samtida skildrare, af en ordinarie train sträckan mellan Stockholm och Sparreholm, nio mil, och detta af konungen, drottningen och änkedrottningen, med ett slags invigningstycke, men utan ceremonier, annat än en god frukost på Gnesta, arrangerad af Ericson, och en god middag på godset Sparreholm, gifven af dess ägare baron Sprengtporten. Järnvägsförbindelsen mellan Örebro och Göteborg öppnades den 1 augusti, utan skymt af högtidlighet. Den 3 november var af konungen utsedd till invigningen af stambanan. Festtåget, som bestod af 21 vagnar, afgick från Stockholms station på Södermalm kl. 8,54 f. m. Efter lokomotivet ”Södermanland” kommo vagnar för Svea lifgardes musikkår, deputerade för Stockholms handelsförening, distriktcheferna vid Väg- och Vattenbyggnadskåren m. fl. inbjudna, för prästeståndet och ridderskapet och adeln, deputerade för Stockholms magistrat och borgarskapets äldste, fyra kungliga vagnar samt vidare vagnar för konungens stab, svenska och norska statsrådet, diplomatiska kåren, presidenter och landshöfdingar<noinclude> {{huvud|14||}} <references/></noinclude> 4kvyu5bt9lm9sv8abx231fyn45x4xku 104 217486 647727 630737 2026-04-05T19:55:06Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647727 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>samt slutligen för borgare- och bondestånden, banko- och riksfullmäktige o. s. v. Vid tågets utgång gavs kanonsalut, musiken spelade och folkmassan hurrade. Ankomsten till Södertälje skedde kl. 10,15, till Gnesta 11,15, till Katrineholm 1,50 och till Vingåker 2,20. Här gjordes uppehåll för stor middag hos grefve Trolle-Bonde på det närbelägna, festligt smyckade Säfstaholm. Efter kaffet trädde kung Carl ut på en balkong och hälsade den talrikt samlade allmogen. Sedan gick färden vidare via Hallsberg till det rikt illuminerade Örebro. Där gafs stor bal och supé med skålar och tal, och efter några timmars hvila fortsattes färden följande dag till Göteborg. Öfverallt voro stationerna flaggprydda, ortsbefolkningen var talrikt samlad och skarpskyttekårer paraderade. Vid Rantens station mötte ett tåg med norska statsrådet, stortingets deputerade, den berömde violinisten Ole Bull m. fl., och strax efter dess ankomst intogs i stationshuset och under den mest animerade stämning ”föreningsmiddagen”. Kung Carl föreslog en skål för ”Föreningen” och statsrådet Bredberg föredrog en av kungen under järnvägsfärden författad sång. Vidare talade stortingspresidenten Harbitz, landtmarskalken grefve Lagerbielke och statsrådet Stang. När man sedan på kvällen nalkades Göteborg, passerades de rikt illuminerade Alingsås, När och Floda, och på det vackra, Oscar Dickson tillhöriga Bokedal vid Jonsered var uppförd en högst praktfull dekoration, föreställande Gustaf II Adolf och Birger Jarl (Göteborg och<noinclude> {{huvud|||15}} <references/></noinclude> gfe2gc8k0k65fgy7737gp3donobtdll 104 217487 647728 630740 2026-04-05T19:56:25Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647728 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>Stockholm), som räckte varandra handen. Efter ankomsten till Göteborg besteg konungen jämte sina bröder och sviten en estrad i den af kapten Edelsvärd lika smakfullt som präktigt dekorerade nya banhallen och förrättade, sedan han hälsats välkommen af landshöfdingen, statsrådet Fåhræus, invigningen. Det helt korta invigningstalet ledsagades af utdelandet af ordnar till företagets ledande män — Nils Ericson erhöll storkorset af Vasaorden, öfverstelöjtnant Beijer blef kommendör af samma orden o. s. v. —, och därpå förklarade konungen Västra stambanan öppnad. Fanfarer, kanonsalut och bengaliska eldar. Staden var rikt och praktfullt illuminerad. På aftonen stor bal i den magnifikt prydda börssalen, och följande dag middag i samma lokal för öfver 1,000 personer, med en mängd tal och skålar, och därefter festkonsert i Nya teatern, med särskild sång till konungen och en kantat, ”i hvilken man till och med fick höra imitation af järnvägskonduktörens hvisselpipa och gnisslandet af ett ankommande bantåg, äfvensom folksången”. ”Äfven återfärden till Stockholm skedde under stora festligheter, illuminationer och fyrverkeri. På en höjd vid Södertelje öfre station (Saltskog) sågs en vacker dekoration med konungens namnskiffer och devisen: ”Hinder besegrade genom endräkt mellan konung och folk MDCCCLXII.” Bland öfriga tilldragelser af allmännare intresse och betydelsefull innebörd, som tillhöra 1862 års krönika, må nämnas stiftandet den 22 november<noinclude> {{huvud|16||}} <references/></noinclude> 7mj6w67rud6d79ao0qcp9tprzrpk0lj 104 217525 647729 630802 2026-04-05T19:57:44Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647729 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>af sällskapet Idun, hvars ändamål var att till personligt umgänge sammanföra ”i Stockholm bosatte män, hvilka åt vetenskap, vitterhet och konst på skilda banor ägna verksamhet och intressen” och som under sin nu snart sextioåriga tillvaro utfört ett synnerligen gagnande och fruktbringande arbete i kulturutvecklingens tjänst. Idun bildades under inflytande af de lifliga politiska och sociala rörelser, som kännetecknade 1860-talet och bebådade inbrottet af en ny tid med rikare intellektuella intressen än de närmast föregående decenniernas. Sällskapets stiftande kan också sägas ha inneburit en protest eller reaktion mot den lätta och sorglösa lifsåskådning, som utmärkte tidsskedet och särskildt förra hälften af den lefnadsfriske och populäre kung Carl XV:s regering. År 1862 florerade nämligen, liksom under de närmast föregående och efterföljande åren, nöjeslifvet både i en utsträckning och i former, som stodo i föga öfverensstämmelse med tidsskedets oroande politiska tilldragelser och många sociala missförhållanden. Det kan ej förnekas, att kung Carl själf gick i spetsen för detta nöjeslif, som här och hvar i landet men alldeles särskildt i Stockholm gaf sig uttryck i operamaskerader, baler i La Croix’ salong och s. k. muffbaler på Mosebacke och i ett lika ofta återkommande som grundligt festande på värdshus, källare, schweizerier och kaféer. Decenniet var gamla Operakällarens, Blå Portens, Rydbergs, ”Kung Carls” och otaliga andra närings- och förfriskningsställens glansperiod. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||17}} <references/></noinclude> oq2kyv5qpkuwjquvkozeyvfelzuvkcr 104 217526 647730 630810 2026-04-05T19:59:21Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647730 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>1862 års män gjorde sålunda sitt inträde i världen under förhållanden, hvilkas i mycket glada och sorglösa gestaltning kunde sägas innebära löften för framtiden i enahanda riktning. Men för dem, som reflekterade häröfver och ställde horoskopet för deras kommande lif, funnos äfven anledningar att räkna med värdefullare och allvarligare faktorer, såsom framgår af de här ovan lämnade erinringarna om de märkligare politiska och sociala tilldragelserna under året. Till 1862 års minnen höra förlusterna af åtskilliga framstående och ryktbara män, som bortrycktes af döden antingen till följd af sjukdom eller på grund af hög ålder efter ett långt och verksamt lif. Har må nämnas den varme fosterlandsvännen och framstående nationalekonomen kommerserådet B. H. Santesson, den berömde häfdatecknaren A. M. Strinnholm, porträttmålaren, professor Fredrik Westin, mecenaten och donatorn Jakob Letterstedt, general J. P. Lefrén, den framstående juristen och lagutgifvaren justitierådet J. H. Backman, den under pseudonymen ”Albano” kände vitterlekaren Carl August Adlersparre, de två om svenska jordbrukets utveckling och förkofran högt förtjänte Johan Theophil Nathorst och Edvard Nonnen, don José Moreno y Landabury, spansk minister i Stockholm under mer än fyra decennier, den berömde skådespelaren och framstående teaterdirektören Pierre Joseph Deland m. fl. Dessa och talrika andra dödens skördar fingo en ersättning i många af de nya världsborgare, som<noinclude> {{huvud|18||}} <references/></noinclude> 3qvvj1k7cd3b6ui2bmzixazyypl7o1o 104 217527 647731 630813 2026-04-05T20:00:16Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647731 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>tillhöra årets födelselista och som under de sedan förflutna sex decennierna på skilda verksamhetsområden inlagt ett gagnande och fruktbringande arbete. Härom finnas talrika vittnesbörd eller exempel i 1862 års mäns matrikel. Främst i förenämnda lista möter emellertid namnet <i>Victoria</i>, buret af Sveriges drottning, hvilken föddes den 7 augusti och som under de fyratioett år, hennes öden nu varit förbundna med det nya fosterlandets, i de vidaste kretsar förvärfvat kärlek och aktning. {{linje|8em|height=2px}}{{linje|6em|}}{{linje|4em|}}{{linje|2em|}}<noinclude> {{huvud|||19}} <references/></noinclude> 89hcgxknke7z3s1sabzc4n6e1ld4k99 108 217625 647777 645509 2026-04-06T10:45:18Z Thuresson 20 Validerat 647777 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[Cacao och choklad]] |År=1901 |Oversattare= |Utgivare=Centraltryckeriet |Källa=[https://weburn.kb.se/metadata/qrz/digtryck_5rmvg6k23zr7sqrz.htm Kungliga biblioteket] |Bild=[[Fil:Cacao_och_choklad_-_Fig_00.jpg|350px]] |Sidor=<pagelist 1="pärm" 2="-" 3="titel" 4="-" 5=1 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Kungliga biblioteket]] [[Kategori:Validerade index]] rvsjnidzofld6lpxrdw86dr34eptayj 104 217628 647775 630978 2026-04-06T10:44:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647775 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>[[Fil:Cacao_och_choklad_-_Fig_00.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| {{st|<b>Cacao och choklad</b>|150}}<br><br>{{sc|en redogörelse för deras användning och betydelse som födoämne}}<br>Utarbetad af Dr. {{sp|C. Forsstrand}}.<br><br>{{m|CENTRALTRYCKERIET STOCKHOLM|50}}}}]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> j00oegegw628jeiz9msf1qux61rm4m3 104 217629 647776 630979 2026-04-06T10:44:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647776 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h1 style="text-align:LEFT; margin:auto; border:none;"> {{sc|{{st|{{sp|Cacao}}|150}} <br> {{em|3}}{{m|och|80}} <br> {{em|2}}{{st|{{sp|Choklad}}|150}}}} <br> <br> {{em}}{{m|SAMT|50}} <br> {{m|DERAS BETYDELSE <br> SOM FÖDOÄMNEN}}</h1> EN REDOGÖRELSE <br> FÖR ALLMÄNHETEN {{em}}AF {{st|D:r CARL FORSSTRAND}} {{m|CENTRALTRYCKERIET <br> STOCKHOLM 1901.|60}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jn7nlndzykva0lgkxnpk0mahkxcxx8m 104 217631 647743 630981 2026-04-06T10:00:52Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647743 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>[[Fil:Cacao och choklad - Fig 03.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| I cacaoträdets hemland. (Vy från Popocatepetl, Mexiko.)}}]] <h2 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">Cacao och Choklad.</h2> {{Initial|B}}land de många förut okända naturprodukter, som genom Amerikas upptäckt och den spanska eröfringen af dess tropiska och semitropiska länder för första gången kommo till Europa, var äfven cacaobönan. Det är möjligt, att Columbus och hans närmaste efterföljare ägnade någon uppmärksamhet åt det träd, hvars frukter lämna det i våra dagar så viktiga närings- och njutningsmedlet, ty detsamma tillhörde antagligen redan på deras tid de södra Antillernas och Centralamerikas inhemska flora. Men härom har historien ej bevarat någon underrättelse, och det dröjde till Ferdinand Cortez’ eröfring af Mexiko med kunskapen om cacaots allmännare spridning bland spaniorerna i Amerika och som en följd häraf till deras hemland i Europa. Cortez fann nämligen vid sitt inträngande i Montezumas land, hur cacaobönan icke blott var i allmänt bruk som födoämne hos aztekerna utan äfven utgjorde deras enda gångbara mynt — ett bevis bland<noinclude> {{huvud||3|}} <references/></noinclude> jz1n9e268zc2m3rjoni20fbfj2n585q 104 217700 647745 631066 2026-04-06T10:02:55Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647745 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>många andra för dess värde och betydelse. Det var i cacao, som mexikanarne erlade sina skatter till kejsaren, och Cortez fann alltså hos Montezuma ett oerhördt cacaolager af ett par millioner skålpunds vikt. Äfven hos de af aztekerna underkufvade och undanträngda toltekerna var cacao, hvars namn återfinnes i det aztekiska <i>cacaohatl</i>, lika användt och uppskattadt, och dess bruk går sannolikt långt tillbaka i tiden. De rostade, skalade och sönderstötta bönorna tillsattes af de mexikanska folken med kallt vatten — först spaniorerna införde tillredningen med varmt vatten — och blandades af de fattigare klasserna med majsmjöl, af de rikare med honung. Den sålunda uppkomna drycken kallades <i>chocolatl</i> (af <i>choco</i> = skumma och <i>atl</i> = vatten), hvaraf bildats vår benämning chocolade eller choklad, öfverförd från Spanien eller Frankrike, sedan bekantskapen om cacao mot slutet af 1600-talet, eller kanske ej förrän under 1700-talet, väl hunnit äfven Sverige. Spaniorerna voro nämligen föga angelägna om att till det öfriga Europa sprida kännedomen om den rara varan, hvilken än i dag utgör hufvudbeståndsdelen i deras nationaldryck. Till Italien kom sålunda kunskapen om cacao och choklad först i början af 1600-talet och ej från Spanien utan direkt från Västindien. I Frankrike infördes bruket af choklad år 1615 med Ludvig XIII:s gemål; i England öppnades det första chokladhuset 1667, och i Tyskland var det kurfursten Fredrik Wilhelms af Brandenburg lifmedikus Bontekoe, som först anbefallde bruket af drycken. Till cacaots jämförelsevis sena spridning i Europa torde den omständigheten hafva bidragit, att bland läkarne och naturforskarne rådde stor meningsskiljaktighet om dess egenskaper och näringsvärde. Många ansågo detsamma värdelöst, ja till och med skadligt, medan å andra sidan den motsatta och riktigare uppfattningen framhölls af ingen mindre än Carl von Linné, som genom att gifva cacaoträdet det vetenskapliga namnet <i>Theobroma</i>, d. v. s. <i>gudaspis</i>, uttryckte sin tillfredsställelse med den härliga, af dess bönor tillagade drycken. {{c|{{st|❀❀❀|300}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cjqhd6zhswe2sijfprgzjbkp4fz3srq 104 217701 647746 631067 2026-04-06T10:04:16Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647746 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>[[Fil:Cacao och choklad - Fig 05.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Cacaoplantage i Okumare.}}]] <h2 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">Cacaoträdets utbredning och odling.</h2> {{Initial|C}}acaoträdets botaniska namn är sålunda Theobroma, och det bästa eller äkta cacaot i handeln hämtas från arten <i>Th. cacao L</i>, hvars hemland var det tropiska Amerika, från södra Mexiko till Sao Paulo; men därjämte erhålles drogen från flere andra arter af släktet, såsom <i>Th. bicolor H. et B., Th. glaucum Karst., Th. microcarpum Mart.</i> m. fl., alla likaledes ursprungligen hemma i det tropiska Amerika och med utbredningsområde ända ned till mellersta och södra delarna af Brasilien. Trädet, som tillhör den naturliga familjen <i>Sterculiaceæ</i>, bland hvars medlemmar äfven märkes det »Sudan-kaffe» lämnande släktet <i>Cola</i>, når ingen betydande storlek. Det blir sällan mer än 12 till 15 meter högt; den smärta stammen är klädd af tunn, brunaktig bark och uppbär ett flertal smidiga grenar med långsträckta, glatta och glänsande blad, hvilka som unga äro rödaktiga till färgen. De små rosenröda och gula blommorna utväxa i små knippen från stammen eller de äldre<noinclude> {{huvud||5|}} <references/></noinclude> 2uid25mzntmofg9dc1sit6lhbos7w26 104 217704 647748 631071 2026-04-06T10:06:20Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647748 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>grenarna, och de som mogna 12—24 cm. långa och 6—8 cm. tjocka gurklika frukterna äro femkantiga och vårtiga, till en början gröna, sedermera rödaktiga eller gula och innehålla under det tjocka, läderartade skalet ett rosafärgadt, saftigt och till smaken angenämt syrligt kött, hvari de talrika sammantryckta fröna (cacaobönorna) ligga tätt invid hvarandra i rader. De tunna, blekröda fröskalen omsluta en mörkbrun, oljig, aromatiskt-bitter kärna, som innehåller fett (s. k. cacaosmör), stärkelse, proteinämnen samt en kväfvehaltig alkaloid, som är nära besläktad med koffein och kallas theobromin. Af detta kärninnehåll beredes choklad; af fröskalen erhålles det s. k. cacaokaffet. Vid spaniorernas ankomst till Mexiko funno de cacaoträdet vara föremål för vidsträckt odling, hvilket detsamma antagligen länge varit bland de aztekiska folken. Med den europeiska kolonisationen af Västindien, Centralamerika och de norra delarna af Sydamerika har trädet sedermera fått stor utbredning i dessa länder samt i de trakter, som lämpa sig för dess odling, blifvit den viktigaste kulturväxten. Men äfven till den gamla världens tropiska länder, t. ex. Filippinerna, Celebes, Ceylon, flere af Söderhafvets öar och till Västra Afrika, har cacaoträdet under senare hälften af 1800-talet blifvit infördt och föremål för mer eller mindre lönande odling. Emellertid tyckes det som det skulle bäst trifvas samt skänka det aromrikaste och mest närande cacaot i sina gamla hemtrakter. En af de mest värderade cacaosorterna är sålunda allt fortfarande den mexikanska från Tehuantepec, medan utmärkt vara äfven erhålles från Ecuador, som producerar ungefär hälften af hela exporten till andra världsdelar, och Trinidad. Af något underlägsnare kvalitet är cacaot från Antillerna; dock åtnjuter Martinique och Guadeloupe högt anseende för sina cacaoproducerande plantager, liksom äfven det franska Guayana och Réunion. I senare tid har Venezuela ryckt fram i främsta ledet bland de länder, som exportera cacao till Europa, och i Brasilien drifves äfven odlingen i stor omfattning, särskildt i Amazondalen, och från Para går öfver en femtedel af hela utförseln, hvilken nästan uteslutande kommer Frankrike till godo. Cacaoträdet fordrar för att trifvas ett varmt och mildt klimat — en årsmedeltemperatur af + 22° C. och aldrig under + 10° C — samt stor fuktighet såväl i luften som i jordmånen, hvilken tillika bör vara starkt kalk- och fosforsyrehaltig, äfvensom skydd mot hård vind<noinclude> {{huvud||6|}} <references/></noinclude> jcb9cqohrakvfzfe3q5lj2avdlofm53 104 217705 647749 645510 2026-04-06T10:07:23Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647749 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{Tomrad}} [[Fil:Cacao och choklad - Fig 07.jpg|miniatyr|centrerad|stående=2.0|{{c|CACAOBÖNOR.<br> 1.&nbsp;Nicaragua. 2.&nbsp;La Elvira, Ecuador. 3.&nbsp;Criollo, Venezuela. 4.&nbsp;Salvador. 5.&nbsp;Tabasco. 6.&nbsp;Costa Grande, Soconusco. 7.&nbsp;Esmeraldos, Balao. 8.&nbsp;Arriba. 9.&nbsp;Balao, Ecuador. 10.&nbsp;Caruapno, Venezuela. 11.&nbsp;Trinidad. 12.&nbsp;Surinam.}}]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7yryw1zblua61zm949hpusu93rr8bcl 104 217755 647750 631137 2026-04-06T10:08:26Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647750 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>och stormar. Planteringen tillgår så att fröna få gro i skuggade bänkar eller i blomkrukor, och de efter 8—10 månader uppkomna små plantorna utsättas sedermera på de på odlingen afsedda landen i afstånd af från 3{{bråk|1|2}} till 6 m. från hvarandra. För att skänka dem skydd mot solstrålarna planteras här och hvar ibland den lummiga träd, bananer eller andra snabbt växande, storbladiga växter. Den största omsorg ägnas aflägsnandet af ogräs och skadeinsekter. Då plantorna hunnit blifva en meter höga, afskäras alla sidoskott, och man bibehåller endast de tre öfversta grenarna, som få utveckla sig och bilda en pyramidformad krona. Till gödsling användes helst en blandning af två delar superfosfat och en del kalisalter. När träden blifvit fyra till fem år gamla, börjar fruktafkastningen i någon rikligare mängd men lämnar först under sjette året ersättning för odlingskostnaderna och är sedan alltjämt i stigande till det tolfte året, då trädet når sin fulla utveckling. Skörden pågår hela året och lämnar för ett fullvuxet träd i genomsnitt 1 till 1{{bråk|1|4}} skålpund bönor. Mogningstiden är olika i skilda trakter och varar från fem till nio månader. {{c|{{st|❀❀❀|300}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mumo9mjza37tnbckj9ujcfbi6jpiyhp 104 217756 647751 631138 2026-04-06T10:09:24Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647751 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>[[Fil:Cacao och choklad - Fig 09.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Hus för jäsning af cacao. (Réunion.)}}]] <h2 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">Behandlingen af råvaran. — De olika cacaosorterna.</h2> {{Initial|R}}edan planteringen och odlingen fordra sålunda både tid och omsorger, och därefter kommer den mer eller mindre omständliga behandlingen af bönorna innan de utsändas i handeln. För att cacaobönorna skola förlora sin af naturen bittra smak är det nämligen vanligt att först låta dem undergå en jäsningsprocedur, och det enklaste förfaringssättet härvid, hvilket i det närmaste torde öfverensstämma med de gamla mexikanska folkens, är att gräfva ned bönorna jämte det dem omgifvande fruktköttet i jorden, betäcka dem med ett lager jord och öfverlämna dem till själfjäsning under några dagar. Ett annat sätt är att lägga bönorna under ett dygn eller något mer i tråg af trä eller stengods, hvilka ofvan äro täckta och i botten försedda med några öppningar till aflopp för den genom jäsningen och af fruktköttet<noinclude> {{huvud||9|}} <references/></noinclude> nfglz1rguu8fe7dfm80xe5gj7e3y9oc 104 217757 647753 631246 2026-04-06T10:10:47Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647753 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>bildade vätskan. Sedan jäsningen försiggått, läggas bönorna att torka i solen och befrias genom gnidning eller rifning från det ännu vidhängande fruktköttet. Dessa enkla procedurer hafva i den nutida cacaoindustrien i viss mån gjorts något omständligare, på samma gång man genom införandet och användningen af särskilda jäsnings- och torkningshus och maskiner o. s. v. både vunnit tidsbesparing och den fördelen att aromrikedomen ytterligare bevaras. Emellertid förekomma i handeln cacaobönorna allt fortfarande under de två gamla hufvudbeteckningarna ojäst eller solcacao och jäst eller jordcacao, och skiljer man inom dessa båda grupper på åtskilliga sorter, som variera till form, färg, konsistens och smak. De finaste sorterna torde vara de mycket stora, starkt buktiga, milda och aromatiska bönorna från Guatemala, de blåbruna och till smaken särdeles fina från Caracas, de mer plattade, brunröda och aromatiska från Guayaquil i Ecuador o. s. v. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 10.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Apparat för jäsning af cacao.}}]] Alla dessa olika slag af cacao erhålla sin förnämsta användning i tillverkningen af cacaopulver och choklad — dessa tvänne artiklar,<noinclude> {{huvud||10|}} <references/></noinclude> tq82urlaeucjn5sc79gg1fxr9qe81ew 104 217808 647754 631244 2026-04-06T10:12:36Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647754 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>som tillhöra hushållningens nödvändighetsvaror i alla civiliserade länder, men som hvad särskildt Sverige vidkommer borde vara i ännu vidsträcktare bruk än nu är fallet. Vi skola här nedan visa, att cacao har ett vida större näringsvärde än the och kaffe, de två artiklar, med hvilka detsamma i afseende på sättet för användningen är närmast jämförligt. Hufvudbeståndsdelen i såväl cacaopulvret som chokladet utgöres af den genom malningen af bönorna uppkomna cacaomassan, hvilken genom utpressning i värme befrias från fett, och ju omsorgsfullare denna process försiggår, genom rostning eller behandling på [[Fil:Cacao och choklad - Fig 11.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Torkhus för cacao i Vale State, Trinidad.}}]] kemisk väg i den moderna cacaoindustriens sinnrikt konstruerade maskiner, desto lättsmältare blir varan. I handeln förekomma nu flere sorter fullkomligt rent och i varmt vatten lätt lösligt cacaopulver, bland hvilka våra inhemska svenska fabrikers tillverkningar intaga en särdeles framskjuten plats. Chokladfabrikaten åter framställas sålunda att man till den vanligen mellan granitvalsar finrifna och uppvärmda cacaomassan tillsätter andra ämnen såsom socker, vanilj, kanel o. s. v., hvilka förhöja smaken. Men jämte de prima chokladfabrikaten förekomma<noinclude> {{huvud||11|}} <references/></noinclude> 6i00r6reyax7k9t3czz0xrpf30yv5ny 104 217809 647755 631245 2026-04-06T10:13:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647755 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>äfven åtskilliga sämre, som innehålla ämnen, hvilkas blandning med cacaot är hufvudsakligen afsedd att för fabrikanterna göra varan billigare. Många af dessa fabrikat, hvilka kunna rubriceras som förfalskningar, innehålla mjöl, stärkelse o. s. v., men emellanåt äfven otjänligare, ja [[Fil:Cacao och choklad - Fig 12.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Torkning af cacao på tenn. (Centralamerika.)}}]] rent af skadliga ämnen. Man bör därför, vid inköp af såväl cacaopulver som choklad tillse, att man erhåller tillverkningar från ansedda firmor, och särskildt bör man undvika inköp af en del tyska fabrikat och sådana från smärre fabriker, hvilka hvarken använda prima råvara eller kunna ägna tillverkningen all erforderlig sakkunskap och omsorg. Sedan gammalt hafva de franska och schweiziska chokladfabrikaten stått högst i anseende, men fullt jämförliga med dem äro numer de från<noinclude> {{huvud||12|}} <references/></noinclude> iwg764ei3y3kyrhgxbbg3iusevq892j 104 217853 647757 631299 2026-04-06T10:14:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647757 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>åtskilliga af våra inhemska fabriker, hvilka apterat de franska metoderna vid fabrikationen och ytterligare förbättrat dem. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 13.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Torkhus för cacao i Vale State, Trinidad.}}]] I detta sammanhang torde äfven behöfva erinras om, att i handeln förekomma cacao- och chokladfabrikat, som utom ofvannämnda otjänliga eller onödiga tillsatser till och med i stället för själfva cacaot innehålla andra ämnen, som äro till massan liknande men ej äga cacaots vare sig närande eller stimulerande egenskaper. Sådana cacaosurrogat framställas af åtskilliga frön eller frukter af i tropikerna hemmahörande växter, såsom Paullinia sorbilis i Brasilien, Arachis hypogea i de sydliga Förenta staterna o. s. v. {{c|{{st|❀❀❀|300}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fbeaeiqqo2ogzwgycrujgrv3udfyx7p 104 217854 647760 631312 2026-04-06T10:26:25Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647760 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>[[Fil:Cacao och choklad - Fig 14.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5]] <h2 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">Cacao och choklad som födoämnen.</h2> {{Initial|S}}amtliga dessa surrogat och förfalskningar vittna på sitt sätt om de äkta cacao- och chokladfabrikatens höga värde; men då odlingen af cacaoträdet är i ständigt tilltagande — densamma står t. ex. f. n. på dagordningen vid Tysklands och Frankrikes afrikanska och asiatiska kolonisationsföretag — och då cacaoindustrien alltjämt utvecklas och fulländas, finnes ingen anledning att uppmuntra de falska tillverkningarna. Man kan tvärtom hoppas, att ökad insikt om det äkta cacaots höga värde som näringsmedel skall icke blott utrota förekomsten af surrogaten utan äfven förmedla cacaos och choklads rikligare användning än kaffe, the och maltdrycker. I Sverige är det ännu hufvudsakligen de högre och förmögnare samhällsklasserna, i hvilkas hushållning cacaopulvret och chokladfabrikaten oftare förekomma, medan i de bredare lagren användningen af choklad är sällsynt och kaffet och kaffesurrogaten allt fortfarande lämna materialet till den dagliga och vanligaste drycken. Och dock innehåller kaffe ingenting närande, medan äfven dess stimulerande verkningar ej äro större än chokladets. Dettas såväl som cacaopulvrets ofantligt mycket högre näringsvärde framgår däraf, att detsamma enligt kemiska analyser är fullt likställdt med söt mjölk och att<noinclude> {{huvud||14|}} <references/></noinclude> 9xndfi9qpea7lem7yz4ky97lpgrjee3 104 217855 647761 631317 2026-04-06T10:27:48Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647761 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>detsamma innehåller ungefär samma beståndsdelar som mjöl. Också finner man, som vi redan anfört, att cacao t. ex. i Spanien, där dock folkbildningen och sålunda äfven insikten om födoämnenas värde är mindre än hos oss, förekommer i till och med de fattigaste klassernas dagliga hushållning. Detta beror måhanda bland annat på gammal nedärfd vana och äfven därpå att cacao af klimatiska skäl som njutningsmedel befunnits vara vida att föredraga framför t. ex. sprituösa drycker. Men det beror säkerligen äfven på gammal bepröfvad erfarenhet om cacaots förträfflighet som föda, och hvad som gäller om cacaots användning i södern, är äfven tillämpligt i norden. Erfarenheten har nämligen lärt, att theobrominet äfven i nordliga klimat som stimulerande medel ersätter t. ex. alkohol. Cacao har med framgång användts t. ex. under våra polarexpeditioner och befunnits särskildt lämpligt vid exkursioner; vidare har detsamma kommit till användning vid provianten för krigsmakten till lands och vatten i England och Nordamerika, och ett glädjande bevis för att äfven de svenska vederbörande uppmärksammat cacaots icke blott näringsvärde och lifvande egenskaper utan äfven stora praktiska fördelar beträffande sättet att förvaras och transporteras, är att de anseddaste svenska chokladfabriksfirmorna under flera år tillbaka varit leverantörer till svenska armén. Utan tvifvel är äfven bruket af cacaopulver och choklad bland den svenska allmänheten i stigande, hvartill väsentligt bidragit att de bägge varorna sedan flere år tillbaka i tillräcklig mängd och på ett förstklassigt sätt tillverkas inom landet. Vi torde därför få afsluta denna lilla redogörelse, som är afsedd att ytterligare sprida kännedomen om den linnéanska »gudaspisen» samt förmedla densammas ännu rikligare uppmärksammande i hemmen, de rikes såväl som de fattiges, med några uppgifter om den svenska chokladfabrikationen och dess förnämsta representanter. {{tre stjärnor}} {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud||15|}} <references/></noinclude> 37rz3vrj4iswur680ya0ptkiodkobwo 104 217856 647762 631319 2026-04-06T10:28:14Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647762 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{| align="center" |- |[[Fil:Cacao och choklad - Fig 16a.jpg|miniatyr|centrerad|stående=0.75|{{c| Christoffer Cloetta.{{em}} † 1897.}}]] |[[Fil:Cacao och choklad - Fig 16b.jpg|miniatyr|centrerad|stående=0.75|{{c| Nutin Cloetta.{{em}} † 1891.}}]] |- style="text-align:center;" |colspan="2"|[[Fil:Cacao och choklad - Fig 16c.jpg|miniatyr|centrerad|stående=0.75|{{c| Bernhard Cloetta.}}]] |} {{c|{{st|Grundläggarne af firman Brödrene Cloetta.}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> p46idzt96lod9dt2wte99bcagbxfgxz 104 217899 647764 631367 2026-04-06T10:29:18Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647764 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>Vi hafva tillförene nämnt, att cacao som närings- och njutningsmedel började i Sverige blifva kändt och användt under 1700-talet, men efter allt att döma stannade denna bekantskap inom de högre och förmögnare samhällsklasserna, och först under det nittonde seklet kommo cacao och choklad i något allmännare bruk hos medelklassen, medan desamma ännu i dag bland de arbetande klasserna endast undantagsvis erhållit det beaktande de förtjäna. En af anledningarna härtill har varit att cacao- och chokladfabrikaten så godt som uteslutande importerats från utlandet, hvarigenom de varit för dyra att vinna någon allmännare spridning, isynnerhet som den föreställningen länge varit rådande, att desamma egentligen tillhörde delikatesserna eller lyxnäringsmedlen och därför ej borde förekomma i den hvardagliga hushållningen. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 17.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Cloettas chokladfabrik i Köpenhamn.}}]] Men sedan rå cacao i någon större utsträckning börjat införas till Sverige i och för framställande af inhemska chokladfabrikat, länge och hufvudsakligen i samband med sockerbageri- och konditoriyrkena, har en förändring småningom inträdt, och vi kunna sålunda numer tala om en nationell cacao- och chokladindustri, hvilken<noinclude> {{huvud||17|}} <references/></noinclude> 9m01p48e1quj85emz1nbtrdff59l4t0 104 217900 647765 631373 2026-04-06T10:30:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647765 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>dock sett sitt egentliga uppsving först i samband med anläggningen i början af 1870-talet af en filial i Malmö af den i Danmark berömda schweiziska firman Cloettas fabriker. Denna firmas grundläggare, bröderna Bernhard, Christoffer och Nutin Cloetta, voro till börden schweizare och härstammade från Bergün i kantonen Graubünden. Redan i slutet af 1840-talet kommo de till Danmark och på 1860-talet etablerade de sin chokladfabrik i Köpenhamn, först vid Sortedamsmölle och sedan vid Niels Hemmingsensgade. Deras fabrikat funno inom kort rik afsättning äfven i Sverige och Norge, men för att bättre kunna tillgodose marknaden i dessa länder anlade de år 1873 en fabrik i [[Fil:Cacao och choklad - Fig 18.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Cloettas chokladfabrik i Malmö.}}]] Malmö. Till ledare af företaget utsågs Nutin Cloetta, som gjort sig känd och aktad som en framstående fackman och utbildat sig i yrket vid de för sina tillverkningar berömda chokladfabrikerna i Paris och Schweiz. Genom fabrikatets utmärkta beskaffenhet, som var fullt jämförlig med den utländska varan i fin arom etc., och genom dess prisbillighet i förhållande till dessa kvalitéer, vann fabriken snart terräng för sin verksamhet. Ett statistiskt exempel visar framstegen. Sålunda var värdet af fabrikens omsättning 50,000 kr. begynnelseåret, och uppgick 10 år senare till 400,000 kr. Nu kändes äfven fullt behofvet af större utrymme och lades år 1885 grunden till det stora fabrikskomplex, som reser sig bakom den gamla förbyggnaden å samma tomt vid Grynbodgatan 13, hvilken byggnad under årens<noinclude> {{huvud||18|}} <references/></noinclude> 2vskoqs6z7yyr134cpa2cogj7qau80c 104 217924 647766 631407 2026-04-06T10:31:57Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647766 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>lopp blifvit ytterligare tillbyggd och nya tidsenliga lokaler inredda, hvarjämte nya och praktiska maskiner tid efter annan införts. Anläggningen, som till år 1881 endast sysselsatte sig med tillverkning af choklad och cacao, började samma år äfven fabrikation af konfekt och karameller, en industri som under de sedan gångna åren betydligt utvecklats. Som ett vittnesbörd om hur fabriksrörelsen ökats och uppblomstrat må anföras, att arbetarepersonalen vid företagets början utgjorde 20 personer och att den nu vuxit till omkring 180. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 19.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Cloettas chokladfabrik i Kristiania.}}]] I Kristiania upprättade firman en fabrik år 1896. Vid fabrikerna användes drifkraft såväl från ångmaskiner med tillsamman öfver 200 eff. hästkrafter, som från gasmotor, hvartill den behöfliga gasen framställes vid fabriken, där eget gasverk anlagts. Också hafva fabrikerna egna snickeriverkstäder och i Kristiania äfven bleckslageri. Numera räknar firman, som genom redbarhet i affärer och humanitet som arbetsgifvare vunnit stort anseende, öfver 300 personer anställda i sin tjänst, och den årliga produktionen vid fabrikerna uppgår till öfver tre millioner kilogram choklad, cacao och sockervaror. Firman har vunnit ett stort antal pris vid industriutställningarna i såväl in- som utlandet allt<noinclude> {{huvud||19|}} <references/></noinclude> ezkkgd717z5uiy9nfioct0vsne3d1dq 104 217925 647768 631408 2026-04-06T10:33:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647768 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>ifrån år 1865, och särskild uppmärksamhet ådrog sig densamma vid den stora Stockholmsutställningen 1897. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 20.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Grupp i choklad från bröderna Cloetta vid utställningen i Stockholm 1897.}}]] Medan Brödrene Cloettas gagnande verksamhet sålunda alltjämt förökats och rönt sitt berättigade erkännande, hafva två af firmans grundläggare skattat åt förgängelsen. Malmöaffärens chef herr Nutin Cloetta afsomnade nämligen den 6 November 1891 vid en ålder af endast 52 år. Köpenhamnsfabrikens ledare konsul Christoffer Cloetta dog den 29 Mars 1897. Äfven änkefru Maria Birgitta Cloetta, som efter sin makes frånfälle dref Malmöaffären vidare, afled den 11 Januari 1897. Den ledande chefen vid fabriken i Malmö är numera Carl Nutin Cloetta, äldste sonen till herr Nutin Cloetta, och har han genom studier vid fabriker i Tyskland och Frankrike inhämtat nödvändiga kunskaper inom facket; dessutom har han vid sin sida firmans mångårige<noinclude> {{huvud||20|}} <references/></noinclude> ffyau6gdfein97qsyi4bqsdmhwf8kjh 104 217989 647771 645354 2026-04-06T10:39:31Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647771 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>prokurist herr John H. Petersson. Vid fabriken i Köpenhamn har herr Fritz Cloetta, son till konsul Chr. Cloetta, efterträdt sin fader. Den äldste af bröderna bland grundläggarne, herr Bernhard Cloetta, som är seniorchef för etablissementen, är bosatt i Schweiz. Firman Brödrene Cloetta är numera hufvuddelägare i tvenne andra vårt lands förnämsta chokladfabriker, nämligen Choklad-fabriksaktiebolaget Motala Ljungsbro och fabriken »Munken» i Norrköping och äfven intressent i Hultmans Choklad- och Konfekt-fabriks nya aktiebolag i Malmö. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 21.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Chokladfabriken vid Malfors.}}]] Chokladfabriksaktiebolaget Motala Ljungsbro grundades på hösten 1892 af grosshandlaren John Andersson m. fl. Tillverkningen har allt sedan bedrifvits vid Råby i Ljungs socken och i af Råby aktiebolag förhyrda lokaler; men under år 1901 har bolaget låtit uppföra en ny fabriksanläggning å bolagets egendom Södra Malfors i Vreta Klosters socken, med station för elektrisk belysning och kraftöfverföring, såg, lådfabrik och kvarn, hvilka alla inrättningar drifvas med vattenkraft. Arbetslokalernas i den nya fabriken ytinnehåll utgör sammanlagdt 3,680<noinclude> {{huvud||21|}} <references/></noinclude> qwr4l2qvasg212ejkolb8c7twqiokx0 104 217990 647772 645355 2026-04-06T10:41:30Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647772 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>kvadratmeter (c:a 42,000 kv.-fot). För fabrikens behof af äpplen för marmeladtillverkningen har bolaget under år 1898 låtit anlägga en trädgård med 1,400 st. äppleträd. Inflyttningen i den nya fabriken skall äga rum på nyåret 1902. — Tillverkningsvärdet var år 1893 151,000 kr. och år 1900 408,000 kr. Bolagets styrelse utgöres af hrr Carl Cloetta, verkställande direktör, Georg Cloetta och O. G. Svensson, disponent. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 22.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Disponentbostället och fruktträdgården, Malfors.}}]] Fabriken »Munken» i Norrköping grundades år 1897 i juli. Värdet af tillverkningarna uppgick på första året till 92,000 kr., för 1898 till 270,000 kr., för 1899 till 320,000 kr. och för 1900 till 325,000 kr. Arbetareantalet är 77 personer. Styrelsen utgöres af hrr Carl Cloetta, verkställande direktör, Robert Johnsson, disponent, v. häradshöfding N. Stråhle och Robert Göhle. Fabriken kommer under instundande vår att flytta in i egen fabriksbyggnad vid Malfors nära Linköping. Hultmans Choklad- och Konfektfabriker anlades år 1885 af hr J. Hultman, som år 1891, då omsättningen uppgick till c:a 500,000 kr. och fabriken behöfde utvidgas, öfverlämnade dem till ofvannämnda aktiebolag. Arbetareantalet uppgick då till 120 personer och hade år 1900 stigit till 165, medan omsättningen samtidigt ökats till 635,000 kr. Förutom choklad och konfektyrer tillverkas äfven lakritspreparater, soya<noinclude> {{huvud||22|}} <references/></noinclude> 4wiveqsq4zctmbyh44jkmpauhs7gwzt 104 218017 647774 645404 2026-04-06T10:42:55Z Thuresson 20 /* Validerad */ 647774 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>och senap samt pulvriseras kryddor. Sedan augusti 1901 utgöres bolagets styrelse af grosshandlarne L. Faxe, ordf., S. Axelson, v. ordf., Joh. L. Lundberg och direktör Carl Cloetta, samtliga i Malmö, och disponenten för fabriken hr John H. Petersson. Samtliga nu nämnda fabriker hafva filialer i Stockholm för försäljning af tillverkningarna. [[Fil:Cacao och choklad - Fig 23.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|{{c| Stärkelsefabriken i Räppe.}}]] Slutligen må erinras om, att firman Brödrene Cloetta innehar Räppe stärkelsefabriks aktiebolags fabriker i närheten af Växiö för tillverkning af stärkelse, glykos, sago och dextrin. Dessa fabriker drifvas med kraft från två ångmaskiner om c:a 100 hästkrafter. Arbetareantalet är omkring 50 personer, och tillverkningarna uppgå f. n. till 500,000 kg. stärkelse, 400,000 kg. glykos, 50,000 kg. sago- och potatisgryn och 25,000 kg. dextrin, med ett tillverkningsvärde af omkring 400,000 kr. Verkställande direktör är herr Georg Cloetta. {{c|{{st|❀❀❀|300}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> thlnv51tj27km918p4o71nqiu0rsl0b 0 218091 647779 645511 2026-04-06T10:49:43Z Thuresson 20 + sista fyra sidorna 647779 wikitext text/x-wiki <pages index="Cacao_och_choklad.djvu" /> <div class=layout2 > <pages index="Cacao_och_choklad.djvu" from=1 to=25 /> </div> [[Kategori:Carl Forsstrand]] [[Kategori:1900-talets verk]] [[Kategori:Facklitteratur]] 9qpw1n4y6d6uozb32ss6be8xekcdfji 104 219289 647705 647435 2026-04-05T12:47:30Z PWidergren 11678 647705 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />214</noinclude>Leyden i Holland blef deras tillflyktsort. Men de vantrifdes der; de kände sig der icke kunna stanna, kände sig var pilgrimer på jorden, sökande ett fädernesland, och midt under kampen med det dagliga lifvets vilkor uppstod hos dem tron att de voro kallade att utföra ett högre verk i menskligheten än som stod tillsammans med deras närvarande lott. »De kände sig rörda af nit och hopp att utbreda evangelium och Kristi rike i den nya verldens långt aflägsna land, ja, om äfven de blott skulle vara såsom trappsteg för andra till att utföra ett så stort verk». De anhöllo om och erhöllo, efter stora svårigheter, engelska styrelsens tillstånd att utvandra till Norra Amerika, för att der söka verka »till Guds ära och Englands gagn». De anskaffade tvänne skepp, »the Mayflower» och »Speedwell», för att föra dem öfver hafvet. De yngsta och starkaste af den lilla hopen, som sjelfvilligt erbjödo sig, utvaldes att först begynna den vågsamma färden, sedan de först beredt sig allmänt genom fasta och böner. »Låt oss», sade de, »bedja Gud om en rätt väg för oss och våra små, och om bergning för oss alla». Blott en del af de till Holland utvandrade fingo rum på de två fartygen. Bland de qvardröjande var äfven deras ädle lärare och anförare [[:en:w:John Robinson (pastor)|{{sp|Robinson}}]]. Men från gamla verldens strand gaf han dem till afskedshälsning dessa herrliga ord: »Jag ålägger eder inför Gud och hans heliga englar, att J icke efterföljen mig längre än J sen mig efterfölja Herren Jesus Kristus. Herren har än mera sanning att kungöra eder genom sitt heliga ord. Jag<noinclude> <references/></noinclude> hkfccnapeen7kg09cr4gvsko5ymqes1 104 219427 647706 2026-04-05T13:25:25Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647706 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||103}}</noinclude>Men det Turkiska fredspartiet tog åter öfverhand. Carls halsstarrighet förtretade Sultanen. Tartar Khan arbetade i hemlighet för Ryssland och innan kriget utbröt kom olyckligtvis en ny förlikning till stånd. Kalabaliken i Bender den 12 Februari och Svenska Konungens derefter inträffade fångenskap i Demotica förbättrade ingenstädes Sveriges ställning, tvertom utbredde sig snart den ogynnsamma föreställningen i hela Europa, att Carl XII aldrig mera skulle återse sitt land, som vore utan försvar lemnadt till pris åt roflystna grannar. Frankrike, Sveriges gamla bundsförvandt, som just börjat fredsunderhandlingarna i Utrecht, ville visserligen fortfarande Sverige väl, och Ludvig XIV berättas hafva öppet visat den lifligaste glädje efter underrättelsen om segern vid Gadebusch<ref>Sparres bref till Stenbock den Januari 1713. Danska Geh. Arch.</ref>, men det måste sjelf göra uppoffringar, kunde alltså ej hjelpa andra med väpnad hand. England och Holland sade sig båda äfvenså benägna att understödja Sverige, såsom hafvande garanterat freden i Traventhal och Holsteins oberoende. De sparade ej på löften till Minister-Residenten Cronström, hvilken ömsom uppehöll sig i Paris, ömsom i London och Haag. Äfven Gyllenborg och Coijet ifrån London och Palmqvist från Haag skrefvo tid efter annan ganska hoppgifvande och uppmuntrande bref. Grefve Wellingk sökte också verkligen, efter bästa förmåga och en tid med hopp om framgång<ref>Wellingks bref till Stenbock, dat. Hamburg den 22 Mars 1713. Danska Geh. Archivet. Meddelas i {{sp|Bilaga}} Litt. P.</ref>, utverka understöd från sjösidan genom Engelska eller Holländska krigsskepp, hvilka kunde konvojera spannmålslastade fartyg under neutral flagga till Eiderns mynning. <ref follow="s116">une bataille, il se retireroit et cesserait (céderait?) au Roy de Dannemark conformément leur alliance (6,000) hommes, de sorte que mon cher Comte, si le Czar s’avise d’entrer en Holstein et que Vous les pourrés chicaner les trois semaines sans batailler, il se retirera à coup seur et Vous aurrez bon marché du reste». Dat {{division|31|12}} 1712. Danska Geh. Archivet.</ref><noinclude> <references/></noinclude> ktgskp6lz9m0pyhgvtd1h4aglh07icq 104 219428 647707 2026-04-05T13:33:12Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647707 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|104||}}</noinclude>Med honom förenade sig Holsteinska Regeringen, genom sitt sändebud Von-der-Nath<ref>{{sp|Bilaga}} Q. Bref från Geh. Rådet Krabbe och Sehestedt till Danska Konungen, dat. Copenhagen den 25 Februari 1713.</ref> på det enträgnaste bedjande om Englands bemedling och skydd emot de förbundnes öfvervåld<ref>De allierade, till en början ytterst uppbragta öfver det åt Stenbock erbjudna skyddet i Tönningen, hotade bränna Gottorp och behandlade Holsteins embetsmän och soldater som fångar. Jemf. Schwed. Fama, XVII Del., sid. 426, m. fl.</ref>. Drottning Anna lofvade sändebuden att skicka Amiral Leake med en flotta till de nordiska farvattnen för att mäkla fred, men det blef vid blotta löftet och vid tomma föreställningar hos den Tyska Riksdagen att skydda Holsteinska husets rätt. Denna likgiltighet eller åtminstone ljumhet hade snart till följd att Administratorn nödgades söka vinna försoning med Konungen i Danmark. Han gjorde verkligen genom Görtz åtskilliga förslag, icke alla till Sveriges fördel. Görtz lofvade nemligen bl. a. att snart befria Tönningen ifrån Svenskarne, mot det att Administratorn erhölle territorial-garanti; ja, man beskyller honom för ännu mera vidtomfattande planer, ej främmande för thronföljdens ordnande i Sverige till Holsteinska husets förmån. Vare härmed huru som helst, — visst är emellertid att Administratorn ånyo tillskref Kommendanten Wolff, denna gång med en motsatt befallning, nemligen att vid strängt ansvar icke insläppa Svenskarne, äfven om de förevisade det med hans eget medgifvande diktade brefvet ifrån den omyndige Hertigen. Lyckligtvis kom Sekreteraren Stambke med detta nya bref för sent, — Stenbock hade redan 2 dagar förut tagit fästningen i besittning; — men det ökade naturligtvis Baners och Wolffs farhågor, ogenhet och åtrå att blifva af med de besvärliga gästerna, och förorsakade de tvenne omförmälta vågade och misslyckade försöken emot Lunden och Reimersbuden, hvilka skedde på dessa herrars uttryckliga yrkande. Från Tyskland<noinclude> <references/></noinclude> ccurm7x97evzexmk29qqb6bgifq3cwe 104 219429 647708 2026-04-05T13:40:36Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647708 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||105}}</noinclude>var heller ingen hjelp att hoppas, ty Sveriges vänner der voro underlägsne och nedslagne<ref>Meklenburg och Sachsen-Gotha voro de som längst visade sig vänlige.</ref>. Konung Fredrik I af Preussen afled vid 56 års ålder den 26 Februari och efterträddes af sonen Fredrik Wilhelm, men ingen förändring i Preussens tvetydiga politik blef häraf en följd, åtminstone ingen förbättring. Tvertom ökades i första ögonblicket ryktena om krig mot Sverige, och detta oaktadt Grefve Wellingk erbjöd att med biskopsstiftet Ermeland, Stade och Elbing m. m. köpa hjelp. I Pohlen var visserligen en riksdag församlad, der Konung August fick röna starkt motstånd, särdeles för det han bibehöll en stor corps af Sachsiska trupper i landet; men någon grundad förhoppning på en allmännare rörelse till Stanislai förmån fanns icke nu mer än det föregående året. Tvertom hade underrättelserna dels från den nordiska krigsskådeplatsen, dels ifrån Turkiet, märkligt skadat hans sak. Man erfor att han sjelf, förtviflande om dess framgång, rest till Turkiet, der blifvit kallt emottagen af Carl XII samt slutligen, på Ryska och Pohlska sändebudens föreställningar, så godt som hållen i fängsligt förvar af Turkiska Regeringen uti staden Jassy<ref>Den honom medföljande General-Löjtnant Taube blef icke en gång mottagen, utan i ett bref, dat. Bender den 3 Januari 1713 (g. st.?) befaller Konung Carl honom ofördröjligen återvända till Stettin och der afvakta vidare order. Han återkom dit, förmodligen försedd med Turkiskt pass, de sista dagarna af Februari månad. Danska Geh. Archivet.</ref>. Hvarken Czar Peter eller Konung August hade alltså mycket att frukta för andra krig, och de kunde derföre med oförminskad kraft fullfölja fälttåget i Holstein. Redan innan slutet af Januari anlände åtskilliga Ryska förstärkningar till hufvudhären af både infanteri och artilleri samt kossacker, hvilkas marsch blifvit påskyndad af den till Petersburg återvändande Czarinnan. Andra Ryska trupper fortsatte<noinclude> <references/></noinclude> ikiaubpsumt4rguxtgecr8f2vr8g9fh 104 219430 647709 2026-04-05T16:57:29Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 647709 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><h2 class="poem-title">Bland spöken.</h2> {{c|🙡}} <poem> {{stor initial|N}}u tjuter vinden hemsk och hård i natten öfver de dades gård, det risslar i nakna lindar, det gnisslar i rostiga grindar, som svänga på hakarne hit och dit. Månen träder, kall och hvit, fram ur molnens trasor ibland — I natt är fest i de dödes land. {{nop}} </poem><noinclude> <references/> {{c|103}}</noinclude> efz9qjef4gq7djpmg4amn1ph6l2rpli 104 219431 647710 2026-04-05T17:00:51Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 647710 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><poem> Då klockans tolfslag klingar och väktarn tutat i luren, stiga de upp bland gräsen innanför kyrkogårdsmuren och dansa i vida ringar, de svepningsklädda väsen. — Hej, I gastar, nu hållen I fest! I natt jag vill väl vara er gäst. Så fatten I hårdt hvarandra i hand, så dansen I fram öfver gångarnes sand, öfver torfvornas gräs och kullarnes strå, och hi och hej, må dansen gå fram mellan vittrande stenar, öfver kors som multnande föllo till jord under trädens suckande grenar! Så dansen I öfver de inskriftsord, som tälja er lefnads dater, med galna och lustiga later. I dansen, och knotornas muntra skräll håller takt till den vilda musiken af vindars och grindars hvin och gnäll — det är lif i skeletten och liken. {{nop}} </poem><noinclude> <references/> {{c|104}}</noinclude> 5xf3hz9ewxepmpw2q4kk61mnjh4djln 104 219432 647711 2026-04-05T17:02:49Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 647711 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><poem> Här dansar fröken Rosalia Sjö, som fordom på bonade tiljor svängde sig trolsk som en sagans mö — hon var farligt fager, Rosalia Sjö, hennes kind var rosor och liljor. Huru rik hennes barm, hennes blick huru varm, huru smidigt och mjukt i dansörens arm i blommor, juveler och siden hon sväfvade fram genom salens larm som vårlig fläkt öfver liden! Jag tror ni förändrat er, fröken! Denna hud utaf lilja och törnrosrödt, detta dårande, doftande, lockande kött har ni längesedan från benen nött i dans med gastar och spöken! Gif akt för herr löjtnant von Linden! En damernas gunstling i forna dar, då nämdes han stilig och söt och rar, fast flyktig gunás som vinden. Nu skutlar han hår, ett hvitt skeletl, men bugar väl ännu sirligt nätt </poem><noinclude> <references/> {{c|105}}</noinclude> 14321ddh5e39vbrzsr748l2eys5x8ei 104 219433 647712 2026-04-05T17:05:22Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 647712 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><poem> och grinar sitt gamla leende, litet vårdslöst kokett, blaserat matt. Han skämtar med damen, som brister i skratt: “Ni skälm där, fy för så många spratt, ska’ aldrig ni ändra beteende?“ — Här skumpar patronen herr Timmerträ på skälfvande fot, med sviktande knä, och svår i mjugg mången svordom. — Patron är väl icke så van vid dans, ty vid glaset och korten han alltid befanns vid de muntra festerna fordom. Här komma de alla, alla, som fordom på världens gator och torg ha vankat sin väg i glädje och sorg för att sist ned i mörkret falla. Och skratten skärande skalla, och yr går dansen till gryningens stund, och skyarna börja bli röda. Då stiger jag upp på en grafkulles rund, då talar jag så till de döda: </poem><noinclude> <references/> {{c|106}}</noinclude> l8xyqo2cavzdjy61hu2xkspl0xh3agb 104 219434 647713 2026-04-05T17:07:11Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 647713 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><poem> Hafven tack, I döde, det varit mig kärt att vistas ibland er en natt som mig lärt mer än år bland de lefvandes släkte. Nu vet jag hur litet allt detta är värdt hvarefter jag armarna sträckte — jag vet jag skall skratta åt allt en gång på en kyrkogårdsfest vid vindarnes säng. I sutten en tid vid lifvets flod och vin eller galla I östen, och i kärlek, i hat, med ifrigt mod hvarandra I kyssten och klösten. Och en fann sitt nöje i gudeligt tal och en fann sin fröjd i att lefva moral, och en annan brände, bedrog och bestal. I goda och onda I delten er ätt, I gjorden er lagar om orätt och rätt. {{nop}} </poem><noinclude> <references/></noinclude> 2gevchxouu5hy2397pkyhri2d1pm3b1 104 219435 647714 2026-04-05T17:09:18Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 647714 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><poem> Ett kosteligt skämt! Det var olika blod som i skilda ådror vardt gjutet — en benrangelsfest blef ju slutet, där hat och kärlek ej längre fanns, där ingen längre var ond eller god! — Men som goda kamrater I trådden er dans, som kamrater I logen gemensamt åt svunnen dårskap och glammaden gladt, ty I vissten, att håligt ljuder det skratt, som ljuder i nallen ensamt. Farväl — jag ser att mörkret flytt; af lifvets röster jag lockas på nytt till min del af äran och skammen. Jag skall ut att bli slagen, att själf få slå, men vi träffas väl åter hur åren gå, till dess sofven lyckliga. — Amen! </poem> {{linje|5em}}<noinclude> <references/> {{c|108}}</noinclude> nhvkorl7av1ohxfpkwug7tg2j5yw4vx 104 219436 647737 2026-04-05T21:26:23Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 647737 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||❁ ) {{m|〇|80}} ( ❁|}}</noinclude>so, inbillande Konungar och vndersåtare at med anseenliga {{ant|<i>testamenten</i>}} och andra gåfwor köpa sig hos them och af them lägerstad, goda gerningar, förböner, siälamessor &c. på thet skärselden skulle warda them thes drägeligare och the thes wissare om himmelriket och saligheten. På thetta settet, i synnerhet sedan klostren blefwo i riket monga til antalet, blefwo Konungar, Drotningar, Herrar och Fruer, och andre, som woro af någon förmögenhet, brachte och föga annat än narrade til at gifwa vnder klostren flere gårdar och andra jord-ägor, än the borde och kunde mista; ty härigenom blefwo ej allenast the Adeliga {{ant|<i>familier</i>}} godsfattiga och theras arfwingar på slutet godslöse; vtan ock thet kongliga weldet blef ju lengre ju mer förswagadt både therigenom, at monga Cronolägenheter kommo til at leggas vnder klostren, och än mer therigenom, at alla the krono- skatte- och frälsegårdar, som på hwarjehanda sett blefwo kyrkio- eller klostergods, drogo sig, efter förwärfwada friheter, aldeles ifrå at giöra Konung eller Crono någon hielp och vndsetning, när thet monde omtrenga. Hwilket war en dråpeliga stor brist och afsaknad, när krig skulle föras, och {{ant|<i>armee</i>}} vprettas och vnderhållas. Ej allenast Konun-<noinclude> {{huvud|||gar}} <references/></noinclude> cmh0jgjnq7bv84k0qom669i38lel9aj 104 219437 647738 2026-04-05T22:22:30Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 647738 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||❁ ) {{m|〇|80}} ( ❁|}}</noinclude>gar och Herrar blefwo således genom Munkarnas bedrägeri blottade och förswagade; vtan ock Rikets menige allmoge grufweligen betungad och vtarmad genom munkarnas ovphörliga och oförskämda tiggeri och betlande, tå the med sina matwisor, {{ant|<i>legender</i>}} och inbillningar både lockade och skrämde thet enfaldiga landsfolket at gifwa mycket bort, som the sielfwe ganska wäl behöfde. Hwarpå icke kunde annat följa, än armod och fattigdom. Si, thetta, hwartil man ock kan legga, at så mycket folck, som kunnat i landet arbeta och gagn giöra, förderfwades i klostren genom letjo och ketjo, samt at (thet aldrawerst och högstbeklageligit war) folket i landet förfördes ifrå then retta salighetenes wäg och grund til at lita på Siälagift, goda gerningar &c. wisar til öfwerflöd at then {{ant|<i>Catholi</i>}}ske {{ant|<i>religionen</i>}} och altså jemwäl klosterwäsendet war wårt k. Fädernesland til en fördömelig förförelse och til dråpeliga stor skada, förtryck och förderf både i andelig och werdslig motto. När wi nu thetta häraf finne, tå fåm wi anledning ej allenast til at hierteligen tacka GUD, som förbarmat sig öfwer wåra förfäders Påwiska mörker och them nådeligen thervtu til thet saliggörande {{ant|<i>Euangelii</i>}} rena<noinclude> {{huvud|||läros}} <references/></noinclude> fydkzjz2anta67t5uqpe63ivxstmj1f 104 219438 647740 2026-04-06T08:34:15Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647740 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA NORRLÄNDSKA ORTNAMNS ETYMOLOGI.</small>|313}}</noinclude>sammansättningsled? — I Jämtland uppträda i tre socknar, Raganda, Refsund och Lockne, byar med namnet ''Döviken,'' om hvars betydelse vi på ort och ställe hört mycken undran, och många hafva trott, att bakom namnet skall dölja sig någon hemsk tilldragelse. Om Döviken i Ragunda heter det, att medan Ragandasjön var kvar, bröt det där mycket vid stormigt väder, hvarför folk, som färdades i båt, ofta omkom på det stället; man har således velat härleda nammet från subst. ''död.'' Men därvid har man varit på villospår. Namnet skrifves '''Duffuiken''' 1567 med ett ödegods <b>Vester duffuiken; Divikenn</b> 1565, '''Diviken''' 1566, och däraf blir man ej synnerligen klok. Men med '''Diuuik''' 1536 börjar det att ljusna, och med '''Dywpowiik''' 1378 är det full dager. »Djupvik» är således gatans lösning. Adj. djup har således undergått våldsamma och olikartade förändringar: i detta namn till ''dö'' och i den strax nedanför ligger byn till ''ge-.'' — Det i Refsund förekommande ''Döviken'' ligger vid en liten sjö; uttalet skiljer sig här från skriften. i ty att man i hvardagligt tal benämner byn ''Dövingen,'' ett uttal, som ock har gammal häfd för sig. Namnet skrefs '''Döffwiken''' 1565, '''Döffuiken''' 1566, '''Döuingen''' 1567; '''Døffwingh''' 1537, i ett och samma bref af år 1479: '''Døffingh, Døffwingh''' och '''Doffuingh,''' (i) '''Døwinge''' 1451 och '''Døvinghin''' 1412. — Den liknämnda byn i Lockne s:n ligger vid Locknesjön och skrefs '''Duffwiken''' 1565, '''Dwffwik''' 1516, '''Duwiik''' 1426, '''Duuuavik''' och '''Duwa uik''' 1418 i samma bref; och '''Duviker men''' nämnes omkring år 1311 såsom hafvande länge »trätt» med <b>Rossa bolls menn,</b> d. v. s. bönderna i <i>Rossbol,</i> en by, som stöter till Döviken. {{c|5. <i><b>Bur-</b> såsom bestämningsord.</i>}} Uti Norrland förekomma åtskilliga ortnamn, som börja med ''Bur-,'' så en by ''Bursjö'' i Ytterlännäs s:n vid en sjö ett stycke innanför Bollsta-fjärden. Namnet skrifves '''Bwsiö''' 1550, '''Busziö''' 1569, 47 och '''Budhsijö''' 1535. Att där äldst varit en fäbodplats för de närmare fjärden belägna byarna, är mycket antagligt. Vokalen ''u'' utgör ej något hinder; Bodums by i Fjällsjö s:n uttalas ännu af äldre personer för ''Bue'' ('''Bodum''' 1569). — Vi tänka härvid äfven på ''Burträsks'' s:n nära Skellefteå. Denna genomrinnes af ''Bure'' älf och ligger omkring det betydliga ''Burträsket,'' vid hvilket år 1546 låg by '''Burtresk''' med icke mindre än 21 bönder. Från denna sjö har ån ungefär en fjärdingsväg till en annan sjö, ''Bodträsket,'' och<noinclude> <references/></noinclude> b033apwe6nhawm7bv9jktftijocoei8 104 219439 647741 2026-04-06T08:50:25Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647741 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|314|<small>JOHAN NORDLANDER.</small>|}}</noinclude>mellan dessa båda sjöar sträcker sig byn ''Bodbyn.'' Längre ned genomrinner älfven ''Boda träsket'' med byn ''Boda'' och sedan ''Bussjön.'' Vid flodens mynning ligger byn ''Bure,'' 1539 '''Bure''' och då med endast 4 bönder. Bestämningsordet har här klufvit sig, så att de yngre orternas namn slutit sig till det moderna riksspråket, under det att af gammalt betydliga orter fått behålla den äldre formen med ''u'' i stammen. Det slutande r:et beror på äfvergången d > r, som möter oss, då det vanliga ''Gida'' i Ångermanland år 1553 ersättes af ''Gira,'' då det i Njurunda förekommande mansnamnet Åsve''d'' 1543 två år senare skrifves Åsve''r,'' hvarvid en och samma person åsyftas, samt då landskapets namn, det gamla '''Mædalpadha,''' i Ångermanland, Jämtland och äfven i Medelpad uttalas såsom Mällpa''r.'' I ett bref af år 1544 (Dipl. Norv. XIV, 2 n:o 811) ock '''Mædellpar.''' {{c|6. <i>Namn, innehållande <b>träta,</b> ist. <b>þretta,</b> »a quarrel».</i>}} Under besök i Ragunda sistlidne sommar blef förf. uppmärksamgjord på en backe därstädes, som hade det ovanliga nammet ''Trättjolbacken'' eller i skrift ''Trätojordsbacken.'' Och namnet förklarades bero därpå, att man länge tvistat om äganderätten till den midt i åkrarna liggande kullen. Vi sökte i våra anteckningar, och namnet befanns alls icke allenastående. I Nora s:n i Ångermanland finnes en uppodlad myr, som kallas ''Trätmyra,'' hörande under Nordviks by. Et godt stycke upp efter älfven finner man i Hakeste by af Multrå s:n en dal, som kallas ''Trättardaln'' af ''trätte,'' träta. Folktraditionen i Jämtland hade lämnat tydningen af dessa namn och bevarat minnet af en synpunkt, som mer än en gång legat till grund för namngifningen. I Dipl. Norv. V: 1 n:o 44 omtalas uti en i Ås år 1303 utfärdad handling en person, som hette <b>Rolwær hj þrætogærde;</b> och 1438 omtalas, äfvenledes i Ås’ s:n, »ett gods, som '''Trættegiorde''' heter». Kartan visar äfven en fjärdingsväg öster om Ås’ kyrka en by Trättgärde. — År 1523 nämnes ett gränsmärke mellan byarne Mo och Vigge i Bergs s:n, hvilket hette '''Trettemøran;''' närmaste märke var '''Wonløse bekkin''' (d. v. s. bäcken, där några fiske{{sp|vonor}}, fiskebragder, ej brukades). I Kyrkås s:n upptages 1565 i fogderäkenskaperna byn '''Trettegierde''' mellan '''Kyrckieåss''' och '''By.''' Samma ställe åsyftas troligen med (Anders i) '''Trette gerd''' 1529 och (Anders i) '''Trettegierde''' 1537. — Kartan upptager i Klöfsjö s:n N.O. om kyrkan ett berg med<noinclude> <references/></noinclude> duagfsh7dn5ljtb3sw5vok29qu8mch2 104 219440 647742 2026-04-06T09:58:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647742 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|269}}</noinclude> {{c|{{större|{{sp|ELFTE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''NewYork.'''}}}}{{ph|''D. 2 Mars. 1850.''|5}} Hvilket upptåg, min lilla Agatha, eller rättare, hvilken nedrighet af ödet att så fälla omkull en liten menniska, som har så litet till öfverlopps af krafter, och så tillräckligt af tålamod, tycker jag, utan vidare öfning. Det gör mig innerligen ondt! Den falska isen som skulle låta dig falla så illa i en stund då du var stadd i ett så godt ärende! Och hvar voro de goda englarne då, som icke passade på? Jag kan ej rätt förlåta dem. Gudskelof, ändå, att du är på bättringsvägen åter, och att våren nalkas och tiden för Marstrandsbaden och att du kan begagna dem! Och nog behöfver vår stackars Maria begagna dem äfven. Att Charlotte och alla vänner varit så ömma om dig, så goda mot dig, det tackar jag dem icke för; ty det är helt naturligt; men nog håller jag af dem för det, och tycker bättre om dem än om de försumliga englarne. Och, min lilla Agatha, kunde hjerta och vilja ge vingar, så — vore jag nu i ditt rum, vid din säng; eller om, som jag hoppas, du gifvit bädden goddag, vid din sida, som din käpp eller krycka eller »springflicka». Och det vet du!.…. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 83iprgbrdpdmz9qfj67akl2xt9g94tr 104 219441 647744 2026-04-06T10:00:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647744 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />270</noinclude>Tack vare homeopathien och min goda, vårdande doktor, är jag hjelpligt på fötter igen med min hälsa. Men riktigt stadig på dem är jag icke ännu, och har ett och annat återfall. Men det varar kort, och då jag nu bättre förstår mitt onda och hur det skall skötas, hoppas jag att kunna bli fullt mig sjelf igen. Det har jag icke varit under dessa vintermånader. Min sol har varit förmörkad och ibland så totalt, att jag fruktat bli nödgad återvända till Europa med mina ärenden i Amerika oförrättade; jag trodde att det ej var mig möjligt att fördraga klimatet. Och det har ej litet förundrat mig, då jag ansett mig så stark, eller så spänstig, att jag kunde fördraga och gå i land med — hvad som helst, så väl som någon Yankee. Men det onda jag lidit och ännu lider af, är likt det gamla trollet som fällde Thor derigenom att hon satte krokben för honom. Det är en ohygglig, giftig, ormlikt smygande sjukdom, en vampyr som nalkas menniskan i mörkret och suger kroppens och äfven själens och nervernas must och märg. Hälften, eller två tredjedelar af folket här i landet lider eller har lidit, i någon mån, af detta onda. Och jag blir dervid, det är fel i födoämnena, i lefnadssättet, i värmnings-apparaterna i rummen, hvilka skulle vara skadliga i hvilket klimat som helst och som i detta hetsiga och eggande äro rent af mördande. Det myckna fläsket och flottet, det varma brödet, kryddorna på maten, sylterna om aftnarna, ostronrätterna — allt detta skulle vi ej tåla i Sverige (vi vilja ju aldrig steka vår mat i annat än godt smör), och här borde man sätta det i litanian. Dit borde man ock sätta de s. k. »furnaces», en slags<noinclude> <references/></noinclude> taqkk0mzle1k36278w7nvtzqg3af8oq 104 219442 647747 2026-04-06T10:04:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647747 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|271}}</noinclude>rör, genom hvilka varm luft pustas in i rummen genom hål i golfvet eller väggen, hvarigenom rummet blir varmt, ja, liksom kokt inom 5 à 10 minuter, men af en häftig, tjock, ohälsosam värme, som alltid inger mig en känsla af ångest samt af dusighet i hufvudet. De små jernkakelugnarne, som äfven ofta brukas, äro ej heller bra; de äro för häftiga och hetsande, men dock oändligt bättre än dessa »furnaces» som jag är viss på ha någon hemlig gemenskap med helvetets ugn. De synas mig gjorda att förstöra menniskornas nerver och lungor. Härtill komma i salongerna gasljusens hetta, luftens skärpa och ombytlighet utom hus, och det är lätt förklarligt, hvarföre fruntimmerna isynnerhet, som äro långt ifrån försigtiga i sin klädsel, här i landet äro svaga och krämpiga, och hvarföre bröstsjukdomar (consumptions) äro i så starkt tilltagande i dessa nordöstra stater. De komma dessutom ofta i följd af dyspepsia. Obeskrifligt tacksam är jag emellertid att vara räddad ur odjurets klor. Och min gamla, goda doktor, med sin litet skrofliga utansida, och sitt varma menniskoälskande hjerta, jag håller så riktigt af honom! I sju veckor har han nu vårdat mig med den största omsorg, kommit alla dagar, ibland två gånger om dagen, då han tyckt mig vara mera lidande, förmanat mig faderligen, och slutligen utrustat mig med läkemedel och dietiska föreskrifter för hela min resa; och när jag då vill erkänna hans möda, betala honom, så — står det icke till att få göra det. Han skakar på hufvudet och vill ej höra derom, och säger med sin djupa, allvarliga röst, att det är en af de gladaste tilldragelser i hans lif att ha kunnat »i någon måtto bi-<noinclude> <references/></noinclude> qx4c9zmog1pzxj9b6nc9m642uacu7j7 104 219443 647752 2026-04-06T10:10:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647752 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />272</noinclude>draga att återställa er hälsa?» »Men om ett ber jag er», skref han i sitt faderliga afskedsbref till mig, »och det är att ni ibland skrifver till mig och berättar mig om er hälsa, om hvad ni lefver och njuter. Ty menniskolidande och sorg det får jag höra mycket om, men blott sällan om menniskors glädje». Ja, min Agatha, icke vet jag om jag »får rätt lära känna amerikanarne», men visst är att hvad jag får lära känna af dem är vackrare och älskvärdare än hvad jag lärt känna annorstädes i verlden. Deras gästfrihet och hjertlighet, när deras hjertan äro varma, äro verkligen öfverflödande och känna inga gränsor. Och då så många resande se och göra väsen af deras fel, så är det väl billigt att någon får framför allt lära känna deras dygder. Och dessa fel, — så vidt jag ännu sett deras nationalfel — kunna alla förnämligast hänföras till folkets ungdomslif. I många känner jag igen just mina egna ungdomsfel, frågvisheten, bristen af besinning; af uppmärksamhet på sig och andra, skrytet o. s. v. Och huru fria från dessa och huru kritiska öfver dem stå icke de bästa här, en dagligen växande mängd! Amerikanarnes bästa sededomare och kritici äro — amerikaner. {{em|2}}{{större|'''''D. 5 Mars.'''''}} Du tackar mig för mina bref, min Agatha. Ack! jag tycker att de varit så usla och få. Jag tänkte skrifva bättre till dig. Men dels har jag så ofta varit illamående och nedstämd, att jag icke velat skrifva; dels har det dagliga sträfvandet med att se menniskor och ting, besök och biljetter m. m., upptagit sans och<noinclude> <references/></noinclude> 3uvxfdt8efa24k8802n1abhaze7j2ab 104 219444 647756 2026-04-06T10:13:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647756 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|273}}</noinclude>samling; och mina bref till hemmet ha fått lida derför. Äfven detta blir endast ett knapphändigt summa summarum af de sista tvänne veckornas tilldragelser; ty de ha farit som strömmen, och jag minnes knappast deras innehåll. Ett par »konversations» hos Alcott bevistade jag ännu i Boston. De fängslade mig genom W. Emersons närvaro vid dem och deltagande i dem. Flera personer af intresse och talang infunno sig med detsamma, och alla bänkarne blefvo fulla. Samtalet skulle röra tidens hufvudtendenser. Ett och annat slugt kom fram, ehuru det var mycket svårt att komma till någon medelpunkt. Ämnena hade en stark böjelse att fara omkring i rymden likt irrstjernor, utan sol och gravitation. Men Emersons närvaro förfelar aldrig att göra en viss fördjupande verkan; och småningom ordnade sig samtalet till något likt tal och svar, isynnerhet genom Emersons klokhet att uppkalla vissa personer att yttra sig öfver åtskilliga frågor. En något oborstad person i hopen uppkallade plötsligen med ohöflig röst honom sjelf att stå till svars och säga hvad han menade med: segerns moraliska rätt på jorden, och skickelsens rättvisa m. fl. »absurda påståenden, dem han dref i sina skrifter, och som voro rent af motsatta kristendomens läror, martyrernas vittnesbörd, och som skulle låta alla martyrer synas dårar eller bedragna». Tonen i hvilken kallelsen gjordes var kärf och anklagande. Hela församlingen riktade ögonen på Emerson. Jag kunde skönja i hans andedrägt en liten förhöjd rörelse, men då han, efter ett par ögonblicks besinning, svarade, var hans sätt lika lugnt, hans röst kanske mera mild och melodisk än vanligt, och starkt<noinclude> <references/></noinclude> pth86bu90izouk0q2h17gpbx00jgr0d 104 219445 647758 2026-04-06T10:21:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647758 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />274</noinclude>afbrytande mot frågarens. »Visserligen», svarade han, »anser jag att hvar och en som kämpat och lidit för något sannt och rätt skall slutligen behålla segern, om icke i sin första förteelse (»apparance») så helt visst uti sin andra». Den frågande teg för detta svar, men såg ond och villrådig ut. Småningom fördelade sig, under Emersons inflytande, samtalet i tvänne strömmar, som i sjelfva verket kunde kallas tvänne hufvud-tendenser i tiden; den ena var socialisternas, som vilja fullkomna menniskan och menskligheten genom de sociala institutionerna; och denna tycktes ha flera sakförare i församlingen; den andra, anförd af Emerson sjelf, vill fullkomna samhället genom hvar individs särskildta fulländning i sig sjelf. De förre begynna med samhället, de sednare med menniskan. En af sällskapet, uppkallad af Emerson att yttra sig, sade att den förenade sig med Emerson i att »menniskan måste begynna fullkomningsarbetet med sig sjelf. Men hon skulle smycka sig som en brud för att göra sig skicklig till förening med den himmelska anden. Endast genom denna förmälning uppnåddes den högsta mensklighet!» — ett yttrande som Emerson besvarade med tankfullt leende: Och då denna person tillade, äfven leende: »Ni ser, att jag, som mina stora landsmän, Svedenborg och Linnéus, lägger stor vigt på — äktenskapet!» så gissar du säkert hvem personen var. »Ni anser således äktenskapet af den högsta vigt i lifvet?» sade Alcott mycket {{rättelse|fönöjd|förnöjd}}. — »Ja, det andliga. Det är det ena nödvändiga». Härmed syntes Alcott mindre nöjd. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l7cxxy5ppnw30704gin5a35i2fzrxxh 104 219446 647759 2026-04-06T10:24:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647759 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|275}}</noinclude>Alcott blef för öfrigt vid att vilja göra, af med oss allesammans, och äfven med alla barn, utom några få utvalda, en »élite-corps» för hvilken han skulle bli lärare och som skulle pånyttföda slägtet. När konversationen temligen fullt uttalat sin vishet och sin ovishet, tog M:r Parker (predikanten) till orda och gjorde en yppellig men ganska sarkastisk framställning af hvad som blifvit sagdt under aftonen, isynnerhet af Alcotts menniskoälskande afsigter med det närvarande menniskoslägtet. När han slutade, spelade ett ovillkorligt löje på allas ansigten, äfven på Emersons; men han vred litet det örnlika hufvudet (så till dess uttryck om ej just till dess drag) mot anmärkarens sida och sade: »detta är ganska riktigt; och skulle vara det ändå mer, om här vore fråga om att granska ett tal från kathedern, och icke ett fritt, oförbehållsamt samtal. Men här kunde gälla en maxim som jag såg hos en af mina vänner i England, hvilken brukade samla några vänner hos sig till samtal öfver intressanta frågor. Han hade nämligen skrifvit öfver samtals-rummets dörr några ord, som jag är ledsen att icke i allt ihågkomma, men deras innehåll var detta: »hvar och en är välkommen att yttra hvad han finner för godt; men det är förbjudet att göra anmärkningar öfver hvad som yttrats». Härpå utbrast ett nytt leende, och tydligen på Parkers bekostnad. Benne syntes litet skrubbad, rodnade, men sade efter ett ögonblicks tystnad »att han tyckte, att det var bättre att göra några anmärkningar öfver hvad som blifvit sagdt, än att komma tillsammans och tala, utan att ha reda på hvad man talat om!» Och nu logo åter alla, och äfven Emer-<noinclude> <references/></noinclude> bb3ocm86v0yujf6chun91t94ph4xgh6 104 219447 647763 2026-04-06T10:28:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647763 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />276</noinclude>son, ''med'' Parker, och församlingen bröt opp muntert, och jag for hem mera road och uppbyggd än jag väntat att någonsin blifva det genom en »konversation» hos Alcott. M:rs Kembles »readings» bevistade jag ännu ett par gånger med stort nöje. Och nöje och intresse skänkte mig dessutom hennes bekantskap. Hon är en snillrik och på allt vis rikt begåfvad qvinna, med varmt hjerta och ädelt sinne; nog lif och »spirits» för att kunna rida ihjäl en häst hvar dag och mästra hvar man eller qvinna, som skulle vilja mästra henne. Stolt den ena stunden som den stoltaste regentinna, kan hon en annan, mot en anspråkslös varelse, som hon värderar, vara ödmjuk och älskvärd som en älskvärd ung flicka. Praktälskande och kostbar i sitt lefnadssätt och sina vanor, kun hon dock emellanåt vara enkel som en bondflicka. På landet går hon ofta karlklädd, ströfvande i skog och mark; och en gång dref hon sjelf en ko hem till Miss C. Sedgewick, som förlorat sin, och som nu fick denna i skänk af »den sublima Fanny». (Nb. hon bor i Miss Sedgewicks grannskap, och de tvä hålla mycket af hvarandra). Hon kan yttra de ädlaste tankar, men hon saknar stundom finare qvinlighet och synes mig ej förstå sitt eget köns sanna värde. Men Shakspeare förstår hon, och läser makalöst. Hennes Henrik V, Brutus, Cleopatra (i dennas dödsscen) glömmer jag aldrig. Vid hennes förmiddagsläsning, förliden lördag, hade jag Maria Lowell med mig. F. Kemble läste Shakspeares förtjusande »as you like it», och läste det förtjusande väl. Efter läsningen bjöd jag henne att<noinclude> <references/></noinclude> il0km6va2g154ktu9caizeaqdt7ae7n 104 219448 647767 2026-04-06T10:32:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647767 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|277}}</noinclude>taga »lunch» hos mig, jemte de unga Lowells. Hon kom, full af skummande lif, varm af läsningen, varm af framgängen, af alla åhörarnes värma, ögat syntes kunna uppfatta hela verlden, och de vidgade näsborrarne tycktes insupa all verldens rika lit. Af en händelse hade Laura Bridgeman med sin vårdarinna kommit att besöka mig vid samma tid, och satt i min parlour just som Fanny Kemble trädde in. Fanny Kemble hade aldrig förut sett den blinda och döfstumma Laura, och blef så betagen vid åsynen af denna arma, fängslade natur, att hon satt visst öfver en qvarts timma försänkt i hennes betraktande, under det stora tårar oupphörligt rullade utför hennes kinder. Laura var nu ej rätt frisk och derföre mer än vanligt blek och stilla. Man kan ej lätt tänka sig två större kontraster än dessa två varelser, dessa två lif. Fanny Kemble med alla sinnen öppna för lifvet, mäktig att eröfra lifvet i hela dess mångfald och fullhet; Laura Bridgeman utestängd från lifvet, med de ädlaste sinnen tillslutna, döda, utan syn, utan hörsel, utan talförmåga!!…. Och ändå var nu kanske Laura den lyckligaste af de två, åtminstone i sin egen känsla af tillvarelsen. Äfven nu tillkännagaf hon lifligt, vid tillfrågan, sin känsla af lycka. Och Fanny Kemble gret, gret bittert. Var det öfver Laura, öfver sig sjelf, öfver blotta kontrasten dem emellan? — Jag gick ett par gånger till henne för att förmå henne att taga något till förfriskning, men hon svarade blott: »rättnu!» och fortfor att se på Laura och tårarne att rulla. Sednare lugnade hon sig, och vi hade med Lowells en stunds lifligt, roligt samtal. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a4ppp1ofmk9x9ainmrfuif0i776jbtj 104 219449 647769 2026-04-06T10:36:05Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647769 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA NORRLÄNDSKA ORTNAMNS ETYMOLOGI.</small>|315}}</noinclude>namnet ''Tröttängsberget,'' hvilket troligen ock här hit. — Enligt uppgift skall det i Stadsforsen i Fors s:n finnas ett fiske ''Trättforsen,'' liksom äfven ''Struschkvisslan'' och ''Strulfisket,'' hvilka båda namn anses innehålla ordet ''strul.'' — I Ångermanland förekommer ett byanamn, som hör till denna grupp. Uti Arnäs s:n ligger byn Täfteå mellan byarne Torsböle och Bygdom, och alldeles samma plats intages år 1535 af byn '''Trette, Trätte''' 1542, '''Trätta''' 1569, 72, '''Trette''' 1600 jämte '''Täuffte,''' den senare formen i tiondelängden, '''Täffthe''' 1618. För Helsingland ha vi ett byanamn, som med säkerhet här hit, nämligen det i Delsbo förekommande ''Prettingberg.'' Äldst skrifves det med begynnelsebokstafven ''T,'' t. ex. '''Trättingxberg''' 1542, '''Trätt[en]gxb[er]g''' 1543, '''Trettinghzbodha''' 1572. '''Trettinngebo''' 1582, men '''Prettingeberg''' 1601, '''Prättinge bärgh''' 1636. — Med tvekan upptaga vi på denna plats ännu ett namn, nämligen ''Trosten,'' som tillhör en by i Bergsjö s:n i Helsingland strax öster om kyrkan. Den äldsta för oss bekanta formen är '''Trottesten''' 1543, 42, '''Trotte sten''' 1545, men år 1582 skrifves det en gång '''Threttesteen.''' Äfven det närmast föregående namnet skrifves en gång, nämligen 1572, '''Trottebodha.''' — Men det är icke blott om jordstycken, som man tvistar om: fiskena hafva i alla tider haft en synnerligen stor förmåga att bringa grannar i fejd med hvarandra. Detta återspeglar sig ock i ortnamnen. Några exempel från Jämtland äro redan anförda, och till dessa lägges ett annat från Medelpad, hvarest finnes ett fiske, som har namnet ''Trätwarpet.'' Äldre kartor utvisa det i Njurunda s:n västerut från Endesviks Landit och närmast väster om Mora Notvarp. Dessa namn sluta sig till ett stående uttryck i permebrefven. I dessa heter det nämligen jämt och samt, att den och den jorden »''stod i trætte'' imellom ...» eller »hvilken jord lenge hafver <i>ståndit i trette</i> imellom....» Hvad särskildt det förra Helsingenamnet beträffar, må erinras, att i Herjedalen, hvars språk mycket liknar Helsinglands, förekommer subst. ''trättning,'' d. v. s. trätande. {{c|7. <i>Namn, innehållande <b>gränd.</b></i>}} Flerstädes i Norrland förekommer en delning af en större by eller en socken i flere gränder. I Lulesocknarnes ortnamn omtalar Nordlinder, hurusom den stora byn Skatamark delas uti trenne sådana, nämligen ''Inbyn, Utbyn'' och ''Häggarne.'' Uti ofvan anförda arbete af F. Burman omtalas, huruledes Rödöns s:n i Jämtland delas i trenne delar, nämligen ''Sjöbygden, Kyrkslätten'' och<noinclude> <references/></noinclude> 1onc4wgcd05af6jdz8sexubx16yopvq 104 219450 647770 2026-04-06T10:37:00Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '''Krokomsgränden.'' Rz auför från Aland subst, gränd med betydelsen granne lag, inbegreppet af alla grannar. Hildebrand omnämner i Sveriges Medeltid 1, s. 45, 46 Västgötalagens termer gränd (grannelag) och skive (jfr det engelska shire), hvilka anses hafva utmärkt ej bygd. ntan en mindre enhet. Det förra ordet ingår i såväl medelpalska som jämtska ortnamn. Uti Arliga räntan från Medelpad för år 1562 följer efter Linstorps s:n och med samma rubrikstil,... 647770 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|316|<small>JOHAN NORDLANDER.</small>|}}</noinclude>''Krokomsgränden.'' Rz auför från Aland subst, gränd med betydelsen granne lag, inbegreppet af alla grannar. Hildebrand omnämner i Sveriges Medeltid 1, s. 45, 46 Västgötalagens termer gränd (grannelag) och skive (jfr det engelska shire), hvilka anses hafva utmärkt ej bygd. ntan en mindre enhet. Det förra ordet ingår i såväl medelpalska som jämtska ortnamn. Uti Arliga räntan från Medelpad för år 1562 följer efter Linstorps s:n och med samma rubrikstil, som begagnas för soeknar, Riidz gränd, hvarunder upptagas Bien, Lundhe, Riidh, Nörroborga och Söderoberga, livilka motsvaras af de un till Timrå hörande Risgrändsbyn. Lunde, Ii, Norrberge och Sörberge. Om Riidz grännden står år 1571 antecknadt: ligger med sin tionde till Skön, men med gingerden till Ljustorp. Det först förekommande byanamnet har försetts med ett bestämmingsord, som eriurar om dessa byars forma sjálfständighet, och skrifves ibland Risgrändsbyn, men ibland ock Kisgränsbyn eller ligränsbyn, liksom om namnet hade något med gräns att göra. Ett annat medelpadski nani, som innehöll ordet gränd, famus vid landskapets andra hufvudflod och inom Toua s:n. Dennas nedre, af Ljungan genomflutna del kallas i fogderäkenskaper från 1500-talets midt för Dimdals Bygde- Lag, och enligt hvad kyrkoherden Hellström benäget meddelat, ut- gör den delen nästan en kitteldal, som äunu i dag kallas Dalen och som, på grund af den både ofta och tjoekt uppstigande dim- man, väl gjort skäl för namnet Dimdalen. Detta namn försvinner emellertid och ersättes då, t. ex. åren 1563, 90, af Tuna grenn, ett laxnotvarp, som brukades af Tuna by, som ligger i denna dal. Namnet blef emellertid suart nog missuppfattadt, såsom då det år 1588 af fogden skrefs Tuna groonon, men af laxfiskaren Jöns Olsson vid Matforsen Tuno grendh, tydligen emedan denne bade bättre reda på sig och 1603 likaledes af fogden Tune gren, men af laxfiskaren Tuno grond. Sedan förekommer ock skrifningen Tune garn. Litet längre ned efter samma flod ligga hyarne à och Helgum i Njurunda san och i räkenskaperna för år 1560 omtalas, att i Å ch Helium grond äro sju bönder, som bruka 3 nötter och 14 nät. 8. Namn, innehillunde -ämne. Ortuammen innehålla, såsom bekant, ofta underrättelse om det sätt, hvarpå bygden allra först bratits. När man t. ex. i Jämtland på 1500-talet finner en gård Greffte i Matmar, en annan med samma namu i Aspås och ett ädesgols i Undersåker, så berätta dessa nan<noinclude> <references/></noinclude> f1c3wt2lxedq0z29ukitg7arlbautk7 647784 647770 2026-04-06T11:12:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 647784 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|316|<small>JOHAN NORDLANDER.</small>|}}</noinclude>''Krokomsgränden.'' Rz anför från Åland subst. ''gränd'' med betydelsen grannelag, inbegreppet af alla grannar. Hildebrand omnämner i Sveriges Medeltid I, s. 45, 46 Västgötalagens termer ''gränd'' (grannelag) och ''skire'' (jfr det engelska shire), hvilka anses hafva utmärkt ej bygd, utan en mindre enhet. Det förra ordet ingår i såväl medelpadska som jämtska ortnamn. Uti Årliga räntan från Medelpad för år 1562 följer efter Ljustorps s:n och med samma rubrikstil, som begagnas för socknar, '''Riidz gränd,''' hvarunder upptagas <b>Bien, Lundhe, Riidh, Nörreberga</b> och '''Södereberga,''' hvilka motsvaras af de nu till Timrå hörande <i>Risgrändsbyn, Lunde, Ri, Norrberge</i> och ''Sörberge.'' Om '''Riidz grännden''' står år 1571 antecknadt: »ligger med sin tionde till Skön, men med gingerden till Ljustorp». Det först förekommande byanamnet har försetts med ett bestämmingsord, som erinrar om dessa byars forna själfständighet, och skrifves ibland ''Risgrändsbyn,'' men ibland ock ''Risgränsbyn'' eller ''Rigränsbyn,'' liksom om namnet hade något med ''gräns'' att göra. — Ett annat medelpadskt namn, som innehöll ordet ''gränd,'' fanns vid landskapets andra hufvudflod och inom Tuna s:n. Dennas nedre, af Ljungan genomflutna del kallas i fogderäkenskaper från 1500-talets midt för <b>Dimdals Bygdelag,</b> och enligt hvad kyrkoherden Hellström benäget meddelat, utgör den delen nästan en kitteldal, som ännu i dag kallas ''Dalen'' och som, på grund af den både ofta och tjockt uppstigande dimman, väl gjort skäl för namnet ''Dimdalen.'' Detta namn försvinner emellertid och ersättes då, t. ex. åren 1563, 90, af '''Tuna grenn,''' ett laxnotvarp, som brukades af Tuna by, som ligger i denna dal. Namnet blef emellertid snart nog missuppfattadt, såsom då det år 1588 af fogden skrefs '''Tuna greenen,''' men af laxfiskaren Jöns Olsson vid Matforsen '''Tune grendh,''' tydligen emedan denne hade bättre reda på sig; och 1603 likaledes af fogden '''Tune gren,''' men af laxfiskaren '''Tune grend.''' Sedan förekommer ock skrifningen '''Tune garn.''' — Litet längre ned efter samma flod ligga byarne Åå och Helgum i Njurunda s:n och i räkenskaperna för år 1560 omtalas, att i '''Åå''' och '''Helium grend''' äro sju bönder, som bruka 3 nötter och 14 nät. {{c|8. <i>Namn, innehållande <b>-ämne.</b></i>}} Ortnamnen innehålla, såsom bekant, ofta underrättelse om det sätt, hvarpå bygden allra först brutits. När man t. ex. i Jämtland på 1500-talet finner en gård '''Greffte''' i Matmar, en annan med samma namn i Aspås och ett ödesgods i Undersåker, så berätta dessa namn<noinclude> <references/></noinclude> 8gktv3wve1yro05gq6infnrzmvg85cm 104 219451 647773 2026-04-06T10:42:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647773 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />278</noinclude>Fanny Kemble har, som du vet, varit gift med en rik amerikanare och slaf-egare, M:r Butler, och är nu skiljd från honom. Detta giftermål och dess följder synas ha förbittrat hennes lif, isynnerhet genom att det skiljt henne vid hennes båda barn. Jag har hört henne klaga deröfver på ett hjertgripande sätt, och kan icke begripa huru den amerikanska samhällsandan, vanligen så gynnsam mot qvinnan och modern, kan tillåta en sådan orätt, då felet som framkallade äktenskaps-skiljnaden kom från mannens sida. Skilja en moder från sina barn! Det borde aldrig kunna ske om hon icke öppet förbrutit eller bortgifvit sin rätt till dem! Uti denna äktenskapliga tragedi ha de två hufvudpersonerna hvar sina vänner och anhängare; men den allmänna rösten synes vara för henne. Jag kan nog tro att Fanny Kemble icke skulle vara den allra trefligaste eller medgörligaste hustru. Men hvarför sökte han så ihärdigt att vinna henne? Han kände förut hennes lynne och hennes anty-slavery sympathier; ty hon är förr sann att dölja något. Märkvärdigt är det slags magnetiska välde, som denna, i mycket oqvinliga qvinna öfvar på en mängd männer. För min del är jag — för att tala med en af hennes vänninnor — mycket glad att det finns en Fanny Kemble i verlden, men jag är mindre angelägen om att der voro två. Min sista sällskapsafton i Boston var hos mairen i staden, M:r Qvincy, som tillhör en af Massachusetts äldsta familjer. Dagarne näst före min afresa voro arbetsamma, och den sista, då jag hade att packa, flera bref att skrifva, besök att göra, besök att emottaga ända i sista stunden, kastade mig åter i mitt elände<noinclude> <references/></noinclude> m5sg18zpqoyg211numnddhw2wck82ms 104 219452 647778 2026-04-06T10:46:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647778 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|279}}</noinclude>och febertillstånd. Men när den blef slut, denna sista dag af mitt vistande i Boston, med dess flera uppträden, dess arbete och dess kuriosa, och med den en afdelning — och en tung nog — af mitt lif i den nya verlden, och jag sent om aftonen lät unga Vicars läsa för mig några kapitel ur Johannes evangelium, då var det godt, då var det skönt och ljufligt. Och om äfven nu tårekällan sprang, så var det mycket af tacksamhet. Ty, — — var den ej förbi, denna tid af sjuklighet och nedslagenhet. Hade jag icke genom den lärt känna och älska en af de bästa, ädlaste menniskor, min gode läkare och vän Osgood, och lärt känna ett herrligt botemedel både för mig och dig. Och jag vet äfven nu huru det är dem till mods som äro sjukliga och nervsvaga. Det har jag ej vetat förr, och har varit böjd att vara otålig mot sådana. Härefter skall jag bli bättre. Denna sista afton var mig som ett ljufligt fridsbudskap efter den oroliga tiden och dagen. Jag afreste från Boston den sista Februari, klockan 8 om morgonen. Jag hade varit uppe sedan klockan 5. Till jernvägs-stationen följdes jag af M:r King och unga M:r Vicars, och vid stationen, hvem skulle jag få se, om icke min goda doktor, som kommit dit att säga mig lef väl, och den bygglige professor How, som gaf mig en stor, vacker blomsterbukett. Med den i handen for jag af i den beqväma vagnen, på ångans vingar, i glimmande solsken, på den klara, kalla morgonen, lätt till själ och kropp, emot min väntan (ty dagen förut kände jag mig trasa); men jag hade sofvit temligen godt om natten och kände en viss samvets-<noinclude> <references/></noinclude> ksnpq1qif8267lu40ddqwifynddbqt1 104 219453 647780 2026-04-06T10:50:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647780 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />280</noinclude>frid af att ha uppfyllt, så pass, mina sällskaps- skyldigheter i Boston. Men visst blickade jag med en afundsam suck pä hönsen, som vid de små »cottages» nära vägen, lågo och masade sig och pöste i solskenet och sanden, och jag tyckte det vara mycket sällare att vara en höna än en lejoninna. I Springfield bjöds jag till middag på »union-hotel», hade besök af åtskilliga herrar och damer, och tillverkade autografer. Så vidare på den flygande färden. Himlen hade mulnat; den blef mörkare och mörkare, och i fullkomligt urväder med storm, snö och regn kom jag fram till NewYork. Men på stationen väntade mig tjenare och vagn, sända af Marcus Spring. Och en half timma sednare var jag i Rose-cottage (i Brooklyn), på det hjertligaste mottagen af mina förträffliga vänner, och drickande thé och språkande med dem intill sent. Och nu är jag hos dem, och får gömma mig här undan verlden några dagar. Detta är förtjusande, och jag hoppas här kunna repa mig fullkomligt innan jag begifver mig söderut. Jag får här all frid och frihet som jag vill ha, och Springs sätt att lefva är, äfven hvad maten angår, enkelt och hälsosamt, och de sjelfva och barnen och Rose-cottage, med dess fridlysta område — ja, med flera sådane hem, och den nya verlden är äfven ''den bättre'' verlden! Men här är ännu mycket kallt, och jag längtar till söder, till en annan och mjukare luft. Massachusetts klimat har ej varit mig huldt. Dock tackar jag Massachusett för några herrliga vårdagar midt i vintern, för dess sköna högblå, strålande him-<noinclude> <references/></noinclude> py0rh4r62lnukon86prx6e7kex53hah 104 219454 647781 2026-04-06T10:54:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647781 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|281}}</noinclude>mel, för dess ståtliga almar, i hvars långa, svajande grenar Oriolen bygger sitt lilla bo så förtröstansfullt, vaggande i vinden; jag tackar det för dess landtliga hem, der gudsfruktan och flit, familjekärlek och rena seder äro hemma. Dess skolväsende har all min aktning, och flera förträffliga menniskor min kärlek. Den goda staden Boston skänker jag min välsignelse och är glad att vara derifrån — för närvarande, men hoppas återkomma, ty jag måste återse mina vänner der när almarne löfvats, — framför allt min goda doktor och unga Lowells! Jag tackar pilgrimernas land framför allt för dess idealer, för dess begrepp om en högsta lag i samhället, en Guds lag som bör lydas mer än menniskolag, för begrepp om ett menniskovärde högre än gångbar moral, som stadgar den högsta renhet i seder, äfven som mannens mål, och tål inga slappa koncessioner; jag prisar det för dess ädla sinne för qvinnans rätt och utveckling till medborgerligt lif; för dess känsla af ''arbetets heder'' och alla goda arbetares rätt till hederlig arbetslön; jag tackar det för dess storartade vilja och sträfvande att gifva allt åt alla, för de små nybyggen der den nya verldens barn försöka verkliggöra den gudomliga läran om allmänneligt broderskap. Man säger, att sådana idealer äro opraktiska. För höga sinnen är ingenting högsint opraktiskt. Det är på sådana opraktiska idealer som samhället växer, närmare himmelen, närmare Guds rike, genom sådana idealer som de ting hvilka bäfvande rotfästa sig i dem som obäfvande äro». '''''Söndagen d. 10 Mars.''''' Jag kommer från en presbyteriansk kyrka, der jag hört en ung predikant<noinclude> <references/></noinclude> tqn8uavi1zlkn6v716m97ie2v64rjbg 104 219455 647782 2026-04-06T10:58:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647782 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>från vestern predika öfver »det positiva i kristendomen», en af de bästa extempore kristliga tal jag hört i något land. Predikanten, [[:en:w:Henry Ward Beecher|Henry Beecher]], är en ung man full af lif och energi, och predikar ur en erfarenhet af det kristliga lifvet, som ge hans ord en gripande makt. Dertill synes han mig ovanligt fri från sekt-anda, och håller sig med styrka och klarhet till alla kristliga kyrkors samfäldta ljus och lif. Han är äfven qvick, och skyr ej »att med humoristiska infall upplifva sin predikan, och mer än en gång utbrast ett allmänt löje i den af folk proppfulla kyrkan, hvilket ej hindrade att församlingen snart var färdig att gjuta andaktens glädjetårar. Detta var fallet vid den unga prestens bön öfver brödet och vinet vid nattvardens utdelande; och tårarne strömmade äfven öfver hans kinder, då han försänktes i en stilla hänryckt betraktelse öfver nattvardens ljusa mysterium öfver den i Kristi lif (»kött och blod») pånyttfödda och förklarade menskligheten. »Då vi gå till kommunionen med våra närmaste, eller våra vänner, skulle vi göra lef vande för oss denna tanke, vi skulle se dem ur den kristliga förvandlingens synpunkt, och tänka: »huru skön skall icke min maka, min vän, min broder blifva, då detta fel eller denna brist bortfaller, då han genom det gudomliga lifvet framstår förklarad! O! huru tåliga, huru milda, huru älskande och hoppfulla kunna vi ej då bestå oss att vara!» Så var riktningen af den unga prestens tal, men huru innerligt och hänförande han talade kan jag ej beskrifva. I nattvarden, till hvilken han inbjöd alla närvarande kristna, af hvad namn och sekt som helst, äfvensom fremlingar från andra länder, deltog äfven<noinclude> <references/></noinclude> jp40bd0ojpg9avatwewpl68zr8tsk6o 104 219456 647783 2026-04-06T11:10:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647783 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|283}}</noinclude>jag. Brödet (små fyrkantiga brodstycken på en talrick) och vinet bars omkring i bänkarne, och räcktes från hand till hand, hvilket borttog mycket af handlingens högtidlighet. Huru vacker är ej vår altargång, och efter altargången församlingens Hallelujah-sång! Vår svenska kyrkas ritual synes mig äfven bättre och fullkomligare, såsom uttryck af församlingens religiösa medvetande, än någon annan kyrkas som jag känner (hvilket ej hindrar att den synes mig kunna vara ändå fullkomligare). Men predikan och kyrkosången är i allmänhet bättre här i landet. Den förra har betydligt mera lif och tillämpning på det verkliga lifvet; och den sednare mera lif och skönhet också; och skulle ha det ännu mer, om den verkligen sjöngs af församlingen. Men jag har det emot kyrkosången i Förenta Staterna, att den vanligen sjunges af en inöfvad chör på läktaren, och att den öfriga församlingen sitter stum och hör på den, just som den kunde sitta i en konsertsal. Några följa med, läsande i psalmböckerna, men många öppna icke ens dessa. När jag någon gång förenar min röst med sångchörens, ser jag ofta mina grannar se sig om med någon förundran. Och likväl äro hymner och kyrkosånger här så fulla af rhytmiskt lif, ha så lifvande toner och så lifvande sköna ord också, att jag tycker man borde sjunga dem af själ och hjerta. Våra många, långa, tunga psalmer i Sverige, fulla af sjelfbetraktelser, upprepande ett och samma<ref>Om de herrliga våra psalmer som i religiöst lif täfla med, om ej öfverträffa alla folks skönaste psalmer talar jag ej här.</ref> finner jag ej här; ej heller den enformiga, afmätta, släpande takten, som dö-<noinclude> <references/></noinclude> r5iiyiweze91vdv6buf5fqv39itgn3a 104 219457 647785 2026-04-06T11:21:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 647785 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />284</noinclude>dar allt lif i själen och i sången, och gör att jag, då jag begynner en psalm, alltid blickar med en viss fruktan på dess längd. Ty om den är lång, så slutar jag den aldrig utan att vara trött och sömnig, om jag än begynt den med varmt hjerta. Och är det annorlunda för andra? Jag har ofta sett omkring mig under sången i svenska kyrkor, och sett en mängd stirrande, drömmande blickar, halföppna munnar, som inga ord uttala och glömma att tillsluta sig, med ett ord ett slags fånigt uttryck, som säger mig att själen är borta; och medan jag ser derpå, märker jag att det är så äfven med mig. Bönerna synes det mig att vi ha bättre än församlingarne här. Men bättre kunde vi ha dem ändå. I episkopala kyrkan här uppläsas bönerna högt, efter föreskrift i bok, och ofta kan icke själen vara med om dessa. Det blir då ett mun-pladder. I unitariska kyrkorna ber predikanten för församlingen och i församlingens namn en oändligt lång bön, som har den olägenheten, att den säger alldeles för mycket och i för många ord, och ändå icke säger hvad hvar och en enskildt behöfver säga. Huru ofta har jag ej tänkt under denna långa bön, der omsägningar jemnt förekomma, hvad det vore mycket fullkomligare om presten blott sade: »Herre hjelp oss!» eller »Herre förklara ditt ansigte öfver oss!» Bäst af allt vore om, såsom Jean Paul föreslår, presten blott skulle säga: »låt oss bedja!» Och då skulle en skön, innerlig musik begynna, under hvars toner alla skulle tyst bedja efter deras själs behof och ingifvelser. Säkert skulle då bönen uppstiga mera ren och<noinclude> <references/></noinclude> 0fkshviw1vybaxn5aljo71k640l5gd3