Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.46.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 4 2142 648920 617795 2026-04-15T11:45:17Z Jonatanskogsfors 17420 648920 wikitext text/x-wiki På denna sida kan du lägga förslag på texter som du tycker bör finnas men där du själv inte har något eget material. Den titel du föreslår kommer att vara röd. När sedan någon har antagit utmaningen lagt till den föreslagna texten under titeln blir länken blåmarkerad. Redigera gärna bort titlar som är "blåa" från denna lista. ==Hur man använder önskelistan== *Lägg till det verk du önskar på listan genom att skriva '''<nowiki>[[Textens titel]]</nowiki>''' här nedanför. *Titlar eller texter som inte är så allmänt bekanta bör åtföljas av en kort beskrivning alternativt en länk till en artikel på [[w:Huvudsida|Wikipedia]] eller dylikt. *Listan är till för texter som ännu inte är inlagda. *På Wikisource kan endast finnas texter som är fria från upphovsrätt. Verk som inte är fria eller som inte mycket snart blir fria, avlägsnas från listan. == Önskade verk == {{mindre|(I första hand för inskanning eller konvertering från fri faksimilsamling på internet)}} *[[Aladdin]] *[[Amaryllis (Drosinis)|Amaryllis]] <small>(av Georgios Drosinis)</small> *[[Arthur Gordon Pyms sällsamma sjöäfventyr]]/[[Myteriet på briggen Späckhuggaren]] <small>(av [[Författare:Edgar Allan Poe|Edgar Allan Poe]])</small> *[[Bakom spegeln och hvad Alice fann där]] <small>(av [[Författare:Lewis Carroll|Lewis Carroll]])</small> *[[Bleak House]] <small>(av [[Författare:Charles Dickens|Charles Dickens]])</small> *[[Candide]] <small>([[Författare:Voltaire|Voltaire]])</small> *[[Divina Comedia]], [[Den gudomliga komedin]] <small>(Dante Alighieri)</small> *[[De profundis (Wilde)|De profundis]] <small>(av [[Författare:Oscar Wilde|Oscar Wilde]])</small> *[[Den egyptiska dödsboken]] *[[Den lilla zigenarflickan]]/[[Den lilla zigenerskan]] <small>(av [[Författare:Miguel Cervantes|Miguel Cervantes]])</small> *[[Den lilla Zigenerskan]]/[[Den lilla zigenerskan]] <small>(av Élie Sauvage)</small> *[[Den svarta pilen]] <small>(av [[Författare:Robert Louis Stevenson|Robert Louis Stevenson]])</small> *[[Den svarta tulpanen]] <small>(av [[Författare:Alexandre Dumas den äldre|Alexandre Dumas den äldre]])</small> *[[Det giftiga trädet]] <small>(av Bankim Chandra Chatterjee)</small> *[[Dikter (Baudelaire)|Dikter]] <small>(av Charles Baudelaire)</small> *[[Dikter (Gyllander)|Dikter]] <small>(av Hugo Gyllander)</small> *[[Dikter (Heidenstam)|Dikter]] <small>(av [[Författare:Verner von Heidenstam|Verner von Heidenstam]])</small> *[[Dracula]]/[[Mörkrets makter]] <small>(av Bram Stoker)</small> *[[Drömboken]]/[[Swedenborgs drömmar]] <small>(av Emanuel Swedenborg)</small> *[[En samling dikter af C.]] <small>(av [[Författare:Karl XV|Karl XV]])</small> *[[Smärre dikter af C.]] <small>(av Karl XV)</small> *[[Then tridie och fierde boken Esdræ]]/[[Esras fjärde bok]] <small>([[:Kategori:Apokryfiska böcker|apokryfiska böcker]] i [[Bibeln]])</small> *[[Henochs bok]]/[[Henoks bok]]/[[Propheten Enoch]] <small>(apokryfisk bok i Bibeln)</small> *[[Havets hjältar]]/[[Havets söner]] <small>(av [[Författare:Rudyard Kipling|Rudyard Kipling]])</small> *[[Hvita kompaniet]]/[[Vita kompaniet]] <small>(av [[Författare:Arthur Conan Doyle|Arthur Conan Doyle]])</small> *[[FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning]] <small>(Finns översatt till sv)</small> *[[Kapten Bobs färder och äventyr i Afrika]]/[[Kapten Singletons äventyr]] <small>(av [[Författare:Daniel Defoe|Daniel Defoe]])</small> *[[Kattguld]] <small>(av [[Författare:Mark Twain|Mark Twain]])</small> *[[Kanteletar]] *[[Mabinogion]] *[[Mahabharata]] *[[Nemesis]] <small>(av Alfred Nobel)</small> *[[Nemesis divina]] <small>([[Författare:Carl von Linné|Carl von Linné]])</small> *[[Ny tusen och en natt]] <small>(av [[Författare:Robert Louis Stevenson|Robert Louis Stevenson]])</small> *[[Nya dikter (Gyllander)|Nya dikter]] <small>(av Hugo Gyllander)</small> *[[Nya dikter (Heidenstam)|Nya dikter]] <small>(av [[Författare:Verner von Heidenstam|Verner von Heidenstam]])</small> *[[Poema del Cid]] *[[Prinsen och tiggargossen]] <small>(av Mark Twain)</small> *[[Rigveda]] *[[Rolandssången]] *[[Rosen och fjärilen]] <small>(dikt av [[Författare:Daniel Fallström|Daniel Fallström]], sjöngs av "Tjotta" Olsson)</small> *[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] <small>([[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]])</small> *[[Sibyllans hemligheter]] <small>(av Axel Carlborg)</small> *[[Sir Nigel]] <small>(av Arthur Conan Doyle)</small> *[[Skrattmänniskan]] <small>(Victor Hugo)</small> *[[Tarzan, apornas son]] <small>(av Edgar Rice Burroughs)</small> *[[Torkel Knutsson]] <small>([[Författare:Bernhard von Beskow|Bernhard von Beskow]])</small> *[[Trollsonen som hade solögon och vart skogsman]]/[[Trollsonen med solögon]] <small>(saga skriven av Vilhälm Nordin el. Vilhelm Nordin, illustrerad av John Bauer)</small> *[[Under oket]] <small>(av Ivan Vazov)</small> *[[Ur fransk diktning]] *[[Ur Rysslands sång]] *[[Ur skissboken]] <small>(av [[Författare:Washington Irving|Washington Irving]])</small> *[[Valda dikter (Naidu)|Valda dikter]] <small>(av Sarojini Naidu)</small> *[[Valda dikter (Runeberg)|Valda dikter]] <small>(av [[Författare:Nino Runeberg|Nino Runeberg]])</small> *[[Yngre Västgötalagen]] *J.E. Fant & A.Th Låstbom [[Upsala ärkestifts herdaminne]] ([https://web.archive.org/web/20160427112334/https://www.bibliotekuppsala.se/102187/sv/content-pages/historiska-dokument länk]) *Johan Alfred Westerlund & Johan Axel Setterdahl, [[Linköpings stifts herdaminne]] *Joh. W. Warholm, [[Skara stifts herdaminne]] *K.A. Hagström, [[Strängnäs stifts herdaminne]] *J.F. Muncktell, [[Westerås stifts herdaminne]], e-text: http://www.zenker.se/Historia/Herdaminne/muncktell.shtml *Gotthard Virdestam, [[Växjö stifts herdaminne]] *S. Cavallin, [[Lunds stifts herdaminne]] *S. Pettersson & A. R. Litzén, [[Göteborgs stifts herdaminne]] *[[Tjenstemän wid Församlingarne och Lärowerken uti Kalmar stift]] *J. Hammarin, [[Carlstads stifts herdaminne]] *Matthias Akiander, [[Herdaminne för fordna Wiborgs och nuvarande Borgå stift]] *C.E. Wenström, [[Svenska kongl. hofclereciets historia ifrån 1800-1850]] *Olof Grau, [[Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar af Olof Grau Wästerås]] *Andreas Olavi Rhyzelius [[Sviogothia munita eller Historisk förteckning på borgar, fästningar, slott, kungshus och kungsgårdar i Svea och Götha riken]] *Daniel Djurberg, [[Geografiskt Lexicon öwer Skandinavien]] 1818 *{{bokref |efternamn=Gleich |förnamn=Ferdinand |medförfattare=Strandberg Olof |titel=För vänner af operan: biografier öfver de förnämsta kompositörer jemte analys af deras arbeten m.m. |år=1860 |utgivare=Brudin |utgivningsort=Stockholm |språk=swe |libris=2119786 }} *[[Malexander C:2]], kyrkobok/ministerialbok 1745-1795 från Malexanders församling. == Önskade författarskap == *Verk av [[Författare:Aleksandr Pusjkin|Aleksandr Pusjkin]], [[Författare:Alice Tegnér|Alice Tegnér]], [[Författare:Anton Tjechov|Anton Tjechov]], [[Författare:Bröderna Grimm|Bröderna Grimm]], [[Författare:Charles Perrault|Charles Perrault]], [[Författare:Émile Zola|Émile Zola]], [[Författare:Henrik Ibsen|Henrik Ibsen]], [[Författare:Henry Wadsworth Longfellow|Henry Wadsworth Longfellow]], [[Författare:Isaac Newton|Isaac Newton]], [[Författare:James Cook|James Cook]], [[Författare:Jean-Jacques Rousseau|Jean-Jacques Rousseau]], [[Författare:Johannes Bureus|Johannes Bureus]], [[Författare:John Milton|John Milton]], [[Författare:Lev Tolstoj|Lev Tolstoj]], [[Författare:Ludvig Holberg|Ludvig Holberg]], [[Författare:Magnus Olai Asteropherus|Magnus Olai Asteropherus]], [[Författare:Nikolaj Gogol|Nikolaj Gogol]], [[Författare:Olaus Magnus|Olaus Magnus]], [[Författare:Søren Kierkegaard|Søren Kierkegaard]], [[Författare:Virginia Woolf|Virginia Woolf]], [[Författare:Wilhelm Hauff|Wilhelm Hauff]], [[Författare:William Wymark Jacobs|William Wymark Jacobs]] Författare med egna sidor men utan verk på svenska Wikisource: [[Författare:Adam Mickiewicz|Adam Mickiewicz]], [[Författare:August Lindh|August Lindh]], [[Författare:Henry Fielding|Henry Fielding]], [[Författare:Jonathan Swift|Jonathan Swift]], [[Författare:Josef Stalin|Josef Stalin]] Författare med verk men utan egna sidor på svenska Wikisource: [[Författare:Adam av Bremen|Adam av Bremen]] ([[Mester Adams Canikens i Bremen Beskrifning om Swerige, Danmark och Norige]]), [[Författare:Arrianos|Arrianos]] ([[Enchiridion]]), [[Författare:Axel Fredrik Runstedt|Axel Fredrik Runstedt]] ([[Herren är min herde god]]), [[Författare:Cornelius Becker|Cornelius Becker]] ([[Kommer här och låter]]), [[Författare:Eric Julius Biörner|Eric Julius Biörner]] ([[Nordiska kämpa dater]]), [[Författare:Felix Körling|Felix Körling]] ([[Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång]]), [[Författare:Hugo Ball|Hugo Ball]] ([[Dadamanifestet]]), [[Författare:Jan Hus|Jan Hus]] ([[Säll är den man, som fruktar Gud]]), [[Författare:Jean-Baptiste Pérès|Jean-Baptiste Pérès]] ([[Bevis att Napoleon aldrig har existerat]]), [[Författare:Michel Chevalier|Michel Chevalier]] ([[Bref rörande Amerika]]), [[Författare:Thomas av Celano|Thomas av Celano]] ([[Dies irae]]), [[Författare:Thomas Jefferson|Thomas Jefferson]] ([[USA:s självständighetsförklaring]]) == Önskade mallar == [[:Mall:Död länk]] Kanske svenska versioner av [[:en:Template:PD-release]] och [[:en:Template:Raw image]] [[Kategori:Wikisource:Redigering|Önskelista]] cl908ba7uqy0if7p432rlt0z7cjsma8 0 2737 648837 579989 2026-04-15T06:04:19Z Tostarpadius 4124 648837 wikitext text/x-wiki <pages index="Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu" header=1 kommentar="Som sång mest känd som ''Vårvindar friska'' och oftast sjungs då endast första och andra strofen. {{Wikipedialänk|Vårvindar friska}}" /><div style="width: 40em; margin: 0 auto; "><pages index="Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu" from=173 to=175 /> <references/> </div> {{STANDARDSORTERING:Den stackars Anna eller Molltoner från Norrland}} [[Kategori:Julia Nyberg]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] 9gabnmjy5ygtl628qeh0ewhphsxaage 0 145713 648792 572563 2026-04-14T13:59:48Z RalphE 7636 648792 wikitext text/x-wiki {{Titel|Den glada sångarn|Elias Sehlstedt|kommentar=Tryckt i [https://tidningar.kb.se/bvnrf77n4l2cz2x/part/1/page/3 Aftonbladet n:r 110 s.3], 1833-05-13. Se i Småplock på vers, Knäppar på lyran, Samlade sånger och visor, del 1}} <div class="layout2" style="text-align:justify"> <h3 align=center><big>Kaleidoskop.</big></h3> <br>{{c|{{linje|4em}}}}<br> {{c|<big>DEN GLADA SÅNGARN.</big>}} <poem> Jag är så glad, jag sjunga vill, Och kufvad ligger hvarje smärta, Och vid Gitarrens silfverdrill Blir glädjen dubbel i mitt hjerta. Välkommen, Maj! fyll min pokal, Jag vill din skål i botten dricka, Och jubla genom skog och dal Med min Gitarr och med min flicka! Min flicka är så god, så öm, En engel med fördolda vingar; Dess känsla, som en barndomsdröm Så ren, när hennes stämma klingar; Dess öga, som en högre verld, Der englar genom molnen nicka: Ack! lifvet är en himmelsfärd Med min Gitarr och med min flicka! Såg du i drömmen någon gång En bygd, der silfverforsar döna, Der blommor, under fåglars sång, Stå nickande i dalar gröna, Och såg du vid den krökta elf Två väsen i dess spegel blicka, Du såg mitt hemland och mig sjelf Med min gitarr och med min flicka. Jag mången älskare har sett, Som för sin ömma Cloris glöder: Jag såg den sucka allt i ett Kring hufvudstadens Norr och Söder. Med börd och skönhet och behag Och bankonoter i sin ficka, Var icke en så glad som jag Med min gitarr och med min flicka. Och mellan fädrens gamla fjäll Skall en Arkadisk dal oss skydda. Som engeln Patriarkens tjäll, Skall evig tro bebo vår hydda. När Maj och Flora ses härnäst På jordens blomstermatta sticka, Då firar jag min bröllopsfest Med min gitarr och med min flicka. </poem> {{ph| ― ― dt.}} </div> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Elias Sehlstedt]] [[Kategori:1830-talets verk]] [[Kategori:Sånger och Visor i urval]] mwh20x6f5qs5mj4xcbyvvor21qplg8d 108 218670 648789 647476 2026-04-14T13:54:47Z Jonatanskogsfors 17420 648789 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|page=3|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=titel 4=tryck 5=upplaga 6=tom 7=519 8=tom 220=tom 221=1 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331996}} <b>Sjunde boken. Champmatieuska målet.</b> <ol type="I" start="1"><li>Syster Simplice, 527</li> <li>Mäster Scaufflaires skarpsinnighet, 534</li> <li>En storm under en huvudskål, 544</li> <li>Former, som lidandet antager under sömnen, 584</li> <li>Hinder i vägen, 591</li> <li>Syster Simplice sätts på prov, 615</li> <li>Den resande tager vid framkomsten sina försiktighetsmått för återfärden, 630</li> <li>Inträde på grund av förmånsrätt, 640</li> <li>Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form, 647</li> <li>Systemet att neka, 662</li> <li>Champmathieu allt mer och mer förvånad, 678</li></ol> <b>Åttonde boken. Återverkan.</b> <ol type="I" start="1"><li>I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår, 687</li> <li>Fantine lycklig, 693</li> <li>Javert belåten, 702</li> <li>Den lagliga myndigheten återtager sina rättigheter, 710</li> <li>Passande grav, 719</li></ol> <b>Andra delen. Cosette.</b> <b>Första boken. Waterloo.</b> <ol type="I" start="1"><li>Vad man möter, då man kommer från Nivelles, 3 <li>Hougomont, 7</li> <li>Den 18 juni 1815, 22</li> <li>A, 28</li> <li>Drabbningarnas dunkel, 33</li></ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 2a02is9en565fa00dtop24lrm47c3sd 648899 648789 2026-04-15T09:22:06Z Jonatanskogsfors 17420 648899 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|page=3|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=titel 4=tryck 5=upplaga 6=tom 7=519 8=tom 220=tom 221=1 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331996}} <b>Sjunde boken. Champmatieuska målet.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|Syster Simplice]], 527</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_02|Mäster Scaufflaires skarpsinnighet]], 534</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_03|En storm under en huvudskål]], 544</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_04|Former, som lidandet antager under sömnen]], 584</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_05|Hinder i vägen]], 591</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_06|Syster Simplice sätts på prov]], 615</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_07|Den resande tager vid framkomsten sina försiktighetsmått för återfärden]], 630</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_08|Inträde på grund av förmånsrätt]], 640</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_09|Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form]], 647</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_10|Systemet att neka]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_11|Champmathieu allt mer och mer förvånad]], 678</li></ol> <b>Åttonde boken. Återverkan.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_01|I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår]], 687</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_02|Fantine lycklig]], 693</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_03|Javert belåten]], 702</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_04|Den lagliga myndigheten återtager sina rättigheter]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_05|Passande grav]], 719</li></ol> <b>Andra delen. Cosette.</b> <b>Första boken. Waterloo.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_01|Vad man möter, då man kommer från Nivelles]], 3 <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_02|Hougomont]], 7</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_03|Den 18 juni 1815]], 22</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_04|A]], 28</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]], 33</li></ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] h6b2pbys6hoergffutdy4rj4a5wnnha 104 218744 648812 646437 2026-04-14T15:42:45Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648812 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XIII.<br /> HANS TROSBEKÄNNELSE. </h4> Att undersöka huruvida biskopen av Digne om­fattade den av kyrkan föreskrivna tron tillkommer inte oss. Vi skulle knappast kunna falla på den tanken, att fråga om han var ortodox eller icke. Alla dessa trons formler sådana de formulerats av kyrkomötena, skulle verka som om man satte en tvångströja på en av luftens fria, oskyldi­ga fåglar, när de omedvetet styra kosan mot lju­set. Högaktning är den enda känsla, som är på sin plats gentemot en så högsinnad människa. Den rättfärdige skall man tro på hans ord. För övrigt medge vi, när det gäller vissa av naturen särskilt gynnade människor, att den mänskliga godhetens alla blommor mycket väl kunnat trivas<noinclude> <references/></noinclude> bz8w4oc31wpsgxkqmo9ug83lp7c0ky6 104 218843 648813 646688 2026-04-14T15:44:45Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648813 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 132 —}}</noinclude>inom en trosuppfattning, som är helt olik vår egen. Vilken var hans uppfattning av alla dessa dog­mer och mysterier? Dylika det inre medvetandets hemligheter känner endast den grav, i vilken sjä­larna vila utan höljen. Så mycket är dock sä­kert, att aldrig upplöste sig trossvårigheter för ho­nom i hyckleri. Ingen förruttnelse kan ske i en diamant. Han trodde så mycket han förmådde. {{spärrad|Credo in Patrem}}, jag tror på fadern utropade han ofta. För övrigt hämtade han ur kärleks­verksamheten det kvantum tillfredsställelse, som är tillräckligt för samvetet och ger oss den övertygel­sen, att vi liksom förnimma en inre röst, vilken sakta men tydligt viskar till oss: — Du har hand­lat så, att du är när Gud, att han betraktar dig med välbehag. Vi böra anmärka, att biskopen i sig själv, så att säga och bortsett från sin tro, hade ett över­mått av kärlek. Den underbaraste bibelversen var för honom: “Den, som älskar mycket — — —”. Och det var därför han kunde såras av de “allvar­liga människorna”, av “de förnuftiga”, beteck­ningar, vilka blivit synnerligen omtyckta i denna<noinclude> <references/></noinclude> 6nba4clppxn1048vv7eva730i0uf1v2 104 218844 648814 646683 2026-04-14T15:45:48Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648814 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 133 —}}</noinclude>bedrövliga värld, där egoismen tager order av pedanteriet. Vad var då detta övermått av kärlek? Det var en vördnadsbjudande välvilja, som omfat­tade alla människor, något vi redan påpekat, och vid vissa tillfällen kunde denna allmänna välvilja sträcka sig även till de döda tingen. För honom var ingenting för ringa. Han var överseende mot Guds skapelser. Varje människa, även den bästa, äger en omedveten hårdhet, som hon endast lå­ter komma till uttryck gentemot djuren. Biskopen av Digne hade intet av denna hårdhet, som dock kan vara ganska allmän bland präster. Han gick i detta hänseende inte så långt som brahminerna men han syntes ha behjärtat dessa Salomos ord: — Vet man vad det efter döden blir av djurens själar? Många av dessa varelsers hemska utseende, de­ras grymhet och vildhet inverkade inte på denna hans uppfattning och han ryggade aldrig tillba­ka inför deras åsyn. Han betraktade dem i stället med beklagande, ja, med vemod. Dylika företeelser stämde honom till djup eftertanke. Han skulle gärna velat tränga förbi dessa materiella<noinclude> <references/></noinclude> cl9pu91invrzg8avsump7n2xhfejvwe 104 218845 648815 646689 2026-04-14T15:46:44Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648815 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 134 —}}</noinclude>manifestationer till den inre, allt förklarande moraliska kärnan. Det var mången gång, som om han måste ändra och förbättra dessa varelser. Han undersökte med den trägna omsorgen hos en språkforskare, som dechiffrerar en gammal egyptisk inskrift, den kvarleva av oordning och förvirring, som ännu finns kvar i naturen. Dylika betraktelser föranledde honom ofta att fälla besynnerliga yttranden. En morgon till exem­pel, när han trodde sig vara ensam i sin träd­gård, men observerades av sin syster, blev han plötsligt stående och betraktade en stor, svart, hå­rig, avskyvärd spindel, som kröp på marken: — Stackars djur, hörde hans syster honom sä­ga, det är ju dock inte dess skuld. Varför inte omnämna sådana barnsliga yttran­den av en nästan gudomlig godhet? Man kan kal­la dem barnsliga, men dylika barnsligheter yttra­de även den helige Franciskus och Marcus Aurelius. En dag hände det, att han vrickade sin fot, eme­dan han inte ville trampa på en myra, som kröp över hans väg. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e5w28c4m6nlycpibkkmah4m83ruxhzy 104 218846 648816 646685 2026-04-14T15:48:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648816 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 135 —}}</noinclude>Så levde denna rättfärdiga människa. Ibland kunde det hända, att han somnade in i sin träd­gård, och då måste var och en som såg honom be­känna, att han aldrig förut stått inför en sådan an­blick av oförliknelig godhet, aldrig skådat ett an­sikte, som framkallade en sådan ovillkorlig känsla av vördnad och tillgivenhet. Biskop Bienvenu hade tidigare, om man får tro berättelserna från hans ungdom, ja, till och med från hans mannaålder, haft ett lidelsefullt, ja, häf­tigt sinnelag. Hans mildhet var sålunda mindre en naturens gåva än resultatet av otaliga iakttagelser och reflexioner, vilka långsamt inverkat på honom; ty det är likadant med själen, som med stenen, den kan urholkas droppvis. Dylik genom långva­rigt arbete erhållna resultat bli också bestående. År 1815 var han, som vi visst redan anmärkt, sjuttiofem år gammal, men ingen, som sett honom, skulle någonsin kunnat få någon annan tanke vid anblicken av hans spänstiga hållning och {{rättelse|undomliga|ungdomliga}} ansikte att han var mera än högst sextio. Han var inte stor men däremot ganska fyllig. För att motverka detta senare företog han långa<noinclude> <references/></noinclude> pu1lm8kzx2zqk8u4wixne2pblsx059i 104 218847 648817 646690 2026-04-14T15:49:59Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648817 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 136 —}}</noinclude>promenader; hans uppträdande verkade spänstigt och hans gestalt var endast helt föga böjd av åren. Härav få vi visserligen inte draga några slutsat­ser, ty Gregor XVI hade ännu vid åttio års ål­der en rak hållning och en stark glädje vid li­vet, vilket emellertid inte hindrade, att han var en dålig präst. Hans högvördighet Bienvenu var en angenäm uppenbarelse, angenäm inte minst genom den älskvärdhet, som präglade hans fram­trädande. Om han talade med den för honom så klädsam­ma glättigheten, som vi redan prisat hos honom, tycktes hela hans väsen utstråla glädje. Med sin friska ansiktsfärg, sina vackra, ännu väl bibehåll­na tänder såg han då riktigt trohjärtad, vänlig och gemytlig ut, så att var och en, som såg ho­nom för första gången, helt enkelt anmärkte: — Det måste vara en god {{rättelse|mäniska|människa}}, en gammal präk­tig själ. Napoleon hade ju också en gång kal­lat honom “en god man”. Om man däremot stan­nade länge i hans närhet och om man lade märke till honom, när han var eftertänksamt grubblade på något svårlöst problem, då ändrades åskådarens omdöme något. Hans yttre blev vid dessa tillfällen<noinclude> <references/></noinclude> 8af5xt06nls4eom55opt1kp7k9tyw0q 104 218848 648818 646691 2026-04-14T15:50:49Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648818 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 137 —}}</noinclude>vördnadsbjudande och majestätiskt, utan att ut­trycket av godhet försvagades. Man hade intrycket av att se en leende ängel breda ut sina vingar. En obeskrivlig känsla av högaktning fyllde då betrak­tarens hjärta. Man fick klart för sig, att man stod inför en människa av stort förstånd, en man, som beträtt kunskapens högsta höjder, en man, som vet, att sanningen endast är tillgänglig för den, som närmar sig med kärlek och mildhet. Som man sett, utfyllde bön, tjänsteplikter, allmoseutdelning, tröstandet av lidande, trädgårds­arbete, kärleksverksamhet, gästvänlighet, studier och arbete av allehanda slag varje dag i hans liv. Utfylla, sade vi, ty en sådan dag var överfull på goda tankar, ord och gärningar. Den föreföll ho­nom emellertid inte fullständigt utnyttjad, om han på kvällen, då de båda kvinnorna gått till sängs, av fuktig eller kall väderlek hindrades att tillbrin­ga en eller ett par timmar i trädgården. Det var hos honom ett behov att hänge sig åt betraktelser med stjärnhimlen över sig för att förbereda sig för nattens vila. Stundom hörde de båda kvin­norna, om de lågo vakna, hans steg i<noinclude> <references/></noinclude> ttj6baop3jfmhr8wbpz8yyswqctximb 104 218849 648819 646692 2026-04-14T15:51:53Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648819 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 138 —}}</noinclude>trädgårdsalléerna långt ut på natten. Ensam med sina tan­kar, andäktig och fylld av ro förnam han där i nattens dunkel stjärnornas synliga skönhet och Guds osynliga härlighet och öppnade sin själ för de impulser, som strömma mot en ur det okända. I sådana ögonblick, då nattblomman öppnade si­na kalkar och andades ut sin vällukt, öppnade han också sitt hjärta och fylldes av hänförelse. Med alla sinnen insög han naturens under; hans ögon gladde sig åt de konturer, landskapets vegetation visade, åt de ståtliga silhuetterna av de fåtaliga träd, vilka skonats av höststormarne. Hans näs­borrar vidgades vällustigt inför de dofter, ängs­blommorna utsände och där han i främsta rum­met fröjdade sig åt den starka vällukt, som vio­lerna av olika slag utsände. Han älskade dessa lackvioler, vilka på hans känsliga sinnen gjorde ett intryck, som förde i hans tankar alla orientens mystikfyllda länder; han såg för sitt inre öga moskéerna, förnam röklampornas dunkla ljus och sövande, drömgivande moln; det fattades ej myc­ket i att han greps av den exstas, dessa österlan­dets magiker förmådde meddela sina anhängare, att han i nattens dunkel såg ting som komma<noinclude> <references/></noinclude> q4o9s9a9858ce8nx5naatgzs6ebevpl 104 218850 648820 646693 2026-04-14T15:53:45Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648820 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 139 —}}</noinclude>skulle, avtecknande sig mot den mörka natthimlen. Det fanns ej något av hans sinnen, som vilade under dessa stunder, som han betraktade som sin rekreation. Men de tillfördes då den mest utsökta njutning, som gives, kontakten med naturen. Över­allt fann biskop Bienvenu ett spirande liv, vars blotta tillvaro för honom var ett bevis på skapa­rens allmakt. Varje aster som trängdes med tistlarne i kampen om ljus och luft och näring var för honom en nödställd, som måste hjälpas. Han gick i sin trädgård som en läkare i sitt sjukhus. Han hade en blick för allt och alla. Än stödde han ett blad, som hotade att falla till marken och vissna, än hjälpte han klängväxterna till bättre fäste och snodde deras smäckra stjälkar kring fruktträdens bärkraftiga stammar. Vart han riktade blicken fann han en återspeg­ling av människornas värld. Han såg hur de stora förkvävde de små och hindrade dem från sol och ljus och vatten. Även i växternas värld fann han fattigkvarter, fann höga och låga, fann det högtsträvande och äregiriga och pråliga bredvid det ödmjuka och svaga och efter marken krypande. Det var inför denna natur biskop Myriel<noinclude> <references/></noinclude> 6g0ddl1bqoxr5pzt52fwfcr3qoulqjw 104 218851 648821 646695 2026-04-14T15:55:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648821 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 140 —}}</noinclude>förrättade sin verkliga andakt. Det var här han lärde sig det oändliga tålamodet, den överseende mild­heten och den benägenhet för förlåtelse, han de­lade med kristendomens största. Man skulle kun­nat säga att det var en Franciscus, som hämtade lärdom ur en natur, som för åskådaren blev ett nytt Eden. Han skulle inte själv kunnat säga, vad som för­siggick i hans inre, han kände blott, att något strömmade ut från honom och att något steg ned i honom. Denna hemlighetsfulla anslutning mellan själens djup och världsalltet! Hans ande sysselsatte sig med Guds storhet och närvaro i tiden, med den kommande evighetens underbara hemlighet och den ännu underbarare förflutna evigheten, han skådade allt, som hans öga nådde och kände in­gen önskan att förstå det obegripliga. Han för­sökte inte fatta Guds väsen med förståndet, han försänkte sig i helig extas för att bli delaktig av det. Han betraktade dessa storslagna anhopningar av atomer vilka åskådandet av materien visar, och där krafternas spel avslöjar sig, där enhet skapas<noinclude> <references/></noinclude> ng8dn88anhb1sf7tvpe8c9g8sxnqyoe 104 218852 648822 646696 2026-04-14T15:56:53Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648822 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 141 —}}</noinclude>av mångfalden, form ur kaos, det oräkneliga i det oändliga och där ljuset frambringar skönheten. Dessa atomer mötas och skiljas; det är livet och döden. Han satte sig på en träbänk och betraktade stjärnorna genom sina gamla fruktträds kronor. Detta torftigt planterade och genom en ful bygg­nad vanprydda stycke jord var honom kärt och var honom tillräckligt. Vad behövde också denna åldring vidare? Var denna trånga plats, över vilken himlen välvde sig, inte stor nog för att man där skulle kunna till­bedja Gud i hans upphöjdaste verk? Är inte det­ta det viktigaste, och varför skulle man begära mer? Vilken dôm kunde vara härligare och mera upplyftande än den dunkla himlapällen? Fanns det någon katedral, som skulle verkat mera upp­höjd? Var fanns den Rafael eller den Michel An­gelo, som skulle kunnat pryda ett tempel med mål­ningar, vilka överträffade dem, naturen själv kläd­de marken med. Kunde någon pensel, kunde nå­gon mänsklig konst, skapa en motsvarighet till den glans, höstens fullmåne göt över de mogna och redan rodnande frukterna? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2b7jczt82zgbrgdenc5k3hwcotiprq6 104 218853 648823 646697 2026-04-14T15:58:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648823 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 142 —}}</noinclude>Biskop Bienvenu Myriel hade lyckats frigöra sig från det mesta av denna världens flärd och fåfänglighet. Det skulle ej nu berett honom någon större uppoffring, om han ingått i trappisternas eller någon annan sträng ordens tjänst; han fyllde redan utan tvång nästan alla asketismens krav. Men jag tror att det skulle varit med saknad han skilt sig från den omedelbara kontakten med na­turen. Den hade blivit en del av honom själv, blivit den källa, ur vilken han ständigt hämtade det friska vatten, som skapar den eviga ungdomen och verkar som ett reningens vad. Riktade han blickarne uppåt såg han kring Pol­stjärnan som den fasta punkt, kring vilken himla­valvet rörde sig, alla dessa konstmässigt ordnade stjärnbilder, vilka i alla tider väckt människornas beundran, vetgirighet och häpnad. Han kunde förlora sig i ändlösa betraktelser över de tanke­världar, vilka byggt sina system på en sådan sak som stjärnornas tillfälliga konstellationer; men det skulle ej varit i överensstämmelse med biskop Bienvenus sinnelag att förhäva sig över den se­nare tidens kunskap, som låter oss moderna<noinclude> <references/></noinclude> g10st4r9bvrome0tvrmnroaq1z96ljk 104 218854 648824 646698 2026-04-14T15:58:58Z Thuresson 20 /* Validerad */ 648824 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 143 —}}</noinclude>människor betrakta dessa spekulationer med ett över­lägset och medlidsamt småleende. Stjärnorna voro för honom endast ett nytt tec­ken på den stora allmakten. Deras orubbliga, se­dan evigheter fastställda banor vittnade för honom endast om den, som skapat dem. Men de förde också hans tankar på en oändlighet, som ställde de egna små bekymren i skuggan, de vidgade hans blick, ej blott i ordets egentliga betydelse och sam­tidigt som han fattade den oändliga betydelselösheten av vad vi stackars människobarn göra greps han också av den klarheten, att allt äger sin be­tydelse, att intet kan rubbas utan att det hela rub­bas. Det var här, biskop Bienvenu förrättade sin verkliga gudstjänst. En trädgård att spatsera i och oändligheten som spelrum för ens tankar! Vid ens fot något att vårda och plocka, över huvudet stoff till stu­dier och betraktelser, på jorden några blommor och på himlen alla stjärnorna! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6tj328fusfod845tjpfshlhi3fog6yj 0 218899 648826 647176 2026-04-14T16:11:59Z Thuresson 20 Avsnitten har bytt namn 648826 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf" kommentar={{nop}} header=1 /> {{c|{{större|''FÖRSTA DELEN''|200}}}} {{c|{{större|''FANTINE''|150}}}} <pages index="Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf" from=230 to=233 kommentar={{nop}} header=0 fromsection="del_1_bok_01_toc" tomsection="del_1_bok_08_toc" /> <references/> </div> blv2iemb67064ugh5mmzryv0ltgs1d4 104 218998 648825 648677 2026-04-14T16:10:05Z Thuresson 20 648825 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 4 —}}</noinclude><section begin="del_1_bok_06_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | Sid. |- | colspan=2 | SJÄTTE BOKEN. Javert. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_01|I. Syster Simplicia]] | style="text-align: right;" | 493 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_02|II. Hur det av Jean blir Champ]] | style="text-align: right;" | 500 |} <section end="del_1_bok_06_toc"/> <section begin="del_1_bok_07_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | Band III |- | colspan=2 | SJUNDE BOKEN. Affären Champmathieu. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|I. När vilan kommer]] | style="text-align: right;" | 529 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_02|II. Mäster Scaufflaires skarpsynthet]] | style="text-align: right;" | 536 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_03|III. Storm i en själ]] | style="text-align: right;" | 546 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_04|IV. Lidande under sömnen]] | style="text-align: right;" | 591 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_05|V. Hinder i vägen]] | style="text-align: right;" | 599 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_06|VI. Syster Simplicia sättes på prov]] | style="text-align: right;" | 623 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_07|VII. Den anlände resenären vidtager åtgärder för att resa tillbaka]] | style="text-align: right;" | 636 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_08|VIII. Ett ynnestbevis]] | style="text-align: right;" | 646 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_09|IX. En plats där man bildar sig en mening]] | style="text-align: right;" | 653 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_10|X. Han lägger sig till med systemet att neka]] | style="text-align: right;" | 667 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_11|XI. Champmathieu blir ännu mer förvånad]] | style="text-align: right;" | 680 |} <section end="del_1_bok_07_toc"/> <section begin="del_1_bok_08_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 | ÅTTONDE BOKEN. Bakslaget. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_01| I. I vilken spegel Madeleine betraktar sitt hår]] | style="text-align: right;" | 689 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_02|II. Fantine är lycklig]] | style="text-align: right;" | 694 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_03|III. Javert är belåten]] | style="text-align: right;" | 703 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_04|IV. Överheten gör sin makt gällande]] | style="text-align: right;" | 712 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_05|V. En hederlig begravning]] | style="text-align: right;" | 720 |} <section end="del_1_bok_08_toc"/> <section end="del_1_toc"/> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 67lq28s4ng2xgizqzggtllj1iuudeql 104 219116 648900 647316 2026-04-15T09:23:00Z Jonatanskogsfors 17420 648900 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 8 —}}</noinclude><section begin="del_2_bok_06_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | Sid. |- | colspan=2 | SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|I. Lilla Picpusgatan 52]] | style="text-align: right;" | 429 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|II. Martin Vergas klosterregler]] | style="text-align: right;" | 437 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|III. Stränghet]] | style="text-align: right;" | 451 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|IV. Glada stunder]] | style="text-align: right;" | 455 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|V. Förströelser]] | style="text-align: right;" | 463 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|VI. Det lilla klostret]] | style="text-align: right;" | 474 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|VII. Några skuggporträtt]] | style="text-align: right;" | 481 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|VIII. Post corda lapides]] | style="text-align: right;" | 485 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|IX. Ett sekel under slöjan]] | style="text-align: right;" | 4S9 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|X. Det eviga tillbedjandets uppkomst]] | style="text-align: right;" | 494 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|XI. Slutet på Petit Picpus]] | style="text-align: right;" | 498 |} <section end="del_2_bok_06_toc"/> <section begin="del_2_bok_07_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 | SJUNDE BOKEN. En parentes. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_01|I. Klostret som abstrakt idé]] | style="text-align: right;" | 503 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_02|II. Klostret historiskt betraktat]] | style="text-align: right;" | 505 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_03|III. Orsakerna till att hysa vördnad för det för­ gångna]] | style="text-align: right;" | 512 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_04|IV. Klostret ur principiellsynpunkt]] | style="text-align: right;" | 518 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_05|V. Bönen]] | style="text-align: right;" | 522 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_06|VI. Bönens verkligastyrka]] | style="text-align: right;" | 526 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_07|VII. Försiktighetsmått, som böra iakttagas un­der klander]] | style="text-align: right;" | 532 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_08|Vlll. Tro, lag]] | style="text-align: right;" | 535 |} <section end="del_2_bok_07_toc"/><noinclude> <references/></noinclude> dmpe138uqnslxszxmsctkfsqptnlz8a 104 219285 648860 647599 2026-04-15T09:05:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648860 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 346 —}}</noinclude>I det samma uppstämde Blachevelle, sekunderad av Listolier och Fameuil, på en klagande me­lodi en av dessa artistvisor, sammansatta av de första bästa ord, som kommit för författaren, än rika på rim, än utan sådana, meningslösa likt trä­dens rörelser och vindens sus, och som födas med röken ur tobakspipan och dunsta bort med den. Se här den visa, med vilken sällskapet besvarade Tholomyès' tal: {{dikt|Les pères dindons donnèrent de l'argent à un agent, pour que mons Clemont-Tonnerre fût fait pape à la Saint-Jean; mais Clermont ne put pas être fait pape, n'étant pas prêtre; alors leur agent rageant, leur rapporta leur argent.}} Detta var icke ägnat att hejda Tholomyès' im­provisationer. Han tömde sitt glas, fyllde det på nytt och började åter: — Ned med visheten! Glöm allt, vad jag har sagt. Var varken blyga, försiktiga eller förståndi­ga! Jag föreslår en skål för glädjen. Låt oss vara glada! Fullända vår kurs i lagfarenheten med dårskap och ätande. Dålig matsmältning<noinclude> <references/></noinclude> of3eppcyqffp67xgq5zrelje00y4zl7 104 219291 648861 648202 2026-04-15T09:07:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648861 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 352 —}}</noinclude>{{spärrad|hund!}} understödda av ett obarmhärtigt piskrapp, förrän skinkmärren föll för att aldrig mera resa sig. Vid det knotande sorlet bland de för­bigående vände sig Tholomyès' glada åhörare om, och Tholomyès begagnade sig därav för att av­sluta sitt tal med följande vemodiga strof {{dikt|Elle était de ce monde où coucous et carrosses ont le même destin, et, rosse, elle a vécu ce qiie vivent les rosses, l'espace d'un mâtin!}} — Stackars häst! suckade Fantine. Och Dahlia utbrast: — Nej, hör på Fantine, som ger sig till att öm­ka en häst! Hur kan man vara ett sådant erbarmligt kräk! I detta ögonblick lade Favourite armarna i kors, kastade huvudet tillbaka och sade, i det hon be­slutsamt såg på Tholomyès: — Nå, hur går det med överraskningen? — Riktigt ja. Ögonblicket är nu kommet, sva­rade Tholomyès. Mina herrar, timmen att över­ raska dessa damer har slagit. Mina damer, vänta oss här ett ögonblick. — Det börjar med en kyss, sade Blachevelle. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kbuguwa5tdvaq7o7y5nqheyzg7c7s1o 104 219306 648775 648407 2026-04-14T13:02:11Z Jonatanskogsfors 17420 648775 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">SJÄTTE BOKEN.<br /> {{spärrad|Javert.}} </h3> <h4 align="center"> I. <br /> Vilan begynner. </h4> Herr Madeleine lät föra Fantine till det sjukhus, som han inrättat i sitt eget hus. Han anförtrod­de henne åt barmhärtighetssystrarna, vilka lade henne till sängs. En brinnande feber hade in­funnit sig. Hon yrade och talade högt en del av natten. Hon insomnade dock slutligen. Följande dag vaknade Fantine fram emot mid­dagen. Hon hörde någon andas tätt invid hen­nes säng. Hon vek undan omhänget och såg herr Madeleine stå och betrakta någonting över hennes huvud. Hans blick var full av medlidande och ångest och tycktes bedja. Hon följde dess<noinclude> <references/></noinclude> rmpwkdn32zi8rz8rhuil5r9uyz9arhf 104 219814 648862 648549 2026-04-15T09:09:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648862 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 439 —}}</noinclude>lön av någon annan än nyfikenheten. De kunna följa en man eller en kvinna hela dagar, kunna hela timmar stå på post i gathörn eller portgån­gar, om natten, i köld och i regn, de kunna muta budbärare, fylla hyrkuskar och betjänter, muta en kammarjungfru och köpa en portvakt. För vad ändamål? För ingenting. Blott av omåttligt be­gär att få se, att få veta och utforska något. En­dast av hunger efter att ha något att berätta. Och ofta förorsaka dessa upptäckter av det fördolda, dessa utspridda hemligheter, dessa av dagens ljus belysta gåtor stora olyckor, dueller, konkurser, familjers ruin, mången krossad tillvaro, till stor hugnad för dem, som ha ”upptäckt allt” utan nå­gon fördel, blott av ren instinkt. Sorgliga för­hållande! Somliga människor äro elaka endast och alle­nast av talträngdhet. Deras samtal, deras prat i salongen, deras pladder i tamburen, likna dessa kaminer, som draga mycket ved. De fordra myc­ket bränsle, och bränslet, det är nästan. Man gav alltså akt på Fantine. För övrigt var mer än en avundsjuk på hennes blonda hår och hennes vita tänder. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> opklhu5vazwyzvnzpgx5o6xhjex4o12 104 219945 648776 2026-04-14T13:04:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648776 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">SJUNDE BOKEN.<br /> {{spärrad|Champmathieuska målet.}} </h3> <h4 align="center"> I. <br /> Syster Simplice. </h4> De tilldragelser, som vi nu gå att berätta, ha icke alla varit kända i Montreuil. Men det lilla, som därav kommit till allmänhetens öron, har i denna stad kvarlämnat ett sådant minne, att det skulle vara en stor lucka i denna bok, om vi icke berättade det i dess minsta enskildheter. Bland dessa enskildheter skall läsaren träffa på två eller tre osannolika omständigheter, som vi av vördnad för sanningen vidhålla. På eftermiddagen, som följde efter Javerts be­sök, gick herr Madeleine som vanligt för att höra efter Fantine. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 03f26u4gqplgizzfer0k0yg9l3qrj27 104 219946 648777 2026-04-14T13:05:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 528 — Innan han gick in till Fantine, bad han att få tala vid syster Simplice. De båda nunnor, som tjänstgjorde på sjukhu­ set, tillhörde, liksom alla barmhärtighetssystrar, lazaristernas orden och hette syster Perpétue och och syster Simplice. Syster Perpétue var en vanlig bondkvinna, en barmhärtighetssyster av det grövre slaget, vilken tagit tjänst hos Gud alldeles på samma sätt, som man tager en annan tjänst. Hon var nunna, lik­ som en anna... 648777 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 528 —}}</noinclude>— 528 — Innan han gick in till Fantine, bad han att få tala vid syster Simplice. De båda nunnor, som tjänstgjorde på sjukhu­ set, tillhörde, liksom alla barmhärtighetssystrar, lazaristernas orden och hette syster Perpétue och och syster Simplice. Syster Perpétue var en vanlig bondkvinna, en barmhärtighetssyster av det grövre slaget, vilken tagit tjänst hos Gud alldeles på samma sätt, som man tager en annan tjänst. Hon var nunna, lik­ som en annan är kokerska. Denna typ är alls icke sällsynt. Klosterordnarna taga gärna emot detta grova krukmakargods från bondlandet, som lätt låter forma sig till kapucinermunkar eller ursuli- nernunnor. Dessa råa naturer äro mycket använd­ bara till de grövre sysslorna inom klosterlivet. Övergången från bonddräng till karmelitermunk är alldeles icke något tvärt språng. Den ene blir den andre utan synnerlig möda. Den fond av okunnighet, som är gemensam för byn och klos­ tret, är en fullständig förberedelse och sätter ge­ nast bonden på samma fot med munken. Gör blott bondrocken litet vidare, och munkkåpan är färdig. Syster Perpétue var en grovt byggd nun-<noinclude> <references/></noinclude> qmorgqp4egzeraknklea8suvki6kouv 648921 648777 2026-04-15T11:49:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648921 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 528 —}}</noinclude>Innan han gick in till Fantine, bad han att få tala vid syster Simplice. De båda nunnor, som tjänstgjorde på sjukhu­set, tillhörde, liksom alla barmhärtighetssystrar, lazaristernas orden och hette syster Perpétue och och syster Simplice. Syster Perpétue var en vanlig bondkvinna, en barmhärtighetssyster av det grövre slaget, vilken tagit tjänst hos Gud alldeles på samma sätt, som man tager en annan tjänst.Hon var nunna, lik­som en annan är kokerska. Denna typ är alls icke sällsynt. Klosterordnarna taga gärna emot detta grova krukmakargods från bondlandet, som lätt låter forma sig till kapucinermunkar eller ursulinernunnor. Dessa råa naturer äro mycket använd­bara till de grövre sysslorna inom klosterlivet. Övergången från bonddräng till karmelitermunk är alldeles icke något tvärt språng. Den ene blir den andre utan synnerlig möda. Den fond av okunnighet, som är gemensam för byn och klos­tret, är en fullständig förberedelse och sätter ge­nast bonden på samma fot med munken. Gör blott bondrocken litet vidare, och munkkåpan är färdig. Syster Perpétue var en grovt byggd<noinclude> <references/></noinclude> n3cr1caa9oxemx2cagffq2j7znxbvxw 104 219947 648778 2026-04-14T13:05:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 529 — ha, bördig från Marines nära Pontoise, som talade sitt bondspråk, sjöng psalmer, brummade, sock­ rade sjukdrycken allt efter patienternas gudtighet eller skrymteri, snäste de sjuka, var vresig mot de döende och nästan kastade Gud mitt i synen på dem, samt som under dödskampen lät av vrede sjudande böner hagla över dem. För övrigt en rask, hederlig och rödbrusig kvinna. Syster Simplice var vit som vax. Bredvid sys- Perpétue såg hon ut s...' 648778 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 529 —}}</noinclude>— 529 — ha, bördig från Marines nära Pontoise, som talade sitt bondspråk, sjöng psalmer, brummade, sock­ rade sjukdrycken allt efter patienternas gudtighet eller skrymteri, snäste de sjuka, var vresig mot de döende och nästan kastade Gud mitt i synen på dem, samt som under dödskampen lät av vrede sjudande böner hagla över dem. För övrigt en rask, hederlig och rödbrusig kvinna. Syster Simplice var vit som vax. Bredvid sys- Perpétue såg hon ut som ett vaxljus bredvid ett talgljus. Vincentius de Paula har oöverträffligt tecknat barmhärtighetssysterns bild i dessa be­ undransvärda ord, i vilka han blandar så mycken frihet med så mycket tvång: "De skola till klos­ ter ha endast de sjukes hem, till cell endast en hyrd kammare, till kapell endast kyrkan i den för­ samling de tillhöra, till klostergård endast stadens gator eller sjuksalarna, till murar endast lydnaden, till klostergaller endast gudsfruktan, till slöja en­ dast blygsamheten." Detta ideal av en barmhärtighetssyster var le­ vande i syster Simplice. Ingen skulle ha kunnat uppgiva syster Simplices ålder. Hon hade aldrig varit ung och tycktes aldrig kunna bli gammal. Victor Hugo 1II 2<noinclude> <references/></noinclude> qfie72b3dd2br8zab2rjo7w148d62ov 648922 648778 2026-04-15T11:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648922 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 529 —}}</noinclude>nunna, bördig från Marines nära Pontoise, som talade sitt bondspråk, sjöng psalmer, brummade, sock­rade sjukdrycken allt efter patienternas gudlighet eller skrymteri, snäste de sjuka, var vresig mot de döende och nästan kastade Gud mitt i synen på dem, samt som under dödskampen lät av vrede sjudande böner hagla över dem. För övrigt en rask, hederlig och rödbrusig kvinna. Syster Simplice var vit som vax. Bredvid {{rättelse|sys|syster}} Perpétue såg hon ut som ett vaxljus bredvid ett talgljus. Vincentius de Paula har oöverträffligt tecknat barmhärtighetssysterns bild i dessa be­undransvärda ord, i vilka han blandar så mycken frihet med så mycket tvång: ”De skola till klos­ter ha endast de sjukes hem, till cell endast en hyrd kammare, till kapell endast kyrkan i den för­ samling de tillhöra, till klostergård endast stadens gator eller sjuksalarna, till murar endast lydnaden, till klostergaller endast gudsfruktan, till slöja en­dast blygsamheten.” Detta ideal av en barmhärtighetssyster var le­vande i syster Simplice. Ingen skulle ha kunnat uppgiva syster Simplices ålder. Hon hade aldrig varit ung och tycktes aldrig kunna bli gammal.<noinclude> <references/></noinclude> o517jg3s0b3hoa06kivdaenq8n6qfdd 104 219948 648779 2026-04-14T13:05:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 530 Det var en på en gång blid och sträng varelse — vi våga icke säga kvinna — vänlig, men kall och som aldrig hade ljugit. Hon var så blid, att hon föreföll svag, men likväl var hon fastare än gra­ nit. Hon vidrörde de olyckliga med de lenaste, finaste oclirenaste fingrar. tystnad i hennes ord. Det låg sä att säga Hon talade nätt och jämt så mycket, som var nödvändigt, oclihade en klang i sin röst, som pä en gång skulle verkat r...' 648779 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 530 —}}</noinclude>— 530 Det var en på en gång blid och sträng varelse — vi våga icke säga kvinna — vänlig, men kall och som aldrig hade ljugit. Hon var så blid, att hon föreföll svag, men likväl var hon fastare än gra­ nit. Hon vidrörde de olyckliga med de lenaste, finaste oclirenaste fingrar. tystnad i hennes ord. Det låg sä att säga Hon talade nätt och jämt så mycket, som var nödvändigt, oclihade en klang i sin röst, som pä en gång skulle verkat rörande i en biktstol och förtjusande i en salong. Detta fina väsen förlikte sig lätt med den grova ylle­ klänningen och fann i beröringen med det sträva tyget en ständig påminnelse om himlen och om Gud. Ännu en omständighet rnå vi lägga vikt på. Att aldrig ha ljugit, att aldrig, för vilket ändamål som helst, även det likgiltigaste, ha sagt något, som icke var sanning, ren sanning, var det utniärkande draget hos syster Simplice. Det var grundtonen i hennes dygd. Hon hade inom sam­ fundet nästan blivit ryktbar för denna orubbliga sanningskärlek. Abbé Sicard talar om syster Simplice i ett brev till den dövstumme Massieu. Vi må vara aldrig så uppriktiga ocli renfijärtade, så ha vi dock alla den lilla, oskyldiga lögnens<noinclude> <references/></noinclude> 1t19m5znu7xsw50m0ptoi1l9lk0u1zv 648923 648779 2026-04-15T11:58:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648923 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 530 —}}</noinclude>Det var en på en gång blid och sträng varelse — vi våga icke säga kvinna — vänlig, men kall och som aldrig hade ljugit. Hon var så blid, att hon föreföll svag, men likväl var hon fastare än gra­nit. Hon vidrörde de olyckliga med de lenaste, finaste och renaste fingrar. Det låg så att säga tystnad i hennes ord. Hon talade nätt och jämt så mycket, som var nödvändigt, och hade en klang i sin röst, som pä en gång skulle verkat rörande i en biktstol och förtjusande i en salong. Detta fina väsen förlikte sig lätt med den grova ylle­klänningen och fann i beröringen med det sträva tyget en ständig påminnelse om himlen och om Gud. Ännu en omständighet rnå vi lägga vikt på. Att aldrig ha ljugit, att aldrig, för vilket ändamål som helst, även det likgiltigaste, ha sagt något, som icke var sanning, ren sanning, var det utmärkande draget hos syster Simplice. Det var grundtonen i hennes dygd. Hon hade inom sam­fundet nästan blivit ryktbar för denna orubbliga sanningskärlek. Abbé Sicard talar om syster Simplice i ett brev till den dövstumme Massieu. Vi må vara aldrig så uppriktiga och renhjärtade, så ha vi dock alla den lilla, oskyldiga lögnens<noinclude> <references/></noinclude> 2hc4n99e6ha919adx3z5knrpd6ebyab 104 219949 648780 2026-04-14T13:36:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648780 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Mäster Scaufflaires skarpsinnighet. </h4> Från märiet begav han sig till ena änden av sta­den, till en flamländare, mäster Scaufflaër, förfranskat Scaufflaire, vilken hyrde ut hästar och åkdon. Kortaste vägen till denne Scaufflaire var att gå en föga besökt gata, vid vilken prästgården i den församling, som herr Madeleine tillhörde, var be­lägen. Kyrkoherden sades vara en värdig, an­sedd och rådklok man. I det ögonblick, då herr Madeleine kom utanför prästgården, fanns blott en vandrare på gatan, och denne lade märke till följande: Då mären väl gått förbi prästgården, stannade han och stod en stund orörlig, vände därefter om och gick tillbaka till prästgårdens port, som var ett mellanting mellan gångport och körport och<noinclude> <references/></noinclude> qsvzj45ftwk6cnd1vm07vw5b9zhx26a 104 219950 648781 2026-04-14T13:39:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648781 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> En storm under en huvudskål. </h4> Läsaren har utan tvivel anat, att herr Madeleine icke var någon annan än Jean Valjean. Vi ha redan förut blickat ned i detta samvetes djup. Tiden är nu inne att åter kasta blicken dit ned. Vi göra det icke utan rörelse och bävan. Det finns ingenting mera förfärande än en dylik syn. Själens öga kan ingenstädes finna mera bländande ljus eller mera mörker än i människans inre. Det kan icke riktas pa något mera fruktans­värt, mera invecklat, mera hemlighetsfullt och mera oändligt. Det gives ett skådespel, ännu me­ra storartat än havet, det är himlen. Det gives ett skådespel, ännu mera storartat än himlen, det är själens inre. Att skriva ett skaldestycke över människans samvete, vore det också blott över en enda<noinclude> <references/></noinclude> q83r74knq5lzwsbfj4ie5fq7vn2yebj 104 219951 648782 2026-04-14T13:42:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648782 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 545 —}}</noinclude>människas, vore det också blott över den ringaste människas, skulle vara detsamma som att i en en­da ojämförlig och avslutande episk dikt {{rättelse|sammanmansmälta|sammansmälta} alla andra sådana dikter. Samvetet är ett kaos av hjärnspöken, lystnader och frestel­ser, en drömmarnas smältugn, en håla för tankar, för vilka man blyges. Det är sofismernas pandemonium, det är lidelsernas stridsfält. Sök att i vissa stunder tränga igenom det blyfärgade an­ siktet hos en mänsklig varelse, som är förskjunken i tankar, och blicka där bakom, blicka in i denna själ, blicka in i detta mörker. Där, under den yttre tystnaden, föregå jättestrider som hos Homeros, strider med drakar och hydror, där finnas skaror av spöken som hos Milton, avgrunder nedom avgrunder som hos Dante. Huru hemskt är icke detta oändliga, som varje människa bär inom sig och varmed hon full av förtvivlan mäter sin hjärnas önskningar och sitt livs handlingar! Alighieri kom en dag till en dyster port, fram­för vilken han stannade tvekande. Även vi ha här framför oss en sådan, på vars tröskel vi tvekande stanna. Låt oss dock gå in. Vi ha blott föga att tillägga till det, som<noinclude> <references/></noinclude> 656gmyao8mipizlw9if49me5jro0lyf 648783 648782 2026-04-14T13:43:16Z Jonatanskogsfors 17420 648783 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 545 —}}</noinclude>människas, vore det också blott över den ringaste människas, skulle vara detsamma som att i en en­da ojämförlig och avslutande episk dikt {{rättelse|sammanmansmälta|sammansmälta}} alla andra sådana dikter. Samvetet är ett kaos av hjärnspöken, lystnader och frestel­ser, en drömmarnas smältugn, en håla för tankar, för vilka man blyges. Det är sofismernas pandemonium, det är lidelsernas stridsfält. Sök att i vissa stunder tränga igenom det blyfärgade an­ siktet hos en mänsklig varelse, som är förskjunken i tankar, och blicka där bakom, blicka in i denna själ, blicka in i detta mörker. Där, under den yttre tystnaden, föregå jättestrider som hos Homeros, strider med drakar och hydror, där finnas skaror av spöken som hos Milton, avgrunder nedom avgrunder som hos Dante. Huru hemskt är icke detta oändliga, som varje människa bär inom sig och varmed hon full av förtvivlan mäter sin hjärnas önskningar och sitt livs handlingar! Alighieri kom en dag till en dyster port, fram­för vilken han stannade tvekande. Även vi ha här framför oss en sådan, på vars tröskel vi tvekande stanna. Låt oss dock gå in. Vi ha blott föga att tillägga till det, som<noinclude> <references/></noinclude> 1ya5e0v7e6j9nhtv1e7wci8qa82nhut 104 219952 648784 2026-04-14T13:45:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648784 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 546 —}}</noinclude>läsaren redan känner av Jean Valjeans öden efter äventyret med lille Gervais. Som vi sett, blev han från detta ögonblick en annan människa. Vad biskopen hade velat göra av honom, det verkställ­ de han. Det blev mer än en förvandling, det blev en förklaring. Han lyckades komma obemärkt undan, sålde biskopens silver, varav han blott behöll ljussta­karna som ett minne, smög sig från stad till stad, genomvandrade Frankrike, kom till Montreuil, föll på den idé vi redan omtalar, utförde vad vi berät­tat, lyckades göra sig oantastlig och oåtkomlig, och lycklig över att känna sitt samvete bedrövat över det förflutna och den första hälften av sitt liv motsagd av den senare, levde han stilla, trygg och förhoppningsfull, endast upptagen av två tan­kar: att dölja sitt namn och helga sitt liv, att undkomma människorna och återkomma till Gud. Dessa två tankar voro så nära förenade i hans själ, att de blott utgjorde en enda. De voro båda lika enarådande och befallande samt behärskade hans minsta handlingar. Vanligen voro de ense i fråga om bestämmandet av hans levnadssätt. De vände honom mot skuggan, de gjorde honom<noinclude> <references/></noinclude> 5ywwybfxcfkt59ufi8bzxws5xs1znft 104 219953 648785 2026-04-14T13:47:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648785 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 547 —}}</noinclude>villig och anspråkslös, de tillrådde honom samma saker. Ibland uppstod dock strid mellan dem. I sådana fall plägade, såsom man enrinrar sig, den man, som Montreuil och hela trakten kallade herr Madeleine, icke tveka att uppoffra det förra för det senare, sin säkerhet för sin dygd. Sålunda hade han, trotsande all varsamhet och all klok­het, behållit biskopens ljusstakar, burit sorgdräkt efter honom, kallat till sig och åtsport alla små savojarder, som togo vägen genom staden, inhäm­tat underrättelser om familjerna i Faverolles och oaktat Javerts oroande antydningar räddat den gamle Fauchelevents liv. Såsom vi redan anmärkt tycktes han, i likhet med alla goda, fromma och rättskaffens föregångare, tänka, att hans första plikt icke gällde honom själv. Vi måste dock tillstå, att något sådant fall son detta aldrig förut inträffat. Aldrig hade de två tankar, som styrde den olycklige man, vilkens lidanden vi berätta, inlåtit sig i en så allvarsam strid med varandra. Han kände det dunkelt, men djupt redan vid de första ord Javert uttalade, när han inträdde i hans ar­betsrum. I samma ögonblick detta namn, som<noinclude> <references/></noinclude> d6e8gb7bek20bna34ezr0bzcniru0bf 648855 648785 2026-04-15T07:14:59Z Jonatanskogsfors 17420 648855 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 547 —}}</noinclude>välvillig och anspråkslös, de tillrådde honom samma saker. Ibland uppstod dock strid mellan dem. I sådana fall plägade, såsom man enrinrar sig, den man, som Montreuil och hela trakten kallade herr Madeleine, icke tveka att uppoffra det förra för det senare, sin säkerhet för sin dygd. Sålunda hade han, trotsande all varsamhet och all klok­het, behållit biskopens ljusstakar, burit sorgdräkt efter honom, kallat till sig och åtsport alla små savojarder, som togo vägen genom staden, inhäm­tat underrättelser om familjerna i Faverolles och oaktat Javerts oroande antydningar räddat den gamle Fauchelevents liv. Såsom vi redan anmärkt tycktes han, i likhet med alla goda, fromma och rättskaffens föregångare, tänka, att hans första plikt icke gällde honom själv. Vi måste dock tillstå, att något sådant fall son detta aldrig förut inträffat. Aldrig hade de två tankar, som styrde den olycklige man, vilkens lidanden vi berätta, inlåtit sig i en så allvarsam strid med varandra. Han kände det dunkelt, men djupt redan vid de första ord Javert uttalade, när han inträdde i hans ar­betsrum. I samma ögonblick detta namn, som<noinclude> <references/></noinclude> d3aujgpz9vt7z73q79ndiugj1eecwda 104 219954 648786 2026-04-14T13:48:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648786 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> Former, som lidandet antager under sömnen. </h4> Klockan hade nyss slagit tre på morgonen, och han hade nästan utan avbrott i fem timmar van­drat på detta sätt, då han sjönk ned på en stol. Han somnade där och hade en dröm. Denna dröm, liksom de flesta drömmar, hade med hans belägenhet ingenting annat gemensamt än någonting sorgligt och plågsamt, men den gjorde ett starkt intryck på honom. Han fann den så gripande, att han sedermera upptecknade den. Den fanns bland hans efterlämnade, med egen hand skrivna papper. Vi tro oss här böra orda­grant återgiva den. Denna dröm må vara hurudan som helst, skulle dock historien om denna natt vara ofullständig, om vi utelämnade den. Den är en sjuk själs hem­ska äventyr.<noinclude> <references/></noinclude> 88tqa3526isk9ylois5opworuc0wb2z 104 219955 648787 2026-04-14T13:50:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648787 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V. <br /> Hinder i vägen. </h4> Postbefordringen mellan Arras och Montreuil skedde ännu vid denna tid medels små postvag­nar från kejsardömets dagar. Dessa postvagnar voro tvåhjuliga kabrioletter, invändigt klädda med blekrött skinn, hängde på snäckformiga fjädrar och hade blott två platser, den ena för postiljonen och den andra för en resande. Hjulen voro försedda med dessa långa utstående nav, som hålla andras åkdon på avstånd och som man än­nu får se på landsvägarna i Tyskland. Brevlådan, en ofantlig avlång kista, stod bakpå kabrioletten och bildade ett helt med densamma. Denna låda var svartmålad, kabrioletten däremot gul. Dessa åkdon, som icke ha den ringaste likhet med nutidens, hade något vanskapligt och puckelryggigt, och då man såg dem på långt håll röra<noinclude> <references/></noinclude> dbltk3p3klzdp56a06uxx9jd5iev2ep 104 219956 648788 2026-04-14T13:51:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648788 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VI. <br /> Syster Simplice satt på prov. </h4> Emellertid var Fantine just i detta ögonblick idel glädje. Hon hade haft en mycket svår natt. Hostan hade varit förfärlig, febern fördubblad. Hon ha­de haft oroliga drömmar. På morgonen, då dok­torn kom, yrade hon. Han hade sett orolig ut och sagt till, att man skulle underrätta honom, så snart herr Madeleine kom. Hela morgonen var hon dyster, talade föga och plockade på lakanen, under det hon med låg röst mumlade några beräkningar, som tycktes vara be­räknandet av vissa avstånd. Hennes ögon voro in­ sjunkna och stirrande. De sågo nästan slocknan­de ut, men stundtals tändes de sedan på nytt och strålade som stjärnor. Det tycktes, som om vid annalkandet av en viss hemsk timme himlens<noinclude> <references/></noinclude> 5vsy4ca8vkjjvw0hr6r54iy4qv9ryvm 104 219957 648790 2026-04-14T13:56:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648790 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VII. <br /> Den resande tager vid framkomsten sina försiktig­hetsmått för återfärden. </h4> Klockan var nära åtta på aftonen, när karriolen, som vi lämnade på vägen, rullade in genom in­körsporten till Hôtel de la Poste i Arras. Mannen som vi följt nästan ända dittills, steg ur åkdonet, svarade med tankspridd min på hotellbetjänin­gens beställsamma frågor, skickade tillbaka hjälphästen och ledde själv den lilla vita kampen in i stallet. Därefter sköt han upp dörren till en på nedre bottnen belägen biljardsal, steg in, satte sig vid ett bord och stödde armbågarna mot det. Han hade använt fjorton timmar på denna resa, som han beräknat sig kunna göra på sex. Han gjorde sig den rättvisan, att det icke var hans fel, men i själva verket var han icke ledsen över det. Hotellvärdinnan inträdde,<noinclude> <references/></noinclude> mgle6cu7pz68me7um2ahf7prtxxvkco 104 219958 648791 2026-04-14T13:58:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648791 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VIII. <br /> Inträde på grund av förmånsrätt. </h4> Utan att han själv anade det, hade mären i Montreuil ett slags namnkunnighet. Under de sju år, som ryktet om hans dygder uppfyllt hela ned­re Boulonnais, hade det slutligen även överskri­dit den lilla bygdens gränser och spritt sig till de två eller tre angränsande departementen. Utom den betydliga tjänst, han gjort huvudorten genom återupphjälpandet av dess fabrikation av svart glaskram, var det icke en enda av de hundra fyr­tioen kommunerna i arrondissementet Montreuil som icke hade honom att tacka för någon väl­gärning. Han hade till och med förstått att i be­hovets stund understödja och ge fart åt industri­erna i de andra arrondissementen. Sålunda hade han vid ett tillfälle med sin kredit och sina pen­ningar understött tyllfabriken i Boulogne, det<noinclude> <references/></noinclude> 4esfaz81kvbqgz0jdmomqxrmo0cw6ly 104 219959 648793 2026-04-14T14:00:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648793 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 641 —}}</noinclude>mekaniska linspinneriet i Frévent och det med vat­tenkraft drivna väveriet i Boubers-sur-Canche: överallt uttalade man herr Madeleines namn med vördnad. Arras och Douai avundades den lyck­liga lilla staden Montreuil dess mär. Den ledamot av apellationsdomstolen i Douai, som presiderade vid denna assisrättens i Arras session, kände, liksom alla människor, detta så högt och så allmänt aktade namn. Då vaktmäs­taren, efter att sakta ha öppnat dörren, som ledde från domstolens enskilda överläggningsrum till sessionssalen, lutade sig fram bakom presidentens länstol och lämnade honom papperet, varpå den nyss anförda raden var skriven, tilläggande: {{spärrad|Den där herrn önskar övervara ses­sionen}}, gjorde presidenten en livlig rörelse av aktning, fattade en penna, skrev några ord på nedre kanten av papperet och lämnade det till­baka till vaktmästaren, sägande: — Låt honom komma in. Den olycklige man, vilkens historia vi förtälja, hade stannat vid salsdörren på samma plats och i samma ställning, som vaktmästaren lämnat ho­nom. Han hörde mitt under sitt grubblande, att<noinclude> <references/></noinclude> d90t8w7a0byv01a1qfo3axrda2xagnt 104 219960 648794 2026-04-14T14:01:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648794 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IX. <br /> Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form. </h4> Han tog ett steg, stängde alldeles omedvetet dörren efter sig och förblev stående, betraktande vad han hade för ögonen. Det var en tämligen stor, sparsamt upplyst sal, där än sorl, än tystnad härskade och där hela ap­paraten av en brottmålsrannsakning utvecklade sin ruskiga och dystra högtidlighet mitt ibland folkhopen. I den ena änden av salen, just där han befann sig, såg man domare med tankspritt utseende och i slitna ämbetsdräkter bita sig i naglarna eller taga sig en liten lur. I den andra änden en hop tras­hankar, advokater i alla slags ställningar, solda­ter med ärliga och hårda ansikten. Vidare märkte man gamla fläckiga panelningar, ett smutsigt tak.<noinclude> <references/></noinclude> d47z8telzoy8564ze9dctiumcpgecn0 104 219961 648795 2026-04-14T14:03:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648795 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> X. <br /> Systemet att neka. </h4> Ögonblicket att avsluta rannsakningen var inne. Presidenten befallde den anklagade att resa sig upp och ställde till honomm den vanliga frågan: — Har ni något vidare att anföra till ert försvar? Mannen tycktes ingenting förstå, där han stod och vände sin gamla ruskiga mössa mellan hän­derna. Presidenten upprepade frågan. Den här gången hörde mannen. Han tycktes förstå. Han gjorde samma rörelse som en per­son, som vaknar, lät sina ögon irra omkring, be­traktade åhörarne, gendarmerna, sin advokat, ju­rymännen, domstolen, lade sin väldiga knytnäve på träskranket framför sin bänk, såg sig ännu en gång omkring och begynte plötsligt tala, i det<noinclude> <references/></noinclude> fktl7vwbos6d2lnhye8z1ws5guuq0ad 104 219962 648796 2026-04-14T14:04:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648796 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> XI. <br /> Chanipniathieu allt mer och mer förvånad. </h4> Det var verkligen han. Notariens lampa be­lyste hans ansikte. Han höll sin hatt i handen, det fanns ingen oordning i hans klädsel, hans rock var omsorgsfullt hopknäppt. Han var myc­ket blek och darrade lätt. Hans hår, grått redan {{spärrad|i det ögonblick}}, då han kom till Arras, var nu alldeles vitt. Det hade vitnat under den timme han varit där. Alla huvuden vände sig om. Uppståndelsen var obeskrivlig. Ett ögonblicks tvekan rådde i församlingen. Rösten hade varit så skärande, mannen, som stod där, såg så lugn ut, att man i första ögonblicket ej förstod någonting. Man frågade sig, vem som ropat. Man kunde icke tro, att det var denne lugne man, som utstött detta förfärliga rop. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9gp9jf2bvgjrvodd6bird42z0ij2w1n 104 219963 648797 2026-04-14T14:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 648797 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 219964 648798 2026-04-14T14:27:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648798 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">ÅTTONDE BOKEN.<br /> {{spärrad|Återverkan.}} </h3> <h4 align="center"> I. <br /> I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår. </h4> Dagen började gry. Fantine hade haft en fe­beraktig och sömnlös natt, för övrigt full av lju­va bilder. Fram emot morgonen insomnade hon. Syster Simplice, som vakat hos henne, begagnade sig av denna sömn för att gå ut och laga till en ny kinadryck. Den goda systern hade stått en stund i sjukhusets laboratorium, lutad över sina droger ocliflaskor samt läggande ögonen helt nära intill dem, till följd av det halvdunkel, som gryningen utbreder över föremålen. Plötsligt vände hon om huvudet och uppgav ett lätt skri. Herr Madeleine stod framför henne. Han hade kommit in helt sakta. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 91ngqyjhu4qb5k6j9b0nwigalzmv65y 104 219965 648799 2026-04-14T14:27:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 648799 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 219966 648800 2026-04-14T14:29:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648800 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">FÖRSTA BOKEN.<br /> {{spärrad|Waterloo.}} </h3> <h4 align="center"> I. <br /> Vad man möter, då man kommer från Nivelles. </h4> En vacker majmorgon förlidet år (1861) färda­des en.vandrare, den samme, som berättar denna historia, på vägen från Nivelles och styrde kosan mot La Hulpe. Han gick till fots. Mellan två rader träd följde han en bred stenlagd väg, som buktar sig upp och ned över kullar, vilka följa den ena efter den andra och än lyfta upp vägen, än låta den sjunka ned igen, bildande liksom ofantliga vågor. Han hade gått förbi Lillois och Bois-Seigneur-Isaac. 1 väster skönjde han det skiffertäckta kyrktornet i Braine-1'Alleud, vilket har formen av en upp- och nedvänd blomstervas.<noinclude> <references/></noinclude> g3yedzuw7mm6hnsz1km2x9g1m1wiazo 104 219967 648801 2026-04-14T14:31:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648801 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Fantine lycklig. </h4> Hon gjorde icke en rörelse av överraskning, icke heller en rörelse av glädje. Hon var glädjen själv. Denna enkla fråga: Och Cosette? gjordes med en sä djup tillförsikt, med så mycken visshet, med en så fullständig frånvaro av oro och tvivel, att han icke fann ett ord till svar. Hon fortfor: — Jag visste, att ni var här, jag sov, men jag säg er. Jag har länge sett er, jag har följt er med ögonen hela natten. Ni var omgiven av en glo­ria och ni hade alla slags himmelska gestalter omkring er. Han höjde sin blick mot krucifixet. — Men, återtog hon, säg- mig nu, var är Cosette? Varför satte ni henne inte på min säng i avbidan på det ögonblick, då jag skulle vakna? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0gvz3huo8hn8x9oyde59r7smo5lfa8p 104 219968 648802 2026-04-14T14:32:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648802 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> Javert belåten. </h4> Se här vad som tilldragit sig: Klockan hade nyss slagit halv ett på natten, då herr Madeleine lämnade assisdomstolens sal i Arras. Han hade kommit tillbaka till hotellet just i lagom tid för att vända om hem med post­vagnen, där han, såsom man torde påminna sig, betingat sig plats. Något före klockan sex på morgonen hade han anlänt till Montreuil, och hans första omsorg hade varit att lämna in på posten brevet till herr Lafitte och därefter gå in på sjuk­ huset för att se, huru det stod till med Fantine. Han hade emellertid knappt lämnat assisdom­ stolens sessionssal, förrän allmänne åklagaren, som hämtat sig från den första häpenheten, tog till ordet för att beklaga den aktade märens i<noinclude> <references/></noinclude> rnw3h1deqeqqou9zdvtkrznhr8hcck4 648803 648802 2026-04-14T14:33:02Z Jonatanskogsfors 17420 648803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> Javert belåten. </h4> Se här vad som tilldragit sig: Klockan hade nyss slagit halv ett på natten, då herr Madeleine lämnade assisdomstolens sal i Arras. Han hade kommit tillbaka till hotellet just i lagom tid för att vända om hem med post­vagnen, där han, såsom man torde påminna sig, betingat sig plats. Något före klockan sex på morgonen hade han anlänt till Montreuil, och hans första omsorg hade varit att lämna in på posten brevet till herr Lafitte och därefter gå in på sjuk­ huset för att se, huru det stod till med Fantine. Han hade emellertid knappt lämnat assisdom­ stolens sessionssal, förrän allmänne åklagaren, som hämtat sig från den första häpenheten, tog till ordet för att beklaga den aktade märens i<noinclude> <references/></noinclude> 0s9wlcanqqv0z6bxdyfryh8vk9k5n2i 104 219969 648804 2026-04-14T14:34:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648804 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> Den lagliga myndigheten återtager sina rättig­heter. </h4> Fantine hade icke sett Javert sedan den dagen, då mären ryckte henne ur denne mans händer. Hennes sjuka hjärna kunde icke göra sig reda för någonting, men hon tvivlade icke på, att det var henne han sökte. Hon kunde icke uthärda åsy­nen av detta förfärliga ansikte, hon kände sig nära att giva upp andan, och döljande sitt ansikte i bägge händerna, skrek hon med ångest: — Herr Madeleine, rädda mig! Jean Valjean — vi skola hädanefter icke kalla honom annorlunda — hade rest sig upp. Han sade med sin mildaste och lugnaste röst till Fan­tine: — Var lugn. Det är inte för er skull han kom­mer.<noinclude> <references/></noinclude> 38iz9kl2y9qgge9c46xtszxauud43y4 648805 648804 2026-04-14T14:34:43Z Jonatanskogsfors 17420 648805 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> Den lagliga myndigheten återtager sina rättig­heter. </h4> Fantine hade icke sett Javert sedan den dagen, då mären ryckte henne ur denne mans händer. Hennes sjuka hjärna kunde icke göra sig reda för någonting, men hon tvivlade icke på, att det var henne han sökte. Hon kunde icke uthärda åsy­nen av detta förfärliga ansikte, hon kände sig nära att giva upp andan, och döljande sitt ansikte i bägge händerna, skrek hon med ångest: — Herr Madeleine, rädda mig! Jean Valjean — vi skola hädanefter icke kalla honom annorlunda — hade rest sig upp. Han sade med sin mildaste och lugnaste röst till Fan­tine: — Var lugn. Det är inte för er skull han kom­mer. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> dpw3abn7h5k59gwpvi9a1ky07turmuj 104 219970 648806 2026-04-14T14:39:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648806 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V. <br /> Passande grav. </h4> Javert satte in Jean Valjean i stadens häkte. Herr Madeleines häktande väckte ett utomor­dentligt uppseende eller rättare sagt en utomor­dentlig uppståndelse i Montreuil. Det bedrövar oss att nödgas tillstå, att, sedan orden: {{spärrad|det var en galärslav}} blivt uttalade, nästan alla övergåvo honom. Inom mindre än två timmar var allt det goda, som han gjort, glömt, och han var icke längre något annat än ”{{spärrad|en galärslav}}”. Rätt­visan fordrar dock, att vi säga, att man ännu icke närmare kände till, vad som tilldragit sig i Arras. Hela dagen hörde man i alla delar av staden så­dana samtal som detta: — Har ni inte hört? Det var en frigiven galärslav. — Vem då? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fxpv22euh1igiadjm4iody7a6opkl55 104 219971 648807 2026-04-14T14:41:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648807 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Hougoniont. </h4> Detta Hougomont var ett ställe fullt av hemska minnen. Det var det första hindret, det första motståndet, som denne Europas store omyxare, som kallades Napoleon, mötte vid Waterloo. Det var den första knölen, som yxans hugg träffade på. Det var ett slott, men är nu blott en arrende­ gård. För fornforskaren är Hougomont {{spärrad|Hugomons}}. Detta herresäte uppfördes av Hugo, herre till Somerel, densamme, som anslog medel till sjätte kaplansbefattningen i Villers abbotsstift. Vandraren sköt upp porten, trängde sig i port­valvet fram utmed en gammal kalesch och trädde in på gården. Den första, som på denna gård väckte hans<noinclude> <references/></noinclude> 4ja4c1jhx7joelf9tdshgnuycueoo5u 104 219972 648808 2026-04-14T14:43:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648808 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III.<br /> Den 18 juni 1815. </h4> Låt oss gå tillbaka i tiden — det är en av be­rättarens företrädesrättigheter — och förflytta oss till året 1815 och till och med något före den tid, då den handling, som i denna boks första del om­talats, tog sin början. Om det icke hade regnat natten emellan den 17 och 18 juni 1815, skulle Europas framtid bli­vit en annan. Några regndroppar mer eller mind­re bragte Napoleon på fall. För att Waterloo skulle bli slutet på Austerlitz, behövde försynen endast litet regn, och ett moln, som strök fram över himlen i en för årstiden ovanlig riktning, var tillräckligt för att störta en värld över ända. Slaget vid Waterloo kunde icke börja före kloc­kan halv tolv, och detta gav Blücher tid att<noinclude> <references/></noinclude> k4t3ov8vhhrauf5qx9e49baeedcxxrm 104 219973 648809 2026-04-14T14:43:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 23 — ankomma. Varför? Emedan marken var uppblött. Man måste vänta, tills den blev fastare, så att artilleriet kunde manövrera. Napoleon var artilleriofficer, och det glömde han aldrig. Denne underbare härförare var till sitt innersta den man, som i sin rapport till direktoriet om slaget vid A buki r sade: Mån­ gen av våra kulor dödade sex m a n. Alla hans bataljplaner äro uppgjorde för projektilen. Att koncentrera artilleriet mot en gi­ ven punkt v... 648809 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>— 23 — ankomma. Varför? Emedan marken var uppblött. Man måste vänta, tills den blev fastare, så att artilleriet kunde manövrera. Napoleon var artilleriofficer, och det glömde han aldrig. Denne underbare härförare var till sitt innersta den man, som i sin rapport till direktoriet om slaget vid A buki r sade: Mån­ gen av våra kulor dödade sex m a n. Alla hans bataljplaner äro uppgjorde för projektilen. Att koncentrera artilleriet mot en gi­ ven punkt var hans nyckel till segern. Han be­ handlade den fientlige generalens strategiska plan som en fästning ocli sköt bresch därpå. Han överöste fiendens svaga punkt med kartescher. Han både började och slutade drabbningarna med kanonen. Det låg något av kanoneld i hans snille. Att spränga fyrkanterna, att söndermala regemen­ tena, att bryta linjerna, att sönderkrossa ocli skingra massorna, att slå, slå, slå utan uppehåll, detta var allt för honom, och detta värv anförtrod­ de han åt kulan. Fruktansvärda metod, som i föening med snillet i femton års tid gjorde denne hemske atlet på krigets arena oövervinnelig! Den 18 juni 1815 räknade han så mycket mera<noinclude> <references/></noinclude> kdxg6h7jh3ea9noyv380esy9l9r9cru 648838 648809 2026-04-15T07:06:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648838 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 23 —}}</noinclude>ankomma. Varför? Emedan marken var uppblött. Man måste vänta, tills den blev fastare, så att artilleriet kunde manövrera. Napoleon var artilleriofficer, och det glömde han aldrig. Denne underbare härförare var till sitt innersta den man, som i sin rapport till direktoriet om slaget vid {{spärrad|Abukir}} sade: {{spärrad|Mån­gen av våra kulor dödade sex man}}. Alla hans bataljplaner äro uppgjorde för projektilen. Att koncentrera artilleriet mot en gi­ven punkt var hans nyckel till segern. Han be­handlade den fientlige generalens strategiska plan som en fästning och sköt bresch därpå. Han överöste fiendens svaga punkt med kartescher. Han både började och slutade drabbningarna med kanonen. Det låg något av kanoneld i hans snille. Att spränga fyrkanterna, att söndermala regemen­tena, att bryta linjerna, att sönderkrossa och skingra massorna, att slå, slå, slå utan uppehåll, detta var allt för honom, och detta värv anförtrod­de han åt kulan. Fruktansvärda metod, som i {{rättelse|föening|förening}} med snillet i femton års tid gjorde denne hemske atlet på krigets arena oövervinnelig! Den 18 juni 1815 räknade han så mycket mera<noinclude> <references/></noinclude> jmujoa7iiwpgh5wfgvysly0rc5xy7n5 104 219974 648810 2026-04-14T14:44:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h4 align="center"> IV.<br /> A. </h4> De, som vilja göra sig en tydlig föreställning om slaget vid Waterloo, behöva blott i tankarna lägga ett stort A på marken. Arts vänstra ben är Nivellesvägen, det högra är Genappevägen, tvärstrecket över A är hålvägen från Ohain till Braine-1'Alleud. Arts spets är Mont-Sains-Jean, där Wellington stod. Den västra foten är Hougomont, där Reille och Jéröme Bonaparte stodo. Högra foten är La Belle-Alliance, d...' 648810 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV.<br /> A. </h4> De, som vilja göra sig en tydlig föreställning om slaget vid Waterloo, behöva blott i tankarna lägga ett stort A på marken. Arts vänstra ben är Nivellesvägen, det högra är Genappevägen, tvärstrecket över A är hålvägen från Ohain till Braine-1'Alleud. Arts spets är Mont-Sains-Jean, där Wellington stod. Den västra foten är Hougomont, där Reille och Jéröme Bonaparte stodo. Högra foten är La Belle-Alliance, där Napoleon befann sig. Något nedom den punkt, där strec­ ket över A möter och skär högra benet, ligger La Haine-Sainte. Mitt på detta streck är den punkt, där drabbningens sista ord uttalades. Det är där, som lejonet, denna ofrivilliga sinnebild av kejser­ liga gardets oförlikneliga hjältemod, fått sin plats,<noinclude> <references/></noinclude> bc3h8l39oum53i8sufun1juenskwfrm 648839 648810 2026-04-15T07:08:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648839 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV.<br /> A. </h4> De, som vilja göra sig en tydlig föreställning om slaget vid Waterloo, behöva blott i tankarna lägga ett stort A på marken. A:ets vänstra ben är Nivellesvägen, det högra är Genappevägen, tvärstrecket över A är hålvägen från Ohain till Braine-l'Alleud. Arts spets är Mont-Sains-Jean, där Wellington stod. Den västra foten är Hougomont, där Reille och Jérôme Bonaparte stodo. Högra foten är La Belle-Alliance, där Napoleon befann sig. Något nedom den punkt, där strec­ket över A möter och skär högra benet, ligger La Haine-Sainte. Mitt på detta streck är den punkt, där drabbningens sista ord uttalades. Det är där, som lejonet, denna ofrivilliga sinnebild av kejser­liga gardets oförlikneliga hjältemod, fått sin plats,<noinclude> <references/></noinclude> gzt1fzmqlupbidev9g80yyh1j46d9kr 104 219975 648811 2026-04-14T14:44:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h4 align="center"> V.<br /> Drabbningarnas dunkel. </h4> Hela världen känner denna drabbnings första skifte, en oklar, oviss, obestämd, hotande början för bägge arméerna, men för engelsmännen ännu mer än för fransmännen. Det hade regnat hela natten, marken var upp­ blött av hällregnet, här och där hade vattnet sam­ lat sig i gropar på slätten liksom i baljor, på som­ liga ställen stod vattnet ända upp till axeln på trossvagnarna, anspannens b...' 648811 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V.<br /> Drabbningarnas dunkel. </h4> Hela världen känner denna drabbnings första skifte, en oklar, oviss, obestämd, hotande början för bägge arméerna, men för engelsmännen ännu mer än för fransmännen. Det hade regnat hela natten, marken var upp­ blött av hällregnet, här och där hade vattnet sam­ lat sig i gropar på slätten liksom i baljor, på som­ liga ställen stod vattnet ända upp till axeln på trossvagnarna, anspannens bukgjordar dröpo av smuts. Om icke rågen och vetet, som lagt sig till marken under dessa framtågande vagnmassor, hade fyllt igen hjulspåren och bildat en bädd un­ der hjulen, skulle alla rörelser ha varit omöjliga, i synnerhet i dälderna åt Papelotte till. Striden började sent på dagen. Napoleon ha­<noinclude> <references/></noinclude> 9p3qzxr6ja756zwq22c82nc0i5dxe78 648840 648811 2026-04-15T07:09:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648840 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V.<br /> Drabbningarnas dunkel. </h4> Hela världen känner denna drabbnings första skifte, en oklar, oviss, obestämd, hotande början för bägge arméerna, men för engelsmännen ännu mer än för fransmännen. Det hade regnat hela natten, marken var upp­blött av hällregnet, här och där hade vattnet sam­lat sig i gropar på slätten liksom i baljor, på som­liga ställen stod vattnet ända upp till axeln på trossvagnarna, anspannens bukgjordar dröpo av smuts. Om icke rågen och vetet, som lagt sig till marken under dessa framtågande vagnmassor, hade fyllt igen hjulspåren och bildat en bädd un­der hjulen, skulle alla rörelser ha varit omöjliga, i synnerhet i dälderna åt Papelotte till. Striden började sent på dagen. Napoleon<noinclude> <references/></noinclude> p5x6cegbgc674fykcv5ymb347sarcju 104 219976 648827 2026-04-14T18:25:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648827 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><section begin=kap01 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">FÖRSTA KAPITLET.<br /><b>Drottningholm.</b></h2> Sommaren 1755 har redan passerat. Vi befinna oss i början af Oktober månad. Hofvet uppehöll sig ännu på Drottningholm, hvars slott och parker täfla med Versailles' icke i storhet, men i skönhet, icke i rikedom och konst, men i smak och natur. Hvad Carl X:s gemål, Hedvig Eleonora af Holstein, började, fulländade Adolf Fredriks gemål, Lovisa Ulrika. I de arkitektoniska massornas prakt och symmetri vittnar slottet ännu i dag om Nikodemus Tessins snille. I parkernas och trädgårdarnas omvexlande rikedom ser man öfverallt naturen och konsten troget vid hvarandras sida förskönande hvarandra. Å den ena sidan smekes Drottningholm af Mälarens lätta, blåa böljor; å den andra begränsas ögat af lundar och skogsdungar, af dälder och höjder. Det var en höstdag, men med en klar och ren himmel, en mild och angenäm sommarluft. Årstiden hade blekt parkernas, trädens och buskarnes gröna skrud; de gula bladen föllo, döende minnen af en flyktad sommar, suckande, ned till sin förgängelse. Naturen tycktes intagen af en djup känsla af undergifvenhet. Solen log fram emellan lätta skyar; men det var nästan ett småleende genom darrande, luftiga tårögda dimmor. — Skola vi icke gå vidare, käre Daniel? Här är ju rigtigt tråkigt. Intet drag rörde sig i den tilltalades ansigte. Med blicken orubbligt fäst på ett mål rätt framför sig, tycktes han icke hafva hört ett enda ord. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3u0x8sqqxoj4rh368epkwirvnnq3lvg 108 219977 648828 2026-04-14T18:25:48Z Thuresson 20 Ny 648828 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Fredrik Ridderstad|Carl Fredrik Ridderstad]] |Titel=[[Drottning Lovisa Ulrikas hof]] |År=1878 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=[[:File:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu|page=7|250px]] |Sidor=<b>Första delen</b> <pagelist from=1 to=420 1="omslag" 2to4="tom" 5="titel" 6="tom" 7="titel" 8="tom" 9=5 419to420="tom" /> <b>Andra delen</b> <pagelist from=421 to=864 421="titel" 422="tom" 423=3 860to863="tom" 864="omslag /> |Anmärkningar=<b>Första delen</b> #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 1|Drottningholm]], 5 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 2|Den svartlockiga flickan]], 23 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 3|Biblioteket]], 39 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 4|Hofvet]], 58 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 5|Lagmannen Erik Wrangel]], 109 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 6|Holländska Dühn]], 133 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 7|Pechlin]], 151 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 8|Puke och Amanda]], 203 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 10|Creutz och Ehrenpreis]], 227 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 11|Schedvinska familjen]], 250 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 12|Minnenas magt. Duellen. Puke lemnar fäderneslandet]], 264 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 13|Riksdagens öppnande. Konungen och Drottningen]], 295 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 14|Nya förvecklingar och nya förklaringar]], 316 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 15|En afton inom hofvet]], 345 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 1/Kapitel 16|Landtmarskalks-valet]], 391 <b>Andra delen</b> #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 1|Den kända okända i Logården. Amandas amulett]], 3 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 2|Drottningen. Den svartlockiga flickan]], 23 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 3|Politik. Intrig och svartsjuka. Kommissionen]], 51 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 4|Intrigen väfver nya trådar. Hopp och fruktan]], 77 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 5|Ett äfventyr]], 111 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 6|De politiska fenomenens ställning. En gammal bekant]], 137 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 7|De tre gratierna. Pukes möte med Ehrenpreutz]], 159 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 8|Pechlin fastnar i sin egen snara. Skådespelet. Guldringarne]], 184 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 9|Amanda]], 220 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 10|Krig. Döden. Revolutionen]], 244 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 11|Konspiratörerne]], 272 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 12|Natten]], 312 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 13|De närmast följande dagarne]], 331 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 14|Inför kommissionen]], 351 #[[Drottning Lovisa Ulrikas hof/Del 2/Kapitel 15|Slutet]], 384 |Width= |Css= |Kommentar=I andra delen förekommer två kapitel som heter "Andra kapitlet", kapitelnumreringen har därför förskjutits i denna utgåva för Wikisource }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 5p0u4oh2q95p1ptj6inzjc132rykhqm 104 219978 648829 2026-04-14T18:28:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648829 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />6</noinclude>— Der framme på borggården vimlar det af granna uniformer, af hofmän och soldater, fortfor knotande den först talande, och så ska vi sitta här, liksom vi vore trötta vid hela verlden. När du i morse narrade mig ända hit ut, lofvade du att jag skulle få så roligt; jo jag tycker just. Kan det vara roligt att sitta på ett ställe och oupphörligt titta och titta på en enda fläck? Om jag ändå visste hvad du såge på? Kom, Daniel, och låt oss gå dit ned. Ser du ej båten, som nyss lade till der nere vid bryggan? Ack, så grann, så grann! Kungen skall visst sjelf ut och segla. Kom nu med, kom! — Tyst, syster, tyst! — Du är rigtigt en barbar. Skall jag nu tiga till på köpet? Det är för odrägligt. Men jag tiger alldeles icke, det gör jag ej. Hvarför skulle jag icke få tala? Ett utrop var Daniels enda svar. — Ah, ser du, det skymtade någonting deruppe i fönstret, såg du. — Du är rigtigt tokig, Daniel. Vore jag icke färdig att gråta af ledsnad, skulle jag bestämdt skratta åt dig. Daniel vände sig om emot systern. — Gråta, sade du — skratta … — Nå, men så fatta mig då icke så hårdt i armen, den är väl ingen gärdesgårdsstör heller. Du kan väl begripa … — Jag begriper, Clara; begriper ganska väl … — Det är mera än jag hoppades; mig förefaller du alldeles obegriplig. Clara var ett täckt, sjuttonårigt barn; dock vid sjutton år är icke en flicka längre barn. Vid denna tid vet hon redan att kärlek finnes i verlden, ehuru hon ännu är nyfiken att få se, huru den krabaten ser ut. Hennes bror, Daniel, var omkring nitton år. Hans ansigte var fullt utbildadt. För att vara vackra, voro dragen för mycket bestämda, dessutom var han allt för mager; icke dess mindre låg det något ovanligt och eget i det hela; uttrycket var fullt af kraft och djerfhet, men paradt med förvirring, för att icke säga vildhet. Lång och reslig till växten, var han likväl snarare slankig, än moget utbildad. — Jag begriper, syster, att jag är vansinnig, svarade han, begriper att jag borde inspärras på ett dârhus, begriper att jag<noinclude> <references/></noinclude> rt0u929s5p386xhx4arw2x1dzhis8e2 104 219979 648830 2026-04-14T18:32:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648830 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|7}}</noinclude>blifvit öfverrumplad af en outsägligt stor olycka, utan att ega magt att bekämpa den. Gråt du, syster, jag skall skratta, jag. Daniel skrattade verkligen. — En fattig satan, som jag är, en simpel trashank, en stackare, ett onyttigt kräk, hvilken oerhörd dumhet har ej fattat mig, hvilken svindel af galenskap, hvilket förfärligt sjelfbedrägeri! Tryckt af ögonblickets nödvändigaste behof, utan all framtid, vågar jag blicka in i en himmel. Tror du, syster, att det kan vara ett lockmedel af hin håle eller en ingifvelse af gud? — Nu pratar du åter i vädret, bror Daniel. Att du är litet tokig, kan jag väl förstå, men hvad bryr jag mig om allt det der? När jag är med dig, och det händer ej så ofta, tycker jag att du skulle tänka litet på mig också. Hvarför gå vi icke dit ner och se oss omkring? Den tafla, som borggården erbjöd, var onekligen ganska liflig. Grupper af lifdrabanter och annan militär rörde sig fram och åter. Dagen var klar och behaglig. Man tycktes vilja njuta af den vackra årstidens sista andedrag. En af de kungliga sluparne, smyckad med rika, förgylda sniderier, hade nyss lagt till vid kajen. Omkring årorna förda af ungt och raskt folk, klädda i blått och gult, med riksvapnet på sina blanklädershattar perlade vattnet, skimrande såsom diamanter emot solstrålen. Grupperna, spridda på borggården här och der, drogo sig ned till den anlända farkosten. Om du icke vill följa mig, anmärkte Clara, så går jag bestämdt ifrån dig. Hastigt fattade Daniel henne med ena handen åter om armen, och med den andra pekade han emot den stora slottstrappan. — Ser du der? — Barmhertige gud, så tokig du är! Du kan just skrämma lifvet ur mig. — Hon tager af uppföre slottstrappan. Clara var nästan ond. — Hvem är då den der hon, frågade flickan med förtrytelse, som du så ständigt talar om? — Hvem hon är? upprepade Daniel. Det är hon, tillade han derefter helt kort. Huru gåtfullt svaret än var, så vidgade sig Claras ögon likväl. De hade aldrig varit vackrare och större än nu. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> smx79sw7vwlgporsynppeao7d9yknj4 104 219980 648831 2026-04-14T18:35:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648831 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />8</noinclude>— Ah, min gud, småskrattade hon, nu börjar jag att förstå dig. — Förstå mig? — Jag har en gång läst, att alla, som älska, äro en liten smula tokiga. Daniel sänkte hufvudet. — Skulle det vara möjligt, fortsatte Clara och spärrade upp ögonen, att alla, som äro tokiga, också äro en smula förälskade? Clara log under skalkaktig tystnad. — Svara mig, Daniel, fullföljde hon derefter meningen, älskar du? Åter lyfte Daniel upp sin blick och betraktade systern. Hennes ord dallrade såsom en underbar ton genom hans hjerta. Ännu i de år, då verlden endast i orediga former föresväfvar ynglingen, hade en lidelse gripit in i hans bröst, vid hvars nattbloss han först blifvit lyst fram till medvetande, icke blott af sin egen känsla, utan äfven af sin egen ställning. Länge ville han icke bekänna lidelsen inför sig sjelf, ännu längre bar han den fördold i sitt bröst, men allt mägtigare och mägtigare verkade den likväl utåt på hans tankar och handlingar. Så länge han bar den, endast en oförstådd suck, inom sig, blommade så många drömmar upp, och dervid njöt han af den lifliga själar egna lycka, att alltid hafva nya gåtor att lösa; men knappast hade han uppvaknat till begrepp om sin belägenhet, fått namn på sin känsla, uppmätt något af dess djup och höjd, innan den utbröt som en häftig och våldsam lidelse, hvilken förhärjade de vackra drömmarne, förmörkade hans tankar och förvildade hans handlingar. Väl bestod hans högsta önskan endast deri, att få se föremålet för sin hängifvelse, att vara i hennes grannskap, att veta hvar hon var och hvad hon gjorde; men till och med detta var redan långt mera, än hans plats i samhället medgaf. Så sönderslets hans hjerta af qval, som icke lemnade honom hvarken dag eller natt. Förut lugn och belåten med sin ställning, blef han nu upprorisk emot den. Hvarför saknade han rikedom, börd, rang? Hvarför voro icke redliga tänkesätt och ett varmt hjerta tillräckliga? Han var en ung dåre, torde mången säga, visserligen, emedan han var en ibland de olycklige, som naturen gör till ett, samhället till ett annat. Deras lott är gifven: de måste kämpa<noinclude> <references/></noinclude> davl2vzld6quhqem41jfepx3t8an5mu 104 219981 648832 2026-04-14T18:40:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648832 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|9}}</noinclude>genom hela lifvet, för att i det bästa fallet utveckla sig ur sig sjelfva och förkrossande ingripa i samhällenas gång eller förtäras inom sig sjelfva och förkrossas af samhället. Endast i ett enda fall hade han hittintills fattat sin ställning. Han insåg nemligen klart, att om han blottade för någon annan hvad som försiggick inom honom, skulle han endast åsamka sig löje eller medömkan. Med mera beslutsamhet, än som gemenligen tillfaller någon vid hans år, slöt han sig inom sig sjelf. Endast systern, hans känslors enda vänliga och smekande lekkamrat, lät han någon gång på afstånd kasta en liten blick in i sitt mysterium. Men icke dess mindre fruktade han likväl för att helt och hållet afslöja sig äfven inför henne, emedan han älskade henne för mycket, för att nännas störa hennes ännu så barnsliga frid. Under det nyss förda samtalet hade han likväl mindre än någonsin förmått beherska sig. Hon hade upptäckt att han älskade. Men hvilken? Hon visste det icke, men njöt icke dess mindre skalkaktigt af sin sväfvande, blott till hälften gjorda upptäckt. Daniel, som likväl ansåg sig hafva förtrott henne allt, öfverraskades af hennes okonstlade och barnsliga anmärkning. — Är det möjligt, upprepade han hennes fråga inom sig, att jag verkligen älskar? På länge hade intet ord klingat så ljuft genom hans själ, ingen så mild flägt sväfvat öfver hans hjerta. — Ack ja, syster, besvarade han äfven hennes fråga, till min fasa och förtviflan älskar jag. Jag vet, att det är vansinne att i min ställning hängifva mig at en böjelse, som gör mig till en narr, till och med i mina egna ögon. Hon — en engel … En stråle af den lifligaste glädje spelade åter i Claras ansigte. — Engel? — Bra, min bror, bra! När en karl vågar älska en flicka, så måste hon alltid blifva i hans ögon en liten allra som sötaste engel. Eljest vore det icke mycket värdt med hela kärleken. Vidare, du! — Som en … — Nåväl, som en … Men Daniel svarade icke, han hörde henne icke ens mera,<noinclude> <references/></noinclude> m086evm9dnfkznt0vbmexxflz99h5qj 104 219982 648833 2026-04-14T18:42:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648833 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />10</noinclude>han hade glömt hela samtalet. Hans uppmärksamhet var åter fäst på slottstrappan. Själen tycktes fly dit i hvarje hans blick. Clara stirrade förundrad på honom. — Dröj här, yttrade han slutligen, jag kommer strax tillbaka. — Rigtigt klok är han ändå icke, mumlade hon för sig sjelf. Men hvarför skall man väl vara smått tokig, när man älskar? Om jag någon gång blir kär, fullföljde hon sin tankegång, så skall jag bli mycket förståndig, mycket klok, mycket mycket snusförnuftig. Hvilket thema med tusende variationer för en ung flicka! {{linje|5em}} Det var första gången, som Daniel gifvit luft åt sina tankar, första gången, som hans hjerta andats ut sina bekymmer, första gången, som hans själ brutit tystnadens tunga boja. Det var en lycka, som han ej känt förut. Han hade på slottstrappan åter upptäckt samma fruntimmer, som han en stund förut der trott sig se, och som han — vare sig att han misstog sig eller icke — likväl ansåg vara … Föreställningen att nödgas återvända den långa vägen till hufvudstaden, utan att hafva sett henne, hade sedan flere timmar utgjort hans förtviflan. Kosta hvad det ville, ämnade han nu icke släppa henne ur ögnasigte. Med snabba och ilande steg hastade han in på borggården och emot slottstrappan. Ännu stod här och der en grupp af samtalande hofmän qvar. Det var icke utan en viss känsla af fruktan och förlägenhet, som han ilade fram emellan dem. Deras praktfulla drägter undföllo honom icke. De lysande broderierna och de i höga färger glänsande sammets- och sidenrockarne bländade honom. Ovilkorligen kom han att dervid sänka blicken på sig sjelf. Hans rock var gammal och sliten, hans väst söndrig. Det skar honom i hjertat. Med en förbannelse öfver sitt öde, var han ett ögonblick färdig att vända tillbaka, men den magt, som drog honom framåt, var större än all annan. Med stolt, nästan hotande panna och med eldiga, nästan utmanande blickar ilade han förbi dem. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3f7k6xus3fhhvxya6mxw5anjymvj6e7 104 219983 648834 2026-04-14T18:51:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648834 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|11}}</noinclude>I summa stund, som han hann fram till den första af de fem arkader, hvilka leda till slottets vestibul, begaf hon sig ut på andra sidan i parken. Otålig tog han ett steg uppför trappan, i afsigt att störta efter; men tvenne gevärskolfvar korsade sig i detsamma framför honom. — Tillbaka! ljöd det. Det var en ung vildhjerna, som midt i sina obändiga och öfverspända föreställningar, stöttes tillbaka till den nakna verkligheten. Tusende tankar föllo härvid på en gång ned, såsom ett slagregn, öfver hans själ. — Hvarför får jag ej passera fram? frågade han dock; jag ämnar icke göra något ondt. — Bort, slyngel! svarade endast soldaterne; bort, drummel! Vid ett annat tillfälle skulle uttrycket måhända satt hans hela blodmassa i rörelse; i denna stund gjorde deremot soldaterne sjelfve ett djupt intryck på honom: han kände att det var en magt, som stod framför honom, och det var en ny erfarenhet, som ingaf honom en ny tanke. Han hade likväl icke nu tid att förlora något ögonblick. Hon hade passerat ut i parken, han måste efter dit. Utan att vidare vexla något ord, hastade han omkring slottet. Parken var öppen. Han inträdde i den, redan lycklig af att befinna sig der. Icke blott stora kapital äro nedlagda på Drottningholms parker eller så kallade lustträdgårdar; man har der äfven nedlagt, hvad som är ännu mera, snille och smak. Daniel hade inkommit i den såkallade franska trädgården, som likväl nu mera icke på långt när utgör, hvad den då var. Omgifven, som den är, på báda långsidorna af tredubbla höga och åldriga alléer, gör första anblicken ett stort intryck. Innanför denna ram af väldiga skuggor ringla sig friska gräsplaner om hvarandra med täcka blomsterrundlar. Ett högt vattensprång kastade sina skimrande strålar midt framför den plats, der Daniel stod. Små i granna färger skiftande regnbågar glimmade och försvunno oupphörligt, liksom luftiga fransar, i de klara vattenbågarnas fall. Daniels sinne var för öppet för allt sant och stort, att icke anslás af taflan framför honom. Det är naturmenniskans lyckliga eller olyckliga lott att lätt hänföras; lyckliga, emedan det skänker henne stora ögonblickliga njutningar, olyckliga, emedan det ofta fö-<noinclude> <references/></noinclude> mb5v8z4625z2fk9tsg5hsbpr6iuwfh4 104 219984 648835 2026-04-14T18:55:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 648835 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />12</noinclude>rer henne ur omständigheternas af den nakna verkligheten uppdragna rigtning. Ännu lefde också Daniel mera i sina känslors inre lif, än i erfarenhetens och det pröfvande omdömets. Utan att tänka på något, vare sig framtid eller närvarande, öfverlemnade han sig åt sina intryck. Han njöt icke heller ens flygtigt af hvarje ros, som stunden erbjöd, han gömde den i sitt bröst, såsom i ett herbarium, tryckte den oftast till och med in i sitt hjerta ända till taggarne, ända till dess att hjertat blödde. Irrande flögo hans blickar omkring, sökande efter henne, för hvars skull han kommit till stället; men när han ej upptäckte någon enda varelse, utan såg parken alldeles öde och tom, vände uppmärksamheten sig småningom, med nyfiken beundran, till de för honom så nya och obekanta föremålen. Väl tyckte han sig främmande i denna naturens stora, vackra sal, men det föll honom ändock icke in, att han ej ens egde någon rättighet att vandra der. Undrande betraktade han de tritoner, som längre bort bildade tvenne vackra kaskader; han stannade vid Herkules — kämpande med draken — en af metall gjuten stod, på ett postament af huggen sten, med hvita marmorränder; han beundrade, den ena efter den andra. Adonis och Venus, Acteon med bågen, Pluto med den treuddiga spiran, Venus med svanen, Astrea vid sin urna, Laocoon med sina söner och Bacchus, lekande med en gosse, allt bilder af brons; han beträdde de fyra terrasserna, trädgårdens vackraste prydnad. Här mötte honom den ena öfverraskningen efter den andra: pyramider, glober och kolosser af väldiga, mörkgröna granar; platser, liknande stora salonger med gröna väggar af täta häckar, omgifna af gångar och höga, dystra boskéer; än mera, längre bort öppnade sig för honom en teater, med parterrer, amfiteatrar och grönskande, växande kulisser, framför hvilka en majestätisk gestalt i snöhvit marmor — Apollo — reste sig på en piedestal af samma slags sten. annat. Inkommen i denna underbara labyrint, glömde han allt annat. Från den så kallade franska trädgården förde vägen honom till den engelska lustparken. Här visade sig en friare, friskare natur. Taflan lifvade honom här på ett annat sätt. Ett vattendrag flöt förbi hans fötter, han följde dess kröknin-<noinclude> <references/></noinclude> h63icbuiayzdp010ljcqwp3zi23c4q2 104 219985 648836 2026-04-15T05:07:46Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 648836 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||Om Swea-Göthiska klostren|13}}{{linje}}</noinclude>{{Avstavat|kloster|Nunne-kloster}}, efter then margfaldiga åtskildnad, som vti thet {{ant|IV. Cap.}} ofwanföre omrörd är. The hafwa ock warit af åtskilliga {{ant|Order,}} dock the fläste och mäste af {{ant|<i>Cistercient</i>-}} eller {{ant|<i>Bernhardin- Franciscan</i>-}} och {{ant|<i>Dominican</i>-orden}}. The {{ant|<i>Benedictiner</i>,}} som först kommit in i riket, hade några och {{ant|<i>Johanniterna</i>}} sammalunda några, såsom framdeles, i thetta werket, finnas skal. Om then Påwiska {{ant|religion,}} thet Gud nådeligen afwende, hade in til thenna tid blefwit i stånd i Swea- och Göthariken, wisserligen hade klostrens antal sig i medlertid dråpeligen förökt, såsom thet i the {{ant|Catholi}}ska lender skedt. Vti {{ant|Paris}} allena, som {{ant|Doct. Georgius Wallin,}} Sonen, vti sin lärda {{ant|Disquisition}} om {{ant|Genouvevâ part. III. p. 190,}} berettar, woro wid slutet på {{ant|seculô reformationis}} 24 kloster; men något mer än 100 år therefter, nemligen år 1717, räknades ther 56 Munke- och 80 Nunnekloster, tilsamman 136; tå ock i hela Frankrike woro af hwarjehanda {{ant|order}} wid 14777 kloster. 4. <b>Ibland thessa monga Swea- Göthiska kloster</b> hafwa sombliga warit mycket små och så medellösa och fattiga, at the antingen efter en tid aldeles gådt vnder och blefwit öde; eller i armod och vselhet sträfwat sig igenom, vnder ett fåfängt hopp at kunna komma i bettre tilstånd. Men hafwa dock större delen af klostren ej allenast genom {{ant|Fundatorum}} försorg och gifmildhet; vtan ock genom Konungars, Drotningars, Furstars, Herrars, Fruers och an-<noinclude> {{huvud||B|dra}} <references/></noinclude> t9nmiltlhh3vu3an3t3w2zbzjcr5qyt 104 219986 648841 2026-04-15T07:10:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648841 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 34 —}}</noinclude>hade, så som vi förut omnämt, för sed att hålla hela artilleriet i sin hand som en pistol, varmed han siktade än på den ena, än på den andra punkten av slagfältet, och han hade velat vänta, tills de anspända batterierna kunde röra sig fritt och i galopp, men därför behövdes det, att solen skulle visa sig och torka upp marken. Men solen vi­sade sig icke. Det var icke mera härmötet vid Austerlitz. Då det första kanonskottet lossades, såg engelske generalen Colville på sin klocka och lade märke till, att hon var trettiofem minuter över elva. Drabbningen började ursinnigt, ursin­nigare måhända, än kejsaren skulle önskat, med ett anfall av fransmännens vänstra flygel mot Hougomont. På samma gång angrep Napoleon cen­tern genom att kasta brigaden Quiot mot La Haie-Sainte, medan Ney förde fransmännens hög­ ra flygel mot engelsmännens vänstra som stödde sig på Papelotte. Anfallet mot Hougomont var till någon del ett skenangrepp. Planen var att locka Wellington dit och förmå honom att göra en dragning åt vänster. Denna plan skulle ha lyckats, om icke de fyra engelska gardeskompanierna och de<noinclude> <references/></noinclude> bkuxck475ko74vw6ov9xafqg1padp3t 104 219987 648842 2026-04-15T07:12:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648842 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 35 —}}</noinclude>tappra belgierna av divisionen Perponucher så orubb­ligt försvarat positionen, till följd varav Welling­ton, i stället för att där samla sin styrka, kunde inskränka sig till att endast ditskicka fyra andra gardeskompanier och en bataljon av regementet Braunschweig till förstärkning. Det angrepp, fransmännens högra flygel gjor­de på Papelotte, var kraftigt. Att kasta över ända engelsmännens vänstra flygel, avskära vägen till Bruxelles, stänga vägen för de möjligen ankom­mande preussarna, forcera Mont-Saint-Jean, trän­ga Wellington tillbaka till Hougomont, därifrån till Braine-l'Alleud och därifrån till Hal, ingen plan kunde vara enklare. Om icke några tillfäl­ligheter inträffat, skulle detta angrepp lyckats. Papelotte blev taget. La Haie-Sainte erövrades. En omständighet bör anmärkas. I engelska in­fanteriet, särdeles i brigaden Kempt, fanns en mängd rekryter. Dessa unga soldater betedde sig tappert ansikte mot ansikte med våra fruktans­ värda infanterister. Deras oerfarenhet redde sig oförskräckt ur affären. De voro i synnerhet för­träffliga tiraljörer. Som tiraljör och något litet överlämnad åt sig själv blir soldaten så att säga<noinclude> <references/></noinclude> 19rlgvyqqbncmeqyd793va0n5122jfw 104 219988 648843 2026-04-15T07:12:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 531 — rispa på vår öppenhjärtighets spegelglas. Icke hon. En liten lögn, en oskyldig lögn, finns väl någonting sådant? Att ljuga är absolut ont. Att ljuga litet är icke möjligt. Den, som ljuger, lju­ ger lögnen hel oclihållen. Att ljuga är den ondes eget ansikte. Satan har två namn: han kallas Satan och han kallas Lögnen. Så tänkte hon. Och som hon tänkte, så handlade hon. Därav härled­ de sig den vithet, varom vi talat, en vithet, som...' 648843 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 531 —}}</noinclude>— 531 — rispa på vår öppenhjärtighets spegelglas. Icke hon. En liten lögn, en oskyldig lögn, finns väl någonting sådant? Att ljuga är absolut ont. Att ljuga litet är icke möjligt. Den, som ljuger, lju­ ger lögnen hel oclihållen. Att ljuga är den ondes eget ansikte. Satan har två namn: han kallas Satan och han kallas Lögnen. Så tänkte hon. Och som hon tänkte, så handlade hon. Därav härled­ de sig den vithet, varom vi talat, en vithet, som spred sin strålande glans även över hennes läp­ par och ögon. Hennes leende var vitt, hennes blick var vit. Det fanns icke en spindelväv, icke ett dammkorn på detta samvetes fönsterruta. Då hon ingick i den helige Vincentius de Paulas or­ den, hade, hon av särskild förkärlek åt sig utvalt namnet Simplice. Simplicia av Sicilien var, som bekant, det helgon, som hellre lät slita av sig bäg­ ge brösten, än hon svarade, att hon var född i Segesta, enär hon var född i Syraeusae, en lögn, som skulle ha räddat henne. Detta skyddshelgon pas­ sade för denna själ. Syster Simplice hade, då hon gick in i orden, två fel, vilka hon dock efter hand rättade. Hon hade haft smak för sötsaker och tyckt om att få<noinclude> <references/></noinclude> nclqr2c32ar1o9cnvoe7ndrv9ivmyu5 104 219989 648844 2026-04-15T07:13:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 532 — brev. Hon läste nu aldrig annat än en bönbok ined stor stil och på latin. Hon förstod icke latin, inen hon förstod boken. Den fromma kvinnan hade fattat tycke för Fantine, troligen emedan hon här anade en fördold dygd, ocli hade ägnat sig nästan uteslutande åt hennes vård. Herr Madeleine förde syster Simplice avsides och anbefallde Fantine åt henne ined ett eget ut­ tryck i rösten, som systern sedermera erinrade sig. Då han lämnade svs...' 648844 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 532 —}}</noinclude>— 532 — brev. Hon läste nu aldrig annat än en bönbok ined stor stil och på latin. Hon förstod icke latin, inen hon förstod boken. Den fromma kvinnan hade fattat tycke för Fantine, troligen emedan hon här anade en fördold dygd, ocli hade ägnat sig nästan uteslutande åt hennes vård. Herr Madeleine förde syster Simplice avsides och anbefallde Fantine åt henne ined ett eget ut­ tryck i rösten, som systern sedermera erinrade sig. Då han lämnade svstern, gick han fram till Fantines säng. Fantine väntade var dag herr Madeleines ankomst, lika som man väntar en stråle av värme ocli glädje. Hon sade till systrarna: — Jag lever endast då herr mären är här. Hon hade denna dag stark feber. Så snart hon liclcse herr Madeleine, frågade hon honom: — Och Cosette? Han svarade småleende: — Snart. Herr Madeleine var mot Fantine den samme som alltid, endast med den skillnaden, att lian<noinclude> <references/></noinclude> 2j7hrh9eqv81nq3ouq000b98gx4904o 104 219990 648845 2026-04-15T07:13:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 533 — stannade hos henne en hel timme i stället för en halv, till Fantines stora glädje. Han hade tusen­ de föreskrifter, att lämna åt alla, på det att ingen­ ting skulle fattas den sjuka. Man lade märke till, att hans ansikte en gång blev mycket sorgset. Men detta erhöll sin förklaring, då man fick veta, att läkaren lutat sig intill hans öra oclisagt: — Hon blir allt sämre och sämre. Sedan gick han tillbaka till märiet, och vakt­ mästaren s...' 648845 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 533 —}}</noinclude>— 533 — stannade hos henne en hel timme i stället för en halv, till Fantines stora glädje. Han hade tusen­ de föreskrifter, att lämna åt alla, på det att ingen­ ting skulle fattas den sjuka. Man lade märke till, att hans ansikte en gång blev mycket sorgset. Men detta erhöll sin förklaring, då man fick veta, att läkaren lutat sig intill hans öra oclisagt: — Hon blir allt sämre och sämre. Sedan gick han tillbaka till märiet, och vakt­ mästaren såg honom upppmärksamt studera en vägkarta över Frankrike, som hängde i hans ar­ betsrum. Han skrev med blyerts några siffror på en papperslapp.<noinclude> <references/></noinclude> thbhzbqqd8fbi0umzl2asktwy1kjbfb 104 219991 648846 2026-04-15T07:13:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 535 — hade en portklapp av järn. Han lade häftigt han­ den på portklappen ocli upplyfte den. Därefter hejdade han sig åter, stod orörlig och liksom ef­ tersinnande, och efter några sekunders förlopp fällde han åter sakta ned portklappen, i stället för att låta den hårt slå till, och fortsatte sin vandring med ett slags brådska, som han icke visat förut. Herr Madeleine fann mäster Scaufflaire hemma, sysselsatt med att laga en sele. — Mäs...' 648846 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 535 —}}</noinclude>— 535 — hade en portklapp av järn. Han lade häftigt han­ den på portklappen ocli upplyfte den. Därefter hejdade han sig åter, stod orörlig och liksom ef­ tersinnande, och efter några sekunders förlopp fällde han åter sakta ned portklappen, i stället för att låta den hårt slå till, och fortsatte sin vandring med ett slags brådska, som han icke visat förut. Herr Madeleine fann mäster Scaufflaire hemma, sysselsatt med att laga en sele. — Mäster Scaufflaire, frågade han, har ni nå­ gon god häst? — Herr niär, sade flamländaren, alla mina häs­ tar äro goda. Vad menar ni med en god häst? — Jag menar en häst, som kan springa sju mil på en dag. — Åh knäveln! sade flamländaren, sju mil! — Ja. — Spänd för en kabriolett? — Ja. — Och hur länge får han vila efter den färden? — Han bör, om det gäller, kunna vända Qm da­ gen därpå. — Samma väg igen? — Ja.<noinclude> <references/></noinclude> pqlxapjtmenugbak8vhtek9umh36058 104 219992 648847 2026-04-15T07:13:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 536 — — Åh knäveln! Åh knäveln! Och det är sju mil? Herr Madeleine tog upp ur fickan den pappers­ lapp, varpå han med blyertspennan upptecknat några siffertal. Han visade dem för flamlända- ren. Det var talen l j?, 2 ocl i 3. — Ni ser själv, sade han. Summa sex ocli en halv, i runt tal sju mil. — Herr mär, återtog flamländaren, jag har vad ni behöver. Ni har nog ibland sett min lilla vita häst ute. Det är ett litet djur från nedre...' 648847 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 536 —}}</noinclude>— 536 — — Åh knäveln! Åh knäveln! Och det är sju mil? Herr Madeleine tog upp ur fickan den pappers­ lapp, varpå han med blyertspennan upptecknat några siffertal. Han visade dem för flamlända- ren. Det var talen l j?, 2 ocl i 3. — Ni ser själv, sade han. Summa sex ocli en halv, i runt tal sju mil. — Herr mär, återtog flamländaren, jag har vad ni behöver. Ni har nog ibland sett min lilla vita häst ute. Det är ett litet djur från nedre Boulon- nais, fullt av eld. Man ville först göra honom till ridhäst. Pytt, gick inte! Han bara slog bakut och kastade var enda ryttare i backen. Man trod­ de honom vara okynnig och visste inte, vad man skulle göra med honom. Då köpte jag honom och spände honom för en kabriolett. Det var just det han ville, herr mär. Nu är han sedig som en flicka och springer som vinden. Men, bevars för att sätta sig upp på hans rygg! Han har inte lust att vara ridhäst. Var och en har sin ärelystnad. Draga, ja; bära, nej. Man skulle kunna tro, att han sagt så till sig själv. — Och han skall stå ut med färden?<noinclude> <references/></noinclude> n3v2uru4qb5zni1s7zhagb8igl1vrsj 104 219993 648848 2026-04-15T07:13:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 537 — — Era sju mil skall han tillryggalägga i fuHt trav på mindre än åtta timmar. Men hör nu på vilka villkor — Låt höra. — För det första måste ni, när ni hunnit halv­ vägs, låta honom pusta en timme. Han måste där få något att äta, och någon måste vara när­ varande, medan han äter, för att hindra drängen på värdshuset att stjäla från honom hans havre, ty jag har märkt, att det i värdshusen oftare hän­ der, att havr...' 648848 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 537 —}}</noinclude>— 537 — — Era sju mil skall han tillryggalägga i fuHt trav på mindre än åtta timmar. Men hör nu på vilka villkor — Låt höra. — För det första måste ni, när ni hunnit halv­ vägs, låta honom pusta en timme. Han måste där få något att äta, och någon måste vara när­ varande, medan han äter, för att hindra drängen på värdshuset att stjäla från honom hans havre, ty jag har märkt, att det i värdshusen oftare hän­ der, att havren supés upp av stalldrängarna än ätes upp av hästarna. — Någon skall vara närvarande. — För det andra, är det herr mären själv, som tänker begagna kabrioletten? — Ja. — Kan herr mären köra? — Ja. — Nå väl, då måste herr mären resa ensam ocli utan packning för att inte göra det för tungt för hästen. — överenskommet. — Men efter som herr mären inte kommer att lia någon med sig, måste herr mären själv göra sig det besväret att se till^ att hästen får sin havre,<noinclude> <references/></noinclude> tejijiud8jbziaajsx13gwpd5ihuadj 104 219994 648849 2026-04-15T07:13:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 538 — — Det är klart. — Och jag måste ha trettio francs om dagen. För de dagar hästen vilar upp sig måste jag ha lika mycket. Inte ett öre därunder, och fodret be­ kostas likaledes av herr mären. Herr Madeleine tog upp sextio francs ur sin börs och lade dem på bordet. — Här har ni för brå dagar i förskott. — För det fjärde skulle, för en sådan skjuts, en kabriolett vara allt för tung ocli trötta ut hästen. Det blir därför nödvä...' 648849 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 538 —}}</noinclude>— 538 — — Det är klart. — Och jag måste ha trettio francs om dagen. För de dagar hästen vilar upp sig måste jag ha lika mycket. Inte ett öre därunder, och fodret be­ kostas likaledes av herr mären. Herr Madeleine tog upp sextio francs ur sin börs och lade dem på bordet. — Här har ni för brå dagar i förskott. — För det fjärde skulle, för en sådan skjuts, en kabriolett vara allt för tung ocli trötta ut hästen. Det blir därför nödvändigt, att herr mären går in på att åka i en liten tilbury, som jag har. — Jag går in därpå. — Den är lätt, men alldeles öppen. — Det är mig likgiltigt. — Har herr mären betänkt, att det är vinter? Herr Madeleine svarade icke. återtog: Flamländaren — Att de är mycket kallt? Herr Madeleine fortfor att tiga. Mäster Scaufflaire fortfor: — Att det kan bli regn? Herr Madeleine upplyfte huvudet och sade:<noinclude> <references/></noinclude> lbvpyzlrwq6hxx0v7jdyng8zn5glrxk 104 219995 648850 2026-04-15T07:14:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 539 — — Tilburyn och hästen skola klockan halv fem i morgon bittida vara utanför min port. — Det är avgjort, herr mär, svarade Scaufflaire. Därefter började han med sin tumnagel utskrapa en fläck i bordskivan och återtog med den bekymmerslösa uppsyn, som flamländarne så väl förstå att para med sin slughet: — Men jag kommer just nu att tänka på en sak. Herr mären har inte sagt mig, vart det bär av? Vart tänker herr mären fara? Han hade...' 648850 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 539 —}}</noinclude>— 539 — — Tilburyn och hästen skola klockan halv fem i morgon bittida vara utanför min port. — Det är avgjort, herr mär, svarade Scaufflaire. Därefter började han med sin tumnagel utskrapa en fläck i bordskivan och återtog med den bekymmerslösa uppsyn, som flamländarne så väl förstå att para med sin slughet: — Men jag kommer just nu att tänka på en sak. Herr mären har inte sagt mig, vart det bär av? Vart tänker herr mären fara? Han hade ända från samtalets början icke tänkt på någonting annat, men han visste ej varför han icke förut vågat göra denna fråga. — Har er häst goda framben? sade herr Ma­ deleine. — Ja, herr mär. Ni kan ändå hålla upp honom litet i utförsbackarna. Är det många sådana på den väg ni skall fara? — Glöm icke att klockan precis halv fem i mor­ gon bittida vara utanför min port, svarade herr Madeleine ocli gick. Flamländaren stod där "just som ett fä", så­ som han någon tid efteråt själv sade. Två eller tre minuter sedan mären gått, öppna­ des dörren på nytt. Det var mären,<noinclude> <references/></noinclude> br4a2yafnamuh66u0mfbn0b3kgwxm0m 104 219996 648851 2026-04-15T07:14:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 540 — Han hade allt jämt samma lugna och tankfulla utseende. — Herr Scaufflaire, sade han, till huru mycket värderar ni hästen och tilburyn, som ni hyr ut åt mig, det ena med det andra? — Det ena knogande på det andra, herr mär, sade flamländaren med ett flatskratt. — Må vara. Nåå? — Vill herr mären köpa dem av mig? — Nej, inen jag vill för alla händelser gc er sä­ kerhet för dem. Vid min återkomst lämnar ni mig summan tilbaka. Till h...' 648851 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 540 —}}</noinclude>— 540 — Han hade allt jämt samma lugna och tankfulla utseende. — Herr Scaufflaire, sade han, till huru mycket värderar ni hästen och tilburyn, som ni hyr ut åt mig, det ena med det andra? — Det ena knogande på det andra, herr mär, sade flamländaren med ett flatskratt. — Må vara. Nåå? — Vill herr mären köpa dem av mig? — Nej, inen jag vill för alla händelser gc er sä­ kerhet för dem. Vid min återkomst lämnar ni mig summan tilbaka. Till huru mycket värderar ni åkdon och häst tillsammans? — Till fem hundra francs, herr mär. — Här äro de. Herr Madeleine lade en sedel på bordet, gick sedan sin väg och kom denna gång icke tillbaka. Mäster Scaufflaire ångrade storligen, att han icke sagt tusen francs. För övrigt voro häst ocli tilbury i klump endast värda tre hundra francs. Flamländaren ropade in sin hustru ocliberät­ tade saken för henne. — Vart knäveln kan herr mären ämna sig? De började rådslå om saken.<noinclude> <references/></noinclude> g5hm5prjw0tvw9q9x11irhqrx6wfxv2 104 219997 648852 2026-04-15T07:14:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 541 — — Han far till Paris, sade hustrun. — Det tror jag inte, sade mannen. Herr Madeleine hade på kaininhyllan glömt kvar papperet, varpå han upptecknat siffrorna. Flamländaren tog det och begynte studera det. — En och en halv, två och tre. Det betyder Därpå vände han sig till bestämt skjutshållen. sin hustru och sade: — Nu har jag det! — Huru? — Det är en och en halv mil härifrån till Hes­ din, två från Hesdin till Saint-Pol, tre...' 648852 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 541 —}}</noinclude>— 541 — — Han far till Paris, sade hustrun. — Det tror jag inte, sade mannen. Herr Madeleine hade på kaininhyllan glömt kvar papperet, varpå han upptecknat siffrorna. Flamländaren tog det och begynte studera det. — En och en halv, två och tre. Det betyder Därpå vände han sig till bestämt skjutshållen. sin hustru och sade: — Nu har jag det! — Huru? — Det är en och en halv mil härifrån till Hes­ din, två från Hesdin till Saint-Pol, tre från Saint Pol till Arras. Han far till Arras. Herr Madeleine hade emellertid kommit hem. Då han återvände från mäster Scaufflaire, hade han tagit en lång omväg, som om prästgårdens port för honom varit en frestelse, den han velat undvika. Han hade gått upp på sitt rum och där stängt sig inne, vilket icke var någonting ovanligt, ty han lade sig gärna tidigt. Fabrikens portvaklerska, som på samma gång var herr Madeleines enda tjänarinna, gav likväl akt på, att hans ljus släcktes klockan halv nio, och hon sade det åt kassören, när han kom hem, tilläggande:<noinclude> <references/></noinclude> 4o7u80af8eyrs6e478zdu8r9vdbhhfx 104 219998 648853 2026-04-15T07:14:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 542 — — Jag kan just undra, om herr mären är sjuk, jag tyckte, att han såg litet besynnerlig ut. Kassören bebodde en kammare, som låg mitt under herr Madeleines rum. Han fäste ingen upp­ märksamhet vid port'akterskans ord, lade sig ocli insomnade. Mot midnatt vaknade han liäftigt. Han hade under sömnen hört något buller över sitt huvud. Han lyssnade. Han liörde steg av och an, som om någon gått i rummet ovanpå. Han lyssnade uppmärksamm...' 648853 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 542 —}}</noinclude>— 542 — — Jag kan just undra, om herr mären är sjuk, jag tyckte, att han såg litet besynnerlig ut. Kassören bebodde en kammare, som låg mitt under herr Madeleines rum. Han fäste ingen upp­ märksamhet vid port'akterskans ord, lade sig ocli insomnade. Mot midnatt vaknade han liäftigt. Han hade under sömnen hört något buller över sitt huvud. Han lyssnade. Han liörde steg av och an, som om någon gått i rummet ovanpå. Han lyssnade uppmärksammare oclikände igen herr Madeleines gång. Detta föreföll honom besynner­ ligt. Vanligtvis hördes aldrig något buller i herr Madeleines rum före den tid, då han brukade sti­ ga upp. Ett ögonblick därefter hörde kassören något, som liknade ljudet av ett skåps öppnande och tillstängande. Sedan flyttades en möbel, det blev tyst, oclivandringen begynte på iiytt. Kas­ sören satte sig upp i sängen, blev fullkomligt va­ ken, tittade sig omkring och såg genom sitt fön­ ster på väggen niitt emot det rödaktiga återskenet från ett upplyst fönster. Att sluta av ljusstrålar­ nas yiktning kunde skenet icke komma från något annat än herr Madeleines fönster. Skenet fladd­ rade, som om det hade kommit snarare från en<noinclude> <references/></noinclude> 8iqm853km73b8ehsp5xc9sb26lrq48e 104 219999 648854 2026-04-15T07:14:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 543 — brinnande eld än från ett ljus. Skuggan av fön­ sterbågarna avtecknade sig icke, vilket antydde att fönstret stod alldeles öppet. Under den då rådande kölden var detta öppna fönster någonting besynnerligt. Kassören somnade åter in. En el­ ler två timmar senare vaknade han på nytt. Sam­ ma långsamma, regelbundna steg kommo och gin- go alltjämt över hans huvud. Ljusskenet avtecknade sig alltjämt på väggen, men det var nu svagt och...' 648854 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 543 —}}</noinclude>— 543 — brinnande eld än från ett ljus. Skuggan av fön­ sterbågarna avtecknade sig icke, vilket antydde att fönstret stod alldeles öppet. Under den då rådande kölden var detta öppna fönster någonting besynnerligt. Kassören somnade åter in. En el­ ler två timmar senare vaknade han på nytt. Sam­ ma långsamma, regelbundna steg kommo och gin- go alltjämt över hans huvud. Ljusskenet avtecknade sig alltjämt på väggen, men det var nu svagt och stilla, likt återskenet från en lampa eller ett ljus. Fönstret stod allt­ jämt öppet. Se här vad som försiggick i herr Madeleines rum.<noinclude> <references/></noinclude> 83n5c9odyddkpq3a4kycs08gbc3dkb9 104 220000 648856 2026-04-15T07:15:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 548 — han begravt i ett sådant mörker, på ett så egen­ domligt sätt uttalades, greps han av bestört­ ning och något liknande yrsel till följd av den hemska nyckfullheten i hans öde, och mitt under denna bestörtning kände han denna rysning, som föregår stora siaktningar. Han böj­ de sig som en ek vid orkanens annalkande, som en soldat strax före en stormning. Han kände mörka moln, uppfyllda av blixt och dunder, sam­ la sig över hans...' 648856 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 548 —}}</noinclude>— 548 — han begravt i ett sådant mörker, på ett så egen­ domligt sätt uttalades, greps han av bestört­ ning och något liknande yrsel till följd av den hemska nyckfullheten i hans öde, och mitt under denna bestörtning kände han denna rysning, som föregår stora siaktningar. Han böj­ de sig som en ek vid orkanens annalkande, som en soldat strax före en stormning. Han kände mörka moln, uppfyllda av blixt och dunder, sam­ la sig över hans huvud. Medan han hörde på Javert, var hans första tanke att gå, att springa, att angiva sig själv, att rycka denne Champmathieu ur fängelset och intaga hans plats. Det var en smärtsam och pinande känsla som av en skåra i det friska köttet. Därefter gick denna tanke över, och han sade till sig själv: Vi få se! Vi få se! Han undertryckte denna första ädelmodiga rörel­ se och ryggade tillbaka för hjältemodet. Det skulle otvivelaktigt ha varit vackert, om denne man, efter biskopens fromma ord, efter så många års ånger och försakelser, mitt under en så beundransvärt påbörjad botgöring, även i en så förfärlig belägenhet som denna icke ett ögon­ blick stapplat, utan med samma jämna steg fort­<noinclude> <references/></noinclude> nflpyu0het51klgxhm9lcsml8bivjpy 104 220001 648857 2026-04-15T07:15:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 549 — farit att vandra mot den öppna avgrund, i vars djup hiinlen befann sig. Detta skulle ha varit vackert, men så förhöll det sig icke. Vi måste göra reda för vad som föregick i denna själ, och vi kunna icke säga annat än vad som föreföll där. Vad som först segrade, var självbevarelsedriften. Han samlade i största hast sina tankar, kvävde si­ na rörelser, erinrade sig Javerts närvaro, denna stora fara, uppsköt varje beslut med förskr...' 648857 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 549 —}}</noinclude>— 549 — farit att vandra mot den öppna avgrund, i vars djup hiinlen befann sig. Detta skulle ha varit vackert, men så förhöll det sig icke. Vi måste göra reda för vad som föregick i denna själ, och vi kunna icke säga annat än vad som föreföll där. Vad som först segrade, var självbevarelsedriften. Han samlade i största hast sina tankar, kvävde si­ na rörelser, erinrade sig Javerts närvaro, denna stora fara, uppsköt varje beslut med förskräckel­ sens bestämdhet, slog ifrån sig tanken på vad han borde göra och återtog sitt lugn, liksom en käm­ pe upptager sin sköld. Återstoden av dagen befann han sig i detta till­ stånd. En stormvirvel i hans inre, ett djupt lugn i hans yttre. Han tog endast vad man skulle kun­ na kalla »självbevarande mått och steg». var ännu förvirrat och trängdes i hans Allt hjärna. Förvirringen därinne var så stor, att han icke kun­ de tydligt se formen av någon tanke, och själv skulle han icke kunnat säga något annat om sig, än att han nyss drabbats av ett svårt slag. Han begav sig som vanligt till Fantines plågoläger och förlängde sitt besök av en instinktmässig god­ het, sägande till sig själv, att han borde handla<noinclude> <references/></noinclude> fjdri2thqmb1rdyqxvcmltncn2jj355 104 220002 648858 2026-04-15T07:15:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 550 — så och varmt anbefalla henne åt barmhärtighets­ systrarna, i fall den händelsen skulle inträffa, att han måste resa bort. Han kände dunkelt, att han måhända skulle nödgas fara till Arras. Och utan att på minsta sätt ha beslutit sig för denna resa, sade han till sig själv, att, så skyddad för alla misstankar, som han var, kunde det icke för ho­ nom vara förenat med någon fara att bevittna, vad som där skulle komma att tilldraga sig,...' 648858 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 550 —}}</noinclude>— 550 — så och varmt anbefalla henne åt barmhärtighets­ systrarna, i fall den händelsen skulle inträffa, att han måste resa bort. Han kände dunkelt, att han måhända skulle nödgas fara till Arras. Och utan att på minsta sätt ha beslutit sig för denna resa, sade han till sig själv, att, så skyddad för alla misstankar, som han var, kunde det icke för ho­ nom vara förenat med någon fara att bevittna, vad som där skulle komma att tilldraga sig, oclihan beställde Scaufflaires tilbury för att vara beredd på allt, som kunde hända. Han åt middag med tämligen god matlust. När han kommit in i sitt rum, begynte han sam­ la sina tankar. Han undersökte sin ställning och fann den för­ färlig, så förfärlig, att han mitt under sina funde­ ringar, under inflytande av en nästan oförklarlig ängslan, steg upp från sin stol oclisköt regeln för dörren. Han fruktade, att någonting mera kunde komma in. Han förskansade sig mot det möjliga. Ett ögonblick därefter blåste han ut ljuset. Det besvärade honom. Han tyckte, att man kunde se honom.<noinclude> <references/></noinclude> hozstwap954lh4a824m3qaa1pvzlvz2 104 220003 648859 2026-04-15T08:32:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 648859 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|330|<small>E. BRATE.</small>|}}</noinclude>betyda ’bornholmare’. Då Kluge, Grundriss d. germ. phil. I, 305 och i Etym. Wh. <i>Berg,</i> sammanställer germ.-lat. <i>burgundi(ones)</i> med kelt.-lat. <i>brigantes</i> eg. ’monticulæ’, så måste väl rotsläktskap mellan de båda orden afses; i sina äldsta kända boningsplatser mellan Oder och Weichsel kunna åtminstone icke burgunderna fått namnet ’bergsbor’. Rotsläktskapen är helt enkelt den mellan <i>berg</i> och <i>borg,</i> hvilket senare uppenbarligen ingår i namnet <i>Borgundarholmr.</i> Uti Beitr. z. Gesch. d. deutschen Spr. u. Lit. XVII, hvilket jag först efter nedskrifvandet af denna uppsats lyckats få tillfälle att läsa, behandlar R. Much i trenne afhandlingar de urgermanska folkens utbredning och deras namns härledning, hvilket ämne till en del ock nyligen behandlats af A. Erdmann, Über die Heimat und den Namen der Angeln, Ups. 1890—91 och om folknamnen Götar och Goter i Ant. tidskr. f. Sverige XI, 4 s. 1 f. Much godkänner Kluges sammanställning med kelt-lat. <i>brigantes,</i> men förkastar af samma skäl, som här skett, betydelsen ’bergsbor’ och antager <i>burgundiones</i> ordagrant betyda ’die ragenden, hohen’ och afse kroppsstorleken. Erdmann, Über die Heimat etc. s. 95 framställer samma härledning af namnet, men anser detta tyda på andlig öfverlägsenhet. I de af Much anförda nordiska namnen <i>Borgund</i> kan ju det antagna adjektivet icke ingå, då dessas senare del är samma <i>-und,</i> hvilket ingår i många andra önamn <i>Selund, Lofund</i> o. s. v., och då har ett dylikt adj. intet annat stöd än jämförelsen med icke germanska språk, hvilket stöd är skäligen svagt. Första delen af <i>Borgund</i> är väl <i>borg</i> ’fästning’. Anknytningen af namnet burgunder till namnet på Bornholm synes mig gifva härledningen af folkslagsnamnet det underlag af något faktiskt och påtagligt, som Muchs etymologier af de urgermanska folknamnen alltför ofta sakna och väl ej kunna annat än sakna. Än vidare stödes antagandet af sammanhang mellan Gotland och goter, Bornholm och burgunder genom den likhet i namn, som förefinnes å ena sidan mellan de urgerm.-lat. <i>rugii, ulmerugii, harudes</i> och å den andra de fornnorska <i>rugir</i> och <i>holmrygir</i> i <i>Rogaland,</i> och <i>hǫrðar</i> i <i>Hǫrðaland</i> och da. <i>Harthesyssel</i> på Jutland, hvilken likhet nog öfverraskat hvar och en och äfven af Much s. 184 och 205 anses tyda på etnografiskt sammanhang. Vigfússon antager ock ett dylikt sammanhang mellan isl. <i>Vendill,</i> Vendsyssel på Jutland, och vandalerna. Den andra omständigheten kan vid första påseende tyckas tala emot allt sammanhang mellan gutar och goter, nämligen att hos<noinclude> <references/></noinclude> pcuxn8qqbxh1dzrxyjvzmc2dwi7jlw9 104 220004 648863 2026-04-15T09:09:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 551 — Vilken »man»? Ack, det, som han ville utestänga, hade redan kommit in. Det, som han ville hindra att se, be­ traktade honom: hans samvete. Hans samvete, det vill säga Gud. I första ögonblicket gjorde han sig emellertid förhoppningsfull. het och ensamhet. han sig oåtkomlig. Han erfor en känsla av trygg­ Med regeln förskjuten trodde Med ljuset utsläckt trodde han sig osynlig. Nu rådde han då om sig själv. Han lade armbågarna på bordet,...' 648863 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 551 —}}</noinclude>— 551 — Vilken »man»? Ack, det, som han ville utestänga, hade redan kommit in. Det, som han ville hindra att se, be­ traktade honom: hans samvete. Hans samvete, det vill säga Gud. I första ögonblicket gjorde han sig emellertid förhoppningsfull. het och ensamhet. han sig oåtkomlig. Han erfor en känsla av trygg­ Med regeln förskjuten trodde Med ljuset utsläckt trodde han sig osynlig. Nu rådde han då om sig själv. Han lade armbågarna på bordet, stödde huvudet mot handen och började tänka i mörkret. — I vilken ställning befinner jag mig?.. Dröm­ mer jag inte?.. Vad har man sagt mig?.. Är det verkligen sant, att jag sett den där Javert och att han talat till mig på det sättet?.. Vem kan denne Champmathieu vara?.. Han liknar mig alltså?.. Är det möjligt?.. Och när jag tänker på, att jag i går var så lugn och så långt ifrån att ana något!.. Vad gjorde jag då i går vid denna tid?.. Vad innebar denna händelse?.. Huru skall den utveckla sig?.. Vad är att göra? Se där i vilket kvalfullt tillstånd han befann sig. Hans hjärna hade förlorat förmågan att<noinclude> <references/></noinclude> hpoy7m06qjk7wiy8rwca2azh4yy5mux 104 220005 648864 2026-04-15T09:10:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kvarhålla tankarna. De böljade fram som vågor och han fattade med bägge händerna om sin pan­ na för att hejda dem. Ur detta virrvarr, som vände upp och ned på hans vilja och förstånd och varur han sökte draga fram en visshet och ett beslut, framträdde endast ångesten tydligt. Hans huvud brände. Han gick till fönstret ocli slog upp det på vid gavel. pä himmeln. bordet. Inga stjärnor funnos Han gick tillbaka ocl isatte sig vid Sålunda förflö...' 648864 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 552 —}}</noinclude>kvarhålla tankarna. De böljade fram som vågor och han fattade med bägge händerna om sin pan­ na för att hejda dem. Ur detta virrvarr, som vände upp och ned på hans vilja och förstånd och varur han sökte draga fram en visshet och ett beslut, framträdde endast ångesten tydligt. Hans huvud brände. Han gick till fönstret ocli slog upp det på vid gavel. pä himmeln. bordet. Inga stjärnor funnos Han gick tillbaka ocl isatte sig vid Sålunda förflöt den första timmen. Småningom började dock några obestämda grunddrag att bilda sig och fästa sig i hans tankar, ocli han kunde med verklighetens noggranhet skönja, icke hela sin ställning, men några enskild­ heter. Först började han inse, att, huru ovanlig ocli betänklig denna ställning än var, han likväl var fullkomligt herre över densamma. Detta ökade blott förvirringen i hans inre. utom det allvarliga ocli fromma mål, som han uppställt för sina handlingar, hade allt, vad han intill denna dag gjort, endast varit en grop, som<noinclude> <references/></noinclude> 2asmnl0l78ubu36h4vbn50kjpa2e4yq 104 220006 648865 2026-04-15T09:10:06Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 648865 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DE NYA NORDISKA RUNVERKEN.</small>|331}}</noinclude>gatarne folksuveräniteten var oinskränkt, då de gåfvo sig under sveakonungen, hvaremot goterna från äldsta tider haft konungar. Såvida icke denna skiljaktighet beror därpå, att ett ursprungligt konungadöme gått under hos gutarne, kan det tänkas bero på att gutarne vid Weichsels mynning funno sig i främmande land och därför behöfde en ständig högste befälhafvare, hvaremot hemma en sådan valdes blott vid ofred. Hos de västgermaner, som i det hela taget föga ändrade boningsplats under folkvandringstiden, var förhållandet i urtiden det enligt Dahn, Urgeschichte der germ. u. roman. Völker s. 84, att en herskare blott fanns i krigstid. Förhållandet med goterna vore då detsamma som senare med angelsachsarne, hvilka efter sin eröfring af England ständigt styrdes af konungar. Much s. 179 påpekar ock, att enligt Jordanes goterna strax efter sin invandring angrepo ruger och vandaler och Dahn s. 142 säger, att de själva redan i sina äldsta boningsplatser ansattes af slaverna. Sammanhanget mellan gutar och goter söker prof. Bugge stödja genom att anföra ord och ordbetydelser egendomliga för gutniska och gotiska, erkänner dock själf, att de anförda sammanställningarne till stor del tillåta en annan förklaring, men uppmanar kännare af Gotlands språk att hafva sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål. Näppeligen kan dock något vinnas på denna väg, ty det skulle sannolikt lyckas lika väl att framdraga dylika öfverensstämmelser mellan hvilket fornartadt nordiskt folkmål som helst och hvilket germanskt fornspråk som helst. Och äfven om en hel del öfverensstämmelser framdroges, behöfde dessa icke visa annat än att folkmålet bevarat mera af det språk, som de urnordiska inskrifterna representera, hvilket prof. Bugge själf uppvisat stå närmare de öfriga forngermanska språken än fallet var med de yngre nordiska språken. Åtminstone vid Kristi födelse torde väl goterna befunnit sig vid Weichsel och man bör då ock taga vederhörlig hänsyn till hvilka språkliga förändringar de 1200 år ungefär, som ligga mellan denna tid och Gotlandslagen, kunnat medföra. De historiska frågor, för hvilka nu redogjorts, äro väl det enda i det norska runverkets hittills utkomna häften, som är njutbart för vidare kretsar. Det öfriga kan väl blott påräkna läsare från språkmän, men torde till gengäld intressera dessa så mycket mera i betraktande af de urnordiska inskrifternas stora språkhistoriska betydelse. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> dbdzcbrf54ttsvf4yxo9blf8v031jaf 104 220007 648866 2026-04-15T09:10:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 000 -- han grävt för att däri nedmylla sitt namn. Vad han under sina stunder av självprövning, under sina sömnlösa nätter alltid mest fruktat, var att någonsin få höra detta namn uttalas. Han sade till sig själv, att därmed allt skulle vara förbi för honom, att den dag, då detta namn åter framträd­ de, det skulle tillintetgöra det nya liv han skapat omkring sig och, vem vet, måhända även inom honom hans nya själ. Han ryste vid blotta ta...' 648866 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 553 —}}</noinclude>— 000 -- han grävt för att däri nedmylla sitt namn. Vad han under sina stunder av självprövning, under sina sömnlösa nätter alltid mest fruktat, var att någonsin få höra detta namn uttalas. Han sade till sig själv, att därmed allt skulle vara förbi för honom, att den dag, då detta namn åter framträd­ de, det skulle tillintetgöra det nya liv han skapat omkring sig och, vem vet, måhända även inom honom hans nya själ. Han ryste vid blotta tan­ ken pä, att detta vore möjligt. Om någon under dessa ögonblick hade sagt honom, att den stund skulle komma, då detta namn skulle återljuda i hans öra, då de gräsliga orden Jean Valjean plöts­ ligt skulle uppstiga ur sin natt och resa sig fram­ för honom, då detta förfärliga ljus, ämnat att skingra den hemlighetsslöja, vari han insvept sig, plötsligt skulle stråla över hans huvud, och att detta namn det oaktat icke skulle hota honom, att detta ljus blott skulle åstadkomma ett ännu tjockare mörker, att denna sönderslitna slöja skul­ le öka det hemlighetsfulla, som omgav honom, att denna jordbävning skulle stärka grundvalarna till lians byggnad, att denna oerhörda händelse, om han så funne för gott, icke skulle för honom med­<noinclude> <references/></noinclude> l48jdz9qmdhqqhhuxr24z9d9ns0cacv 104 220008 648867 2026-04-15T09:10:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 554 — föra annan följd än att göra hans tillvaro på en gång klarare och ogenomträngligare, och att den gode och hedervärde borgaren herr Madeleine skulle, efter sin konfrontation med Jean Valjeans vålnad, bli mera hedrad, trygg ocliaktad än nå­ gonsin, om någon hade sagt honom detta, skulle han skakat på huvudet och ansett dessa ord dår­ aktiga. Nå väl, allt detta hade nyss till alla delar inträffat, hela denna massa av möjliglieter hade bli...' 648867 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 554 —}}</noinclude>— 554 — föra annan följd än att göra hans tillvaro på en gång klarare och ogenomträngligare, och att den gode och hedervärde borgaren herr Madeleine skulle, efter sin konfrontation med Jean Valjeans vålnad, bli mera hedrad, trygg ocliaktad än nå­ gonsin, om någon hade sagt honom detta, skulle han skakat på huvudet och ansett dessa ord dår­ aktiga. Nå väl, allt detta hade nyss till alla delar inträffat, hela denna massa av möjliglieter hade blivit ett faktum, och Gud hade tillåtit, att dessa vansinnigheter blivit verkligheter. Hans tankar fortforo att klarna. Han gjorde sig allt mer och mer reda för sin ställning.. Han tyckte, att han nyss uppvaknat ur ett slags sömn ocli alt han halkade utför en sluttning mitt i natten, i upprätt ställning, rysande ocl i förgäves sökande att liejda sig på yttersta randen av ett bråddjup. Han urskilde tydligt i mörkret en okänd, en främling, som ödet tog för honom och i hans ställe störtade ned i svalget. För att till­ sluta detta svalg, måste någon falla däri, han el­ ler en annan. Han behövde blott låta saken lia sin gång. Klarheten blev nu fullkomlig ocl ihan tillstod för<noinclude> <references/></noinclude> hpr5gqsaegubvj78vf5xh5nj982p1y2 104 220009 648868 2026-04-15T09:10:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 555 — sig själv, att hans plats på galärerna stod tom, att, vad han än måtte göra, den dock alltid väntade på honom, att stölden från lille Gervais förde ho­ nom dit tillbaka, att denna tomma plats skulle vänta honom och draga honom till sig, ända till dess han vore där, att detta var oundvikligt och av ödet bestämt. Och därefter sade han sig själv, att han i detta ögonblick hade en i sitt ställe, att det tycktes, som en vid namn Champmathi...' 648868 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 555 —}}</noinclude>— 555 — sig själv, att hans plats på galärerna stod tom, att, vad han än måtte göra, den dock alltid väntade på honom, att stölden från lille Gervais förde ho­ nom dit tillbaka, att denna tomma plats skulle vänta honom och draga honom till sig, ända till dess han vore där, att detta var oundvikligt och av ödet bestämt. Och därefter sade han sig själv, att han i detta ögonblick hade en i sitt ställe, att det tycktes, som en vid namn Champmathieu träffats av detta missöde, och att, vad honor själv beträffade, han hädanefter, såsom närvarai de i bagnon i denne Champmathieus person ocH närvarande i samhället under namn av herr Made­ leine, icke hade något mera att befara, förutsatt blott, att han icke hindrade människorna från att på denne Champmathieus huvud lägga denna van­ ärans sten, vilken, liksom gravhällen, en gång fal­ ler ned och sedan aldrig upplyftes. Allt detta var på en gång så våldsamt och så sällsamt, att han plötsligt greps av det slags obe­ skrivliga rörelse, som en människa erfar blott två eller tre gånger i sin levnad, ett slags krampak­ tig skakning i samvetet, som upprör allt tvivel hjärtat inrymmer, som är sammansatt av ironi,<noinclude> <references/></noinclude> g27o0uhl34fv08kl8u9vqyu6ug8v0jm 104 220010 648869 2026-04-15T09:10:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 556 — glädje och förtvivlan och som man skulle kunna kalla ett inre gapskratt. Han tände åter hastigt sitt ljus. __ Nåväl, sade han till sig själv, vad är det då jag fruktar? där? Vad behöver jag väl tänka på det Nu är jag räddad! Och allt är slut. Jag hade blott en dörr stående på glänt, genom vil­ ken mitt förflutna kunde tränga sig in i mitt nuva­ rande liv. Denna dörr är nu igenmurad, oclidet för alltid! Denne Javert, som s...' 648869 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 556 —}}</noinclude>— 556 — glädje och förtvivlan och som man skulle kunna kalla ett inre gapskratt. Han tände åter hastigt sitt ljus. __ Nåväl, sade han till sig själv, vad är det då jag fruktar? där? Vad behöver jag väl tänka på det Nu är jag räddad! Och allt är slut. Jag hade blott en dörr stående på glänt, genom vil­ ken mitt förflutna kunde tränga sig in i mitt nuva­ rande liv. Denna dörr är nu igenmurad, oclidet för alltid! Denne Javert, som så länge oroat mig,, denna fruktansvärda instinkt, som tycktes ha ge­ nomskådat mig, ja, som hade genomskådat mig och som följde mig överallt, denna fruktansvärde jakthund, som ständigt höll ögonen på mig, han är nu vilseledd, sysselsatt på annat häll, fullkom­ ligt narrad av spåret. Han är nu tillfredsställd, han skall hädanefter lämna mig i fred, han har sin jean Valjean. Vem vet, det är till och med san­ nolikt, att han kommer att lämna staden. Ocli allt detta har skett utan mitt åtgörande. Ocli jag har ingen del däri. Nå men, vad är det väl för olyckligt däri? Om folk finge se mig, skulle de på min ära tro, att det hade hänt mig någonting förfärligt! Huru som helst, så är det ingalunda<noinclude> <references/></noinclude> 89f7l28rktq87w2vn7a1iwxwnf5duuo 104 220011 648870 2026-04-15T09:10:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 557 — mitt fel, om någon härigenom blir olycklig. Det är försynen, som gjort alltsammans. Det är klart, att den vill ha det så. Har jag väl rätt att rubba försynens anordningar? Vad är det jag för ögon­ blicket vill? Vad är det jag tänker blanda mig i? Det där kommer mig alldeles icke vid. Huru! Jag är ändå inte nöjd? Men vad fattas mig då? Det mål, jag i så många år eftersträvat, mina nät­ ters dröm, föremålet för mina böner till...' 648870 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 557 —}}</noinclude>— 557 — mitt fel, om någon härigenom blir olycklig. Det är försynen, som gjort alltsammans. Det är klart, att den vill ha det så. Har jag väl rätt att rubba försynens anordningar? Vad är det jag för ögon­ blicket vill? Vad är det jag tänker blanda mig i? Det där kommer mig alldeles icke vid. Huru! Jag är ändå inte nöjd? Men vad fattas mig då? Det mål, jag i så många år eftersträvat, mina nät­ ters dröm, föremålet för mina böner till himlen, tryggheten, jag har nu hunnit det. Det är Gud själv, som vill det. Jag bör icke göra något mot Guds vilja. Och varför vill Gud det? Därför, att jag skall kunna fortsätta det verk, jag påbörjat, att jag skall kunna göra gott, att jag en dag skall kunna bli en stor och uppmuntrande föresyn, att det skall kunna sägas, att slutligen en smula lyc­ ka uppblomstrat ur den botgöring jag genomgått ocliur den dygd, till vilken jag återvänt. Jag förstår sannerligen inte, varför jag nyss fruktade att gå in till den hederlige kyrkoherden och be­ berätta honom allt som för en biktfar samt bedja honom om råd. Det är tydligt, att han skulle sagt mig alldeles detsamma. Det är avgjort, låt sakerna ha sin gång. Låt den gode Guden göra efter sitt behag.<noinclude> <references/></noinclude> a0gudrq4esidxmjvjjklaficpxmdh32 104 220012 648871 2026-04-15T09:10:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 558 — Så talade han till sig i djupet av sitt samvete, lutad över vad man kunde kalla hans egen av­ grund. Han steg upp från sin stol och begynte gå fram och tillbaka i rummet. — Välan, sade han, låt oss inte mera tänka på den saken! Mitt beslut är nu fattat! Men han kände härvid ingen glädje. Tvärt om. Man kan lika litet hindra tanken från att åter­ vända till en idé som havet från att återvända till stranden. Sjömannen kallar det ti...' 648871 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 558 —}}</noinclude>— 558 — Så talade han till sig i djupet av sitt samvete, lutad över vad man kunde kalla hans egen av­ grund. Han steg upp från sin stol och begynte gå fram och tillbaka i rummet. — Välan, sade han, låt oss inte mera tänka på den saken! Mitt beslut är nu fattat! Men han kände härvid ingen glädje. Tvärt om. Man kan lika litet hindra tanken från att åter­ vända till en idé som havet från att återvända till stranden. Sjömannen kallar det tidvattnet. Brotts­ lingen kallar det samvetsagget. Gud upprör sjä­ len lika väl som havet. Hur han än stretade däremot, återtog han dock efter några ögonblicks förlopp denna hemska dia­ log, i vilken det var han, som talade, och han, som hörde på, sägande vad han skulle velat förtiga, hörande vad han skulle velat slippa höra, vikan­ de för denna hemlighetsfulla makt, som sade till honom: Tänk! liksom den för två tusen år sedan sade till en annan dömd: Gå! Innan vi gå vidare, måste vi, för att bli fullkom­ ligt förstådda, göra en nödvändig anmärkning. Det är visst, att man talar till sig själv. Det<noinclude> <references/></noinclude> bh0u9as3dbqo4c8b560qb319ut4d13m 104 220013 648872 2026-04-15T09:11:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 559 — finns ingen tänkande varelse, som icke erfarit det­ ta. Man kan till och med säga, att Ordet aldrig är ett härligare mysterium, än när det i en män­ niskas inre går från tanken till samvetet och från samvetet återvänder till tanken. Det är blott i denna mening man bör förstå de i detta kapitel ofta använda orden: han sade, han ut­ ropad e. Man säger till sig själv, man ta­ lar till sig själv, man utropar inom sig själv, utan att...' 648872 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 560 —}}</noinclude>— 559 — finns ingen tänkande varelse, som icke erfarit det­ ta. Man kan till och med säga, att Ordet aldrig är ett härligare mysterium, än när det i en män­ niskas inre går från tanken till samvetet och från samvetet återvänder till tanken. Det är blott i denna mening man bör förstå de i detta kapitel ofta använda orden: han sade, han ut­ ropad e. Man säger till sig själv, man ta­ lar till sig själv, man utropar inom sig själv, utan att den yttre tystnaden därför blir bruten. Det är ett väldigt larm. Allt inom oss talar. Endast munnen tiger. Ehuru själens verkligheter värker äro synliga eller handgripliga, äro de icke dest mindre verkligheter. Han frågade sig alltså, på vilken punkt han be­ fann sig. Han anställde förhör med sig angående sitt »fattade beslut». Han bekände för sig själv, att allt, som han nyss uppgjort inom sig, vore gräsligt, att hans avsikt »att låta sakerna ha sin gång, att låta den gode Guden göra efter sitt be­ hag» vore helt enkelt avskyvärt. Att låta detta misstag av ödet och människorna gå i fullbordan, att icke hindra det, att genom sin tystnad bidraga därtill, korteligen att ingenting göra, det vore att<noinclude> <references/></noinclude> cxnt4q4kbhqssunfvub42c5fsg2xd35 648873 648872 2026-04-15T09:11:22Z Jonatanskogsfors 17420 648873 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 559 —}}</noinclude>— 559 — finns ingen tänkande varelse, som icke erfarit det­ ta. Man kan till och med säga, att Ordet aldrig är ett härligare mysterium, än när det i en män­ niskas inre går från tanken till samvetet och från samvetet återvänder till tanken. Det är blott i denna mening man bör förstå de i detta kapitel ofta använda orden: han sade, han ut­ ropad e. Man säger till sig själv, man ta­ lar till sig själv, man utropar inom sig själv, utan att den yttre tystnaden därför blir bruten. Det är ett väldigt larm. Allt inom oss talar. Endast munnen tiger. Ehuru själens verkligheter värker äro synliga eller handgripliga, äro de icke dest mindre verkligheter. Han frågade sig alltså, på vilken punkt han be­ fann sig. Han anställde förhör med sig angående sitt »fattade beslut». Han bekände för sig själv, att allt, som han nyss uppgjort inom sig, vore gräsligt, att hans avsikt »att låta sakerna ha sin gång, att låta den gode Guden göra efter sitt be­ hag» vore helt enkelt avskyvärt. Att låta detta misstag av ödet och människorna gå i fullbordan, att icke hindra det, att genom sin tystnad bidraga därtill, korteligen att ingenting göra, det vore att<noinclude> <references/></noinclude> 7hl7brusfqg6nv7il8m0l9j23hh4t31 104 220014 648874 2026-04-15T09:11:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 560 — göra allt. Det vore den lägsta graden av skrymtaktig uselliet. Det vore ett lågt, fegt, lömskt, ned­ rigt, ohyggligt brott. För första gången på åtta år fick nu den olyck­ lige mannen känna den bittra smaken av en ond tanke och av en ond gärning. Han spottade ut den med vämjelse. Han fortfor att förhöra sig själv. Han frågade sig strängt, vad han hade menat med detta: »Jag har hunnit mitt mål». Han förklarade för sig, att Men vil...' 648874 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 560 —}}</noinclude>— 560 — göra allt. Det vore den lägsta graden av skrymtaktig uselliet. Det vore ett lågt, fegt, lömskt, ned­ rigt, ohyggligt brott. För första gången på åtta år fick nu den olyck­ lige mannen känna den bittra smaken av en ond tanke och av en ond gärning. Han spottade ut den med vämjelse. Han fortfor att förhöra sig själv. Han frågade sig strängt, vad han hade menat med detta: »Jag har hunnit mitt mål». Han förklarade för sig, att Men vilket mål? Var det för en så liten sak, som han hade gjort allt vad han gjort? Hade han icke ett annat mål, som var det stora, som var det sanna målet? Att rädda, hans liv verkligen hade ett mål. Att dölja sitt namn? Att lura polisen? icke sin person, men sin själ. Att åter bli heder­ lig och god. Att bli en rättfärdig. Var det icke detta framför allt och allenst detta, som han alltid hade velat, som biskopen hade anbefallt honom? — Att stänga dörren för sitt förflutna? Men, sto­ re Gud, han stängde den ju icke, han öppnade den ju tvärtom på nytt genom att begå en nedrig hand­ ling! Han blev ju åter en tjuv, och den avskyvär­ daste bland tjuvar! Han frånstal en annan hans<noinclude> <references/></noinclude> p3xaoa8bxtgaf9vjjjda7fz6mov5uej 104 220015 648875 2026-04-15T09:11:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '- 561 — tillvaro, hans liv, hans frid, hans andel i solens ljusi Han blev en mördare! Han dödade, han dödade moraliskt en olycklig man, han dömde honom till denna förfärliga levande begravning, denna död under bar himmel, som kallas bagnon! Att däremot överlämna sig själv åt rättvisan, att frälsa denne av ett så förfärligt misstag drabbade man, att återtaga sitt namn, att av plikt åter bli galärslaven Jean Valjean, detta vore att verkligen fu...' 648875 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 561 —}}</noinclude>- 561 — tillvaro, hans liv, hans frid, hans andel i solens ljusi Han blev en mördare! Han dödade, han dödade moraliskt en olycklig man, han dömde honom till denna förfärliga levande begravning, denna död under bar himmel, som kallas bagnon! Att däremot överlämna sig själv åt rättvisan, att frälsa denne av ett så förfärligt misstag drabbade man, att återtaga sitt namn, att av plikt åter bli galärslaven Jean Valjean, detta vore att verkligen fullborda sin uppståndelse och för alltid tillstänga det helvete, varifrån han kommit ut. Att till ut­ seendet falla tillbaka däri, det vore att i verklig­ heten gå därur. Så måste han handla. Han hade ingenting gjort, om han icke gjorde detta. Därförutan vore hans liv gagnlöst, hela hans botgö­ ring förspilld. Han kunde icke mera säga: Vad tjänar det till? Han kände, att biskopen var hos honom, att biskopen så mycket mera var närva­ rande, som han var död, att biskopen oavvänt be­ traktade honom, att mären Madeleine med alla si­ na dygder hädanefter skulle synas honom avsky­ värd och att i hans ögon galärslaven Jean Val­ jean däremot skulle vara beundransvärd och ren. Människorna sågo hans mask, men biskopen såg Victor Hugo 111 4<noinclude> <references/></noinclude> ap01syf2b7kc2ppqupw13somh56kp8f 104 220016 648876 2026-04-15T09:11:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 562 — hans ansikte. Människorna sågo hans leverne, men biskopen såg hans samvete. Han måste så­ ledes begiva sig till Arras, befria den falske Jean Valjean och angiva den verklige. Ack, detta var det största av alla offer, den smärtsammaste av alla segrar, det sista steget att taga! Men det måste ske. Sorgliga öde! Han kunde icke bli ren i Guds ögon utan att bli vanärad i människor­ nas. _Välan, sade han, låt oss besluta oss härför! Låt oss...' 648876 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 562 —}}</noinclude>— 562 — hans ansikte. Människorna sågo hans leverne, men biskopen såg hans samvete. Han måste så­ ledes begiva sig till Arras, befria den falske Jean Valjean och angiva den verklige. Ack, detta var det största av alla offer, den smärtsammaste av alla segrar, det sista steget att taga! Men det måste ske. Sorgliga öde! Han kunde icke bli ren i Guds ögon utan att bli vanärad i människor­ nas. _Välan, sade han, låt oss besluta oss härför! Låt oss göra vår plikt! Låt oss rädda denne man! Han uttalade dessa ord med hög röst, utan att närka, att han talade högt. Han tog sina böcker, genomsåg och ordnade dem. Han kastade på elden en hel hop av rever­ ser på fordringar, som han ägde hos små köp­ män i tryckta omständigheter. Han skrev och för­ seglade ett brev, på vars kuvert, om någon i det­ ta ögonblick varit inne i rummet, han skulle kun­ nat läsa: Till herr Laffitte, bankir, Artoisgatan, Pari s. Han framtog ur en chiffonnier en plånbok, som innehöll några sedlar och det pass, som han begagnat för resan till deputeradevalen samma år.<noinclude> <references/></noinclude> o4stdvgrug1ezabr411rsihu5pgwse2 104 220017 648877 2026-04-15T09:11:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 563 — Den, som hade sett honom, under det han om­ bestyrde dessa olika saker, och den djupa tank­ fullhet, som var förenad därmed, skulle icke kun­ nat ana, vad som försiggick inom honom. Endast då och då rörde sig hans läppar. I andra ögon­ blick upplyfte han huvudet och fäste blicken på någon punkt på väggen, som om just där funnits någonting, som han ville utreda eller rådfråga. När brevet till herr Laffitte var färdigt, stoppade han de...' 648877 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 563 —}}</noinclude>— 563 — Den, som hade sett honom, under det han om­ bestyrde dessa olika saker, och den djupa tank­ fullhet, som var förenad därmed, skulle icke kun­ nat ana, vad som försiggick inom honom. Endast då och då rörde sig hans läppar. I andra ögon­ blick upplyfte han huvudet och fäste blicken på någon punkt på väggen, som om just där funnits någonting, som han ville utreda eller rådfråga. När brevet till herr Laffitte var färdigt, stoppade han det tillika med plånboken i fickan och bör­ jade återigen gå fram och tillbaka. Hans tankar hade icke förändrat riktning. Han såg fortfarande tydligt sin plikt skriven med eldbokstäver, som flammade för hans ögon och flyt­ tade sig med hans blickar: — G å! Säg ditt namn! Angiv di g! Han såg likaledes, som om de i synlig gestalt rört sig framför honom, de två grundtankar, som ända dittills utgjort hans dubbla levnadsregel: att dölja sitt namn, att helga sin själ. För första gången syntes de honom fullkomligt åtskilda, och han varseblev vad som skilde dem åt. Han insåg, att den ena av dessa grundtankar var avgjort god.<noinclude> <references/></noinclude> mes4fm4g3gknx08j2cmeoeg2i1ghhek 104 220018 648878 2026-04-15T09:12:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 564 — under det att den andra kunde bli dålig. Att den ena var självuppoffringen och den andra självisk­ heten. Att den ena sade: min nästa, och den andra sade: j a g. Att den ena kom från ljuset och den andra kom från mörkret. De kämpade med varandra. Han såg dem käm­ pa. Allt efter som hans tankar skredo fram, hade de växt inför hans själs öga. De hade nu jätte­ gestalter ocli han tyckte sig se dem brottas i hans eget inre, i det oändliga...' 648878 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 564 —}}</noinclude>— 564 — under det att den andra kunde bli dålig. Att den ena var självuppoffringen och den andra självisk­ heten. Att den ena sade: min nästa, och den andra sade: j a g. Att den ena kom från ljuset och den andra kom från mörkret. De kämpade med varandra. Han såg dem käm­ pa. Allt efter som hans tankar skredo fram, hade de växt inför hans själs öga. De hade nu jätte­ gestalter ocli han tyckte sig se dem brottas i hans eget inre, i det oändliga, varom vi nyss talade, mitt ibland skuggorna och ljusglimtarna, en gu­ dinna och jättinna. Han blev uppfylld av bävan, men han tyckte, att den goda tanken fick överhanden. Han kände, att han närmade sig sitt samvetes och sitt ödes andra avgörande ögonblick. Att bi­ skopen hade betecknat det första skiftet i hans nya liv ocli Champmathieu betecknade det andra. Efter den stora krisen följde nu det stora provet. Febern, som ett ögonblick lagt sig, återkom dock så småningom. Tusende tankar flögo genom hans huvud, men de fortforo att stärka honom i hans beslut. Ett ögonblick hade han sagt till sig själv, att<noinclude> <references/></noinclude> 7ta1e7ac73wlkj6v8r34rkka7cc5tvu 104 220019 648879 2026-04-15T09:12:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 565 — han måhända toge saken allt för häftigt, att den där Champmathieu, när allt komme omkring, icke vore värd deltagande, att han med ett ord hade stulit. Han svarade sig själv: — Om denne man verkligen har stulit några äpplen, så är det en månads fängelse. Det är långt därifrån till galärerna. Och vem vet, om han ens stulit? Är det bevisat? Jean Valjeans namn tynger ned honom och tyckes göra bevis överflödiga. De allmänne åklagarna...' 648879 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 565 —}}</noinclude>— 565 — han måhända toge saken allt för häftigt, att den där Champmathieu, när allt komme omkring, icke vore värd deltagande, att han med ett ord hade stulit. Han svarade sig själv: — Om denne man verkligen har stulit några äpplen, så är det en månads fängelse. Det är långt därifrån till galärerna. Och vem vet, om han ens stulit? Är det bevisat? Jean Valjeans namn tynger ned honom och tyckes göra bevis överflödiga. De allmänne åklagarna gå ju van| ligtvis så tillväga. Man tror honom vara tju emedan man vet honom vara galärslav. Ett annat ögonblick fick han den tanken, att man, sedan han angivit sig själv, måhända skulle göra avseende på det hjältemodiga i hans hand­ ling, på den hedrande vandel han i sju år fört och vad han gjort för orten samt skänka honom nåd. Men denna tanke försvann helt hastigt, och han log bittert, då han betänkte, att stölden av två francs från lille Gervais gjorde honom skyldig till återfall i samma brott, att denna sak helt säkert skulle dyka upp på nytt och enligt lagens tydli­ ga ordalydelse göra honom förfallen till straff­ arbete för livstiden.<noinclude> <references/></noinclude> luzg8y3pxds60k2rqcf7vpcn1rfx1j1 104 220020 648880 2026-04-15T09:12:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 566 — Han uppgav alla illusioner, lösgjorde sig allt mer och mer från jorden och sökte tröst och styr­ ka på annat håll. Han sade till sig själv, att han måste göra sin plikt, att han måhända icke skul­ le bli olyckligare, sedan han gjort sin plikt, än sedan han kringgått den. Att om han läte sa­ ken ha sin gång, om han stannade kvar i Montreuil, skulle hans anseende, hans goda rykte, hans goda gärningar, den aktning och vörd­ nad han åtnj...' 648880 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 567 —}}</noinclude>— 566 — Han uppgav alla illusioner, lösgjorde sig allt mer och mer från jorden och sökte tröst och styr­ ka på annat håll. Han sade till sig själv, att han måste göra sin plikt, att han måhända icke skul­ le bli olyckligare, sedan han gjort sin plikt, än sedan han kringgått den. Att om han läte sa­ ken ha sin gång, om han stannade kvar i Montreuil, skulle hans anseende, hans goda rykte, hans goda gärningar, den aktning och vörd­ nad han åtnjöt, hans välgörenhet, hans rikedom, hans popularitet och dygd bli kryddade med ett brott, och vilken smak skulle väl alla dessa heliga saker få med tillsats av en sådan styggelse? Om han däremot fullbordade sitt offer, skulle med ga­ lärfängelset, med skampålen, halsjärnet, den grö­ na mössan, det oupphörliga arbetet, den obarm­ härtiga skammen blanda sig en himmelsk tanke. Slutligen sade han till sig själv, att det var en nödvändighet, att det var hans förelagda öde, att det icke stod i hans förmåga att ändra en högre makts anordningar och att han i alla händelser måste välja: antingen utvärtes dygd och invärtes vederstygglighet eller helighet invärtes och van­ ära utvärtes.<noinclude> <references/></noinclude> gsb0vbm6ki4v2ql0o5us7l3e8xmelow 648882 648880 2026-04-15T09:12:43Z Jonatanskogsfors 17420 648882 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 566 —}}</noinclude>— 566 — Han uppgav alla illusioner, lösgjorde sig allt mer och mer från jorden och sökte tröst och styr­ ka på annat håll. Han sade till sig själv, att han måste göra sin plikt, att han måhända icke skul­ le bli olyckligare, sedan han gjort sin plikt, än sedan han kringgått den. Att om han läte sa­ ken ha sin gång, om han stannade kvar i Montreuil, skulle hans anseende, hans goda rykte, hans goda gärningar, den aktning och vörd­ nad han åtnjöt, hans välgörenhet, hans rikedom, hans popularitet och dygd bli kryddade med ett brott, och vilken smak skulle väl alla dessa heliga saker få med tillsats av en sådan styggelse? Om han däremot fullbordade sitt offer, skulle med ga­ lärfängelset, med skampålen, halsjärnet, den grö­ na mössan, det oupphörliga arbetet, den obarm­ härtiga skammen blanda sig en himmelsk tanke. Slutligen sade han till sig själv, att det var en nödvändighet, att det var hans förelagda öde, att det icke stod i hans förmåga att ändra en högre makts anordningar och att han i alla händelser måste välja: antingen utvärtes dygd och invärtes vederstygglighet eller helighet invärtes och van­ ära utvärtes.<noinclude> <references/></noinclude> pqmkhg5wzcd0klkzruplvptzplptv70 104 220021 648881 2026-04-15T09:12:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 567 — Under arbetet med så många dystra tankar svek honom icke modet, men hans hjärna tröttades. Han började ofrivilligt tänka på andra, på likgil­ tiga saker. Pulsarna i hans tinningar bultade häftigt. Han gick alltjämt fram och tillbaka. Klockan slog tolv, först i kyrktornet, därefter i stadshuset. Han räk­ nade de tolv slagen i bägge uren och jämförde Han erinrade sig på samma gång, att han några dagar förut hos en, som handlade med gam...' 648881 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 567 —}}</noinclude>— 567 — Under arbetet med så många dystra tankar svek honom icke modet, men hans hjärna tröttades. Han började ofrivilligt tänka på andra, på likgil­ tiga saker. Pulsarna i hans tinningar bultade häftigt. Han gick alltjämt fram och tillbaka. Klockan slog tolv, först i kyrktornet, därefter i stadshuset. Han räk­ nade de tolv slagen i bägge uren och jämförde Han erinrade sig på samma gång, att han några dagar förut hos en, som handlade med gammalt järnkram, sett en gammal klocka till salu, på vilken stått namnet Antoine Albin de Romainville. de båda klockornas klang. Han frös. Han gjorde upp en liten brasa. Han tänkte icke på att stänga fönstret. Emellertid hade han återfallit i sin förvirring. Han måste göra en tämligen stark ansträngning för att påminna sig, vad han tänkte på, innan klockan slog tolv. Det lyckades honom slutli­ gen. — Jo, sade han, jag hade fattat det beslutet att angiva mig själv. Och därefter kom han plötsligt att tänka på Fantine.<noinclude> <references/></noinclude> qem5d4zm0tuf14sr3pdx1ynvfsdli2a 104 220022 648883 2026-04-15T09:12:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 568 — — Ha! utropade han, och denna stackars kvin­ na! Nu utbröt en ny kris. Då Fantine plötsligt framstod för hans tankar, var det, som om en ljusstråle oförmodat inträngt där. Han tyckte, att allting omkring honom för­ ändrade utseende, och han utropade: — Ja det, ja! Hittills har jag blott tänkt på mig själv. Jag har blott tagit i betraktande, vad som vore lämpligast för mig själv. Om det vore bäst för mig att tiga eller angiva mig,...' 648883 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 568 —}}</noinclude>— 568 — — Ha! utropade han, och denna stackars kvin­ na! Nu utbröt en ny kris. Då Fantine plötsligt framstod för hans tankar, var det, som om en ljusstråle oförmodat inträngt där. Han tyckte, att allting omkring honom för­ ändrade utseende, och han utropade: — Ja det, ja! Hittills har jag blott tänkt på mig själv. Jag har blott tagit i betraktande, vad som vore lämpligast för mig själv. Om det vore bäst för mig att tiga eller angiva mig, att dölja min person eller frälsa min själ, att vara en för­ aktlig och aktad magistratsperson eller en förak­ tad och vördnadsvärd galärslav. Det var jag, all­ tid jag, alltid jag, ingenting annat än jag! Men, min Gud, allt det där är ju bara själviskhet. Det finns visserligen olika former för själviskheten, men det är dock alltid själviskhet. Om jag ock­ så skulle tänka litet på andra? Den första renlevnadsplikten är att tänka på sin nästa. Låt se, låt oss närmare undersöka saken! Om jag vore borta, om jag vore försvunnen, om jag vore glömd, vad skulle följden bli av allt detta?.. Om jag an­ ger mig? Då häktar man mig, släpper lös den<noinclude> <references/></noinclude> 7drur83q2ncoyzr0ke9v6k4b18lhpk2 104 220023 648884 2026-04-15T09:13:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 569 — där Champmathieu och skickar mig tillbaka på ga­ lärerna. Det är gott och väl. Men sedan? Hu­ ru kommer det då att gå här? Ack, här finns en hel ort, en stad, fabriker, en industri, arbetare, män, kvinnor, ålderstigna, barn, fattiga! Jag har skapat allt detta. Jag ger alla dessa sitt uppehäl­ le. Över allt, där en skorsten ryker, är det jag, som lagt bränsle på härden och kött i grytan. Jag har skapat välstånd, omsättning och...' 648884 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 569 —}}</noinclude>— 569 — där Champmathieu och skickar mig tillbaka på ga­ lärerna. Det är gott och väl. Men sedan? Hu­ ru kommer det då att gå här? Ack, här finns en hel ort, en stad, fabriker, en industri, arbetare, män, kvinnor, ålderstigna, barn, fattiga! Jag har skapat allt detta. Jag ger alla dessa sitt uppehäl­ le. Över allt, där en skorsten ryker, är det jag, som lagt bränsle på härden och kött i grytan. Jag har skapat välstånd, omsättning och kredit. In­ nan jag kom hit, fanns intet av allt detta. Jag har lyft, livat, uppmuntrat, fruktbargjort, sporrat, rik­ tat hela orten. Då jag är borta, är själen borta. Går jag min väg, dör allt ut.... Och denna kvinna, som lidit så mycket, som i sitt fall har så många goda egenskaper, vilkens hela olycka jag förorsakat utan att vilja det! Och detta barn, som jag tänkte hämta hit, som jag lovat återgiva åt modern! Är jag icke även skyldig att göra något för denna kvinna, för att gottgöra det onda jag vållat henne? Om jag försvinner, vad händer då? Modern dör. Barnet blir vad det kan. Se där vad som händer, om jag anger mig.. Om jag där­ emot icke anger mig? om jag icke anger mig? Låt se, vad blir följden,<noinclude> <references/></noinclude> mq08clwv84fsvgd0o1ty26yuqq8eteo 104 220024 648885 2026-04-15T09:13:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 570 — Sedan han gjort sig denna fråga, stannade han. Han kände liksom ett ögonblicks tvekan och bä­ van. Men detta ögonblick var av kort varaktig­ het, och han svarade lugnt på sin fråga: — Jo, då kommer den där karlen på galärerna, det är sant, men vad betyder väl det! Han har ju stulit. Jag må aldrig så mycket säga till mig själv, att han icke har stulit, så har han ändå stu­ lit. Jag stannar däremot här, jag fortsätter. Om tio...' 648885 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 570 —}}</noinclude>— 570 — Sedan han gjort sig denna fråga, stannade han. Han kände liksom ett ögonblicks tvekan och bä­ van. Men detta ögonblick var av kort varaktig­ het, och han svarade lugnt på sin fråga: — Jo, då kommer den där karlen på galärerna, det är sant, men vad betyder väl det! Han har ju stulit. Jag må aldrig så mycket säga till mig själv, att han icke har stulit, så har han ändå stu­ lit. Jag stannar däremot här, jag fortsätter. Om tio år har jag förtjänat tio miljoner. Jag sprider ut dem i orten. Jag behåller ingenting för mig själv. Vad värde har väl sådant för mig? Det är inte för min egen skull jag gör det. Allas väl­ stånd stiger, näringarna vakna och livas, fabriker och bruk mångdubblas, familjerna, hundra famil­ jer, tusen familjer, äro lyckliga. Folkmängden ökas. Byar uppstå, där det förut blott fanns förpaktargårdar, och förpaktargårdar, där det icke fanns någonting allt. Nöden försvinner, och med nöden försvinna utsvävningar, prostitution, stöld, mord, alla laster, alla brott. Och denna arma mo­ der får uppfostra sitt barn, och en hel ort blir rik och sedlig. Hur dåraktig och oförnuftig var jag icke! Huru kunde jag då tala om att angiva mig?<noinclude> <references/></noinclude> 3fn6csibt2vqgeoiwdghnarcoa95pfw 104 220025 648886 2026-04-15T09:13:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 571 — Det är sannerligen nödvändigt att noga övertänka saken och icke förhasta sig.. Det skulle kantänka varit dig i smaken att få spela stor och ädelmo­ dig!.. Det hade ju varit en riktig melodram!.. Skall jag väl, därför att jag inte kom att tänka på någon annan än mig, än mig ensam, skall jag väl för att från ett kanske något för strängt, men i grunden rättvist straff rädda, jag vet inte vem, en tjuv, en uppenbar skälm, låta en he...' 648886 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 571 —}}</noinclude>— 571 — Det är sannerligen nödvändigt att noga övertänka saken och icke förhasta sig.. Det skulle kantänka varit dig i smaken att få spela stor och ädelmo­ dig!.. Det hade ju varit en riktig melodram!.. Skall jag väl, därför att jag inte kom att tänka på någon annan än mig, än mig ensam, skall jag väl för att från ett kanske något för strängt, men i grunden rättvist straff rädda, jag vet inte vem, en tjuv, en uppenbar skälm, låta en hel ort gå under, låta en stackars kvinna dö på sjukhuset, låta en stackars liten flicka dö på gatan, alldeles som hundar? Åh, det vore ju avskyvärt! Utan att mo­ dern ens fått återse sitt barn! Utan att barnet knappast känt sin mor! Och allt detta för denne lumpne äppletjuv, som helt säkert förtjänt galä­ rerna för någonting annat, om också inte för det här! Vackra betänkligheter, som rädda en brotts­ ling och uppoffra de oskyldige, som rädda en gam­ mal landstrykare, vilken, när allt kommer om­ kring, inte har mer än några år kvar att leva på och näppeligen torde bli stort olyckligare i galärfängelset än i sitt kyffe, och som uppoffra en hel befolkning, mödrar, kvinnor, barn! Och den stac­ kars lilla Cosette, som inte har någon annan än<noinclude> <references/></noinclude> f2fl5qgh28llk0xj9902f6ktn0bmyjq 104 220026 648887 2026-04-15T09:13:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 572 — mig här i världen och som säkerligen i denna stund sitter helt blåfrusen i de där Thénardiers usla näste! Jo, det är också ett pack, det där folket! Och jag skulle svika mina plikter mot al­ la dessa stackars varelser! Och jag skulle gå och angiva mig! En så orimlig galenskap skul­ le jag begå! Låt oss antaga det värsta! Låt oss antaga, att jag genom att ej angiva mig begår en dålig handling och att mitt samvete en dag före­ brår mi...' 648887 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 572 —}}</noinclude>— 572 — mig här i världen och som säkerligen i denna stund sitter helt blåfrusen i de där Thénardiers usla näste! Jo, det är också ett pack, det där folket! Och jag skulle svika mina plikter mot al­ la dessa stackars varelser! Och jag skulle gå och angiva mig! En så orimlig galenskap skul­ le jag begå! Låt oss antaga det värsta! Låt oss antaga, att jag genom att ej angiva mig begår en dålig handling och att mitt samvete en dag före­ brår mig den. Nåväl, att för andras bästa mot­ taga dessa förebråelser, som endast tynga på mig, att begå denna dåliga handling, som endast blott­ ställer min egen själ, häri just häri ligger uppoff­ ringen, just häri ligger dygden. Han steg upp och begynte åter vandra fram och tillbaka. Denna gång tyckte han sig vara nöjd. Man finner icke diamanterna annat än i jordens mörka innandöme. Man finner icke sanningarna annat än i tankens djup. Det föreföll honom, som hade han, efter att ha nedstigit i dessa djup, efte att länge ha trevat sig fram i det mörkaste av dessa innandömen, nu äntligen funnit en av des­ sa diamanter, en av dessa sanningar, och att han höll den i sin hand, och han förbländades av dess åskådande.<noinclude> <references/></noinclude> pojqyxoobvvw2iiu7l91z0kuoibw7do 104 220027 648888 2026-04-15T09:13:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 573 — — Ja, tänkte han, så är det! sanningen. Jag har lösningen. Jag har funnit Man måste slut­ ligen hålla sig till något. Mitt beslut är fattat. Må sakerna ha sin gång! Låt oss inte vackla, inte rygga tillbaka. Detta ligger i allas intresse, icke i mitt. Jag är Madeleine, jag förblir Made­ leine. Olycklig den, som är Jean Valjean! Jag är det icke längre. Jag känner inte den mannen, jag vet inte längre, vem han är. Om det i denna...' 648888 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 573 —}}</noinclude>— 573 — — Ja, tänkte han, så är det! sanningen. Jag har lösningen. Jag har funnit Man måste slut­ ligen hålla sig till något. Mitt beslut är fattat. Må sakerna ha sin gång! Låt oss inte vackla, inte rygga tillbaka. Detta ligger i allas intresse, icke i mitt. Jag är Madeleine, jag förblir Made­ leine. Olycklig den, som är Jean Valjean! Jag är det icke längre. Jag känner inte den mannen, jag vet inte längre, vem han är. Om det i denna stund finns någon, som är Jean Valjean, må han då reda sig bäst han gitter! Det angår mig inte. Det är ett olycksbådande namn, som svävar omkring i natten. Om det stannar och slår ned på någo huvud, så mycket värre då för det! Han betraktade sig i den lilla spegeln, som stod på kaminen, och sade: — Åh, det var en lättnad att ha fattat ett be­ slut! Jag känner mig nu som en helt annan män­ niska. Han gick åter några steg, därefter stannade han värt. — Välan, sade han, jag får inte rygga tillbaka för någon av följderna av det fattade beslutet! Det ges ännu band, som fästa mig vid denne Jean Val-<noinclude> <references/></noinclude> 2lgxojet8r1qcgt7lhkfdv6u2hhh7xi 104 220028 648889 2026-04-15T09:14:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 574 — jean. De måste sönderslitas. I själva detta rum finnas saker, som skulle anklaga mig, stumma sa­ ker, som skulle kunna bli vittnen. Allt detta mås­ te försvinna, det är avgjort. Han letade i sin ficka, tog upp sin börs, öpp­ nade den och tog fram en liten nyckel. Denna nyckel satte han in i ett litet lås, vars nyckelhål man knappt kunde se, dolt, som det var, av de mörkaste färgerna i de på väggen klist­ rade tapeternas fasoner. Ett l...' 648889 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 574 —}}</noinclude>— 574 — jean. De måste sönderslitas. I själva detta rum finnas saker, som skulle anklaga mig, stumma sa­ ker, som skulle kunna bli vittnen. Allt detta mås­ te försvinna, det är avgjort. Han letade i sin ficka, tog upp sin börs, öpp­ nade den och tog fram en liten nyckel. Denna nyckel satte han in i ett litet lås, vars nyckelhål man knappt kunde se, dolt, som det var, av de mörkaste färgerna i de på väggen klist­ rade tapeternas fasoner. Ett lönnrum öppnade sig, ett slags blindskåp, anbragt mellan hörnet av väggen och spishuven. I detta lönnrum funnos blott några gamla paltor: en blå blus, ett par gamla byxor, en gammal ränsel och en tjock, i båda ändarna järnbeslagen knölpåk. De, som hade sett Jean Valjean, då han vandrade genom Digne i oktober månad år 1815, skulle lätt ha känt igen alla dessa eländiga klädesplagg. Han hade behållit dem, liksom han hade behål­ lit silverstakarna, för att alltid ha en påminnelse om sitt livs utgångspunkt, endast med den skillna­ den, att han gömde det, som kom från galärfän­ gelset, och visade ljusstakarna, som kommo från biskopen.<noinclude> <references/></noinclude> ompotfwm3xuffopummnqf4j518ah95x 104 220029 648890 2026-04-15T09:14:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 575 — Han kastade en förstulen blick mot dörren, som hade han fruktat, att den skulle öppnas i trots av regeln, som stängde den. Därefter tog han med en rask, häftig rörelse och i ett enda fång, utan ett ens skänka en blick åt dessa saker, vilka han under så många år så andäktigt och med så myc­ ken fara förvarat, klädespaltorna, knölpåken och ränseln och kastade alltsammans på elden. Han stängde åter igen blindskåpet, och för­ dubbla...' 648890 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 575 —}}</noinclude>— 575 — Han kastade en förstulen blick mot dörren, som hade han fruktat, att den skulle öppnas i trots av regeln, som stängde den. Därefter tog han med en rask, häftig rörelse och i ett enda fång, utan ett ens skänka en blick åt dessa saker, vilka han under så många år så andäktigt och med så myc­ ken fara förvarat, klädespaltorna, knölpåken och ränseln och kastade alltsammans på elden. Han stängde åter igen blindskåpet, och för­ dubblande sina försiktighetsmått, som hädanefter ingenting tjänade till, emedan skåpet var tomt, dolde han dess dörr bakom en stor möbel, som han sköt dit. Några sekunder senare upplystes rummet och väggen mitt emot av ett starkt och fladdrande rött sken. Alltsammans brann. Knölpåken spra­ kade och kastade gnistor ända fram till mitten av rummet. Under det att ränseln jämte de vidriga lumpor den innehöll förtärdes, syntes något, som fallit därur, blänka i askan. Om man lutat sig ned, skulle man lätt kunnat urskilja, att det var ett sil­ vermynt. Utan tvivel tvåfrancsen, som han stu­ lit från den lille savojarden.<noinclude> <references/></noinclude> htunz1awh64umungltxxxgb7swmvrls 104 220030 648891 2026-04-15T09:14:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 576 — Han såg icke på elden, utan gick alltjämt fram och tillbaka med samma steg. Plötsligt föllo hans ögon på de bägge silversta- karna, vilka till följd av ljusskenet från elden blänkte till då och, där de stodo på kaminhyllan. — Ah, tänkte han, Jean Valjean finns ännu hel och hållen kvar i dessa! De måste också förstö­ ras. Han tog de bägge ljusstakarna. Det fanns ännu tillräckligt mycket eld kvar för att kunna hastigt beröva...' 648891 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 576 —}}</noinclude>— 576 — Han såg icke på elden, utan gick alltjämt fram och tillbaka med samma steg. Plötsligt föllo hans ögon på de bägge silversta- karna, vilka till följd av ljusskenet från elden blänkte till då och, där de stodo på kaminhyllan. — Ah, tänkte han, Jean Valjean finns ännu hel och hållen kvar i dessa! De måste också förstö­ ras. Han tog de bägge ljusstakarna. Det fanns ännu tillräckligt mycket eld kvar för att kunna hastigt beröva dem deras form och av dem göra en oigenkänlig klump. Han lutade sig ned mot eldstaden och värmde sig ett ögonblick därvid. Han erfor ett riktigt väl­ befinnande. — Vad värmen är skön! sade han. Han rörde om elden med den ena av de bägge ljusstakarna. En minut till och de skulle ha legat i elden. I detta ögonblick tyckte han sig höra en stäm­ ma i sitt inre ropa: — Jean Valjean! Jean Valjean! Håret reste sig på hans huvud. Han blev lik en människa, som hör någonting förfärligt.<noinclude> <references/></noinclude> kndnq5ip4k2j0b6s2y15kypyrsnh5z4 104 220031 648892 2026-04-15T09:14:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 577 — — Ja, så skall det vara, fullända! sade rösten. Fullborda vad du gör! Förstör ljusstakarna! Till­ intetgör detta minne! Glöm biskopen! Glöm allt! Störta denne Champmathieu! Det är bra. Lyck­ önska dig nu! Det är alltså avgjort, det är beslu­ tat, det är sagt. Se där en man, en gubbe, som inte vet, vad man vill honom, som kanske inte- gjort något ont, en oskyldig, vilkens hela olycka vållas av ditt namn, på vilken ditt namn tynge...' 648892 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 577 —}}</noinclude>— 577 — — Ja, så skall det vara, fullända! sade rösten. Fullborda vad du gör! Förstör ljusstakarna! Till­ intetgör detta minne! Glöm biskopen! Glöm allt! Störta denne Champmathieu! Det är bra. Lyck­ önska dig nu! Det är alltså avgjort, det är beslu­ tat, det är sagt. Se där en man, en gubbe, som inte vet, vad man vill honom, som kanske inte- gjort något ont, en oskyldig, vilkens hela olycka vållas av ditt namn, på vilken ditt namn tynger som ett brott, som skall tagas för dig, som skall bli dömd, som skall sluta sina dagar i förnedring och elände! Det är bra. Var en hederlig man, du! Förbliv herr mären, förbliv hedervärd och hed­ rad, rikta staden, föd de fattiga, uppfostra de fa­ der- och moderlösa, lev lycklig, dygdig och be­ undrad, och under tiden, medan du här dväljes i glädje och ljus, skall en annan gä klädd i din röda tröja, bära ditt skamhöljda namn och släpa din kedja i galärfängelset. Ja, det är bra ställt på det sättet! Ack, din usling! Svetten rann utför hans panna. Han fäste en vild blick på ljusstakarna. Rösten i hans inre liade likväl ännu icke slutat. Den fortfor sålun­ da: Victor Hugo III 5<noinclude> <references/></noinclude> k2rhtm1orfsdfi9xeofjnnlbizdxfvg 104 220032 648893 2026-04-15T09:14:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 578 — — Jean Valjeanl Omkring dig skola höjas många röster, som skola göra stort väsen, som skola tala mycket högt och skola välsigna dig. En enda, som ingen skall höra, skall dock i mörk­ ret förbanna dig. Välan! Hör, eländige! Alla dessa välsignelser skola åter nedfalla, innan de nått himlen, och endast förbannelsen skall stiga upp till Gud. Denna stämma, som i början var helt svag och som höjts ur hans samvetes dunklaste vrå, hade sm...' 648893 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 578 —}}</noinclude>— 578 — — Jean Valjeanl Omkring dig skola höjas många röster, som skola göra stort väsen, som skola tala mycket högt och skola välsigna dig. En enda, som ingen skall höra, skall dock i mörk­ ret förbanna dig. Välan! Hör, eländige! Alla dessa välsignelser skola åter nedfalla, innan de nått himlen, och endast förbannelsen skall stiga upp till Gud. Denna stämma, som i början var helt svag och som höjts ur hans samvetes dunklaste vrå, hade småningom blivit genomträngande och fruktans­ värd, och han hörde den nu ända invid sitt öra. Han tyckte, att den gått ur ur honom själv och att den nu talade utom honom. Han trodde sig höra de sista orden så tydligt, att han med ett slags bävan såg sig omkring i rummet. — Är någon här? frågade han med hög röst och alldeles utom sig. Därefter återtog han med ett skratt, som lik­ nade en fånes: — Så dum jag är! här. Det kan inte finnas någon Det fanns dock någon. Men den, som var där, tillhörde icke dem, som människoögat kan se.<noinclude> <references/></noinclude> 3vnv7q6jga9w8v928rhrzyzx1g8widz 104 220033 648894 2026-04-15T09:14:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 579 — Han ställde ljusstakarna på kaminhyllan. Nu började han på nytt sin enformiga och dyst­ ra vandring, som störde den i rummet under ho­ nom sovande mannen i hans drömmar och kom honom att spritta upp ur sömnen. Denna vandring lugnade och förvirrade honom på samma gång. Det tycktes ibland, som om man vid utomordentliga tillfällen hölle sig i rörelse för. att begära råd av allt, som man kan påträffa, då man förändrar plats. Efter någr...' 648894 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 579 —}}</noinclude>— 579 — Han ställde ljusstakarna på kaminhyllan. Nu började han på nytt sin enformiga och dyst­ ra vandring, som störde den i rummet under ho­ nom sovande mannen i hans drömmar och kom honom att spritta upp ur sömnen. Denna vandring lugnade och förvirrade honom på samma gång. Det tycktes ibland, som om man vid utomordentliga tillfällen hölle sig i rörelse för. att begära råd av allt, som man kan påträffa, då man förändrar plats. Efter några ögonblicks för­ lopp visste han icke mera, vad han skulle göra. Han ryggade nu med lika mycken bävan till­ baka för båda de beslut, som han ömsevis fattat. De två tankar, som gåvo honom råd, syntes ho­ nom bägge lika fördärvbringande. Vilket olycks­ öde! Vilken skickelse, att denne Champmathieu blev tagen för honom! Att bli störtad just genom det medel, som försynen i början tycktes ha be­ gagnat för att befästa hans ställning! Det var ett ögonblick, då han skådade in i fram­ tiden. Att angiva sig, store Gud, att överlämna sig i rättvisans händer! Han betraktade med en gränslös förtvivlan allt vad lian måste lämna, allt vad han måste återtaga. Han skulle således nöd­<noinclude> <references/></noinclude> ow8i821rblazntqujqvbswp5m6sxme9 104 220034 648895 2026-04-15T09:14:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 580 — gas säga farväl åt denna så sköna, rena och strå­ lande tillvaro, åt allas aktning, åt ära och frihet! Han skulle icke mera få vandra omkring på fäl­ ten, icke mera få höra fåglarna sjunga om våren, icke mera få utdela allmosor åt de små barnen! Han skulle icke mera få smaka den ljuva glädjen att se blickar av tacksamhet och kärlek fästa på honom! Han skulle lämna detta hus, som han själv byggt upp, och denna lilla kammare! Allt...' 648895 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 580 —}}</noinclude>— 580 — gas säga farväl åt denna så sköna, rena och strå­ lande tillvaro, åt allas aktning, åt ära och frihet! Han skulle icke mera få vandra omkring på fäl­ ten, icke mera få höra fåglarna sjunga om våren, icke mera få utdela allmosor åt de små barnen! Han skulle icke mera få smaka den ljuva glädjen att se blickar av tacksamhet och kärlek fästa på honom! Han skulle lämna detta hus, som han själv byggt upp, och denna lilla kammare! Allt syntes honom i denna stund förtjusande. Han skulle icke mera få läsa i dessa böcker, han skulle icke mera få skriva på detta lilla omålade träbord! Hans gamla portvakterska, den enda tjänarinna han hade, skulle icke mera komma upp till honom med hans morgonkaffe! Store Gud, i stället för allt detta galärfängelset, halsjärnet, den röda trö­ jan, kedjan om foten, tröttheten, den mörka cel­ len, britsen, alla dessa väl bekanta fasor! Och det vid hans ålder och efter att ha varit vad han var! Om han ännu vore ung! Men att gammal, som han var, duas av vilken som helst, att visi­ teras av fångknekten, att erhålla käpprapp av uppsyningsmannen! Att gå med bara fötterna i järnbeslagna skor! Att morgon och kväll vid<noinclude> <references/></noinclude> iiur86riav97rbch306dwwwsijae2p8 104 220035 648896 2026-04-15T09:14:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 581 — ronden framräcka sitt ben för att låta järnringen därom undersökas med hammaren! Att utstå främlingars nyfikenhet, till vilka man skulle säga: Den där är den beryktade Jean Valjean, som varit mär i Montreuil! Och att om aftonen, drypande av svett, överväl­ digad av trötthet, med den gröna mössan över ögonen, under sergeantens piska, två och två sti­ ga uppför fallrepstrappan till det flytande fängel­ set! Ack, vilket elände! K...' 648896 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 581 —}}</noinclude>— 581 — ronden framräcka sitt ben för att låta järnringen därom undersökas med hammaren! Att utstå främlingars nyfikenhet, till vilka man skulle säga: Den där är den beryktade Jean Valjean, som varit mär i Montreuil! Och att om aftonen, drypande av svett, överväl­ digad av trötthet, med den gröna mössan över ögonen, under sergeantens piska, två och två sti­ ga uppför fallrepstrappan till det flytande fängel­ set! Ack, vilket elände! Kan då ödet vara lika elakt som en tänkande varelse och bli lika grymt som människohjärtat? Göra vad han ville, återkom han ständigt til| detta plågsamma dilemma, som låg på bottnen av hans grubbel: att kvarstanna i paradiset och där bli en djävul; att återvända till helvetet och där bli en ängel. Vad skulle han göra? Store Gud, vad skulle han göra? Den storm, ur vilken han med så mycken möda bärgat sig, bröt ånyo lös inom honom. Hans tan­ kar begynte åter tumla om varandra. De antogo en viss slö och maskinmässig karaktär, som är egendomlig för förtvivlan. Namnet Romainville<noinclude> <references/></noinclude> 7a5p5fmv9mm4ixdtxtrxs83zrbxplru 104 220036 648897 2026-04-15T09:15:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 582 — återkom beständigt i hans tankar tillsammans med två verser av en visa, som han fordom hört. Han tänkte sig Romainville som en liten skog i närhe­ ten av Paris, dit ungt förälskat folk i april månad plägar gå för att plocka syréner. Han vacklade till kroppen, liksom han vackla­ de till själen. Han gick som ett litet barn, vilket man låte'r gå utan stöd. Vissa stunder sökte han bekämpa sin trötthet och gjorde en ansträngning för...' 648897 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 582 —}}</noinclude>— 582 — återkom beständigt i hans tankar tillsammans med två verser av en visa, som han fordom hört. Han tänkte sig Romainville som en liten skog i närhe­ ten av Paris, dit ungt förälskat folk i april månad plägar gå för att plocka syréner. Han vacklade till kroppen, liksom han vackla­ de till själen. Han gick som ett litet barn, vilket man låte'r gå utan stöd. Vissa stunder sökte han bekämpa sin trötthet och gjorde en ansträngning för att åter bli herre över sitt förstånd. Han bjöd till att en sista gång, och nu den avgörande, förelägga sig det problem, vid vars lösning han så att säga hade dignat av trötthet. Bör jag angiva mig? Bör jag tiga? Det lyckades honom icke att se någonting tyd­ ligt. De orediga dragen av alla de skäl, som han under sitt grubblande uppkastat, dallrade och upplöste sig som dimbilder det ena efter det an­ dra. Han kände blott, att, vilket beslut han än fattade, skulle nödvändigt, och utan möjlighet för honom att undgå det, någonting hos honom dö. Att han till höger lika väl som till vänster inträd­ de i en grav. Att han genomgick en dödskamp, hans lyckas eller hans dygds dödskamp.<noinclude> <references/></noinclude> gp0cesutplltdhd8fe893x862fr7nrl 104 220037 648898 2026-04-15T09:15:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 583 — Ack, all hans obeslutsamhet hade åter fått makt med honom! Han hade icke kommit längre än i början. Sålunda kämpade denna olyckliga själ i döds­ ångest. Aderton hundra år före denne olycklige man hade det hemlighetsfulla väsen, som i sig sammanfattar allt, som finns heligt hos mänsklig­ heten, och alla dess lidanden, hade även detta vä­ sen, under det olivträden skälvde för det oändli­ gas vredgade stormvind, länge med handen skju­ t...' 648898 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 583 —}}</noinclude>— 583 — Ack, all hans obeslutsamhet hade åter fått makt med honom! Han hade icke kommit längre än i början. Sålunda kämpade denna olyckliga själ i döds­ ångest. Aderton hundra år före denne olycklige man hade det hemlighetsfulla väsen, som i sig sammanfattar allt, som finns heligt hos mänsklig­ heten, och alla dess lidanden, hade även detta vä­ sen, under det olivträden skälvde för det oändli­ gas vredgade stormvind, länge med handen skju­ tit ifrån sig den förfärliga kalk, som syntes honom flödande av lidande och överströmmande av mör­ ker i stjärnfyllda rymder.<noinclude> <references/></noinclude> 0rn2vjkx4iftjcjd6ylm0veu2vpjlzp 104 220038 648901 2026-04-15T09:50:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648901 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|{{sp|SEXTONDE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''Savannah.'''}}}}{{ph|''D. 14 Maj 1850.''|5}} »Den största autograf-samlare i verlden» är också den vänligaste, mest godhjertade man i verlden, och for mig så god, att jag alltid skall tänka på honom med tacksamhet. Hans autograf-samling är den första, som jag betraktat med intresse och någon aktning. Icke för det att den uppfyller ett helt rum och många folianter, och ej kunde genomgås på mindre än 6 à 7 månader, hvilket visserligen kan inge respekt, utan derföre, att till hvar märklig persons handskrift äfven är tillagdt dennes porträtt (vanligen ett godt kopparstick), samt något bref eller dokument af intresse, hörande till denne persons historia. Allt detta gör [[:en:w:Israel Keech Tefft|M:r Teffts]] autograf-samling till en af verkligt historiskt och biografiskt intresse. Hans hus är ett af de der goda, trefliga, som jag i mitt förra bref beskref. Hans vänliga lilla fru, två unga söner, och den äldsta sonens unga hustru, utgöra familjen, en stilla, vänlig, gästfri familj, öfver hvilken döden nyligen kastat sin skugga. Och här sörja ''tvänne'' mödrar; den äldre, sin äldsta uppväxta son, den yngre, sin lilla gosse, båda nyss aflidna! … Savannah är en allrakäraste stad, som låter mig tänka på »Jungfrun i det gröna». Den är ännu mera<noinclude> <references/></noinclude> a4n3c9rhwrejvrimtzdng9pwbcdkzo4 104 220039 648902 2026-04-15T09:54:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648902 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|397}}</noinclude>än Charleston en församling af villor, som kommit tillhopa att sällskapa. I hvarje qvarter är ett grönt torg, omgifvet af herrliga, höga träd. Och om uti midten af hvarje grönt torg det sprang en lefvande källa, en brunn med friska vattenstrålar, glänsande i ljuset och bestänkande den gröna gräsvallen, och Savannah kunde kallas de springande källornas stad, då — funnes i hela verlden ingen täckare stad än Savannah. Nu är der för varmt, och för mycket sand, och för litet vatten. Men jag håller af Savannah. Jag finner här ett friskare andligt lif, en mera fri och öppen blick öfver saker och förhållanden, isynnerhet med afseende på den stora frågan — slafveriet, — än i Charleston, och jag har här lärt känna förträffliga menniskor, menniskor som se frågan rakt och rent i ansigtet, som, sjelfve egare af slafvar, dem de ärft af sina föräldrar, arbeta för sina slafvars undervisning, befrielse och kolonisation! Ack Agathe! Såsom en trött och törstig öckenvandrare, som på en gång kommer till den gröna oasen, der palmer hvifta och friska källor springa, — så har jag kännt mig dervid, och har med glädjetårar vattnat frihetens blomma på slafveriets jord. Ty äfven här led jag i förstone, i sällskapslifvet, af många menniskors försök att truga på mig deras trånga åsigter, och af den brist på ärlighet, om icke i viljan så i ''blicken'', i synpunkten, som förråddes derunder. Men en afton då jag blef ovanligt plågad och helt förstämd af stämningen hos de personer som besökte mig, då kom ock — räddningen. Men jag måste berätta dig den, i den form den antagit i mitt minne. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bj4vmehwmzkyn4k7ng6m5ao4qsb0w69 104 220040 648903 2026-04-15T09:59:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648903 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=stanza|från jorden upp. Och blommor, lunder, stjernor, skyar, och jord och himmel, ja, luftens andar, de syntes fulla af mystisk tjusning, af lif och hopp. Naturen stod i herrlighet. Jag såg derpå med bitterhet, och frågar så: »Hvi gjorde Gud så stora under för detta slägte af menniskor små?» {{em|3}}——— Jag var i sällskap med män och qvinnor, och hörde talas om lifvets djupa, stora frågor, dess fröjder och plågor, om menskors synd, och menniskors pligt. Jag hörde varma hjertan klappa, känna, tänka, storsint verka för menskors väl.}}<noinclude> <references/></noinclude> b9bg0cwhhk9ebh0qb4kzkpn3xxagzk9 104 220041 648904 2026-04-15T10:03:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648904 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />400</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|Den gyllne skyn i vestern brann med bleknadt sken, och stjernans glans var för min syn ej mer så ren. Och all naturens herrlighet — den store Pans — sjönk ned med ens, till skuggan blott af menniskans!}} Sedan denna stund är min verld här förändrad tillika med min känsla för söderns lif och folk. Min blick har klarnat, för att se det ädlare södern inom södern hvilket nu bildar dess egentliga högland. Det låter mig nu äfven på dess sandfält andas höglandsluft, och skall ännu bli för dess folk hvad Moses och Josua voro för Israels. Ty när man talar om söderns slaffolk, så är det ett misstag att dermed beteckna endast den svarta racen. Men det är likaså orätt att tänka sig de södra staterna såsom ett folk af endast slafvar och slafveri-älskare. Sannerligen det finnes ett fritt folk äfven inom söderns slaf-stater, och som i det tysta verkar befrielsens verk. Och om än detta är en liten hop; — »förfåras ej, du lilla hop; ty eder faders goda vilja är att gifva eder riket!» Det synes mig äfven troligt af hvad jag här ser och hör, att Georgia blir en af de ledande makterna i det kommande befrielse-verket. Yngst af unionens första tretton förenade stater, har Georgia varit en af de främsta i arbetet för Amerikas sjelfständighet, och<noinclude> <references/></noinclude> mmt1prpwjz645pghsssr5fjsc98mfh1 648905 648904 2026-04-15T10:03:53Z PWidergren 11678 648905 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />400</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|Den gyllne skyn i vestern brann med bleknadt sken, och stjernans glans var för min syn ej mer så ren. Och all naturens herrlighet — den store Pans — sjönk ned med ens, till skuggan blott af menniskans!}} Sedan denna stund är min verld här förändrad tillika med min känsla för söderns lif och folk. Min blick har klarnat, för att se det ädlare södern inom södern hvilket nu bildar dess egentliga högland. Det låter mig nu äfven på dess sandfält andas höglandsluft, och skall ännu bli för dess folk hvad Moses och Josua voro för Israels. Ty när man talar om söderns slaffolk, så är det ett misstag att dermed beteckna endast den svarta racen. Men det är likaså orätt att tänka sig de södra staterna såsom ett folk af endast slafvar och slafveri-älskare. Sannerligen det finnes ett fritt folk äfven inom söderns slaf-stater, och som i det tysta verkar befrielsens verk. Och om än detta är en liten hop; — »förfåras ej, du lilla hop; ty eder faders goda vilja är att gifva eder riket!» Det synes mig äfven troligt af hvad jag här ser och hör, att Georgia blir en af de ledande makterna i det kommande befrielse-verket. Yngst af unionens första tretton förenade stater, har Georgia varit en af de främsta i arbetet för Amerikas sjelfständighet, och<noinclude> <references/></noinclude> n2qhsbd0rlfmhapqpximr2dg7gtqwdo 104 220042 648906 2026-04-15T10:10:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648906 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />401</noinclude>frihetens anda har från begynnelsen varit mäktig här. Alla folk bevara spår af sitt ursprung, och få en viss prägel af de menniskor och omständigheter som bestämde deras barndom. Detta är helt naturligt. Och för den friare och friskare anda som råder i Georgia, kan man lätt se en orsak hos statens första grundläggare, [[:en:w:James Oglethorpe|{{sp|James Oglethorpe}}]], och de kolonier som uppväxte under hans skydd. Jag måste säga dig några ord om denna verksamma man, hvars historia jag nyss läst; ty bland så mycket här på jorden som är hälft, haltande, ofärdigt, som gör att ögat sväfvar otillfredsstäldt bort, är det uppfriskande att få fästa det på ett menniskolif som håller profvet, som från begynnelsen till slutet af sin arbetsdag vill ett, verkar derför och lyckas deri, — på en man, hvars hela lefnadsmål är att befria de ofria, göra olyckliga lyckliga, och derföre grundlägger ett rike! …. Det är ej mycket mer än 100 år, sedan James Oglethorpe, i spetsen för ett litet band emigranter drog ut till detta land, och slog upp sitt tält på den landtunga emellan hafvet och Savannah-floden, der nu Savannah står. Han var engelsman, och hade lefvat ett rikt, omväxlande lif, vid lärdomsskolan och i fält, som krigare och som parlaments-ledamot. En man med hjeltemodigt sinne och ett hjerta fullt af välvilja, varm och verksam, varkunnade han sig öfver de många, som den tiden i England, för ringa skulders skull, sutto inom fängelsemurar, dömde att sitta der för alltid. Han utverkade deras befrielse, och för dem och för förföljde protestanter utsåg han ett asyl, ett frihetens hem, i den nya verldens fria länder, »der fattigdom<noinclude> <references/></noinclude> aloda5bzlwgjuau3w1emyg3dqhv9c81 104 220043 648907 2026-04-15T10:23:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648907 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />402</noinclude>icke skulle bära med sig förebråelse, der sann fromhet kunde i frihet dyrka Gud». Det var honom ej svårt att i England finna folk med intresse för en stor mensklig idé. Ett sällskap organiserade sig till utförande af Oglethorpes plan, och utverkade af Georg den andre disponerings-rätt öfver en sträcka land emellan Altamahá- och Savannah-floderna, hvilken på 20 års tid sattes under sällskapets förmynderskap, »i vård för de fattiga». Sällskapets gemensamma sigill visade på ena sidan en grupp af spinnande silkesmaskar, med motto: »icke för sig sjelfva, utan för andra»; uttalande dermed sällskapets beskyddares afsigt, att icke för sitt arbete eller sina gåfvor emottaga någon slags gengäld. På sigillets andra sida sågs Georgias genius, med en frihets-kokard pä hufvudet, ett spjut i den ena handen och ett öfverflödshorn i den andra. Ryktet om det förlofvade landets skönhet och rikedom lockade sinnena. Med sitt lilla band af befriade fångar och förtryckta protestanter, omkring 120 personer till antalet, afseglade Oglethorpe i November 1732 från England, och anlände efter 57 dygns segling till Charleston. Snart derefter begaf han sig uppför Savannah-floden, och landade vid den höga ås, hvilken han utvalde till plats för den blifvande staden. En half mil derifrån lefde indianer af Yamacrows- stammen, och de, med deras anförare [[:en:w:Tomochichi|Tomo-chichi]] i spetsen, kommo att stifta förbund med främlingarne. »Här är en liten skänk», sade den röda mannen, i det han framräckte en Buffalo-hud, målad på inre sidan med en örns hufvud och fjädrar. »Örnens fjädrar äro mjuka, och betyda kärlek. Buffalo-huden är varm, och<noinclude> <references/></noinclude> dftcb4l4ppjphouyanlu6ln8cw52s17 104 220044 648908 2026-04-15T10:25:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648908 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|403}}</noinclude>betyder beskydd. Derföre älska och beskydda våra små familjer!» Oglethorpe mottog vänligt den vänliga inbjudningen. Den 1 Februari slog den lilla kolonien upp sitt läger längs flodens strand; Oglethorpe reste upp ett tält under fyra stora tallar, och hade ingen annan bostad i 12 månaders tid. Här, i denna sköna nejd, anlades Savannah, sådant som det står ännu i dag, med regelmässiga gator och ett stort torg i hvarje qvarter; och genom urskogen banades väg till den stora trädgård, hviken snart skulle bli en plantskola för Europas och Amerikas frukter. Så begynte Georgias samhälle. Staten var redan i dess barndom »en tillflyktsort för de betryckta af Brittaniens, de förtryckta af Europas folk». Ryktet härom ljöd genom Europa. De Mähriska bröderna, förföljde i sitt fädernesland, lyssnade till kallelsen, som från England erbjöd dem land i Georgien, för dem och deras barn, fritt i 10 års tid, fritt underhåll der för ett helt år, samt engelska medborgares rättigheter och frihet. Försedde med biblar och psalmböcker, och med en färdvagn för de gamla samt de små barnen, drogo de ut på sin pilgrimsfärd under böner och hymner, i slutet af October 1733. Så seglade de utföre den stolta Rhen, emellan vingårdar och borg-ruiner; så ut på det stora hafvet, under vinterns lopp. När de förlorade landet ur sigte, uppstämde de en lofsång. När hafvet var lugnt och solen sjönk ned i herrlighet, sjöngo de: »Huru skön är skapelsen! Huru herrlig dess skapare!» När det blef motvind uppsände de böner, när den vände om, tacksägelser. När en storm upp-<noinclude> <references/></noinclude> osdtb622fcljy1tfp6eggx9bh132err 104 220045 648909 2026-04-15T10:36:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648909 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />404</noinclude>växte, så att de ej kunde sätta upp segel, höjdes deras röster i bön och sång midt under stormen; »ty att älska Herren Jesus, ger stor tröst». Så kommo de fram till den nya verldens kust. Vid Charleston mötte dem Oglethorpe, som bad dem vara välkomne. Fem dagar sednare reste de långväga gästerna sina tält nära Savannah. Längre upp i landet skulle deras vistelseort sökas. Oglethorpe försedde dem med hästar och följde med dem genom vildmarken, genom skog och moras. Indianer med facklor .if lysved voro deras vägvisare. Så vandrade de, till dess stället för den lilla kolonien var funnet. Vid en liten ström, som de kallade Ebenezer, bygde de evangeliska bröderna sina bostäder, och gåfvo sitt nybygge samma namn som floden. Samma år grundlades Augusta; och Indianska handelsmän infunno sig der. Oglethorpes rykte trängde genom vildmarken, och i Maj kommo höfdingarne för åtta byar af Muskhogeernas stam, för att sluta med honom ett förbund. »Long-King», den reslige, gamle höfdingen för Oconas-stammen, talade för dem alla, sägande: »Den store anden, som bor öfverallt omkring oss och gifver alla menniskor deras anda, sänder Engelsmännen att undervisa oss». Han bad dem vara välkomna till landet söder om Savannah, samt till brukande af den jord som hans folk ej begagnade. Och till tecken af uppriktighet lade han 8 bundtar bockskinn vid Oglethorpes fötter. Höfdingen af Coweta-stammen uppstod och sade: »Vi ha gjort 25 dagars resa, för att se er. Jag har aldrig velat gå ned till Charleston, af fruktan att jag skulle dö på vägen. Men när jag hörde att ni voro komna, och att ni voro<noinclude> <references/></noinclude> jaxaqzvsm45r5ag041d3hhfzkmd8gj3 104 220046 648910 2026-04-15T10:42:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648910 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|405}}</noinclude>goda män, så kom jag till er, på det jag måtte få höra goda ting». Han gaf derpå lof till de landsförviste att kalla sina slägtingar, »som älskade dem», uv Creekstäderna, på det de måtte bo tillsammans. »Återkalla Yamasseerna», tillade han, »att de må bli begrafna i fred ibland sina förfäder, och få se deras grafvar förrän de dö». En Cherokee-höfding kom ut till engelsmännerna. »Frukta intet!» sade Oglethorpe, »utan tala fritt!» Bergshöfdingen svarade: »jag talar alltid fritt. Hvarför skulle jag frukta? Jag är nu ibland vänner. Jag fruktade icke när jag var ibland fiender». En Chocta-höfding, »Röd Sko», kom följande året och erbjöd handels-förbindelse. »Vi komma en lång väg», sade han, »och vi äro en stor nation. Fransmännen bygga fästningar emot oss. Vi ha länge handlat med dem; men de äro fattiga på varor i önska att handla med er». Oglethorpes ordhållighet i traktaterna med indianerna, hans ädla utseende och hållning, mildheten af hans lynne tillvunno honom de röda männens förtroende. Han tyckte om deras enkla sätt och seder, och sökte upplysa deras förstånd, och lära dem känna den Gud, hvilken de ovetande dyrkade. Oglethorpe stiftade lagar för Georgia. En af dem förbjöd starka dryckers införande. En annan förbjöd slafveriets införande. »Slafveri», yttrade Oglethorpe, »är emot evangelium, och strider med Englands grundlag. Vi vilja ej tillåta en lag, som tillåter ett så rysligt brott». Och när sednare åtskilligt »bättre slags folk» i Savannah ingaf ansökningar för införandet af negerslafvar, vägrade Oglethorpe strängt, och förklarade, att »om<noinclude> <references/></noinclude> 3uvnsjsykvg8ohk8ic696g7oufjmc7n 104 220047 648911 2026-04-15T10:48:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648911 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />406</noinclude>negerslafvar skulle införas i Georgia, så ville han icke ha något vidare att göra med kolonien». Och han fortfor ständigt att med nära nog arbiträr makt motsätta sig negerslafveriets införande i staten, ehuru flera af planterarne, i den tro att arbetet ej kunde der bedrifvas af hvita arbetare, gjorde sig färdiga att lemna kolonien. Med rastlös verksamhet fortfor Oglethorpe att verka inom Georgia, än utvidgande och befästande dess gränser, än grundläggande städer, ordnande samhällen eller stiftande nya. Han besökte de evangeliska bröderna i Ebenezer, utstakade gatorna för deras nya stad, och prisade deras goda hushållning. Inom få år steg tillverkningen af rått silke inom den lilla kolonien till tiotusen skålpund om året, och Indigo var blifven en stående handelsartikel. I allvarliga tänkeskrifter ifrade kolonisterna mot användandet af negerslafvar, och påstodo att den hvita mannen kunde fullt väl arbeta, äfven under Georgias sol. Deras religion förenade dem med hvarandra; de afgjorde inom sig sina tvister. Hvarje händelse i lifvet fick betydelse som en gudomlig skickelse, och värman i deras gudstjenst störde icke lugnet af deras omdöme. De hade fred och voro lyckliga. Från de Moraviska städerna reste Oglethorpe på floderna söder-ut, och besökte öarne längs kusten, fulla af palmettos, vinrankor, evigtgröna ekar och sjungande, »hundratungadc» fåglar. På S:t Simons ö anlade han Fredrica fästning. Från Skottlands högländer hade en flock tappert bergsfolk utvandrat, att söka nya hem under Oglethorpes baner. Klädd i skottska höglands-drägten seglade<noinclude> <references/></noinclude> odzb21vv5mtcrbhjj9ssvts78ipfw4i 104 220048 648912 2026-04-15T10:55:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648912 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|407}}</noinclude>Oglethorpe uppför Altamahá dem till mötes vid Darien, der de slagit sina bopålar. Och med dessa tappras tillhjelp beslöt Oglethorpe att utsträcka Georgias gräns ända till S:t Johns flod i Florida. Indianerna af Uchécernas stam hörde krigsryktet, och skyndade fram, grannt utmålade, för att föra stridsyxan i förbund med Oglethorpe. På långa tal och utbyte af skänker följde den vilda krigsdansen. Muskhogeer och Chiekesaws kommo omkring honom, att förnya deras vänskapsförbund. Ett stort råd af Muskhogeernas höfdingar skulle hållas i Cusitas, vid floden Chattahouchee. Oglethorpe gjorde sig väg dit genom ensliga stigar, utan att frukta solens hetta eller nattens dagg, och kom till det stora mötet, för att tilltala sina röda vänner med hjertliga ord, utdela skänker, dricka med höfdingarne den heliga Safkey, och röka fredspipan, samt sluta med dem ett grundligt förbund för krig som fred. År 1734 reste Oglethorpe till England, och verkade der till förmån för den unga kolonien. År 1736 kom han tillbaka med en skara af trehundra emigranter, dem han sörjde för och ledde som en fader; han steg i land med dem på en höjd, icke långt från ön Tybee, »der de alla föllo på knä och tackade Gud, som låtit dem lyckligt anlända till Georgia». Ibland dessa voro en ny flock Mähriska bröder, med en »tro öfver fruktan», hvilka i sina seder sökte återinföra de första kristliga samhällenas bruk, der stat och kast-lif icke funnos, utan Paul, tältmakaren, och Petter, fiskaren, voro förstyrare, jemte andens vittnesbörd. Ibland dessa voro äfven bröderna Wesley. [[w:Charles Wesley|Charles Wesley]], sekreterare åt Oglethorpe, brann af begär att blifva Christi<noinclude> <references/></noinclude> afxv3tmhjgtepsz1ew9dorogmrhc0m6 104 220049 648913 2026-04-15T10:58:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648913 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />408</noinclude>apostel bland indianerna, och att i den nya verlden »lefva ett lif, helgadt helt och hållet till Guds ära». Han önskade göra af Georgia en religiös koloni. »Den tids-ålder», tillägger Bankroft (ur hvars historia om Förenta Staterna jag sammandragit denna berättelse), »i hvilken politiska och religiösa rörelser voro ett, var förbi; fanatism kunde ej trifvas under en period af öfvervägande handels-inflytande. Mystisk fromhet, mera innerlig ännu, genom dess afsky för adertonde århundradets theorier, syntes som regnbågen i skyn; och Wesley var såningsmannen, hvilken kommer sedan floden dragit sig tillbaka och molnen lyftat sig, och som utkastar sin säd i fridens gyllene timma». Sednare se vi Oglethorpe, på Englands befallning, i krig med spaniorerne i Florida, och i detta tapper och segerrik, alltid främst i faran, delande alla fälttågets besvärligheter med den simple soldaten; äfven under brinnande krig, aktsam om fredliga innebyggares egendom, och efter segern mensklig och mild mot krigsfångarne. I Juli 1742 kunde Oglethorpe förordna en allmän tacksägelse inom hela Georgia för vunnen framgång och frid. Så blef Georgia koloniseradt, så försvaradt, och när dess grundläggare och försvarare, James Oglethorpe, uppnått sitt nittionde år, kunde han se tillbaka på ett godt arbete, en uppblomstrande stat, hvars gränser han utvidgadt och stadfäst, hvars andeliga och materiella lif han grundlagdt, så att den väl förtjenade det lof som uttalades deröfver i England: »aldrig har<noinclude>{{ph|en|5}} <references/></noinclude> i1fpgl36jr4f8pri1q5kum3gk1m7sjd 648914 648913 2026-04-15T10:58:54Z PWidergren 11678 648914 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />408</noinclude>apostel bland indianerna, och att i den nya verlden »lefva ett lif, helgadt helt och hållet till Guds ära». Han önskade göra af Georgia en religiös koloni. »Den tids-ålder», tillägger Bankroft (ur hvars historia om Förenta Staterna jag sammandragit denna berättelse), »i hvilken politiska och religiösa rörelser voro ett, var förbi; fanatism kunde ej trifvas under en period af öfvervägande handels-inflytande. Mystisk fromhet, mera innerlig ännu, genom dess afsky för adertonde århundradets theorier, syntes som regnbågen i skyn; och Wesley var såningsmannen, hvilken kommer sedan floden dragit sig tillbaka och molnen lyftat sig, och som utkastar sin säd i fridens gyllene timma». Sednare se vi Oglethorpe, på Englands befallning, i krig med spaniorerne i Florida, och i detta tapper och segerrik, alltid främst i faran, delande alla fälttågets besvärligheter med den simple soldaten; äfven under brinnande krig, aktsam om fredliga innebyggares egendom, och efter segern mensklig och mild mot krigsfångarne. I Juli 1742 kunde Oglethorpe förordna en allmän tacksägelse inom hela Georgia för vunnen framgång och frid. Så blef Georgia koloniseradt, så försvaradt, och när dess grundläggare och försvarare, James Oglethorpe, uppnått sitt nittionde år, kunde han se tillbaka på ett godt arbete, en uppblomstrande stat, hvars gränser han utvidgadt och stadfäst, hvars andeliga och materiella lif han grundlagdt, så att den väl förtjenade det lof som uttalades deröfver i England: »aldrig har<noinclude> {{ph|en|5}} <references/></noinclude> aolw2ks9ocr3u7dto8dah9yehmoyxzr 104 220050 648915 2026-04-15T11:07:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648915 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|409}}</noinclude>en koloni blifvit grundad enligt en mera sannt mensklig plan». Ända till sista året af sitt lif omtalas han som »en af de vackraste gestalter någonsin sedda», en typ af vördnadsvärd ålderdom. Hans själsförmögenheter och sinnen voro så friska som någonsin, och hans öga lika klart; »alltid heroisk, romantisk och full af gammaldags ridderlig artighet, — den vackraste representant af alla de dygder och egenskaper, som utgjorde idealet af en äkta kavalier». Och så varmt var hans hjerta, så verksamt hans nit för menniskors väl, hvad folk och race de än tillhörde, att långt efter hans död, hans namn blef nämdt för att beteckna »stor själens välvilja» (vast benevolence of soul). Efter hans död utplånades flera af hans högsinnade lagar; starka drycker infördes i Georgia och småningom äfven negerslafveriet. Men den anda af frihet och fromhet som var lif af Oglethorpes lif, som besjälade Georgias första kolonister, lefver dock ännu i Georgia. Jag ser det, jag hör det, jag känner det. Emigrationen från norra staterna, och isynnerhet från Ny-Englands stater, som allt mer drar sig hit och öfvar inflytande på folk och inrättningar, är mig äfven ett bevis derpå, och en borgen för frihetslifvets vidare utveckling. Jag märker det äfven på negrernas friare och lyckligare lif i Savannah, samt på tillåtelsen för dem att der ha sina egna kyrkor och sjelfva predika. Dessutom verkas mycket inom Georgia för negerslafvarnas undervisning i kristendomen samt för deras befrielse och kolonisering i Liberia på Afrikas kust. Och hvart år<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden.''}}||{{m|18}}}}</noinclude> hav8kqg7sk8ptasda5xzndfgtm461zt 104 220051 648916 2026-04-15T11:28:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648916 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />410</noinclude>går ifrån Savannah ett fartyg dit, med svarta kolonister af frigjorda slafvar, utrustade med lifsmedel, penningar och bohag. Jag har sett åtskilliga egenhändiga bref ifrån Liberia af de svarta emigranterna, som utvisa de goda förhållanden i hvilka de stå med moderstaten och flera personer der, isynnerhet genom de kyrkliga sambanden. Ty hvarje kyrkosekt här understöder sina trosförvandter i den Afrikanska kolonien, som i öfrigt styres af sina egna svarta embetsmän och prester. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} Ju mera jag ser af detta svarta folk, desto mera väcker det min nyfikenhet och mitt intresse. Icke att jag ser hos negrerna något stort, något som gör dem öfverlägsna den hvita menniskoracen; jag kan ej göra mig fri från den tro, att de äro, och att de skola förbli underlägsna med afseende på intellektuel förmåga. Men de ha egna och ovanliga gåfvor. Deras moraliska öra synes mig rent och fint, liksom deras musikaliska; deras känslolif är starkt och varmt, och deras godlynthet och muntra sinne är tydligen en dem egendomlig natur-gåfva eller rättare Guds gåfva. Och om de icke visa sig originela som skapande andar, så är uti deras tillegnan och tillämpning af hvad de lära en verklig frisk och förfriskande originalitet. Detta hör man i deras egna sånger, de enda originela folksånger som den nya verlden har; lika milda, ljusa och glädtiga, som våra folksånger äro melankoliska. Detta hör man också på deras uppfattning af kristendomens läror och dessas tillämpning på lifvet. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 15tqj07g2vg3g34u55bgqidr9wyduk6 104 220052 648917 2026-04-15T11:35:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648917 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|411}}</noinclude>Förliden söndag var jag i negerbaptist-kyrkan härstädes, med en af pilgrimernas ädelsinnade och verksamma söner, M:r Fay, bosatt i Savannah, och som visar mig mycken vänlighet. Predikanten hette Bentley (tror jag) och var en fullkomligt svart man. Han predikade extempore med stort lif och mycken lätthet. Han talade om frälsarens uppträdande på jorden, och huru och hvarföre han kom. »Jag påminner mig», sade han, »en gång, då presidenten, Förenta Staternas president, kom till Georgia, och till vår stad här, Savannah. Jag minnes hvilket väsen folket gjorde, och huru de foro ut i stora vagnar att möta honom. Jernvagnarne rökte förskräckligt, och ur de stora kanonerna lossades skott på skott. Och så kom presidenten i en stor, vacker vagn, och fördes till det bästa huset i staden (det var [[:en:w:William Scarbrough House|M:rs Scarboroughs hus]]! —), och när han kom dit, så satte han sig i fönstret. Men ett snöre drogs omkring huset, för att hindra oss negrer och annat fattigt folk att komma nära. Vi fingo stå utanför, och endast se på presidenten der han satt i fönstret. Men de stora herrarne och det rika folket, de gingo alla fritt uppför trappan och genom porten, och in till presidenten och skakade hans hand. Kom Kristus på detta vis? kom han till de rika och för att skaka hand med dem? Nej! Välsignad vare Herran, han kom till de fattiga! …. Han kom till oss, och för vår skuld, mina bröder och systrar!» — »Ja ja! Amen! Han kom till de fattiga, till oss! Välsignad vare han! Amen, hallelujah!» genljöd det i hela kyrkan en god stund, och folket stampade och skrattade och grät, med ansigten strålande af glädje. Predikanten<noinclude> <references/></noinclude> cym9xane9lb2qad761ev95qy1ysuq4q 104 220053 648918 2026-04-15T11:38:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648918 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />412</noinclude>fortfor att berätta huru Kristus bevisade sig vara den högstes sändebud. »Tanken er det så mina vänner», sade han: »här ha vi nu en plantage med neger-arbetare; men herrn på plantagen är borta, lång, lång väg öfver hafvet, i England, och negrerna på plantagen ha aldrig sett hans ansigte. De ha aldrig sett någon högre man än uppsyningsmannen (the overseer). Men nu få de höra att egaren till plantagen, deras herre och husbonde skall komma dit. Och de äro mycket nyfikna att få se honom, och de se sig om efter honom alla dagar. En dag få de se uppsynningsmannen komma, med en annan herre som de icke sett förr. Men han är sämre, och simplare klädd än uppsyningsmannen. Uppsyningsmannen har en fin frack med knappar i, en hvit halsduk, en vacker hatt, och dessutom handskar på händerna. Men den fremmande herrn är utan handskar, och är klädd ganska vårdslöst, ganska simpelt minsann! Och om ej negrerna kände uppsyningsmannen, så skulle de kunna tro att han vore husbonden. Men nu få de se att den fremmande mannen ger ordres åt uppsyningsmannen, att han låter honom sända den ena negern hit den andra dit, låter honom kalla flera fram till sig, och att uppsyningsmannen och negrerna måste göra allt hvad han vill och befaller; deraf märka de nu att han är husbonden». Huru lefvande och huru bra är icke denna negerns framställning för negrerna, hämtad frisk ur deras dagligdags lif! Om eftermiddagen samma dag var jag äfven med M:r Fay i kyrkan, att höra en annan negerpredikan.<noinclude> <references/></noinclude> d8pr3uksw82yrf4ushn2bl94bgzwvkx 104 220054 648919 2026-04-15T11:43:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 648919 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|413}}</noinclude>Predikanten var nu en åldrig mulatt, en kraftig, vacker gammal man, som förvärfvat sig förmögenhet, och njuter stort anseende bland sitt folk såsom predikant och döpare. Han bråddes på den hvita racen i utseende och väsen. Han nämde, under sitt tal, att han var 95 år gammal, och berättade sin religiösa lifserfarenhet, sina andliga bekymmer och qval, som gått ända derhän att han varit nära sjelfmord; och slutligen sina känslor, dä begreppet om Kristus och, förlossningen genom honom uppgick för hans förstånd. »Hela verlden blef för mig förändrad», fortfor han, »allting syntes pånyttfödt och strålande af ny skönhet. Äfven mitt lifs sällskap, min hustru, syntes mig ung på nytt och lyste för mig i ny skönhet, och jag kunde ej hindra mig att säga åt henne: »sannerligen, min hustru, jag älskar dig!» Ett ungt fruntimmer, i bänken der jag satt, böjde sig ned, för att skratta. Jag böjde mig också ned, men för att gjuta tårar, som glädje, sympathi, egna lefnadsminnen och den lefvande, barnsliga, natur-varma skildringen framlockade. Efter predikan skakade M:r Fay och jag händer med den gamle, kraftige {{sp|Andrew Marshall}}. Chören på läktaren, negrer och negrinnor, sjöng fyrstämmigt, och så rent och vackert som man kan tänka sig det. Efter gudstjensten kom en qvinna fram och knäböjde vid altardisken, såsom det tycktes under djupt bekymmer, och den gamle predikanten bad öfver henne, för hennes sorg och hemliga bekymmer, en vacker, innerlig bön. Att så bedja i kyrkan öfver och för bedröfvade, synes vara brukligt i baptisternas kyrkor här. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> n7mdj5myxmwj9e1df96obdzfbedc0tn