Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.46.0-wmf.24 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 4 157148 649012 647985 2026-04-17T11:57:44Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 649012 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-04-16T20:21:48Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 2 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,2 proofread-editnext,25,0 --> 8ij76ovvd4qkzdzy5o15gusm0gdkbyb 104 216953 648995 629817 2026-04-16T21:20:36Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 648995 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><section begin=kap01 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;"><b>ÅTTONDE BOKEN.</b></h2> <h3 align="center" style="border-bottom:none;"><b>I.</b></h3> {{Initial|D}}å herr Hugo Weinschenk, som nyligen blivit direktör för stadens brandförsäkringsbolag, i sin tillknäppta livrock, med sina smala, svarta, i mungiporna allvarligt och manligt nedväxta mustascher, med sin något hängande underläpp och sina vaggande självmedvetna steg gick igenom den stora förstugan, för att bege sig från kontorsrummen åt gatan till dem åt gården, var han liksom typen för en verksam, förmögen och imponerande man. Å andra sidan var Erika Grünlich, nu tjuguårig, en lång, blomstrande ungmö med frisk färg och strålande av hälsa och kraft. Förde slumpen henne utför trappan, just då herr Weinschenk gick förbi — och slumpen gjorde detta ganska ofta så lyfte direktören cylinderhatten från sitt kortklippta, svarta hår, som redan började gråna vid tinningarna, svängde stoltserande in ryggen i den tillknäppta rocken och hälsade på den unga flickan med en beundrande blick ur sina djärvt kringirrande, bruna ögon … varpå Erika rusade in, satte sig i en fönstersmyg och grät en lång stund i rådlös förvirring. Fröken Grünlich hade under Therese Weichbrodts uppsikt vuxit upp i tukt och Herrans förmaning, och<noinclude> <references/></noinclude> 84cbhwcq6510rggkkw8o10ma0d0upk1 104 216975 648996 629859 2026-04-16T21:23:32Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 648996 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|41}}</noinclude>hennes tankar gingo icke långt. Hon grät över herr Weinschenks cylinderhatt, över det sätt varpå han vid åsynen av henne drog upp ögonbrynen och sänkte dem igen, över hans högst kungliga hållning och den ledighet, varmed han svängde armarna, när han gick. Men hennes mor, fru Permaneder, såg längre. Hon hade sedan åratal tillbaka varit bekymrad för dotterns framtid, ty jämfört med andra giftasvuxna unga flickor hade Erika det ofördelaktigt ställt för sig. Fru Permaneder umgicks icke i societeten, ja, hon levde till och med i fiendskap med den. Antagandet att man i de förnämsta kretsarna betraktade henne som icke fullt aktningsvärd på grund av hennes dubbla skilsmässa, hade nästan blivit till fix idé hos henne, och hon såg förakt och hätskhet, där det sannolikt ofta icke var annat än likgiltighet. Konsul Hermann Hagenström till exempel, denna frisinnade man, som rikedomen gjorde glad och välvillig, skulle säkert ha hälsat på henne på gatan, om icke den blick, varmed hon såg förbi hans »gåsleverpastejfysionomi», som hon med ett av sina starka uttryck »hatade som pesten», på det strängaste förbjudit honom det. Så kom det sig, att också Erika stod alldeles främmande för sin morbror senatorns umgängeskrets, icke besökte några baler och hade föga tillfälle att göra herrbekantskaper. Likväl var det, isynnerhet sedan hon själv, som hon sade, »kommit ur leken», fru Antonies varmaste önskan, att hennes dotter skulla uppfylla de förhoppningar, som slagit fel för henne själv, och göra ett fördelaktigt parti, som kunde lända familjen till ära och bringa hennes mors olycksöden i glömska. Hennes andra hemgift, den på 17,000 thaler, som herr Permaneder så liberalt lämnat tillbaka, låg färdig för Erika, och knappt hade fru Antonie, skarpsynt och erfaren, som hon var, lagt märke till det ömsesidiga intresse, som utvecklade sig mellan hennes dotter och brandförsäkringsdirektören, förrän hon började bestorma himlen med böner, att herr Weinschenk måtte göra visit. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> n9knb6dzuqvu32e2udbi3wutnnsekzq 104 216976 648997 629860 2026-04-16T21:25:46Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 648997 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />42</noinclude>Och det gjorde han. Han infann sig en trappa upp, mottogs av de tre damerna, mormor, mor och dotter, pratade med dem i tio minuter och lovade att komma igen någon eftermiddag vid kaffedags utan några ceremonier. Även detta skedde, och man lärde känna varandra. Brandförsäkringsdirektören var bördig från Schlesien, där hans gamla far ännu levde — hans familj tycktes likväl icke spela någon roll, utan Hugo Weinschenk snarare vara en »selfmade man». Han ägde en sådans icke medfödda, en smula osäkra, en smula överdrivna och misstrogna självmedvetande, hans sätt var allt annat än fulländat och hans konversation okonstlat tafatt. Dessutom hade hans kläder ett något kälkborgerligt snitt och voro blanknötta på sina ställen, manschetterna med de stora jetknapparna voro icke alldeles rena, och nageln på vänstra handens långfinger hade genom någon olyckshändelse blivit alldeles förtorkad och kolsvart … vilket såg ganska otrevligt ut, men icke hindrade, att Hugo Weinschenk var en aktningsvärd, flitig och energisk man med 12,000 mark i årlig inkomst och i Erika Grünlichs ögon till och med en vacker karl. Fru Permaneder hade hastigt överskådat och bedōmt situationen, och hon uttalade sig helt öppet därom till konsulinnan och senatorn. Det var tydligt, att de båda parternas intressen möttes och kompletterade varandra. Direktör Weinschenk var liksom Erika utan alla sällskapliga förbindelser — de båda voro rent av hänvisade till varandra och helt visst bestämda för varandra av försynen. Ville brandförsäkringsdirektören, som närmade sig fyrtiotalet och redan började bli gråsprängd, bilda sig ett hem, som motsvarade hans ställning och inkomster, så skaffade en förbindelse med Erika Grünlich honom inträde i en av stadens förnämsta familjer och befäste honom ytterligare i hans position. Vad åter Erikas välfärd beträffade, så kunde fru Permaneder säga sig, att dottern åtminstone icke skulle bli utsatt för vad<noinclude> <references/></noinclude> a1ny4ovpdu73pc0168saq7j6qn5ffhz 0 219904 648993 648675 2026-04-16T14:11:01Z Jonatanskogsfors 17420 648993 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_2_(1927).pdf" from=243 to=256 next="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|Syster Simplice]]" kommentar={{nop}} header=1 /> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=9 to=13 kommentar={{nop}} header=0 /> <references/> </div> f2um0hynl90u4ajmsn9xosf1ilimmqd 104 220000 648979 648856 2026-04-16T13:38:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648979 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 548 —}}</noinclude>han begravt i ett sådant mörker, på ett så egen­domligt sätt uttalades, greps han av bestört­ning och något liknande yrsel till följd av den hemska nyckfullheten i hans öde, och mitt under denna bestörtning kände han denna rysning, som föregår stora slaktningar. Han böj­de sig som en ek vid orkanens annalkande, som en soldat strax före en stormning. Han kände mörka moln, uppfyllda av blixt och dunder, sam­la sig över hans huvud. Medan han hörde på Javert, var hans första tanke att gå, att springa, att angiva sig själv, att rycka denne Champmathieu ur fängelset och intaga hans plats. Det var en smärtsam och pinande känsla som av en skåra i det friska köttet. Därefter gick denna tanke över, och han sade till sig själv: Vi få se! Vi få se! Han undertryckte denna första ädelmodiga rörel­se och ryggade tillbaka för hjältemodet. Det skulle otvivelaktigt ha varit vackert, om denne man, efter biskopens fromma ord, efter så många års ånger och försakelser, mitt under en så beundransvärt påbörjad botgöring, även i en så förfärlig belägenhet som denna icke ett ögon­blick stapplat, utan med samma jämna steg<noinclude> <references/></noinclude> jt9ixbl71extfbnpsk9q0y7lhll1vec 104 220001 648980 648857 2026-04-16T13:41:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648980 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 549 —}}</noinclude>fortfarit att vandra mot den öppna avgrund, i vars djup himlen befann sig. Detta skulle ha varit vackert, men så förhöll det sig icke. Vi måste göra reda för vad som föregick i denna själ, och vi kunna icke säga annat än vad som föreföll där. Vad som först segrade, var självbevarelsedriften. Han samlade i största hast sina tankar, kvävde si­na rörelser, erinrade sig Javerts närvaro, denna stora fara, uppsköt varje beslut med förskräckel­sens bestämdhet, slog ifrån sig tanken på vad han borde göra och återtog sitt lugn, liksom en käm­pe upptager sin sköld. Återstoden av dagen befann han sig i detta till­stånd. En stormvirvel i hans inre, ett djupt lugn i hans yttre. Han tog endast vad man skulle kun­na kalla »självbevarande mått och steg». Allt var ännu förvirrat och trängdes i hans hjärna. Förvirringen därinne var så stor, att han icke kun­de tydligt se formen av någon tanke, och själv skulle han icke kunnat säga något annat om sig, än att han nyss drabbats av ett svårt slag. Han begav sig som vanligt till Fantines plågoläger och förlängde sitt besök av en instinktmässig god­het, sägande till sig själv, att han borde handla<noinclude> <references/></noinclude> kc06u3b99q9sy56zcfigs6cx8ayhqne 104 220002 648981 648858 2026-04-16T13:42:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648981 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 550 —}}</noinclude>så och varmt anbefalla henne åt barmhärtighets­systrarna, i fall den händelsen skulle inträffa, att han måste resa bort. Han kände dunkelt, att han måhända skulle nödgas fara till Arras. Och utan att på minsta sätt ha beslutit sig för denna resa, sade han till sig själv, att, så skyddad för alla misstankar, som han var, kunde det icke för ho­nom vara förenat med någon fara att bevittna, vad som där skulle komma att tilldraga sig, och han beställde Scaufflaires tilbury för att vara beredd på allt, som kunde hända. Han åt middag med tämligen god matlust. När han kommit in i sitt rum, begynte han sam­la sina tankar. Han undersökte sin ställning och fann den för­färlig, så förfärlig, att han mitt under sina funde­ringar, under inflytande av en nästan oförklarlig ängslan, steg upp från sin stol och sköt regeln för dörren. Han fruktade, att någonting mera kunde komma in. Han förskansade sig mot det möjliga. Ett ögonblick därefter blåste han ut ljuset. Det besvärade honom. Han tyckte, att man kunde se honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ma9r8pwz93dqrstrq9p33mws6d5z0lc 104 220004 648982 648863 2026-04-16T13:44:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648982 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 551 —}}</noinclude>Vilken »man»? Ack, det, som han ville utestänga, hade redan kommit in. Det, som han ville hindra att se, be­traktade honom: hans samvete. Hans samvete, det vill säga Gud. I första ögonblicket gjorde han sig emellertid förhoppningsfull. Han erfor en känsla av trygg­het och ensamhet. Med regeln förskjuten trodde han sig oåtkomlig. Med ljuset utsläckt trodde han sig osynlig. Nu rådde han då om sig själv. Han lade armbågarna på bordet, stödde huvudet mot handen och började tänka i mörkret. — I vilken ställning befinner jag mig?.. Dröm­mer jag inte?.. Vad har man sagt mig?.. Är det verkligen sant, att jag sett den där Javert och att han talat till mig på det sättet?.. Vem kan denne Champmathieu vara?.. Han liknar mig alltså?.. Är det möjligt?.. Och när jag tänker på, att jag i går var så lugn och så långt ifrån att ana något!.. Vad gjorde jag då i går vid denna tid?.. Vad innebar denna händelse?.. Huru skall den utveckla sig?.. Vad är att göra? Se där i vilket kvalfullt tillstånd han befann sig. Hans hjärna hade förlorat förmågan att<noinclude> <references/></noinclude> 7uwghclvs22aw5nua2r73wv2vr4guwr 104 220005 648983 648864 2026-04-16T13:47:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648983 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 552 —}}</noinclude>kvarhålla tankarna. De böljade fram som vågor och han fattade med bägge händerna om sin pan­na för att hejda dem. Ur detta virrvarr, som vände upp och ned på hans vilja och förstånd och varur han sökte draga fram en visshet och ett beslut, framträdde endast ångesten tydligt. Hans huvud brände. Han gick till fönstret och slog upp det på vid gavel. Inga stjärnor funnos på himmeln. Han gick tillbaka och satte sig vid bordet. Sålunda förflöt den första timmen. Småningom började dock några obestämda grunddrag att bilda sig och fästa sig i hans tankar, och han kunde med verklighetens {{rättelse|noggranhet|noggrannhet}} skönja, icke hela sin ställning, men några enskild­ heter. Först började han inse, att, huru ovanlig och betänklig denna ställning än var, han likväl var fullkomligt herre över densamma. Detta ökade blott förvirringen i hans inre. Utom det allvarliga och fromma mål, som han uppställt för sina handlingar, hade allt, vad han intill denna dag gjort, endast varit en grop, som<noinclude> <references/></noinclude> 0w6e1m3tnu0g125ezsr1pvlenbqwzyq 104 220006 648999 648865 2026-04-17T07:42:33Z Gottfried Multe 11434 648999 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DE NYA NORDISKA RUNVERKEN.</small>|331}}</noinclude>gutarne folksuveräniteten var oinskränkt, då de gåfvo sig under sveakonungen, hvaremot goterna från äldsta tider haft konungar. Såvida icke denna skiljaktighet beror därpå, att ett ursprungligt konungadöme gått under hos gutarne, kan det tänkas bero på att gutarne vid Weichsels mynning funno sig i främmande land och därför behöfde en ständig högste befälhafvare, hvaremot hemma en sådan valdes blott vid ofred. Hos de västgermaner, som i det hela taget föga ändrade boningsplats under folkvandringstiden, var förhållandet i urtiden det enligt Dahn, Urgeschichte der germ. u. roman. Völker s. 84, att en herskare blott fanns i krigstid. Förhållandet med goterna vore då detsamma som senare med angelsachsarne, hvilka efter sin eröfring af England ständigt styrdes af konungar. Much s. 179 påpekar ock, att enligt Jordanes goterna strax efter sin invandring angrepo ruger och vandaler och Dahn s. 142 säger, att de själva redan i sina äldsta boningsplatser ansattes af slaverna. Sammanhanget mellan gutar och goter söker prof. Bugge stödja genom att anföra ord och ordbetydelser egendomliga för gutniska och gotiska, erkänner dock själf, att de anförda sammanställningarne till stor del tillåta en annan förklaring, men uppmanar kännare af Gotlands språk att hafva sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål. Näppeligen kan dock något vinnas på denna väg, ty det skulle sannolikt lyckas lika väl att framdraga dylika öfverensstämmelser mellan hvilket fornartadt nordiskt folkmål som helst och hvilket germanskt fornspråk som helst. Och äfven om en hel del öfverensstämmelser framdroges, behöfde dessa icke visa annat än att folkmålet bevarat mera af det språk, som de urnordiska inskrifterna representera, hvilket prof. Bugge själf uppvisat stå närmare de öfriga forngermanska språken än fallet var med de yngre nordiska språken. Åtminstone vid Kristi födelse torde väl goterna befunnit sig vid Weichsel och man bör då ock taga vederhörlig hänsyn till hvilka språkliga förändringar de 1200 år ungefär, som ligga mellan denna tid och Gotlandslagen, kunnat medföra. De historiska frågor, för hvilka nu redogjorts, äro väl det enda i det norska runverkets hittills utkomna häften, som är njutbart för vidare kretsar. Det öfriga kan väl blott påräkna läsare från språkmän, men torde till gengäld intressera dessa så mycket mera i betraktande af de urnordiska inskrifternas stora språkhistoriska betydelse. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> m0dj1nvb69yd3xu8yfej35p0dvi6w1f 104 220007 648984 648866 2026-04-16T13:49:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648984 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 553 —}}</noinclude>han grävt för att däri nedmylla sitt namn. Vad han under sina stunder av självprövning, under sina sömnlösa nätter alltid mest fruktat, var att någonsin få höra detta namn uttalas. Han sade till sig själv, att därmed allt skulle vara förbi för honom, att den dag, då detta namn åter framträd­de, det skulle tillintetgöra det nya liv han skapat omkring sig och, vem vet, måhända även inom honom hans nya själ. Han ryste vid blotta tan­ken på, att detta vore möjligt. Om någon under dessa ögonblick hade sagt honom, att den stund skulle komma, då detta namn skulle återljuda i hans öra, då de gräsliga orden Jean Valjean plöts­ligt skulle uppstiga ur sin natt och resa sig fram­för honom, då detta förfärliga ljus, ämnat att skingra den hemlighetsslöja, vari han insvept sig, plötsligt skulle stråla över hans huvud, och att detta namn det oaktat icke skulle hota honom, att detta ljus blott skulle åstadkomma ett ännu tjockare mörker, att denna sönderslitna slöja skul­le öka det hemlighetsfulla, som omgav honom, att denna jordbävning skulle stärka grundvalarna till lians byggnad, att denna oerhörda händelse, om han så funne för gott, icke skulle för honom<noinclude> <references/></noinclude> gg14r56ipv84b45g74w8ivticusc4oz 104 220008 648985 648867 2026-04-16T13:57:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648985 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 554 —}}</noinclude>medföra annan följd än att göra hans tillvaro på en gång klarare och ogenomträngligare, och att den gode och hedervärde borgaren herr Madeleine skulle, efter sin konfrontation med Jean Valjeans vålnad, bli mera hedrad, trygg och aktad än nå­gonsin, om någon hade sagt honom detta, skulle han skakat på huvudet och ansett dessa ord dår­aktiga. Nå väl, allt detta hade nyss till alla delar inträffat, hela denna massa av möjligheter hade blivit ett faktum, och Gud hade tillåtit, att dessa vansinnigheter blivit verkligheter. Hans tankar fortforo att klarna. Han gjorde sig allt mer och mer reda för sin ställning. Han tyckte, att han nyss uppvaknat ur ett slags sömn och att han halkade utför en sluttning mitt i natten, i upprätt ställning, rysande och i förgäves sökande att hejda sig på yttersta randen av ett bråddjup. Han urskilde tydligt i mörkret en okänd, en främling, som ödet tog för honom och i hans ställe störtade ned i svalget. För att till­sluta detta svalg, måste någon falla däri, han el­ler en annan. Han behövde blott låta saken ha sin gång. Klarheten blev nu fullkomlig och han tillstod för<noinclude> <references/></noinclude> mvqe7ppry2tycj0cgjn17p26p5urhkm 104 220009 648986 648868 2026-04-16T13:58:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648986 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 555 —}}</noinclude>sig själv, att hans plats på galärerna stod tom, att, vad han än måtte göra, den dock alltid väntade på honom, att stölden från lille Gervais förde ho­nom dit tillbaka, att denna tomma plats skulle vänta honom och draga honom till sig, ända till dess han vore där, att detta var oundvikligt och av ödet bestämt. Och därefter sade han sig själv, att han i detta ögonblick hade en i sitt ställe, att det tycktes, som en vid namn Champmathieu träffats av detta missöde, och att, vad honor själv beträffade, han hädanefter, såsom närvarande i bagnon i denne Champmathieus person och närvarande i samhället under namn av herr Made­leine, icke hade något mera att befara, förutsatt blott, att han icke hindrade människorna från att på denne Champmathieus huvud lägga denna van­ärans sten, vilken, liksom gravhällen, en gång fal­ler ned och sedan aldrig upplyftes. Allt detta var på en gång så våldsamt och så sällsamt, att han plötsligt greps av det slags obe­skrivliga rörelse, som en människa erfar blott två eller tre gånger i sin levnad, ett slags krampak­tig skakning i samvetet, som upprör allt tvivel hjärtat inrymmer, som är sammansatt av ironi,<noinclude> <references/></noinclude> 9ceg42556k8r8hz082ty5h2mjx5ydka 104 220010 648987 648869 2026-04-16T14:01:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648987 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 556 —}}</noinclude>glädje och förtvivlan och som man skulle kunna kalla ett inre gapskratt. Han tände åter hastigt sitt ljus. — Nåväl, sade han till sig själv, vad är det då jag fruktar? Vad behöver jag väl tänka på det där? Nu är jag räddad! Och allt är slut. Jag hade blott en dörr stående på glänt, genom vil­ken mitt förflutna kunde tränga sig in i mitt nuva­rande liv. Denna dörr är nu igenmurad, och det för alltid! Denne Javert, som så länge oroat mig, denna fruktansvärda instinkt, som tycktes ha ge­nomskådat mig, ja, som hade genomskådat mig och som följde mig överallt, denna fruktansvärde jakthund, som ständigt höll ögonen på mig, han är nu vilseledd, sysselsatt på annat håll, fullkom­ligt narrad av spåret. Han är nu tillfredsställd, han skall hädanefter lämna mig i fred, han har sin Jean Valjean. Vem vet, det är till och med san­nolikt, att han kommer att lämna staden. Och allt detta har skett utan mitt åtgörande. Och jag har ingen del däri. Nå men, vad är det väl för olyckligt däri? Om folk finge se mig, skulle de på min ära tro, att det hade hänt mig någonting förfärligt! Huru som helst, så är det ingalunda<noinclude> <references/></noinclude> b8myt1vpljg0hco3c38t0egqp4u2cqg 104 220011 648988 648870 2026-04-16T14:02:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 648988 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 557 —}}</noinclude>mitt fel, om någon härigenom blir olycklig. Det är försynen, som gjort alltsammans. Det är klart, att den vill ha det så. Har jag väl rätt att rubba försynens anordningar? Vad är det jag för ögon­blicket vill? Vad är det jag tänker blanda mig i? Det där kommer mig alldeles icke vid. Huru! Jag är ändå inte nöjd? Men vad fattas mig då? Det mål, jag i så många år eftersträvat, mina nät­ters dröm, föremålet för mina böner till himlen, tryggheten, jag har nu hunnit det. Det är Gud själv, som vill det. Jag bör icke göra något mot Guds vilja. Och varför vill Gud det? Därför, att jag skall kunna fortsätta det verk, jag påbörjat, att jag skall kunna göra gott, att jag en dag skall kunna bli en stor och uppmuntrande föresyn, att det skall kunna sägas, att slutligen en smula lyc­ka uppblomstrat ur den botgöring jag genomgått och ur den dygd, till vilken jag återvänt. Jag förstår sannerligen inte, varför jag nyss fruktade att gå in till den hederlige kyrkoherden och {{rättelse|be­berätta|berätta}} honom allt som för en biktfar samt bedja honom om råd. Det är tydligt, att han skulle sagt mig alldeles detsamma. Det är avgjort, låt sakerna ha sin gång. Låt den gode Guden göra efter sitt behag. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ndc2b05t3relc4c2zmm09em469dt0o3 0 220084 648989 2026-04-16T14:06:39Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=14 to=21 kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div>' 648989 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=14 to=21 kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> ncrx9yrmh4piamfeyc6l8x6b3kliy7b 648991 648989 2026-04-16T14:09:59Z Jonatanskogsfors 17420 648991 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=14 to=21 prev="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_02|Huru Jean kan bli Champ.]]" kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> jffs1x0iadmycvd9ooz5atojxx1ok8v 648992 648991 2026-04-16T14:10:39Z Jonatanskogsfors 17420 648992 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=14 to=21 prev="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_02|Huru Jean kan bli Champ]]" kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> pio19z7spurn0alfbdpxhpgpq2exe6f 0 220085 648990 2026-04-16T14:07:17Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=22 to=31 kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div>' 648990 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=22 to=31 kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> s9y1uqkegf3x1s08c1tdxk5iott55w1 104 220086 648994 2026-04-16T20:43:03Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 648994 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|16|I gemen|}}{{linje}}</noinclude>dra bemedlada Mäns och Qwinnors anseenliga {{ant|testamenter}} och allahanda föräringar, fådt efter hand vnder sig ganska fördelachtiga egendomar i löst och fast, såsom silfwer, guld, gårdar, åkrar, ängar, fiskerier, qwarnar {{ant|&c.}} när och fierran liggande. Är också mycket förwerfwadt genom köp och byte, så at klostergodsen giorde i riket ett anseenligit antal och tillika med kyrkiogodsen nästan vpgingo emot alt thet gods, som Konungenom ach kronone war behållet i landet; Hwilket war för riket, til thess wälferd och styrko, en dråpeliga stor afsaknad och skadelig förminskning. Klostren blefwo fuller på förberörda sett mycket riktada; Men klosterfolket genom öfwerflöd och goda dagar til kynne, seder och lefwerne förwerrade. Ibland andra synder begynte högmod, afwund och gerighet så taga öfwerhanden, at then ene {{ant|Abboten}} trätte och stämplade emot then andra och then ena {{ant|ordens}} munkar försmädde och skämde then andras, tå the wandrade genom landet til at höra skriftermål och sambla almosor, som war ock för klostren en årlig och drägtig födekrok. Huru slösachtigt och wällustigt klosterlefwernet sombligastädes hafwer warit, kan man letteligen theraf döma, at i några kloster, som för 50, 60 eller flere personer warit instichtada och med tilreckeliga inkomster til så mongas vnderhåld försedda, på slutet icke voro flere än 6 eller 8 munkar, som dock all renta och inkomst vpburo och förtärde i öfwer-<noinclude> {{huvud|||flöd}} <references/></noinclude> kuer9ouuv8fl6igml0r23r2vr0t3dc5 104 220087 648998 2026-04-17T00:26:50Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 648998 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||Om Swea-Göthiska klostren.|17}}{{linje}}</noinclude>flöd och vnderstundom i lösachtighet. Hwaraf och för thet bedrägeri och narrewerk, som tigge-munkarne drefwo på landet, the hos ärebart och förståndigt folk blefwo förhatelige och af sitt stygga lefwerne illa nemnde, så at {{ant|<i>Dominicaner</i>}} kallades {{ant|<i>Dæmonicaner, Franciscaner Fraudiscaner, Capuciner Caprociner, Benedictiner Benefictiner, Carmeliter Carnaliter</i>}} och så widare. Til at förekomma eller afskaffa sådant lefwerne, war fuller then ordning giord, at förvthan {{ant|<i>Abboter</i>}} och {{ant|<i>Priorer</i>}} i munkeklostren, och {{ant|<i>Abbedissor, Priorissor &c.</i>}} vti Nunneklostren, skulle hwar Biskop årligen {{ant|visitera}} i the kloster, som i thes sticht woro belägna, och thes vthan altid en alfwarsam vpsicht theröfwer hafwa; ja, Påfwerne äro ock vnderstundom, af thet wanrychte, som för them kom om wårt Swenska munkefolks oskickeliga förhållande, föranlåtne, at ej allenast hit afsenda strenga bref therom; (Merkwerdigt är, at Påwen {{ant|Innocentius IV.}} hafwer vti ett Latinskt bref, {{ant|dat. Laterani d. 24. Mart. 1243.}} förmant klerkeriet i Swea- och Göthariken fuller wäl emottaga munkarna af prediko-orden, som tit sendes; men om the befunnos, emot sin ordens regel, sambla penningar och predika för winst skul, skulle the them fasttaga och efter afsagd dom straffa.) vtan ock, genom sina hit til thessa Nordiska riken afferdada {{ant|Nuncier}} eller {{ant|Legatos Apostolicos,}} noga vndersöka och alwarligen arbeta på thet förwerrada klosterlefwernets {{ant|re}}-<noinclude> {{huvud||B 2|{{ant|for}}-}} <references/></noinclude> 8o5iwduoaju7n8znkgtdnile1veub5n 104 220088 649000 2026-04-17T08:03:42Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 649000 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|332|<small>E. BRATE.</small>|}}</noinclude>Det är 17 inskrifter, som i dessa häften utgöra behandlingens föremål. Hvilka omständigheter, som måste medföra, att tolkningen af alla dessa svårligen kan lyckas, är ofvan antydt. Främst står inskriften å stenen vid Tune, hvars ena sida (A) erbjuder jämförelsevis mindre svårigheter och förut varit tolkad af prof. Bugge: {{sp|ek wiwaʀ after ᛫ woduri ‖ de witada h͡alaiban : worahto : r[unoʀ}}]. »Jeg Viv gjorde disse Runer til Minde om min Krigskammerat Vodurid». Uppfattningen af sidan (B) har däremot erfarit en väsentlig förbättring; den läses: [{{sp|afte]ʀ woduride : staina : [.. ‖ ..] þrijoʀ dohtriʀ d͡alidun ‖ arbija sijosteʀ arbijano}}, hvilket tolkas: »Efter Vodurid [mærkede] tre Døtre Stenen, de nærmest beslægtede af Arvingerne delte Arven». Förbättringen består i att den runa här uppfattas som j, som förut ansågs vara g och riktigheten af denna förändrade uppfattning ligger i öppen dag, då därigenom just sådana former vinnas, som den senare språkutvecklingen förutsätter. Att tillika tvenne ristfel blifvit antagna {{sp|dalidun}} för {{sp|dailidun}} och {{sp|sijosteʀ}} för {{sp|sibjosteʀ}} har förefallit mången betänkligt, liksom ock, att ett ord med betydelsen ’mærkede’ eller dylikt måste förutsättas bortslaget i stenens topp. De försök, som gjorts af F. Läffler, Uppsalastudier s. 1 f. och Arkiv f. nord. fil. XII, 98 f. och F. Kauffmann, Arkiv f. nord. fil. XI, 309 och XII, 101 att tolka {{sp|sijosteʀ}} utan att antaga felristning, afse visserligen en annan formell förklaring af detta ord, men ändra icke dess betydelse. Det synes dock mindre vågadt att antaga felristning och vinna anslutning till ett ord, som är uppvisadt i de flesta germanska språk. Tunestenens inskrift har verkligen intresse från en annan synpunkt än den rent språkliga, enär den ock utgör ett dokument i arfsrätt. Prof. Bugge framhåller, att »de nærmest beslægtede af Arvingerne» icke kan vara att förstå om döttrarne allena, men vågar icke bestämma, huruvida döttrarne innefattats däri. Läffler anser, att döttrarne icke innefattas däri, utan att inskriften just afsett att framhålla, att i detta fall en äldre rättssedvänja följdes, enligt hvilken döttrarne varit uteslutna från arf, men att den omständigheten, att ett omnämnande däraf ansågs nödigt, hänvisar på en öfvergångstid, under hvilken det nya arfsskicket, som tillät döttrarne ärfva, börjat göra sig gällande. En sådan öfvergångstid vill den norske rättshistorikern E. Hertzberg dock icke antaga, enligt hvad Läffler meddelar p. a. st. utan anser,<noinclude> <references/></noinclude> 42tvnqcq0tlfrbzcy2lr06p7rsrvq8n 104 220089 649001 2026-04-17T08:55:01Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 649001 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DE NYA NORDISKA RUNVERKEN.</small>|333}}</noinclude>att kvinnor omöjligen kunnat hafva arfsrätt här i norden så tidigt som på tunestenens tid, omkring 500 e. Kr. Af öfriga inskrifter kunna följande betraktas som så godt som säkert tolkade: 5. Einang: {{sp|dagaʀ þaʀ runo faihido}}. »Jeg Dag skrev disse Runer», oaktadt man måste antaga, att {{sp|runo}} står för {{sp|runoʀ}}; 9. Stenstad: {{sp|igigon halaʀ}} »Igingas sten»; 10. Saude (nu förlorad sten, hvars inskrift är bristfälligt återgifven i den danske fornforskaren O. Worms arbeten på 1600-talet) {{sp|wadaradas}} ’Vandraads (Sten)’; 12. Tomstad ᛫ ᛫ ᛫ ᛫ {{sp|an : waruʀ}}, där {{sp|waruʀ}} antages betyda ’minnesmärke’ och {{sp|an}} är genetivändelsen af ett föregående personnamn; 13. Belland: {{sp|keþan}}, gen. eller dat, af' ett eljest okändt personnamn; 14. Reistad: {{sp|iuþingaʀ ‖ ik wakraʀ : unnam ‖ wraita}}, ’Iuthing. Jeg Vakr udførte Indridsningen’ och 16. Bø: {{sp|hnabdas}} hlaiwa. {{rättelse|Hnab(i?)ds|’Hnab(i?)ds}} Gravhaug’. Tydningen af de öfriga inskrifterna har åter helt eller delvis icke den prägel af sannolikhet, som öfvertygar. Inskriften 6. By, som delvis är otydlig, läses: {{sp|eirilaʀ hroʀaʀ h͡roʀeʀ orte þat aʀina u[p]t alai[b͡]u}} (nu läses enligt s. 198 {{sp|alai[f]u) dʀ rmþᴇ}} och tolkas: »Krigerhövdingen Hror Hrors Søn gjorde denne Stenplade efter Aaleiv Datter (sin). Disse Runer mærkede Eh». Hur enkel och tilltalande den vunna tolkningen än kan synas, är dess riktighet långt ifrån obestridlig, då den förutsätter vissa grammatiska förhållanden, som tarfva starkare bevis än hittills gifvits, och läsningen ställvis är osäker. En formelt bättre förklaring af {{sp|hroʀeʀ}} än Bugges har lämnats af Sievers i Ber. über d. Verh. d. königl. sächs. Ges. d. Wissensch. zu Leipzig. Phil.-hist. Classe 1894. II. 129 f., som s. 139 sammanställer {{sp|hroʀeʀ}} med de många kortstafviga, ofta oomljudda ia-stammarne med nom. sg. <i>-er,</i> sådana som <i>Hymer, Glaser,</i> och hela denna klass åter åtminstone till typen med latinska bildningar sådana som <i>plebējus, Pompējus</i> grek. <i>ηios,</i> skr. <i>-āyya,</i> hvilka uttrycka tillhörighet och ofta bilda patronymika. Utvecklingen tänker sig Sievers så: <i>*hrōzēiaz — *hrōʀaiaʀ — *hrōʀaiʀ — *hrōʀēʀ</i> och säger, att förkortningen af en dylik trestafvig grundform <i>*hrōʀaiaʀ</i> till <i>*hrōʀaiʀ, *hrōʀēʀ,</i> ehuru ändelsen är bevarad uti {{sp|eirilaʀ}} och {{sp|hrōʀaʀ}} icke är märkligare än förlusten af den ändelsevokal som en gång funnits i {{sp|witadahalaiban}} Tune, {{sp|þrawingan}} Tanum, ehuru ändelsen bevarats i {{sp|wiwaʀ}} Tune och {{sp|haitinaʀ}} Tanum. Märkligare är dock denna förkortning, ty har systemtvånget kunnat verka bibehållandet af<noinclude> <references/></noinclude> bjb18u6wnqlxcvdcml8h9i81k9kxby7 104 220090 649002 2026-04-17T09:59:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649002 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />426</noinclude>leken för starka drycker, ehuru den småningom förtär sitt offer, låter dess hud gråna och kroppen snart blandas med den jord hvaraf den närt sig. »Clay-eaters» kallar man dessa jord-ätande laglösa. Alan vet icke hvarifrån de kommit, och knappt huru de fortlefva, men de, såväl som det s. k. »Sandhill people», fattigt hvitt folk, som lefver i de magra, sandiga trakterna af södra staterna, finnas i mängd här. »Sandhill-folket» är vanligen lika sedeslöst som okunnigt; ty då staternas lagar förbjuda att lära negerslafvarne läsa och skrifva, och i följd deraf skolor icke kunna bära sig i länder der hälften af folkmängden utgöres af slafvar, och landet derföre är föga befolkadt, så förblir det fattiga hvita folket på landsbygden utan skolor och så godt som utan undervisning. Dessutom felas hos detta folk känslan af arbetets heder och väckelsekraft. Det första en hvit man här gör då han förvärfvat något penningar, är att köpa sig en slaf eller slafvinna. Och denna måste nu arbeta för hela huset. Det fattiga husbondfolket sätter en ära i att göra ingenting, och låter allt arbete förrättas af slafven. Slaf-arbete är vanligen klent arbete, och blir så än mer under en lat husbonde. Huset förkofras ej deraf. Och svälter husbondfolket; så svälter slafven, och alltihop blir elände. — Men åter till jordätarne. Herr Grön och hans familj voro goda exemplar af detta slags folk. De bodde djupt inne i en skog utan vägar och stigar. Det var en het och qvalmig dag, och det var qvalmigt i skogen. Plantor af gift-eken (en slags dverg-ek, hvilken säges vara mycket giftig) växte öfverallt i sanden. Långt in i skogen stod en<noinclude> <references/></noinclude> kr67vak8qyy746teknwksfs5ug12c5r 104 220091 649003 2026-04-17T10:03:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649003 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|427}}</noinclude>ny-timrad stuga, ock barmliertigt folk hade hjelpt familjen derinom, att få tak på den. Här bodde man och hustru med fem eller sex barn. De hade tak öfver hufvudet, men det var också allt; något slags bohag såg jag ej till, ej heller spisel, och dörr fanns icke. Men herr Grön, en fryntlig liten, femtioårig man, var förnöjd med sin verld, med sig sjelf, sina barn, och isynnerhet med sin hustru, hvilken han beskref som den bästa qvinna i verlden, och tycktes vara förtjust uti. Hustrun, ehuru grå som jorden till hy och kläder, och ynkligt mager, var tydligen helt ung ännu, och en verklig skönhet till anletsdragen. Hon såg god, men ej glad ut; var tyst och såg mycket på barnen, de vackraste, präktigaste odöpta ungar man kan tänka sig, tumlande om i allsköns frihet och naturlighet med hvarandra, muntra och snälla — rätt försvarliga menniskoämnen, tyckte jag, och bättre än många döpta, bortskämda salongs-ungar. Herr Grön var språksam och berättade, ouppmanad, åtskilligt ur sin lefnadshistoria. Han hade en tid varit »Overseer» hos en slaf-egare och »Church-man»; men fann det embetet så grymt, att han öfvergaf det. Han kunde ej stå ut att piska slafvar eller att låta dem piskas. Men hans husbonde tillät honom ej att afstå derifrån. Och andra — voro ej bättre. Han hade försökt dem. Denne, tyckte han, borde vara menskligare, då han var en »kyrklig man». »Och han var också i början icke elak, men sedan han gift sig med en rik plantage-egares dotter, blef han förändrad, och blef värre och värre för hvart år. Men dertill var väl hans giftermål skuld; ty han var olyck-<noinclude> <references/></noinclude> 153m6ijgvmawjc6js9upfd9g8wz9043 104 220092 649004 2026-04-17T10:06:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649004 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />428</noinclude>lig med sin hustru». Jordätaren i skogen såg ned medlidande på den rike mannen, — »och en kyrklig man!» — olycklig med sin maka och grym mot sitt folk. Han, den frie mannen i vilda skogen, med sin sköna, milda hustru, sina vackra barn, var rikare och lyckligare än han! — Herr Grön var stolt som en kung, i sin fria, oskyldiga fattigdom. »Men kan man ej vara mild, äfven som uppsynings-man öfver slafvar?» frågade jag. »Nej!» svarade han, »man måste vara hård; man måste drifva dem med piska, om de skola arbeta så att det duger; och annat tål plantage-egaren ej». Jag lemnar i sitt värde herr Gröns ''måste'', och om det ej kunde ha sin grund i brist på klokhet och lampor hos honom. Men sannt är, att de »uppsyningsmän» jag hittills sett misshaga mig för ett visst, hårdt och vildt i deras utseende, särdeles i deras ögon. Och ett af de svåraste gravamina mot lifvet på plantagerna synes mig vara, att slafvarne oftast en lång tid af året äro lemnade i dessa underordnade mäns våld, då husbonden och hans familj äro frånvarande från plantagen för sin hälsas eller sina nöjens skull. Dagen efter mitt besök hos jord-ätarne var jag närvarande vid en högtidlighet i Augusta, nämligen öfverlemnandet af ett hederssvärd, på staten Georgias vägnar, åt en ung officer från Augusta, som utmärkt sig och blifvit illa sårad under kriget med Mexico. En upphöjd estrad hade blifvit i hast byggd uti en liten park invid staden, och rundtom, i amfiteater, gick ett galleri med bänkar och säten som voro fulla af åskådare. På upphöjningen, som var beklädd med mattor<noinclude> <references/></noinclude> 8la1j88951u8e95aakjqn1kqox4w26v 104 220093 649005 2026-04-17T10:10:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649005 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|429}}</noinclude>och prydd med fanor, öfverlemnades värjan till den unge krigaren. Det var ett rätt vackert uppträde under fri himmel, och under de sköna träden, blott alltför många och alltför långa tal. Dagens unga hjelte tyckte jag om, för det han i sitt tal nämde med kärlek och beröm flera sina kamrater i kriget, hvilka hade, sade han, förtjenat utmärkelse bättre än han, och han berättade deras bedrifter. Han just tycktes njuta af att förtälja kamraternas bragder, och utbredde sig öfver dem af hjertans grund. Församlingen applåderade ifrigt. Vi hade dessutom flera andra tal, och jag måste alltid beundra amerikanarnes stora lätthet att tala. Men när talen bli för många och långa, då måste jag tänka på M:r Poinsetts ord, en gång då jag med beröm talade om denna lätthet att hålla tal: »it is a great miss-fortune!» — Efter ceremonien sköts hejdundrande skott, just att spränga örhinnor, om icke fästningsmurar. Dagens hjelte nedsteg från sin upphöjda, ställning bland hopen af vänner och bekanta; hans hederssvärd med dess vackra silfverfäste med inskrift och gehäng, gick ur hand i hand att beskådas. Derefter spelade musiken upp, och sällskapet företog en dansande promenad under de med färgade lampor upplysta träden, uti hvilken undertecknad och den unga hjelten utgjorde första paret. Sedan blef allmän dans. En mängd små flickor utmärkte sig i den, hvilket såg täckt ut, ehuru jag ej tyckte om att se de unga barnen så granna och smågamla i dansen. De icke-dansande damerna sutto i stor paryr på bänkarne i gallerierna under träden. Många voro ganska vackra. Det öfverraskade mig, då M:rs E. (plantage-ägarinnan, som såg litet snedt<noinclude> <references/></noinclude> mxf18to9tkchhvqv5b2qcumsb122tii 104 220094 649006 2026-04-17T10:13:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649006 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />430</noinclude>på mig, men som jag tyckte om), föreställde mig sin man, och jemte honom helt varmt och vänligt bjöd mig att komma ut till deras plantage och vistas der — så länge jag det ville. Det kostade på mig att nödgas afslå det vänliga anbudet, som visade mig att jag icke bedragit mig i mitt tycke för frun. Hennes man såg äfven särdeles hygglig ut. Ett slagregn kom rätt oförmodadt och gjorde hastigt slut på festen, och skickade alla menniskor huller om buller hem. Hemma hos Bones hörde jag negrer sjunga, hvilka Hannah Longstreet hade beställt dit. Jag ville gerna höra deras egna, naiva sånger; men de svarade att de »höllo med Herran», och sjöngo blott andeliga sånger. Jag tyckte ej om denna inskränkthet, men deras fyrstämmiga andliga sånger voro herrliga. Omöjligt att sjunga renare och bättre. De hade notböcker framför sig, och syntes sjunga efter dem; jag hörde dock mitt värdsfolk leende betvifla att det var på allvar. Midt under sången begynte en tupp gällt gala i huset, och höll i dermed oaflåtligt. På munterheten som detta väckte, såg jag att det var något upptåg dervid. Det var ej heller en tupp som gol, utan en ung neger från granngården, som tillegnat sig tuppens färdighet och ville vara med om concerten. Sedan kom en annan ung neger, icke så kyrklig »om de andra, och sjöng vid sin bagno flera af negro-sångerna, allmänt kända och sjungna i söder af neger-folket hvars foster de äro, och i de norra staterna af alla klasser folk; ty de äro i hög grad populära. Deras musik är melodisk, naiv, full af rythmiskt lif och har mycken innerlighet. Flera af dessa sånger på-<noinclude> <references/></noinclude> kvqu6bieje6oi1q4chrxypf2n1cmcmz 104 220095 649007 2026-04-17T10:25:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649007 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|431}}</noinclude>minna om Haydns och Mozarts enkla, sköna melodier, så t. ex. »Rosa Lee», »Oh, Susanna»! »Dearest May», »Carry me back to old Virginy», »Uncle ned» och »Mary Blane», som är af en rörande innerlighet, både till ord och musik. Orden hålla eljest icke prof såsom musiken; de äro ofta barnsliga, och många besatta uttryck och bilder förekomma, men deremellan äfven uttryck och vändningar som äro högst poetiska, och med öfvergångar i situationerna, djerfva och lyckliga, såsom vi finna dem i våra nordiska folks äldsta sånger. Vanligen äro dessa negersånger ballader, eller rättare romanser, innehållande skildringar af folkets kärlekshändelser och enskilta lifs-öden. Man märker ingen fantasi, ingen dunkel sagorik bakgrund, såsom i våra sånger; men deremot mycken känsla och en naiv, ofta humoristisk uppfattning af ögonblicket och dess förhållanden. De ha uppkommit, dessa sånger, på vägarne, under slafvarnes vandringar; på floderna, under det de padlat sina kanoer eller fört trädflottor utför strömmen, och isynnerhet vid »Corn huskings» (Korn-skörden), som är för negrerna hvad slåtter-ölen äro för vårt bondfolk, och vid hvilka de sjunga impromtu allt hvad som är högst uppe i deras hjertan eller sinnen. Ja, alla dessa sånger äro egentligen improvisationer, som fått rot i folkets sinne och gehör, och blifvit omsjungna, till dess hvita män med musik-kännedom fattat och upptecknat dem. Och denna improvisation fortgår ännu alla dagar. Man märker lätt på sångerna huru de uppkommit. De äro naturens och tillfällighetens barn; utgjutelser af ett barnsligt slägtes glädje och sorg. Rimmet kommer som det kan, ibland klum-<noinclude> <references/></noinclude> jnbqk3wlng6w7de3xnc5sftnppxqxne 104 220096 649008 2026-04-17T11:23:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649008 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />432</noinclude>pigt, ibland icke alls, ibland högst friskt och fullkomligt; rythmen är ypperlig, och skildringarne ha lokalfärg och bestämdhet. Alabama, Louisiana, Tennesee, Carolina, »Old Virginy», alla de södra staternas melodiska namn, namn på städer, floder och ställen der slafvarne vistats, förekomma i dessa sånger, jemte deras kärlekshistorier, och gifva lokal-intresse och färg, så åt sången, som åt stater och ställen som den sjunger om. Så äro dessa sånger såsom blomman och doftet af neger-folkets lif i dessa stater, blommor, kastade på flodernas vågor och drifna hit och dit af vinden, dofter af vildmarkens blomstring i dess sommarlif; ty ingen bitterhet och intet mörker finnes i dessa sånger; de äro foster af lifvets sommardag och vittna derom. Och när bitterheten, eller träldomens tillstånd, för alltid upphört i nya verldens länder, skola sångerna lefva ännu och vittna om ljus-lifvet, såsom eldflugornas fosforiserande eld lyser ännu sedan skalmasken är krossad. Den unga neger, som jag hörde sjunga denna afton, sjöng bland andra visor en, hvars friska melodi och egendomliga tonfall jag ville kunna låta dig höra. Af orden minnes jag dessa första: {{Dikt|»I am going to the old Peedee, And there on the old Peedee! On a summers night, When the moon shines bright, My Sally I shall see!»<ref>{{em|1.3}}Jag går till det gamla Pee Dee,<br /> {{em|2}}Och der vid det gamla Pee Dee,<br /> {{em|2}}På en månklar natt<br /> {{em|2}}Mitt hjertas skatt,<br /> {{em|2}}Min Sally, skall jag se! </ref>}}<noinclude> {{ph|Första|5}} <references/></noinclude> 7ecwrqcz23fk1b77upssq29kuu1vrpj 104 220097 649009 2026-04-17T11:27:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649009 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|433}}</noinclude>Första och sista versens sista stafvelser hållas länge ut. Romansen skildrar sedan huru älskaren och Sally skola gifta sig och bosätta sig och lefva lyckliga, allt vid »the old Pee-dee»! …… en innerligt täck sydländsk idyll. Bagnon är ett afrikanskt instrument, gjordt af hälften af en frukt, kallad Calebash eller Gourd, som har mycket hårdt skal; öfver öppningen spännes ett tunnt skinn, eller en blåsa, och deröfver en eller två strängar, hvilka fästas uppe vid ett skaft. Bagnon är negerns guitarr, och visserligen förstfödingen bland sträng-instrumenter. Dagen derefter, på en middag hos en M:r och M:rs Gardiner, gjorde man mig äfven nöjet att låta mig höra neger-sångerna. Den unga negern som sjöng, hade svagt bröst, orkade föga arbeta, och derföre hade goda menniskor låtit honom, genom undervisning och öfning, utbilda sina musikaliska gäfvor. Han sjöng förträffligt; och för att förstå dessa sångers egendomliga tjusning, skall man höra dem sjungas af {{rättelse|neggrer|negrer}}, med dessas strålande blickar och naiva hängifvenhet. Augusta är en liten stad af samma skaplynne som Savannah, men mindre, och äfven mindre vacker, mindre på allt vis; likväl rätt täck, och belägen vid en bred bugt af Savannah-floden. Utomkring äro många nätta landthus med trädgårdar. Jag besökte åtskilliga sådana, såg vackra och allvarliga familjer, och hörde den hundratungade fågeln sjunga i ekskogen. Ekar, sådana som våra svenska ekar, finnas ej här; men<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden.''}}||{{m|19}}}}</noinclude> cqqbr584fz2jq797kub19pclp4dou1e 104 220098 649010 2026-04-17T11:36:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649010 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />434</noinclude>en mängd andra ek-arter, hvaraf lif-eken, med sina slätkantiga, fina ovala löf, är den praktfullaste. Under mitt vistande i Augusta var jag en tid villrådig, öfver en utflygt som jag ämnat företaga norrut. Jag önskade mycket att kunna besöka Georgias högland, och Tellulah vattenfall i denna nejd, som man i Charleston beskrifvit för mig såsom den mest pittoreska inom Amerika; jag hade gerna velat se det original, som för ett par år sedan vid dessa fall bygde det första värdshuset, och som kristnat sin äldsta dotter: »Magnolia Grandiflora», sin andra: »Tellulah falls», och sin son, något annat kuriöst namn som jag nu ej minnes. Jag var redan hälft besluten att företaga färden, och ett ungt vänligt fruntimmer hade gifvit mig bref till sina vänner i Athen och Rom (städer på vägen till Tellulah-fallen, som jag förmodar förhålla sig till de stora af dessa namn, ungefärligen som vi till Adam och Eva); men hettan blef så stark och jag kände mig af den så matt, samt resan så besvärlig, att jag — lät den blifva, och beslöt att i stället taga vägen tillbaka till Charleston öfver Columbia, hufvudstaden i södra Carolina, som man sagt mig hafva en utomordentligt skön belägenhet i statens höglands nejd. Efter löften om återseende skiljdes jag vid mitt vänliga värdsfolk, tacksam för vistandet i deras hem, och för hvad vistandet i Augusta gifvit mig af guld, bättre än Californiens. Den hederliga och hyggliga M:r Bones följde mig ett stycke väg, till dess jag på andra sidan floden skulle komma på jernbanan. På vägen dit kommo vi förbi slaf-marknaden, och 40 à 50 unga personer af båda könen promenerades<noinclude> <references/></noinclude> mghce9txzv77q27ru2r3r4os07qhhjw 104 220099 649011 2026-04-17T11:40:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 649011 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|435}}</noinclude>just nu upp och ned på piazzan framför huset, i afbidan på hugade köpare. De sjöngo, syntes muntra och tanklösa. På min begäran stannade vi och gingo utur vagnen. De unga slafvarne, som här skulle försäljas, voro från 12 till 20 års ålder; en liten gosse var der också, blott 5 år gammal, utan anhöriga. Han höll sig till slaf-vaktaren, stackars lilla barn! Hvar var hans moder? Hvar var hans syster eller broder? — Flera af dessa barn voro ljusa mulatter; och några flickor rätt vackra. En ung tolfårig flicka var så hvit, att jag skulle ha trott henne tillhöra den hvita racen; äfven hennes drag voro lika de hvitas. Slaf-vaktaren sade oss, att dagen förut en ännu hvitare och vackrare flicka blifvit såld för femtonhundra dollars. Dessa hvita barn af slafveriet bli merendels offer åt lasten, och sjunka i den djupaste förnedring. Ännu en gång, hvilken hedendom midt i ett kristligt land! .…. De flesta af dessa unga slaf-barn voro från Virginien, som då det ej behöfver mycket slaf-arbete, säljer sina unga slafvar söderut. Några herrar voro på stället, och ett par af dem gjorde mig uppmärksam på att de unga sågo muntra och sorglösa ut. »Desto sorgligare är deras tillstånd!» tänkte jag. »Förnedringens höjd är att ej känna den». Från denna skamfläck i Georgias unga sköna stat, vänder jag min blick till en annan fläck, rik på heder och hopp. Den heter »Liberty County»; och jag saknar mycket att ej ha kunnat besöka denna frihetens äldsta hembygd i Georgia. Der begynte de första rörelserna i södern för Amerikas oafhängighet. The »liberty boys» gingo ut härifrån; och här hafva äfven<noinclude> <references/></noinclude> dfl2dq76iakksy9gufoml8brpb26s86