Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.46.0-wmf.26 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 106 1988 650026 624564 2026-04-30T11:40:03Z FredBGC 18936 /* Övriga dikter och visor */ 650026 wikitext text/x-wiki [[Bild:Danandersson.jpg|miniatyr|Dan Andersson]]'''Dan Andersson''' (1888-1920), svensk författare och poet. *{{wikipedialänk|Dan Andersson}} *{{Litteraturbanken|författare=AnderssonD}} ==Verk== ===Diktsamlingar=== *[[Kolvaktarens visor]] (1915) *[[Svarta ballader]] (1917) ===Översättningar=== *[[Baudelaireöversättningar]] ===Övriga dikter och visor=== *[[Avskedssång til finnmarksskalden broder Joachim]] *[[Branden]] *[[Briggen San Antonio]] *[[Buddha]] *[[Den dömde]] *[[Den röda rosen]] *[[En dåres syn]] *[[En gammal kolare]] *[[En liten visa]] *[[En svart ballad]] *[[En ungdomlig visa]] *[[En visa i ensamhet]] *[[En visa till fiol]] *[[Epilog (Andersson)|Epilog]] *[[Frestaren]] *[[Hades]] *[[Handling]] *[[Hos den äldste förläggaren]] *[[Jag har mött min huldra]] *[[Jan från Tuna]] *[[Jungman Jansson]] *[[Krig]] *[[Kung Brännvin]] *[[Margit]] *[[Milrök I]] *[[Milrök II]] *[[Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort]] *[[Om aftonen]] *[[Per Ols Per Erik]] *[[Per Ols Per Erik: II]] *[[Pessimism]] *[[Postvagnen]] *[[På havet (Andersson)|På havet]] *[[Som liten...]] *[[Spelmans mor]] *[[Strid och vår]] *[[Till dem som tänkte tanken om borgargardet]] *[[Till kärleken (Andersson)|Till kärleken]] *[[Till min far]] *[[Till min längtan]] *[[Till smärtan]] *[[Torpedsången]] *[[Visa om förr och nu]] *[[Vårvisa till broder Joakim]] *[[Å, broder nu...]] *[[Åska]] {{STANDARDSORTERING:Andersson, Dan}} [[Kategori:Författare]] [[Kategori:Dan Andersson| ]] e4bvvin9pju3r26vaom5vqyk7943cl6 650027 650026 2026-04-30T11:43:23Z FredBGC 18936 /* Övriga dikter och visor */ 650027 wikitext text/x-wiki [[Bild:Danandersson.jpg|miniatyr|Dan Andersson]]'''Dan Andersson''' (1888-1920), svensk författare och poet. *{{wikipedialänk|Dan Andersson}} *{{Litteraturbanken|författare=AnderssonD}} ==Verk== ===Diktsamlingar=== *[[Kolvaktarens visor]] (1915) *[[Svarta ballader]] (1917) ===Översättningar=== *[[Baudelaireöversättningar]] ===Övriga dikter och visor=== *[[Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim]] *[[Branden]] *[[Briggen San Antonio]] *[[Buddha]] *[[Den dömde]] *[[Den röda rosen]] *[[En dåres syn]] *[[En gammal kolare]] *[[En liten visa]] *[[En svart ballad]] *[[En ungdomlig visa]] *[[En visa i ensamhet]] *[[En visa till fiol]] *[[Epilog (Andersson)|Epilog]] *[[Frestaren]] *[[Hades]] *[[Handling]] *[[Hos den äldste förläggaren]] *[[Jag har mött min huldra]] *[[Jan från Tuna]] *[[Jungman Jansson]] *[[Krig]] *[[Kung Brännvin]] *[[Margit]] *[[Milrök I]] *[[Milrök II]] *[[Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort]] *[[Om aftonen]] *[[Per Ols Per Erik]] *[[Per Ols Per Erik: II]] *[[Pessimism]] *[[Postvagnen]] *[[På havet (Andersson)|På havet]] *[[Som liten...]] *[[Spelmans mor]] *[[Strid och vår]] *[[Till dem som tänkte tanken om borgargardet]] *[[Till kärleken (Andersson)|Till kärleken]] *[[Till min far]] *[[Till min längtan]] *[[Till smärtan]] *[[Torpedsången]] *[[Visa om förr och nu]] *[[Vårvisa till broder Joakim]] *[[Å, broder nu...]] *[[Åska]] {{STANDARDSORTERING:Andersson, Dan}} [[Kategori:Författare]] [[Kategori:Dan Andersson| ]] nzrghscqxylqeja4jf4gfgunxdq9ilj 650030 650027 2026-04-30T11:55:16Z FredBGC 18936 /* Övriga dikter och visor */ 650030 wikitext text/x-wiki [[Bild:Danandersson.jpg|miniatyr|Dan Andersson]]'''Dan Andersson''' (1888-1920), svensk författare och poet. *{{wikipedialänk|Dan Andersson}} *{{Litteraturbanken|författare=AnderssonD}} ==Verk== ===Diktsamlingar=== *[[Kolvaktarens visor]] (1915) *[[Svarta ballader]] (1917) ===Översättningar=== *[[Baudelaireöversättningar]] ===Övriga dikter och visor=== *[[Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim]] *[[Branden]] *[[Briggen San Antonio]] *[[Buddha]] *[[Den dömde]] *[[Den röda rosen]] *[[En dåres syn]] *[[En gammal kolare]] *[[En liten visa]] *[[En svart ballad]] *[[En ungdomlig visa]] *[[En visa i ensamhet]] *[[En visa till fiol]] *[[Epilog (Andersson)|Epilog]] *[[Ett rus]] *[[Frestaren]] *[[Hades]] *[[Handling]] *[[Hos den äldste förläggaren]] *[[Jag har mött min huldra]] *[[Jan från Tuna]] *[[Jungman Jansson]] *[[Krig]] *[[Kung Brännvin]] *[[Margit]] *[[Milrök I]] *[[Milrök II]] *[[Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort]] *[[Om aftonen]] *[[Per Ols Per Erik]] *[[Per Ols Per Erik: II]] *[[Pessimism]] *[[Postvagnen]] *[[På havet (Andersson)|På havet]] *[[Som liten...]] *[[Spelmans mor]] *[[Strid och vår]] *[[Till dem som tänkte tanken om borgargardet]] *[[Till kärleken (Andersson)|Till kärleken]] *[[Till min far]] *[[Till min längtan]] *[[Till smärtan]] *[[Torpedsången]] *[[Visa om förr och nu]] *[[Vårvisa till broder Joakim]] *[[Å, broder nu...]] *[[Åska]] {{STANDARDSORTERING:Andersson, Dan}} [[Kategori:Författare]] [[Kategori:Dan Andersson| ]] h65zdi9se5di0h700cqr9gtcqirdv7q 0 3840 650023 207073 2026-04-30T11:17:02Z FredBGC 18936 Åtgärdade ett stavfel 650023 wikitext text/x-wiki {{Titel|Till min längtan|Dan Andersson|kommentar=Diktad 1918. Komposition av [[w:Thorstein Bergman|Thorstein Bergman]]. {{Wikipedialänk|Dan Andersson}}}} <poem> Du är livets bröd och vin och du är drycken som kan döda, från det gamla ur det gångna i mitt blod du droppat ner. O, du läker deras fötter som bland törnena förblöda, du är sändebud till honom som i ensamheten ber. Vart du för mig vet jag icke, om till djup, till himlar höga, men du viker ej ifrån mig förrän jag är stoft och mull, förrän tung och kylig jord har täppt igen mitt brustna öga, förrän sövd av dina sånger jag på vägen stupat kull. Du är min, o drottning Längtan, aldrig tröttnar du att kalla och att tyst och heligt stilla vid min bädd i natten stå. Mörk och hög mitt hjärta vill du draga till dig och befalla att bevingat emot himlen genom stjärnekvällen gå. Och om än du tog min glädje, aldrig har du dock din like, himlens upphov var din moder och din far var Herren Gud. Kom ihåg mig, ljusets dotter, när du kommer i ditt rike, låt mig lägga ned mitt huvud mot en flik utav din skrud. Livet födde du och bar det fram på starka unga händer, närde det en tid med glädje ur ditt rika jungfrubröst. Steg med uppåt lyfta armar på vår lyckas sista bränder, tog farväl av vår och sommar och steg ut i dödens höst. Hösten fick du, vintern drack du skön tills hjärtat sakta skälvde, allt blev lysande och härligt, jord och rosor, gräs och is. Över dig en evig himmel, hård men stjärnesållad välvde, där du stapplade på vägen upp till fridens paradis. </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Dan Andersson]] qjsdvrwfr2m1zr3xwzmwk3fktucwjlu 2 4961 650004 649284 2026-04-29T21:10:53Z Tommy Kronkvist 170 Användarstatistik. 650004 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Därför redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och {{nowrap|1=gränssnitts­administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 391&nbsp;600 redigeringar]] (29 april 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} 1yn4ndspit9gntutmua5i2x77o5848n 2 163326 649970 515221 2026-04-29T14:17:59Z James500 14787 Remove template 649970 wikitext text/x-wiki {{#babel:en}} [[en:User:James500]] eu13so1xoub6xvcjld6yea9o5qsrodx 108 218562 650003 647277 2026-04-29T19:37:13Z Thuresson 20 Validerat 650003 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist from=1 to=256 1="omslag" 2="tom" 3="upplaga" 4="tom" 5="titel" 6="tryck" 7="förord" 8="tom" 9=9 10="tom" 11=11 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331994}} <b>Första bandet. Fantine</b> <b>Första boken. En rättfärdig</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_01|Myriel]], 11</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_02|Herr Myriel blir hans högvördighet Bienvenu]], 17</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_03|En flitig arbetare finner mycket att göra]], 27</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_04|Lära och leverne]], 32</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_05|Biskop Bienvenu bär sin kaftan för länge]], 48</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_06|Vem som bevakade hans hus]], 55</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_07|Cravatte]], 65</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_08|Bordsfilosofi]], 73</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_09|Systern berättar om sin bror]], 82</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_10|Biskopen i ny dager]], 89</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_11|En inskränkning]], 113</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_12|Varför hans högvördighet står ensam]], 123</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_13|Hans trosbekännelse]], 131</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_14|Hans filosofi]], 144</li></ol> <b>Andra boken. Avfällingen</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_01|Slutet på en vandringsdag]], 153</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_02|Klokhet och vishet]], 177</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_03|Hjältemodig lydnad]], 185</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_04|Ysterierna i Pontarlier]], 196</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_05|Lugn]], 203</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_06|Jean Valjean]], 207</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_07|Hur det ser ut i en förtvivlads hjärta]], 217</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_08|En man över bord!]], 232</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_09|Ny misshandel]], 237</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_10|Uppvaknandet]], 240</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_11|Nattens gärning]], 246</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_12|Biskopen arbetar]], 254</li></ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Validerade index]] 87le18n9o3p91h1ae4rh4dvx31jsagz 104 218577 649999 648657 2026-04-29T19:34:47Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649999 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{centrering| {{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}} {{Linje|10em}} {{större|''SAMLADE''<br /> ''SKRIFTER''|400}} {{Linje|10em}} [[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]<br /> {{större|{{spärrad|MALMÖ}}|200}}<br /> {{större|''VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG''|150}} }} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> axsmvaqkepwxq4mk0ftgmw9w0hmhlyf 104 218580 650000 646213 2026-04-29T19:35:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650000 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2jjcsscg75ijnlt0ykd20i1dfehb1g4 104 218582 650001 648658 2026-04-29T19:35:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650001 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%">SAMHÄLLETS<br />OLYCKSBARN</h1> {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]}} {{c| {{spärrad|MALMÖ}}<br /> VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG }} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> f6znhg82gj9md3b9uey534at4uzdhxb 104 218583 650002 646215 2026-04-29T19:36:06Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650002 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|MALMÖ<br>A.-B. Malmö Centraltryckeri<br>1927}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lhlnb071fh4n3rjpx6v1m59wy6fudas 104 218760 649986 646454 2026-04-29T19:05:48Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649986 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XI.<br /> NATTENS GÄRNING. </h4> Jean Valjean lyssnade. Intet ljud hördes. Han tryckte på dörren. Med en fingerända, lätt och ljudlöst som en katts rörelse. Dörren gav efter för trycket och öppnade sig omärkligt och utan ett ljud en smula. Han väntade ett ögonblick, förde så åter på dör­ren, denna gång mera djärvt. Den gav åter vika alldeles ljudlöst. Öppningen var nu så stor, att han kunde komma igenom, men bredvid dörren, så att det spärrade ingången, stod ett litet bord. Jean Valjean förstod svårigheten. Öppningen måste under alla omständigheter göras större. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mpue0td8d06ogdiu4lq51lixvrqc41c 104 218761 649995 646455 2026-04-29T19:30:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649995 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XII.<br /> BISKOPEN ARBETAR. </h4> Vid soluppgången följande dag promenerade biskopen i sin trädgård. Fru Magloire sprang emot honom helt upprörd. — Ers högvördighet, ers högvördighet, ers högvördighet, ropade hon, vet ers högvördighet vart korgen med silvret tagit vägen? — Ja, sade biskopen. — Gud vare lov, återtog hon. Jag visste inte vart den tagit vägen. Biskopen hade just tagit upp korgen från en blomsterrabatt och lämnade den nu till fru Mag­loire. — Här är den. — Men det är ju ingenting i den, sade hon. Var är silvret? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> n873z3ba1gxl3owcifnnexzqakg52pe 104 218762 649997 646533 2026-04-29T19:32:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649997 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 256 —}}</noinclude>— Fru Magloire, det har varit orätt av mig att behålla silvret så länge. Det tillhör de fattiga. Vem var denne man? Förmodligen en fattig stac­kare. — Gode Gud, återtog fru Magloire. Det är in­te för min eller frökens skull, för oss gör det ing­enting. Men det är för er högvördighet. Vad skall ers högvördighet äta på nu? {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud||(Forts. i andra bandet.)}}</noinclude> 7svsc4j1op5tw362c26dnngo7wizses 104 218764 649996 646459 2026-04-29T19:31:32Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649996 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 255 —}}</noinclude>— Åh, återtog biskopen, var det silvret ni ville ha. Det vet jag inte var det är. — Store Gud, det är stulet. Det är mannen från i går kväll som har tagit det. På ett ögonblick var fru Magloire inne i bönrummet, gick in i alkoven och återvände till bi­skopen. Han hade just böjt sig ned och smekte en blomma, som brutits av korgen när den kastats i rabatten. Han reste sig vid fru Magloires skrik: — Ers högvördighet, mannen har givit sig iväg och silvret är stulet. Under tiden föll hennes blick på ett hörn av trädgården, där man såg spår av att någon klätt­rat över muren. Spaljererna på muren hade lös­ryckts. — Se där, det är den vägen han flytt. Han har hoppat ned på Cochefilet-gatan. Åh, det är för­färligt, han har stulit vårt silver. Biskopen förblev tyst ett ögonblick, varpå han allvarligt lyfte sin blick mot fru Magloire och sa­de milt: — För det första, tillhörde silvret oss? Fru Magloire blev mållös. Det blev ännu en paus, varefter biskopen fortsatte: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1wqqpwdh31jt69gu14zfn3hv1vuygaq 104 219049 649987 647060 2026-04-29T19:06:37Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649987 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 247 —}}</noinclude>Han fattade ett raskt beslut och stötte åter till dörren, kraftigare än de båda första gångerna. Men denna gång knarrade ett dåligt oljat dörrhängsel. Jean Valjean blev förskräckt. Ljudet föreföll honom så starkt och fruktansvärt som yttersta da­gens domsbasun. Det första ögonblicket, då fruktan förstorade allt för honom till förfärliga proportioner, inbillade han sig nästan, att dörrjärnet var ett levande väsen, som skulle skälla som en hund för att väcka de sovande och tillkalla hjälp. Han blev stående, darrande av ångest och sjönk ner på hälarna. Han hörde blodet bulta i ådrorna och lungorna pusta som ett bläster. Det tycktes honom omöjligt, att det förskräckliga larmet ej skakat hela huset i dess grundvalar som en jord­bävning. Dörren, som han öppnat, hade slagit alarm och kallat på hjälp. Den gamle skulle rusa upp och kvinnorna höja ett skri, sedan skulle hjälp anlända, och inom en kvart skulle staden vara i uppror, gendarmerna på benen. Han trodde sig förlorad. Han blev stående, där han var, stel och orörlig som en bildstod. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 45hb7obme354umuylfpypb3ro8xrqbi 104 219050 649988 647063 2026-04-29T19:07:34Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649988 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 248 —}}</noinclude>Så förflöto några minuter. Dörren var vidöp­pen. Han vågade äntligen kasta en blick in i rum­met. Ingenting var förändrat. Han lyssnade, allt var stilla. Det rostiga dörrhängslet hade ej väckt någon. Den första faran var förbi, men ännu kände han en häftig rörelse i sitt inre. Trots detta gick han inte tillbaka. Han var fast besluten att slutföra vad han börjat. Han tog ett steg framåt och be­fann sig i rummet. Här urskilde hans blick obestämda föremål, i vilka man på ljusan dag skulle igenkänt på bordet kringströdda papper, öppna folianter, böcker upp­staplade på en taburett, en länstol, på vilken klä­despersedlar hängde, och en bönstol, men som nu blott sågo ut som mörka kanter och hörn eller vita ytor. Försiktigt skred Jean Valjean vidare och undvek sorgfälligt att stöta till möblerna. Från bakgrunden hördes biskopens regelbundna and­hämtning. Han sov hårt. Plötsligt blev Jean Valjean stående. Han såg alldeles inpå sig biskopens säng. Han hade nått fram till den tidigare än han hade tänkt sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> aoxhp6sxyr8b6mw4jvmxmpfmbmpdwyy 104 219051 649989 647062 2026-04-29T19:08:50Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649989 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 249 —}}</noinclude>Naturen tycks ibland ingripa i de mänskliga handlingarnas gång, varna oss i avgörande ögon­blick för att tvinga oss till eftertanke. Så öpp­nade sig, just som Jean Valjean blev stående fram­för sängen, ett stort moln, som sedan en halv tim­me förmörkat himlen, och månljuset flödade plöts­ligt över biskopens bleka ansikte, där han låg i en fridfull slummer. Han var nästan fullt påklädd i sin säng på grund av de kalla nätterna i bergs­trakterna ooh bar en brun linnetröja, vars ärmar räckte ända ned till handlederna. Huvudet vilade på kudden med en prägel av det lugn och den fridfullhet, sömnen stundom förlänar; utanför sängkanten hängde hans ena, med biskopsringen prydda hand, som utdelat så många allmosor och välsignelser. Hela hans ansikte lyste som i ett skimmer av tillfredsställelse, hopp och lycka. Det var mera än ett småleende, nästan som en glorias strålglans. Från hans panna liksom återkastades ett ljus, vars källa man ej såg. De goda män­niskornas själar betrakta under sömnen en okänd och hemlighetsfull himmel. Det var ett återsken av denna himmel, som vi­lade över biskopen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> iuyf1knyxa895mgikaxtejkjv8ze80r 104 219052 649990 647064 2026-04-29T19:10:02Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649990 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 250 —}}</noinclude>Men samtidigt fanns det också ett slags klar och glänsande genomskinlighet, ty denna himmel fanns inom honom. Denna himmel, det var hans samvete. I det ögonblick, då månljuset förenade sig med denna inre klarhet, var den sovande biskopen lik­som omspunnen av en gloria. Detta ljus var milt och dämpat, och omgivningen, månen på himla­fästet, det slumrande landskapet, husets rofyllda stillhet stod i en vacker, harmonisk samklang med den majestätiska anblick, som den vördige åldrin­gen i sin barnsligt djupa sömn erbjöd åskådaren. Det vilade nästan något gudomligt över denne man, som omedvetet gjorde ett sådant vördnads­bjudande intryck. Jean Valjean, som aldrig sett något dylikt, för vilken en sådan fredlig sorglöshet var ofattbar, stirrade, där han stod i skuggan med järnstången i handen, orörlig och full av förvåning på den so­vande. Aldrig hade han sett något liknande. Denna förtröstan förskräckte honom. Det finnes intet större skådespel i den moraliska världen än det­ta: ett förhärdat och fördunklat samvete på väg<noinclude> <references/></noinclude> cfkfah8r9v92tcpppuhkqapdm557qay 104 219053 649991 647065 2026-04-29T19:10:57Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649991 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 251 —}}</noinclude>att begå en dålig handling, samt betraktande en sovande, god människa. Denna sömn, denna värnlöshet och ensamhet och med en granne sådan som han själv inrymde något högt och upphöjt, som jean Valjean upp­fattade dunkelt men starkt och ofrånkomligt. Ingen, ej ens han själv, skulle kunnat säga, vad som försiggick inom honom. Skulle man för­söka att sätta sig in i det, vore det nödvändigt, att i drömmen sammanställa det våldsammaste med det mildaste. Icke ens på hans ansikte skul­le man med säkerhet kunnat utläsa något. Vad man skulle funnit där var en bister, nästan hemsk häpnad och förvåning. Men vilka voro hans tan­kar? Det skulle varit omöjligt att gissa dem. Det enda, som var uppenbart och tydligt, var, att han var upprörd och förvirrad. Men av vilket slag var denna känsla? Hans blick lämnade ej åldringen på sängen. Det enda man säkert kunde utläsa ur hans ansiktsuttryck och hållning var en egendomligt brist på beslutsamhet. Man skulle kunnat säga att han tvekade mellan tvenne avgrunder, den, i vilken man<noinclude> <references/></noinclude> 8fqs3hssm7w9rt9ivoqlc8lhjeyu742 104 219054 649992 647066 2026-04-29T19:14:24Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649992 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 252 —}}</noinclude>går under, och den, över vilken man räddar sig. Han tycktes välja mellan att krossa detta huvud eller att kyssa denna hand. Efter en kort stund tog han med sin vänstra hand av sig mössan och lät den sjunka helt sakta. Sedan försjönk han åter i betraktelse av det oför­klarliga skådespelet, med mössan i vänstra och järnstången i högra handen. Biskopen fortsatte att sova lugnt och fridfullt under dessa förskräckliga, hemska blickar. En månstråle lät krucifixet över eldstaden dun­kelt skymta fram; dess armar syntes öppna för båda personerna i rummet, med en välsignelse åt den ene, en förlåtelse åt den andre. Plötsligt tryckte han åter mössan på huvudet, gick hastigt, utan att se på biskopen, längs sän­gen mot väggskåpet, som han skymtade vid hu­vudgärden, och satte in järnet för att bryta upp låset. Då blev han varse, att nyckeln satt i, öppnade skåpet, tog korgen med silversakerna, gick med raska steg och utan att iakttaga någon<noinclude> <references/></noinclude> ky9ktxnxz4qfa5ngdv2jusz8dp4ge5s 104 219055 649993 647067 2026-04-29T19:14:49Z Thuresson 20 /* Validerad */ 649993 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 253 —}}</noinclude>försiktighet mot dörren tillbaka in i bönkammaren, slet upp fönstret, grep sin käpp, hoppade ut, stop­pade silversakerna i sin ränsel, kastade bort kor­gen, sprang genom trädgården, hoppade som en tiger över muren och skyndade därifrån. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rsk9kmzvgl00ih4me518u85esrou8h7 0 219066 649994 647080 2026-04-29T19:19:22Z Thuresson 20 --> [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 02/Kapitel 11]] 649994 wikitext text/x-wiki #REDIRECT[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 02/Kapitel 11]] 4j9b73nwu9t0nfg7b5s3myhx038db1z 0 219067 649998 647108 2026-04-29T19:34:02Z Thuresson 20 --> [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 02/Kapitel 12]] 649998 wikitext text/x-wiki #REDIRECT[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 02/Kapitel 12]] 6ajii3s7x6evzb839nklo6ys0bo4gb6 104 220687 649971 2026-04-29T16:21:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649971 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />214</noinclude>— Ni förråder mig icke? — Nej. — Då skall jag säga er, hvem detta hofvets onda genius är. — Det är? — Drottningen. — Jag beundrar drottningen. — Mera än någon annan är hon en kall egoist. — Hvarför tror ni det? — Hon är fiendtligt sinnad emot det land, hvars drottning hon är. — Ni menar emot den aristokrati, som beröfvar konungen all magt. — För framgangen af egna planer är hon i stånd att uppoffra verktygen derför, sina egna vänner. Hon är otacksam, hon är oförsigtig, hon är nyckfull. — Under purpurmanteln är hon smidd i adelns bojor. Hon eger majestätets yttre värdighet, hvaraf man gemenligen fordrar så mycket, utan att innehafva majestätets motsvarande magt, som icke kan gifva något. I sin förra ställning såras hon oupphörligt af sin senare. Hennes förstånd ser, hennes hjerta känner, hennes känsla dömer. Äfven det ädlaste, hon vill, stympas i sin födsel. Senaten — icke nöjd med att veta konungamagten fjettrad — trampar oupphörligt äfven småaktigt på purpursläpet. Den lysande vanmagten — förhånad derjemte — blifver förbittring — förbittringen blifver oförsigtighet — oförsigtigheten nyckfullhet. Den, som icke är stark nog att vara en öppen fiende, är icke heller stark nog att vara en öppen vän. Men ni sade att hofvet går mot sin undergång; hvaraf känner ni det? Amanda svarade icke genast. — Anar ni icke, anmärkte hon likväl slutligen, hvad som tilldrager sig här i denna stund? Puke ville höra hennes tankar. — Jag har allt för länge uppehållit mig utom fäderneslandet, svarade han, för att veta hvad som passerar här. Hvad vet ni? — Att Silfverhjelm nyss återkommit från en resa till Tyskland, dit han öfverförde skrifvelser, som utbjödo kronans dyrbaraste rikssmycken åt ett ryktbart handelshus. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> q2d9jlt3zepzh4223b47pphouw21tlw 104 220688 649972 2026-04-29T16:25:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649972 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|215}}</noinclude>Pake betraktade henne med en skarp blick från hufvud till fot. — Att drottningen vid underrättelsen om Silfverhjelms återkomst i hemlighet genast hastade hit in från Drottningholm; att hon nyss passerade beslöjad ut från dessa rum i sällskap med grefvinnan Hård; att hon haft vigtiga öfverläggningar här, under det hon föregifver sig hafva insjuknat på Drottningholm; att hon — med ett enda ord — konspirerar. Faran för hofvet var för Puke lätt att inse, allra helst då Pechlin befann sig i bakgrunden af den kännedom Amanda egde. Detta var hans första tanke; den andra var ännu mörkare. Egde Amandas anklagelse någon verklig grund eller var den icke blott en af drottningens motståndare uppdiktad lögn, i afsigt att skada henne, kanske till och med att störta henne? — Och på dessa skål, erinrade emellertid blott Puke, varnar ni hofvets vänner? Hvarför varnar ni icke hellre drottningen för hennes fiender; det vore er pligt. — Jag varnar ingen mer än er, kapten. Jag står på en brygga emellan båda partierna. Puke erfor en känsla af förtrytelse. — Ni förvånar mig, Amanda. Till ert utseende så rikt utrustad, och till edra tänkesätt så ofullkomligt. Hvad naturen har gifvit er med den ena handen, synes hon hafva återtagit med den andra. Hvad ert yttre angifver, vårdslösar ert inre: ni saknar sanning, Amanda, ni är en skön lögn. Betrakta er i spegeln med handen på hjertat, och blif er egen domare! Ni är qvinna, ni vill behaga, men all form är blott skalet af behaget. Det sanna behaget måste kunna röra och intaga, men detta förmår det icke, såvida det ej blomstrar på en ren, inre grund. Ert öga har eld, men den värmer icke, den bränner; er blick tränger djupt, men den tjusar icke, snarare berusar den. En qvinna behöfver icke djerfva tankar, hon behöfver ömma; hon är skapad för att lefva upp, icke i vårt förstånd, utan i vår känsla. Vet ni, hvad en sann och ren känsla är? Ingenting annat än hjertats samvete. Det gifves ingen rättvisare domare, men också ingen upprigtigare och mildare rådgifvare. Den, som icke är ärlig emot andra, Amanda, är icke heller ärlig emot sig sjelf. Det var för Puke omöjligt att så rätt fram och naket, som han hade velat det, uttrycka hela det misshag, hon ingaf honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7obiacjh1xygfaav1n1wb2okh2ehamh 104 220689 649973 2026-04-29T17:34:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649973 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />216</noinclude>— Ni säger, att ni står på en brygga emellan båda partierna, fortsatte han: det ingifver mig en svårmodig tanke att finna er på en sådan plats. Märker ni icke att ni derigenom befinner er öfver en afgrund. Amanda log. — Ni hade rätt, kapten, yttrade hon, då ni sade att ni icke känner ert eget fädernesland. I Sverige har qvinnan redan länge spelat en roll inom politiken. Jag vet ej om det är rätt, eller icke, men det är så. Om mannen är låset till en politisk hemlighet, så är hon nyckeln; är han dörren, så är hon gångjernet. {{Samma som|på|Q=Q2403800|ord=Grefvinnan De la Gardie}} och {{Samma som|på|Q=Q4973919|ord=generalskan Buddenbrock}} stodo i spetsen för hattarne 1734, och {{Samma som|på|Q=Q131631253|ord=fröken Bonde}} för mössorna. Men ej nog dermed. Hofvets hela politik styres i närvarande stund af drottningen, och ni skall icke förmå upptäcka en enda intrig, som icke ytterst ledes af en fruntimmershand. Jag försvarar ej förhållandet, jag nämner det blott. Men hvarför skulle qvinnan också blott få vara hjerta? Tror ni att hon skadas af en liten smula förstånd? Ni säger att känslan är hjertats samvete; hvarför icke så gerna säga, att det helt enkelt är en känsla i vårt väsende, hvilken lifvet och erfarenheten alltjemt bemöda sig om att operera till ett klartseende förstånd? Omständigheterna hafva stält mig emellan partierna, och det är väl möjligt att jag står, som ni uttrycker er, öfver en afgrund. Men, lika mycket! Såsom förhållandena nu äro, gläder mig denna farliga ställning, emedan — Amanda tystnade ett ögonblick — emedan, tillade hon derefter beslutsamt, det kanske nu gifver mig tillfälle att föra er öfver på den sidan, der ni skall finna er säker för framtiden. Puke kände att klyftan emellan honom och henne vidgades allt mer och mer. — Framtiden, upprepade Puke hennes sista ord, framtiden finnes endast, der heder och tro finnas. — Hvarför icke der kärleken finnes? Pukes ögon blixtrade till. Vid denna fråga trädde på en gång Almas gestalt fram för hans blick och intog honom med tjusande behag. Han svarade icke, han log mot den täcka drömbilden i sin själ. Emot alla de motsägelser, han upptäckt hos Amanda, huru öfverensstämmande med sig sjelf visade sig icke Alma! Mot lidelserna hos den förra, hvilket fridfullt lugn, hvilken hjertats<noinclude> <references/></noinclude> dzvmm2xcwvxhgguxf885lh4e5qwdhjo 104 220690 649974 2026-04-29T17:38:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649974 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|217}}</noinclude>sanning, hvilken ren och djup skönhet och känsla hos den senare! Amanda såg den hänförelse, som spred sig öfver hans anletsdrag, såg det milda leendet och förglömde allt annat. Med hela sin själ njöt hon ett ögonblick af den föreställningen, att det var hon som med sin fråga hos Puke framkallat denna hänförelse. — Kärleken, upprepade Puke, kärleken … Med hela sin själ var han hos Alma. — Kärleken, svärmade Amanda, bjuder på ära. Blotta ljudet af hennes stämma återförde honom från hans själs knappast medvetna utflygt, återförde honom till verkligheten. Båda två hade för ett ögonblick sjunkit tillbaka inom sig. Amanda var till sitt lynne föränderlig, som ett Aprilväder. En stråle, och hennes hjerta öppnade sin hela blomkalk, en molnfläck, och den slöt sig åter. I denna stund glimmade en hel himmel af ljufva föreställningar i den öppnade kalken. Hennes anletsdrag stodo nästan alldeles stilla. Det såg ut, som om hennes pulsar stannat, och att hon tyst och drömmande blott betänkte hans ord. Hastigt öfverstrålades hon ock af ett skimmer, sådant endast, som det anslagna, jublande hjertat kan skänka. Det var ett leende af stilla hänryckning, ett återsken af en lifvad känslas sällhet. I sina tankar hade hon genomgått allt, hvad Puke yttrat. Han hade erkänt att han tillhörde hofvet — emedan alla hans vänner — och således äfven hon — tillhörde det, men än mera — kärleken — han tycktes ju äfven hafva erkänt det — vinkade honom der. Och hvilken kunde han väl älska, så nyligen anländ från utlandet? Amandas hjerta svälde af sällhet och hennes utseende blomstrade af hänryckning. Skönare än någonsin, strålade hon på en och samma gång af kärlek och ömhet. Annars stolt, nyckfull eller listig, var hon nu svärmisk och sann. Väl hade Puke gjort några svåra anmärkningar emot henne, men hon trodde sig hafva vederlagt dem och glömde dem. — Huru ädel och god måste ni icke vara, kapten! yttrade hon. Huru mycket bättre än alla andra! Och ni vill vara min vän — ni — min gud, min gud! Hon var outsägligt lycklig i detta ögonblick; hon tyckte att kärlek och hopp logo emot henne. Det var första gången<noinclude> <references/></noinclude> 1frtq7zcj2c5h8wiudn9kqst98bxobv 104 220691 649975 2026-04-29T17:44:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649975 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />218</noinclude>i hennes lif, som framtiden smyckade sig med så ljufva hänvisningar. Öfverraskad såg Puke upp: han märkte hvilken förändring, för att icke säga förtrollning, som han måste hafva framkallat. Han drog sig förskräckt tillbaka. Ett ögonblick förblef han stum. “Min gud”, sade han till sig sjelf, “hon måste älska mig”. I stället att värmas af denna föreställning, kylde den honom. Hon sjönk också allt mer i hans ögon. Nu såg han i henne endast en qvinna, beredd att förråda hofvets hemligheter; men skulle han draga sig tillbaka? Var det ej bättre att utsträcka sin hand och söka rädda henne, icke endast för hennes egen skull, utan äfven för hans vänners? Oaktadt detta beslut, var det honom likväl omöjligt att inlägga någon mildhet i sitt sätt att behandla henne, i den röst, hvarmed han tilltalade henne. Han kunde icke förneka sig sjelf. — Mamsell Amanda, sade han, låtom oss tala om hofvet. Ni har berättat något om det, men icke allt. Fortsätt! Amanda stirrade förundrad på Puke. Det var icke hans ord, utan den köld, hvarmed de uttalades, som förskräckte henne. Det svärmiska i hennes utseende försvann. Hon föll — så tycktes det — på en gång, liksom från en rosensky, ned i en snödrifva. Hade hon bedragit sig? En flicka bedrager sig icke i sin dröm om kärlek, utan en bitter känsla af grämelse. Puke stod orörlig, mera sluten än någonsin. Hade hon missförstått honom, eller missförstod han henne? — Fortfar. Amanda, yttrade han, berätta vidare. Amanda drog sig ett steg tillbaka. Kölden i Pukes röst var isande. — Jag har redan sagt allt, förklarade hon. Hvad vill ni att jag skall säga mer? Jag har af aktning för er varnat er for hofvet. Jag har ingenting att tillägga. — Det är icke sant; ni har ännu mycket mera att berätta. — Ingenting, kapten, alldeles intet. Puke upptogs allt för uteslutande af sin tillgifvenhet för hofvet, hvilket han i allmänhet betraktade såsom en vacker infattning omkring Alma, hans själs skönaste smycke, för att märka att äfven Amanda drog sig tillbaka inom sig. — Ni har blifvit anstäld vid ett hof, tilltalade han henne, vid ett hof, för hvilket ni varnar mig, vid ett hof, som baron<noinclude> <references/></noinclude> l6bsalhc5934oh4zvi8xhzavm4207oa 104 220692 649976 2026-04-29T18:02:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649976 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|219}}</noinclude>Pechlin hatar, vid ett hof, som ni sjelf — vidare Amanda, vidare — ni har ännu mycket att säga. — Nej, kapten Puke, jag har intet att tillägga, intet. Puke fäste på henne en stadig blick. — Ni vill ju vara min vän, säger ni, men vänskapen fordrar upprigtighet. — Jag har varit det. — Amanda, hvarför fann jag er här i salongen, då jag träffade er? Amanda skiftade färg. — Ni stod i en uppmärksam, spanande ställning; ni lyssnade. Amanda blef allt blekare och blekare. — Jag skall berätta för er hvad ni vill undandölja. Ni är Pechlins hemliga ombud här, hans lyssnande öra, hans rapportrice, hans … — För guds skull, intet ord mera. — Ni är hans spion, fullföljde Puke meningen. Amanda sjönk ned på en stol. — Barmhertighet, nåd, förskoning! Hon gömde ansigtet i sina händer, men det dröjde icke länge innan hon åter sprang upp. — Hade detta ord fallit ifrån någon annans läppar, skulle jag evigt hata honom. Men er — nej, nej! Hon ville bekämpa sitt eget, redan gryende hat. Ett ögonblick stod hon likväl stilla och fäste sina stora och mörka ögon på honom, under det hennes ansigtes skarpa drag hastigt återfingo sitt förra ljufva och milda utseende. Ännu en gång tycktes hon liksom dragas, om äfven emot sin egen vilja, till honom. — Kapten Puke, talade hon, ni har sagt något, hvarför icke då säga mig allt? Kan ni se in i min själ, hvarför icke då också se in i mitt hjerta? Är jag icke en hemlighet inför er i det klandervärda, hvarföre då vara det i det, som icke måste vara klandervärdt? Var rättvis emot mig, kapten Puke. Hennes röst var ödmjuk och bedjande. — Förmodligen vill ni säga, att ni är ensam och allena i verlden, att ni ej egt någon, som skänkt er en ömmare {{Rättelse|omvårdad|omvårdnad}}. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> eyf6flizyni5ltcf6o8lng1ajb394qq 104 220693 649977 2026-04-29T18:08:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649977 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />220</noinclude>— Låt så vara, hvarför icke? — Att de förbindelser, hvari ni står till Pechlin, måste afbördas. — Äfven det; men vidare, kapten. — Att ert hjerta … — Mitt hjerta, hvad vill ni säga om det? — Att det är viljelöst — svagt — att det ledes af er tacksamhetskänsla för den, som med så mycken, åtminstone skenbar oegennytta uppfostrat er. — Fortfar, kapten, fortfar. Amandas utseende återfick småningom sitt stolta, underbart bjudande uttryck. — Hvarför fortsätter ni icke? frågade hon, var god och säg ut, kapten. Ni har anklagat mig, och jag har nog mod att åter vilja upprätta mig i edra ögon. Kapten, tillade hon derefter, vi skola skiljas åt, jag har sagt er det, antingen som vänner eller som fiender. Puke måste erkänna, att han hade en ganska ovanlig qvinna framför sig. Men med denna anmärkning drog han sig blott ännu mera tillbaka ifrån henne. — Vidare, kapten, tillade hon, vidare! Puke tyckte sig höra, huru hennes pulsar slogo. Han förblef tyst. Han ville höra hennes eget försvar. — Min känsla säger mig, kapten, återtog hon äfven, att våra öden på något underbart sätt skola bryta tillhopa, antingen som vänner eller fiender. Från första ögonblicket jag såg er, kände jag det. Jag ville så gerna förvärfva mig er aktning, men är beredd äfven på ert förakt. Förlusten af den förra, kan icke ersättas mig af någonting annat än af det senare. Er blotta miskundsamhet skulle döda mig såsom en tvinsjuka. Jag har blott ett val af tvenne, antingen tillgifvenhet eller hat. Hör mig derför. Jag har sagt er, att jag är ensam i verlden, att mitt hjerta icke klappat mot någon annans hjerta, oaktadt hvarje dess gnista endast lagt eld under den önskan att ega någon, vid hvilken jag rätt varmt och upprigtigt kunde fästa mig. I detta inre liflösa tillstånd blefvo alla, som omgåfvo mig, fullkomligt likgiltiga för mig, så likgiltiga, att min själ icke någonsin erfor ett deltagande eller en ömhet. Allt, hvad jag hörde, och allt, hvad jag såg, bar endast pregeln af små själars ständigt jägtande fridlöshet, af lättsinnig<noinclude> <references/></noinclude> tl2ts8fawgynzeed9jbb33p2fugk5lc 104 220694 649978 2026-04-29T18:19:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649978 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|221}}</noinclude>oförnöjsamhet med hvad de voro eller egde, under ett oupphörligt egennyttigt äflande efter något annat, som de trodde vara eller blifva bättre. Jag leg deråt, och blef sjelf en kall egoist, jag säger kall … Amanda hejdade sig på en gång: plötsligt fattade hon Pukes hand. — Men kanske, inföll hon, jag bör sluta här? — Afbryt er icke, bad Puke, fortsätt. — Nåväl då, sade hon och kastade med en sjelfsvåldig och nyckfull rörelse tillbaka sitt hufvud, ni må höra mig. Puke slog armarne i kors öfver sitt bröst. — Vet ni, fortfor hon, när och hvar jag såg er för första gången? — Nej. — Jag kan säga er det, emedan jag har föresatt mig att icke hyckla inför er. Ni känner sjelf allra bäst hvad som tilldrog sig med er på Drottningholm. När ni aflägsnade er derifrån, stannade ni i förstugan och lutade er emot en af kolonnerna. Hvad som dervid föregick inom er, är mig obekant. Men äfven jag stod lutad mot en annan kolonn, för att emot dess kalla marmor afkyla min upphettade panna. Jag vet ej huru länge jag befann mig der, jag stirrade ned till mina fötter; men då jag uppslog ögonen, ser jag er bleka gestalt framför mig. Jag trodde att ni betraktade mig, och jag ville fly, men förmådde icke att aflägsna mig från stället. Mitt hjerta klappade med en våldsamhet, som jag icke förmår beskrifva. Snart märkte jag att er stirrande blick var mera död än lefvande; att ni såg rätt framför er och ändock icke såg någonting. Jag betraktade er — jag kunde fritt betrakta er — emedan ni — oaktadt ert öga stod rigtadt på mig — icke sjelf visste derom. Jag hade aldrig sett något sådant förut. Ni var en vulkan, som hade stannat. Ni var hat, hämnd, vrede, med en afgrund inom er, och en afgrund, som icke en gång andades. Aldrig har jag erfarit en så underbar känsla, som i detta ögonblick, aldrig har en syn förr talat så till mig. Jag har hört berättas om menniskor, hvilka kort före sin död — eller andra vigtiga ögonblick oförmodadt — fått se sig sjelfva. Ungefär så föreföll mig er anblick. Orolig, kall, lefvande och död på en och samma gång. Jag såg och såg och kunde ej se nog. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qoaxz0q84j0tx4fxl16kce40y0tka97 104 220695 649979 2026-04-29T18:22:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649979 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />222</noinclude>Amanda tystnade och sänkte ansigtet mot golfvet; derefter lyfte hon det åter upp. Puke ville icke afbryta henne. Han lyssnade till det sista tonfallet af hvarje ord. — Från detta ögonblick, fortfor Amanda, har allt förändrats för mig. Det är, som om först nu allting omkring mig fått mening, lifvats af en högre betydelse; som om menniskornas småaktiga strid fätt lif och själ — men icke nog dermed — mitt hjerta klappar nu på ett helt annat sätt — jag sörjer öfver min ställning, ångrar den väg, jag gått, vrider mina händer förtviflad öfver att icke veta huru jag skall kunna slita — betänk, kapten — slita tacksamhetens band. Jag eger ingen, ingen, ingen, åt hvilken jag kan förtro mig. O, min gud, ingen. Puke hade redan förstått henne, gåtan var löst, hon var ej längre oförklarlig för honom. Han darrade likväl fruktande tillbaka för den upptäckt, han gjort, och han såg sig redan om efter medel, för att draga sig ur den förveckling, hvari slumpen tycktes vilja föra honom. Amandas af naturen så rikt begåfvade väsen, ej mindre än hennes af en hjertlös uppfostran lättsinnigt vanvårdade karakter, hade rubbats i sin jemnvigt af ett stort intryck, hvarefter hon icke förmådde att inom sig intaga en ny, fast ställning. Var det dock kärlek, sann, djup, omutlig kärlek, eller måhända ett fantasiens bländverk, en af dessa lidelsens hägringar, som förtjusa och hänföra, under det de i sjelfva verket bedraga? Denna fråga fylde Pukes tankar. — Amanda, sade Puke, ni kan sammanfatta allt, hvad ni sagt, i ett enda ord. Amanda nästan sjönk tillhopa. — Vill ni höra detta enda ord, frågade Puke, som kan förklara er för er sjelf. Amanda lade sin hand sakta på hans axel, hon såg på honom; hon tycktes nästan vilja lyssna till hvad han tänkte. — Tyst, tyst, hviskade hon — hvarför icke likväl — säg mig er mening — men nej — nej — ni dödar mig. — Amanda, afbröt henne Puke utan någon förändring, ni älskar. Liksom hade en dolkstöt träffat hennes hjerta, flyttade hon, med ett uttryck af fasa, handen till sitt bröst, man kunde<noinclude> <references/></noinclude> 6ol3lpylahy2qscuplvs1ta2c1qc1c6 104 220696 649980 2026-04-29T18:29:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649980 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|223}}</noinclude>nästan hafva trott, för att hindra dess sista blodsdroppe att flöda bort. — Kärleken, fortfor han, är en stor magt. Amandas andedrägt hade stannat; henues hy var likblek. — Äfven jag, tillade Puke, älskar djupt och sant. Amanda stödde sig mot stolkarmen; hon var nära att digna ned. Puke ville säga henne allt på en gång; han ville icke lemna ens den minsta utsigt för hoppet att smyga sig in i hennes själ. Härvid leddes han icke allenast af sin pligtkänsla emot Amanda, utan äfven af sin tillgifvenhet för Alma, inför hvilken han ville — med uppoffrande af allt annat — känna sig fullkomligt ren. Det magiska i Amandas skönhet hade för Puke redan förlorat sin trollkraft. Han såg också numera icke den varma, sydländskt eldiga qvinnan framför sig, han såg den farliga. — Och jag är lycklig i min kärlek, återtog han; måtte ni blifva det äfven! Samma iskalla leende, som vi någon gång förut sett ila öfver Amandas drag, ilade äfven nu öfver dem. Den perlhvita tandraden glimmade emellan de svällande purpurläpparne, såsom små hvita blixtar. Intet drag rörde sig för öfrigt hos henne; hon tycktes förvandlad till en bildstod. — Hvem — hvem? stammade hon — hvem? Hon frågade hvem han älskade. Puke såg med förfäran, till hvilken grad af hat lidelsen skulle kunna föra henne; såg att han här skulle finna en fiende, farligare än någon annan; såg att hon vore i stånd till en förföljelse, lika omutlig, som blind. Han räckte henne sin hand; hon märkte det icke. — Jag väntade, sade han, att i er finna en varm och qvinlig natur, som var tillgifven det hof, vid hvilket ni tjenar. — Ni vill icke säga mig, kapten, hvem ni älskar? Puke hade ingen böjelse att besvara denna fråga. — Jag hoppades, återtog han, att i er finna en vän. — Ni besvarar ej min fråga. En vidrig känsla intog honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fsudi8b49tyrha5yexrxd7pu7lnbxpf 104 220697 649981 2026-04-29T18:38:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649981 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />224</noinclude>— Jag nalkades er med aktning, tillade han, ledd af sin förtrytelse; skall jag skiljas ifrån er med … — Med förakt, tillade hon med bitterhet, med förakt? Puke kastade en kall blick på henne. — Jag har misstagit mig på er, sade han; jag trodde att ni var en qvinna med hjerta och har funnit att ni blott är en qvinna med nycker. Ännu ett ord. Amanda. Ni är en fiende till hofvet, bered er på, att från denna stund hafva ett strängt vakande öga öfver er. Ni hatar redan mig; bered er äfven på att jag icke fruktar er; ni skall förfölja — jag inser det — den jag älskar, men akta er väl — berör icke ens en enda af hennes lockar — ty då — då … Han fullföljde ej meningen. — Jag har icke mera att säga er, tillade han efter ett ögonblick. Farväl! Puke vände henne ryggen. Med ett utrop, kort, hastigt, vildt, sjönk Amanda ned i stolen. Puke vände sig icke om, utan fortsatte sin väg till nästa rum, der han hoppades att träffa baron Wrangel. {{linje|5em}} Baron Wrangel fans äfven der. Samtalet dem emellan blef ganska kort. — Jag kommer, hr baron, tilltalade honom Puke, för att med anledning af grefve Ehrenpreutz' för mig och framförallt för min far i går uttalade, särdeles sårande omdöme, anhålla hos er om väl behöfliga fullständiga upplysningar. Min far sade mig att ni, då ögonblicket kunde anses vara inne, skulle för mig förklara den sorgliga hemlighet, som fördystrade hans lif, och på hvilken Ehrenpreutz tvifvelsutan i går hänsyftade. Ögonblicket synes nu äfven vara inne; och jag måste således bedja er lemna mig alla upplysningar, hvaröfver ni i min fars namn har att förfoga. Enär grefve Ehrenpreutz i går jemväl åberopade er såsom vittne, ligger deri ett ytterligare skäl att nu bryta tystnaden. Wrangel märkte att en stor förändring försiggått med Puke. Han tycktes vara beslutsammare, än han förut någonsin sett honom; han var åtminstone hårdare och kallare. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8t3hcer2fd39jup5lns5h69scy2uwhf 104 220698 649982 2026-04-29T18:41:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649982 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|225}}</noinclude>— Jag väntade ert besök, svarade Wrangel, och jag väntade äfven denna uppmaning; men … — Ögonblicket, herr baron, tillåter inga ''men'', återtog Puke, då Wrangel afbröt sig sjelf; ni måste fullständigt förklara er. — Visserligen, visserligen, herr kapten; men icke dess mindre måste ni tillgifva mig att jag likväl har ett ''men''. Hör på mig. Då er far hänvisade er till mig, för erhållandet af upplysningar om de förhållanden, hvarom här kan vara fråga, kunde han likväl ej göra det annat än under vissa förutsättningar och antaganden, som dock icke ännu inträffat. — Jag ber, herr baron, förklara er närmare. — Vid den tid, då jag första gången kom till Stockholm, var jag ännu ganska ung. Såsom jurist såg jag mig begärligt efter något tillfälle att få offentligt uppträda och ingripa i allmänna angelägenheter. Vid samma tid talades mycket om en politisk sammansvärjning, som behandlades af den utaf riksdagen tillsatta kommissionen, och hvilken sammansvärjning sades hafva gått ut på en genomgripande samhällsomstörtning. Och en sådan fråga kunde, något äregirig som jag var, icke annat än väcka och reta mitt intresse. I spetsen för sammansvärjningen uppgaf man dels en Puke, dels en man, vid namn Weste. — Weste? — Som jag säger. Wrangel stannade likväl efter denna försäkran, öfverläggande med sig sjelf — Ni afbryter er, baron. — Många minnen, kapten, från denna tid, äro af sådan egenskap att man, då deras bleka vålnader titta upp ur grafvarna, förstummas. Ganska sant är att jag uppträdde inför kommissionen till de sammansvurnes försvar, men snart fann jag mig indragen i förvecklingar af ganska egendomlig och upprörande egenskap och jag drog mig tillbaka. Ni manar mig att tala och jag vet icke hvad jag skall säga. Jag lärde mig missakta Weste och akta er far, det är sant, och ändå är historien om och förhållandet dem emellan en för mig ännu i dag olöst dubbelgåta. Ehuru väl jag någon gång tyckt mig kunna läsa ett och annat mellan raderna, saknar jag dock all visshet. Er far — nå ja — jag säger er far — Wrangel tycktes betänksamt öfverlägga med sig sjelf, då han yttrade dessa ord<noinclude> <references/> {{mindre|{{huvud|''Lovisa Ulrikas hof. I.''||15}}}}</noinclude> cq2ne1e6rct0z2gop9ls2tkw21hjx5s 104 220699 649983 2026-04-29T18:45:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649983 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />226</noinclude>— ja, ja, er far försäkrade mig många gånger att upplysande papper förr eller senare skulle komma antingen er eller mig tillhanda, men några sådana hafva ännu icke afhörts. — Låt mig emellertid få veta, bad Puke, hvad ni har er bekant. — Som ni vill, kapten, men jag befarar att hvad jag har att säga icke blir särdeles tillfredställande för er. Låtom oss gå in i sidorummet här. Hvad jag har att säga, bör alltid stanna oss emellan. Wrangel förde Puke derefter in i ett angränsande rum och stängde försigtigt dörren bakom sig. Med läsarens tillåtelse vilja äfven vi akta förtroendets helgd och lemna de samtalande ett ögonblick åt sig sjelfve. Händelserna må hos oss gå sin egen fria gång och taga ut sin rätt, allt efter som de göra sig gällande. Hvad vi böra och kunna nämna är, att då dörren anyo öppnades, och Puke och Wrangel åter utkommo, syntes den senare på det högsta uppskakad. — Efter denna förklaring, yttrade Puke, anser jag stafven bruten öfver mig och mitt uppträdande här. Låt mig säga er farväl, baron. Innan kort skall jag skriftligt meddela mig med er. Wrangel fattade hans hand. — Hvad ämnar ni? — Derom skriftligen. Farväl! Wrangel blickade smärtsamt efter honom. — Fadren sjelf, mumlade han, från topp till tå fadren sjelf. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qwgeelb8r711brooog9j0jvp2se6klt 104 220700 649984 2026-04-29T18:48:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 649984 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">NIONDE KAPITLET.<br /><b>Creutz och Ehrenpreutz.<br />Förklaringar.</b></h2> Vi lemnade fröken Creutz med sin bror och svägerska ännu qvar hos baron Pechlin. På hemvägen derifrån kom löjtnant Creutz att oöfverlagdt fälla några yttranden, med anledning af hvad som passerat emellan grefve Ehrenpreutz och Puke, och hvilka han förmodade gifvit den senare anledning att i förtid aflägsna sig. Med oro lyssnade Alma till hans ord. Ju gåtfullare de voro, desto mera uppskrämde de henne. Hon vågade dock icke begära någon närmare upplysning. Men då hon dagen derpå kom ned från sin kammare till familjens gemensamma samlingsrum, hade hon föresatt sig att på ett skämtsamt sätt söka utforska meningen af de qvällen förut så dunkelt och tvetydigt framkastade orden. Till sin ledsnad fann hon dock endast Marie Louise, jemte barnen, i samlingsrummet och underrättades att Creutz redan tidigt på morgonen begifvit sig ut. I afvaktan på hans hemkomst använde Alma tiden att inleda Marie Louise till bundsförvandt med sig, och det lyckades, utan att denna fick anledning misstänka den hemliga orsaken. Marie Louise intresserade sig också upprigtigt för Puke, emedan så väl den hållning, hvarmed han uppträdde hos Pechlin. som äfven det hopp hon hyste att han skulle uppbjuda hela sitt mod, för att afböja den fara, som hotade hennes familj, ingifvit henne den största aktning för honom. Men alla de små planer, som den qvinliga<noinclude> <references/></noinclude> s1988em0oba2jl44uzpzcx1do6dt7is 0 220701 649985 2026-04-29T18:49:49Z Thuresson 20 Kap 8 649985 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu" from=207 to=230 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Drottning Lovisa Ulrikas hof|08]] 08jyzo6jcq3fkdolpfnw9d242nukt98 104 220702 650005 2026-04-29T23:53:51Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 650005 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|31}}{{linje}}</noinclude><h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. II.}}}} <br> Om Klostren i Stockholm i gemen.</h3> {{Initial|P}}Å thet näs emellan Mälaren och Saltsiön, som tilförene af K. <b>Agnes</b> strypande warit nemndt {{ant|<i>Agnefit</i>;}} men tå af thet bolwärk af stockar, som i norraström til Est- eller Östlendingarnas, thet är, Finnars och Carelers, vtehållande vtu Mälaren war giordt, hette {{ant|<i>Stockholm</i>,}} och altså mitt i skildnaden emellan <b>Upland</b> och <b>Södermanland</b>, bygde och, så fort ske kunde, med borg, torn och murar befäste Riksens förståndare och sin Sons K. Waldmars förmyndare i regementet, <b>Börge Jarl Månsson</b>, en stad, then han af orten nemnde {{ant|<i>Stockholm</i>,}} år 1252, hwilken altsedan warit och än i dag är, Gud låte honom til werldenes ända blifwa! Riksens hufwudstad, Swea Konungars {{ant|residence,}} och en ibland alla städer wid Östersiön betst belägen Siö- och Stapelstad. Bemälte <b>Börge Jarl</b> {{ant|funderade}} ock Bya-kyrkion, {{ant|St. Nicolai}} eller Stora Kyrkion kallad, år 1264; doch mindre än hon är nu förtiden; ty hon är sedan både mycket förökt och ändrad. Om han här något kloster anlagt i staden, som tå war longt mindre och trångare, än han nu är, är icke troligit; men at hans Son K. {{ant|<i>Magnus</i>}} <b>Ladulås</b> {{ant|funderat}} kloster wid staden, thet ena på holmen <b>Kädjeskiär</b>, nu <b>Ridderholmen</b>, och ett annat på<noinclude> {{huvud||C|nor-}} <references/></noinclude> 7nq36i3ha5sfwfchihgvoquopne07zo 104 220703 650006 2026-04-30T06:13:20Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '1 260 Gesunde. Krancke. Transport 208 77 Beym Fortifications-Staat. 111 2 Capitaines Lieutenant Conducteur 1 Summa 14 11 17 146 313 380 140 6,692 10 1 2 11 7 ། Bey dehren Regimenten, sowohl Cavallerie als Infanterie. Obristen ... Obrist-Lieutenants Majors Rit -Meisters und Capitaines Lieutenants, Cornets und Fenderichs. Unter-Officirs Gemeine : Gesunde von der Caval. 4,203) » >>> Infant. 2,489) Gemeine : Krancke von der Caval. 5481 » In... 650006 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" /></noinclude>1 260 Gesunde. Krancke. Transport 208 77 Beym Fortifications-Staat. 111 2 Capitaines Lieutenant Conducteur 1 Summa 14 11 17 146 313 380 140 6,692 10 1 2 11 7 ། Bey dehren Regimenten, sowohl Cavallerie als Infanterie. Obristen ... Obrist-Lieutenants Majors Rit -Meisters und Capitaines Lieutenants, Cornets und Fenderichs. Unter-Officirs Gemeine : Gesunde von der Caval. 4,203) » >>> Infant. 2,489) Gemeine : Krancke von der Caval. 5481 » Infant . 1,990) Auditeurs Regim. Secret. Commissarien >> Feldscher >>> Webels und Gewaldigers . >> Schreibers . Munster-Schreibers .. Pauckers, Trompeters und Hoboisten . Tambours und Pipers... Feldscher-Gesellen .. Fahn-Schmiede Satlers ....... Tross-Knechte und Zelt-Knechte . Profosen 2,538 3 1 3 49 79 130 35 39 14 73 59 8,296 | 5 10 54 10 5 2,925 Noch befindet sich : 8 Par Paucken. 61 Estandarten. 67 Fahnen. 147 Trommeln. 185 Kurtz-Gewehr. 910 Piquen. 8,747 Carabiner und Musqueten. 4,485 Paar Pistolen. 14 3- metallene Stücken mit Laveten. 1 D:o ohne Lavete. 6 3- Eyserne Stücke mit Laveten Klinkoström. <section end="Några bidrag till Sveriges krigshistoria åren 1711, 1712 och 1713." /><noinclude> <references/></noinclude> 10fupqr2d3dt3p0mk2859qgmyjnq4jh 104 220704 650007 2026-04-30T06:21:37Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650007 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Upplysningar och Anmärkningar оm en för Sveriges Laghistoria vigtig urkund, den förlorade SÖDERKÖPINGS-RÄTTEN." /> <h2 align=center style="border: none">Upplysningar och Anmärkningar</h2> {{c|оm}} <h2 align=center style="border: none">en för Sveriges Laghistoria vigtig urkund,</h2> {{c|den förlorade}} <h2 align=center style="border: none">SÖDERKÖPINGS-RÄTTEN.</h2> {{c|<small>AF</small>}} <h3 align=center style="border: none">GUSTAF EDVARD KLEMMING.</h3> {{linje|6em}}<noinclude> <references/></noinclude> dl5s37dc2iqw99o3bee5zhr3naxkxlu 104 220705 650008 2026-04-30T06:22:42Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650008 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Uppläst vid inträdet i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien den 16 Augusti 1865.<noinclude> <references/></noinclude> nypgau5v1p35ifzvnme989zjhcr2ebr 104 220706 650009 2026-04-30T06:26:25Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650009 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|{{st|Mine Herrar!}}}} Kallad att inträda i eder vittra krets, har jag först efter lång tvekan kunnat besluta mig till det steg jag nu tager. Den undantagsställning, hvari jag skulle befinna mig, såsom på en gång Akademiens tjenande och rådplägande ledamot, har förnämligast orsakat denna tvekan, hvilken blifvit öfvervunnen endast genom förhoppning, att jag sålanda skulle bättre kunna tjena Akademiens syften, vara till större gagn för dess samlingar. Edra stadgar fordra af den inkallade arbetaren ett inträdestal. M. H. Jag är ingen ordets och frasens man. Uppväxt bland böcker och sedan länge ständigt omgifven af tallösa skrifter ur alla tiders och länders litteratur, har jag, i likhet med Salomo, som redan klagar, att ingen ända är på att dikta böcker, tidigt lärt mig inse vanskligheten af de ofantliga bokmassornas ökande, för så vidt ej författaren äger till sitt förfogande snillets och vetandets dyrbaraste skatter. Af böjelse till litterära yrken har jag dock icke kunnat förblifva overksam, och derför valt att sysselsätta mig med skrifter ur vår äldre bortglömda litteratur, hvaraf ännu något vore att lära. Följdrätt med nyssnämnda åsigt har jag härvid inskränkt mig till en korthet, som torde anses öfverdrifven och kanske äfven vore det, om ej, enligt Ehrensvärds bekanta ord, den ersattes af längden hos andra. Det är för denna till vana och behof öfvergångna knapphet jag utber mig edert<noinclude> <references/></noinclude> d3n6raiiavu5hjly1iovcux7t5x0z6u 104 220707 650010 2026-04-30T06:35:09Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650010 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>öfverseende, då jag nu anhåller, att få meddela några upplysningar och anmärkningar om en för vår laghistoria vigtig urkund: den förlorade Söderköpings-rätten. {{linje|6em}} Uppgifter om en fordom befintlig, särskild lag för den gamla staden Söderköping hafva från tvänne af 1600-talets lärde kommit till vår kunskap, utan att dock vara bestyrkta eller anses trovärdiga. Sålunda har Stjernhöök efterlemnat en, i Palmsköldska samlingarna förvarad anteckning, hvari han säger, att staden haft sin enskilda lag, efter hvilken dess magistrat dömt;<ref>Broocman, Beskrifning öfver Östergötland. I: 143.</ref> i sitt bekanta arbete De jure Sveonum et Gothorum vetusto, s. 20, yttrar han derom endast: ”ipse Sudercopenses (leges) vidi.” Hadorph uppräknar, i dedikationen vid Bjärköarätten, bland de outgifna lagar, ”som ännu förborgade liggia,” äfven ”Söderkiöpingz gambla Stadz-Rätt,” och nämner densamma åter i företalet till Wisby Stadslag. Han uppger dock icke hvarifrån han hemtat sin kunskap i detta fall; källan dertill har förblifvit okänd, och någon handskrift af sjelfva rätten har efterverlden lika litet lyckats finna som Hadorph sjelf. Man har derför ej antagit tillvaron af en sådan, särskild stadsrätt; utan förklarat uppgiften derom bero på förvexling med ett år 1387 skrifvet exemplar af den nyare stadslagen, hvilket, såsom utskrifvet för Söderköpings rådstuga, bär den samtidiga rubriken: <b>Her byrias sutherköpungs laghboch,</b> och derför oriktigt blifvit ansedt vara stadens enskilda lag, samt ännu är under detta namn upptaget i ett inventarium af 1808 öfver Söderköpings rådstuguarkiv.<ref>Denna utmärkta handskrift tillhör nu Kongl. Bibliotheket, dit benäget lemnad af Söderköpings stads fullmägtige.</ref> Medgifvas måste ock, att, under sådana förhållanden, antagandet af en dylik förvexling var den sannolikaste, ja nästan enda möjliga, slutledning, som endast kunde jäfvas genom framvisandet af den verkliga äldre stads-rätten.<noinclude> <references/></noinclude> 7b3f6ha3w9ppbkefd8896me158ccsq3 650011 650010 2026-04-30T06:49:40Z Gottfried Multe 11434 650011 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|264||}}</noinclude>öfverseende, då jag nu anhåller, att få meddela några upplysningar och anmärkningar om en för vår laghistoria vigtig urkund: den förlorade Söderköpings-rätten. {{linje|6em}} Uppgifter om en fordom befintlig, särskild lag för den gamla staden Söderköping hafva från tvänne af 1600-talets lärde kommit till vår kunskap, utan att dock vara bestyrkta eller anses trovärdiga. Sålunda har Stjernhöök efterlemnat en, i Palmsköldska samlingarna förvarad anteckning, hvari han säger, att staden haft sin enskilda lag, efter hvilken dess magistrat dömt;<ref>Broocman, Beskrifning öfver Östergötland. I: 143.</ref> i sitt bekanta arbete De jure Sveonum et Gothorum vetusto, s. 20, yttrar han derom endast: ”ipse Sudercopenses (leges) vidi.” Hadorph uppräknar, i dedikationen vid Bjärköarätten, bland de outgifna lagar, ”som ännu förborgade liggia,” äfven ”Söderkiöpingz gambla Stadz-Rätt,” och nämner densamma åter i företalet till Wisby Stadslag. Han uppger dock icke hvarifrån han hemtat sin kunskap i detta fall; källan dertill har förblifvit okänd, och någon handskrift af sjelfva rätten har efterverlden lika litet lyckats finna som Hadorph sjelf. Man har derför ej antagit tillvaron af en sådan, särskild stadsrätt; utan förklarat uppgiften derom bero på förvexling med ett år 1387 skrifvet exemplar af den nyare stadslagen, hvilket, såsom utskrifvet för Söderköpings rådstuga, bär den samtidiga rubriken: <b>Her byrias sutherköpungs laghboch,</b> och derför oriktigt blifvit ansedt vara stadens enskilda lag, samt ännu är under detta namn upptaget i ett inventarium af 1808 öfver Söderköpings rådstuguarkiv.<ref>Denna utmärkta handskrift tillhör nu Kongl. Bibliotheket, dit benäget lemnad af Söderköpings stads fullmägtige.</ref> Medgifvas måste ock, att, under sådana förhållanden, antagandet af en dylik förvexling var den sannolikaste, ja nästan enda möjliga, slutledning, som endast kunde jäfvas genom framvisandet af den verkliga äldre stads-rätten.<noinclude> <references/></noinclude> nhaezkz1vilnb4lky84mmc45d47w6rr 104 220708 650012 2026-04-30T07:02:23Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||265}}</noinclude>Sådant har väl ej hittills kunnat ske; men att Hadorphs uppgift denna gång verkligen var riktig visa dock de nu samlade ringa qvarlefvorna af den gamla rätten, hvilka här meddelas; enligt all sannolikhet var det ock just på kännedomen om dessa han grundade sin utsaga. De finnas nämligen upptecknade af J. Bure uti två af honom skrifna ordböcker, hvilka voro under Hadorphs vård uti Antiqvitets-kollegiet. Den ena är Bures så kallade Gōtiska och Svenska Lexikon; den andra: hans med citater från andra urkunder förökade ordlista till den af honom tryckta texten af Konunga- och Höfdinga-Styrelsen. Båda dessa ordböcker äro för öfrigt endast oordnade utkast; de tillhöra nu, hopbundna i ett gemensamt band med gammalt märke F. a. 13, Kongl. Bibliotheket, der jag omkring år 1850 fästade uppmärksamhet vid fragmenten, men derefter länge ingenting bort åtgöra, då den högt förtjente utgifvarens af Sveriges gamla lagar bestämda försäkran, att hela uppgiften vore ett misstag,<ref>Schlyter, Samling af Sveriges gamla lagar. 6: <small>XXXVIII;</small> 8: <small>XII.</small></ref> måste tagas för giltig, och frågan ej kunnat lösas utan tillgång till de under tiden i hans vård befintliga handskrifter. Bure, den förste Riks-Arkivarien, Bibliothekarien och Antiqvarien, hade i sin vård eller ägo samt kände och begagnade eljest många gamla Svenska handskrifter, af hvilka flera under de nu förflutna 200 åren gått förlorade, såsom t. ex. Wermlands- och Smålands-lagarna, båda tillhörande Andreas Swart, Syndicus i Norrköping på 1630-talet. Sålunda hade han äfven tillgång till den ’erkegamle Söderköpingz Retter,’ hvarur han uti nyss nämnda ordböcker anfört en mängd ord och meningar efter bokstafsföljden, vanligen med hänvisning till sida och rad i urkunden. Derigenom har det blifvit möjligt, att ordna de flesta fragmenten efter deras ursprungliga plats i handskriften och bilda en föreställning om denna. Hon synes hafva<noinclude> <references/></noinclude> 25b85dsbyepbe271actect0yc9rz4s2 104 220709 650013 2026-04-30T07:07:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650013 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|266||}}</noinclude>bestått af 30 blad med 24 rader på hvarje sida och var utan tvifvel skrifven före medlet af 1300-talet. Denna slutledning synes vara tillräckligt berättigad, dels på grund af Bures utsago om dess egenskap af erkegammal och på det flitiga bruket af bokstafven þ, dels på den sannolikheten, att exemplaret varit det första och enda, enär man väl aldrig haft anledning utskrifva flera än det som ursprungligen författades för rådstugans eget bruk. Författad måste åter sjelfva stadsrätten vara tidigare än den nya allmänna stadslagen (från medlet af 1300-talet) och senare än Östgötalagen (från sista åren af 1200-talet). Efter denna senare, lagen för det landskap Söderköping tillhör, kunna nemligen åtskilliga stycken af mera allmän beskaffenhet i stadsrätten otvunget fullständigas. Detta utvisar otvifvelaktigt, att Östgötalagen legat till grund för deras redaktion och således är äldre än ifrågavarande stadsrätt, hvilket också är den naturliga ordningen. I afsigt att åskådligt framställa detta förhållande har jag i aftrycket supplerat sådana stycken ur Östgötalagen på det sätt, att det ur denna lag hemtade är satt med lutande stil inom klammer. För öfrigt äro Bures anteckningar troget följda, oaktadt det mångenstädes är klart att han icke noga återgifvit stafsättet, vid hvilket han dock fäst större afseende än på den tiden var vanligt, alldenstund han flerestādes rättat sin afskrift. Hvad dock beträffar bokstäfverna långt ſ, struket a och o, (ſ, a' och o') äro de tryckta som vanliga s, ä och ö; Bure har med dem icke iakttagit någon noggrannhet; hans några få gånger nyttjade å är, såsom omöjligt tillhörande handskriften, tryckt som a. Ett par rättelser och tillägg äro dessutom förvärfvade från en annan källa, nemligen en på Kongl. Bibliotheket befintlig handskrift: Lexicon Antiquæ Lingvæ Scanzianæ Collectum a Laurent. Bure Anno 1650 eller Svea och Gotha forna Måls Ord-Samna. Deri finnas äfven citater ur Söderköpings-rätten, dock ty värr endast helt få, emedan<noinclude> <references/></noinclude> kv4jv0inq2xvtgakhxreby91u232pnw 104 220710 650014 2026-04-30T10:41:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650014 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />134</noinclude> {{c|{{större|{{sp|TJUGONDE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|{{sp|'''Cap May''' }}'''(NewJersey)'''.}}}}{{ph|''D. 2 Aug. 1850.''|5}} Förliden lördag och söndag befann jag mig på ett vackert landtställe, nära Philadelphia, midt ibland sköna, sällsynta blommor (de Mexikanska isynnerhet, praktfulla af glödande färger) och flockar af kolibri, som svingade omkring dem, doppande sina fina, långa näbbar i deras kalkar, en riktig fest af täcka naturföremål utom hus och inom hus, allt prydligt, rikt, vackert, aristokratiskt, men for exclusivt i åtskilligt för min smak, och för litet deri af verkligt »''high life''». I dag skrifver jag till dig från hafskusten, med den stora, fria oceanen, svallande upp mot sandrefven utanför mitt fönster, och framför mig i böljorna, ett skådespel af den mest demokratiskt-republikanska halt. Men jag måste ännu säga dig ett ord om mitt besök på den vackra villan, ty jag var der närvarande vid Majsets (indianska kornets) bröllopsfest, och såg dess bröllopskläder, och jag måste berätta dig litet derom. Majset är en Dielin. Ståndarne utveckla sig i en knippa ax, som sitta högst uppe i toppen af den bredbladiga, starka, gröna växten. Ståndare-axen svänga muntert i vinden och blåsa ut sitt frö-mjöl som en rök. Nedantill, slutet intill stammen, sitter mais-axet (vanligen 2 à 3<noinclude> <references/></noinclude> jqq2v8zl93jfxs39llp9jxkd8ykwhck 104 220711 650015 2026-04-30T10:45:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650015 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|135}}</noinclude>ax på ett stånd) inveckladt i ljusgröna hylsor, som vid blomningstiden litet öppna sig i toppen, för att lemna rum åt en toffs glänsande silkestrådar, skiftande i alla regnbågens färger, dock mest i violett och guld. Den kommer dock icke långt ut, men sedan axet genom den hälsat ljuset och lifvet, drar den sig åter in, liksom de små hvita damplymerna på råg- och hvetepistillerna hemma hos oss. Nu voro just de granna silkestoffsarne ute, och jag bröt ett af de så framblickande Mais-stånden, och tog sakta af den ena gröna omklädnaden efter den andra. Sju gröna hylsor hade jag så aftagit; de blefvo allt ljusare, allt finare, ju närmare de kommo axet. Varsamt rullade jag af det sista ljusgröna höljet och en spiraltformig slöja af glänsande hvita silkestrådar böljade djupt ned från det rika perl-radade axet, så skönt, så oändligen rikt och rent att det var förtjusande! Hvar kornperla hade sin silkestråd, och alla voro de lindade åt samma sida kring axet och förenade sig i toppen, för att tränga till ljuset och färgas af dess strålar. Jag nästan tillbad vid åsynen af denna förborgade, nu uppenbara herrlighet, och måste tänka på orden: »Salomo i all sin herrlighet var icke klädd såsom en af dessa!» Det var oändligen vackert, och jag önskar blott att du hade sett det med mig. Bland blommorna måste jag nämna tigerliljan för dess ovanliga prakt. Om aftonen säg jag fladdra öfver blommorna en sfinx, så lik en kolibri i dess sätt att flyga och suga blommorna, svingande på vingarne med en kort näbblik snabel, att jag ett ögonblick var oviss om den tillhörde foglarnes eller fjärilarnes slägt. Jag måste komma<noinclude> <references/></noinclude> jzprjmp6qzrfuvijl7wm891zif0cvqq 104 220712 650016 2026-04-30T10:48:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650016 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />136</noinclude>nära och se de fyra fötterna. Dess namn kunde jag ej fä veta. Någon påstod att den kallades »Ladys bird». I allmänhet känna männer och fruntimmer, här i landet, föga naturens föremål, utom för simpel nytta och simpelt nöjes skull. Synnerligen i söder, och midt i dess rika djur- och växtverld, föreföll mig okunnigheten ora den riktigt bedröflig. Menniskan borde dock njuta naturen annorlunda än oxen och fjäriln; hon borde som skapelsens herre, ära sig och sin skapare genom att förståndigt betrakta hans verk, lära deras mening, och som naturens prest, eller prestinna, förklara dess läror, och tolka dess lofsång. Det vore en värdig befattning för folk af »high life»; och »high life» i nya verlden blir ett tomt begrepp om det ej lär sig sjunga en ny lifvets »höga visa», högre än Salomons, högre än Odens och Walas, men i den andan. Från Philadelphia reste jag, med professor Hart och hans fru, en skön Julidag, till Cap May, och skön var färden på den spegel-lugna Delaware-floden, med de gröna, idylliskt vackra stränderna. Under dagen läste jag M:r Clays »annals» af den svenska kolonien på dessa stränder, och hade innerligt nöje af att från den historiska idyllen blicka på de stränder der den lefde i frid och fromhet. Ett par af koloniens anförares herrar Prinz och Risings öfvermod och krigiska lynne var orsak till de oroligheter, som slutligen beredde dess undergång. Men folket var fredligt och förnöjsamt. Om deras kärlek till moderlandet vittnar de namn de gåfvo åt särskilta ställen: »Nya Götheborg, Elfsborg» o. s. v., om deras tjusning öfver den nya verlden talar namnet »Paradis-udden», som de gåfvo<noinclude> <references/></noinclude> kfl68mfvsjla554ojscjjgart4csypu 104 220713 650017 2026-04-30T10:51:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650017 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|137}}</noinclude>första landningsstället på Delawares strand, och mången anekdot, bevarad af deras svenska annalist {{sp|Campanius}}. Här, i det gamla sagans vinland, funno svenskarne den vilda vinrankan, och många herrliga frukter, som de nämna. Här på dessa sköna, sollysta höjder och fält lefde de lyckligt, äfven sedan de kommit under främmande välde! »Ty den nya styrelsen var mild och rättvis mot dem» säger krönikan. Men den lät dem glömma deras moderland. Minnet af den första kolonien på dessa stränder är dock likt den friska grönska, som betäcker dem. Jag betraktade dem med kärlek. Frid och frihet hade här planterats af Sveriges folk. Om aftonen kommo vi till hafvet och till Cap May. Och nu till republiken i böljorna, icke »high life» alls, utom med afseende på vissa känslor. Klockan är omkring tio på morgonen. Om en liten stund begynner, längs med hafsstranden, ett rätt brokigt skådespel. Flera hundra, ja, väl mer än tusen personer, män, fruntimmer och barn i röda, blå och gula drägter, drägter af alla färger och fasoner — (grundfasonen i alla kostymer är blus, pantalonger och gul halmhatt med breda, runda skyggen och grant röda band) — gå ut i hafvet i skaror, och hoppa upp och ned i de svallande vågorne, eller låta dem skölja öfver sina hufvuden under stor gamman och glädje. Vagnar och hästar köra ut i böljorna, herrar rida ut, hundar simma ut, hvita och svarta menniskor, hästar, vagnar och hundar, allt är om hvartannat; tätt utanför sticka stora fiskar, porpoiser kallade, upp sina hufvuden, och göra ibland stora hopp, förmodligen i lust<noinclude> <references/></noinclude> iwi54g997fqlwkjjijftlmhi2gacx2a 104 220714 650018 2026-04-30T10:58:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650018 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />138</noinclude>och gamman öfver menniskornas hopp. Det är, som sagdt, en republik i böljorna, mera jemnlik och broderlig, än någon på torra landet. Ty hafvet, det stora mäktiga hafvet, behandlar alla lika, brusar kring alla och öfver alla med en sådan öfvermakt, att det är icke värdt för någon att sätta upp sig som en motmakt, eller som någonting för sig, hafvet slår öfver alla, slår omkull alla, upplifvar alla, smeker alla, renar alla, förenar alla. Bland medborgarne i böljorna torde du anmärka synnerligen ett par, nemligen en medborgare i granna eldfärgade kläder, och en medborgarinna i en brun, kålmasklikt randad ylleblus. Medborgarinnan utmärker sig: genom sin dragning ifrån hopen till enslig ort, sitt begär till sjelfrådighet och sin oförmåga att stå på fötterna under böljornas slag. Också kasta de henne obarmhertigt nog mot ett sandref, när hon blir lemnad allena till sina egna krafter och en treudd (en treuddig gaffel), hvarmed hon söker hålla sig fast i botten (men förgäfves), medan medborgaren går upp på stranden att föra ut sin fru. Detta par är professor Hart och undertecknad. Då och då kunde du se mig dyka upp ur vattnet, trött att brottas med vågen och att slängas mot banken, sittande på denna, likt en fiskmåse, omfrasad af hvitskummande, bullrande böljor, betraktande än oceanen och den gränslösa rymden, än det brokiga sällskapet i bränningarne vid stranden. Bra olika det i kapitolium i Washington! .…. Menniskan synes icke stor här, icke märkvärdig på något vis, och mera likt ett ogratiöst, ovigt djur (ty kläderna, som<noinclude> <references/></noinclude> rxyiqwxe67fp58o8d7b7ga6my9656wn 104 220715 650019 2026-04-30T11:02:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650019 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|139}}</noinclude>skydda blygsamheten, äro särdeles oförmånliga för skönheten) än lik en skapelsens herre eller herrinna. Jag blef först nästan skrämd af upptåget och sällskapet, och af det osköna, skenbart grofva i denna republik. Men jag längtade efter hafvets krafter och tänkte: »Vi äro smålänningar alla inför vår Herre, och syndare alla, stackare alla!» Och jag gick ut bland de andra. Och fast jag ännu icke är hemmastadd att brytas med vågorna, såsom jag ser andra göra det, så är jag dock redan helt förtjust af dessa vilda bad, och hoppas mycket godt af dem. De ge mig ett eget intryck af något på en gång stort och ljuft. Vågen kommer, som en jätte stark, men tillika så god, så mild och mäktig, som en Guds kraft, full af hälsogifvande lif, så att när jag känner mig öfversköljd af den, jag ovilkorligt måste tänka att det icke vore svårt att dö i den. Men, var icke rädd, min lilla Agatha, du må tro att jag nog aktar mig, och att här äro andra, som ta vara på mig också; ty äfven här har jag goda vänner, fast jag, för att få vara i fred, bemöter en del af dem litet mindre vänligt, och håller mig på afstånd från dem. Detta sätt ligger alls icke i min natur, och det riktigt kostar på mig ibland att vända denna afvigsida till dem, som komma emot mig i vänlighet; men jag måste tiga och hvila, och rå litet om mig sjelf. Professor Hart och hans fru trifves jag väl med; de äro stilla, vänliga, allvarliga menniskor. De lata mig vara, som jag vill. Jag har ett litet trefligt rum, nära deras, med fri utsigt öfver oceanen, som här, utan öar och skär, bryter fram mot den låga, sandiga stranden; jag hör dess brus dag och natt genom mina öpp-<noinclude> <references/></noinclude> dhg8jn5mnbenlgw491ohx92tbdv8050 104 220716 650020 2026-04-30T11:05:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650020 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />140</noinclude>nade fönster. (Sedan flera månader sofver jag vid öppna fönster, men stängda jalousier, och man gör så allmänt i Amerika). Jag hvilar och njuter, såsom jag ej ännu gjort det här i landet; ty här först har jag fått rätt rå om mig sjelf. Den rastlösa tanken arbetar ändå, skrifver romaner och dramer med scener alla i Sverige, ehuru scenerna här kalla dem till lif. Men för Sverige lefver jag i all min diktan och traktan. Nu är äfven du vid hafvet min Agatha, och doppar dig i de salta vågorna. Måtte de stilla baden vid Marstrand vara dig så goda och styrkande, som jag känner dessa vilda oceaniska vara för mig! För dig skulle de ej duga. De äro för våldsamma. {{em|2}}{{större|'''''D. 10 Augusti.'''''}} Hvad det är skönt att vara här, hvad det är godt att hvila från utfärder för att ''bese'', och från ansträngningen att höra och lära, och från sällskapslif och samtal, att få vara allena, få vara tyst och stilla! Och hafvet, hafvet, det stora herrliga hafvet, hvad det är upplifvande att betrakta, att lyssna till, att bada uti! … Jag sitter om morgnarne alla dagar efter min frukost (af kaffe, Carolina-risgryn och ett ägg) vid hafsstranden, under ett löfhvalf, bygdt öfver taket af en trädbod, sitter med en bok i handen och ser ut åt hafvet och den vida himmelsrymden, ser porpoiserna vandra i flockar längst efter kusten, och hör de stora vågorna bryta sig och brusa vid mina fötter. Porpoiserna roa mig särdeles, de gå merendels parvis och då de titta upp ur hafvet, liksom för att säga »god dag», göra de en bugtande rörelse med hela kroppen, så att hela den-<noinclude> <references/></noinclude> fzqvis6ra2y9g1awrbty0y3dtrnk1mi 104 220717 650021 2026-04-30T11:12:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650021 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />141</noinclude>nas öfre del blir synlig öfver vattenbrynet; efter denna bugning, gjord långsamt och med en viss method, köra de hufvudet ned igen och försvinna i vågorna, men synas dock snart åter på samma sätt, som förut. De äro stora fiskar (jag skulle tro omkring två alnar långa) och synas till skapnad ej olika våra största laxar, och de ha något mycket gravitetiskt i sina rörelser, under det de så bringa oss hälsningar ur djupet. Men ibland göra de höga språng. Vet du hvarföre jag håller en bok i handen, under det jag ser på allt det der? Det är för att folk skall tro mig läsa, och respektera min läsning. På annat vis får jag icke vara i fred. Och jag har blifvit till den grad nervretlig genom det beständiga tilltalet af främmande personer, och deras evigt samma frågor, att jag får hjertklappning blott någon här sätter sig på samma bänk som jag, af fruktan att den skall tilltala mig. Derföre rigtar jag, vid sådana tillbud, genast ögonen i boken. Om morgnarne är dock min luftiga salong temligen fri för folk. Och de intressanta porpoiserna äro stundom de enda lefvande varelser jag ser. Några rika stunder har jag haft här genom en bok, nemligen [[w:Hans Christian Ørsted|Örsteds]] nyligen utgifna fjerde häfte af sin skrift: »Aanden i Naturen», der han vidare utvecklat, såsom jag bad honom derom i Köpenhamn, de tankefrön, som ligga fördolda i hans herrliga lilla uppsats öfver »Förnuftslagarnes enhet uti hela universum». Aldrig skall jag glömma den glädje, som genomströmmade mig den morgonen då jag först läste denna lilla skrift, som Örsted hade gifvit mig, och då aningen om tillämpningen, som den var mäktig af, på hela det högre menskliga medvetandet,<noinclude> <references/></noinclude> dzvhkt38pkje2f0so945l31ipobaqxq 104 220718 650022 2026-04-30T11:15:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650022 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />142</noinclude>som en blixt genomflög min själ. Det var tidigt på morgonen, men jag kunde icke afhålla mig, jag måste ut och till Örsted och säga honom min glädje och mina aningar! Denna morgon och de samtal, som den födde af sig emellan den älskvärde gamle mannen och mig, under den vinter jag tillbringade i Köpenhamn och de rika timmar de skänkte mig, har jag lefvat om alla här, under läsandet af Örsteds nya bok, och under de herrliga utsigter den öppnar för mig, äfven bortom den ädle vetenskapsmannens angifna horisont. Men Örsted har gjort sin sak på stort vis, och i det han stadgat hvad man bestämdt kunde veta, och hvad man med största sannolikhet kunde sluta till, i dessa frågor, har han lemnat fältet öppet för vidare forskning och tankeslut, med ledning af de lagar och analogier, han hänvisat på. Hvad jag gläder mig att på min hemresa, få i Danmark återse den gamle, vördnadsvärde, ungdomliga vetenskapsmannen. Men jag skulle nu berätta dig om mitt lif vid Cap May. Jag stannade vid morgonstunden i porpoisernas och hafvets sällskap. Klockan half elfva begynner floden (the tide) att stiga, och hafvet att slå högre och högre mot stranden, och jag går då och kläder ut mig i badkostym, går så ut i hafvet, ännu innan största hopen församlat sig der, och låter mig öfverhöljas af vågorna oftast vid professor Harts hand, ibland med en snäll qväkarefru (en svärdotter till Lucretia Mött); stundom äfven ensam, ty jag har nu blifvit helt snäll uti att brottas med vågorna och att hålla balancen i dem. Badet räcker omkring en qvarts timme, och kännes så godt att det nästan kostar på att lemna det.<noinclude> <references/></noinclude> dcz8r4pvqqq7mrqckv6oloep7mpfk35 104 220719 650024 2026-04-30T11:18:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650024 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|143}}</noinclude>Efter badet går jag upp pä mitt rum, skrifver litet, medan jag låter mitt hår torka, dricker ett glas iskyld, god mjölk, med ett stycke godt hvetebröd till, och lägger mig sedan en stund på min säng, då jag vid hafvets stora vaggsång insomnar så lätt och ljufligt, som jag förmodar att små barn insomna vid modrens vaggsång. När jag vaknar, kläder jag mig i hast till middagen. Klockan 2 är middag. Ett bullersamt uppträde. I en stor, ljus sal, sitta vid tvenne långa bord, omkring trehundra personer, under en dundrande taffelmusik, och uppassade af ett regemente af några och fyrtio negrer, som inmarchera och manövrera efter klockslag, och göra så mycket buller, som de möjligtvis kunna åstadkomma, med fat och tallrikar, m. m. och det är icke litet. De komma inmarcherande två och två, hvar och en hållande ett fat eller en skål i händerna. Ping! säger en liten klocka, hållen högt i vädret af »Steward», och fatbärarne stanna, uppställda på två rader mellan borden. Ping! säger klockan åter, och de vända sig till borden hvar och en stående orörlig på sin plats. Ping! Och de dunka faten fram på borden med en skräll, så att man skulle hoppa högt dervid, om icke hela serveringen vore en kedja af dunkar och skrällar och slammer, så att man aldrig hinner komma ur den bullersamma sferen. Middagen är för det mesta rätt god, och maten mindre kryddad, än jag är van att finna den vid amerikanska bord, isynnerhet på hoteller. Ehuru jag öfverallt här saknar grönsaker, äter jag dock gerna af något, som man kallar Sqwash, och som är köttet af en slags mycket allmän kurbits, hvilket<noinclude> <references/></noinclude> 4nin9pebdw15kruu2hhx6v6bnuxgyo8 104 220720 650025 2026-04-30T11:21:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650025 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />144</noinclude>man kokar och serverar ungefär som vi tillaga kål, och man äter det till köttmat. Det är hvitt, temligen smaklöst, men mjukt och behagligt, ungefärligen som spenat, och ätes allmänt i landet. Så äfven är Tomatoes en mycket smaklig och omtyckt sydlig frukt, hvilken ätes som sallat. Till desert vågar jag ej äta annat än sagopudding eller Custard (ett slags äggkräm i koppar); men är glad att dessa alltid äro att tillgå här. En stående rätt på amerikanska bord denna tid är hvad man kallar »sweet Corn»; det är hela kornstockar af ett slags tidigt moget och mycket sött mais, hvilka man kokar i vatten och serverar hela; de ätas med smör och smaka som franska »petit-pois», då man med knif skrapar eller skär kornen från stocken. Några taga hela stocken och gnaga af den med tänderna; så göra trenne herrar som sitta framför mig och professor Hart vid bordet, och som vi kalla hajarne (»the Sharks») för deras märkvärdiga förmåga att, sluka uti sig stora, ofta dubbla portioner af allt, som vid bordet förekommer, och det riktigt kostar på mig att se hur deras breda munnar, försedda med duktiga tänder, glupskt kringgnaga de vackra, hvita, perlradade mais-axen, som jag nyss såg i deras bröllopskläder, och som nu massakrerade försvinna i hajarnes glupande munnar. Då jag ser detta känner jag, att om icke ätandet är en af religionen helgad akt (och detta är meningen af bordsbönen), så är det en låg och djurisk handling, ovärdig menniskan och ovärdig naturen. Eftermiddagen sitter jag åter med en bok i handen, och betraktar hafvet, och dricker den mjuka, lif-<noinclude> {{ph|gifvande|5}} <references/></noinclude> irfdiz2k1yori7hlg8wyaxbl9jnph7j 0 220721 650028 2026-04-30T11:45:26Z FredBGC 18936 Skapade sidan med '{{Titel|Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim|Dan Andersson| 1917.}} ''vid hans avresa från Göteborg en höstkväll'' <poem> Broder Joachim, du reser dit där vilda aplar glöda, och där åbrodd vissnar sakta invid hundraårig gård - Du skall hälsa alla gamla, unga, alla levande och döda, du skall hälsa sparv och trana, du skall hälsa räv och mård. Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde om de silvervita källorna vid Rökstuba...' 650028 wikitext text/x-wiki {{Titel|Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim|Dan Andersson| 1917.}} ''vid hans avresa från Göteborg en höstkväll'' <poem> Broder Joachim, du reser dit där vilda aplar glöda, och där åbrodd vissnar sakta invid hundraårig gård - Du skall hälsa alla gamla, unga, alla levande och döda, du skall hälsa sparv och trana, du skall hälsa räv och mård. Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde om de silvervita källorna vid Rökstubackens slog, och vi sågo liksom syner så att stadens damm vi glömde, och det vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog. Broder Joachim, du reser dit, där rönnar digna tunga - hälsa varmt till Luossas gula halm och glesa korn. Hör hur Hagaparkens almar till ditt avsked sakta sjunga, och det ringer varmt till vesper ifrån Masthuggstemplets torn! Du skall hälsa alla Paisos gula kärr och svala floder, du skall hälsa alla hässjor, alla flyn och vilda snår. Alla höns och svultna skator skall du hälsa från en broder, som med själen tung av minnen uti främlingslandet går. Men, o broder, när du sitter ibland träd som evigt sjunga, när du bygger dig en koja mitt i Mattnas mörka skog, bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog. </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Dan Andersson]] i1b3kzgqp2md9hrl0pt51t9ydvry90h 650029 650028 2026-04-30T11:45:38Z FredBGC 18936 650029 wikitext text/x-wiki {{Titel|Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim|Dan Andersson| 1917.}} ''vid hans avresa från Göteborg en höstkväll'' <poem> Broder Joachim, du reser dit där vilda aplar glöda, och där åbrodd vissnar sakta invid hundraårig gård - Du skall hälsa alla gamla, unga, alla levande och döda, du skall hälsa sparv och trana, du skall hälsa räv och mård. Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde om de silvervita källorna vid Rökstubackens slog, och vi sågo liksom syner så att stadens damm vi glömde, och det vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog. Broder Joachim, du reser dit, där rönnar digna tunga - hälsa varmt till Luossas gula halm och glesa korn. Hör hur Hagaparkens almar till ditt avsked sakta sjunga, och det ringer varmt till vesper ifrån Masthuggstemplets torn! Du skall hälsa alla Paisos gula kärr och svala floder, du skall hälsa alla hässjor, alla flyn och vilda snår. Alla höns och svultna skator skall du hälsa från en broder, som med själen tung av minnen uti främlingslandet går. Men, o broder, när du sitter ibland träd som evigt sjunga, när du bygger dig en koja mitt i Mattnas mörka skog, bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog. </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Dan Andersson]] 56kdaqkxrgwxe3e5uzx7u9m6u335ocv