Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.5 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 220900 652529 650264 2026-06-04T18:08:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652529 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|14}} <u>Lördag.</u> Påskafton och som jag vill påminna mig Ålderman Caloanders Födelsedag, hvarföre jag insände med Anna Stina några Rädissor och en liten Bouquette af Gyllenlaque, Primula Veris, Myrthen och andra välluktande gröna blader hvarföre Hon fick 12 ß i Drikspenningar. Hon hemkjöpte Kjött och en limpa. Jag continuerade att ränsa bomull, skref ock i förhand svar på min Systers bref, som jag i går fick. {{Inre marginalnot|15.}} <u>Påskdagen.</u> Klart med kall blåst. Carin Reenstjerna var här till middag och vi gingo en liten tour i Trädgården, sedan följde Mamsell henne till Zacrisberg. Statdrängen Jansons hustru fick en dotter på eftermiddagen i går. {{Inre marginalnot|16}} <u>Annandag.</u> Blåste hela dagen och var Mulit. Mamsell var med Chajse till Bränkyrka — Boberg läste Hagbergs Predikan för mig och Lovisa. Anna Stina var hos sin Fästman. Rättarn Malmberg och hustru Hammarström voro till Prästen att låta Döpa Statdrängen Jansons barn som kallades Josephina Wilhelmina. Jag såf en stund eftermiddagen, ty här har begge Helgdagarne varit ganska ensligt och aldeles tyst för främande. {{Inre marginalnot|17}} <u>Tisdag.</u> Något kall af blåsväder. Boberg var hos Smeden att laga Chajsen och hästens Skodon — tillika med bref till Kamrer Brogren, min Brorson och ett på Posten till min Syster. 2^<u>ne</u> Hustrur började för Dagspenningar i dag gräfva i Trädgården. Jag slutade ränsa 5 ℔ bomull, sist hemköpta däraf Anna Stina spann. Mamsell lagade något gammalt som måste ske emedan nytt slutl: går sönder och man eij genast bör förkasta det. Mot aftonen hitkom den vältaliga Arrendatorskan, kallad <u>fru</u> Molin, som obligerade Mamsell följa sig till Engby och Walla, att se, huru där var med all möjlig utstuderad kraft på Franska och Svenska ruineradt — Mamsell hemkom förvånad och trodde att från sådan Röfvarekula knappast hinna komma hem. Gud som ser och löner alt vedergälle ock Jouvins behandlande mot mig, mot dess hustru och barn —! Efven den Hederlige mannen Herr Handelsman och Bryggaren Helsingius har fått smaka en bitter Sorgekalk då Dess enda Älskade barn en 14.årig Dotter i går aftons dog och frun af sorg och omvårdnad för dottren ligger skjuk.<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 4qsa8uucaaoo2rjywlwjjrkpfx9xeoe 104 222268 652525 652350 2026-06-04T14:06:15Z Gottfried Multe 11434 652525 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|65}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=435|bildtext=Fig. 141. <i>Silfverspänne, förgyldt. Gummersmark (Maglemosen), Sælland.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=435|bildtext=Fig. 142. <i>Silfverspänne, förgyldt. Jernskogsboda, Vermland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=435|bildtext=Fig. 143. <i>Silfverspänne, förgyldt. Å, Norge.</i> {{bråk|1|2}}.}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>5</small>}}</noinclude> 8dqwg0fkczt26xc73bege1wj7lqg804 104 222413 652526 2026-06-04T14:25:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652526 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|81}}</noinclude>Detta bekräftas också deraf, att andra smycken af liknande art från denna tid anträffats här i Norden. Hit höra de två armband, som hittats vid Svindinge på Fyen,<ref>Worsaae, <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 447. — (Dansk) <i>Antiqvarisk tidsskrift,</i> 1846—48, sid. 143.</ref> och framför allt de tre praktfulla halssmycken, som uppgräfts i Vestergötland och på Öland (fig. 181, 182),<ref>Ett, af tre rör (fig. 181), hittades 1827 vid Olleberg nära Falköping; ett annat, af fem rör (<i>Sv. forns.,</i> fig. 467), 1860 vid Färjestaden i Torslunda socken på Öland; det tredje, af sju rör (fig. 182), 1864 nära Möne kyrka i Vestergötland. De förvaras alla tre i Statens Historiska Museum (Ni:s 492, 2766 och 3248). Montelius, <i>Statens Historiska Museum</i> (5:te upplagan), sid. 46.</ref> äfvensom det afhuggna stycke af en stor ring, som för några år sedan hittats vid Köinge i Halland.<ref>St. H. M. 8540. Montelius, <i>Les temps préhistoriques en Suède</i> (Paris 1895), fig. 284.</ref> På alla dessa smycken, liksom på de rör vid hvilka brakteaterna äro fästa, ses omvexlande bredare och smalare uppsvällningar, — ofta tre smala, en bred, — och filigransirater. Smyckena äro visserligen alla nära beslägtade med hvarandra, men ej alla lika. Också torde det ej blott af typologiska skäl, — först en enkel, sedan en 2-, 3-dubbel och slutligen en mångdubbel ring, — utan ock på grund af olikheten i ornamenten vara otvifvelaktigt, att de tre halssmyckena ej äro alldeles samtidiga: det af tre rör (fig. 181) är äldre än de båda andra, och det af sju rör (fig. 182) yngst. De sist omtalade filigransiraterna äro förvånande fina och vittna om en hög konstskicklighet, men de framställningar af menniskor och djur, som ses på halssmyckena, visa sig icke kunna vara romerska eller byzantinska arbeten, utan måste vara nordiska. Utom Norden äro ej heller dylika smycken funna.<ref>I Sibirien har man visserligen, såsom friherre Nordenskiöld meddelat mig, funnit en halsring bildad af sex smala guldringar fästa på hvarandra ungefär så som på de svenska halsringarna; men det sibiriska halssmycket skiljer sig för öfrigt både genom sin inrättning och ornering — ingen ledgång finnes, ringarnas ändar trädas ej in i hvarandra, och ringarna äro släta, utan uppsvällningar och utan filigransirater — så mycket från de svenska, att de ej kunna hänföras till samma typ. Det sibiriska smycket är afbildadt af N. Witsen i <i>Noort ooster gedeelte van Asia en Europa,</i> 2 (Amsterdam 1705), sid. 748.</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>6</small>}}</noinclude> cqzxwuvf2f50n1gr4svutd0xp4zi5rx 104 222414 652527 2026-06-04T15:58:15Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Med filigran äro också, utom andra guldarbeten från denna tid,<ref>Ett par bitar af sådana guldarbeten med mycket fina filigransirater äro funna i en af de stora högarna vid Gamla Upsala. B. E. Hildebrand, i <i>Compte rendu du congrès de Stockholm,</i> 1874, sid. 605.</ref> ett par smalare<ref>{{sp|Sverige}}: Ett funnet ensant vid Mällby i Vestergötland (<i>Fr. jernåld.,</i> pl. 8 fig. 11; <i>Sv. forns.,</i> fig. 416). — Originalet till fig. 183 funne... 652527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|82|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Med filigran äro också, utom andra guldarbeten från denna tid,<ref>Ett par bitar af sådana guldarbeten med mycket fina filigransirater äro funna i en af de stora högarna vid Gamla Upsala. B. E. Hildebrand, i <i>Compte rendu du congrès de Stockholm,</i> 1874, sid. 605.</ref> ett par smalare<ref>{{sp|Sverige}}: Ett funnet ensant vid Mällby i Vestergötland (<i>Fr. jernåld.,</i> pl. 8 fig. 11; <i>Sv. forns.,</i> fig. 416). — Originalet till fig. 183 funnet ensamt vid Backa i Lurs socken, Bohuslän (<i>Fr. jernåld.,</i> pl. 8 fig. 12: <i>Sv. forns.,</i> fig. 417; Montelius, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> fig. 89 a—d).</ref> och flera breda beslag<ref name="s452"></ref> till svärdsslidor (fig. 183 och 184) samt ett par sådana till kaflen af ett svärd (fig. 185) prydda. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=4|bildtext=Fig. 183. <i>Guldbeslag till svärdsslida. Backa, Bohuslän.</i> {{bråk|1|1}}.}} De fig. 184 och 185 afbildade guldbeslagen äro jemte en stor mängd andra guldsaker funna år 1774 vid Tureholm nära Trosa i Södermanland. Till fyndet, som vägde öfver 12 kilogram (29). och som är det största man känner från hela Norden, hörde också Fig. 185 Guldbeslag till seurdsfüste. Turebol. So dermituland. 1 Fix 184. Gulbeslag till, sardaslida Ture kolm, Södermanland. Norge: Två funna jemte 10 guldbrakteater m. m. vid Stavijordet i Eidsvold pgd (sid. 119 här nedan). — Ett funnet jemte 22 guldbrak- teater m. m. vid Sletner i Eidsbergs pgd (sid. 120 här nedan). — Ett funnet ensant i Etue eller Skoneviks pgd, S. Bergenhus amt; vid ena kanten är med ledgång ett litet rembeslag af guld fästadt (drsheretn.. 1867, sid. 66. fig. 24). — Ett funnet ensamt vid Egge i V. Slidre pgd, Kristians anit; vid ena kanten är ett litet guldspänne för en smal rem fastadt (Rygh, auf. arb., fig. 201). Sverige: Originalet till fig. 184 (vid eua kanten sitter ett smalt rembeslag af guld; andra sidan ses Se. forus., fig. 419 b), funnet jemte ett söndrigt guldbeslag, som troligen varit dylikt (Se. forns.. ig. 418), och många andra guldsaker vid Turcholu (se har ofvan). Danmark: Eit funnet jemte 13 guldbrakteater vid Darum i Ribeamt (sid. 120 här nedan). — Ett funnet ensamt vid Oure på Gudme mark<noinclude> <references/></noinclude> 5epx16ftbdsqe8kwww0oz89l6xee3ol 652528 652527 2026-06-04T16:16:38Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652528 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|82|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Med filigran äro också, utom andra guldarbeten från denna tid,<ref>Ett par bitar af sådana guldarbeten med mycket fina filigransirater äro funna i en af de stora högarna vid Gamla Upsala. B. E. Hildebrand, i <i>Compte rendu du congrès de Stockholm,</i> 1874, sid. 605.</ref> ett par smalare<ref>{{sp|Sverige}}: Ett funnet ensamt vid Mällby i Vestergötland (<i>Fr. jernåld.,</i> pl. 8 fig. 11; <i>Sv. forns.,</i> fig. 416). — Originalet till fig. 183 funnet ensamt vid Backa i Lurs socken, Bohuslän (<i>Fr. jernåld.,</i> pl. 8 fig. 12: <i>Sv. forns.,</i> fig. 417; Montelius, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> fig. 89 a—d).</ref> och flera breda beslag<ref name="s452">{{sp|Norge}}: Två funna jemte 10 guldbrakteater m. m. vid Stavijordet i Eidsvold pgd (sid. 119 här nedan). — Ett funnet jemte 22 guldbrakteater m. m. vid Sletner i Eidsbergs pgd (sid. 120 här nedan). — Ett funnet ensamt i Etne eller Skoneviks pgd, S. Bergenhus amt; vid ena kanten är med ledgång ett litet rembeslag af guld fästadt (<i>Årsberetn.,</i> 1867, sid. 66. fig. 24). — Ett funnet ensamt vid Egge i V. Slidre pgd, Kristians amt; vid ena kanten är ett litet guldspänne för en smal rem fästadt (Rygh, anf. arb., fig. 201). <p>{{sp|Sverige}}: Originalet till fig. 184 (vid ena kanten sitter ett smalt rembeslag af guld; andra sidan ses <i>Sv. forns.,</i> fig. 419 b), funnet jemte ett söndrigt guldbeslag, som troligen varit dylikt (<i>Sv. forns.,</i> fig. 418), och många andra guldsaker vid Tureholm (se har ofvan).</p> <p>{{sp|Danmark}}: Ett funnet jemte 13 guldbrakteater vid Darum i Ribe amt (sid. 120 här nedan). — Ett funnet ensamt vid Oure på Gudme mark</ref> till svärdsslidor (fig. 183 och 184) samt ett par sådana till kaflen af ett svärd (fig. 185) prydda. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=452|bildtext=Fig. 184. <i>Guldbeslag till svärdsslida. Tureholm, Södermanland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=452|bildtext=Fig. 185. <i>Guldbeslag till svärdsfäste. Tureholm, Södermanland.</i> {{bråk|1|1}}.}} De fig. 184 och 185 afbildade guldbeslagen äro jemte en stor mängd andra guldsaker funna år 1774 vid Tureholm nära Trosa i Södermanland. Till fyndet, som vägde öfver 12 kilogram (29 ℔), och som är det största man känner från hela Norden, hörde också<noinclude> <references/></noinclude> qwk8rbmrr3dstfj0cmfof09816h18sv 104 222415 652530 2026-06-04T18:21:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Klockan i slottstornet slog elva. — Tid att gå till sängs, sade greven. Jag har beställt hästarna till klockan sju i morgon bittida. — Sov gott och ljuva drömmar, sade grevinnan när jag gick upp till mitt rum. Jag sov inte mycket, men jag drömde så mycket mera. Leo krafsade på min dörr klockan sex nästa morgon och på slaget sju red greven och jag nerför allén av ståtliga gamla lindar som ledde ut till markerna. Snart var vi i en riktig skog av almar och bokar med en väldig ek här och där. I skogen var allt tyst, endast då och då hörde vi en hackspetts rytmiska hackande eller en skogsduvas kuttrande, en nötskrikas gälla skrik eller en koltrasts altröst, sjungande de sista stroferna av sin ballad. Snart kom vi ut på en vid, öppen, solbelyst sträcka av fält och ängar. Och där var han, min älsklingsfågel på osynliga vingar högt uppe i skyn, i drillar av livsglädje sjöng han ut hela sitt hjärta till himmel och jord. Jag såg på den lilla fågeln och välsignade honom än en gång som jag gjort så ofta förr högt uppe i Norden när jag som barn satt och såg på sommarens lilla grå budbärare, säker på att den långa vintern äntligen var över. — Det är hans sista konsert, sade greven. Hans tid är ute, snart måste han ta itu med att skaffa ungarna föda och det blir inte längre tid till sång och lek. Ni har rätt, han är den störste konstnären i fågelvärlden, han sjunger rakt ur sitt hjärta. — Tänk att det finns människor som kan döda denne lille oskyldige sångare. Man behöver inte gå längre än till hallarna i Paris för att finna dem i hundratal, till salu åt andra människor som har mage att äta dem. Deras röster fyller hela rymden med jubel, men deras döda kroppar är så små att ett barn kan hålla dem i sin slutna hand, och ändå äter vi dem med glupskhet som om det inte fanns någonting annat att äta. Vi ryser vid blotta ordet kannibalism och vi skjuter vildarna som håller fast vid sina fäders sed, men mördandet av småfåglar det får fortgå ostraffat. — Ni är en idealist, min käre doktor. — Nej, man kallar det sentimentalitet och rycker föraktfullt på axlarna däråt. Låt dem rycka på axlarna så mycket de vill, det bryr jag mig inte om. Men sanna mina ord, herr greve! Den dag ska komma, när man inte längre ska rycka på axlarna, när man ska förstå att djurvärlden av Skaparen<noinclude> <references/> 88</noinclude> ed1s0bqzbygxxgev9ti5oghzpmivq9d 104 222416 652531 2026-06-04T18:23:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ställdes under vårt beskydd och inte under vår fria domvärjo, att djuren har lika stor rätt att leva som vi och att vår rätt att ta deras liv är strängt begränsad till självförsvar och uppehälle. Den tid kommer när lusten att döda ska dö ut hos människan. Så länge den finns har hon ingen rätt att kalla sig civiliserad, hon är endast en barbar, en felande länk mellan sina vilda förfäder, som dödade varandra med stenyxor för ett stycke rått kött, och framtidens människa. Nödvändigheten att döda vilda djur är odisputabel, men bödlarna, vår tids stolta jägare, ska sjunka ner till samma nivå som husdjurens slaktare intar i dag. — Kanske ni har rätt, sade greven när vi vände hästarna och red tillbaka till slottet. Vid lunchen kom en betjänt in med ett telegram till grevinnan som hon utan ett ord räckte till greven. — Jag tror att ni redan har träffat min kusin Maurice, sade grevinnan. Han kommer hit till middagen om han kan hinna med fyratåget. Han ligger i garnison i Tours. Ja, vicomte Maurice kom till middagen, i allra högsta grad. Han var en ståtlig ung man med sluttande panna, kolossala öron, en grym underkäke och en mustasch à la général Gallifet. — Quel plaisir inattendu, monsieur le Suédois, att träffa er här! Denna gång nedlät han sig till att räcka mig handen, en slapp, mjuk hand med ett obehagligt grepp som underlättade min klassificering av mannen. Återstod bara att höra hans skratt och han förlorade ingen tid att erbjuda mig tillfälle därtill. Hans högljudda, monotona flinande ljöd genom salen hela middagen. Han började strax att berätta för grevinnan en mycket vågad historia om ett obehagligt äventyr som just hänt en av hans kamrater, vilken funnit sin mätress i sängen hos sin ordonnans. Monsieur l'Abbé började se mycket plågad ut, och greven avbröt med att berätta för grevinnan om vår morgonritt, om att vetet såg utmärkt ut, att klövern var riklig och att vi hört en försenad lärka sjunga sin sista aria. — Dumheter, sade vicomten. Det finns ännu massor av lärkor i luften, jag sköt en i går och ett bättre skott har jag aldrig gjort, fågeln såg inte större ut än en fjäril. Jag blev blodröd i ansiktet, men abbén hejdade mig i tid genom att lägga sin hand på mitt knä. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|89}}</noinclude> 5gcj2yjb9j8087jan9hi6k4gco6c0zs 104 222417 652532 2026-06-04T18:26:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Du är ett odjur, Maurice, som kan döda en lärka, sade grevinnan. — Och varför skulle jag inte skjuta en lärka? Det finns gott om dem och de är dessutom en utmärkt skottavla att öva sig på, den bästa jag vet näst svalan. Du vet ju, kära Juliette, att jag är den bäste skytten på mitt regemente, och om jag inte tränar kommer jag snart att ligga av mig. Lyckligtvis finns det så mycket svalor som helst omkring kasernerna, hundratals har sina bon under stalltaket. De har bråttom nu med att mata sina ungar och de flyger fram och tillbaka utanför mitt fönster hela dagen. Det är mycket lustigt, jag övar mig en stund på dem var morgon utan att ens behöva lämna mitt rum. I går slog jag vad med Gaston om tusen francs att jag skulle fälla sex av tio, tro mig om du vill, jag träffade åtta. Det finns ingen bättre träning än att skjuta på svalor. Jag brukar alltid säga att det borde vara obligatoriskt i alla Écoles de Tir. Han tystnade ett ögonblick för att noga räkna dropparna han hällde i sitt vinglas ur en liten medicinflaska. — Hör på, kära Juliette, var inte dum nu, kom med mig till Paris i morgon, du behöver ut och lufta på dig ett tag efter att i veckor ha suttit ensam här i denna gudsförgätna lilla by. Det kommer att bli en magnifik syn, den finaste tävling som någonsin hållits, alla de bästa skyttarna i hela Frankrike kommer att delta, och lika säkert som jag heter Maurice kommer du att få se Republikens president dela ut guldmedaljen till din kusin Maurice. Vi äter en trevlig middag på Café Anglais och sen går vi på Palais Royal och ser “Une nuit de noces”. Det är en charmant pjäs, jag har sett den fyra gånger redan, men jag skulle gärna se om den med dig bredvid mig. Brudsängen står mitt på scenen, älskaren ligger gömd under sängen och brudgummen som är en gammal … Greven var synbart irriterad, han gjorde tecken åt grevinnan och vi reste oss från bordet. — Jag skulle aldrig kunna skjuta en lärka, sade greven torrt. — Nej, käre Robert, skrek vicomten, det skulle du visst inte kunna, du skulle skjuta bom. Jag gick upp på mitt rum nästan gråtfärdig av undertryckt raseri och av skam över att ha undertryckt det. Medan jag packade min väska kom abbén in i rummet. Jag bad honom<noinclude> <references/> 90</noinclude> 82dcz9qpqhqpstbcvxu34461xqz48cw 104 222418 652533 2026-06-04T18:29:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>säga greven att jag blivit kallad tillbaka till Paris och var tvungen att ta nattåget. — Om jag någonsin mer kommer att återse den där barbaren, ska jag klämma hans oförskämda monokel in i hans tomma skalle! — Akta er noga för det, han dödar er på fläcken. Det är alldeles riktigt att han är en berömd skytt, jag vet inte hur många dueller han haft, han råkar alltid i gräl, han har en mycket elak tunga. Allt jag begär är att ni behärskar era nerver i trettiosex timmar. Han reser i morgon kväll till tävlingen i Paris och jag kan säga er i förtroende att jag ska bli lika glad som ni att se honom fara. — Varför? Abbén svarade inte. — Nåväl, monsieur l'Abbé, jag ska säga er varför. Därför att han är kär i sin kusin och därför att ni avskyr och misstror honom. — Eftersom ni redan, Gud vet hur, har gissat sanningen, kan jag lika gärna tala om för er att han friade till grevinnan men hon gav honom korgen. Lyckligtvis tycker hon inte om honom. — Men hon är rädd för honom, vilket är nästan värre. — Greven ser med oblida ögon på hans vänskap med grevinnan, det var därför han inte ville att hon skulle stanna ensam i Paris där han tar henne med på bjudningar och teatrar varje kväll. — Jag tror inte att han reser i morgon. — Jo, det gör han säkert, han är alltför angelägen om sin guldmedalj som han troligen får, för det är fullkomligt sant att han är en mästerskytt. — Jag önskar att jag också vore det, det skulle vara mig ett stort nöje att skjuta honom för att hämnas på svalorna. Vet ni någonting om hans föräldrar? Jag tänker mig att det var någonting på tok med dem. — Hans mor var en tysk grevinna och mycket vacker, det är från henne han fått sitt ståtliga utseende, men jag har förstått att det var ett mycket olyckligt äkenskap. Hans far var alkoholist och en hetlevrad, besynnerlig man. Han blev nästan galen på slutet, folk säger att han begick självmord. — Låt oss hoppas att hans son ska följa hans exempel, ju förr dess hellre. Vad galenskap angår, så är han inte långt därifrån. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|91}}</noinclude> pfm0jzipx3nmhzcr5c12y575e94f3lq 104 222419 652534 2026-06-04T18:33:37Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652534 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Ni har rätt, vicomten är verkligen mycket konstig på många sätt. Fast han är stark som en jätte, pysslar han till exempel alltid med sin hälsa och går i ständig ängslan för alla möjliga sjukdomar. Sista gången han var här fick trädgårdsmästarens son tyfoidfeber och vicomten for genast sin väg. Han tar oupphörligt medikamenter, ni såg kanske hur han hällde något slags medicin i sitt vinglas. — Ja, det var den enda gången han höll munnen, medan han räknade dropparna, — Han konsulterar ständigt nya doktorer, det är otur att han inte tycker om er, annars är jag säker på att ni hade fått en ny patient … Vad i all världen skrattar ni åt? — Jag skrattar åt något lustigt som just flög genom mitt huvud. Det finns inget bättre botemedel mot ilska än ett gott skratt. Ni såg hur uppretad jag var när ni kom in i rummet. Det kanske kan glädja er att höra att jag nu är vid ett briljant humör igen. Jag har ändrat mig, jag reser inte i natt. Låt oss gå ner till de andra i rökrummet. Jag lovar er att vara stillsam som ett lamm. Vicomten stod blossande röd i ansiktet, framför den stora spegeln, nervöst vridande sin mustasch à la général Gallifet. Greven satt framme vid fönstret och läste sin Figaro. — Quel plaisir inattendu, monsieur le Suédois! fnissade vicomten och skruvade in sin monokel i ögonvrån för att se hur mycket jag kunde tåla. Jag hoppas att det inte är något nytt fall av colitis, som fört er hit. — Nej, inte än så länge, men man kan aldrig veta. — Jag förstår att ni är specialist på colitis, det är synd att inte någon annan tycks veta något om denna intressanta sjukdom, ni behåller tydligen hemligheten för er själv. Skulle ni vilja vara så vänlig att säga mig vad colitis är? Är det smittosamt? — Nej, inte i ordets vanliga bemärkelse. — Är det farligt? — Nej, inte om den blir omhändertagen omedelbart och får sin rätta behandling. — Av er förmodar jag? — Jag är inte här i egenskap av läkare. Greven har varit nog vänlig att invitera mig som sin gäst. — Verkligen. Men hur går det under tiden med alla era patienter i Paris? — Jag antar att de håller på att tillfriskna. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 92</noinclude> 4ik886u03txh0to6hr495ne3btpso3u 104 222420 652535 2026-06-04T18:35:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652535 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Det är jag säker på att de gör, hånskrattade vicomten. Jag fick lov att gå och sätta mig bredvid abbén och ta fatt i en tidning för att lugna mina nerver. Vicomten såg på klockan över kaminen. — Jag går och hämtar Juliette för en promenad i parken, det är synd att stanna inomhus i detta vackra månsken. — Min hustru har gått och lagt sig, sade greven torrt från sin stol, hon kände sig inte riktigt bra. — För tusan, varför sa du inte det förut? sade vicomten i irriterad ton och hällde i sig ännu ett glas konjak och vichyvatten. Abbén satt tyst och läste sin Journal des Débats, men jag märkte att hans kloka ögon följde oss hela tiden. — Någonting nytt, monsieur l'Abbé? — Jag sitter just och läser om tävlingen som anordnas av La Société du Tir de France i övermorgon och att första priset är en guldmedalj som givits av Republikens president. — Jag slår vad om tusen francs att den blir min, skröt vicomten och slog sig med handen för sitt breda bröst, såvida det inte inträffar en järnvägsolycka på Parisexpressen i morgon natt, eller, grinade han åt mig, såvida jag inte får colitis. — Låt bli konjaken, Maurice, avbröt greven från sitt hörn, du har redan fått mer än nog, tu es soûl comme un Polonais! — Gaska upp er, doktor Colitis, flinade vicomten, se inte så ledsen ut. Ta er en grogg, än finns det hopp för er! Jag beklagar att jag inte kan stå till er tjänst, men varför försöker ni er inte på abbén som alltid klagar över sin lever och sin matsmältning. Monsieur l'Abbé, vill ni inte vara en smula hjälpsam, ser ni inte hur doktor Colitis längtar efter att få se på er tunga? Abbén läste fortfarande sin Journal des Débats under tystnad. — Ni vill inte? Och hur är det med dig, Robert? Du såg minsann tillräckligt dyster ut under middagen. Vill du inte räcka ut tungan åt le Suédois? Vem vet om du inte har fått colitis? Inte? Det är verkligen synd om er, doktor Colitis, ni har ingen tur i kväll. Eftersom ingen annan vill räcka ut tungan åt er, så ska jag göra det för att muntra upp er. Han räckte ut tungan åt mig med ett diaboliskt grin, han såg ut som djävulen på taket av Notre-Dame. Jag reste mig upp och såg noga på hans tunga. — En ful tunga, sade jag allvarligt efter en stunds tystnad. Mycket ful. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|93}}</noinclude> dosa3fvdsyz0ywa7wabvh6onepyq9a4 104 222421 652536 2026-06-04T18:40:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652536 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Han vände sig ögonblickligen om mot spegeln och såg på sin tunga rökarens fula, belagda tunga. Jag tog hans hand och kände på hans puls, uppdriven till febertakt av en flaska champagne och tre konjaksgroggar. — Ni har en snabb puls, sade jag. Jag lade handen på hans sluttande panna. — Huvudvärk? — Nej. — Det kommer nog, när ni vaknar i morgon. Abbén släppte sin Journal des Débats. — Knäpp upp byxorna, befallde jag. Han lydde automatiskt, foglig som ett lamm. Jag gav honom ett lätt slag över mellangärdet och han började hicka. Aha! Jag fixerade honom med en skarp blick och tillade sedan långsamt: Tack, det räcker. Greven släppte sin Figaro. Abbén lyfte armarna i höjden med vidöppen mun. Vicomten stod mållös framför mig. — Knäpp igen byxorna, kommenderade jag, och ta er en grogg, ni kommer att behöva det. Han knäppte byxorna mekaniskt och stjälpte i sig groggen som jag räckte honom. — Er skål, monsieur le Vicomte, sade jag och förde mitt glas till läpparna, à votre santé! Han torkade kallsvetten ur pannan och vände sig mot spegeln för att se på sin tunga. Han gjorde en förtvivlad ansträngning att skratta, vilket inte lyckades. — Menar ni, tror ni, säger ni att … — Jag säger ingenting, jag har inte sagt någonting, jag är inte er läkare. — Men vad ska jag ta mig till, vad ska jag …, stammade han. — Ni ska gå till sängs, ju förr dess hellre, annars måste ni bli buren dit. Jag gick till kaminfrisen och ringde. — För vicomten till hans rum, sade jag till betjänten, och säg till hans kammartjänare att genast hjälpa honom i säng. Tungt stödd på betjäntens arm raglade vicomten ut ur rummet. Tidigt nästa morgon red jag ensam ut på fälten och där var min vän lärkan igen högt uppe i skyn, sjungande sin morgonhymn till solen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 94</noinclude> 6swd9xmgdbou6l6wkgte90svbafivql 104 222422 652537 2026-06-04T18:50:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652537 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Jag har hämnats dina bröder, sade jag till lärkan, det blir svalornas tur nästa gång. Medan jag satt i mitt rum och åt frukost med Leo, knackade det på dörren och in trädde en blyg liten man som hälsade ytterst artigt på mig. Det var bydoktorn, som sade att han kommit för att betyga sin Pariskollega sin vördnad. Jag var mycket smickrad och bad honom sitta ner och röka en cigarrett. Han berättade för mig om några intressanta fall som han nyligen haft i sin praktik, varefter konversationen började tyna av och han reste sig upp för att gå. — Apropå, jag blev efterskickad till vicomte Maurice sent i går kväll och har just nu besökt honom igen. Jag sade att jag var ledsen att höra att vicomten inte mådde bra men hoppades att det inte var något allvarligt. Jag hade haft nöjet att se honom föregående kväll vid middagen vid strålande hälsa och humör. — Jag vet inte, sade doktorn, fallet är en smula dunkelt, jag tror att det är säkrast att uppskjuta en definitiv diagnos. — Ni är en klok man, mon cher confrère, ni håller honom väl till sängs? — Naturligtvis. Det var otur att vicomten just skulle resa till Paris i dag, men det kan ju inte komma i fråga. — Naturligtvis inte. Är han klar i huvudet? — Si och så. — Så mycket som man kan vänta av honom, förmodar jag. — För att säga sanningen tog jag det först för en embarras gastrique, men han vaknade med en häftig huvudvärk och nu har en envis hicka tillstött. Han ser eländig ut och själv är han övertygad om att han har colitis. Jag erkänner att jag aldrig behandlat något colitisfall. Jag tänkte först ge honom en dosis ricinolja, för hans tunga såg ful ut, men om colitis är något i stil med appendicitis förmodar jag att det är bäst att vara försiktig med ricinoljan. Vad säger ni, min ärade kollega? Han känner sig på pulsen hela tiden, när han inte ser på sin tunga i spegeln. Han säger att han är förskräckligt hungrig, han var rasande när jag inte ville låta honom få sin frukost. — Ni har alldeles rätt, det är bäst att vara bestämd och hålla sig på den säkra sidan. Ingenting annat än vatten under de närmaste fyrtioåtta timmarna. — Just det. — Det tillkommer inte mig att ge er några råd, det är tydligt<noinclude> <references/> {{ph|95}}</noinclude> 2mkaenwfds0mhrhze5wyids21pvgiiq 104 222423 652538 2026-06-04T22:42:32Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652538 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|66|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>sålde Herr Gregert Magnusson åt Systrarna i Skog en gård <b>Bergom</b> och en skogsteg i <b>Gislaberg</b>. År 1351 fingo the för Siälaryckt af {{ant|Brita Brynolphi}} 1 mark land i <b>Sigbadi</b> med all ägo; och år 1425 af Karin Gustafsdotter, Oluf Kannegiutares enckio i Vpsala, en andel i <b>Ludastum</b> (Lödista) och Näs Sochn. År 1431 gaf Her {{ant|Laurentz}} Gustafsson med sina Systrar, Gertrud och Karin, sitt mödernes arfdagods i Norunda härad. Hans Stenhagen och hans hustru skenckte hit 1444 <b>Rickeby</b> gods. År 1464 {{ant|testamenterade}} hit Oluf Larsson och hans hustru Karin <b>alla sina egedelar</b>, at the motte få lott af alt thet goda, som gioreds i klostret natt och dag. År 1475 gaf Karin Johan Mörks dotter hit sin gård <b>Dragaby</b> i Skuttunge. År 1480 gaf Ingeborg Bengtsdotter twenne gårdar i <b>Säby</b> och Gran Sochn hit; then ena för sin Mans Johan Nilssons Siäl, och then andra til {{ant|St. Annæ Chor}}. Förvthan monga andra sådana gåfwor och {{ant|testamenten}} i Vpland, på Öland &c. Här äro monge förnäme wordne begrafne och theribland berörde Herr <b>Knut Longe</b> och hans broder Herr <b>Holmger</b>, som giordes til ett helgon, öfwer hwilken Biskopen {{ant|Doct. Erici Benzelius,}} när han war {{ant|Bibliothecarius}} i Vpsala, en wacker Stenskrift i Skogklosters kyrkio lät vpsetta. Af thetta föregående är lätt at sluta om thetta klostrets förra <b>helighet</b> och <b>förmögenhet</b>. Hwilken sednare fick en swår anstöt genom en<noinclude> {{huvud|||häftig}} <references/></noinclude> qj624wsd6jzuv3v3nxjpas72lkkcxvb 104 222424 652539 2026-06-05T08:20:46Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652539 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|83}}</noinclude>den fig. 187 afbildade massiva halsringen, prydd med inslagna halfmånformiga sirater; dess vigt är icke mindre än 985,4 gram.<ref><i>Sv. forns.,</i> fig. 471.</ref> Från den sjette perioden förskrifva sig äfven många andra i Skandinavien funna, liknande halsringar, dels släta, dels prydda med inslagna sirater; några äro af ett stycke (fig. 186)<ref>{{sp|Sverige}}: En smal, hel, med inslagna sirater (lika fig. 216), funnen ensam vid Dyple i Tofta s:n, på Gotland (St. H. M. 7662). — En tjock, hel, med inslagna halfmånar, funna vid Storegården Bragnum i Floby s:n, Vestergötland; vigt 827,7 gram; ändarna hafva varit hoplödda (St. H. M. 6234). — En tjock, ofullständig, med inslagna sirater (fig. 216), funnen vid Lund i Naums s:n, Vestergötland; ändarna hafva varit hoplödda (St. H. M. 6067). — En tjock, ofullständig, med dylika sirater, funnen vid Arges i Hemse s:n, på Gotland (St. H. M. 1446). — En smal, med inslagna sirater (ej lika de föregående), funnen vid Torneby i Köpings s:n, på Öland (St. H. M. 4192). — En smal, med inslagna sirater (triangel med tre punkter), funnen jemte 2 guldbrakteater m. m. vid Gällqvist nära Skara (sid. 118 här nedan); afbildad i <i>Månadsbladet</i> 1892, sid. 12. — Två släta (ändarna hafva varit hoplödda). funna jemte 8 mindre, på en guldten uppträdda guldringar, vid Bankälla i Värings s:n, Vestergötland (St. H. M. 16). — En slät, funnen jemte 4 nu förstörda guldringar vid Tuna i Husby s:n, Långhundra härad, Upland (St. H. M. 1258). — En slät, smal, funnen jemte en halsring af samma form som fig. 187 och tre andra större guldringar vid Solviksborg å Lindö egor i Kärrbo s:n, Vestmanland (St. H. M. 4203). — Hit böra vi måhända (?) äfven hänföra de två nu i spiral, af ungefär en armrings storlek lagda, mot ändarna tjockare ock der utsirade guldringar, som anträffats den ena i den sid. 255 här ofvan omtalade grafven vid Lilla Jored i Bohuslän, och den andra vid Hässleby i Algutsrum s:n, på Öland (St. H. M. 801). <p>{{sp|Danmark}} samt {{sp|Slesvig-Holstein}}: Worsaae, <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 431 (vår fig. 186), 432. — Boye, <i>Oplysende fortegnelse,</i> n:is 362, 363. — Müller, <i>Ordning af Danmarks oldsager, Jernalderen,</i> fig. 562 (tre ringar af denna typ äro kända från Danmark). — Mestorf, <i>Vorgeschichtliche Alterthümer aus Schleswig-Holstein,</i> fig. 594.</p> <p>Från Norge är, enligt meddelande af prof. Rygh, ingen ring af denna typ känd.</p></ref> andra af <ref follow="s452">nära Broholm. Fyen (Sehested, <i>Fortidsminder og oldsager fra egnen om Broholm,</i> sid. 206, pl. XLV fig. 6, båda sidorna). — Ett funnet ensamt vid Folby i Århus amt (Boye, <i>Oplysende fortegnelse over de gjenstande i det Kgl. Museum for nordiske oldsager i Kjöbenhavn, der ere forarbeidede af eller prydede med ædle metaller,</i> Kjöbenhavn 1859, no 772).</ref><noinclude> <references/></noinclude> pdp5b4s0ixxmnn5gx6z697h0r1wooaj 104 222425 652540 2026-06-05T08:39:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652540 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|328||}}</noinclude>{{c|Upplyst, Svensksinnad, renhjertad,<br> Föresyn i allmänna värf, i enskilda dygder,<br> Vann han<br> Medborgares förtroende och kärlek,<br> Efterlefvandes saknad.}} {{linje|6em}} {{c|Norrköpings stad<br> Tacksam för tjugeårig utmärkt omvårdnad<br> Reste minnesvården.}} {{linje|6em}} {{c|N:o 3.<br> På {{sp|Ramsele}} nybyggda kyrka i Ångermanland.<br> Under<br> Konung OSCAR I:s regering<br> Byggd af Ramsele församling<br> 1855—1857.}} {{linje|6em}} {{c|1858.<br> N:o 1.<br> På en tafla i det hus, som blifvit uppfördt öfver de<br> s. k. {{sp|Mora stenar}} på Mora Kungsäng i Upland.<br> På detta fält<br> Valdes och hyllades fordom<br> Sveriges Konungar.}} {{linje|6em}} {{c|N:o 2.<br> På fotställningen till Hr Professoren m. m. Friherre<br> J. Jakob Berzelii bildstod i Stockholm.<br> BERZELIUS.}} {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ajqdrio7jylcaw2dzl3gzfe8938cbaw 108 222426 652541 2026-06-05T09:01:57Z Flygekorren 18984 Skapade sidan med '' 652541 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Okänd |Titel=Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918 |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening |Källa=https://stockholmskallan.stockholm.se/post/32455 |Bild= |Sidor= |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Dokument]] 4obuq49kubnzi3u7re6o1j60t2adb04 652542 652541 2026-06-05T09:03:06Z Flygekorren 18984 652542 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Okänd |Titel=Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918 |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening |Källa=https://stockholmskallan.stockholm.se/post/32455 |Bild= |Sidor= |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Dokument]] [[Kategori:Stockholms stadsarkiv]] t5ulazwjnj2hohuzjg0t87dpwiil0uc 652543 652542 2026-06-05T09:04:52Z Flygekorren 18984 652543 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Okänd |Titel=Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918 |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening |Källa=[[Fil:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|pdf]] |Bild=[[Fil:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|page=1|250px]] |Sidor= |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Dokument]] [[Kategori:Stockholms stadsarkiv]] 5dlijfq6a16af143um6k558tpty1vyz 652544 652543 2026-06-05T09:09:26Z Flygekorren 18984 652544 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Okänd |Titel=Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918 |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening |Källa=[[:commons:File:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|pdf]] |Bild=[[Fil:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|page=1|250px]] |Sidor= |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Dokument]] [[Kategori:Stockholms stadsarkiv]] 8cd0gloxzrpfdogxxtci7ohcavn9ehl 652559 652544 2026-06-05T10:34:05Z Flygekorren 18984 652559 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Okänd |Titel=Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918 |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening |Källa=[[:commons:File:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|pdf]] |Bild=[[Fil:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|page=1|250px]] |Sidor=<pagelist from=1 to=9 /> |Anmärkningar=Inskannat av Stockholms stadsarkiv.<br>https://stockholmskallan.stockholm.se/post/32455 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Dokument]] [[Kategori:Stockholms stadsarkiv]] numog2stb2hw9m4walrgrv7v5iq2thy 104 222427 652545 2026-06-05T09:17:58Z Flygekorren 18984 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'INBJUDAN TILL LAPPARNAS LANDSMÖTE I ÖSTERSUND DEN 5—7 FEBRUARI 1918' 652545 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Flygekorren" /></noinclude>INBJUDAN TILL LAPPARNAS LANDSMÖTE I ÖSTERSUND DEN 5—7 FEBRUARI 1918<noinclude> <references/></noinclude> 45o84de7cndkvnxyudeaz8x5dkxq2dl 652546 652545 2026-06-05T09:19:19Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652546 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" /></noinclude>INBJUDAN TILL LAPPARNAS LANDSMÖTE I ÖSTERSUND DEN 5—7 FEBRUARI 1918<noinclude> <references/></noinclude> 1684h5xkjdlhkxwv05a6froa5nckhoj 104 222428 652547 2026-06-05T09:20:39Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652547 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" /></noinclude>Inbjudan till Lapparnas Landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1917<noinclude> <references/></noinclude> f4s3e0ohbnjya7f67pb43ifvnavhbee 104 222429 652548 2026-06-05T09:36:43Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652548 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" /></noinclude>For de flesta lappar torde vara bekant, hurusom en del lapplagsfrågor under innevarande år varit föremål för såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens behandling. I slutet av mars förelåg nämligen ett Kungl. forslag till lag angående ändringar i vissa delar av nu gällande lapplag. Och den 2 juni behandlades förslaget av riksdagen, därvid kamrarna stannade vid olika beslut. Den 14 och 15 juni var frågan åter föremål för riksdagens behandling, därvid riksdagen å ena sidan till lag upphöjde vissa delar av Kungl. Maj:ts forslag. Å andra sidan beslöt riksdagen foljande: att lapparnas s. k. ’’bosättningsfråga och vad därmed äger sammanhang’’ (1, 3, 4, 31, 35 och 39 §§ i Kungl. Maj:ts förslag) ’’måtte återupptagas till förnyat övervägande i samband med den tillämnade revisionen av hela lapplagstiftningen ''samt efter det lapparna beretts tillfälle att själva vid samfällt möte överlägga om de synpunkter och önskningar, som enligt deras uppfattning bör tjäna till vägledning for en sådan revision''’’ etc. Med anledning härav har Vilhelmina—Åsele lappförening den 2 sistlidne juli i Fattmomakke beslutat att ställa sig såsom inbjudare till och anordna ett svenska lapparnas landsmöte i Östersund i borjan av nästa år. Sedan numera nödiga anstalter träffats härfor, får Vilhel- mina—Åsele lappförening genom sin styrelse ''inbjuda envar'' av lappska befolkningen i Sverige, såväl män som kvinnor, till svenska lapparnas landsmöte i Östersund den 5—7 februari 1918. Även rikta vi en varm inbjudan till dem av våra norska stamfränder, som hava intresse att nörvara och deltaga i förhandlingarna på landsmötet. Dock äga de ej att deltaga i besluten, såvida den förhandlade fragan ej är av internationell karaktar.<noinclude> <references/></noinclude> hrthchpq5ocbqrpw630o6l9ne57pu7z 652549 652548 2026-06-05T09:38:01Z Flygekorren 18984 652549 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" /></noinclude>For de flesta lappar torde vara bekant, hurusom en del lapplagsfrågor under innevarande år varit föremål för såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens behandling. I slutet av mars förelåg nämligen ett Kungl. forslag till lag angående ändringar i vissa delar av nu gällande lapplag. Och den 2 juni behandlades förslaget av riksdagen, därvid kamrarna stannade vid olika beslut. Den 14 och 15 juni var frågan åter föremål för riksdagens behandling, därvid riksdagen å ena sidan till lag upphöjde vissa delar av Kungl. Maj:ts forslag. Å andra sidan beslöt riksdagen foljande: att lapparnas s. k. ’’bosättningsfråga och vad därmed äger sammanhang’’ (1, 3, 4, 31, 35 och 39 §§ i Kungl. Maj:ts förslag) ’’måtte återupptagas till förnyat övervägande i samband med den tillämnade revisionen av hela lapplagstiftningen ''samt'' ''efter det lapparna beretts tillfälle att själva vid samfällt möte'' ''överlägga om de synpunkter och önskningar, som enligt deras'' ''uppfattning bör tjäna till vägledning for en sådan revision''’’ etc. Med anledning härav har Vilhelmina—Åsele lappförening den 2 sistlidne juli i Fattmomakke beslutat att ställa sig såsom inbjudare till och anordna ett svenska lapparnas landsmöte i Östersund i borjan av nästa år. Sedan numera nödiga anstalter träffats härfor, får Vilhel- mina—Åsele lappförening genom sin styrelse ''inbjuda envar'' av lappska befolkningen i Sverige, såväl män som kvinnor, till svenska lapparnas landsmöte i Östersund den 5—7 februari 1918. Även rikta vi en varm inbjudan till dem av våra norska stamfränder, som hava intresse att närvara och deltaga i förhandlingarna på landsmötet. Dock äga de ej att deltaga i besluten, såvida den förhandlade fragan ej är av internationell karaktar.<noinclude> <references/></noinclude> 7ne8d51abz9582ju2nnuhj95jnh4qv4 104 222430 652550 2026-06-05T09:48:03Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652550 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" /></noinclude>På landsmötet kommer renbeteslagen efter inledande föredrag att bli föremål för behandling, särskilt de nya vitesbestämmelserna för förseelser mot den s. k. byordningen, lapparnas bostads- och bosättningsfraga, som varit föremål för riksdagens behandling m. m., allt i enlighet med program. På grund av den starka opinion, som förspörjes hos lapparna gentemot den nya lappskolereformen, särskilt kåta- skoleundervisningen och de motiv, som förestavat densamma, kommer likaledes ''lapparnas skolfråga'' efter inledande föredrag att bli föremål för uttalanden på landsmötet. Alldenstund lapparna, åtminstone i de sydligare lappmarkerna, alltmer och mer börjat inse vikten av att sammansluta sig för att på detta sätt, om möjligt, bättre kunna tillvarataga sina intressen och likaledes börjat inse, att tecken på kultur är sammanhållning, hava inbjudarna insett nödvandigheten av att pa landsmötet upptaga och överlägga om ett gemensamt mål, nämligen en alla lappar omfattande organisation. På landsmötet äger vidare ''envar'' lapsk deltagare väcka motion (förslag) i ärenden, som rör lappfolket. Alldenstund på landsmötet sålunda kommer att förhandlas lagstiftningsfrågor, som på det intimaste berör lappfolket, och alldenstund svenska lappar nu för första gången beredas tillfälle att samlas och överlägga om ett gemensamt mål för sin egen lyftning, bör det för envar av lappbefolkningen, skogslapp som fjällapp, man som kvinna, stå klart att uppbjuda alla krafter och trotsa varje hinder för att från när och fjärran ansluta sig till och övervara svenska lapparnas första landsmöte. De, som själva äro alldeles förhindrade att personligen närvara vid landsmötet, kunna låta representera sig genom befullmäktigade ombud. Dikanäs, Vilhelmina i oktober 1917 A. WILKS, LARS JANSSON, V.-Å. lappförenings ordf. V.-Å. lappförenings kassör. KRISTIN STINNERBOM. LARS WILKS. V.-Å. lappförenings sekreterare ELSA PULPUR.<noinclude> <references/></noinclude> 5ysne637k74tug5tt1nfiifw8cb22rb 652551 652550 2026-06-05T09:49:38Z Flygekorren 18984 652551 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" /></noinclude>På landsmötet kommer renbeteslagen efter inledande föredrag att bli föremål för behandling, särskilt de nya vitesbestämmelserna för förseelser mot den s. k. byordningen, lapparnas bostads- och bosättningsfraga, som varit föremål för riksdagens behandling m. m., allt i enlighet med program. På grund av den starka opinion, som förspörjes hos lapparna gentemot den nya lappskolereformen, särskilt kåta- skoleundervisningen och de motiv, som förestavat densamma, kommer likaledes ''lapparnas skolfråga'' efter inledande föredrag att bli föremål för uttalanden på landsmötet. Alldenstund lapparna, åtminstone i de sydligare lappmarkerna, alltmer och mer börjat inse vikten av att sammansluta sig för att på detta sätt, om möjligt, bättre kunna tillvarataga sina intressen och likaledes börjat inse, att tecken på kultur är sammanhållning, hava inbjudarna insett nödvandigheten av att pa landsmötet upptaga och överlägga om ett gemensamt mål, nämligen en alla lappar omfattande organisation. På landsmötet äger vidare ''envar'' lapsk deltagare väcka motion (förslag) i ärenden, som rör lappfolket. Alldenstund på landsmötet sålunda kommer att förhandlas lagstiftningsfrågor, som på det intimaste berör lappfolket, och alldenstund svenska lappar nu för första gången beredas tillfälle att samlas och överlägga om ett gemensamt mål för sin egen lyftning, bör det för envar av lappbefolkningen, skogslapp som fjällapp, man som kvinna, stå klart att uppbjuda alla krafter och trotsa varje hinder för att från när och fjärran ansluta sig till och övervara svenska lapparnas första landsmöte. De, som själva äro alldeles förhindrade att personligen närvara vid landsmötet, kunna låta representera sig genom befullmäktigade ombud. Dikanäs, Vilhelmina i oktober 1917 A. WILKS, LARS JANSSON, V.-Å. lappförenings ordf. V.-Å. lappförenings kassör. KRISTIN STINNERBOM. LARS WILKS. V.-Å. lappförenings sekreterare ELSA PULPUR.<noinclude> <references/></noinclude> nc4uhs0sabffty5mt10exejmjudrq1d 104 222431 652552 2026-06-05T09:56:26Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652552 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" />5</noinclude>Landsmötet skall hållas i Missionshuset vid Nytorget, vilken lokal välvilligt upplåtits för ändamålet. Resebidrag till landsmötet. För att underlätta för mindre bemedlade lappar att deltaga i landsmötet i Östersund har Vilhelmina—Åsele lappförening med stöd av riksdagens skrivelse den 15 sistlidne juni genom sin styrelse till Konungen ingått med underdånig ansökan om anslag på 4,000 kronor ur de tre lappfonderna att användas företrädesvis till resebidrag åt mindre bemedlade lappar, som önska deltaga i landsmötet i Östersund. För den händelse Kungl. Maj:t beviljar något anslag i det önskade syftet, torde ''envar'' av svenska lappar, som är i verkligt behov av resebidrag, skriftligen inlämna ansökan om resebidrag till landsmötet, ställd till Vilhelmina—Åsele lappförening, postadress ''Åsele'' poste restante. Ansökningar skola vara inne senast den 9 instundande januari, för att ansökningarna skola hinna prövas på föreningens ordinarie möte i Åsele den 8—10 instundande januari. Ifall föreningen förfogar över något anslag i nämnda hänseende, kunna ansökningar om resebidrag därjämte framställas på landsmötet. Ansökningar om resebidrag ur det sålunda sökta anslaget skola åtföljas av frejdebetyd och medellöshetsintyg av lappordningsman, präst eller kommunalmyndighet. STYRELSEN FÖR V.—Å. LAPPFÖRENING Förfrågningar rörande landsmötet besvaras i görligaste mån mot porto av undertecknad, som — enligt Vilhelmina—Åsele lappförenings<noinclude> <references/></noinclude> 2ju2cs3xqozksuhwm5m6h023g7xpned 104 222432 652553 2026-06-05T10:09:35Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652553 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" />6</noinclude>och dess för landsmötet tillsatta arbetskommittés beslut den 3 sistlidne september — har att ombesörja all korrespondens rörande landsmötet i Östersund. TORKEL TOMASSON adress: Sysslomansgatan 16, Uppsala. Tre ting att minnas. 1:o. Landsmötet tillhör varje lappman och lappkvinna, sprid därför kännedom om landsmötet. Särskilt böra lappordningsmännen vinnlägga sig om detta, ty riksdagen har uttalat, att ett sammanträffande till ett lappmöte av ‘‘orternas tjänstemän‘‘ bör ‘‘på allt sätt underlättas‘’. 2:o. Glöm ej att på resan till landsmötet taga med och i tid ordna om s. k. ''resebrödkort'' för minst sex dagar, vilka fås på brödbyrån genom utbyte mot vanliga bröd{{-}} eller mjölkort. Var sparsam med resebrödkortet! Tag förresten med en duktig matsäck, om du kan, ty därmed inbesparas kostnader. 3:o. Passa tiderna på landsmötet! Låt ordföranden icke vänta på dig, och låt ingenting på landsmötet genom försumlighet gå dig ur händerna. Se till, att du i detta avseende icke står efter dina landsmän norrmännen på deras landsmöte i Trondhjem i fjol. DORTJE. Lapplagens behandling. För att få en inblick i de lagändringar och tillägg, som äro föremål för lagstiftningen, skulle undertecknad vilja råda envar av lapparna, att så snart som möjligt förskaffa sig följande handlingar: 1) Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 169, där 1, 3, 4, 31, 35 och 39 §§ studeras noga och i delar jämförs med nu gällande lapplag (dessa paragrafer innefatta, vad lagstiftningen velat kalla lapparnas s.k. ‘‘{{Avstavat|bosättnings-}}<noinclude> <references/></noinclude> 1n9a6xjh4yavhl89xai95eugvdcd0ah 104 222433 652554 2026-06-05T10:16:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652554 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|73}}</noinclude>I går afreste hon, sorgligt stämd och föga lycklig i sitt sinne, till NewOrleans. Fartyget, på hvilket hon afreste, var öfverfullt af California-farare (400 sades det) som skulle återvända till NewOrleans. Och Jenny Lind hade nyss fått höra, ryktesvis, att kapten West, som fört henne öfver från England till Amerika, omkommit under en olycklig resa öfver hafvet. Allt detta gjorde henne betryckt, och mina uppmuntringar — jag gick ombord på fartyget för att taga afsked af henne, gifva henne min lyckönskan och en bukett med rosor — och kaptenens tillbud af sin hytt och salong, der hon kunde, ofvan däck, lefva ostörd af alla California-fararne derunder, — allt detta förmådde ej uppmuntra henne. Hon förblef blek och fåordig. Hon såg knappt på mina stackars rosor, ehuru de voro bra vackra, de vackraste jag kunnat få i Havanna. Men när jag åter satt i min lilla gondol och redan aflägnade mig från fartyget, då på en gång såg jag Jenny Lind luta sig öfver relingen, vänd till mig. Och alla vesterlandets sköna, regelmässiga ansigten bleknade för den strålande, lefvande skönheten i det ansigtes uttryck som jag här såg badande i tårar, kyssande rosorna, blickande, strålande en hel sommar af rikt, förtjusande, varmt innerligt lif. Och skulle jag aldrig härefter få se Jenny Lind, skall jag alltid härefter se henne så, alltid älska henne {{nowrap|så! . .}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} Jag är nu på sjette dagen i detta ganska goda, men mycket dyra hotell. Jag betalar 5 dollars (20<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. III.''}}||{{m|4}}}}</noinclude> 4va873pp0kvvitgez7da6r8rjlwk7v5 104 222434 652555 2026-06-05T10:17:32Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652555 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" />7</noinclude>{{Avstavat|fråga|bosättningsfråga}}‘‘ och skola bli föremål för yttranden på landsmötet), 2) Lagutskottets utlåtande n:o 59, 3) Riksdagens skrivelse n:o 374 (av denna skrivelse framgår vilka paragrafer, som på senaste riksdag upphöjts till lag), 4) Första kammarens protokoll n:o 51, andra kammarens protokoll n:o 70 och 82 (dessa protokoll äro mycket intressanta, alldenstund man häri ordagrant får läsa riksdagsmännens yttranden i lappfrågan), 5) Motioner i andra kammaren n:o 404 och 405, allt för år 1917. Vid rekvisition skall årtalet 1917 angivas. Dessa handlingar, som betinga ett obetydligt pris, kunna lämpligast rekvireras mot postförskott från Lundeqvistska Bokhandeln, adress: Uppsala. T. TOMASSON. Vilhelmina—Åsele Lappförening har ordinarie föreningsmöte i Åsele den 8—10 instundande januari. På föreningsmötet skola bl. a. rapporter från arbetskommittén för landsmötet i Östersund avgivas. För insamling av medel anordnas kaffefest och i samband därmed auktion på lapska slöjdalster. Föreningsmedlemmarna torde uppbjuda alla krafter för att så mangrant som möjligt infinna sig till föreningsmötet. STYRELSEN. Vädjan till pressen. Alldenstund lapparna ännu icke förfoga över något eget officiellt språkrör, tillåter sig Vilhelmina—Åsele lappförenings styrelse och arbetskommitté för landsmötet i Östersund att rikta en varm vädjan till pressen, särskilt den norrländska, att biträda med spridandet av kännedom om svenska lapparnas landsmöte i Östersund. Landsmötet öppnas tisdagen den 5 februari kl. 11 f. m. med kort anförande, varefter det omedelbart skrider till förhandlingarna i enilghet med program, som återfinnes på annat<noinclude> <references/></noinclude> i3w1oap0gbixhc34p8p55h76k5zs5n6 104 222435 652556 2026-06-05T10:22:04Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652556 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" />8</noinclude>ställe. De lappska landsmötesdeltagarna böra anpassa sin resa så, att ankomsten till Östersund sker senast den 4 februari. Arbetskommittén för landsmötet skall, om möjligt tillhandagå mötesdeltagarna med hjälp vid anskaffande av husrum och dylikt. Och så vilja vi hoppas, att Härjedals- och Jämtlandslapparna, som äro hemmastadda i Östersund och för övrigt äro kända för sitt vänsälla uppträdande, skola göra allt vad de kunna för att tillhandagå sina nordligare stamfränder, som första gången komma till Östersund, med hjälp och upplysningar. Arbetskommittén. ''Tärna och Sorselelapparna'' hava nyligen bildat lappföreningar. Det är att hoppas, att dessa föreningar skola göra allt vad de kunna, för att sprida kännedom om och på allt sätt understödja landsmötet. Fjällfolkets ting. ''Det vore önskvärt'', om de lappar, som ämna deltaga i landsmötet, kunde därom ingiva sina anmälningar till Villhelmina— Åsele lappförening, postadress ''Åsele'', poste restante, på det att arbetskommittén må kunna anskaffa rum m. m. åt deltagarna. För lappar, som ej haft tillfälle att anmäla sig förut, ''möter'' ''det likväl intet hinder'' att deltaga i landsmötet.<noinclude> <references/></noinclude> 9r5cn1fywsvhmanvc06zpzt685yvnmi 104 222436 652557 2026-06-05T10:26:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652557 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />74</noinclude>r:dr r:gs) om dagen för vivre och ett litet rum, som man icke kan tänka sig tarfligare, och om ett par dagar får jag betala 6 dollars eller ock dela mitt lilla rum med någon okänd gäst. Ty om ett par dagar väntas ett ångfartyg med nya gäster från NewOrleans. Jag har derföre hört mig om efter ett annat boställe; men det är icke här, som i Amerika. Emellertid ha vänliga, menniskor, dels tyskar, dels engelsmän och amerikanare, äfven här tagit sig an mig, och tänka på att ställa det trefligt för mig, och i följd af deras omsorger skall jag i morgon, på ett par dagar, flytta till ett landtligt hem, helt nära biskopens sköna trädgård, der jag kan i frihet göra bekantskap med Cubas träd och blommor. Är detta icke roligt? Är ej min lilla res-nisse snäll? Min dag har jag hittills tillbringat sålunda: klockan half 8 om morgonen kommer Mrs Mary in till mig med en kopp kaffe och ett litet hvetebröd, som ser ganska aptitligt ut. Och Mrs Mary är en Irländska, en den trefligaste, snällaste, omsorgsfullaste, mest godlynta och godhjertade fru man väl kan tänka sig, och är detta hotells största skatt, för mig åtminstone. Mrs Marys godlynthet och vänliga omsorg gör att jag här har känslan af ett hem, och skulle trifvas oändligen väl, om blott stället vore menskligt dyrt. Sedan jag druckit mitt kaffe och ätit mitt bröd, går jag ut, först till »La plaza de Armas», der guvernören, intendenten och stor-amiralen, de tre stora dignitärerne på ön, ha sina palatser, upptagande tre sidor af torget, och den fjerde utgöres af en trädplanterad inhägnad, genom hvars jerngaller man ser en marmor-<noinclude> <references/></noinclude> g9dj9bpj0y0kex87d5oqzrcquukh0so 104 222437 652558 2026-06-05T10:26:48Z Flygekorren 18984 /* Korrekturläst */ 652558 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Flygekorren" />9</noinclude>Program. Tisdag: ''Landsmötet'' öppnas kl. 11 f. m. av Vilhelmina—Åsele lappförenings ordförande A. Wilks. I. '''''Lapplagen''''' och dess behandling vid föregående årets riksdag. Inledare: Torkel Tomasson. a) De nya vitesbestämmelserna för förseelser mot den s. k. byordningen. b) Lapparnas s. k. ‘‘bosättningsfråga’’ och vad därmed äger sammanhang (1, 3, 4, 31, 35 och 39 §§ i Kungl. Maj:ts förslag) etc. Onsdag: II. '''''Lapparnas skolfråga.''''' Inledare: Teologie studeranden Gustaf Park. a) Lappskoleväsendet ur lokal synpunkt. b) Kåtaskoleundervisningen och de motiv, som förestavat densamma. c) Fasta skolor (internat) deras fördelar och olägenheter m. m. Torsdag: III. '''''Lapparnas organisationsfråga.''''' Inledare: F. d. Redaktör Daniel Mortensson. a) Föreningsväsendets innebörd och betydelse b) Vikten av att sammansluta sig. c) Ett lapparnas centralförbund och eget språkrör (tidning) m. m. Tiderna för fullföljande av programmet kungöras på landsmötet.<noinclude> <references/></noinclude> g0onmfp3w0ccap1p0tf81nmzaaqc5pz