Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.47.0-wmf.5
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Wikisource:Mötesplatsen
4
416
652560
650631
2026-06-05T12:47:00Z
Flygekorren
18984
/* Pamflett om samiskt landsmöte 1918 */ nytt avsnitt
652560
wikitext
text/x-wiki
{| style="float: right;"
|__TOC__
|}__NEWSECTIONLINK__
=Välkommen till Mötesplatsen=
[[Fil:New library in Turku opened 2.3.2007.jpg|miniatyr|Välkommen]]
Mötesplatsen är det allmänna diskussionsforumet om svenska Wikisource.
[http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Wikisource:M%C3%B6tesplatsen&action=edit§ion=new Skriv ett nytt meddelande under en ny rubrik]
Mötesplatsen är rätt plats för att ansöka om att använda en '''bot''' på projektet. Observera att kortare botkörningar, såsom interwiki, ofta kan göras utan botflagga.
För '''användarnamnsbyten''' gå till [[:m:SRUC|Metas sida för globala användarnamnsbyten]].
To request to run a '''bot''' on Swedish Wikisource, start a thread on this page and describe your bot and what kind of job you would like to do. Note, that minor bot-jobs, such as iw-linking often can be done without botflag.
To request '''change of username/SUL,''' please go to [[:m:SRUC|the request page for a global rename]].
[[Kategori:Wikisource|Mötesplatsen]]
==Gamla diskussioner==
{{Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv}}
=Diskussioner=
== Varning: Den här filen kan innehålla skadlig kod. Om du kör den kan din dator skadas. ==
I just uploaded a djvu file made from a pdf of a book on internet archives. However, when attempting to make the index, the file does not appear on the index page as usual but rather connects to a page (https://sv.wikisource.org/wiki/Fil:H_Sch%C3%BCck_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu) that states:
Varning: Den här filen kan innehålla skadlig kod. Om du kör den kan din dator skadas.
I do not understand why this is happening, and would appreciate any help in fixing this problem (and avoiding it in the future if there is something I did wrong). I have scanned my computer for malicious code and am not getting any indication that the file has anything wrong with it.
In addition, an online virus scanner give the following results for this file:
File Name: H Schück Studier i Beowulfsagan 1909.djvu<br>
File Size: 4.741485MB<br>
File Type: Unknown<br>
Scan Status: Finished<br>
Scan Date: 2025-01-05 12:15:27<br>
Scanning Engine <br>
Scan Result<br>
IPQS Internet Security Suite Clean<br>
IPQS Byte Checks Clean<br>
IPQS Malicious Code Scanner Clean<br>
IPQS Emerging Threats Clean<br>
IPQS Malicous Network Activity Clean<br>
IPQS Threat Defender Clean<br>
IPQS Foreign Entity Checker Clean<br>
I do notice on Wikimedia Commons
<bdi>[https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/52/H_Sch%C3%BCck_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu Original file]</bdi> (1,752 × 2,676 pixels, file size: 4.52 MB, MIME type: image/vnd.djvu, 60 pages)
SV Wikisource file that index is referencing: [https://sv.wikisource.org/wiki/Fil:H_Sch%C3%BCck_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu]
(0 × 0 pixlar, filstorlek: 4,52 Mbyte, MIME-typ: image/vnd.djvu)
So I do not know what is happening here. Looks like I am dead in the water for this project for the time being.
Thanks for any assistance in this matter.
[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 5 januari 2025 kl. 18.45 (CET)
:Kan ha varit ett ccheproblem. Fungerar det nu för dig? [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 5 januari 2025 kl. 23.18 (CET)
::Ja. Det går nu. Tack.
::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 6 januari 2025 kl. 00.54 (CET)
== Tillägg som inte passar att kopiera rätt in ==
I Capitaine Ekebergs resa finns [[Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771/Rättelser|ett tillägg]] till [[Sida:Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771.djvu/56|sidan 38]] som inte passar att kopiera rakt in såsom det är skrivet. Jag valde att göra en fotnot och lägga in tillägget där. Alternativt skulle man kunna skriva om tillägget minimalt till en fullständig mening. Nån som har andra tankar om hur detta kunde lösas? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 9 januari 2025 kl. 14.10 (CET)
:I [[Sida:Berzelius Bref 10.djvu/22|Berzelius Brev]] gjorde jag så att man i texten kunde klicka sig vidare till ett separat avsnitt för tillägg (133 olika punkter). Att göra så i ditt exempel är väl lite överdrivet när det bara fanns ett enda tillägg. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 9 januari 2025 kl. 17.25 (CET)
== Hur göra text i bilder mer tillgänglig? ==
Jag har dragit igång ett nytt ambitiöst transkriberingsprojekt för en 1700-talshandskrift. [[Sida:En kort beskrifvning uppå en ostindisk resa till Canton uthi Chinah - Carl Fredrich von Schantz - KB M292.pdf/6|Titeluppslaget]] är en vacker teckning men har också en del textbeskrivningar som jag skulle vilja göra tillgängliga för den som inte kan läsa 1700-talsstil. En tanke jag hade var att använda s.k. [[mw:Extension:ImageMap|image map]] för att skapa ett "tooltip". Länkarna skulle antingen kunna gå till ett odefinierat ankare på sidan, eller till filbeskrivningssidan (alltså det förväntade beteendet när man klickar på en bild). [https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Anv%C3%A4ndare:Belteshassar/Sandl%C3%A5da&oldid=586703 Exempel i min sandlåda]. Andra idéer på hur texten kan göras mer tillgänglig? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 22 januari 2025 kl. 12.20 (CET)
:Okej, inga svar efter en dag. Då får jag väl säga att ...<br>
:Det ser ju ut som om det fungerar, men (i min åsikt förstås) är det mer komplicerat än nödigt. Om det var jag som gjorde det, så skulle jag bara skriva nånting i texten under bilden som innehåller vad det står på bilden. T.ex. "Bilden innehåller text: Farwatnet till Canton 2 mihl, Hamnen hwaräst Skeppen ligga, Inloppet till hamnen, ...". Då blir det väl sökbart åtminstone, och om man vill veta precis var på bilden det står så är det nog inte så svårt att hitta. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 23 januari 2025 kl. 20.58 (CET)
::Du har en poäng. Jag gjorde ett försök att placera texten ungefär rätt. Tror det får bli bra för nu. Tack. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 24 januari 2025 kl. 10.34 (CET)
:Jag tror inte att image map egentligen är det du är ute efter. Är det inte istället [[:en:Template:Annotated image]] med exempel på [[:en:Template:Annotated image/Extinction]]? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 23 januari 2025 kl. 21.16 (CET)
::Ja, det är förstås en möjlighet, men lite synd att täcka över den vackra handskriften med annoteringar. Nåväl, jag valde den enklare vägen den här gången. Kanske provar det en annan gång Tack. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 24 januari 2025 kl. 10.35 (CET)
== Mallen {{mall|antikva}} eller <tt><nowiki><tt></tt></nowiki></tt> ==
För texter i frakturstil med låneord i antikva, är det numera bättre att använda mallen {{mall|antikva}} än den gamma standarden med fast teckenbredd? Borde vi uppdatera [[WS:Redigering#Teckenuppsättning och typsnitt]] med hänvisning till mallen? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 29 januari 2025 kl. 12.50 (CET)
:Jag har inget "svar", men jag har undrat samma sak. Och ofta är det inte så enkelt att verket bara innehåller två stiler.
:[https://sv.wikisource.org/wiki/Sida:Ingwar_Widtfarne.pdf/13 Här] t.ex. har vi en sida med (1) fraktur (det mesta), (2) schwabacher (för text med lite "mer" betoning), (3) antikva (för "främmande" ord, t.ex.) och (4) kursivt (referenser eller text i latin, t.ex.). {2} Jämfört med fraktur så är schwabacher lite fetare (mer bläck) och lite bredare. Sidan om teckenuppsättning (ovan) säger att man borde ange det med kursivering; men det är ju något helt annat här som <i>redan är kursiverat</i>. Skulle man använda <b>fetstil</b> kanske? Ja kanske, men (i min åsikt förstås) blir det <b>alltför svart</b>; ett "bang" i ögat. I verket har jag använt {{Mall|spärrat}}; inte perfekt, men jag vet inte ens vad "det bästa" skulle vara. {3} Antikva mallen använde jag för ord tryckta i antikva, men ... det ser {{ant|lite konstigt}} ut (alltså nästan som om det vore mindre viktigt), eftersom bokstäverna också blir lite mindre. {4} Och (till sist) kursiv: borde det vara "bara" <i>kursiv</i> eller {{ant|<i>antikva plus kursiv</i>}}. Jag tycker (tyckte) att det sista ser bättre ut (mer lika originalet).
:Ja, inga svar, men jag skulle också uppskatta några visa ord från <b>er alla</b>. Vad gör de som arbetar på engelska eller tyska, t.ex.? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 1 februari 2025 kl. 08.32 (CET)
::A couple of thoughts:
::1. <nowiki><tt></nowiki> is considered depricated and triggers lint errors.
::Cf. https://phabricator.wikimedia.org/T26529
::2. Simply adding font-size:110% to the <nowiki><span></nowiki> of code in the antikva template increases the size of the serif font so that it is about the size of the default font. Changes in the template will, however, globally change the look of the text everytime the template has been used in the past by other people for other texts, but perhaps this is something that needs to done or at least would not cause much harm to do, and perhaps be an improvement. Cursive could be added at the template level for that matter too, if there is any sort of consensus about how antikva should look.
::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 1 februari 2025 kl. 12.54 (CET)
::Norska wikisource verkar använda [[:no:Mal:Antikva|Mal:Antikva]]; tyskarna använder vad jag kan se <nowiki><tt></tt></nowiki>; danskarna vet jag inte vad de använder; finska behärskar jag inte bra nog för att kolla och så mycket engelska texter satta i frakturstil finns nog inte. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 1 februari 2025 kl. 21.57 (CET)
:::Jag tittade på norska mallen, och den är inte samma som den svenska. Istället ställer den bara texten inom <nowiki><tt></tt></nowiki>-taggar. :-( [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 februari 2025 kl. 01.42 (CET)
== Att referera till artiklar ==
Hej, jag är ny medlem här, hittade nyligen in hit till Wikisource och blev glatt överraskad av detta arbete!
Till mina frågor, så undrar jag hur artiklar refereras till på bästa vis?
I det inloggade läget, ser jag att man kan få en permanent länk för den artikel man besöker. Exempelvis Karin Boye ger: https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=F%C3%B6rfattare:Karin_Boye&oldid=519251
Hur pass beständiga/permanenta är dessa länkar? Är det klokare att använda Wikidata-objektet, för att på så vis slå upp korrekt URL? [[Användare:LetteredPoet|LetteredPoet]] ([[Användardiskussion:LetteredPoet|diskussion]]) 5 februari 2025 kl. 20.32 (CET)
:Välkommen! Permanentlänken är till för att länka en specifik version av en sida, vilket är bra om du vill visa hur den såg ut just när du besökte den. Enda sättet att bryta länken är om en administratör skulle radera versionen/sidan, vilket är osannolikt för den du länkade.
:Wikidata-objekt är också beständiga, men de pekar alltid på senaste versionen av sidan.
:I de allra flesta fall funkar den vanliga url:en lika bra, men om en sida har flyttas så kanske url:en går till en omdirigering eller grensida i framtiden. Båda dina förslag undviker det. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 5 februari 2025 kl. 22.16 (CET)
::Okej, tack för förklaringen! Så även om sidan flyttas, så kommer permalänken peka rätt? Och bara om sidan raderas så blir permalänken oanvändbar [[Användare:LetteredPoet|LetteredPoet]] ([[Användardiskussion:LetteredPoet|diskussion]]) 13 februari 2025 kl. 20.42 (CET)
== Lutheri Catechismus på Lenape (Delaware) ==
''Tråd flyttad från [[Wikisourcediskussion:Mötesplatsen]]'' [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 11.32 (CET)
För den händelse att fler är intresserade, så vill jag nämna att jag har
påbörjat arbetet att OCR-läsa [[Johannes Campanius]] översättning av Luthers
lilla katekes till [[Lenape]] (eller det Americansk-Virginske språket som han
själv kallade det. Jag har ett exemplar av faksimilutgåvan från 1930-talet,
men den förlaga jag utgår från har jag laddat ned från [Litteraturbanken]:
Eftersom originalet återger den svenska texten i frakturstil och lenape-
texten i antikva använder jag [[Tesseract]] som jag tycker klarar frakturen
bra.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 10.40 (CET)
=== Tryckstilar och markup ===
Jag är typsnitts-nörd och försöker mig samtidigt på att sampla de typsnitt
som används i förlagan i syfte att extrahera dem som ttf- eller otf-filer,
Jag vet inte om markup av fraktursatta ord är av intresse för Wikisource,
men jag gör det alltså för min egen skull, eftersom jag vill utveckla en
fungerande rutin för detta att senare bearbeta KB:s tidningsarkiv med (jag
är inte helt nöjd med KB:s egen OCR-läsning, särskilt med tanke på deras
val av ordlistor för automatisk korrekturläsning, vilket har lett till
sådana besynnerligheter som en greve Laserstråle omnämnd i [[Aftonbladet]]
på 1850-talet.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 10.40 (CET)
:Förutom att undvika dubbelarbete är mitt syfte med denna anmälan att få tips om Formatteringsprocessen då jag eftersträvar en så originaltrogen inläsning som möjligt, vilket alltså verkar strida mot praxis på Wikisource. Min plan är därför att göra formatteringen efterredigerbar,, t.ex med användning av CSS. Då kan jag t.ex. lägga in markeringar av sidbrott men filtrera bort dem för användning på Wikisource.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 22.37 (CET)
=== Placering ===
Frågan är kanske för tidigt ställd, men jag undrar om ett sådant verk hör
hemma på svenska Wikisource, gemensamma språkneutrala www.wikisource.org
eller någon annanstans (del.wikisource.org)? Jag delar givetvis gärna med
mig av resultatet till såväl projekt Runeberg som Gutenberg om de vill ha
det. Kanske [[Gutenberg Proofreaders]] vill hjälpa till med korrläsningen?--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 10.40 (CET)
:@[[Användare:SM5POR|SM5POR]]: Jag flyttade tråden hit där innehållsdiskussioner passar bättre. Intressant projekt du håller på med.
:Min spontana tanke om placering är att verket främst har ett värde p.g.a. översättningen till Lenape (jmf. t.ex. med [[Ingwar Widtfarne/Ingwars Saga]] som jag tycker platsar här eftersom det är översättningen till svenska som är mest intressant). Vad jag vet finns det inget lämpligt projekt för del, unm eller umu, – och det är nog osannolikt att ett startas då det inte ens finns en Wikipedia-version – så flerspråkiga Wikisource är nog det bästa hemmet för ditt projekt. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 11.41 (CET)
::@[[Användare:Belteshassar|Belteshassar]]Tack för flytten. Jag fattar mig kort just nu eftersom jag är inloggad via mobilen i dinarie atorstället för min ordinarie dator--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 22.18 (CET)
:::Jag väckte faktiskt frågan pom ett möjligt incubator'prroojekt för Lenape och fick svaret att fet redan fanns ett för unami och [[“Att möta dig“|att]] ett för munsee kunde övervägas, jag är okunnig om skillnaden mellan de två språken och benämner dem därför kollektivt som Lenape,min tanke med OCR-läsningenn är just att stödja dessa projekt, frågan är tidigt ställd som sagt och vi hinner återkomma till den inn jagg har några färdiga filer att ladda uuuoo.-‐[[Användare:SM5POR|SM5POR]]
([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 12 februari 2025 kl. 07.40 (CET)
=== Skyddstider och omfång ===
Frågan om skyddstider kan tyckas överspelad eftersom Campanius dog redan 1683.
Mitt tryckta exemplar är dock ur faksimilutgåvan från 1930-talet, och den innehåller en efterskrift av riksbibliotekarien Isak Collijn (1875-1949), hans upphovsrätt till den löpte ut 2019 enligt nu gällande regler, och jag minns att jag före 2019 övervägde att anmäla boken som kandidat för inskanning via projekt Gutenberg Canada (som inte beaktar någon 70-årig skyddstid utan bara Bernunionens 50-åriga dito) av just detta skäl. Inskanningen från Litteraturbanken verkar dock bara innehålla originalet från 1600-talet, så den ska inte utgöra något problem. Min som vanligt för tidigt ställda fråga är nu om Collijns informativa efterskrift är tillräckligt intressant för svenska Wikisource att ta med i detta OCR-arbete, och om det i så fall finns några upphovsrättsliga gränsfall kvar att ta hänsyn till.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 13 februari 2025 kl. 14.34 (CET)
:Collijns efterskrift är väl absolut intressant nog för att platsa. Jag kan inte reglerna exakt, men verket ska vara fritt från amerikansk upphovsrätt också (publicering + 95 år). Ännu så länge omfattas verk från 1930-talet, men det kanske finns några undantag som kan tillämpas? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 13 februari 2025 kl. 15.31 (CET)
::Då verkar den enkla lösningen vara att köra på, men att göra en partiell publicering med utrymme för att lägga till Collijn 2044 eller när det blir.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 15 februari 2025 kl. 11.25 (CET)
== Administratörsval ==
För allas kännedom så har jag nominerat mig själv till administratör här: [[Wikisource:Administratörer#Användare:Belteshassar]]. Ni som är aktiva på projektet får gärna gå dit och lägga er röst för eller emot. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 23 februari 2025 kl. 14.01 (CET)
== Dålig ordning i indexkategorierna ==
En sak som stör mig är den dåliga ordningen i indexkategorierna. Jag var osäker på om jag borde ta upp det eller om det bara är jag som tycker det är dålig stil, med tanke på att ingen annan här har sagt något, men de andra kanske väntade på att någon annan skulle säga något. Iallafall, om att man kan lägga till kategorier genom fälten nedan togs upp i [[Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv 2019#Kategorier på indexsidorna|detta meddelande från 2019]] men funktionen verkar ha problem. Ta till exempel [[:Kategori:Validerade index]], där över en tredjedel av indexen hamnar under bokstaven V bara för att Validerade börjar på den bokstaven. Samma sak med de andra indexkategorierna där en massa index hamnar under bokstäverna E, I och K. Vore det bättre om man lade till kategorier manuellt, utan att använda fälten, eller finns det något tekniskt någon ska göra med själva sajten så att säga, så att indexen sorteras rätt? [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 3 maj 2025 kl. 16.55 (CEST)
:Jag har bara kollat översiktligt men det verkar som att de index-sidor som "ligger fel" är sådana som är skapade efter 2019 och där inte kategori har lagts in för hand utan där endast textfältet för kategori på index-sidan har använts. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 3 maj 2025 kl. 18.56 (CEST)
::Jag har också stört mig på detta och brukar därför lägga kategorierna i anteckningfältet i stället. Har klickat runt lite på andra Wikisourceprojekt och sett att de har en dropdown för status som sätter kategorierna korrekturlästa/validerade index etc. De verkar inte använda andra kategorier på index, men på danska finns samma bugg (nån hade felaktigt satt kategorier ämnade för verk på en indexsida). [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 3 maj 2025 kl. 21.10 (CEST)
:::Nej, Grey ghost, det är inte bara du som tycker att det är "dålig stil". Jag har också märkt det, men eftersom ingen annan har sagt nånting så antog jag att det var sett som ett "mindre" fel. Men nu ...<br>
:::Eftersom Thurs skrev i 2019 "<i>där kategorierna <b>ska</b> läggas</i>" så tycker jag att det <u>borde</u> fungera också. Men finns det någon, här eller annanstans, som ens vet <u>var</u> felet ligger? Vi är ju inte alla tekniska här, men om vi visste vilket skript det är som går fel, så kanske någon kan hitta en lösning.<br>
:::Eller skulle det vara bättre om vi kunde använda "Status"-idén istället? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 4 maj 2025 kl. 00.11 (CEST)
::::Tror inte det finns så mycket vi kan göra på wikin mer än att kringgå det. Problemet är [[phab:T299824|rapporterat i phabricator]], men det är en rätt lång backlog så det ligger nog inte så högt på WMF:s priolista. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 4 maj 2025 kl. 07.54 (CEST)
:::::Och det är inte bara indexkategorierna ser jag nu utan även ursprungskategorierna. Ser man i till exempel [[:Kategori:Eget arbete]] ser man en massa index under bokstaven E. Det har blivit rapporterat nu så vi får se om allt blir löst, om inte får vi lägga till kategorier på det gamla sättet. [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 5 maj 2025 kl. 22.00 (CEST)
::::::Rätt säker på att jag hittat felet i koden. Har skickat in [[gerrit:1152372|en patch]] för det. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 30 maj 2025 kl. 23.59 (CEST)
:::::::Fixen sjösattes 1 juli och jag har testat att den funkar. Observera att sidor som redan har kategoriserats inte kategoriseras om utan en [[mw:Help:Dummy_edit#Null_edit|null edit]]. jag prövade att bara rensa cachen (purge) vilket inte gav resultat.
:::::::Ska se om jag fixa med min bot så att den uppdaterar de [[:Kategori:Index_efter_status|kategorierna för index-status]]. Pinga här om det finns någon ytterligare kategori som bör få den behandlingen. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 2 juli 2025 kl. 23.16 (CEST)
::::::::Kör på alla i [[:Kategori:Index]] så missas garanterat ingen. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 2 juli 2025 kl. 23.47 (CEST)
== Mindre färgjustering i titelmallarna ==
Jag har tittat ytterligare på att göra Wikisource mer kompatibel för de som använder Dark-mode (inställningar->utseende->färg->mörk). En av de icke-kompatibla mallar som läsare oftast möter är {{mall|Titel}}. Det enklaste sättet att fixa mallen är att justera till färgnyanser som MediaWiki redan känner till. Det innebär dock en viss ändring mot hur det ser ut idag, även för de som inte använder dark-mode. Vill därför kolla om ni är ok med skiftet, eftersom jag inte vet hur noggrant färgerna som används idag kan ha diskuterats tidigare.
Resultatet/skillnaden kan ni se på [[Användardiskussion:Lokal Profil/test]]. Testa gärna att växla till mörkt läge för att se hur det blir även där. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 13 juli 2025 kl. 19.58 (CEST)
:Man kan även kolla in dark-mode genom att lägga på <code>?vectornightmode=1</code> på url:en av en sida man besöker. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 14 juli 2025 kl. 00.25 (CEST)
::Då ingen svarat och de visuella skillnaderna är tämligen små så genomför jag nu ändringen. I den uppdateringen tar jag med en hel del andra förbättringar vilkq inte syns utåt, så om färgen är ett problem senare så kan den delen lätt åtgärdas. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 27 juli 2025 kl. 21.46 (CEST)
== Skillnad på nordiska Wikisource och andra språkversioner ==
Jag har den klassiska vektorn, alltså vektorn från 2010, på samtliga wikiprojekt. När jag använder den klassiska vektorn på Wikipedia, Wikidata och Commons står "Specialsidor" i spalten till vänster, men inte Wikisource, Wikiquote och Wiktionary. Annorlunda var det i våras, så syntes det. Vad mera är, specialsidor syns i vänsterspalten på engelska, franska, italienska och spanska Wikisource. Men inte i de svenska eller heller norska, danska och isländska språkversionerna. Varför har det ändrats på nordiska Wikisource? Kan det ändras tillbaka i framtiden av den tekniska ledningen, eller kan jag ändra det själv genom "Inställningar" åtminstone på svenska Wikisource? [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 8 augusti 2025 kl. 21.10 (CEST)
:Vilka länkar som visas där definieras på sidan [[MediaWiki:Sidebar]]. Om vi är överens om tillägg vi vill göra så kan nog en administratör här genomföra dem. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 10 augusti 2025 kl. 17.53 (CEST)
::Hur många ska vara överens, räcker det med oss två? Jag är med på det, om du tycker det är okej och det räcker med oss kan du genomföra det, om det stämmer enligt [[Wikisource:Administratörer|den här sidan]] att du är administratör. Det är ju en riktlinje att vara djärv, och jag tror inte att någon skulle bli missnöjd över att det skulle synas i spalten. [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 10 augusti 2025 kl. 19.50 (CEST)
:::Eftersom det påverkar hur Wikisource ser ut för alla användare så tycker jag vi kan ge förslaget några dagar innan vi inför det så folk hinner se diskussionen och framföra eventuella synpunkter. Förslaget, om jag tolkar dig rätt, är alltså att i menyn till vänster (kallas "Huvudmeny" om man använder senaste utseendet) under "Stöd Wikimedia" lägga till "Specialsidor" som då skall länka till [[Special:Specialsidor]]. Är det rätt uppfattat? Jag låter frågan ligga här några dagar och om ingen protesterar så kan jag eller någon annan administratör genomföra ändringen. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 11 augusti 2025 kl. 09.37 (CEST)
::::Det är så jag tänkt mig det. Har tillräckligt med tid gått för att det ska genomföras? [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 31 augusti 2025 kl. 21.35 (CEST)
:::::Utfört. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 1 september 2025 kl. 11.47 (CEST)
::::::Tack så mycket! [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 1 september 2025 kl. 21.55 (CEST)
== Kulturkanon ==
Jag tog mig friheten att skapa en [[:Kategori:En kulturkanon för Sverige|kategori]] för verk som ingår i förslaget till en svensk kulturkanon. Tänker att det kan vara en bra chans att synliggöra att vi faktiskt har många av verken på Wikisource. Däremot vet jag inte riktigt hur kategorin kan passas in i kategoriträdet så förslag på hur det kan lösas är välkomna. Finns det andra förslag på hur verk ur kanon kan lyftas fram så tar jag gärna emot dem också. Till sist: I förslaget finns ett antal verk som skulle platsa här men som vi ännu inte har. Kanske någon känner sig manad att lägga till dem. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 2 september 2025 kl. 23.15 (CEST)
:jag har ingen bild framför mig av hur kategoriträdet ser ut, så jag började
:leta efter "samlingsverk" i hopp om att hitta någon kategori för sådana men
:fann tyvärr ingen. En kanon är iofs inte ett samlingsverk, men det är ändå
:en lista över verk, och som kategori bör den ligga bredvid samlingsverk,
:antologier, bibliografier och liknande. Är detta till någon hjälp?--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 3 september 2025 kl. 16.30 (CEST)
== Kategori: 1900-talets verk ==
Okej, inte bara 1900-talet, men också 1800-, 1700-, 1600- etc. Och vad jag undrar är: Vilka årtal skall vara med i en sådan kategori? <br>
Det finns ju också kategorier för 1910-, 1920-, 1930-, etc. så det skulle väl vara rimligt att "1900-talets verk" skulle vara för verk som skapades mellan 1900 och 1909 (inklusive). Samma sak för 1800-talet, och 1700-talet. Men när vi kommer tillbaka till 1600-talet så finns det inte kategorier för all 16x0-tal (ännu, åtminstone). Och för 1500-talet och 1400-talet så finns det inga andra alls, bara xx00-talet. Och även äldre? Ingenting.
Så om vi har ett verk från, t.ex., 1745, så skall det väl vara med i kategorien för 1740-talet. Men skall den också vara med i "1700-talet"? Eller är <i>det</i> exklusivt för 1700-1709? <br>
Det kan ju också hända att man inte vet precis när verket utkom, bara någon gång 1700-1799. Blir det då okej att använda "1700-talets verk"? Eller ...? <br>
Är det någon som tror sig förstå hur det borde fungera? Kan du skriva nåt? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 30 september 2025 kl. 09.17 (CEST)
:1900-talets verk är förstås verk från perioden 1900 till 1909. Verk som är från ett okänt årtal ska överhuvud inte kategoriseras efter år. Och det är väl inte nödvändigt att skapa kategorier för mycket längre tillbaka än 1500-talet, [[:Kategori:Verk från medeltiden]] finns ju att använda? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 2 oktober 2025 kl. 22.02 (CEST)
::Så vad tycker du om [[:Kategori:1500-talets verk]] och de verk som är med där? Och [[:Kategori:1600-talets verk]]? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 3 oktober 2025 kl. 06.10 (CEST)
== Wikisource Reader ==
(Sporadisk användare här, så ursäkta eventuella felformuleringar och misstag.)
I en telegramgrupp med GLAM-fokus flaggades för att ''[https://cis-india.github.io/wikisource-reader-app/ Wikisource Reader]'' släppts, och [https://translatewiki.net/wiki/Translating:Wikisource_Reader kan översättas via translatewiki.net]. Glad i hågen kastade jag mig över det och översatte allt, men dubbelkoll och korr uppmuntras då jag inte har full koll på alla termer och funktioner.
Efter att jag översatt allt kom jag på att det kanske är bra att ladda ned appen och testa den, och det funkade utan problem och förhoppningsvis kommer översättningarna med vid nästa import då de sker måndagar och torsdagar. Spontant laddade jag ned och började lyssna på '''[[Till jordens medelpunkt]]''' av Jules Verne, och insåg att det kommer bli en spännande upplevelse då språkmotorn lämnar en del att önska. Innehållsförteckningen växlade mellan att kunna och inte kunna läsa romerska siffror, så det var både I som bokstav, II som två och VI som ord. Krångliga och sammansatta ord bokstaverades men däremellan låter det om än datorröst så ändå något så när hanterbart. Har någon härifrån testat? Går det att göra något med texterna för att förbättra uppläsningen? Kan det jobb Wikimedia Sverige (ping @[[Användare:Sebastian Berlin (WMSE)|Sebastian Berlin (WMSE)]] och @[[Användare:Viktoria Hillerud (WMSE)|Viktoria Hillerud (WMSE)]] ) gör med Wikispeech användas för att göra uppläsningen angenämare och mer konsekvent? /[[Användare:Haxpett|Haxpett]] ([[Användardiskussion:Haxpett|diskussion]]) 14 oktober 2025 kl. 14.45 (CEST)
== Wikisource Loves Proofreading Campaign 2025 ==
På [[m:Wikisource Loves Proofreading Campaign 2025]] beskrivs en kampanj som ska locka fler att korrekturläsa i Wikisource, från 20 december 2025 till 20 februari 2026. Det behövs "ambassadörer" (faddrar) på respektive språk, som tar hand om de nykomlingar som värvas. Läs på! [[Användare:LA2|LA2]] ([[Användardiskussion:LA2|diskussion]]) 9 november 2025 kl. 22.09 (CET)
== Request for bot flag ==
Hi, apologies for writing in English. I'd like to request a bot flag for my [[User:TenshiBot|bot]], which would fix [[mw:Help:Extension:Linter|Linter]] errors on this wiki. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 11 februari 2026 kl. 18.13 (CET)
:Thank you for your interest. Given your bot’s long edit history on enwp I’m leaning towards granting your request immediately. However, could you perhaps share some examples of the types of edits your bot would do? Do you have any estimate on how many pages on this wiki currently have linter errors that the bot could fix? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 00.41 (CET)
::Looking at the [[Special:LintErrors|stats]], there's around 42,691 lint errors in total. At the moment, the bot could fix misnests (1,706 errors) and obsolete HTML tags (35,781 errors), but not missing end tags (2,661) or stripped tags (194), so about 37,487 that it could fix. For an example, [[w:en:Special:Diff/1337710804|misnests]], [[w:en:Special:Diff/1329973339|obsolete HTML tags (with some other stuff being fixed, not by bot)]]. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 02.24 (CET)
:::Not-an-expert here, but I peeked at your "obsolete tags" link and saw <nowiki><p></nowiki> tags being replaced by <nowiki>{{pb}}</nowiki> templates. Is this a legit thing to do? It is my understanding that <nowiki><p></nowiki> denotes a new block/paragraph, whereas the <nowiki>{{pb}}</nowiki> template (which doesn't exist in this Swedish Wikisource, btw) inserts (somehow, I didn't look at the details) a page break. These, it seems to me, are not the same. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 06.32 (CET)
::::<nowiki><p></nowiki> tags aren't obsolete, though they were causing a different type of error (missing end tags) which it's easier to use a find/replace script to replace them with <nowiki>{{pb}}</nowiki> if none of them have any closing <nowiki></p></nowiki> tags. As I understand they are visually the same, though I'm not sure if they're read out the same way in a screen reader. A list of obsolete tag examples can be found at [[mw:Help:Lint errors/obsolete-tag]]. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 12.50 (CET)
:::It seems clear that someone has already gone to a good deal of effort to deal with the lint errors because there are a lot fewer lint errors than there were a couple of years ago. Most of the major ones have already been cleaned up. The main source of obsolete HTML tags appear to be the use of < center > and < tt > instead of the corresponding templates. If these lint errors could be updated to reflect the current standard, I would think that would be considered a worthwhile improvement. It might, however, be helpful for input on this issue from the folks who have been working on lint errors, because many of the old ones have already been taken care of and perhaps this issue is already being addressed.
:::But in addition, yesterday, I was working on a table that needed some work. Although these do not seem to be flagged as errors, many of the old tables used style elements like align and valign that still work, but have a different standard now
:::It might be a good idea if these can be automatically updated without creating a new series of problems.
:::A new response from [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] just appeared as I was typing this which references [[mw:Help:Lint errors/obsolete-tag]]. < center >, < tt >, align and valign in tables are all listed as obsolete tags which matches my perception of what could be updated pretty well. So, IMHO (does anyone still use IMHO, I don't know), as long as somebody else is not already dealing with the same issues, it would not hurt to update some of these tags to reflect current standards.
:::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 13.08 (CET)
::::Another small change that an appropriate bot could implement might also be to update the way headers have typically been written.
::::<nowiki><h2 align="center" style="border-bottom:none;">Heading</h2></nowiki>
::::Use of align="center" is not HTML5 compliant, but a find-replace bot could alter this syntax a little bit to make it HTML compliant (assuming this works as intended).
::::<nowiki><h2 style="margin:auto; border-bottom:none;">Heading</h2></nowiki>
::::But, as the [[mw:Help:Lint errors/obsolete-tag]] page clearly states:
::::"The obsolete-tag error is the result of deprecated HTML elements.
::::Since it is unclear to us at this time how far we want to push this goal of HTML5 compliance, this category is marked low priority. Some wikis might choose to not address this right away. Other wikis might want to get ahead and want to be HTML5 compliant. It is possible that some wikis might write bots to address this. So, please use your judgement and wiki-specific policies to guide you in how much effort you want to spend on this. If, in the future, there is greater clarity about pursuing this more aggressively, we will reflect that by updating the severity of this linter issue appropriately."
::::I, personally, attempt to implement HTML5 standards (to the extent I understand them) when I proofread something, but at this time there is no absolute necessity to make any changes as long as browsers still understand depricated tags. But it probably would not hurt either to update to HTML5 if implemented correctly by someone who knows a lot more about bots than I do and wiki specific considerations are taken into account. Although I have opinions on this matter (do not like <nowiki><big></nowiki> and <nowiki><small></nowiki> either), I, of course, defer to any consensus or administrative decision in these matters. For the most part more serious issues are already being addressed on this wiki.
::::P.S. Since templates do not automatically carry over from one language wikisoure to the next, if you want to use a <nowiki>{{pb}}</nowiki> template, of course, an appropiate Swedish "mall" would have to be created first. The English <nowiki>{{pb}}</nowiki> template, however, is a "page break" template, and I am unsure how that would be appropriate here. Few proofreaders have used paragraph breaks here since they are automatically inserted by transclusion and so the occasional use of <nowiki><p></nowiki> at least is not something that really needs to be fixed. I have seen that when some folks have used <nowiki><p></nowiki> that it was being used more like <nowiki><br></nowiki>. On Swedish wikisource no active proofreader removes all line breaks like some do on English wikisource. These line breaks mess up italics when <nowiki>''</nowiki> is accidentally used over two lines which then flags an unclosed tag error. Unclosed <nowiki><i></nowiki> errors are far more common than <nowiki><p></nowiki>.
::::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 13 februari 2026 kl. 13.53 (CET)
:::::[[Användare:Lokal Profil|Lokal Profil]] has been doing a lot of work on linter errors on this wiki. It would be valuable to get their views on this. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 17 februari 2026 kl. 10.54 (CET)
:::::As I said [[#c-Tenshi_Hinanawi-20260212115000-Bio2935c-20260212053200|above]], <nowiki><p></nowiki> tags were causing a different type of error, which I cannot fix with my bot. I'm aware that templates cannot be transcluded across different wikis. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 19 februari 2026 kl. 21.58 (CET)
::::::Thanks for the ping. I've done a fair bit of work on clearing out linter errors. The main issues have normally been around finding the right replacement. E.g. <code><nowiki><tt></nowiki></code> was used to convey multiple meanings and has since been superseded by both {{mall|ant}} and {{mall|tt}}. While actually replacing them can often be done by bot, figuring out which replacement is the right one cannot (unless the bot is way more advanced). I know that there are similar issues for at least <code><nowiki><small></nowiki></code> which has been used to convey different semantics (it's frequently used for quotes in SOU:s and pure styling in e.g. title pages) so '''should''' have different replacements.
::::::That said. There are probably a bunch of tag replacements which could be done, e.g. <code><nowiki><center></nowiki></code> and <code><nowiki><big></nowiki></code> ''should'' be non-problematic.
::::::For the missnestings there are a bunch of trivial cases, but I think a lot of the remaining once are situations like [https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Fiskm%C3%A5sen_0007.jpg&action=edit&lintid=141222 this] where the intention is to italicise several paragraphs. However Mediawiki will insert a <code><nowiki><p></nowiki></code>-tag before the first <code><nowiki><i></nowiki></code> which it then closes at the end of the first line followed by an empty line. The fix here is to [https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida%3AFiskm%C3%A5sen_0007.jpg&diff=630073&oldid=348097 add a line-break after the opening <nowiki><i></nowiki>] (but the "right" fix in this case is probably to use <code><nowiki><div style="font-style: italic;"></nowiki></code> since this use of the <nowiki><i></nowiki>-tag is incorrect html5 semantics).
::::::/[[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 20 februari 2026 kl. 23.51 (CET)
:::::::A different method that the bot uses is to close the <nowiki><i></nowiki> tag and readd the tag again on the next line and so forth, which avoids the html5 semantics issue and being reported as a lint error. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 23 februari 2026 kl. 00.09 (CET)
::Pinging [[User:EnDumEn|EnDumEn]] and [[User:Thurs|Thurs]] since it appears there aren't any objections to this request. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 2 mars 2026 kl. 12.58 (CET)
:::Noting that I have requested the stewards to flag the bot [[m:SRB#TenshiBot@sv.wikisource|here]]. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 9 mars 2026 kl. 13.50 (CET)
::::Nu har jag delat ut botstatus till [[Användare:TenshiBot]]. /[[Användare:EnDumEn|EnDumEn]] ([[Användardiskussion:EnDumEn|diskussion]]) 9 mars 2026 kl. 21.05 (CET)
== Ord som fortsätter på nästa sida ==
Skapade nyligen [[Jul-Kalender 1887/Sysslolös]] (ett kapitel kvar nu av boken) och ser att ord som avslutas mitt i på ena sidan med ett streck (-) och fortsätter på nästa på sidan tolkas som två ord. Så som "träf fade" mellan andra och tredje sidan. Hur får man programvaran att slå ihop orden istället? [[Användare:Sabelöga|Sabelöga]] ([[Användardiskussion:Sabelöga|diskussion]]) 13 mars 2026 kl. 23.54 (CET)
:Den andra sidan börjar inte med "fade" utan med vagnretur. Texten på sidan måste börja med det ord som ska bindas ihop, annars fungerar det inte. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 14 mars 2026 kl. 06.42 (CET)
::Menar du att detta inte går att ordna maskinellt utan att man måste manuellt flytta ena halvan av ordet till en av sidorna och knyta ihop dom där? [[Användare:Sabelöga|Sabelöga]] ([[Användardiskussion:Sabelöga|diskussion]]) 16 mars 2026 kl. 12.03 (CET)
:::Jasså, sidan får inte inledas med mellanslag. Okej, då förstår jag. [[Användare:Sabelöga|Sabelöga]] ([[Användardiskussion:Sabelöga|diskussion]]) 16 mars 2026 kl. 12.05 (CET)
::::En sak att tänka på är att de flesta webbläsare och även Mediawikis sökfunktion behandlar de hopsydda delarna som olika ord, så om det avstavade ordet är ett namn eller term som man tror att användare vill söka efter kan man flytta manuellt (och eventuellt använda mallen {{mall|avstavat}} för att det ska se rätt ut i korrläsningen). [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 26 mars 2026 kl. 15.39 (CET)
== Fortlöpande transkludering av långt verk. ==
Jag har i helgen börjat skanna in och korrekturläsa Samhällets olycksbarn av Victor Hugo. Eftersom det här är mitt första projekt här gör jag antagligen en massa fel men man måste ju börja någonstans. En konkret sak jag undrar är om det är ok att börja transkludering redan innan allt är korrekturläst. Verket är uppdelat i 365 kapitel, 48 "böcker" och 5 "band". Vore det tex ok att transkludera en "bok" i taget?
Dessa är skannade hittills av totalt 13 volymer (obs, de tryckta volymerna motsvarar inget av verkets nivåer.)
* https://sv.wikisource.org/wiki/Index:Samh%C3%A4llets_olycksbarn_-_Volym_1_(1927).pdf
* https://sv.wikisource.org/wiki/Index:Samh%C3%A4llets_olycksbarn_-_Volym_2_(1927).pdf
* https://sv.wikisource.org/wiki/Index:Samh%C3%A4llets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf
[[Användare:Jonatanskogsfors|Jonatan]] ([[Användardiskussion:Jonatanskogsfors|diskussion]]) 30 mars 2026 kl. 11.17 (CEST)
== Fel från OCR-verktyget ==
Mitt i verket [[Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/121]] går det inte längre att transkribera texten. Felmeddelandet lyder: "''Fel från OCR-verktyget: Bild-URL måste börja med en av följande domännamn och avslutas med ett giltigt filtillägg: upload.wikimedia.org och upload.wikimedia.beta.wmflabs.org.''" Kan någon lösa detta? M v h [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 8 april 2026 kl. 10.21 (CEST)
:Jag kan inte reproducera buggen. Fungerar det för dig nu? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 8 april 2026 kl. 17.55 (CEST)
::Hej. Ja, nu verkar det fungera. Det räckte tydligen med att du tittade på sidan! [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 9 april 2026 kl. 09.19 (CEST)
== Årstafruns dagböcker, nydigitiserade filer i samarbete med Nordiska museet ==
Wikimedia Sverige samarbetar just nu med [[:wikipedia:sv:Nordiska_museet|Nordiska museet i Stockholm]] i ett projekt där nydigitiserade filer med ''Årstafruns dagböcker'' laddas upp på Wikimedia Commons. Dagböckerna skrevs av godsägaren [[:wikipedia:sv:Märta_Helena_Reenstierna|Märta Helena Reenstierna]] och finns i sin helhet i Nordiska museets arkiv. De utgör ett viktigt historiskt dokument.
Museet har digitiserat dagböckerna i hög upplösning. Huvuddelen av projektet går därför ut på att ladda upp dessa till Wikimedia Commons. De finns i kategorin [[:commons:Category:Årstafruns_dagböcker|Årstafruns dagböcker]], både som PDF-filer och separata sidor i hög upplösning.
Museet har dessutom skapat en första version av en transkribering med hjälp av [[:wikipedia:sv:Handskriftsigenkänning|handskriftsigenkänning]]. Tillsammans vill vi utforska huruvida den svenska Wikisourcegemenskapen skulle kunna ha nytta av materialet. Som ett mindre pilotprojekt har vi därför lagt upp en årgång av dagböckerna - [[Index:Årstafruns_dagböcker_-_Nordiska_museet_-_1827.pdf]] - här, tillsammans med den preliminära texten.
Syftet med pilotprojektet är att se hur väl materialet fungerar på Wikisource och hur den maskinella tolkningen kan användas som utgångspunkt.
Målgruppen är visserligen rätt så snäv - folk som kan och älskar att läsa handstil - men var finns de om inte på Wikisource?
Varmt välkomna att testa!
Med vänliga hälsningar, [[Användare:Alicia Fagerving (WMSE)|Alicia Fagerving (WMSE)]] ([[Användardiskussion:Alicia Fagerving (WMSE)|diskussion]]) 4 maj 2026 kl. 14.35 (CEST)
:Det är ju handstil från 1827 så med lite övning ska det säkert gå att läsa. Att känna till grundläggande fakta om Märta Reenstierna kan säkert vara användbart, så att transkriberingens "Herr Tull" enkelt kan ändras till Norr Tull. Ett selektivt urval av dagböckerna finns tillgängliga på [https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/ReenstiernaMH/titlar/%C3%85rstadagboken3/sida/5/faksimil?om-boken Litteraturbanken] [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 4 maj 2026 kl. 18.19 (CEST)
::Ja jag har "petat" lite grann på några sidor, men även om det mesta går an att läsa, så är det iallafall problem (för mig). Några bokstäver särskilt. T. ex.:
::1) "v" eller "w": Jag håller också på med ett tryckt verk från mitten på 1700-talet, och där är nästan <u>alla</u> ord som vi nu skriver med "v", tryckta med "w". På 1820-talet ... vet jag inte hur man stavade. Men jag tror att "v/w" bokstaven skall vara ett "v", eftersom jag har aldrig sett (t.ex.) namn som "Xxxx von Xxxxxx" skrivna som "won".
::2) "k" eller "K": De ser likadana ut - i mina ögon. Alltså skriver jag det jag tycker passar bäst.
::Inte de enda som ger mig problem, men vad jag hade/har mest besvär med. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 6 maj 2026 kl. 04.43 (CEST)
:::Jag håller med om att v/w kan transkriberas som v rakt igenom. Möjligen finns det en liten skillnad, men hon verkar inte vara konsekvent. Till exempel skriver hon "visiter" med vad som kan tolkas som w, fast det rimligen borde vara v. Vad gäller K/k kan jag se att det finns en skillnad, men återigen är hon inte konsekvent. Samma tycker jag gäller F/f, där jag har väldigt svårt att se skillnad. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 7 maj 2026 kl. 09.44 (CEST)
:Okej, men nu förstår jag inte <u>varför </u> ni vill at Wikisource skall göra något. Ni (Nordiska Museet) har ju redan gett ut hela verket på webben. T.ex. https://dokument.nordiskamuseet.se/resource/7965a03f-bcf2-435e-9c34-061f8e90655b?index=text_sv_ns_t&query=1827&searchOffset=0 Så varför skulle man göra om det?? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 7 maj 2026 kl. 04.40 (CEST)
::Ja, det vore intressant att få veta var ni tänker att nyttan ligger med att transkribera skrifterna på nytt. Att transkribera handskrifter är tidskrävande och tålamodsprövande. Jag har gjort det med ett par outgivna manuskript och gör det gärna med fler. Men om det redan finns bra källutgåvor minskar värdet av arbetet i mina ögon, särskilt om de redan är fritt tillgängliga också. Det här är dessutom ett mycket omfattande material. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 7 maj 2026 kl. 09.49 (CEST)
::Why place anything from Internet Archive here? Internet archive already provides faulty OCR text versions for download. In a similr vein, the OCR text on the Nordiska Museet website has not been proofread and is full of machine errors. The typewritten transcription, however, provides a very good reference point for the production of a fully proofread text version. Swedish, however, is not my native language, and so, although I do not mind proofreading at random 2-3 pages a day, it would be hoped that someone else would follow up to check for consistency after I have done most of the grunt work. What should be done with spelling errors, capitalization, lack of punctuation, etc.?
::My approach has been to first proofread using the typewritten text given on the Nordiska Museet website. Then I proofread the page a second time using as a basis the handwritten facsimile on wikisource sometimes making a few minor changes based on what I see on the handwritten page. My familiarity with this type of handwriting may not be extensive, but for the most part I find the script in this dairy by in large pretty legible and pretty interesting.
::Perhaps any work done here can later be used to update the faulty OCR text on the Nordiska Museet webpage, because as it stands, the OCR provided there is not particularly good or useful. The typewritten version on the other hand may be old but appears so far to be excellent.
::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 11 maj 2026 kl. 14.38 (CEST)
== Pamflett om samiskt landsmöte 1918 ==
Hej! Jag är wikipedian och ny till Wikisource. Jag har laddat upp och transkriberat [[Index:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918]], till när jag gjorde [[w:sv:Samiska landsmötet 1918]], men ni får gärna titta på den om det blev rätt eller om jag kan förbättra den. Jag har inte försökt mig på en snygg formattering som jag har sett att vissa filer här har. [[Användare:Flygekorren|Flygekorren]] ([[Användardiskussion:Flygekorren|diskussion]]) 5 juni 2026 kl. 14.47 (CEST)
ko7zngu9zjqphc6xn0r3dn8vougwpbs
Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/31
104
220901
652566
650265
2026-06-05T18:00:01Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652566
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Aprill}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|17.}}</noinclude> Man må väl härvid säga: Ack
hvad är dock lifvet här! Jämmer
möda och besvär.
Herre alsmägtige Gud hjelp oss alla!!!
Fru Kemner på Reimersholm hade
ock i dag Klockan 6. förmiddagen genom
Döden blifvit ensam sjelfherskarinna
på sitt fideicommisse — som hon förut
visserligen varit – ty hennes nu aflidne
man, den jag aldrig vet mig sedt afled
då uti vattusot. Den ene sörjer, den
andre glädes wid den skilsmessa döden gör.
Herre Gud! låt mig eij rädas vid dess ankomst.
{{Inre marginalnot|18}} <u>Onsdag.</u> Morgonen stark dimma,
sedan klart. Mamsell och Grönberg
voro förmiddagen med Pollux och
gula Chajsen till Staden.
Uti trädgården lades halfstammiga
Ärter och stora Engelska Spritböner.
Jag började nysta på det sist spundna
Lingarnet. Maria den låpan fick
penningar och Mamsell hjelpte
henne att köpa rödt och hvitt bomulstyg
till en klädning
{{Inre marginalnot|19}} <u>Thorsdag.</u> Mycket vackert varmt väder.
Mamsell var till Staden och
hjelpte Anna Stina köpa sig
bomulstyg till en klädning blårutigt
och ganska vackert.
2<sup><u>ne</u></sup> Dahlkullor började arbeta i
Trädgården och nu vardt 9 stop Spritbönor
lagda. Ett Sängtäcke upsattes som nu
skall stickas af Mamsell Leufstedt
medan Anna Stina spinner och jag
nystar i ordning till väfnader.
Kyrkovärden Petterson var här om
morgonen och emottog min upgift
till Berednings Committeen.
I går ficks med not 13 geddor i dag 12.
{{Inre marginalnot|20}} <u>Fredag.</u> Klart och blåst. Mamsell började
sticka på blårandiga bomulssängtäcket.
Jag ombandt pessmarstrådar på 24
herfvor blått bomulsgarn, tvättade och stärkte dem
och trodde dem vara af Engelskt färggarn
men det var vist Svenskt fusk och
bedrägeri ty det gick faselig mycken färg ur.
Grönberg och Dalkullan Anna förde 12
lass gödsell från Lundström till gropen.
Mattorna togos nu bort ur Salarne.
Mamsell tjernade smör men min nystning
i dag var ganska ringa
{{Inre marginalnot|21}} <u>Lördag.</u> Blåst och mot aftonen ett litet
Duggrägn. Fru Rubenson här
förmiddagen — Hon Skänktte mig en bouteille fin
Liqueur och jag gaf Henne in Pomerants
som Skars af trädet — ungefärlig 50.
Rädissor och en ganska vacker bouquette.
Pigorna plockade nesslar till första kål
på detta Åretal — Sockerärtor lades.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
aklr3y3nno91gbo9w8n0sz5f1iq60uq
652588
652566
2026-06-06T07:37:02Z
Gottfried Multe
11434
652588
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Aprill}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|17.}}</noinclude> Man må väl härvid säga: Ack
hvad är dock lifvet här! Jämmer
möda och besvär.
Herre alsmägtige Gud hjelp oss alla!!!
Fru Kemner på Reimersholm hade
ock i dag Klockan 6. förmiddagen genom
Döden blifvit ensam sjelfherskarinna
på sitt fideicommisse — som hon förut
visserligen varit – ty hennes nu aflidne
man, den jag aldrig vet mig sedt afled
då uti vattusot. Den ene sörjer, den
andre glädes wid den skilsmessa döden gör.
Herre Gud! låt mig eij rädas vid dess ankomst.
{{Inre marginalnot|18}} <u>Onsdag.</u> Morgonen stark dimma,
sedan klart. Mamsell och Grönberg
voro förmiddagen med Pollux och
gula Chajsen till Staden.
Uti trädgården lades halfstammiga
Ärter och stora Engelska Spritböner.
Jag började nysta på det sist spundna
Lingarnet. Maria den låpan fick
penningar och Mamsell hjelpte
henne att köpa rödt och hvitt bomulstyg
till en klädning
{{Inre marginalnot|19}} <u>Thorsdag.</u> Mycket vackert varmt väder.
Mamsell var till Staden och
hjelpte Anna Stina köpa sig
bomulstyg till en klädning blårutigt
och ganska vackert.
2<sup><u>ne</u></sup> Dahlkullor började arbeta i
Trädgården och nu vardt 9 stop Spritbönor
lagda. Ett Sängtäcke upsattes som nu
skall stickas af Mamsell Leufstedt
medan Anna Stina spinner och jag
nystar i ordning till väfnader.
Kyrkovärden Petterson var här om
morgonen och emottog min upgift
till Berednings Committeen.
I går ficks med not 13 geddor i dag 12.
{{Inre marginalnot|20}} <u>Fredag.</u> Klart och blåst. Mamsell började
sticka på blårandiga bomulssängtäcket.
Jag ombandt pessmarstrådar på 24
herfvor blått bomulsgarn, tvättade och stärkte dem
och trodde dem vara af Engelskt färggarn
men det var vist Svenskt fusk och
bedrägeri ty det gick faselig mycken färg ur.
Grönberg och Dalkullan Anna förde 12
lass gödsell från Lundström till gropen.
Mattorna togos nu bort ur Salarne.
Mamsell tjernade smör men min nystning
i dag var ganska ringa
{{Inre marginalnot|21}} <u>Lördag.</u> Blåst och mot aftonen ett litet
Duggrägn. Fru Rubenson här
förmiddagen — Hon skänkte mig en bouteille fin
Liqueur och jag gaf Henne in Pomerants
som skars af trädet — ungefärlig 50.
Rädissor och en ganska vacker bouquette.
Pigorna plockade nesslar till första kål
på detta Åretal — Sockerärtor lades.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
6elmsmbgqq32i7p4muws1oe33jsmwzg
Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/32
104
220902
652578
650266
2026-06-06T04:29:01Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652578
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|22}} <u>Söndag.</u> Storm, något rägn om
morgonen. Mitt första göromål var att
betala 6. RD 9: ß: för Trädgårdsarbete
åt Dalkullor och Dränghustrur.
Jag ärnade mig till Bränkyrka
men det kalla olustiga vädret och en
magplåga, som ofta och efven nu i
dag plågade mig, gjorde hinder därifrån.
Eftermiddagen hitkommo Major
Lemke och Dess fru, Han skall snart ut på
Fältmätning och Hon ärnar ligga uti
Barnsäng hos dem som de förliden
somras bodde hos — En Lieutenant Grandison
på ett ställe heter Brunstad åt Strängnäs
eller Eskilstuna trackten.
När de druckit Caffée hitkom Capitaine
von Moltzer, sedan Hofmålaren
{{Samma som|på|Q=Q27299977|ord=Hultgren}} med 2. små Oljefärgs taflor som
Han den 10 Januari emottog att
renovera och för hvilket han tog 2 Rdr:
Väderleken blef sedan rätt ryslig för
våra ögon men visserlig nyttig efter
Gud så behagade — Ett stormande
Norddanväder med små trindsnö — att den
som innesatt kunde frysa, också lät
jag elda i matsal och garderobe.
{{Inre marginalnot|23}} <u>Måndag.</u> Faselig Storm och Snöyra
hela natten och i dag öfver middagen
sedan stillades sig stormen och solen
framlyste. Jag nystade flitigt.
Min Syster fylde i dag sitt 64 år.
{{Inre marginalnot|24}} <u>Tisdag.</u> Solsken med blåst och stark köld.
4. stycken fläsk och ett Kalflår bortfördes
att rökas — vanligt arbete
förrättades här inne och i trädgården gräfdes.
En tjufkjärring som bor vid Engby var
här eftermiddagen med ett bref från
Våldsvärkaren Jouvin — nästan ett ark
långt — dumheter, gräl, lögner och
hotelser. Jag sände det och skref
tillika några rader till min Brorson.
{{Inre marginalnot|25}} <u>Onsdag.</u> Kall blåst och eftermiddagen
snöblandadt rägn. Mannsell intog
efter Doctorns föreskrift — hvaraf
hon både Laxerade och Kräktes svåra
men dock syntes inga maskar
hvilket var ändamåhl för
denna stränga kur — hvaraf hon så
illa plågades och måste hållas
vid Sängen för hufvudvärk af
den qväljande Kräkningen.
Från Brorson fick jag bref
och skref åter alt om den
infama våldsvärkaren Jouvin.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
7db4ba6vcd176bu8dbnn20wgil6dews
652589
652578
2026-06-06T08:10:16Z
Gottfried Multe
11434
652589
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|22}} <u>Söndag.</u> Storm, något rägn om
morgonen. Mitt första göromål var att
betala 6. RD 9: ß: för Trädgårdsarbete
åt Dalkullor och Dränghustrur.
Jag ärnade mig till Bränkyrka
men det kalla olustiga vädret och en
magplåga, som ofta och efven nu i
dag plågade mig, gjorde hinder därifrån.
Eftermiddagen hitkommo Major
Lemke och Dess fru, Han skall snart ut på
Fältmätning och Hon ärnar ligga uti
Barnsäng hos dem som de förliden
somras bodde hos — En Lieutenant Grandison
på ett ställe heter Brunstad åt Strängnäs
eller Eskilstuna trackten.
När de druckit Caffée hitkom Capitaine
von Moltzer, sedan Hofmålaren
{{Samma som|på|Q=Q27299977|ord=Hultgren}} med 2. små Oljefärgs taflor som
Han den 10 Januari emottog att
renovera och för hvilket han tog 2 Rdr:
Väderleken blef sedan rätt ryslig för
våra ögon men visserlig nyttig efter
Gud så behagade — Ett stormande
Norddanväder med små trindsnö — att den
som innesatt kunde frysa, också lät
jag elda i matsal och garderobe.
{{Inre marginalnot|23}} <u>Måndag.</u> Faselig Storm och Snöyra
hela natten och i dag öfver middagen
sedan stillades sig stormen och solen
framlyste. Jag nystade flitigt.
Min Syster fylde i dag sitt 64 år.
{{Inre marginalnot|24}} <u>Tisdag.</u> Solsken med blåst och stark köld.
4. stycken fläsk och ett Kalflår bortfördes
att rökas — vanligt arbete
förrättades här inne och i trädgården gräfdes.
En tjufkjärring som bor vid Engby var
här eftermiddagen med ett bref från
Våldsvärkaren Jouvin — nästan ett ark
långt — dumheter, gräl, lögner och
hotelser. Jag sände det och skref
tillika några rader till min Brorson.
{{Inre marginalnot|25}} <u>Onsdag.</u> Kall blåst och eftermiddagen
snöblandadt rägn. Mamsell intog
efter Doctorns föreskrift — hvaraf
hon både Laxerade och Kräktes svåra
men dock syntes inga maskar
hvilket var ändamåhl för
denna stränga kur — hvaraf hon så
illa plågades och måste hållas
vid Sängen för hufvudvärk af
den qväljande Kräkningen.
Från Brorson fick jag bref
och skref åter alt om den
infama våldsvärkaren Jouvin.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
iik2xbn7t1lj5jyo2x9albo37fx340t
Index:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf
108
222426
652565
652559
2026-06-05T17:20:38Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652565
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=Okänd
|Titel=[[Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918]]
|År=1917
|Oversattare=
|Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening
|Källa=[[:commons:File:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|pdf]]
|Bild=[[Fil:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|page=1|250px]]
|Sidor=<pagelist from=1 to=9 />
|Anmärkningar=Inskannat av Stockholms stadsarkiv.<br>https://stockholmskallan.stockholm.se/post/32455
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Stockholms stadsarkiv]]
[[Kategori:Korrekturlästa index]]
gfl12ou2o9w80i6p3daeq3bt6ibmosp
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/454
104
222438
652561
2026-06-05T14:15:14Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652561
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|84|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>två, med ett slags enkel ledgång baktill (fig. 187).<ref name="s454">{{sp|Sverige}}: Den ofvan omtalade från Tureholm. — En hel och hälften
af en annan ring, båda tjocka och prydda med inslagna sirater, funna
1722 nära Askersund och troligen nedsmälta (<i>Acta literaria Sveciæ,</i>
I, sid. 590; Hofberg, <i>Nerikes gamla minnen,</i> sid. 74). — En slät,
smal, funnen jemte en halsring lik fig. 186 och andra guldringar vid
Solviksborg i Vestmanland (St. H. M. 4203) — En slät, smal, funnen
vid Haborgskulle i Tegneby s:n, på Oroust, Bohuslän (St. H. M.
15). — Fem släta, af hvilka två halfva, funna vid Dingle i Tose
(Svarteborgs) s:n, Bobuslän (St. H. M. 2055; <i>Sv. forns.,</i> fig. 473;
Montelius och Ekhoff, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> sid. 257, fig. 167). —</ref> De äro alla
massiva och af rent eller silfverblandadt (blekt) guld.
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=454|bildtext=Fig. 186. <i>Guldhalsring, massiv. Kratskov, Lolland.</i> {{bråk|1|2}}.}}<noinclude>
<references/></noinclude>
hnnok5xi9u7dbuthqp1fddauuxgqhqv
652562
652561
2026-06-05T14:20:41Z
Gottfried Multe
11434
652562
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|84|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>två, med ett slags enkel ledgång baktill (fig. 187).<ref name="s454">{{sp|Sverige}}: Den ofvan omtalade från Tureholm. — En hel och hälften
af en annan ring, båda tjocka och prydda med inslagna sirater, funna
1722 nära Askersund och troligen nedsmälta (<i>Acta literaria Sveciæ,</i>
I, sid. 590; Hofberg, <i>Nerikes gamla minnen,</i> sid. 74). — En slät,
smal, funnen jemte en halsring lik fig. 186 och andra guldringar vid
Solviksborg i Vestmanland (St. H. M. 4203) — En slät, smal, funnen
vid Haborgskulle i Tegneby s:n, på Oroust, Bohuslän (St. H. M.
15). — Fem släta, af hvilka två halfva, funna vid Dingle i Tose
(Svarteborgs) s:n, Bobuslän (St. H. M. 2055; <i>Sv. forns.,</i> fig. 473;
Montelius och Ekhoff, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> sid. 257, fig. 167). —</ref> De äro alla
massiva och af rent eller silfverblandadt (blekt) guld.
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=454|bildtext=Fig. 186. <i>Guldhalsring, massiv. Kratskov, Lolland.</i> {{bråk|1|2}}.}}
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
gyewrjyj6mzml60otprvhhu3doojyhc
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/455
104
222439
652563
2026-06-05T14:29:20Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652563
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|85}}</noinclude>Äfven utom Skandinavien äro halsringar af dessa båda typer
funna, men endast i sådana länder, som hörde till eller stodo i
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=455|bildtext=Fig. 187. <i>Guldhalsring, massiv. Tureholm, Södermanland.</i> {{bråk|2|3}}.}}
<ref follow="s454">En slät, tjock, funnen vid Neder-Ljungby i Tanums s:n, Bohuslän
(St. H. M. 1538; Montelius och Ekhoff, anf. arb., sid. 145, fig. 112).
<p>{{sp|Norge}}: <i>Årsberetn.,</i> 1869, sid. 87 (hälften af en slät, tjock, funnen
temligen högt till fjälls, ej långt från den urgamla vägen till
Jemtland, Verdalens prestegjæld, Nordre Throndhjems amt). — <i>Årsberetn.,</i>
1881, sid. 91 (afb. i Rygh’s <i>Norske oldsager,</i> fig. 297; hel, tjock, med
inslagna sirater; funnen vid Vashus i Heskestad, Stavanger amt). —
<i>Årsberetn.,</i> 1884, sid. 68 (hälften af en slät, funnen vid Mortenstuen</ref><noinclude>
<references/></noinclude>
i4qtv6cks0e4pduh5f30v0ettxdt34d
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/456
104
222440
652564
2026-06-05T14:59:19Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652564
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|86|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>nära förbindelse med det nordiska området: Hannover, Pommern,
Ryska Östersjöprovinserna och Finland.<ref name="s456">{{sp|Hannover}}: En halsring af två stycken, af guld, men <i>ihålig;</i> den är
prydd med inslagna halfmånar och funnen i en torfmosse vid Mulsum,
jemte 5 med öglor försedda guldmynt af Valentinianus III och
Anastasius (Hahn, <i>Der Fund von Lengerich,</i> sid. 3; Lindenschmit,
<i>Handbuch der deutschen Alterthumskunde,</i> pl. XIII; den der lemnade
uppgiften, att ringen skulle vara funnen i en graf, är oriktig).
<p>{{sp|Pommern}}: En liten bit af en tjock halsring med inslagna sirater;
fyndorten ej närmare känd (Stralsunds Museum). — En tjock, massiv,
med inslagna halfmånar prydd halsring af guld, som, ehuru en del af
den släta midten felas, väger icke mindre än 1422 gr.; har sannolikt
varit af ett stycke; funnen vid Neu-Mexikow nära Stargard i
Hinter-Pommern (H. Schumann, <i>Die Cultur Pommerns in vorgeschichtlicher Zeit,</i>
i <i>Baltische Studien,</i> XLVI, Stettin 1896, sid. 185, pl. V fig. 42).</p>
<p>{{sp|Curland}}: En af <i>silfver,</i> delvis förgyld, massiv, med inslagna
sirater; afbruten vid midten, men troligen af ett stycke; funnen vid
Pilten (Riga Museum; Aspelin, <i>Antiquités du Nord Finno-Ougrien,</i>
fig. 1840; <i>Katalog der Ausstellung zum X. archiologischen Kongres
in Riga</i> 1896, sid. 23, pl. 3 fig. 9).</p>
<p>{{sp|Finland}}: En af silver, med förgylda tvärband, afbruten vid
midten, men troligen af ett stycke; funnen vid Bergby i Vörå s:n,
Österbotten, enligt uppgift tillsammans med flera spännen och andra
saker af typer från slutet af den sjette och början af den sjunde
perioden (Aspelin, anf. arb., fig. 1272; de spännen, som uppgifvas</ref>
{{Tomrad}}
<ref follow="s454">i Kristians amt). — Enligt meddelande af prof. Rygh äro dessutom
en slät ring af denna typ och en bit af en smal sådan ring funna i
Norge, den förra vid Ås i Buskeruds amt, den senare i Stokke s:n,
Jarlsberg och Larviks amt.</p>
<p>{{sp|Danmark}} och {{sp|Slesvig-Holstein}}: Worsaae, <i>Nordiske oldsager,</i>
fig. 443, 444. — Boye, anf. arb., n:is 364—372. — Sehested,
<i>Fortidsminder og oldsager fra egnen om Broholm,</i> sid. 199, pl.
XLI—XLIV (3 hela, släta, samt 16 bitar, deraf 10 släta och 6 med
inslagna halfmånar och andra sirater, funna jemte 1 spänne, 7
brakteater m. m. af guld vid Broholm på Fyen) och sid. 206, pl. XLV
fig. 4 (en hel med inslagna halfmånar, funnen vid Hesselagergård,
nära Broholm, på Fyen; densamma som fig. 443 i Worsaae’s anf. arb.)
Se sid. 117, 119 här nedan. — Vedel, <i>Bornholms oldtidsminder og
oldsager,</i> sid. 191, 394 och 395 (2 släta, funna på Bornholm, den ena
i Vestermarie socken, afb. fig. 383, den andra vid Dalsgård i Olsker
socken). — Müller, anf. arb., fig. 563 (17 hela och bitar af flera äro
funna i Danmark). — Worsaae, <i>Om Slesvigs eller Sönderjyllands
oldtidsminder,</i> sid. 85 (2 halfva, släta, funna i Slesvig, den ena vid
Ullerup i Sönderborg amt, på samma ställe som en guldbrakteat,
sid. 119 här nedan, den andra i Fohl socken, Haderslev amt).</p></ref><noinclude>
<references/></noinclude>
dxu148zbpsfx7xx5bgzb029oxx81khw
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/98
104
222441
652567
2026-06-05T18:55:11Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652567
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att ni förstår ert yrke, men jag kan inte dela er tvekan om
ricinoljan. Om jag vore som ni skulle jag ge honom en duktig
dosis, tre fulla matskedar är just vad han behöver.
— Säger ni verkligen tre fulla matskedar?
— Ja, minst, och framför allt absolut ingen mat, bara vatten.
— Just det.
Jag tyckte mycket om bydoktorn och vi skildes som goda
vänner.
På eftermiddagen åkte jag med min värdinna på visit till
änkemarkisinnan. Vi åkte genom lummiga lundar fulla av
fågelkvitter och surrande insekter. Grevinnan hade tröttnat
på att göra narr av mig, hon var på briljant humör och
tycktes inte alls oroa sig över sin kusins plötsliga insjuknande.
Markisinnan mådde utmärkt, sade hon, men hade fått en
ryslig chock för en vecka sedan då Loulou plötsligt försvann.
Hela huset hade varit på benen under natten för att söka efter
honom. Markisinnan hade inte fått en blund i sina ögon och
låg ännu till sängs när Loulou dök upp på eftermiddagen med
ett kluvet öra och ena ögat nästan utrivet. Hans matmor hade
genast telegraferat efter veterinären från Tours och nu var
Loulou bra igen. Loulou och jag blev formellt presenterade
för varandra av markisinnan. Hade jag någonsin sett en så
förtjusande hund? Nej, aldrig.
“Hör på”, snörvlade Loulou förebrående åt mig, “du som
ger dig ut för att vara en sådan hundkännare, vill du försöka
få mig att tro att du inte känner igen mig? Kommer du inte
ihåg när du räddade mig ifrån den där förfärliga
hundbutiken på Rue Cambon?”
Jag avbröt honom med att hålla fram handen för honom
att nosa på. Han nosade uppmärksamt på det ena fingret
efter det andra.
“Visst känner jag igen din speciella lukt. Jag kommer
mycket väl ihåg den sedan sist och jag tycker egentligen riktigt
bra om den … Ah!” Han nosade ivrigt. “Vid St Rocco, alla
hundars skyddshelgon, jag vädrar ett stycke ben, ett stort
ben! Var är benet? Varför har du inte gett mig benet? De
här dumma människorna ger mig aldrig några ben, de inbillar
sig att det inte är bra för små hundar! Vem gav du benet åt?”
Han skuttade upp i mitt knä, frenetiskt nosande. “Kan man
tänka sig! En annan hund! Och bara huvudet av en hund!
En stor hund! En koloss till hund, med saliven drypande ur
mungiporna! Kan det vara en Sanktbernhardshund? Jag är en<noinclude>
<references/>
96</noinclude>
1xbkbwdpjcnvpevcmwmqw6sc3k364cp
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/99
104
222442
652568
2026-06-05T18:58:54Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652568
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>liten hund och lider en smula av astma, men hjärtat sitter på
rätta stället, jag är inte rädd och det är bäst att du säger åt
den där elefanten att han håller sig undan och inte kommer
nära mig och min matmor, annars kommer jag att äta opp
honom levande!” Han fnös föraktfullt. “Spratts hundkex! Jaså,
det var vad du fick till middag i går, din bondlurk! Jag får
ont i magen av blotta lukten av de där avskyvärda kakorna
som de tvingade mig att äta i hundbutiken. Inga Spratts
hundkex för mig, tack så mycket! Jag föredrar Albertkex och
pepparkakor eller en bit av mandelkakan på bordet. Spratts
hundkex!” Han kravlade sig tillbaka till markisinnans knä så
fort hans små ben tillät honom.
— Kom igen innan ni far tillbaka till Paris, sade den snälla
markisinnan.
“Ja, kom igen”, snörvlade Loulou, “du är inte så dum när
allt kommer omkring!” “Apropå”, signalerade Loulou till mig
när jag reste mig upp för att gå, “det är fullmåne i morgon,
jag känner mig en smula orolig i kroppen och skulle inte
ha något emot att smita ut på äventyr en gång till.” Han
blinkade åt mig i samförstånd. “Vet du händelsevis om det
finns några små mopsfröknar i trakten? Säg ingenting till min
matmor, hon förstår inte alls sånt där … Förresten får man
inte vara så noga här på bondlandet, storleken spelar ingen
roll om det gäller.”
Loulou hade rätt, det var fullmåne. Jag tycker inte om
månen. Den mystiska främlingen har stulit för mycket sömn
från mina ögon och viskat för många drömmar i mina öron.
Det är ingen mystik med solen, dagens skimrande gud, som
skänkte liv och ljus åt vår mörka värld och ännu vakar över
oss med sitt strålande öga, långt sedan alla gudarna från
Nilens stränder, från Olympen och från Valhalla försvunnit
i dunklet. Men ingen vet varifrån månen kommer, den bleke
nattvandraren bland stjärnorna, som tittar ner på oss med sina
kalla sömnlösa ögon och sitt gäckande leende.
Greven hade ingenting emot månen om han bara fick sitta
i fred i sin länstol med sin cigarr och sin Figaro. Grevinnan
älskade månen, hon älskade dess trolska dunkel, dess veka
drömmar. Hon älskade att ligga tyst i båten och se upp mot
stjärnorna medan jag rodde henne långsamt över den
glänsande sjön. Hon älskade att vandra omkring under de gamla
lindarna i parken, än skimrande i silverljus, än så dunkel att
hon fick lov att ta min arm för att finna vägen. Hon älskade<noinclude>
<references/>
{{huvud|''7 Munthe''||97}}</noinclude>
tubxs1cv1g64ie0ynvo43yto5k4nkcl
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/100
104
222443
652569
2026-06-05T19:01:59Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652569
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att sitta på en bänk och stirra ut i den tysta natten med sina
stora ögon. Då och då sade hon några ord, men jag tyckte lika
mycket om hennes tystnad som om hennes tal.
— Varför tycker ni inte om månen?
— Jag vet inte. Jag tror att jag är rädd för den.
— Vad är ni rädd för?
— Jag vet inte. Det är så ljust att jag kan se era ögon
glimma som två stjärnor och dock så mörkt att jag är rädd att gå
vilse. Jag är främling i detta drömland.
— Ge mig er hand och låt mig visa er vägen. Jag trodde
att er hand var så stark, varför darrar den så? Ja, ni har rätt,
det är bara en dröm, tala inte för då flyr drömmen sin kos.
Tyst! Hör ni näktergalen?
— Nej, det är trädgårdssångaren.
— Jag är säker på att det är näktergalen. Tyst! Tyst!
Och Juliette sjöng med sin mjuka röst, smekande som
nattvinden bland löven:
<poem>Non, non, ce n'est pas le jour,
Ce n'est pas l'alouette,
Dont les chants ont frappé ton oreille inquiète,
C'est le rossignol,
Messager de l'amour.</poem>
— Tala inte! Tala inte!
En ugglas varningsrop ljöd genom natten. Grevinnan ryckte
till helt skrämd. Vi gick tysta tillbaka till slottet.
— God natt, sade grevinnan när hon lämnade mig i hallen.
I morgon är det fullmåne. A demain!
Leo sov i mitt rum, det var en stor hemlighet och vi kände
oss båda en smula skuldmedvetna.
“Var har du varit och varför är du så blek?” frågade Leo
när vi smög oss uppför trappan. “Alla ljusen i slottet är
släckta och alla hundarna i byn är tysta. Det måste vara
mycket sent.”
“Jag har varit långt borta i ett främmande land, fullt av
under och drömmar, jag var nära att gå vilse.”
“Jag slumrade just till i min koja när ugglan väckte mig
i rätt tid för att hinna smyga in i hallen när du kom.”
“Ugglan väckte också mig i rättan tid, min vän Leo. Tycker
du om ugglor?”
“Nej”, sade Leo, “jag tycker bättre om fasaner. Jag har<noinclude>
<references/>
98</noinclude>
h5xusqzt98byydq62zy3gqqijhsb30g
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/101
104
222444
652570
2026-06-05T19:08:10Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652570
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>just ätit en fasankyckling som kom springande i månskenet
mitt framför nosen på mig. Jag vet att det är förbjudet, men
jag kunde inte motstå frestelsen. Du förråder mig väl inte för
skogvaktaren?”
“Nej, min vän, och du förråder väl inte för hovmästaren
att vi kom hem så sent?”
“Naturligtvis inte.”
“Leo, är du åtminstone lite ledsen för att du stal
fasankycklingen?”
“Jag försöker vara ledsen.”
“Men det är inte lätt”, sade jag.
“Nej”, mumlade Leo och slickade sig om nosen.
“Leo, du är en stor tjuv, och du är inte den enda här. Du
är också en dålig vakthund. Du som är här för att hålla tjuvar
på avstånd, varför varskor du inte din husbonde med din
starka röst istället för att sitta här och se på mig med dina
vänliga ögon?”
“Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker om dig.”
“Leo, min vän, det är alltsammans den sömnige nattvaktens
fel där uppe i skyn. Varför riktade han inte sin blindlykta mot
vartenda hörn i trädgården där det finns en bänk under en
gammal lind istället för att dra molnnattmössan över sitt
gamla skalliga huvud och dåsa till, överlåtande vakten åt
sin vän ugglan? Eller låtsades han bara sova och satt där
hela tiden och spejade på oss två, en utbrunnen gammal don
Juan, struttande omkring bland stjärnorna som le vieux
marcheur på boulevarden, själv för utlevad för att kunna älska,
men ännu pigg på nöjet att se andra göra sig till narrar.”
“Somliga påstår att månen är en vacker ung dam vid namn
Luna”, sade Leo.
“Tro det inte, min vän. Månen är en förvissnad gammal
mamsell som spionerar från fjärran på den odödliga tragedi
som vi dödliga kallar kärlek.”
“Månen är en vålnad”, sade Leo.
“En vålnad? Vem har sagt dig det?”
“En av mina förfäder hörde det för länge sedan av en
gammal björn i S:t Bernhardspasset som hade hört det av
Atta Troll, som hade hört det av självaste Stora Björnen som
regerar över alla björnar. De är alla rädda för månen där
uppe i skyn. Det är sannerligen inte underligt att vi hundar
är rädda för månen och skäller på den när till och med den
strålande Sirius, hundstjärnan som regerar över alla hundar,<noinclude>
<references/>
{{ph|99}}</noinclude>
tiekhz4i5tscnz6hz0cfjtbxlksai96
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/102
104
222445
652571
2026-06-05T19:10:08Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652571
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>bleknar när månen höjer sitt hemska anlete ur sin grav. Tror
du att du är den ende som inte kan sova när månen skiner?
Vet du inte att alla vilda djur och alla småkryp i skogar och
på fält vandrar omkring i fruktan för dess illvilliga strålar?
Du måste verkligen ha sett dig blind på någon annan i parken
i natt, annars skulle du nog ha märkt att det var en vålnad
som spejade på er hela tiden. Han tycker om att smyga kring
under lindarna i parken och bland ödemurarna av gamla slott
eller stryka omkring på kyrkogårdarna för att läsa namnen
på de döda. Han tycker om att sitta i timtal och stirra med
sina stålgrå ögon på snöfälten som täcker den döda jorden
med sin svepning eller att titta in genom ett fönster för att
skrämma en sovande med en hemsk dröm.”
“Nog, Leo, låt oss inte tala mer om månen, annars få vi inte
en blund i ögonen i natt. Kyss mig god natt, min vän, och låt
oss gå till sängs.”
“Men du stänger väl luckorna, inte sant?” sade Leo.
“Ja, det gör jag alltid när månen skiner.”
Medan vi åt vår frukost nästa morgon, talade jag om för
Leo, att jag måste fara tillbaka till Paris genast. Det var
säkrast så, det var fullmåne i kväll och jag var tjugusex år
och hans matmor var tjugufem eller var det tjugunio? Leo
hade sett mig packa min väska och alla hundar vet vad det
betyder. Jag gick ner till abbén och berättade för honom den
vanliga lögnen, att jag blivit kallad till en viktig konsultation
och måste lämna slottet med morgontåget. Abbén var mycket
ledsen, och greven som just skulle stiga i sadeln för sin
morgonritt hoppades jag skulle komma igen om ett par dagar.
Naturligtvis kunde det inte bli fråga om att störa grevinnan
så tidigt på morgonen.
På väg till stationen mötte jag min nye vän bydoktorn som
återvände i sin dogcart från sitt morgonbesök hos vicomten.
Patienten kände sig mycket dålig och tiggde om mat, men
doktorn hade vägrat att ta annat än vatten på sitt ansvar.
Grötarna på magen och isblåsan på huvudet hade mycket
stört patientens sömn under natten. Hade jag någonting att
föreslå?
Nej, jag var övertygad om att vicomten var i de bästa
händer. Om tillståndet förvärrades kunde man kanske
omväxla en smula och lägga isblåsan på magen och grötarna
på huvudet.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
100</noinclude>
bjg9bsixcc3lsyz8ny6yn8siio8znwc
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/103
104
222446
652572
2026-06-05T19:16:22Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652572
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Hur länge trodde jag att patienten borde hållas till sängs
om inga komplikationer tillstötte?
— Åtminstone en vecka, tills månen gått bort.
Dagen hade varit lång. Jag var glad att vara hemma på
Avenue de Villiers.
Jag gick genast till sängs. Jag kände mig inte riktigt bra,
jag undrade om jag inte hade feber, men läkare förstår aldrig
om de har feber eller inte. Jag somnade genast, så trött var
jag. Jag vet inte hur länge jag sovit när jag plötsligt blev
medveten om att jag inte var ensam i rummet. Jag öppnade ögonen
och såg borta vid fönstret ett likblekt ansikte stirra på mig
med sina vita ögon, för en gångs skull hade jag glömt att
stänga luckorna. Långsamt och ljudlöst kröp någon in i
rummet och sträckte ut en lång vit arm som liknade tentakeln på
en enorm bläckfisk, den sträckte sig tvärs över golvet fram
mot sängen.
“Jaså, du vill fara tillbaka till slottet i alla fall”,
hånskrattade spöket med sin tandlösa mun och sina blodlösa
läppar. “Ni hade det trevligt ni bägge i går kväll under
lindarna, inte sant, med mig till marskalk och körsång av
näktergalar omkring er. Näktergalar i augusti! Ni måtte sannerligen
ha varit långt borta i ett fjärran land, ni två! Och nu vill du
vända tillbaka dit i natt? Nåväl, klä på dig och klättra upp på
min vita månstråle som du var nog artig att kalla tentakeln
av en bläckfisk, så ska jag föra dig tillbaka under lindarna
på mindre än en minut, mitt ljus far lika snabbt genom
rymden som dina drömmar.”
“Jag drömmer inte längre, jag är fullt vaken och jag vill
inte tillbaka, Mefistos vålnad där!”
“Jaså, du drömmer att du är vaken! Och du har inte uttömt
ditt förråd av speglosor! Mefistos vålnad! Du har redan kallat
mig vieux marcheur, don Juan och spionerande gammal
mamsell! Ja, jag spionerade verkligen på dig förra natten i
parken och jag skulle gärna vilja veta vem av oss två som
var don Juan, såvida du inte vill att jag ska kalla dig Romeo?
Vid Jupiter, du ser sannerligen inte så ut. Blind dåre är ditt
rätta namn, dåre som inte ens kan se vad ditt odjur till hund
kunde se, att jag inte har någon ålder, något kön, något liv, att
jag är en vålnad!”
“En vålnad av vad?”
“Vålnaden av en död värld. Sluta upp med ditt hån, annars<noinclude>
<references/>
{{ph|101}}</noinclude>
d3ov6eqi1olqpg1k1xy0pjv0dioorgl
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/104
104
222447
652573
2026-06-05T19:18:31Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652573
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ska jag slå dig blind med ett slag av mina strålar, långt
farligare för människors ögon än själva solgudens guldpilar.
Det ljusnar redan i öster, jag måste tillbaka till min grav
annars hittar jag inte längre vägen bland de slocknande
stjärnorna. Jag är gammal och utsliten, tror du det är ett lätt göra
att vara på benen från kväll till morgon medan alla andra
sover? Du kallade mig dyster, tror du det är lätt att vara glad
när man lever i en grav, om du kallar det att leva som somliga
dödliga gör? Du ska själv en dag gå till din grav och det ska
också jorden du trampar på, dömd att dö liksom du själv.”
Jag såg på vålnaden och märkte för första gången hur
gammal och trött han såg ut, och jag skulle nästan ha tyckt
synd om honom om inte hans hot att slå mig med blindhet
gjort mig ursinnig.
“Packa dig i väg, gamle begravningsentreprenör”, röt jag,
“du har ingenting att göra här, jag är full av liv.”
“Vet du, Romeo”, hånskrattade vålnaden och kröp fram
till sängen och lade sin långa vita arm på min axel, “vet du
varför du ordinerade vicomten att ligga till sängs med isblåsa
på huvudet? För att hämnas svalorna? Jag vet bättre. Du är
en humbug, Othello! Det var för att hindra honom från att
flirta i månskenet med …”
“Dra in dina klor, giftige gamle spindel, annars hoppar jag
ur sängen och gör processen kort med dig.”
Jag gjorde en förtvivlad ansträngning att väcka mina
sovande lemmar och öppnade mina ögon där jag låg badande i
kallsvett.
Rummet var fyllt med ett milt silvervitt sken. Plötsligt föll
fjällen från mina förhäxade ögon och genom det öppna
fönstret såg jag fullmånen skina in i rummet från en molnfri
himmel.
“Jungfruliga Luna! Kan du höra mig i nattens stillhet? Du
ser så mild ut, men sorgsen. Kan du förlåta? Kan du hela sår
med dina strålars balsam? Kan du lära mig att glömma?
Kom syster och sätt dig ner vid min sida, jag är så trött! Lägg
din svala hand på min brännheta panna och söv mina vilda
tankar till ro! Viska i mitt öra vad jag ska ta mig till för att
glömma sirenens sång.”
Jag gick fram till fönstret och stod en stund och betraktade
nattens drottning där hon skred sin väg bland stjärnorna. Jag
kände dem väl från mången sömnlös natt och en efter en
kallade jag dem vid namn: den flammande Sirius, Castor och<noinclude>
<references/>
102</noinclude>
0b9sswrykhfkz803ndyz821rqwf7hg3
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/105
104
222448
652574
2026-06-05T19:26:34Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652574
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Pollux, älskade av de gamla sjöfararna, Arcturus, Aldebaran,
Capella, Vega, Cassiopeia! Vad hette den där strålande
stjärnan just över mitt huvud, som lyste ner på mig med sitt klara
stilla sken? Jag visste det så väl. Mången natt hade samma
stjärna styrt min båt i hamn över upprörda vågor, mången
dag hade samma stjärna lett min väg över öde snöfält och
genom djupa skogar i min barndoms land — Stella Polaris,
Polstjärnan.
Följ mitt sken och var trygg!
{| align="center" style="border: 1px solid black;"
|-
|align="left"|Le docteur sera absent pendant un mois.
|-
|align="left"|Prière s'adresser à Dr. Norström,
|-
|align="left"|66, Boulevard Haussmann.
|-
|}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{ph|103}}</noinclude>
7sslb27cwld43sspmwk3v4f45a335co
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/106
104
222449
652575
2026-06-05T19:33:05Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652575
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">7<br />Lappland</h2>
Solen hade redan nått ner bakom Vassojärvi, men rymden
var ännu fylld av flammande ljus som långsamt bleknade till
sommarnattsskymning. Här och där mellan de dunkelblå
fjällen blänkte en purpurröd strimma av nyfallen snö eller en
klunga dvärgbjörkar, gnistrande av höstens första rimfrost.
Dagens arbete var över. Männen återvände till lapplägret
med sina fångstrep över skuldrorna och kvinnorna med sina
mjölkstävor. Hjorden på tusen renar stod samlad kring lägret,
vaktad av hundarna för varg och lo. Kalvarnas ideliga rop
och klövarnas knastrande dog långsamt bort. Allt var tyst, då
och då hördes blott ett hundskall, en nattskärras skärande skri
eller tutandet av en berguv långt bort i fjällen.
Jag satt på hedersplatsen vid sidan av {{Samma som|på|Q=Q600998|ord=Turi}} själv i den
rökfyllda kåtan. Ellikare, hans hustru, kastade en bit renost i den
stora kitteln över elden och räckte oss, männen först och
sedan kvinnorna och barnen, en tallrik tjock soppa som vi åt
under tystnad. Vad som var kvar i kitteln fördelades bland
hundarna som ej var på vakt och som en efter en hade krupit
in och lagt sig vid elden. Sedan drack vi i tur och ordning var
sin kopp utmärkt kaffe ur hushållets två koppar, och alla tog
fram sina små pipor ur läderpungarna och lät sig tobaken väl
smaka. Männen drog av sig pjäxorna och bredde ut skohöet
att torka framför elden — lapparna har inga strumpor. Återigen
beundrade jag deras små fötters fulländade form, de elastiska
vristerna och de starkt utskjutande hälarna. Några av
kvinnorna lyfte sitt barn ur nävervaggan som var fylld med mjuk
mossa och upphängd vid tältstängerna och lade det till bröstet.
Andra undersökte noggrant håret på sina halvvuxna barn
som låg med huvudet i moderns knä.
— Det är tråkigt att du reser så snart, sade gamle Turi,
jag tycker om dig.
Turi talade god svenska; han hade till och med för många
år sedan varit i Luleå för att framlägga lapparnas klagomål
mot nybyggarna inför landshövdingen, som var en trogen
försvarare av deras hopplösa sak och för övrigt en släkting
till mig. Turi var en mäktig man, envåldshärskare över sitt<noinclude>
<references/>
104</noinclude>
duthlfh15wcje2b0dbo26lfro71iwlo
Boken om San Michele/Kapitel 06
0
222450
652576
2026-06-05T19:35:07Z
Thuresson
20
Kap 6
652576
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=81 to=105 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Boken om San Michele|06]]
tplpbbyckaueb8eft3whziuf9b3o5ar
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/105
104
222451
652577
2026-06-05T21:13:17Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
652577
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|67}}{{linje}}</noinclude>häftig wådeld, som förstörde både kloster och
kyrkion år 1502; men än swårare genom
{{ant|religionens reformation}} vti K. {{ant|Gustav Erikssons}} tid.
Tå klostergodsen föllo på en gång antingen til
Cronon eller the {{ant|familier,}} af hwilka the
bewistes warit {{ant|donerade}}. Doch förvntes
Nunnorna, vnder wissa wilkor, af Konungen
nödtorftigt vnderhåld, och befinnes af trowerdiga
skrifter, at några woro ännu qwar 1566, som
vnder sidsta {{ant|Abbedissans}} Bengta Eriksdotters
inseende, lefde i stillhet och lärde goda mäns
döttrar at läsa, skrifwa, söma &c. Hwarefter alt
förföll; ty <b>kopparen</b> bröts af taket och fördes
til Slottets teckning i {{ant|Stockholm,}} och vti K.
Johans tid blef mycken <b>sten</b> hädan förd til
Swartsiöslots bygnad. År 1576 skenckte K.
Johan <b>Skogkloster</b> med <b>Holms Sochn</b> åt sin
Syster, Fröken {{ant|Sophia}}. År 1610 skenckte K. {{ant|Carl
IX}} thet med mycket annat til Feltmarschalken
{{ant|Christoffer Some,}} som året efter med {{ant|Calmars}}
förrådande i the Danskas hender all nåd och
rett i Swerige förlorade. Ty gaf K. {{ant|Gustav
Adolph}} samma år 1611 {{ant|d. 27 Aug.}} Skogkloster
åt Feltmarschalken Herr {{ant|Herman Wrangel,}}
som några gambla klosterhus til nödtorften
vprettade, enkannerl. kyrkion 1620 {{ant|seq.}} och ligger
begrafwen i en prechtig graf, hwars ingång är
teknad med thessa Latinska {{ant|versar}}.
<poem>{{ant|Hermannus Wrangel Regis regniq́ue Senator
Marschallus Campi, Vir Generalis, Eques,}}</poem><noinclude>
{{huvud||E 5|{{ant|Quod}}}}
<references/></noinclude>
fp7sc3w7xqgve4n9fwcnwa3bggk9ink
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/107
104
222452
652579
2026-06-06T06:12:30Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652579
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>läger på fem kåtor, där hans fem gifta söner bodde med hustru
och barn, alla i arbete från morgon till kväll med skötseln av
hjorden på tusen renar.
— Snart får vi också tänka på att bryta upp, fortsatte Turi.
Jag tror vi får en tidig vinter i år. Snön under björkarna blir
snart för hård för renarna att komma åt mossan, vi får nog ge
oss av ner till skogen före månskiftet. Jag hör på hundarnas
skall att de redan fått väderkorn på vargen. Sa du inte att
du såg spåret av den gamle björnen i Sulmöpasset i går?
frågade han en ung lapp som just krupit in i kåtan och hukat
sig vid elden.
Jo, det hade han sett och också spår av varg många gånger.
Jag var glad att höra att det ännu fanns björn här. Jag hade
hört att endast några få fanns kvar i denna trakt. Turi sade
att jag hade rätt. Den här björnen var en gammal slagbjörn,
som hade hållit till här i åratal folk såg honom ofta lufsa
omkring i passet. Tre gånger hade de ringat honom när han låg
i sin vintersömn, men han hade alltid kommit undan, han var
en mycket listig gammal björn. Turi hade en gång till och
med lyckats få skott på honom, men han hade bara ruskat på
huvudet och tittat på Turi med sina sluga ögon. Han visste
mycket väl att en vanlig kula inte kunde döda honom. Endast
en silverkula, stöpt en lördagsnatt vid kyrkogården, kunde ha
tillräcklig kraft, för han stod väl hos uldrorna.
— Uldrorna?
Kände jag inte till uldrefolket som levde under jorden?
När björnen låg i ide om vintern bar uldrorna mat till honom
om nätterna, för inte kunde ett så stort djur leva i månader
utan mat, menade Turi. Men uldrorna hade förbjudit björnen
att döda en människa. Om han bröt mot den lagen fick han
ingen mat av uldrorna och måste lämna idet. Björnen var
inte listig och lömsk som vargen. Björnen hade tolv mans
styrka och en mans vett. Vargen hade tolv mans vett och en
mans styrka. Björnen tyckte om ärligt spel. Om han mötte
en lapp och lappen gick fram till honom och sade: “Kom och
låt oss slåss ett tag, jag är inte rädd för dig”, så slog björnen
bara omkull honom med tassen och gav sig i väg utan att
göra honom något ont. Björnen rörde aldrig en kvinna, hon
behövde bara visa honom att hon inte var en karl, så gick han
genast sin väg.
Jag frågade Turi om han hade sett några uldror.
Nej, det hade han inte, men Ellikare hade sett dem och<noinclude>
<references/>
{{ph|105}}</noinclude>
spxrofs7ke0z1l2xgmm553762szdyb6
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/108
104
222453
652580
2026-06-06T06:14:02Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652580
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>barnen såg dem ofta. Men han hade hört dem under marken.
De var uppe hela natten och sov hela dagen, de kunde inte
se någonting så länge det var dagsljus. Ibland hände det att
lapparna råkat slå upp lägret just på den plats där uldrorna
bodde, och då hade småfolket genast sagt dem att de måste
flytta lägret. Uldrorna var snälla så länge man lämnade dem
i fred, men om man retade dem strödde de ett pulver över
renmossan som gjorde att renarna dog i hundratal. Det hade
till och med hänt att de fört bort ett litet lappbarn och lagt
ett av sina egna i vaggan istället. Uldrebarnet hade långa
spetsiga tänder och ansiktet täckt av svart hår. Somliga påstod
att man skulle slå uldrebarnet med ett brinnande björkris
till dess barnets mor inte längre kunde uthärda att höra dess
skrik utan kom tillbaka med lappbarnet och tog igen sitt eget.
Andra påstod att man skulle behandla uldrebarnet som om det
var ens eget barn. Uldremodern skulle då känna sig tacksam
och komma tillbaka med ens barn. Medan Turi berättade
detta utspann sig mellan mödrarna en livlig diskussion om
vilket som var det bästa sättet, allt under det de såg på sina
barn med oroliga ögon.
Vargen var lapparnas värsta fiende. Vargen anföll aldrig en
renhjord utan stod alldeles stilla i vindriktning mot denna
tills renarna fått väderkorn på honom. Så fort de fått lukt
på vargen spred de sig i förskräckelse åt alla håll, och då kom
vargen fram och dödade dem en efter en, på en enda natt
ibland ända upp till ett dussin. Gud hade skapat alla djur
utom vargen som avlats av djävulen. Om en människa hade
en annan människas blod på sitt samvete, kom djävulen till
honom i skepnad av en varg om han inte bekände sin synd.
Vargen kunde söva en lapp som vaktade hjorden om natten
bara genom att stirra på honom genom mörkret med sina
glödande ögon. Man kunde inte döda en varg med en vanlig
kula förrän man hade haft den med sig i fickan under två
söndagar i kyrkan. Det bästa sättet var att ränna efter honom
på skidor i lös snö och slå honom över nosen med staven. Han
föll då genast omkull och dog. Själv hade Turi dödat flera
dussin vargar på det sättet. Endast en gång hade han slagit fel
och vargen hade huggit honom i benet. Medan han talade
visade han mig ett stort ärr över knäet. Förra vintern hade
en lapp blivit biten av en varg i dödsryckningar, och lappen
hade förlorat så mycket blod att han fallit i sömn och frusit
ihjäl vid sidan av den döda vargen.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
106</noinclude>
irmvqz3qqdpicfpdzs6afkns2j1bin8
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/109
104
222454
652581
2026-06-06T06:15:55Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652581
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Så var det järven, som hugger sig fast vid strupen på renen
just vid pulsådern och hänger kvar tills renen förlorat så
mycket blod att han stupar och dör. Där fanns också kungsörnen,
som kunde föra bort en nyfödd renkalv i sina klor, och
lodjuret som smög sig fram som en katt och hoppade på varje
ren som skilts från hjorden och gått vilse.
Turi sade att han aldrig kunde förstå hur lapparna kunnat
hålla samman sina renhjordar förr i tiden, innan de ännu
slagit sig ihop med hunden. I forna dagar jagade hunden ren i
sällskap med vargen. Men hunden, som är det klokaste av alla
djur, förstod snart att det skulle passa honom bättre att arbeta
tillsammans med lapparna än med vargarna. Därför erbjöd
sig hunden att träda i lapparnas tjänst på villkor att de skulle
behandla honom som en vän och att de skulle hänga honom
när han inte orkade arbeta längre. Det är därför som lapparna
ännu i dag hänger sina hundar när de börjar bli för gamla,
också de överflödiga nyfödda valparna blir alltid hängda.
Hunden hade förlorat talförmågan när han kom i människans
tjänst, men han förstod vartenda ord som man sade till
honom. Förr i världen kunde alla djur tala, och det kunde
också blommorna, träden, stenarna och alla döda ting som
var skapade av samma Gud som skapat människan. Därför
måste människan vara vänlig mot alla djur och behandla alla
döda ting som om de ännu kunde tala och förstå. På den
Yttersta Dagen skulle Gud först kalla fram djuren för att
vittna om den döda människan. Först sedan djuren hade sagt
vad de hade att säga skulle den dödes medmänniskor kallas
fram inför Gud.
Jag frågade Turi om det fanns några stalo i närheten, jag
hade hört så mycket om dem i min barndom och jag skulle
ge mycket för att få träffa en av de där jättarna.
— Gud bevare dig, sade Turi ängsligt. Den stora forsen
som du ska över i morgon kallas ännu i dag Staloforsen efter
den gamle jätten som levde där i forna dagar med sin häxa
till hustru. De hade bara ett öga tillsammans, så de grälade
ständigt och jämt om vem som skulle få använda ögat. De
åt upp sina egna barn, men de åt lika gärna ett lappbarn
om de kom åt något. Stalon tyckte bättre om lappbarn, för
hans egna smakade för mycket svavel. En gång när de åkte
över sjön i en släde dragen av tolv vargar började de gräla
om ögat som vanligt, och stalon blev så ond att han slog
hål i botten på sjön så alla fiskarna simmade ut genom hålet.<noinclude>
<references/>
{{ph|107}}</noinclude>
nhz061i0xvdxxc23mu8qmx3ju02sn1h
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/110
104
222455
652582
2026-06-06T06:17:44Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652582
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Det är därför sjön än i dag kallas Sivasjön. Du kan själv se
när du ror över sjön i morgon att inte en enda fisk finns kvar.
Jag frågade Turi hur de bar sig åt utan någon läkare när
en lapp blev sjuk. Han svarade att de mycket sällan var sjuka
och nästan aldrig under vintern, det hände dock ibland när
vintern var mycket sträng att ett nyfött barn frös ihjäl.
Doktorn besökte dem på kungens befallning två gånger om året
och Turi tyckte det var tillräckligt. Han var tvungen att rida
två dagar över myrarna och sedan gå till fots över fjället.
Förra året när han rodde över älven höll han på att drunkna.
Lyckligtvis fanns det bland lapparna många
helbrägdagörare som botade alla sjukdomar mycket bättre än kungens
doktor. De hade lärt konsten att bota sjuka av uldrorna, som
tyckte särskilt mycket om dem. De kunde ta bort sjukdomen
bara genom att lägga handen på det onda stället. Åderlåtning
och gnidning hjälpte för de flesta åkommor. Kvicksilver och
svavel var mycket bra botemedel, och det var också en sked
snus i en kopp kaffe. Två grodor kokade i mjölk med mycket
salt var utmärkt mot hosta, en padda var ändå bättre om man
kunde få tag på en. Paddorna kom från molnen. När molnen
gick lågt föll paddorna ner på snön i hundratal. På annat sätt
kunde man inte förklara det för man kunde komma över dem
på de mest ödsliga snöfält där det inte fanns spår av något
slags liv. Tio löss kokta i mjölk med peppar och tobak och
intagna på fastande mage hjälpte bra mot gulsot, en mycket
vanlig åkomma bland lapparna om våren. Hundbett botades
med att gnida såret med blod från den hund som bitit. Om
man gned det onda stället med lite lammull gick värken genast
bort, ty Jesus Kristus tyckte mycket om små lamm. Om någon
skulle dö blev man alltid varnad på förhand av en korp eller
en kråka som kom och satte sig på tältstången. Man fick inte
tala högt när någon höll på att dö, för då kunde man skrämma
bort livet och den döende människan kunde bli dömd att leva
mellan två världar under en veckas tid. Om man fick lukten
av en död människa i näsan kunde man dö själv.
Jag frågade Turi om det fanns någon sådan där
helbrägdagörare i trakten. Jag skulle så gärna vilja tala med honom.
Nej, den närmaste var en gammal lapp som hette Mirko
och som bodde på andra sidan fjället. Han gjorde underbara
kurer och stod mycket väl hos uldrorna. Alla djur kom fram
till honom utan fruktan och inte ens vargen eller björnen
skulle våga sig på honom, för alla djur känner genast igen en<noinclude>
<references/>
108</noinclude>
p3a2u3s2j8a0espwhcydepx0tfy9loz
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/111
104
222456
652583
2026-06-06T06:20:10Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652583
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>människa som står väl hos uldrorna. Man kunde alltid känna
igen en helbrägdagörare på hans hand. Om man lade en
vingskjuten fågel i hans hand, så satt fågeln alldeles stilla därför
att han förstod vems hand det var.
Jag sträckte fram min hand mot Turi som inte hade en
aning om att jag var läkare. Han såg uppmärksamt på min
hand utan att säga ett ord, böjde det ena fingret efter det
andra, mätte avståndet mellan tummen och pekfingret och
muttrade någonting till Ellikare som i sin tur tog min hand
i sin bruna lilla fågelklo med ett oroligt uttryck i de små
mandelformade ögonen.
— Var du född med segerhuva? Varför gav din mor dig inte
bröstet? Vem gav dig bröstet? Vilket tungomål talade din
amma? Hängde hon en vargklo om halsen på dig? Slog hon
några droppar korpblod i din mjölk? Rörde du någonsin vid
en dödskalle när du var liten? Har du någonsin sett uldrorna?
Har du hört silverklockorna på deras vita renar långt bort i
skogen?
— Han är en helbrägdagörare, han är en helbrägdagörare,
ropade Ellikare med en snabb blick på mig.
— Han är i förbund med uldrorna, viskade kvinnorna och
såg på varandra med skrämda ögon.
Jag kände mig nästan en smula skrämd själv när jag drog
tillbaka min hand.
Turi sade att det var tid att sova, dagen hade varit lång
och vi skulle ge oss i väg i gryningen. Vi lade oss alla ner
kring den halvslocknade elden. Snart var allt mörkt i den
rökfyllda kåtan. Jag såg inget annat än polstjärnan som lyste
ner på mig genom rökhålet. Jag kände i sömnen den kalla
nosen av en hund i min hand.
Vi var alla på benen i daggryningen. Jag delade ut bland
mina vänner mina högt värderade små presenter av tobak
och karameller och alla önskade mig lycklig resa. Om allt gick
väl skulle jag följande dag nå Forsstugan, den närmaste
människoboningen i den vildmark av myrar, sjöar, forsar och
skogar som utgjorde de hemlösa lapparnas hemvist. Ristin,
Turis sextonåriga dotterdotter, skulle bli min vägvisare. Hon
kunde några svenska ord och hade en gång förut varit i
Forsstugan, nu skulle hon vidare till lappskolan i kyrkbyn.
Ristin gick framför mig i sin långa vita renskinnskolt och
röda yllemössa. Om livet bar hon ett brett läderbälte, broderat
med blått och gult garn och smyckat med bucklor av silver.<noinclude>
<references/>
{{ph|109}}</noinclude>
q96tlm11lhhq95hefavgmovzo1xwyl1
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/112
104
222457
652584
2026-06-06T06:33:14Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652584
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Vid bältet hängde hennes kniv, tobakspung och mugg. Jag
lade också märke till en liten yxa, instucken under bältet.
Hennes sockor var av vitt renskinn, fästade vid de vida
skinnbyxorna. Hennes små fötter var instuckna i vackra pjäxor
med röda sömmar. På ryggen bar hon en näverränsel som
innehöll hennes små tillhörigheter samt vår proviant. Hennes
laukos var dubbelt så stor som min ryggsäck men tycktes inte
besvära henne på minsta vis. Hon gick utför den branta
sluttningen med ett djurs snabba ljudlösa steg och hoppade med
harens lätta språng över de kullfallna träden. Då och då
sprang hon vig som en get upp på en brant klippa och såg
sig omkring åt alla håll. Vid foten av åsen kom vi till en strid
bäck, och innan jag hann undra hur vi skulle komma över den
var hon redan i vattnet till höfterna och jag efter henne i det
iskalla vattnet. Jag blev snart varm igen medan vi
halvsprang uppför sluttningen på andra sidan bäcken. Ristin sade
knappt ett ord till mig och det gjorde förresten detsamma,
för jag hade den största svårighet att förstå henne, hennes
svenska var lika dålig som min lapska. Vi slog oss ner på den
mjuka mossan till en härlig frukost av rågskorpor, färskt smör
och ost, rökt rentunga och iskallt vatten från fjällbäcken ur
Ristins mugg. Vi tände våra pipor och försökte återigen förstå
varandra.
— Vet du vad den där fågeln heter? sade jag.
— Labol, smålog Ristin när hon hörde den flöjtlika
visslingen av fjällpiparen, den ensliga fågeln som delar lapparnas
ödemarksliv och är mycket avhållen av dem. Från ett videsnår
hörde vi blåhakens underbara sång.
— Jilau! Jilau! skrattade Ristin.
Lapparna påstår att blåhaken har en klocka i strupen och
kan sjunga över hundra olika sånger. Högt över våra huvuden
hängde ett svart kors fastnitat på den klarblå himmeln. Det
var kungsörnen som på orörliga vingar spejade över sitt
ödsliga rike. Från fjällsjön kom den långdragna locktonen av
en lom.
— Ro, ro, raik, ro, ro, raik! upprepade Ristin. Hon sade att
det betydde: Vackert väder i dag, vackert väder i dag! När
lommen säger: var luck, var luck, luck, luck! betyder det:
nu kommer det regn, nu kommer det regn, regn, regn!
förklarade Ristin.
Jag låg där på den mjuka mossan och rökte min pipa och
följde Ristin med ögonen medan hon packade om sina till-<noinclude>
<references/>
110</noinclude>
tbplzom7b4jyoy2nyaf6nh1k0chsv6t
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/113
104
222458
652585
2026-06-06T06:35:52Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652585
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hörigheter i sin laukos. En blå schal, ett extra par nätta
renskinnsskor, ett par vackert broderade röda skinnvantar att
bära i kyrkan, en bibel. Återigen frapperades jag av hur fint
formade hennes små händer var, något som är vanligt bland
lapparna. Vad hade hon i den lilla runda asken av
masurbjörk? Som jag inte förstod ett ord av hennes långa
förklaring på blandad svenska, finska och lapska satte jag mig upp
och öppnade asken, Den innehöll en handfull jord, vad skulle
hon göra med den?
Återigen gjorde Ristin sitt bästa för att få mig att förstå,
men jag begrep tyvärr inte ett ord. Hon skakade otåligt på
huvudet liksom för att säga att jag var mycket dum. Därpå
lade hon sig raklång på mossan och låg alldeles stilla och
stel med slutna ögon och armarna i kors över bröstet. Så satte
hon sig upp och krafsade fram under mossan en handfull mull
som hon visade mig med mycket allvarlig min. Nu förstod
jag vad det var i asken. Asken innehöll lite jord från en grav
under snön där en lapp blivit lagd till vila sistlidna vinter.
Ristin skulle ta med sig mullen till prästen som skulle läsa
Fader Vår över den och sedan strö den över kyrkogården.
Vi axlade våra ränslar och fortsatte vår färd. Landskapet
förändrade sig mer och mer ju längre vi kom nerför
sluttningen. Vi vandrade över milslånga myrar bevuxna med
starrgräs och fulla av klargula hjortron som vi plockade och
åt under vägen. Snart kom vi in bland dungar av dvärgbjörk,
asp och ask och snår av vide, hägg och vilda vinbär. Ett par
timmar senare vandrade vi genom en tät skog av ståtliga
furor. Snart kom vi till ett trångt bergspass mellan branta
mossbelupna klippor. Himlen över våra huvuden var ännu
ljus men det började redan mörkna inne i sänkan. Ristin såg
sig oroligt omkring, jag förstod hon var angelägen att komma
ut ur bergspasset innan natten var över oss. Plötsligt
tvärstannade hon. Jag hörde knastrandet av en trädgren och
såg någonting mörkt skymta fram på mindre än femtio
meters avstånd.
— Spring, viskade Ristin vit i ansiktet och med sin lilla hand
på yxan.
Jag begärde inte bättre, men en våldsam kramp i vadorna
naglade fast mig på stället.
Jag kunde se honom tydligt där han stod ända till knäna i
blåbärsriset, med en kvist av sina favoritbär stickande ut ur
käften. Vi hade tydligen stört honom mitt i hans kvällsvard.<noinclude>
<references/>
{{ph|111}}</noinclude>
sbcplm7t0x3ukwu0y3fh7w1o07at3ig
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/114
104
222459
652586
2026-06-06T06:37:42Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652586
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Det var en stor slagbjörn och att döma av den luggslitna
pälsen sannolikt en mycket gammal björn, utan tvivel samma
björn som Turi talat om.
— Spring, viskade jag i min tur till Ristin i den ridderliga
avsikten att betäcka reträtten. Det moraliska värdet av denna
avsikt var dock betydligt reducerat av det faktum att jag
fortfarande var ur stånd att röra mig ur fläcken. Ristin sprang
inte. Hon lät mig istället bli vittne till något som ensamt det
var värt att resa från Paris till Lappland — det är mig
fullkomligt likgiltigt om jag blir trodd eller ej. Med handen på
yxan gick Ristin några steg fram mot björnen. Med den andra
handen lyfte hon upp sin kolt och pekade på de vida
skinnbyxorna som hon liksom alla lappkvinnor bar. Björnen
tappade blåbärskvisten, fnyste högljutt ett par gånger och lufsade
i väg mellan furorna.
— Han tycker bättre om blåbär än om mig, skrattade Ristin
när vi satte i väg igen så fort vi kunde.
Ristin berättade nu för mig att då hon och hennes mor förra
året var på väg hem från lappskolan hade de stött på den
gamle björnen på precis samma ställe, och så fort hennes mor
hade visat honom sina vida skinnbyxor hade han gått sin väg.
Snart kom vi ut ur passet och vandrade genom den
mörknande skogen på en matta av silvergrå mossa, mjuk som
sammet och med inflätade knoppar av linnea och pyrola. Det
var varken ljust eller mörkt, det var den nordiska
sommarnattens underbara halvskymning. Hur Ristin kunde hitta
vägen genom den stiglösa skogen var mer än min dumma
hjärna kunde förstå. Plötsligt stötte vi på vår vän bäcken
igen och jag hann just böja mig ner och kyssa hans nattsvala
ansikte när han sprang förbi oss. Ristin förklarade att det var
tid för kvällsvard. Med otrolig snabbhet högg hon lite ved
med sin yxa och tände en lägereld mellan två stenar. Vi åt vår
kvällsvard, rökte en pipa och somnade med våra ränslar under
huvudet. Jag vaknade vid att Ristin räckte mig sin röda luva
full med blåbär. Intet under att den gamle björnen tyckte om
blåbär, jag har aldrig fått en bättre frukost. Vi satte i väg
igen. Där kom vår vän fjällbäcken dansande över stockar och
stenar, sjungande i våra öron en invit att göra sällskap med
honom ner till fjällsjön. Det gjorde vi också för att se till
att han inte skulle dansa vilse i dunklet. Då och då förlorade
vi honom ur sikte, men vi hörde hela tiden hur han sjöng
för sig själv. Då och då stannade han framför en klippvägg<noinclude>
<references/>
112</noinclude>
r5kzt1m11qbzpcp61yaw6ittigidsa1
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/115
104
222460
652587
2026-06-06T06:52:31Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652587
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>eller en kullfallen fura för att vänta in oss, men så satte han
i väg igen fortare än någonsin för att ta igen tiden. Snart var
det inte längre någon fara att han skulle rusa vilse i mörkret,
natten hade redan flytt på snabba dvärgfötter djupare in i
skogen. Ett gyllene sken flög över trädtopparna.
— Piavi! ropade Ristin. Solen går upp!
Djupt nere bland dimmorna i dalen under våra fötter
öppnade en insjö sitt ögonlock.
Jag närmade mig sjön med onda aningar om ett nytt iskallt
bad. Lyckligtvis slapp jag undan den här gången. Ristin
stannade framför en liten eka, halvgömd under en kullfallen fura.
Ekan tillhörde ingen och alla och användes av lapparna när
de skulle ner till kyrkbyn ett par gånger om året för att byta
sina renskinn mot kaffe, socker och tobak, de tre lyxartiklarna
i deras karga tillvaro. Vattnet i sjön var koboltblått, ännu
vackrare än det safirblå vattnet i Capris Blå grotta, så
kristallklart att jag lutade mig ner över båten för att se om jag inte
kunde upptäcka hålet som den förfärlige stalon hade slagit
i bottnen. Halvvägs över sjön mötte vi två förnäma resenärer
simmande sida vid sida med de ståtliga kronorna högt över
vattnet. Lyckligtvis tog de mig för en fredlig lapp och såg på
oss med sina vackra ögon utan rädsla. Det är något
egendomligt med älgens och renens blick, de ser en människa rakt i
ögonen från vilken synvinkel man än betraktar dem. Vi steg i
land och klättrade raskt uppför den branta stranden och
vandrade ännu en gång över en vidsträckt myr utan annan
vägledare än solen. Mina försök att få Ristin att förstå nyttan av
min fickkompass hade mött så föga framgång att jag redan
upphört att titta på den, helt förlitande mig på Ristins instinkt.
Det var tydligt att hon hade mycket bråttom och snart fick jag
det intrycket att hon var osäker om riktningen. Då och då
sprang hon åt ett håll så fort hon kunde, tvärstannade och
vädrade i luften med skälvande näsborrar och störtade sedan
i väg i en annan riktning för att upprepa samma manöver.
Ibland lade hon sig på knä och nosade som en hund på
marken.
— Rog! sade hon plötsligt och pekade på ett moln som på
låg höjd rörde sig i riktning mot oss med förvånande
hastighet.
Ett par minuter därefter var vi insvepta i tjock dimma,
ogenomtränglig som en novemberfog i London. Vi fick lov
att hålla varandra i hand för att inte tappa bort varann. Vi<noinclude>
<references/>
{{huvud|''8 Munthe''||113}}</noinclude>
jiz9xsks39griuobu0zzik8gz5svgu1
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/457
104
222461
652590
2026-06-06T08:36:48Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652590
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|87}}</noinclude>Det är otvifvelaktigt, att de nu omtalade halsringarna af <i>ett</i>
stycke äro typologiskt äldre än de af <i>två.</i> På de förra äro ofta
sådana sirater som fig. 216 inslagna, under det att de senare prydas
med halfmånar (fig. 217), hvilka sällan förekomma på de förra.
Dessa halfmånar återfinnas deremot på andra arbeten från
samma tid, bl. a. på några ovala spiralringar af guld (fig. 188),
hvilka troligen varit mynningsbeslag på svärdsslidor. Sådana
spiralringar, dels prydda med dessa sirater,<ref>{{sp|Sverige}}: <i>Sv. forns.,</i> fig. 470 (vår fig. 188, f. ensam vid Hultsjö
Bengtsgården nära Venersborg i Vestergötland; St. H. M. 382).
<p>{{sp|Danmark}}: Vedel, anf. arb., fig. 384, sid. 191, 395 (en hel och
ett stycke af en dylik, funna jemte 13 vest- och östromerska
guldmynt m. m. vid Kåsbygård i Ruthsker socken, Bornholm; den hela
är äfven afbildad i Worsaae’s <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 430, och i
Müller’s anf. arb., fig. 572; se sid. 108 här nedan).</p></ref> dels släta,<ref>{{sp|Sverige}}: Två ovala spiralringar, uppträdda jemte flera smärre spiraler
på en stor, slät ring, allt af guld; funnet i sjön Vammeln,
Södermanland (<i>Sv. forns.,</i> fig. 457). — Montelius och Ekhoff, <i>Bohuslänska
fornsaker,</i> fig. 248 (funnen ensam å Balltorp Kungsgården i Fässbergs
socken, södra Bohuslän; St. H. M. 8374. Ett tunt, smalt guldband
är viradt om midten). — En funnen vid Frändefors kyrka, på Dal
(St. H. M. 4914). — En funnen i Böda s:n på Öland (St. H. M. 8629).
<p>{{sp|Norge}}: Två ovala spiralringar, båda släta, funna jemte 14
guldbrakteater m. m. vid Övre Töyen i Akershus amt (sid. 121 här nedan). —
En funnen jemte 13 guldbrakteater m. m. vid Övre Malde i Stavanger
amt (sid. 120). — En funnen jemte 10 guldbrakteater m. m. vid
Stavijordet i Eidsvold pgd. Romerike (sid. 119).</p>
<p>{{sp|Danmark}}: En slät, oval ring, funnen jemte 5 guldbrakteater
m. m. vid Killerup nära Odense på Fyen (sid. 121 här nedan).</p></ref> äro funna på flera
ställen i Skandinavien. Från andra länder känner jag ingen.
{{tre stjärnor}}
Bland vapnen böra vi i främsta rummet egna vår
uppmärksamhet åt svärden.
Såsom fig. 112 här ofvan visar, hade svärden vid
öfvergångstiden från den femte till den sjette perioden ett slags mycket kort,
rak parerstång och tveeggad klinga. Hela kaflen är stundom
bronsbeklädd; öfverst ses ofta en låg, rundadt aflång eller tresidig knapp.
<ref follow="s456">höra till fyndet, äro afbildade der fig. 1273—79). — Se äfven en
liknande bronshalsring från Österbotten (samma arb., fig. 1245).</ref>
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
0nv63x0wvhuvdqjiuy0ev1d4rlnfho3
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/116
104
222462
652591
2026-06-06T09:47:31Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652591
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>strävade framåt ett par timmar, till knäna i det iskalla vattnet.
Till slut sade Ristin att hon förlorat riktningen och att vi
måste vänta tills dimman lättade. Hur länge kunde det dröja?
Det visste hon inte, kanske en dag, en natt, kanske en
timme, det berodde på vinden. Det var en av de värsta
upplevelser jag någonsin varit med om. Jag visste mycket väl att
med vår knappa utrustning var mötet med dimman på den
öde myren långt farligare än mötet med björnen i skogen. Jag
visste också att det inte fanns något annat att göra än att
vänta där vi var. Vi satt i timtal på våra ränslar, med dimman
klibbande mot huden som en våt handduk. Till råga på
olyckan fann jag min västficka full av vatten när jag tog
fram tändsticksasken för att tända min pipa. Medan jag
modfälld stirrade på mina våta tändstickor hade Ristin redan
slagit eld med sitt elddon och tänt sin pipa. Ett nytt nederlag
för civilisationen var när jag skulle ta på mig ett par torra
strumpor och upptäckte att min vattentäta ryggsäck av bästa
Londonfabrikat var genomvåt, men att alla Ristins
tillhörigheter i hennes hemgjorda näverkont var torra som hö. Vi höll
just på att koka oss en kopp kaffe när en plötslig vindstöt
blåste ut lågan på min spritlampa. Ristin sprang några steg
mot vinden och vände åter med order att vi genast skulle
bryta upp. På mindre än en minut blåste en stadig nordanvind
oss rakt i ansiktet och dimman försvann som genom ett
underverk. Djupt nere i dalen under våra fötter glimrade en bred
älv som ett svärd i solen. På motsatta stranden sträckte sig en
mörk barrskog så långt ögat kunde se. Ristin pekade på en
smal rökpelare över trädtopparna.
— Forsstugan, sade Ristin.
Hon sprang utför sluttningen och utan en sekunds tvekan
störtade hon sig i vattnet ända upp till skuldrorna. Jag efter.
Snart förlorade vi fotfästet och simmade över älven sida vid
sida liksom älgarna hade simmat över fjällsjön. Efter en
halvtimmes vandring genom skogen kom vi fram till en
glänta som tydligen var åstadkommen av människohand. En
stor lapphund kom rusande emot oss häftigt skällande. Knappt
hade han nosat på oss förrän han blev förtjust att se oss och
visade vägen med vänliga viftningar på svansen.
Framför sin rödmålade stuga stod Lars Anders i Forsstugan
i sin långa fårskinnspäls, sex fot fem tum i sina träskor.
— Goddag i skogen! sade Lars Anders. Var kommer du<noinclude>
<references/>
114</noinclude>
p8uk49gq7kbxtd7bu3nfungawzmh88u
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/117
104
222463
652592
2026-06-06T09:49:17Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652592
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ifrån? Varför lät du inte lappjäntan simma ensam över älven
och hämta båten? Lägg en kubbe till på elden, Kerstin, ropade
han till hustrun inne i stugan, de har simmat över älven och
måste torka kläderna.
Ristin och jag satte oss ner på den låga bänken framför
elden.
— Han är våt som en utter, sade mor Kerstin medan hon
hjälpte mig att dra av strumpor, knäbyxor, tröja och
flanellskjorta och hängde upp dem att torka på repet i taket. Ristin
hade redan tagit av sig renskinnskolten, sockorna,
läderbyxorna och ylletröjan. Skjorta hade hon ingen. Där satt vi
sida vid sida på träbänken framför den flammande elden,
nakna som vi kommit ur Skaparens hand. De två gamla
tyckte det var helt naturligt, och det var det också.
En timme senare inspekterade jag mitt nya kvarter i farbror
Lars långa svarta vadmalsrock och träskor, medan Ristin satt
vid ugnen i köket där mor Kerstin höll på att baka bröd.
Den främmande herrn som kommit dit i går med en finnlapp
hade ätit upp allt brödet i huset. Deras son var borta på
timmerhuggning på andra sidan sjön, jag skulle få sova i hans
kammare ovanför kostallet. Farbror Lars hoppades att jag
inte skulle tycka illa om lukten från korna. Nej då, tvärtom,
jag tyckte snarare om den. Farbror Lars sade att han skulle gå
till härbret för att hämta ett extra fårskinn till min säng,
han var säker på att jag skulle behöva det för nätterna började
redan bli kalla. Härbret stod på fyra timmerstolpar, en
manshöjd över marken, som skydd mot fyrfota besökare och den
djupa vintersnön. Härbret var fullt av kläder och pälsverk, i
största ordning upphängda på älghorn på väggarna. Farbror
Lars långa vargskinnspäls, mor Kerstins vinterpäls av
blåräv, ett halvt dussin vargskinn. På ett annat horn hängde mor
Kerstins bruddräkt, livstycket av rött siden broderat med
silvertråd, hennes gröna yllekjol, hennes pälskrage av mård,
hennes hätta kantad med vackra spetsar, hennes röda
läderskärp med bucklor av silver. När vi klättrade nerför
härbrestegen sade jag till farbror Lars att han glömt att låsa dörren.
Han svarade att det behövdes inte, varken vargen, räven eller
vesslorna bar bort deras kläder och det fanns inget ätbart i
härbret. Efter ett långt strövtåg i skogen satte jag mig ner
under den stora tallen vid köksdörren till min kvällsvard
— fjällforell, den bästa i världen, hembakat bröd, färskt ur
ugnen, mesost och hembryggt öl. Jag ville att Ristin skulle<noinclude>
<references/>
{{ph|115}}</noinclude>
43snam17hux6wu3kjbcfmllqm7nu8fu
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/118
104
222464
652593
2026-06-06T09:53:01Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652593
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>äta med mig men det var mot etiketten, hon skulle äta i köket
med barnbarnen. De två gamla satt bredvid mig och såg på
medan jag åt.
— Har du sett kungen?
— Nej, det hade jag inte. Jag hade inte rest över Stockholm,
jag hade kommit direkt från ett annat land, från en annan
stad många gånger större än Stockholm.
Farbror Lars visste inte att det fanns någon stad som var
större än Stockholm.
Jag talade om för mor Kerstin, hur mycket jag hade
beundrat hennes vackra bruddräkt. Hon smålog och sade att
hennes mor hade burit samma dräkt på sitt eget bröllop för
Gud vet hur många år sedan.
— Men ni lämnar väl inte härbret öppet om natten?
frågade jag.
— Varför inte? sade farbror Lars. Det finns ingen mat i
härbret och jag sa dig ju att vargar och rävar inte bryr sig
om kläder.
— Men någon annan kunde ju vilja åt dem, härbret ligger ju
flera hundra alnar från huset. Bara den där björnskinnsfällen
är värd en massa pengar, och vilken handelsman som helst
i Stockholm skulle med glädje betala flera hundra riksdaler
för bruddräkten.
De två gamla såg mycket förvånade på mig.
— Men hörde du inte att jag sa att jag skjutit björnen själv
och likaså alla vargarna? Förstår du inte att det är mor
Kerstins bruddräkt och att hon fått den av sin egen mor?
Förstår du inte att alltsammans tillhör oss och inte någon
annan så länge vi är i livet, och att det går till vår son när
vi dör? Vem skulle kunna komma på tanken att ta våra egna
kläder från oss?
De båda gamla tycktes nästan stötta över min fråga.
Plötsligt kliade Lars Anders sig i håret med en slug glimt
i sina gamla ögon.
— Nu förstår jag vad han menar, sade han till mor Kerstin.
Han menar tockna där som de kallar tjuvar.
Jag frågade Lars Anders om det var sant vad Turi berättat
mig, att den stora stalon slagit hål i botten på Sivasjön och
släppt ut alla fiskarna. Jo, det var nog sant det, det fanns inte
en enda fisk i sjön fast alla de andra fjällsjöarna var fulla med
fisk. Men om det var en stalo som släppt ut fiskarna kunde
han inte svära på. Lapparna var fulla av trollkonster och vid-<noinclude>
<references/>
116</noinclude>
s6j6fclc3xgjcdtksvrwdmw34rbxr52
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/119
104
222465
652594
2026-06-06T09:54:40Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652594
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skepelse. De var inte en gång kristna, ingen visste varifrån de
kommit och de talade ett språk som inte liknade något annat
tungomål på hela jorden.
Fanns det några jättar eller troll på denna sidan älven?
— Förr i världen fanns det nog, sade farbror Lars. När
han var pojke hade han hört åtskilligt om ett stort troll som
bodde i fjället därborta. Trollet var mycket rikt och hade
hundratals fula dvärgar som vaktade hans guld inne i berget
och tusentals snövita kor med silverklockor om halsen. Men
sedan kungen börjat spränga i fjället efter järnmalm och
börjat bygga en järnväg hit upp hade han inte hört någonting
mer om trollet. Där fanns naturligtvis ännu några skogsrån
som försökte locka folk in i skogen för att de skulle gå vilse.
Ibland lockade skogsrået med fågelstämma, ibland med en
kvinnas röst. Många påstod att skogsrået verkligen var en
kvinna, mycket elak och mycket vacker. Om man mötte henne
i skogen måste man springa sin väg med detsamma, om man
vände sig om för att se på henne, om det så bara var för ett
ögonblick, så var man förlorad. Man borde aldrig sätta sig
under ett träd i skogen när det var fullmåne. Skogsrået kom
då och slog sig ner vid ens sida och lade armarna kring ens
hals som en kvinna gör när hon vill att man skall famna
henne. Men vad hon ville det var att suga blodet ur ens
hjärta.
— Har hon mycket stora ögon och en ros i skärpet? frågade
jag oroligt.
Det visste inte Lars Anders, han hade aldrig sett henne, men
hans svåger hade en gång sett skogsrået en månljus natt. Han
hade förlorat sin sömn och varit en smula konstig i huvudet
alltsedan dess.
Fanns det några tomtar i trakten?
Jo, där var fullt av småfolk som tassade omkring i
skymningen. Och en liten tomte bodde i kostallet, barnbarnen
hade ofta sett honom. Han var snäll och beskedlig så länge
han fick vara i fred och man satte ut ett fat gröt åt honom.
Men det gick inte an att tala illa om honom.
Järnvägsingenjören som höll på att bygga bron över älven hade sovit över
natten i Forsstugan en gång förra vintern. Han söp sig full
och spottade i tomtens grötfat och sa att fan skulle ta honom
om det fanns några tomtar. När han på kvällen körde
tillbaka över den frusna sjön halkade hästen omkull på isen
och slets i stycken av en flock vargar. Folk som återvände<noinclude>
<references/>
{{ph|117}}</noinclude>
bf8afbxvc6pch7mdbhoqhortpa0aeg6
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/120
104
222466
652595
2026-06-06T10:00:14Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652595
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>från kyrkan på morgonen hittade honom sittande ihjälfrusen
i släden. Han hade skjutit två av vargarna, och hade det inte
varit för hans bössa skulle de ha ätit upp honom också.
Hur långt var det från Forsstugan till närmaste gård?
Åtta timmars ritt genom skogen på en bra häst.
— Jag tyckte jag hörde koskällor i skogen för en stund sen,
det måtte vara många kreatur häromkring.
Lars Anders spottade snuset ur munnen och sade att jag
tagit miste. Det fanns inga kreatur i skogen på närmare håll
än en tio mil och hans egna fyra kor stod i kostallet.
Jag sade jag var säker på att jag hört ljudet av skällorna i
skogen. Jag hade till och med lagt märke till att de haft en
vacker klang, som om de varit av silver.
Lars Anders och mor Kerstin såg oroligt på varandra men
sade ingenting. Jag önskade dem god natt och gick till
kammaren. Skogen stod tyst och mörk utanför det lilla fönstret.
Jag tände talgljuset på bordet och lade mig på fårskinnen,
trött och sömnig efter den långa färden. Jag lyssnade en
stund till de sovande kornas flåsande. Jag tyckte jag hörde en
uggla långt bort i skogen. Det gjorde mig gott att se på
talgljuset som brann på bordet. Jag hade inte sett ett talgljus
sedan jag var barn. Snart tyckte jag mig genom mina slutna
ögonlock se en liten pojke som plumsade fram genom
snödrivorna med en väska full av böcker på ryggen, på väg till
skolan och med ett sådant där talgljus i handen. Varje pojke
måste ha med sig sitt eget talgljus att tända på sin pulpet
i klassrummet. Somliga pojkar hade ett tjockt talgljus, andra
ett smalt, lika smalt som danken som brann här på bordet. Jag
som kom från ett rikt hem hade ett tjockt ljus på min pulpet,
men på pulpeten bredvid min brann det smalaste ljuset i hela
klassen, för den pojkens mor var mycket fattig. Jag blev
kuggad vid terminens slut, men han tog de högsta betygen
i alla ämnena, han hade mera ljus i huvudet.
Jag tyckte jag hörde någonting rassla på bordet. Jag måtte
ha sovit en stund, för talgljuset höll just på att flämta ut. Men
jag kunde tydligt se en liten man, inte större än min hand, sitta
på bordet med benen i kors och rycka försiktigt i min
klockkedja, med huvudet på sned för att lyssna till klockans
tickande. Han var så intresserad att han inte ens lade märke
till att jag satte mig upp i sängen och tittade på honom.
Plötsligt måtte han dock ha fått syn på mig. Han släppte
klockkedjan, halade sig på sjömansmaner nerför bordsbenet och<noinclude>
<references/>
118</noinclude>
ei0c8qt88r4vc8arniygejiwz3kjpf8
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/83
104
222467
652596
2026-06-06T10:06:09Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652596
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|75}}</noinclude>byst, på dess piedestal, och bakom denna ett kapell.
Det är platsen, der Columbus första gången lät
katholska messan läsas på ön. Bysten är hans, och står der
jemte kapellet till den första gudstjenstens minne.
Midt på torget är en stor hvit marmorstaty af — Carl
den femte, tror jag, och omkring den stå några höga,
magnifika kungspalmer — riktiga kungar bland träden;
och deromkring äro små qvarter med andra träd
och buskväxter. Bland dessa har jag anmärkt träd,
som ha löf och kronor mycket lika våra lindar (ehuru
ej så stora) och eldfärgade blommor ej olika våra
indianska krassablommor, men dunklare i färgen, samt
buskväxter som ha samma art blommor, och på hvars
stammar små gröna, granna ödlor springa omkring
och titta helt trankilt på mig, när jag tittar på dem.
Här äro en mängd hvita marmorbänkar, på hvilka man
sitter i palmernas skugga. Men de ge icke stor skugga,
och man får passa på stund och ställe, der deras stolta
kronor för en liten stund erbjuda skydd mot solen.
Men det är ett nöje att se deras qvistar svaja susande i
vinden; deras rörelser äro på en gång så majestätliga
och så gratiösa.
Sedan går jag på en Esplanade eller hög terrass,
kallad »la Cortina de Valdez», byggd längs med
hamnen på motsatta sidan till Morro. Det är en inskränkt
promenad, men med den skönaste utsigt. Och här
vandrar jag drickande hafsvinden, och ser vågorna utifrån
hafvet, om än det är lugnt, bryta sig i höga
hvitskummande bränningar emot Morros klippa, som
utestänger hafvets oro och gör hamnen lugn; ser genom
hamnens öppning de hvita seglen flyga öfver det stora<noinclude>
<references/></noinclude>
kflah24nh8gjgrqf5pr4gxfqtrwheqm
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/84
104
222468
652597
2026-06-06T10:09:55Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652597
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />76</noinclude>blå hafvet, ser små ödlor springa eller sitta och sola
sig på den låga muren längs Esplanaden åt hamnen
till, och hvita dufvor slå ned och dricka vid en hvit
marmorbassin nedanför ett vackert monument till
Valdez ära, hvilkct afslutar promenaden. En stråle klart
vatten springer alltid ur monumentets marmorvägg uti
bassinen.
Klockan half 10 är jag åter hemma och äter den
andra frukosten i stort sällskap, i den ljusa
marmorsalen, vid rikt fyllda bord; men jag förtär blott, utom
kaffe, mina kära Carolina-risgryn och ett ägg. Sedan
går jag på mitt rum och skrifver bref, ritar eller
målar ända till middagen. På eftermiddagen kommer en
eller annan af mina nya vänner här och afhämtar mig
i sin »volante» (Cuba-ekipaget,) till en färd utom staden
på en af dess vackra och ståtliga promenader. Om
aftonen, efter théet, går jag upp på taket af huset,
hvilket är platt (såsom alla tak här, och kallas »Azoteon»),
omgifves af en låg mur eller ett stenstaket på hvilket
stå urnor, af en grå stenart, med gröna upphöjda
prydnader, och små förgyllda bronsflammor i toppen. Här
går jag allena till sent på natten, betraktar
stjernhimmelen öfver mig och staden under mina fötter.
Morroljuset — så kallas ljuset af den höga fyren på
Morrofästningen — tändes och lyser, som en stor
stadigt strålande stjerna, med det klaraste ljus öfver hafvet och staden. Luften är ljuflig och stilla, eller
andas blott som ett sofvande barn, och omkring mig hör
jag allt emellanåt det ljufligaste, klaraste lilla qvitter,
ej olika sparfvens hos oss, men klarare eller mera mildt
klingande. Man säger mig att det är af de små öd-<noinclude>
<references/></noinclude>
2g6u78qjf1b49okj68hfelexulr3nwh
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/85
104
222469
652598
2026-06-06T10:13:51Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652598
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|77}}</noinclude>lorne, som här finnas i så stor mängd, och som här
fått stämma.
Staden har ett högst eget utseende. Husen äro
låga (aldrig öfver två låga våningar höga), gatorna
trånga, så att en mängd lärftsdukar, som agera skyltar
för bodarna, hänga öfver gatan från den ena husraden
till den andra. Murarne på hus, palatser, torn äro
strukna blå, gula, gröna, orange, och man ser ofta
frescomålningar. Man fruktar, för ögonen, den hvita
färgen och solens sken på denna. Man ser inga
rökpelare, inga skorstenar. Öfverallt platta tak, med staket
af sten eller jern och urnor med bronslågor. Jag förstår
ej hvart eld och rök tar vägen. Stadens atmosfer är
klar som kristall. De trånga gatorna äro ej stenlagda,
och när det regnat (som det gjort skurvis ett par dygn)
uppstå ofantliga pussar och gropar; när det är torrt,
åter mycket dam. Smala trottoirer, sällan breda nog
för två personer att gå förbi hvarandra, följa längs med
husraderna.
På gatorna springa och kila omkring i alla riktningar
en slags stora insekter, med ofantliga bakben
och en lång nos, på hvilken är ett högt svart horn eller
tornlik upphöjning. Så nemligen föreföllo mig i förstone
de Cubanska ekipagerna eller volanterna, som utgöra
Havannas enda slags åkdon. Och vill du se dem på
närmare håll, så se de ut som en slags kabrioletter, men
de tvenne ofantliga hjulen sitta bakför sjelfva
vagnskorgen. Denna hvilar på fjädrar emellan hjulen och
hästen, som drar den, och till stor del på denne. På
hästen, som är ett godt stycke ifrån vagnskorgen, rider
köraren, alltid en neger, i stora, utstående ridstöflor.<noinclude>
<references/></noinclude>
lamck4prrc5pg09ql7571crvhzv3q4u
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/86
104
222470
652599
2026-06-06T10:20:31Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652599
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />78</noinclude>Denne kallas »Calashero», och är stundom, jemte
hästen, rikt silfverbesmidd, stundom, säges det, till flera
tusen dollars värde. Hela ekipaget är ovanligt
långsträckt och påminner om en harkranka.
När volanten är i stor stat, eller ock förspänd för
längre resor, har den två hästar (och äfven tre). Den
andra hästen föres vid handen af Calasheron och
springer litet före hästen som han rider på. När volanten
är i stor stat, ser du två eller tre signoras sitta i den,
alltid i bart hår, stundom med blommor i håret, bara
armar och halsar, hvita florsklädningar, klädda som till
bal. När de äro tre, sitter den yngsta emellan, litet
framom de två. Det är en allrakäraste bukett af
lefvande blommor. Man ser den ofta på promenaderna
om eftermiddagarna, eller om afton på La Plaza
de Armas, då der är musik och stor församling. Blott
sällan ser man en slöja öfver hufvud och hals, nästan
aldrig en hatt. Synes den, så tillhör den en utländska.
Jag tänkte först, då jag såg volantens guppande
rörelser på gatorna: »Det måtte vara ett förskräckligt
obeqvämt åkdon!» När jag satt der, tyckte jag mig
gunga på moln. Jag har aldrig känt en mjukare
rörelse.
Creolska damerna (de infödda på ön) söka intet
skydd för solen eller vinden. Ej heller behöfves det.
Efter middagstiden, sedan »la brise» kommer från
hafvet, är luften ej het, ej heller bränner solen här såsom
på fasta landet. Creolernas hy är blek, men utan
sjuklighet, har en mjuk, ljus olivefärg, som, jemte deras
sköna, mörka, men ändå mjuka ögon, gör deras utseende
mycket behagligt. Prester i stora kåpor och stora ku-<noinclude>
<references/></noinclude>
code7wwpol64qe5rgtk24kywekunzwo
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/87
104
222471
652600
2026-06-06T10:24:38Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652600
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|79}}</noinclude>riösa hattar ser man gå till fots. Större delen af
folket på gatorna äro negrer och mulatter; äfven i
bodarne ser man mulatter som säljare, isynnerhet i
cigarrbodar. Öfverallt ser man cigarrer rökas, isynnerhet en
slags små cigarrer eller cigarritos. Den färgade
befolkningen synes berusa sig af tobaksrök. Ofta ser
jag negrer och mulatter sitta utanför bodarne
småsofvande med cigarr i mun. Calasheron, der han väntar
utanför ett hus, stiger af och sätter sig nära åkdonet,
röker och blundar i solskenet. Men hvart tar all
röken vägen? Man ser den ej. Den måste absorberas af
hafsluften.
Men jag skulle afsluta min dag. Sedan jag vandrat
eller sutit på Azoteon tills mot mid natten, njutit
af luften, som jag tycker här har ett eget helande,
välgörande lif, och af en bananas, som har desso likt,
går jag in i mitt rum, och går der till hvila i en
tältsäng nästan utan sängkläder, men der jag hvilar
förträffligt och somnar vid vindens fläktar, som spela in
genom jerngallren, vid dörr och fönster, dem inga glas
eller luckor stänga.
Mitt rum har, jemte en rad andra rum, utgång
på taket, hvilket är mig mycket angenämt, då jag, när
som helst, kan hemta luft der, och från mitt tak har
jag blott en liten trappa upp till den egentliga Azoteon.
Azoteon är de Cubanska familjernas förnämsta
församlingsplats, då de om aftonen vilja njuta »la brise».
Jag måste nu säga dig litet om de familjer, som
här taga sig af mig med godhet. De äro, först en
familj Tolmé, ett högt aktadt handelshus i staden, och
ett ungt par, herr och fru Schaffenberg, måg och dotter<noinclude>
<references/></noinclude>
asrwm6vj6b4zjcgezh8zzj0pknlap6z
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/88
104
222472
652601
2026-06-06T10:27:27Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652601
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />80</noinclude>till herr och fru Tolmé. Herr Tolmé är engelsman,
har varit agent på Cuba för Rhotschildska huset i
London, men har nu öfverflyttat sysslan på sin måg, herr
Schaffenberg, en tysk herre. Hr Tolmé den äldre är
en gammal, ungdomlig man, med ett utseende och
väsen fullt af välvilja och godt lynne, en glad och qvick
umgängesman. Hans fru är af danska föräldrar, född
på danska ön S:t Croix, har varit en stor skönhet, och
är ännu vid omkring 50 år en ganska vacker fru,
med fina drag och ett uttryck af godhet, som förtjusar
mig. Huset är fullt af vackra barn, fyra söner och fem
döttrar; isynnerhet äro döttrarne vackra, och de tvenne
äldsta gifta döttrarne äfven oändligt behagliga. De
kunde för dragens fina skönhet och figurernas behag
jemföras med Fanny och Charlotte Franzén; den
yngsta af dem är ljus och täck som en nordisk mö.
Husets äldsta son har från England hemfört en ung
skönhet, blomstrande som blott Europas döttrar äro det;
och hela huset är fullt af skönhet och kärlek och glädje;
nygifta, nyförlofvade, kärlekskutter och blickar i hvar
vrå. Familjen har dessutom en glad umgängeskrets,
der muntra herrar från Europa, tyskar, engelsmän,
skottar, fransoser, hålla musik och munterhet vid makt.
I förrgår förde mig den goda fru Tolmé i sin
volante till herr och fru Schaffenbergs villa i en by
ett par mil från Havanna. Der var en vacker
sällskapskrets församlad — ej bjuden, utan der, emedan
det var mottagnings-afton i huset. Man hade
»tableaux vivants», musik, dans. De utmärkt vackra
fruntimren, riktigt förtjusande i taflornas kostymer, de
artiga, muntra herrarne, den goda musiken (de unga sy-<noinclude>
<references/></noinclude>
q53yq27tnceb658l1vyhkgdhug3bzi2
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/89
104
222473
652602
2026-06-06T10:30:08Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652602
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|81}}</noinclude>strarne Tolmé sjunga väl), den Cubanska kontradansen
och dess musik, så egendomliga, så målande creolernas
lynne och lif, ett vekt, lekfullt, njutningsfullt
och ändå vemodigt lif, i hvilket brisens fläktar,
palmernas grenar tycktes mig susa och gunga, den glada,
fria umgängestonen, de många språken som taltes, den
sköna aftonen, de milda nattvindarne som fläktade, och
stjernorna som genom den mörka natten blickade in
genom öppnade dörrar och fönster, — allt gjorde denna
afton till en af de vackraste, mest fullkomliga fester
jag bevistat. Ingenting var möda, ingenting tvång;
man hvilade och njöt och roade sig på en gång.
Jag har ett par gånger bevistat messan om morgnarne
i domkyrkan härstädes, och sett der riktigt stort
prestspektakel, och prestmagnificensen i fullt flor. Man
tycker sig här förflyttad två à tre århundraden tillbaka
i tiden. Bedjande i kyrkan såg jag nästan inga.
Presterna marcherade i procession och rökte och tände ljus
och sysslade med många kyrkliga ceremonier, men
synbarligen utan all andakt. Men musiken bad; musiken
var skön och full af innerlig andakt. En from och
inspirerad ande hade andats sin själ i den, och jag bad
med den. Domkyrkan är vacker och ljus, ehuru ej
stor. Der äro några taflor som göra mig nöje. En af
dem föreställer andarne i skärselden; öfver lågorna
sväfvar madonnan med barnet, blickande ned i
förbarmande. Några själar bli dem varse, intagas af deras
skönhet, och medan de se på dem och ofrivilligt
tillbedja, höja de sig ur lågorna utan att märka det.
En annan tafla visar den heliga jungfrun stående
på jordgloben. Hennes blick är i himmelen, hennes<noinclude>
<references/></noinclude>
5g1ee7hk2dqkoztg9dvobpk9g2srals
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/90
104
222474
652603
2026-06-06T10:38:52Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652603
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />82</noinclude>bön, hela hennes själ lefver der, och utan att tänka
derpå, trampar hon på ormen som smyger fram öfver
jorden. Dessa taflor äro tydligen från en tid af djupt
andligt lif.
Columbi ben hvila i domkyrkan; en hvit marmortafla
i muren nära choret utvisar platsen. Den
framställer också hans hufvud i basrelief; nedanför detta äro
några symboler af mycket vanligt innehåll, och
nedanför dem en inskrift, matt och platt och illa
sammansatt, innehållande att hans stoft hvilar här, men att
hans rykte skall lefva genom flera århundraden.
Jag besökte en dag kyrkan med Mr Vassar, och
ledsagades der af en yngling, som tycktes vara af
kyrkans unga prestämnen. Då han hörde att Mr Vassar
varit i Jerusalem, blef han helt glad, och så angelägen
att höra om den heliga grafven och de heliga orterna
nära staden, och dertill så ifrig att visa oss allt
märkvärdigt i kyrkan, att det just var ett nöje att se.
Denne yngling hade tydligen ännu ett oförderfvadt sinne
och en fast tro.
I går, under en stor procession i kyrkan och stor
handkyssning af biskopen, hvilken var en vacker
prelat, med feta hvita händer, betäckta med blixtrande
juveler, såg jag en af storherrarne (jag tror att det var
amiralen) skratta i det han knäböjde för den helige
fadren och gjorde min af att kyssa hans hand; men
sant är att biskopen log äfven. Båda visste att det
var spektakel. Kostymerna af presterliga och
embetsmanna-korpserna, hvilka sutto i ländstolar midtemot
hvarandra i kyrkan, voro pittoreska, och så
imponerande som klädande kostymer nu för tiden kunna vara<noinclude>
<references/></noinclude>
ap4nwln5qole5hx4k5b2i383t81xo6u