Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.5 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Wikisource:Mötesplatsen 4 416 652560 650631 2026-06-05T12:47:00Z Flygekorren 18984 /* Pamflett om samiskt landsmöte 1918 */ nytt avsnitt 652560 wikitext text/x-wiki {| style="float: right;" |__TOC__ |}__NEWSECTIONLINK__ =Välkommen till Mötesplatsen= [[Fil:New library in Turku opened 2.3.2007.jpg|miniatyr|Välkommen]] Mötesplatsen är det allmänna diskussionsforumet om svenska Wikisource. [http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Wikisource:M%C3%B6tesplatsen&action=edit&section=new Skriv ett nytt meddelande under en ny rubrik] Mötesplatsen är rätt plats för att ansöka om att använda en '''bot''' på projektet. Observera att kortare botkörningar, såsom interwiki, ofta kan göras utan botflagga. För '''användarnamnsbyten''' gå till [[:m:SRUC|Metas sida för globala användarnamnsbyten]]. To request to run a '''bot''' on Swedish Wikisource, start a thread on this page and describe your bot and what kind of job you would like to do. Note, that minor bot-jobs, such as iw-linking often can be done without botflag. To request '''change of username/SUL,''' please go to [[:m:SRUC|the request page for a global rename]]. [[Kategori:Wikisource|Mötesplatsen]] ==Gamla diskussioner== {{Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv}} =Diskussioner= == Varning: Den här filen kan innehålla skadlig kod. Om du kör den kan din dator skadas. == I just uploaded a djvu file made from a pdf of a book on internet archives. However, when attempting to make the index, the file does not appear on the index page as usual but rather connects to a page (https://sv.wikisource.org/wiki/Fil:H_Sch%C3%BCck_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu) that states: Varning: Den här filen kan innehålla skadlig kod. Om du kör den kan din dator skadas. I do not understand why this is happening, and would appreciate any help in fixing this problem (and avoiding it in the future if there is something I did wrong). I have scanned my computer for malicious code and am not getting any indication that the file has anything wrong with it. In addition, an online virus scanner give the following results for this file: File Name: H Schück Studier i Beowulfsagan 1909.djvu<br> File Size: 4.741485MB<br> File Type: Unknown<br> Scan Status: Finished<br> Scan Date: 2025-01-05 12:15:27<br> Scanning Engine <br> Scan Result<br> IPQS Internet Security Suite Clean<br> IPQS Byte Checks Clean<br> IPQS Malicious Code Scanner Clean<br> IPQS Emerging Threats Clean<br> IPQS Malicous Network Activity Clean<br> IPQS Threat Defender Clean<br> IPQS Foreign Entity Checker Clean<br> I do notice on Wikimedia Commons <bdi>[https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/52/H_Sch%C3%BCck_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu Original file]</bdi> (1,752 × 2,676 pixels, file size: 4.52 MB, MIME type: image/vnd.djvu, 60 pages) SV Wikisource file that index is referencing: [https://sv.wikisource.org/wiki/Fil:H_Sch%C3%BCck_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu] (0 × 0 pixlar, filstorlek: 4,52 Mbyte, MIME-typ: image/vnd.djvu) So I do not know what is happening here. Looks like I am dead in the water for this project for the time being. Thanks for any assistance in this matter. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 5 januari 2025 kl. 18.45 (CET) :Kan ha varit ett ccheproblem. Fungerar det nu för dig? [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 5 januari 2025 kl. 23.18 (CET) ::Ja. Det går nu. Tack. ::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 6 januari 2025 kl. 00.54 (CET) == Tillägg som inte passar att kopiera rätt in == I Capitaine Ekebergs resa finns [[Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771/Rättelser|ett tillägg]] till [[Sida:Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771.djvu/56|sidan 38]] som inte passar att kopiera rakt in såsom det är skrivet. Jag valde att göra en fotnot och lägga in tillägget där. Alternativt skulle man kunna skriva om tillägget minimalt till en fullständig mening. Nån som har andra tankar om hur detta kunde lösas? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 9 januari 2025 kl. 14.10 (CET) :I [[Sida:Berzelius Bref 10.djvu/22|Berzelius Brev]] gjorde jag så att man i texten kunde klicka sig vidare till ett separat avsnitt för tillägg (133 olika punkter). Att göra så i ditt exempel är väl lite överdrivet när det bara fanns ett enda tillägg. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 9 januari 2025 kl. 17.25 (CET) == Hur göra text i bilder mer tillgänglig? == Jag har dragit igång ett nytt ambitiöst transkriberingsprojekt för en 1700-talshandskrift. [[Sida:En kort beskrifvning uppå en ostindisk resa till Canton uthi Chinah - Carl Fredrich von Schantz - KB M292.pdf/6|Titeluppslaget]] är en vacker teckning men har också en del textbeskrivningar som jag skulle vilja göra tillgängliga för den som inte kan läsa 1700-talsstil. En tanke jag hade var att använda s.k. [[mw:Extension:ImageMap|image map]] för att skapa ett "tooltip". Länkarna skulle antingen kunna gå till ett odefinierat ankare på sidan, eller till filbeskrivningssidan (alltså det förväntade beteendet när man klickar på en bild). [https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Anv%C3%A4ndare:Belteshassar/Sandl%C3%A5da&oldid=586703 Exempel i min sandlåda]. Andra idéer på hur texten kan göras mer tillgänglig? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 22 januari 2025 kl. 12.20 (CET) :Okej, inga svar efter en dag. Då får jag väl säga att ...<br> :Det ser ju ut som om det fungerar, men (i min åsikt förstås) är det mer komplicerat än nödigt. Om det var jag som gjorde det, så skulle jag bara skriva nånting i texten under bilden som innehåller vad det står på bilden. T.ex. "Bilden innehåller text: Farwatnet till Canton 2 mihl, Hamnen hwaräst Skeppen ligga, Inloppet till hamnen, ...". Då blir det väl sökbart åtminstone, och om man vill veta precis var på bilden det står så är det nog inte så svårt att hitta. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 23 januari 2025 kl. 20.58 (CET) ::Du har en poäng. Jag gjorde ett försök att placera texten ungefär rätt. Tror det får bli bra för nu. Tack. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 24 januari 2025 kl. 10.34 (CET) :Jag tror inte att image map egentligen är det du är ute efter. Är det inte istället [[:en:Template:Annotated image]] med exempel på [[:en:Template:Annotated image/Extinction]]? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 23 januari 2025 kl. 21.16 (CET) ::Ja, det är förstås en möjlighet, men lite synd att täcka över den vackra handskriften med annoteringar. Nåväl, jag valde den enklare vägen den här gången. Kanske provar det en annan gång Tack. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 24 januari 2025 kl. 10.35 (CET) == Mallen {{mall|antikva}} eller <tt><nowiki><tt></tt></nowiki></tt> == För texter i frakturstil med låneord i antikva, är det numera bättre att använda mallen {{mall|antikva}} än den gamma standarden med fast teckenbredd? Borde vi uppdatera [[WS:Redigering#Teckenuppsättning och typsnitt]] med hänvisning till mallen? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 29 januari 2025 kl. 12.50 (CET) :Jag har inget "svar", men jag har undrat samma sak. Och ofta är det inte så enkelt att verket bara innehåller två stiler. :[https://sv.wikisource.org/wiki/Sida:Ingwar_Widtfarne.pdf/13 Här] t.ex. har vi en sida med (1) fraktur (det mesta), (2) schwabacher (för text med lite "mer" betoning), (3) antikva (för "främmande" ord, t.ex.) och (4) kursivt (referenser eller text i latin, t.ex.). {2} Jämfört med fraktur så är schwabacher lite fetare (mer bläck) och lite bredare. Sidan om teckenuppsättning (ovan) säger att man borde ange det med kursivering; men det är ju något helt annat här som <i>redan är kursiverat</i>. Skulle man använda <b>fetstil</b> kanske? Ja kanske, men (i min åsikt förstås) blir det <b>alltför svart</b>; ett "bang" i ögat. I verket har jag använt {{Mall|spärrat}}; inte perfekt, men jag vet inte ens vad "det bästa" skulle vara. {3} Antikva mallen använde jag för ord tryckta i antikva, men ... det ser {{ant|lite konstigt}} ut (alltså nästan som om det vore mindre viktigt), eftersom bokstäverna också blir lite mindre. {4} Och (till sist) kursiv: borde det vara "bara" <i>kursiv</i> eller {{ant|<i>antikva plus kursiv</i>}}. Jag tycker (tyckte) att det sista ser bättre ut (mer lika originalet). :Ja, inga svar, men jag skulle också uppskatta några visa ord från <b>er alla</b>. Vad gör de som arbetar på engelska eller tyska, t.ex.? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 1 februari 2025 kl. 08.32 (CET) ::A couple of thoughts: ::1. <nowiki><tt></nowiki> is considered depricated and triggers lint errors. ::Cf. https://phabricator.wikimedia.org/T26529 ::2. Simply adding font-size:110% to the <nowiki><span></nowiki> of code in the antikva template increases the size of the serif font so that it is about the size of the default font. Changes in the template will, however, globally change the look of the text everytime the template has been used in the past by other people for other texts, but perhaps this is something that needs to done or at least would not cause much harm to do, and perhaps be an improvement. Cursive could be added at the template level for that matter too, if there is any sort of consensus about how antikva should look. ::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 1 februari 2025 kl. 12.54 (CET) ::Norska wikisource verkar använda [[:no:Mal:Antikva|Mal:Antikva]]; tyskarna använder vad jag kan se <nowiki><tt></tt></nowiki>; danskarna vet jag inte vad de använder; finska behärskar jag inte bra nog för att kolla och så mycket engelska texter satta i frakturstil finns nog inte. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 1 februari 2025 kl. 21.57 (CET) :::Jag tittade på norska mallen, och den är inte samma som den svenska. Istället ställer den bara texten inom <nowiki><tt></tt></nowiki>-taggar. :-( [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 februari 2025 kl. 01.42 (CET) == Att referera till artiklar == Hej, jag är ny medlem här, hittade nyligen in hit till Wikisource och blev glatt överraskad av detta arbete! Till mina frågor, så undrar jag hur artiklar refereras till på bästa vis? I det inloggade läget, ser jag att man kan få en permanent länk för den artikel man besöker. Exempelvis Karin Boye ger: https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=F%C3%B6rfattare:Karin_Boye&oldid=519251 Hur pass beständiga/permanenta är dessa länkar? Är det klokare att använda Wikidata-objektet, för att på så vis slå upp korrekt URL? [[Användare:LetteredPoet|LetteredPoet]] ([[Användardiskussion:LetteredPoet|diskussion]]) 5 februari 2025 kl. 20.32 (CET) :Välkommen! Permanentlänken är till för att länka en specifik version av en sida, vilket är bra om du vill visa hur den såg ut just när du besökte den. Enda sättet att bryta länken är om en administratör skulle radera versionen/sidan, vilket är osannolikt för den du länkade. :Wikidata-objekt är också beständiga, men de pekar alltid på senaste versionen av sidan. :I de allra flesta fall funkar den vanliga url:en lika bra, men om en sida har flyttas så kanske url:en går till en omdirigering eller grensida i framtiden. Båda dina förslag undviker det. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 5 februari 2025 kl. 22.16 (CET) ::Okej, tack för förklaringen! Så även om sidan flyttas, så kommer permalänken peka rätt? Och bara om sidan raderas så blir permalänken oanvändbar [[Användare:LetteredPoet|LetteredPoet]] ([[Användardiskussion:LetteredPoet|diskussion]]) 13 februari 2025 kl. 20.42 (CET) == Lutheri Catechismus på Lenape (Delaware) == ''Tråd flyttad från [[Wikisourcediskussion:Mötesplatsen]]'' [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 11.32 (CET) För den händelse att fler är intresserade, så vill jag nämna att jag har påbörjat arbetet att OCR-läsa [[Johannes Campanius]] översättning av Luthers lilla katekes till [[Lenape]] (eller det Americansk-Virginske språket som han själv kallade det. Jag har ett exemplar av faksimilutgåvan från 1930-talet, men den förlaga jag utgår från har jag laddat ned från [Litteraturbanken]: Eftersom originalet återger den svenska texten i frakturstil och lenape- texten i antikva använder jag [[Tesseract]] som jag tycker klarar frakturen bra.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 10.40 (CET) === Tryckstilar och markup === Jag är typsnitts-nörd och försöker mig samtidigt på att sampla de typsnitt som används i förlagan i syfte att extrahera dem som ttf- eller otf-filer, Jag vet inte om markup av fraktursatta ord är av intresse för Wikisource, men jag gör det alltså för min egen skull, eftersom jag vill utveckla en fungerande rutin för detta att senare bearbeta KB:s tidningsarkiv med (jag är inte helt nöjd med KB:s egen OCR-läsning, särskilt med tanke på deras val av ordlistor för automatisk korrekturläsning, vilket har lett till sådana besynnerligheter som en greve Laserstråle omnämnd i [[Aftonbladet]] på 1850-talet.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 10.40 (CET) :Förutom att undvika dubbelarbete är mitt syfte med denna anmälan att få tips om Formatteringsprocessen då jag eftersträvar en så originaltrogen inläsning som möjligt, vilket alltså verkar strida mot praxis på Wikisource. Min plan är därför att göra formatteringen efterredigerbar,, t.ex med användning av CSS. Då kan jag t.ex. lägga in markeringar av sidbrott men filtrera bort dem för användning på Wikisource.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 22.37 (CET) === Placering === Frågan är kanske för tidigt ställd, men jag undrar om ett sådant verk hör hemma på svenska Wikisource, gemensamma språkneutrala www.wikisource.org eller någon annanstans (del.wikisource.org)? Jag delar givetvis gärna med mig av resultatet till såväl projekt Runeberg som Gutenberg om de vill ha det. Kanske [[Gutenberg Proofreaders]] vill hjälpa till med korrläsningen?--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 10.40 (CET) :@[[Användare:SM5POR|SM5POR]]: Jag flyttade tråden hit där innehållsdiskussioner passar bättre. Intressant projekt du håller på med. :Min spontana tanke om placering är att verket främst har ett värde p.g.a. översättningen till Lenape (jmf. t.ex. med [[Ingwar Widtfarne/Ingwars Saga]] som jag tycker platsar här eftersom det är översättningen till svenska som är mest intressant). Vad jag vet finns det inget lämpligt projekt för del, unm eller umu, – och det är nog osannolikt att ett startas då det inte ens finns en Wikipedia-version – så flerspråkiga Wikisource är nog det bästa hemmet för ditt projekt. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 11.41 (CET) ::@[[Användare:Belteshassar|Belteshassar]]Tack för flytten. Jag fattar mig kort just nu eftersom jag är inloggad via mobilen i dinarie atorstället för min ordinarie dator--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 11 februari 2025 kl. 22.18 (CET) :::Jag väckte faktiskt frågan pom ett möjligt incubator'prroojekt för Lenape och fick svaret att fet redan fanns ett för unami och [[“Att möta dig“|att]] ett för munsee kunde övervägas, jag är okunnig om skillnaden mellan de två språken och benämner dem därför kollektivt som Lenape,min tanke med OCR-läsningenn är just att stödja dessa projekt, frågan är tidigt ställd som sagt och vi hinner återkomma till den inn jagg har några färdiga filer att ladda uuuoo.-‐[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 12 februari 2025 kl. 07.40 (CET) === Skyddstider och omfång === Frågan om skyddstider kan tyckas överspelad eftersom Campanius dog redan 1683. Mitt tryckta exemplar är dock ur faksimilutgåvan från 1930-talet, och den innehåller en efterskrift av riksbibliotekarien Isak Collijn (1875-1949), hans upphovsrätt till den löpte ut 2019 enligt nu gällande regler, och jag minns att jag före 2019 övervägde att anmäla boken som kandidat för inskanning via projekt Gutenberg Canada (som inte beaktar någon 70-årig skyddstid utan bara Bernunionens 50-åriga dito) av just detta skäl. Inskanningen från Litteraturbanken verkar dock bara innehålla originalet från 1600-talet, så den ska inte utgöra något problem. Min som vanligt för tidigt ställda fråga är nu om Collijns informativa efterskrift är tillräckligt intressant för svenska Wikisource att ta med i detta OCR-arbete, och om det i så fall finns några upphovsrättsliga gränsfall kvar att ta hänsyn till.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 13 februari 2025 kl. 14.34 (CET) :Collijns efterskrift är väl absolut intressant nog för att platsa. Jag kan inte reglerna exakt, men verket ska vara fritt från amerikansk upphovsrätt också (publicering + 95 år). Ännu så länge omfattas verk från 1930-talet, men det kanske finns några undantag som kan tillämpas? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 13 februari 2025 kl. 15.31 (CET) ::Då verkar den enkla lösningen vara att köra på, men att göra en partiell publicering med utrymme för att lägga till Collijn 2044 eller när det blir.--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 15 februari 2025 kl. 11.25 (CET) == Administratörsval == För allas kännedom så har jag nominerat mig själv till administratör här: [[Wikisource:Administratörer#Användare:Belteshassar]]. Ni som är aktiva på projektet får gärna gå dit och lägga er röst för eller emot. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 23 februari 2025 kl. 14.01 (CET) == Dålig ordning i indexkategorierna == En sak som stör mig är den dåliga ordningen i indexkategorierna. Jag var osäker på om jag borde ta upp det eller om det bara är jag som tycker det är dålig stil, med tanke på att ingen annan här har sagt något, men de andra kanske väntade på att någon annan skulle säga något. Iallafall, om att man kan lägga till kategorier genom fälten nedan togs upp i [[Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv 2019#Kategorier på indexsidorna|detta meddelande från 2019]] men funktionen verkar ha problem. Ta till exempel [[:Kategori:Validerade index]], där över en tredjedel av indexen hamnar under bokstaven V bara för att Validerade börjar på den bokstaven. Samma sak med de andra indexkategorierna där en massa index hamnar under bokstäverna E, I och K. Vore det bättre om man lade till kategorier manuellt, utan att använda fälten, eller finns det något tekniskt någon ska göra med själva sajten så att säga, så att indexen sorteras rätt? [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 3 maj 2025 kl. 16.55 (CEST) :Jag har bara kollat översiktligt men det verkar som att de index-sidor som "ligger fel" är sådana som är skapade efter 2019 och där inte kategori har lagts in för hand utan där endast textfältet för kategori på index-sidan har använts. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 3 maj 2025 kl. 18.56 (CEST) ::Jag har också stört mig på detta och brukar därför lägga kategorierna i anteckningfältet i stället. Har klickat runt lite på andra Wikisourceprojekt och sett att de har en dropdown för status som sätter kategorierna korrekturlästa/validerade index etc. De verkar inte använda andra kategorier på index, men på danska finns samma bugg (nån hade felaktigt satt kategorier ämnade för verk på en indexsida). [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 3 maj 2025 kl. 21.10 (CEST) :::Nej, Grey ghost, det är inte bara du som tycker att det är "dålig stil". Jag har också märkt det, men eftersom ingen annan har sagt nånting så antog jag att det var sett som ett "mindre" fel. Men nu ...<br> :::Eftersom Thurs skrev i 2019 "<i>där kategorierna <b>ska</b> läggas</i>" så tycker jag att det <u>borde</u> fungera också. Men finns det någon, här eller annanstans, som ens vet <u>var</u> felet ligger? Vi är ju inte alla tekniska här, men om vi visste vilket skript det är som går fel, så kanske någon kan hitta en lösning.<br> :::Eller skulle det vara bättre om vi kunde använda "Status"-idén istället? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 4 maj 2025 kl. 00.11 (CEST) ::::Tror inte det finns så mycket vi kan göra på wikin mer än att kringgå det. Problemet är [[phab:T299824|rapporterat i phabricator]], men det är en rätt lång backlog så det ligger nog inte så högt på WMF:s priolista. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 4 maj 2025 kl. 07.54 (CEST) :::::Och det är inte bara indexkategorierna ser jag nu utan även ursprungskategorierna. Ser man i till exempel [[:Kategori:Eget arbete]] ser man en massa index under bokstaven E. Det har blivit rapporterat nu så vi får se om allt blir löst, om inte får vi lägga till kategorier på det gamla sättet. [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 5 maj 2025 kl. 22.00 (CEST) ::::::Rätt säker på att jag hittat felet i koden. Har skickat in [[gerrit:1152372|en patch]] för det. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 30 maj 2025 kl. 23.59 (CEST) :::::::Fixen sjösattes 1 juli och jag har testat att den funkar. Observera att sidor som redan har kategoriserats inte kategoriseras om utan en [[mw:Help:Dummy_edit#Null_edit|null edit]]. jag prövade att bara rensa cachen (purge) vilket inte gav resultat. :::::::Ska se om jag fixa med min bot så att den uppdaterar de [[:Kategori:Index_efter_status|kategorierna för index-status]]. Pinga här om det finns någon ytterligare kategori som bör få den behandlingen. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 2 juli 2025 kl. 23.16 (CEST) ::::::::Kör på alla i [[:Kategori:Index]] så missas garanterat ingen. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 2 juli 2025 kl. 23.47 (CEST) == Mindre färgjustering i titelmallarna == Jag har tittat ytterligare på att göra Wikisource mer kompatibel för de som använder Dark-mode (inställningar->utseende->färg->mörk). En av de icke-kompatibla mallar som läsare oftast möter är {{mall|Titel}}. Det enklaste sättet att fixa mallen är att justera till färgnyanser som MediaWiki redan känner till. Det innebär dock en viss ändring mot hur det ser ut idag, även för de som inte använder dark-mode. Vill därför kolla om ni är ok med skiftet, eftersom jag inte vet hur noggrant färgerna som används idag kan ha diskuterats tidigare. Resultatet/skillnaden kan ni se på [[Användardiskussion:Lokal Profil/test]]. Testa gärna att växla till mörkt läge för att se hur det blir även där. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 13 juli 2025 kl. 19.58 (CEST) :Man kan även kolla in dark-mode genom att lägga på <code>?vectornightmode=1</code> på url:en av en sida man besöker. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 14 juli 2025 kl. 00.25 (CEST) ::Då ingen svarat och de visuella skillnaderna är tämligen små så genomför jag nu ändringen. I den uppdateringen tar jag med en hel del andra förbättringar vilkq inte syns utåt, så om färgen är ett problem senare så kan den delen lätt åtgärdas. / [[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 27 juli 2025 kl. 21.46 (CEST) == Skillnad på nordiska Wikisource och andra språkversioner == Jag har den klassiska vektorn, alltså vektorn från 2010, på samtliga wikiprojekt. När jag använder den klassiska vektorn på Wikipedia, Wikidata och Commons står "Specialsidor" i spalten till vänster, men inte Wikisource, Wikiquote och Wiktionary. Annorlunda var det i våras, så syntes det. Vad mera är, specialsidor syns i vänsterspalten på engelska, franska, italienska och spanska Wikisource. Men inte i de svenska eller heller norska, danska och isländska språkversionerna. Varför har det ändrats på nordiska Wikisource? Kan det ändras tillbaka i framtiden av den tekniska ledningen, eller kan jag ändra det själv genom "Inställningar" åtminstone på svenska Wikisource? [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 8 augusti 2025 kl. 21.10 (CEST) :Vilka länkar som visas där definieras på sidan [[MediaWiki:Sidebar]]. Om vi är överens om tillägg vi vill göra så kan nog en administratör här genomföra dem. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 10 augusti 2025 kl. 17.53 (CEST) ::Hur många ska vara överens, räcker det med oss två? Jag är med på det, om du tycker det är okej och det räcker med oss kan du genomföra det, om det stämmer enligt [[Wikisource:Administratörer|den här sidan]] att du är administratör. Det är ju en riktlinje att vara djärv, och jag tror inte att någon skulle bli missnöjd över att det skulle synas i spalten. [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 10 augusti 2025 kl. 19.50 (CEST) :::Eftersom det påverkar hur Wikisource ser ut för alla användare så tycker jag vi kan ge förslaget några dagar innan vi inför det så folk hinner se diskussionen och framföra eventuella synpunkter. Förslaget, om jag tolkar dig rätt, är alltså att i menyn till vänster (kallas "Huvudmeny" om man använder senaste utseendet) under "Stöd Wikimedia" lägga till "Specialsidor" som då skall länka till [[Special:Specialsidor]]. Är det rätt uppfattat? Jag låter frågan ligga här några dagar och om ingen protesterar så kan jag eller någon annan administratör genomföra ändringen. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 11 augusti 2025 kl. 09.37 (CEST) ::::Det är så jag tänkt mig det. Har tillräckligt med tid gått för att det ska genomföras? [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 31 augusti 2025 kl. 21.35 (CEST) :::::Utfört. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 1 september 2025 kl. 11.47 (CEST) ::::::Tack så mycket! [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 1 september 2025 kl. 21.55 (CEST) == Kulturkanon == Jag tog mig friheten att skapa en [[:Kategori:En kulturkanon för Sverige|kategori]] för verk som ingår i förslaget till en svensk kulturkanon. Tänker att det kan vara en bra chans att synliggöra att vi faktiskt har många av verken på Wikisource. Däremot vet jag inte riktigt hur kategorin kan passas in i kategoriträdet så förslag på hur det kan lösas är välkomna. Finns det andra förslag på hur verk ur kanon kan lyftas fram så tar jag gärna emot dem också. Till sist: I förslaget finns ett antal verk som skulle platsa här men som vi ännu inte har. Kanske någon känner sig manad att lägga till dem. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 2 september 2025 kl. 23.15 (CEST) :jag har ingen bild framför mig av hur kategoriträdet ser ut, så jag började :leta efter "samlingsverk" i hopp om att hitta någon kategori för sådana men :fann tyvärr ingen. En kanon är iofs inte ett samlingsverk, men det är ändå :en lista över verk, och som kategori bör den ligga bredvid samlingsverk, :antologier, bibliografier och liknande. Är detta till någon hjälp?--[[Användare:SM5POR|SM5POR]] ([[Användardiskussion:SM5POR|diskussion]]) 3 september 2025 kl. 16.30 (CEST) == Kategori: 1900-talets verk == Okej, inte bara 1900-talet, men också 1800-, 1700-, 1600- etc. Och vad jag undrar är: Vilka årtal skall vara med i en sådan kategori? <br> Det finns ju också kategorier för 1910-, 1920-, 1930-, etc. så det skulle väl vara rimligt att "1900-talets verk" skulle vara för verk som skapades mellan 1900 och 1909 (inklusive). Samma sak för 1800-talet, och 1700-talet. Men när vi kommer tillbaka till 1600-talet så finns det inte kategorier för all 16x0-tal (ännu, åtminstone). Och för 1500-talet och 1400-talet så finns det inga andra alls, bara xx00-talet. Och även äldre? Ingenting. Så om vi har ett verk från, t.ex., 1745, så skall det väl vara med i kategorien för 1740-talet. Men skall den också vara med i "1700-talet"? Eller är <i>det</i> exklusivt för 1700-1709? <br> Det kan ju också hända att man inte vet precis när verket utkom, bara någon gång 1700-1799. Blir det då okej att använda "1700-talets verk"? Eller ...? <br> Är det någon som tror sig förstå hur det borde fungera? Kan du skriva nåt? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 30 september 2025 kl. 09.17 (CEST) :1900-talets verk är förstås verk från perioden 1900 till 1909. Verk som är från ett okänt årtal ska överhuvud inte kategoriseras efter år. Och det är väl inte nödvändigt att skapa kategorier för mycket längre tillbaka än 1500-talet, [[:Kategori:Verk från medeltiden]] finns ju att använda? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 2 oktober 2025 kl. 22.02 (CEST) ::Så vad tycker du om [[:Kategori:1500-talets verk]] och de verk som är med där? Och [[:Kategori:1600-talets verk]]? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 3 oktober 2025 kl. 06.10 (CEST) == Wikisource Reader == (Sporadisk användare här, så ursäkta eventuella felformuleringar och misstag.) I en telegramgrupp med GLAM-fokus flaggades för att ''[https://cis-india.github.io/wikisource-reader-app/ Wikisource Reader]'' släppts, och [https://translatewiki.net/wiki/Translating:Wikisource_Reader kan översättas via translatewiki.net]. Glad i hågen kastade jag mig över det och översatte allt, men dubbelkoll och korr uppmuntras då jag inte har full koll på alla termer och funktioner. Efter att jag översatt allt kom jag på att det kanske är bra att ladda ned appen och testa den, och det funkade utan problem och förhoppningsvis kommer översättningarna med vid nästa import då de sker måndagar och torsdagar. Spontant laddade jag ned och började lyssna på '''[[Till jordens medelpunkt]]''' av Jules Verne, och insåg att det kommer bli en spännande upplevelse då språkmotorn lämnar en del att önska. Innehållsförteckningen växlade mellan att kunna och inte kunna läsa romerska siffror, så det var både I som bokstav, II som två och VI som ord. Krångliga och sammansatta ord bokstaverades men däremellan låter det om än datorröst så ändå något så när hanterbart. Har någon härifrån testat? Går det att göra något med texterna för att förbättra uppläsningen? Kan det jobb Wikimedia Sverige (ping @[[Användare:Sebastian Berlin (WMSE)|Sebastian Berlin (WMSE)]] och @[[Användare:Viktoria Hillerud (WMSE)|Viktoria Hillerud (WMSE)]] ) gör med Wikispeech användas för att göra uppläsningen angenämare och mer konsekvent? /[[Användare:Haxpett|Haxpett]] ([[Användardiskussion:Haxpett|diskussion]]) 14 oktober 2025 kl. 14.45 (CEST) == Wikisource Loves Proofreading Campaign 2025 == På [[m:Wikisource Loves Proofreading Campaign 2025]] beskrivs en kampanj som ska locka fler att korrekturläsa i Wikisource, från 20 december 2025 till 20 februari 2026. Det behövs "ambassadörer" (faddrar) på respektive språk, som tar hand om de nykomlingar som värvas. Läs på! [[Användare:LA2|LA2]] ([[Användardiskussion:LA2|diskussion]]) 9 november 2025 kl. 22.09 (CET) == Request for bot flag == Hi, apologies for writing in English. I'd like to request a bot flag for my [[User:TenshiBot|bot]], which would fix [[mw:Help:Extension:Linter|Linter]] errors on this wiki. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 11 februari 2026 kl. 18.13 (CET) :Thank you for your interest. Given your bot’s long edit history on enwp I’m leaning towards granting your request immediately. However, could you perhaps share some examples of the types of edits your bot would do? Do you have any estimate on how many pages on this wiki currently have linter errors that the bot could fix? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 00.41 (CET) ::Looking at the [[Special:LintErrors|stats]], there's around 42,691 lint errors in total. At the moment, the bot could fix misnests (1,706 errors) and obsolete HTML tags (35,781 errors), but not missing end tags (2,661) or stripped tags (194), so about 37,487 that it could fix. For an example, [[w:en:Special:Diff/1337710804|misnests]], [[w:en:Special:Diff/1329973339|obsolete HTML tags (with some other stuff being fixed, not by bot)]]. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 02.24 (CET) :::Not-an-expert here, but I peeked at your "obsolete tags" link and saw <nowiki><p></nowiki> tags being replaced by <nowiki>{{pb}}</nowiki> templates. Is this a legit thing to do? It is my understanding that <nowiki><p></nowiki> denotes a new block/paragraph, whereas the <nowiki>{{pb}}</nowiki> template (which doesn't exist in this Swedish Wikisource, btw) inserts (somehow, I didn't look at the details) a page break. These, it seems to me, are not the same. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 06.32 (CET) ::::<nowiki><p></nowiki> tags aren't obsolete, though they were causing a different type of error (missing end tags) which it's easier to use a find/replace script to replace them with <nowiki>{{pb}}</nowiki> if none of them have any closing <nowiki></p></nowiki> tags. As I understand they are visually the same, though I'm not sure if they're read out the same way in a screen reader. A list of obsolete tag examples can be found at [[mw:Help:Lint errors/obsolete-tag]]. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 12.50 (CET) :::It seems clear that someone has already gone to a good deal of effort to deal with the lint errors because there are a lot fewer lint errors than there were a couple of years ago. Most of the major ones have already been cleaned up. The main source of obsolete HTML tags appear to be the use of < center > and < tt > instead of the corresponding templates. If these lint errors could be updated to reflect the current standard, I would think that would be considered a worthwhile improvement. It might, however, be helpful for input on this issue from the folks who have been working on lint errors, because many of the old ones have already been taken care of and perhaps this issue is already being addressed. :::But in addition, yesterday, I was working on a table that needed some work. Although these do not seem to be flagged as errors, many of the old tables used style elements like align and valign that still work, but have a different standard now :::It might be a good idea if these can be automatically updated without creating a new series of problems. :::A new response from [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] just appeared as I was typing this which references [[mw:Help:Lint errors/obsolete-tag]]. < center >, < tt >, align and valign in tables are all listed as obsolete tags which matches my perception of what could be updated pretty well. So, IMHO (does anyone still use IMHO, I don't know), as long as somebody else is not already dealing with the same issues, it would not hurt to update some of these tags to reflect current standards. :::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 12 februari 2026 kl. 13.08 (CET) ::::Another small change that an appropriate bot could implement might also be to update the way headers have typically been written. ::::<nowiki><h2 align="center" style="border-bottom:none;">Heading</h2></nowiki> ::::Use of align="center" is not HTML5 compliant, but a find-replace bot could alter this syntax a little bit to make it HTML compliant (assuming this works as intended). ::::<nowiki><h2 style="margin:auto; border-bottom:none;">Heading</h2></nowiki> ::::But, as the [[mw:Help:Lint errors/obsolete-tag]] page clearly states: ::::"The obsolete-tag error is the result of deprecated HTML elements. ::::Since it is unclear to us at this time how far we want to push this goal of HTML5 compliance, this category is marked low priority. Some wikis might choose to not address this right away. Other wikis might want to get ahead and want to be HTML5 compliant. It is possible that some wikis might write bots to address this. So, please use your judgement and wiki-specific policies to guide you in how much effort you want to spend on this. If, in the future, there is greater clarity about pursuing this more aggressively, we will reflect that by updating the severity of this linter issue appropriately." ::::I, personally, attempt to implement HTML5 standards (to the extent I understand them) when I proofread something, but at this time there is no absolute necessity to make any changes as long as browsers still understand depricated tags. But it probably would not hurt either to update to HTML5 if implemented correctly by someone who knows a lot more about bots than I do and wiki specific considerations are taken into account. Although I have opinions on this matter (do not like <nowiki><big></nowiki> and <nowiki><small></nowiki> either), I, of course, defer to any consensus or administrative decision in these matters. For the most part more serious issues are already being addressed on this wiki. ::::P.S. Since templates do not automatically carry over from one language wikisoure to the next, if you want to use a <nowiki>{{pb}}</nowiki> template, of course, an appropiate Swedish "mall" would have to be created first. The English <nowiki>{{pb}}</nowiki> template, however, is a "page break" template, and I am unsure how that would be appropriate here. Few proofreaders have used paragraph breaks here since they are automatically inserted by transclusion and so the occasional use of <nowiki><p></nowiki> at least is not something that really needs to be fixed. I have seen that when some folks have used <nowiki><p></nowiki> that it was being used more like <nowiki><br></nowiki>. On Swedish wikisource no active proofreader removes all line breaks like some do on English wikisource. These line breaks mess up italics when <nowiki>''</nowiki> is accidentally used over two lines which then flags an unclosed tag error. Unclosed <nowiki><i></nowiki> errors are far more common than <nowiki><p></nowiki>. ::::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 13 februari 2026 kl. 13.53 (CET) :::::[[Användare:Lokal Profil|Lokal Profil]] has been doing a lot of work on linter errors on this wiki. It would be valuable to get their views on this. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 17 februari 2026 kl. 10.54 (CET) :::::As I said [[#c-Tenshi_Hinanawi-20260212115000-Bio2935c-20260212053200|above]], <nowiki><p></nowiki> tags were causing a different type of error, which I cannot fix with my bot. I'm aware that templates cannot be transcluded across different wikis. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 19 februari 2026 kl. 21.58 (CET) ::::::Thanks for the ping. I've done a fair bit of work on clearing out linter errors. The main issues have normally been around finding the right replacement. E.g. <code><nowiki><tt></nowiki></code> was used to convey multiple meanings and has since been superseded by both {{mall|ant}} and {{mall|tt}}. While actually replacing them can often be done by bot, figuring out which replacement is the right one cannot (unless the bot is way more advanced). I know that there are similar issues for at least <code><nowiki><small></nowiki></code> which has been used to convey different semantics (it's frequently used for quotes in SOU:s and pure styling in e.g. title pages) so '''should''' have different replacements. ::::::That said. There are probably a bunch of tag replacements which could be done, e.g. <code><nowiki><center></nowiki></code> and <code><nowiki><big></nowiki></code> ''should'' be non-problematic. ::::::For the missnestings there are a bunch of trivial cases, but I think a lot of the remaining once are situations like [https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Fiskm%C3%A5sen_0007.jpg&action=edit&lintid=141222 this] where the intention is to italicise several paragraphs. However Mediawiki will insert a <code><nowiki><p></nowiki></code>-tag before the first <code><nowiki><i></nowiki></code> which it then closes at the end of the first line followed by an empty line. The fix here is to [https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida%3AFiskm%C3%A5sen_0007.jpg&diff=630073&oldid=348097 add a line-break after the opening <nowiki><i></nowiki>] (but the "right" fix in this case is probably to use <code><nowiki><div style="font-style: italic;"></nowiki></code> since this use of the <nowiki><i></nowiki>-tag is incorrect html5 semantics). ::::::/[[:User:Lokal_Profil|Lokal]][[Special:Contributions/Lokal_Profil|_]][[:User_talk:Lokal_Profil|Profil]] 20 februari 2026 kl. 23.51 (CET) :::::::A different method that the bot uses is to close the <nowiki><i></nowiki> tag and readd the tag again on the next line and so forth, which avoids the html5 semantics issue and being reported as a lint error. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 23 februari 2026 kl. 00.09 (CET) ::Pinging [[User:EnDumEn|EnDumEn]] and [[User:Thurs|Thurs]] since it appears there aren't any objections to this request. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 2 mars 2026 kl. 12.58 (CET) :::Noting that I have requested the stewards to flag the bot [[m:SRB#TenshiBot@sv.wikisource|here]]. [[Användare:Tenshi Hinanawi|Tenshi Hinanawi]] ([[Användardiskussion:Tenshi Hinanawi|diskussion]]) 9 mars 2026 kl. 13.50 (CET) ::::Nu har jag delat ut botstatus till [[Användare:TenshiBot]]. /[[Användare:EnDumEn|EnDumEn]] ([[Användardiskussion:EnDumEn|diskussion]]) 9 mars 2026 kl. 21.05 (CET) == Ord som fortsätter på nästa sida == Skapade nyligen [[Jul-Kalender 1887/Sysslolös]] (ett kapitel kvar nu av boken) och ser att ord som avslutas mitt i på ena sidan med ett streck (-) och fortsätter på nästa på sidan tolkas som två ord. Så som "träf fade" mellan andra och tredje sidan. Hur får man programvaran att slå ihop orden istället? [[Användare:Sabelöga|Sabelöga]] ([[Användardiskussion:Sabelöga|diskussion]]) 13 mars 2026 kl. 23.54 (CET) :Den andra sidan börjar inte med "fade" utan med vagnretur. Texten på sidan måste börja med det ord som ska bindas ihop, annars fungerar det inte. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 14 mars 2026 kl. 06.42 (CET) ::Menar du att detta inte går att ordna maskinellt utan att man måste manuellt flytta ena halvan av ordet till en av sidorna och knyta ihop dom där? [[Användare:Sabelöga|Sabelöga]] ([[Användardiskussion:Sabelöga|diskussion]]) 16 mars 2026 kl. 12.03 (CET) :::Jasså, sidan får inte inledas med mellanslag. Okej, då förstår jag. [[Användare:Sabelöga|Sabelöga]] ([[Användardiskussion:Sabelöga|diskussion]]) 16 mars 2026 kl. 12.05 (CET) ::::En sak att tänka på är att de flesta webbläsare och även Mediawikis sökfunktion behandlar de hopsydda delarna som olika ord, så om det avstavade ordet är ett namn eller term som man tror att användare vill söka efter kan man flytta manuellt (och eventuellt använda mallen {{mall|avstavat}} för att det ska se rätt ut i korrläsningen). [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 26 mars 2026 kl. 15.39 (CET) == Fortlöpande transkludering av långt verk. == Jag har i helgen börjat skanna in och korrekturläsa Samhällets olycksbarn av Victor Hugo. Eftersom det här är mitt första projekt här gör jag antagligen en massa fel men man måste ju börja någonstans. En konkret sak jag undrar är om det är ok att börja transkludering redan innan allt är korrekturläst. Verket är uppdelat i 365 kapitel, 48 "böcker" och 5 "band". Vore det tex ok att transkludera en "bok" i taget? Dessa är skannade hittills av totalt 13 volymer (obs, de tryckta volymerna motsvarar inget av verkets nivåer.) * https://sv.wikisource.org/wiki/Index:Samh%C3%A4llets_olycksbarn_-_Volym_1_(1927).pdf * https://sv.wikisource.org/wiki/Index:Samh%C3%A4llets_olycksbarn_-_Volym_2_(1927).pdf * https://sv.wikisource.org/wiki/Index:Samh%C3%A4llets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf [[Användare:Jonatanskogsfors|Jonatan]] ([[Användardiskussion:Jonatanskogsfors|diskussion]]) 30 mars 2026 kl. 11.17 (CEST) == Fel från OCR-verktyget == Mitt i verket [[Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/121]] går det inte längre att transkribera texten. Felmeddelandet lyder: "''Fel från OCR-verktyget: Bild-URL måste börja med en av följande domännamn och avslutas med ett giltigt filtillägg: upload.wikimedia.org och upload.wikimedia.beta.wmflabs.org.''" Kan någon lösa detta? M v h [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 8 april 2026 kl. 10.21 (CEST) :Jag kan inte reproducera buggen. Fungerar det för dig nu? [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 8 april 2026 kl. 17.55 (CEST) ::Hej. Ja, nu verkar det fungera. Det räckte tydligen med att du tittade på sidan! [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 9 april 2026 kl. 09.19 (CEST) == Årstafruns dagböcker, nydigitiserade filer i samarbete med Nordiska museet == Wikimedia Sverige samarbetar just nu med [[:wikipedia:sv:Nordiska_museet|Nordiska museet i Stockholm]] i ett projekt där nydigitiserade filer med ''Årstafruns dagböcker'' laddas upp på Wikimedia Commons. Dagböckerna skrevs av godsägaren [[:wikipedia:sv:Märta_Helena_Reenstierna|Märta Helena Reenstierna]] och finns i sin helhet i Nordiska museets arkiv. De utgör ett viktigt historiskt dokument. Museet har digitiserat dagböckerna i hög upplösning. Huvuddelen av projektet går därför ut på att ladda upp dessa till Wikimedia Commons. De finns i kategorin [[:commons:Category:Årstafruns_dagböcker|Årstafruns dagböcker]], både som PDF-filer och separata sidor i hög upplösning. Museet har dessutom skapat en första version av en transkribering med hjälp av [[:wikipedia:sv:Handskriftsigenkänning|handskriftsigenkänning]]. Tillsammans vill vi utforska huruvida den svenska Wikisourcegemenskapen skulle kunna ha nytta av materialet. Som ett mindre pilotprojekt har vi därför lagt upp en årgång av dagböckerna - [[Index:Årstafruns_dagböcker_-_Nordiska_museet_-_1827.pdf]] - här, tillsammans med den preliminära texten. Syftet med pilotprojektet är att se hur väl materialet fungerar på Wikisource och hur den maskinella tolkningen kan användas som utgångspunkt. Målgruppen är visserligen rätt så snäv - folk som kan och älskar att läsa handstil - men var finns de om inte på Wikisource? Varmt välkomna att testa! Med vänliga hälsningar, [[Användare:Alicia Fagerving (WMSE)|Alicia Fagerving (WMSE)]] ([[Användardiskussion:Alicia Fagerving (WMSE)|diskussion]]) 4 maj 2026 kl. 14.35 (CEST) :Det är ju handstil från 1827 så med lite övning ska det säkert gå att läsa. Att känna till grundläggande fakta om Märta Reenstierna kan säkert vara användbart, så att transkriberingens "Herr Tull" enkelt kan ändras till Norr Tull. Ett selektivt urval av dagböckerna finns tillgängliga på [https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/ReenstiernaMH/titlar/%C3%85rstadagboken3/sida/5/faksimil?om-boken Litteraturbanken] [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 4 maj 2026 kl. 18.19 (CEST) ::Ja jag har "petat" lite grann på några sidor, men även om det mesta går an att läsa, så är det iallafall problem (för mig). Några bokstäver särskilt. T. ex.: ::1) "v" eller "w": Jag håller också på med ett tryckt verk från mitten på 1700-talet, och där är nästan <u>alla</u> ord som vi nu skriver med "v", tryckta med "w". På 1820-talet ... vet jag inte hur man stavade. Men jag tror att "v/w" bokstaven skall vara ett "v", eftersom jag har aldrig sett (t.ex.) namn som "Xxxx von Xxxxxx" skrivna som "won". ::2) "k" eller "K": De ser likadana ut - i mina ögon. Alltså skriver jag det jag tycker passar bäst. ::Inte de enda som ger mig problem, men vad jag hade/har mest besvär med. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 6 maj 2026 kl. 04.43 (CEST) :::Jag håller med om att v/w kan transkriberas som v rakt igenom. Möjligen finns det en liten skillnad, men hon verkar inte vara konsekvent. Till exempel skriver hon "visiter" med vad som kan tolkas som w, fast det rimligen borde vara v. Vad gäller K/k kan jag se att det finns en skillnad, men återigen är hon inte konsekvent. Samma tycker jag gäller F/f, där jag har väldigt svårt att se skillnad. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 7 maj 2026 kl. 09.44 (CEST) :Okej, men nu förstår jag inte <u>varför </u> ni vill at Wikisource skall göra något. Ni (Nordiska Museet) har ju redan gett ut hela verket på webben. T.ex. https://dokument.nordiskamuseet.se/resource/7965a03f-bcf2-435e-9c34-061f8e90655b?index=text_sv_ns_t&query=1827&searchOffset=0 Så varför skulle man göra om det?? [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 7 maj 2026 kl. 04.40 (CEST) ::Ja, det vore intressant att få veta var ni tänker att nyttan ligger med att transkribera skrifterna på nytt. Att transkribera handskrifter är tidskrävande och tålamodsprövande. Jag har gjort det med ett par outgivna manuskript och gör det gärna med fler. Men om det redan finns bra källutgåvor minskar värdet av arbetet i mina ögon, särskilt om de redan är fritt tillgängliga också. Det här är dessutom ett mycket omfattande material. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 7 maj 2026 kl. 09.49 (CEST) ::Why place anything from Internet Archive here? Internet archive already provides faulty OCR text versions for download. In a similr vein, the OCR text on the Nordiska Museet website has not been proofread and is full of machine errors. The typewritten transcription, however, provides a very good reference point for the production of a fully proofread text version. Swedish, however, is not my native language, and so, although I do not mind proofreading at random 2-3 pages a day, it would be hoped that someone else would follow up to check for consistency after I have done most of the grunt work. What should be done with spelling errors, capitalization, lack of punctuation, etc.? ::My approach has been to first proofread using the typewritten text given on the Nordiska Museet website. Then I proofread the page a second time using as a basis the handwritten facsimile on wikisource sometimes making a few minor changes based on what I see on the handwritten page. My familiarity with this type of handwriting may not be extensive, but for the most part I find the script in this dairy by in large pretty legible and pretty interesting. ::Perhaps any work done here can later be used to update the faulty OCR text on the Nordiska Museet webpage, because as it stands, the OCR provided there is not particularly good or useful. The typewritten version on the other hand may be old but appears so far to be excellent. ::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 11 maj 2026 kl. 14.38 (CEST) == Pamflett om samiskt landsmöte 1918 == Hej! Jag är wikipedian och ny till Wikisource. Jag har laddat upp och transkriberat [[Index:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918]], till när jag gjorde [[w:sv:Samiska landsmötet 1918]], men ni får gärna titta på den om det blev rätt eller om jag kan förbättra den. Jag har inte försökt mig på en snygg formattering som jag har sett att vissa filer här har. [[Användare:Flygekorren|Flygekorren]] ([[Användardiskussion:Flygekorren|diskussion]]) 5 juni 2026 kl. 14.47 (CEST) ko7zngu9zjqphc6xn0r3dn8vougwpbs Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/31 104 220901 652566 650265 2026-06-05T18:00:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652566 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Aprill}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|17.}}</noinclude> Man må väl härvid säga: Ack hvad är dock lifvet här! Jämmer möda och besvär. Herre alsmägtige Gud hjelp oss alla!!! Fru Kemner på Reimersholm hade ock i dag Klockan 6. förmiddagen genom Döden blifvit ensam sjelfherskarinna på sitt fideicommisse — som hon förut visserligen varit – ty hennes nu aflidne man, den jag aldrig vet mig sedt afled då uti vattusot. Den ene sörjer, den andre glädes wid den skilsmessa döden gör. Herre Gud! låt mig eij rädas vid dess ankomst. {{Inre marginalnot|18}} <u>Onsdag.</u> Morgonen stark dimma, sedan klart. Mamsell och Grönberg voro förmiddagen med Pollux och gula Chajsen till Staden. Uti trädgården lades halfstammiga Ärter och stora Engelska Spritböner. Jag började nysta på det sist spundna Lingarnet. Maria den låpan fick penningar och Mamsell hjelpte henne att köpa rödt och hvitt bomulstyg till en klädning {{Inre marginalnot|19}} <u>Thorsdag.</u> Mycket vackert varmt väder. Mamsell var till Staden och hjelpte Anna Stina köpa sig bomulstyg till en klädning blårutigt och ganska vackert. 2<sup><u>ne</u></sup> Dahlkullor började arbeta i Trädgården och nu vardt 9 stop Spritbönor lagda. Ett Sängtäcke upsattes som nu skall stickas af Mamsell Leufstedt medan Anna Stina spinner och jag nystar i ordning till väfnader. Kyrkovärden Petterson var här om morgonen och emottog min upgift till Berednings Committeen. I går ficks med not 13 geddor i dag 12. {{Inre marginalnot|20}} <u>Fredag.</u> Klart och blåst. Mamsell började sticka på blårandiga bomulssängtäcket. Jag ombandt pessmarstrådar på 24 herfvor blått bomulsgarn, tvättade och stärkte dem och trodde dem vara af Engelskt färggarn men det var vist Svenskt fusk och bedrägeri ty det gick faselig mycken färg ur. Grönberg och Dalkullan Anna förde 12 lass gödsell från Lundström till gropen. Mattorna togos nu bort ur Salarne. Mamsell tjernade smör men min nystning i dag var ganska ringa {{Inre marginalnot|21}} <u>Lördag.</u> Blåst och mot aftonen ett litet Duggrägn. Fru Rubenson här förmiddagen — Hon Skänktte mig en bouteille fin Liqueur och jag gaf Henne in Pomerants som Skars af trädet — ungefärlig 50. Rädissor och en ganska vacker bouquette. Pigorna plockade nesslar till första kål på detta Åretal — Sockerärtor lades. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> aklr3y3nno91gbo9w8n0sz5f1iq60uq 652588 652566 2026-06-06T07:37:02Z Gottfried Multe 11434 652588 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Aprill}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|17.}}</noinclude> Man må väl härvid säga: Ack hvad är dock lifvet här! Jämmer möda och besvär. Herre alsmägtige Gud hjelp oss alla!!! Fru Kemner på Reimersholm hade ock i dag Klockan 6. förmiddagen genom Döden blifvit ensam sjelfherskarinna på sitt fideicommisse — som hon förut visserligen varit – ty hennes nu aflidne man, den jag aldrig vet mig sedt afled då uti vattusot. Den ene sörjer, den andre glädes wid den skilsmessa döden gör. Herre Gud! låt mig eij rädas vid dess ankomst. {{Inre marginalnot|18}} <u>Onsdag.</u> Morgonen stark dimma, sedan klart. Mamsell och Grönberg voro förmiddagen med Pollux och gula Chajsen till Staden. Uti trädgården lades halfstammiga Ärter och stora Engelska Spritböner. Jag började nysta på det sist spundna Lingarnet. Maria den låpan fick penningar och Mamsell hjelpte henne att köpa rödt och hvitt bomulstyg till en klädning {{Inre marginalnot|19}} <u>Thorsdag.</u> Mycket vackert varmt väder. Mamsell var till Staden och hjelpte Anna Stina köpa sig bomulstyg till en klädning blårutigt och ganska vackert. 2<sup><u>ne</u></sup> Dahlkullor började arbeta i Trädgården och nu vardt 9 stop Spritbönor lagda. Ett Sängtäcke upsattes som nu skall stickas af Mamsell Leufstedt medan Anna Stina spinner och jag nystar i ordning till väfnader. Kyrkovärden Petterson var här om morgonen och emottog min upgift till Berednings Committeen. I går ficks med not 13 geddor i dag 12. {{Inre marginalnot|20}} <u>Fredag.</u> Klart och blåst. Mamsell började sticka på blårandiga bomulssängtäcket. Jag ombandt pessmarstrådar på 24 herfvor blått bomulsgarn, tvättade och stärkte dem och trodde dem vara af Engelskt färggarn men det var vist Svenskt fusk och bedrägeri ty det gick faselig mycken färg ur. Grönberg och Dalkullan Anna förde 12 lass gödsell från Lundström till gropen. Mattorna togos nu bort ur Salarne. Mamsell tjernade smör men min nystning i dag var ganska ringa {{Inre marginalnot|21}} <u>Lördag.</u> Blåst och mot aftonen ett litet Duggrägn. Fru Rubenson här förmiddagen — Hon skänkte mig en bouteille fin Liqueur och jag gaf Henne in Pomerants som skars af trädet — ungefärlig 50. Rädissor och en ganska vacker bouquette. Pigorna plockade nesslar till första kål på detta Åretal — Sockerärtor lades. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 6elmsmbgqq32i7p4muws1oe33jsmwzg Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/32 104 220902 652578 650266 2026-06-06T04:29:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652578 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|22}} <u>Söndag.</u> Storm, något rägn om morgonen. Mitt första göromål var att betala 6. RD 9: ß: för Trädgårdsarbete åt Dalkullor och Dränghustrur. Jag ärnade mig till Bränkyrka men det kalla olustiga vädret och en magplåga, som ofta och efven nu i dag plågade mig, gjorde hinder därifrån. Eftermiddagen hitkommo Major Lemke och Dess fru, Han skall snart ut på Fältmätning och Hon ärnar ligga uti Barnsäng hos dem som de förliden somras bodde hos — En Lieutenant Grandison på ett ställe heter Brunstad åt Strängnäs eller Eskilstuna trackten. När de druckit Caffée hitkom Capitaine von Moltzer, sedan Hofmålaren {{Samma som|på|Q=Q27299977|ord=Hultgren}} med 2. små Oljefärgs taflor som Han den 10 Januari emottog att renovera och för hvilket han tog 2 Rdr: Väderleken blef sedan rätt ryslig för våra ögon men visserlig nyttig efter Gud så behagade — Ett stormande Norddanväder med små trindsnö — att den som innesatt kunde frysa, också lät jag elda i matsal och garderobe. {{Inre marginalnot|23}} <u>Måndag.</u> Faselig Storm och Snöyra hela natten och i dag öfver middagen sedan stillades sig stormen och solen framlyste. Jag nystade flitigt. Min Syster fylde i dag sitt 64 år. {{Inre marginalnot|24}} <u>Tisdag.</u> Solsken med blåst och stark köld. 4. stycken fläsk och ett Kalflår bortfördes att rökas — vanligt arbete förrättades här inne och i trädgården gräfdes. En tjufkjärring som bor vid Engby var här eftermiddagen med ett bref från Våldsvärkaren Jouvin — nästan ett ark långt — dumheter, gräl, lögner och hotelser. Jag sände det och skref tillika några rader till min Brorson. {{Inre marginalnot|25}} <u>Onsdag.</u> Kall blåst och eftermiddagen snöblandadt rägn. Mannsell intog efter Doctorns föreskrift — hvaraf hon både Laxerade och Kräktes svåra men dock syntes inga maskar hvilket var ändamåhl för denna stränga kur — hvaraf hon så illa plågades och måste hållas vid Sängen för hufvudvärk af den qväljande Kräkningen. Från Brorson fick jag bref och skref åter alt om den infama våldsvärkaren Jouvin. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 7db4ba6vcd176bu8dbnn20wgil6dews 652589 652578 2026-06-06T08:10:16Z Gottfried Multe 11434 652589 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|22}} <u>Söndag.</u> Storm, något rägn om morgonen. Mitt första göromål var att betala 6. RD 9: ß: för Trädgårdsarbete åt Dalkullor och Dränghustrur. Jag ärnade mig till Bränkyrka men det kalla olustiga vädret och en magplåga, som ofta och efven nu i dag plågade mig, gjorde hinder därifrån. Eftermiddagen hitkommo Major Lemke och Dess fru, Han skall snart ut på Fältmätning och Hon ärnar ligga uti Barnsäng hos dem som de förliden somras bodde hos — En Lieutenant Grandison på ett ställe heter Brunstad åt Strängnäs eller Eskilstuna trackten. När de druckit Caffée hitkom Capitaine von Moltzer, sedan Hofmålaren {{Samma som|på|Q=Q27299977|ord=Hultgren}} med 2. små Oljefärgs taflor som Han den 10 Januari emottog att renovera och för hvilket han tog 2 Rdr: Väderleken blef sedan rätt ryslig för våra ögon men visserlig nyttig efter Gud så behagade — Ett stormande Norddanväder med små trindsnö — att den som innesatt kunde frysa, också lät jag elda i matsal och garderobe. {{Inre marginalnot|23}} <u>Måndag.</u> Faselig Storm och Snöyra hela natten och i dag öfver middagen sedan stillades sig stormen och solen framlyste. Jag nystade flitigt. Min Syster fylde i dag sitt 64 år. {{Inre marginalnot|24}} <u>Tisdag.</u> Solsken med blåst och stark köld. 4. stycken fläsk och ett Kalflår bortfördes att rökas — vanligt arbete förrättades här inne och i trädgården gräfdes. En tjufkjärring som bor vid Engby var här eftermiddagen med ett bref från Våldsvärkaren Jouvin — nästan ett ark långt — dumheter, gräl, lögner och hotelser. Jag sände det och skref tillika några rader till min Brorson. {{Inre marginalnot|25}} <u>Onsdag.</u> Kall blåst och eftermiddagen snöblandadt rägn. Mamsell intog efter Doctorns föreskrift — hvaraf hon både Laxerade och Kräktes svåra men dock syntes inga maskar hvilket var ändamåhl för denna stränga kur — hvaraf hon så illa plågades och måste hållas vid Sängen för hufvudvärk af den qväljande Kräkningen. Från Brorson fick jag bref och skref åter alt om den infama våldsvärkaren Jouvin. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> iik2xbn7t1lj5jyo2x9albo37fx340t Index:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf 108 222426 652565 652559 2026-06-05T17:20:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652565 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Okänd |Titel=[[Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918]] |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Vilhelmina-Åsele lappförening |Källa=[[:commons:File:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|pdf]] |Bild=[[Fil:Inbjudan till lapparnas landsmöte i Östersund den 5-7 februari 1918.pdf|page=1|250px]] |Sidor=<pagelist from=1 to=9 /> |Anmärkningar=Inskannat av Stockholms stadsarkiv.<br>https://stockholmskallan.stockholm.se/post/32455 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Stockholms stadsarkiv]] [[Kategori:Korrekturlästa index]] gfl12ou2o9w80i6p3daeq3bt6ibmosp Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/454 104 222438 652561 2026-06-05T14:15:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|84|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>två, med ett slags enkel ledgång baktill (fig. 187).<ref name="s454">{{sp|Sverige}}: Den ofvan omtalade från Tureholm. — En hel och hälften af en annan ring, båda tjocka och prydda med inslagna sirater, funna 1722 nära Askersund och troligen nedsmälta (<i>Acta literaria Sveciæ,</i> I, sid. 590; Hofberg, <i>Nerikes gamla minnen,</i> sid. 74). — En slät, smal, funnen jemte en halsring lik fig. 186 och andra guldringar vid Solviksborg i Vestmanland (St. H. M. 4203) — En slät, smal, funnen vid Haborgskulle i Tegneby s:n, på Oroust, Bohuslän (St. H. M. 15). — Fem släta, af hvilka två halfva, funna vid Dingle i Tose (Svarteborgs) s:n, Bobuslän (St. H. M. 2055; <i>Sv. forns.,</i> fig. 473; Montelius och Ekhoff, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> sid. 257, fig. 167). —</ref> De äro alla massiva och af rent eller silfverblandadt (blekt) guld. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=454|bildtext=Fig. 186. <i>Guldhalsring, massiv. Kratskov, Lolland.</i> {{bråk|1|2}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> hnnok5xi9u7dbuthqp1fddauuxgqhqv 652562 652561 2026-06-05T14:20:41Z Gottfried Multe 11434 652562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|84|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>två, med ett slags enkel ledgång baktill (fig. 187).<ref name="s454">{{sp|Sverige}}: Den ofvan omtalade från Tureholm. — En hel och hälften af en annan ring, båda tjocka och prydda med inslagna sirater, funna 1722 nära Askersund och troligen nedsmälta (<i>Acta literaria Sveciæ,</i> I, sid. 590; Hofberg, <i>Nerikes gamla minnen,</i> sid. 74). — En slät, smal, funnen jemte en halsring lik fig. 186 och andra guldringar vid Solviksborg i Vestmanland (St. H. M. 4203) — En slät, smal, funnen vid Haborgskulle i Tegneby s:n, på Oroust, Bohuslän (St. H. M. 15). — Fem släta, af hvilka två halfva, funna vid Dingle i Tose (Svarteborgs) s:n, Bobuslän (St. H. M. 2055; <i>Sv. forns.,</i> fig. 473; Montelius och Ekhoff, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> sid. 257, fig. 167). —</ref> De äro alla massiva och af rent eller silfverblandadt (blekt) guld. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=454|bildtext=Fig. 186. <i>Guldhalsring, massiv. Kratskov, Lolland.</i> {{bråk|1|2}}.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gyewrjyj6mzml60otprvhhu3doojyhc Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/455 104 222439 652563 2026-06-05T14:29:20Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652563 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|85}}</noinclude>Äfven utom Skandinavien äro halsringar af dessa båda typer funna, men endast i sådana länder, som hörde till eller stodo i {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=455|bildtext=Fig. 187. <i>Guldhalsring, massiv. Tureholm, Södermanland.</i> {{bråk|2|3}}.}} <ref follow="s454">En slät, tjock, funnen vid Neder-Ljungby i Tanums s:n, Bohuslän (St. H. M. 1538; Montelius och Ekhoff, anf. arb., sid. 145, fig. 112). <p>{{sp|Norge}}: <i>Årsberetn.,</i> 1869, sid. 87 (hälften af en slät, tjock, funnen temligen högt till fjälls, ej långt från den urgamla vägen till Jemtland, Verdalens prestegjæld, Nordre Throndhjems amt). — <i>Årsberetn.,</i> 1881, sid. 91 (afb. i Rygh’s <i>Norske oldsager,</i> fig. 297; hel, tjock, med inslagna sirater; funnen vid Vashus i Heskestad, Stavanger amt). — <i>Årsberetn.,</i> 1884, sid. 68 (hälften af en slät, funnen vid Mortenstuen</ref><noinclude> <references/></noinclude> i4qtv6cks0e4pduh5f30v0ettxdt34d Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/456 104 222440 652564 2026-06-05T14:59:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652564 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|86|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>nära förbindelse med det nordiska området: Hannover, Pommern, Ryska Östersjöprovinserna och Finland.<ref name="s456">{{sp|Hannover}}: En halsring af två stycken, af guld, men <i>ihålig;</i> den är prydd med inslagna halfmånar och funnen i en torfmosse vid Mulsum, jemte 5 med öglor försedda guldmynt af Valentinianus III och Anastasius (Hahn, <i>Der Fund von Lengerich,</i> sid. 3; Lindenschmit, <i>Handbuch der deutschen Alterthumskunde,</i> pl. XIII; den der lemnade uppgiften, att ringen skulle vara funnen i en graf, är oriktig). <p>{{sp|Pommern}}: En liten bit af en tjock halsring med inslagna sirater; fyndorten ej närmare känd (Stralsunds Museum). — En tjock, massiv, med inslagna halfmånar prydd halsring af guld, som, ehuru en del af den släta midten felas, väger icke mindre än 1422 gr.; har sannolikt varit af ett stycke; funnen vid Neu-Mexikow nära Stargard i Hinter-Pommern (H. Schumann, <i>Die Cultur Pommerns in vorgeschichtlicher Zeit,</i> i <i>Baltische Studien,</i> XLVI, Stettin 1896, sid. 185, pl. V fig. 42).</p> <p>{{sp|Curland}}: En af <i>silfver,</i> delvis förgyld, massiv, med inslagna sirater; afbruten vid midten, men troligen af ett stycke; funnen vid Pilten (Riga Museum; Aspelin, <i>Antiquités du Nord Finno-Ougrien,</i> fig. 1840; <i>Katalog der Ausstellung zum X. archiologischen Kongres in Riga</i> 1896, sid. 23, pl. 3 fig. 9).</p> <p>{{sp|Finland}}: En af silver, med förgylda tvärband, afbruten vid midten, men troligen af ett stycke; funnen vid Bergby i Vörå s:n, Österbotten, enligt uppgift tillsammans med flera spännen och andra saker af typer från slutet af den sjette och början af den sjunde perioden (Aspelin, anf. arb., fig. 1272; de spännen, som uppgifvas</ref> {{Tomrad}} <ref follow="s454">i Kristians amt). — Enligt meddelande af prof. Rygh äro dessutom en slät ring af denna typ och en bit af en smal sådan ring funna i Norge, den förra vid Ås i Buskeruds amt, den senare i Stokke s:n, Jarlsberg och Larviks amt.</p> <p>{{sp|Danmark}} och {{sp|Slesvig-Holstein}}: Worsaae, <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 443, 444. — Boye, anf. arb., n:is 364—372. — Sehested, <i>Fortidsminder og oldsager fra egnen om Broholm,</i> sid. 199, pl. XLI—XLIV (3 hela, släta, samt 16 bitar, deraf 10 släta och 6 med inslagna halfmånar och andra sirater, funna jemte 1 spänne, 7 brakteater m. m. af guld vid Broholm på Fyen) och sid. 206, pl. XLV fig. 4 (en hel med inslagna halfmånar, funnen vid Hesselagergård, nära Broholm, på Fyen; densamma som fig. 443 i Worsaae’s anf. arb.) Se sid. 117, 119 här nedan. — Vedel, <i>Bornholms oldtidsminder og oldsager,</i> sid. 191, 394 och 395 (2 släta, funna på Bornholm, den ena i Vestermarie socken, afb. fig. 383, den andra vid Dalsgård i Olsker socken). — Müller, anf. arb., fig. 563 (17 hela och bitar af flera äro funna i Danmark). — Worsaae, <i>Om Slesvigs eller Sönderjyllands oldtidsminder,</i> sid. 85 (2 halfva, släta, funna i Slesvig, den ena vid Ullerup i Sönderborg amt, på samma ställe som en guldbrakteat, sid. 119 här nedan, den andra i Fohl socken, Haderslev amt).</p></ref><noinclude> <references/></noinclude> dxu148zbpsfx7xx5bgzb029oxx81khw Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/98 104 222441 652567 2026-06-05T18:55:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att ni förstår ert yrke, men jag kan inte dela er tvekan om ricinoljan. Om jag vore som ni skulle jag ge honom en duktig dosis, tre fulla matskedar är just vad han behöver. — Säger ni verkligen tre fulla matskedar? — Ja, minst, och framför allt absolut ingen mat, bara vatten. — Just det. Jag tyckte mycket om bydoktorn och vi skildes som goda vänner. På eftermiddagen åkte jag med min värdinna på visit till änkemarkisinnan. Vi åkte genom lummiga lundar fulla av fågelkvitter och surrande insekter. Grevinnan hade tröttnat på att göra narr av mig, hon var på briljant humör och tycktes inte alls oroa sig över sin kusins plötsliga insjuknande. Markisinnan mådde utmärkt, sade hon, men hade fått en ryslig chock för en vecka sedan då Loulou plötsligt försvann. Hela huset hade varit på benen under natten för att söka efter honom. Markisinnan hade inte fått en blund i sina ögon och låg ännu till sängs när Loulou dök upp på eftermiddagen med ett kluvet öra och ena ögat nästan utrivet. Hans matmor hade genast telegraferat efter veterinären från Tours och nu var Loulou bra igen. Loulou och jag blev formellt presenterade för varandra av markisinnan. Hade jag någonsin sett en så förtjusande hund? Nej, aldrig. “Hör på”, snörvlade Loulou förebrående åt mig, “du som ger dig ut för att vara en sådan hundkännare, vill du försöka få mig att tro att du inte känner igen mig? Kommer du inte ihåg när du räddade mig ifrån den där förfärliga hundbutiken på Rue Cambon?” Jag avbröt honom med att hålla fram handen för honom att nosa på. Han nosade uppmärksamt på det ena fingret efter det andra. “Visst känner jag igen din speciella lukt. Jag kommer mycket väl ihåg den sedan sist och jag tycker egentligen riktigt bra om den … Ah!” Han nosade ivrigt. “Vid St Rocco, alla hundars skyddshelgon, jag vädrar ett stycke ben, ett stort ben! Var är benet? Varför har du inte gett mig benet? De här dumma människorna ger mig aldrig några ben, de inbillar sig att det inte är bra för små hundar! Vem gav du benet åt?” Han skuttade upp i mitt knä, frenetiskt nosande. “Kan man tänka sig! En annan hund! Och bara huvudet av en hund! En stor hund! En koloss till hund, med saliven drypande ur mungiporna! Kan det vara en Sanktbernhardshund? Jag är en<noinclude> <references/> 96</noinclude> 1xbkbwdpjcnvpevcmwmqw6sc3k364cp Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/99 104 222442 652568 2026-06-05T18:58:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652568 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>liten hund och lider en smula av astma, men hjärtat sitter på rätta stället, jag är inte rädd och det är bäst att du säger åt den där elefanten att han håller sig undan och inte kommer nära mig och min matmor, annars kommer jag att äta opp honom levande!” Han fnös föraktfullt. “Spratts hundkex! Jaså, det var vad du fick till middag i går, din bondlurk! Jag får ont i magen av blotta lukten av de där avskyvärda kakorna som de tvingade mig att äta i hundbutiken. Inga Spratts hundkex för mig, tack så mycket! Jag föredrar Albertkex och pepparkakor eller en bit av mandelkakan på bordet. Spratts hundkex!” Han kravlade sig tillbaka till markisinnans knä så fort hans små ben tillät honom. — Kom igen innan ni far tillbaka till Paris, sade den snälla markisinnan. “Ja, kom igen”, snörvlade Loulou, “du är inte så dum när allt kommer omkring!” “Apropå”, signalerade Loulou till mig när jag reste mig upp för att gå, “det är fullmåne i morgon, jag känner mig en smula orolig i kroppen och skulle inte ha något emot att smita ut på äventyr en gång till.” Han blinkade åt mig i samförstånd. “Vet du händelsevis om det finns några små mopsfröknar i trakten? Säg ingenting till min matmor, hon förstår inte alls sånt där … Förresten får man inte vara så noga här på bondlandet, storleken spelar ingen roll om det gäller.” Loulou hade rätt, det var fullmåne. Jag tycker inte om månen. Den mystiska främlingen har stulit för mycket sömn från mina ögon och viskat för många drömmar i mina öron. Det är ingen mystik med solen, dagens skimrande gud, som skänkte liv och ljus åt vår mörka värld och ännu vakar över oss med sitt strålande öga, långt sedan alla gudarna från Nilens stränder, från Olympen och från Valhalla försvunnit i dunklet. Men ingen vet varifrån månen kommer, den bleke nattvandraren bland stjärnorna, som tittar ner på oss med sina kalla sömnlösa ögon och sitt gäckande leende. Greven hade ingenting emot månen om han bara fick sitta i fred i sin länstol med sin cigarr och sin Figaro. Grevinnan älskade månen, hon älskade dess trolska dunkel, dess veka drömmar. Hon älskade att ligga tyst i båten och se upp mot stjärnorna medan jag rodde henne långsamt över den glänsande sjön. Hon älskade att vandra omkring under de gamla lindarna i parken, än skimrande i silverljus, än så dunkel att hon fick lov att ta min arm för att finna vägen. Hon älskade<noinclude> <references/> {{huvud|''7 Munthe''||97}}</noinclude> tubxs1cv1g64ie0ynvo43yto5k4nkcl Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/100 104 222443 652569 2026-06-05T19:01:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att sitta på en bänk och stirra ut i den tysta natten med sina stora ögon. Då och då sade hon några ord, men jag tyckte lika mycket om hennes tystnad som om hennes tal. — Varför tycker ni inte om månen? — Jag vet inte. Jag tror att jag är rädd för den. — Vad är ni rädd för? — Jag vet inte. Det är så ljust att jag kan se era ögon glimma som två stjärnor och dock så mörkt att jag är rädd att gå vilse. Jag är främling i detta drömland. — Ge mig er hand och låt mig visa er vägen. Jag trodde att er hand var så stark, varför darrar den så? Ja, ni har rätt, det är bara en dröm, tala inte för då flyr drömmen sin kos. Tyst! Hör ni näktergalen? — Nej, det är trädgårdssångaren. — Jag är säker på att det är näktergalen. Tyst! Tyst! Och Juliette sjöng med sin mjuka röst, smekande som nattvinden bland löven: <poem>Non, non, ce n'est pas le jour, Ce n'est pas l'alouette, Dont les chants ont frappé ton oreille inquiète, C'est le rossignol, Messager de l'amour.</poem> — Tala inte! Tala inte! En ugglas varningsrop ljöd genom natten. Grevinnan ryckte till helt skrämd. Vi gick tysta tillbaka till slottet. — God natt, sade grevinnan när hon lämnade mig i hallen. I morgon är det fullmåne. A demain! Leo sov i mitt rum, det var en stor hemlighet och vi kände oss båda en smula skuldmedvetna. “Var har du varit och varför är du så blek?” frågade Leo när vi smög oss uppför trappan. “Alla ljusen i slottet är släckta och alla hundarna i byn är tysta. Det måste vara mycket sent.” “Jag har varit långt borta i ett främmande land, fullt av under och drömmar, jag var nära att gå vilse.” “Jag slumrade just till i min koja när ugglan väckte mig i rätt tid för att hinna smyga in i hallen när du kom.” “Ugglan väckte också mig i rättan tid, min vän Leo. Tycker du om ugglor?” “Nej”, sade Leo, “jag tycker bättre om fasaner. Jag har<noinclude> <references/> 98</noinclude> h5xusqzt98byydq62zy3gqqijhsb30g Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/101 104 222444 652570 2026-06-05T19:08:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652570 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>just ätit en fasankyckling som kom springande i månskenet mitt framför nosen på mig. Jag vet att det är förbjudet, men jag kunde inte motstå frestelsen. Du förråder mig väl inte för skogvaktaren?” “Nej, min vän, och du förråder väl inte för hovmästaren att vi kom hem så sent?” “Naturligtvis inte.” “Leo, är du åtminstone lite ledsen för att du stal fasankycklingen?” “Jag försöker vara ledsen.” “Men det är inte lätt”, sade jag. “Nej”, mumlade Leo och slickade sig om nosen. “Leo, du är en stor tjuv, och du är inte den enda här. Du är också en dålig vakthund. Du som är här för att hålla tjuvar på avstånd, varför varskor du inte din husbonde med din starka röst istället för att sitta här och se på mig med dina vänliga ögon?” “Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker om dig.” “Leo, min vän, det är alltsammans den sömnige nattvaktens fel där uppe i skyn. Varför riktade han inte sin blindlykta mot vartenda hörn i trädgården där det finns en bänk under en gammal lind istället för att dra molnnattmössan över sitt gamla skalliga huvud och dåsa till, överlåtande vakten åt sin vän ugglan? Eller låtsades han bara sova och satt där hela tiden och spejade på oss två, en utbrunnen gammal don Juan, struttande omkring bland stjärnorna som le vieux marcheur på boulevarden, själv för utlevad för att kunna älska, men ännu pigg på nöjet att se andra göra sig till narrar.” “Somliga påstår att månen är en vacker ung dam vid namn Luna”, sade Leo. “Tro det inte, min vän. Månen är en förvissnad gammal mamsell som spionerar från fjärran på den odödliga tragedi som vi dödliga kallar kärlek.” “Månen är en vålnad”, sade Leo. “En vålnad? Vem har sagt dig det?” “En av mina förfäder hörde det för länge sedan av en gammal björn i S:t Bernhardspasset som hade hört det av Atta Troll, som hade hört det av självaste Stora Björnen som regerar över alla björnar. De är alla rädda för månen där uppe i skyn. Det är sannerligen inte underligt att vi hundar är rädda för månen och skäller på den när till och med den strålande Sirius, hundstjärnan som regerar över alla hundar,<noinclude> <references/> {{ph|99}}</noinclude> tiekhz4i5tscnz6hz0cfjtbxlksai96 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/102 104 222445 652571 2026-06-05T19:10:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652571 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>bleknar när månen höjer sitt hemska anlete ur sin grav. Tror du att du är den ende som inte kan sova när månen skiner? Vet du inte att alla vilda djur och alla småkryp i skogar och på fält vandrar omkring i fruktan för dess illvilliga strålar? Du måste verkligen ha sett dig blind på någon annan i parken i natt, annars skulle du nog ha märkt att det var en vålnad som spejade på er hela tiden. Han tycker om att smyga kring under lindarna i parken och bland ödemurarna av gamla slott eller stryka omkring på kyrkogårdarna för att läsa namnen på de döda. Han tycker om att sitta i timtal och stirra med sina stålgrå ögon på snöfälten som täcker den döda jorden med sin svepning eller att titta in genom ett fönster för att skrämma en sovande med en hemsk dröm.” “Nog, Leo, låt oss inte tala mer om månen, annars få vi inte en blund i ögonen i natt. Kyss mig god natt, min vän, och låt oss gå till sängs.” “Men du stänger väl luckorna, inte sant?” sade Leo. “Ja, det gör jag alltid när månen skiner.” Medan vi åt vår frukost nästa morgon, talade jag om för Leo, att jag måste fara tillbaka till Paris genast. Det var säkrast så, det var fullmåne i kväll och jag var tjugusex år och hans matmor var tjugufem eller var det tjugunio? Leo hade sett mig packa min väska och alla hundar vet vad det betyder. Jag gick ner till abbén och berättade för honom den vanliga lögnen, att jag blivit kallad till en viktig konsultation och måste lämna slottet med morgontåget. Abbén var mycket ledsen, och greven som just skulle stiga i sadeln för sin morgonritt hoppades jag skulle komma igen om ett par dagar. Naturligtvis kunde det inte bli fråga om att störa grevinnan så tidigt på morgonen. På väg till stationen mötte jag min nye vän bydoktorn som återvände i sin dogcart från sitt morgonbesök hos vicomten. Patienten kände sig mycket dålig och tiggde om mat, men doktorn hade vägrat att ta annat än vatten på sitt ansvar. Grötarna på magen och isblåsan på huvudet hade mycket stört patientens sömn under natten. Hade jag någonting att föreslå? Nej, jag var övertygad om att vicomten var i de bästa händer. Om tillståndet förvärrades kunde man kanske omväxla en smula och lägga isblåsan på magen och grötarna på huvudet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 100</noinclude> bjg9bsixcc3lsyz8ny6yn8siio8znwc Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/103 104 222446 652572 2026-06-05T19:16:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652572 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Hur länge trodde jag att patienten borde hållas till sängs om inga komplikationer tillstötte? — Åtminstone en vecka, tills månen gått bort. Dagen hade varit lång. Jag var glad att vara hemma på Avenue de Villiers. Jag gick genast till sängs. Jag kände mig inte riktigt bra, jag undrade om jag inte hade feber, men läkare förstår aldrig om de har feber eller inte. Jag somnade genast, så trött var jag. Jag vet inte hur länge jag sovit när jag plötsligt blev medveten om att jag inte var ensam i rummet. Jag öppnade ögonen och såg borta vid fönstret ett likblekt ansikte stirra på mig med sina vita ögon, för en gångs skull hade jag glömt att stänga luckorna. Långsamt och ljudlöst kröp någon in i rummet och sträckte ut en lång vit arm som liknade tentakeln på en enorm bläckfisk, den sträckte sig tvärs över golvet fram mot sängen. “Jaså, du vill fara tillbaka till slottet i alla fall”, hånskrattade spöket med sin tandlösa mun och sina blodlösa läppar. “Ni hade det trevligt ni bägge i går kväll under lindarna, inte sant, med mig till marskalk och körsång av näktergalar omkring er. Näktergalar i augusti! Ni måtte sannerligen ha varit långt borta i ett fjärran land, ni två! Och nu vill du vända tillbaka dit i natt? Nåväl, klä på dig och klättra upp på min vita månstråle som du var nog artig att kalla tentakeln av en bläckfisk, så ska jag föra dig tillbaka under lindarna på mindre än en minut, mitt ljus far lika snabbt genom rymden som dina drömmar.” “Jag drömmer inte längre, jag är fullt vaken och jag vill inte tillbaka, Mefistos vålnad där!” “Jaså, du drömmer att du är vaken! Och du har inte uttömt ditt förråd av speglosor! Mefistos vålnad! Du har redan kallat mig vieux marcheur, don Juan och spionerande gammal mamsell! Ja, jag spionerade verkligen på dig förra natten i parken och jag skulle gärna vilja veta vem av oss två som var don Juan, såvida du inte vill att jag ska kalla dig Romeo? Vid Jupiter, du ser sannerligen inte så ut. Blind dåre är ditt rätta namn, dåre som inte ens kan se vad ditt odjur till hund kunde se, att jag inte har någon ålder, något kön, något liv, att jag är en vålnad!” “En vålnad av vad?” “Vålnaden av en död värld. Sluta upp med ditt hån, annars<noinclude> <references/> {{ph|101}}</noinclude> d3ov6eqi1olqpg1k1xy0pjv0dioorgl Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/104 104 222447 652573 2026-06-05T19:18:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652573 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ska jag slå dig blind med ett slag av mina strålar, långt farligare för människors ögon än själva solgudens guldpilar. Det ljusnar redan i öster, jag måste tillbaka till min grav annars hittar jag inte längre vägen bland de slocknande stjärnorna. Jag är gammal och utsliten, tror du det är ett lätt göra att vara på benen från kväll till morgon medan alla andra sover? Du kallade mig dyster, tror du det är lätt att vara glad när man lever i en grav, om du kallar det att leva som somliga dödliga gör? Du ska själv en dag gå till din grav och det ska också jorden du trampar på, dömd att dö liksom du själv.” Jag såg på vålnaden och märkte för första gången hur gammal och trött han såg ut, och jag skulle nästan ha tyckt synd om honom om inte hans hot att slå mig med blindhet gjort mig ursinnig. “Packa dig i väg, gamle begravningsentreprenör”, röt jag, “du har ingenting att göra här, jag är full av liv.” “Vet du, Romeo”, hånskrattade vålnaden och kröp fram till sängen och lade sin långa vita arm på min axel, “vet du varför du ordinerade vicomten att ligga till sängs med isblåsa på huvudet? För att hämnas svalorna? Jag vet bättre. Du är en humbug, Othello! Det var för att hindra honom från att flirta i månskenet med …” “Dra in dina klor, giftige gamle spindel, annars hoppar jag ur sängen och gör processen kort med dig.” Jag gjorde en förtvivlad ansträngning att väcka mina sovande lemmar och öppnade mina ögon där jag låg badande i kallsvett. Rummet var fyllt med ett milt silvervitt sken. Plötsligt föll fjällen från mina förhäxade ögon och genom det öppna fönstret såg jag fullmånen skina in i rummet från en molnfri himmel. “Jungfruliga Luna! Kan du höra mig i nattens stillhet? Du ser så mild ut, men sorgsen. Kan du förlåta? Kan du hela sår med dina strålars balsam? Kan du lära mig att glömma? Kom syster och sätt dig ner vid min sida, jag är så trött! Lägg din svala hand på min brännheta panna och söv mina vilda tankar till ro! Viska i mitt öra vad jag ska ta mig till för att glömma sirenens sång.” Jag gick fram till fönstret och stod en stund och betraktade nattens drottning där hon skred sin väg bland stjärnorna. Jag kände dem väl från mången sömnlös natt och en efter en kallade jag dem vid namn: den flammande Sirius, Castor och<noinclude> <references/> 102</noinclude> 0b9sswrykhfkz803ndyz821rqwf7hg3 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/105 104 222448 652574 2026-06-05T19:26:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652574 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Pollux, älskade av de gamla sjöfararna, Arcturus, Aldebaran, Capella, Vega, Cassiopeia! Vad hette den där strålande stjärnan just över mitt huvud, som lyste ner på mig med sitt klara stilla sken? Jag visste det så väl. Mången natt hade samma stjärna styrt min båt i hamn över upprörda vågor, mången dag hade samma stjärna lett min väg över öde snöfält och genom djupa skogar i min barndoms land — Stella Polaris, Polstjärnan. Följ mitt sken och var trygg! {| align="center" style="border: 1px solid black;" |- |align="left"|Le docteur sera absent pendant un mois. |- |align="left"|Prière s'adresser à Dr. Norström, |- |align="left"|66, Boulevard Haussmann. |- |} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|103}}</noinclude> 7sslb27cwld43sspmwk3v4f45a335co Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/106 104 222449 652575 2026-06-05T19:33:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652575 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">7<br />Lappland</h2> Solen hade redan nått ner bakom Vassojärvi, men rymden var ännu fylld av flammande ljus som långsamt bleknade till sommarnattsskymning. Här och där mellan de dunkelblå fjällen blänkte en purpurröd strimma av nyfallen snö eller en klunga dvärgbjörkar, gnistrande av höstens första rimfrost. Dagens arbete var över. Männen återvände till lapplägret med sina fångstrep över skuldrorna och kvinnorna med sina mjölkstävor. Hjorden på tusen renar stod samlad kring lägret, vaktad av hundarna för varg och lo. Kalvarnas ideliga rop och klövarnas knastrande dog långsamt bort. Allt var tyst, då och då hördes blott ett hundskall, en nattskärras skärande skri eller tutandet av en berguv långt bort i fjällen. Jag satt på hedersplatsen vid sidan av {{Samma som|på|Q=Q600998|ord=Turi}} själv i den rökfyllda kåtan. Ellikare, hans hustru, kastade en bit renost i den stora kitteln över elden och räckte oss, männen först och sedan kvinnorna och barnen, en tallrik tjock soppa som vi åt under tystnad. Vad som var kvar i kitteln fördelades bland hundarna som ej var på vakt och som en efter en hade krupit in och lagt sig vid elden. Sedan drack vi i tur och ordning var sin kopp utmärkt kaffe ur hushållets två koppar, och alla tog fram sina små pipor ur läderpungarna och lät sig tobaken väl smaka. Männen drog av sig pjäxorna och bredde ut skohöet att torka framför elden — lapparna har inga strumpor. Återigen beundrade jag deras små fötters fulländade form, de elastiska vristerna och de starkt utskjutande hälarna. Några av kvinnorna lyfte sitt barn ur nävervaggan som var fylld med mjuk mossa och upphängd vid tältstängerna och lade det till bröstet. Andra undersökte noggrant håret på sina halvvuxna barn som låg med huvudet i moderns knä. — Det är tråkigt att du reser så snart, sade gamle Turi, jag tycker om dig. Turi talade god svenska; han hade till och med för många år sedan varit i Luleå för att framlägga lapparnas klagomål mot nybyggarna inför landshövdingen, som var en trogen försvarare av deras hopplösa sak och för övrigt en släkting till mig. Turi var en mäktig man, envåldshärskare över sitt<noinclude> <references/> 104</noinclude> duthlfh15wcje2b0dbo26lfro71iwlo Boken om San Michele/Kapitel 06 0 222450 652576 2026-06-05T19:35:07Z Thuresson 20 Kap 6 652576 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=81 to=105 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|06]] tplpbbyckaueb8eft3whziuf9b3o5ar Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/105 104 222451 652577 2026-06-05T21:13:17Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652577 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|67}}{{linje}}</noinclude>häftig wådeld, som förstörde både kloster och kyrkion år 1502; men än swårare genom {{ant|religionens reformation}} vti K. {{ant|Gustav Erikssons}} tid. Tå klostergodsen föllo på en gång antingen til Cronon eller the {{ant|familier,}} af hwilka the bewistes warit {{ant|donerade}}. Doch förvntes Nunnorna, vnder wissa wilkor, af Konungen nödtorftigt vnderhåld, och befinnes af trowerdiga skrifter, at några woro ännu qwar 1566, som vnder sidsta {{ant|Abbedissans}} Bengta Eriksdotters inseende, lefde i stillhet och lärde goda mäns döttrar at läsa, skrifwa, söma &c. Hwarefter alt förföll; ty <b>kopparen</b> bröts af taket och fördes til Slottets teckning i {{ant|Stockholm,}} och vti K. Johans tid blef mycken <b>sten</b> hädan förd til Swartsiöslots bygnad. År 1576 skenckte K. Johan <b>Skogkloster</b> med <b>Holms Sochn</b> åt sin Syster, Fröken {{ant|Sophia}}. År 1610 skenckte K. {{ant|Carl IX}} thet med mycket annat til Feltmarschalken {{ant|Christoffer Some,}} som året efter med {{ant|Calmars}} förrådande i the Danskas hender all nåd och rett i Swerige förlorade. Ty gaf K. {{ant|Gustav Adolph}} samma år 1611 {{ant|d. 27 Aug.}} Skogkloster åt Feltmarschalken Herr {{ant|Herman Wrangel,}} som några gambla klosterhus til nödtorften vprettade, enkannerl. kyrkion 1620 {{ant|seq.}} och ligger begrafwen i en prechtig graf, hwars ingång är teknad med thessa Latinska {{ant|versar}}. <poem>{{ant|Hermannus Wrangel Regis regniq&#x0341;ue Senator Marschallus Campi, Vir Generalis, Eques,}}</poem><noinclude> {{huvud||E 5|{{ant|Quod}}}} <references/></noinclude> fp7sc3w7xqgve4n9fwcnwa3bggk9ink Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/107 104 222452 652579 2026-06-06T06:12:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652579 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>läger på fem kåtor, där hans fem gifta söner bodde med hustru och barn, alla i arbete från morgon till kväll med skötseln av hjorden på tusen renar. — Snart får vi också tänka på att bryta upp, fortsatte Turi. Jag tror vi får en tidig vinter i år. Snön under björkarna blir snart för hård för renarna att komma åt mossan, vi får nog ge oss av ner till skogen före månskiftet. Jag hör på hundarnas skall att de redan fått väderkorn på vargen. Sa du inte att du såg spåret av den gamle björnen i Sulmöpasset i går? frågade han en ung lapp som just krupit in i kåtan och hukat sig vid elden. Jo, det hade han sett och också spår av varg många gånger. Jag var glad att höra att det ännu fanns björn här. Jag hade hört att endast några få fanns kvar i denna trakt. Turi sade att jag hade rätt. Den här björnen var en gammal slagbjörn, som hade hållit till här i åratal folk såg honom ofta lufsa omkring i passet. Tre gånger hade de ringat honom när han låg i sin vintersömn, men han hade alltid kommit undan, han var en mycket listig gammal björn. Turi hade en gång till och med lyckats få skott på honom, men han hade bara ruskat på huvudet och tittat på Turi med sina sluga ögon. Han visste mycket väl att en vanlig kula inte kunde döda honom. Endast en silverkula, stöpt en lördagsnatt vid kyrkogården, kunde ha tillräcklig kraft, för han stod väl hos uldrorna. — Uldrorna? Kände jag inte till uldrefolket som levde under jorden? När björnen låg i ide om vintern bar uldrorna mat till honom om nätterna, för inte kunde ett så stort djur leva i månader utan mat, menade Turi. Men uldrorna hade förbjudit björnen att döda en människa. Om han bröt mot den lagen fick han ingen mat av uldrorna och måste lämna idet. Björnen var inte listig och lömsk som vargen. Björnen hade tolv mans styrka och en mans vett. Vargen hade tolv mans vett och en mans styrka. Björnen tyckte om ärligt spel. Om han mötte en lapp och lappen gick fram till honom och sade: “Kom och låt oss slåss ett tag, jag är inte rädd för dig”, så slog björnen bara omkull honom med tassen och gav sig i väg utan att göra honom något ont. Björnen rörde aldrig en kvinna, hon behövde bara visa honom att hon inte var en karl, så gick han genast sin väg. Jag frågade Turi om han hade sett några uldror. Nej, det hade han inte, men Ellikare hade sett dem och<noinclude> <references/> {{ph|105}}</noinclude> spxrofs7ke0z1l2xgmm553762szdyb6 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/108 104 222453 652580 2026-06-06T06:14:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652580 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>barnen såg dem ofta. Men han hade hört dem under marken. De var uppe hela natten och sov hela dagen, de kunde inte se någonting så länge det var dagsljus. Ibland hände det att lapparna råkat slå upp lägret just på den plats där uldrorna bodde, och då hade småfolket genast sagt dem att de måste flytta lägret. Uldrorna var snälla så länge man lämnade dem i fred, men om man retade dem strödde de ett pulver över renmossan som gjorde att renarna dog i hundratal. Det hade till och med hänt att de fört bort ett litet lappbarn och lagt ett av sina egna i vaggan istället. Uldrebarnet hade långa spetsiga tänder och ansiktet täckt av svart hår. Somliga påstod att man skulle slå uldrebarnet med ett brinnande björkris till dess barnets mor inte längre kunde uthärda att höra dess skrik utan kom tillbaka med lappbarnet och tog igen sitt eget. Andra påstod att man skulle behandla uldrebarnet som om det var ens eget barn. Uldremodern skulle då känna sig tacksam och komma tillbaka med ens barn. Medan Turi berättade detta utspann sig mellan mödrarna en livlig diskussion om vilket som var det bästa sättet, allt under det de såg på sina barn med oroliga ögon. Vargen var lapparnas värsta fiende. Vargen anföll aldrig en renhjord utan stod alldeles stilla i vindriktning mot denna tills renarna fått väderkorn på honom. Så fort de fått lukt på vargen spred de sig i förskräckelse åt alla håll, och då kom vargen fram och dödade dem en efter en, på en enda natt ibland ända upp till ett dussin. Gud hade skapat alla djur utom vargen som avlats av djävulen. Om en människa hade en annan människas blod på sitt samvete, kom djävulen till honom i skepnad av en varg om han inte bekände sin synd. Vargen kunde söva en lapp som vaktade hjorden om natten bara genom att stirra på honom genom mörkret med sina glödande ögon. Man kunde inte döda en varg med en vanlig kula förrän man hade haft den med sig i fickan under två söndagar i kyrkan. Det bästa sättet var att ränna efter honom på skidor i lös snö och slå honom över nosen med staven. Han föll då genast omkull och dog. Själv hade Turi dödat flera dussin vargar på det sättet. Endast en gång hade han slagit fel och vargen hade huggit honom i benet. Medan han talade visade han mig ett stort ärr över knäet. Förra vintern hade en lapp blivit biten av en varg i dödsryckningar, och lappen hade förlorat så mycket blod att han fallit i sömn och frusit ihjäl vid sidan av den döda vargen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 106</noinclude> irmvqz3qqdpicfpdzs6afkns2j1bin8 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/109 104 222454 652581 2026-06-06T06:15:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652581 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Så var det järven, som hugger sig fast vid strupen på renen just vid pulsådern och hänger kvar tills renen förlorat så mycket blod att han stupar och dör. Där fanns också kungsörnen, som kunde föra bort en nyfödd renkalv i sina klor, och lodjuret som smög sig fram som en katt och hoppade på varje ren som skilts från hjorden och gått vilse. Turi sade att han aldrig kunde förstå hur lapparna kunnat hålla samman sina renhjordar förr i tiden, innan de ännu slagit sig ihop med hunden. I forna dagar jagade hunden ren i sällskap med vargen. Men hunden, som är det klokaste av alla djur, förstod snart att det skulle passa honom bättre att arbeta tillsammans med lapparna än med vargarna. Därför erbjöd sig hunden att träda i lapparnas tjänst på villkor att de skulle behandla honom som en vän och att de skulle hänga honom när han inte orkade arbeta längre. Det är därför som lapparna ännu i dag hänger sina hundar när de börjar bli för gamla, också de överflödiga nyfödda valparna blir alltid hängda. Hunden hade förlorat talförmågan när han kom i människans tjänst, men han förstod vartenda ord som man sade till honom. Förr i världen kunde alla djur tala, och det kunde också blommorna, träden, stenarna och alla döda ting som var skapade av samma Gud som skapat människan. Därför måste människan vara vänlig mot alla djur och behandla alla döda ting som om de ännu kunde tala och förstå. På den Yttersta Dagen skulle Gud först kalla fram djuren för att vittna om den döda människan. Först sedan djuren hade sagt vad de hade att säga skulle den dödes medmänniskor kallas fram inför Gud. Jag frågade Turi om det fanns några stalo i närheten, jag hade hört så mycket om dem i min barndom och jag skulle ge mycket för att få träffa en av de där jättarna. — Gud bevare dig, sade Turi ängsligt. Den stora forsen som du ska över i morgon kallas ännu i dag Staloforsen efter den gamle jätten som levde där i forna dagar med sin häxa till hustru. De hade bara ett öga tillsammans, så de grälade ständigt och jämt om vem som skulle få använda ögat. De åt upp sina egna barn, men de åt lika gärna ett lappbarn om de kom åt något. Stalon tyckte bättre om lappbarn, för hans egna smakade för mycket svavel. En gång när de åkte över sjön i en släde dragen av tolv vargar började de gräla om ögat som vanligt, och stalon blev så ond att han slog hål i botten på sjön så alla fiskarna simmade ut genom hålet.<noinclude> <references/> {{ph|107}}</noinclude> nhz061i0xvdxxc23mu8qmx3ju02sn1h Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/110 104 222455 652582 2026-06-06T06:17:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652582 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Det är därför sjön än i dag kallas Sivasjön. Du kan själv se när du ror över sjön i morgon att inte en enda fisk finns kvar. Jag frågade Turi hur de bar sig åt utan någon läkare när en lapp blev sjuk. Han svarade att de mycket sällan var sjuka och nästan aldrig under vintern, det hände dock ibland när vintern var mycket sträng att ett nyfött barn frös ihjäl. Doktorn besökte dem på kungens befallning två gånger om året och Turi tyckte det var tillräckligt. Han var tvungen att rida två dagar över myrarna och sedan gå till fots över fjället. Förra året när han rodde över älven höll han på att drunkna. Lyckligtvis fanns det bland lapparna många helbrägdagörare som botade alla sjukdomar mycket bättre än kungens doktor. De hade lärt konsten att bota sjuka av uldrorna, som tyckte särskilt mycket om dem. De kunde ta bort sjukdomen bara genom att lägga handen på det onda stället. Åderlåtning och gnidning hjälpte för de flesta åkommor. Kvicksilver och svavel var mycket bra botemedel, och det var också en sked snus i en kopp kaffe. Två grodor kokade i mjölk med mycket salt var utmärkt mot hosta, en padda var ändå bättre om man kunde få tag på en. Paddorna kom från molnen. När molnen gick lågt föll paddorna ner på snön i hundratal. På annat sätt kunde man inte förklara det för man kunde komma över dem på de mest ödsliga snöfält där det inte fanns spår av något slags liv. Tio löss kokta i mjölk med peppar och tobak och intagna på fastande mage hjälpte bra mot gulsot, en mycket vanlig åkomma bland lapparna om våren. Hundbett botades med att gnida såret med blod från den hund som bitit. Om man gned det onda stället med lite lammull gick värken genast bort, ty Jesus Kristus tyckte mycket om små lamm. Om någon skulle dö blev man alltid varnad på förhand av en korp eller en kråka som kom och satte sig på tältstången. Man fick inte tala högt när någon höll på att dö, för då kunde man skrämma bort livet och den döende människan kunde bli dömd att leva mellan två världar under en veckas tid. Om man fick lukten av en död människa i näsan kunde man dö själv. Jag frågade Turi om det fanns någon sådan där helbrägdagörare i trakten. Jag skulle så gärna vilja tala med honom. Nej, den närmaste var en gammal lapp som hette Mirko och som bodde på andra sidan fjället. Han gjorde underbara kurer och stod mycket väl hos uldrorna. Alla djur kom fram till honom utan fruktan och inte ens vargen eller björnen skulle våga sig på honom, för alla djur känner genast igen en<noinclude> <references/> 108</noinclude> p3a2u3s2j8a0espwhcydepx0tfy9loz Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/111 104 222456 652583 2026-06-06T06:20:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652583 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>människa som står väl hos uldrorna. Man kunde alltid känna igen en helbrägdagörare på hans hand. Om man lade en vingskjuten fågel i hans hand, så satt fågeln alldeles stilla därför att han förstod vems hand det var. Jag sträckte fram min hand mot Turi som inte hade en aning om att jag var läkare. Han såg uppmärksamt på min hand utan att säga ett ord, böjde det ena fingret efter det andra, mätte avståndet mellan tummen och pekfingret och muttrade någonting till Ellikare som i sin tur tog min hand i sin bruna lilla fågelklo med ett oroligt uttryck i de små mandelformade ögonen. — Var du född med segerhuva? Varför gav din mor dig inte bröstet? Vem gav dig bröstet? Vilket tungomål talade din amma? Hängde hon en vargklo om halsen på dig? Slog hon några droppar korpblod i din mjölk? Rörde du någonsin vid en dödskalle när du var liten? Har du någonsin sett uldrorna? Har du hört silverklockorna på deras vita renar långt bort i skogen? — Han är en helbrägdagörare, han är en helbrägdagörare, ropade Ellikare med en snabb blick på mig. — Han är i förbund med uldrorna, viskade kvinnorna och såg på varandra med skrämda ögon. Jag kände mig nästan en smula skrämd själv när jag drog tillbaka min hand. Turi sade att det var tid att sova, dagen hade varit lång och vi skulle ge oss i väg i gryningen. Vi lade oss alla ner kring den halvslocknade elden. Snart var allt mörkt i den rökfyllda kåtan. Jag såg inget annat än polstjärnan som lyste ner på mig genom rökhålet. Jag kände i sömnen den kalla nosen av en hund i min hand. Vi var alla på benen i daggryningen. Jag delade ut bland mina vänner mina högt värderade små presenter av tobak och karameller och alla önskade mig lycklig resa. Om allt gick väl skulle jag följande dag nå Forsstugan, den närmaste människoboningen i den vildmark av myrar, sjöar, forsar och skogar som utgjorde de hemlösa lapparnas hemvist. Ristin, Turis sextonåriga dotterdotter, skulle bli min vägvisare. Hon kunde några svenska ord och hade en gång förut varit i Forsstugan, nu skulle hon vidare till lappskolan i kyrkbyn. Ristin gick framför mig i sin långa vita renskinnskolt och röda yllemössa. Om livet bar hon ett brett läderbälte, broderat med blått och gult garn och smyckat med bucklor av silver.<noinclude> <references/> {{ph|109}}</noinclude> q96tlm11lhhq95hefavgmovzo1xwyl1 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/112 104 222457 652584 2026-06-06T06:33:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652584 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Vid bältet hängde hennes kniv, tobakspung och mugg. Jag lade också märke till en liten yxa, instucken under bältet. Hennes sockor var av vitt renskinn, fästade vid de vida skinnbyxorna. Hennes små fötter var instuckna i vackra pjäxor med röda sömmar. På ryggen bar hon en näverränsel som innehöll hennes små tillhörigheter samt vår proviant. Hennes laukos var dubbelt så stor som min ryggsäck men tycktes inte besvära henne på minsta vis. Hon gick utför den branta sluttningen med ett djurs snabba ljudlösa steg och hoppade med harens lätta språng över de kullfallna träden. Då och då sprang hon vig som en get upp på en brant klippa och såg sig omkring åt alla håll. Vid foten av åsen kom vi till en strid bäck, och innan jag hann undra hur vi skulle komma över den var hon redan i vattnet till höfterna och jag efter henne i det iskalla vattnet. Jag blev snart varm igen medan vi halvsprang uppför sluttningen på andra sidan bäcken. Ristin sade knappt ett ord till mig och det gjorde förresten detsamma, för jag hade den största svårighet att förstå henne, hennes svenska var lika dålig som min lapska. Vi slog oss ner på den mjuka mossan till en härlig frukost av rågskorpor, färskt smör och ost, rökt rentunga och iskallt vatten från fjällbäcken ur Ristins mugg. Vi tände våra pipor och försökte återigen förstå varandra. — Vet du vad den där fågeln heter? sade jag. — Labol, smålog Ristin när hon hörde den flöjtlika visslingen av fjällpiparen, den ensliga fågeln som delar lapparnas ödemarksliv och är mycket avhållen av dem. Från ett videsnår hörde vi blåhakens underbara sång. — Jilau! Jilau! skrattade Ristin. Lapparna påstår att blåhaken har en klocka i strupen och kan sjunga över hundra olika sånger. Högt över våra huvuden hängde ett svart kors fastnitat på den klarblå himmeln. Det var kungsörnen som på orörliga vingar spejade över sitt ödsliga rike. Från fjällsjön kom den långdragna locktonen av en lom. — Ro, ro, raik, ro, ro, raik! upprepade Ristin. Hon sade att det betydde: Vackert väder i dag, vackert väder i dag! När lommen säger: var luck, var luck, luck, luck! betyder det: nu kommer det regn, nu kommer det regn, regn, regn! förklarade Ristin. Jag låg där på den mjuka mossan och rökte min pipa och följde Ristin med ögonen medan hon packade om sina till-<noinclude> <references/> 110</noinclude> tbplzom7b4jyoy2nyaf6nh1k0chsv6t Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/113 104 222458 652585 2026-06-06T06:35:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652585 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hörigheter i sin laukos. En blå schal, ett extra par nätta renskinnsskor, ett par vackert broderade röda skinnvantar att bära i kyrkan, en bibel. Återigen frapperades jag av hur fint formade hennes små händer var, något som är vanligt bland lapparna. Vad hade hon i den lilla runda asken av masurbjörk? Som jag inte förstod ett ord av hennes långa förklaring på blandad svenska, finska och lapska satte jag mig upp och öppnade asken, Den innehöll en handfull jord, vad skulle hon göra med den? Återigen gjorde Ristin sitt bästa för att få mig att förstå, men jag begrep tyvärr inte ett ord. Hon skakade otåligt på huvudet liksom för att säga att jag var mycket dum. Därpå lade hon sig raklång på mossan och låg alldeles stilla och stel med slutna ögon och armarna i kors över bröstet. Så satte hon sig upp och krafsade fram under mossan en handfull mull som hon visade mig med mycket allvarlig min. Nu förstod jag vad det var i asken. Asken innehöll lite jord från en grav under snön där en lapp blivit lagd till vila sistlidna vinter. Ristin skulle ta med sig mullen till prästen som skulle läsa Fader Vår över den och sedan strö den över kyrkogården. Vi axlade våra ränslar och fortsatte vår färd. Landskapet förändrade sig mer och mer ju längre vi kom nerför sluttningen. Vi vandrade över milslånga myrar bevuxna med starrgräs och fulla av klargula hjortron som vi plockade och åt under vägen. Snart kom vi in bland dungar av dvärgbjörk, asp och ask och snår av vide, hägg och vilda vinbär. Ett par timmar senare vandrade vi genom en tät skog av ståtliga furor. Snart kom vi till ett trångt bergspass mellan branta mossbelupna klippor. Himlen över våra huvuden var ännu ljus men det började redan mörkna inne i sänkan. Ristin såg sig oroligt omkring, jag förstod hon var angelägen att komma ut ur bergspasset innan natten var över oss. Plötsligt tvärstannade hon. Jag hörde knastrandet av en trädgren och såg någonting mörkt skymta fram på mindre än femtio meters avstånd. — Spring, viskade Ristin vit i ansiktet och med sin lilla hand på yxan. Jag begärde inte bättre, men en våldsam kramp i vadorna naglade fast mig på stället. Jag kunde se honom tydligt där han stod ända till knäna i blåbärsriset, med en kvist av sina favoritbär stickande ut ur käften. Vi hade tydligen stört honom mitt i hans kvällsvard.<noinclude> <references/> {{ph|111}}</noinclude> sbcplm7t0x3ukwu0y3fh7w1o07at3ig Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/114 104 222459 652586 2026-06-06T06:37:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652586 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Det var en stor slagbjörn och att döma av den luggslitna pälsen sannolikt en mycket gammal björn, utan tvivel samma björn som Turi talat om. — Spring, viskade jag i min tur till Ristin i den ridderliga avsikten att betäcka reträtten. Det moraliska värdet av denna avsikt var dock betydligt reducerat av det faktum att jag fortfarande var ur stånd att röra mig ur fläcken. Ristin sprang inte. Hon lät mig istället bli vittne till något som ensamt det var värt att resa från Paris till Lappland — det är mig fullkomligt likgiltigt om jag blir trodd eller ej. Med handen på yxan gick Ristin några steg fram mot björnen. Med den andra handen lyfte hon upp sin kolt och pekade på de vida skinnbyxorna som hon liksom alla lappkvinnor bar. Björnen tappade blåbärskvisten, fnyste högljutt ett par gånger och lufsade i väg mellan furorna. — Han tycker bättre om blåbär än om mig, skrattade Ristin när vi satte i väg igen så fort vi kunde. Ristin berättade nu för mig att då hon och hennes mor förra året var på väg hem från lappskolan hade de stött på den gamle björnen på precis samma ställe, och så fort hennes mor hade visat honom sina vida skinnbyxor hade han gått sin väg. Snart kom vi ut ur passet och vandrade genom den mörknande skogen på en matta av silvergrå mossa, mjuk som sammet och med inflätade knoppar av linnea och pyrola. Det var varken ljust eller mörkt, det var den nordiska sommarnattens underbara halvskymning. Hur Ristin kunde hitta vägen genom den stiglösa skogen var mer än min dumma hjärna kunde förstå. Plötsligt stötte vi på vår vän bäcken igen och jag hann just böja mig ner och kyssa hans nattsvala ansikte när han sprang förbi oss. Ristin förklarade att det var tid för kvällsvard. Med otrolig snabbhet högg hon lite ved med sin yxa och tände en lägereld mellan två stenar. Vi åt vår kvällsvard, rökte en pipa och somnade med våra ränslar under huvudet. Jag vaknade vid att Ristin räckte mig sin röda luva full med blåbär. Intet under att den gamle björnen tyckte om blåbär, jag har aldrig fått en bättre frukost. Vi satte i väg igen. Där kom vår vän fjällbäcken dansande över stockar och stenar, sjungande i våra öron en invit att göra sällskap med honom ner till fjällsjön. Det gjorde vi också för att se till att han inte skulle dansa vilse i dunklet. Då och då förlorade vi honom ur sikte, men vi hörde hela tiden hur han sjöng för sig själv. Då och då stannade han framför en klippvägg<noinclude> <references/> 112</noinclude> r5kzt1m11qbzpcp61yaw6ittigidsa1 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/115 104 222460 652587 2026-06-06T06:52:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652587 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>eller en kullfallen fura för att vänta in oss, men så satte han i väg igen fortare än någonsin för att ta igen tiden. Snart var det inte längre någon fara att han skulle rusa vilse i mörkret, natten hade redan flytt på snabba dvärgfötter djupare in i skogen. Ett gyllene sken flög över trädtopparna. — Piavi! ropade Ristin. Solen går upp! Djupt nere bland dimmorna i dalen under våra fötter öppnade en insjö sitt ögonlock. Jag närmade mig sjön med onda aningar om ett nytt iskallt bad. Lyckligtvis slapp jag undan den här gången. Ristin stannade framför en liten eka, halvgömd under en kullfallen fura. Ekan tillhörde ingen och alla och användes av lapparna när de skulle ner till kyrkbyn ett par gånger om året för att byta sina renskinn mot kaffe, socker och tobak, de tre lyxartiklarna i deras karga tillvaro. Vattnet i sjön var koboltblått, ännu vackrare än det safirblå vattnet i Capris Blå grotta, så kristallklart att jag lutade mig ner över båten för att se om jag inte kunde upptäcka hålet som den förfärlige stalon hade slagit i bottnen. Halvvägs över sjön mötte vi två förnäma resenärer simmande sida vid sida med de ståtliga kronorna högt över vattnet. Lyckligtvis tog de mig för en fredlig lapp och såg på oss med sina vackra ögon utan rädsla. Det är något egendomligt med älgens och renens blick, de ser en människa rakt i ögonen från vilken synvinkel man än betraktar dem. Vi steg i land och klättrade raskt uppför den branta stranden och vandrade ännu en gång över en vidsträckt myr utan annan vägledare än solen. Mina försök att få Ristin att förstå nyttan av min fickkompass hade mött så föga framgång att jag redan upphört att titta på den, helt förlitande mig på Ristins instinkt. Det var tydligt att hon hade mycket bråttom och snart fick jag det intrycket att hon var osäker om riktningen. Då och då sprang hon åt ett håll så fort hon kunde, tvärstannade och vädrade i luften med skälvande näsborrar och störtade sedan i väg i en annan riktning för att upprepa samma manöver. Ibland lade hon sig på knä och nosade som en hund på marken. — Rog! sade hon plötsligt och pekade på ett moln som på låg höjd rörde sig i riktning mot oss med förvånande hastighet. Ett par minuter därefter var vi insvepta i tjock dimma, ogenomtränglig som en novemberfog i London. Vi fick lov att hålla varandra i hand för att inte tappa bort varann. Vi<noinclude> <references/> {{huvud|''8 Munthe''||113}}</noinclude> jiz9xsks39griuobu0zzik8gz5svgu1 Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/457 104 222461 652590 2026-06-06T08:36:48Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652590 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|87}}</noinclude>Det är otvifvelaktigt, att de nu omtalade halsringarna af <i>ett</i> stycke äro typologiskt äldre än de af <i>två.</i> På de förra äro ofta sådana sirater som fig. 216 inslagna, under det att de senare prydas med halfmånar (fig. 217), hvilka sällan förekomma på de förra. Dessa halfmånar återfinnas deremot på andra arbeten från samma tid, bl. a. på några ovala spiralringar af guld (fig. 188), hvilka troligen varit mynningsbeslag på svärdsslidor. Sådana spiralringar, dels prydda med dessa sirater,<ref>{{sp|Sverige}}: <i>Sv. forns.,</i> fig. 470 (vår fig. 188, f. ensam vid Hultsjö Bengtsgården nära Venersborg i Vestergötland; St. H. M. 382). <p>{{sp|Danmark}}: Vedel, anf. arb., fig. 384, sid. 191, 395 (en hel och ett stycke af en dylik, funna jemte 13 vest- och östromerska guldmynt m. m. vid Kåsbygård i Ruthsker socken, Bornholm; den hela är äfven afbildad i Worsaae’s <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 430, och i Müller’s anf. arb., fig. 572; se sid. 108 här nedan).</p></ref> dels släta,<ref>{{sp|Sverige}}: Två ovala spiralringar, uppträdda jemte flera smärre spiraler på en stor, slät ring, allt af guld; funnet i sjön Vammeln, Södermanland (<i>Sv. forns.,</i> fig. 457). — Montelius och Ekhoff, <i>Bohuslänska fornsaker,</i> fig. 248 (funnen ensam å Balltorp Kungsgården i Fässbergs socken, södra Bohuslän; St. H. M. 8374. Ett tunt, smalt guldband är viradt om midten). — En funnen vid Frändefors kyrka, på Dal (St. H. M. 4914). — En funnen i Böda s:n på Öland (St. H. M. 8629). <p>{{sp|Norge}}: Två ovala spiralringar, båda släta, funna jemte 14 guldbrakteater m. m. vid Övre Töyen i Akershus amt (sid. 121 här nedan). — En funnen jemte 13 guldbrakteater m. m. vid Övre Malde i Stavanger amt (sid. 120). — En funnen jemte 10 guldbrakteater m. m. vid Stavijordet i Eidsvold pgd. Romerike (sid. 119).</p> <p>{{sp|Danmark}}: En slät, oval ring, funnen jemte 5 guldbrakteater m. m. vid Killerup nära Odense på Fyen (sid. 121 här nedan).</p></ref> äro funna på flera ställen i Skandinavien. Från andra länder känner jag ingen. {{tre stjärnor}} Bland vapnen böra vi i främsta rummet egna vår uppmärksamhet åt svärden. Såsom fig. 112 här ofvan visar, hade svärden vid öfvergångstiden från den femte till den sjette perioden ett slags mycket kort, rak parerstång och tveeggad klinga. Hela kaflen är stundom bronsbeklädd; öfverst ses ofta en låg, rundadt aflång eller tresidig knapp. <ref follow="s456">höra till fyndet, äro afbildade der fig. 1273—79). — Se äfven en liknande bronshalsring från Österbotten (samma arb., fig. 1245).</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0nv63x0wvhuvdqjiuy0ev1d4rlnfho3 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/116 104 222462 652591 2026-06-06T09:47:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652591 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>strävade framåt ett par timmar, till knäna i det iskalla vattnet. Till slut sade Ristin att hon förlorat riktningen och att vi måste vänta tills dimman lättade. Hur länge kunde det dröja? Det visste hon inte, kanske en dag, en natt, kanske en timme, det berodde på vinden. Det var en av de värsta upplevelser jag någonsin varit med om. Jag visste mycket väl att med vår knappa utrustning var mötet med dimman på den öde myren långt farligare än mötet med björnen i skogen. Jag visste också att det inte fanns något annat att göra än att vänta där vi var. Vi satt i timtal på våra ränslar, med dimman klibbande mot huden som en våt handduk. Till råga på olyckan fann jag min västficka full av vatten när jag tog fram tändsticksasken för att tända min pipa. Medan jag modfälld stirrade på mina våta tändstickor hade Ristin redan slagit eld med sitt elddon och tänt sin pipa. Ett nytt nederlag för civilisationen var när jag skulle ta på mig ett par torra strumpor och upptäckte att min vattentäta ryggsäck av bästa Londonfabrikat var genomvåt, men att alla Ristins tillhörigheter i hennes hemgjorda näverkont var torra som hö. Vi höll just på att koka oss en kopp kaffe när en plötslig vindstöt blåste ut lågan på min spritlampa. Ristin sprang några steg mot vinden och vände åter med order att vi genast skulle bryta upp. På mindre än en minut blåste en stadig nordanvind oss rakt i ansiktet och dimman försvann som genom ett underverk. Djupt nere i dalen under våra fötter glimrade en bred älv som ett svärd i solen. På motsatta stranden sträckte sig en mörk barrskog så långt ögat kunde se. Ristin pekade på en smal rökpelare över trädtopparna. — Forsstugan, sade Ristin. Hon sprang utför sluttningen och utan en sekunds tvekan störtade hon sig i vattnet ända upp till skuldrorna. Jag efter. Snart förlorade vi fotfästet och simmade över älven sida vid sida liksom älgarna hade simmat över fjällsjön. Efter en halvtimmes vandring genom skogen kom vi fram till en glänta som tydligen var åstadkommen av människohand. En stor lapphund kom rusande emot oss häftigt skällande. Knappt hade han nosat på oss förrän han blev förtjust att se oss och visade vägen med vänliga viftningar på svansen. Framför sin rödmålade stuga stod Lars Anders i Forsstugan i sin långa fårskinnspäls, sex fot fem tum i sina träskor. — Goddag i skogen! sade Lars Anders. Var kommer du<noinclude> <references/> 114</noinclude> p8uk49gq7kbxtd7bu3nfungawzmh88u Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/117 104 222463 652592 2026-06-06T09:49:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652592 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ifrån? Varför lät du inte lappjäntan simma ensam över älven och hämta båten? Lägg en kubbe till på elden, Kerstin, ropade han till hustrun inne i stugan, de har simmat över älven och måste torka kläderna. Ristin och jag satte oss ner på den låga bänken framför elden. — Han är våt som en utter, sade mor Kerstin medan hon hjälpte mig att dra av strumpor, knäbyxor, tröja och flanellskjorta och hängde upp dem att torka på repet i taket. Ristin hade redan tagit av sig renskinnskolten, sockorna, läderbyxorna och ylletröjan. Skjorta hade hon ingen. Där satt vi sida vid sida på träbänken framför den flammande elden, nakna som vi kommit ur Skaparens hand. De två gamla tyckte det var helt naturligt, och det var det också. En timme senare inspekterade jag mitt nya kvarter i farbror Lars långa svarta vadmalsrock och träskor, medan Ristin satt vid ugnen i köket där mor Kerstin höll på att baka bröd. Den främmande herrn som kommit dit i går med en finnlapp hade ätit upp allt brödet i huset. Deras son var borta på timmerhuggning på andra sidan sjön, jag skulle få sova i hans kammare ovanför kostallet. Farbror Lars hoppades att jag inte skulle tycka illa om lukten från korna. Nej då, tvärtom, jag tyckte snarare om den. Farbror Lars sade att han skulle gå till härbret för att hämta ett extra fårskinn till min säng, han var säker på att jag skulle behöva det för nätterna började redan bli kalla. Härbret stod på fyra timmerstolpar, en manshöjd över marken, som skydd mot fyrfota besökare och den djupa vintersnön. Härbret var fullt av kläder och pälsverk, i största ordning upphängda på älghorn på väggarna. Farbror Lars långa vargskinnspäls, mor Kerstins vinterpäls av blåräv, ett halvt dussin vargskinn. På ett annat horn hängde mor Kerstins bruddräkt, livstycket av rött siden broderat med silvertråd, hennes gröna yllekjol, hennes pälskrage av mård, hennes hätta kantad med vackra spetsar, hennes röda läderskärp med bucklor av silver. När vi klättrade nerför härbrestegen sade jag till farbror Lars att han glömt att låsa dörren. Han svarade att det behövdes inte, varken vargen, räven eller vesslorna bar bort deras kläder och det fanns inget ätbart i härbret. Efter ett långt strövtåg i skogen satte jag mig ner under den stora tallen vid köksdörren till min kvällsvard — fjällforell, den bästa i världen, hembakat bröd, färskt ur ugnen, mesost och hembryggt öl. Jag ville att Ristin skulle<noinclude> <references/> {{ph|115}}</noinclude> 43snam17hux6wu3kjbcfmllqm7nu8fu Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/118 104 222464 652593 2026-06-06T09:53:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652593 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>äta med mig men det var mot etiketten, hon skulle äta i köket med barnbarnen. De två gamla satt bredvid mig och såg på medan jag åt. — Har du sett kungen? — Nej, det hade jag inte. Jag hade inte rest över Stockholm, jag hade kommit direkt från ett annat land, från en annan stad många gånger större än Stockholm. Farbror Lars visste inte att det fanns någon stad som var större än Stockholm. Jag talade om för mor Kerstin, hur mycket jag hade beundrat hennes vackra bruddräkt. Hon smålog och sade att hennes mor hade burit samma dräkt på sitt eget bröllop för Gud vet hur många år sedan. — Men ni lämnar väl inte härbret öppet om natten? frågade jag. — Varför inte? sade farbror Lars. Det finns ingen mat i härbret och jag sa dig ju att vargar och rävar inte bryr sig om kläder. — Men någon annan kunde ju vilja åt dem, härbret ligger ju flera hundra alnar från huset. Bara den där björnskinnsfällen är värd en massa pengar, och vilken handelsman som helst i Stockholm skulle med glädje betala flera hundra riksdaler för bruddräkten. De två gamla såg mycket förvånade på mig. — Men hörde du inte att jag sa att jag skjutit björnen själv och likaså alla vargarna? Förstår du inte att det är mor Kerstins bruddräkt och att hon fått den av sin egen mor? Förstår du inte att alltsammans tillhör oss och inte någon annan så länge vi är i livet, och att det går till vår son när vi dör? Vem skulle kunna komma på tanken att ta våra egna kläder från oss? De båda gamla tycktes nästan stötta över min fråga. Plötsligt kliade Lars Anders sig i håret med en slug glimt i sina gamla ögon. — Nu förstår jag vad han menar, sade han till mor Kerstin. Han menar tockna där som de kallar tjuvar. Jag frågade Lars Anders om det var sant vad Turi berättat mig, att den stora stalon slagit hål i botten på Sivasjön och släppt ut alla fiskarna. Jo, det var nog sant det, det fanns inte en enda fisk i sjön fast alla de andra fjällsjöarna var fulla med fisk. Men om det var en stalo som släppt ut fiskarna kunde han inte svära på. Lapparna var fulla av trollkonster och vid-<noinclude> <references/> 116</noinclude> s6j6fclc3xgjcdtksvrwdmw34rbxr52 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/119 104 222465 652594 2026-06-06T09:54:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652594 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skepelse. De var inte en gång kristna, ingen visste varifrån de kommit och de talade ett språk som inte liknade något annat tungomål på hela jorden. Fanns det några jättar eller troll på denna sidan älven? — Förr i världen fanns det nog, sade farbror Lars. När han var pojke hade han hört åtskilligt om ett stort troll som bodde i fjället därborta. Trollet var mycket rikt och hade hundratals fula dvärgar som vaktade hans guld inne i berget och tusentals snövita kor med silverklockor om halsen. Men sedan kungen börjat spränga i fjället efter järnmalm och börjat bygga en järnväg hit upp hade han inte hört någonting mer om trollet. Där fanns naturligtvis ännu några skogsrån som försökte locka folk in i skogen för att de skulle gå vilse. Ibland lockade skogsrået med fågelstämma, ibland med en kvinnas röst. Många påstod att skogsrået verkligen var en kvinna, mycket elak och mycket vacker. Om man mötte henne i skogen måste man springa sin väg med detsamma, om man vände sig om för att se på henne, om det så bara var för ett ögonblick, så var man förlorad. Man borde aldrig sätta sig under ett träd i skogen när det var fullmåne. Skogsrået kom då och slog sig ner vid ens sida och lade armarna kring ens hals som en kvinna gör när hon vill att man skall famna henne. Men vad hon ville det var att suga blodet ur ens hjärta. — Har hon mycket stora ögon och en ros i skärpet? frågade jag oroligt. Det visste inte Lars Anders, han hade aldrig sett henne, men hans svåger hade en gång sett skogsrået en månljus natt. Han hade förlorat sin sömn och varit en smula konstig i huvudet alltsedan dess. Fanns det några tomtar i trakten? Jo, där var fullt av småfolk som tassade omkring i skymningen. Och en liten tomte bodde i kostallet, barnbarnen hade ofta sett honom. Han var snäll och beskedlig så länge han fick vara i fred och man satte ut ett fat gröt åt honom. Men det gick inte an att tala illa om honom. Järnvägsingenjören som höll på att bygga bron över älven hade sovit över natten i Forsstugan en gång förra vintern. Han söp sig full och spottade i tomtens grötfat och sa att fan skulle ta honom om det fanns några tomtar. När han på kvällen körde tillbaka över den frusna sjön halkade hästen omkull på isen och slets i stycken av en flock vargar. Folk som återvände<noinclude> <references/> {{ph|117}}</noinclude> bf8afbxvc6pch7mdbhoqhortpa0aeg6 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/120 104 222466 652595 2026-06-06T10:00:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652595 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>från kyrkan på morgonen hittade honom sittande ihjälfrusen i släden. Han hade skjutit två av vargarna, och hade det inte varit för hans bössa skulle de ha ätit upp honom också. Hur långt var det från Forsstugan till närmaste gård? Åtta timmars ritt genom skogen på en bra häst. — Jag tyckte jag hörde koskällor i skogen för en stund sen, det måtte vara många kreatur häromkring. Lars Anders spottade snuset ur munnen och sade att jag tagit miste. Det fanns inga kreatur i skogen på närmare håll än en tio mil och hans egna fyra kor stod i kostallet. Jag sade jag var säker på att jag hört ljudet av skällorna i skogen. Jag hade till och med lagt märke till att de haft en vacker klang, som om de varit av silver. Lars Anders och mor Kerstin såg oroligt på varandra men sade ingenting. Jag önskade dem god natt och gick till kammaren. Skogen stod tyst och mörk utanför det lilla fönstret. Jag tände talgljuset på bordet och lade mig på fårskinnen, trött och sömnig efter den långa färden. Jag lyssnade en stund till de sovande kornas flåsande. Jag tyckte jag hörde en uggla långt bort i skogen. Det gjorde mig gott att se på talgljuset som brann på bordet. Jag hade inte sett ett talgljus sedan jag var barn. Snart tyckte jag mig genom mina slutna ögonlock se en liten pojke som plumsade fram genom snödrivorna med en väska full av böcker på ryggen, på väg till skolan och med ett sådant där talgljus i handen. Varje pojke måste ha med sig sitt eget talgljus att tända på sin pulpet i klassrummet. Somliga pojkar hade ett tjockt talgljus, andra ett smalt, lika smalt som danken som brann här på bordet. Jag som kom från ett rikt hem hade ett tjockt ljus på min pulpet, men på pulpeten bredvid min brann det smalaste ljuset i hela klassen, för den pojkens mor var mycket fattig. Jag blev kuggad vid terminens slut, men han tog de högsta betygen i alla ämnena, han hade mera ljus i huvudet. Jag tyckte jag hörde någonting rassla på bordet. Jag måtte ha sovit en stund, för talgljuset höll just på att flämta ut. Men jag kunde tydligt se en liten man, inte större än min hand, sitta på bordet med benen i kors och rycka försiktigt i min klockkedja, med huvudet på sned för att lyssna till klockans tickande. Han var så intresserad att han inte ens lade märke till att jag satte mig upp i sängen och tittade på honom. Plötsligt måtte han dock ha fått syn på mig. Han släppte klockkedjan, halade sig på sjömansmaner nerför bordsbenet och<noinclude> <references/> 118</noinclude> ei0c8qt88r4vc8arniygejiwz3kjpf8 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/83 104 222467 652596 2026-06-06T10:06:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652596 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|75}}</noinclude>byst, på dess piedestal, och bakom denna ett kapell. Det är platsen, der Columbus första gången lät katholska messan läsas på ön. Bysten är hans, och står der jemte kapellet till den första gudstjenstens minne. Midt på torget är en stor hvit marmorstaty af — Carl den femte, tror jag, och omkring den stå några höga, magnifika kungspalmer — riktiga kungar bland träden; och deromkring äro små qvarter med andra träd och buskväxter. Bland dessa har jag anmärkt träd, som ha löf och kronor mycket lika våra lindar (ehuru ej så stora) och eldfärgade blommor ej olika våra indianska krassablommor, men dunklare i färgen, samt buskväxter som ha samma art blommor, och på hvars stammar små gröna, granna ödlor springa omkring och titta helt trankilt på mig, när jag tittar på dem. Här äro en mängd hvita marmorbänkar, på hvilka man sitter i palmernas skugga. Men de ge icke stor skugga, och man får passa på stund och ställe, der deras stolta kronor för en liten stund erbjuda skydd mot solen. Men det är ett nöje att se deras qvistar svaja susande i vinden; deras rörelser äro på en gång så majestätliga och så gratiösa. Sedan går jag på en Esplanade eller hög terrass, kallad »la Cortina de Valdez», byggd längs med hamnen på motsatta sidan till Morro. Det är en inskränkt promenad, men med den skönaste utsigt. Och här vandrar jag drickande hafsvinden, och ser vågorna utifrån hafvet, om än det är lugnt, bryta sig i höga hvitskummande bränningar emot Morros klippa, som utestänger hafvets oro och gör hamnen lugn; ser genom hamnens öppning de hvita seglen flyga öfver det stora<noinclude> <references/></noinclude> kflah24nh8gjgrqf5pr4gxfqtrwheqm Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/84 104 222468 652597 2026-06-06T10:09:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652597 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />76</noinclude>blå hafvet, ser små ödlor springa eller sitta och sola sig på den låga muren längs Esplanaden åt hamnen till, och hvita dufvor slå ned och dricka vid en hvit marmorbassin nedanför ett vackert monument till Valdez ära, hvilkct afslutar promenaden. En stråle klart vatten springer alltid ur monumentets marmorvägg uti bassinen. Klockan half 10 är jag åter hemma och äter den andra frukosten i stort sällskap, i den ljusa marmorsalen, vid rikt fyllda bord; men jag förtär blott, utom kaffe, mina kära Carolina-risgryn och ett ägg. Sedan går jag på mitt rum och skrifver bref, ritar eller målar ända till middagen. På eftermiddagen kommer en eller annan af mina nya vänner här och afhämtar mig i sin »volante» (Cuba-ekipaget,) till en färd utom staden på en af dess vackra och ståtliga promenader. Om aftonen, efter théet, går jag upp på taket af huset, hvilket är platt (såsom alla tak här, och kallas »Azoteon»), omgifves af en låg mur eller ett stenstaket på hvilket stå urnor, af en grå stenart, med gröna upphöjda prydnader, och små förgyllda bronsflammor i toppen. Här går jag allena till sent på natten, betraktar stjernhimmelen öfver mig och staden under mina fötter. Morroljuset — så kallas ljuset af den höga fyren på Morrofästningen — tändes och lyser, som en stor stadigt strålande stjerna, med det klaraste ljus öfver hafvet och staden. Luften är ljuflig och stilla, eller andas blott som ett sofvande barn, och omkring mig hör jag allt emellanåt det ljufligaste, klaraste lilla qvitter, ej olika sparfvens hos oss, men klarare eller mera mildt klingande. Man säger mig att det är af de små öd-<noinclude> <references/></noinclude> 2g6u78qjf1b49okj68hfelexulr3nwh Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/85 104 222469 652598 2026-06-06T10:13:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652598 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|77}}</noinclude>lorne, som här finnas i så stor mängd, och som här fått stämma. Staden har ett högst eget utseende. Husen äro låga (aldrig öfver två låga våningar höga), gatorna trånga, så att en mängd lärftsdukar, som agera skyltar för bodarna, hänga öfver gatan från den ena husraden till den andra. Murarne på hus, palatser, torn äro strukna blå, gula, gröna, orange, och man ser ofta frescomålningar. Man fruktar, för ögonen, den hvita färgen och solens sken på denna. Man ser inga rökpelare, inga skorstenar. Öfverallt platta tak, med staket af sten eller jern och urnor med bronslågor. Jag förstår ej hvart eld och rök tar vägen. Stadens atmosfer är klar som kristall. De trånga gatorna äro ej stenlagda, och när det regnat (som det gjort skurvis ett par dygn) uppstå ofantliga pussar och gropar; när det är torrt, åter mycket dam. Smala trottoirer, sällan breda nog för två personer att gå förbi hvarandra, följa längs med husraderna. På gatorna springa och kila omkring i alla riktningar en slags stora insekter, med ofantliga bakben och en lång nos, på hvilken är ett högt svart horn eller tornlik upphöjning. Så nemligen föreföllo mig i förstone de Cubanska ekipagerna eller volanterna, som utgöra Havannas enda slags åkdon. Och vill du se dem på närmare håll, så se de ut som en slags kabrioletter, men de tvenne ofantliga hjulen sitta bakför sjelfva vagnskorgen. Denna hvilar på fjädrar emellan hjulen och hästen, som drar den, och till stor del på denne. På hästen, som är ett godt stycke ifrån vagnskorgen, rider köraren, alltid en neger, i stora, utstående ridstöflor.<noinclude> <references/></noinclude> lamck4prrc5pg09ql7571crvhzv3q4u Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/86 104 222470 652599 2026-06-06T10:20:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652599 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />78</noinclude>Denne kallas »Calashero», och är stundom, jemte hästen, rikt silfverbesmidd, stundom, säges det, till flera tusen dollars värde. Hela ekipaget är ovanligt långsträckt och påminner om en harkranka. När volanten är i stor stat, eller ock förspänd för längre resor, har den två hästar (och äfven tre). Den andra hästen föres vid handen af Calasheron och springer litet före hästen som han rider på. När volanten är i stor stat, ser du två eller tre signoras sitta i den, alltid i bart hår, stundom med blommor i håret, bara armar och halsar, hvita florsklädningar, klädda som till bal. När de äro tre, sitter den yngsta emellan, litet framom de två. Det är en allrakäraste bukett af lefvande blommor. Man ser den ofta på promenaderna om eftermiddagarna, eller om afton på La Plaza de Armas, då der är musik och stor församling. Blott sällan ser man en slöja öfver hufvud och hals, nästan aldrig en hatt. Synes den, så tillhör den en utländska. Jag tänkte först, då jag såg volantens guppande rörelser på gatorna: »Det måtte vara ett förskräckligt obeqvämt åkdon!» När jag satt der, tyckte jag mig gunga på moln. Jag har aldrig känt en mjukare rörelse. Creolska damerna (de infödda på ön) söka intet skydd för solen eller vinden. Ej heller behöfves det. Efter middagstiden, sedan »la brise» kommer från hafvet, är luften ej het, ej heller bränner solen här såsom på fasta landet. Creolernas hy är blek, men utan sjuklighet, har en mjuk, ljus olivefärg, som, jemte deras sköna, mörka, men ändå mjuka ögon, gör deras utseende mycket behagligt. Prester i stora kåpor och stora ku-<noinclude> <references/></noinclude> code7wwpol64qe5rgtk24kywekunzwo Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/87 104 222471 652600 2026-06-06T10:24:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652600 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|79}}</noinclude>riösa hattar ser man gå till fots. Större delen af folket på gatorna äro negrer och mulatter; äfven i bodarne ser man mulatter som säljare, isynnerhet i cigarrbodar. Öfverallt ser man cigarrer rökas, isynnerhet en slags små cigarrer eller cigarritos. Den färgade befolkningen synes berusa sig af tobaksrök. Ofta ser jag negrer och mulatter sitta utanför bodarne småsofvande med cigarr i mun. Calasheron, der han väntar utanför ett hus, stiger af och sätter sig nära åkdonet, röker och blundar i solskenet. Men hvart tar all röken vägen? Man ser den ej. Den måste absorberas af hafsluften. Men jag skulle afsluta min dag. Sedan jag vandrat eller sutit på Azoteon tills mot mid natten, njutit af luften, som jag tycker här har ett eget helande, välgörande lif, och af en bananas, som har desso likt, går jag in i mitt rum, och går der till hvila i en tältsäng nästan utan sängkläder, men der jag hvilar förträffligt och somnar vid vindens fläktar, som spela in genom jerngallren, vid dörr och fönster, dem inga glas eller luckor stänga. Mitt rum har, jemte en rad andra rum, utgång på taket, hvilket är mig mycket angenämt, då jag, när som helst, kan hemta luft der, och från mitt tak har jag blott en liten trappa upp till den egentliga Azoteon. Azoteon är de Cubanska familjernas förnämsta församlingsplats, då de om aftonen vilja njuta »la brise». Jag måste nu säga dig litet om de familjer, som här taga sig af mig med godhet. De äro, först en familj Tolmé, ett högt aktadt handelshus i staden, och ett ungt par, herr och fru Schaffenberg, måg och dotter<noinclude> <references/></noinclude> asrwm6vj6b4zjcgezh8zzj0pknlap6z Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/88 104 222472 652601 2026-06-06T10:27:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652601 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />80</noinclude>till herr och fru Tolmé. Herr Tolmé är engelsman, har varit agent på Cuba för Rhotschildska huset i London, men har nu öfverflyttat sysslan på sin måg, herr Schaffenberg, en tysk herre. Hr Tolmé den äldre är en gammal, ungdomlig man, med ett utseende och väsen fullt af välvilja och godt lynne, en glad och qvick umgängesman. Hans fru är af danska föräldrar, född på danska ön S:t Croix, har varit en stor skönhet, och är ännu vid omkring 50 år en ganska vacker fru, med fina drag och ett uttryck af godhet, som förtjusar mig. Huset är fullt af vackra barn, fyra söner och fem döttrar; isynnerhet äro döttrarne vackra, och de tvenne äldsta gifta döttrarne äfven oändligt behagliga. De kunde för dragens fina skönhet och figurernas behag jemföras med Fanny och Charlotte Franzén; den yngsta af dem är ljus och täck som en nordisk mö. Husets äldsta son har från England hemfört en ung skönhet, blomstrande som blott Europas döttrar äro det; och hela huset är fullt af skönhet och kärlek och glädje; nygifta, nyförlofvade, kärlekskutter och blickar i hvar vrå. Familjen har dessutom en glad umgängeskrets, der muntra herrar från Europa, tyskar, engelsmän, skottar, fransoser, hålla musik och munterhet vid makt. I förrgår förde mig den goda fru Tolmé i sin volante till herr och fru Schaffenbergs villa i en by ett par mil från Havanna. Der var en vacker sällskapskrets församlad — ej bjuden, utan der, emedan det var mottagnings-afton i huset. Man hade »tableaux vivants», musik, dans. De utmärkt vackra fruntimren, riktigt förtjusande i taflornas kostymer, de artiga, muntra herrarne, den goda musiken (de unga sy-<noinclude> <references/></noinclude> q53yq27tnceb658l1vyhkgdhug3bzi2 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/89 104 222473 652602 2026-06-06T10:30:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652602 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|81}}</noinclude>strarne Tolmé sjunga väl), den Cubanska kontradansen och dess musik, så egendomliga, så målande creolernas lynne och lif, ett vekt, lekfullt, njutningsfullt och ändå vemodigt lif, i hvilket brisens fläktar, palmernas grenar tycktes mig susa och gunga, den glada, fria umgängestonen, de många språken som taltes, den sköna aftonen, de milda nattvindarne som fläktade, och stjernorna som genom den mörka natten blickade in genom öppnade dörrar och fönster, — allt gjorde denna afton till en af de vackraste, mest fullkomliga fester jag bevistat. Ingenting var möda, ingenting tvång; man hvilade och njöt och roade sig på en gång. Jag har ett par gånger bevistat messan om morgnarne i domkyrkan härstädes, och sett der riktigt stort prestspektakel, och prestmagnificensen i fullt flor. Man tycker sig här förflyttad två à tre århundraden tillbaka i tiden. Bedjande i kyrkan såg jag nästan inga. Presterna marcherade i procession och rökte och tände ljus och sysslade med många kyrkliga ceremonier, men synbarligen utan all andakt. Men musiken bad; musiken var skön och full af innerlig andakt. En from och inspirerad ande hade andats sin själ i den, och jag bad med den. Domkyrkan är vacker och ljus, ehuru ej stor. Der äro några taflor som göra mig nöje. En af dem föreställer andarne i skärselden; öfver lågorna sväfvar madonnan med barnet, blickande ned i förbarmande. Några själar bli dem varse, intagas af deras skönhet, och medan de se på dem och ofrivilligt tillbedja, höja de sig ur lågorna utan att märka det. En annan tafla visar den heliga jungfrun stående på jordgloben. Hennes blick är i himmelen, hennes<noinclude> <references/></noinclude> 5g1ee7hk2dqkoztg9dvobpk9g2srals Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/90 104 222474 652603 2026-06-06T10:38:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652603 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />82</noinclude>bön, hela hennes själ lefver der, och utan att tänka derpå, trampar hon på ormen som smyger fram öfver jorden. Dessa taflor äro tydligen från en tid af djupt andligt lif. Columbi ben hvila i domkyrkan; en hvit marmortafla i muren nära choret utvisar platsen. Den framställer också hans hufvud i basrelief; nedanför detta äro några symboler af mycket vanligt innehåll, och nedanför dem en inskrift, matt och platt och illa sammansatt, innehållande att hans stoft hvilar här, men att hans rykte skall lefva genom flera århundraden. Jag besökte en dag kyrkan med Mr Vassar, och ledsagades der af en yngling, som tycktes vara af kyrkans unga prestämnen. Då han hörde att Mr Vassar varit i Jerusalem, blef han helt glad, och så angelägen att höra om den heliga grafven och de heliga orterna nära staden, och dertill så ifrig att visa oss allt märkvärdigt i kyrkan, att det just var ett nöje att se. Denne yngling hade tydligen ännu ett oförderfvadt sinne och en fast tro. I går, under en stor procession i kyrkan och stor handkyssning af biskopen, hvilken var en vacker prelat, med feta hvita händer, betäckta med blixtrande juveler, såg jag en af storherrarne (jag tror att det var amiralen) skratta i det han knäböjde för den helige fadren och gjorde min af att kyssa hans hand; men sant är att biskopen log äfven. Båda visste att det var spektakel. Kostymerna af presterliga och embetsmanna-korpserna, hvilka sutto i ländstolar midtemot hvarandra i kyrkan, voro pittoreska, och så imponerande som klädande kostymer nu för tiden kunna vara<noinclude> <references/></noinclude> ap4nwln5qole5hx4k5b2i383t81xo6u