Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.5 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 4 157148 652616 652343 2026-06-06T17:57:52Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 652616 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-06-04T19:44:29Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 2 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,2 proofread-editnext,25,0 --> 7al0gxo5xnibk4zkf21kp1ku1wgvakd 104 222475 652604 2026-06-06T12:05:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652604 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|83}}</noinclude>det. Och jag är ingalunda fri från att inverkas deraf, så länge åtminstone som jag ej sett att de äro bedrägliga masker. Jag hör mycket klagas öfver styrelsen på ön, öfver monopolier, orättvisor och officiella röfverier på alla håll, så af embetsmän som af lagkarlar. De sägas bokstafligen uppsluka »enkones och den faderlösas del». Jag har derom hört nästan otroliga historier. Nu hoppas man godt af den nya guvernören, general Concha, hitsänd från Spanien för två månader sedan, och som säges vara en bra och hederlig karl. Den sednast afsatte guvernören utmärkte sig genom prejerier, som gjorde honom till en rik karl. Presterna omtalas såsom ganska opresterliga, de fleste lefvande i öppen strid med deras löften, och religionen här säges vara — död. Slafhandeln pågår jemt, ehuru i smyg. Styrelsen vet deraf, men får trettio eller femtio pesos (dollars) för hvar slaf, som införes från Afrika, och — blundar för trafiken, ja, säges äfven gynna den. Ack, att detta jordiska paradis skall vara så förgiftadt af den gamle ormen! {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|{{sp|'''Serro.'''}}}}}}{{ph|''D. 10 Februari.''|5}} Sedan tre dagar är jag i en landtlig bostad, i en liten landtlig by eller köping (Serro) ett par mil ifrån Havanna, hos en tysk-amerikansk familj, Schneidler, som vänligen tillbjudit mig att vistas hos sig några dagar, för att göra bekantskap med landet (hvilket jag så mycket önskat) och biskopens sköna trädgård, som<noinclude> <references/></noinclude> ga8ksmiuw6qkl2f1n6cqdnxmcg4qcmd 104 222476 652605 2026-06-06T12:08:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652605 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />84</noinclude>ligger helt nära deras hem. Jag har ett litet nybygdt hus för mig sjelf, bestående af tvenne luftiga rum. Nedanför fönstret till mitt sofrum står en liten grupp frodiga bananasträd med sköna frukter och sammetsmjuka, ljusgröna, alnsbreda löf, svajande i vinden; och straxt utanför dem brusar en liten bergsström. Bortom vår lilla trädgård och gent öfver den, ser jag, inom en blåmålad mur, på en kulle uppstiga grupper af herrliga kokospalmer, popplar och bambuträd; under dessa springer, i präktig marmorbassin en vattenkonst. Hela byn utgöres af trädgårdar med små bostäder, och utanför dem är landet med vida fält, beströdda af kungs- och kokospalmer, och flera träd, hvilkas namn jag ännu ej känner. Den första natten jag låg här på min svala tältsängsbotten, och hörde strömmen brusa och bananlöfven susa utanför mitt fönster, och kände de ljufva nattvindarne omkring mig liksom englars vingar, var mig förtrollande skön, så skön att jag knappast kunde sofva. Flera gånger måste jag upp för att betrakta himmel och jord. Då såg jag en konstellation af makalös prakt och glans skrida öfver höjden med kokospalmerna. Var det skeppet Argo, eller skyttens stjernbild? — det vet jag ej. Jag är ännu okunnig om hvilka stjernbilder af södra hemisferen kunna ses här; och har ännu ej träffat någon, som kan säga mig det. Man tänker här på handel och nöjen mycket mer än på stjernorna. Visst är att en praktfullare konstellation har jag icke sett. När morgonrodnaden grydde med sköna guld och rosenfärgade fjädermoln, måste jag åter upp och helsa den. Då såg jag morgonstjernan stå öfver jorden, så<noinclude> <references/></noinclude> 37qknb1cspxr5t95e6juwjqfaiu7ht5 104 222477 652606 2026-06-06T12:32:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652606 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sprang mot dörren så fort de små benen kunde bära honom. — Var inte rädd, lilla tomte, det är bara jag. Vänta ett tag så ska jag visa dig vad som finns inuti den där gulddosan på bordet som du var så intresserad av. Det kan ringa i den precis som klockan i kyrkan om söndagarna. Han tvärstannade och tittade på mig med sina små vänliga ögon. — Det här begriper jag inte, sade tomten, jag var säker på att jag kände lukten av ett barn i rummet, annars skulle jag minsann inte ha vågat mig in. Men du är ju en fullvuxen karl! Men vad i all världen vill det här säga —! utbrast tomten och hissade sig upp på stolen vid sängen. Vem skulle någonsin ha trott att du och jag skulle träffas igen och så långt borta från ditt gamla hem. Så vitt jag förstår är du än i dag samma barn som när jag såg dig sist i barnkammarn, annars skulle du aldrig kunnat få syn på mig när jag satt på bordet. Känner du inte igen mig? Det var jag som kom in i barnkammarn varenda kväll när du var liten för att hjälpa dig till rätta med alla små bestyr och reda ut alla dagens trassligheter. Det var mig du vart år gav en bit av din födelsedagstårta och alla valnötterna, russinen och karamellerna från din julgran, och aldrig glömde du att bära till mig mitt fat med gröt. Varför stannade du inte kvar i det gamla hemmet mitt i skogen? Du var så glad och munter när du var liten, varför ser du så dyster ut nu? — Därför att jag inte har någon ro. Jag kan inte stanna någonstans, jag kan inte glömma, jag kan inte sova. — Det är just som din far, hur ofta hörde jag honom inte vandra fram och tillbaka i sitt rum hela natten. — Berätta för mig om min far, jag minns så litet av honom. — Din far var en underlig man, tystlåten och dyster. Han var godhjärtad och snäll mot alla fattiga och alla djur, men många av hans gelikar trodde att hans sinne var hårt. Du fick ofta stryk, men du var också ett svårt barn att handskas med. Du lydde ingen människa. Du tycktes varken bry dig om din far eller din mor eller din syster eller din bror eller någon annan. Jo, jag tror du tyckte om din amma, minns du henne, Lena? Ingen annan tyckte om henne, alla var rädda för henne. Hon hade tagits som amma i sista stund då det visade sig att din mor inte kunde ge dig bröstet. Ingen visste varifrån hon kom. Hon var mörk i ansiktet som lappjäntan, men stor till växten. Hon brukade sjunga för dig hela tiden<noinclude> <references/> {{ph|119}}</noinclude> pfnht8hpxb2azjfak0ber62zcmzqkuz 104 222478 652607 2026-06-06T12:34:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652607 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>medan hon gav dig bröstet och hon fortsatte att amma dig tills du var två år. Inte ens din egen mor vågade närma sig henne när hon gav dig bröstet. Hon blev vild som en varginna om någon ville ta dig från henne. Till slut blev hon avskedad och natten därpå smög hon sig in i huset och försökte stjäla dig. Din mor blev så förskräckt att hon fick lov att ta henne i sin tjänst igen. Hon bar till dig alla möjliga djur att leka med, läderlappar, igelkottar, ekorrar, råttor, ormar, ugglor och korpar. En gång såg jag själv hur hon skar halsen av en korp och dröp några droppar av blodet i din mjölk. En dag när du var fyra år gammal kom länsman med två fjärdingsmän och förde bort henne i handbojor. Folk sa att det hade någonting att göra med hennes eget barn. Alla var glada, men du yrade i flera dar. De flesta av dina bekymmer kom från dina djur. Ditt rum var fullt av alla slags djur, du hade dem till och med i sängen om natten. Minns du inte hur ofta du fick stryk för att du låg på ägg? Alla fågelägg du kunde komma åt försökte du kläcka ut i sängen. Ett litet barn kan ju inte hålla sig vaket, och din säng var varje morgon en enda röra av krossade ägg, och var morgon fick du stryk för det men ingenting hjälpte. Minns du inte den kvällen när dina föräldrar kom hem sent från en bjudning och fann din syster uppkrupen på bordet under ett paraply, skrikande av rädsla. En läderlapp hade fastnat i hennes hår, alla dina ormar, paddor och råttor kröp omkring på golvet och i din egen säng hittade barnpigan en hel kull möss. Din far gav dig en fruktansvärd avbasning och du flög på honom och bet honom i handen. I daggryningen smög du dig ut ur huset efter att på natten ha brutit dig in i skafferiet och fyllt din ränsel med all den mat du kunde komma åt. Du hade slagit sönder dina syskons sparbössa och stulit alla pengarna. Själv hade du aldrig några sparpengar. Hela dagen och natten var alla tjänarna ute och sökte efter dig, men förgäves. Din far som ridit för att tala med länsmannen fann dig till slut sovande i en snödriva vid landsvägen. Din hund hade skällt till när han red förbi. Jag hörde själv hur din fars ridhäst berättade för de andra hästarna i stallet, att din far hade lyft upp dig i sadeln utan att säga ett ord och ridit hem i sporrsträck och stängt in dig i ett mörkt rum. På tredje dagen skickade din far efter dig och frågade dig varför du rymt ur huset. Du svarade att ingen förstod dig och att du ville emigrera till Amerika. Han frågade om du ångrade att du bitit honom<noinclude> <references/> 120</noinclude> 2gg7a6w6xh67ndqhq9dihrolvyhpu8j 104 222479 652608 2026-06-06T12:37:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652608 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i handen, men du svarade nej. Följande dag skickades du till skolan i staden och fick inte komma hem förrän till jul. På juldagen åkte ni allesammans till julottan. En flock vargar följde efter släden när ni åkte över sjön, det var en sträng vinter och vargarna var hungriga. I kyrkan brann hundratals ljus och framför altaret stod två julgranar. Hela församlingen sjöng ''[[Var hälsad, sköna morgonstund|Var hälsad sköna morgonstund]]''. När psalmen var slut, sa du till din far att du var ledsen att du bitit honom i handen, och han klappade dig på huvudet. På vägen hem över sjön försökte du hoppa ur släden, du sa att du ville följa spåren efter vargarna för att se vart de tagit vägen. På eftermiddagen var du försvunnen igen och man sökte dig förgäves hela natten. På morgonen hittade skogvaktaren dig sovande under en gran. Det var vargspår runtomkring i snön och skogvaktaren sa att det var ett rent under att de inte ätit upp dig. Men det värsta var under sommarferierna, när pigan hittade en dödskalle under din säng, en skalle med en röd hårtofs i nacken. Din mor svimmade och din far gav dig det värsta kok stryk du någonsin fått och låste in dig i ett mörkt rum på vatten och bröd. Det uppdagades att du natten förut hade ridit till kyrkogården, brutit dig in i gravkapellet och tagit skallen från en benhög nere i källaren. Prosten, som varit rektor i en storskola, sa till din far att det var något oerhört att en pojke på tio år hade begått en sådan synd mot Gud och människor. Din mor som var mycket gudfruktig kunde aldrig glömma det. Hon var nästan rädd för dig allt sedan dess, och hon var inte den enda. Hon sa att hon inte förstod hur hon kunnat ge livet åt ett sådant vidunder. Din far sa att du inte hade blivit avlad av honom utan av djävulen själv. Hushållerskan påstod att alltsammans var ammans fel, hon hade förhäxat dig genom att hälla någonting i din mjölk och hon hade också hängt en vargklo om halsen på dig. — Men är det verkligen sant allt vad du nu berättat om min barndom? Jag måtte sannerligen ha varit ett underligt barn! — Vartenda ord jag sagt dig är sant, svarade tomten, vad du berättar för andra är jag inte ansvarig för, du blandar alltid ihop verklighet och dröm som alla barn brukar göra. — Men jag är inte längre något barn, jag fyller tjugusju år nästa månad. — Visst är du ett stort barn, annars skulle du aldrig kunnat se mig. Det är bara barn som kan se oss tomtar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|121}}</noinclude> 0t0v7jz3sk7sr4eqduvio70wv33swhi 104 222480 652609 2026-06-06T12:41:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652609 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Hur gammal är du, tomte? — Sexhundra år. Jag vet det bestämt, för jag var född samma år som den stora tallen utanför barnkammarfönstret, du minns, där ugglan bodde. Din far sa alltid att det var det äldsta trädet i hela skogen. Kommer du inte ihåg den stora ugglan, minns du inte hur hon brukade sitta och blinka åt dig genom fönstret med sina runda ögon? — Är du gift? — Nej. Jag är ungkarl, sade tomten. Och du? — Inte ännu, men … — Akta dig! Min farfar brukade alltid säga att det äkta ståndet var mycket riskabelt, och en vis man har sagt att man inte kan vara nog försiktig i valet av sin svärmor. — Sexhundra år gammal! Sannerligen, du ser mycket yngre ut. Det kunde jag aldrig ha trott när jag såg dig hala dig utför bordsbenet och springa över golvet när du fick se mig sitta i sängen. — Tack så mycket, det är inte något fel på mina ben, det är bara ögonen som börjar bli lite svaga. Jag kan knappt se någonting på dagen. Det susar också ständigt i öronen på mig alltsedan människorna började med det där förskräckliga sprängandet i bergen runtomkring. Somliga säger att det är för att röva guld och järn från trollen. Andra påstår att det är för att bryta väg för den där eldsprutande draken med de två svarta strimmorna på ryggen som ringlar fram genom skogarna och över floder och sjöar. Vi tomtar är alla rädda för honom. Alla djur i skog och på hed, alla fåglar i luften, alla fiskar i floder och sjöar, till och med trollen flyr sin väg in i bergen när han kommer. Vad ska det bli av oss stackars tomtar? Hur ska det gå för barnen när vi inte längre håller till i barnkammarn för att berätta sagor för dem medan de somnar och vaka över deras drömmar? Vem ska se efter hästarna i stallet, vem ska se till att de inte faller omkull på isen och bryter benen? Vem ska väcka korna och hjälpa dem att sköta de nyfödda kalvarna? Det är hårda tider ska jag säga dig, jag tror det är någonting på tok med världen. Det är ingen ro någonstans, allt det här bullret och bråket tar på mina nerver. Jag törs inte stanna längre hos dig. Ugglan börjar redan bli sömnig, alla småkryp i skogen håller på att gå till sängs, ekorrarna knaprar redan på sina grankottar, snart börjar tuppen gala och det förskräckliga sprängandet i berget på andra sidan sjön sätter i gång igen. Jag står inte<noinclude> <references/> 122</noinclude> 1jgo4al1pui1r1ojo23c01ieimgkxuo 104 222481 652610 2026-06-06T12:43:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652610 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>längre ut med det. Det är min sista natt här. Jag måste ta mig fram till Kebnekajse innan solen går upp. — Kebnekajse! Kebnekajse ligger Gud vet hur många mil längre norrut, hur i all världen ska du komma dit med dina små ben? — Jag ska försöka få en trana eller en vildgås att skjutsa mig ett stycke på vägen. De samlas däruppe just nu för att göra sig i ordning för den långa resan till landet där det inte finns någon vinter. I värsta fall får jag nog rida en bit på vägen på ryggen av en björn eller en varg. De är alla goda vänner till oss tomtar. Nu måste jag gå. — Nej, gå inte, stanna lite längre så ska jag visa dig vad som är inuti den där gulddosan du var så intresserad av. — Ja, vad är det? Är det ett djur? Jag tyckte jag hörde slagen av ett hjärta inne i dosan. — Det var tidens hjärta du hörde slå. — Vad är tiden för någonting? frågade tomten. — Det kan jag inte förklara för dig, och det kan inte någon annan heller. Det påstås att tiden består av tre olika delar: det förflutna, det närvarande och det kommande. — Bär du alltid tiden med dig i dosan? — Ja, den följer mig överallt, den vilar aldrig, sover aldrig och upprepar ständigt samma ord i mina öron. — Förstår du vad den säger? — Ack, endast alltför väl! Den säger mig varje sekund, varje minut, varje timme på dagen och natten att jag blir äldre och att jag ska dö. Säg mig, tomte, innan du går, är du rädd för döden? — Rädd för vad då? — Rädd för den dag då ditt eget hjärtas slag ska stanna, kuggarna och hjulen i maskineriet falla sönder, dina tankar stå stilla och ditt liv flämta ut som talgljuset på bordet. — Vem har satt alla de där dumheterna i huvudet på dig? Bry dig inte om att lyssna till rösten i gulddosan med dess gallimatias om det förflutna, det närvarande och det tillkommande. Förstår du inte att allt det där är precis samma sak! Förstår du inte att det är någon inne i gulddosan som driver med dig. Om jag vore som du skulle jag kasta dosan i älven och dränka sattyget som är instängt i den. Tro inte ett ord av vad den säger, det är bara lögner! Du blir aldrig gammal, du ska aldrig dö. Följ mitt råd och lägg dig ner och dröm en stund medan mörkret varar. Snart stiger solen upp igen över<noinclude> <references/> {{ph|123}}</noinclude> lmmwbycv78fa9xzkd20k1qd3kb250oy 104 222482 652611 2026-06-06T12:45:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652611 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>trädtopparna, en ny dag tittar in genom fönstret och du ska se allting i långt klarare ljus än du ser det nu i skenet av talgdanken på bordet. Men nu måste jag ge mig i väg. Farväl drömmare, och väl mött! — Väl mött, lille man! Han halade sig ner från stolen vid min säng och larvade i väg mot dörren i sina små träskor. Medan han trevade i byxfickan efter sin barnkammarnyckel brast han plötsligt ut i ett sådant gapskratt att han måste hålla sig för magen med båda händerna. — Döden! fnissade han för sig själv. Jag har aldrig hört på maken! Vilka kortsynta dårar är inte dessa stora människor i jämförelse med oss små tomtar! Döden! Vid jätten Finn! Det var det dummaste jag någonsin hört! När jag vaknade och såg ut genom fönstret var marken vit av nyfallen snö. Högt upp i skyn hörde jag vingslag och rop från en flock vildgäss. Lycka på resan, lille tomte! Jag satte mig ner vid min frukost: en tallrik gröt, nysilad mjölk och en kopp utmärkt kaffe. Farbror Lars talade om att han stigit upp två gånger på natten, lapphunden hade morrat hela tiden, som om han såg eller hörde någonting. Själv hade han tyckt sig se vad som kunde ha varit en varg smyga omkring utanför huset. En gång tyckte han sig höra ljudet av röster från lagården, men han lugnade sig när han förstod att det var jag som talade i sömnen. Hönsen hade kacklat hela natten. — Ser du där, sade farbror Lars och pekade på ett spår i snön som ledde fram till mitt fönster. Det måste ha varit åtminstone tre av dem. Jag har bott här i över trettio år och jag har aldrig sett vargspår så nära gården. Och se på det här! sade han och pekade på ett annat spår, stort som en människofot. Jag trodde att jag drömde när jag såg det. Så sant jag heter Lars Anders i Forsstugan har björnen varit här i natt. Det är tio år sedan jag sköt en björn i den här skogen. Hör du hur de smackar och knaprar på kottarna uppe i tallen vid lagården. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många ekorrar i ett träd. Hörde du hur ugglan tjöt i skogen hela natten och hur lommen lockade ideligen borta från fjällsjön? Hörde du nattskärran surra omkring ladugården i gryningen? Jag begriper inte allt det här, i vanliga fall är skogen tyst som en grav sedan det mörknat. Varför har alla de här djuren<noinclude> <references/> 124</noinclude> rns5c6xz6oqhwbl762xb4skdvowo68h 104 222483 652612 2026-06-06T12:51:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652612 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kommit till Forsstugan i natt? Varken Kerstin eller jag har sovit en blund. Kerstin tror att det är lappjäntan som har förhäxat gården, men jäntan påstår att hon blev döpt i Rukne förra sommaren. Men man vet aldrig var man har de där lapparna. De är fulla av trolldom och djävulstyg. Hur som helst skickade jag i väg henne i gryningen. Hon är snabbfotad och är nog framme vid lappskolan före solnedgången. När ska du fara? Jag sade att jag inte hade någon brådska. Jag skulle gärna vilja stanna ett par dar, jag tyckte så mycket om Forsstugan. Farbror Lars sade att hans son skulle komma hem från timmerhuggningen på kvällen, så det fanns inte längre något rum för mig att sova i. Jag svarade att jag inte hade något emot att sova i ladan, jag tyckte om doften av hö. Varken farbror Lars eller mor Kerstin tycktes gilla mitt förslag. Jag hade tydligt intryck av att de ville bli av med mig. De sade knappast ett ord till mig, de föreföll nästan rädda för mig. Jag frågade farbror Lars om främlingen som kommit till Forsstugan för två dagar sedan och som ätit upp allt deras bröd. Han kunde inte tala ett ord svenska, sade Lars Anders. Finnlappen som bar hans metspön och fiskegrejor sade att de hade gått vilse, de var halvdöda av hunger och hade ätit upp all mat som fanns i huset. Farbror Lars visade mig myntet som främlingen envisats att ge barnbarnen. Var de möjligt att det var rent guld? Det var en engelsk sovereign. På golvet vid fönstret låg en Times adresserad till sir John Scott. Jag öppnade tidningen och läste i väldiga bokstäver: {{c|FRUKTANSVÄRD KOLERAEPIDEMI I NAPOLI <br />ÖVER TUSEN DÖDA VARJE DAG}} En timme senare stod Pelle, farbror Lars sonson, på gården med en liten lurvig norskhäst. Farbror Lars blev stum av häpnad när jag ville betala åtminstone för provianten i min ränsel, han sade att han aldrig hört talas om något liknande. Jag skulle inte vara orolig, för Pelle kände mycket väl till vägen. Vid den här tiden på året var det en lätt och bekväm resa. Åtta timmars ritt genom skogen till Rukne, tre timmars färd utför älven i Liss Jockums båt, sex timmars vandring över fjället till kyrkbyn och två timmars rodd över sjön till Luossojärvi och därifrån åtta timmars åkning till den nya järnvägsstationen. Något persontåg fanns det inte ännu, men<noinclude> <references/> {{ph|125}}</noinclude> k34bqupihzqzw900fjwjqfxlpafa5g1 104 222484 652613 2026-06-06T12:52:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652613 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>jag kunde nog få stå på lokomotivet till närmaste godstågsstation. Farbror Lars hade rätt, det var en lätt och bekväm resa, åtminstone föreföll det mig så på den tiden. Hur skulle en dylik resa förefallit mig nu? Lika lätt och bekväm var resan genom Centraleuropa i den tidens primitiva järnvägsvagnar, med ringa utsikt till någon sömn. Lappland till Napoli — se på kartan! {{tomrad}}<noinclude> <references/> 126</noinclude> 26rds23gu2go52kiyz6ontcsvh7uuqk 104 222485 652614 2026-06-06T12:54:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652614 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">8<br />Napoli</h2> Om någon skulle vilja veta mera om min vistelse i Napoli så står det att läsa därom i Letters from a Mourning City, om han kan få tag i ett exemplar, vilket inte är troligt ty boken är för länge sedan utgången i bokhandeln. Jag har nyligen själv med stort intresse läst dessa Bref från Napoli som de kallades i den svenska upplagan. Jag skulle inte kunna skriva en sådan bok i dag om det så gällde mitt liv. Boken är full av pojkaktig ysterhet, men också av självberöm, jag stack sannerligen inte under stol med mina bedrifter. Jag var tydligen mycket belåten med att ha rusat från Lappland till Napoli när alla andra flydde från staden. Jag beskriver hur jag vandrade omkring dag och natt i de smittade fattigkvarteren, med mina kläder fulla av löss, och hur jag livnärde mig med rutten frukt och sov i en smutsig locanda. Allt detta är fullkomligt sant, jag har intet att ta tillbaka. Skildringen av det kolerasmittade Napoli är exakt, jag beskrev bara vad jag såg med nordbons entusiastiska ögon. Men skildringen av mig själv är långt ifrån exakt. Jag hade panna att skriva att jag inte var rädd för kolera, inte var rädd för döden. Det är inte sant. Jag var fruktansvärt rädd för både kolera och död från första dagen till den sista. Jag beskrev i det första brevet hur jag halvt medvetslös av karbollukten i det tomma tåget steg ut på den öde piazzan sent på kvällen, hur jag på gatorna mötte långa karavaner och vagnar och omnibussar fulla med lik på väg till kolerakyrkogården, och hur jag tillbragte hela natten bland de döende i fattigkvarterens fondaci. Men jag aktade mig noga att beskriva hur jag ett par timmar senare på nytt infann mig på stationen ivrigt frågande efter nästa tåg till Rom, Kalabrien eller Abruzzerna, vart som helst, ju längre dess bättre, bara jag kom bort från detta helvete. Hade där funnits något tåg skulle det icke ha funnits några Bref från Napoli. Men det fanns inget tåg förrän nästa dag: kommunikationerna var nästan helt avbrutna. Det var ingenting annat att göra än att hoppa i sjön vid Santa Lucia i soluppgången och att med kallt huvud och darrande lemmar återvända till fattigkvarteren.<noinclude> <references/> {{ph|127}}</noinclude> 00as16b0fr39qhpz2xvkixdacskc4e1 0 222486 652615 2026-06-06T12:58:24Z Thuresson 20 Kap 7 652615 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=106 to=128 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|07]] 88k2yld8o6etsouyq8un9295nhucaqj 104 222487 652617 2026-06-07T00:13:45Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652617 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|68|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude><poem>{{ant|Quod sibi mortale est, vult hac sub condere portâ. Porta hæc parta sibi, in morte parata suis. {{em}} Anno 1639 d. 27 Maji.}}</poem> På nemda år dödde han; Men thennes faderlike Son, Herr Grefwe {{ant|Carl Gustav Wrangel,}} bygde Slottet ifrån 1649 til 1678, at thet i riket knapt har sin like, warandes kyrkian ej mindre prechtig och merkwerdig af sina zirater och {{ant|Antique monimenter}}. Genom Grefwens och Riks-rådets Herr {{ant|Nils Brahes}} gifte med Herr {{ant|Carl Gustav Wrangels}} dotter, hafwer Skogkloster kommit i {{ant|Brahe familiens}} ägo. Hwilken med sina egna {{ant|allodiala}} frelsegårdar löste thet vndan {{ant|reductionen,}} som thet war förfallit til. Til at wisa både med hwad mildhet Nunneklostren i Riket, fram för Munkeklostren, blefwo, vnder och efter {{ant|religionens Reformation,}} af Konungarna ansedda och handhafda, samt til hwad ända och med hwad wilkor the blefwo någorlunda vnderhållna, wil man här anföra <b>ett förswars-bref</b>, som <b>K. Erik, then fiortonde</b> kallad, lät gifwa then sidsta, såsom man menar, {{ant|Abbedisson}} i Skogkloster. Brefwit, som fins ibland {{ant|Collectanea Palmskœldiana}} i {{ant|Upsala-Bibliothek,}} liuder så: <b>Wi Erik then Fiortonde med Guds Nåde Sweriges, Göthes, Wändes samt flere thes tilbehöringers Konung, giöre wetterligit, at efter wåre trogne vndersåter, oss älskelige</b> {{ant|<i>Abbedissan</i>}} <b>och menige</b> {{ant|<i>Con</i>}}-<noinclude> {{huvud|||{{ant|<i>vents</i>}}}} <references/></noinclude> ougobdi8kjek34j74vrctizabka9gqx 0 222488 652618 2026-06-07T00:36:59Z Diogenes99 18866 Skapade sidan med '{{header | title = Kvinnans förnedring och upprättelse | author = Ingeborg Kindstedt | translator = | section = | previous = | next = | notes = Partial reprint of an article published in ''Forskaren'' (Minneapolis); this instalment reprinted in ''Örebro-Kuriren'', 13 Oktober 1903, p. 4, marked ''Forts. fr. föreg. nr.'' (continued from previous issue). The opening section of the original ''Forskaren'' text has not been located. [https...' 652618 wikitext text/x-wiki {{header | title = Kvinnans förnedring och upprättelse | author = Ingeborg Kindstedt | translator = | section = | previous = | next = | notes = Partial reprint of an article published in ''Forskaren'' (Minneapolis); this instalment reprinted in ''Örebro-Kuriren'', 13 Oktober 1903, p. 4, marked ''Forts. fr. föreg. nr.'' (continued from previous issue). The opening section of the original ''Forskaren'' text has not been located. [https://tidningar.kb.se/3grwv60q18j9wc1k/part/1/page/4?q=kindstedt%20Kvinnans%20f%C3%B6rnedring%20och%20uppr%C3%A4ttelse Digitised copy at Kungliga biblioteket (tidningar.kb.se).] }} ==Kvinnans förnedring och upprättelse== :(Ur "Forskaren".) :''Forts. fr. föreg. nr.'' Prof. Windsor ville, att männen skulle tänka på hustruns belägenhet och söka lätta bördan så mycket som möjligt. Mannen skulle känna sig lika förpliktad att sköta barnet som modern: han bör vaka om natten, om så fordras, samt dela tiden lika för förströelser. Äro de förhindrade att gå tillsammans, böra de gå hvar sin gång. Ty hustrun får träla för sin lön lika väl som mannen och lika mycket eller mer än den ogifta kvinna, som går och arbetar för beständ lön. Och dessutom kanske hon emellanåt får ligga på slaktarborden och genomgå den ena operationen efter den andra — i så fall skulle hon af den kvinnosäljande kyrkan ersättas för sveda och värk samt för kroppslig skada! Ty utom det att kyrkan gifver kvinnan helt i mannens våld, har kyrkan äfven en annan dödssynd på sitt usla samvete. Det var nämligen så visligt ordnadt förr i världen af kyrkan i Persien, Grekland och Roma, att såväl gifta kvinnor som ogifta fingo gå i kyrkan med ett slags förklädaden på sig till tecken att de voro i herrans namn lediga för mottagning — hvarigenom de skulle förtjäna pengar för att underhålla kyrkans heliga män. Allt hvad dessa kvinnor på så sätt förtjänade, blef af prästerskapet helgadt åt gud! Somliga af de män, som besökte detta slags kyrkomöten, voro behäftade med vissa sjukdomar, och dessa spriddes än värre genom kyrkan och de gifta, gudsfruktiga kvinnorna, så att giftet följt med genom generationerna ända till våra dagar. Det hörde på den tiden icke till det ovanliga att slafvarne (också sålda af kyrkan) fingo hålla tillgodo med — kvinnolik! — Så visligt ha de andliga vårdat kvinnan … Och så kallblodigt och fräckt har kyrkan inympat äfven kroppsligt gift i människosläktet jämte det andliga giftet. För några månader sedan hade jag ett samtal med en gammal lagman, och jag frågade honom då bland annat hvad prostitutionslagen var grundad på. Han förklarade saken så här: Om en man hade umgänge med en kvinna, det var hans sak, gift eller ogift. En kvinna, som icke mottager penningar eller annan ersättning för sitt besvär, är håller icke under deras lag. Men så snart hon tar betaldt hemfaller hon under lagen och kallas då för "outcast". Hon skall då ådömas (af männen) ett eller flera års straffarbete. I senare tid ha bestämmelserna om straffet ändrats något, men ännu kontrolleras dylika kvinnor af männen och männens lagparagrafer. — Och så kommer det väl att fortfara, så länge det kyrk-sanktionerade manssystemet och privatkapitalismen få utgöra de kvarnstenar, mellan hvilka den stackars olyckliga kvinnan skall hjärtlöst malas sönder till både kropp och själ. Hvad är bevekelsegrunden till kvinnans yrkan på medborgarskap och personlig frihet? Tror någon att hon är afundsjuk på mannen, som hon själf burit och fostrat? Tror någon hon är ärelysten och önskar få regeringen i sina händer för att utkräfva hämd för sina mödrars oskyldiga blod? Tror någon att det skulle vara så riskabelt att släppa kvinnan litet mera lös? Är kvinnan så brutal och farlig? Har man hittat några gossebarn inom eller utom stadsportarna fastbundna vid träd och med munnen tilltäppt af sten eller munkafle? Hur många kvinnor ha begått våldsgärningar af sexuel art på minderåriga gossar? Man frågar nog här tämligen förgäfves. Men hur bli svaret, om frågorna vändas mot männen och de tusen grymheter, som föröfvats och föröfvas dagligen eller nattligen mot till och med värnlösa småflickor; icke ens lifvet skonas ibland efter skändligheterna som föröfvats — för att nu icke tala om all den himmelsskriande brutalitet som föröfvas i löndom öfverallt mot kvinnan — från nunneklostren till den enskilde proletärbusens usla håla. Nej, den upplysta, tänkande kvinnan önskar frihet för kvinnan därför att detta helt enkelt är hennes naturliga rätt samt därför att hon nu har burit slafveriets förbannelse länge nog. Kvinnan har rätt till full likställighet med mannen i alla afseenden och full rätt att helt råda öfver sin kropp själf — alla slarfregler till trots. Och den dag skall, hoppas vi, snart randas, då dessa kvinnans oafytterliga rättighoter icke mera skola fråntagas henne. Det skall ske när kvinnan gör gemensam sak med alla de nobla, upplysta män, som nu sträfva för frihet och rättvisa åt alla. Endast i och genom socialismen kan kvinnan nå den frihet och självständighet, som hon så länge i sitt sargade hjärta längtat efter. Endast prästväldets och privatkapitalistväldets fall kan bringa kvinnan full frihet. Under socialism och kvinno självständighet skall kvinnan sedan kunna utveckla sig till en mera skön och ren och ädel och intagande varelse än någonsin förr varit möjligt. I sin frihet och med den porlande lefnadslust, som däraf skulle följa, skall hon sedan med gladt hjärta fullgöra alla de funktioner, hvilka äro lika ärbara som naturliga för kvinnan, men hon skall då aldrig mer behöfva förnedra sig eller tvingas till förnedringen att stå långt under djurens nivå — (ty de ädlare djurslagen para sig icke 365 dygn om året, ej häller äta de ruttet kött eller dricka stinkande vatten). Hon skall under socialismens regim få bli en fullskapt människa, som har sitt eget hufvud, i hvilket hon bär en fritt tänkande hjärna — Pauli och prästernas anseende till skavank och skada, men mänskligheten till gagn och välsignelse. :''Ingeborg Kindstedt.'' [[Category:Works by Ingeborg Kindstedt]] [[Category:1903 works]] [[Category:Feminist texts]] [[Category:Swedish-language texts]] suid8u8nerraf4zf70pbqwxm7w7660b 652619 652618 2026-06-07T00:38:48Z Diogenes99 18866 652619 wikitext text/x-wiki {{Rubrik | titel = Kvinnans förnedring och upprättelse | författare = Ingeborg Kindstedt | noter = Partial reprint published in ''Örebro-Kuriren'', 13 oktober 1903. }} ==Kvinnans förnedring och upprättelse== :(Ur "Forskaren".) :''Forts. fr. föreg. nr.'' Prof. Windsor ville, att männen skulle tänka på hustruns belägenhet och söka lätta bördan så mycket som möjligt. Mannen skulle känna sig lika förpliktad att sköta barnet som modern: han bör vaka om natten, om så fordras, samt dela tiden lika för förströelser. Äro de förhindrade att gå tillsammans, böra de gå hvar sin gång. Ty hustrun får träla för sin lön lika väl som mannen och lika mycket eller mer än den ogifta kvinna, som går och arbetar för beständ lön. Och dessutom kanske hon emellanåt får ligga på slaktarborden och genomgå den ena operationen efter den andra — i så fall skulle hon af den kvinnosäljande kyrkan ersättas för sveda och värk samt för kroppslig skada! Ty utom det att kyrkan gifver kvinnan helt i mannens våld, har kyrkan äfven en annan dödssynd på sitt usla samvete. Det var nämligen så visligt ordnadt förr i världen af kyrkan i Persien, Grekland och Roma, att såväl gifta kvinnor som ogifta fingo gå i kyrkan med ett slags förklädaden på sig till tecken att de voro i herrans namn lediga för mottagning — hvarigenom de skulle förtjäna pengar för att underhålla kyrkans heliga män. Allt hvad dessa kvinnor på så sätt förtjänade, blef af prästerskapet helgadt åt gud! Somliga af de män, som besökte detta slags kyrkomöten, voro behäftade med vissa sjukdomar, och dessa spriddes än värre genom kyrkan och de gifta, gudsfruktiga kvinnorna, så att giftet följt med genom generationerna ända till våra dagar. Det hörde på den tiden icke till det ovanliga att slafvarne (också sålda af kyrkan) fingo hålla tillgodo med — kvinnolik! — Så visligt ha de andliga vårdat kvinnan … Och så kallblodigt och fräckt har kyrkan inympat äfven kroppsligt gift i människosläktet jämte det andliga giftet. För några månader sedan hade jag ett samtal med en gammal lagman, och jag frågade honom då bland annat hvad prostitutionslagen var grundad på. Han förklarade saken så här: Om en man hade umgänge med en kvinna, det var hans sak, gift eller ogift. En kvinna, som icke mottager penningar eller annan ersättning för sitt besvär, är håller icke under deras lag. Men så snart hon tar betaldt hemfaller hon under lagen och kallas då för "outcast". Hon skall då ådömas (af männen) ett eller flera års straffarbete. I senare tid ha bestämmelserna om straffet ändrats något, men ännu kontrolleras dylika kvinnor af männen och männens lagparagrafer. — Och så kommer det väl att fortfara, så länge det kyrk-sanktionerade manssystemet och privatkapitalismen få utgöra de kvarnstenar, mellan hvilka den stackars olyckliga kvinnan skall hjärtlöst malas sönder till både kropp och själ. Hvad är bevekelsegrunden till kvinnans yrkan på medborgarskap och personlig frihet? Tror någon att hon är afundsjuk på mannen, som hon själf burit och fostrat? Tror någon hon är ärelysten och önskar få regeringen i sina händer för att utkräfva hämd för sina mödrars oskyldiga blod? Tror någon att det skulle vara så riskabelt att släppa kvinnan litet mera lös? Är kvinnan så brutal och farlig? Har man hittat några gossebarn inom eller utom stadsportarna fastbundna vid träd och med munnen tilltäppt af sten eller munkafle? Hur många kvinnor ha begått våldsgärningar af sexuel art på minderåriga gossar? Man frågar nog här tämligen förgäfves. Men hur bli svaret, om frågorna vändas mot männen och de tusen grymheter, som föröfvats och föröfvas dagligen eller nattligen mot till och med värnlösa småflickor; icke ens lifvet skonas ibland efter skändligheterna som föröfvats — för att nu icke tala om all den himmelsskriande brutalitet som föröfvas i löndom öfverallt mot kvinnan — från nunneklostren till den enskilde proletärbusens usla håla. Nej, den upplysta, tänkande kvinnan önskar frihet för kvinnan därför att detta helt enkelt är hennes naturliga rätt samt därför att hon nu har burit slafveriets förbannelse länge nog. Kvinnan har rätt till full likställighet med mannen i alla afseenden och full rätt att helt råda öfver sin kropp själf — alla slarfregler till trots. Och den dag skall, hoppas vi, snart randas, då dessa kvinnans oafytterliga rättighoter icke mera skola fråntagas henne. Det skall ske när kvinnan gör gemensam sak med alla de nobla, upplysta män, som nu sträfva för frihet och rättvisa åt alla. Endast i och genom socialismen kan kvinnan nå den frihet och självständighet, som hon så länge i sitt sargade hjärta längtat efter. Endast prästväldets och privatkapitalistväldets fall kan bringa kvinnan full frihet. Under socialism och kvinno självständighet skall kvinnan sedan kunna utveckla sig till en mera skön och ren och ädel och intagande varelse än någonsin förr varit möjligt. I sin frihet och med den porlande lefnadslust, som däraf skulle följa, skall hon sedan med gladt hjärta fullgöra alla de funktioner, hvilka äro lika ärbara som naturliga för kvinnan, men hon skall då aldrig mer behöfva förnedra sig eller tvingas till förnedringen att stå långt under djurens nivå — (ty de ädlare djurslagen para sig icke 365 dygn om året, ej häller äta de ruttet kött eller dricka stinkande vatten). Hon skall under socialismens regim få bli en fullskapt människa, som har sitt eget hufvud, i hvilket hon bär en fritt tänkande hjärna — Pauli och prästernas anseende till skavank och skada, men mänskligheten till gagn och välsignelse. :''Ingeborg Kindstedt.'' [[Category:Works by Ingeborg Kindstedt]] [[Category:1903 works]] [[Category:Feminist texts]] [[Category:Swedish-language texts]] 5edkawk7zb92cxwo6ddrr43siaojr9m 652620 652619 2026-06-07T00:41:05Z Diogenes99 18866 652620 wikitext text/x-wiki ==Kvinnans förnedring och upprättelse== :(Ur "Forskaren".) :''Forts. fr. föreg. nr.'' Ingeborg Kindstedt Partial reprint published in ''Örebro-Kuriren'', 13 oktober 1903 Prof. Windsor ville, att männen skulle tänka på hustruns belägenhet och söka lätta bördan så mycket som möjligt. Mannen skulle känna sig lika förpliktad att sköta barnet som modern: han bör vaka om natten, om så fordras, samt dela tiden lika för förströelser. Äro de förhindrade att gå tillsammans, böra de gå hvar sin gång. Ty hustrun får träla för sin lön lika väl som mannen och lika mycket eller mer än den ogifta kvinna, som går och arbetar för beständ lön. Och dessutom kanske hon emellanåt får ligga på slaktarborden och genomgå den ena operationen efter den andra — i så fall skulle hon af den kvinnosäljande kyrkan ersättas för sveda och värk samt för kroppslig skada! Ty utom det att kyrkan gifver kvinnan helt i mannens våld, har kyrkan äfven en annan dödssynd på sitt usla samvete. Det var nämligen så visligt ordnadt förr i världen af kyrkan i Persien, Grekland och Roma, att såväl gifta kvinnor som ogifta fingo gå i kyrkan med ett slags förklädaden på sig till tecken att de voro i herrans namn lediga för mottagning — hvarigenom de skulle förtjäna pengar för att underhålla kyrkans heliga män. Allt hvad dessa kvinnor på så sätt förtjänade, blef af prästerskapet helgadt åt gud! Somliga af de män, som besökte detta slags kyrkomöten, voro behäftade med vissa sjukdomar, och dessa spriddes än värre genom kyrkan och de gifta, gudsfruktiga kvinnorna, så att giftet följt med genom generationerna ända till våra dagar. Det hörde på den tiden icke till det ovanliga att slafvarne (också sålda af kyrkan) fingo hålla tillgodo med — kvinnolik! — Så visligt ha de andliga vårdat kvinnan … Och så kallblodigt och fräckt har kyrkan inympat äfven kroppsligt gift i människosläktet jämte det andliga giftet. För några månader sedan hade jag ett samtal med en gammal lagman, och jag frågade honom då bland annat hvad prostitutionslagen var grundad på. Han förklarade saken så här: Om en man hade umgänge med en kvinna, det var hans sak, gift eller ogift. En kvinna, som icke mottager penningar eller annan ersättning för sitt besvär, är håller icke under deras lag. Men så snart hon tar betaldt hemfaller hon under lagen och kallas då för "outcast". Hon skall då ådömas (af männen) ett eller flera års straffarbete. I senare tid ha bestämmelserna om straffet ändrats något, men ännu kontrolleras dylika kvinnor af männen och männens lagparagrafer. — Och så kommer det väl att fortfara, så länge det kyrk-sanktionerade manssystemet och privatkapitalismen få utgöra de kvarnstenar, mellan hvilka den stackars olyckliga kvinnan skall hjärtlöst malas sönder till både kropp och själ. Hvad är bevekelsegrunden till kvinnans yrkan på medborgarskap och personlig frihet? Tror någon att hon är afundsjuk på mannen, som hon själf burit och fostrat? Tror någon hon är ärelysten och önskar få regeringen i sina händer för att utkräfva hämd för sina mödrars oskyldiga blod? Tror någon att det skulle vara så riskabelt att släppa kvinnan litet mera lös? Är kvinnan så brutal och farlig? Har man hittat några gossebarn inom eller utom stadsportarna fastbundna vid träd och med munnen tilltäppt af sten eller munkafle? Hur många kvinnor ha begått våldsgärningar af sexuel art på minderåriga gossar? Man frågar nog här tämligen förgäfves. Men hur bli svaret, om frågorna vändas mot männen och de tusen grymheter, som föröfvats och föröfvas dagligen eller nattligen mot till och med värnlösa småflickor; icke ens lifvet skonas ibland efter skändligheterna som föröfvats — för att nu icke tala om all den himmelsskriande brutalitet som föröfvas i löndom öfverallt mot kvinnan — från nunneklostren till den enskilde proletärbusens usla håla. Nej, den upplysta, tänkande kvinnan önskar frihet för kvinnan därför att detta helt enkelt är hennes naturliga rätt samt därför att hon nu har burit slafveriets förbannelse länge nog. Kvinnan har rätt till full likställighet med mannen i alla afseenden och full rätt att helt råda öfver sin kropp själf — alla slarfregler till trots. Och den dag skall, hoppas vi, snart randas, då dessa kvinnans oafytterliga rättighoter icke mera skola fråntagas henne. Det skall ske när kvinnan gör gemensam sak med alla de nobla, upplysta män, som nu sträfva för frihet och rättvisa åt alla. Endast i och genom socialismen kan kvinnan nå den frihet och självständighet, som hon så länge i sitt sargade hjärta längtat efter. Endast prästväldets och privatkapitalistväldets fall kan bringa kvinnan full frihet. Under socialism och kvinno självständighet skall kvinnan sedan kunna utveckla sig till en mera skön och ren och ädel och intagande varelse än någonsin förr varit möjligt. I sin frihet och med den porlande lefnadslust, som däraf skulle följa, skall hon sedan med gladt hjärta fullgöra alla de funktioner, hvilka äro lika ärbara som naturliga för kvinnan, men hon skall då aldrig mer behöfva förnedra sig eller tvingas till förnedringen att stå långt under djurens nivå — (ty de ädlare djurslagen para sig icke 365 dygn om året, ej häller äta de ruttet kött eller dricka stinkande vatten). Hon skall under socialismens regim få bli en fullskapt människa, som har sitt eget hufvud, i hvilket hon bär en fritt tänkande hjärna — Pauli och prästernas anseende till skavank och skada, men mänskligheten till gagn och välsignelse. :''Ingeborg Kindstedt.'' o5a0xwv3ftd60w55y61drpri48b8fqs 104 222489 652621 2026-06-07T08:31:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652621 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|88|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=458|bildtext=Fig. 188. <i>Guldbeslag till svärdsslida. Hultsjö, Vestergötland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=458|bildtext=Fig. 189. <i>Sölja af brons. Evebö, Norge.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=458|bildtext=Fig. 190. <i>Träfäste till ett tveeggadt jernsvärd. Evebö, Norge.</i> {{bråk|1|3}}.}} Ur en graf vid Evebö i Nordfjord, Nordre Bergenhus amt, upptogs för några år sedan ett sådant tveeggadt svärd med fäste af trä (fig. 190), som mycket liknar ett från det till nämnda öfvergångstid hörande Nydam-mossfyndet.<ref>Engelhardt, <i>Nydam mosefund,</i> pl. VI fig. 4. — Om detta fynd se sid. 269 här ofvan.</ref> Evebö-grafven innehöll dessutom ett skelett, en sköldbuckla af jern lik fig. 122, men med en kort spets, en remsölja af brons (fig. 189) med två djurhufvud, som likna dem på spännena fig. 74 och 138, ett »urtepotteformet» lerkärl, en svarfvad skål af björk, ett egendomligt föremål (»tankering») af trä, tyg med inväfda ornament och fransar, m. m. Att grafven förskrifver sig från det 5:te århundradet, visas af ett i den liggande, med ögla försedt, ej mycket nött guldmynt af kejsar Theodosius. Man antager, att det är Theodosius II.<ref>Se sid. 106 här nedan, not ⁴.</ref> Denne kejsare regerade visserligen från år 408 ända till 450, men myntet kan vara prägladt under den förra delen af hans regering, och<noinclude> <references/></noinclude> 8ogwycictr49nb884fubljlhoueoknb 104 222490 652622 2026-06-07T09:14:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652622 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|89}}</noinclude>svärdet var sannolikt ej nytt, då det följde sin siste egare i grafven.<ref>G. Gustafson, <i>Eveböfundet og nogle andre nye gravfund fra Gloppen,</i> i <i>Bergens Museums årsberetning for 1889.</i> Jfr samme förf:s uppsats <i>A strange wooden object found in a Norwegian tumulus,</i> i samma <i>Årsberetning for 1890. — Årsberetn. af Foren. til norske fortidsmind. bevaring,</i> 1889, sid. 70, fig. 6—9 och 17.</ref> Ett par svärdsknappar af brons från den förra delen af sjette perioden, funna jemte bronsdoppskor och många andra saker i {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=459|bildtext=Fig. 191. <i>Svärdsfäste af trä och förgyllt silfver. Snartemo, Norge.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=459|bildtext=Fig. 192. <i>Svärdsknapp af brons. Porskær mosse, Jylland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=459|bildtext=Fig. 193. <i>Svärdsknapp af brons. Porskær mosse, Jylland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=459|bildtext=Fig. 194. <i>Svärdsknapp af guld. Skurup, Skåne.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=459|bildtext=Fig. 195. <i>Svärdsknapp of silfver och guld, med granater. Glafsfjolen, Vermland.</i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> 563kms2t5by7gskv2ln7gtcvlpcrvk6 104 222491 652623 2026-06-07T09:33:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652623 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|85}}</noinclude>underligt klar och stor. Jag vet icke hvarföre, men den gjorde på mig ett vemodigt intryck. Den syntes mig som ett öga fullt af ett klart, men sorgfullt vetande, blickande stilla, med djupt, rent allvar ned på jorden. Den visste om jordens synd och sorger. Den klara stjernan stod öfver den sköna ön som dess klara, förebrående samvete. Det hade skurvis regnat och ruskat sedan ett par dagar, men morgonen var klar och skön, och jag ville nödvändigt efter frukosten besöka biskopens trädgård, hvilken ligger blott några minuters väg från vår Serro. Mrs S. sade: »Ni skall ej kunna komma dit. Ni skall fastna i jorden, nu uppblött af regnet». Jag ville ej tro henne, utan begaf mig åstad. Men hon hade rätt; jag kunde verkligen icke komma fort; vid hvart steg fastnade mina fötter i en tjock, rödaktig jorddeg, hvars beskaffenhet jag aldrig förr haft föreställning om. Jag måste återvända och vänta till dess solen torkat jorden, hvilket går hastigt nog. De regnskurar, som på Cuba mött mig och som gjort mig litet stött, äro, säges det, afskedshelsningar af den våta årstiden, som nu är slut och lemnar rum för den torra, »la seca», hvilken räcker ända till fram i Maj. I går var det solsken hela dagen, och i dag, ''i dag'' har jag, i biskopsträdgården, lustvandrande under palmer, bambus och mångfaldiga tropiska sköna träd, ibland granna, ovanliga blommor och fjärilar, firat den herrligaste morgon, ensam en lofsjungande ande bland de stumma naturandarne. Ack! då skaparen redan här på jorden låter oss få se en sådan skönhet, låter oss få erfara en sådan fröjd — hvad har han ej ännu af sin rikedoms<noinclude> <references/></noinclude> cjqrn2xv9hnxoq5hhhidhu9hn6cjqbr 104 222492 652624 2026-06-07T09:37:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652624 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />86</noinclude>skatter för sina ur stoftet befriade, uppståndna barn på andra sidan grafven! Skönheten af dessa träd och blommor, af denna luft, låter mig ana en herrlighet af skapelsen, en fullhet af tillvarelsen och i känslan af naturlifvet, som öfverstiger allt hvad jag hittills känt. När naturen, i en fulländad verld, blir en lofsång af skönhet, af harmonisk storhet och ljuflighet, — huru skall ej lifvet kännas, huru skola ej vi lofsjunga?! .…. Vi äro för litet djerfva, för klentrogna i våra blickar in i himmelriket, bortom döden, för litet fantasirika i våra föreställningar om skaparens makt och rikedomar. Cubas palm-alléer, dess kinder af bambuträd, de gula jasminerna, som i doftande rankor kastade sig från stam till stam, den ljufliga luften uppfylld af renaste lif, de hviskade till mig aningar och tankar derom denna morgon. Och jag gick ensam, genom de ståtliga alléerna, i de tysta lundarne, der hundratals granna, mig obekanta fjärilar fladdrade upp ur det fuktiga gräset, och jag prisade Gud i alla väsens namn. Hvad jag var lycklig denna morgon! .…. »Men slafvarne, slafveriet rundtom detta eden?!» skall du säga. Ja, jag vet. Men slafveriet skall förgå och slafvens boja affalla; men Guds godhet och herrlighet blifver evinnerliga. Jag lefde här i dess åskådning. Slafven skall göra det en dag också. Trädgården, eller rättare parken, är mycket försummad allt sedan den gamla biskopens död, och sedan en förfärlig »hurricane» (tornado) år 1846 alldeles förstörde biskopshuset, hvaraf blott en ruin nu qvarstår, och skadade en mängd träd och statyer. Men jag är<noinclude> <references/></noinclude> fka7i5be16wf2i370ix3tjmnm0v7hs9 104 222493 652625 2026-06-07T09:41:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652625 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|87}}</noinclude>glad åt parkens mindre vårdade tillstånd, ty derigenom blir den mera lik en skön natur. Jag blir väl ännu ett par dagar här för att sällskapa med den sköna parken; sedan reser jag åter till Havanna, der den älskvärda familjen Tolmé bjudit mig till gäst, och ställt i ordning ett rum för mig. Der vill jag också söka göra bekantskap med botanisten Don Filippe Poé, och lära litet af honom om öns träd och örter. Sedan — få vi se hur saker och ting vilja ställa sig för mig. I går var jag borta på middag hos herr och fru Schaffenberg på deras villa, en utsökt middag, som serverades på den öppna verandan åt trädgården till, och som gaf oss en herrlig utsigt bortom denna, öfver ön. Trädgården var, liksom andra vackra trädgårdar jag här sett, mycket prydlig, men stel. Palmer af flera slag, granna blommor, i rader längs med väl sandade eller stenlagda gångar, marmorbassin med guldfiskar i o. s. v. En liten skön två-årig gosse är husets bästa skatt. Till afton var jag hos familjen Tolmé, såg unga älskande, och muntert ungt folk dansa af hjertats lust, och hörde åter denna förtrollande Cubanska dansmusik. Den har en bruten, besynnerlig, men högst liffull rythmisk rörelse. Min vänliga, hyggliga värd, Mr Schneidler, spelar den på fortepiano, med tyskt musikaliskt snille. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|{{sp|'''Serro.'''}}}}}}{{ph|''D. 12 Febr.''|5}} I går var söndag, och fastän våran lilla by, »Serro», icke gick i kyrka (ty den har ingen kyrka), så såg<noinclude> <references/></noinclude> aa6jxrujo0ozvfd8kure4a00hzpb1e3 104 222494 652626 2026-06-07T09:45:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652626 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />88</noinclude>der helt helgdagsmässigt ut, och vid middagstiden hörde jag från åtskilliga håll den afrikanska trummans liffulla rythm, icke olika slagornas ljud i byarne omkring oss, då der tröskas; endast att här är vida mer sprittande lif. Det var tecken att de fria negrerna nu hade sina dansar på sina samlingsställen i trakten. Min värd hade godheten att följa mig till ett af dessa, helt nära vår Serro. Här, i en sal, lik en gästgifvaresal hos oss, såg jag tre negrer, nakna intill midjan, med vilda energiska figurer och ansigten, slå på trumma med ett likaså energiskt lif. Trummorna voro af urhålkade trädstammar, öfverspända ofvantill med skinn. På det spända skinnet trumlade negrerna dels med pinnar, dels med händerna — tummar, handlofvar — med märkvärdig färdighet, en vildt artistisk fulländning, jag ville kalla det en fulländad naturkonst. De trumlade såsom biet surrar och fogeln sjunger och bäfvern bygger. Takt och rythm, som stundom ombyttes, voro ypperliga; man kan ej tänka sig en mera naturligt fullkomlig, liffull bestämdhet, i den ojemt jemna takten. Trummorna höllo de emellan sina knän. På handlofvarne buro de stora klot, invändigt fyllda med stenar eller andra skramlande ting, utvändigt prydda med en tofs tuppfjädrar. Att åstadkomma så mycket buller som möjligt, tycktes vara en hufvudsak. Några dansande par infunno sig, damer af åtskilliga färgskiftningar, klädda i slarfgrann paryr, männer (negrer) utan paryr och nästan utan kläder på den öfre delen af kroppen. En man tog en qvinna vid handen, och så begynte de dansa, hon vändande sig på en fläck med nedslagna ögon, han omgifvande henne med en mängd ömma ka-<noinclude> <references/></noinclude> 62alb55rdlzstvnboxjfina3pgcxaji 104 222495 652627 2026-06-07T09:48:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652627 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|89}}</noinclude>prioler, hvaribland de mest hänförande kullerbyttor och volter, som voro beundransvärda för deras djerfhet och vighet. Andra negrer upphäfde derunder, då och då, vilda rop, och slogo med käppar på väggar och dörrar. De trummande negrerna svettades och sågo desperat ifriga ut. Som salen begynte fyllas af folk, ville jag der icke länge uppehålla min värd och hans lilla dotter; men jag skall göra allt möjligt för att flera gånger få se dessa afrikanska dansar med sitt egendomliga vilda lif, på en gång så regellöst och ändå så rythmiskt. Under det vi återvände till vår Serro, hörde vi från flera håll doft de vilda trummornas ljud. Det är dock endast de fria negrerna på ön, som denna tid hålla sina dansar. På plantagerna males sockerröret under hela tiden af »la seca», och negerslaf varna få icke dansa, knappt nog sofva. Men på Cuba finnes det en hel mängd fria negrer. Då vi åter kommo in i byn, mötte oss tvenne unge män, som gingo, spelande på guitarrer en glädtig melodi; de åtföljdes af några andra unge män. På detta vis firades någon födelsedag eller namnsdag. Ett vackert, poetiskt bruk! Jag har här vandrat mycket omkring, och lärt känna flera af öns vackra träd. Bland dessa måste jag presentera för dig Ceibaträdet, ett af de högsta och skönaste trädslag på ön. Det skjuter med en stark, mjukt vågande stam i höjden, högre än palmerna, och utan alla grenar, till dess på en gång det breder ut i horisontel riktning tre à fyra starka armar med böjningar snarlika ekens, men mera mjuka; de dela sig i flera grenar och uppbära den skönaste krona af lum-<noinclude> <references/></noinclude> 3uiizlz0qx8iz9mvw9s7q47gx5487rs 104 222496 652628 2026-06-07T09:53:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652628 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />90</noinclude>miga, fingerlikt delade, saftgröna löf. Det är af de vackraste träd jag någonstädes sett, och jag vet intet som jag kan likna det vid. Men det sköna trädet har sin afundsamma fiende, och på de små tagglika utväxter, hvarmed dess stam betäcker sig, sätter sig gerna en parasit-växt, som småningom omslingrar och slutligen dödar trädet. Vidare märker jag de vackra, dunkelgröna träden: Mammai Colorado och Mammai San Domingo, nu betäckta med frukter, stora som äpplen, gråbruna utanpå, och inuti fyllda med ett rödgult, mycket sött, men i mitt tycke smaklöst kött, och Sapotæ-trädet, också med dunkelgröna löf och bruna frukter, stora som små apelsiner, och liksom dessa fulla med saftiga klyftor, mycket söta, men oändligen behagliga till smaken. Mangoträdet har en tät, löfrik krona, som påminner, till skapnad och täthet, om våra kastanieträd. Dess frukter äro nu gröna, hänga ned, flera på en stjelk, lika kolossala mandlar till skapnad. De sägas bli skönt guldgula, när de bli mogna, kallas Cubas äpplen, och älskas mycket på ön. Mangoträdet ger en tät, ogenomtränglig skugga. Tamarinden åter utbreder sig öfver ditt hufvud, som en fin, skir, broderad grön slöja, genom hvilken du ser den blå himlen. Den bär skidor med små bönor i, som ha en syrlig, men mycket behaglig och frisk smak. Gourd-trädet eller Calabash-trädet (nb. jag säger dig trädens namn såsom jag hörer dem nämnas här, jag har ej tillgång på någon botanisk bok) liknar ett äppleträd till växten, har sina grenar bevuxna med löf tätt intill grenen, och bär på dem stora, klotrunda frukter utan stjelkar. Dessa frukter, som kunna bli<noinclude> <references/></noinclude> ezx2odbu6d2c5499sdg8xi6dzgdlirn 104 222497 652629 2026-06-07T10:00:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652629 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|91}}</noinclude>stora som menniskohufvuden och ha ett mycket hardt skal, förse det fattiga folket med deras förnämsta husgeråd, och bli, när de klyfvas itu, för dem skål, fat, tallrik, dryckeskärl, tvättkar, skopa, slef, allt i allom. Calabashen eller gourden, är isynnerhet negrernas förnämsta bohag, och det är äfven calabashen, som pryder deras handlofvar och förökar nöjet och bullret vid deras dansar. Flera träd kunde jag nämna för dig; flera känner jag icke ännu till namn; men jag måste omtala för dig hur mitt älskade bananasträd blommar och sätter frukt; ty det är en egen historia, som länge intrigerat mig, då jag sett den på afstånd, och som jag här studerat på nära håll. Du ser bananasträdet — du skall få se det i mitt album — ett lågväxt träd med palmlik krona, icke mycket högt öfver ditt hufvud. Stammen uppstiger rak, omgifven af hylsor, som affalla allt som stammen skjuter upp, och lemna denna litet skräpig och liksom vissnad till utseendet. Kommet till fyra eller fem alnars höjd, växer trädet ej längre, men utrullar och utbreder en krona af långa (två à tre alnar), breda, ljusgröna, sammetsmjuka blad, hvilka böja sig och svaja gratiöst för luftens fläktar. Dessa umgås dock ej länge artigt med dem, utan slita löfvet, på båda sidor om den starka bladnerven eller senan, i många delar, hvarigenom bladet ofta ser trasigt ut; men behåller dock under trasorna ännu sitt mjuka behag, sina vackra rörelser. I midten af bladkronan uppskjuter på sin stjelk en knopp, som liknar en mycket stor, grön blomknopp. Den skjuter hastigt upp, blir lika hastigt för tung för sin stjelk, som böjer sig<noinclude> <references/></noinclude> ecfp5xz66rj0iuhu5lp310t7bhvfx3s 104 222498 652630 2026-06-07T10:04:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652630 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />92</noinclude>under dess tyngd. Knoppen hänger nu nedåt stammen och växer stor ungefärligen som en kokosnöt; dess skapnad är lik en törnrosknopp, och den har en mörk gredelin färg. På nästan alla bananasträd, äfven de, som buro rika klasor fullmogen frukt, såg jag hänga denna ofantliga gredelina knopp, och var ej litet nyfiken att se den på närmare häll. Nu skall du få se! Ett af knoppens yttre blad eller bladskärm löser sig derifrån, eller öppnar sig sakta i toppen och du ser dess inåt vända sida stråla af den grannaste cinnoberröda färg, och i dess djup ser du framtitta, tätt slutna i rad, sex eller sju små ljusgula figurer, icke olika små kycklingar, och mycket lika kycklingarne uti pionblomman. Bladskärmen öppnar sig mer och mer för ljuset och luften, och de små ljusgula kycklingarne titta mer och mer fram. Småningom skiljer sig bladet, med sin lilla familj, alldeles från knopphufvudet; det blir ett stycke bar stjelk emellan dem. De små kycklingarne gapa nu med ljusgula blomnäbbar, och räcka ut sina tungor (de äro didynamister) för att dricka solen och luften; men ännu höjer sig bladet öfver deras hufvuden som en skyddande vinge, som ett skuggande tak. Ännu är solen för het för de små. Men de växa allt mer. De begynna kråma sig, böja ut sina bröst, och vända sina hufvuden allt mer och mer uppåt. De vilja vara för sig sjelfva; de vilja se solen, de behöfva ej mer det gamla taket. Då löser sig bladet, det sköna moderliga bladet, och faller ned på marken. Jag har ofta sett dessa bladskärmar ligga under trädet på marken, och upptagit dem och betraktat dem med innerlig beundran, både för den rol de utfört, och för den säll-<noinclude> <references/></noinclude> adcdvnmqwd9whvidsvtvhngjq9uzzsy 104 222499 652631 2026-06-07T10:07:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652631 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|93}}</noinclude>synta skönheten och skärheten af deras röda färg på bladets inre sida. Man skulle säga att en droppa blod af ett varmt modershjerta hade utgjutit sig der. Ungarne, kycklingarne (som äro tuppar och hönor på en gång) brösta sig nu helt stolt, och med bröstet utåt vändt, ryggen inåt, hufvudena i vädret och näbbarna äfvenså, resa de sig upp, kranslikt omgifvande stjelken, der de om en à två veckor mogna till den ljufliga bananasfrukten och afskäras knippvis. Hela det tunga, mörkt purpurfärgade knopphufvudet är en tät sammansättning af sådana bladhylsor, omslutande sådana ungar. Så löser sig blad efter blad och affaller, sä växer kull efter kull af frukt-ungar, till dess den tjocka stjelken är fullsatt af deras kransar. Men alltid ännu återstår en god del af knopphufvudet, som aldrig hinner utveckla hela sin inre rikedom under det år som bananasträdet lefver. Ty det lefver och bär frukt endast ett år, och dör sedan. Dock ger det dessförinnan lif åt en stor familj af små telningar, som växa upp vid dess fötter, och hvaraf de äldsta äro färdiga att blomma och bära frukt, då moderträdet dör. Och detta är historien om bananasträdet, »''Musa'' ''Paradisiaca''», som det kallas i vändkretsens flora. Och säkert var det hemma i det första paradiset, då allt var godt! Något täckare och fullkomligare än de små telningarne, bananasbarnen, kan man knappast tänka sig. De äro moderträdets fullkomliga afbilder i miniatyr, men med deras unga blad får icke vinden makt. De<noinclude> <references/></noinclude> 9b6alsvazt44uc56a9axbihoziblwav 104 222500 652632 2026-06-07T10:11:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652632 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />94</noinclude>stå under moderträdets vingar i paradisisk frid och skönhet. Man har försökt att plantera bananasträdet i södra delen af Norra Amerika, der så mänga träd af främmande zoner trifvas. Men bananasträdet vill ej trifvas der, dess frukt icke mogna. Det fordrar en jemnare, ljufvare värma. Det vill ej gå utom vändkretsens paradisiska luft. Stekta bananas är en lika vanlig rätt på creolernas frukostbord som bröd och kaffe. Men jag äter dem icke annorlunda än råa. Fruarna här i landet ha ett lätt hushållsbesvär. Kokerskan, alltid en negrinna (då familjen ej har kock, som då är en neger), har en viss summa penningar i veckan, for hvilken hon bestrider familjens middagar. Hon går på torget och gör uppköpen, och tar der hvad hon finner bäst, eller hvad hon finner för godt. Frun i huset vet ofta icke hvad familjen får till middag, innan middagen kommer på bordet. Och jag kan blott förundra mig öfver att husmödrarna kunna med så fullkomlig trygghet öfverlemna denna sak åt deras kokerskor, och att det lyckas så väl. Men fallenhet och nöje att laga mat lärer vara en allmän sak hos negerfolket, och de sätta en heder uti att servera goda middagar. Mrs Schneidler sitter om förmiddagarne och läser med sina två små flickor i en sal, som har dörrarne öppna ät piazzan, och derifrån åt gatan eller landsvägen, och när landtfolket (»monteros» kallas de här och äro alltid männer) kommer med sina små hästar, tungt lastade med grönsaker, frukter och fjäderfä, då stannar en och annan framför porten och ropar åt »la señora»,<noinclude> <references/></noinclude> 3wfrsfrlq5uycdzxq7ju12izvsdklvi 104 222501 652633 2026-06-07T10:15:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652633 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|95}}</noinclude>frågande om hon vill ha det eller det; hon svarar ett par ord tillbaka på det melodiska, sköna, spanska språket, och saken afgöres med få ord, utan att hon behöfver röra sig ur stället. Lifvet kunde vara mycket lätt här. Om aftnarne, efter théet, sitta vi i gungstolar på piazzan, klädda så tunnt som skickligtvis sig göra låter, och njuta af luften och ett ljuft »far niente». Allt är då stilla i den lilla byn. Att andas här, är att lefva och njuta. Mitt goda värdfolk har fört mig till några af aristokratiens praktfulla trädgårdar i grannskapet. De äro granna, men stela. Allt står i rader på sandade gångar. Och de tropiska trädens af naturen regelmässiga former bidraga till stelheten, då de ej äro grupperade med något poetiskt artistiskt sinne. »El Conte Hernandinos» vackra trädgård hade likväl en i sådant sinne planterad ring af kungspalmer. Det var den skönaste pelare-rotunda man kan tänka sig; kronorna, som slöto sig upptill tillsammans och slogo i hvarandra sina grenar, bildade der en jättestor grön krans, hviftande och susande i vinden, medan himmelens blåa hvalf lyste klart igenom den. Hvar enda morgon har jag vandrat i biskopens park. Men en morgon förföljdes jag der af ett par halfnakna, hiskligt utseende negrer, som troligen sade qvickheter samt tiggde, ehuru jag ej förstod dem, och de störde min trefnad. En annan morgon mådde jag så illa af något, jag vet icke hvad, som jag förtärt, att paradisets fröjder icke hade kunnat röra mig; en tredje morgon var jag fri och fredad och njöt lifvet åter, dock ej så som på den första morgonen. Men det be-<noinclude> <references/></noinclude> sgo8jh0zn9158erg807nj1g6vcwmafz 104 222502 652634 2026-06-07T10:18:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652634 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />96</noinclude>höfdes ej heller. ''En'' sådan morgon är nog för ett odödligt minne. Hvar natt har jag åter helsat den stora praktfulla konstellationen öfver palmkullen, och sett morgonstjernans stilla, vemodigt klara blick öfver jorden. Dessa nätter, vid bergströmmens brus och bananasträdens sus, — jag glömmer dem ej. I dag på morgonen var Mrs S. med mig i parken. På ett skönt bambuträd voro inristade verser på spanska. Jag bad Mrs S. uttyda dem för mig. Hon kunde det ej, ty de innehöllo — »de gröfsta oanständigheter». Åter den gamla ormen! På landet häromkring ser man små gårdar, alla med hus byggda af palmträdet, och täckta med gulnade palmlöf; det spetsiga taket är ofta högre än hyddan. Men alla boningar på ön äro låga, för orkanernas skull, som eljest säkert skulle förstöra dem. Flera små negerhyddor ha äfven väggar af näfver eller af sammanflätadt ris. Palmträdet är det fattiga folkets förnämsta träd. Det bygger åt dem hus liksom Calabashen ger dem husgeråd. De små gårdarne se egendomliga ut, ehuru ej prydliga. Men de pryda landskapet genom sin egna karakter. Man har här berättat mig månget äfventyr sedan den sednaste orkanen. Man har visat mig, här nära, platsen der en liten bondgård stod. I boningshuset var hela familjen församlad, tolf personer till antalet. Orkanen skakade huset. Husfadren uppmanade de sina att bedja. Alla kastade sig på knä omkring honom; han stod uppprätt midt i rummet, bedjande i allas<noinclude> {{ph|namn.|5}} <references/></noinclude> 0deekqk2yc57ezflp9i0wy0j41y87m7 104 222503 652635 2026-06-07T10:34:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652635 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|97}}</noinclude>namn. Stormen slet upp ett hål på taket, och i samma ögonblick sammanstörtade huset, lemnande honom orörd upprätt stående, men begrafvande hans hustru, barn och tjenare. Icke en undkom utom han sjelf. I morgon skall jag återvända till Havanna. Kunde jag dock en gång skänka något nöje åt de goda, vänliga menniskor, som här genom deras gästvänlighet skänkt så mycket åt mig. Jag lemnar dem med saknad, isynnerhet den yngsta, allrakäraste lilla flickan, den mörkögda lilla Ellen! {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|{{sp|'''Havanna.'''}}}}}}{{ph|''D. 15 Febr.''|5}} Åter här! Värme är väl en god sak, men för mycket är — för mycket! Och denna värma är verkligen för mycket för både själ och kropp. De kunna möjligen hålla sig friska, men kriska — det vill ej gå. Man blir alldeles schackmatt. Ett fint sanddam tränger emellan jalousierna in från gatorna och uppfyller luften i rummet och lägger sig öfver allting. Aftnarne är den enda tid på dagen, då man kan andas litet fritt, dels ute i luften, dels i de luftiga gallerierna inom huset inåt gården. Jag bor nu i Tolméska familjens hus »Calle (gata) de Obra Pia», der den goda fru Tolmé ställt i ordning ett rum för mig och sörjer moderligen för mig. Hon är af de sköna moderliga naturerna på jorden, och alla i huset älska henne. Jag håller af henne äfven derför att hon håller af negrerna, är en moderlig be-<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. III.''}}||{{m|5}}}}</noinclude> j4kksrrm6wskdkae2tbt4hkqg4bwoti 104 222504 652636 2026-06-07T11:45:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652636 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />98</noinclude>skyddarinna för slafvarne, tar öppet negerkarakterens parti vid alla tillfällen och vet att berätta en mängd vackra drag om deras ädelsinne, trohet och godsinthet. En del af förmiddagen sitter hon helt patriarkaliskt och syr, omgifven af sina slafvinnor, samt af de yngre barnen, som hon läser med, i ett af de långa, öppna gallerierna; der tar hon äfven emot visiter, och delar ut orders för köket eller toiletten. Om aftonen samlas kring henne i gallerier och förmak den stora familje- och vänkretsen. Då komma de två unga, vackra, gifta fruarna, hennes döttrar, med sina herrar männer, bada tyskar och den ena af dem mycket musikalisk; då kommer engelska konsuln Mr Crawford, med sin vackra unga fru, äfven en dotter af Mrs Tolmé, med ett föregående gifte; der äro de förälskade tu, husets äldsta son och hans unga blomstrande fru; der äro de nyss förlofvade tu, Louisa Tolmé, hälft barn ännu, och hennes fästman, en ung skotte, mycket förälskad, och ganska hygglig; der äro husets yngre söner och döttrar, och yngst af dessa min lilla allvarliga maestro i spanska språket, den trettonåriga Gulio, och lilla Emely, täck och gratiös som vi tänka oss en ljusalf; då komma andra af husets vänner, och man spelar och dansar och sjunger; men den förälskade fästmannen sitter bredvid sin unga fästmö, och ser på henne, och vill ej att hon skall dansa eller lemna hans sida. Husens inredning är ganska egen, och man behöfver vänja sig vid den för att trifvas der. Allt i dem är beräknadt på att få så mycket luft och så mycket drag som möjligt. Långa gallerier med halfrunda, långsträckta arkader öppna sig inåt gården (här<noinclude> <references/></noinclude> pw3naqyi2p98b9hmtqtwgn88d6unuf1 104 222505 652637 2026-06-07T11:55:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652637 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|99}}</noinclude>i huset på fyra sidor). I dessa rör sig och lefver hushållet ett slags offentligt lif. Man äter middag, man tar emot visiter, frun i huset syr, omgifven af sina slafvinnor, uppfostrar barnen, husfolket tvättar kläder eller förrättar andra husarbeten — allt i dessa öppna gallerier, der menniskorna och luften cirkulera lika obehindradt. Innanför dessa gallerier, som vanligen ha marmorgolf, ligga sofrummen, stängda från gallerierna genom jalousier; fönstren åt gatan tillslutas på samma vis, i husens öfre våning. I den andra ha fönstren jernstängsel eller galler, och bakom dessa galler endast ett förhänge som slappes ned om natten. Om dagen synes förhänget ej till, och de förgallrade fönstren (med raka stående jernstörar) ge ett ogladt, fängelselikt utseende åt våningarne närmast gatan. I förnämare hus ha dock fönstergallren flera prydnader, och man ser bakom gallren ej sällan täcka señoras sitta vaggande i gungstolar och fläktande sig med granna solfjädrar. Glasrutor ser man ej. Denna byggnad af hus och rum gör väl att luften kommer fritt in öfverallt, och Cubas luft kan ej annat än vara välkommen, men med den kommer, här i Havanna, en myckenhet damm, som är bra hinderlig för både snygghet och trefnad. Går man ut i staden — och jag har ensam, vandrat mycket omkring dessa aftnar, — ser man öfverallt genom arkader och halfdunkla gångar, in i hemmen och hushållen, hvars gestalter synas i en lockande clairobscur. De skymta och försvinna. Hvart du ser öppnar sig nya »vistas», nya taflor i dunkla gångar under porticos prydda med frescomålningar af frukter eller blommor. Men du ser allt i halfdager. Of-<noinclude> <references/></noinclude> 2rzq9onczdmpb4ufukj6ds46ah4xo1r 104 222506 652638 2026-06-07T11:58:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652638 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />100</noinclude>fentligheten har ett mysteriura på djupet; och framför hemmets öppnade fönster står jerngallret. Det är i stadens byggnader en stor blandning af regelmässigt och oregelmässigt, af gammalt och nytt, af grannt och förfallet. Bredvid den elegant hvälfda arkaden, och den grannt målade muren, kommer en hälft förvittrad mur, hvars frescomålningar äro nästan utplånade, eller affallna jemte murbruket. Och den gamla muren repareras icke, och den gamla målningen målas icke upp. Allt detta, den färgade befolkningens ansigten och låter, volanterna kilande tyst hit och dit emellan husraderna, ger åt Havanna ett eget intressant och romantiskt lif, icke likt det i andra städer, som jag sett, och isynnerhet icke likt det i Englands och Norra Amerikas städer. Vi ha månsken nu, och jag måste beundra dess klarhet och skärhet. Vårt månsken i Sverige är nog lika klart, men har en mera kall, mera blåaktig färg. Här är skenet ljusgult, och synes mig liksom rosenfärgadt. Man anser här månljuset farligt, och går ej gerna med bart hufvud i dess sken. Ett par aftnar har jag, med de goda makarne Tolmé (de äldre), bevistat musiken på La Plaza de Armas. Eleganta señoras med lätta mantiljer öfver sina blomprydda hufvuden vandra der med artiga caballeros, i ronde under de herrliga kungspalmerna, eller sitta på marmorbänkarne språkande, under det musiken spelar Cubanska kontradansar, eller marscher och stycken ur operor. En skönare festsal än denna plats med sina palmer och palatser, under Cubas månsken och milda strålande himmel, är icke lätt att tänka sig. Vackra<noinclude> <references/></noinclude> rp5uuafw4gomx2g14y9xtm2rz1f1s2k