Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.47.0-wmf.5
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf
108
218562
652682
651344
2026-06-08T09:32:02Z
Jonatanskogsfors
17420
652682
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|page=5|250px]]
|Sidor=<pagelist
from=1
to=256
1="omslag"
2="tom"
3="upplaga"
4="tom"
5="titel"
6="tryck"
7="förord"
8="tom"
9=9
10="tom"
11=11
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331994}}
<ul>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Författarens förord|Författarens förord]], 7</li>
</ul>
<b>Första delen. Fantine</b>
<b>Första boken. En rättfärdig</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_01|Myriel]], 11</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_02|Herr Myriel blir hans högvördighet Bienvenu]], 17</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_03|En flitig arbetare finner mycket att göra]], 27</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_04|Lära och leverne]], 32</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_05|Biskop Bienvenu bär sin kaftan för länge]], 48</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_06|Vem som bevakade hans hus]], 55</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_07|Cravatte]], 65</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_08|Bordsfilosofi]], 73</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_09|Systern berättar om sin bror]], 82</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_10|Biskopen i ny dager]], 89</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_11|En inskränkning]], 113</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_12|Varför hans högvördighet står ensam]], 123</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_13|Hans trosbekännelse]], 131</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_14|Hans filosofi]], 144</li></ol>
<b>Andra boken. Avfällingen</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_01|Slutet på en vandringsdag]], 153</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_02|Klokhet och vishet]], 177</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_03|Hjältemodig lydnad]], 185</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_04|Ysterierna i Pontarlier]], 196</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_05|Lugn]], 203</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_06|Jean Valjean]], 207</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_07|Hur det ser ut i en förtvivlads hjärta]], 217</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_08|En man över bord!]], 232</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_09|Ny misshandel]], 237</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_10|Uppvaknandet]], 240</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_11|Nattens gärning]], 246</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_12|Biskopen arbetar]], 254</li></ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Validerade index]]
li3rf77xf5nc1wabx4sqkm76ew03hmw
652689
652682
2026-06-08T09:39:07Z
Jonatanskogsfors
17420
652689
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf|page=5|250px]]
|Sidor=<pagelist
from=1
to=256
1="omslag"
2="tom"
3="upplaga"
4="tom"
5="titel"
6="tryck"
7="förord"
8="tom"
9="band"
10="tom"
11=11
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331994}}
<ul>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Författarens förord|Författarens förord]], 7</li>
</ul>
<b>Första delen. Fantine</b>
<b>Första boken. En rättfärdig</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_01|Myriel]], 11</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_02|Herr Myriel blir hans högvördighet Bienvenu]], 17</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_03|En flitig arbetare finner mycket att göra]], 27</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_04|Lära och leverne]], 32</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_05|Biskop Bienvenu bär sin kaftan för länge]], 48</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_06|Vem som bevakade hans hus]], 55</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_07|Cravatte]], 65</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_08|Bordsfilosofi]], 73</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_09|Systern berättar om sin bror]], 82</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_10|Biskopen i ny dager]], 89</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_11|En inskränkning]], 113</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_12|Varför hans högvördighet står ensam]], 123</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_13|Hans trosbekännelse]], 131</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_14|Hans filosofi]], 144</li></ol>
<b>Andra boken. Avfällingen</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_01|Slutet på en vandringsdag]], 153</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_02|Klokhet och vishet]], 177</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_03|Hjältemodig lydnad]], 185</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_04|Ysterierna i Pontarlier]], 196</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_05|Lugn]], 203</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_06|Jean Valjean]], 207</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_07|Hur det ser ut i en förtvivlads hjärta]], 217</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_08|En man över bord!]], 232</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_09|Ny misshandel]], 237</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_10|Uppvaknandet]], 240</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_11|Nattens gärning]], 246</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_12|Biskopen arbetar]], 254</li></ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Validerade index]]
lrhpctx398pbyc7awym5evx4k4x7ek0
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf
108
218632
652683
652133
2026-06-08T09:32:16Z
Jonatanskogsfors
17420
652683
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf|page=5|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=257
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=titel
6=tryck
7=263
8=tom
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331995}}
<b>Andra bandet</b>
<ol type="I" start="13">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_13|Lille Gervais]], 270</li>
</ol>
<b>Tredje boken. År 1817.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_01|Året 1817]], 289</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_02|En dubbelkvartett]], 302</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_03|Fyra par]], 312</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_04|Tholomyès är så upprymd, att han sjunger en spansk visa]], 321</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_05|Hos Bombarda]], 327</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_06|Ett kapitel, vari man tillber varandra]], 333</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_07|Tholomyès' vishet]], 336</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_08|En hästs död]], 348</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_09|Glatt slut på glädjen]], 354</li>
</ol>
<b>Fjärde boken. Att anförtro är stundom att lämna till spillo.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_01|Två mödrar, som träffas]], 361</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_02|Första utkastet till två tvetydiga figurer]], 380</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_03|Lärkan]], 385</li>
</ol>
<b>Femte boken. Det går utför.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_01|Historien om ett framsteg i tillverkningen av svart glaskram]], 391</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_02|Madeleine]], 395</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_03|Summor insatta hos Laffitte]], 403</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_04|Herr Madeleine i sorgdräkt]], 410</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_05|Svaga blixtar vid horisonten]], 415</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_06|Fader Fauchelevent]], 427</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_07|Fauchelevent blir trädgårdsmästare i Paris]], 434</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_08|Fru Victurnien ger ut trettiofem francs för sedlighetens skull]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_09|Fru Victurniens framgång]], 443</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_10|Framgångens följder]], 449</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_11|Kristus frälse oss]], 460</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_12|Dagdrivaren Bamatabois]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_13|Lösning av några frågor rörande polisen i städerna]], 469</li>
</ol>
<b>Sjätte boken. Javert.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_01|Vilan begynne]]r, 491</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_02|Huru Jean kan bli Champ]], 499</li>
</ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Ej kompletta index]]
c8u0tpm5de92tfy5xa8ztxhi7ku14vj
652690
652683
2026-06-08T09:39:55Z
Jonatanskogsfors
17420
652690
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf|page=5|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=257
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=titel
6=tryck
7=band
8=tom
9=265
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331995}}
<b>Andra bandet</b>
<ol type="I" start="13">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_13|Lille Gervais]], 270</li>
</ol>
<b>Tredje boken. År 1817.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_01|Året 1817]], 289</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_02|En dubbelkvartett]], 302</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_03|Fyra par]], 312</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_04|Tholomyès är så upprymd, att han sjunger en spansk visa]], 321</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_05|Hos Bombarda]], 327</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_06|Ett kapitel, vari man tillber varandra]], 333</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_07|Tholomyès' vishet]], 336</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_08|En hästs död]], 348</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_09|Glatt slut på glädjen]], 354</li>
</ol>
<b>Fjärde boken. Att anförtro är stundom att lämna till spillo.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_01|Två mödrar, som träffas]], 361</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_02|Första utkastet till två tvetydiga figurer]], 380</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_03|Lärkan]], 385</li>
</ol>
<b>Femte boken. Det går utför.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_01|Historien om ett framsteg i tillverkningen av svart glaskram]], 391</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_02|Madeleine]], 395</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_03|Summor insatta hos Laffitte]], 403</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_04|Herr Madeleine i sorgdräkt]], 410</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_05|Svaga blixtar vid horisonten]], 415</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_06|Fader Fauchelevent]], 427</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_07|Fauchelevent blir trädgårdsmästare i Paris]], 434</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_08|Fru Victurnien ger ut trettiofem francs för sedlighetens skull]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_09|Fru Victurniens framgång]], 443</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_10|Framgångens följder]], 449</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_11|Kristus frälse oss]], 460</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_12|Dagdrivaren Bamatabois]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_13|Lösning av några frågor rörande polisen i städerna]], 469</li>
</ol>
<b>Sjätte boken. Javert.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_01|Vilan begynne]]r, 491</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_02|Huru Jean kan bli Champ]], 499</li>
</ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Ej kompletta index]]
n6fwf791suq8xxqnfox3zpvfc7jr0wn
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf
108
218670
652684
652142
2026-06-08T09:32:31Z
Jonatanskogsfors
17420
652684
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|page=3|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=titel
4=tryck
5=upplaga
6=tom
7=519
8=tom
220=tom
221=1
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331996}}
<b>Sjunde boken. Champmatieuska målet.</b>
<ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|Syster Simplice]], 527</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_02|Mäster Scaufflaires skarpsinnighet]], 534</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_03|En storm under en huvudskål]], 544</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_04|Former, som lidandet antager under sömnen]], 584</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_05|Hinder i vägen]], 591</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_06|Syster Simplice sätts på prov]], 615</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_07|Den resande tager vid framkomsten sina försiktighetsmått för återfärden]], 630</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_08|Inträde på grund av förmånsrätt]], 640</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_09|Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form]], 647</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_10|Systemet att neka]], 662</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_11|Champmathieu allt mer och mer förvånad]], 678</li></ol>
<b>Åttonde boken. Återverkan.</b>
<ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_01|I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår]], 687</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_02|Fantine lycklig]], 693</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_03|Javert belåten]], 702</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_04|Den lagliga myndigheten återtager sina rättigheter]], 710</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_05|Passande grav]], 719</li></ol>
<b>Andra delen. Cosette.</b>
<b>Första boken. Waterloo.</b>
<ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_01|Vad man möter, då man kommer från Nivelles]], 3
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_02|Hougomont]], 7</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_03|Den 18 juni 1815]], 22</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_04|A]], 28</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]], 33</li></ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Ej kompletta index]]
6kt1m23pymmx2wo77d9ij0c1td9jdgl
652691
652684
2026-06-08T09:40:20Z
Jonatanskogsfors
17420
652691
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|page=3|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=titel
4=tryck
5=upplaga
6=tom
7=band
8=tom
9=521
220=tom
221=1
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331996}}
<b>Sjunde boken. Champmatieuska målet.</b>
<ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|Syster Simplice]], 527</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_02|Mäster Scaufflaires skarpsinnighet]], 534</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_03|En storm under en huvudskål]], 544</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_04|Former, som lidandet antager under sömnen]], 584</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_05|Hinder i vägen]], 591</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_06|Syster Simplice sätts på prov]], 615</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_07|Den resande tager vid framkomsten sina försiktighetsmått för återfärden]], 630</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_08|Inträde på grund av förmånsrätt]], 640</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_09|Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form]], 647</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_10|Systemet att neka]], 662</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_11|Champmathieu allt mer och mer förvånad]], 678</li></ol>
<b>Åttonde boken. Återverkan.</b>
<ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_01|I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår]], 687</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_02|Fantine lycklig]], 693</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_03|Javert belåten]], 702</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_04|Den lagliga myndigheten återtager sina rättigheter]], 710</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_05|Passande grav]], 719</li></ol>
<b>Andra delen. Cosette.</b>
<b>Första boken. Waterloo.</b>
<ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_01|Vad man möter, då man kommer från Nivelles]], 3
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_02|Hougomont]], 7</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_03|Den 18 juni 1815]], 22</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_04|A]], 28</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]], 33</li></ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
[[Kategori:Ej kompletta index]]
hdbkqudunxga7pqg4ambhgk00snn0c3
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf
108
218968
652687
646841
2026-06-08T09:33:12Z
Jonatanskogsfors
17420
652687
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1928
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf|page=4|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=tryck
2=upplaga
3=tom
4=titel
5=tom
6=475
7=tom
198=1
230=1
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1332006}}
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
a8mrzyh7ym2qm3q5w7rbc35w70ukmdm
652694
652687
2026-06-08T09:41:23Z
Jonatanskogsfors
17420
652694
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1928
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf|page=4|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=tryck
2=upplaga
3=tom
4=titel
5=tom
6=badn
7=tom
8=477
198=1
230=1
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1332006}}
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
qcqw8glgcqp5v94pmnivpixc9a98k60
652695
652694
2026-06-08T09:41:38Z
Jonatanskogsfors
17420
652695
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1928
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf|page=4|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=tryck
2=upplaga
3=tom
4=titel
5=tom
6=band
7=tom
8=477
198=1
230=1
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1332006}}
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
juixglx2kzzebxyhxndpaxmubloze3d
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf/237
104
219116
652643
648900
2026-06-07T15:51:05Z
Jonatanskogsfors
17420
652643
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 8 —}}</noinclude><section begin="del_2_bok_06_toc"/>
{| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;"
| colspan=2 style="text-align: right;" | Sid.
|-
| colspan=2 | SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus.
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|I. Lilla Picpusgatan 52]]
| style="text-align: right;" | 429
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|II. Martin Vergas klosterregler]]
| style="text-align: right;" | 437
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|III. Stränghet]]
| style="text-align: right;" | 451
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|IV. Glada stunder]]
| style="text-align: right;" | 455
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|V. Förströelser]]
| style="text-align: right;" | 463
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|VI. Det lilla klostret]]
| style="text-align: right;" | 474
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|VII. Några skuggporträtt]]
| style="text-align: right;" | 481
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|VIII. Post corda lapides]]
| style="text-align: right;" | 485
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|IX. Ett sekel under slöjan]]
| style="text-align: right;" | 489
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|X. Det eviga tillbedjandets uppkomst]]
| style="text-align: right;" | 494
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|XI. Slutet på Petit Picpus]]
| style="text-align: right;" | 498
|}
<section end="del_2_bok_06_toc"/>
<section begin="del_2_bok_07_toc"/>
{| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;"
| colspan=2 | SJUNDE BOKEN. En parentes.
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_01|I. Klostret som abstrakt idé]]
| style="text-align: right;" | 503
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_02|II. Klostret historiskt betraktat]]
| style="text-align: right;" | 505
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_03|III. Orsakerna till att hysa vördnad för det för gångna]]
| style="text-align: right;" | 512
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_04|IV. Klostret ur principiellsynpunkt]]
| style="text-align: right;" | 518
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_05|V. Bönen]]
| style="text-align: right;" | 522
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_06|VI. Bönens verkligastyrka]]
| style="text-align: right;" | 526
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_07|VII. Försiktighetsmått, som böra iakttagas under klander]]
| style="text-align: right;" | 532
|-
| style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Band_03/Bok_07/Kapitel_08|Vlll. Tro, lag]]
| style="text-align: right;" | 535
|}
<section end="del_2_bok_07_toc"/><noinclude>
<references/></noinclude>
a22db4qp6knh7whzpux50761u7ty0u2
Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/33
104
220903
652647
650267
2026-06-07T16:34:35Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652647
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|26}} <u>Thorsdag.</u> Vackert väder. Doctor
Häggström hämtades och återfördes uti
Callesche — Jag gaf Honom 50. Rdr.
Han sade att mamsell måste i Junii
månad Dricka Stål Pyrmonter vatten
och det på Mosebacke, som förmonligare
än att dricka hemma i ensligheten.
Jag slutade nu i Guds namn den
långsamma Lingarns nystningen
af de 21. herfvor jag började den 18<sup><u>de</u></sup>.
Gedder och mört ficks med not.
{{Inre marginalnot|27}} <u>Fredag.</u> Mycket vackert väder.
Mamsell slutade sy det blårandiga
bommuls Sängtäcket.
Mattorna togos ut från förmaken.
Jag började nysta 1. ℔: blått och 12 lod.
fint Engelsks bomulsgarn — grönt.
Anna Stina var till Staden efter En
ny och nymodig svart Sidenhatt,
därtill jag förut inlämnadt plumer —
Hon fick ock hem några smärre —
hos Herr Dumrath tingade, Tafvell
Ramar — hvartill jag hade några
små kopparstick, som jag fick af min
Salige far i Couvert från Stockholm
till Sjöryd, i Jönkjöpings Län, 1771.
Trädgårdsmästaren uptag att
plantera 52 Träd, af åtskilliga goda sorter.
Boberg — Grönberg och arbetskarlen
Ericsson drogo not — fingo en skön
stor Gedda, flere smärre och däraf jag
skickade min otacksamme, men nu
ty värr! genom dålig hushållning eij
välmående bror 3. vackra geddor. —
Marie var eftermiddagen till
Capitaine Moltzer, till min Brorson och
till Modemakerskan Talén med pengar
för Hatten, och andra små ärender.
Jag måste mycket skrifva, läsa
dagblad, litet nysta — tänka, och för alt
dageligen ge ut papperslappar, som
kallas penningar. Usell egendom!
Alt detta Jordiska finnes uti
{{Samma som|på|Q=Q10399574|ord=Psalmen № 272.}} i gamla Psalmboken beskrifvit.
{{Inre marginalnot|28}} <u>Lördag.</u> Putsades Stora Parterren.
Skurades matsal och garderoben. Jag
nystade 5 sina bomulsherfvor. Min
Brorson och Capitaine Moltzer voro
här — åkte till Walla att se förstörelsen
spisade här en liten aftonmåltid.
Med notdragning fingo vi litet fisk
däraf 2<sup><u>ne</u></sup> små lefvande Geddor lades
i Chajsen till min brors hushåll.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
lxzbub2zyubr6dg3sedcxf6mpfzloo4
652654
652647
2026-06-07T19:06:23Z
Gottfried Multe
11434
652654
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|26}} <u>Thorsdag.</u> Vackert väder. Doctor
Häggström hämtades och återfördes uti
Callesche — Jag gaf Honom 50. Rdr.
Han sade att mamsell måste i Junii
månad Dricka Stål Pyrmonter vatten
och det på Mosebacke, som förmonligare
än att dricka hemma i ensligheten.
Jag slutade nu i Guds namn den
långsamma Lingarns nystningen
af de 21. herfvor jag började den 18<sup><u>de</u></sup>.
Gedder och mört ficks med not.
{{Inre marginalnot|27}} <u>Fredag.</u> Mycket vackert väder.
Mamsell slutade sy det blårandiga
bommuls Sängtäcket.
Mattorna togos ut från förmaken.
Jag började nysta 1. ℔: blått och 12 lod.
fint Engelskt bomulsgarn — grönt.
Anna Stina var till Staden efter En
ny och nymodig svart Sidenhatt,
därtill jag förut inlämnadt plumer —
Hon fick ock hem några smärre —
hos Herr Dumrath tingade, Tafvell
Ramar — hvartill jag hade några
små kopparstick, som jag fick af min
Salige far i Couvert från Stockholm
till Sjöryd, i Jönkjöpings Län, 1771.
Trädgårdsmästaren uptag att
plantera 52 Träd, af åtskilliga goda sorter.
Boberg — Grönberg och arbetskarlen
Ericsson drogo not — fingo en skön
stor Gedda, flere smärre och däraf jag
skickade min otacksamme, men nu
ty värr! genom dålig hushållning eij
välmående bror 3. vackra geddor. —
Marie var eftermiddagen till
Capitaine Moltzer, till min Brorson och
till Modemakerskan Talén med pengar
för Hatten, och andra små ärender.
Jag måste mycket skrifva, läsa
dagblad, litet nysta — tänka, och för alt
dageligen ge ut papperslappar, som
kallas penningar. Usell egendom!
Alt detta Jordiska finnes uti
{{Samma som|på|Q=Q10399574|ord=Psalmen № 272.}} i gamla Psalmboken beskrifvit.
{{Inre marginalnot|28}} <u>Lördag.</u> Putsades Stora Parterren.
Skurades matsal och garderoben. Jag
nystade 5 fina bomulsherfvor. Min
Brorson och Capitaine Moltzer voro
här — åkte till Walla att se förstörelsen
spisade här en liten aftonmåltid.
Med notdragning fingo vi litet fisk
däraf 2<sup><u>ne</u></sup> små lefvande Geddor lades
i Chajsen till min brors hushåll.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
2b2ioi2sr8luuh19i1whgnz09w5zddr
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf
108
221605
652685
652176
2026-06-08T09:32:44Z
Jonatanskogsfors
17420
652685
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf|page=5|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=titel
6=tom
7=43
8=tom
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331997}}
<ol type="I" start="6">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_06|Klockan fyra på eftermiddagen]], 49</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_07|Napoleon i gott humör]], 55</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_08|Kejsaren ställer en fråga till vägvisaren Lacoste]], 66</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_09|Det oväntade]], 72</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_10|Höjden Mont-Saint-Jean]], 79</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_11|Napoleon har en dålig och Bulow en god vägvisare]], 89</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_12|Gardet]], 93</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_13|Katastrofen]], 97</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_14|Det sista regementet]], 103</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_15|Cambronne]], 106</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_16|Quot libras in duce]], 111</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_17|Var Waterloo något gott]], 122</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_18|Den gudomliga rättens landvinningar]], 126</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_19|Natt över slagfältet]], 132</li>
</ol>
<b>ANDRA BOKEN. Skeppet Orion.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_01|Nummer 24,601 blir nummer 9,430]], 145</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_02|Där man läser två versar, som kanske inspirerats av djävulen]], 151</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_03|Det är nödvändigt att manillahampan prepareras på ett visst sätt för att kunna krossas av ett hammarslag]], 161</li>
</ol>
<b>TREDJE BOKEN. Uppfyllelsen av löftet till den döda.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_01|Frågan om vattnet i Montfermeil]], 179</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_02|Två fullbordade porträtt]], 187</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_03|Människor behöva vin och hästar vatten]], 199</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_04|En docka kommer med i spelet]], 206</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_05|Den lilla är alldeles ensam]], 211</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_06|Som kanske vittnar om Boulatruelles intelligens]], 224</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_07|Cosette sida vid sida med den okände]], 234</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_08|Besvikelsen i att hos sig taga emot en fattiglapp, som kanske är rik]], 241</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_09|Thénardiers manöver]], 277</li>
</ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
g4vxlkivr8v4xigm34p3qbn0hluchib
652692
652685
2026-06-08T09:40:49Z
Jonatanskogsfors
17420
652692
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf|page=5|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=titel
6=tom
7=band
8=tom
9=45
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331997}}
<ol type="I" start="6">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_06|Klockan fyra på eftermiddagen]], 49</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_07|Napoleon i gott humör]], 55</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_08|Kejsaren ställer en fråga till vägvisaren Lacoste]], 66</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_09|Det oväntade]], 72</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_10|Höjden Mont-Saint-Jean]], 79</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_11|Napoleon har en dålig och Bulow en god vägvisare]], 89</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_12|Gardet]], 93</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_13|Katastrofen]], 97</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_14|Det sista regementet]], 103</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_15|Cambronne]], 106</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_16|Quot libras in duce]], 111</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_17|Var Waterloo något gott]], 122</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_18|Den gudomliga rättens landvinningar]], 126</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_19|Natt över slagfältet]], 132</li>
</ol>
<b>ANDRA BOKEN. Skeppet Orion.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_01|Nummer 24,601 blir nummer 9,430]], 145</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_02|Där man läser två versar, som kanske inspirerats av djävulen]], 151</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_03|Det är nödvändigt att manillahampan prepareras på ett visst sätt för att kunna krossas av ett hammarslag]], 161</li>
</ol>
<b>TREDJE BOKEN. Uppfyllelsen av löftet till den döda.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_01|Frågan om vattnet i Montfermeil]], 179</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_02|Två fullbordade porträtt]], 187</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_03|Människor behöva vin och hästar vatten]], 199</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_04|En docka kommer med i spelet]], 206</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_05|Den lilla är alldeles ensam]], 211</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_06|Som kanske vittnar om Boulatruelles intelligens]], 224</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_07|Cosette sida vid sida med den okände]], 234</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_08|Besvikelsen i att hos sig taga emot en fattiglapp, som kanske är rik]], 241</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_09|Thénardiers manöver]], 277</li>
</ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
1xdcqcxlfcasoo1fenhrpjlsrirsxoh
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/109
104
222507
652639
2026-06-07T12:02:48Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652639
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|101}}</noinclude>romantiska gestalter och romantiskt vackra kostymer
har jag ock sett der. Den skira spanska slöjan är,
liksom månskenet, en talisman, som döljer det fula och
förhöjer det sköna, genom dess mystiska halfdager.
En dag förde mig mitt älskvärda värdfolk i vagn
till en by eller köping, med namn Guanavacoa, som
säges vara den äldsta på ön, och ännu bevarar minnen
af öns första infödingar, de milda, fredliga Indianerna,
som bebodde Cuba, då Spanjorerna kommo dit. Och
det hör till Cubas egenheter, att dess infödingar voro
milda som dess klimat; och ännu i dag öfvar detta
sitt förljufvande välde öfver infödingarne. Creolerna
bli milda och godsinta. Det finnes på ön ingen giftig
planta, intet giftigt djur. Äfven Cubas infödda bi
saknar gift i sin gadd. Spanjorernas barbariska handlingar
på ön ha ej förmått förgifta dess natur. Blodet
af dess massakrerade, äldsta, harmlösa folk ropar ännu
från jorden, men dess rop är som en skön melodi; det
har döpt Cubas skönaste dal »''Yumori!''»
Bland de minnen, som Indianerna lemnat i Guanavacoa,
är en slags lerkärl som de tillverkade af en
art porös lera på stället, och som ännu der tillverkas.
De begagnas allmänt på Cuba för att hålla dricksvattnet
svalt uti rummen. Vattnet afdunstar genom
det porösa kärlet, kring hvilket man sveper en duk,
som alltid håller sig våt, och vattnet, som uthälles
genom pipen, håller sig deraf friskt, om än just icke
svalt, i mitt tycke. Och brist på godt dricksvatten är
på Cuba en stor brist. Man brukar ännu ej der is
för att afkyla vattnet, utom i de stora hotellerna i
Havanna.
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
7wujn580ca043tfcwli29b3gqxzjjso
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/110
104
222508
652640
2026-06-07T12:06:06Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652640
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />102</noinclude>Det var en skön dag, den på hvilken vi foro till
Guanavacoa; och färden var skön. Men jag kunde ej
rätt njuta den. Jag var matt af tvenne nätters vaka,
förorsakad af hetta och af mygg; och jag såg allting i
ett hälft sofvande tillstånd. Den lilla köpingen minnes
jag som en miniatyrbild af Havanna, husen byggda
och målade på samma sätt, med samma tak och
urnprydda azoteos, men alla mindre och lägre. Landet
visade sig såsom vida vågande fält beströdda med
palmer och små gårdar, och i bakgrunden inåt ön såg
man höja sig bergskedjan, som genomgår Cuba från
öster till vester och som är ett stort framstående drag
öfverallt i dess landskap. Dess högsta spetsar Potullo
och Cobre sägas vara öfver 8000 fot höga.
Dessa naturens fästningar och borgar på ön ha
sin egen, dystert romantiska betydelse. Flygtade
negerslafvar lefva i dessa berg och ha förskansat sig i
deras otaliga grottor och hålor, så att man ej vågar
der förfölja dem. De ha byggt sig bostäder, skaffat
sig skjutgevär, och lära en tid varit i nog stort antal
(som det säges, flera tusen) att inge styrelsen på Cuba
allvarlig fruktan. Men svårigheten att föda sig deruppe
har kommit dem att under sednare tider betydligt
sammansmälta. Likväl dö de hellre der, fria bland
de fria, hårda bergen, än de komma ned för att lefva
bland de hårdare menniskorna.
Palmerna utgöra alltid betydande gestalter i landskapet
här, isynnerhet då de stå enstaka eller spridda i
små grupper. De förefalla mig som de ädlaste och
mest menniskolika af alla träd. Den dagen anmärkte
jag, då vi foro hem, i det klara månskenet tvenne<noinclude>
<references/></noinclude>
4mb4akmo4x6anequ46at9attp0zp0wi
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/111
104
222509
652641
2026-06-07T12:09:37Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652641
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|103}}</noinclude>palmer ensamma på ett fält. De stodo ett stycke ifrån
hvarandra, men stammarne hade lutat sig allt mer till
hvarandra och sammanslutit sina kronor. Så stodo de
omflätande hvarandra med susande grenar under det
sköna himlahvalfvet, sjelfva bildande derunder en hög
göthisk arkad. Så närma sig stundom två högsinta
ovänner, och växa samman ju närmare de växa mot
himmelen.
Vägen gick öfverallt emellan lefvande häckar,
bestående för det mesta af ofantliga aloéplantor, hvilkas
spetsiga, taggiga blad på alla håll förbjödo att nalkas.
I midten af dessa buskar såg jag uppstiga stora
hvit- och ljusröda blomspiror, ännu ej utslagne, och Mr
Tolmé hade godheten afbryta ett par af dem för mig.
De liknade på afstånd ofantliga hyacint-blomspiror,
tjocka som armen. De voro aloébuskens sköna
blomspiror, som sednare sätta frukter, behagligt saftiga, med
ananas-smak. I häckarne uppsköto här och der äfven
orangeträd, samt de besynnerliga, kandelaberlika, höga
plantor eller träd, som jag hade sett på höjden vid
hamnen i Havanna. Men jag kan ej få veta deras
namn eller art. Bra olika äro dessa lefvande häckar med
våra gärdesgårdar! Men de äro dock mera besynnerliga,
än egentligen vackra. I det skära, gult-rosenfärgade
månskenet foro vi hem. Man talar om en mängd
sköna blommor, som endast slå ut om natten i
månljuset. Så den nattblommande ceres.
Bland de under, som solen här verkar, är kanske
det, som den frambringar i hafsens djup, ett af de
märkvärdigaste. Ty solen kastar sin prismatiska båge
i djupet och målar dermed fiskarne. Jag besökte i går<noinclude>
<references/></noinclude>
sjqo2dhv02b0kaiffqyj471w5630p5a
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/460
104
222510
652642
2026-06-07T14:03:53Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652642
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|90|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Porskær mosse vid Horsens, i Jylland,<ref><i>Årböger,</i> 1881, sid. 128, 176.</ref> äro återgifna fig. 192 och 193;
de hafva en lågt tresidig form och sluta vid båda ändarna i
djurhufvud.
Ett märkligt svärdsfäste af förgyldt silfver med dylik knapp
(fig. 191) är funnet i en 17 fot lång, 4 fot bred, med hällar täckt
graf vid Övre Snartemo i Hegebostads s:n, Lister och Mandals amt.
Svärdet var tveeggadt, och grafven innehöll dessutom en
sköldbuckla, »försedd med spets», en yxa och 4 spjutspetsar af jern,
samt en glasbägare lik fig. 202, en bronskittel lik fig. 201, ett
bronsfat likt fig. 199, m. m.<ref><i>Årsberetn.,</i> 1878, sid. 299, fig. 15. Emedan inga ben funnos i grafven,
har liket tydligen varit obrändt.</ref>
En präktig svärdsknapp af guld med filigransirater (fig. 194),
funnen ensam vid Skurup i Skåne, hör till denna period, — och
troligen dess förra hälft eller midt, — såsom både formen och
siraterna visa.<ref>St. H. M. 3671.</ref>
Till ungefär samma tid hör originalet till fig. 195, som är
funnet i sjön Glafsfjolen, Vermland. Tvärstången, svärdsfästets öfre
hjalte, är af silfver; den låga trekantiga knappen af guld är på
ena sidan prydd med verroterie cloisonnée, på den andra med enkla
filigransirater.<ref>St. H. M. 1067.</ref>
Äfven under den senare delen af perioden hafva
svärdsknapparna en tresidig form, men äro högre. En sådan, af förgyldt
silfver gjord knapp, på hvars ena sida en tunn, med filigransirater
prydd guldplåt är inlagd, hör till ett tveeggadt svärd, som jemte
en sköldbuckla af jern med hög spets och en stor spjutspets m. m.
upptogs ur en grafhög vid Hodneland i Lindås pgd, Nordhordland,
i Norge.<ref><i>Årsberetn.,</i> 1893, sid. 141.</ref>
Till slutet af sjette perioden och öfvergångstiden mellan denna
period och den sjunde höra sådana, ännu något högre svärdsknappar
som fig. 1 å pl. 18 i <i>Förhist. per.</i><ref>Vedel, anf. arb., sid. 158, fig. 307.</ref>
Kaflen var under den sjette perioden stundom beklädd med
metall, någon gång med guld, såsom Tureholmsfyndet visar
(fig. 185).
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
f149gsj46ae2i93rjgd4hpp078puwy6
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf
108
222511
652644
2026-06-07T15:56:15Z
Jonatanskogsfors
17420
Skapade sidan med ''
652644
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=band
6=tom
7=titel
8=tryck
9=301
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331998}}
<ol type="I" start="10">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_10|Den som söker det bästa finner ibland det sämsta]], 304</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_19|Nummer 9,430 återuppträder och Cosette vinner på lotteri]], 314</li>
</ol>
<b>FJÄRDE BOKEN. Gorbeaus fallfärdiga koja.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_01|Mäster Gorbeau]], 318</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_02|Ugglans och trädgårdssångarens näste]], 331</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_03|Av två olyckor kan lyckan komma]], 335</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_04|Värdinnans iakttagelser]], 344</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_05|Ett guldmynt faller till marken och gör buller]], 349</li>
</ol>
<b>FEMTE BOKEN. Stumt koppel till nattlig jakt.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_01|Strategiska finte]], 357</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_02|Det är tur att Austerlitzbron kan bära åkdon]], 365</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_03|Karta över Paris 1727]], 369</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_04|Försöken att komma undan]], 376</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_05|Detta skulle varit omöjligt vid gasbelysning]], 381</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_06|Upptakten till ett mysterium]], 388</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_07|Fortsättningen på mysteriet]], 393</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_08|Mysteriet blir alltmera dunkelt]], 398</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_09|Mannen med bjällran]], 402</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_10|Där det förklaras hurusom Javert fann snåret tomt]], 410</li>
</ol>
<b>SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|Lilla Picpusgatan 52]], 429</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|Martin Vergas klosterregler]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|Stränghet]], 451</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|Glada stunder]], 455</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|Förströelser]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|Det lilla klostret]], 474</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|Några skuggporträtt]], 481</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|Post corda lapides]], 485</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|Ett sekel under slöjan]], 489</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|Det eviga tillbedjandets uppkomst]], 494</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|Slutet på Petit Picpus]], 498</li>
</ol>
<b>SJUNDE BOKEN. En parentes.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_01|Klostret som abstrakt idé]], 503</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_02|Klostret historiskt betraktat]], 505</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_03|Orsakerna till att hysa vördnad för det för gångna]], 512</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_04|Klostret ur principiellsynpunkt]], 518</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_05|Bönen]], 522</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_06|Bönens verkligastyrka]], 526</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_07|Försiktighetsmått, som böra iakttagas under klander]], 532</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_08|Tro, lag]], 535</li>
</ol>
<b>ÅTTONDE BOKEN. Kyrkogårdarna taga emot, vad man giver dem.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_01|Vari det omtalas på vilket sätt man kommer in i klostren]], 541</li>
</ol>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
secgipqb0ko53x5b0kf6jh28zcvr0xn
652645
652644
2026-06-07T16:00:28Z
Jonatanskogsfors
17420
652645
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Band 5 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Band 5 (1927).pdf|page=7|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=band
6=tom
7=titel
8=tryck
9=301
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331998}}
<ol type="I" start="10">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_10|Den som söker det bästa finner ibland det sämsta]], 304</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_19|Nummer 9,430 återuppträder och Cosette vinner på lotteri]], 314</li>
</ol>
<b>FJÄRDE BOKEN. Gorbeaus fallfärdiga koja.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_01|Mäster Gorbeau]], 318</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_02|Ugglans och trädgårdssångarens näste]], 331</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_03|Av två olyckor kan lyckan komma]], 335</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_04|Värdinnans iakttagelser]], 344</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_05|Ett guldmynt faller till marken och gör buller]], 349</li>
</ol>
<b>FEMTE BOKEN. Stumt koppel till nattlig jakt.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_01|Strategiska finte]], 357</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_02|Det är tur att Austerlitzbron kan bära åkdon]], 365</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_03|Karta över Paris 1727]], 369</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_04|Försöken att komma undan]], 376</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_05|Detta skulle varit omöjligt vid gasbelysning]], 381</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_06|Upptakten till ett mysterium]], 388</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_07|Fortsättningen på mysteriet]], 393</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_08|Mysteriet blir alltmera dunkelt]], 398</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_09|Mannen med bjällran]], 402</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_10|Där det förklaras hurusom Javert fann snåret tomt]], 410</li>
</ol>
<b>SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|Lilla Picpusgatan 52]], 429</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|Martin Vergas klosterregler]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|Stränghet]], 451</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|Glada stunder]], 455</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|Förströelser]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|Det lilla klostret]], 474</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|Några skuggporträtt]], 481</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|Post corda lapides]], 485</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|Ett sekel under slöjan]], 489</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|Det eviga tillbedjandets uppkomst]], 494</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|Slutet på Petit Picpus]], 498</li>
</ol>
<b>SJUNDE BOKEN. En parentes.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_01|Klostret som abstrakt idé]], 503</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_02|Klostret historiskt betraktat]], 505</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_03|Orsakerna till att hysa vördnad för det för gångna]], 512</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_04|Klostret ur principiellsynpunkt]], 518</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_05|Bönen]], 522</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_06|Bönens verkligastyrka]], 526</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_07|Försiktighetsmått, som böra iakttagas under klander]], 532</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_08|Tro, lag]], 535</li>
</ol>
<b>ÅTTONDE BOKEN. Kyrkogårdarna taga emot, vad man giver dem.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_01|Vari det omtalas på vilket sätt man kommer in i klostren]], 541</li>
</ol>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
7hqchl4bg5by0b9sbpmvrm7nhdww6nt
652646
652645
2026-06-07T16:07:06Z
Jonatanskogsfors
17420
Laddade upp fil med fel titel. Har begärt flyttning till det som anges här.
652646
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=band
6=tom
7=titel
8=tryck
9=301
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331998}}
<ol type="I" start="10">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_10|Den som söker det bästa finner ibland det sämsta]], 304</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_19|Nummer 9,430 återuppträder och Cosette vinner på lotteri]], 314</li>
</ol>
<b>FJÄRDE BOKEN. Gorbeaus fallfärdiga koja.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_01|Mäster Gorbeau]], 318</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_02|Ugglans och trädgårdssångarens näste]], 331</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_03|Av två olyckor kan lyckan komma]], 335</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_04|Värdinnans iakttagelser]], 344</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_05|Ett guldmynt faller till marken och gör buller]], 349</li>
</ol>
<b>FEMTE BOKEN. Stumt koppel till nattlig jakt.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_01|Strategiska finte]], 357</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_02|Det är tur att Austerlitzbron kan bära åkdon]], 365</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_03|Karta över Paris 1727]], 369</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_04|Försöken att komma undan]], 376</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_05|Detta skulle varit omöjligt vid gasbelysning]], 381</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_06|Upptakten till ett mysterium]], 388</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_07|Fortsättningen på mysteriet]], 393</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_08|Mysteriet blir alltmera dunkelt]], 398</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_09|Mannen med bjällran]], 402</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_10|Där det förklaras hurusom Javert fann snåret tomt]], 410</li>
</ol>
<b>SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|Lilla Picpusgatan 52]], 429</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|Martin Vergas klosterregler]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|Stränghet]], 451</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|Glada stunder]], 455</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|Förströelser]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|Det lilla klostret]], 474</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|Några skuggporträtt]], 481</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|Post corda lapides]], 485</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|Ett sekel under slöjan]], 489</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|Det eviga tillbedjandets uppkomst]], 494</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|Slutet på Petit Picpus]], 498</li>
</ol>
<b>SJUNDE BOKEN. En parentes.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_01|Klostret som abstrakt idé]], 503</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_02|Klostret historiskt betraktat]], 505</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_03|Orsakerna till att hysa vördnad för det för gångna]], 512</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_04|Klostret ur principiellsynpunkt]], 518</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_05|Bönen]], 522</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_06|Bönens verkligastyrka]], 526</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_07|Försiktighetsmått, som böra iakttagas under klander]], 532</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_08|Tro, lag]], 535</li>
</ol>
<b>ÅTTONDE BOKEN. Kyrkogårdarna taga emot, vad man giver dem.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_01|Vari det omtalas på vilket sätt man kommer in i klostren]], 541</li>
</ol>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
secgipqb0ko53x5b0kf6jh28zcvr0xn
652676
652646
2026-06-08T08:08:40Z
Jonatanskogsfors
17420
652676
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=band
6=tom
7=titel
8=tryck
9=301
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331998}}
<ol type="I" start="10">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_10|Den som söker det bästa finner ibland det sämsta]], 304</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_19|Nummer 9,430 återuppträder och Cosette vinner på lotteri]], 315</li>
</ol>
<b>FJÄRDE BOKEN. Gorbeaus fallfärdiga koja.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_01|Mäster Gorbeau]], 319</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_02|Ugglans och trädgårdssångarens näste]], 332</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_03|Av två olyckor kan lyckan komma]], 336</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_04|Värdinnans iakttagelser]], 345</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_05|Ett guldmynt faller till marken och gör buller]], 350</li>
</ol>
<b>FEMTE BOKEN. Stumt koppel till nattlig jakt.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_01|Strategiska finte]], 357</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_02|Det är tur att Austerlitzbron kan bära åkdon]], 365</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_03|Karta över Paris 1727]], 369</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_04|Försöken att komma undan]], 376</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_05|Detta skulle varit omöjligt vid gasbelysning]], 381</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_06|Upptakten till ett mysterium]], 388</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_07|Fortsättningen på mysteriet]], 393</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_08|Mysteriet blir alltmera dunkelt]], 398</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_09|Mannen med bjällran]], 402</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_10|Där det förklaras hurusom Javert fann snåret tomt]], 410</li>
</ol>
<b>SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|Lilla Picpusgatan 52]], 429</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|Martin Vergas klosterregler]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|Stränghet]], 451</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|Glada stunder]], 455</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|Förströelser]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|Det lilla klostret]], 474</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|Några skuggporträtt]], 481</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|Post corda lapides]], 485</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|Ett sekel under slöjan]], 489</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|Det eviga tillbedjandets uppkomst]], 494</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|Slutet på Petit Picpus]], 498</li>
</ol>
<b>SJUNDE BOKEN. En parentes.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_01|Klostret som abstrakt idé]], 503</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_02|Klostret historiskt betraktat]], 505</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_03|Orsakerna till att hysa vördnad för det för gångna]], 512</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_04|Klostret ur principiellsynpunkt]], 518</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_05|Bönen]], 522</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_06|Bönens verkligastyrka]], 526</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_07|Försiktighetsmått, som böra iakttagas under klander]], 532</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_08|Tro, lag]], 535</li>
</ol>
<b>ÅTTONDE BOKEN. Kyrkogårdarna taga emot, vad man giver dem.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_01|Vari det omtalas på vilket sätt man kommer in i klostren]], 541</li>
</ol>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
2l2d1du23qt8e0n8tzkh1wltwyu10rm
652686
652676
2026-06-08T09:32:58Z
Jonatanskogsfors
17420
652686
proofread-index
text/x-wiki
{{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template
|Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]]
|Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]]
|År=1927
|Oversattare=Okänd
|Utgivare=Världslitteraturens förlag
|Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|Wikimedia Commons]]
|Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]]
|Sidor=<pagelist
1=omslag
2=tryck
3=upplaga
4=tom
5=band
6=tom
7=titel
8=tryck
9=301
/>
|Anmärkningar={{Libris post|1331998}}
<ol type="I" start="10">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_10|Den som söker det bästa finner ibland det sämsta]], 304</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_19|Nummer 9,430 återuppträder och Cosette vinner på lotteri]], 315</li>
</ol>
<b>FJÄRDE BOKEN. Gorbeaus fallfärdiga koja.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_01|Mäster Gorbeau]], 319</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_02|Ugglans och trädgårdssångarens näste]], 332</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_03|Av två olyckor kan lyckan komma]], 336</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_04|Värdinnans iakttagelser]], 345</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_04/Kapitel_05|Ett guldmynt faller till marken och gör buller]], 350</li>
</ol>
<b>FEMTE BOKEN. Stumt koppel till nattlig jakt.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_01|Strategiska finte]], 357</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_02|Det är tur att Austerlitzbron kan bära åkdon]], 365</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_03|Karta över Paris 1727]], 369</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_04|Försöken att komma undan]], 376</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_05|Detta skulle varit omöjligt vid gasbelysning]], 381</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_06|Upptakten till ett mysterium]], 388</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_07|Fortsättningen på mysteriet]], 393</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_08|Mysteriet blir alltmera dunkelt]], 398</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_09|Mannen med bjällran]], 402</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_05/Kapitel_10|Där det förklaras hurusom Javert fann snåret tomt]], 410</li>
</ol>
<b>SJÄTTE BOKEN. Petit Picpus.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_01|Lilla Picpusgatan 52]], 429</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_02|Martin Vergas klosterregler]], 437</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_03|Stränghet]], 451</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_04|Glada stunder]], 455</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_05|Förströelser]], 463</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_06|Det lilla klostret]], 474</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_07|Några skuggporträtt]], 481</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_08|Post corda lapides]], 485</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_09|Ett sekel under slöjan]], 489</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_10|Det eviga tillbedjandets uppkomst]], 494</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_06/Kapitel_11|Slutet på Petit Picpus]], 498</li>
</ol>
<b>SJUNDE BOKEN. En parentes.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_01|Klostret som abstrakt idé]], 503</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_02|Klostret historiskt betraktat]], 505</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_03|Orsakerna till att hysa vördnad för det för gångna]], 512</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_04|Klostret ur principiellsynpunkt]], 518</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_05|Bönen]], 522</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_06|Bönens verkligastyrka]], 526</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_07|Försiktighetsmått, som böra iakttagas under klander]], 532</li>
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_07/Kapitel_08|Tro, lag]], 535</li>
</ol>
<b>ÅTTONDE BOKEN. Kyrkogårdarna taga emot, vad man giver dem.</b>
<ol type="I" start="1">
<li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_01|Vari det omtalas på vilket sätt man kommer in i klostren]], 541</li>
</ol>
<hr />
'''Volymer:'''
<ul>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li>
<li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li>
</ul>
|Width=
|Css=
|Kommentar=
}}
jp01k311tpegtjvncz6eqatyxextfts
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/130
104
222512
652648
2026-06-07T18:23:27Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652648
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>På eftermiddagen antogs mitt erbjudande som frivillig läkare
vid kolerasjukhuset Santa Maddalena. Två dagar senare
försvann jag från sjukhuset efter att ha upptäckt att den rätta
platsen för mig inte var bland de döende på sjukhuset utan
bland de döende i fattigkvarteren.
Hur mycket lättare skulle det inte ha varit både för dem
och för mig, tänkte jag för mig själv, om bara deras dödskamp
inte varit så lång, så fruktansvärd! De låg där i timmar, ja
i dagar, i stadium algidum, kalla som lik med vittuppspärrade
ögon och vidöppen mun, till synes redan döda och dock ännu
vid liv. Kände de någonting, förstod de någonting? Så mycket
bättre för de få som ännu kunde svälja den sked opium som
någon av Croce Biancas frivilliga rusade in och hällde i
munnen på dem. Kanske hjälpte den ibland att göra slut på dem
innan soldaterna eller de halvt druckna beccamorti kom på
natten för att kasta dem alla i en hög i massgraven på
Camposanto dei Colerosi. Hur många var ännu vid liv när de
kastades ner? Hundratals är jag viss om. De som redan var döda
och de som ännu var vid liv såg precis likadana ut. Här var
ingen tid att förlora med medicolegala undersökningar och
ingen som kunde göra dem, där fanns dussintals döda i varje
gränd, orderna var stränga, alla måste föras bort under natten.
Men när epidemin nådde sin klimax kunde jag inte längre
klaga över att dödskampen var för lång. De stupade på
gatorna som träffade av blixten; de plockades upp av poliser och
soldater och fördes till kolerasjukhuset för att dö där några
timmar senare. Kusken som tidigt en morgon i rasande fart
körde mig till Granatellofängelset vid Portici, där koleran
hade brutit ut, och som skulle föra mig tillbaka till Napoli på
kvällen låg död i droskan när jag slutat min inspektion av
den infekterade straffanstalten. Ingen i Portici ville ha
någonting att göra med honom, ingen ville hjälpa mig att lyfta
honom ur vagnen. Jag måste klättra upp på kuskbocken och
själv köra honom tillbaka till Napoli. Två gånger ramlade han
ur droskan under vägen. I Napoli ville heller ingen ha något
med honom att göra, det slutade med att jag själv måste köra
honom till kolerakyrkogården innan jag blev av med honom.
Ofta när jag på kvällen återvände till locandan, var jag så
trött att jag kastade mig på sängen som jag var, utan att
klä av mig, utan att ens tvätta mig. Vad tjänade det till att
tvätta sig i detta smutsiga vatten, vad tjänade det till att
desinficera sig när allt och alla omkring mig var infekterade, födan<noinclude>
<references/>
128</noinclude>
og0l9jk83v69bgflcbmeou8dvlx34lm
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/131
104
222513
652649
2026-06-07T18:25:17Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652649
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>jag åt, vattnet jag drack, sängen jag sov i, själva luften jag
inandades! Ofta var jag så rädd att jag inte ens kunde gå till
sängs, så rädd att jag inte kunde vara ensam. Jag fick lov att
rusa ut på gatan igen och sitta resten av natten i någon kyrka.
Santa Maria del Carmine var mitt speciella nattkvarter. Den
bästa sömn jag någonsin fick under denna tid fick jag på en
bänk i vänstra sidoskeppet av den gamla kyrkan. Det fanns
fullt av kyrkor att sova i när jag inte vågade gå hem. Alla
Napolis hundratals kyrkor och kapell var öppna hela natten,
strålande av votivljus och fullpackade med skräckslagna
människor. De hundratals olika madonnorna och helgonen var på
benen natt och dag för att besöka de döende i sina respektive
stadsdelar. Ve dem, om de vågade visa sig i ett kvarter som
helgats åt någon av deras rivaler! Till och med den
vördnadsvärda Madonna del Colera, som räddat Napoli under den
fruktansvärda epidemin 1834, hade för några dagar sedan
blivit spottad i ansiktet vid Bianchi Nuovi.
Men det var inte bara för koleran jag var rädd, jag levde
också under hela tiden i förfäran för råttorna. De var lika
hemmastadda i fattigkvarterens fondaci, bassi och sotterrani
som de arma människorna som levde och dog där. På det
hela taget måste jag erkänna att de betedde sig som
tillbakadragna och väluppfostrade råttor, ägnande sig uteslutande åt
det yrke som renhållningshjon vilket gått i arv till dem från
romartiden, de enda medlemmar av samhället som hade goda
utsikter att äta sig mätta. De var tama som kattor och nästan
lika stora. En gång fann jag en gammal kvinna, ett levande
skelett, på en rutten halmmadrass i en halvmörk källare. Det
var “vavama”, farmodern. Hon var lam och blind och hade
legat där i flera år. På det smutsiga jordgolvet bredvid henne
satt ett halvt dussin kolossala råttor runtomkring sin frukost,
som det är bättre att inte närmare beskriva. De fortsatte att
äta med god aptit, då och då sneglande på mig med intresse,
nästan med sympati. Farmodern sträckte ut sin skelettarm
från sina trasor och skrek med hes röst:
— Pane! Pane!
Men när hälsovårdsnämnden satte igång med ett försök att
desinficera kloakerna förändrades situationen: min rädsla
växte till fasa. Miljoner råttor som levat ostörda i kloakerna
sedan romarnas tid översvämmade plötsligt de lägre delarna
av Napoli, yra av svavelångorna och karbollukten rusade de
omkring i fattigkvarteren som galna hundar. De såg inte ut<noinclude>
<references/>
{{huvud|''9 Munthe''||129}}</noinclude>
eo1z23vd8re7zqi740h5b2cweop7z0y
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/132
104
222514
652650
2026-06-07T18:27:16Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652650
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som vanliga råttor, de var alldeles flintskalliga, med ovanligt
långa, röda svansar, blodsprängda ögon och spetsiga svarta
tänder, långa som på en stor vessla. När jag slog efter dem
med käppen vände de sig om och högg sig fast vid käppen som
bulldoggar. Aldrig i mitt liv har jag varit så rädd för något
djur som för dessa råttor, jag är förresten säker på att de var
galna. Hela Basso Porto-kvarteret var slaget med skräck.
Under första dagen av råttinvasionen infördes över etthundra
mer eller mindre svårt bitna män, kvinnor och barn till
Pellegrinisjukhuset. Dussintals små barn blev bokstavligen
uppätna. Jag skall aldrig glömma en natt i en fondaco i Vicolo
della Duchessa. Rummet, eller rättare sagt källaren, var
halvmörk, endast upplyst av den lilla oljelampan framför
madonnan. Liket av fadern som dött i kolera två dagar förut låg
ännu kvar under en hop trasor. Familjen hade lyckats dölja
honom för polisen som kom för att föra bort de döda — en
mycket vanlig metod i fattigkvarteren. Jag satt på jordgolvet
bredvid dottern och försökte jaga bort råttorna från henne
med min käpp. Flickan var redan kall, men vid medvetande.
Jag hörde hela tiden hur råttorna gnagde på faderns lik. Jag
lyfte upp honom och ställde honom upprätt i hörnet som ett
dalkarlsur. Genast började råttorna ge sig på hans fötter. Till
slut blev jag så nervös att jag sprang min väg.
Farmacia di San Gennaro var ett av mina favorittillhåll
när jag var rädd att vara ensam. Apoteket var öppet dag och
natt. Don Bartolo var alltid i farten, sysselsatt med att koka
ihop sina undergörande mixturer, vars ingredienser han
hämtade ur en rad fajansburkar från 1600-talet som bar namn på
droger till stor del okända för mig. Ett par stora glasflaskor
med ormar och ett missfoster i sprit prydde disken. Framför
en liten staty av San Gennaro, Napolis skyddspatron, brann
en oljelampa och bland spindelvävarna i taket hängde en
uppstoppad katt med två huvuden. Farmacians specialitet var don
Bartolos berömda koleramixtur, med en bild av San
Gennaro och en dödskalle med orden: MORTE AL COLERA!
Ingredienserna var en familjehemlighet som gått i arv från far till son
ända sedan epidemin 1834, då denna mixtur i samarbete med
San Gennaro hade räddat Napoli. En annan av farmacians
berömda specialiteter var en mystisk butelj med ett hjärta
genomstunget av Amors pil på etiketten, ett “filtro d'amore”.
Elixirets sammansättning var också en familjehemlighet, det
var mycket efterfrågat efter vad jag kunde förstå. Don Barto-<noinclude>
<references/>
130</noinclude>
1ku66zbvswusb3c2rdwyjxqf05j499g
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/133
104
222515
652651
2026-06-07T18:30:11Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652651
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>los kunder tillhörde nästan uteslutande de många klostren och
kyrkorna i kvarteret. Ett par präster, munkar eller frati satt
ständigt på stolarna framför disken i animerad diskussion
om dagens händelser och de senaste underverk som gjorts
av det eller det helgonet eller den eller den madonnan la
Madonna del Carmine, la Madonna dell'Aiuto, la Madonna
della Buona Morte, la Madonna del Colera, l'Addolorata,
la Madonna Egiziaca. Sällan, mycket sällan, hörde jag Guds
namn nämnas och aldrig Guds sons. Jag tog mig en gång
friheten att påpeka detta faktum för en trasig gammal frate
som jag var särskilt god vän med. Frate Anastasio gjorde
ingen hemlighet av sin privata åsikt att Jesu Kristi reputation
helt och hållet berodde på att han var madonnans son. Frate
Anastasio hade aldrig hört talas om att Jesus Kristus hade
räddat en människa från koleran. Hans Heliga moder hade
gråtit blodstårar för hans skull. Vad hade han gjort för henne
i gengäld? “Kvinna”, sade Jesus, “kvinna, vad haver jag med
dig att göra?”
— Perciò ha finito male, därför slutade han illa, muttrade
frate Anastasio.
Mot veckans slut försvann även madonnans och de olika
helgonens namn mer och mer ur konversationen. På
fredagskvällen var farmacian alltid full av präster, vilt gestikulerande
i ivrig dispyt om chanserna för morgondagens Banco di
Lotto. Trentaquattro, sessantanove, quarantatre, diciassette!
Don Antonio hade drömt att hans faster plötsligt avlidit och
testamenterat honom femtusen lire, plötslig död — 49, pengar
— 70! Don Onorato hade konsulterat puckelryggen på Via
Forcella, han var säker på sin terno — 9, 39, 20! Don
Bartolos katta hade fått sju ungar på natten — nummer 7, 36,
64! Don Dionisio hade just läst i Pungolo att en camorrista
stuckit ihjäl en barberare vid Immavolatella. Barberare — 21,
kniv 41! Don Pasquale hade varit på kyrkogården och helt
tydligt hört en röst från en av gravarna — il morto che parla
— 48!
Det var i Farmacia di San Gennaro jag gjorde doktor
Villaris bekantskap. Don Bartolo hade talat om för mig att
den unge doktorn kommit till Napoli för två år sedan som
assistent åt gamle doktor Rispu, den välkände läkaren för
kvarterets alla kloster och kongregationer. Vid sin död hade
han lämnat sin stora praktik åt den unge assistenten. Jag
var alltid glad att träffa min kollega, jag tyckte om honom<noinclude>
<references/>
{{ph|131}}</noinclude>
ceho4xi92c5p94wjyqzcylqjgakezvc
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/134
104
222516
652652
2026-06-07T18:31:43Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652652
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>från första stund. Han var en ovanligt vacker man, lugn och
tystlåten, alldeles olik den vanliga napolitanska typen. Han
kom från Abruzzerna. Det var genom doktor Villari som jag
först hörde talas om Il Convento delle Sepolte Vive, Klostret
för de Levande Begravna, en dyster gammal byggnad i
gathörnet intill, med små gotiska fönster och en massiv järnport,
mörk och tyst som en grav. Var det sant att nunnorna bars
in genom järnporten, liggande i dödssvepning i likkistor och
att ingen nunna någonsin lämnat klostret levande?
Ja, det var sant, nunnorna hade absolut ingen förbindelse
med yttervärlden och fick varken se eller bli sedda av någon
människa. Vid de få sjukbesök han själv gjort i klostret hade
alltid portvakterskan gått några steg framför honom ringande
i en klocka för att varsko nunnorna att stänga in sig i sina
celler.
Var det sant vad padre Anselmo, deras biktfader, hade
berättat för mig, att klosterträdgården var full av antika
marmorfragment?
Ja, det var nog sant, han hade hört sägas att klostret var
uppfört på ruinerna av ett romerskt tempel.
Min kollega tycktes finna nöje i att tala med mig, han
sade att han inte hade några vänner i Napoli. Liksom alla
från hans provins föraktade han napolitanarna. Vad han hade
varit vittne till sedan kolerans utbrott, kom honom att avsky
dem mer än någonsin. Det var svårt att inte tro att Guds
straff drabbat syndastaden. Sodom och Gomorra var
ingenting i jämförelse med Napoli. Hade jag inte sett vad som
försiggick i fattigkvarteren, på gatorna, i de infekterade
husen, till och med i kyrkorna medan man bad till ett helgon
och förbannade ett annat? En våg av lusta svepte över hela
Napoli, sedeslöshet och last hade fritt spel inför själva dödens
ansikte. Överfall på kvinnor var så vanligt att ingen anständig
kvinna vågade sig ut på gatan.
Han tycktes inte vara rädd för koleran. Han sade att han
kände sig fullkomligt säker under madonnans beskydd. Hur
avundades jag honom inte hans tro! Han visade mig två små
medaljonger som hans hustru hängt kring hans hals den dag
koleran bröt ut, den ena av Madonna del Carmine, den andra
av Santa Lucia, hans hustrus skyddshelgon, hon hette Lucia.
Hon hade själv burit den lilla medaljongen om halsen sedan
hon var barn.
Jag sade att jag mycket väl kände till Santa Lucia, jag visste<noinclude>
<references/>
132</noinclude>
0seetqlxxl3xkccksqh0hidr3z7vosb
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/135
104
222517
652653
2026-06-07T19:04:49Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652653
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att hon var ögonens skyddshelgon. Jag som under åratal levat
i ständig fruktan att förlora min syn hade ofta önskat tända
ett ljus framför hennes altare. Han sade att han skulle be sin
hustru komma ihåg mig i sina böner till Santa Lucia, som
själv förlorat synen men återskänkt den till så många andra.
Han talade om för mig, att från det ögonblick han lämnade
sitt hem på morgonen satt hans hustru vid fönstret och
väntade på hans återkomst. Hon hade ingen annan i världen än
honom. Hon hade gift sig mot sina föräldrars vilja. Han hade
velat skicka bort henne från den förpestade staden, men hon
hade envist vägrat att lämna honom.
Jag frågade honom om han var rädd för döden. Han
svarade att han inte var rädd för sin egen skull, men för sin
hustrus skull. Om bara inte koleradöden vore så hemsk!
Hellre föras till kyrkogården med detsamma än bli sedd av
ögon som älskat en!
— Ni kommer nog att klara er, sade jag, ni har åtminstone
någon som ber för er, jag har ingen.
En skugga fördystrade hans vackra ansikte.
— Lova mig, om jag …
— Nej, låt oss inte tala om döden, avbröt jag honom med
en rysning.
Den lilla Osteria dell'Allegria bakom Piazza Mercato var
ett av mina vanliga viloställen mellan strapatserna. Maten
var usel men vinet utmärkt, sex soldi litern, och en liter
räckte inte länge. När jag inte vågade gå hem satt jag ofta
halva natten där. Cesare, nattkyparen, var min gode vän. Det
slutade med att jag efter det tredje kolerafallet i min locanda
flyttade in i ett ledigt rum i huset där han bodde. Min nya
bostad var lika smutsig som locandan, men Cesare hade rätt,
det var bättre att vara “in compagnia”. Hans hustru var död,
men Mariuccia, hans dotter levde i allra högsta grad. Hon
trodde själv att hon var femton år, men hon var redan i
full blom, högbarmad, med svarta strålande ögon och röda
läppar, hon såg ut som den lilla capitolinska Venus. Hon
tvättade mina skjortor, kokade mina makaroni och bäddade
min säng när hon inte glömde bort det. Hon hade aldrig sett
en forestiere förut. Hon kom ständigt dansande in i mitt rum
med några vindruvor, en vattenmelon eller en handfull fikon.
När hon inte hade något annat att bjuda på, tog hon den
röda rosen ur sitt svarta hår och räckte mig den med en glitt-<noinclude>
<references/>
{{ph|133}}</noinclude>
bwyk0i8o7so1v4nq4g0wypelz2yi1r1
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/136
104
222518
652655
2026-06-07T19:07:02Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652655
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>rande fråga i ögonen om jag inte ville ha hennes röda läppar
också. Hela dagen hörde jag henne sjunga i köket med sin
gälla röst:
— Amore! Amore!
Om natten hörde jag henne kasta sig av och an i sin säng
på andra sidan väggen. Hon sade att hon inte kunde sova,
hon sade att hon var rädd för att vara ensam om natten,
hon var rädd för att dormire sola. Var inte jag också rädd
för att dormire solo?
— Dormite, signorinó? viskade hon från sin säng.
Nej, jag sov inte, jag låg klarvaken, jag kunde inte “dormire
solo” mer än hon.
Vad var det för en ny oro som kom mitt hjärta att klappa
så våldsamt och blodet att rusa genom mina ådror som om
jag hade feber? Varför hade jag aldrig förut, när jag satt
halvsovande i Santa Maria del Carmine, lagt märke till alla
dessa vackra flickor i svarta mantiljer som knäböjde på
marmorgolvet runt ikring och log åt mig i smyg mitt under sina
böner och besvärjelser? Hur hade jag kunnat gå förbi
fruttivendolan i gathörnet under flera veckor utan att stanna och
prata med Nannina, hennes vackra dotter, med kinder av
samma färg som persikorna hon sålde? Varför hade jag aldrig
förut upptäckt att fioraian på Piazza Mercato hade samma
förtrollande leende i ögonen och på läpparna som Botticellis
Primavera? Hur hade jag kunnat sitta så många kvällar i
Osteria dell'Allegria utan att förstå att det var Carmelas
ögon och inte Gragnanovinet som steg mig åt huvudet? Hur
var det möjligt att jag under hela denna tid endast hört de
döendes jämmer och kyrkornas klockor, när det från varje
gata ljöd sånger och skratt, när det i varje portico stod en
flicka och viskade med sin amoroso?
<poem>O, Mari', o, Mari', quanto sonno ho perso per te!
Fammi dormire
Abbracciato un poco con te!</poem>
sjöng en pojke under Mariuccias fönster.
<poem>O, Carmé! O, Carmé!</poem>
sjöng en annan utanför Osteria dell'Allegria.
<poem>Vorrei baciare i tuoi capelli neri,</poem>
hördes det från Piazza Mercato.
<poem>Vorrei baciare i tuoi capelli neri,</poem><noinclude>
<references/>
134</noinclude>
1xut8ud76chmtwoqkh2advle6a6q4en
652664
652655
2026-06-07T19:22:13Z
Thuresson
20
652664
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>rande fråga i ögonen om jag inte ville ha hennes röda läppar
också. Hela dagen hörde jag henne sjunga i köket med sin
gälla röst:
— Amore! Amore!
Om natten hörde jag henne kasta sig av och an i sin säng
på andra sidan väggen. Hon sade att hon inte kunde sova,
hon sade att hon var rädd för att vara ensam om natten,
hon var rädd för att dormire sola. Var inte jag också rädd
för att dormire solo?
— Dormite, signorinó? viskade hon från sin säng.
Nej, jag sov inte, jag låg klarvaken, jag kunde inte “dormire
solo” mer än hon.
Vad var det för en ny oro som kom mitt hjärta att klappa
så våldsamt och blodet att rusa genom mina ådror som om
jag hade feber? Varför hade jag aldrig förut, när jag satt
halvsovande i Santa Maria del Carmine, lagt märke till alla
dessa vackra flickor i svarta mantiljer som knäböjde på
marmorgolvet runt ikring och log åt mig i smyg mitt under sina
böner och besvärjelser? Hur hade jag kunnat gå förbi
fruttivendolan i gathörnet under flera veckor utan att stanna och
prata med Nannina, hennes vackra dotter, med kinder av
samma färg som persikorna hon sålde? Varför hade jag aldrig
förut upptäckt att fioraian på Piazza Mercato hade samma
förtrollande leende i ögonen och på läpparna som Botticellis
Primavera? Hur hade jag kunnat sitta så många kvällar i
Osteria dell'Allegria utan att förstå att det var Carmelas
ögon och inte Gragnanovinet som steg mig åt huvudet? Hur
var det möjligt att jag under hela denna tid endast hört de
döendes jämmer och kyrkornas klockor, när det från varje
gata ljöd sånger och skratt, när det i varje portico stod en
flicka och viskade med sin amoroso?
<poem>O, Mari', o, Mari', quanto sonno ho perso per te!
Fammi dormire
Abbracciato un poco con te!</poem>
sjöng en pojke under Mariuccias fönster.
<poem>O, Carmé! O, Carmé!</poem>
sjöng en annan utanför Osteria dell'Allegria.
<poem>Vorrei baciare i tuoi capelli neri,</poem>
hördes det från Piazza Mercato.
<poem>Vorrei baciare i tuoi capelli neri,</poem>
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
134</noinclude>
gw2a50oymd5mbx34fz0t71vwahu1i8w
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/137
104
222519
652656
2026-06-07T19:08:54Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652656
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ljöd det i mina öron när jag låg i min säng och lyssnade till
den sovande Mariuccias andetag på andra sidan väggen.
Vad hade skett med mig? Var jag förhäxad av en strega?
Hade en av dessa flickor hällt ett par droppar av don
Bartolos kärlekselixir i mitt vin? Vad hade kommit över alla
dessa människor omkring mig? Hade de förlorat besinningen?
Var de berusade av il vino nuovo eller yra av lusta, ansikte
mot ansikte med Döden?
É morto il colera! Evviva la gioia! Koleran är död, leve
glädjen!
Jag satt halvsovande vid mitt vanliga bord i Osteria dell'
Allegria med en flaska Gragnano framför mig. Det var redan
midnatt och jag tyckte det var bäst att vänta där jag var,
för att sen återvända hem med Cesare när han slutat sitt
arbete. En pojke sprang fram till mitt bord och räckte mig
en papperslapp.
“Vieni subito” (kom genast), stod det på papperet med
nästan oläsliga bokstäver.
Fem minuter senare stod pojken och jag utanför den stora
järnporten till klostret Sepolte Vive. Jag släpptes in av en
gammal nunna som gick före mig över klostergården och
ringde i en klocka. Vi gick genom en lång öde korridor.
En annan nunna höll upp en lykta mot mitt ansikte och
öppnade dörren till ett svagt upplyst rum. På en madrass på
golvet låg doktor Villari. Jag kände knappast igen honom.
Padre Anselmo hade just givit honom sakramenten. Han var
redan i stadium algidum, men jag kunde se på hans ögon att
han ännu var vid medvetande. Jag ryste till när jag såg hans
ansikte, det var inte min vän jag såg, det var Döden, den
förfärliga Döden. Han lyfte handen flera gånger och pekade
på mig och hans ansikte förvreds i en förtvivlad ansträngning
att tala. Från hans läppar kom till slut ordet: — Specchio!
Specchio! Nunnan kom med en liten spegel och jag höll den
framför hans halvöppna ögon. Han skakade på huvudet. Det
var det sista livstecken han gav, en timme senare hade hjärtat
upphört att slå.
Likvagnen stod framför porten för att föra de båda döda
nunnorna till kolerakyrkogården. Det berodde på mig om han
skulle föras bort på samma gång eller lämnas kvar till
följande morgon. Jag kunde mycket väl ha sagt att han ännu
levde, för han såg precis likadan ut som när jag kom. Jag
sade ingenting. Två timmar senare kastades hans lik med<noinclude>
<references/>
{{ph|135}}</noinclude>
22uw5in13nvn0gzcnduznfq3swlhbj3
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/138
104
222520
652657
2026-06-07T19:10:47Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652657
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hundratals andra i massgraven på kolerakyrkogården. Jag
hade förstått varför han lyft handen och pekat på mig och
varför han skakat på huvudet när jag höll spegeln framför
hans ögon. Han ville inte att hans hustru skulle se vad han
själv sett i spegeln, och han ville att jag skulle gå till henne
och tala om att han var död när allt var slut.
När jag stod framför porten till hans hus ett par timmar
senare, såg jag det vita ansiktet av en kvinna, nästan ett barn,
i fönstret. Hon ryggade tillbaka med ångestfyllda ögon när
jag öppnade dörren.
— Ni är den främmande doktorn som han talat så mycket
om. Han har inte kommit hem, jag har stått i fönstret hela
natten. Var är han?
Hon kastade en schal över axlarna och sprang mot dörren.
— För mig genast till honom, jag måste genast se honom!
Jag höll henne tillbaka och sade att jag först måste tala
med henne. Jag sade att han låg sjuk i Sepolte Vive, att hela
klostret var infekterat, att hon absolut inte kunde gå dit, hon
måste tänka på det barn hon skulle ge livet åt.
— Hjälp mig nerför trappan! Hjälp mig nerför trappan!
Jag måste gå till honom genast! Varför hjälper ni mig inte
nerför trappan? snyftade hon.
Plötsligt uppgav hon ett ångestskrik och sjönk ner på en
stol halvt avsvimmad.
— Det är inte sant, det kan inte vara sant, han är inte död,
varför säger ni inte att han lever, ni ljuger, han kan inte ha
dött utan att jag fått se honom först.
Hon sprang upp och vacklade mot dörren.
— Jag måste se honom! Jag måste se honom!
Jag höll henne tillbaka.
— Ni kan inte se honom, han är inte där längre, han är …
Hon rusade på mig som ett sårat djur.
— Ni har ingen rätt att låta föra bort honom innan jag har
fått se honom, skrek hon utom sig av raseri. Han var mina
ögons ljus, ni har tagit bort ljuset från mina ögon! Ni är
en lögnare, en mördare! Heliga Lucia, ta hans ögons ljus
från honom, liksom han tagit ljuset från mina ögon! Stick
ut hans ögon, liksom du stack ut dina egna, heliga Lucia!
En gammal kvinna rusade in och flög på mig med
utspärrade fingrar som om hon ville klösa ögonen ur mig.
— Heliga Lucia, ta synen från honom! Gör honom blind!
skrek hon med gäll röst.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
136</noinclude>
s32e6bwrqhgeo6s8syiuor8xwb7u3si
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/139
104
222521
652658
2026-06-07T19:12:32Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652658
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Potess'essere ciecato, potess'essere ciecato, skrek hon
ännu i dörren när jag raglade nerför trappan.
Den fruktansvärda förbannelsen, den mest fruktansvärda
av alla förbannelser som kunde slungas emot mig, ringde i
mina öron hela natten. Jag vågade inte gå hem. Jag vågade
inte vara i mörkret. Jag satt återstoden av natten i Santa
Maria del Carmine, jag trodde att det aldrig skulle bli dag
igen.
När jag vacklade in i Farmacia di San Gennaro på
morgonen för att få min vanliga styrkedryck, en annan av don
Bartolos högst effektiva specialiteter med en verkan som
påminde om dynamit, hade padre Anselmo just skickat bud
från klostret att jag genast skulle komma dit.
Hela klostret var skräckslaget, tre nunnor hade insjuknat
i kolera under natten. Padre Anselmo talade om att de efter
en konferens med abbedissan hade beslutat att skicka efter
mig. Förskräckta nunnor sprang fram och tillbaka i
korridorerna, andra sjöng böner i kapellet. De tre sjuka nunnorna
låg på halmmadrasser i sina celler. En av dem dog på
eftermiddagen. Nästa natt kom turen till den gamla nunnan som
hade hjälpt mig med de tre sjuka. Hon ersattes av en annan
nunna som jag redan lagt märke till vid mitt första besök —
det var ej svårt att lägga märke till henne för hon var ung
och ovanligt vacker. Hon sade inte ett ord till mig, hon
svarade inte ens på min fråga vad hon hette, men jag hörde
padre Anselmo kalla henne syster Ursula. Senare på dagen
bad jag att få tala med abbedissan och fördes av syster Ursula
till hennes cell. Den gamla abbedissan såg på mig med sina
kalla genomträngande ögon, stränga som en domares.
Hennes ansikte var hårt och livlöst som om det varit hugget i sten,
hennes tunna hoppressade läppar såg ut som om de aldrig
skilts i ett leende. Jag sade till abbedissan att hela klostret
var infekterat, att de sanitära förhållandena var
fruktansvärda, att hela klostret måste utrymmas om de inte alla skulle
dö i kolera.
Hon svarade att det var i strid mot ordensreglerna att
någon nunna lämnade klostret levande. De måste alla stanna
där de var, deras liv var i madonnans och San Gennaros
händer.
Med undantag av ett par hastiga besök i Farmacia di San
Gennaro för att kasta i mig en dubbel dosis av don Bartolos
undergörande styrkedryck, satte jag inte min fot utom klostret<noinclude>
<references/>
{{ph|137}}</noinclude>
n1kydip4porg9mqkho7cqqapfoscgwl
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/140
104
222522
652659
2026-06-07T19:14:07Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652659
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>under flera fasansfulla dagar som jag aldrig skall glömma.
Jag sade till padre Anselmo att jag måste ha vin, och snart
fick jag mer därav än jag kanske borde haft. Sömn fick jag
nästan ingen, jag tycktes inte ha något behov därav. Jag tror
inte ens att jag skulle kunnat sova, rädslan och oräkneliga
koppar svart kaffe hade bragt hela mitt nervsystem i ett
tillstånd av upphetsning som gjorde mig fullkomligt okänslig för
trötthet.
Min enda vederkvickelse var när jag kunde stjäla mig ut i
klosterträdgården, där jag satt och rökte otaliga cigarretter
på en bänk bland cypresserna. Antika fragment låg överallt
i trädgården, till och med marmorbrunnen var urholkad från
en cippo, ett litet romerskt altare — det står nu i San Micheles
trädgård. Framför mina fötter låg torson av en faun av rosso
antico, och till hälften gömd bland cypresserna stod en liten
Eros ännu kvar på sin kolonn av afrikansk marmor. Ett par
gånger hade jag funnit syster Ursula sittande på bänken. Hon
sade att hon kommit ut för att få lite frisk luft, då hon kände
sig färdig att svimma av den gräsliga stanken. En gång kom
hon och räckte mig en kopp svart kaffe och stod kvar och
väntade på koppen som jag tömde så långsamt som möjligt
för att få henne att stanna lite längre. Det föreföll mig som
om hon blivit mindre skygg, som om hon inte tyckte att jag
var för långsam med att räcka henne koppen tillbaka. Det
var en vila för mina trötta ögon att se på henne. Snart blev
det en glädje, ty hon var strålande vacker. Förstod hon vad
mina ögon sade och vad mina läppar inte vågade säga? Det
fanns stunder då jag nästan trodde det.
Jag frågade henne varför hon begravt sitt unga liv bland
Le Sepolte Vive. Visste hon inte att utanför denna dödens och
fasans boning var världen skön, att livet var fyllt av glädje och
inte endast av sorg?
— Syster Ursula, vet ni vem den där gossen är? frågade jag
och pekade på den lille Eros under cypresserna.
Hon trodde att det var en angelo.
— Nej, han är en gud, den mäktigaste av alla gudar och
kanske den äldste. Han härskade över Olympen en gång och
han härskar ännu över vår värld den dag som är.
— Ert kloster står på ruinerna av ett antikt tempel, fortsatte
jag. Marmorkolonner och mosaikgolv har slagits i stycken
och krossats till grus av tiden och människorna, men denne
lille gud står kvar där han stod, färdig att ta pilen från kogret<noinclude>
<references/>
138</noinclude>
cfioujy32pu6yfnru9gzqbxpe5zb1f9
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/141
104
222523
652660
2026-06-07T19:15:46Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652660
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och höja bågen. Han är oförstörbar, ty han är odödlig.
Grekerna kallade honom Eros, han är kärlekens gud.
Just som det hädiska ordet kom från mina läppar ringde
klockan från kapellet och kallade nunnorna till aftonbön.
Hon korsade sig och sprang ut ur trädgården.
Några minuter därefter kom en annan nunna för att föra
mig till abbedissan som hade svimmat i kapellet, de hade just
burit henne till hennes cell. Abbedissan såg på mig med sina
förfärliga ögon. Hon lyfte handen och pekade på krucifixet
på väggen; man gav henne sakramenten. Hon talade inte,
hjärtslagen blev svaga och oregelbundna, hon förlorade snart
medvetandet. Hon låg där hela dygnet i stadium algidum
med slutna ögon, med krucifixet på bröstet och radbandet
mellan fingrarna. En eller ett par gånger trodde jag mig
höra några svaga hjärtslag, men snart hörde jag ingenting
mer. Jag såg på det stela stränga ansiktet som inte ens döden
kunnat mildra. Det var nästan en lättnad för mig att hennes
ögon slutits för alltid, det var någonting i dessa ögon som
skrämde mig. Jag såg på den unga nunnan som stod bredvid
bädden.
— Jag kan inte stanna här längre, sade jag. Jag har inte
sovit sedan jag kom hit. Det går runt i huvudet på mig.
Jag är inte mig själv, jag är rädd för er, jag är rädd för …
Jag hann inte sluta, hon hann inte dra sig undan, mina
armar slöt sig redan omkring henne, jag kände hennes hjärtas
snabba slag mot mitt.
— Pietà! mumlade hon.
Plötsligt pekade hon på den döda abbedissan, slet sig ur
mina armar och sprang ut ur rummet med ett skrik av fasa.
Abbedissans ögon stod vidöppna, förfärliga, hotande. Jag
böjde mig ner över henne. Jag tyckte jag hörde hjärtat skälva
svagt. Var hon död eller levande? Kunde dessa förfärliga
ögon se? Hade de sett? Skulle dessa läppar kunna tala än en
gång? Jag vågade inte längre se på hennes ögon, jag drog
lakanet över ansiktet och sprang ut ur cellen, från Sepolte
Vive, för att aldrig mer återvända dit.
Följande dag svimmade jag på Strada Piliero. När jag kom
till sans igen låg jag i en droska och en skräckslagen
poliskonstapel satt mitt emot mig. Vi var på väg till Santa
Maddalena, kolerasjukhuset.
Jag har på annat ställe berättat om hur denna åktur ändade,
hur jag tre veckor senare slutade min vistelse i Napoli med<noinclude>
<references/>
{{ph|139}}</noinclude>
an5hyztc0gm6q16k2ta4parjdr7q57e
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/142
104
222524
652661
2026-06-07T19:17:52Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652661
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en härlig seglats över Napoligolfen i Sorrentos bästa båt
tillsammans med ett dussin Caprisjömän och hur vi låg en hel
oförgätlig dag framför Capris marina, hindrade att gå i land
av karantänbevakningen.
Jag aktade mig noga att berätta i min bok Bref från Napoli
vad som hände i klostret Sepolte Vive. Jag har aldrig haft
mod att tala om det för någon, inte ens för min trogne vän
doktor Norström, som annars höll noggrant register över mina
många ungdomssynder. Minnet av mitt missdåd förföljde
mig i åratal. Ju mer jag tänkte på det, desto ofattbarare
föreföll det mig. Vad hade kommit över mig? Vilken okänd makt
hade fått mig att förlora kontrollen över min hjärna? Jag
var ingen nykomling i Napoli, jag hade ofta pratat och
skämtat med dessa söderns varmblodiga barn, mången
sommarkväll hade jag dansat tarantella med dem. I värsta fall
hade jag stulit en kyss från dem, men jag hade alltid förblivit
kapten på skutan, fullt kapabel att undertrycka varje tecken
till insubordination från besättningen. Under min studietid
i Quartier Latin hade jag nästan blivit kär i sœur Philomène,
den vackra unga systern i Salle Ste-Claire. Men allt vad jag
vågat göra var att blygt räcka henne handen till farväl den
dag jag lämnade sjukhuset — förresten tog hon inte emot den.
Under mina sista dagar i Napoli hade jag velat ta varenda
flicka jag fick syn på i famnen, och jag skulle kanske gjort
det om jag inte hade svimmat på Strada Piliero dagen efter
det jag kysst en nunna vid hennes abbedissas dödsbädd.
När jag ser tillbaka på denna tid efter loppet av så många
år, kan jag naturligtvis inte ursäkta mitt beteende mer i dag
än då, men kanske kan jag till en viss grad förklara det.
Kanske fanns där förmildrande omständigheter.
Jag har ej i åratal kunnat bevittna kampen mellan Liv och
Död utan att så småningom lära känna något om de två
motståndarna. När jag först började iaktta Döden i hans arbete
på sjukhusen var det endast en envigskamp mellan de två,
en ren barnlek jämfört med vad jag senare såg. Jag såg
Döden under koleratiden i Napoli ta livet av mer än tusen
människor om dagen. Jag såg honom i Messina på en minut
begrava över hundratusen män, kvinnor och barn under de
fallande husen. Längre fram såg jag honom i Verdun, med
armarna röda av blod till armbågarna, slakta
fyrahundratusen man och meja ner eliten av en hel armé på Flanderns
slätter och vid Somme. Det är först sedan jag sett honom<noinclude>
<references/></noinclude>
dses577jldvpkl4tez2pabvyngd04mq
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/143
104
222525
652662
2026-06-07T19:19:12Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652662
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>arbeta i stor skala som jag börjat förstå något av de
krigförandes taktik. Det är ett fascinerande studium, fullt av
motsägelser och svårlösta gåtor. I början ter sig det hela som ett
fullständigt kaos, fullt av oreda och förvirring, ett blint,
meningslöst slaktande. Ena stunden rycker Livet fram,
segerrikt svängande ett nytt vapen i handen, endast för att i nästa
stund retirera, förföljt hack i häl av den triumferande Döden.
Men så går det inte till. I själva verket är den evinnerliga
kampen reglerad i minsta detalj av en oföränderlig
jämviktslag mellan Livet och Döden. När helst denna jämvikt störs
av någon tillfällig rubbning, massmord genom pest,
jordbävning eller krig, griper naturen genast in för att återställa
balansen och kallar ut nya årsklasser att inta de stupades
plats. Drivna mot sitt öde av en obeveklig naturlag faller
män och kvinnor i varandras armar, yra av lusta, omedvetna
om att det var Döden som tände elden i deras ådror och nu
står på vakt vid deras läger med sitt kärlekselixir i ena
handen och sin sömndryck i den andra. Döden, Livets
upphovsman, Livets baneman, begynnelsen och slutet.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{ph|141}}</noinclude>
8nsoizl6vs7ghi7z8v6buvt4if1cni0
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/144
104
222526
652663
2026-06-07T19:21:05Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652663
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">9<br />Tillbaka till Paris</h2>
Jag hade varit borta tre månader istället för en. Jag var
säker på att många av mina patienter skulle stanna kvar hos
min vän doktor Norström som skött dem under min
frånvaro. Men jag hade gissat fel. De kom alla tillbaka till mig,
somliga bättre, andra sämre, och alla talade väl om min
kollega men också om mig. Jag skulle inte ha brytt mig om
ifall de föredragit Norström, för jag hade händerna fulla
ändå och visste att hans praktik minskades mer och mer, han
hade till och med blivit tvungen att flytta från Boulevard
Haussmann till en billigare våning på Rue Pigalle. Norström
hade alltid varit en trofast vän, han hade hjälpt mig ur många
svårigheter under de första åren då jag ännu fuskade i kirurgi
och var alltid färdig att dela ansvaret för mina misstag. Jag
kommer till exempel ihåg fallet baron B., jag talar om det
för att visa vilken hedersman Norström var. Baron B., en av
den svenska kolonins äldsta medlemmar vilkens hälsa alltid
varit vacklande, hade skötts av Norström sedan flera år. En
dag föreslog Norström med sin olycksdigra brist på
självförtroende att jag skulle kallas till konsultation. Baronen
fattade genast tycke för mig, en patient tror alltid att en ny
läkare är en utmärkt läkare, till dess han hunnit bevisa
motsatsen. Norström ville ha omedelbar operation, jag var emot
det. Kort därpå skrev baronen till mig att han tröttnat på
Norströms pessimistiska ansikte och bad mig bli hans läkare.
Jag svarade naturligtvis nej, men Norström insisterade på att
dra sig tillbaka. Baronens allmäntillstånd förbättrades
märkbart, och jag fick ta emot gratulationer från alla håll. Två
månader senare stod det klart för mig, att Norström haft rätt,
men att det nu var för sent för en operation och att mannen
var dömd. Jag skrev till hans brorson i Stockholm och bad
honom komma till Paris och föra honom hem att dö i sitt
eget land. Det var med största svårighet jag lyckades förmå
den gamle herrn att resa hem. Han ville inte lämna mig, jag
var den ende läkare som förstod hans sjukdom. Fram på
våren skrev hans brorson till mig från Stockholm, att hans
farbror hade testamenterat ett mycket världefullt repeterur<noinclude>
<references/>
142</noinclude>
f5u8vr0fh5zqud2wp3vm7phbtxap7ay
Boken om San Michele/Kapitel 08
0
222527
652665
2026-06-07T19:22:27Z
Thuresson
20
Kap 8
652665
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=129 to=143 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Boken om San Michele|08]]
m5t4rviwidydh8sodm8tfe3h0ksbv6t
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/107
104
222528
652666
2026-06-08T00:38:50Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
652666
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|69}}{{linje}}</noinclude>{{ant|<i>vents</i>}} <b>personer vti Skogkloster, hafwa oss
vnderdånligen besöka låtit, och på thet
ödmiukeligaste begiärt, at wi them vti
wår Kongl. hegn, beskydd och förswar
förr all orett och öfwerwåld anamma
wille, och at wi them nådigast med
vppehåll förse och försörga låta wille.
Sådana theras ödmiuka begiäran wi
gunsteligen hafwe ansedt. Dock med sådana
besked och förord, at the alla Papistiska</b>
{{ant|<i>Ceremonier</i>,}} <b>som icke hafwa sin grund af
then heliga Skrift, och vti förenemda
kloster vti bruk warit hafwa, skola slett och
aldeles aflegga, och med flit höra och
achta Guds heliga, rena och klara ord,
theras lefwerne therefter aldeles retta och
skicka, både med åthäfwor i
Gudstiensten, och elliest med alt theras omgenge
ibland then Christeliga försambling, och
när predikan blifwer i kyrkion, skola the
ock ther låta sig finna, och icke thet
försumma, som härtil mycket skedt är.</b> {{ant|Item}}
<b>om några goda mäns barn, Jungfrur och
pigor, så wäl vtaf nedrige, som högre
Stender, warda them tilbudne och
betrodde til lärdom, skola the tå thertil
williga och redebogna låta sig befinna,
och med största flit wälwilligen them
vnderwisa, och lära ärliga seder, goda
dygder, theslikest läsa, skrifwa, söma och
annat mera, som til vngdomens vptuch</b>-<noinclude>
{{huvud||E 4|<b>tan</b>}}
<references/></noinclude>
ewias8i5fe3whzbnoyl4o2txltw0477
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/6
104
222529
652667
2026-06-08T08:00:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
652667
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/4
104
222530
652668
2026-06-08T08:00:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
652668
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/1
104
222531
652669
2026-06-08T08:01:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
652669
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{centrering|
{{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}}
{{Linje|10em}}
{{större|''SAMLADE''<br />
''SKRIFTER''|400}}
{{Linje|10em}}
[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]<br />
{{större|{{spärrad|MALMÖ}}|200}}<br />
{{större|''VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG''|150}}
}}<noinclude>
<references/></noinclude>
a67m8r4dvcm6lw6rqa324n7c9yz8y1m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/2
104
222532
652670
2026-06-08T08:02:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
652670
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|
MALMÖ<br />
Vitus Peterssons Bokindustri<br />
1927
}}<noinclude>
<references/></noinclude>
h9j9k929djt2d3ffzsyjacfkybz34l5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/3
104
222533
652671
2026-06-08T08:03:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
652671
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}}<noinclude>
<references/></noinclude>
n1nhxn44d1suzjqojak8jqbligqw3dj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/5
104
222534
652672
2026-06-08T08:03:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
652672
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|Femte bandet|200}}}}<noinclude>
<references/></noinclude>
00qqq8275mg66ngpl5xlnqq2qjdoxpd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/7
104
222535
652673
2026-06-08T08:04:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%">SAMHÄLLETS<br />OLYCKSBARN</h1> {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]}} {{c| {{spärrad|MALMÖ}}<br /> VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}} {{tomrad}}'
652673
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%">SAMHÄLLETS<br />OLYCKSBARN</h1>
{{c|AV}}
{{c|{{större|Victor Hugo|200}}}}
{{c|[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]}}
{{c|
{{spärrad|MALMÖ}}<br />
VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
4sy8yl8arbane4fohwlq7liotgv4him
652674
652673
2026-06-08T08:04:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
652674
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%">SAMHÄLLETS<br />OLYCKSBARN</h1>
{{c|AV}}
{{c|{{större|Victor Hugo|200}}}}
{{c|[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]}}
{{c|
{{spärrad|MALMÖ}}<br />
VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
f94tn97ev71p1y3oddzfcauc1u8adw0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/8
104
222536
652675
2026-06-08T08:05:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
652675
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|
MALMÖ<br />
Vitus Peterssons Bokindustri<br />
1927
}}<noinclude>
<references/></noinclude>
h9j9k929djt2d3ffzsyjacfkybz34l5
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/461
104
222537
652677
2026-06-08T08:52:24Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652677
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|91}}</noinclude>Svärdsslidornas doppskor hade vid slutet af den femte och i
början af den sjette perioden dels sådan form som fig. 117, dels
voro de U-formiga. Den senare typen blef sedan den vanliga. En,
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=461|bildtext=Fig. 196. <i>Svärdsdoppsko af brons. Porskær mosse, Jylland.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=461|bildtext=Fig. 197. <i>Svärdsdoppsko af brons. Porskær mosse, Jylland.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=461|bildtext=Fig. 198. <i>Svärdsdoppsko af silfver, med niello. Sjörröd, Skåne.</i> {{bråk|1|1}}.}}
afbildad fig. 197, slutar nedtill i en knopp, som är alldeles lik dem
på de äldre korsformiga spännena (fig. 126); denna doppsko är,
liksom originalet till fig. 196, funnen i den nyssomtalade Porskær
mosse. Andra af samma form (fig. 198) äro jemte stycken af
svärdfästen med flera saker af silfver — delvis förgyldt och prydt med<noinclude>
<references/></noinclude>
eaiexzfpjaeyocfgze4ekjxjhp3224u
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/462
104
222538
652678
2026-06-08T09:07:35Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652678
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|92|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>niello — funna i sanden vid Finjasjöns strand å Sjörröds egor,
nära Hessleholm, i Skåne.<ref><i>Sv. forns.,</i> fig. 410, 414, 427, 433; St. H. M. 2437.</ref>
Åtminstone i Norge hade sköldbucklorna under en stor del af
denna period hufvudsakligen samma form som under slutet af den
femte. Flera likna fig. 122,<ref><i>Årsberetn.,</i> 1886, sid. 67; 1890, sid. 80; 1892, sid. 117, 122. —
<i>Årböger,</i> 1880, sid. 98 (funnen i Norge jemte ett korsformigt
bronsspänne af gammal typ, sid. 95, fig. 6).</ref> någon gång med en kort spets.<ref>Såsom i den sid. 88 härofvan omtalade grafven vid Evebö. Se äfven
<i>Årsberetn.,</i> 1881, sid. 96.</ref>
Mot slutet af den sjette perioden och under öfvergångstiden
till den sjunde hade sköldbucklorna ej sällan en liten rund, flat
knopp på toppen,<ref><i>Årsberetn.,</i> 1887, sid. 118.</ref> stundom äfven dylika knoppar på brättet (fig. 2
å pl. 18 i <i>Förhist. per.</i>)<ref>Vedel, anf. arb., sid. 159, fig. 315 (och 316); och <i>Efterskrift til
Bornholms oldtidsminder og oldsager</i> (Kjöbenhavn 1897), sid. 58,
fig. 51.</ref>
{{tre stjärnor}}
Äfven i fynden från den sjette perioden förekomma många kärl
af brons och glas, hvilka, liksom vissa typer af lerkärl, äro af vigt
för den närmare tidsbestämmelsen.
Under den femte perioden hade man ett slags bronsskålar eller
fat med tre ringar (fig. 93). Liknande träffas också någon gång
under den sjette.<ref>Fyndet från Hauge på Jæderen (sid. 123).</ref>
Skålar eller fat af brons med drifna bucklor på den utåtböjda
kanten (fig. 199) förekomma i några skandinaviska fynd från början
af den sjette perioden.<ref>Fynden från Snartemo, Sötvet, Blindheim, Vashus och Lunde (sid. 90,
116, 123 och 124). — Jfr <i>Sv. forns.,</i> fig. 380 (Medelpad).</ref> De äro tydligen införda från vestra Europa,
emedan dylika bronsfat träffats i nordvestra Tyskland, Belgien och
Frankrike.<ref>Undset, i <i>Årböger,</i> 1880, sid. 142.</ref> De förhållanden, under hvilka de der uppträda, visa
att de flesta förskrifva sig från det 4:de och början af det 5:te
århundradet.
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
mq4hxzxqk8u5rknv3fhwawgte84ddva
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/112
104
222539
652679
2026-06-08T09:26:13Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652679
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />104</noinclude>fiskmarknaden i Havanna; och ingen främling i
Havanna bör försumma att se detta märkvärdiga
skådespel. Fiskarne stråla i alla regnbågens färger af
grannaste klarhet och glans, äro blå, gula, röda, randade
med gult och violett, guldfärgade m. m. Det är den
grannaste fiskparad man kan tänka sig. På hafsgrunden
rundtom Cuba växa de skönaste alger och koraller.
Den goda Mrs Tolmé har mer än en gång bjudit
mig att fara på operan med henne, men jag är så snål
på luften och månskenet här. Jag går hellre på «La
Plaza de Armas» om aftnarne. Naturen är här för
mig N:o 1, menniskorna och deras spektakler N:o 2.
Jag skall dock i morgon på en stor soiré hos engelska
konsuln Mr Crawford, och får der se de spanska
skönheterna. Och sedan — farväl, Havanna! på en tid.
Jag har fått tvenne bjudningar som mycket glädja mig,
nemligen en till Matanzas, till ett amerikanskt
handelshus, och en till en plantage några mil ifrån
Matanzas, från en Mrs de Coninck, hvars vänliga bref var
mig en riktig vederqvickelse. Ty jag får då komma
ut på landet och göra bekantskap med palmerna och
kaffebusken och sockerröret och andra tropiska växter.
Ack! hvad det gläder mig. Och jag längtar obeskrifligt
från Havanna, der den tryckande hettan och nya,
för mig ovana lefnadsvanor förskaffat mig en tröttsam
migrän, som räckt nu i nära tre dagar och som icke
vill släppa mig, ehuru jag ändå kan gå ute och se mig
om i staden. I morgon skall jag fara på jernväg till
Matanzas, icke fullt en dags resa.
Jag slutar nu mitt bref, men måste först berätta
dig huru svenska konsuln härstädes, Mr Nenninger och<noinclude>
<references/></noinclude>
ft77zwgg3wt02htfrkazywc2w7vss3s
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/113
104
222540
652680
2026-06-08T09:28:46Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652680
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|105}}</noinclude>Mr Schaffenberg vilja ställa det här för mig. Mr
Nenninger har ett litet landthus, som han ej bebor, i den
vackra trädgårdsnejden helt nära Schaffenbergs. Det
vill han möblera för mig, och der skall jag få bo i
landtlig fred och frihet, vårdad af en hederlig dueña,
och taga mina mål hos Schaffenbergs, som äfven
tillbjudit mig att bo hos dem, så fort deras nu för en
tid upptagna gästrum bli lediga. Är detta icke snällt?
Jag kommer troligen icke att begagna det vänliga
tillbudet, men huru innerligt tacksam är jag ej för denna
så älskvärda välvilja. De goda Tolmés äro nog äfven
i botten på den. Gud välsigne dem!
Du har nu snö och is och kall, kall luft allt
omkring dig. Men jag har det här för varmt, och det
är icke bättre än för kallt, isynnerhet då man har
hufvudverk. Men själ och hjerta äro friska, och med dem
omfamnar jag dig af hela mitt hjerta!
{{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude>
<references/></noinclude>
mu84wa627ucdgra176j27bjeuirajo1
Hemmen i den nya verlden, Tredje delen/33
0
222541
652681
2026-06-08T09:32:02Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=70 to=113 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Trettiondetredje brefvet]] [[de:Die_Heimath_in_der_neuen_Welt/Dritter_Band/Dreiunddreißigster_Brief]] [[en:The_Homes_of_the_New_World/Letter_XXXII.]] [[fr:La vie de famille dans le Nouveau-Monde/Lettre 33]]'
652681
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=70 to=113 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Trettiondetredje brefvet]]
[[de:Die_Heimath_in_der_neuen_Welt/Dritter_Band/Dreiunddreißigster_Brief]]
[[en:The_Homes_of_the_New_World/Letter_XXXII.]]
[[fr:La vie de famille dans le Nouveau-Monde/Lettre 33]]
2j0fp2ykk1gy0t96mksxq9v2iaxlkxz
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/114
104
222542
652688
2026-06-08T09:37:34Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652688
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />106</noinclude>
{{c|{{större|{{sp|TRETTIONDEFJERDE BREFVET.}}}}}}
{{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}}
{{c|{{större|{{sp|'''Matanzas.'''}}}}}}{{ph|''D. 23 Febr. 1851.''|5}}
Hvad här är skönt, min Agathe, hvad här är godt
att vara! I denna herrliga luft, full af balsamiska
flägtar, i detta ljusa, goda, på allt vis trefliga och
comfortabla hem — Mr och Mrs Baleys hem — der jag
nu vistas, känner jag mig få lif på nytt. Jag har nu
lefvat här en hel vecka, som gått lik en enda klar,
skön dag.
Det smakade något godt att lemna det heta, dammiga
Havanna, tidigt måndagsmorgonen den 16:de. Och
jag lemnade min hufvudvärk der också. Jag lade af
den aftonen förut, då jag gick till sängs, och fick sofva
godt. Den vänliga, innerligt goda fru Tolmé var uppe
med mig redan klockan fem nästa morgon, och
skaffade mig och sig kaffe från en restauration, då hon
icke ville väcka sina slafvinnor så tidigt; och efter ett
hjertligt afsked från henne och hennes man satte jag
mig i deras volante, åtföljd af en af husets unga söner,
och min gunstling bland dera, Frank Tolmé; Calasheron
klatschade i luften med sitt ridspö, och hastigt
gungade vi af till jernvägsstationen. Jag var glad, när
jag med min unga ledsagares biträde lyckligt hade
kommit igenom alla svårigheter och omständigheter vid<noinclude>
<references/></noinclude>
tlnn8nvwirjo8e1laaay23bklcc7d7v
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/115
104
222543
652693
2026-06-08T09:41:03Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652693
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|107}}</noinclude>jernvägen, och satt i lugn i den rymliga vagnen. Den
var byggd på amerikanskt vis, ty amerikaner ha anlagt
jernvägarne och byggt dessas vagnar på Cuba. Alla
fönster voro nere för att låta den herrliga morgonluften
inströmma, och fastän alla herrar, som voro i vagnen — fyrtio à femtio till antalet — rökte cigarrer
eller cigarritos kändes ingen röklukt, och sågs knappast
någon rök. Cubas luft tyckes ha makt att tillintetgöra
röken. Jag var det enda resande fruntimret i
vagnen, och satt ensam på min soffa och nästan ensam
i den delen af vagnen. Så mycket friare fick jag se
mig omkring, och, — ack! denna morgon, då jag flög
öfver den nya jorden, skön som ett paradis, i en
paradisisk luft, och såg omkring mig scener och föremål,
nya och förtjusande! Endast genom innerlig och mycken
tacksägelse kan så mycken njutning helgas.
Det hade regnat om natten, och granna moln
hvälfde sig i massor längs horisonten och klungade
sig samman i bizzara skepnader. Nu lyfte de sig i
tunga draperier öfver de blå bergen för att släppa fram
den uppstigande solen. De bildade en präktig port
med ram af guld, och igenom den lyste ett haf af
mildt rosenfärgadt ljus; det blixtrade till öfver bergens
topp och — solen steg upp. De små fantastiska blå
och gula villorna med sina prydliga trädgårdar,
prunkande af granna blommor och underliga växter, de
palmtäckta hyddorna på fälten, de höga, gröna
palmerna öfver deras gulgrå tak, lundarne af mango,
plantan, orange och kokosträd, de gröna häckarne- och
fälten, allt lyste så friskt och vackert i den fuktiga, milda
morgonen, bestråladt af solen. Ofverallt, nära vägen,<noinclude>
<references/></noinclude>
9twx47m9ma0xxnvvn113v5fbwj68u6l
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/116
104
222544
652696
2026-06-08T09:44:36Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652696
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />108</noinclude>mötte mig nya och vackra föremål i blommor, växter,
trädgårdar, boningar, hälsande mig god morgon,
medan de flögo förbi. Men en potatisåker och ett stort
kål-land hälsade jag såsom landsmän och gamla vänner.
Hela landet såg ut som en ofantlig trädgård; sköna
palmer stodo på alla håll vaggande sina kronor i
morgonvinden, och längs horisonten reste sig en kedja
dunkelblå bergskullar.
Jag mådde väl, ingen menniska kunde må bättre,
själ och kropp hade vingar! och jag flög öfver den
sköna, lysande jorden.
Småningom försvunno villorna, och plantager af
sockerrör och andra växter, dem jag ej känner, togo
vid. Vi foro igenom hela skogar af planterade
bananas-träd. Sedan blef marken vildare, och
parasitväxter
visade sig på träd och mark. Snart togo de
öfverhand och tycktes förqväfva växtligheten. Flera
trädkronor buro hela trädgårdar af luftväxter, orchideer och
aloés på sina grenar. Det ser besynnerligt, men icke
vackert ut, ehuru åtskilliga af dessa parasiter ha
ganska vackra blommor. Det ser tungt och onaturligt ut.
På ett fält, icke långt ifrån vägen, såg jag ett högt,
halfdödt ceiba-träd, kring hvars gigantiska stam
parasitväxten Yaguay Embra (ett qvinligt fikonträd) hade
slingrat sina hundrafaldiga ormlika armar i en ohygglig
omfamning, kringlindande trädet ifrån roten och
till toppen, till dess den nästan förqväft trädets lif.
Denna dödskamp emellan ceibaträdet och den qvinliga
parasiten, som växer och närer sig af dess lif och
slutligen förstör det, får man ofta se på Cuba, och det
är ett högst märkvärdigt och verkligen ohyggligt skå-<noinclude>
<references/></noinclude>
gojmxcgy30aw7s2lhj3k08llqw66sl0
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/117
104
222545
652697
2026-06-08T09:48:23Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652697
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|109}}</noinclude>despel. Det är en hel tragedi i en bild, som
påminner om Herkules och Dejaneira, om kung Agne och
Aslög.
Första delen af dagen och resan voro fulla af
njutningar — bland hvilka jag måste räkna förtärandet
af ett par förträffliga smörgåsar med en slags
anjovissås och ost, dem den goda fru Tolmé försett mig
med, och några bananas. Derjemte gladde mig tanken
på henne, så moderlig, så god, så omsorgsfull mot
mig och mot alla, som behöfva henne. Tacksamhet
och glädje öfver menniskor är själens bästa föda.
Sedan blef dagen för varm, och marken alltför öfverhöljd
af krypväxter. Det söfde och tryckte mig. Vid en
jernvägstation kommo några fruntimmer in i vagnen
med spanska fysionomier. De tycktes vara af
landtfolket, men voro välklädda och hade bart hår. Ett par
af dem voro ganska vackra, hade fylliga stolta gestalter,
och bemötte utmärkt stolt och onådigt ett par kurtisörer,
som hade följt dem och omgåfvo dem i sista
stunden med blombuketter och miner, som icke sågo
förtviflade ut, snarare skälmaktiga, i det de drogo sig
tillbaka utan att vinna ett ögonkast af de stolta sköna.
Detta väckte upp mig litet. Och alldeles klart vaken
blef jag, då vi på eftermiddagen kommo ur den
snårfulla trakten, och utsigten öppnade sig stort och
plötsligt öfver Matanzas stad, dess herrliga hafsvik, nu blå
af den klarblåaste blå färg, och i bakgrunden den höga
bergsryggen »Pan of Matanzas» (Mantanzas bulla), så
kallad af dess skapnad, samt öppningen af Yumori-dalen.
De friskaste, ljufvaste flägtar mottogo mig här.
Och vid jernvägsstationen kommo tvenne herrar med<noinclude>
<references/></noinclude>
b3byvqcpzoherq179ekxfxuikboxcgh
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/118
104
222546
652698
2026-06-08T09:51:39Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652698
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />110</noinclude>milda och behagliga ansigten och hälsade mig välkommen.
Det var min unga landsman herr Franke från
Götheborg, bosatt i Matanzas såsom förste kontorist hos
ett stort handelshus, och Mr J. Baley, som i sin
volante afhämtade mig till sitt hem. Der mottogs jag
gladt och vänligt af hans vackra unga fru, en creolska,
men med så nordiskt ljust och friskt utseende, att hon
blott behöfde en hjelm på hufvudet för att tjena till
modell för en valkyrias bild.
Med dessa vackra unga makar har jag lefvat ett
behagligt stillif, och förfriskat mig till själ och kropp,
dels i deras behagliga hem — min unga värdinna
är dotter af en anglo-amerikanska, och allt i huset
barer prägeln af den renlighet, ordning och trefnad,
som utmärker husmödrarne af denna stam — dels
genom ensliga vandringar i nejden omkring staden, fastän
det är så ovanligt att ett fruntimmer — helst med
hatt på hufvudet — begagnar sina egna
»promenad-instrumenter» i stället för hästens och volantens till
vandring utom hus, att små negerpojkar och flickor
springa efter mig ropande och skrattande, stort folk
stanna och gapa, och hästar och oxar stundom bli rädda.
Dock börjar man nu vänja sig vid att se mig gå ute.
Och jag vill för mycket godt icke afstå från mina
ensliga upptäcktsfärder.
Vill du följa mig på en af dem, den första, den
mest förtjusande jag här gjort, den då jag tidigt en
morgon ensam besökte Yumoridalen? Att morgonen var
skön, det förstår du, men huru skön, det kan ingen
förstå, som här icke smakat den tidiga morgonstunden,
smekningen af hafvets ande från Matanzas vik. Yumori-<noinclude>
<references/></noinclude>
l992e183t9u65ljbfx30cfrdc09vhdx
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/119
104
222547
652699
2026-06-08T09:55:04Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652699
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|111}}</noinclude>dalen ligger vid pass tvåhundra steg ifrån Matanzas.
Du ser en öppning emellan tvenne höga klippor och
genom öppningen en liten klar flod, som mellan
grönskande bräddar går att förena sig med hafvet. Jag
säger ej att den kastar sig deri, ty dertill är den för
stilla. Den är spegelklar och lugn. Låt oss följa den
lilla floden genom bergsportarne. Utanför dem är det
fria fältet och Mantanzas breda, blåa hafsvik, med
skepp från alla verldens länder seglande eller liggande
för ankar långt, långt ut i fjerran.
Vi gå längs med Yumorifloden genom bergsportarne,
och derinom öppnar sig en underskön dal, full af
palmer och gröna buskar på grönskande marker,
innesluten på båda sidor af höga bergsryggar. Skuggan
från bergen ligger sval och mörk öfver den del af
dalen, der vår väg går. Hvad det är skönt här, i den
svala skuggan! Till venster är den spegelklara floden,
som börjar draga sig undan våra blickar i en låg skog
af Mangrove-buskar; det är en slags buskart, som växer
i vatten och förökar sig genom att sända sina qvistar
ned i djupet, der de taga rot och växa upp till nya
gröna buskar. På andra sidan af floden reser sig, med
tvära väggar, men mjukt vågande höjder, »Pan de
Matanzas»; på vår sida, längs med vägen, och något mera
sluttande äro höjderna af Combre. Klipporna visa i
höjden djerfva kolonnader, andra öppna portar till sina
grottor, hemlighetsfulla portiker och hvalf, dem blott
foglarne under skyn få besöka. Palmer kröna de vågande
höjderna, och lummiga rankor af mig okända krypväxter
hänga nedanför dem. Längre ned vid deras fötter
blir växtligheten ymnig, det är en svällande bädd af<noinclude>
<references/></noinclude>
4gfj4huritas28wvo2q71eqq1spm4c7
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/120
104
222548
652700
2026-06-08T09:59:02Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652700
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />112</noinclude>sköna träd, buskväxter och blommor, bland hvilka jag
förlorar mig i förtjusning och okunnighet. Men några
känner jag dock till folknamnen. Der glöder
»feberblomman» i guld och eld, i obeskriflig prakt; der är
den vilda heliotropen yppig i växt, men blygsam i färg
och former som vår nordiska drifhus-heliotrop; der är
Mangrovens sköna, snöhvita blomma, med en kalk hälft
af convolvulus, hälft af lilja och ljufligt doftande; och
der, längs med vägen, vid våra fötter, se den lilla
buskväxten full af grant röda små blommor med
hundrade små munnar eller näbbar gapande på sina
stjelkar, uppåt när de äro unga, och sednare nedåt mot
jorden, på hvilken de slutligen nedfalla, ännu helt röda
och friska, då de blifvit äldre: och se hur små
sammetsgröna kolibris fladdra omkring dem, hur
förälskade i dem, hur orädda för oss, hur de doppa
sväfvande på vingarne sina långa näbbar i blommornas
öppnade näbbar — djurlifvet och växtlifvet kyssas här —
det ser allrakäraste ut! Cupidos tårar, »Lacrimas Cupido»
kallas växten med de röda affallande blommorna.
Men Lacrimas Cupido äro inga den bleka smärtans tårar.
De äro glödande tårar af ett öfverfullt, lycksaligt
hjerta. Naturens hjerta gråter dem, och vingade
älskare suga deras saft.
Ännu ligger dalen framför oss, förborgad till sitt
djup. Bergsryggarnes böjningar stänga vår utsigt. Men
hastigt kröker sig vägen tvärt åt höger, och nu öppnar
sig dalen. Framför oss, till höger, i famnen på
bergen ligger, i den skönaste lund af palmer, en liten
gård — en Cubansk farm med palmlöftäckta tak, och
vår väg går genom grupper af kokospalmer, rikt be-<noinclude>
<references/></noinclude>
so8zg3ydt4y9f1rxz2wlrqlwx0zzzi0
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/463
104
222549
652701
2026-06-08T10:16:55Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652701
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|93}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=463|bildtext=Fig. 199. <i>Bronsfat. Blindheim, Norge.</i> {{bråk|1|4}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=463|bildtext=Fig. 200. <i>Bronskittel. Sau, Norge.</i> {{bråk|1|5}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=463|bildtext=Fig. 201. <i>Bronskittel. Hauge, Norge.</i> {{bråk|1|5}}.}}
I den sydöstra delen af Norge har man funnit flera bronskärl
lika fig. 200. Dessa »östlandske» kärl, till hvilka man i södra
Skandinavien har träffat några ganska nära svarande sidostycken, höra
dels till den femte,<ref>Ett kärl, som lär vara af denna form, är t. o. m. funnet tillsammans
med en guldberlock och ett spänne från en tidig del af den fjerde
perioden. Rygh, anf. arb., fig. 232; Nicolaysen, <i>Norske fornlevninger,</i>
sid. 839.</ref> dels till en mycket tidig del af den sjette
perioden; i flera grafvar äro de nämligen funna tillsammans med
vapen af »utvecklade Nydamstyper». Ett kärl af denna typ visar sig<noinclude>
<references/></noinclude>
2jphywrl09rwbf8tuyah5co4ggb8rjj