Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 4961 652780 651722 2026-06-10T09:53:04Z Tommy Kronkvist 170 /* Hej! */ Användarstatistik. 652780 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Av den anledningen redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och gränssnitts­&shy;administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 393&nbsp;100 redigeringar]] (per 10 juni 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} 9lz57094j566pcfyc9i5ttashbquxs1 104 220875 652787 650408 2026-06-10T10:23:06Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652787 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|7.}} <u>Söndag</u>. Grufvelig storm och snöyra hela natten. Lofvad vare Gudi att sådan eij var den natten då Bränneriet uppbrändes. Man vågade för stormen eij öpna Salsluckorna i dag, utan hade ljus i Salen, till Kl: 4. eftermiddagen, då en lucka öpnades. Strömberg och en Tracteur Ringström som vill hyra Walla voro här förmiddagen — och eftermidagen skref jag äntl: färdigt svar till Herr Kungl: Secreteren W: Forslund på det bref jag den 14^<u>de</u> sistl: December från Honom bekom om Årstad från Dess början — men ty värr! det är ganska litet jag därom vet, ty mundteliga berättelser duga eij stort då oftast de skrifna äro opåliteliga när de gå öfver några hundrade år. Hos Trädgårdmästaren var i afton Bal, och vid sådana tillfällen råkas bäst goda vänner. Mamsell lagade maten och pigorna dansade. {{Inre marginalnot|8.}} <u>Måndag</u> snögade blåste något men för att hämta luft for jag mot aftonen i liten Slädskrinda till Lilljeholmen och och drack Thée hos Fru Rubenson samt hos Mamsell Werner. Grönberg var hos Kungl: Secreter Forslund som lofvade i morgon komma hit, Då Herr Kamrer Brogren böds att göra Sälskap {{Inre marginalnot|9.}} <u>Tisdag.</u> Snögade nästan hela dagen. Herr Kungl: Secr Forslund och Kamrer Brogren hämtades till middag och hemfördes om aftonen med kursläda. Begge artiga och muntra. Handelsman Helsingius som var vid Bränneriet dit Han redan lätit föra timmer och ärnar med all skyndsamhet låta uppbygga, kom in till mig och samtalade härom, samt den stora kostnaden, men sade sig för densamma såsom en ringa procent, eij kunna lämna mer än hälften bränvin, och drank. Hvad är att göra? Jag får vara nöjd och hälst som den ädelmodige mannen lofvade taga mina 3 halft års gamla Grisar att föda tils här blir drank. {{Inre marginalnot|10.}} <u>Onsdag.</u> Snöslask. Grisarne fördes till Handelsman Helsingius. Min lögnfulla bror hade i går aftons då Tit: Helsingius varit hos honom sett ena Grisen var halt fästän ingen här var så klarögd att de såg någondera halta. Tillika fick jag för godt pris köpa 2 tunnor gammalt malt, som vägde 11. L℔: tunnan, men var eij bra att bränna af — för att lifnära min stora Sugga och att ge Hästarne då de komma att draga hem gödseln. Gud Välsigne Herr Helsingius!! Den lilla Suggan som grisade 10 grisar däraf hon ihjältrampade 8. slagtades i dag, var mager och vägde blott{{em|4}} var 1 år 4 månar gaml: {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 183d8rb5uekey0mfl7hdj19tu1oeyea 104 220877 652791 650446 2026-06-10T10:39:19Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652791 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}} {{Inre marginalnot|16}}</noinclude>Eftermidagen for Jag i Skrinda öfver sjön till fru kamrerskan Looström och Mamsell till Mamsell Lille och Herr Magister Nyman, som ännu är i {{Förkortning|Stockh:|Stockholm}} men om Lördag eller måndag ärnar resa ned till Wännäs, där Kungl: Maijestet nämdt honom till Predikant. Han skänkte Mamsell {{förkortning|2^<u>ne</u>|tvenne}} böcker Predikningar. Fru Looström berättade att Brännerie Inspector Löfgrens fru för circa 2 år sedan rest till Frankrike till Nantes, men hos sin man lämnade en större Son och den yngste som var 2 år gammall. Från en vän i Staden fick jag genom bref veta att Magister Nyman säges vara förlofvad men en 22 års flicka som är antagen till fosterdotter och arfvinge hos en förmögen man vid namn Gran. Jag lät i dag hämta från {{rättelse|Rörstrads|Rörstrands}} Porcelainsbod en tingad låda med mitt namns Chiffer som är att sätta blomor uti nämligen flera sorten i vatten till en artig prydnad på ett bord om somarn denna låda kostade 5 {{förkortning|RD|riksdaler}} Riksgälds. {{Inre marginalnot|17}} <u>Onsdag</u>. Ganska ruskigt och kalt samt Snögade mycket eftermidagen, och var bäst att sitta inne — jag nystade och frös mycket. Timmerman och Murare voro här att upp bygga och mura ett nytt Bränneri. {{Inre marginalnot|18}} <u>Thorsdag.</u> {{rättelse|formiddagen|Förmiddagen}} mycket kalt och klart. Då var Herr Handelsman Helsingius inne och jag skref mitt samtycke till contractets prolongation om Bränneriet med de ändringar och minskad afgift sedan det nu efter eldsvådan nybygges af Herr Helsingius. Om eftermiddagen Snögade och var ganska ruskigt. Mamsell gjorde korf efter Suggan som förra veckan slagtades. {{Inre marginalnot|19}} <u>Fredag.</u> Klart och kalt. Hinrics dag. Fordom med glädje firad här då min älskade man lefde. Förmiddagen upsattes de förledit år i September tingade 4. Mythologiska Dörrstycken Minerva, Ceres, Pomona och flera uti Begge förmaken. Bönstör köpta på en Auction vid Lilljeholmen {{rättelse|hamtades|hämtades}} och eftermiddagen åkte jag öfver Sjön i kursläda att göra visiter hos Capitaine Moltzen och Herr Durath men de sistnämnde voro hos {{förkortning|B^<u>co</u>|Banco}} Casseur Plank och jag med<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> i0bstiydie3p8m2q90b12mkqw4u7tw5 652792 652791 2026-06-10T10:39:47Z PWidergren 11678 652792 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}} {{Inre marginalnot|16}}</noinclude>Eftermidagen for Jag i Skrinda öfver sjön till fru kamrerskan Looström och Mamsell till Mamsell Lille och Herr Magister Nyman, som ännu är i {{Förkortning|Stockh:|Stockholm}} men om Lördag eller måndag ärnar resa ned till Wännäs, där Kungl: Maijestet nämdt honom till Predikant. Han skänkte Mamsell {{förkortning|2^<u>ne</u>|tvenne}} böcker Predikningar. Fru Looström berättade att Brännerie Inspector Löfgrens fru för circa 2 år sedan rest till Frankrike till Nantes, men hos sin man lämnade en större Son och den yngste som var 2 år gammall. Från en vän i Staden fick jag genom bref veta att Magister Nyman säges vara förlofvad men en 22 års flicka som är antagen till fosterdotter och arfvinge hos en förmögen man vid namn Gran. Jag lät i dag hämta från {{rättelse|Rörstrads|Rörstrands}} Porcelainsbod en tingad låda med mitt namns Chiffer som är att sätta blomor uti nämligen flera sorten i vatten till en artig prydnad på ett bord om somarn denna låda kostade 5 {{förkortning|RD|riksdaler}} Riksgälds. {{Inre marginalnot|17}} <u>Onsdag</u>. Ganska ruskigt och kalt samt Snögade mycket eftermidagen, och var bäst att sitta inne — jag nystade och frös mycket. Timmerman och Murare voro här att upp bygga och mura ett nytt Bränneri. {{Inre marginalnot|18}} <u>Thorsdag.</u> {{rättelse|formiddagen|Förmiddagen}} mycket kalt och klart. Då var Herr Handelsman Helsingius inne och jag skref mitt samtycke till contractets prolongation om Bränneriet med de ändringar och minskad afgift sedan det nu efter eldsvådan nybygges af Herr Helsingius. Om eftermiddagen Snögade och var ganska ruskigt. Mamsell gjorde korf efter Suggan som förra veckan slagtades. {{Inre marginalnot|19}} <u>Fredag.</u> Klart och kalt. Hinrics dag. Fordom med glädje firad här då min älskade man lefde. Förmiddagen upsattes de förledit år i September tingade 4. Mythologiska Dörrstycken Minerva, Ceres, Pomona och flera uti Begge förmaken. Bönstör köpta på en Auction vid Lilljeholmen {{rättelse|hamtades|hämtades}} och eftermiddagen åkte jag öfver Sjön i kursläda att göra visiter hos Capitaine Moltzen och Herr Durath men de sistnämnde voro hos {{förkortning|B^<u>co</u>|Banco}} Casseur Plank och jag med {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> tsane9ov6lm1u4hi8vvnu6uyc9hkutt 104 220881 652793 650835 2026-06-10T11:13:13Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652793 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Februari}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|1}}</noinclude> Anders den 6 Apr: då min Man och jag for med stora Grå Wagnen och stora Svarta Hästarne på hjul öfver sjön Kl: 6 om morgonen, när vattnet steg in i vagnen att jag blef våt om föttren, med Sidenskor och Silkesstrumpor. I dag skref jag hela dagen {{Inre marginalnot|2}} <u>Fredag.</u> Den aldrasträngaste frost, dock hitkommo förmiddagen Molin och dess hustru som tröttade mig med prat om Vallas arrende från Kl: före 10 till efter 2. att jag måste ge dem middag — Sedan upkom den hederlige Handelsman Helsingius från Bränneri bygnaden den han alla dagar efterser och drack här litet Caffée — Han råder eij till Molins antagande. Om aftonen äntl: skref jag något och däribland började ett bref till min Syster. Klockan 11. klämtades sköts och trummade för eldsvåda på Norr. Store Gud! huru beklagligt öde i denna så svåra stränga frost. {{Inre marginalnot|3}} <u>Lördag.</u> Stark Frost — Carin Reenstjerna kom till midagen men jag blef om morgonen straxt efter jag upstod så skjuk af hufvudvärk, frossa och en faslig hosta, hvarpå eftermidagen följde feber att jag låg hela dagen rätt dålig Carin efter vanligheten åt, söp, satte sig att sofva sedan dricka Caffeé och prata mycket slarf. Inspector Söderlund från Vestberga kom ock hit eftermidagen – han beklagade mig öfver mina dåliga Arrendatorer som ruinerat både Årstad och Walla, att han aldrig sett så vanskötta ägor. {{Inre marginalnot|4}} <u>Söndag.</u> Ännu fortfor sträng köld och ännu var jag så dålig att jag hela dagen låg till Kl: 7 då sängen skulle bäddas då jag skref dessa rader. Doctor Sundströms fru med sin lilla Dotter och gamla mor Vesterlund voro här e: m: Hos kamrer Looström hade jag åter i dag bud, han sades vara så skjuk att Doctor Häggström nu tagit med sig en annan Doctor. Gud hjelpe honom och hans fru med alla sina barn! {{Inre marginalnot|5}} <u>Måndag.</u> Klart men eij mycket Kalt. Kamrer Loström tycktes i dag vara litet bätte nu i dag 9^de dygnet. Jag var äntl: så länge uppe att jag slutade ett i förra veckan börjat bref till min syster, nu boende på Ulstorp En Urmakare vid namn Åhlström var här och omlagade Pendylen och stora Salsklockan hvilka circa 14 dagar eij velat gå. Han fick 1. RD B^<u>co</u> Herr Helsingius gaf nu Taköl för upresta Takstolarne på Bränneriet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> rs7ncldnovme190fnsl8mt9xvfn6mhe 104 220906 652749 650270 2026-06-09T15:28:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652749 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Maji}}</noinclude>{{Inre marginalnot|8}} <u>Tisdag.</u> Den faseligaste storm om natten och rägn hela dagen — blandat med snö. Herr Grek var dock här att isätta en ruta i vinkasten och glas i 10. små taflor. Mamsell varpade en liten blå väf och började varpa en randig — men måste uphöra af brist på litet rödt garn. {{Inre marginalnot|9.}} <u>Onsdag.</u> Mycket vackert klart och varmt väder. Mamsell åkte kl ½ till 7. till Staden att köpa rödt gröfre Bomulsgarn, men fick eij annatt än ganska mycket fint och skört, trasligt och afklipt i lockar — jag tvättade det som var något redigt, stärkte och torkade och hälften färgen däraf gick ur; efvenledes gick det af månghundrade gånger i nystningen. Grönberg var plakat full och otidig, ville par force åka efter Mamsell eftermiddagen, men hon hade vid Tanto länt båt — och hade Grönberg i fyllan flere gånger fullit ikull, efven lärer Bränneridrängen Anderson klappadt på honom i brännerit, och sagt, att han skulle mota ut fyllhundarne. Grönberg syntes eij sedan — Mamsell och Marie sågo honom ligga på spanmåls Säckar i brännerit, blodig om näsan. Herr Handelsman Helsingius med Sin fru voro vid Brännerit förmiddagen, och eftermiddagen var han ensam, som jag jag tror, genom någon gifven anledning, att få veta om fyllerier och tjufstycken, hvaruti Boberg ock är nämnd, för det att Bränmästarn får 3. större Geddor när jag får 2. mindre, etc: och i dag fick Mäster stortjuf alsingen fisk. Mamsell var ock hos en man, som varit nog lycklig att Curera flere för Binnickemask. Jag stärkte hvitt hemspunnit bomulsgarn. — På eftermidagen hörde jag göken gala. {{Inre marginalnot|10}} <u>Thorsdag.</u> Vacker väderlek efter vårt tycke. Gud ger det nyttigt är. Den fula tjufven som kallas Bränmästar Vesterberg, hade slagit Drängen Anderson, hvilken om natten gått bort, förmodel till Herr Handesman Helsingius, som kl: nära 7. om morgonen var vid Bränneriet, och hade ganska strängt tiltaladt den infame tjufven — mördaren — fyllhunden, Horkarlen Westerberg. Anderson återkom. Mamsell slutade förmidagen varpa den Brokiga bomulsväfven, randad efter upgift i Sturms betracktelser öfver Naturen — med Rägnbogens färger som vi usla menniskor vilja efterapa. Förmiddagen stökade jag hvarjehanda och eftermidagen for till Herskapet Helsingius. Sökte Doctor Hӕggströms — Han var eij hemma, frun kom ned till vagnen beklagade att hon ingen kunde mottaga emedan det inlades nytt golf hos dem. Jag var sedan hos Tull Inspector Brodins. Mamsell åkta med till Staden, med från Tanto hem. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 13ggnc9yhp2p92vymhjjlgg9aheyp9b 104 222099 652784 651978 2026-06-10T10:18:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652784 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 260 —}}</noinclude>att vända sig om och fått syn på barnen Thenardiers klocka, som de kastat på golvet, när de bör­jade roa sig med katten; den låg några steg från köksbordet. Då släppte hon genast den utklädda sabeln, som dock blott var ett surrogat, och såg sig noga om i salen. Fru Thenardier talade med låg röst med sin make och räknade pengar, Ponine och Zelma lekte med katten, gästerna åto eller drucko eller sjöngo, och ingen lade märke till henne. Hon hade ej ett ögonblick att förlora: hon kröp fram från bordet, försäkrade sig än en gång om att ingen tittade på henne och gled sedan fram till dockan, som hon grep. Ett ögonblick senare var hon åter på sin vanliga plats, orörlig, och vänd, så att doc­kan, hon höll i armarna, kom i skuggan. Lyckan att få leka med en riktig docka var så sällsynt att hon nästan var i extas. Ingen hade sett henne med undantag för främ­lingen i den gula rocken, vilken långsamt förtärde sin enkla aftonvard. Denna lycka varade nästan en kvart. Men hur försiktig Cosette än var, lade hon ej<noinclude> <references/></noinclude> 0m59r5uv3mcd8ulvqku1s8hwj04ve8d 104 222100 652785 651979 2026-06-10T10:20:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652785 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 261 —}}</noinclude>märke till att ett av dockans ben släpade på gol­vet och klart belystes av elden. Denna rosafärgade och glänsande strumpa, vilken stack fram ur mörkret, träffade plötsligt Azelmas blick; hon sa­de till Eponine: — Titta dit, syster! De båda flickorna blevo stumma av förvåning. Cosette hade vågat taga deras docka. Eponine reste sig och utan att släppa katten gick hon fram till modern och drog henne i kjolen. — Låt mig vara, sade modern. Vad vill du? — Mamma, sade barnet, titta! Och hon pekade på Cosette. Cosette var helt upptagen av ägandets njutning och varken såg eller hörde något. Fru Thenardiers ansikte fick detta uttryck, som består av en blandning av det skräckinjagande med det tomma och som kommer oss att kalla vissa kvinnor för megäror. Denna gång (ökades hennes vrede av den sårade stoltheten. Cosette hade glömt bort alla avstånd. Hon hade vågat ett attentat mot ”fröknarnes” docka. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 72wah76mls2laxh2q7vzbnd0ajcxx2y 104 222102 652786 651981 2026-06-10T10:22:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652786 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 262 —}}</noinclude>En tsaritsa, som fick se en inusjik prova sin kej­serlige sons förnämsta ordensdekoration, skulle ej ha kunnat se annorlunda ut. Med en stämma, hes av harm och raseri, skrek hon: — Cosette! Cosette skakade som om jorden bävat under henne. Hon vände sig om. — Cosette! återtog fru Thenardier. Cosette tog dockan och satte varsamt ned den på golvet med en försiktighet, i vilken även rym­des förtvivlan. Utan att lämna den med ögonen knäppte hon samman händerna och, vilket är för­skräckligt hos ett så litet barn, började vrida dem. Och sedan började hon gråta; och dock hade var­ken vandringen i skogen eller förlusten av pen­garna eller tyngden hos vattenämbaret eller de förskräckliga saker, fru Thénardier sagt, för­mått framlocka en enda tår. Men nu snyftade hon. Under tiden hade främlingen rest sig. — Vad står på? frågade han fru Thenardier. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k494k6zkj53ik7be87k40yyyenkj02v 104 222103 652788 651982 2026-06-10T10:24:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652788 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 263 —}}</noinclude>— Ser ni inte det? sade fru Thenardier och pe­kade på den övergivna dockan vid Cosettes fötter. — Nå, fortsatte mannen. — Denna tiggarunge, svarade fru Thenardier, har tillåtit sig att taga barnens docka. — Det är väl intet att göra väsen av, sade man­nen. Vad gör det, om hon leker med dockan? — Hon har tagit i den med sina smutsiga hän­der, fortsatte fia Thenardier, med sina rysliga händer. Här fördubblades Cosettes snyftningar. — Tig! skrek fru Thenardier. Mannen gick ut genom dörren. Sedan han gått, begagnade fru Thenardier till­fället att under bordet ge Cosette en spark, som framkallade höga skrik. Dörren öppnades åter, och mannen kom in med den underbara dockan i händerna, denna docka, som alla barn i staden betraktat hela dagen. Han satte ned den framför Cosette och sade: — Där har du, liten. Man måste veta, att mannen under den tid, han<noinclude> <references/></noinclude> s76g30ivujw0e65ybxnvhzq7sk0wawt 104 222104 652789 651983 2026-06-10T10:26:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652789 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 264 —}}</noinclude>varit i värdshuset, hade kommit ihåg leksaksboden med dess glittrande innehåll, belyst av de många lyktorna och ljusen, detta barnens paradis, som belystes av ett otal lampor. Cosette höjde ögonen, ty hon hade sett mannen komma emot sig med dockan, och hon hade upp­fattat de oerhörda orden: — Det är din. Hon betraktade dockan, ryggade långsamt till­baka samt gömde sig längst bort under muren. Hon grät ej längre, hon var alldeles tyst och såg ut, som om hon ej vågade draga andan. Fru Thénardier, Eponine och Azelma liknade statyer. Till och med dryckeshjältarna liknade saltstoder. över hela värdshuset vilade en för­väntansfull tystnad. Fru Thénardier var som förstenad och alldeles stum samt fortsatte med sina gissningar: — Vem är den där mannen? Är det en tig­gare? Är det en millionär? Kanske är del bå­da sakerna, det vill säga en tjuv. Herr Thénardiers ansikte uppvisade detta<noinclude> <references/></noinclude> 42655exutx28gcjxv36nrke5idd0xn3 104 222105 652790 651984 2026-06-10T10:29:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652790 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 265 —}}</noinclude>egendomliga veck vid näsroten, som hos varje mänsk­lig varelse utmärker, att den förhärskade instink­ten har herraväldet i all sin djuriskhet. Värds­husvärden betraktade omväxlande dockan och främlingen. Han syntes nosa efter denne man som efter en säck med silver. Men det varade blott ett ögonblick. Han närmade sig sin hustru och sade: — Den där saken kostar åtminstone trettio kro­nor. Gör inga dumheter. Ligg på knä för karlen. De grova naturerna likna i det fallet de naiva och ursprungliga, att de ej äro i stånd till att övergå från en sak till en annan. — Nåväl, Cosette, sade fru Thénardier, med en röst som skulle föreställa mild, men som bestod av denna honung, elaka kvinnor ha till sitt för­fogande, tänker du ej ta dockan? Cosette vågade sig nu verkligen ur sin till­flyktsort. — Min lilla Cosette, återtog fru Thénardier med ett smekande tonfall, den där herrn har gett dig dockan; tag emot den. Den är din. Cosette betraktade den underbara dockan med<noinclude> <references/></noinclude> 24fwuq80wum67gj9ft7ejrele4oyjlg 104 222576 652744 2026-06-09T13:48:55Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652744 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||329}}</noinclude>{{c|1859.<br> N:o 1.}} På en obelisk, upprest på länsresidensets gård i Luleå, till minne af {{sp|Hans Kongl. Höghet Kronprinsens}} besök. {{c|Till<br> Minne<br> Af<br> Hans Kongl. Höghet<br> Kronprinsen-Regenten<br> CARLS<br> Besök<br> 1858.}} {{linje|6em}} {{c|Norrbottens tacksamma folk<br> Reste stenen.}} {{linje|6em}} {{c|N:o 2.}} På {{sp|Lunds domkyrkas}}, under ledning af Hr Professoren C. G. Brunius, ombyggda södra korsarm. <poem>Denna gafvel och närmaste sidomurar med hithörande takhvalf ombyggdes 1856—1859, då bilderna af kyrkans skyddshelgon hitflyttades från den samtidigt nedtagna sydöstra stödjepelaren.</poem> {{linje|6em}} {{c|N:o 3.}} På ett bisättningshus, uppfördt å {{sp|Stockholms begrafningsplats}} utanför Norrtull. <poem>De, som redeliga för sig vandrat hafva, komma till frid och hvilas uti deras kamrar. Esaiæ Kapitel 57, versen 2.</poem> {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k57hvloik5k5uary5vwtvj8funz6tj1 104 222577 652745 2026-06-09T15:13:14Z Sabelöga 8275 /* Korrekturläst */ 652745 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" />{{c|― 157 ―}}</noinclude> gräfver därpå en håla alldeles i närheten samt drager, sodan arbetet är fullbordadt, gräshoppan vid ena antennen ned i hålan. Medan stekeln gräfde hålan, passade jag på och bortklippte den nära till liggande gräshoppans antenner. Stekeln kommer upp, går fram till gräshoppan, undersöker dess hufvud, men eger icke förmåga af så mycken själfständig reflexion att han kunde hitta på att från ett af gräshoppans framben draga henne ned i hålan. Han är uteslutande van att gripa i antennen och förmår ej finna en utväg, som dock ligger så nära till hands. Hvilken idiot! Ett exempel till, taget från samma art, fortsätter M. Fabre, som nu engång rätt kommit i farten. Jag kom en gång till denna stekel, just då han höll på att sluta hålan, i hvilken gräshoppan var införd och ägget lagdt. Jag öppnade den, medan stekeln ett ögonblick var borta, och uttog rofvet med det därvid fästade ägget. Stekeln återvände, gick in i hålan, då han fann den öppen, dröjde där en stund samt återkom därpå, sedan han likväl helt säkert sett att den var tom. Men det oaktadt började han att med största omsorg tillsluta mynningen till den toma hålan, alldeles såsom om han där för väder och vind samt<noinclude> <references/></noinclude> 6i8haer93ero1ow2wt4tfj6hhbeek9g 104 222578 652746 2026-06-09T15:15:19Z Sabelöga 8275 /* Korrekturläst */ 652746 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" />{{c|― 158 ―}}</noinclude> för objudna gäster hade bevarat sin dyrbara afkomma. Hvilken tanklös enfald! Så handlar, mina herrar, den omutliga, omotståndliga naturdrift, man kallar instinkt, men ingalunda en fritt reflekterande varelse. Enligt den normala ordningen jagar denna stekel först sitt rof, lägger ett ägg och tillsluter hålan. Jagten var slut, rof och ägg hade jag tagit ut från cellen. Detta är likgiltigt för stekeln. Jagten var slut, ägget lagdt och nu följde i ordning boets tillslutande. Instinkten fordrar normalt denna ordning och den iakttogs äfven orubbligt af djuret, utan att detta i ett fall, sådant som det nyss omtalade, det ringaste inser gagnlösheten af sitt arbete. Å ena sidan alltså, mina herrar, säger M. Fabre, en kunskap större än en lärd anatoms, en otrolig kunskap utan alla föregående studier, och å andra sidan en idiotism, öfverträffande en kretins! Vi åhöra honom utan invändningar, ty dessa äro i sjelfva verket icke så alldeles lätta att göra, åtminstone icke på rak arm midt under ett med hela öfvertygelsens värme utfördt föredrag. Men dn gamla instinkt-teorins förkämpe är nu rätt i sitt esse. Han har ännu ej lust att sluta sina argument.<noinclude> <references/></noinclude> ej9z4fkej88sq9om846wgmlk570lrgj 652747 652746 2026-06-09T15:15:52Z Sabelöga 8275 652747 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" />{{c|― 158 ―}}</noinclude> för objudna gäster hade bevarat sin dyrbara afkomma. Hvilken tanklös enfald! Så handlar, mina herrar, den omutliga, omotståndliga naturdrift, man kallar instinkt, men ingalunda en fritt reflekterande varelse. Enligt den normala ordningen jagar denna stekel först sitt rof, lägger ett ägg och tillsluter hålan. Jagten var slut, rof och ägg hade jag tagit ut från cellen. Detta är likgiltigt för stekeln. Jagten var slut, ägget lagdt och nu följde i ordning boets tillslutande. Instinkten fordrar normalt denna ordning och den iakttogs äfven orubbligt af djuret, utan att detta i ett fall, sådant som det nyss omtalade, det ringaste inser gagnlösheten af sitt arbete. Å ena sidan alltså, mina herrar, säger M. Fabre, en kunskap större än en lärd anatoms, en otrolig kunskap utan alla föregående studier, och å andra sidan en idiotism, öfverträffande en kretins! Vi åhöra honom utan invändningar, ty dessa äro i sjelfva verket icke så alldeles lätta att göra, åtminstone icke på rak arm midt under ett med hela öfvertygelsens värme utfördt föredrag. Men dn gamla instinkt-teorins förkämpe är nu rätt i sitt esse. Han har ännu ej lust att sluta sina argument. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nk8yjquvpf8s24l3xg7uow3srf6rc04 104 222579 652748 2026-06-09T15:19:05Z Sabelöga 8275 /* Korrekturläst */ 652748 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" />{{c|― 159 ―}}</noinclude> Låtom oss gå hit till stengärdet och jag skall för er upprepa några experiment, dem jag själf många gånger gjort. De skola bevisa eder huru dessa insekter, som utföra så underbara ting, då de stå under inflytande af sin instinkt, röja en likaså förvånansvärd stupiditet, så snart de tvingas att göra den ringaste förstånds operation. Sen här, mina herrar, på knapt en fots afstånd från hvarandra stå två ben tillhöriga murarebiet, uppförda af ett egendomligt murbruk, förfärdigadt af sand och biets saliv. Där kommer egaren till det ena boet!, utropar gubben och pekar ett stycke bort i rymden. I ett nu tager han fram en liten låda, med penslar och olika färglösningar, försatta med gummi arabicum. Biet kommer fram till boet och slår ned därpå samt utgjuter däri boning och pollen, skörden från sista utflygten. Men innan det hinner flyga vidare har M. Pabre på dess mellankropp märkt det med en högröd fläck. Nå väl, farväl mitt bi!, säger M. Fabro, vi vilja invänta din kamrat. Hvem vet hvar och huru långt borta han håller hus! {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> anxncozipoa25cmx5lxysahze6abavx 104 222580 652750 2026-06-09T15:59:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652750 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">10<br />Der Leichenbegleiter</h2> Det vore kanske bättre ju mindre det blev sagt om den resa jag gjorde till Sverige på sommaren detta år. Norström, som förde bok över mina ungdomssynder, sade alltid att det var den värsta historien jag hittills berättat för honom. I dag kan den inte skada någon annan än mig själv och jag kan lika gärna berätta den här. Jag var ombedd av professor Bruzelius att följa en av hans patienter hem till Sverige, en lungsiktig student som tillbragt vintern i Davos. Han hade haft flera svåra blodstörtningar under de sista månaderna, och jag samtyckte till att resa hem med honom endast på det villkoret att någon av hans familj eller åtminstone en kompetent svensk sjuksköterska skulle medfölja, eftersom möjligheten att han skulle dö under vägen måste tas i betraktande. Fem dagar senare anlände hans mor till Davos. Vi skulle vila ett par dagar i Basel och Heidelberg och därpå ta den svenska ångbåten i Lübeck direkt till Stockholm. På natten fick modern en hjärtattack och var nära att dö. Professorn som jag tillkallade på morgonen var ense med mig om att hon inte kunde resa vidare på ett par veckor. Valet stod mellan att stanna kvar i Basel och låta hennes son dö där eller att fortsätta resan med honom ensam. Likt alla som är nära döden längtade han hem. Med rätt eller orätt beslöt jag att fortsätta till Sverige med honom. Dagen efter vår ankomst till Hôtel Victoria i Heidelberg fick han en mycket svår lungblödning, och allt hopp om att resa vidare måste överges. Jag sade honom att vi skulle vänta ett par dagar i Heidelberg på hans mor. Han var mycket ovillig att uppskjuta resan en enda dag. Han studerade ivrigt tidtabellen på kvällen. Han sov lugnt när jag gick in och tittade till honom strax efter midnatt. På morgonen fann jag honom död i sin säng, utan tvivel av en inre blödning. Jag telegraferade till min kollega i Basel att han skulle meddela modern sorgebudskapet och delge mig hennes instruktioner. Professorn telegraferade tillbaka att hennes tillstånd var så allvarligt att han inte vågade underrätta henne om sonens död. Övertygad som jag var att hon önskade få sonen begraven<noinclude> <references/> {{ph|151}}</noinclude> l16yhu4q082yos5ljg9levk6lgvntjs 104 222581 652751 2026-06-09T16:07:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652751 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i Sverige, satte jag mig i förbindelse med en begravningsentreprenör för vidtagande av alla nödiga anordningar. Entreprenören meddelade mig, att enligt tysk lag måste liket balsameras, pris tusen mark. Jag visste att familjen inte var rik. Jag beslöt att balsamera liket själv. Det var ingen tid att förlora, vi var i mitten av juli och hettan var oerhörd. Med hjälp av en vaktmästare från Anatomiska institutet gjorde jag på natten en provisorisk balsamering som kostade omkring tvåhundra mark. Det var den första balsamering jag någonsin gjort, och det måste erkännas att den inte var en succé, långt därifrån. Blykistan hoplöddes i min närvaro, den yttre ekkistan inneslöts i enlighet med järnvägsreglementet i en stor packlår. Begravningsentreprenören var ansvarig och väl betald för likets transport per godståg till Lübeck och därifrån per ångbåt till Stockholm, jag hade inget mer med saken att göra. Den penningsumma jag fått av modern för resan hem räckte knappast till att betala hotellräkningen. Jag protesterade förgäves mot den oskäligt höga summa jag nödgats betala för sängkläderna och mattan i sjukrummet. När alla räkningar var betalda, hade jag nätt och jämnt pengar kvar att betala min egen resa till Paris. Sedan min ankomst till Heidelberg hade jag inte varit utom dörren, allt jag hade sett av staden var Hôtel de l'Europes trädgård nedanför mina fönster. Jag tyckte att jag åtminstone borde bese den ryktbara slottsruinen innan jag lämnade Heidelberg där jag hoppades aldrig mer sätta min fot. När jag stod vid bröstvärnet på slottsterrassen och såg ut över Neckardalen vid min fot, kom en taxvalp rusande fram till mig så fort hans små krokiga ben kunde bära den långa smala kroppen och började slicka mig över hela ansiktet. Hans illmariga ögon hade upptäckt min hemlighet så fort han såg mig. Min hemlighet var att jag alltid längtat efter att äga just en sån där liten “Waldmann” som dessa originella små hundar kallas i sitt hemland. Trots mina dåliga finanser köpte jag Waldman för femtio mark och vi återvände i triumf till Hôtel Victoria, Waldman tätt i hälarna på mig utan koppel, fullkomligt säker på att hans husbonde var jag och ingen annan. På morgonen fick jag en ny räkning på någonting som hade att göra med mattan i mitt rum. Mitt tålamod var slut, jag hade redan gett ut åttahundra mark för mattor på Hôtel Victoria. Två timmar senare skänkte jag mattan i sjukrummet<noinclude> <references/> 152</noinclude> p9lww90jq5as2mf4ojgoltcvijdoxne 104 222582 652752 2026-06-09T16:16:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652752 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>till en gammal skomakare som satt och lappade skor utanför sitt fattiga hem fullt av barn i trasor. Hotelldirektören var mållös av raseri, men skomakaren fick sin matta. Min mission i Heidelberg var till ända. Jag beslöt att ta morgontåget till Paris. På natten ändrade jag åsikt och beslöt att fara till Sverige i alla fall. Jag hade redan ordnat för en fjorton dagars frånvaro från Paris, Norström hade lovat se efter mina patienter medan jag var borta, jag hade telegraferat till min bror att jag skulle komma och tillbringa ett par dagar hos honom i det gamla hemmet, säkerligen skulle ett dylikt tillfälle till en lustresa till Sverige aldrig komma igen. Min enda tanke var nu att komma från Hôtel Victoria. Det var för sent att hinna med persontåget till Berlin. Jag bestämde mig då för att ta godståget på kvällen, samma tåg som skulle föra liket till Lübeck, och att fortsätta med samma ångare till Stockholm. Just när jag slog mig ner till min middag på järnvägsrestaurangen, upplyste kyparen att hundar var “verboten” därinne. Jag stoppade fem mark i handen på kyparen, gömde Waldman under bordet och hade just börjat äta med god aptit, när en stentorsstämma från dörren ropade: — Der Leichenbegleiter! Der Leichenbegleiter! Bordsgästerna tittade upp från sina tallrikar och mönstrade varandra misstänksamt, men ingen rörde sig. — Der Leichenbegleiter! Mannen slängde igen dörren för att en minut senare återvända med en person som jag igenkände som begravningsentreprenörens biträde. Mannen med stentorsrösten kom fram till mitt bord och röt mig rakt i ansiktet: — Der Leichenbegleiter! Alla restaurangens gäster tittade intresserade på mig. Jag röt tillbaka att han skulle gå sin väg och låta mig äta min middag i fred. Nej, jag måste komma genast, stationsinspektoren önskade tala med mig. En jätte med piggsvinsmustascher och guldbågade glasögon räckte mig en packe dokument och skrek i örat på mig någonting om att godsvagnen skulle förseglas och att jag genast måste ta plats i den. Jag sade honom på min bästa tyska att jag redan reserverat en plats i en andraklasskupé. Han sade att det var verboten, jag måste genast låsas in i godsvagnen tillsammans med likkistan. — Vad tusan menar ni? {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|153}}</noinclude> ejas8jndjqmykp6suxu327id67pf3b6 104 222583 652753 2026-06-09T18:37:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652753 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Är ni inte der Leichenbegleiter? Vet ni inte att det är verboten i Tyskland att ett lik reser utan sin Leichenbegleiter och att de måste låsas in tillsammans? Jag visade honom min andraklassbiljett till Lübeck och meddelade honom att jag var en oberoende turist på ferieresa till Sverige. Jag hade ingenting att skaffa med likkistan. — Är ni eller är ni inte der Leichenbegleiter? röt han ilsket. — Inte alls. Jag är villig att försöka mig på vilket yrke som helst utom Leichenbegleiter, jag tycker inte om ordet. Stationsinspektoren studerade ånyo sina dokument och tillkännagav att om inte der Leichenbegleiter anmälde sig inom fem minuter, skulle godsvagnen med likkistan till Lübeck växlas in på ett sidospår och stanna i Heidelberg. I samma ögonblick rusade en liten puckelrygg med oroliga ögon och koppärrigt ansikte fram till inspektorens disk med en bunt papper i handen. — Ich bin der Leichenbegleiter, tillkännagav han med omisskännlig värdighet. Jag nästan omfamnade honom, jag har alltid haft en hemlig sympati för puckelryggar. Jag sade att jag var glad att göra hans bekantskap, att jag skulle resa till Lübeck med samma tåg som han och fortsätta med samma ångbåt till Stockholm. Jag måste hålla mig fast i stationsinspektorens disk när han sade, att han inte skulle fara till Stockholm utan till Petersburg med den ryske generalen och därifrån till Nisjnij-Novgorod. Stationsinspektoren såg upp från sina papper, hans piggsvinsmustascher reste borst i ren förvirring. — Potzdonnerwetter! röt han. Det är ju två lik med tåget till Lübeck! Jag har bara en likkista i godsvagnen, två lik får inte resa i samma kista, det är verboten. Var är den andra likkistan? Puckelryggen upplyste om att packlåren med den ryske generalen just hade lastats av på stationen för att sättas in i godsvagnen, det var alltsammans snickarens fel som inte fått packlåren färdig förrän i sista stund. Vem kunde ha drömt om att han skulle få beställning på två så stora packlårar på samma dag! Den ryske generalen! Plötsligt erinrade jag mig ha hört att en gammal rysk general hade dött av slag på hotellet mitt emot vårt samma dag som min patient. Jag kom till och med ihåg att jag dagen förut från mitt fönster sett en bister gam-<noinclude> <references/> 154</noinclude> 2skk52ax3jqrmzskhbju5yb75q116bf 104 222584 652754 2026-06-09T18:40:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652754 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mal herre med ett långt grått skägg i en rullstol i hotellträdgården. Portieren hade berättat att han var en gammal berömd rysk general, en hjälte från Krimkriget, jag hade aldrig sett en man med vildare utseende. Medan stationsinspektoren återvände till studiet av sina många dokument tog jag puckelryggen avsides, klappade honom vänligt på ryggen och erbjöd honom femtio mark kontant och ytterligare femtio mark, som jag tänkte låna av svenske konsuln i Lübeck, om han ville åta sig att vara Leichenbegleiter till Lübeck för den svenske herrn samtidigt med den ryske generalen. Han antog genast mitt erbjudande. Stationsinspektoren sade att det var ett fullkomligt oförutsett fall som fordrade en grundlig undersökning, hans personliga åsikt var att det var verboten för två lik att resa med en och samma Leichenbegleiter. Frågan måste underställas der Kaiserliche Eisenbahn-Amt-Direktion-Bureau i Berlin, det skulle ta minst en vecka att få svar. Det var Waldman som räddade situationen. Flera gånger under våra diskussioner hade jag sett en vänlig blick från stationsinspektorens guldbågade glasögon i riktning mot taxvalpen, och ett par gånger hade han till och med sträckt ut sin jättehand för att sakta stryka Waldmans långa silkeslena öron. Jag beslöt att göra ett sista förtvivlat försök att röra hans hjärta. Utan att säga ett ord lade jag Waldman i knät på honom. När valpen slickat honom över hela ansiktet och börjat bita i hans piggsvinsmustascher, veknade så småningom hans bistra anletsdrag till ett vänligt leende över vår hjälplöshet. Fem minuter senare hade puckelryggen undertecknat ett dussin dokument i egenskap av Leichenbegleiter till Lübeck för de bägge likkistorna, och jag och Waldman och min resväska slängdes in i en fullpackad andraklasskupé just som tåget satte sig igång. Waldman erbjöd sig att leka med den feta damen bredvid oss, men hon såg strängt på mig och sade att det var verboten att medföra hundar i andraklass, var han åtminstone “stuberein”? Naturligtvis var han stuberein, han hade aldrig varit något annat. Waldman vände nu sin uppmärksamhet till korgen i den feta damens knä, nosade frenetiskt och började skälla ursinnigt. Han skällde fortfarande när tåget stannade vid nästa station. Den feta damen kallade på konduktören och pekade på golvet. Konduktören sade strängt, att det var verboten att resa med en hund utan munkorg. Förgäves öppnade jag Waldmans mun<noinclude> <references/> {{ph|155}}</noinclude> 7o1cvlbdev4gddor7lxj6t3tt6y2ixz 104 222585 652755 2026-06-09T18:41:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652755 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>för att visa konduktören hans små valptänder, förgäves stoppade jag i smyg min sista femmark i konduktörens hand. Waldman måste genast föras till hundkupén. Full av hämndlust pekade jag på den feta damens korg och frågade konduktören, om det inte var lika verboten att resa med en katt utan biljett? Jo, det var verboten. Den feta damen och konduktören grälade fortfarande när jag klev ner på perrongen. Hundfinkan bestod av en mörk cell rakt över vagnshjulen, full med rök från lokomotivet, hur skulle jag kunna placera Waldman där? Jag sprang till bagagevagnen och bönföll konduktören att ta hand om valpen. Han sade att det var verboten. Skjutdörrarna på nästa godsvagn drogs försiktigt åt sidan, tillräckligt för att låta huvudet av der Leichenbegleiter sticka ut med en lång pipa i munnen. Vig som en katt klättrade jag upp i vagnen med Waldman och min resväska. Femtio mark extra att betalas vid framkomsten om han ville gömma Waldman i vagnen till Lübeck! Innan han hunnit svara slogs dörrarna igen utifrån, en skarp vissling från lokomotivet och tåget satte sig i gång. Sida vid sida i den stora godsvagnen stod de två packlårarna. Hettan var fruktansvärd, men det var gott om utrymme att sträcka ut benen. Waldman föll genast i sömn på min rock, der Leichenbegleiter tog en butelj varmt öl från sin proviantkorg, vi tände våra pipor och satte oss på golvet för att diskutera situationen. Vi var fullkomligt säkra på att ingen hade sett mig klättra upp i vagnen med Waldman, och min värd försäkrade att ingen konduktör någonsin kom i närheten av vagnen. När tåget en timme senare saktade framför nästa station, upplyste jag Leichenbegleitern att endast våld kunde tvinga mig att skiljas från honom, jag ämnade stanna där jag var tills vi var framme i Lübeck. Timmarna gick under angenäm konversation, som huvudsakligen hölls vid liv av der Leichenbegleiter. Jag talar dålig tyska, fast jag förstår det bra. Min nye vän sade att han gjort denna resa många gånger, han visste till och med namnet på varje station där vi stannade fast vi aldrig såg någonting av yttervärlden från vår fångvagn. Han hade varit Leichenbegleiter i över tio år, det var ett angenämt och bekvämt yrke, han tyckte om att resa och se nya länder. I Ryssland hade han varit sex gånger förut, han tyckte om ryssarna, de ville alltid bli begravna i sitt hemland. Ett stort antal ryssar kom varje år till Heidel-<noinclude> <references/> 156</noinclude> bb3ntpgzad5lamjppnnfbbpeqrt75g8 104 222586 652756 2026-06-09T18:43:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652756 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>berg för att konsultera de många berömda professorerna. Ryssarna var hans och hans hustrus bästa klienter, hans fru var Leichenwäscherin. Knappt en enda balsamering av vikt utfördes utan att de tillkallades. Pekande med pipan på den ena packlåren sade han, att han hade tagit mycket illa vid sig att varken han eller hans fru hade kallats till den svenske herrn. Han misstänkte att han var offer för någon intrig, hans två kolleger skydde intet för att lägga vantarna på hans klienter närhelst de kunde komma åt dem. Det var förresten något mystiskt med hela denna affär, han hade inte ens lyckats få reda på vilken doktor som balsamerat den svenske herrn. Alla var inte lika kompetenta. En balsamering var en mycket delikat och komplicerad operation, man visste aldrig vad som kunde hända under en lång resa, isynnerhet i en sådan hetta som nu. Hade jag varit med om många balsameringar? — Bara om en, sade jag med en rysning. — Ni skulle verkligen se den ryske generalen, sade Leichenbegleitern entusiastiskt och pekade med pipan på den andra packlåren. Han är helt enkelt underbar, ett riktigt mästerstycke, man skulle aldrig kunna tro att det är ett lik, ögonen är till och med vidöppna på honom. Jag undrar just varför stationsinspektoren var så kinkig med er, fortsatte han. Det är visserligen sant att ni förefaller något ung för att vara Leichenbegleiter, men ni ser ju på det hela taget tämligen respektabel ut. Allt vad som behövs är att ni rakar er och borstar era kläder, de är ju alldeles fulla av hundhår, och ni kan sannerligen inte visa er i morgon på svenska konsulatet i Lübeck med en sådan där haka, ni ser mera ut som en stråtrövare än som en respektabel Leichenbegleiter. Synd att jag inte tog med mig mina rakdon, annars skulle jag själv raka er medan tåget håller på nästa station. Jag öppnade min resväska och sade att jag skulle vara honom mycket förbunden, om han ville bespara mig det besväret. Jag rakade mig aldrig själv om jag kunde slippa. Han undersökte mina rakknivar med kännarmin och sade att svenska rakknivar var de bästa i världen, han själv använde aldrig andra. Han var mycket lätt på handen, han hade rakat hundratals klienter ur de högre samhällsklasserna och aldrig hört några klagomål. Jag har aldrig blivit bättre rakad i hela mitt liv, och det sade jag honom också när tåget satte sig igång igen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|157}}</noinclude> ken3mutta28z6wq8rv0ymjgu4x0us95 104 222587 652757 2026-06-09T18:45:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652757 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Det finns ingenting som går upp mot att resa utomlands, sade jag medan jag sköljde tvållöddret från ansiktet, varje dag får man lära sig någonting nytt och intressant. Ju mer jag ser av detta land, desto mera inser jag den fundamentala skillnaden mellan Tyskland och andra nationer. De latinska och anglosaxiska raserna intar alltid en sittande position när de låter raka sig, i Tyskland ligger man raklång på ryggen. Det är ju en smaksak, “chacun tue ses puces à sa façon”, som man säger i Paris. — Det beror på vanan, förklarade Leichenbegleitern. Ett lik kan ju inte sitta upp, ni är den första levande människa jag någonsin rakat. Der Leichenbegleiter bredde ut en ren servett över sin packlår och öppnade sin proviantkorg. En sammansatt doft av korv, ost och Sauerkraut kittlade angenämt mina näsborrar, Waldman vaknade ögonblickligen, vi fixerade matkorgen med hungriga ögon. Jag blev överlycklig när han inviterade mig att delta i måltiden, till och med min avsky för surkål hade försvunnit. Han vann mitt hjärta när han räckte en stor bit Blutwurst till Waldman. Verkan var ögonblicklig och varade ända till Lübeck. När vi tömt vår andra flaska mosel, hade min nye vän och jag inte längre många hemligheter kvar att avslöja för varandra. Jo, en hemlighet behöll jag för mig själv att jag var läkare. Erfarenheter från många länder hade lärt mig, att varje antydan om klasskillnad mellan min värd och mig skulle beröva mig detta enastående tillfälle att studera livet från en Leichenbegleiters synvinkel. Det lilla jag vet om psykologi har jag att tacka en viss medfödd lätthet att anpassa mig efter vederbörandes sociala nivå. När jag superar med en hertig känner jag mig fullt hemmastadd med honom och vet att jag är hans jämlike. När jag superar med en Leichenbegleiter blir jag, i den mån det står i min makt, själv en Leichenbegleiter. Då vi hunnit in på vår tredje flaska mosel, berodde det faktiskt endast på mig själv om jag skulle bli Leichenbegleiter på allvar eller inte. — Friskt mod, Fritz, sade min värd med en glad glimt i ögat, se inte så dyster ut! Jag vet att du har dåliga affärer, och det är klart att du på något sätt har kommit i knipa. Men gaska upp dig, häll i dig ett glas vin till och låt oss tala affärer. Jag har sannerligen inte varit Leichenbegleiter i över tio år utan att ha lärt mig begripa vad slags folk jag har att<noinclude> <references/> 158</noinclude> k4s10cta4s2pzygfx0jglyxodm68sxq 104 222588 652758 2026-06-09T18:47:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652758 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>göra med. Se inte så ledsen ut, intelligens är inte huvudsaken här i livet, du kan klara dig i alla fall om du har tur, och jag är säker på att du är född under en lycklig stjärna, annars skulle du inte sitta här i vagnen. Hör nu på, gör vad jag säger och din lycka är gjord! Leverera din likkista i Sverige medan jag levererar min i Ryssland, och kom direkt tillbaka till Heidelberg med första tåg. Jag ska göra dig till min kompanjon. Så länge professor Friedrich är vid liv finns arbete i Heidelberg för ännu en Leichenbegleiter så sant mitt namn är Zacharias Schweinfuss. Sverige är ingenting för dig, där finns inga berömda doktorer, men Heidelberg är fullt av dem. Heidelberg är rätta platsen för dig! Jag tackade min nye vän hjärtligt och sade att jag skulle ge honom definitivt besked dagen därpå när vi hade blivit lite klarare i huvudet. Några minuter senare sov vi de rättfärdigas sömn på golvet i likvagnen. Jag hade en förträfflig natt, men det hade inte Waldman. När tåget rullade in på stationen i Lübeck var det ljusan dag. En tjänsteman från svenska konsulatet väntade på perrongen för att övervaka transporten av kistan ombord på ångbåten till Stockholm. Efter ett hjärtligt “Auf Wiedersehen” till Leichenbegleitern åkte jag till svenska konsulatet. Så snart konsuln fick syn på Waldman, upplyste han mig om att införsel av hundar till Sverige var förbjuden, norra Tyskland var förklarat rabiessmittat. Jag kunde ju försöka tala med kaptenen, men konsuln var övertygad om att Waldman inte skulle få gå ombord. Jag fann kaptenen på mycket dåligt humör, som alla sjökaptener när de har en likkista i lasten. Allt mitt pläderande var förgäves. Uppmuntrad av min framgång med stationsinspektoren i Heidelberg beslöt jag att försöka med valpen. Förgäves slickade Waldman kaptenen över hela ansiktet, kaptenen var obeveklig. Jag beslöt då att försöka med min bror. Jo, naturligtvis kände han kommendörkapten Munthe mycket väl, de hade seglat tillsammans som kadetter på “Vanadis” och var mycket goda vänner. Kunde han vara så grym att han ville lämna min brors älskade tax ensam i Lübeck bland idel främmande människor? Nej, så grym kunde han inte vara. Fem minuter senare var Waldman inlåst i min hytt för att smugglas in på mitt eget ansvar vid vår ankomst till Stockholm. Jag älskar sjön, vädret var härligt, jag åt vid kaptenens bord, alla ombord<noinclude> <references/> {{ph|159}}</noinclude> 6dq4fpo68kgnzintn5e8jxczzw857bs 104 222589 652759 2026-06-09T18:49:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652759 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>var ytterst vänliga mot mig. Uppasserskan som städade min hytt på morgonen såg först lite vresig ut, men hon blev vår bundsförvant så snart syndaren började slicka henne i ansiktet, hon hade aldrig sett en så förtjusande valp. När Waldman tog sin spatsertur på fördäcket, började hela besättningen leka med honom och kaptenen på kommandobryggan tittade åt annat håll för att inte se honom. Det var sent på natten när vi lade till vid kajen i Stockholm och jag hoppade i land från fören med Waldman i famnen. På morgonen besökte jag professor Bruzelius, som visade mig ett telegram från doktorn i Basel om att modern var utom all fara och att sonens begravning skulle uppskjutas till hennes hemkomst om ett par veckor. Professorn hoppades att jag ännu var kvar i Sverige då, modern ville säkert se mig för att höra om sonens sista stunder, och naturligtvis borde jag komma till begravningen. Jag svarade att jag tänkte besöka min bror och att jag hade bråttom att återvända till mina patienter. Min bror var glad att se mig igen efter så många år, och varken han eller hans hustru ville höras talas om att jag skulle stanna hos dem mindre än fjorton dagar. Två dagar efter min ankomst uttryckte han sin förvåning över att en läkare med så stor praktik som jag kunde vara borta från sina patienter så länge. När tänkte jag resa? Min svägerska hade blivit iskall. Det är ingenting att göra åt folk som inte tycker om hundar annat än att beklaga dem och ge sig ut på fotvandring i Dalarna med sin hund. Det finns ingenting bättre för en liten Waldman än att kampera i det fria och sova under vänliga furor på en matta av mjuk mossa istället för en matta från Smyrna. Min svägerska hade huvudvärk och kunde inte komma ner till frukosten den morgon jag gav mig iväg. Jag ville gå till hennes rum och säga henne ett hjärtligt farväl, men min bror avrådde mig på det bestämdaste. Jag envisades ej längre sedan han upplyst mig om att pigan just hittat hans hustrus nya söndagshatt under min säng, hennes broderade tofflor, hennes fjäderboa, två sönderrivna volymer av Encyclopædia Britannica, resterna efter en kanin samt hennes försvunna kattunge med huvudet avbitet. Beträffande smyrnamattan i salongen, blomsterrabatterna i trädgården och de sex ankungarna i dammen, så … Jag såg på klockan och sade till min bror att jag hade för vana att vara i god tid vid stationen. — Olle, skrek min bror till vår gamle kusk när vi åkte i<noinclude> <references/> 160</noinclude> 2ent5n7yys29glmgkmvd6cyv4rd2kii 104 222590 652760 2026-06-09T18:52:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652760 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>väg, se för Guds skull till att doktorn inte kommer för sent till tåget! Fjorton dagar senare var jag tillbaka i Stockholm. Professor Bruzelius talade om för mig att modern anlänt från kontinenten samma morgon och att begravningen skulle äga rum följande dag på eftermiddagen. Naturligtvis måste jag vara närvarande. Till min förskräckelse upplyste han mig vidare om att den stackars modern nödvändigt ville se sin son innan han begravdes, och att kistan skulle öppnas i hennes närvaro tidigt på morgonen. Naturligtvis skulle jag aldrig ha gjort balsameringen själv om jag hade tänkt mig möjligheten av att kistan skulle öppnas. Jag visste att jag menat väl, men jag visste också mera. Min första tanke var att smita och ta nattåget till Paris. Min andra tanke var att stanna där jag var och “play the game”. Det var ingen tid att förlora. Tack vare professor Bruzelius mäktiga hjälp lyckades jag med stor svårighet erhålla tillstånd att öppna kistan för en summarisk desinfektion om det skulle visa sig nödvändigt, vilket jag var övertygad om var fallet. Strax efter midnatt steg jag ner i gravvalvet under kyrkan, åtföljd av en kyrkvaktare och en snickare som skulle öppna de båda kistorna. När locket på den inre kistan lyftes upp drog sig de bägge männen några steg tillbaka i tyst vördnad inför döden. Jag tog lyktan i handen och lyfte lakanet som täckte ansiktet. Lyktan föll i golvet och jag ryggade som slagen av en osynlig hand. Jag har ofta förundrat mig över min kallblodighet den natten, jag måtte haft nerver av stål på den tiden. — Allt är bra, sade jag och täckte hastigt över ansiktet igen med lakanet. Det behövs ingen desinfektion, liket är väl preserverat, skruva på locket. Tidigt på morgonen hade jag ett samtal med professor Bruzelius. Jag sade honom att han var tvungen att med alla medel förhindra kistans öppnande och bespara modern att se vad jag sett, det skulle förfölja henne hela livet. Jag var närvarande vid begravningen. Det är den sista begravning jag varit med om. Kistan bars till graven av sex skolkamrater till den avlidne. Prästen höll ett gripande griftetal och sade att Gud i sin outrannsakliga vishet velat att detta unga liv, så fullt av löften och glädje skulle avskäras av den grymma döden i ett främmande land. Det var åtminstone en tröst för de sörjande, som stod kring hans<noinclude> <references/> {{huvud|''11 Munthe''||161}}</noinclude> qhdqw3cl7vvmmxho7xfuqtrw0hnhyok 104 222591 652761 2026-06-09T18:55:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652761 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>förtidiga grav, att hans jordiska kvarlevor skulle vila hos hans eget folk i hans eget land. De skulle åtminstone veta var de skulle lägga sina blommor, var de skulle bedja för honom. En studentkvartett från Uppsala sjöng det traditionella ''Integer vitæ, scelerisque purus''. Jag har avskytt Horatius vackra ode alltsedan dess. Stödd på sin åldrige faders arm trädde den stackars modern fram till graven och lät en krans av liljekonvaljer falla på kistan. — Det var hans älsklingsblommor, snyftade hon. En efter en kom de övriga sörjande fram med sina kransar och såg ner i graven med tårfyllda ögon för ett sista farväl. Kvartetten sjöng ''Sov i ro''. Dödgrävarna började skyffla jord över kistan, ceremonin var över. När alla gått gick jag i min tur fram till graven. — Ja, sov i ro, bistre gamle slagskämpe, sov i ro! Förfölj mig inte längre med dina stela vidöppna ögon, annars blir jag vansinnig! Varför stirrade du så vilt på mig då jag lyfte lakanet från ditt ansikte nere i gravvalvet i natt? Tror du att jag blev mera glad att se dig än du mig? Tog du mig för en gravplundrare som brutit upp din kista för att stjäla den gyllene ikonen på ditt bröst? Trodde du att det var jag som fört dig hit? Nej, det var inte jag. Vem vet om det inte var Ärkefienden själv i skepnad av en drucken puckelrygg som förde dig hit! Ty vem utom Mefisto, den oförbätterlige gycklaren, skulle ha kunnat sätta i scen den hemska fars som just utspelats här? Jag tyckte mig nästan höra hans hånskratt genom deras psalmer, och Gud förlåte mig, jag var inte långt ifrån att skratta själv när din kista sänktes ner i graven. Men vad gör det dig vems grav du ligger i? Du kan inte läsa namnet på marmorkorset, vad gör det dig då vilket namn som står där? Du kan inte höra de levandes röster kring din grav, vad gör det dig då vilket språk de talar? Du ligger inte här bland främlingar, du ligger sida vid sida med dina egna landsmän. Så gör också den svenske studenten som sänktes till vila i hjärtat av Ryssland, medan ditt gamla regementes trumpeter blåste den sista fanfaren vid graven. Dödens rike har inga gränser, graven har ingen nationalitet. Ni hör alla till ett och samma folk, och snart ska ni allesammans se precis likadana ut. Varhelst ni läggs till vila väntar er alla samma öde, att bli glömda och att förvandlas till stoft, ty sådan är livets lag. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 162</noinclude> af9dcybyi8d4iy7w0k3w15njx22bot2 104 222592 652762 2026-06-09T19:00:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652762 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">11<br />Madame Réquin</h2> Inte långt från Avenue de Villiers bodde en utländsk läkare, efter vad jag förstod specialist i obstetrik och gynekologi. Han var en rå och cynisk karl, som ett par gånger hade kallat mig till konsultation, inte så mycket för att lära sig något av mig som för att överflytta en del av sitt ansvar på mina skuldror. Sista gången han tillkallade mig var för att åse en ung flickas dödskamp. Hon dog av peritonitis under mycket dunkla omständigheter, så dunkla att det var med stor tvekan jag samtyckte till att sätta mitt namn bredvid hans under dödsattesten. Då jag kom hem sent en kväll fann jag en droska väntande på mig utanför porten med ett bud från min kollega att genast komma till hans privatklinik vid Rue Granet, det gällde liv eller död. Jag hade mina goda skäl att inte vilja ha något mer med mannen att skaffa, men jag följde med i droskan i alla fall. Jag släpptes in av en kolossal dam som presenterade sig som madame Réquin, sage-femme de première classe, och som förde mig till en vindskammare, samma rum där den unga flickan dött. Blodfläckade handdukar, lakan och filtar överallt, blod droppande på golvet under sängen. Doktorn tackade mig varmt för att jag kommit till hans hjälp och sade att det var ingen tid att förlora. Däri hade han rätt, ty kvinnan som låg medvetslös på sin “lit de travail” verkade mera död än levande. Efter en hastig undersökning frågade jag honom ursinnig varför han inte skickat efter en accoucheur, eller åtminstone en kirurg, när han väl visste att varken han eller jag var kapabla att handskas med ett dylikt fall. Kvinnan återfick sansen efter ett par kamfer- och eterinsprutningar. Efter någon tvekan beslöt jag att låta min kollega ge henne en smula kloroform medan jag började mitt arbete. Med min vanliga tur gick allt någorlunda bra, och efter lång artificiell respiration återvände också det halvkvävda barnet till liv till vår stora förvåning. Det fanns inte mer vadd eller linne eller någon sorts förbandsartiklar för att hejda blödningen, men lyckligtvis hittade vi en halvöppen resväska full av linneunderkläder som vi slet i stycken till tamponger. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|163}}</noinclude> 24lfe3nty8qppsl98sebws83jwbftf1 0 222593 652763 2026-06-09T19:01:27Z Thuresson 20 Kap 10 652763 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=153 to=164 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|10]] 2xix14djyk7y3yhcp6uz42afnwbgzl8 104 222594 652764 2026-06-09T21:28:50Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652764 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|70|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude><b>tan behöfwes och för nöden wara wil. Men inge personer skola efter thenna dag ingifwas i klostret, vtan allenast the, som sig ther ingifwit hafwa i förtiden, måga ther blifwa i theras lifstid, om them sielfwe så synes godt wara &c. Och i thet förhopp, at förenemde Skogklosters</b> {{ant|<i>Convents</i>}}<b>-personer sig härefter alfwarligen förhålla och retta skola, hafwe wi anammat och vndfångit, som wi ock nu med thetta wårt öpna bref anamme och vndfå, them vti wår Kongliga hegn, wern, beskydd och förswar för all orett och öfwerwåld. Wi hafwe ock gunsteligen efterlåtit them til vnderhåll (oss til en behagelig tid) tre pundeläster Spannemål af then, som årligen faller i förenemde Skogklosters Sochn. Tredingen råg och twedelen malt eller korn. Ther wårt Cammarråd, Cammererer och befallningsmän måga weta sig efterretta. Förbiudandes också härmed alla andra, som för wår skul wilja och skola giöra och låta, at förenemda Skogklosters</b> {{ant|<i>Convents</i>}}<b>-personer häremot något hinder eller förfång at giöra, wid wår ogunst och tilbörliga straff.</b> {{ant|Datum}} <b>på wårt Kongl. Slott</b> {{ant|Stockholm <i>d. 27 Februarii Anno.</i>}} 1566. Vnder wårt Kongl. {{ant|Secret}}. {{ph|{{ant|<i>Ex mandatô Regiæ Maj:tis propriô</i>}} <br> Bengt Gylta. {{em|4}} <br> Engelbrecht Andersson. {{em|1}}|5}} {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{ant|Cap. XI.}}}} <references/></noinclude> q843un1dxl2o4gxskcte5p8u3v9jlrt 104 222595 652765 2026-06-10T08:13:36Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652765 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|96|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>visa sig genom arten af sina sirater vara något ålderdomligare än de öfriga.<ref>Detta gäller särskildt om det sid. 250 omtalade från Kannikegård på Bornholm. Äfven fig. 97 synes vara af en något äldre typ än fig. 202 och 203.</ref> Sådana glasbägare, dels koniska och utan fot (fig. 202), dels mera jemnbreda och med en liten, låg fot (fig. 203), hafva anträffats i många nordiska fynd från den sjette perioden. Dessa glas äro allmänna i Norge;<ref>Rygh, <i>Norske oldsager,</i> fig. 337 (vår fig. 202; funnet vid Söndre Langsæter i Trygstad pgd, Smålenenes amt) och 338 (mera jemnbredt och med låg fot; funnet jemte ett bronsfat med tre ringar, ett spänne af förgyldt silfver m. m. i en grafkammare vid Hauge i Klep pgd, Stavanger amt; sid. 123). År 1885 kände man 18 sådana glas från Norge. — Utom dessa båda afbildningar kunna följande anföras: Montelius, <i>Från jernåldern,</i> pl. 8 fig. 8 (med låg fot; funnen jemte en guldbrakteat m. m. i en stor grafkammare vid Vest-Ly i Klep pgd, Stavanger amt). — Lorange, anf. arb., sid. 68 (bägaren konisk, med mycket liten fot, funnen jemte ett svärd, några lerkärl m. m. i en stor grafkammare på Jæderen). — <i>Årsberetn.,</i> 1872, sid. 104, fig. 4 (vår fig. 203; funnen jemte ett stort spänne af förgyldt silfver, ett korsformigt bronsspänne m. m. i ett röse vid Langlo i Ske s:n. Jarlsberg och Larviks amt).</ref> några hafva äfven uppgräfts i Sverige<ref>Originalet till fig. 97, funnet jemte ett bronsspänne i en graf vid Sjögerstad nära Sköfde i Vestergötland (St. H. M. 7327; sid. 250 här ofvan). — Ett glas likt fig. 203, funnet jemte ett bronsspänne i en graf vid Nygårds i Vesterhejde s:n på Gotland (St. H. M. 6504; sid. 250 här ofvan). — Ett dylikt glas, med mycket liten fot och få, breda bågar, funnet vid Habblingbo på Gotland (mr James Curle j:rs samling i Priorwood, Skotland).</ref> och Danmark.<ref>En glasbägare lik fig. 203 är för länge sedan funnen vid Gudumlund, nära Ålborg, i Jylland (Dansk <i>Antiqvarisk tidsskrift,</i> 1843—45, sid. 114). — En, något äldre, från Bornholm är omtalad här ofvan not ¹ och sid. 250. — En lik fig. 203 är funnen nära Kobbe å på Bornholm (Vedel, <i>Efterskrift,</i> sid. 38, fig. 49). — Ett dryckeshorn af glas med dylika sirater är funnet i en af de till den femte perioden hörande grafvarna vid Himlingöie på Sælland (Worsaae, <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 320; <i>Mémoires de la Société des Antiquaires du Nord,</i> 1869, pl. I fig. 3; sid. 235 här ofvan, not 1). — Originalet till fig. 312 i Worsaae’s <i>Nordiske oldsager</i> är funnet i Norge och äfven afbildadt i Ryghs anf. arb., fig. 337.</ref> Redan af det skäl, att dylika kärl varit i bruk under det 4:de århundradet, kunna vi draga den slutsatsen, att de fynd från den<noinclude> <references/></noinclude> nf8fgieua3oovc3jv8s2xf4s0wxlo7o 104 222596 652766 2026-06-10T08:40:23Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652766 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|97}}</noinclude>sjette perioden, hvari de förekomma, förskrifva sig från det 5:te århundradet. Detta bekräftas också, såsom vi skola se, af allt hvad vi för öfrigt känna. Liknande höga, stundom strutlika glaskärl förekomma också i norra Tyskland, Belgien och England.<ref>{{sp|Tyskland}}: Det sid. 250 omtalade fyndet från Kossewen i Ost-Preussen. — En glasbägare af denna typ är funnen i en graf vid Warnikam i Ost-Preussen jemte ett silfverspänne från senare delen af 300-talet och ett bandformigt guldbleck med pressade figurer: gladiatorsstrider mot vildsvin och pantrar (meddelande af amanuensen Almgren). — Lindenschmit, <i>Handbuch der deutschen Alterthumskunde,</i> pl. XXXII fig. 7 (med låg fot; funnen vid Wiesbaden). Se äfven Lindenschmit, <i>Das römisch-germanische Central-Museum in bildlichen Darstellungen aus seinen Sammlungen</i> (Mainz 1889), pl. XV fig. 16, 17; och samma förf:s <i>Die Alterthümer unserer heidnischen Vorzeit,</i> IV pl. 59 fig. 4. <p>{{sp|Belgien}}: <i>Annales de la Société archéologique de Namur,</i> VI, pl. I fig. 21 (utan fot; från det sid. 264 omtalade graffältet vid Samson).</p> <p>{{sp|England}}: Ch. Roach Smith, <i>Collectanea antiqva,</i> III, sid. 5, pl. III fig. 8 (utan fot, strutlik; funnen vid Ozingell i Kent); VI, sid. 204, pl. XXXIX (utan fot; mycket högt och ganska smalt; funnet vid Kempston i Bedfordshire). — Akerman, <i>An archæological Index,</i> sid. 131, pl. XIV fig. 12 (med liten fot; funnen på Isle of Wight). — I British Museum såg jag dessutom 1896 ett glas af detta slag, funnet vid East Shefford i Berkshire.</p></ref> Såvidt man känner de närmare omständigheterna vid dessa fynd, tala äfven de för, att kärlen höra till nyss angifna tid. Från en något senare tid torde de med dylika sirater prydda, men lägre och vidare glaskärl förskrifva sig, som uppgräfts på flera germanska graffält i England och vestra delen af kontinenten.<ref><i>Archæological Journal,</i> IV, sid. 157 (England). — Baudot, <i>Mémoire sur les sépultures des Barbares de l’époque mérovingienne, découvertes en Bourgogne, et particulièrement à Charnay,</i> i <i>Mémoires de la Commission des antiquités du département de la Côte-d’or,</i> V, pl. XXII fig. 6, 9 (Charnay). — Ett dylikt glas från Upland ses i <i>Sv. forns.,</i> fig. 385.</ref> Äfven glaskärl af andra typer hafva någon gång anträffats i nordiska fynd från denna tid, dels sådana kärl med inslipade ovaler, som vi lärt känna under den föregående perioden (sid. 252),<ref>Fynden från Sötvet och Vashus i Norge (sid. 116 och 123).</ref> dels andra. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||7}}</noinclude> 4gbraykjy7gj78ee47kru2ec963jr43 104 222597 652767 2026-06-10T09:04:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652767 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />128</noinclude>I städerna se negrerna muntra och trefliga ut. Man ser en mängd vackra, välväxta och icke sällan grant klädda mulattskor på promenader och i kyrkor. De ljusa mulatterna komma ofta så nära spanjorerna i färg och drag, att det är svårt åtskilja dem. Spanjorerna lära i allmänhet vara mycket goda mot sina husslafvar, och ej sällan svaga för deras svagheter. {{em|2}}{{större|'''''D. 2 Mars.'''''}} God morgon, mitt lilla hjerta! Jag kommer från messan i Matanzas kyrka. (Ty Matanzas har blott en enda kyrka, ehuru den har en befolkning af några och trettiotusen själar). Jag hörde der dundrande musik af spanska militären i staden, hvilken (musiken neml.) mycket liknade dansmusik, såg stor parad af de, i kyrkans medlersta skepp, på knä, flockvis, på granna mattor liggande damerna, många vackra, alla i stor toilett i siden och sammet, juveler eller blommor, bara halsar och armar, alla med skira flor, svarta eller hvita, kastade öfver den balklädda gestalten, och tydligen mera sysselsatta med sitt utseende än med sina bönböcker; rundtomkring dem rader af stående välklädda herrar, tydligen mera sysselsatta att kika på damerna än med — någonting annat: gudstjenst och andakt ingen, utom hos tvenne personer — om jag får dömma efter ansigtet — den ena en äldre man och spanjor, den andra en mulattqvinna. I öfrigt stort spektakel af prester och ceremonier. Kyrkans chor var, ända upp i taket, klädt med palmqvistar, fanor och heliga bilder. Palmlöf välsignades och utdelades. Spansk militär deltog i högtiden, soldaterna uppställda i rader<noinclude> <references/></noinclude> qxfm580x73hghcw101hb37og6o09dvx 104 222598 652768 2026-06-10T09:07:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652768 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />129</noinclude>i kyrkan, — de flesta syntes mig mycket unga karlar med spensliga gestalter och fina, vackra drag. Slafvar och slafvinnor hade, sedan de utbredt mattorna för sina herrskarinnor och deras döttrar, dragit sig tillbaka i kyrkans bakgrund; der knäböjde de på stengolfvet. En främling och protestant knäböjde der bland dem, och bad — för dem, liksom för sig och de sina. Men hennes bön här, för sig, är — tacksägelse. Äfven hon fick af de välsignade palmlöfven, och skall medtaga dem till sitt hem långt upp i norden till minne af denna morgonstund. Det var en skön, varm, solig morgonstund. Lifvet såg ljust och lätt ut för alla. Ack! Om det inre lifvet här motsvarade det yttre, så vore det lätt att här lefva och lofva! De vackra drägterna göra mig äfven nöje (ehuru jag måste ogilla dem i kyrkan) och den spanska mantillan (som dock säges allt mer och mer komma ur bruk) är af oändligt pittoresk verkan. Äfven negrinnor och mulattskor bruka den, mest som långsjal kastad öfver hufvudet och af tätare tyg, för att skydda sig mot solen, dä de äro ute midt på dagen. Några gånger och äfven i dag har jag sett fruntimmer, tydligen icke fattiga, klädda i klädningar af grof, grå säckväf och med långsjal af samma väf öfver hufvudet. Man säger mig att det är i följd af något löfte, som de gjort vid bön för sig eller de sina i nöd eller sjukdom. I dag, klockan två, lemnar jag Matanzas, för att, med mitt vänliga värdfolk, fara till en socker-plantage, tillhörig Mrs Baleys föräldrar, i en trakt med namn Limonar, omkring femton mil härifrån. Der skall jag studera träd och blommor, och hvad annat<noinclude> <references/></noinclude> bcpjn1nye2qmids9v6q81ohwwxbwzlo 104 222599 652769 2026-06-10T09:13:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652769 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />130</noinclude>vår Herre vill. Efter några dagars vistande i Limonar begifver jag mig till Madame de Coninch, som lefver på en stor sockerplantage emellan Matanzas och staden Cardinas. Vänliga, gästfria menniskor lemna mig äfven här icke i brist af tillfällen att se land och folk. Och jag kan ej säga huru tacksamt jag känner och erkänner denna godhet! {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|{{sp|'''Ariadne Inhegno.'''}}}}}}{{ph|''D. 7 Mars.''|5}} Här har jag nu lefvat nära en vecka midt i det afhöljda skötet af slafveriet, och de första dagarne af min härvaro så nedtryckt deraf att jag ej dugat till mycket. Tätt utanför mitt fönster — herrgårdshuset på plantagen är ett envåningshus — måste jag se, hela dagen, en trupp negerqvinnor arbeta under piskan, hvars klatschar (i luften likväl) öfver deras hufvuden, jemte drifvarens (en negers) upprepade otåliga rop: »Arrea! Arrea!» (skynda! gå på!) hålla dem i träget arbete. Och om natten — hela natten — hör jag deras trötta steg, då de på de stora stengolfven utanför mitt fönster breda ut till torknings de krossade sockerrören, som de bära ut ifrån sockerqvamen. (Om dagen är deras arbete att räfsa ihop de torkade rören »la bagaza» och bära det i korgar åter till sockerqvarnen, der det tjenar att elda ugnarne vid sockerkokningen). Ty arbetet på en sockerplantage måste fortgå oupphörligt natt och dag under hela tiden som sockerskörden varar, och detta är på Cuba under hela tiden kallad »la Seca», det är ungefärligen halfva året. Sant är att<noinclude> <references/></noinclude> slrw33aysm75vs52a20tvivahsgvut5 104 222600 652770 2026-06-10T09:16:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652770 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|131}}</noinclude>jag ofta såg qvinnorna prata och skratta under deras trägna arbete, obekymrade om piskans klatschar; och att jag under natten ofta hörde afrikanska sånger och muntra rop — men som här sakna all melodi och musik — ljuda frän sockerqvarnen; äfven visste jag att arbetarne på denna plantage byta om hvar sjette timme, så att de alltid ha nära sex timmar på dygnet till hvila och förfriskning, och två nätter i veckan, på hvilka sockerqvarnen hvilar och de få — sofva ut, — men ändå, jag kunde ej smälta det. Och jag kan det ej heller nu, men jag kan ''bära'' det bättre, sedan jag sett slafvarnes munterhet vid deras måltider och deras goda, hyggliga och äfven glädtiga utseende i allmänhet på denna plantage. Flera gånger har jag besökt negerslafvarnas »Bohea» — det är en slags låg fästningsmur på fyra sidor byggd kring en stor gård, med en stor port på en sida, hvilken om natten är igenläst. Inåt gården äro dörrarne till slafvarnes bostäder in i muren, — hvar familj har ett rum. På utsidan af muren ser man endast en rad små gluggar med jerngaller, en för hvart rum, så högt uppe i muren att slafvarne, ej kunna se ut igenom den. Midt på den stora gården är en byggning tjenande till kök, tvättstuga o. s. v. I Bohean har jag mer än en gång bevistat slafvarnas måltider, och sett dem hämta sina calebash-skålar fulla af snöhvitt ris, som kokas åt dem i en ofantlig kittel, och som den svarta kokerskan med sin slef delar ut, som det synes mig, med oförbehållsam frikostighet; jag har sett slafvarnes hvita tänder lysa, och hört deras prat och skratt under det de, vanligen gå-<noinclude> <references/></noinclude> 9osokq3z83zam9e8682nttmv2okcdd5 104 222601 652771 2026-06-10T09:20:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652771 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />132</noinclude>ende eller stående, förtära den hvita risgrynsgröten, som de mycket älska (merendels hjelpande sig dervid med fingrarne); de ha dessutom salt fisk och rökt kött; äfven ser jag i några af rummen knippor af bananas och tomatoes. Enligt lag är plantage-egaren förbunden att ge hvar slaf ett visst mått af torr fisk eller salt fläsk i veckan samt ett visst antal bananas. Dermed förfara slafherrarne naturligtvis efter behag; ty hvilken lag kan hålla reda på sådant? men dessa slafvars utseende vittnar tydligt om att de äro väl födda och förnöjda. Jag frågade dem ofta i det jag pekade på deras föda: »e bueno?» och fick alltid ett förnöjdt och öppet leende och orden: »si, é bueno!» till svar. Jag har redan i Amerika hört omtalas fransmännen som de mest förståndigt beräknande af slaf-egarne, och min värd här, Mr Chartrain, som är fransos och född på S:t Domingo, är mig ett bevis på sanningen häraf. Han drifver sina slafvar duktigt i arbete, men föder och vårdar dem väl, och det gör att de arbeta muntert och raskt. Jag har i öfrigt lefvat trefligt här med den vänliga familjen. Min värd Mr Chartrain är en artig, liflig och språksam fransos med en god del skarpsinne och qvickhet, och jag har att tacka honom för många värderika upplysningar, deribland öfver de afrikanska negerstammarne, deras karakter, lif och samhällen på kusten, hvarifrån de flesta slafvarne hämtas hit, — merendels på så sätt att de af afrikanska höfdingar säljas efter öfverenskommelse åt de hvita menniskohandlarne — ty Mr Chartrain har varit der, och vet godt<noinclude> <references/></noinclude> kkecskooa6xphmu91u6csq66cqscrf2 104 222602 652772 2026-06-10T09:23:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652772 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|133}}</noinclude>besked. Af honom har jag äfven lärt skilja på de olika stammarne enligt deras karaktersdrag och olika sätt att tattuera sig. Så har jag lärt känna Congos som »Afrikas fransmän», ett lifligt, gladt, men lättsinnigt folk. Congo-negrerna ha ansigten med intryckta näsor, breda munnar, superba tänder, tjocka läppar, starka kindben; de ha starka och breda, men ej storväxta gestalter. Gangas-negrerna närma sig till Congos. Luccomees och Mandingos deremot äro de ädlaste af dessa kustfolk, ha resliga gestalter och vackra, ofta märkvärdigt regelmässiga och äfven ädla drag, allvarligt tycke. Af Mandingo-stammen utgå merendels negrernas prester och spåmän. Luccomees äro ett stolt och stridbart folk; de äro, i slafveriet, i början svåra att handtera, frihetsälskande och lätt retade till vildhet; men om de bemötas väl och med rättvisa (den rättvisa, som kan öfvas, då man behandlar dem som slafvar!) bli de om några år de bästa och pålitligaste arbetare på plantagerna. Callavalis eller Caraballis, äro äfven godt folk, ehuru mera lata och vårdslösa. Jag har bland dem sett några präktiga gestalter. De ha plattare näsor och bredare ansigten än Luccomees och mindre allvarsamt tycke. Alla negrerna här äro tattuerade i ansigtet, somliga kring ögonen, andra på kindbenen o. s. v. allt efter de nationer som de tillhöra. De flesta, äfven männerna, bruka halsband af röda eller blå perlor, — de röda af de korallgranna fröna af ett trädslag på ön — och de flesta, männer liksom qvinnor, bära rutiga bomullskläden fastade kring sina hufvuden. Här är äfven en neger af Fulah-stammen, en liten man med fina drag och svart långt, glänsande<noinclude> <references/></noinclude> 3s08au4jvsvhm4mydx9cr5c4mohkqv8 104 222603 652773 2026-06-10T09:27:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652773 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />134</noinclude>hår, hvilket lärer vara eget för denna stam. Dessa äro de förnämsta af de negerstammar och karakterer, som jag här lärt känna. Men ''en'' neger måste jag tala om för dig, hvars historia är nära förbunden med familjen på denna plantage, och, som man här berättat mig. Den är ett vackert vittnesbörd om negerkarakterens egna ädelhet, när denna når sin rätta utveckling. Han hette Samedi (eller Saturday) och var på San Domingo tjenare hos min värds föräldrar, då den namnkunniga massackern der inträffade. Han räddade ur den, med egen lifsfara, sitt husbondsfolks båda gossar — min värd var en af dem, — i det han bar dem nattetid på sina axlar ur staden, genom alla farligheter, ned till hamnen, der han hade försäkrat sig om en liten farkost, på hvilken han med de två barnen begaf sig till Charleston i södra Carolina. Här satte han de två gossarne i en skola, och hyrde ut sig sjelf för dagspenning. Han, och gossarne äfven, hade förlorat allt under den ohyggliga natten på San Domingo. Han hade kunnat rädda endast deras lif. I Charleston födde och klädde han dem och sig med sitt arbete. Hvar vecka gaf han gossarne hvar sina tre dollars af sin arbetslön. Dermed fortfor han tills gossarne blifvit unge män, och han — en gammal man. Min värd gick till sjös, och förvärfvade sig förmögenhet genom raskhet och lycka. Sedan han köpt plantagen på Cuba, och der gift sig, tog han gamla Saturday till sig, försörjde honom nu i sin ordning, och gaf honom hvar vecka tre dollars i handpenningar, till gengäld för dem han fått af<noinclude> <references/></noinclude> dvlo4q41rlgso5oxwyk1bnxusjf7nxl 104 222604 652774 2026-06-10T09:31:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652774 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|135}}</noinclude>honom under sina gosseår. Gamla Saturday lefde här länge lycklig och sorgfri, älskad och aktad af alla. Han dog för ett par år sedan, vid mycket hög ålder. Han var en uppriktig kristen och mycket from; en god kristen på allt vis. Det var då en öfverraskning för hans husbonde att efter hans död finna på hans bröst en afrikansk amulett, ett fint tryckt och sammanviket pappersblad med bokstäfver och ord af ett afrikanskt tungomål, och som negern tycktes ha tillskrifvit en öfvernaturlig kraft. Men god kristendom bryr sig icke om litet sådan hednisk öfvertro, öfverblifven som en skymning efter den gamla natten. Vårt goda kristna bondfolk i Sverige kan ej hjelpa att ännu tro på elfvor och troll, på kloka gubbar och qvinnor, och — jag tror sjelf till en viss grad på dem. Trollen finnas nog och regera ock, men {{Dikt|{{em|1}}»den rätt kan läsa sitt ''Fader vår'' {{em|1}}han räds hvarken fan eller trollen!» Men ändå {{em|1}}»det är så mörkt, långt långt bort i skogen!»}} Hvad säger du om denna negerslaf? Borde väl en folkras, som kan framvisa sådana menskliga hjeltar, någonsin förslafvas? Saturdays exempel är dessutom icke ensamt i sitt slag i San Domingos blodbad. Flera slafvar räddade eller sökte rädda, med fara för sitt lif, sina husbönder eller deras barn, och flera tillsatte derföre lifvet. Mera tröstande ännu än besöken i slafvarnes Bohea ha varit för mig ett par besök i fria negrers hyddor i byn Limonar, som ligger ett par hundra steg ifrån denna plantage. Det var tidigt, en skön morgon,<noinclude> <references/></noinclude> 89ib0c5huxi0kvfcahrbmdujkchx1gc 104 222605 652775 2026-06-10T09:34:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652775 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />136</noinclude>som jag begaf mig på en upptäcktsvandring dit. De små husen, många af näfver, andra med väggar af flätadt ris och byggda som koner, alla med palmtak och omgifna af kokospalmer och andra tropiska träd, ja hela byn hade ett afrikanskt utseende, enligt hvad jag läst och hört om afrikanska hyddor och städer. Det var en viss pittoresk oordning i allt, skön genom de sköna träden, och förfriskande efter den anglo-amerikanska regelmässigheten. Hyddan var byggd så der på höft, med så litet besvär som möjligt, och träden hade kommit af sig sjelfva upp ur den varma jorden att skugga den. Hvar liten jordlott låg i morgonsolen lik ett litet jordiskt paradis. De voro också jordiska paradis, dessa små gårdar med näfverhyddor och palmer; de voro, de flesta af dem, fria negrers bostäder. Det visste jag ej ännu denna morgon; men det anade mig, då jag vandrade genom byn. Från en liten inhägnad till höger lockade mig några ovanliga träd och frukter. Jag beslöt att göra ett morgonbesök. Den lilla grinden var den skralaste grind i verlden, men den villigaste att släppa folk in. Jag gick genom den in på en liten sandad gång, som vek af åt venster och förde mig till en palmtäckt näfverhydda under några kokospalmer. Litet längre ned låg en lummig lund af bananas och mangoträd, samt träd med hvita, runda frukter, hängande på mjuka grenar; nära hyddan stodo högväxta träd — tydligen en slags palmer, — som isynnerhet hade fästat min uppmärksamhet; der voro ock kaktusbuskar och blommor. Öfverhufvud gaf allt här tillkänna en ordning och omtanke, som är ovanlig att se<noinclude> <references/></noinclude> jgkbp2rhdxrtecn2bpfu62lifsdqc26 104 222606 652776 2026-06-10T09:38:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652776 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|137}}</noinclude>i anläggningar af Afrikas barn. Hyddan var väl bygd och hallen, och de mångahanda tropiska träden rundtomkring voro tydligen planterade con amore. Den lilla hyddan hade ock sin piazza under palmtaket, och på ett bord der lågo några sockerrör. Dörren stod öppen till rummet; eld brann på goifvet, — säkert tecken att der bodde en afrikan! — morgonsolen lyste in genom dörren. Jag tittade också in. Stugan var rymlig, ordentlig och snygg. Till venster satt på sin låga bädd en gammal neger, klädd i blå skjorta och yllemössa; han satt med armbågarna stödda mot knäna, och ansigtet hvilande i händerna, vänd mot elden, och tycktes halfslumra. Han såg mig icke, och jag kunde då i ro se mig om i stugan. På elden stod en liten jerngryta med en tallrik öfver, och vid elden satt en gulspräcklig katt, och bredvid stod på ett ben en hvit kyckling. Eld, jerngryta, katt, kyckling, allt tycktes småsofva i solskenet, som låg öfver dem. Katten såg litet på mig, men blundade straxt, åter tittande mot elden. Det var en bild af verkligt tropiskt still-lif. Kring stugans bruna väggar hängde några maisax, frukter och torra matvaror, äfven några trädgårdsredskap. Om en stund steg den lilla gubben upp, allt utan att märka mig, vände sig om och begynte lägga ihop sina sängkläder; ty sängen hade verkligen litet sådant. Så vek gubben tillsammans lakan och täcke, och rullade slutligen ihop en liten matta af tjockt och prydligt flätverk, som låg i botten på sängen. Sedan han bortlagt allt detta med mycken ordning, satte han sig åter på sin lilla säng af några få bräder, och stirrade åter sömnigt på elden. Men nu<noinclude> <references/></noinclude> fzoqcmplrby032tlfip94mtzx4o6b1w 104 222607 652777 2026-06-10T09:44:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652777 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />138</noinclude>såg han upp och blef mig varse; han bligade vänligt med ögonen såsom till helsning, och sade: »café!» Jag vet ej om han bjöd mig på kaffe, eller om han begärde sådant af mig. Katten och kycklingen tycktes vädra frukost, begynte röra på sig, och som jag förmodade frukosttimman vara för handen och frukosten stå färdig öfver elden, sade jag åt gubben och katten och kycklingen: »Buena mesa! Retornero!» De finge förstå det som de kunde, och jag gick vidare omkring på den lilla plantagen. I bananaslunden voro ett par små riskojor, och i hvar af dem bodde ett stort — svin, hvilket nu som bäst frukosterade på stora bananasblad. Svin äro de jordbrukande negrernas, och äfven plantage-slafvarnes, förnämsta rikedom. De föda dem utan svårighet med bananaslöf och jordens frukter, och sälja dem för tolf à femton pesos (dollars) stycket. Bortom lunden med fruktträden och svinen, voro några åkerland, med rotfrukter och mais, temligen illa vårdade. Här träffade jag i arbete — men tydligen arbete »ad libitum» — en neger och en negrinna. Vi helsade på hvarandra och sökte konversera; men det blef bara skratt utaf. De storskrattade åt mina ord och min obegriplighet, och jag skrattade åt deras goda, {{rättelse|hjerliga|hjertliga}} skratt, riktigt tropiskt, yppigt skratt. Det kan uppvärma själen att se negrerna prata och skratta. Den lilla jordlotten, som syntes mig vara ett par tunnland stor, var omgifven med ett slags stängsel, en del gärdesgård, en del stenmur, en del lefvande häck. Sedan jag sett allt hvad jag ville se, skrattat och ska-<noinclude> <references/></noinclude> trz4l1kxa5sl42dpjacs7bs88e8m8du 104 222608 652778 2026-06-10T09:48:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652778 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|139}}</noinclude>kat händer med negerfolket, begaf jag mig hem till sockerplantagen för att äta frukost. Af Mr Chartrain fick jag veta att de höga palmlika träden, behängda längs efter stammarne med knippor af frukter liknande små kokosnötter, hette ''Papaya'', och de hvita frukterna ''Caimetos;'' att den gamla negern jag besökt hette Pedro, var född af en fri moder, och hade alltid gjort sig känd som en god och redlig man. Han hade sjelf byggt sitt hus, och sjelf planterat träden på den lilla tomten, hvilken han arrenderade af kyrkan för fem pesos årligen. Limonar by, var, såsom det anat mig, till en stor del bebygd och bebodd af negerslafvar, som köpt sig fria och arrenderat jord i byn; men många, sades det, voro icke så hederliga, som gamla Pedro; många voro lata och födde sig hellre med att stjäla sockerrör, frukter o. s. v. än med att frambringa dem. På min begäran följde mig Mrs Chartrain en eftermiddag på besök till negrerna i Limonar, för att vara tolk åt mig under mitt samtal med dem. Denna fru är lika stilla och mild i sitt väsen, som hennes man är rustande och liflig, hon är musikalisk och har en röst som är verklig musik att höra, isynnerhet då den uttalar det sköna spanska språket. Vi besökte åtskilliga negerhem. De flesta voro mindre trefliga än Pedros. Negrerna hade sina jordlotter på arrende mot en ringa afgift årligen, eller ock i hälftenbruk med någon spansk kreol. Jag frågade dem om de ville återvända till Afrika. Härpå svarade de skrattande »nej! de hade det godt här!» De flesta hade likväl blifvit röfvade från Afrika, sedan de hunnit öfver ungdoms-<noinclude> <references/></noinclude> 8jewyic7xjvbghivdwhreaug68a74nx 104 222609 652779 2026-06-10T09:50:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652779 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />140</noinclude>åren. En qvinna hade sin venstra arm borta. Mrs Chartrain frågade henne huru det tillgått; och hon berättade på spanska med lifliga åtbörder en historia, som Mrs Chartrain icke ville tolka för mig; men af det sorgsna, bekymrade uttrycket i hennes milda ansigte såg jag att jag ej missförstod berättelsen, då jag fattade att den angick en mycket grym handling af slaf-egaren eller hans agent, mayoralen, emot den värnlösa slafvinnan. Sist gingo vi till gamla Pedro. Jag hade med mig kaffe åt honom och några spanska fraser för hans vårdare, mannen och qvinnan, som jag om morgonen hade träffat på fältet. De voro nu vid stugan, och gamle Pedro satt derinne som förr. Mannen hade fått sin högra arm krossad vid sockerqvarnen; den var nu af huggen ofvanför armbågen. Han hade sedan fått köpa sig fri för tvåhundra pesos; äfven qvinnan hade köpt sig fri, för — som jag vill minnas — samma summa. Jag frågade dem, om de ville återvända till Afrika. De svarade gapskrattande: »Nej! Hvad skulle de göra der? De voro lyckliga här!» De voro innerligt förnöjliga och muntra. Jag förmanade dem att vara goda mot gamla Pedro. »Gud skulle vedergälla dem det». De svarade storskrattande »ja, ja!» Aldrig har jag funnit mig kunna vara så roande. Det hade mörknat, medan vi stodo der vid stugan under kokos- och papaya-träden, och stjernorna kommo mildt tindrande fram ur det djupa blå. Från stället der vi stodo, och som låg temligen högt, sågo vi de röda eldarne lysa från jordugnarne vid Mr Chartrains sockerqvarn, och hörde de vilda sångerna och ropen<noinclude> <references/></noinclude> l5y32rcr88e55bd1hhggsg1ovmlguxk 104 222610 652781 2026-06-10T09:53:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652781 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|141}}</noinclude>från sockerqvarnarne rundtomkring. Der var slafarbete, rastlöst lif, piskans välde, slafveriets glödande ugn; här frihet, frid och hvila under den sköna tropiska himmelen, i skötet af dess rika fruktträdgård. Kontrasten var påfallande. Cuba är på en gång negrernas helvete och paradis. Slafven har på plantagen ett hårdare arbete, men mera framtid, mera utsigt till frihet och lycka, än slafven i Förenta Staterna. Slafven vid sockerqvarnens heta ugnar kan se bort till de höjder, der palmerna vinka, och tänka: »jag skall hvila mig under dem en dag!» Och när han hunnit dit, när han der lefver som gamle Pedro, i den hydda han sjelf uppbygt, under de träd han sjelf planterat, eller såsom mannen med den krossade armen och hans hustru — hvem är lyckligare än de? Solen ger dem kläder, jorden ger dem, mot ringa möda, riklig föda; träden fälla för dem sina sköna frukter, gifva sina löf att täcka deras boning, att föda deras kreatur; hvar dag är skön och sorgfri, hvar dag har sin njutning — sol, hvila, frukter, lif i en luft, hvars blotta inandande är sällhet; negern begär intet mer. Och när han om aftonen och natten ser lysa de röda eldarne från sockerqvarnen och hör piskans klatschar och ropen derifrån, då kan han se upp till milda stjernor, blickande genom palmerna öfver hans hufvud, och prisa himmelens Herre, som äfven för slafven beredt en väg från fångenskapen till paradiset ännu på jorden. Ty han var der, — vid den heta ugnen i sockerqvarnen, under drifvarens piska. Nu är han här i frihet och frid under sina palmer. Äfven<noinclude> <references/></noinclude> l34dujxuypm1tw4tcn4mq835fkpdy1j 104 222611 652782 2026-06-10T09:56:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652782 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />142</noinclude>hans betungade broder kan komma. Hvad gör det, om hans arm blifvit krossad. Hans hjerta är friskt. Han är fri och lycklig, och ingen skall taga ifrån honom hans frihet. Negern under Spaniens välde kan ega en förhoppning, och höja en tacksägelse, som han ej kan under amerikanska Unionens fria fanor. I dag är det söndag, och Mr Chartrain gör mig den artigheten att låta mig se negrerna på plantagen dansa en timme på förmiddagen. Eljest bruka de icke dansa under tiden af »la seca». Men de göra det gerna, blott de få tillstånd dertill, oaktadt deras trägna arbete både dag och natt. Redan hör jag den afrikanska trumman med dess egna bestämda, muntra takt; och sedan en liten negerunge blifvit döpt, skall dansen begynna. Jag har lefvat angenämt här med den vänliga familjen, i hvilken tyckes råda mycken inbördes tillgifvenhet och en god del af den munterhet, som vi hade med hvarandra hemma, då vi ännu voro många i hemmet. Fyra söner och tre döttrar små-rusta och gnabbas lekfullt med hvaranda vid mål och mellanstunder, och den yngsta gossen är så barnsligt lekfull, att han narrar mig att leka med honom. Om morgon och afton gör jag mina ensliga vandringar i nejden, merendels åtföljd af tre stora blodhundar, som jag ej kan bli qvitt, men som äro späka som lam, och som lägga sig ned helt stilla omkring mig, medan jag aftecknar något märkligt träd eller annat föremål; och det är kanske nyttigt att jag har dem med mig, ty det lärer finnas många förrymda negerslafvar ströfvande omkring<noinclude> <references/></noinclude> cbscmdcgwiu5peo8rk7fz3v2vwg2817 104 222612 652783 2026-06-10T10:01:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652783 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|143}}</noinclude>på ön, och hundarne äro mig till vakt mot en öfverrumpling; dessa djur äro så dresserade, att så spaka de äro mot hvita menniskor, så farliga äro de för svarta; och de svarta äro rädda för dem. Jag har aftecknat ett par märkvärdiga träd, en skön ceiba i sin fulla hälsa och prakt — ett riktigt praktträd är det — och en ceiba i armarne af dess förfärliga mördarinna eller älskarinna, eller bådadera i ett. På detta träd ser man parasiten med ett par jättelika händer gripa om trädets stam och liksom qväfva det i sin omfamning. Jag har, äfven här, mycket njutit af den balsamiska luften, och af det ovanliga skådespelet, som vegetationen ger. Här äro några sköna alléer (Guadarajahs kallas de på spanska) på plantagen, en af kungspalmer, en af mangoträd o. s. v. Om aftnarne, sedan det mörknat, göra vi musik (ty hela familjen är musikalisk) för öppna dörrar, medan luftens flägtar spela in i rummet. Socker kan jag bereda från början till slut, då nemligen jag har sockerrör och sockerqvarn. Processen är så enkel, och så rolig att åse, att jag tror du skall ej ogerna se den här på papper, såsom jag sett och betraktat den i Mr Chartrains prydligt hållna sockerqvarn. Men först skola vi se sockerröret afskäras. Det svajar der på fälten som en tät och hög grön vass. Stammarne, tjocka som bastanta käppar, äro dock gula, och en del ha eldfärgade strimmor och fläckar, en del andra skiljaktiga kännemärken, såsom af kortare eller längre afstånd emellan lederna, allt efter deras art, ty här äro flera arter sockerrör, såsom Otaheiti-röret, bandröret o. s. v. Rören afhuggas nära roten med en<noinclude> <references/></noinclude> 7b4bmj9aekqtlt4bruq08mrlefo5n8n