Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 175455 652830 537290 2026-06-11T18:37:45Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652830 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||SÄLLSKAPS- OCH UMGÄNGESLIF.|361}}</noinclude>Det enskilda umgängeslifvet var lika uppsluppet, och tonen i detsamma långt mera fri än förut. Det kunde till och med synas betänkligt, att chefer med sina underordnade deltogo på utvärdshusen i middagsmåltider, kortspel och dans, och högst olyckligt bidrog det glada lifvet till det tilltagande skuldsättnings- och borgenssystemet, som sedan bibehållit sig, men då riktigt slog rötter. Det blef sedermera icke heller så lätt för vederbörande chefer att åter införa en strängare disciplin, och från en kår måste på en gång icke mindre än sju unge män lämna tjänsten, endast för lättsinnigt tecknade borgensförbindelser. <i>“C’est ‘bästa bror’ qui a fait tout cela,”</i> sade därvid Carl Johan. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|361}}</span> En viss yppighet började också göra sig gällande i lefnadssätt och bruk ehuru visserligen icke på långt när jämförlig med den lyx, som ökad välmåga och större penningtillgångar framkallat under århundradets senare del. Ungherrar, som tillhörde garnisonen eller verken, hade förr nöjt sig med att bo två eller tre i samma rum, men inrättade sig numer i små våningar. Lustpartier af blandadt sällskap blefvo vanliga och höllos icke längre hemliga. Tillfälle till dylika utfärder både till lands och vatten gafs af den mängd s. k. utvärdshus, som fanns öfver allt i Stockholms omgifningar och af hvilka många bevarade sig ända inpå sextiotalet. Baler gåfvos sålunda på "Klas på hörnet” och på "Djurgårdsbrunn” ; och "Haga Lund, "Stallmästaregården” och ”Norrbacka” besöktes till och med af själfva kronprinsen Oscar i sällskap med officerare af gardet. Dagens lösen blef allt mera: ''sans gêne'', och liksom man i tredje Gustafs dagar på slottsbaler någon gång kunde få se “en präst i menuetten,” så hände sig också, att en bataljonspredikant vid västra armén på börsbalerna dansade, iklädd prästkragar, och i främsta rummet bjöd upp biskop Murrays döttrar. Mera decorum härutinnan åstadkoms likväl under följden af Carl XIV Johans regering, ehuru man fortfarande roade sig tappert, särdeles inom den s. k. “societeten” eller samhällets högre kretsar, där samkväm, middagar, supéer, baler, stundom omväxlande med sällskapsspektakler och tableaux-vivants, aflöste hvarandra, hvarjämte de under Carl Johans tid ofta återkommande storlägren gåfvo anledning till revyer, parader och andra festligheter. Tongifvande i societetens nöjen voro i synnerhet utrikesministerns fru, grefvinnan Engeström, och hofkansleren af Wetterstedts fru. Upptåg saknades äfven här ingalunda, såsom då grefvinnan af Wetterstedt och hennes väninnor skulle intaga engelska sändebudet i “tillfällighetsorden Innocensen.” Medan sändebudet hade ögonen förbundna, målades och kläddes hans ena hand till ett litet dibarn, hvars anblick försatte engelsmannen i verklig skräck. Vid ett annat tillfälle föreställde grefvinnan af Wetterstedt Neptunus, som intog adepter i den för tillfället stiftade “Neptuniorden.” Hon stod därvid på ett bord med en treudd i handen och hade på hufvudet en trekantig hatt af det gamla slaget med uppvikta brätten. Dessa voro fyllda med vatten, och då hon böjde sig mot den knäböjande adepten, öfverspolades denne med vatten, hvilket väckte stor munterhet. Af mera tvifvelaktig smak var hennes skämt att servera sina bordsgäster ett fat med socker, grädde och frukt. Men den läckra anordningen bestod af såpbubblor och frukt, garnerad med tvållödder och socker. Lyckligtvis voro hennes gäster vid detta tillfälle engelsmän, som fast de måste lämna bordet, sedan<noinclude> <references/></noinclude> bj09hzfsaiuk4vqn0kfrbbgfdgrnxol 104 175456 652831 537292 2026-06-11T18:39:58Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652831 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|362|811-1844.}}</noinclude>de alltför mycket tagit för sig af anrättningen, icke kände sig på minsta sätt stötta öfver hvad som i deras ögon endast var ''a practical joke''. Bordets nöjen hade i materiellt hänseende icke förfinats lika mycket som den estetiska tonen. Rätterna voro i hvardagslag visserligen få och enkla, men i festliga lag voro de i stället så mycket bastantare. Såsom ett curiosum må sålunda följande, af en af tidens erkända storheter på gastronomiens område, den ofvan nämnde expeditionssekreteraren Askelöf ordnad matsedel anföras: ::::::::::“Ostron. ::::Grönsoppa, väl afredd med äggegulor och sherry. ::::Piggvar med sherry och äggskumsås, potatis. ::::Rödspottor, kokta i madeira med skiradt smör. Rökt Hamburgerbringa med brynt surkål, garneradt med stekta castanier samt ::::::::::legumer. ::::::::Pounch à la Romaine. Stekt kyckling eller hjärpe (efter min idé, friskt stekta i endast grädde och smör) :::::::::samt salader. :::::::::Brulépudding. ::::Kronärtskockor & franska ärter med smörgås. ::Stekt gås, späckad och frotterad med hvitlök. (Gudamat!) ::Gräddvaniljerème, halffruset, garneradt med berberis & biscuits. ::::::::::Deserts.” Det mest brukliga vinet var portvin, hvarmed engelsmännen rikligen försett Sverige under kontinentalspärrningens tid, då nästan inga franska viner kunde inkomma. En förändring skedde härutinnan efter 1814, då vinlistan åter blef så internationell som möjligt och så väl rhenska som franska viner på nytt kommo till sin rätt. Från den föregående tiden hade emellertid ett ymnigare bruk af jamaica och romm till föga fromma för nykterheten fått insteg, och en ny dryck, som införts af engelsmännen, var “toddy,” om hvilken Valerius bland annat skref: <poem>“Sublim är din enfald, oskyldiga dryck, där rommen, till trots af sin våda, så genombeskedlig tål vattnets förtryck och låter den svagare råda. Allt anspråk förringar den ädlaste sak, det finns något stort i det simpla; du rättar dig fromt efter blandarens smak, då han i sin stillhet vill pimpla.”</poem> Faran låg emellertid just i det “stilla pimplandet,” som skapade flera drinkare än något annat. Tegnér har berättat, att det var det största fördärf för de studerande i Lund, liksom det visade sig i Stockholm och Uppsala. Punsch synes under århundradets förra del icke ha varit lika vanlig som under dess senare del. Då vid öfverflödsförbudet införseln af romm förbjöds, insmugglades denna vara lika fullt och såldes, berättar v. Beskow, under namn af “soja.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1x0ak09yxsw0v92y3a0g404mte86p2k 104 175457 652832 537293 2026-06-11T18:42:53Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652832 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||NÖJEN.|363}}</noinclude>Till tidens nöjen hörde bland annat kappköring med slädtrafvare, som hvarje lördag ägde rum på den isbelagda Brunnsviken under stort tillopp af åskådare. Efter kappköringens slut intogs middag på Stallmästaregården, dit sångare inbjödos och där det gick grundligt till, i synnerhet sedan bålarne inkommit, till hvilka deras excellenser: Rålamb, Adlercreutz, Anker, som tillhörde sällskapet, rökte knaster ur holländska kritpipor. Äfven skridskopartier voro mycket omtyckta. Liksom under de senare åren på Nybroviken, höllos under seklets förra del skridskobanor öppna och sopade på Mälaren, och om söndagarne hvimlade isen af skridskolöpare och åskådare. Kvadriljer med facklor eller ett slags fackeldans uppfördes därvid efter mörkrets inbrott af vane skridskoåkare, och om hela Mälaren var fri från snö, gjordes fackeltåg på skridskor till Essingen, ja, ända ut till Drottningholm, där förfriskningar intogos, hvarpå sällskapet återvände. “När Byström,” berättar Beskow, “då sextioårig, senast besökte Sverige, företog han med Geijer och andra värmländingar ett skridskoparti till ett af utvärdshusen, där de spisade middag, hvarefter gubbarne lupo hem igen, och påstodo sig sällan ägt en gladare dag.” Äfven storartade slädpartier saknades icke. Sålunda omtalar engelska sändebudet lord Bloomfield ett lysande slädparti om fyrtio slädar, i spetsen för hvilket hofkansleren af Wetterstedts vackra grefvinna Aurora af Wetterstedt körde i med fyra hästar förspänd släde. Sällskapet begaf sig till Ulriksdal, där ett uppehåll skedde, hvarefter middag intogs hos excellensen af Wetterstedt. Som det emellertid endast är ett steg från det upphöjda till det löjliga, hände sig, att dessa slädpartier travesterades på det förskräckligaste sätt. “Den tidens åkare,” säger Beskow, “med sina hästar och slädar voro högst eländiga, men ägde tillika något både originellt och pittoreskt … Skämtets vänner företogo nu slädpartier utåt hufvudstadens gator i åkarslädar, hvarvid naturligtvis den utmärkte sig mest, som lyckats få den allra eländigaste dragare, den söndrigaste släden och den sluskigaste körsvennen.” Allmänheten, som ryktesvis förnummit hvilken tid och hvilka gator tåget skulle färdas fram, hade talrikt samlat sig och hälsade med gapskratt de täflande, af hvilka några ej kommo ur fläcken.” Någon brist på förlustelseställen fanns icke under århundradets förra hälft, vare sig i eller omkring Stockholm. De många ordenssällskapen hade sina sammankomster på olika ställen, i det s. k. Kirsteinska huset, där sedermera musikaliska akademien inrymdes för att slutligen lämna plats åt “hotell W6,” i De la Croix’ salonger, i hvilka numer handtverksföreningens lotteriutställning och riksbankens afdelningskontor ha sina lokaler i samma salar, som sett så många uppsluppna fester, baler, maskerader och ordenssamkväm, i gamla operans festvåning eller på börsen. Dessutom funnos Stora sällskapet och det s. k. “Hôtel Turque,” som hölls af en före detta hofmästare hos Carl XIV Johan i det nuvarande Edelstamska huset å Blasieholmen strax bredvid museum. Något Hasselbacken fanns visserligen icke, men detta mer än ersattes af “Blå Porten” och “Franska värdshuset,” för att endast nämna ett par af de förnämsta ställena. Äfven för borgaren var det väl sörjdt genom en mängd lokaler med mindre anspråk, af hvilka några, såsom källaren “Dufvan” i Gråmunkegränd, “Norges vapen,” “Freden,” “Tre remmare,” framsläpat en tynande tillvaro för att delvis försvinna under århundradets senare del. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sy4t0vonqi4vjqz9wy2e32lz3dwkpwy 104 175470 652833 537306 2026-06-11T18:46:02Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652833 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|364|1811-1844.}}</noinclude>Det egentliga folkets nöjen voro öfvervägande råa; brännvinet spelade ty värr merendels största rollen i dem, och ohyggliga slagsmål, som ganska ofta ledde till dråp, voro ingalunda sällsynta. Dryckenskapen, som underhölls af den massa näringsställen och krogar, hvilka under mer eller mindre fantastiska namn voro utbredda i städerna och funnos i mer eller mindre förfallna kåkar och kyffen, var också så allmän, att den kunde betraktas som en formlig riksolycka och gaf den bekante humoristen Palmær anledning till sin bittra utgjutelse: <poem>“Konungen sitter på sin tron och nickar, och nickar, och nickar, och kring honom står hans försupna folk och hickar, och hickar, och hickar!”</poem> Ett på nykterheten i högsta grad olyckligt inflytande utöfvades också öfver hela riket, så väl i städerna som på landsbygden, af en brännvinslagstiftning, som 1809 tillät hvar och en af landets invånare — med undantag för Stockholm och Göteborg — att under alla tider af året utan inskränkning bränna brännvin med hvilka slags redskap som helst, mot erläggande af en efter olika grunder utgående bevillningsafgift och dessutom mot erläggande af en särskild afgift i förhållande till pannans rymd. De inskränkningar, som vid senare riksdagar gjordes i dessa alltför frikostigt tillmätta rättigheter, båtade icke mycket, så länge den fördärfliga grundsatsen om husbehofsbränning kvarstod och riksens ständer visade den största månhet om att “inskränkning af brännvinsbränning aldrig måtte komma ifråga, utan i det enda fall, att verklig hungersnöd befarades till följd af brist på spannmål.” Först genom den nya brännvinsförfattningen af år 1841 började några verksammare, ehuru fortfarande alldeles otillräckliga åtgärder vidtagas till hämmande af brännvinsfloden. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|364}}</span> Den alltför stora tillgången på brännvin och däraf följande missbruk hade i själfva verket “på ett eftertänkligt sätt inflytande på nationens sedlighet och välmåga.” Grofva brott, som under århundradets början jämförelsevis ofta förekommo, började emellertid småningom aftaga under dess tredje och fjärde årtionden. En mänskligare brottmålslagstiftning började också göra sig gällande, men straffens stränghet stod dessförinnan som oftast icke i något rimligt förhållande till brottets storlek, såsom då det exempelvis stadgades, att en hållkarl, som begärde drickspengar, skulle slita spö. Äfven tjänstfolkets behandling lämnade under husagans blomstringstid åtskilligt öfrigt att önska. Då engelska sändebudet Bloomfield i polisen beklagade sig öfver en stalldräng, som visat dåligt uppförande, tillfrågades han hvarför han ej gaf karlen bastonad eller gaf befallning om att låta piska honom. Först 1840 och 1841 afskaffades lagens stadganden angående kvalificeradt dödsstraff, såsom halshuggning med högra handens mistande och stegling, inskränktes spö- och risstraffets användande vid mindre förseelser, upphäfdes stockstraffet samt upphörde tillåtelsen för hofrätterna att i dråpmål döma till lottkastning, då man icke kunde utröna hvem som varit der dödes baneman. Att för öfrigt äfven öfverrätt icke alltid precis iakttog rätt och billighet, framgår af ett meddelande af justitiekansleren H. G. Trolle-Wachtmeister, som berättar om en stackars bonde och gästgifvare, hvilken åt några hos honom med anledning af oroligheterna i Södermanland 1811 inkvarterade soldater ställt ett uttryck af förargelse och mystiskt hot, hvarför han vid häradsrätten fick en föreställning, men sedan af hofrätten dömdes till högsta<noinclude> <references/></noinclude> 6ls0lxbeoelfj4o5ebxddjpbqixfglv 104 175527 652834 537398 2026-06-11T18:53:42Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652834 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||LÄROVERKEN.|365}}</noinclude>traktamente i vatten och bröd, hvarmed gubben, utan att anföra besvär, tåligt höll till godo. "Detta var i de menlösa tiderna,” tillägger grefve Wachtmeister. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|366}}</span> Liksom i rättsskipningen infördes under Carl XIV Johans tidehvarf äfven många förbättringar i undervisningen, i hvilken småningom nya grundsatser och en ny anda började göra sig gällande. Särskildt började ett lifligare intresse för folkskoleundervisningen framträda. Dittills hade denna varit en sak, som ålegat prästerskapet i samråd med föräldrarna med klockarens biträde. Allt högljuddare klagomål förspordes emellertid öfver det bedröfliga skick, hvari folkundervisningen befann sig, och slutligen såg sig regeringen föranlåten att 1820 förständiga konsistorierna att tillse, det endast välfrejdade personer antoges till skolmästare, och länsstyrelserna i riket erhöllo befallning att “öfvervaka det inga kringstrykande och vanartiga personer befattade sig med sådan undervisning.” Ett kraftigt steg till folkundervisningens förbättrande och befrämjande var införandet af den s. k. Bell-Lancasterska växelundervisningen. Äran att ha tagit initiativet härtill tillkommer grefvarne Carl Henrik Posse, som år 1813 på sitt gods Fogelvik inrättade den första Lancasterskolan i Sverige, och Jakob de la Gardie, under hvars medverkan “Svenska växelundervisningssällskapet” stiftades 1822. Med anledning af riksdagens framställning utfärdade slutligen äfven regeringen en rundskrifvelse till konsistorierna med erinran om växelundervisningens verksamma befrämjande och införande, där förhållandena sådant medgåfve, och redan vid 1828 års slut funnos i riket 183 växelundervisningsanstalter med 12,711 barn, och 1842 hade antalet ökats till 543 skolor med 35,115 barn. Den 18 juni 1842 förordnades slutligen, att i hvarje stads församling och hvarje socken på landsbygden minst en, helst fast, skola med vederbörligen godkänd lärare skulle inrättas, och såväl i hufvudstaden som i stiftsstäderna skulle bildas seminarier till lärares utbildande, hvarjämte lärarnes lönevillkor förbättrades och reglerades. I hvarje skoldistrikt skulle väljas en skolstyrelse, i hvilken kyrkoherden skulle vara ordförande och som hade öfverinseendet öfver alla skolor i distriktet. På detta sätt lades en bestående grundval för folkundervisningen, som både hvad skolans styrelse och underhåll angick förklarades vara, hvad den sedermera ständigt förblifvit, en kommunal angelägenhet. Äfven med elementarläroverken företogos åtskilliga reformer, hvilka dock icke väckte obetingadt gillande, hvarför både undervisning och organisation underkastades ständiga förändringar och en segsliten läroverksfråga uppstod, hvilken, efter kortare eller längre mellantider af stillestånd och provisoriska försök till lösning, ännu vid seklets slut icke är afgjord, särskildt med hänsyn till latinets ställning och undervisningen i detta språk. I den mån, som med den fortskridande tiden det materiella kunskapsförrådet under århundradets första del allt mer tillväxte, uppstod en allt starkare opposition mot den traditionella formalism i uppfostran och undervisning, som gått i arf från forna tider, och klagomålen öfver skolornas otillräcklighet att bibringa sina lärjungar de för det moderna lifvet och framför allt för statstjänsten nödiga kunskaperna läto allt högre förnimma sig. Men äfven för en allmänt medborgerlig uppfostran, i hvilken det “mindre gällde behofvet af lärdomsinsikter än en nödig förståndsodling till danande af dugliga medborgare” saknades, enligt kans-<noinclude> <references/></noinclude> qh7wgctszg3ofvw1992fr6jdwn9bfqa 104 175529 652835 537397 2026-06-11T18:56:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652835 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|366|1811-1844.|}}</noinclude>lersgillets anmälan 1803, “alla publika anstalter.” För att afhjälpa denna brist utfärdades 1807 en skolordning — “på försök och till efterföljd under fem år” — i hvilken föreskrefs, att i trivialskolorna “tillfälle skulle beredas icke allenast till den undervisning, som är nödvändig för ynglingar, hvilka ämna sig till egentligen lärda yrken, och till inhämtande af de kunskapsgrader, som äro nödvändiga för dem, hvilka i ämbetsmannavägen vilja söka sin fortkomst, utan äfven för dem, som i näringarna vilja ingå.” Sedan de fem profåren för denna skolordning gått till ända, tillsattes 1812 en uppfostringskomité, som hade att uppgöra förslag tili ny skolordning, "lämpad efter tidehvarfvets kraf och fosterlandets sanna behof.” Förslaget utarbetades också och upphöjdes efter en omarbetning till kungl. majestäts förnyade skolordning af den 16 dec. 1820. I denna skolordning stadgades och genomfördes grundsatsen, “att en bestämd gräns uppdrages mellan de skolor, som äro ämnade att dana vetenskapsidkare och tjänstemän, hvilkas ämbeten fordra vetenskaplig bildning, och dem, i hvilka ungdomen skall uppfostras till sådana yrken, som med vetenskaperna icke stå i något egentligt samband.” De många anmärkningar, som riktades mot denna grundsats och dess tillämpning, föranledde 1825 tillsättandet af en ny komité för att i ett sammanhang granska tillståndet af rikets allmänna uppfostringsverk och därvid föreslå de förbättringar, som kunde anses behöfliga. Inom komitén framställdes yrkanden på en fullständig reform af läroverken, så att naturvetenskaperna skulle komma till samma rätt som de filologiska, historiska och filosofiska studierna samt läras redan vid elementarläroverken, äfvensom att klassindelningen skulle upphöra och hvarje lärjunge få flytta till högre kurs i mån af anlag och flit; valet af studier skulle därjämte vara fritt, så att den, som icke ville läsa latin, grekiska och hebreiska, skulle därifrån vara befriad. Visserligen vunno dessa yrkanden icke flertalets af komitémedlemmarnes bifall, men i komiténs slutliga betänkande medgafs dock, att de nya åsikterna skulle få försökas i ett särskildt i hufvudstaden inrättadt läroverk, som skulle bli en profskola för den nya undervisningsmetoden och den fria flyttningen. På detta sätt tillkom år 1828 “Nya elementarskolan i Stockholm,” och för öfrigt tillstyrkte komitén, att vid “elementarläroverken tvänne bildningslinjer borde finnas: en för de klassiska språkens litteratur, i förening med den moderna, och en för denna senare, skild från den klassiska; dock så, att realkunskaperna drefves lika på bägge bildningslinjerna.” I enlighet med komiténs yrkande, att “studentexamen borde kunna tagas antingen med eller utan de gamla språken,” förändrades 1831 denna examen på sådant sätt, att komiténs yrkande vederbörligen tillgodosågs. Med denna ändring af studentexamen skärptes emellertid äfven fordringarna i densamma mot hvad de förut varit, då man med ett ganska ringa kunskapsmått kunde bli student, hvarför förmögnare föräldrar vanligen också läto sina söner äfven såsom studenter stanna under enskilda lärares ledning, hvilka genom dessa “akademiska konditioner” erhöllo tilifälle att fortsätta egna studier vid universitet, på samma gång de handledde sina lärjungars och vakade öfver desses uppförande. En sådan mentor var nog också i många fall behöflig. Visserligen lefde man i allmänhet enkelt och tarfligt, både med hänseende till kläder, föda och bostad, men med denna tarflighet förenade sig också icke så litet råhet. Dryckes-<noinclude> <references/></noinclude> 8zoxzsonizydb4yhlfbztgfx8plkv8w 104 175530 652836 538215 2026-06-11T18:59:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652836 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||UNIVERSITETEN. SAMUEL ÖDMANN.|367}}</noinclude>lag förekommo alltför ofta, och under inflytelse af spritens andar bedrefs hvarjehanda ofog och tillställdes mer eller mindre obehagliga upptåg, för hvilka stadsborna vanligen blefvo offer. Klang och färg erhöll detta rumlande och bullrande studentlif af den s. k. “turkiska musiken,” som med trianglar, eldgafflar och gonggong nattetid störde grannarnes och borgarnes ro och skrämde slag på de svaga, men gödde alla källarmästare. Slagsmål mellan studenter och gesäller voro icke ovanliga, och därvid hände nog äfven att knif användes. “En gång,” berättar Beskow, “hade budkafle utgått till alla nationer att samla sig till ett korståg mot gesällerna, men desse hade undanstuckit sig, så att icke mer än en ertappades, hvilken fick ett ben afslaget.” Vanligen ansågo professorerna bäst att ignorera dylika uppträden. De praktfulla festerna första maj, som sedermera blefvo vanliga, visste man ännu icke af. I stället begaf man sig Valborgsmäss-aftonen upp på slottsbacken för att “se eldarne” — sådana tändes på landet omkring — och att därefter “dricka märg i benen,” hvilken undfägnad utgjordes för de mindre bemedlade af öl och brännvin, för de rikare af dålig punsch. Seden att Valborgsmäss-aftonen tåga upp på slottsbacken bibehöll sig för öfrigt länge, och på senare tiden plägade vid detta tillfälle studentkårens sångförening sjunga flera sånger. Sedermera kommo de mer eller mindre dyrbara vårfesterna med utklädningar och karnevalståg. I den gamla tiden var skuldsättning något oerhördt bland de studerande, medan med den stigande förfiningen vigilansen för många blef en lifsuppgift, och konkurser slutligen icke blefvo alldeles ovanliga. Gatulyktor under den mörka årstiden voro länge en okänd lyx. I stället bar man handlyktor, hvilket medförde den olägenheten, att man stundom fick lysa hem herrar studerande, som icke voro försedda med denna nödvändighetsartikel, eller få stryk i händelse af vägran. Ett omtyckt skämt af kvällvandrande Apollosöner var att, där man såg ett ljus brinna, ropa: “lampan ut” med det hotande tillägget, om befallningen icke genast åtlyddes: “eller fönstret in!” Bjudningar voro sällsynta, och trakteringen af oskyldigaste slag. Inviterades någon gång studenter att kvarstanna till kvällen hos landshöfdingen af Wetterstedt, vankades intet annat än några smörgåsar och ett glas ölost. Hos “Uppsalas Carème”, traktören Uhrberg, spisade von Beskow med öfriga studentkamrater för omkring två riksdaler riksgälds i veckan, och därvid blefvo de unga matfriska viljorna ändå så mätta, att de regelbundet somnade på professor Aurivillii föresläsningar i estetiken, hvartill “gubbens monotona och lågmälta föredrag, liknande sorlet af en aflägsen bäck, i sin mån bidrog.” Bland lärarne vid Uppsala universitet funnos under århundradets första tredjedel flera utmärkta förmågor, men också flera ganska stora original, och ingendera klassen har heller under århundradets lopp alldeles saknats; stundom ha båda varit förenade i en och samma person. En af de förnämsta platserna vid universitetet intogs vid århundradets början obestridt af Kristofer Dahl, som i sällsynt besittning af klassisk och modern bildning dock afled redan 1809. Hans halfbroder Olof Kolmodin, skytteansk professor, afled 1838, sedan han gjort sig ett namn lika mycket genom sina ypperliga tolkningar af de romerska historieskrifvarne som genom sitt blygsamma och {{Rättelse|anskpråkslösa|anspråkslösa}} väsen. <span style="visibility:hidden">{{Ankare|368}}</span>{{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k90bxmrnxm0m3vnwwe2bil52mqxx4vb 108 218050 652858 645626 2026-06-12T10:26:25Z PWidergren 11678 652858 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Fredrika Bremer|Fredrika Bremer]] |Titel=[[Hemmen i den nya verlden, Första delen]] |År=1853 |Oversattare= |Utgivare=P. A. Norstedt & Söner |Källa=[[:Fil:Hemmen i den nya verlden, Första delen.djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Hemmen i den nya verlden, Första delen.djvu|page=5|miniatyr]] |Sidor=<pagelist 1to2=omslag 3to4=tom 5=titel 6=tom 7to16=roman 7=3 17=1 480to484=Innehåll 485to486=tom 487to488=omslag/> |Anmärkningar={{libris post|874192}} * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen.djvu|Första delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen.djvu|Andra delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen.djvu|Tredje delen.]] INNEHÅLL AF FÖRSTA DELEN. *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/Till Läsaren|Till Läsaren.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/Till mina Amerikanska vänner|Till mina Amerikanska vänner.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/01|FÖRSTA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/02|ANDRA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/03|TREDJE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/04|FJERDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/05|FEMTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/06|SJETTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/07|SJUNDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/08|ÅTTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/09|NIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/10|TIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/11|ELFTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/12|TOLFTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/13|TRETTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/14|FJORTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/15|FEMTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/16|SEXTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen/17|SJUTTONDE BREFVET.]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Korrekturlästa index]] ah3wvwboghpm4gt9dw7b83epu51g4po 108 218072 652859 649153 2026-06-12T10:26:51Z PWidergren 11678 652859 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Fredrika Bremer |Titel=[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen]] |År=1853 |Oversattare= |Utgivare=P. A. Norstedt & Söner |Källa=[[:Fil:Hemmen i den nya verlden, Andra delen.djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Hemmen i den nya verlden, Andra delen.djvu|page=5|miniatyr]] |Sidor=<pagelist 1to2=omslag 3to4=tom 5=titel 6=tom 7=1 519to525=Innehåll 526to528=tom 529to530=omslag/> |Anmärkningar={{libris post|874193}} * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen.djvu|Första delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen.djvu|Andra delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen.djvu|Tredje delen.]] INNEHÅLL AF ANDRA DELEN. *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/18|ADERTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/19|NITTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/20|TJUGONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/21|TJUGONDEFÖRSTA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/22|TJUGONDEANDRA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/23|TJUGONDETREDJE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/24|TJUGONDEFJERDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/25|TJUGONDEFEMTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/26|TJUGONDESJETTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/27|TJUGONDESJUNDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/28|TJUGONDEÅTTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/29|TJUGONDENIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/30|TRETTIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen/31|TRETTIONDEFÖRSTA BREFVET.]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Korrekturlästa index]] kdl9qoy9uhqmx5c9ugajne7amh202c9 108 218073 652860 645467 2026-06-12T10:27:25Z PWidergren 11678 652860 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Fredrika Bremer|Fredrika Bremer]] |Titel=[[Hemmen i den nya verlden, Tredje delen]] |År=1854 |Oversattare= |Utgivare=P. A. Norstedt & Söner |Källa=[[:Fil:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu|page=5|miniatyr]] |Sidor=<pagelist 1to2=omslag 3to4=tom 5=titel 6to7=tom 8=Bild 9=1 533to539=Innehåll 540=tom 541to542=omslag/> |Anmärkningar={{libris post|874194}} * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen.djvu|Första delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen.djvu|Andra delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen.djvu|Tredje delen.]] INNEHÅLL AF TREDJE DELEN. *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/32|TRETTIONDEANDRA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/33|TRETTIONDETREDJE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/34|TRETTIONDEFJERDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/35|TRETTIONDEFEMTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/36|TRETTIONDESJETTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/37|TRETTIONDESJUNDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/38|TRETTIONDEÅTTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/39|TRETTIONDENIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/40|FYRATIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/41|FYRATIONDEFÖRSTA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/42|FYRATIONDEANDRA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/43|FYRATIONDETREDJE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/43|BIHANG.]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Ej kompletta index]] 21mwgt1doq1ualnd12c6yqz8o874gpt 104 220878 652820 650524 2026-06-11T13:27:22Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 652820 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|20}} <u>Lördag.</u> Snösmolade och blåste. Eftermidagen hitkom Capitaine von Moltzer och Hof Snickaren Dumrath — Den sednare betaltes nu för Rahmarne till Dörrstycken och en liten betsad ram till taflan som jag fick af unge Hensigen — och var prisett rätt billigt 6 RD 16 Schilling Riksgälds för alla 5. Arrendatorn Molin och en man vid namn Stafvelin som speculerade på Wallas Arrende voro ock här men jag hade eij stunder att tala stort med dem. Grönberg och Mästarn Körde gödsell och Boberg var med att timra på Stockar till Bränneriet. {{Inre marginalnot|21}} <u>Söndag.</u> Svåra kall blåst. Grönborg var med Släda efter Målaren Gottman som här åt Middag, och efter begäran bekom 8 RD rgds för det han måladt alla Ramarne till de 4. stora Dörrstycken med mahogenij färg och girlander alt omkring. Eftermiddagen hitkom Tracteur Ringström som ännu har lust för Walla, men prutar. Han hade med sig hustru och en liten dotter. {{Inre marginalnot|22}} <u>Måndag.</u> Kall blåst. åter kördes hem 6 Gödsellass från Lundström. Eftermidagen var Kyrkovärden Pettersson här. Han omtalade att 3. tjufvar varit vid Hägersten och stulit en sprutslang m m: Slangen hade de afskurit och efterlämnadt en del däraf vid Lilljeholmen — åter en annan natt upstigit på en stege att gå in, men stegen fallit omkull och en Herre som satt och skref låssatt ett skott efter dem dock eij hunnit någondera, emedan de sprungit tappert. Från Capitaine Moltzer fick jag ett bref som under Couvert till honom kommit i dag med posten från min neuveu Alexander Reenstierna, innehållande några antekningar som skola införas uti Reenstjernska Generalogien om födda och döda. Om aftonen hitkom huspigan Maries gamla nästan blinda mor från Kjöping. Mitt dagsvärke i dag var att skrifva och se öfver gamla räkningar. {{Inre marginalnot|23}} <u>Tisdag.</u> Blåst — förmiddagen åter reviderade jag mina gamla papper och skref. Eftermidagen var jag på Barnsängs visite hos Pastor Rinkbergs fru och fägnades med Caffée, Saffransbröd, Rhenskt vin och Confect; Drängarne fägnades ock. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 5f139kj53h1ivndqmtqrkusxxngjdtu 104 220889 652817 652209 2026-06-11T12:00:39Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652817 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Mars}}</noinclude>{{Inre marginalnot|4.}} <u>Söndag.</u> Stundom litet Snösmol. Ganska tyst, ty här var ingen främande menniska på hela dagen. Jag läste, 2 Predikningar och Dagblad, skref — sof middag — men mådde eij synnerlig bra i magen, derföre var ruskig. Mamsell tilklipte åt sig en klädning. {{Inre marginalnot|5.}} <u>Måndag</u> — rägnade och töade starkt, så att snön mycket bortsmälte, vägar och gator blefvo elaka att färdas. Grönberg var till Kungens Stall att tinga strö till Bänkarne, sådant har alldrig förr blifvit köpt på de 52 åren som jag bodt vid Årstad. Gardisten Larsson var här med ett par skor som han lagadt och Kyrkovärden Petterson var ock här. Om aftonen var stark storm. Jag skref nästan hela dagen — Bobergs Hustru skjuknade i Lördags afton och nu saknar hon Lovisas uppasning, att hon måst hafva en annan flicka inne emedan Boberg alla dagar slöjdar för Tit: Helsingius men i går Söndagen åt Bränmästarn. {{Inre marginalnot|6.}} <u>Tisdag.</u> Morgonen ganska vacker men sedan hela dagen ombytelig väderlek med Snö, rägn och blåst. Fru Helsingius hade varit med sin man att se Bränneriet. 4 lass Strö hämtades förmiddagen från Kungens Stall à 36 ß: lasset. Äntelig fick Mamsell Leufstedt hem Sin rödrandiga bomulsklädning från Symamsell Lundberg — Den var ärnad till Julklapp, likasom Brorsdotters Carin — men hennes har nu varit rätt mycket brukad och den hvita färgen changerat till grå eller mera gulaktig. Jag nystade. {{Inre marginalnot|7.}} <u>Onsdag.</u> Mulit men angenäm luft. Jag skref om morgonen till Doctor Hӕggström om Bobergskans skjukdom, han hämtades hit eftermiddagen och ordonnerade för frossan. Han berättade det Hans fru i går morgons efter 2 timmars tämlig lätta födsloplågor födt en stor, välskapad, men redan död Son — Detta surprenerade mig mycket och var för Föräldrarne ock värkelig stor sorg — men lyckligt var barnet att slippa denna onda Verlden! Jag gaf Doctorn en Pommerants. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> b3pm5ixfiz3tmg4z9ajdpy136mzlyh6 104 220890 652861 652322 2026-06-12T10:45:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652861 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Mars}}</noinclude>{{Inre marginalnot|8.}} <u>Thorsdag.</u> Snögloppade hela dagen. Sista gödseln ur gropen hemfördes, där är efter Trögbergs utsago hemförda 70. lass men ditkörda voro 91. — hvaraf Kugelberg som en Dyngtjuf stulit och låtit till sitt Torpställe Lerkrogen bortföra tre lass. {{Inre marginalnot|9.}} <u>Fredag.</u> alla slags ombytligt väder — en man som fordom rest på flere orter och nu genom hvad orsak vet jag eij, är uselt fattig — heter Essenberg, sålde till mig en gedda. Herr Rubenson var här eftermiddagen, han gaf mig en Medaille med vår konungs bröstbild som var ljuten vid Bergsund. Grönberg var efter bräder och läckter, till Lådor i Trädgården som kostade 8 RD 24 ß rgds. Hela dagen bara skrefs och pratades bort för mig. {{Inre marginalnot|10.}} <u>Lördag.</u> Vackert väder. Jag sände ett par blommor till min Brorson och sedan en billette som jag fick från Molin att nu låter våldsvärkaren Jouvin nedbryta och bortföra ladan vid Valla hvarpå jag måste skicka Grönberg till nämndemän att om måndag komma hit och lägga Sequester på husen där — som ännu finnas qvar. Grönberg var förut borta efter flera bräder än dem han i går hämtade. Eftermiddagen kom Carin Reenstjerna hit — sednare Capitaine von Moltzer och en Lieut: vid Kronobergs Regimente som Heter {{Samma som|på|Q=Q139969306|ord=Jacob Gustaf Ridderstedt}} och är Son till min Cousine Anna Maria Reenstjerna Jacobs dotter. Han var ganska vacker och artig samt mycket proper karl och blir om Han lefver i maji 37 år. Den smakade mitt Oxläggevin och spisade en liten aftonmåldtid — men med förvåning åhörde vi Carins 700^<u>de</u> frågor om Creti och Pleti i Småland — Det var det odrägeligaste sladder hvari hon aldeles liknande sin mor och millanåt ett gapskratt. En Kopparslagare som haft arbete med Bränneri kjärlen lät jag bedja komma hit upp för att få byta min lilla hvardags Caffepanna — Han var en ganska hygglig och städad karl, och bor uti Kothens hus vid Hornsgatan. {{Inre marginalnot|11.}} <u>Söndag.</u> Mycket härligt väder men halt väglag. Mamsell gick förmiddagen till staden — Capitaine Moltzer kom hit eftermiddagen, och vi voro nere att bese Bränneriet. Han åt här ett litet aftonmål. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> rj8cwctp7hwxg7toj46lzsx0h6lzbjq 104 220891 652862 652327 2026-06-12T11:17:50Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652862 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Mars}}</noinclude>{{Inre marginalnot|12.}} <u>Måndag.</u> Stormade som Åskan hela natten och nästan lika i dag med blöt snö. Om morgonen hitkommo Nämndeman i Smidstad och Krono-Fjerdingsman Hellgren, hvilka voro till Walla där de besågo Jouvins föröfvade våldsvärkan att han nedbryter husen och bortförer virket därifrån. Denna Visite kostade mig 3 RD samt skicklig välfägnad till frukost och middag samt hö för deras häst. Med oro och skrifvande går nu mina dagar bort och ingen reel sysla göres. Pengar, mat, bränvin och Caffée täres. {{Inre marginalnot|13.}} <u>Tisdag.</u> Natten och morgonen blåste sedan lungt och smått duggrägn. I dag är 51 år sedan jag framfödde min första Kära dotter, Fredrica Maria. Ack hvad Hon på de förledne 48 åren sedan hon afsomnade varit lycklig framför de många 1000 lefvande! Hela dagen i dag läste jag tills Kl: 2. då jag måste hvila ögonen, och då ränsade litet bomull om aftonen. {{Inre marginalnot|14.}} <u>Onsdag.</u> Om natten hade snögadt. Dagen var klar. En hyglig kopparslagare var här, med en liten tingad Cafféepanna, den jag köpte, för 2 RDr och 12 ß rgds. Jag insände till Herr Dumrath märken, att få 8. små ramar gjorda till taflor. Bland andra behöfvande var här i dag Bobergs Systerson, en gosse som väl eij lärer bli dygdig — men jag önskar, att Gud må förbarma sig öfver alla! Denne Gosse gaf jag en mörkblå Råck, som varit min Salige sons, och nu räckte gossen ned till hälarne att skyla dess trasor och skydda mot kölden. {{Inre marginalnot|15.}} <u>Thorsdag.</u> Kalt och klart Solskinsväder. Jag reviderade hela dagen i lådor och skrin — om lås och nycklar och malätna lappar — om aftonen var jag och Mamsell ner till Bränneriet där vi upbödo Handelsman Helsingius och en Dess Cousin en lika artig Herr Stangenberg på en liten gouttée. Eljest var här alting tyst — Jag skref till min Syster från hvilken jag eij fått bref sedan den 28 Januari. {{Inre marginalnot|16.}} <u>Fredag.</u> töknigt och mycket kalt. Jag var vid Lilljeholmen, ärnade mig till Grytgjuteriet men det blef eij utaf ty Herr Rubenson som lofvadt följa mig dit var eij hemma i dag. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> lx97bqywnp3ivvljukuvww3oitdz5ir 104 220908 652821 650272 2026-06-11T16:31:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652821 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Maji}}</noinclude>{{Inre marginalnot|15.}} <u>Tisdag.</u> Solsken men jemn blåst. För och eftermidagen drogs not däraf 2. vackra geddor och en liten braxen ficks om morgonen. Mamsell väfde 3. alnar och jag spolade i stället för Korn som rästerade fick jag fem tunnor råg. {{Inre marginalnot|16}} <u>Onsdag.</u> Klart men någon blåst. Förmiddagen var jag och såg alla Malmborgs barn och fägnade dem med hvar sitt raspebröd — Eftermidagen var jag till Staden, först i Porcelains boden att köpa 2 små hvita Båtfat och lämnade en mycket stor Bouquette åt Kamreren som lärer heta Brunstedt, men var icke sjelf i Boden — Sedan gjorde jag visite hos Guldsmed Folker fru han var eij hemma. Jag for därifrån till Ålderman Calvander, och som jag på långliga tider eij varit hos någondera af dem tycktes jag vara mycket välkommen. Till ålderman gaf jag en ℔: smör. {{Inre marginalnot|17}} <u>Thorsdag.</u> Ganska angenämt väder. Matsal och Garderobe skurades. Svagdricka brygdes — Mamsell väfde — jag nystade och spolade. {{Inre marginalnot|18}} <u>Fredag.</u> Mycket vackert, klart och varmt väder — Mamsell slutade den randiga bomulsväfven och kom made ena lärftsväfven. Jag spolade grönt bomulsgarn förmiddagen och eftermidagen hämtades kamrer Brogren hit med Chajse samt åter fördes sedan vi vandradt omkring i Trädgården och spisatt Sparris och egg till aftonen hvilket är Kamrerares favorit rätter. I stället för Thée hade jag en liten Spilkum Bischop utaf hemmaväxst Pommerants. {{Inre marginalnot|19}} <u>Lördag.</u> klart och varmt. Mamsell bakade några Skrädda kakor som blefvo ganska sköna, hon tjernade litet smör — började lärftväfven men skeden skafde så att man måste taga en annan gröfre. Jag spolade en ansenlig hop så länge jag hade Spolrör. Ericsson hade dikat i Åbäcken nu i 3 dagar för 3. RDr. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> mywgjoq3jnzpkacziq74l4evaumpg1e 104 222432 652838 652553 2026-06-12T06:22:14Z Belteshassar 7194 /* Validerad */ 652838 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Belteshassar" />6</noinclude>och dess för landsmötet tillsatta arbetskommittés beslut den 3 sistlidne september — har att ombesörja all korrespondens rörande landsmötet i Östersund. <div style="text-align:right;"> <div style="text-align:center; display:inline-block; margin-right: 5%;"> ''TORKEL TOMASSON''<br /> adress: Sysslomansgatan 16,<br /> ''Uppsala''. </div> </div> <h2 style="border-bottom:none; text-align:center; font-style:italic;">Tre ting att minnas.</h2> {| |- |style="vertical-align:top;"|1:o. |Landsmötet tillhör varje lappman och lappkvinna, sprid därför kännedom om landsmötet. Särskilt böra lappordningsmännen vinnlägga sig om detta, ty riksdagen har uttalat, att ett sammanträffande till ett lappmöte av ”orternas tjänstemän” bör ”på allt sätt underlättas”. |- |style="vertical-align:top;"|2:o. |Glöm ej att på resan till landsmötet taga med och i tid ordna om s. k. ''resebrödkort'' för minst sex dagar, vilka fås på brödbyrån genom utbyte mot vanliga bröd- eller mjölkort. Var sparsam med resebrödkortet! Tag förresten med en duktig matsäck, om du kan, ty därmed inbesparas kostnader. |- |style="vertical-align:top;"|3:o. |Passa tiderna på landsmötet! Låt ordföranden icke vänta på dig, och låt ingenting på landsmötet genom försumlighet gå dig ur händerna. Se till, att du i detta avseende icke står efter dina landsmän norrmännen på deras landsmöte i Trondhjem i fjol. |} {{höger|''DORTJE''.|5}} <h2 style="border-bottom:none; text-align:center; font-style:italic;">Lapplagens behandling.</h2> För att få en inblick i de lagändringar och tillägg, som äro föremål för lagstiftningen, skulle undertecknad vilja råda envar av lapparna, att så snart som möjligt förskaffa sig följande handlingar: 1) Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 169, där 1, 3, 4, 31, 35 och 39 §§ studeras noga och i delar jämförs med nu gällande lapplag (dessa paragrafer innefatta, vad lagstiftningen velat kalla lapparnas s.k. ”{{Avstavat|bosättnings-}}<noinclude> <references/></noinclude> fmo2rb1tlh0697x86dra0nq0bkaan7g 652839 652838 2026-06-12T06:22:39Z Belteshassar 7194 652839 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Belteshassar" />6</noinclude>och dess för landsmötet tillsatta arbetskommittés beslut den 3 sistlidne september — har att ombesörja all korrespondens rörande landsmötet i Östersund. <div style="text-align:right;"> <div style="text-align:center; display:inline-block; margin-right: 5%;"> ''TORKEL TOMASSON'',<br /> adress: Sysslomansgatan 16,<br /> ''Uppsala''. </div> </div> <h2 style="border-bottom:none; text-align:center; font-style:italic;">Tre ting att minnas.</h2> {| |- |style="vertical-align:top;"|1:o. |Landsmötet tillhör varje lappman och lappkvinna, sprid därför kännedom om landsmötet. Särskilt böra lappordningsmännen vinnlägga sig om detta, ty riksdagen har uttalat, att ett sammanträffande till ett lappmöte av ”orternas tjänstemän” bör ”på allt sätt underlättas”. |- |style="vertical-align:top;"|2:o. |Glöm ej att på resan till landsmötet taga med och i tid ordna om s. k. ''resebrödkort'' för minst sex dagar, vilka fås på brödbyrån genom utbyte mot vanliga bröd- eller mjölkort. Var sparsam med resebrödkortet! Tag förresten med en duktig matsäck, om du kan, ty därmed inbesparas kostnader. |- |style="vertical-align:top;"|3:o. |Passa tiderna på landsmötet! Låt ordföranden icke vänta på dig, och låt ingenting på landsmötet genom försumlighet gå dig ur händerna. Se till, att du i detta avseende icke står efter dina landsmän norrmännen på deras landsmöte i Trondhjem i fjol. |} {{höger|''DORTJE''.|5}} <h2 style="border-bottom:none; text-align:center; font-style:italic;">Lapplagens behandling.</h2> För att få en inblick i de lagändringar och tillägg, som äro föremål för lagstiftningen, skulle undertecknad vilja råda envar av lapparna, att så snart som möjligt förskaffa sig följande handlingar: 1) Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 169, där 1, 3, 4, 31, 35 och 39 §§ studeras noga och i delar jämförs med nu gällande lapplag (dessa paragrafer innefatta, vad lagstiftningen velat kalla lapparnas s.k. ”{{Avstavat|bosättnings-}}<noinclude> <references/></noinclude> 22ea8cvxfoy46hsdk6vl1be3coc3j2d 104 222629 652818 2026-06-11T12:37:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652818 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|100|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>ornamentet fig. 208; efterbildningar efter bladrankor (fig. 210), hvilka ej böra förvexlas med spiralerna; samt snodd- och flät-sirater som fig. 211 och 212. Att dessa ornament, då de visa sig på nordiska arbeten från den sjette perioden, hufvudsakligen måste tillhöra en tidig del af den, framgår af allt hvad vi veta om dem. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 207.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 208.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 209.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 210.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 211.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 212.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 213. <i>Silfverspänne. Gotland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 214.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 215.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 216.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=470|bildtext=Fig. 217.}} Spiraler lika fig. 207 ses dels på en ur Nydam mosse upptagen svärdsdoppsko (silfverinläggning i jern),<ref>Engelhardt, <i>Nydam mosefund,</i> pl. IX fig. 44.</ref> dels på ett par spännen, som tydligen förskrifva sig från tiden omkring år 400; ett af dem är återgivet här fig. 213.<ref name="">Originalet, af silfver och funnet på Gotland, tillhör herr James Curle’s värderika samling och är afbildadt af honom i <i>Notes upon three early Iron Age brooches from the island of Gotland, Sweden,</i> i <i>Proceedings</i></ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pxhfj5pv18phwut6neklzj9i0tpfbeq 104 222630 652819 2026-06-11T12:59:17Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652819 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|101}}</noinclude>Sådan sirater som fig. 208 pryda ett präktigt spänne af silver, med guldbeläggning och niello, som hör till det här ofvan (sid. 234) omtalade, vid Årslev på Fyen anträffade fyndet från den femte perioden.<ref>Worsaae, <i>Nordiske oldsager,</i> fig. 386.</ref> Efterbildningar efter bladrankor, som stå de romerska originalen närmare än de liknande sirater vi träffa på nordiska arbeten från den sjette perioden, förekomma på några ur Vimosen och Nydam mosse upptagna föremål.<ref>Engelhardt, <i>Vimose fundet,</i> pl. 7 och 10, och <i>Nydam mosefund,</i> pl. IX fig. 44; i båda fallen äro dessa ornament silfverinläggningar i jern.</ref> Rankor mycket lika fig. 210 ses på arbeten funna på kontinenten och tillhörande tiden omkring år 400 (fig. 209).<ref>Th. Eck, <i>Les deux cimetières gallo-romains de Vermaud et de Saint-Quentin</i> (Paris 1891), pl. II fig. 6, sid. 125.</ref> Sådana snodd- och flätornament som fig. 211 och 212 är mycket vanliga på romerska arbeten från de första århundradena efter Kristi födelse. Det af en triangel och en på dennes spets sittande krets bildade ornamentet (fig. 214) är inpunsadt eller inristadt på några arbeten från föregående århundraden<ref><i>Sv. forns.,</i> fig. 342 (guldring, funnen jemte ett guldmynt prägladt för kejsar Titus år 71). — <i>Årböger,</i> 1881, sid. 129, fig. 2 (dylik guldring, äfven afbildad i <i>Årböger,</i> 1880, sid. 210, fig. 7; jfr fig. 6). — Engelhardt, <i>Vimose fundet,</i> pl. 2 fig. 16 (benkam).</ref> och från den sjette perioden.<ref>Engelhardt, <i>Kragehul mosefund,</i> pl. I fig. 11. — <i>Årböger,</i> 1881, sid. 132, fig. 18 (Porskær mose). — Rygh, anf. arb., fig. 247 (korsformigt bronsspänne). — <i>Årsberetn.,</i> 1878, fig. 21 (»urtepotteformet» lerkärl); 1881, fig. 10 (guldbrakteat); 1888, fig. 7 (spännet fig. 138 här ofvan). — <i>Atlas,</i> fig. 104 (guldbrakteat). — <i>Fr. jernåld.,</i> pl. 2 fig. 6 (guldbrakteat). <p>Äfven utom Norden träffas detta motiv på germanska arbeten: en remsölja från Namur (teckning af d:r Salin) och den sid. 86, not ¹ omtalade halsringen från Pilten i Curland.</p></ref> Triangeln är fyld med streck på olika sätt, och kretsen enkel eller dubbel. Samma motiv återfinnes äfven i form af utskjutande flikar kring de tre fria sidorna af öfverstycket på några breda <ref follow="s470"><i>of the Society of Antiquaries of Scotland,</i> XXIX, sid. 296, fig. 4. — Ett annat, i Danmark funnet, spänne från ungefär samma tid, på hvilket liknande spiraler ses, är afbildadt i Worsaae’s <i>The industrial Arts of Denmark</i> (<i>South Kensington Museum Art Handbooks;</i> London, 1882), fig. 208.</ref><noinclude> <references/></noinclude> 9lfnmy18htg9ks7l719pinzkdriprhf 104 222631 652822 2026-06-11T17:40:37Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652822 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sjuka geniets hemliv, och kanske också hans själsliv under denna tid, vore det jag. Störst till växten, men minst i fråga om kontanter var min vän Jätten med sitt blonda vikingaskägg och sina blå barnaögon. Han syntes sällan på Café de l'Hermitage där de flesta av hans kamrater åt middagar på lång kredit. Hur han födde sin kolossala stofthydda var ett mysterium för alla. Han bodde i ett stort iskallt skjul i Montparnasse, inrättat till ateljé där han arbetade, lagade sin mat, tvättade sin skjorta och drömde sina framtidsdrömmar. Utrymme var vad han behövde mest, för sig själv och för sina statyer, alla av övermänskliga proportioner och aldrig avslutade av brist på lera. En vacker dag kom han till Avenue de Villiers och bad mig vara marskalk på hans bröllop i svenska kyrkan följande söndag. Efter vigseln skulle följa en mottagning i hans nya våning för att “pendre la crémaillère”. Hans hjärtas val hade fallit på en späd liten dansk miniatyrmålarinna, hälften så stor som han. Naturligtvis antog jag med nöje. När vigseln var över, höll den svenske pastorn ett vackert tal för de nygifta, som satt sida vid sida framför altaret. De påminde mig om Ramses II:s granitkoloss i Luxortemplet och hans lilla drottning som knappt räcker honom till höften. En timme senare knackade vi på dörren till ateljén, fulla av förväntan. Jätten ledde oss med stor försiktighet genom en lilleputtvestibul med pappväggar in i salongen, där vi inbjöds att inta förfriskningar och sitta ner i tur och ordning på familjens enda stol. Vi såg oss omkring med beundrande blickar. Pappväggarna var dekorerade av Jätten själv med allegoriska fresker med inspiration från Sixtinska kapellet. I papperstaket brann en kinesisk papperslanterna med milt och oroande sken. Lille Skånberg, Jättens bästa vän, höll festtalet för de nygifta. Höjande sitt glas med en entusiastisk gest råkade han sticka handen genom en av de allegoriska figurerna och genom rämnan i pappersväggen kastade vi en förstulen blick in i Jättens brudgemak, helt och hållet upptaget av en kolossal säng. Med en skälmsk blick på sin rodnande brud pekade vår värd på ännu ett rum på andra sidan jättesängen. Det var barnkammaren och hade väggar av Le Petit Journal. Medan Skånberg utan vidare missöden avslutade sitt festtal, reparerade Jätten med van hand skadorna i väggen med ett par nummer av Figaro. Under tiden satt jag i pappersköket och kokade ihop det enda poem jag någonsin varit ansvarig för. Det sjöngs av Spada och blev<noinclude> <references/> {{ph|167}}</noinclude> n5shqzrojhctsai1tq6em3n2nl3jk76 104 222632 652823 2026-06-11T17:42:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652823 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>den största litterära succé jag haft i mitt liv, vi hade lätt för att skratta på den tiden. Medan jag skriver dessa rader dyker ett par strofer plötsligt upp ur glömskans gömmen, jag aktar mig noga att förbättra dem. <poem>Sen går du ut på vigilans och snart du hemåt knogar den allra största säng som fanns och med solida fogar, det övriga möblera vi med konstnärslivets poesi. Vad mer om du har blott en stol, om du har glömt gardiner, dess bättre, du får mera sol som in i rummet skiner. Och det är ofta sol, min vän, uti la vie bohémienne. Tror du att Rothschild går mer mätt ifrån sin rika taffel, än du, som vänder din kotlett uppå din enda gaffel? Att ädlare är hans burgund än glaset från din hustrus mund? Det är musik i slottets sal att pigga upp aptiten men melodien är banal och repertoirn utsliten. Orkestern lyckas ej få fatt på noterna till edert skratt. — — — — — — dag för dag ifrån sin papperskammar, din hustru hör vartenda slag i marmorn av din hammar. Och sviktar modet dig ibland räck henne genom murn din hand. Du sitter i din djupa fred och värmer dig vid härden, och blåser än din hydda ned</poem><noinclude> <references/> 168</noinclude> incvkhoywz74ani0ztq8rnvxvx5t2s4 104 222633 652824 2026-06-11T17:44:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652824 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>bland stormarna i världen, du bygger på en timma, glad, ny våning av ett Aftonblad. Men vad som modig kärlek byggt kan trollen ej förgöra och därför, vän, lev glatt, lev tryggt, din dröm kan ingen störa. Långt sen palatsen gått i grus, än stånda skall ditt pappershus. Snart är det tid för oss att gå, vi stojande kamrater, ren Amor smyger in på tå bland tomtar och penater. Ren bröllopsfacklan lyser klar uti din pappersboudoir. Vad hittills du har gjort, mon cher, i marmor eller lera, en död kopia blott det är, en skiss och intet mera. Nu får du forma din figur i själva gudarnas skulptur. Och så till nästa års Salong skall du få exponera, ej gipsfigurer denna gång ej marmor eller lera, men en varmblodig amorin som dricker modersmjölkens vin. Grip verket an, grip verket an! Din arbetsdag är inne. Och visa världen vad du kan, och visa du är finne, och är det sant vad ryktet tror, så blir du säkert hors concours.</poem> Vi lämnade pappershuset en timme senare för att träffas längre fram på kvällen på Brasserie Montmartre. Jag måste dessförinnan se om några patienter, och det var nära midnatt<noinclude> <references/> {{ph|169}}</noinclude> o8aq8nba11vmh70m8ama48aruu569an 104 222634 652825 2026-06-11T17:46:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652825 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>då jag förenade mig med sällskapet. Mitt i salen satt mina vänner med blossande röda ansikten och sjöng svenska folksånger så att det kunde slå lock för öronen på en döv, med solopartier av åskdunder från Jättens breda bröst och gälla pipanden från lille Skånberg. När jag genom den fullpackade salen trängde mig fram till deras bord skrek en röst: — A la porte les Prussiens, à la porte les Prussiens! Ett stort ölglas flög över mitt huvud och träffade Jätten mitt i pannan. Med blodet strömmande över ansiktet sprang han upp från stolen, högg tag i närmaste fransman och kastade honom som en tennisboll över disken i knät på värden som skrek allt vad han orkade: — La police! La police! En andra sejdel träffade mig på näsan och slog sönder mina glasögon och en tredje välte Skånberg under bordet. Kasta ut dem! Kasta ut dem! vrålade alla gästerna och rusade mot oss. Med en stol i vardera handen mejade Jätten de anfallande som mogen säd, lille Skånberg kröp fram under bordet och skrek och bet som en rasande markatta tills en ny sejdel slog honom sanslös till golvet. Jätten plockade upp honom, klappade sin bäste vän i ryggen, stoppade honom under ena armen och betäckte så gott han kunde vårt oundvikliga återtåg mot dörren, där vi togs om hand av ett halvt dussin poliskonstaplar och eskorterades till vaktkontoret vid Rue Douai. Sedan vi uppgivit våra namn och adresser låstes vi in i ett rum med galler för fönstren. Vi var “au violon”. Efter två timmars mediterande fördes vi inför en överkonstapel som frågade mig med barsk röst om jag var doktor Munthe från Avenue de Villiers. Jag sade ja. Han synade mina sönderrivna blodstänkta kläder och min näsa som svullnat till sin dubbla normala storlek och sade att jag inte såg så ut. Han frågade mig om jag hade någonting att anföra, eftersom jag tycktes vara den minst berusade i detta band av tyska vildar och dessutom den ende som föreföll att kunna tala franska. Jag sade honom att vi var ett fredligt svenskt bröllopssällskap som blivit brutalt överfallna på brasseriet, utan tvivel hade man tagit oss för tyskar. Allteftersom förhöret fortskred blev hans röst mindre barsk, och då och då såg han med något som nästan liknade beundran på Jätten med den halvt medvetslöse lille Skånberg i knät som ett barn. Till slut sade han med äkta fransk ridderlighet, att det verkligen skulle vara synd att låta en brud vänta hela natten på ett sådant praktexemplar till brudgum<noinclude> <references/> 170</noinclude> f73nzbfx5p8hpmkio137398q43uwrze 104 222635 652826 2026-06-11T17:49:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652826 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och att han ville släppa oss i avvaktan på utgången av undersökningen. Vi tackade honom översvallande och reste oss för att gå. Till min bestörtning sade han till mig: — Var god och stanna kvar, jag har någonting att tala med er om. Han ögnade igenom sina papper, konsulterade ett register på bordet och tillade i barsk ton: — Ni har uppgivit falskt namn, jag vill påpeka för er att det är en mycket allvarlig sak. För att visa er min goda vilja ger jag er nu ett tillfälle att ändra era uppgifter till polisen. Vem är ni? Jag sade att jag var doktor Munthe. — Jag kan bevisa att ni inte är doktor Munthe, svarade han strängt. Se på det här, sade han och pekade på registret, doktor Munthe vid Avenue de Villiers är Chevalier de la Légion d'Honneur. Jag kan se en mängd röda blodfläckar på era kläder, men jag kan inte se något rött band i ert knapphål. Jag svarade att jag sällan brukade bära det. Han såg på sitt eget tomma knapphål och sade med ett skallande skratt att det var första gången han gjorde bekantskap med en person i Frankrike som hade rätt att bära Hederslegionen och inte använde sig därav. Jag föreslog att man skulle skicka efter min concierge för att identifiera mig, men han svarade att det var onödigt, den saken fick poliskommissarien sköta själv följande morgon. Han ringde. — Visitera honom, befallde han de två vakthavande poliskonstaplarna. Jag var vid full vigör den tiden, det behövdes två konstaplar för att hålla mig medan en tredje visiterade mig. Två repeterur, två Bréguetguldur och ett engelskt sportur plockades fram ur mina fickor. Man sade inte ett ord till mig, jag låstes genast in i en illaluktande cell. Jag kastade mig ner på madrassen och undrade vad som skulle hända härnäst. Det enda riktiga vore naturligtvis att fordra att få sätta sig i förbindelse med svenska legationen, men jag beslöt att vänta till morgonen. Dörren öppnades för att släppa in en ruskig individ, halvt apache, halvt soutenör, vilkens åsyn genast gjorde klart för mig varför jag blivit visiterad. — Friskt mod, Charlie, sade nykomlingen, on t'a pincé, eh? Se inte så moloken ut, du blir återbördad till samhället om tolv månader om du har tur med dig, och det är klart att du har tur, gosse, annars skulle du väl sannerligen inte ha<noinclude> <references/> {{ph|171}}</noinclude> 247hxs4rjotfdwhsjhlozpvkptine60 104 222636 652827 2026-06-11T17:53:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652827 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kunnat lägga vantarna på fem klockor på en dag. Fem klockor! Fichtre! Det lönar inte mödan för nån av oss att försöka tävla med er engelsmän! Jag sade att jag inte var engelsman och att jag samlade på klockor. Det gjorde han också, sade han. Han kastade sig ner på den andra madrassen, önskade mig god natt och trevliga drömmar och snarkade ljudligt efter en minut. På andra sidan väggen började en berusad kvinna sjunga med hes röst. Han vaknade och röt ilsket: — Håll käften, Fifine, ou je te casserai la gueule! Sångerskan slutade ögonblickligen och viskade: — Alphonse, jag har något viktigt att tala om för dig. Är du ensam? Han svarade att han var i sällskap med en av sina bästa vänner som nödvändigt ville veta hur mycket klockan var, han hade tyvärr glömt att dra opp de fem klockor han alltid bar på sig. Snart somnade han igen, ljudet av kvinnorösterna på andra sidan väggen dog så småningom bort och allt var tyst, endast en gång i timmen hördes stegen av vakten som kom för att kasta en blick på oss genom luckan i dörren. När klockan slog sju i St-Augustin hämtades jag ur cellen och fördes inför poliskommissarien själv. Han lyssnade uppmärksamt till berättelsen om mitt äventyr, fixerade mig hela tiden med sina intelligenta genomträngande ögon. Då jag kom till min mani att samla klockor och talade om att jag hela dagen varit på väg till Le Roy för att få mina fem klockor översedda och att jag totalt glömt bort dem när jag blev visiterad, brast han i skratt och sade att det var den bästa historia, han någonsin hört, det var faktiskt en äkta Balzac. Han tog mina fem klockor ur skrivbordslådan och räckte mig dem. — Jag har inte suttit vid det här bordet i tjugu år utan att ha lärt mig att klassificera mina gäster, ni är all right. Han ringde på överkonstapeln som låst in mig för natten. — Ni är suspenderad på en vecka för att ni inte åtlytt reglementet och satt er i förbindelse med svenske konsuln. Vous êtes un imbécile! {{tomrad}}<noinclude> <references/> 172</noinclude> lbw8l5h1w90wc1eiwgowzrxpvrxr5o9 104 222637 652828 2026-06-11T17:58:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652828 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">13<br />Mamsell Agata</h2> Det gamla golvuret slog halv åtta när jag smög mig in i hallen, tyst som ett spöke. Det var på minuten den tid på dagen då mamsell Agata började gnida patinan av mitt 1600-tals refektoriebord i matsalen. Det fanns en möjlighet att jag kunde smyga osedd in i mitt sovrum, min enda trygga hamn. Resten av huset var i händerna på mamsell Agata. Tyst och rastlös som en mungo vandrade hon omkring hela dagen från rum till rum med en dammvippa i handen på jakt efter några dammkorn eller några papperslappar på golvet. Jag tvärstannade förintad när jag öppnade dörren till mitt mottagningsrum. Mamsell Agata stod lutad över skrivbordet och studerade min morgonpost. Hon lyfte huvudet, hennes blanka ögon stirrade under bister tystnad på mina blodstänkta kläder, för en gångs skull kom inte det rätta stickordet över hennes tunna läppar. — Gud i himlen, var har han varit? fick hon till slut fram. Hon kallade mig alltid “han” när hon var ond, det var sällan hon kallade mig något annat. — Jag har blivit överkörd på gatan, sade jag. I rättmätigt självförsvar hade jag sedan länge börjat ljuga för mamsell Agata. Hon granskade mina sönderrivna kläder med kännarmin, hon var alltid på utkik efter något att stoppa, lappa eller laga. Jag tyckte att hennes röst lät en smula vänligare när hon befallde mig att genast låta henne få mina kläder. Jag smet in i mitt sovrum och tog ett bad. Rosalie kom in med en kopp kaffe, ingen kunde koka kaffe som mamsell Agata. — Pauvre monsieur, sade Rosalie när jag räckte henne mina blodfläckade kläder för att lämna dem till mamsell Agata. Vad har hänt, monsieur är väl inte sårad? — Nej, sade jag, jag är bara rädd. Rosalie och jag hade inga hemligheter beträffande mamsell Agata, vi levde båda i ständig skräck för henne, vi var vapenbröder i vår dagliga hopplösa kamp för livet. Rosalie som egentligen var hjälphustru hade kommit till min undsättning när kokerskan sprang sin väg, och nu sedan husan också<noinclude> <references/> {{ph|173}}</noinclude> juvt0nqw2lv41bmezsr7vtmldfqfgcg 0 222638 652829 2026-06-11T17:59:57Z Thuresson 20 Kap 12 652829 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=168 to=174 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|12]] fq1t3o31ui8dlhetd5rf1kgo14lqh3o 104 222639 652837 2026-06-11T20:27:03Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652837 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|72|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>Slott och stor Hoffhåldning, hafwer ock warit ett {{ant|Dominican}}- eller Prediko-bröders kloster, hwilket theras broder och gynnare Archebiskopen {{ant|Petrus Philippi}} wid år 1340 hålles före hafwa {{ant|funderat}}. Men vtom thetta, fins alsintet om thetta kloster; ty lärer thes ålder icke warit longwarig. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. XIII.}}}} <br> Om BURA-Kloster.</h3> {{Initial|T}}Hetta kloster stichtade {{ant|Fale}} hin vnges Son <b>Herse</b> mitt vti thet trettonde {{ant|seculo}}, vnder Konung Erik hin Läspes tid, wid år 1250; han började thet bygga på en holma vti <b>Bura</b> åminne i Medelpad. Thenna Bura eller Bureå, kommer vtu Lappmarken och går genom Buraträsks, Bygdås, Löfångers och Skallofftas Sochner, tils hon störter sig i hafwet wid en ort kallad <b>Bura</b>. Wid thenne åens vtlopp vtu Buraträskes siö, begynte, såsom sades, <b>Herse Falesson</b> ett kloster, hwilket hans Son <b>Oluf</b> fulbordade och bestod thet af tolf bröder förvthan {{ant|Abboten}}. Byggningen war alt af träd. Källaren syntes ännu år 1601, när {{ant|Secretairen}} Herr {{ant|Johan Thomesson Buræus}} besichtigade orten, och stod tå i källaren hög granskog. klostret syntes hafwa haft monga gångar och kostelige wåningar. Then sidste {{ant|Abbot}} het <b>Herr</b> {{ant|<i>Jonas Buræus</i>,}} blef gemenligen kallad {{ant|Bure}} Herr {{ant|Jon,}} then fierde man ifrå Herse;<noinclude> {{huvud|||ty}} <references/></noinclude> jsn8ok5i9nrw7akoo8m0tqfp96ii61f 104 222640 652840 2026-06-12T08:49:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652840 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />152</noinclude>ser man parasiter växa på parasiter. Så såg jag i dag en skön konvolvulus, med stora hvita blommor, i toppen af ett utdödt träd, behängdt med flera tunga luftväxter. Konvolvulus-växtenia äro här i stor mängd, och utgöra med deras sköna blommor de lefvande häckarnes förnämsta prydnad, som genom dem bli täta och lysande. Af passionsblommor finnas många arter vilda, dels mycket stora som sätta frukter, dels helt små, små. Ett af de skönaste träden på denna plantage är Pommerosaträdet; det är som bäst i blomning, och blommorna ha en outsägligt ljuflig doft. Jag lemnar snart St. Amelia, men skall återkomma i följd af familjens och min egen önskan. Jag önskar lemna mitt vänliga värdfolk ett minne af mig i ett porträtt af den yngsta gossen, min lilla lekkamrat. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|{{sp|'''S:t Amelia Inhegno.'''}}}}}}{{ph|''D. 15 Mars.''|5}} En stor sockerplantage! och jag sitter i röken från sockerqvarnen, som genom de öppnade fönstren tränger in i mitt rum, ett stort trefligt rum med ''riktiga'' glasfönster, hvarifrån jag har en vacker fri utsigt öfver kullarne af Camerioca bergskedja och palmlundarne och plantagerna vid deras fötter. Jag har allting godt här, endast för mycket af sockerfabriken, som ligger midt emot mitt ena fönster, och som här är i vida större skala än på Ariadne-plantagen. (Är det icke besynnerligt att ordet ''Inhegno'', som här vill säga en kringstängd och odlad plats, och allmänt brukas till betecknande af plantager, är så lika i ljud och betydelse med vårt svenska ord ''inhägnad!'') {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> swoeqro1mgwfgyq2oz0jf8j7i8788qk 104 222641 652841 2026-06-12T08:52:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652841 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|153}}</noinclude>Min värdinna Mrs de Conick är en behaglig och belefvad amerikanska, enka med fyra barn, af hvilka tre äro i Förenta Staterna och blott ett (en täck sexton-årig flicka) hos henne här. Hon lefver här hos sin far, en gammal militär, munter till lynne, men klen på sina ben, och för det mesta fängslad vid sin ländstol. En ung Mr W., amerikansk creol på Cuba, hvars plantage ligger nära denna, är dagligt sällskap i huset och en angenäm sällskapsman. Han, liksom min värdinna, har gåfvan af en lekfull och lätt konversation, bortom hvilken ligger en allvarsam och flärdfri grund. Till det dagliga sällskapet vid middagsbordet och om aftnarne hörer en ung man, som, under den gamla herrn är föreståndare på plantagen. Denne unge man är för mig af stort värde genom den öppenhet och frimodighet, med hvilken han meddelar mig de upplysningar jag önskar få. Denna plantage är vida större än den jag besökte i Limonar, och en stor del af slafvarne — ett par hundra till antalet — äro nyss komma från Afrika, och ha ett vida vildare utseende än dem jag såg på Ariadne. De drifvas här äfven mycket hårdare i arbetet, ty här ha de på tjugufyra timmar endast fyra och en half att hvila på, d. ä. till att äta och sofva, och det under sex à sju månader om året! Den öfriga delen af året, »den döda årstiden» som den kallas, få slafvarne sofva under hela natten. Dock, det är sant, äfven nu ha de — på denna plantage — en natt i veckan att sofva ut, och hvarannan söndag lära de ha några timmar på förmiddagen att hvila. Besynnerligt att folk kan stå ut med att lefva på detta vis. Och likväl ser<noinclude> <references/></noinclude> ci20cp4x1hc6o15vzx9wpry3uxfrdo7 104 222642 652842 2026-06-12T08:53:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652842 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|102|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>spännen från sistnämnda period (fig. 140). Ett dylikt ornament (fig. 215) ses, hugget i sten, på den vid Ravenna belägna, märkliga grafbyggnad, som en gång inneslutit den år 526 aflidne östgötakonungen Theodorichs qvarlefvor.<ref>R. Dohme, <i>Geschichte der deutschen Baukunst</i> (Berlin 1887), sid. 7, fig. 2.</ref> Inpunsade ornament lika fig. 216 ses dels på guldhalsringar af typen fig. 186, dels på guldbrakteater. Halfmånformiga sirater (fig. 217) äro, såsom vi sett (sid. 87), inpunsade på flera guldarbeten, såsom på halsringar af typen fig. 187, någon gång äfven på de typologiskt äldre halsringarna af typen fig. 186, på ovala spiralringar lika fig. 188, samt på några brakteater.<ref><i>Atlas,</i> fig. 106, 152, 229.</ref> Af stor vigt för tidsbestämningen äro också de talrika djurornament — antingen hela djur eller endast djurhufvud — som förekomma under den sjette perioden. Men dels tillåter ej utrymmet att här ingå på denna fråga, dels kommer den att inom kort utförligt behandlas af d:r Salin. Att många guldarbeten från denna på guld rika tid äro prydda med filigransirater, hafva vi redan sett. Det är sirater antingen af pålödda trådar och korn eller af endast pålödda trådar, vanligen fint tvärstrierade. Konsten att arbeta i filigran var, såsom vi minnas (sid. 211), känd här i Norden redan under det första århundradet efter Kr. föd.; men det är egentligen först under den sjette perioden, som man här utfört större arbeten af detta slag, arbeten hvilka genom sin storlek, dyrbarhet och finhet väcka efterverldens förvåning och beundran. En nyhet för denna period är deremot det så kallade »verroterie cloisonnée», hvilket vi funnit pryda några spännen och andra föremål (sid. 62). Att dessa saker äro tillverkade i Skandinavien är obestridligt, emedan de äro af typer, som endast återfinnas här. Således är det också klart, att man här kände och utöfvade konsten att arbeta i »verroterie cloisonnée»; men man synes icke hafva lärt sig det förr än ett par mansåldrar efter den sjette periodens början. Från den första tredjedelen af denna period torde man, lika litet som från föregående tid, hafva träffat några här i Norden arbetade föremål, som äro prydda på detta sätt. I fynd som tillhöra tiden<noinclude> <references/></noinclude> 02smgt6csfujfzlz1btgpauji25psbz 104 222643 652843 2026-06-12T08:56:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652843 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />154</noinclude>jag här kraftiga negrer, som varit på plantagen i tjugu och trettio års tid! När negrerna hunnit vänja sig vid arbetet och lifvet på plantagen, tyckas de finna sig der vid. Men de första åren, när de fria och vilda komma hit från Afrika, faller det dem svårt, och många söka då undgå slafveriet genom sjelfmord. Detta händer ofta bland Luccomées, som synes vara en af Afrikas ädlaste stammar; och för icke längesedan ftmn man elfva Luccomeer hängda i grenarne af guasimaträdet — ett träd med långa, horisontelt utsträckta grenar. De hade alla bundit sin frukost i en gördel omkring lifvet; ty afrikanarne tro att den afrikan, som dör här, uppstår genast till nytt lif i sitt fädernesland. Mången slaf vinna lägger derföre på sjelfmörd arens lik den halsduk eller det kläde hon har kärast; ty hon tror att det så skall komma till hennes anhöriga i moderlandet och bära en helsning från henne. Man har sett slafvars lik betäckta med hundrade sådana kläden! … Man säger mig här att endast stränghet duger vid slafvarnes behandling; att de alltid måste känna piskan öfver sig; att de äro ett otacksamt folk; att vid upproret år 1846 blefvo de mildaste husbönderna först massakrerade med sina familjer, de stränga åter burna af sina slafvar i skogarne för att döljas undan de upproriske; man säger mig att man, för att älskas af slafvarne, måste vara fruktad. Jag tror det icke. Sådant ligger icke i menniskonaturen. Men det är skillnad på fruktan och fruktan. Det finnes en, som icke utesluter kärleken; en, som föder hat och uppror. Slafvarne här ha i allmänhet ett mörkt och dystert utseende, och gå i sitt arbete på sockerrörsfälten söm-<noinclude> <references/></noinclude> 5ni31d2hrrj255tm7fn2s3s7rvutq1v 104 222644 652844 2026-06-12T08:59:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652844 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />155</noinclude>niga och trötta. När de köra oxarne för lassen, ser jag dem ofta gå sugande på sockerrör, som de mycket älska och som de här synas få njuta fritt. Det är då åtminstone en vederqvickelse. De födas här icke med ris, utan förnämligast med en slags rot med namnet malanga, som de sägas älska, men som icke synes mig smaklig. Den är gul och snarlik potatis, men har en fadd, något bäsk smak. Hvar slaf får till middag en portion sådana rötter kokta, och äter dem med sin salta mat. Till frukost få de kokt mais, som de stöta sönder och blanda med vilda tomatoes, platan-frukter eller grönsaker. Ty de ha på en trakt af plantagen några små åkerland, der de få så och skörda. Hvar familj har äfven här ett svin, som den årligen får slagta eller försälja. {{em|2}}{{större|'''''Söndagen d. 17 Mars.'''''}} Det är helgdag och förmiddag; men sockerqvarnen går, och piskans klatschar ljuda kommenderande arbetet. Slafvarne gå i arbetet hela dagen såsom på en hvardag. ''Nästa'' söndag, säges det, är den, på hvilken slafvarne skola få hvila några timmar, och — dansa om de vilja det. Men — de se så trötta ut! Det finnes på Cuba plantager, der slafvarne drifvas tjuguett timmar om dygnet; plantager, der man endast har männer, hvilka drifvas som oxar, men mycket hårdare än oxar. Planteraren räknar ut att han vinner vid att drifva sina slafvar i arbetet, så att de dö ut inom sju år, under hvilken tid han sätter upp plantagen med friska slafvar, som införas från Afrika och dem han får köpa för två à trehundra dollars<noinclude> <references/></noinclude> h4kz8upgl9dyxmc8w6g5rlierkz0qnx 104 222645 652845 2026-06-12T09:03:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652845 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />156</noinclude>stycket. Den fortgående slafhandeln på Cuba gör att slafvarne säljas till godt pris. Jag har hört talas om »gangs» (band) af 600 manliga slafvar, som behandlas och om natten läsas in som fästningsfångar — detta på plantager på södra sidan af ön. Det är under förhållanden sådana som dessa, som man kan förälska sig i socialismens ideala samhällen, och menniskor sådana som Alcott synas som jordens helgon och öfversteprester. Huru sköna synas ej brödraförsamlingarne på jorden, äfven i deras kärleksfulla öfverdrifter, bredvid dessa samhällen der menniskokraft så förfärligt missbrukas och menniskorätt förtrampas! Här känner jag varmare än någonsin för de samhällsläror, som arbeta att göra sig väg i Nord-Amerikas fria stater, och när jag återvänder dit, skall jag söka bli mera bekant med dem och deras ledare, göra mer rättvisa åt båda. Men äfven här har jag hämtat tröst för slafvarnes tillstånd — åtminstone på denna plantage — genom att besöka deras bohea — här en mycket stor, fyrkantig, låg fästningsmur, der slafvarne bo såsom på Ariadne-plantagen, och inneslutas under lås och bom om natten. Jag har der ofta besökt dem under måltids-stunderna och alltid känt mig vederqvickt af att se deras friska lif och munterhet; — dock har jag äfven der sett ansigten med en dysterhet, som all tropikernas solsken ej tyckes kunna upplysa; så hopplöst, mörkt, stumt — förfärligt! …. Jag har sett detta uttryck i qvinnors ansigten .…. Bland männerna måste jag ofta beundra herkuliska gestalter, energiska ansigten, der en vild kraft synes<noinclude> <references/></noinclude> of4up3pfkroxji7rj9e3xvs363ncssc 104 222646 652846 2026-06-12T09:06:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652846 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|157}}</noinclude>förenad med manlig godmodighet; denna sednare uttrycker sig isynnerhet i deras behandling af barnen, och när de se på dem. Dessa små äro icke vänliga och muntra, som på plantagerna i Amerika. De räcka ej ut sina små händer till vänlig helsning. De se på de hvita med misstänksamma blickar; de äro skygga. Men de helt små, »bambinos», som alldeles nakna, feta och frodiga, glänsande som svart eller svartbrunt silke, dansa på sina mödrars knän, vanligen med ett blått eller rödt perlband kastadt kring länderna och ett dito kring halsen, de äro allrakäraste täcka att se; och mödrarne med deras perlband om halsen, deras brokiga halsdukar turbanlikt fastade kring hufvudet, se också helt bra ut, när de med förtjusta blickar och perlhvita tänder skrattande dansa med sina frodiga ungar. En sådan ung moder med sitt lilla barn under ett bananas- eller tamarind-träd är en bild värd en god målares pensel. I de mörka, små rummen — mycket lika dem på Ariadne-plantagen — såg jag mer än en slaf sysselsatt, under sin korta hvilostund, med att fläta små korgar och hattar af palmlöf, och en hade af granna lappar och tuppfjädrar hopsatt en prålig hufvudbonad. Slafvarne lefva för öfrigt i bohean snarlikt boskapen. Männer och qvinnor förena och skilja sig efter godtycke och nyck. När ett par lefvat tillsammans en tid och de ledsna vid hvarandra, ger en af dem den andra parten någon anledning till missnöje; och då skiljas de. Uppstår någon bullersam oenighet, är mayoralen och piskan till hands för att stifta fred. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5t1avbjsl8tcnvroknc1209zlbc52et 104 222647 652847 2026-06-12T09:08:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652847 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />158</noinclude>»Finnas här inga par, som lefva ständigt förenade såsom i äktenskap, ingen man och ingen qvinna som älska hvarandra nog för att bli hvarandra trogna som makar?» frågade jag en dag min unga uppriktiga ledsagare. »Jo», svarade han, »här finnas verkligen några sådana par, som alltid förblifvit tillsammans så länge de varit på denna plantage». »För mig till ett af dessa par!» bad jag. Det var just middagstimme. Min ledsagare förde mig till ett af rummen i muren. Dörren stod öppen såsom vanligt, för att insläppa luft och ljus. Mannen var ute, och i rummet satt blott en qvinna, vid pass femtio år gammal, sysselsatt med något arbete. Hon hade ett rundt, frodigt ansigte utan skönhet, men med ett mycket godt och fridsamt uttryck. Jag frågade henne genom min tolk om hon höll af sin man? Hon svarade tryggt och vänligt: »ja; han är en god man». Jag frågade om hon hållit af honom redan i Afrika? »Ja, i Afrika». Jag frågade huru länge hon varit förenad med sin man, huru många år? Denna fråga syntes bry henne, hon smålog och svarade slutligen att hon »haft honom ''alltid''». Alltid! Hon visste icke hur stort och djupt det ordet var i hennes mun. Mig gick det till hjertat. Veckor, månader, årstider, år, ungdom, styrka, många skiften hade gått oräknade, oanmärkta, verldsdel hade<noinclude> <references/></noinclude> 3luoo2f1ddivoi8wlk5jh1blrlky052 104 222648 652848 2026-06-12T09:52:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652848 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|159}}</noinclude>blifvit förbytt med verldsdel, frihet mot slafveri, palm-hyddan med bohean, frihetslifvet mot arbetslifvet — allt hade vexlat; men ett hade stått fast, ett hade blifvit sig lika — hennes kärlek, hennes tro. Hon hade ''alltid'' haft honom, mannen som hon älskade, han ''alltid'' henne. Allt vandelbart och förgängligt visste hon icke af, kunde ej räkna, — hon visste blott af tiden hvad i den var evigt. Hon »hade haft sin make ''alltid''», hon hon skulle ha honom alltid. Det stod tydligt skrifvet i hennes lugna uppsyn och röst. Det kunde ej vara annorlunda. »Kärleken behöfver ryggstöd af pligten!» sade en gång Geijer, då han talade om äktenskapet. Det är så. Men det är skönt att se det naturliga äktenskapet emellan två beslägtade själar stå rent och starkt blott genom kärlekens lag midt i boheans vilda regellöshet. Och detta emellan två svarta menniskor, två ödemarkens vilda barn! .…. Skalder och filosofer ha talat om själar predestinerade till makar. Här fann jag tvenne sådana. De hade tillhört hvarandra ''alltid''. I Guds väsendes djup hade de tillhört hvarandra och skulle tillhöra hvarandra i all tid, det är i — evighet. Mannen kom in, medan jag ännu var i rummet. Han syntes vara vid samma ålder som qvinnan, och hade samma uttryck af godsinthet som hon, och i hans leende låg ett bundet solljus, en glad ljusstråle, som gerna skulle vilja slippa ut och lysa af hjertans grund. Ofta märker man denna bundna ljusstråle i anletet af dessa fängelsets barn. De hafva den med sig som hem-<noinclude> <references/></noinclude> 1kadea7r590n8kvpmf090eb1ouh9da1 104 222649 652849 2026-06-12T09:55:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652849 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />160</noinclude>gift från deras solvarma moderland och deras första frihetslif. Från detta äkta par gick jag i fångcellen, dit slafvarne insättas sedan de lidit bestraffning — qvinnor lika väl som männer — medan sinnet ännu jäser hos dem efter den lidna smärtan. De sättas här i jern fastgjorda vid en träddisk, och sitta så fängslade till händer och fötter — qvinnor så väl som männer — till dess de äro lugna åter och deras sår läkta, så att de kunna återgå till arbete. De sägas bli feta, medan de sitta här! Rummet var nu tomt, och bebodt endast af skaror af loppor. Hvad jag undrar på att sjelfmord icke oftare ske bland detta folk. Hur stark och seg måste ej lifsinstinkten vara! .…. Sockerqvarnen här erbjuder ett på sitt vis intressant och pittoreskt skådespel. De athletiska gestalterna af de halfnakna afrikanarne, som stå vid ugnarne eller vid de kokande sockerkittlarne i de stora, dunkla salarne, eller som vandra der förrättande åtskilliga sysslor, ge en sällsam anblick. Och jag kan ej utan beundran och nöje se det vilda, men lugna majestätet i deras hållning och rörelser, äfvensom den dystra energien af deras ansigten. Bildhuggare borde se och afbilda dessa afrikanska byster och skuldror. De synas gjorda att uppbära Atlas. Och ehuru slafveriets atlas hvilar öfver dem, äro de starka ännu, — förfärligt starka, om hämdens timme kommer. Nu äro de tysta och dystra. Spanska mayoraler, i hvita skjortor, och med piskor eller korta, fyrkantiga käppar i händerna, stå eller sitta här och der på höga ställen i salarne, för att öf-<noinclude> <references/></noinclude> bhq6pyf240j6jkv8xesmzgnzwnb4ico 104 222650 652850 2026-06-12T10:03:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652850 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|161}}</noinclude>vervaka arbetet, och dricka om morgonen, derunder, sitt kaffe med hvitt bröd. De synas mig till gestalt och utseende mindre och obetydligare än många af de svarta slafvarne. I Amerikas slafstater får man ingen föreställning om den afrikanska negergestaltens egendomliga skönhet — isynnerhet inom vissa folkstammar. De infödda slafvarne der äro ett svagare och mildare slägte. Den vilda korpen har blifvit tam. Flera af slafvarne, som komma till Cuba, äro äfven furstar och höfdingar inom sina stammar, och de af deras stam, som följa dem i slafveriet på plantagerna, visa dem alltid djup vördnad och lydnad. En helt ung prins af Luccomeernas stam, som jemte tio andra Luccomeer hade blifvit förd till en plantage, blef dömd att bestraffas, de andra — såsom brukligt är — att åse bestraffningen. När den unge prinsen lades ned på marken för att piskas, lade sig alla hans följeslagare ned på marken också, begärande att dela hans straff. Detta rörande bevis af lojalitet framkallade af de grofva bödlarne blott det råa löftet: »att de icke skulle sakna deras fulla andel af piskan, när tillfället det medgaf». Detta var icke på denna plantage. Machineriet gör vid denna sockerqvarn mera arbete än det på Ariadne. I stället för en stående ränna, i hvilken sockerrören af menniskohänder forslas till och från qvarnstenarne, är här en rörlig väfränna, som rullas af en mängd hjul i en lång rad, det ena efter det andra, under väfven, frän den ena porten till den andra af sockerqvarnen, och den förer med sig rören, som blott vid ingångsporten af menniskohänder lastas dit. Och nu kan du ha nog af sockerqvarnen. Men innan<noinclude> <references/></noinclude> 9b6s3k56byrz5a6z7f913n37kdfuivi 104 222651 652851 2026-06-12T10:07:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652851 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />162</noinclude>jag lemnar Bohean, skall jag nämna ett par ord om styrelsen af dess befolkning. Den hvilar, näst husbonden, på en öfveruppsyningsman som kallas »mayoral», och under honom på en »contra-mayoral» som stundom är en neger. På större plantager, liksom på denna, har man flera hvita under-mayoraler. På mayoralernas duglighet, klokhet och mensklighet beror, i mycket, slafvarnas tillstånd och sinnesstämning på plantagerna. Men icke sällan på Cuba ha mayoralers grymma död burit vittne om deras despotiska framfart och om det raseri, till hvilket våldsamt förtryck kan bringa det af naturen tåliga och lätt kufvade negerfolket. Ehuru hårdt slafveriet är för boheans folk, och ehuru planterarne helt naivt ignorera de flesta af Spaniens befriande lagar för slafvarne, och lagens rätt äfven här förqväfves under godtyckets, kunna frihetslifvets flägtar icke alldeles utestängas från bohean. Slafven vet att han kan köpa sig fri, och han vet medel att förvärfva penningar. Lotteriet är på Cuba ett af de hufvudsakligaste medlen dertill för negerslafvarne, och många förstå att begagna det med klokhet. Så t. ex. förena sig medlemmarne af en viss nation om att köpa en hel mängd numror kommande tätt efter hvarandra. Af ett eller två tiotal numror i rad komma vanligen en eller två numror ut vid hvar dragning; vinsten tillfaller då nationen och fördelas på medlemmarne deraf. Så berättas Luccomeernas nation i Havanna nyligen ha på lotteriet gjort en vinst af elfvatusen pesos, och lärer använda en del deraf till friköpande af flera slafvar af deras nation. Om jag ej miss-<noinclude> <references/></noinclude> lf0mof37y76gpltikuspbn2ksnpv90u 104 222652 652852 2026-06-12T10:10:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652852 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|163}}</noinclude>tager mig, så har äfven en Luccomee-neger från denna plantage, med ägarens samtycke, nyss blifvit friköpt för två à trehundra dollars. Ja — några bli fria, men många, många bli det aldrig! Hvad mitt eget lif här angår, så är det så fritt och så behagligt, som jag någonsin kan önska det. Mrs de Conick är en mycket behaglig och »aimable» umgängesperson, låter mig ha all frihet som jag önskar, och är för mig oändligen älskvärd. Om morgonen går jag ut ensam, besöker slafvarnas Bohea, eller ströfvar omkring på plantagen; jag njuter af luften, aftecknar träd och blommor. Den kandelaberlika växten, som jag förut omtalat, har jag här gjort närmare bekantskap med. Den är en — blomstängel på en buske af aloe-familjen som kallas Peta, skjuter upp ur sin rotplanta (en buske med stela, taggiga blad) hvart tredje år, och bär på sina armar klasor af gulgrå blommor som sätta frukt. Den skjuter i höjden fem à sex alnar, blommar och sätter frukt på två månaders tid, hvarefter den förtorkar. Den ser sällsam och rätt prydlig ut. Jag har aftecknat den. Här äro äfven ett par märkvärdiga ceiba-träd, det ena för dess skönhet, det andra för dess ohygglighet — dess tragiska kamp med parasiten. Här äro längs med sockerrörsfälten höga, vilda häckar med sura oranger och flera tropiska trädslag. Under förmiddagens hetaste tid är jag stilla på mitt ljusa, trefliga rum, skrifver eller målar. Straxt före middagen går jag ibland ut, ser mig om i bohean, eller ställer mig under ett mangoträd vid en korsväg, för att der i skuggan uppfånga några flägtar af vinden.<noinclude> <references/></noinclude> ptjgfnzjr3cebixe5kg54xuiliw1fuc 104 222653 652853 2026-06-12T10:14:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652853 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />164</noinclude>På eftermiddagen far jag merendels ut med Mrs de Conick i hennes volante; hennes unga dotter och Mr W. följa oss till häst. Att i den öppna volanten gunga fram öfver jorden i den himmelskt ljufva luften, är den mest hvilande, ljufliga njutning man kan tänka sig. Om aftnarne är familjen tillsammans; och jag spelar amerikanska marscher, »qvicksteps» och andra muntra stycken samt »Yankee doodle» för gamla herrn, som dervid kommer ihåg sina ungdomsbragder och känner de förlamade benen få nytt lif. Ändå sednare går jag på piazzan, ser stjernorna tindra i den svarta natten, och dricker luftens flägtar, icke så liffulla här, som i Matanzas, men alltid fulla af ljuflighet. Bland mina nöjen är äfven det att vakta kolibris i den lilla trädgården. Om morgonen och straxt på eftermiddagen kan man vara viss på att få se dem omsväfva blommorna, och företrädesvis de röda. Här är ett par buskar i trädgården med mycket grant röda blommor — man kallar busken »la coquette» — öfver hvilken alltid hålla sig små kolibris, sjelfva med bröst, grant röda som små eldslågor. De äro de grannaste små varelser man kan tänka sig, och feta som domherrar. De liksom sitta i luften sväfvande på vingarne en god stund öfver den röda blomman, i hvilken de sedan doppa sina näbbar; huru gratiöst — låter ej beskrifva sig. La Coquette och hennes vingade kurtisör äro ett förtjusande spektakel. Jag har här sett tre slags kolibris. Den med morgonrodnadens färger som jag nu omtalat, en liten smaragdgrön kolibri af finare skapnad, och en grön med tofs och gula strimmor på hufvudet. Ibland sätta de sig ned på en qvist,<noinclude> <references/></noinclude> sj27otfu3lb9fdp59mmadeqcnbza2pf 104 222654 652854 2026-06-12T10:17:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652854 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />165</noinclude>och vid det de flyga upp, låta de höra ett lätt, fint qvitter. De äro ondsinta mot hvarandra, och förfölja hvarandra som små pilar i luften, emellanåt då de som rivaler nalkas samma blomma. Utom dessa allra som näpnaste små, ser jag här en slags svarta foglar, stora ungefär som kajor. De likna de amerikanska blackbirds och kallas majitos eller solibios (eller solivios ty man gör här jemt v till b, och b till v. Så kallas och skrifves Havanna lika ofta Habana). Jag ser dem ofta sitta på grenarne af den kandelaberlika Peta. Dessa besynnerliga foglar sägas vara en slags kommunister, lefva i samhällen, lägga sina ägg tillsammans, rufva dem tillsammans och föda upp ungarne äfvenså, utan att skilja på mina och dina. Kolibris ha synbarligen ett helt annat temperament, och äro häftiga anti-kommunister. Nu nalkas våren i Sverige, och jag hoppas att du i god tid gör anstalter för att komma till Marstrand och dröjer der åtminstone ett par månader. Går allt såsom jag hoppas och söker ställa det, så kommer jag hem i Augusti. Ack! om jag då, som för två år sedan, finge se ditt kära, snälla ansigte på stranden, dina blå ögon — huru kärt det vore! Och huru vi sedan skulle gå hem tillsammans och omfamna vår mamma, och hvad vi rysligt mycket skulle tänka och tala tillsammans! .…. Hettan börjar nu på att bli stark här, och jag känner den så mattande, att jag tror att jag reser från Cuba redan den 8:de April i stället för den 28:de, såsom jag haft för afsigt. Jag reser härifrån till Charleston och Savannah, besöker ett par plantager på kusten<noinclude> <references/></noinclude> 0w2zx2xmzv52t9glmzpvhl28hnwkble 104 222655 652855 2026-06-12T10:19:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652855 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />166</noinclude>af Georgien, reser så till Virginien — »the old dominion» — som jag måste lära känna, och tänker der tillbringa Maj månad; reser så till Philadelphia och NewYork åter (till mitt kära hem Rose-cottage); derifrån till de hvita bergen i NewHampshire, besöker Maine och Vermont; så i början af Juli till mitt första sköna hem vid Hudsons strand; så till England och så — hem! Nu far jag på några dagar till Cardinas, en liten stad vid hafskusten, men återkommer sedan hit. Den snälla Mrs de Conick lånar mig sin volante! {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> hphtqfx4x0ws2oeaw9o9y62ysw3iwzl 0 222656 652856 2026-06-12T10:22:37Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=114 to=174 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Trettiondefjerde brefvet]] [[de:Die_Heimath_in_der_neuen_Welt/Dritter_Band/Vierunddreißigster_Brief]] [[en:The_Homes_of_the_New_World/Letter_XXXIII.]] [[fr:La vie de famille dans le Nouveau-Monde/Lettre 34]]' 652856 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=114 to=174 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Trettiondefjerde brefvet]] [[de:Die_Heimath_in_der_neuen_Welt/Dritter_Band/Vierunddreißigster_Brief]] [[en:The_Homes_of_the_New_World/Letter_XXXIII.]] [[fr:La vie de famille dans le Nouveau-Monde/Lettre 34]] 0tp3vuo5rku82yxx5f66a3ly8aicofe 0 222657 652857 2026-06-12T10:25:23Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=5 to=539 exclude="6-532" header=1/> </div> <references/> [[Kategori:Fredrika Bremer]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1850-talets verk]]' 652857 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=5 to=539 exclude="6-532" header=1/> </div> <references/> [[Kategori:Fredrika Bremer]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1850-talets verk]] h9xllzdkn4xt5ej1q1gkrjwuqtvouaw