Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 4961 652914 652780 2026-06-14T11:02:21Z Tommy Kronkvist 170 Användarstatistik. 652914 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Av den anledningen redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och gränssnitts­&shy;administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 393&nbsp;300 redigeringar]] (per 14 juni 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} cy6j28y8qzas2n5qi69e11yhyljm9at 4 157148 652907 652616 2026-06-13T18:08:18Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 652907 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-06-10T19:54:32Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 2 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,2 proofread-editnext,25,0 --> 988pm2c0btt8in4vrq9xeit3r1yqr6j 104 220910 652894 650274 2026-06-13T12:20:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652894 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Maji}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|21.}}</noinclude>att fru Moltzers Piga misssade sig. Jag ärnade gå in till Mamsell Verner men hon kom till vagnen och talade vid mig utan att inbjuda hvarföre jag for upp till fru Rubenson och som ganska törstig begärde svagrdrika, sedan ett glas kallskål, och där träffade Doctor Hæggström som satt och spelade Bräde med Herr Rubenson, hwilken af gickt i ena foten eij kunde komma ur Soffan. I Sälskap med dem tog jag en liten aftonvard. Till denna dagens åtskilliga händelser hörer ock att min enda lilla Sugga född förledit år den 1.sta Julii måste föras till Farrgalt vid Elfsjö — det fattas jemt 6. veckor i ett år af hennes ålder, men hon är bra nog storväxt. {{Inre marginalnot|22}} <u>Tisdag.</u> Klart och varmt. Förmiddagen skref jag till Grosshandlaren Leufstedt och Ålderman Caloander men handt icke expediera Anna Stina till Staden förrän Kl: ½ till 10. Målaren Hultgren hitkom och hindrade mig till kl: mot 12. Jag rangerade då andra affairer och skref till min Brorson då fru Moltzer och Capitaine G. A. Plank hitkommo och kl: efter 7 gingo hädan. Nya små göromål, något att skrifva och så klockan 11: lade jag mig till sängs. {{Inre marginalnot|23.}} <u>Onsdag.</u> Klart — varmt — men ändock myckna oroligheter — Grönberg som skulle köra till Elfsjö efter min lilla sugga fants eij vid gården, utan var till staden gången i första dagningen, kom dock herr kl:. ½ till 9. Han hade besökt Mamsell som han eij träffadt sedan i förgårs eftermiddag. Han for sedan till Elfsjö — Boberg till Smeden och Marie gick till Mamsell och i flere ärender i staden. Sotarena voro här och betalte jag för året. Trädgårdsmästaren fick sin månadslön och så kom fjerdingsman Hellgren den jag måste betala åter ett qvartal Skjutslega för Walla, samt dess utsatta Lön som fjerdingsman efven för Walla tilsammans 12 RD 12 ß Banco. Marie kom eij hem förrän Klockan 6. och af Carin Reenstjerna hade hon fått ett bref till mig — Det var förvånande ty det var från Lagman Laurin som med utsökt artiga termer inviterade mig att om Lördag hos sig dricka Caffee och spisa aftonmåltid. Biena svärmade och for sin Kos bort. Mina Hästar släptes på bete — Arrendatorns har 14 dagars gått där förut. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> bgarlqedh0a4sjnf1trx3nmwbfxu3ey 652908 652894 2026-06-13T19:32:26Z Gottfried Multe 11434 652908 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Maji}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|21.}}</noinclude>att fru Moltzers Piga misssade sig. Jag ärnade gå in till Mamsell Verner men hon kom till vagnen och talade vid mig utan att inbjuda hvarföre jag for upp till fru Rubenson och som ganska törstig begärde svagrdrika, sedan ett glas kallskål, och där träffade Doctor Hæggström som satt och spelade Bräde med Herr Rubenson, hwilken af gickt i ena foten eij kunde komma ur Soffan. I Sälskap med dem tog jag en liten aftonvard. Till denna dagens åtskilliga händelser hörer ock att min enda lilla Sugga född förledit år den 1.sta Julii måste föras till Farrgalt vid Elfsjö — det fattas jemt 6. veckor i ett år af hennes ålder, men hon är bra nog storväxt. {{Inre marginalnot|22}} <u>Tisdag.</u> Klart och varmt. Förmiddagen skref jag till Grosshandlaren Leufstedt och Ålderman Caloander men handt icke expediera Anna Stina till Staden förrän Kl: ½ till 10. Målaren Hultgren hitkom och hindrade mig till kl: mot 12. Jag rangerade då andra affairer och skref till min Brorson då fru Moltzer och Capitaine G. A. Plank hitkommo och kl: efter 7 gingo hädan. Nya små göromål, något att skrifva och så klockan 11: lade jag mig till sängs. {{Inre marginalnot|23.}} <u>Onsdag.</u> Klart — varmt — men ändock myckna oroligheter — Grönberg som skulle köra till Elfsjö efter min lilla sugga fants eij vid gården, utan var till staden gången i första dagningen, kom dock hem kl:. ½ till 9. Han hade besökt Mamsell som han eij träffadt sedan i förgårs eftermiddag. Han for sedan till Elfsjö — Boberg till Smeden och Marie gick till Mamsell och i flere ärender i staden. Sotarena voro här och betalte jag för året. Trädgårdsmästaren fick sin månadslön och så kom fjerdingsman Hellgren den jag måste betala åter ett qvartal Skjutslega för Walla, samt dess utsatta Lön som fjerdingsman efven för Walla tilsammans 12 RD 12 ß Banco. Marie kom eij hem förrän Klockan 6. och af Carin Reenstjerna hade hon fått ett bref till mig — Det var förvånande ty det var från Lagman Laurin som med utsökt artiga termer inviterade mig att om Lördag hos sig dricka Caffee och spisa aftonmåltid. Biena svärmade och for sin Kos bort. Mina Hästar släptes på bete — Arrendatorns har 14 dagars gått där förut. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 4a9f5bgif096xpbxgodkfcig5obn8r5 104 222669 652895 2026-06-13T13:46:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652895 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>halsen bönföll oss om att vänta på honom. En minut senare sjönk Loulou halvdöd ner vid mina fötter, för fet att andas, för uttröttad att tala, hans svarta tunga nästan föll ur munnen på honom, hans blodsprängda ögon strålade av återseendets glädje. — Loulou! Loulou! ropade en förtvivlad röst från en landå borta på stora vägen. — Loulou! Loulou! lockade en betjänt bakom snåren. Betjänten berättade att medan han eskorterade änkemarkisinnan och Loulou på deras vanliga femminutersmotion bredvid landån, hade Loulou börjat nosa frenetiskt åt alla håll och plötsligt galopperat iväg med sådan fart att han förlorat honom ur sikte. Markisinnan hade av sin kammarjungfru förts halvt avsvimmad tillbaka till landån, själv hade han sprungit och sökt efter Loulou i en halvtimme medan kusken kört fram och tillbaka på stora vägen och frågat alla passerande om de sett till Loulou. Markisinnan brast ut i flödande glädjetårar när jag satte ner Loulou, fortfarande mållös av andnöd, i hennes knä. — Han får slaganfall, snyftade markisinnan. Jag skrek i luren att det bara var sinnesrörelse. Sanningen var nog att Loulou var så nära ett slaganfall som en fet gammal mops kan vara. Då jag var den ofrivilliga orsaken till alltsammans antog jag hans matmors inbjudan till te. När Tom hoppade upp i mitt knä fick Loulou en attack av raseri som var nära att kväva honom. Resten av vägen låg han orörlig i sin matmors knä i ett tillstånd av fullkomlig kollaps, ilsket blängande på Tom med ena ögat och vänligt blinkande åt mig med det andra. “Jag har luktat på många saker i mitt liv”, sade det vänliga ögat, “men jag har aldrig glömt din egen personliga lukt, jag tycker bättre om din lukt än om någon annans. Vilken fröjd att äntligen ha återfunnit dig! Ta mig i ditt knä istället för den där svarta rackan! Var inte rädd, jag ska göra upp räkningen med honom så snart jag kan andas!” “Jag bryr mig inte om vad du säger, lilla trubbnosiga missfoster”, sade Tom högdraget. “Jag har aldrig sett din make, man nästan skäms att vara hund! En prisbelönt pudel som jag morrar inte åt en korv, men det är bäst du håller din svarta tunga i styr så den inte ramlar ur din fula mun.” Efter vår andra kopp te steg abbén in i salongen på sin vanliga eftermiddagsvisit. Den snälle abbén förebrådde mig att jag inte låtit dem få veta om min återkomst till Paris.<noinclude> <references/> {{ph|181}}</noinclude> 2mk3zhen3s500ltz25yost2ja7txyfu 104 222670 652896 2026-06-13T13:48:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652896 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Greven hade ofta frågat efter mig och skulle bli glad att se mig igen. Grevinnan hade rest till Monte Carlo för luftombyte. Hon var nu vid utmärkt hälsa och humör. Tyvärr kunde han inte säga detsamma om greven som återgått till sitt stillasittande liv och satt hela dagarna i sin länstol och rökte cigarrer. Abbén ansåg det bäst att varsko mig om att vicomte Maurice var ursinnig på mig för det spratt jag spelat honom på Château Rameaux. Jag hade hypnotiserat både honom och bydoktorn att tro att han hade colitis för att hindra honom att vinna guldmedaljen i skyttetävlingen. Abbén bad mig ivrigt att jag skulle hålla mig ur vägen för honom, vicomten var känd för sitt häftiga obehärskade humör, han grälade med alla människor, det var inte mer än en månad sedan han duellerat igen. Gud vet vad som kunde hända om vi träffades. — Ingenting skulle hända, sade jag, jag har ingenting att frukta av vicomten, för han är rädd för mig. Jag fick honom att förstå i rökrummet på Château Rameaux att jag var den starkare av oss båda, jag är glad att höra att han inte har glömt läxan. Hans enda överlägsenhet över mig består i att han kan fälla en lärka eller en svala med sin revolver på femtio meters avstånd, medan jag troligen skulle bomma på en elefant på samma avstånd. Men det är inte troligt att han ska begagna sig av denna överlägsenhet, han skulle aldrig utmana mig på duell, för han anser mig inte som sin sociale jämlike. Ni talade om hypnotism, jag blir sjuk av att höra blotta ordet, det tutas alltid i öronen på mig därför att jag varit lärjunge till Charcot. Försök att förstå en gång för alla att de där dumheterna om hypnotisk makt förnekas av den moderna vetenskapen. Det här är inte ett fall av hypnotism, det är ett fall av inbillning. Den dåren inbillar sig att jag hypnotiserat honom, det är inte jag som satt dumma idéer i huvudet på honom, det har han gjort själv, det är vad vi kallar självsuggestion. Så mycket bättre för mig. Det gör honom oförmögen att göra mig någon skada, åtminstone. ansikte mot ansikte. — Men skulle ni kunna hypnotisera honom om ni verkligen ville det? — Ja, med lätthet, han är ett utmärkt subjekt. Charcot skulle vara glad att få demonstrera honom på sina tisdagsföreläsningar på la Salpêtrière. — Eftersom ni påstår att det inte finns någon hypnotisk<noinclude> <references/> 182</noinclude> t74bwi504rnujd3o1ofp4ggnv22opcj 104 222671 652897 2026-06-13T13:50:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652897 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>makt, menar ni alltså att jag till exempel kunde få honom att lyda mig som han lydde er? — Ja, förutsatt att han trodde att ni ägde denna makt, vilket han säkerligen inte gör. — Varför inte? — Här börjar den verkliga svårigheten, ett tillfredsställande svar på er fråga kan inte ges i dag. Det här är en relativt ny vetenskap som ännu befinner sig i sin barndom. — Kunde ni få honom att begå ett brott? — Endast ifall han vore kapabel att begå ett sådant brott av eget initiativ. Eftersom jag är övertygad om att han är en barbar med brottsliga instinkter, är svaret i detta speciella fall jakande. — Kunde ni förmå honom att avstå från grevinnan? — Bara om han önskade det själv och underkastades en metodisk behandling med hypnotisk suggestion. Även under sådana betingelser skulle det ta ansenlig tid, eftersom den sexuella instinkten är människonaturens starkaste kraft. — Lova att ni håller er ur vägen för honom, han säger att han kommer att klå upp er så fort han får ett tillfälle att träffa er. — Han kan gärna försöka, jag ska nog klara mig, gör er inga bekymmer för mig. Jag är fullkomligt i stånd att ta vara på mig själv. — Lyckligtvis ligger han i garnison i Tours och kommer troligen inte tillbaka till Paris på länge. — Käre abbé, ni är naivare än jag trodde, han är i Monte Carlo med grevinnan och kommer tillbaka till Paris när hon kommer hit igen. Redan nästa dag blev jag kallad till greven. Abbén hade rätt, jag fann greven i ett tillstånd som både fysiskt och psykiskt var synnerligen otillfredsställande. Det är inte mycket man kan göra åt en äldre herre som sitter hela dagarna i sin länstol och röker starka cigarrer och tänker på sin vackra unga hustru som rest till Monte Carlo för luftombyte. Inte heller kan man göra mycket för honom när hans grevinna återvänder för att på nytt inta sin ställning som en av Paris mest beundrade och bortskämda societetsdamer och tillbringar sina dagar hos Worth med att prova nya klänningar och sina kvällar på teatrar och baler efter en kylig godnattkyss på sin mans kind. Ju mer jag såg av greven dess bättre tyckte jag om honom, han var den mest fulländade<noinclude> <references/> {{ph|183}}</noinclude> h487spxgbwllnpzfzmcu1g0zr23sb2g 104 222672 652898 2026-06-13T13:53:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652898 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>typ av en fransk aristokrat av l'ancien régime jag någonsin sett. Verkliga skälet till min sympati var nog att jag tyckte det var synd om honom. På den tiden hade jag ännu inte fått klart för mig att de enda människor jag verkligen håller av är dem jag tycker synd om. Det var väl därför jag inte tyckte om grevinnan första gången jag återsåg henne efter det där mötet under lindarna i Château Rameaux park, när månen var full och ugglan räddade mig från att tycka om henne för mycket. Nej, jag tyckte inte alls om henne medan jag satt bredvid abbén och såg tvärs över middagsbordet hur hon skrattade åt vicomte Maurices dumma skämt, delvis riktade mot mig själv efter vad jag kunde förstå av hans oförskämda sidoblickar på mig. Ingen av dem sade ett ord till mig. Det enda tecken på igenkännande grevinnan gett mig var en förströdd handtryckning före middagen. Vicomten hade fullständigt ignorerat min närvaro. Grevinnan var vackrare än någonsin, men hon var inte samma kvinna. Hon föreföll strålande frisk och glad, det trånande uttrycket i hennes stora svärmiska ögon var borta. Jag såg vid första ögonkastet att det varit fullmåne i Monte Carloparken och ingen varnande uggla i en gammal lind. Vicomte Maurice föreföll utomordentligt självbelåten, det var någonting av segrare i hans uppträdande som irriterade mig i allra högsta grad. — Ça y est, sade jag till abbén när vi slog oss ner i rökrummet efter middagen. Sannerligen, kärleken måste vara blind om detta kan kallas kärlek. Hon förtjänade ett bättre öde än att falla i armarna på den där degenererade narren. Vet ni av att det inte är en månad sedan greven betalade hans spelskulder för att han inte skulle bli avskedad ur armén, det går också ett rykte om en oinfriad check. Det sägs att han gör av med fabulösa summor på en känd kokott. Att tänka sig att det är han som ska vara grevinnans kavaljer på le Bal Masqué på operan i kväll! — Jag önskar att jag var kunnig i skjutning. — För Guds skull tala inte på det viset. Det bästa vore att ni gick er väg, han kommer säkert hit in för sin grogg. — Han bör vara försiktig med sina groggar, märkte ni inte hur han darrade på handen när han droppade sin patentmedicin i vinglaset. I alla händelser är det ett gott omen för svalorna och lärkorna. Se inte så oroligt åt dörren. Vicomten sitter i salongen och kurtiserar grevinnan. Förresten måste jag fara nu, min vagn väntar vid porten. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 184</noinclude> 4mex633qa3yrllm6u0tbzogejpmkpwl 104 222673 652899 2026-06-13T13:55:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652899 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Jag gick upp till grevens sovrum för att säga honom farväl. Han höll redan på att gå till sängs och sade att han var mycket sömnig, lyckliga människa! Just som jag önskade honom god natt hörde jag en hund tjuta nere i hallen. Jag visste att Tom väntade på mig i sitt vanliga hörn därnere, greven som var stor hundvän hade till och med gett honom en liten matta för att han skulle ha det bekvämt. Jag sprang nerför trapporna så fort jag kunde. Tom låg hopkrupen vid dörren sakta kvidande och med blod rinnande ur munnen. Böjd över honom stod vicomte Maurice och sparkade honom ursinnigt. Jag kastade mig över vilden så oväntat att han förlorade balansen och föll omkull på golvet. Ett andra välriktat knytnävsslag fällde honom till golvet för andra gången när han försökte resa sig upp. Jag ryckte till mig min hatt och sprang med Tom i armarna till min vagn och körde i full fart till Avenue de Villiers. Det var redan från början tydligt att hunden led av svåra inre skador. Jag satt hos honom hela natten, hans andhämtning blev tyngre och tyngre och blödningen upphörde inte. På morgonen sköt jag min trogne vän med egen hand för att bespara honom vidare plågor. Det var en lättnad för mig när jag på eftermiddagen mottog ett brev från två av vicomte Maurices regementskamrater med anhållan om att jag ville sätta dem i förbindelse med mina sekundanter, vicomten hade efter någon tvekan beslutat göra mig den äran etc. etc. Jag lyckades med svårighet övertala överste Staaff att bistå mig i vad som stundade. Min vän Edelfelt skulle bli min andre sekundant. Norström skulle assistera som läkare. — Aldrig i hela mitt liv har jag haft en sådan tur som under dessa sista tjugufyra timmar, sade jag till Norström när vi satt och åt vår middag vid vårt vanliga bord på Café de la Régence. Sanningen att säga var jag förskräckligt rädd att jag skulle bli rädd. Istället har min nyfikenhet att se hur jag skulle klara mig upptagit mina tankar så helt och hållet att jag inte haft en minut att tänka på något annat. Du vet hur intresserad jag är av psykologi. Norström var tydligen inte det minsta intresserad av psykologi den kvällen, det var han förresten aldrig. Han var ovanligt tyst och högtidlig, då och då såg han på mig med ett nästan ömt uttryck som kom mig att skämmas. — Hör på, Axel, sade han med något osäker röst, hör på … {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|185}}</noinclude> nzy00np2a4vfweoopgpxiaiqirrb8b3 104 222674 652900 2026-06-13T14:01:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652900 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Se inte på mig så där och framför allt, bli inte sentimental, det passar inte din skönhetstyp! Klia dig i ditt gamla dumma huvud och försök att fatta situationen. Hur kan du för ett ögonblick inbilla dig att jag skulle vara dåraktig nog att möta det där vilddjuret i morgon bitti i Bois de St-Cloud om jag inte visste att han inte kan döda mig. Den tanken är för absurd för att ens behöva tas i betraktande. De här franska duellerna är för övrigt en ren fars, det vet du lika bra som jag. Vi har båda assisterat som läkare vid mer än en sån där teaterföreställning, där aktörerna någon gång träffat ett träd men aldrig varann. Låt oss dricka en flaska chambertin och gå till sängs, bourgogne gör mig sömnig, jag har knappast fått en blund i ögonen sedan Tom dog och i natt måste jag sova. Morgonen var kall och disig. Min puls stod stadigt på åttio, men jag observerade en besynnerlig skälvning i vadorna och en viss svårighet att tala, och hur jag än försökte kunde jag inte svälja den klunk konjak som Norström räckte mig ur sin plunta när vi steg ur vagnen. De många förberedande formaliteterna föreföll mig särskilt irriterande eftersom jag inte begrep ett ord av vad de talade om. Så fånigt det här är och vilken bortkastad tid, tänkte jag, så mycket enklare det skulle vara att ge honom ett grundligt kok stryk à l'anglaise och så vara kvitt. Jag hörde någon säga att dimman lättat tillräckligt för att tillåta en klar sikt. Jag blev förvånad, ty mig föreföll dimman tätare än någonsin. Dock kunde jag mycket väl se vicomte Maurice där han stod mitt emot mig med sin vanliga min av oförskämd nonchalans, cigarretten mellan läpparna, fullkomligt lugn och obesvärad, tyckte jag. I samma ögonblick började en rödhakesångare sjunga i snåret bakom mig, och jag undrade just vad i all världen den lille sångaren hade att göra så sent på året i Bois de St-Cloud då överste Staaff stack en lång pistol i handen på mig. — Sikta lågt! viskade han. — Feu! ropade en skarp röst. Jag hörde ett skott. Jag såg cigarretten falla från vicomtens läppar och professor Labbé hastigt springa fram till honom. Ett ögonblick senare fann jag mig sitta i överste Staaffs vagn med Norström i baksätet, fnissande för mig själv. Översten klappade mig på axeln men ingen sade ett ord. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 186</noinclude> i65nr464vsvfsca2zn7w2720zm4r93z 104 222675 652901 2026-06-13T14:04:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652901 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Vad har hänt? Varför sköt han inte? Jag tänker inte ta emot någon nåd av den vilden, jag kommer att utmana honom i min tur, jag kommer att … — Du kommer inte att göra någonting annat än att tacka din Skapare för din underbara räddning, avbröt översten. Han gjorde sitt bästa för att döda dig och skulle säkert ha lyckats om du gett honom tid att lossa sitt andra skott. Lyckligtvis sköt ni samtidigt. Hade du väntat bråkdelen av en sekund skulle du inte sitta här bredvid mig nu. Hörde du inte kulan vina över ditt huvud? Titta här! Jag såg på min hatt och plötsligt gick ridån ner över mitt gästspel som hjälte i pjäsen. Berövad sin illasittande teaterkostym visade sig den verklige mannen sådan han var, mannen som var rädd för döden. Darrande av fruktan sjönk jag tillbaka i mitt vagnshörn. — Jag är stolt över dig, min unge vän, fortsatte översten. Det gjorde mitt gamla soldathjärta gott att se dig, jag kunde inte ha gjort det bättre själv! När vi anföll preussarna vid Gravelotte … Mina skallrande tänder hindrade mig att uppfatta slutet av meningen. Jag kände mig nära att svimma och ville be Norström öppna fönstret för att få mer luft, men jag kunde inte få fram ett ord. Jag ville slänga upp vagnsdörren och sätta i väg som en hare, men jag kunde varken röra armar eller ben. — Han förlorade mycket blod, muttrade Norström, professor Labbé sa att kulan gått rakt genom högra lungbasen, han har tur om han kommer undan med två månader i sängen. Jag spetsade öronen, mina tänder upphörde ögonblickligen att skallra. — Jag visste inte att du var så styv skytt, komplimenterade mig översten. Varför sa du att du aldrig hade hållit en pistol i handen förut? Plötsligt brast jag i gapskratt, jag visste själv inte alls varför. — Det är ingenting att skratta åt, sade översten strängt, mannen är farligt sårad, professor Labbé såg mycket allvarlig ut, det kan sluta med en tragedi. — Så mycket värre för honom, sade jag då jag som genom ett under återfått min talförmåga, han sparkade ihjäl min trogne försvarslöse hund, han tillbringar sina dagar med att<noinclude> <references/> {{ph|187}}</noinclude> lkap5chtwdsaht33dw69glwqg2mxqdc 104 222676 652902 2026-06-13T14:05:40Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652902 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|103}}</noinclude>omkring år 500 förekomma deremot sådana föremål, och under den senare delen af den sjette perioden, liksom under den sjunde, äro nordiska arbeten med »verroterie cloisonnée» ej sällsynta. Äfven i andra af germanska folk bebodda länder äro dylika arbeten från denna tid ganska allmänna. Vackra prof derpå träffades i den år 481 aflidna frankiska konungen Childerik I:s graf, som 1653 upptäcktes vid Tournay i Belgien.<ref>Cochet, <i>Le tombeau de Childéric I:er</i> (Paris 1859).</ref> Andra äro äldre. Så äro några till det stora från slutet af det 4:de århundradet härstammande fyndet från Szilágy-Somlyó i Siebenbürgen hörande spännen prydda med ett slags primitiv »verroterie cloisonnée»; så är äfven fallet med en eller par på samma ställe, men många år förut, funna guldmedaljonger, präglade för romerska kejsare, som lefde under sist nämnda århundrade. Några af spännena i detta fynd voro prydda ej med planslipade, från varandra endast genom den kantstälda guldplåten skilda stenar, utan genom spridda, rundade stenar, såsom på arbeten från föregående tid.<ref>F. von Pulszky, <i>Die Goldfunde von Szilágy-Somlyó</i> (Budapest 1890).</ref> Konsten att pryda metallarbeten med »verroterie cloisonnée» är endast genom arten af det inlagda skild från den redan i det gamla Egypten kända och i medeltidens Europa liksom i nutidens Ost-Asien högt uppdrifna konsten att pryda med »émail cloisonné».<ref>Ch. de Linas, <i>Les origines de l’orfévrerie cloisonnée,</i> I—III (Paris 1877—1887).</ref> {{tre stjärnor}} Af stor vigt för den absoluta tidsbestämningen äro i allmänhet de fynd, som innehålla mynt. Hvad den nu i fråga varande perioden beträffar finnes det emellertid en omständighet som gör, att icke alla de mynt, som anträffats tillsamman med andra föremål, kunna gifva värderika upplysningar om dessa föremåls ålder. De mynt, som förekommo här i Norden under den sjette perioden, voro dels romerska silfvermynt (»denarer»), dels romerska och byzantinska guldmynt (»solidi»). Sifvermynten voro emellertid så godt som alla präglade under de två första århundradena efter Kr. föd. De voro således gamla, när de kommo ned i jorden; de äro också vanligen mycket nötta,<noinclude> <references/></noinclude> alp640imximia8j2p6s3ud3ganhs3qv 104 222677 652903 2026-06-13T14:06:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652903 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>döda lärkor och svalor, han förtjänar allt vad han kan få. Vet farbror att areopagen i Aten dömde en pojke till döden för att han plågat ihjäl en fågel? — Men du är inte areopagen i Aten. — Nej, men jag är heller inte orsaken till mannens död om det värsta skulle hända. Jag hann inte ens sikta på honom, skottet gick av av sig självt. Det var inte jag som sände kulan genom hans lunga, det var någon annan. Förresten, eftersom farbror ömmar så för den där barbaren får jag lov att fråga om det var för att jag skulle skjuta bom som farbror viskade åt mig att sikta lågt när farbror räckte mig pistolen? — Jag är glad att höra att du fått tungan på rätt plats igen, din gamle skrävlare, skrattade översten. Jag kunde inte förstå ett ord av vad du sa när jag släpade dig till min vagn, jag tror inte du gjorde det själv heller, du muttrade hela tiden någonting om en rödhakesångare. När vi åkte in genom Porte Maillot hade jag fått fullt herravälde över mina dumma nerver och kände mig mycket belåten med mig själv. När vi närmade oss Avenue de Villiers tyckte jag mig plötsligt genom dimman se mamsell Agatas Medusa-ansikte hotfullt stirra på mig med sina vitbleka ögon. Jag såg på klockan, den var halv åtta, mitt mod steg. Hon håller just på att skrubba patinan av refektoriebordet i matsalen, tänkte jag. Om lyckan står mig bi på nytt så kan jag slinka osedd in i sängkammaren och ringa på Rosalie och mitt te. Rosalie kom smygande på tå med min frukost och min Figaro. — Rosalie, du är en krona! För Guds skull, håll mamsell Agata borta från hallen, jag tänker smyga mig ut om en halvtimme. Borsta bara av min hatt och mina kläder en smula innan du går, det behövs! — Men monsieur kan verkligen inte fara till sina fina patienter i den här slokiga gamla hatten, titta, det är ett runt hål fram och ett bak, så lustigt! Det kan inte vara malen som ätit hål på hatten, hela huset stinker av naftalin ända sen mamsell Agata kom. Kan det vara en råtta, tro? Mamsell Agatas rum är fullt av råttor, mamsell Agata tycker mycket om råttor. — Nej, Rosalie, det är väggsmeden, han har tänder av stål och kan bita ett likadant hål i ens skalle som i ens hatt om man inte har tur. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 188</noinclude> ospogo85t1h1lfscmeqfp8ccdcksaw3 104 222678 652904 2026-06-13T14:07:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652904 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Varför ger inte monsieur bort hatten till gamle don Gaetano, i dag kommer han under balkongen och spelar på sitt positiv. — Du får gärna ge honom vilken hatt du vill, men jag behåller den här, det gör mig gott i ögonen att titta på de där två små hålen, de betyder tur. — Varför går inte monsieur i hög hatt som de andra doktorerna, det ser mycket mera respektabelt ut. — Det är inte hatten som gör mannen, utan huvudet. Mitt huvud är det inget fel på så länge jag bara slipper se mamsell Agata. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|189}}</noinclude> kcamdxhyoxbhe8zkpvfdhlgyoreb565 104 222679 652905 2026-06-13T14:09:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652905 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">15<br />John</h2> Jag satt vid min frukost och min Figaro. Ingenting av intresse. Plötsligt föll mina blickar på följande notis under den feta rubriken: EN FUL AFFÄR. “Madame Réquin, sage-femme de première classe, Rue Granet, har arresterats i samband med att en ung flicka dött under misstänkta omständigheter. Arresteringsorder har också utfärdats mot en utländsk läkare, som man dock fruktar redan lämnat landet. Madame Réquin är dessutom anklagad för att ha låtit ett flertal nyfödda barn som anförtrotts i hennes vård spårlöst försvinna.” Tidningen föll ur min hand. Madame Réquin, sage-femme de première classe, Rue Granet! Jag hade sett så mycket lidande, så många tragedier hade utspelats inför mina ögon under de sista åren att jag glömt hela historien. När jag satt där och stirrade på notisen i Figaro kom alltsammans tillbaka igen, jag såg det hela så tydligt framför mig som om det hänt i går och inte för tre år sedan, den hemska natten när jag gjorde madame Réquins bekantskap. Det gjorde mig glad att veta att denna rysliga kvinna äntligen blivit fast. Jag erinrade mig också med glädje att det varit mig förunnat den natten att rädda två människor, en mor och ett barn, från att bli mördade av henne och hennes medbrottsling. Plötsligt flög en annan tanke genom mitt huvud. Vad hade jag gjort för denna mor, som redan blivit övergiven av en annan man i nödens stund då hon behövde honom som bäst? — John! John! hade hon ropat under kloroformen med förtvivlans stämma. John! John! Hade jag handlat bättre än han? Hade inte också jag övergivit henne i den stund då hon behövde mig bäst? Vilka timmar av ångest måste hon inte ha genomgått innan hon föll medvetslös i händerna på denna förskräckliga kvinna och på min brutale kollega som skulle tagit livet av henne om inte jag hade varit? Och vilket uppvaknande till den hemska verkligheten omkring henne! Och det halvkvävda barnet, som sett på mig med sina blå ögon när han drog sitt första andetag av den livgivande luft jag blåst in i hans lungor mun mot<noinclude> <references/> 190</noinclude> hfybcn0mgumrl9lv74ird41rqpn0nfa 0 222680 652906 2026-06-13T14:12:19Z Thuresson 20 Kap 14 652906 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=182 to=191 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|14]] j3fbs3t0mdlxaw1iziyko6rit3xjcme 104 222681 652909 2026-06-14T07:23:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652909 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|332||}}</noinclude>kom Gustaf dagarne före Julen 1520 till Mora, sökande skydd hos den redlige Tomt Mats Larsson på Tomtgården i <i>Utmelands</i> by. Danska spejare infunno sig snart att gripa sitt rof; men Mats Larssons rådiga hustru, sysslande med julbrygden, anvisade främlingen att nedstiga i källaren och satte vörtkaret öfver golfluckan, sålunda bevarande fäderneslandets blifvande räddare från upptäckt af de i stugan inträdande, förgäfves ransakande fienderna. C. <i>Öfver en Tafla, visande en utsigt af byn Sälen i Lima socken, målad af Hans Maj:t Konungen.</i> Efter fåfänga försök att mana Dalkarlarne till kamp för friheten, drog Gustaf upp åt Norska gränsen, i afsigt att lemna sitt fädernesland, det han icke mera såg någon utväg att rädda. Men under tiden kommo andra flyktingar med nya underrättelser om Konung Christians grymma förfarande både i hufvudstaden och landsorterna. Då ändrade Dalkarlarne sinne och utsände skidlöpare att uppsöka och återkalla Gustaf, som af dem anträffades i byn <i>Sälen</i> i Lima socken. Han återvände med glädje, antogs af det i Mora församlade folket till Höfvidsman och drog ut att förjaga tyrannen och dess anhängare. Det räddade fäderneslandet uppsatte befriaren på konungathronen, den han befästade mot yttre och inre fiender. Den fridlöse flyktingen blef sålunda grundläggare af Sveriges nya samhällsskick och stamfader för ett af Europas ädlaste konungahus. D. <i>På en särskild plats inom byggnaden.</i> Gustaf Wasas adertonde efterträdare på Svenska thronen, Konung CARL XV, prydde med konstnärlig hand denna vård, uppförd af Svenska folkets tacksamhet åt <i>Befriarens</i> minne tre hundra år efter hans död. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rirz3dggmc0y1nhzfxwnapkexmxr3mh 104 222682 652910 2026-06-14T08:12:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652910 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|104|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>stundom så, att prägeln ej längre är tydlig.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 51 (28 denarer och 5 solidi), 59 (1 denar och 1 solidus). — <i>Årböger,</i> 1894, sid. 334, fynd 68 (17 denarer, 1 guldbrakteat, m. m.), 72 (211 denarer, 2 guldbrakteater, m. m.). <p>Att denarer från de två första århundradena också anträffas i nordiska fynd från vikingatiden, beror antingen derpå att de varit i omlopp så länge, eller ock derpå att man då, liksom i senare tid, vid arbete i jorden hittat sådana mynt. Se t. ex. <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 64, 374. — <i>Årböger,</i> 1894, fynd 52 (jfr <i>Ant. tidskr. f. Sv.,</i> 14: <small>2</small>, sid. 22).</p></ref> Följaktligen hafva de ingen betydelse för den nu föreliggande frågan. Att de romerska denarerna från nämnda århundraden så länge voro i omlopp här i Norden, liksom annorstädes,<ref>I den å föregående sida omtalade, år 481 aflidne, frankiske konungen Childerik I:s graf lågo mer än 200 denarer, de flesta från 1:sta och 2:dra århundradena, samt mer än 100 solidi från det 5:te århundradet.</ref> beror derpå, att de romerska silfvermynt, som präglades efter det 3:dje århundradets början, voro af mycket sämre halt än de äldre, hvarför de sistnämnda voro eftersökta, och de andra såsom underhaltiga ej gerna mottogos i betalning. Värdefulla upplysningar om den sjette periodens kronologi få vi deremot af de romerska och byzantinska guldmynt, solidi, från denna tid, hvilka anträffats här i Norden. De flesta af dessa solidi äro präglade under det 5:te århundradet; några bära den i början af det 6:te århundradet döde kejsaren Anastasii namn. Antalet i de skandinaviska länderna funna solidi från tiden mellan Theodosii I:s död 395 och slutet af Anastasii regering 518 är ganska stort.<ref>Montelius, <i>Från jernåldern,</i> fynd 117—234, och i <i>Månadsbladet,</i> 1872, sid. 74. — Salin, <i>Romerska och byzantinska guldmynt funna i svensk jord,</i> i <i>Månadsbl.,</i> 1892, sid. 114. — P. Hauberg, <i>Skandinaviens fund af romersk guld og sölvmynt för år 550,</i> i <i>Årböger,</i> 1894, sid. 325 (der upptagas såsom funna i Skåne de 7 solidi, som i sjelfva verket jemte några andra höra till ett fynd från Elsehoved på Fyen. I <i>Månadsbladet</i> 1872, sid. 74, upptog jag visserligen, på grund af en bestämd uppgift, detta fynd såsom skånskt; men det har sedermera visat sig, att uppgiften var oriktig. Sehested, <i>Fortidsminder og oldsager fra egnen om Broholm,</i> sid. 211. Se här nedan sid. 109).</ref> Men från den sistnämndes närmaste efterträdare, Justinus (518—527) och Justinianus (527—565), äro endast några mycket få mynt funna i Skandinavien, och dessa hafva samtliga hittats ensamma.<ref name="s474">Ett mynt med Justini och tre med Justiniani namn äro kända från Skandinavien. Det förstnämnda är funnet på Bornholm; af de senare</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9go3icfcwt7hnydgpwh0onmzcgpdixj 104 222683 652911 2026-06-14T09:02:58Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår 652911 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|105}}</noinclude>De i Skandinavien funna solidi från tiden mellan 395 och 518 är mycket ojemnt fördelade, såsom vi se af följande öfversigt, — deri icke blott de romerska mynten, utan också de samtida, barbariska efterbildningarna äro inräknade: Före Anastasius (395—491). Anastasius<ref>Af Anastasii närmaste företrädares, den åren 474—491 regerande kejsaren Zeno’s mynt äro endast 8 funna på Öland, men 18 på Gotland, 19 på Bornholm och 17 i öfriga delar af Norden.</ref> (491—518). Summa. Jylland 2 — 2 Danmark utom Jylland och Bornholm<ref>Alla äro funna i östra delen af Fyen och på Sælland.</ref> 20 2 22 Danmark utom Bornholm 22 2 24 Bornholm 108 8 116 Öland 143 — 143 Gotland 52 33 85 Dessa tre öar tillhopa 303 41 344 Skåne och östra Götaland 29 2 31 Södermanland och Upland 23 2 25 Östra Norrland<ref>Båda mynten äro funna i Medelpad.</ref> 2 — 2 Skåne och östra delen af halfön 54 4 58 Vestergötland 2 — 2 Öfriga delar af vestra Götaland — — — Vestra Svealand och vestra Norrland — — — Norge 1 — 1 Vestra delen af halfön 3 — 3 Hela Skandinavien, tillhopa 382 47 429 Från de tre nämnda öarna i Östersjön samt från östra Danmark (östra Fyen och Sælland) och östra delen af den <ref follow="s474">äro 2 från Gotland och 1 från Södermanland. <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 236—8; <i>Månadsbl.,</i> 1892, sid. 126.</ref><noinclude> <references/></noinclude> qo4ghwiehouqszq2bmhyrpyknenteh1 104 222684 652912 2026-06-14T09:26:02Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652912 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|106|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Skandinaviska halfön äro således från nu i fråga varande tid icke mindre än 424 guldmynt kända (bland dem 109 af Zeno och Anastasius), under det att man från vestra Danmark (Jylland), vestra Sverige och hela Norge ej känner mer än 5 sådana mynt (alla äldre än Zeno). Det är således klart, att dessa mynt kommit till Norden icke från vester eller sydvest, utan från sydost, närmast från den södra Östersjökusten. Der har man också, särskildt på kusten i närheten af Weichselmynningarna, gjort några stora fynd af sådana mynt. Så hittades år 1822 vid Klein Tramp nära Braunsberg en mängd solidi från denna tid, af hvilka nära 100 blefvo beskrifna; de yngsta voro präglade på 450-talet. På samma ställe fann man sexton år derefter 18 solidi från förra hälften af det 5:te århundradet.<ref>J. Friedlænder, <i>Die Münzen der Ostgothen</i> (Berlin 1844), sid. 22.</ref> Vid {{förkortning|Bresin|nu Mrzezino i vojvodskapet Pommern}} nära Putzig i Westpreussen gjordes i slutet af förra århundradet ett fynd af icke mindre än 150 solidi, präglade för Theodosius II—Anastasius; de allra flesta (nio tiondedelar af hela antalet) buro Anastasii namn.<ref>Friedlænder, <i>Funde römischer Münzen im nordöstlichen Deutschland,</i> i <i>Zeitschrift für Ethnologie,</i> IV (Berlin 1872), sid. 163.</ref> Särskild uppmärksamhet förtjenar den omständigheten, att något för Anastasius, den siste af de nu i fråga varande kejsarne, prägladt mynt aldrig blifvit, såvidt oss är bekant, funnet på Öland, under det att många sådana hittats på Gotland och Bornholm, samt några även i landskapen på Sveriges östra kust. Orsaken till detta egendomliga förhållande är icke känd.<ref>Riksantiqvarien Hildebrand har visserligen (<i>Från äldre tider,</i> sid. 58) satt Anastasii-myntens hitkomst i förbindelse med den utvandring från Donautrakten, som Herulerna, enligt Prokopius, på Anastasii tid företogo till »gautarnes» land. Men dels är det ovisst, huruvida härmed menas Gotland eller Götaland, dels är det ej endast myntens talrikhet på Gotland, utan framför allt deras fullkomliga frånvaro på det på solidi ännu rikare Öland, som skall förklaras.</ref> Solidus-importen torde hafva börjat under Theodosius II och sannolikt under den senare delen af denne kejsares långa regering (408—450).<ref name="s476">Det är mycket ovisst, huruvida alla de mynt, som tillskrifvas Theodosius II, verkligen äro präglade för denne kejsare, och om ej några af dem förskrifva sig från Theodosius I. Den vanliga åsigten, att alla</ref> Dels äro nämligen mynt af Theodosius I:s närmaste<noinclude> <references/></noinclude> ah1v93sxi5s985enb7moisw1vfu3qq6 652913 652912 2026-06-14T09:28:06Z Gottfried Multe 11434 652913 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|106|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Skandinaviska halfön äro således från nu i fråga varande tid icke mindre än 424 guldmynt kända (bland dem 109 af Zeno och Anastasius), under det att man från vestra Danmark (Jylland), vestra Sverige och hela Norge ej känner mer än 5 sådana mynt (alla äldre än Zeno). Det är således klart, att dessa mynt kommit till Norden icke från vester eller sydvest, utan från sydost, närmast från den södra Östersjökusten. Der har man också, särskildt på kusten i närheten af Weichselmynningarna, gjort några stora fynd af sådana mynt. Så hittades år 1822 vid Klein Tramp nära Braunsberg en mängd solidi från denna tid, af hvilka nära 100 blefvo beskrifna; de yngsta voro präglade på 450-talet. På samma ställe fann man sexton år derefter 18 solidi från förra hälften af det 5:te århundradet.<ref>J. Friedlænder, <i>Die Münzen der Ostgothen</i> (Berlin 1844), sid. 22.</ref> Vid {{förkortning|Bresin|nu Mrzezino i vojvodskapet Pomorskie}} nära Putzig i Westpreussen gjordes i slutet af förra århundradet ett fynd af icke mindre än 150 solidi, präglade för Theodosius II—Anastasius; de allra flesta (nio tiondedelar af hela antalet) buro Anastasii namn.<ref>Friedlænder, <i>Funde römischer Münzen im nordöstlichen Deutschland,</i> i <i>Zeitschrift für Ethnologie,</i> IV (Berlin 1872), sid. 163.</ref> Särskild uppmärksamhet förtjenar den omständigheten, att något för Anastasius, den siste af de nu i fråga varande kejsarne, prägladt mynt aldrig blifvit, såvidt oss är bekant, funnet på Öland, under det att många sådana hittats på Gotland och Bornholm, samt några även i landskapen på Sveriges östra kust. Orsaken till detta egendomliga förhållande är icke känd.<ref>Riksantiqvarien Hildebrand har visserligen (<i>Från äldre tider,</i> sid. 58) satt Anastasii-myntens hitkomst i förbindelse med den utvandring från Donautrakten, som Herulerna, enligt Prokopius, på Anastasii tid företogo till »gautarnes» land. Men dels är det ovisst, huruvida härmed menas Gotland eller Götaland, dels är det ej endast myntens talrikhet på Gotland, utan framför allt deras fullkomliga frånvaro på det på solidi ännu rikare Öland, som skall förklaras.</ref> Solidus-importen torde hafva börjat under Theodosius II och sannolikt under den senare delen af denne kejsares långa regering (408—450).<ref name="s476">Det är mycket ovisst, huruvida alla de mynt, som tillskrifvas Theodosius II, verkligen äro präglade för denne kejsare, och om ej några af dem förskrifva sig från Theodosius I. Den vanliga åsigten, att alla</ref> Dels äro nämligen mynt af Theodosius I:s närmaste<noinclude> <references/></noinclude> 4f1l48ekrmijbdjogkx0nd5gxm7ie2g