Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.7 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 155064 653170 653149 2026-06-18T12:24:00Z Mårtensås 11012 653170 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Miærþi — Morþgæld.''|443}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Morghongava}}, f. = {{ssgl13lnk|Morghongæf}}. ME.* St.* Chr. Kg. 10: pr, {{m|1}}; G. 6: {{m|1}}; 9, 10: {{m|1}}, {{m|3}}; 11, 18: pr. '''the (som) i -vunne stodho''', ɔ: i det cap. som handlar om detta slags gåfvor, St. G. 13. jfr. 9. {{ssgl13ank|Morghongæf}} ('''morghin gif''', SM.), f. morgongåfva (jfr. {{ssgl13lnk|Hindradags_gæf|Hindradags gæf}}). VG.* U.* SM.* VM. I. G. 6; II. Æ. 4, 5; H. Æ. 5; Bj.* ME.* ... {{ssgl13ank|Morþ1|Morþ}}, '''mord''', n. mord, hemligt dråp (jfr. '''drepa mann á morð''', [[:no:Norges_gamle_Love/I/Den_ældre_Frostathings-Lov#158|''NGL.'' I. 158]]). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. II. M. 16: {{m|1}}; Þg. 21; H. M. ind. 16; ME.* Chr. H. 1, 13. '''m. hans''', ɔ: att den dräpnes '''lik varþer fört i mosa''' &c., )( '''manhælg hans''', ɔ: att han blifvit dräpen, likasom i det följ. '''m. henna''' )( '''drap henna,''' VM.*, hvaraf är klart att '''m.''' eg. betyder den dödade kroppens undan- ... {{ssgl13ank|Morþ2|Morþ}}, ? skog, prov. mor (jfr. Rz. s. ... {{ssgl13ank|Morþgæld}} ('''morþgiald, morgiald'''), n. {{ssgl13ank|Morþgæld-1|1)}} böter för mord. VM.*, där särskilda böter (40 marker) stadgas för '''morþ''' i eg. mening, l. likets undangömmande,<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> j92e1z2d2jam5v377yl24mbltlrb5fg 653278 653170 2026-06-18T15:11:01Z Mårtensås 11012 653278 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Miærþi — Morþgæld.''|443}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Morghongava}}, f. = {{ssgl13lnk|Morghongæf}}. ME.* St.* Chr. Kg. 10: pr, {{m|1}}; G. 6: {{m|1}}; 9, 10: {{m|1}}, {{m|3}}; 11, 18: pr. '''the (som) i -vunne stodho''', ɔ: i det cap. som handlar om detta slags gåfvor, St. G. 13. jfr. 9. {{ssgl13ank|Morghongæf}} ('''morghin gif''', SM.), f. morgongåfva (jfr. {{ssgl13lnk|Hindradags_gæf|Hindradags gæf}}). VG.* U.* SM.* VM. I. G. 6; II. Æ. 4, 5; H. Æ. 5; Bj.* ME.* ... {{ssgl13ank|Morþ1|Morþ}}, '''mord''', n. mord, hemligt dråp (jfr. '''drepa mann á morð''', [[:no:Norges_gamle_Love/I/Den_ældre_Frostathings-Lov#158|''NGL.'' I. 158]]). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. II. M. 16: {{m|1}}; Þg. 21; H. M. ind. 16; ME.* Chr. H. 1, 13. '''m. hans''', ɔ: att den dräpnes '''lik varþer fört i mosa''' &c., )( '''manhælg hans''', ɔ: att han blifvit dräpen, likasom i det följ. '''m. henna''' )( '''drap henna,''' VM.*, hvaraf är klart att '''m.''' eg. betyder den dödade kroppens undangömmande, därefter övergått till bem. af det på sådant sätt förhemligade dråpet, och slutligen kommit att i allm. betyda ett i hemlighet begånget dråp, hvars gärningsman ej kunnat upptäckas (jfr. {{ssgl13lnk|Morþgæld}}, {{ssgl13lnk||Myrþa}}). '''liggiæ a -þe,''' ligga mördad, Sk.* '''heþit m.,''' se {{ssgl13lnk|Heþin-2|Heþin 2.}} Jfr. {{ssgl13lnk||Barna-}}, {{ssgl13lnk||Bælgmord}}. {{ssgl13ank|Morþ2|Morþ}}, ? skog, prov. mor (jfr. Rz. s. ... {{ssgl13ank|Morþgæld}} ('''morþgiald, morgiald'''), n. {{ssgl13ank|Morþgæld-1|1)}} böter för mord. VM.*, där särskilda böter (40 marker) stadgas för '''morþ''' i eg. mening, l. likets undangömmande,<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> 1wlxokckfph0xld9npue67qte3o9ce3 3 213679 653450 624649 2026-06-18T20:44:23Z Thuresson 20 Koranen 653450 wikitext text/x-wiki <div style="border:solid 1px tan; background:antiquewhite; color:black; padding:3px;">Hej, {{BASEPAGENAME:{{BASEPAGENAME:{{PAGENAME}}}}}}, välkommen till Wikisource! Tack för ditt intresse för projektet; vi hoppas att du kommer trivas här på denna wiki-community. För att komma igång kan du läsa [[Wikisource:Deltagarportal|Deltagarportalen]] och om du undrar något eller behöver hjälp med något så kan du ställa en fråga på [[Wikisource:Mötesplatsen|Mötesplatsen]]. Annars kan du även kontakta mig på min diskussionssida. :)</div> ==Nordisk familjebok== Hej, hur ser planeringen ut hos dig för att korrekturläsa 800 sidor av [[:Index:Nordisk familjebok, first edition, volume 15.djvu]]? Varför har du börjat med band 15 istället för något de föregående 14 banden? Finns det någon anledning att det har gått två månader utan att det gjort något alls med detta? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 3 december 2025 kl. 21.29 (CET) == Koranen == Hej, hur ser det ut för dig med korrekturläsningen av samtliga sidor i [[Index:Koran öfversatt från arabiska originalet (IA koranfversattfrn00stoc).pdf]]? Hur har du planerat arbetet? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 18 juni 2026 kl. 22.44 (CEST) bh0ydtxebt39jei8dl28637f8jep5mk 653466 653450 2026-06-19T09:10:00Z Johshh 17980 /* Koranen */ Svar 653466 wikitext text/x-wiki <div style="border:solid 1px tan; background:antiquewhite; color:black; padding:3px;">Hej, {{BASEPAGENAME:{{BASEPAGENAME:{{PAGENAME}}}}}}, välkommen till Wikisource! Tack för ditt intresse för projektet; vi hoppas att du kommer trivas här på denna wiki-community. För att komma igång kan du läsa [[Wikisource:Deltagarportal|Deltagarportalen]] och om du undrar något eller behöver hjälp med något så kan du ställa en fråga på [[Wikisource:Mötesplatsen|Mötesplatsen]]. Annars kan du även kontakta mig på min diskussionssida. :)</div> ==Nordisk familjebok== Hej, hur ser planeringen ut hos dig för att korrekturläsa 800 sidor av [[:Index:Nordisk familjebok, first edition, volume 15.djvu]]? Varför har du börjat med band 15 istället för något de föregående 14 banden? Finns det någon anledning att det har gått två månader utan att det gjort något alls med detta? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 3 december 2025 kl. 21.29 (CET) == Koranen == Hej, hur ser det ut för dig med korrekturläsningen av samtliga sidor i [[Index:Koran öfversatt från arabiska originalet (IA koranfversattfrn00stoc).pdf]]? Hur har du planerat arbetet? [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 18 juni 2026 kl. 22.44 (CEST) :Eg har merkt av dei sidene som har fotnote, med det blå symbolet. Ellers så tenkjer eg å OCR alle sidene i framtida. [[Användare:Johshh|Johshh]] ([[Användardiskussion:Johshh|diskussion]]) 19 juni 2026 kl. 11.10 (CEST) dtl9seihh64j2b66bd402zgor567oth 104 217254 653455 630312 2026-06-18T22:50:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653455 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />174</noinclude>angelägenheter — nå, så är han väl en skickligare köpman och en bättre politiker än jag … Ja, du behöver icke alls skratta så där hånfullt! Men för att återkomma till huset, så har det här gamla ju knappast längre någon faktisk betydelse för familjen, utan den har småningom övergått på mitt hus … det kan du ju trösta dig med. Å andra sidan är det klart, vad som bragt Hagenström på tanken att köpa det. Hur mycket familjen än kommit sig upp och i fråga om rikedom och anseende kan tävla med de förnämsta i staden, felas dem likväl något, något rent utvärtes, som de hittills överlägset och fördomsfritt funnit sig i att umbära … den historiska helgden, så att säga, legitimiteten … Den tyckes de nu ha fått aptit på, och de förskaffa sig en smula därav genom att flytta in i ett hus sådant som detta … Du skall få se, att konsuln kommer att bibehålla allt så mycket som möjligt, han kommer icke att bygga om något, låter nog till och med »Dominus providebit» stå kvar över porten, fastän man måste vara rättvis och medge, att det icke är Herran, utan han ensam som förhjälpt firman Strunck och Hagenström till ett så glädjande uppsving …» »Ack, Tom, vad det gör mig gott att en gång få höra dig säga en elakhet om honom! Där står du och talar med ett så obegripligt lugn om saken och förklarar Hagenströms handlingssätt … Men säga vad du vill, så har du ett hjärta i kroppen lika väl som jag, och jag tror helt enkelt icke, att du invärtes är så lugn som du låtsas! …» »Nu blir du för närgången, Tony. Vad jag ’låtsas’ — det är vad man har att rätta sig efter! Resten angår ingen.» — Och konsul Hagenström kom verkligen till Mengstrasse, han kom tillsammans med herr Gosch, som med sin jesuithatt i handen och kastande lömska blickar omkring sig följde efter honom in i landskapsrummet förbi huspigan, som burit in visitkorten och höll glasdörren öppen för de båda herrarna … {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rpuxknm87xehiisxmts9rdp6th4jiau 104 217255 653456 630313 2026-06-18T22:53:26Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653456 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|175}}</noinclude>I sin fotslånga, tjocka päls, som var uppknäppt fram och visade en solid engelsk vinterkostym av gröngult, luddigt tyg, var Hermann Hagenström en riktig storstadstyp, en slags imposant börsmatador. Han var så oerhört fet, att icke blott hakan utan hela underansiktet var dubbelt, och att huden på den kortklippta hjässan vid vissa rörelser av pannan och ögonbrynen lade sig i djupa veck. Näsan låg mera plattryckt än någonsin mot överläppen och andades mödosamt in i de ljusa mustascherna, och litet emellanåt måste munnen komma den till hjälp och öppna sig till ett girigt andedrag, som alltid åtföljdes av ett lindrigt smackande. Fru Permaneder bleknade, då hon hörde detta sedan gammalt välkända ljud. En vision av citronsemlor med tryffelkorv och Strassburger gåsleverpastej skymtade förbi henne och höll för ett ögonblick på att rubba den förstenade värdigheten i hennes hållning … Med sorgmössan på det slätkammade håret och klädd i en välsittande svart dräkt, vars kjol var besatt med volanger ända uppifrån och ned, satt hon med korslagda armar och uppdragna skuldror i soffan och riktade, just när de båda herrarna trädde in, en lugn och likgiltig anmärkning till sin bror senatorn, som icke kunnat stå till ansvars för att lämna henne i sticket vid detta tillfälle … Hon satt kvar, under det senatorn gick emot gästerna och utbytte en hjärtlig hälsning med Gosch, en korrekt hövlig med konsuln, steg därpå upp i sin tur, gjorde en avmätt bugning för dem båda samfällt och instämde utan någon överdriven iver i broderns uppmaningar att taga plats. Härunder höll hon med oberörd likgiltighet ögonen så gott som slutna. Under de första minuterna talade omväxlande konsuln och mäklaren. Herr Gosch bad med en hycklad ödmjukhet, bakom vilken sveket synbart lurade, om ursäkt för att de kommo och störde, men konsul Hagenström önskade göra en rond genom huset, då han eventuellt reflekterade på att köpa det … Och sedan upprepade konsuln detsamma i andra ord med<noinclude> <references/></noinclude> 6nruc4polcr5t5xulbr4cfpmzbixbam 104 217256 653457 630314 2026-06-18T22:57:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653457 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />176</noinclude>en stämma, som återigen påminde fru Permaneder om citronsemlor med tryffelkorv. Ja, han hade verkligen kommit på den tanken och han hoppades kunna realisera den, förutsatt att icke herr Gosch ville göra en alltför god affär på det, ha, ha … nå, han tvivlade icke på att saken skulle låta ordna sig till allmän belåtenhet. Hans sätt var ledigt, bekymmerslöst, glatt och världsmannamässigt, vilket icke förfelade sitt intryck på fru Permaneder, isynnerhet som han av artighet nästan alltid vände sig med sina ord till henne. Han inlät sig till och med i nästan urskuldande ton på att utförligt redogöra för skälen till sin önskan. »Plats! Mera plats!» sade han. »Mitt hus på Sandstrasse … Ni kan icke tro, min nådiga … det blir oss faktiskt för trångt, vi kunna icke längre röra oss i det. Jag talar nu icke om, när vi ha främmande … det räcker faktiskt icke till för familjen en gång, Huneus', Möllendorphs, min bror Moritz släkt … vi äro faktiskt som packade sillar. Varför längre finna sig i det — vad?» Han talade i en ton av lätt förtrytelse, med en min och åtbörder, som uttryckte: Ni inser väl, att jag ej behöver underkasta mig slikt … då vore jag väl dum … när jag gudskelov icke saknar det, som är nödvändigast för att avhjälpa saken. »Nu ämnade jag vänta,» fortfor han, »tills Zerline och Bob skulle bosätta sig, för att då avträda mitt hus till dem och se mig om efter ett större, men … Ni vet,» avbröt han sig, »att min dotter Zerline och Bob, min bror advokatens äldste, äro förlovade sedan många år tillbaka … Bröllopet skall nu icke mera skjutas upp alltför länge — två år på sin höjd … De äro unga … så mycket bättre! Men kort och gott, varför skall jag vänta på dem och låta ett sådant gynnsamt tillfälle som detta gå mig ur händerna? Det vore ju faktiskt meningslöst … Det här huset är ju en pärla, en riktig pärla — om man kan tillämpa den liknelsen på en sak av sådana dimensioner, ha, ha! … Bara tapeterna här … jag tillstår, min nådiga, att hela tiden jag sitter här<noinclude> <references/></noinclude> 4ay3ps1d4gl029ysj7cwc72ohjejv1p 104 217257 653458 630315 2026-06-18T23:00:35Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653458 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|177}}</noinclude>och pratar, kan jag icke låta bli att beundra tapeterna. Ett charmant rum faktiskt! När jag tänker på … här har ni hittills fått tillbringa ert liv …» »Med några avbrott — ja,» sade fru Permaneder med den dova strupröst, som hon ibland använde. »Avbrott — ja visst,» upprepade konsuln med ett förbindligt leende. Sedan kastade han en blick på senator Buddenbrook och herr Gosch, och då de båda herrarna voro fördjupade i samtal, drog han sin stol närmare fru Permaneders soffa och lutade sig fram mot henne, så att de pustande andedragen ur hans näsa blåste henne rätt i ansiktet. För hövlig att draga sig undan, satt hon stel och rak och såg ned på honom med sänkta ögonlock. Men han märkte icke alls det tvungna och obehagliga i hennes belägenhet. »Hur är det, min nådiga?» sade han … »Det förefaller mig, som om vi [[Huset Buddenbrook/Första delen/Andra boken/Kapitel 2|redan förr en gång]] haft affärer med varandra. Da var det visserligen bara frågan om … ja, vad var det? Sötsaker, namnam, vad? … Och nu är det ett helt hus …» »Det kan jag icke påminna mig,» sade fru Permaneder och sträckte ännu mera på halsen, ty hans ansikte var henne opassande och olidligt nära … »Minns ni icke?» »Nej, jag vet, uppriktigt sagt, ingenting om sötsaker. Det föresvävar mig någonting om citronsemlor med korv på … ett bra oaptitligt slags frukostbröd … Jag minns icke, om det tillhörde mig eller er … Vi voro ju barn då … Men vad beträffar huset nu i dag, så är det helt och hållet herr Goschs affär.» Hon kastade en hastig, tacksam blick på sin bror, ty han hade sett hennes nöd och kom henne till hjälp, i det han frågade, om herrarna kanske nu ville göra ronden genom huset. Man var villig därtill, tog tills vidare avsked av fru Permaneder, ty man hoppades att ännu en gång få det nöjet att … och så förde senatorn de båda gästerna ut genom matsalen. Han förde dem trappa upp och trappa ner och visade dem allting, till och med kök och källare.<noinclude> <references/> {{mindre|12. — ''Huset Buddenbrook.'' II.}}</noinclude> ljifh48bgd8kgdzozswq2zplawvwc0c 104 217258 653459 630316 2026-06-18T23:03:27Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653459 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />178</noinclude>Sedan gingo de genom den avlövade, av halvsmält snö betäckta trädgården, kastade en blick in i »portalen» och återvände till den främre gården för att genom den smala stenlagda gången mellan murarna bege sig till bakgården, där eken stod. Här vittnade allt om vårdslösad ålderdom. Mellan stenarna på gården växte gräs och mossa, trapporna upp till bakbyggnaden voro alldeles förfallna, och vildkattsfamiljen i biljardsalen kunde man endast flyktigt oroa genom att öppna dörren, ty eftersom golvet var osäkert, var det klokast att icke gå in. Konsul Hagenström var tystlåten och synbarligen upptagen av funderingar och planer. »Nå ja —» sade han oupphörligt, likgiltigt avvärjande, och antydde därmed, att om han bleve herre här, skulle naturligtvis allt ändras om. Med samma min stod han också en liten stund på det hårda lergolvet och tittade upp till de tomma spannmålsvindarna. »Nå ja» — upprepade han, satte det tjocka, bristfälliga vindspelsrepet, som med sin rostiga järnkrok i ändan hängt här orörligt i många år, i en lätt pendelrörelse och svängde sig sedan om på klacken. »Ja, nu få vi på det förbindligaste tacka för allt ert besvär, herr senator — jag tänker, att vi nu äro färdiga,» sade han och yttrade därefter knappast ett ord vidare, under det de gingo tillbaka till boningshuset, och icke heller senare, när de togo avsked av fru Permaneder inne i landskapsrummet och Thomas Buddenbrook följde dem utför trappan och genom vestibulen. Men knappt hade de båda herrarna kommit ut på gatan, förrän konsul Hagenström vände sig till mäklaren och ett ytterst livligt samtal började … Senatorn återvände till landskapsrummet, där fru Permaneder satt rak och sträng på sin vanliga plats vid fönstret, stickande på en liten svart ylleklänning åt sin dotterdotter Elisabeth och då och då kastande en blick i reflexionsspegeln. Thomas gick en stund tigande av och an med händerna i byxfickorna. »Ja, nu har jag överlämnat honom åt mäklaren,»<noinclude> <references/></noinclude> erxklgcxw6p4n7ji55r7qxxir76be27 104 217259 653460 630317 2026-06-18T23:06:47Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653460 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|179}}</noinclude>sade han slutligen, och nu få vi avvakta, vad det leder till. Jag tänker, att han kommer att köpa det hela, bo här åt gatan och använda bakgården på annat sätt …» Hon såg icke på honom, ändrade icke sin ställning och upphörde icke att sticka — tvärtom tilltog märkbart den fart, varmed de grova trästickorna rörde sig om varandra i hennes händer. »Ja, visst kommer han att köpa det, att köpa alltsammans,» sade hon, och det var sin dova strupröst hon använde. »Varför skulle han icke köpa det, vad? Det vore ju faktiskt alldeles meningslöst.» Och med uppdragna ögonbryn blickade hon genom pincenéen, som hon nu måste begagna, då hon höll på med handarbeten, stint och fast på sina stickor, som klapprande virvlade om varandra med svindlande hastighet. {{c|★}} Julen kom, den första julen utan konsulinnan. Julaftonen firades hemma hos senatorns, utan damerna Buddenbrook från Breitenstrasse och utan de gamla Krögers, ty liksom det nu var slut med de regelbundna »familjetorsdagarna», så hade Thomas Buddenbrook heller ingen lust att samla omkring sig alla konsulinnans julgäster och ge dem presenter. Endast fru Permaneder med Erika Weinschenk och lilla Elisabeth, Christian, Klothilde och fröken Weichbrodt voro bjudna och den sistnämnda höll sedan i sina heta små rum sin övliga med olyckshändelser förbundna lilla julfest på annandagen. Likaså saknades de fattiga, som hos konsulinnan fått skodon och kläder, och de sjungande korgossarna. Man stämde helt enkelt upp inne i salongen »Stilla natt, heliga natt», varpå Therese Weichbrodt utomordentligt tydligt läste upp julkapitlet i stället för fru Gerda, som helst ville slippa det, och under ett halvhögt sjungande av »Ack julegran» tågade man sedan genom våningen över till stora salen. Det fanns ingen särskild anledning till några glada anordningar. Ansiktena strålade just icke av lycka<noinclude> <references/></noinclude> 2fpx5qteihadvrm8tdc06dxd2xx9u1s 104 217260 653461 630318 2026-06-18T23:13:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653461 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />180</noinclude>och konversationen var icke vidare munter och livlig. Vad skulle man prata om! Det gavs icke så mycket roligt här i världen. Man mindes salig konsulinnan, talade om försäljningen av huset, om den trevliga våning, fru Permaneder hyrt vid Lindenplatz utanför Holstenthor, och om hur det skulle bli, när Hugo Weinschenk kom på fri fot igen … Så spelade lille Johann på flygeln något, som han övat in för herr Pfühl, och ackompanjerade sin mor i en sonat av Mozart. Han fick beröm och kyssar, men fördes därpå bort av Ida Jungmann för att gå och lägga sig, då han ännu var blek och matt efter en nyss överstånden tarmåkomma. Till och med Christian, som efter sammandrabbningen i frukostrummet icke sagt ett ord vidare om några giftermålsplaner och följaktligen stod i samma, för honom själv icke just hedrande förhållande till sin bror som förut, var ytterst fåordig och icke upplagd för skämt. Han gjorde med irrande ögon ett svagt försök att hos de närvarande väcka en smula förståelse av »värken» i hans vänstra sida och gick tidigt till klubben för att först komma tillbaka till supén, som serverades efter den vanliga matsedeln … Därmed hade Buddenbrooks denna julafton bakom sig, och de voro nästan glada däröver. I början av år 72 upplöstes den avlidna konsulinnans hushåll. Tjänstflickorna flyttade, och fru Permaneder tackade Gud, då också mamsell Severin, som på det odrägligaste sätt gjort henne makten stridig, äntligen drog sina färde med sitt byte av sidenklänningar och linne. Sedan stodo möbelvagnar på Mengstrasse, och det gamla huset började utrymmas. Den stora skulpterade kistan, de förgyllda kandelabrarna och det övriga, som tillfallit senatorns, fördes till Fischergrube, Christian flyttade med sitt in i en ungkarlsvåning på tre rum i närheten av klubben, {{Rättelse|om|och}} familjen Permaneder-Weinschenk höll sitt intåg i den ljusa lilla våningen vid Lindenplatz. Den var inredd med ett visst anspråk på elegans, och på den blanka namnplåten<noinclude> <references/></noinclude> h54ndok7xyo4js0v6wuoi4eapdi4vg9 104 217261 653462 630319 2026-06-18T23:17:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653462 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|181}}</noinclude>utanför dörren stod i sirlig skrift: Änkefru A. Permaneder-Buddenbrook. Men knappt stod huset vid Mengstrasse tomt, förrän genast infann sig en skara arbetare, som började riva ned bakbyggnaden, så att det gamla murbruksdammet stod högt i sky … Tomten hade övergått i konsul Hagenströms ägo och med den praktiska organiseringsförmåga, som man sedan länge beundrat hos honom, drog han genast nytta av sin egendom. Redan på våren flyttade han med sin familj in i det stora huset, där han så vitt som möjligt lät allt förbli vid det gamla, endast med några små förändringar, motsvarande nutidens fordringar på bekvämlighet — så till exempel avskaffades alla klocksträngar och huset försågs uppifrån och ned med elektrisk ringledning … Men bakbyggnaden var redan försvunnen från jordens yta, och i dess ställe reste sig en ny, en vacker och luftig byggnad med fasaden åt Bäckergrube och med höga och stora lägenheter till magasin och butiker. Fru Permaneder hade upprepade gånger högtidligt försäkrat sin bror Thomas, att hädanefter ingen makt på jorden skulle förmå henne att kasta ens en enda blick på sitt forna föräldrahem. Men det var omöjligt att hålla detta löfte, och litet emellanåt förde hennes väg henne nödvändigtvis förbi de genast fördelaktigt uthyrda butikerna i bakbyggnaden eller förbi den ärevördiga gavelfasaden på andra sidan, där man nu under »Dominus providebit» kunde läsa konsul Hermann Hagenströms namn. Men då brast fru Permaneder-Buddenbrook mitt på öppen gata ut i högljudd gråt. Hon lade huvudet bakåt likt en fågel, som börjar sjunga, tryckte näsduken mot ögonen och utstötte ett skri av protesterande veklagan, varpå hon, utan att bry sig om varken de förbigående eller dotterns föreställningar, gav fritt lopp åt sina tårar. Det var ännu alltjämt hennes impulsiva, vederkvickande barnagråt, som förblivit henne trogen i alla livets stormar och skeppsbrott. {{linje|5em}} <section end=kap04 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lq6veimlvd0ctsl6988yak1ps7sl648 104 220919 653435 650283 2026-06-18T17:39:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Junii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|12}} <u>Tisdag.</u> Mycket storm natten och förmiddagen fastän Solen sken Klar. Kyrkwärden Petterson och Mölnaren Bergström voro förmiddagen och tilsade Drouggée att laga sitt Staquet, fulgöra dagsvärken eller därföre ge penningar i annatt fall flytta från Adolphsberg. Jag putsade väfven och sydde Bleköglor uti honom, samt var med när det andra lärftet bommades, hvilket Mamsell eftermiddagen solvade. {{Inre marginalnot|13}} <u>Onsdag.</u> Stark hetta. Carin Reenstjerna var här hela dagen och spolade, Mamsell fick väfven i gång den jag lofvadt Carin till 6 Lintyg — Sedan gjordes en liten deg och jag bakade ut 5.½ tjog men först måste mjölet sållas och nu blef brödet ganska härligt. Mamsell Gräddade det i lilla ugnen och sedan bakade Kullorna. Pigorna stötte grofva kläder och om aftonen lades byken samt väfven på {{Inre marginalnot|14}} <u>Thorsdag.</u> Ganska Stark Storm men intet rägn — Gud förbarme Sig öfver oss. Mask förtärde alt både blommor och blad — Klädren Sköljdes, torkade och utdrogos till mangling. Mamsell väfde 5 alnar och jag nystade 8 bomulshärvror Nya hinken till Trädgårdsbrun uppsattes och gjorde god nytta för beqvämligheten att lättare taga vatten upp till den dagliga vattningen. {{Inre marginalnot|15}} <u>Fredag.</u> Storm, starka moln, men blott ett enda litet snart öfvergående dugg. Mina Pälsar, Capotter och ylle klädningar voro ute att litet vädras. Kläderna manglades. Uti Åbacken bultades mulkokor efter dikningen — Fåren Kliptes. En Gumma var här af hvilken jag köpte 2 Alnar Callikau för 26 ß alnen till armfoder i min klädning som är hos Symamsell. Mamsell Leufstedt väfde 5. alnar och jag nystade endast 3. härfvor i dag. {{Inre marginalnot|16}} <u>Lördag.</u> Lika väder som flere dagar och ett litet stänkrägn eftermidagen sedan blåst. Mina pälsar och kappor klappades och jag inlade de tvättade klädren. Mamsell lade en Höna på 13 egg — Hon var mot afton vid Lilljeholmen då Boberg rodde och det blåste bra. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 9z14siocnoo4lb43rqkd5tyxb89q3bi 653463 653435 2026-06-19T07:19:34Z Gottfried Multe 11434 653463 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Junii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|12}} <u>Tisdag.</u> Mycket storm natten och förmiddagen fastän Solen sken Klar. Kyrkwärden Petterson och Mölnaren Bergström voro förmiddagen och tilsade Drouggée att laga sitt Staquet, fulgöra dagsvärken eller därföre ge penningar i annatt fall flytta från Adolphsberg. Jag putsade väfven och sydde Bleköglor uti honom, samt var med när det andra lärftet bommades, hvilket Mamsell eftermiddagen solvade. {{Inre marginalnot|13}} <u>Onsdag.</u> Stark hetta. Carin Reenstjerna var här hela dagen och spolade, Mamsell fick väfven i gång den jag lofvadt Carin till 6 Lintyg — Sedan gjordes en liten deg och jag bakade ut 5.½ tjog men först måste mjölet sållas och nu blef brödet ganska härligt. Mamsell Gräddade det i lilla ugnen och sedan bakade Kullorna. Pigorna stötte grofva kläder och om aftonen lades byken samt väfven på {{Inre marginalnot|14}} <u>Thorsdag.</u> Ganska Stark Storm men intet rägn — Gud förbarme Sig öfver oss. Mask förtärde alt både blommor och blad — Klädren Sköljdes, torkade och utdrogos till mangling. Mamsell väfde 5 alnar och jag nystade 8 bomulshärfvor Nya hinken till Trädgårdsbrun uppsattes och gjorde god nytta för beqvämligheten att lättare taga vatten upp till den dagliga vattningen. {{Inre marginalnot|15}} <u>Fredag.</u> Storm, starka moln, men blott ett enda litet snart öfvergående dugg. Mina Pälsar, Capotter och ylle klädningar voro ute att litet vädras. Kläderna manglades. Uti Åbacken bultades mulkokor efter dikningen — Fåren Kliptes. En Gumma var här af hvilken jag köpte 2 Alnar Callikau för 26 ß alnen till armfoder i min klädning som är hos Symamsell. Mamsell Leufstedt väfde 5. alnar och jag nystade endast 3. härfvor i dag. {{Inre marginalnot|16}} <u>Lördag.</u> Lika väder som flere dagar och ett litet stänkrägn eftermidagen sedan blåst. Mina pälsar och kappor klappades och jag inlade de tvättade klädren. Mamsell lade en Höna på 13 egg — Hon var mot afton vid Lilljeholmen då Boberg rodde och det blåste bra. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 30muhihvf9cgxl8mym6tok4c5nyeszt 104 222811 653171 2026-06-18T12:31:18Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653171 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><h2 style="text-transform:uppercase; text-align:center; border-bottom:none;">Inledning.</h2> {{linje|2em}} År 1883 blef jag anställd som folkskolelärarinna i Stockholm. Genom mina lärjungar kom jag i beröring med det ena fattiga hemmet efter det andra och fick därunder kännedom om många förhållanden, särskildt med hänseende till bostadsfrågan, för hvilka jag, som hittills varit bosatt på landet, stått fullkomligt främmande. En af mina första erfarenheter i den vägen var, att en gosse, som alls icke föreföll illa begåfvad, ständigt kom till skolan utan att kunna läxorna eller hafva fullgjort sina öfriga hemuppgifter. I matrikelbladet uppgafs modern vara änka. Vid mina besök i hemmet funnos dock nästan alltid 3 eller 4 karlar inne hos henne. Okunnig om förhållandena i Stockholm, undrade jag, hvarför hon så ofta hade främmande i hemmet, och detta till och med stundom när hon själf var borta. Då jag någon gång frågade gossen, hvem den eller den af dessa karlar vore, svarade han: “Det är en farbror.“ Slutligen blef jag i tillfälle att fråga modern själf och erhöll svaret: “Det är mina inneboende.“ Jag häpnade och frågade, huru en kvinna ''kunde'' bo i samma rum — hon hyrde nämligen endast ett rum — med främmande karlar, som därtill ofta flyttade, och ständigt ersattes af andra, hvartill hon genmälte: “Hur skulle jag annars kunna betala hyran?“ Den frågan har jag sedan ofta mött, och den är icke lätt att besvara. Den nyssnämnda gossen, som blifvit född, sedan hans mor varit änka i flera år, hade till fader en längesedan försvunnen “inneboende“ — tyvärr en mycket vanlig följd af detta system! Ehuru denne gosse var sin moders enda hemmavarande barn, kunde jag ej spåra ringaste kärlek emellan dem. Han fick en sommar åtfölja skollofskolonien till landet och visade där<noinclude> <references/></noinclude> 3n5wr3m7zsu6tavkqm8p9p1d695nhh2 104 222812 653172 2026-06-18T12:35:50Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653172 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 2 —}}</noinclude>åtskilliga mindre goda sidor, så att han ofta måste tillrättavisas. Det oaktadt trifdes han så väl på landet, att han vid hemkomsten grät af sorg öfver att åter vara hemma. Både moder och son mottogo ock med stor tillfredsställelse ett anbud att sända gossen till ett hem på landet. Han kom dit vid tio års ålder och har sedan aldrig återsett Stockholm och modern, ehuru han nu sedan flera år försörjt sig själf och lätt kunnat spara ihop medel till en Stockholmsresa, ifall han haft den minsta längtan därefter. Detta tyckes mig vara ett exempel på en annan olycklig verkan af inneboende-systemet: den ömsesidiga kärleken mellan föräldrar och barn försvinner, ja, till och med kärleken mellan ''moder'' och barn. Härtill kunna ju orsakerna vara mångahanda, men det är min öfvertygelse, att ''inneboende-systemet'' ofta är en af de därtill kraftigast bidragande. Ibland kommer man i beröring med en i allo hederlig kvinna, maka och moder till flera barn, hvilka hon tyckes uppfostra på bästa sätt. Så blir mannen sjuk och dör, och hon står ensam med barnen. Man kan se, hur hon redligen sträfvar att med eller utan hjälp från fattigvården försörja sig och barnen. Men det blir henne i längden allt för tungt. “Det ginge väl an med allting annat — men ''hyran!''“ Så heter det nästan alltid. Det vill ej gå att få ihop en så stor summa på en gång, isynnerhet då den skall erläggas kvartalsvis. Så gör hon ett försök att taga inneboende. Hon har ett rum och kök. Barnen och hon flytta ut i köket, och rummet uthyres för nätterna till några ungkarlar. Nu får hon pengar till hyran, och i början ser allt ut att gå bra. Men på barnen i skolan börjar man småningom märka en förändring till det sämre; de börja komma “för sent“, bli vårdslösa i klädseln o. s. v. och uteblifva till sist utan att begära lof eller sända bud om orsaken till frånvaron. Bedröfvad och öfverraskad måste man ju blifva, då man frågar efter anledningen till frånvaron och, såsom nog ofta händer, får till svar: “Jag måste stanna hemma och hjälpa mamma, ty vi ha fått en liten bror.“ Så följa ånyo skolförsummelser än för en, än för en annan bland syskonen, som turvis måste vara hemma och se efter den lille, medan modern är borta på arbete. Barnets fader frågar ofta ej efter sina skyldigheter, utan flyttar kanske och ersättes snart af nya inneboende. Eller också stannar han, och flera barn komma till. Om verkligen äkten-<noinclude> <references/></noinclude> 55i0sbgz9k4k7crr3i1ic5ufcsbf10a 104 222813 653173 2026-06-18T12:40:41Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653173 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 3 —}}</noinclude>skap sättes i fråga, vågar ofta kvinnan ej ingå därpå, då hon nu kanske kommit under fund med, att mannen är en drinkare, som förslösar arbetsförtjänsten. Lämna honom vågar hon ej häller; hon kan ej undvara den “slant“, som han i regeln ej undandrager sig att lämna, så länge han bor i hemmet. Genom synd och fattigdom blir sålunda eländet allt större och större, och — hvad blir det af ''barnen'' under sådana förhållanden? Se här ett annat exempel: En hederlig, präktig arbetarhustru hade sedan ett par år sin man på ett sjukhus såsom obotligt sjuk. Hon var icke stark själf, men sträfvade och arbetade till det yttersta för att kunna hålla ihop deras lilla nätta hem. “Tar jag inneboende, så kan jag behålla mina möbler, använda rummet själf om dagarna och behålla barnen hemma“, så tänkte hon, såsom så många andra med henne. Rummet hyrdes ut till några snygga ungkarlar. En tid förgick, och hur det var — hustrun “kom i olycka“. Mannen dog på sjukhuset före barnets födelse och slapp således att om hustruns otrohet. Själf råkade hon, då hon återvaknade till besinning, i förtviflan och ville ej mera se den, som var fader till detta sista barn. Hon dog kort därefter, och ej otroligt förefaller det, att samvetskvalen öfver felsteget här ökade sjukdomen och påskyndade hennes död. Fattigvården och en enskild person togo hand om barnen, som inackorderades hos släktingar. För den lille minste var det svårt att finna ett hem. Med honom ville ingen räkna släkt! Det lyckades dock till sist. Hade icke inneboende-systemet funnits, då hade ''möjligen'' denna moder lefvat än hos sina barn, och säkert hade “olyckan“ ej händt henne, utan hon hade intill det sista förblifvit en trogen hustru och en god moder. Kanske tänker någon, som läser dessa sorgliga skildringar, att arbetareklassens kvinnor lättare än andra falla för frestelsen till osedlighet. För egen del är jag emellertid bestämdt öfvertygad om, att detta icke är förhållandet. Nej, orsaken till osedligheten, till de många oäkta barnens tillkomst m. m. är icke att söka i dessa stackars kvinnors sämre karaktär, utan otvifvelaktigt till allra största delen i deras sorgliga bostadsförhållanden. Erfarenheten tyckes visa, att när män och kvinnor, som ej äro besläktade, dagligen dela sofrum med hvarandra och kläda sig tillsammans, så har detta en förunderlig<noinclude> <references/></noinclude> pw4sme3qud2awqywoth6jph0ak4f3x3 104 222814 653174 2026-06-18T12:44:38Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653174 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 4 —}}</noinclude>makt att förslappa anständighetskänslan och komma dem att rent af glömma, att de ej tillhöra hvarandra. Jag fruktar ock, att det ej är till sedlighetens befrämjande, att de större barnen, bröder och systrar, dela sofrum med hvarandra. Och husfadern själf går ej häller fri från de olyckliga följder, som systemet att taga inneboende för med sig. Vid besök i hemmen har jag mången gång träffat mina skolbarn sittande med boken vid ett hörn af samma bord, där fadern och hans inneboende med kort i händerna suttit högröstade och svärjande med buteljer och glas på bordet. Är den besökande känd, smusslas dylikt i de flesta fall undan, och så märker barnet, att fadern förehar något, som han blyges att visa. Hur skall barnet under dylika förhållanden kunna lära sin läxa? Kanske har det tredje eller fjärde budet genomgåtts vid sista kristendomstimmen i skolan. Vi lärarinnor ha bjudit till att lefvandegöra dess innehåll för barnen, kanske ha vi gladt oss åt den goda stund vi haft tillsammans och trott oss möta en gnista af förståelse. Och så komma vi till ett af deras hem en söndag, och finna barnet försöka lära läxan under ofvan skildrade omständigheter! Funnes här inga inneboende, som frestade fadern med sitt sällskap, så hade han kanske haft tid att lyssna till sitt barns läsning, kanske att förhöra dess läxa — ja — möjligen hade han själf mottagit ett intryck af barnets berättelse, om hvad det hört i skolan. Jag vet, att så har det händt mer än en gång i sådana hem, där inga inneboende hindrat föräldrarna att ägna sig åt sina barn. Hvilken frestelse blir det dessutom icke för en kanske ännu återhållsam, men karaktärssvag familjefader att ständigt sällskapa med inneboende, hvilka äro hemfallna åt dryckenskap! Huru lätt händer det ej, att en sådan får lust att visa, att han är “oberoende“, att han ''törs'' dricka, ja — ''törs'' låta bli att lämna sin arbetsförtjänst till familjens underhåll och till sist till och med törs misshandla hustru och barn, om han får lust därtill! Hvad hafva vi att vänta af de barn, som växa upp i sådana hem? Hvarför upplätos då dessa hem åt “inneboende“, hem, där det dock fanns en manlig familjeförsörjare? Jo, naturligtvis för att kunna betala den dryga hyran. Man ''måste'' ju ha tak öfver hufvudet. Må vi då se saken sådan den är — se, att bostadsbristen<noinclude> <references/></noinclude> exbbwidcgakhb21lssijxx4bogokcwy 104 222815 653175 2026-06-18T13:01:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653175 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|219}}</noinclude> {{c|{{större|{{sp|TRETTIONDESJUNDE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|San Antonio de los baños.}}'''}}}}{{ph|''D. 23 April 1851.''|5}} Ute på äfventyr i främmande land, mitt lilla hjerta! och för ögonblicket af mindre behaglig sort. Jag sitter allena i en liten spansk posada eller fonda (ett värdshus af tredje ordningen), så otrefligt som möjligt, omgifven af folk som icke förstå mig, och som jag icke förstår. Jag sitter här i väntan på en volante från señora Carrera, som skulle afhämta mig till hennes plantage, omkring 5 engelska mil härifrån; men möjligen har hon icke ännu fått brefven, som skulle underrätta om min ankomst hit, och volanten torde dröja en eller två dagar, och emellertid sitter jag här; men hvarken brödlös eller rådlös, ty min lilla res-nisse är med mig, håller mig i bästa humör, och har låtit mig här vid jernvägen finna en liten spansk Don, som kan stafva litet fransyska, och som vill mer än gerna vara mig till tjenst. Med hans hjelp, mina spanska glosor och en spansk ordbok hjelper jag mig fram. Och dymedelst har jag afsändt ett rekommendationsbref, som jag hade med mig till »Don Ildephonso Miranda», boende tre lieues härifrån »en su Cafetal en Alquizar» och väntar att få höra ifrån honom under dagens lopp, och att med hans biträde kunna komma ifrån min<noinclude> <references/></noinclude> 71xtsje8yx2kiplgbdsqtmvzdo8ajx3 104 222816 653176 2026-06-18T13:07:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653176 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />220</noinclude>»fonda», ty han talar fransyska som en fransos, sades det mig, och är en »Caballero perfetto». Jag skrifver till dig nu i ett litet naket rum, med kalkade väggar och jordgolf, med en trädstol och ett gammalt trädbord till amöblemang, och vinden blåsande med all makt in i rummet genom fönstret. Men det är Cubas varma vind, man kan ej träta med den. Morgonfärden denna dag på jernvägen var herrlig, lik en annan morgonfärd som jag gjorde för några veckor sedan, och Cafetalernas palmer och granna blommor lyste längs med vägen. Hela denna sida af ön är ryktbar för skönheten af sina kaffeplantager, hvars grannaste dagar nu dock äro förbi, då de ej kunna producera kaffe till den mängd och godhet som de sydliga plantagerna på ön, och derföre ha, sedan några år, fallit i lägervall. »San Antonio de los Bañosr» är en liten stad eller köping, »Pueblo», beryktad för sina bad och för den sköna bergsnaturen i dess grannskap. I dessa berg finnas plantager, der hettan aldrig blir stor, der friska hafsvindar jemt spela, och gräsvallen grönskar året om, luftiga bostäder med stora utsigter utåt det stora hafvet. »San Antonio» är vidare bekant för en underjordisk flod, som jag skall gå att upptäcka, sedan jag afskedat en vägvisare, som min vän Don Manuel skaffade mig, sägande i förtroende att han var en »grand Coquin», och som såg mig ut att vara det till den grad, att jag ansåg honom i stånd att i en handvändning kunna skuffa mig ned i den underjordiska strömmen som jag skulle betrakta. Jag ursäktade mig derföre skyllande på »el vento». — Det blå-<noinclude> <references/></noinclude> n23pqbrx3nrayeva7ltr4qad47p7xpl 104 222817 653177 2026-06-18T13:31:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653177 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|221}}</noinclude>ser så in i mitt rum att jag icke kan skrifva mer. Papperet flaxar oupphörligt …… {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Cafetal la Concordia.}}'''}}}}{{ph|''D. 27 April.''|5}} Sedan jag sist skref har jag haft hvarjehanda små oroligheter och äfventyr, men som alla vändt sig till det bästa, och jag lefver nu och skrifver till dig i allsköns ro och rolighet på M:me Carreras vackra kaffeplantage och i hennes familj. I San Antonio fick jag tillbringa dagen helt allena i min lilla posada. Men mitt rum, ehuru naket, var snyggt, och tjenaren i huset »Raimundo», var mycket vördnadsfull och vänlig och begynte småningom, af bara god vilja, som jag tror, förstå mig, och — om jag icke blifvit lemnad allena i denna posada för en tid, icke haft dessa små motgångar, så hade jag icke fått göra bekantmskap med »San Antonio de los baños», såsom jag nu gjorde det, och det hade varit stor skada. När jag ätit min middag af en rätt kokt oxkött och yamsrötter, och dagen begynte svalkas, begaf jag mig ut på ett ensligt ströftåg, härdad längesedan för de undrande blickar och de skrikande, hoppande negerungar, som i förstone följa mig då jag går ut ensam. Några palratäckta hyddor i platanlundar lockade mig ett stycke från posadan, ty jag förmodade der fria negrers bostäder. Och jag bedrog mig icke. Jag befann mig snart vandrande i en liten oregelbunden stad, genom gator med näfver- och rishyddor uti små trädgårdar af landets sköna träd och växter. Kokos-<noinclude> <references/></noinclude> p8r26symp7x71n21rb06eqkfpcnf3hm 104 222818 653178 2026-06-18T13:35:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653178 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />222</noinclude>palmer och bananas stodo öfverallt. Ofverallt sågos äfven, under dem, spritt nakna neger-ungar hoppande och lekande. Negerqvinnor sysslade eller stodo vid hyddornas dörrar. Jag befann mig tydligen på afrikanskt gebiet. »Bonjour Madame!» ljöd det mot mig från en af hyddorna, och der stod i dörren en tjock och väl klädd negrinna, som såg ut som en personifierad inbjudning. Jag tog emot den och gick in, glad att kunna få tala med någon af folket. Jag fann här, i den rymliga hyddan, ett det allra vänligaste, gladaste gamla negerpar, som man kan tänka sig. Snyggt och städadt var allting också omkring dem i stuga, sängkammare, kök, trädgård, och gumman förde mig omkring öfverallt, och gapskrattade vid hvar fråga eller anmärkning, som jag gjorde. Hon var född på San Domingo, och hade tjenat i ett fransyskt hus före revolutionen på ön. Hon uttryckte sig mycket ofullkomligt på fransyska, men gaf mig dock mången upplysning öfver de fria negrernas tillstånd i den lilla staden. De tycktes vara belåtna och lyckliga, födde sig af sina små jordlappar, af sina små kreatur samt af åtskilligt arbete för det hvita folket i staden. Hon sjelf skötte fin tvätt, och var förnöjd med sin verld. För närvarande njöt hon af ett »dolce far niente», och så gjorde äfven hennes man, som icke kunde tala annat än spanska, deltog derföre icke i vårt samtal, utan satt och rökte sin cigarr med ett uttryck af den hjertligaste belåtenhet. Då jag såg några bananasträd i hennes trädgård, hvilken icke var utomordentligt väl vårdad, frågade jag henne om hon åt bananas till frukost. Detta fann hon obegripligt ro-<noinclude> <references/></noinclude> b0lr1honydbr3dtq6ex979shxuateiq 104 222819 653179 2026-06-18T13:40:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653179 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|223}}</noinclude>ligt, och nästan kiknande af skratt sade hon, att hon måste hafva »stekt fläsk och kaffe till frukost»; men att hennes man åt stekta bananas. Jag önskade det lyckliga gamla paret ett långt lif i deras hydda, och vandrade härifrån vidare på måfå, och med hvart steg, steg äfven mitt nöje af den regellösa, men poetiska och pittoreska tafla, som »San Antonio de los baños» framställde för mina blickar. Föreställ dig följande: Ruiner af gamla, höga murar och porticos med frescomålningar, emellan små hvita eller grant färgade Cubanska hus, och palmtäckta näfverhyddor, allt om hvartannat; en djup men smal, kristallklar ström, med lummiga, trädbevuxna stränder; i denna ström näfverhyddor med palmtak; öfver dem, lutande från de sluttande stränderna, vaggande bananas och bambuträd; emellan dessa buskar med röda och gula blommor; i strömmen badande, tumlande ynglingar och gossar; öfver strömmen gamla sten och trädbroar med målade pelare och staket; öfver broarne ridande mayoraler i hvita skjortor, på hvita hästar, med pistolhölster vid sadeln, och svärd med silfverfäste vid sidan; och här och der, på strömmens gröna stränder eller under kokos- och bambuträden, i trädgårdarne vid de gamla portikerna och förfallna murarne, grupper af olivfärgade eller hvita qvinnor, de flesta unga och vackra, somliga rökande cigarrittos, andra med hvita blommor i håret, vänligt besvarande den förbigåendes helsning med en behaglig böjning af hufvudet och ett melodiskt: »Buena tardi señora!» der emellan grupper af halfnakna men frodiga negrer och negrinnor, och helnakna negerbarn, bärande sig åt som riktiga små<noinclude> <references/></noinclude> ies1p6nib4pm7ryhwqbmrog02fayba6 104 222820 653180 2026-06-18T13:44:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />224</noinclude>vildmenniskor; hvita män sittande på stenmurar, eller vandrande makligt, rökande cigarrer, — öfver allt detta den milda tropiska himmelen, den ljufliga vinden, ett hälft slumrande, njutande »farniente«-lif — — och du ser en bild af det panorama, som jag beskådade, vandrande hit och dit ända till dess skuggorna kommo och stjernorna framträdde på scenen. Åter i min Fonda, inrättade jag mig för natten. Jag hade fått en liten snygg tältsäng, rena lakan och ett snyggt, lätt täcke. Jag fick en kopp klent thé med bröd samt en nattlampa. Min vän Raimundo sörjde för mig med gravitetisk artighet. Och så blef jag ensam, rätt förnöjd med min lott, och till mig ljödo tonerna af en guitarr jemte en tremulerande, enformig, men behagligt melankolisk sång med karakter af de spanska Seguidillas. Vid ljudet af dessa toner insomnade jag på min svala väfbotten, och hade en förträfflig natt, ostörd af de enda blodtörstiga röfvare som jag fruktade, — myggor och loppor. När jag vaknade, såg jag min vän Raimundos vördnadsfulla ansigte framför mitt låga fönster åt gården till, med förfrågan om jag befallde något. Jag befallde kaffe och »huevos» (ägg). Under det att jag åt frukost, annoncerades »la Miranda!» på ett sätt som utvisade att han ansågs på stället som en puissance af första rangen. Och snart lät »Don Ildephonso Miranda» anmäla sitt besök, som jag emottog i ett rum gränsande till mitt och af samma anspråkslösa beskaffenhet. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gkq88clk30ojxmuw19mz0c9x82qtngx 104 222821 653181 2026-06-18T13:45:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653181 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||335}}</noinclude>{{c|Bruks Societetens erkänsla<br> Lät teckna bilden<br> 1859.}} {{linje|6em}} {{c|1862.}} På en minnesvård, rest på Torpa kyrkogård i Östergötland, öfver Ryttmästaren {{sp|Adam Bonapart Schmiterlöws}} graf. {{c|<small><i>a)</i> På ena sidan:</small><br> Ryttmästaren<br> ADAM BONAPART SCHMITERLÖF<br> Född den 24 Nov. 1799.<br> Död den 20 Dec. 1861.}} {{linje|6em}} {{c|Han lefde bland talrika vänner<br> Tacksamma socknebor<br> Och vårdade underhafvande<br> I njutning af snillets mästerverk<br> Och en skön natur<br> Hvilken han under trettiofyra år<br> Odlade och prydde<br> Vid sin egendom Näs.<br>}} {{linje|6em}} {{c|<small><i>b)</i> På andra sidan:</small><br> Syskon och syskonbarn reste minnesvården.}} {{linje|6em}} {{c|1863.<br> N:o 1.}} På det nya {{sp|lärohuset}} för {{sp|Linköpings}} högre elementarläroverk. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sjf0pg9mzy3fq12xatp1vhjx8kxfj2l 104 222822 653182 2026-06-18T13:59:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />225</noinclude>Don Ildephonso Miranda hvisslade åt folket i Posadan<ref>Att hvissla åt folk af tjenareklassen, då man kallar dem, brukas allmänt på Cuba, och de bruka det äfvenså emellan sig. Lätet är mera ett hväsande än ett hvisslande ljud, liknar ett skarpt: »St!» och höres på temligen långt håll.</ref>, och de flögo fram att mottaga hans befallningar, han vinkade med handen, och de flögo åt alla håll att utföra dem. Mot mig var »la Miranda» verkligen »un Caballero perfetto», oändligt artig i ton och manér, ställde sin volante och sin calashero till min disposition, för att föra mig till M:me Carrera; frukosterade med mig, sörjde för allt, som jag önskade, och då jag skulle afresa och begärde min räkning i Posadan, var den redan betalt af »la Miranda!» Att protestera deremot var icke värdt, ej heller här passande; jag gjorde det således obetydligt, och tackade med en kompliment öfver spanjorernas artighet. Denna är verkligen stor mot fruntimmer och främlingar, och torde ha sin grund i en viss nationalstolthet, som i grunden är ädel och vacker. I Don Ildephonsos volante och en tropiskt het blåst, som upprörde i hvirfvelvindar allt det röda dammet på vägen, reste jag till M:me Carreras hem »Caffetal la Concordia». Blott i flygande fart och genom moln af eldrödt dam såg jag de vackra Caffetalernas palmer och lysande blommor vinka öfver stenmurarne, som omgåfvo dem på båda sidor om vägen. Madame Carrera var icke hemma på sin Caffetal. Hon var borta vid hafskusten på södra sidan af ön för att bada, jemte sina söner och barnabarn; och först<noinclude> <references/></noinclude> 1j6qv71qza6khd3sgv6ad6hfv32vu1s 104 222823 653183 2026-06-18T14:06:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />226</noinclude>denna morgon kunde hon ha fatt mitt och sin sons bref. Men förvaltaren på plantagen, Don Felix, en artig, äldre herre mottager mig med spansk courtoisie och säger: »toute la maison est à votre disposition! Vous êtes chez vous. Disposez de tout. La maison est à vous. Ce n’est pas un compliment!» Vi äta middag tillsammans, den gamla artiga herrn och jag. Don Felix talar om M:me Carrera med ett uttryck af dyrkan. »Ah, c’est une dame, une dame comme il y en a peu!» »Trinidad», en vänlig negrinna med vackra ögon, och som talar litet fransyska, är min »femme de chambre», och jag ligger om natten på stället. Nästa morgon bref från M:me Carrera med inbjudning att komma till henne vid »la Playa» (hafskusten eller redden), anstalter för mig att komma dit, och en följeslagare i en allrakäraste vacker och behaglig gosse, Adolpho Sauval, 12 år gammal, M:me Carreras äldsta sonson. Vi begifva oss af. Besvärlig färd först i volante genom vildmarken, öfver stockar och stenar, sedan i en båt, dragen af karlar, i en smal rännil nästan hopväxt af vass och åtskilliga vattenväxter. Det går förskräckligt långsamt och det är förskräckligt hett. Min lilla mörkögda Caballero, den söta gossen, uppmuntrar och tröstar: »Nu blir det snart bättre; nu ha vi ej mer så långt igen! … Om en liten stund komma vi i friare vatten!» Den älskvärda gossen var mig en verklig vederqvickelse på färden, som räckte i tre oändliga timmar, innan rännilen vidgade sig till en liten å, och vi fingo känna flägtarne från hafvet. Här, vid den lilla flodens utlopp i hafvet ligga, på den kala gräsmarken,<noinclude> <references/></noinclude> 0okl37gsp6q540h3objy4sjwaf9ernk 104 222824 653184 2026-06-18T14:22:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|227}}</noinclude>några små näfverkojor, riktiga fiskarehyddor. Här bor den aristokratiska familjen och lefver ett slags fältlif på några veckors tid, för de goda badens skull. M:me Carrera återkom just nu från badet. Hvad hon syntes mig behaglig, der hon kom emot mig i sin långa, hvita drägt med sitt milda, bleka ansigte, sin ädla hållning, sitt intagande väsen! Hon syntes vara emellan femtio och sextio år, och den ädlaste qvinlighet uttryckte sig i fysionomi och gestalt. Omkring den sköna frun såg jag två unga högväxta, vackra män, hennes båda yngsta söner, Alfred och Sidney Sauval, en vacker spanska — den äldstes fru, och deras sex barn, fyra gossar och två flickor, alla vackra, negrer, negrinnor och hundar. En hydda, på andra sidan om den lilla floden, snedt emot M:me Carreras, är beredd för mig. Jag får rå om den helt allena. Den goda frun ställer der i ordning, så godt sig göra låter, en säng, en stol, ett bord. Vinden blåser tvärs igenom väggen, af flätadt ris, åt hafssidan till; men det är Cubas blåst. Rundtomkring inga träd; endast sumpig, låg mark, och der utanför det stora hafvet utan gränsor och skär. Vi äro här på södra sidan af ön; en ödslig nejd bebodd allena af fattiga fiskare, för hvilka M:me Carreras vistande der är årets gladaste sötebrödsdagar. Det hela har nyhetens behag och kan gå an för ett par dagar. Jag är ledsen att ha kommit hit, emedan jag ser att jag ofrivilligt vållat den badande familjen en hel hop besvär. Men den är för artig att låta mig märka något, och jag beslutar att lefva för dagen, och vara nöjd med allt. Och i denna luft är det icke svårt. Vi su-<noinclude> <references/></noinclude> hp2mnthzqlwrt04b3aw3c3ms2hl933i 104 222825 653185 2026-06-18T14:28:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />228</noinclude>pera rikligt och godt vid små bord på piazzan till M:me Carreras palmhydda, och om aftonen, sednare, språka vi vid stjärnornas ljus, ute i den milda hafsvinden, såsom jag ej språkat på länge, om intressanta perioder i historien, äfven i Sveriges historia, som i sina större drag är välkänd af den själfulla, tänkande frun och hennes väl uppfostrade söner. Det är nära midnatt, då jag, med en gammal trotjenares tillhjelp, voltigerar öfver den bäfvande, skrala spången öfver floden. Det blåser starkt ifrån hafvet och vågorna bullra mycket. Södra Korset, med dess gloria af Centaurens stjernor, och den präktiga stjernan i skeppet Argo, Canopus, stå klara öfver hafvet på den södra himmelen. Jag helsar dem, och — kryper in i min hydda. Ljuset blåser ut. Men stjernorna titta in genom fönsteröppningen åt hafvet. Sängens förhängen flägta och flaxa i blåsten. Men det är Cubas blåst. Jag lägger mig i sängen omsusad af den, får ej mycket sofva, men njuter af ett onämnbart välbehag, känner mig liksom buren på vädrets vingar af hafvets friska mjuka ande. Jag känner mig ej ha kropp. Nästa morgon ser det betänkligt ut. Himlen är klar. Men nattvinden har jagat upp hafvet på stranden, och fortfar alltjemt med samma styrka; strömmen sväller och öfversvämmar marken rundtomkring våra kojor, puss uppstår vid puss, och pussarne löpa samman till små sjöar. Man kan ej mera gå från den ena kojan till den andra. Vi plaska som ankor i vattnet. Familjen råkar i förskräckelse. »Fortfar denna vind, så bli vi alldeles kringflutna i morgon!» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 76sub0jmlw4o3ia4gb6c6q7thafcide 104 222826 653186 2026-06-18T14:32:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|229}}</noinclude>Vinden fortfar. Man kan nu ej röra sig emellan hyddorna utom i båt. Vattnet kommer upp till M:me Carreras piazza. Man kan ej mera gå ut. »Ce n’est pa vivre, ceci!» Och man fattar ett hastigt beslut att nästa morgon öfvergifva »la Playa» åt hafvet, och mangrannt resa till »la Concordia» åter. Den äldste af sönerna och alla barnen äro illamående. De andra af familjen och jag sällskapa och samtala lifligt och roligt nog om aftonen till klockan half elfva, då jag i blåst och mörker dels plaskar, dels voltigerar tillbaka till min hydda, der jag, omsusad af stormen och under skurar af regn, dock tillbringar en särdeles god natt. Nästa morgon uppbrott af lägret, och återresa till Caffetalen, i samma rännil som fört oss till la Playa. Trängsel, solhetta, obeqvämligheter af alla slag; tyst förtviflan hos mig öfver att nödgas genom en person till föröka obeqvämligheten, och beundran hela tiden öfver den gamla, älskvärda frun, som, ehuru sjelf mycket illamående, dock söker under sin paraply att skydda så många af sina barnabarn hon kan för solhettan, och med detsamma bevara mina ben för deras. Yngsta Bambino gallskriker hela halfva vägen. Ändtligen ankomst till Caffetalen i utmattadt och temligen bedröfligt tillstånd. Men vi repa oss. Och om aftonen sitta vi på den vackra piazzan, se Cucullos lysande svänga i luften, och lyssna till spanska Seguidillas, som den romantiskt vackra Alfredo Sauval sjunger till guitarr med behaglig röst och högst musikaliskt föredrag, så att det gör godt i själen att höra. Huru olika är icke<noinclude> <references/></noinclude> 10jgz3uixci551sthwr868wcxd3fdrv 104 222827 653187 2026-06-18T14:37:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />230</noinclude>sång och sång, den själfulla sången och sången utan själ! Dessa spanska Seguidillas, Spaniens egentliga folkvisor, ha också den egendomliga folksjäl, som andas en obeskriflig friskhet och naturlighet. Man hör i deras toner ingifvelsen af ett ungdomligt, ursprungligt lif. Detta ha de gemensamt med våra folkvisor, så skiljda de än äro med dem i lynne och karakter. Våra melodier äro djupare och rikare, men i deras är mera sol, ett gladare, varmare lif. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|La Concordia.}}'''}}}}{{ph|''D. 1 Maj.''|5}} Åter tackar jag Gud att han låtit mig i ägarinnan af denna plantage, M:me Carrera, lära känna och älska en af dessa sköna, moderliga qvinnor, som i alla jordens länder äro en välsignelse, och som förmå att, åtminstone för en stund, borttaga äfven från slafveriet dess tryckande kedja och låta slafvarne glömma den. Det var mig redan tydligt af negerfolkets synbara glädje vid hennes återkomst till plantagen, af de strålande ansigten med hvilka de mötte henne och besvarade hennes glada, hjertliga tilltal, och hvar dag ser jag det klarare i det jag tyst ger akt på det moderliga sinne, som låter henne sjelf besöka de sjuka bland slafvarne, sända till dem de rätter eller den vederqvlckelse som de helst önska, ser hur dagligen på piazzan hennes stol kringsvärmas af dussintals små negerungar, som sitta eller krypa vid hennes fötter, springa och leka med hvarandra kring henne, röra vid hennes hvita klädning, komma och klaga för henne lika förtro-<noinclude> <references/></noinclude> ap3g7gbisl3ffgyg4n3g54wgmpfjcbu 104 222828 653188 2026-06-18T14:43:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|231}}</noinclude>ligt, som vore de hennes egna barn; ser det af de ömsesidiga glada helsningarne emellan henne och de negrer eller negrinnor, som vi möta under våra spatsergångar, hör det också beständigt i hennes afsigtslösa yttringar, känner det i hennes hjerta, i behaget af den atmosfer, som omger hennes älskliga väsen. Häromafton, då hon och jag i skymningen återkommo från en vandring i en af plantagens skogslundar, mötte vi i skymningen en ung negrinna: »Oh, Francisca, Francisca!» utropade M:me Carrera hjertligt, och gjorde, på spanska, frågor öfver hennes befinnande o. s. v. Francisca svarade med strålande uttryck att hon mådde väl, var lycklig, och hoppades snart att kunna gifva »sua mercé» en vacker liten »negrito». Hon skulle snart blifva mor. Hjertligare kunde icke, i vårt fria land, husbondfru och tjenarinna samtala. Den unga, blifvande modren var tydligen viss på att hennes barn skulle hos den vackra hvita frun finna moderlig vård. En liten negergosse, som lekte med hennes yngsta sonson, sprang en dag mycket upprörd till henne klagande: »han kallar mig en neger utan skam!» (un négre sans honte)! »Lek icke med honom vidare!» sade M:me Carrera allvarsamt, »lek icke med honom nu!» fortfor hon talande till de andra negergossarne omkring dem. Och lilla vackra Eduardo fick en tillrättavisning, och gick ensam, med slokande hufvud en god stund. Jag beundrar ofta hennes tålamod att låta sig omgifvas och följas af de rustande, små svarta ungarne, som på vägarne röra upp allt möjligt dam kring hen-<noinclude> <references/></noinclude> 0dh6hlab04akls57g4nr95g1zzagfzx 104 222829 653189 2026-06-18T14:43:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 302 — — Cosette, sade hon med nästan mild röst, kom strax in. Ett ögonblick därefter steg Cosette in i salen på nedre bottnen. Främlingen tog paketet, som han medfört, och löste upp det. Det innehöll en liten ylleklänning, ett förkläde, en parkumströja, en underkjol, en halsduk, yllestrumpor, skor, med ett ord en full­ ständig dräkt för en flicka om sju år. Alla dessa persedlar voro svarta. - Mitt barn, sade mannen, tag det här och gå och kl...' 653189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 302 —}}</noinclude>— 302 — — Cosette, sade hon med nästan mild röst, kom strax in. Ett ögonblick därefter steg Cosette in i salen på nedre bottnen. Främlingen tog paketet, som han medfört, och löste upp det. Det innehöll en liten ylleklänning, ett förkläde, en parkumströja, en underkjol, en halsduk, yllestrumpor, skor, med ett ord en full­ ständig dräkt för en flicka om sju år. Alla dessa persedlar voro svarta. - Mitt barn, sade mannen, tag det här och gå och kläd på dig i största hast. Det började dagas, då de av Montfermeils in­ vånare, som höllo på att öppna sina portar, sågo en fattigt klädd gubbe gå Parisgatan framåt, le­ dande vid handen en liten, helt och hållet sorglädd flicka, som i sina armar bar en docka i ro­ senröd klänning. De togo vägen åt Livry till. Det var vår man och Cosette. Ingen kände mannen. Som Cosette icke längre var höljd i trasor, var det många, som icke heller kände igen henne. Cosette gick sin väg. Med vem? Hon var okunnig därom. Vart? Hon visste det icke. Allt<noinclude> <references/></noinclude> eiu4u06q9c205vua895uqsnnhxs9o6p 104 222830 653190 2026-06-18T14:43:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 303 — vad hon förstod var, att hon lämnade Thénardierska krogen bakom sig. Ingen hade tänkt på att säga henne farväl, icke heller hon på att säga far­ väl åt någon. hatande. Hon lämnade detta hus hatad och Arma, milda varelse, vilkens hjärta allt intill denna stund icke varit annat än beklämt! Cosette gick helt allvarsam och slog allt emel­ lanåt upp sina stora ögon för att betrakta him­ len. Hon hade stoppat sin louisdor i fickan på s...' 653190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 303 —}}</noinclude>— 303 — vad hon förstod var, att hon lämnade Thénardierska krogen bakom sig. Ingen hade tänkt på att säga henne farväl, icke heller hon på att säga far­ väl åt någon. hatande. Hon lämnade detta hus hatad och Arma, milda varelse, vilkens hjärta allt intill denna stund icke varit annat än beklämt! Cosette gick helt allvarsam och slog allt emel­ lanåt upp sina stora ögon för att betrakta him­ len. Hon hade stoppat sin louisdor i fickan på sitt nya förkläde. Litet emellanåt lutade hon sig ned och kastade en blick därpå, sedan betrakta­ de hon den gamle. Hon kände sig ungefär så, som om hon varit i den gode Gudens närhet.<noinclude> <references/></noinclude> 0u23ewuj6ccnwjsd09aezyjvv52s1jj 653416 653190 2026-06-18T16:50:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 303 —}}</noinclude>— 303 — vad hon förstod var, att hon lämnade Thénardierska krogen bakom sig. Ingen hade tänkt på att säga henne farväl, icke heller hon på att säga far­väl åt någon. Hon lämnade detta hus hatad och hatande. Arma, milda varelse, vilkens hjärta allt intill denna stund icke varit annat än beklämt! Cosette gick helt allvarsam och slog allt emel­lanåt upp sina stora ögon för att betrakta him­len. Hon hade stoppat sin louisdor i fickan på sitt nya förkläde. Litet emellanåt lutade hon sig ned och kastade en blick därpå, sedan betrakta­ de hon den gamle. Hon kände sig ungefär så, som om hon varit i den gode Gudens närhet.<noinclude> <references/></noinclude> 5v9nu4vkwge7dyp000v837gsh411wof 104 222831 653191 2026-06-18T14:44:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 305 — spåret. De hade sett Lärkan och mannen gå åt Han följde denna anvisning, och me­ dan han gick framåt med stora steg, höll han föl­ Livry till. jande samtal med sig själv: — Den där karlen är påtagligen en gulklädd million, och jag, jag är ett nöt. Först gav han en franc, sedan fem francs, så femtio francs och där­ på femton hundra francs, alltid lika ledigt. Han skulle ha givit femton tusen. Men jag får nog fatt i honom igen. Och...' 653191 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 305 —}}</noinclude>— 305 — spåret. De hade sett Lärkan och mannen gå åt Han följde denna anvisning, och me­ dan han gick framåt med stora steg, höll han föl­ Livry till. jande samtal med sig själv: — Den där karlen är påtagligen en gulklädd million, och jag, jag är ett nöt. Först gav han en franc, sedan fem francs, så femtio francs och där­ på femton hundra francs, alltid lika ledigt. Han skulle ha givit femton tusen. Men jag får nog fatt i honom igen. Och det där paketet med klä­ der sedan, som på förhand voro i ordning åt den lilla, allt det där var besynnerligt. Det ligger myc­ ket hemlighetsfullt härunder. Men man släpper inte en hemlighet, när man en gång fått tag uti den. De rikes hemligheter äro svampar fulla av guld. Man måste förstå sig på att krama dem. Alla dessa tankar gingo omkring i hans hjärna. — Jag är ett nöt, sade han. Då man lämnat Montfermeil och kommit fram till den krökning, som vägen till Livry bildar, ser man denna sträcka sig i en lång linje över slätten. När han väl kommit fram till krökningen, räknade han på, att han därifrån borde kunna se mannen och den lilla. Han kikade också framåt vägen så<noinclude> <references/></noinclude> mjrbtbdbau4c1eptk0tmygc2bejjteh 104 222832 653192 2026-06-18T14:44:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 306 — långt hans ögon kunde nå, men kunde ingenting upptäcka. Han frågade sig åter för. Emellertid förlorade han tid. Personer, som han mötte, sade honom, att mannen och barnet, som han sökte, hade gått inåt skogen åt Gagny till. Han skyn­ dade åt det hållet. De hade försprång för honom, men ett barn går långsamt och han gick fort. Dessutom kände han väl till trakten. Hastigt stannade han och slog sig för pannan, lik en man, som glömt de...' 653192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 306 —}}</noinclude>— 306 — långt hans ögon kunde nå, men kunde ingenting upptäcka. Han frågade sig åter för. Emellertid förlorade han tid. Personer, som han mötte, sade honom, att mannen och barnet, som han sökte, hade gått inåt skogen åt Gagny till. Han skyn­ dade åt det hållet. De hade försprång för honom, men ett barn går långsamt och han gick fort. Dessutom kände han väl till trakten. Hastigt stannade han och slog sig för pannan, lik en man, som glömt det väsentligaste och som är färdig att vända om igen. — Jag borde ha tagit med mig bössan, sade han för sig själv. Thénardier var en av dessa dubbelnaturer, som stundom, utan att vi veta av det, röra sig mitt ibland oss och som försvinna, utan att någon lärt känna dem, emedan ödet blott visat en sida av dem. Det är många människors lott att leva på detta sätt till hälften nedsänkta i mörker. I lugna vardagsförhållanden hade Thénardier allt, som behövdes för att föreställa — vi säga icke för att vara — vad man kommit överens om att kalla en hederlig köpman, en rättskaffens borgare. Men<noinclude> <references/></noinclude> jn5jxiq71phr2yh9ghia7eawuh91l0k 104 222833 653193 2026-06-18T14:45:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 307 — under vissa givna förhållanden och då en eller an­ nan påstötning drev hans på bottnen liggande na­ tur upp till ytan, hade han tillika allt, som behöv­ des för att vara en skurk. Det var en krämare med ett odjur inom sig. Satan borde emellanåt ha krupit in i något hörn av det näste, vari Thénardier levde, och anställt betraktelse över detta sitt vederstyggliga mästerverk. Efter ett ögonblicks tvekan tänkte han: — Nej, de skulle få...' 653193 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 307 —}}</noinclude>— 307 — under vissa givna förhållanden och då en eller an­ nan påstötning drev hans på bottnen liggande na­ tur upp till ytan, hade han tillika allt, som behöv­ des för att vara en skurk. Det var en krämare med ett odjur inom sig. Satan borde emellanåt ha krupit in i något hörn av det näste, vari Thénardier levde, och anställt betraktelse över detta sitt vederstyggliga mästerverk. Efter ett ögonblicks tvekan tänkte han: — Nej, de skulle få tid att komma undan. Och han fortsatte sin väg, gående skyndsamt framåt, nästan med en min av visshet och med slugheten hos en räv, som vädrar en flock rapp­ höns. Han hade också knappt gått förbi dammarna och skjutit snett över den stora uthuggningen i skogen till höger om Bellevuevägen, förrän han, just som han kom fram till den gräsbevuxna väg, som slingrar sig nästan runt omkring kullen och går över brovalvet över den kanal, som kommer från dammarna vid Chelles' abbotskloster, fick se över ett busksnår en hatt sticka upp, beträffande vilken han redan staplat upp så många gissningar. Det var främlingens hatt. Busksnåret var lågt.<noinclude> <references/></noinclude> d74e8sproupxhd7esaqrt3vx60xsxkr 104 222834 653194 2026-06-18T14:45:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 308 — Thénardier insåg, att mannen och Cosette sutto där. Flickan syntes icke, emedan hon var så liten, men dockans huvud kunde man se. Thénardier misstog sig icke. Mannen hade satt sig där för att låta Cosette vila litet. Krögaren gick omkring busksnåret och stod plötsligt inför dem han sökte. — Förlåt, ursäkta, min herre, sade han helt and­ fådd, men här har ni era femton hundra francs. Med dessa ord räckte han främlingen de tre sedlarna....' 653194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 308 —}}</noinclude>— 308 — Thénardier insåg, att mannen och Cosette sutto där. Flickan syntes icke, emedan hon var så liten, men dockans huvud kunde man se. Thénardier misstog sig icke. Mannen hade satt sig där för att låta Cosette vila litet. Krögaren gick omkring busksnåret och stod plötsligt inför dem han sökte. — Förlåt, ursäkta, min herre, sade han helt and­ fådd, men här har ni era femton hundra francs. Med dessa ord räckte han främlingen de tre sedlarna. Mannen lyfte upp ögonen. — Vad skall det betyda? Thénardier svarade aktningsfullt: — Min herre, det betyder, att jag tar tillbaka Cosette. Cosette darrade och tryckte sig intill den gamle. Denne blickade Thénardier djupt in i ögat och svarade, i det han drog på varje stavelse: — Ni tar till-ba-ka Co-set-te? — Ja, min herre. Jag tar henne tillbaka. Jag har besinnat mig, skall jag säga er. Jag har i själva verket inte rättighet att giva er henne. Jag är en hederlig karl, ser ni. Den lilla tillhör inte<noinclude> <references/></noinclude> d8c90fmzm9h90y7e2ofqb4icubmv303 104 222835 653195 2026-06-18T14:45:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 309 — mig, utan sin mor. Det är hennes mor, som an­ förtrott mig henne, och jag kan inte lämna henne ifrån mig till någon annan än hennes mor. Ni skall kanske säga mig, att hennes mor är död. Gott! I sådant fall kan jag inte överlämna barnet till någon annan än den, som visar mig en av mo­ dern undertecknad skrivelse med förständigande att utlämna barnet till överbringaren. Det är ju klart. Utan att svara trevade mannen i sin ficka och Théna...' 653195 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 309 —}}</noinclude>— 309 — mig, utan sin mor. Det är hennes mor, som an­ förtrott mig henne, och jag kan inte lämna henne ifrån mig till någon annan än hennes mor. Ni skall kanske säga mig, att hennes mor är död. Gott! I sådant fall kan jag inte överlämna barnet till någon annan än den, som visar mig en av mo­ dern undertecknad skrivelse med förständigande att utlämna barnet till överbringaren. Det är ju klart. Utan att svara trevade mannen i sin ficka och Thénardier såg plånboken med sedlarna åter visa sig. Krögaren darrade av glädje. — Gott! tänkte han. Nu gäller det att stå på sig. Han tänker muta mig. Den resande kastade en blick omkring sig, in­ nan han öppnade plånboken. Stället var fullkom­ ligt ensligt. Det fanns icke en själ varken i sko­ gen eller i dalen. Mannen öppnade plånboken och drog fram ur den, icke den bunt sedlar, som Thénardier väntade, utan blott en papperslapp, som han vecklade upp och lämnade till värdshus­ värden, sägande: ,— Ni har rätt. Läs! Thénardier tog papperet och läste: Victor Hugo V 2<noinclude> <references/></noinclude> iuir79rfsobstsljqvmbbjpsxrwa7yt 104 222836 653196 2026-06-18T14:45:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 310 — Montreuil den 25 mars 1823. Herr Thénardier! Ni skall lämna Cosette till överbringaren. Man skall betala er alla småskulderna. Jag har äran teckna högaktningsfullt Fantine.» — Ni känner ju den där namnteckningen? åter­ tog mannen. Det var verkligen Fantines namnteckning. Thénardier kände igen den. Ingenting kunde invändas häremot. Han kän­ de en dubbel förargelse, förargelsen över att gå misste om mutorna, som han räknat på,...' 653196 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 310 —}}</noinclude>— 310 — Montreuil den 25 mars 1823. Herr Thénardier! Ni skall lämna Cosette till överbringaren. Man skall betala er alla småskulderna. Jag har äran teckna högaktningsfullt Fantine.» — Ni känner ju den där namnteckningen? åter­ tog mannen. Det var verkligen Fantines namnteckning. Thénardier kände igen den. Ingenting kunde invändas häremot. Han kän­ de en dubbel förargelse, förargelsen över att gå misste om mutorna, som han räknat på, och för­ argelsen över att se sig slagen. Mannen tilläde: — Ni kan behålla det där papperet till ert rätt­ färdigande. Thénardier drog sig tillbaka i god ordning: — Denna namnteckning är tämligen väl efterrapad, mumlade han mellan tänderna. Men, må gå! Därpå gjorde han ett sista förtvivlat försök: — Det är bra, min herre, sade han, efter som<noinclude> <references/></noinclude> 5max2tr1eatl1arwykwt4j808sc3jrf 104 222837 653197 2026-06-18T14:45:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 311 — ni är överbringaren. Men jag skall ha betalt for »alla småskulderna». Min fordran är betydlig. Mannen reste sig upp och sade, i det han med fingrarna knäppte dammet av sin slitna rockärm: — Herr Thénardier, i januari beräknade mo­ dern, att hon var skyldig er ett hundratjugo francs. Ni skickade henne i februari en räkning på fem hundra francs. Ni erhöll tre hundra francs i slu­ tet av februari och tre hundra francs i början av mars. Sedan...' 653197 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 311 —}}</noinclude>— 311 — ni är överbringaren. Men jag skall ha betalt for »alla småskulderna». Min fordran är betydlig. Mannen reste sig upp och sade, i det han med fingrarna knäppte dammet av sin slitna rockärm: — Herr Thénardier, i januari beräknade mo­ dern, att hon var skyldig er ett hundratjugo francs. Ni skickade henne i februari en räkning på fem hundra francs. Ni erhöll tre hundra francs i slu­ tet av februari och tre hundra francs i början av mars. Sedan dess ha nio månader gått. Efter det överenskomna priset, femton francs i måna­ den, gör det ett hundratrettio francs. Ni hade förut fått hundra francs för mycket. Återstod så­ ledes trettiofem francs, som ni hade att fordra. Jag har nyss givit er femton hundra francs. Thénardier erfor samma känsla som vargen, då han känner sig biten och gripen av rävsaxens järnkäftar. — Vem kan den satans karlen vara? tänkte han. Han gjorde, som vargen brukar göra, han för­ sökte skaka av sig bojan. Djärvheten hade en gång förut lyckats honom. — Min herr jag-vet-inte-vad-ni-heter, sade han beslutsamt, denna gång lämnande alla aktnings-<noinclude> <references/></noinclude> oxobxo2wdt94iqxk9q3l3edlopj9k8t 104 222838 653198 2026-06-18T14:46:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 312 — betygelser åsido, jag tar tillbaka Cosette eller ock måste ni giva mig tre tusen francs. Främlingen sade lugnt: — Kom, Cosette. Han fattade med vänstra handen Cosette och tog med den högra upp sin käpp, som låg på mar­ ken. Påkens väldiga grovlek och ställets enslighet undgingo icke Thénardier. Mannen fördjupade sig i skogen med barnet, medan krögaren stod orörlig ocliförsagd kvar på samma ställe. Under det de avlägsnade sig, gjorde...' 653198 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 312 —}}</noinclude>— 312 — betygelser åsido, jag tar tillbaka Cosette eller ock måste ni giva mig tre tusen francs. Främlingen sade lugnt: — Kom, Cosette. Han fattade med vänstra handen Cosette och tog med den högra upp sin käpp, som låg på mar­ ken. Påkens väldiga grovlek och ställets enslighet undgingo icke Thénardier. Mannen fördjupade sig i skogen med barnet, medan krögaren stod orörlig ocliförsagd kvar på samma ställe. Under det de avlägsnade sig, gjorde Thénardi­ er sina betraktelser över mannens breda, något böjda skuldror och väldiga nävar. Hans ögon föllo därefter på hans egna klena armar och magra händer. — Jag är då verkligen ett riktigt nöt, tänkte han, som inte tog min bössa med mig, då jag gick på jakt. Emellertid släppte icke värdshusvärden sitt tag så lätt. — Jag måste veta, var han tar vägen, sade han och började följa efter på avstånd. Han hade<noinclude> <references/></noinclude> tq6ciy75tmbd8lsxy9l32d2q2pybou4 104 222839 653199 2026-06-18T14:46:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 313 — två saker kvar i sina händer, den ena en ironi, den med namnet F antine undertecknade pap­ perslappen, den andra en tröst, sedlarna på fem­ ton hundra francs. Mannen förde Cosette åt Livry och Bondy till. Han gick långsamt med nedböjt huvud, med tank­ full och sorgsen hållning. Vintern hade gjort skogen gles, så att Thénardier icke förlorade dem ur sikte, ehuru han höll sig på tämligen långt av­ stånd. Gång efter annan vände mannen si...' 653199 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 313 —}}</noinclude>— 313 — två saker kvar i sina händer, den ena en ironi, den med namnet F antine undertecknade pap­ perslappen, den andra en tröst, sedlarna på fem­ ton hundra francs. Mannen förde Cosette åt Livry och Bondy till. Han gick långsamt med nedböjt huvud, med tank­ full och sorgsen hållning. Vintern hade gjort skogen gles, så att Thénardier icke förlorade dem ur sikte, ehuru han höll sig på tämligen långt av­ stånd. Gång efter annan vände mannen sig om oclisåg efter, om någon följde honom. Plötsligt fick han se Thénardier. Han gick tvärt med Co­ sette in i själva skogen, där de båda lätt kunde göra sig osynliga. — Anamma! sade Thénardier oclifördubblade sina steg. Skogens täthet hade tvungit honom att närma sig dem. Då mannen kommit in i den tätaste de­ len därav, vände han sig om. Huru fort än Thé­ nardier sökte gömma sig bland grenarna, kunde han icke hindra, att mannen fick sikte på honom. Främlingen kastade en orolig blick på honom, skakade därefter på huvudet och fortsatte sin väg. Värdshusvärden började åter följa efter. Sålunda<noinclude> <references/></noinclude> 9q5rvuuh3ce7l3uupfnbi5qk0ogpe0x 104 222840 653200 2026-06-18T14:47:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 314 — tillryggalade de två eller tre hundra steg. Plöts­ ligt vände mannen sig ännu en gång om. Han fick se värdshusvärden. Denna gång betraktade han honom med så mörk uppsyn, att Thénardier ansåg det »gagnlöst» att gå längre. Thenardier vände om hem.' 653200 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 314 —}}</noinclude>— 314 — tillryggalade de två eller tre hundra steg. Plöts­ ligt vände mannen sig ännu en gång om. Han fick se värdshusvärden. Denna gång betraktade han honom med så mörk uppsyn, att Thénardier ansåg det »gagnlöst» att gå längre. Thenardier vände om hem.<noinclude> <references/></noinclude> 7nthuosbgjvlz99zyb0ozigl2h8xrcw 653417 653200 2026-06-18T16:51:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 314 —}}</noinclude>tillryggalade de två eller tre hundra steg. Plöts­ligt vände mannen sig ännu en gång om. Han fick se värdshusvärden. Denna gång betraktade han honom med så mörk uppsyn, att Thénardier ansåg det »gagnlöst» att gå längre. Thenardier vände om hem.<noinclude> <references/></noinclude> ep7nvzwwptz9p501wienb3lchubfbe0 104 222841 653201 2026-06-18T14:47:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 316 — ödet på villospår, följde Jean Valjean sedan en dunkel och i många krokar gående marschruta. En första tillflyktsort fann han i Pradeaux, nära Beausset. Därefter styrde han kosan till GrandVillard, nära Brian^on, i departementet HautesAlpes. Det var en trevande och ångestfull flykt, en mullvadsväg, vars utgreningar förblivit okän­ da. Man har sedermera återfunnit ett och annat spår efter hans färd i Ain i Civrieuxtrakten, i Pyreneerna vid Ac...' 653201 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 316 —}}</noinclude>— 316 — ödet på villospår, följde Jean Valjean sedan en dunkel och i många krokar gående marschruta. En första tillflyktsort fann han i Pradeaux, nära Beausset. Därefter styrde han kosan till GrandVillard, nära Brian^on, i departementet HautesAlpes. Det var en trevande och ångestfull flykt, en mullvadsväg, vars utgreningar förblivit okän­ da. Man har sedermera återfunnit ett och annat spår efter hans färd i Ain i Civrieuxtrakten, i Pyreneerna vid Accons, på det ställe, som kallas Grange-de-Doumecq, i närheten av byn Chavailies samt i Brunies, beläget i trakten av Perigueux oclikantonen La Chapelle-Gonaguet. Han upp­ nådde slutligen Paris. Vi ha sett honom i Montfermeil. Hans första omsorg vid ankomsten till Paris hade varit att köpa sorgkläder åt en liten flicka mellan sju ocliåtta år, därefter att skaffa sig bo­ stad. Då detta var gjort, hade han begivit sig till Montfermeil. Som man erinrar sig, hade han redan efter sin förra rymning gjort en hemlighetsfull färd dit el­ ler i trakten omkring, om vilken färd rättvisan fått någon spaning.<noinclude> <references/></noinclude> 8uen16knbhc2964bles0941fgkcaq16 653419 653201 2026-06-18T16:58:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 316 —}}</noinclude>olycksödet på villospår, följde Jean Valjean sedan en dunkel och i många krokar gående marschruta. En första tillflyktsort fann han i Pradeaux, nära Beausset. Därefter styrde han kosan till Grand-Villard, nära Briançon, i departementet Hautes-Alpes. Det var en trevande och ångestfull flykt, en mullvadsväg, vars utgreningar förblivit okän­da. Man har sedermera återfunnit ett och annat spår efter hans färd i Ain i Civrieuxtrakten, i Pyreneerna vid Accons, på det ställe, som kallas Grange-de-Doumecq, i närheten av byn Chavailies samt i Brunies, beläget i trakten av Perigueux oclikantonen La Chapelle-Gonaguet. Han upp­nådde slutligen Paris. Vi ha sett honom i Montfermeil. Hans första omsorg vid ankomsten till Paris hade varit att köpa sorgkläder åt en liten flicka mellan sju och åtta år, därefter att skaffa sig bo­stad. Då detta var gjort, hade han begivit sig till Montfermeil. Som man erinrar sig, hade han redan efter sin förra rymning gjort en hemlighetsfull färd dit el­ler i trakten omkring, om vilken färd rättvisan fått någon spaning. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6wc1allg0ewm35nblnek3atszge7yzj 104 222842 653202 2026-06-18T14:47:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 317 — För övrigt troddes han vara död, och detta gjor­ de det mörker, som omgav honom, ännu tätare. I Paris fick han händelsevis i sina händer en av de tidningar, som omtalade tilldragelsen. Han kände sig lugnad och nästan lika trygg, som om han verkligen varit död. Redan på aftonen samma dag, som Jean Valjean ryckt Cosette ur makarna Thénardiers klor, återkom han till Paris. Vid nattens inbrott vand­ rade han med barnet in genom Monceauxstadspo... 653202 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 317 —}}</noinclude>— 317 — För övrigt troddes han vara död, och detta gjor­ de det mörker, som omgav honom, ännu tätare. I Paris fick han händelsevis i sina händer en av de tidningar, som omtalade tilldragelsen. Han kände sig lugnad och nästan lika trygg, som om han verkligen varit död. Redan på aftonen samma dag, som Jean Valjean ryckt Cosette ur makarna Thénardiers klor, återkom han till Paris. Vid nattens inbrott vand­ rade han med barnet in genom Monceauxstadsporten. Han steg där upp i en kabriolett och lät köra sig till Observatorieesplanaden. Där steg han ur, betalade kusken och tog Cosette vid han­ den, varefter bägge två i kolsvarta natten styrde sin vandring till Boulevard de 1'Höpital, genom de ödsliga gator, som gränsa till 1'Ourcine och la Glaciére. Det hade för Cosette varit en märklig och på sinnesrörelser rik dag. De hade bakom häckarna ätit ost ocli bröd, som de köpt på ensligt belägna krogar. De hade ofta bytt om åkdon, de hade tillryggalagt långa stycken till fots, men hon kla­ gade icke. Hon var likväl trött och Jean Valjean<noinclude> <references/></noinclude> 0o2oj0sierrh75n76a6rrf91ybiqhi3 104 222843 653203 2026-06-18T14:48:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 318 — märkte det på sin hand, vari hon under gåendet drog alit hårdare. Han tog henne på ryggen, och utan att släppa sin Catherine lade Cosette sitt hu­ vud mot Jean Valjeans axel ocli insomnade där.' 653203 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 318 —}}</noinclude>— 318 — märkte det på sin hand, vari hon under gåendet drog alit hårdare. Han tog henne på ryggen, och utan att släppa sin Catherine lade Cosette sitt hu­ vud mot Jean Valjeans axel ocli insomnade där.<noinclude> <references/></noinclude> g34453pjvrcroi94ilgirqdzrfjng13 653420 653203 2026-06-18T16:59:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 318 —}}</noinclude>märkte det på sin hand, vari hon under gåendet drog allt hårdare. Han tog henne på ryggen, och utan att släppa sin Catherine lade Cosette sitt hu­vud mot Jean Valjeans axel och insomnade där.<noinclude> <references/></noinclude> 7n3u5jgsc06knll1bauxgqtl09a52hc 104 222844 653204 2026-06-18T14:48:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 320 — någon. Det var en boulevard i den stora staden, en gata i Paris, hemskare om natten än en skog, 'dystrare om dagen än en kyrkogård. Det var det gamla kvarteret M ar c li é-a u xChevaux. Om vår vandrare vågade sig utom de fallfärdi­ ga fyra murarna omkring detta Marché-aux-Che- vaux, om han till och med kunde förmå sig att gå förbi gatan Petit-Banquier, så ocliefter det han till höger om sig lämnat först en liten av höga murar omgiven täp...' 653204 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 320 —}}</noinclude>— 320 — någon. Det var en boulevard i den stora staden, en gata i Paris, hemskare om natten än en skog, 'dystrare om dagen än en kyrkogård. Det var det gamla kvarteret M ar c li é-a u xChevaux. Om vår vandrare vågade sig utom de fallfärdi­ ga fyra murarna omkring detta Marché-aux-Che- vaux, om han till och med kunde förmå sig att gå förbi gatan Petit-Banquier, så ocliefter det han till höger om sig lämnat först en liten av höga murar omgiven täppa, sedan en äng, på vilken högar av garvarbark reste sig som jättestora bä­ verkojor, därpå en inhängnad, belamrad med timmerupplag jämte högar av träkubbar, såg- och hyvelspån och ovanpå en av dem en stor skällan­ de hund, sedan en lång, låg, alldeles förfallen mur med en liten svart, liksom sorgklädd port, över­ dragen av mossa, varur rikt med blommor titta­ de upp om våren, vidare pä det mest ensliga stäl­ let en ytterligt ruskig och förfallen byggnad, var­ på i stora bokstäver lästes: Affis c liering förbjude n, så kom denne djärve vandrare till hörnet av gatan Vignes-Saint-Marcel, en föga känd trakt. Bredvid en fabriksbyggnad och emel­<noinclude> <references/></noinclude> jdgh92eyczaa5edsci7pn5guj0k8eyz 104 222845 653205 2026-06-18T14:48:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 321 — lan två trädgårdsmurar såg man där vid den tiden ett gammalt ruckel, som vid första påseendet före­ föll litet som en koja, men som i verkligheten var stort som en domkyrka. Det stod med ena sidan, gaveln, vänt åt vägen. Därav dess skenbara li­ tenhet. Nästan hela huset låg undangömt. Man såg av detsamma endast porten och ett fönster. Detta ruckel hade blott en våning. Den första omständighet, som föll i ögonen, då man närmare un...' 653205 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 321 —}}</noinclude>— 321 — lan två trädgårdsmurar såg man där vid den tiden ett gammalt ruckel, som vid första påseendet före­ föll litet som en koja, men som i verkligheten var stort som en domkyrka. Det stod med ena sidan, gaveln, vänt åt vägen. Därav dess skenbara li­ tenhet. Nästan hela huset låg undangömt. Man såg av detsamma endast porten och ett fönster. Detta ruckel hade blott en våning. Den första omständighet, som föll i ögonen, då man närmare undersökte denna port, var, att den från början aldrig kunnat vara annat än porten till något kyffe, medan fönstret däremot, om det varit infattat i huggen sten i stället för i vanlig byggnadssten, kunnat passa i ett palats. Porten var ingenting annat än en samling maskstungna bräder, klumpigt hopfogade medels tvärslåer, som liknade illa huggna vedträn. Den led­ de omedelbart till en brant trappa med höga, smut­ siga, kalkiga, dammiga steg ocliav samma bredd som porten, vilken trappa man från gatan såg sti­ ga uppåt som en stege och försvinna i mörkret mellan två stenväggar. Den översta delen av den vanskapliga portöppningen var igensatt med en smal brädlapp, i vars mitt man sågat ett trekantigt<noinclude> <references/></noinclude> 93kyx8u4qd9i4hyheqycvdipayrioag 104 222846 653206 2026-06-18T14:48:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 322 — hål, som, då porten var stängd, på samma gång tjänade till fönsterglugg och portlucka. På in­ sidan av porten hade en i bläck doppad pensel med ett par grova drag tecknat numret 52, och ovanför brädlappen hade samma pensel kluddrat numret 50, så att man blev tveksam om, vilket som var det rätta. Var är man? Ovanför porten säger utsidan: I nummer 50. Insidan invänder: Nej, i nummer 52. Trasor av obestämt slag och med dammets färg hängde...' 653206 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 322 —}}</noinclude>— 322 — hål, som, då porten var stängd, på samma gång tjänade till fönsterglugg och portlucka. På in­ sidan av porten hade en i bläck doppad pensel med ett par grova drag tecknat numret 52, och ovanför brädlappen hade samma pensel kluddrat numret 50, så att man blev tveksam om, vilket som var det rätta. Var är man? Ovanför porten säger utsidan: I nummer 50. Insidan invänder: Nej, i nummer 52. Trasor av obestämt slag och med dammets färg hängde som gardiner för den trekantiga gluggen. Fönstret var stort, satt tillräckligt högt över marken, var försett med ytterjalusier oclihade bågar med stora rutor. Dessa stora rutor hade emellertid varjehanda sårnader, på en gång dolda ocliförrådda av sinnrikt anbragta pappersförband, och de snedvridna ocli lossnade spjäljalusierna utvändigt hotade mera den förbigående än de skyddade invånarna på stället. De liorisontala spjälorna saknades här oclidär ocli voro konst­ löst ersatta av i lodrät riktning påspikade lirädlappar, så att vad som började som jalusi slutade som fönsterlucka. Denna port med sitt vidriga och detta fönster<noinclude> <references/></noinclude> q30kkx2vf4vsc2qx7fbnykk61i76t4t 104 222847 653207 2026-06-18T14:48:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 323 — med sitt hederliga, ehuru avsigkomna utseende, gjorde, när man sålunda såg dem på samma hus, enahanda intryck, som om man sett två omaka tiggare med två olika ansiktsuttryck, men klädda i samma eländiga paltor, och av vilka den ene alltid varit en trashank, men den andre en herre­ man, följas åt ocli vandra sida vid sida. Trappan ledde upp i en mycket vidsträckt bygg­ nad med utseende av ett lider, som man förvand­ lat till boningshus. Mitt... 653207 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 323 —}}</noinclude>— 323 — med sitt hederliga, ehuru avsigkomna utseende, gjorde, när man sålunda såg dem på samma hus, enahanda intryck, som om man sett två omaka tiggare med två olika ansiktsuttryck, men klädda i samma eländiga paltor, och av vilka den ene alltid varit en trashank, men den andre en herre­ man, följas åt ocli vandra sida vid sida. Trappan ledde upp i en mycket vidsträckt bygg­ nad med utseende av ett lider, som man förvand­ lat till boningshus. Mitt igenom byggnaden gick som ett slags tarmkanal en lång korridor, på vars båda sidor, både till höger och vänster, öppnade sig ett slags avplankningar av olika storlek, som jämt och nätt voro beboeliga och snarare liknade salustånd än boningsrum. Dessa rum fingo sin dager från de dunkla omgivningarna. Allt var skumt, vidrigt, gråaktigt, dystert, gravlikt och ge­ nomträngdes, allt eftersom springorna befunno sig i taket eller i dörren, av kalla ljusstrålar eller ett isande drag. En intressant och pittoresk egen­ het hos detta slags bostäder är spindlarnas ofant­ liga storlek. Till vänster oni ingångsporten, utåt boulevar­ den, fanns vid manshöjd från marken en igenmu­<noinclude> <references/></noinclude> rup78bhk6q150c0iy5yv864dow34xa1 104 222848 653208 2026-06-18T14:49:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 324 — rad glugg, som bildade en fyrkantig niscli full med småsten, som barnen i förbigående brukade ditkasta. En del av denna byggnad har nyligen blivit nedriven. Av det, som ännu finns kvar, kan man likväl göra sig en föreställning om vad den varit. Hela byggnaden torde knappt vara mer än hund­ ra år gammal. Hundra år är ungdom hos en kyrka och ålderdom hos ett hus. Det tycktes, som om människans bostad skulle dela hennes korta varaktighet och G... 653208 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 324 —}}</noinclude>— 324 — rad glugg, som bildade en fyrkantig niscli full med småsten, som barnen i förbigående brukade ditkasta. En del av denna byggnad har nyligen blivit nedriven. Av det, som ännu finns kvar, kan man likväl göra sig en föreställning om vad den varit. Hela byggnaden torde knappt vara mer än hund­ ra år gammal. Hundra år är ungdom hos en kyrka och ålderdom hos ett hus. Det tycktes, som om människans bostad skulle dela hennes korta varaktighet och Guds bostad hans evighet. Brevbäraren kallade detta ruckel nummer 50— 52, men i kvarteret var det känt under namn av Gorbeauska liuset. Låt oss säga, varför det fått detta namn. Samlare av små historier, som göra sig anekdotherbarier ocli i sitt sinne sticlca upp flyktiga data i knappnålar, veta, att i förra årliundradet, omkring 1770, funnos i Paris två prokuratorer vid stora Chåtelet ), * av vilka den ene liette Corbeau ocliden andre Renard ), ** två namn, om vilka La*) Fordom ett slott i Paris, som begagnades till domstolssessionener. **) Corbea u, Icorp, och renar d, räv.<noinclude> <references/></noinclude> 6il66j2m22cd3cdqs87zs8lzt9h6jw7 104 222849 653209 2026-06-18T14:49:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 325 — fontaine hade en aning. Anledningen var allt för lockande för att icke de muntra notarierna vid domstolen skulle koka ihop en speglosa över dem. Genast flög en parodi på något haltande vers ge­ nom palatsets gallerier: Maitre Corbeau, sur un dossier perché, tenait dans son bec une saisie exécutoire; Maitre Renard, par Vodeur alléché, lui fit å peu prés cette histoire: Hé! bonjour etc. De bägge hedervärda advokaterna, som kände sig besvära...' 653209 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 325 —}}</noinclude>— 325 — fontaine hade en aning. Anledningen var allt för lockande för att icke de muntra notarierna vid domstolen skulle koka ihop en speglosa över dem. Genast flög en parodi på något haltande vers ge­ nom palatsets gallerier: Maitre Corbeau, sur un dossier perché, tenait dans son bec une saisie exécutoire; Maitre Renard, par Vodeur alléché, lui fit å peu prés cette histoire: Hé! bonjour etc. De bägge hedervärda advokaterna, som kände sig besvärade av kvickheterna och störda i sin värdiga hållning av de skrattsalvor, som åtföljde dem, beslöto att göra sig av med sina namn och togo det partiet att vända sig till konungen. An­ sökningen överlämnades till Louis XV samma dag, som den påvlige nuntien ä ena sidan och kardinal de La Roche-Aymon å den andra i andäktigt knäböjande ställning och i hans majestäts närvaro satte var sin toffel på grevinnan Du Barrys bara föttcr, då hon steg ur sängen. Konungen, som skrattade, fortfor att skratta, gick i munter stäm­ ning från de bägge biskoparne till de bägge prokuratorerna och befriade dem av nåd frän deras Victor Hugo V 3<noinclude> <references/></noinclude> 5vn8dkvi0b8yu12etgfsckknzv3yz09 104 222850 653210 2026-06-18T14:49:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 326 — namn, i det närmaste åtminstone. Mäster Cor- beau fick nämligen konungens tillstånd att öka till begynnelsebokstaven i sitt namn med ett litet streck och kalla sig Gorbeau. Mäster Renard var mindre lycklig. Han kunde icke utverka iner, än att han skulle få sätta ett P framför sitt R och kalla sig Prenard, så att det nya namnet blev snar­ likt det första. Denne mäster Gorbeau hade, enligt en i trakten gängse sägen, varit ägare av huset numm...' 653210 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 326 —}}</noinclude>— 326 — namn, i det närmaste åtminstone. Mäster Cor- beau fick nämligen konungens tillstånd att öka till begynnelsebokstaven i sitt namn med ett litet streck och kalla sig Gorbeau. Mäster Renard var mindre lycklig. Han kunde icke utverka iner, än att han skulle få sätta ett P framför sitt R och kalla sig Prenard, så att det nya namnet blev snar­ likt det första. Denne mäster Gorbeau hade, enligt en i trakten gängse sägen, varit ägare av huset nummer 50— 52 vid Boulevard de i'Höpital. Det var även från honom, som det monumentala fönstret förskrev sig. Därav hade detta ruckel fått namnet Gorbeauska huset. Mitt emot nummer 50—52 reser sig bland trä­ den på boulevarden en stor, till tre fjärdedelar ut­ död alm, och nästan mitt däremot öppnar sig ga­ tan Gobelins-stadsporten, en gata, som då var utan hus, utan stenläggning, planterad med skröp­ liga träd, gräsbevuxen eller smutsig allt efter års­ tiden, och som i rak linje förde till ringmuren om­ kring Paris. En stark vitriol-lukt kom ryckvis från taken på en närliggande fabrik.<noinclude> <references/></noinclude> f5uy354o63bgv6zsmxcl3wihhghrktc 104 222851 653211 2026-06-18T14:49:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 327 Stadsporten var helt nära. År 1823 fanns ring­ muren ännu kvar. Själva denna stadsport framkallade sorgliga bilder för själens öga. Vägen till Bicétre gick därigenom. Det var därigenom, som under kej­ sardömet och restaurationen de till döden dömde på avrättningsdagen fördes in till Paris. Det var där, som 1829 det hemlighetsfulla mord begicks, som fick namnet mordet vid Fontainebleau-stadsporten, vars förövare rättvisan icke lyckats upp­...' 653211 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 327 —}}</noinclude>— 327 Stadsporten var helt nära. År 1823 fanns ring­ muren ännu kvar. Själva denna stadsport framkallade sorgliga bilder för själens öga. Vägen till Bicétre gick därigenom. Det var därigenom, som under kej­ sardömet och restaurationen de till döden dömde på avrättningsdagen fördes in till Paris. Det var där, som 1829 det hemlighetsfulla mord begicks, som fick namnet mordet vid Fontainebleau-stadsporten, vars förövare rättvisan icke lyckats upp­ täcka, ett hemskt problem, som icke blivit löst, en förfärlig gåta, som aldrig blivit uttydd. Går man några steg till, kommer man till den hemska gatan Croulebarbe, där Ulbach under åskans dun­ der, liksom i en melodram, staclc ihjäl getvakterskan från Yvry. Ännu några steg och man har framför sig de avskyvärda topphuggna almarna vid Saint-Jacques-stadsporten, detta människovännernas påhitt att dölja stupstocken, denna lumpna ocliskamliga Gréveplats för ett samhälle av krämare och borgare, som ryggade tillbaka för dödsstraffet, men varken vågade avskaffa det med storsinthet eller bibehålla det med värdighet. Om vi undantaga denna Saint-Jacques-plats,<noinclude> <references/></noinclude> 2up0vjn3x5mtezihh2d6mh207ibnxn7 104 222852 653212 2026-06-18T14:49:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 328 — vilken var liksom av ödet utsedd till sin bestäm­ melse och som alltid varit förfärlig, var måhända den dystraste punkten på hela denna dystra bou­ levard för trettiosju år sedan det ännu i dag så föga inbjudande ställe, där man träffade på ruck­ let 50—52. Herrskapsbostäder började först tjugofem år senare resa sig där. Stället var frånstötande. Ut­ om de övriga sorgliga tankar, som där bemäktigade sig en, kände man, att m...' 653212 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 328 —}}</noinclude>— 328 — vilken var liksom av ödet utsedd till sin bestäm­ melse och som alltid varit förfärlig, var måhända den dystraste punkten på hela denna dystra bou­ levard för trettiosju år sedan det ännu i dag så föga inbjudande ställe, där man träffade på ruck­ let 50—52. Herrskapsbostäder började först tjugofem år senare resa sig där. Stället var frånstötande. Ut­ om de övriga sorgliga tankar, som där bemäktigade sig en, kände man, att man befann sig mel­ lan la Salpétriére, av vars dom man säg en skymt, och Bicétre, vars port låg strax bredvid, det vill säga mellan kvinnans och mannens vansinne. Så långt ögat kunde nå, såg man endast slakterier, stadsmuren samt en och annan fasad till någon fabrik, med utseende av en kasern eller ett klos­ ter. över allt baracker och avfallen rappning, gamla murar svarta som bårkläden, nya murar vita som svepdukar, överallt jämnlöpande träd­ rader, byggnader uppdragna efter snöre, smaklöst byggnadssätt, långa kalla linjer ocl ide räta vink­ larna med sin odrägliga tråkighet. Icke en enda omväxling i terrängen, icke en enda nyck i byggnadsväg, icke en enda bukt. Det var ett iskallt,<noinclude> <references/></noinclude> oaxj9sazqivfeeuyedj42keytzujs5g 104 222853 653213 2026-06-18T14:50:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 329 — regelrätt, vederstyggligt helt. Ingenting gör hjär­ tat så beklämt som symmetrien. Orsaken är den, att symmetrien är ledsnaden, och ledsnaden är sorgens innersta djup. Förtvivlan gäspar. Man kan tänka sig någonting ännu förfärligare än ett helvete, där man lider, och det är ett helvete, där man leds. Om ett sådant helvete funnes, skulle detta stycke av Boulevard de 1'Höpital kunnat passa till väg dit. Men vid nattens inbrott, i det ö...' 653213 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 329 —}}</noinclude>— 329 — regelrätt, vederstyggligt helt. Ingenting gör hjär­ tat så beklämt som symmetrien. Orsaken är den, att symmetrien är ledsnaden, och ledsnaden är sorgens innersta djup. Förtvivlan gäspar. Man kan tänka sig någonting ännu förfärligare än ett helvete, där man lider, och det är ett helvete, där man leds. Om ett sådant helvete funnes, skulle detta stycke av Boulevard de 1'Höpital kunnat passa till väg dit. Men vid nattens inbrott, i det ögonblick, då dagsljuset flyktar, i synnerhet om vintern, vid den tid, då kvällsvinden frånsliter almarna deras sista rödaktiga blad, då mörkret är djupt ocli stjärnlöst eller då månen och blåsten slita hål i skyarna, blev denna boulevard plötsligt förfärande. De svarta linjerna fördjupade och förlorade sig i mörkret liksom delar av det oändliga. Den, som färdades fram där, kunde icke avhålla sig från att tänka på ställets otaliga galghistorier. Enslighe­ ten på detta ställe, där så många brott blivit be­ gångna, hade någonting fasaväckande. Man tyck­ te sig ana försåt i detta mörker, nattens alla ore­ diga former föreföllo misstänkta, och de långa fyrkantiga fördjupningar, som man såg mellan<noinclude> <references/></noinclude> tsqth3pr608xb4ftpjt498asvujvpp7 104 222854 653214 2026-06-18T14:50:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 330 — varje träd, liknade gravar. Om dagen var där fult, om h'ällen var där dystert, om natten var där liemskt. Om sommaren såg man i skymningen några gamla kvinnor sitta här och där under almarna på bänkar, som voro mögliga av regnet. Dessa be­ skedliga gummor brukade vanligtvis tigga. För övrigt började redan då detta kvarter, med sitt snarare föråldrade än gammaldags utseende, att undergå en fön-andling. Redan på den tiden måste den, so...' 653214 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 330 —}}</noinclude>— 330 — varje träd, liknade gravar. Om dagen var där fult, om h'ällen var där dystert, om natten var där liemskt. Om sommaren såg man i skymningen några gamla kvinnor sitta här och där under almarna på bänkar, som voro mögliga av regnet. Dessa be­ skedliga gummor brukade vanligtvis tigga. För övrigt började redan då detta kvarter, med sitt snarare föråldrade än gammaldags utseende, att undergå en fön-andling. Redan på den tiden måste den, som ville se det, skynda sig. Varje dag försvann någon del av det hela. Numera och se­ dan tjugo år tillbaka ligger Orléans-järnvägens bangård tätt invid den gamla förstaden ocliut­ övar sin inverkan därpå, överallt, där man i ut­ kanten av en huvudstad förlägger en bangård, blir det en förstads död och en stads födelse. Det ser ut, som skulle omkring dessa stora medelpunkter för folkens rörelse, vid dessa väldiga maskiners rullande, vid frustandet från dessa civilisationens jättehästar, som äta kol och spruta eld, den av frön överfyllda jorden skälva ocl iöppna sig för att uppsluka människornas gamla boningar och låta nya uppstiga i stället. De gamla husen ramla, de nya resa sig.<noinclude> <references/></noinclude> bqb07edy67kj63nopena1atd2up5dx8 104 222855 653215 2026-06-18T14:50:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 331 — Allt sedan Orléans-järnvägens bangård inkränktat på la Salpétriéres område, ha de gamla trånga gator, som stöta till Fossés Saint-Victor och Jardin des Plantes, börjat röra på sig, enär de ström­ mar av diligenser, hyrvagnar och omnibusar, som tre eller fyra gånger om dagen med stormande fart genomila dem, inom en given tids förlopp tränga husen på ömse sidor tillbaka. Ty det finns saker, som låta besynnerliga, men som icke desto mindr...' 653215 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 331 —}}</noinclude>— 331 — Allt sedan Orléans-järnvägens bangård inkränktat på la Salpétriéres område, ha de gamla trånga gator, som stöta till Fossés Saint-Victor och Jardin des Plantes, börjat röra på sig, enär de ström­ mar av diligenser, hyrvagnar och omnibusar, som tre eller fyra gånger om dagen med stormande fart genomila dem, inom en given tids förlopp tränga husen på ömse sidor tillbaka. Ty det finns saker, som låta besynnerliga, men som icke desto mindre äro strängt överensstämmande med san­ ningen, och lika som det fullt sanningsenligt kan sägas, att solen i de stora städerna kommer södra liusradens fasader att växa ocli utveckla sig, lika visst är det, att en livlig rörelse av åkdon utvid­ gar gatorna. Kännetecknen till ett nytt liv äro ögonskenliga. I detta gamla småstadsaktiga kvar­ ter, i dess ödsligaste vrår visar sig nu stenlägg­ ningen, börja nu trottoarerna krypa framåt och sträcka ut sig, till och med där det ännu icke finns några gående. En julimorgon 1845, en minnes­ värd morgon, såg man där plötsligt de svarta asfaltkittlarna ryka. Den dagen, kan man säga, an­ lände civilisationen till gatan 1'Ourcine och höll Paris sitt intåg i förstaden Saint-Marceau.<noinclude> <references/></noinclude> 807qrpwgyfer6w219vpuhqsr4v7z32e 104 222856 653216 2026-06-18T14:50:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'II. Bo för uggla och siska. Det var utanför detta gourbeauska ruckel, som Jean Valjean stannade. I likhet med rovfåglarna hade han valt ett ödsligt ställe för att där reda sitt bo. Han trevade i sin väst, tog fram ett slags dub­ belnyckel, öppnade porten och gick in, varefter lian omsorgsfullt stängde den ocli steg uppför trappan, alltjämt bärande Cosette. Kommen uppför trappan, tog han upp ur sin ficka en annan nyckel, med vilken han öppnade en annan... 653216 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 332 —}}</noinclude>II. Bo för uggla och siska. Det var utanför detta gourbeauska ruckel, som Jean Valjean stannade. I likhet med rovfåglarna hade han valt ett ödsligt ställe för att där reda sitt bo. Han trevade i sin väst, tog fram ett slags dub­ belnyckel, öppnade porten och gick in, varefter lian omsorgsfullt stängde den ocli steg uppför trappan, alltjämt bärande Cosette. Kommen uppför trappan, tog han upp ur sin ficka en annan nyckel, med vilken han öppnade en annan dörr. Rummet, vari han inträdde och som han genast stängde, var ett slags vindskammare, tämligen rymlig och möblerad med en madrass på golvet, ett bord ocli några stolar. En kamin, vari man ännu såg glöden glimma, stod i ett hörn. Lyk­ tan på boulevarden upplyste dunkelt detta torftiga<noinclude> <references/></noinclude> 9a8grykdcgka62fs9mdlnn7k0pdeaqr 653218 653216 2026-06-18T14:51:20Z Jonatanskogsfors 17420 653218 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>II. Bo för uggla och siska. Det var utanför detta gourbeauska ruckel, som Jean Valjean stannade. I likhet med rovfåglarna hade han valt ett ödsligt ställe för att där reda sitt bo. Han trevade i sin väst, tog fram ett slags dub­ belnyckel, öppnade porten och gick in, varefter lian omsorgsfullt stängde den ocli steg uppför trappan, alltjämt bärande Cosette. Kommen uppför trappan, tog han upp ur sin ficka en annan nyckel, med vilken han öppnade en annan dörr. Rummet, vari han inträdde och som han genast stängde, var ett slags vindskammare, tämligen rymlig och möblerad med en madrass på golvet, ett bord ocli några stolar. En kamin, vari man ännu såg glöden glimma, stod i ett hörn. Lyk­ tan på boulevarden upplyste dunkelt detta torftiga<noinclude> <references/></noinclude> lz94wpzqpwt96zkex1pzr5dcblvoq2s 653421 653218 2026-06-18T17:01:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Bo för uggla och siska. </h4> Det var utanför detta gourbeauska ruckel, som Jean Valjean stannade. I likhet med rovfåglarna hade han valt ett ödsligt ställe för att där reda sitt bo. Han trevade i sin väst, tog fram ett slags dub­belnyckel, öppnade porten och gick in, varefter lian omsorgsfullt stängde den och steg uppför trappan, alltjämt bärande Cosette. Kommen uppför trappan, tog han upp ur sin ficka en annan nyckel, med vilken han öppnade en annan dörr. Rummet, vari han inträdde och som han genast stängde, var ett slags vindskammare, tämligen rymlig och möblerad med en madrass på golvet, ett bord och några stolar. En kamin, vari man ännu såg glöden glimma, stod i ett hörn. Lyk­tan på boulevarden upplyste dunkelt detta torftiga<noinclude> <references/></noinclude> i3s9pe62t4ehqwcqkka1x3eyy653dm4 104 222857 653217 2026-06-18T14:51:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 333 — inre. Längst in i rummet var en sluten alkov med en tältsäng. Jean Valjean bar flickan till denna säng ocli lade henne därpå, utan att hon vaknade. Han slog eld och tände på ett ljus — allt där­ till behövligt stod tillreds på bordet — och liksom aftonen förut började han betrakta Cosette med en förtjust blick, vars uttryck av godhet och öm­ het gick nästan till ytterlighet. Med den lugna tillit, som endast tillhör den största styrka...' 653217 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 333 —}}</noinclude>— 333 — inre. Längst in i rummet var en sluten alkov med en tältsäng. Jean Valjean bar flickan till denna säng ocli lade henne därpå, utan att hon vaknade. Han slog eld och tände på ett ljus — allt där­ till behövligt stod tillreds på bordet — och liksom aftonen förut började han betrakta Cosette med en förtjust blick, vars uttryck av godhet och öm­ het gick nästan till ytterlighet. Med den lugna tillit, som endast tillhör den största styrka eller den största svaghet, hade den lilla flickan inslum­ rat utan att veta, hos vem hon var, samt fortfor att sova, utan att veta, var hon var. Jean Valjean böjde sig ned och kysste barnets hand. Nio månader förut hade han kysst handen på modern, som också nyss inslumrat. Samma smärtsamma, andäktiga, svidande käns­ la uppfyllde hans hjärta. Han föll på knä vid Cosettes säng. Då det var full dager, sov barnet ännu. De­ cembersolen sände en blek stråle genom vinds­ kammarens fönster och drog långa strimmor av skugga ocl i ljus utefter taket. Plötsligt kom en med sten tungt lastad kärra dundrande utefter<noinclude> <references/></noinclude> nre60ag7s2kf45kt4wqn3iv2voe318q 104 222858 653219 2026-06-18T14:51:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 334 — körbanan på boulevarden, så att det gamla ruck­ let skälvde frän takåsen till foten, som om det skakats av en stormil. — Ja, frun! skrek Cosette, farande upp ur söm­ nen. Jag kommer strax, strax! Och hon kastade sig ur sängen, med ögonloc­ ken ännu tyngda och halvt tillslutna av sömnen, och sträckte ut armen mot vrån bredvid. — Ack min Gud, min kvast! sade lion. Nu öppnade hon ögonen helt oclihållet och fick se Jean Valjeans leende an...' 653219 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 334 —}}</noinclude>— 334 — körbanan på boulevarden, så att det gamla ruck­ let skälvde frän takåsen till foten, som om det skakats av en stormil. — Ja, frun! skrek Cosette, farande upp ur söm­ nen. Jag kommer strax, strax! Och hon kastade sig ur sängen, med ögonloc­ ken ännu tyngda och halvt tillslutna av sömnen, och sträckte ut armen mot vrån bredvid. — Ack min Gud, min kvast! sade lion. Nu öppnade hon ögonen helt oclihållet och fick se Jean Valjeans leende ansikte. — Åh, det var sant! sade barnet. God mor­ gon, herrn! Barn bli genast förtroliga med glädjen oclilyc­ kan, emedan de själva enligt naturens ordning äro lycka och glädje. Cosette fick se Catherine vid foten av sängen, beniäktigade sig henne och gjorde Jean Valjean hundra frågor, allt under det hon lekte med sin docka. Var befann lion sig? Var Paris stort? Var fru Thénardier mycket långt l>orta? Skulle hon infe behöva komma tillbaka till henne? och så vidare. Plötsligt utropade hon: — Åh, vad det är vackert här!<noinclude> <references/></noinclude> dtxoe4i1t44llougv0xl9h6ifieeuvb 104 222859 653220 2026-06-18T14:51:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 335 — Det var ett förskräckligt kyffe, men hon kände sig fri. — Skall jag sopa? återtog hon slutligen. — Nej, lek, sade Jean Valjean. Dagen förflöt sålunda. Utan att bekymra sig över, att hon ingenting förstod, var Cosette obe­ skrivligt lycklig tillsammans med denna docka och denne gamle man.' 653220 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 335 —}}</noinclude>— 335 — Det var ett förskräckligt kyffe, men hon kände sig fri. — Skall jag sopa? återtog hon slutligen. — Nej, lek, sade Jean Valjean. Dagen förflöt sålunda. Utan att bekymra sig över, att hon ingenting förstod, var Cosette obe­ skrivligt lycklig tillsammans med denna docka och denne gamle man.<noinclude> <references/></noinclude> gnkml15t85uc5h7lfsp1c3m7mlgr3ds 104 222860 653221 2026-06-18T14:52:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 337 — ömma känslor, om han haft några, hade sjunkit i en avgrund. Då han fick se Cosette, då han tagit, bortfört och befriat henne, kände han hela sitt inre i svall­ ning. Allt det eldiga och känslofulla, som fanns hos honom, vaknade till liv och ilade mot detta barn. Han gick fram till sängen, där hon sov, och han darrade av fröjd. Han kände samma träng­ tan som en mor ocli visste icke vad det var. Ty det är någonting mycket dunkelt ocli stilla,...' 653221 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 337 —}}</noinclude>— 337 — ömma känslor, om han haft några, hade sjunkit i en avgrund. Då han fick se Cosette, då han tagit, bortfört och befriat henne, kände han hela sitt inre i svall­ ning. Allt det eldiga och känslofulla, som fanns hos honom, vaknade till liv och ilade mot detta barn. Han gick fram till sängen, där hon sov, och han darrade av fröjd. Han kände samma träng­ tan som en mor ocli visste icke vad det var. Ty det är någonting mycket dunkelt ocli stilla, denna stora, förunderliga rörelse hos ett hjärta, som bör­ jar att älska. Arma gamla hjärta, nu ungt på nytt igen! Men som han var femtiofem år ocli Cosette åtta, sammansmälte all den kärlek, som han skulle kun­ nat känna under hela sitt liv, till ett slags obe­ skrivligt ljusskimmer. Det var den andra ljusa uppenbarelse, som mött honom i livet. Biskopen hade låtit dygdens morgonrodnad uppgå på hans horisont, Cosette lät kärlekens uppgå där. De första dagarna förflöto under denna förbländning. Ä sin sida blev även Cosette en annan, utan att<noinclude> <references/></noinclude> fzw2sy0ewj5lenn2u2ydpxs27ofc6t5 104 222861 653222 2026-06-18T14:52:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 338 — hon själv visste av det, den arma lilla varelsen. Hon var så späd, då hennes mor lämnade henne, att hon icke mera mindes henne. I likhet nied alla barn, vilka liksom vinrankans unga skott söka klänga sig fast vid allt, hade hon försökt att älska. Hon hade icke lyckats. Alla hade stött henne till­ baka, Thénardiers, deras barn, andra barn. Hon hade älskat hunden, men han dog, ocli sedan hade ingen levande varelse brytt sig om henne. Det är sor... 653222 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 338 —}}</noinclude>— 338 — hon själv visste av det, den arma lilla varelsen. Hon var så späd, då hennes mor lämnade henne, att hon icke mera mindes henne. I likhet nied alla barn, vilka liksom vinrankans unga skott söka klänga sig fast vid allt, hade hon försökt att älska. Hon hade icke lyckats. Alla hade stött henne till­ baka, Thénardiers, deras barn, andra barn. Hon hade älskat hunden, men han dog, ocli sedan hade ingen levande varelse brytt sig om henne. Det är sorgligt att säga, ehuru vi redan antytt det, att vid åtta års ålder hennes hjärta kallnat. Det var icke hennes fel, det var icke förmågan att älska, som fattades henne, det var tyvärr möjligheten därtill. Sålunda började redan från första dagen allt det, som kände och tänkte inom henne, att älska den gamle. Hon erfor, vad hon aldrig förut känt, en förnimmelse, som om någonting inom hennes hölle på att slå ut. Den gamle föreföll henne icke heller längre var­ ken gammal eller fattig. Hon fann Jean Valjean vacker, lika som hon funnit deras kyffe vackert. Allt sådant är morgonrodnadens, barndomens, ungdomens, glädjens verkningar. Jordens och li­ vets nyhet har sin del däri. Ingenting är så för-<noinclude> <references/></noinclude> oi21cp921mql8g53wyoy4qflxjfkrdl 104 222862 653223 2026-06-18T14:52:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 339 — tjusande som sällhetens allt förskönande återsken i en vindskammare. Vi ha alla i vårt förflutna liv ett sådant rosenrött vindskyffe. Naturen ocli femtio års skillnad i ålder hade lagt ett djupt svalg emellan Jean Valjean och Cosette. Detta svalg igenfyllde ödet. Med sin oemotstånd­ liga makt förenade och trolovade det plötsligt dessa bägge med roten uppryckta varelser, så olika i ålder, men så lika i sorg. Den ene fullständigade i själva...' 653223 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 339 —}}</noinclude>— 339 — tjusande som sällhetens allt förskönande återsken i en vindskammare. Vi ha alla i vårt förflutna liv ett sådant rosenrött vindskyffe. Naturen ocli femtio års skillnad i ålder hade lagt ett djupt svalg emellan Jean Valjean och Cosette. Detta svalg igenfyllde ödet. Med sin oemotstånd­ liga makt förenade och trolovade det plötsligt dessa bägge med roten uppryckta varelser, så olika i ålder, men så lika i sorg. Den ene fullständigade i själva verket den andra. Cosettes instinkt sökte en far, lika som Jean Valjeans in­ stinkt sökte ett barn. Att mötas var för dem att finna varandra. I det hemlighetsfulla ögonblick, då deras händer först vidrörde varandra, löddes de tillhopa. Då dessa två själar fingo se varan­ dra, kände de i varandra igen sitt ömsesidiga be­ hov ocli slöto sig tillsammans i en fast omfam­ ning. Om man tager orden i deras mest omfattande ocli oinskränkta betydelse, skulle man kunna säga, att, som de av gravens väggar voro skilda från allt, Jean Valjean var änklingen, liksom Cosette var den fader- och moderlösa. Denna belägenhet gjorde, att Jean Valjean i himmelsk mening blev Cosettes far.<noinclude> <references/></noinclude> ctarskxn8hqb0wlte7wrgjkgm3racz6 104 222863 653224 2026-06-18T14:52:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 340 — Det hemlighetsfulla intryck, som Cosette erfor i Chellesskogens djup, då Jean Valjeans hand i mörkret fattade hennes, var också verkligen ingen illusion, utan en verklighet. Denne mans inträde i detta barns tillvaro hade varit Guds ankomst. För övrigt hade Jean Valjean väl valt sin till­ flyktsort. Han var där i en säkerhet, som kunde anses fullständig. Rummet med alkoven, vilket han jämte Cosette bebodde, var just det, vars fönster vette utå... 653224 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 340 —}}</noinclude>— 340 — Det hemlighetsfulla intryck, som Cosette erfor i Chellesskogens djup, då Jean Valjeans hand i mörkret fattade hennes, var också verkligen ingen illusion, utan en verklighet. Denne mans inträde i detta barns tillvaro hade varit Guds ankomst. För övrigt hade Jean Valjean väl valt sin till­ flyktsort. Han var där i en säkerhet, som kunde anses fullständig. Rummet med alkoven, vilket han jämte Cosette bebodde, var just det, vars fönster vette utåt bou­ levarden. Som detta fönster var det enda på hela huset, voro inga grannars blickar att frukta, var­ ken från sidan eller mitt emot. Bottenvåningen i nummer 50—52, ett slags för­ fallet lider, begagnades av trädgårdsmästare i Maraistrakten till redskapsskjul oclistod icke i nå­ gon förbindelse med övervåningen. Den var skild därifrån genom golvet, vilket varken hade några luckor eller någon trappa och var liksom byggna­ dens mellangärde, övre våningen innehöll, så­ som vi sagt, flere rum ocl inågra vindskammare, av vilka blott en var bebodd av en gammal kvin­ na, som skötte Jean Valjeans lilla hushåll. Allt det övriga stod öde.<noinclude> <references/></noinclude> j0fgrfowsqoi5vxhgcdgr22phrqdxga 104 222864 653225 2026-06-18T14:53:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 341 — Det var av denna gamla kvinna, vilken hedra­ des med titeln värdinna, som han på själva julda­ gen hade hyrt denna bostad. Han hade för henne uppgivit sig vara en på de spanska statspapperen ruinerad kapitalist, som skulle komma att bo där med sin sondotter. Han hade betalat sex måna­ ders hyra i förskott och uppdragit åt den gamla att möblera rummet och alkoven så, som vi sett. Det var denna gumma, som hade eldat i kaminen och ställt allt i... 653225 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 341 —}}</noinclude>— 341 — Det var av denna gamla kvinna, vilken hedra­ des med titeln värdinna, som han på själva julda­ gen hade hyrt denna bostad. Han hade för henne uppgivit sig vara en på de spanska statspapperen ruinerad kapitalist, som skulle komma att bo där med sin sondotter. Han hade betalat sex måna­ ders hyra i förskott och uppdragit åt den gamla att möblera rummet och alkoven så, som vi sett. Det var denna gumma, som hade eldat i kaminen och ställt allt i ordning den aftonen de anlände. Veckor följde på varandra. Dessa bägge va­ relser förde i detta eländiga kyffe ett lyckligt liv. Från tidigt på morgonen skrattade, jollrade och lekte Cosette. Barn ha sitt morgonkvitter liksom fåglarna. Stundom hände det, att Jean Valjean tog hen­ nes lilla röda, av kylskador sönderspruckna hand och kysste den. Det stackars barnet, som endast var vant vid hugg ocli slag, visste icke, vad detta skulle betyda, utan gick bort helt förläget. Emellanåt blev hon allvarsam och betraktade sin lilla svarta klänning. Cosette var icke längre klädd i trasor, men i sorgdräkt. Hon trädde ut ur eländet och in i livet. Victor Hugo V 4<noinclude> <references/></noinclude> l38iqswrlykpec3z8f4jy1rd7ziuhub 104 222865 653226 2026-06-18T14:53:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 342 — Jean Valjean hade börjat lära henne läsa. Nå­ gon gång, under det han lärde barnet stava, kom det för honom, att det var i syfte att göra ont, som han i galärfängelset lärt sig läsa. Detta syfte hade nu förbytts till ett barns undervisning. Då smålog den gamle galärslaven med änglarnes tankfulla leende. Han såg däri en skickelse ovan ifrån, en vilja hos någon, som är mer än en människa, och han försjönk i djupa betraktelser. De god...' 653226 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 342 —}}</noinclude>— 342 — Jean Valjean hade börjat lära henne läsa. Nå­ gon gång, under det han lärde barnet stava, kom det för honom, att det var i syfte att göra ont, som han i galärfängelset lärt sig läsa. Detta syfte hade nu förbytts till ett barns undervisning. Då smålog den gamle galärslaven med änglarnes tankfulla leende. Han såg däri en skickelse ovan ifrån, en vilja hos någon, som är mer än en människa, och han försjönk i djupa betraktelser. De goda tankarna ha sina avgrunder lika väl som de onda. Att lära Cosette läsa och låta henne leka var nu i det närmaste hela Jean Valjeans liv. Dess­ utom talade han med henne om hennes mor och lärde henne bedja. Hon kallade honom fader och kände icke nå­ got annat namn på lionom. Han kunde sitta hela timmar och se på, huru hon klädde av oclipå sin docka, ocl ihöra på hen­ nes joller. Livet syntes honom numera fullt av intresse, människorna syntes honom goda och rättvisa, han hade icke mera i sina tankar några förebråelser mot någon oclisåg intet skäl, varför han icke skulle vilja leva till mycket liög ålder nu,<noinclude> <references/></noinclude> 9axromdo2iwgbv85ah388g1yvetmgqk 104 222866 653227 2026-06-18T14:53:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 343 — då detta barn älskade honom. Han såg en hel framtid för sig, belyst av Cosette som av ett tju­ sande ljusskimmer. Även de bäste äro icke fria från en självisl< tanke. Någon gång tänkte han med en viss glädje på, att hon skulle bli ful. För att helt öppet säga vår tanke, ehuru det blott är vår enskilda åsikt, så synes det oss icke osannolikt, att Jean Valjean på den punkt, varpå han befann sig, då han började älska Cosette, var i...' 653227 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 343 —}}</noinclude>— 343 — då detta barn älskade honom. Han såg en hel framtid för sig, belyst av Cosette som av ett tju­ sande ljusskimmer. Även de bäste äro icke fria från en självisl< tanke. Någon gång tänkte han med en viss glädje på, att hon skulle bli ful. För att helt öppet säga vår tanke, ehuru det blott är vår enskilda åsikt, så synes det oss icke osannolikt, att Jean Valjean på den punkt, varpå han befann sig, då han började älska Cosette, var i behov av denna själaspis för att kunna framhär­ da i det goda. Han hade nyss sett människornas ondska och samhällseländet från nya synpunkter, vilka dock icke voro tillräckligt omfattande och olyckligtvis icke visade honom mer än en sida av sanningen: kvinnans öde sammanfattat i Fantine, samhällsmakten personifierad i Javert. Han hade återförts till galärfängelset, denna gång därför, att han gjort det rätta. Ny bitterhet hade fyllt hans själ. Leda och trötthet vid livet fingo åter makt med honom. Till och med minnet av biskopen var måhända ett ögonblick nära att alldeles för­ dunklas, visserligen för att sedermera klart och triumferande åter framträda, men detta heliga minne började dock blekna. Vem vet, om icke<noinclude> <references/></noinclude> 88wo1msojgnu88m0yyailp2qq82rdci 104 222867 653228 2026-06-18T14:53:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 344 — Jean Valjean var nära att fälla modet och åter­ falla? Men han älskade och blev åter stark. Ack, han gick med knappt mindre stapplande steg än Cosette! Han beskyddade henne ocl i lion styrkte honom. Hon kunde, tack vare honom, gå trygg i livet. Han kunde, tack vare henne, fortgå på dyg­ dens väg. Han blev detta barns värn, ocli detta barn blev hans stöd. Vilket outgrundligt ocl i gudomligt mysterium är icke ödets jämviktssystem!' 653228 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 344 —}}</noinclude>— 344 — Jean Valjean var nära att fälla modet och åter­ falla? Men han älskade och blev åter stark. Ack, han gick med knappt mindre stapplande steg än Cosette! Han beskyddade henne ocl i lion styrkte honom. Hon kunde, tack vare honom, gå trygg i livet. Han kunde, tack vare henne, fortgå på dyg­ dens väg. Han blev detta barns värn, ocli detta barn blev hans stöd. Vilket outgrundligt ocl i gudomligt mysterium är icke ödets jämviktssystem!<noinclude> <references/></noinclude> fmz3703v3v45zpkn94pyhdd95leyhu2 104 222868 653229 2026-06-18T14:53:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 346 — De levde tarvligt och hade alltid litet eld i ka­ minen, men betedde sig som folk i mycket små omständigheter. Jean Valjean hade icke för­ ändrat något i möbleringen, sådan den befann sig första dagen. Han hade endast låtit sätta en hel dörr i stället för glasdörren till Cosettes alkov. Han bar alltjämt sin gula rock, sina svarta benkläder och sin gamla hau. På gatan tog man honom för en fattig man. Stundom hände det, att godhjärtade fru...' 653229 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 346 —}}</noinclude>— 346 — De levde tarvligt och hade alltid litet eld i ka­ minen, men betedde sig som folk i mycket små omständigheter. Jean Valjean hade icke för­ ändrat något i möbleringen, sådan den befann sig första dagen. Han hade endast låtit sätta en hel dörr i stället för glasdörren till Cosettes alkov. Han bar alltjämt sin gula rock, sina svarta benkläder och sin gamla hau. På gatan tog man honom för en fattig man. Stundom hände det, att godhjärtade fruntimmer vände sig om och gåvo honom en slant. Jean Valjean tog emot den och tackade ödmjukt. Ibland hände också, att han mötte någon stackare, som bad om en allmosa. Han såg sig då omkring för att förvissa sig om, att ingen gav akt på honom, närmade sig i sådant fall obemärkt den olycklige och lade i hans hand en slant, ofta ett silvermynt, varpå han hastigt av­ lägsnade sig. Detta hade sina olägenheter. Han började bli känd i kvarteret under namn av tig­ garen, som ger a11mos o r. Den gamla värdinnan, en butter varelse, som var överfull av de avundsammes lust alt bespeja sin nästa, gav, utan att han anade det, noga akt på Jean Valjean. Hon var litet döv, vilket gjorde<noinclude> <references/></noinclude> 3gxnopwcvros9fq57vwootn1glmfc2j 104 222869 653230 2026-06-18T14:54:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 347 — henne pratsjuk. Hon hade från forna dagar i be­ håll två tänder, en i övre och en i nedre käken, vilka alltid slogo mot varandra. Hon hade gjort Cosette frågor, men som denna ingenting visste, hade hon icke kunnat upplysa om någonting an­ nat, än att hon kommit från Montfermeil. En mor­ gon fick den vaksamma gumman se Jean Valjean med en uppsyn, som föreföll vår skvallersyster be­ synnerlig, gå in i ett av de obebodda rummen i rucklet. Hon f...' 653230 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 347 —}}</noinclude>— 347 — henne pratsjuk. Hon hade från forna dagar i be­ håll två tänder, en i övre och en i nedre käken, vilka alltid slogo mot varandra. Hon hade gjort Cosette frågor, men som denna ingenting visste, hade hon icke kunnat upplysa om någonting an­ nat, än att hon kommit från Montfermeil. En mor­ gon fick den vaksamma gumman se Jean Valjean med en uppsyn, som föreföll vår skvallersyster be­ synnerlig, gå in i ett av de obebodda rummen i rucklet. Hon följde honom med en gammal kattas smygande steg och kunde, utan att bli sedd, giva akt på honom genom en springa på dörren, jean Valjean vände, troligen för större säkerhets skull, ryggen åt denna dörr. Gumman såg honom treva i fickan och därur taga fram ett fodral med sax oclitråd, därefter sprätta från fodret i ena skörtet på sin roclc ociiur öppningen draga fram ett styc­ ke gulaktigt papper, som han vecklade upp. Gum­ man såg med häpnad, att det var en sedel på tu­ sen francs. Det var den andra eller tredje hon sett, sedan hon kom till världen. Hon flydde helt förskräckt. Ett ögonblick-därefter kom Jean Valjean till henne ocli bad henne gå och växla denna sedel på<noinclude> <references/></noinclude> fmam7xonkv932c3kkmj3jvzxkg6kn3q 104 222870 653231 2026-06-18T14:54:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 348 — tusen francs, tilläggande, att det var hans halv­ årsränta, som han uppburit aftonen förut. — Var? tänkte gumman. Han gick icke ut förr än klockan sex på aftonen, och statens kassor äro säkerligen icke öppna vid den tiden. Gumman gick för att växla sedeln ocligjorde sina gissningar. Denna sedel på tusen francs, till­ börligen avhandlad och mångdubblad, framkalla­ de en mängd om en upskrämd inbillning vittnande samtal mellan skvallersys...' 653231 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 348 —}}</noinclude>— 348 — tusen francs, tilläggande, att det var hans halv­ årsränta, som han uppburit aftonen förut. — Var? tänkte gumman. Han gick icke ut förr än klockan sex på aftonen, och statens kassor äro säkerligen icke öppna vid den tiden. Gumman gick för att växla sedeln ocligjorde sina gissningar. Denna sedel på tusen francs, till­ börligen avhandlad och mångdubblad, framkalla­ de en mängd om en upskrämd inbillning vittnande samtal mellan skvallersystrarna vid Vignes-SaintMarcel-gatan. En av de följande dagarna hände det, att Jean Valjean stod i skjortärmarna och sågade ved ute i korridoren. Gumman var inne i rummet oclistä­ dade. Hon var ensam, ty Cosette var sysselsatt med att beundra veden, som sågades. Gumman fick se rocken hängande på en spik och under­ sökte den. Fodret var åter tillsytt. Hon kände noga med fingrarna på den och tyckte sig märka tjocka lager av papper i skörten oclivid urring­ ningarna under ärmarna. Utan tvivel andra sed­ lar på tusen francs. Hon märkte dessutom, att det fanns allelianda saker i fickorna, icke blott nålar, sax ocli tråd,<noinclude> <references/></noinclude> 1esyr4d6n11dc0ds4edzoh0ov8061hp 104 222871 653232 2026-06-18T14:54:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 349 — som hon förut sett, utan en stor plånbok, en myc­ ket stor kniv och, en synnerligt misstänkt omstän­ dighet, flere peruker i olika färger. Varje ficka i denna rock såg ut att vara ett slags förrådsrum för oförutsedda händelser. Rucklets invånare hunno sålunda till sista da­ garna av vintern.' 653232 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 349 —}}</noinclude>— 349 — som hon förut sett, utan en stor plånbok, en myc­ ket stor kniv och, en synnerligt misstänkt omstän­ dighet, flere peruker i olika färger. Varje ficka i denna rock såg ut att vara ett slags förrådsrum för oförutsedda händelser. Rucklets invånare hunno sålunda till sista da­ garna av vintern.<noinclude> <references/></noinclude> a9omym8635ivk7zi6jsar7kiscizyo7 104 222872 653233 2026-06-18T14:54:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 351 — fäste på Jean Valjean en genomträngande blick ocli sänkte därpå hastigt åter huvudet. Denna rörelse var snabb som blixten. Jean Valjean kän­ de en darrning. Det föreföll honom, som om han vid gatlyktans sken hade sett, icke den gamle pedellens milda och fromma drag, utan ett bekant och förfärande ansikte. Han erfor samma intryck, som om han plötsligt i mörkret funnit sig ansikte mot ansikte med en tiger. Förfärad och förstenad tog han ett s...' 653233 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 351 —}}</noinclude>— 351 — fäste på Jean Valjean en genomträngande blick ocli sänkte därpå hastigt åter huvudet. Denna rörelse var snabb som blixten. Jean Valjean kän­ de en darrning. Det föreföll honom, som om han vid gatlyktans sken hade sett, icke den gamle pedellens milda och fromma drag, utan ett bekant och förfärande ansikte. Han erfor samma intryck, som om han plötsligt i mörkret funnit sig ansikte mot ansikte med en tiger. Förfärad och förstenad tog han ett steg tillbaka. Han vågade varken andas eller tala, varken stanna eller fly. Han blott stirrade på tiggaren, som sänkt sitt med ett skyn­ ke betäckta huvud och icke vidare tycktes veta av, att han fanns där. I detta underliga ögonblick förmådde en instinkt, måhända självbevarelsens hemlighetsfulla instinkt, Jean Valjean att icke yttra ett enda ord. Tiggaren hade samma växt, samma paltor, samma utseende som alla andra dagar. — Bah, sade Jean Valjean för sig själv, jag är tokig! Jag drömmer! Det är omöjligt! Och han återvände hem djupt oroad. Han vågade knappt tillstå för sig själv, att det ansikte han trott sig se var Javerts.<noinclude> <references/></noinclude> b955oml8p7jl181map06u4dycpd1f0q 104 222873 653234 2026-06-18T14:54:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 352 — Medan han under natten låg och tänkte härpå, ångrade han, att han icke gjort mannen någon fråga för att tidnga honom att lyfta upp huvudet ännu en gång. Följande dagen vid mörkrets inbrott återvände han dit. Tiggaren var på sin vanliga plats. — God afton, min gubbe! sade Jean Valjean beslutsamt och gav honom några öre. Tiggaren lyfte upp huvudet oclisvarade med klagande ton: — Tack, min gode herre! Det var bestämt den gamle pedellen. Jea...' 653234 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 352 —}}</noinclude>— 352 — Medan han under natten låg och tänkte härpå, ångrade han, att han icke gjort mannen någon fråga för att tidnga honom att lyfta upp huvudet ännu en gång. Följande dagen vid mörkrets inbrott återvände han dit. Tiggaren var på sin vanliga plats. — God afton, min gubbe! sade Jean Valjean beslutsamt och gav honom några öre. Tiggaren lyfte upp huvudet oclisvarade med klagande ton: — Tack, min gode herre! Det var bestämt den gamle pedellen. Jean Valjean kände sig fullkomligt lugnad. Han började skratta. — Var tusan hade jag mina ögon, då jag såg Javert där? tänkte han. Skulle jag möjligen börja se syner nu? Han tänkte icke mera därpå. Några dagar därefter, klockan kunde vara om­ kring åtta på aftonen, satt han i sitt rum oclilät Cosette stava högt, då han liörde porten till ruck­ let öppnas oclidärefter slängas igen. Det före­ föll honom besynnerligt. Gumman, som jämte honom var den enda, som bodde i liuset, lade sig<noinclude> <references/></noinclude> bd8y83i1bhlkm0bky22e0mu9c7ddobg 104 222874 653235 2026-06-18T14:54:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 353 — alltid, då det blev mörkt, för att icke bränna ljus i onödan. Jean Valjean gjorde ett tecken åt Cosette att vara tyst. Han hörde någon gå uppför trappan. Visserligen kunde det vara gumman, som kunde ha blivit illamående och gått till apo­ teket. Jean Valjean lyssnade. Det var tunga steg, och de ljödo som en karls. Men gumman hade klumpiga skor ocli ingenting liknar mer en karls steg än en gammal kvinnas. Jean Valjean blåste emellertid ut ljus... 653235 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 353 —}}</noinclude>— 353 — alltid, då det blev mörkt, för att icke bränna ljus i onödan. Jean Valjean gjorde ett tecken åt Cosette att vara tyst. Han hörde någon gå uppför trappan. Visserligen kunde det vara gumman, som kunde ha blivit illamående och gått till apo­ teket. Jean Valjean lyssnade. Det var tunga steg, och de ljödo som en karls. Men gumman hade klumpiga skor ocli ingenting liknar mer en karls steg än en gammal kvinnas. Jean Valjean blåste emellertid ut ljuset. Han hade låtit Cosette gå och lägga sig och sagt till henne helt sakta: Lägg dig mycket tyst, ocli medan han kysste henne på pannan, hade stegen upphört att ljuda. Tyst, orörlig, med ryg­ gen vänd åt dörren, satt Jean Valjean med återliållen andedräkt kvar på stolen i mörkret utan att flytta sig ur stället. Efter en tämligen lång stund, då han icke hörde någonting mera, vände han sig om utan att göra buller, och som han rik­ tade ögonen niot sin kammardörr, såg han en ljuslåga skymta genom nyckelhålet. Denna låga såg ut som en olycksbådande stjärna mitt i det kol­ svarta mörkret vid dörren och väggen. Tydligen var där någon, som höll ett ljus i handen och som lyssnade.<noinclude> <references/></noinclude> h0rtfkmivdn5inyz5jprvlsatomb8bb 104 222875 653236 2026-06-18T14:55:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 354 — Några minuter Men intet ljud av tyda, att den, som hade tagit av sig förrunno och ljuset försvann. steg hördes, vilket tycktes an­ kommit och lyssnat vid dörren, skorna. Jean Valjean kastade sig fuliklädd på sängen och kunde icke få en blund i sina ögon på hela natten. 1 daggryningen, då han inslumrat av trötthet, väcktes han av knarrandet av en dörr, som ledde till en vindskammare lär.gst in i korridoren. Där­ efter hörde han samma karl...' 653236 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 354 —}}</noinclude>— 354 — Några minuter Men intet ljud av tyda, att den, som hade tagit av sig förrunno och ljuset försvann. steg hördes, vilket tycktes an­ kommit och lyssnat vid dörren, skorna. Jean Valjean kastade sig fuliklädd på sängen och kunde icke få en blund i sina ögon på hela natten. 1 daggryningen, då han inslumrat av trötthet, väcktes han av knarrandet av en dörr, som ledde till en vindskammare lär.gst in i korridoren. Där­ efter hörde han samma karlsteg, som aftonen för­ ut gått uppför trappan. Stegen nalkades. Han kastade sig ur sängen cch lade ögat intill nyckel­ hålet, som var ganska stort, i hopp att under för­ bigåendet få se, vem det kunde vara, som under natten gått in i det gamla rucklet ocli lyssnat vid hans dörr. Det var verldigen en karl, som, denna gång utan att stanna, gick förbi Jean Valjeans rum. Det var ännu allt för skumt i korridoren, för att han skulle kunnat urskilja lians anletsdrag, men då mannen kom fram till trappan, visade en utifrån kommande ljusstråle plötsligt hans silliuett, ocliJean Valjean såg honom tydligt på ryggen. Det var en reslig man, klädd i en lång rock, med<noinclude> <references/></noinclude> hndqdj90reh0czv5z8e6g3n5irts11z 104 222876 653237 2026-06-18T14:55:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 355 — en knölpåk under armen. tansvärda gestalt. Det var Javerts fruk­ Jean Valjean kunde ha försökt att få se honom ännu en gång genom fönstret utåt boulevarden. Men han hade då måst öppna detta fönster, och det vågade han icke. Det var tydligt, att denne man kommit in med tillhjälp av en nyckel, liksom han bott i huset. Vem hade givit honom denna nyckel? Vad skulle det­ ta betyda? Klockan sju på morgonen, då gumman kom in lör att städa ru...' 653237 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 355 —}}</noinclude>— 355 — en knölpåk under armen. tansvärda gestalt. Det var Javerts fruk­ Jean Valjean kunde ha försökt att få se honom ännu en gång genom fönstret utåt boulevarden. Men han hade då måst öppna detta fönster, och det vågade han icke. Det var tydligt, att denne man kommit in med tillhjälp av en nyckel, liksom han bott i huset. Vem hade givit honom denna nyckel? Vad skulle det­ ta betyda? Klockan sju på morgonen, då gumman kom in lör att städa rummet, kastade Jean Valjean på henne en genomträngande blick, men frågade henne ingenting. Gumman var alldeles som van­ ligt. Medan hon sopade, sade hon: — Herrn har kanske hört någon komma in här i natt? Vid gummans ålder oclipå denna boulevard är klockan åtta på aftonen kolsvarta natten. — Ja, det var sant, svarade han med den mest naturliga ton. Vem var det då? — Det var en ny hyresgäst jag fått 1 huset, sa­ de gumman.<noinclude> <references/></noinclude> a7bv5i44lbs6mh5yrpmsek30nqsgwcs 104 222877 653238 2026-06-18T14:55:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 356 — — Och vad heter han? — Ja, sannerligen jag det kommer så noga i håg. Dumont eller Daumont, något sådant där var det. — Och vad är han för slag, den där lierr Du­ mont? Gumman befraktade honom med sina små vessleögon och svarade: — Kapitalist liksom ni. Hon hade kanske ingen avsikt med detta svar. Jean Valjean trodde sig emellertid däri upptäcka en sådan. Då gumman gått ut, gjorde han en rulle av hundra francs, som han hade i en låda,...' 653238 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 356 —}}</noinclude>— 356 — — Och vad heter han? — Ja, sannerligen jag det kommer så noga i håg. Dumont eller Daumont, något sådant där var det. — Och vad är han för slag, den där lierr Du­ mont? Gumman befraktade honom med sina små vessleögon och svarade: — Kapitalist liksom ni. Hon hade kanske ingen avsikt med detta svar. Jean Valjean trodde sig emellertid däri upptäcka en sådan. Då gumman gått ut, gjorde han en rulle av hundra francs, som han hade i en låda, oclistop­ pade den i sin ficka. Huru försiktigt han än här­ vid gick tillväga, på det att ingen skulle höra, att han handskades med penningar, föll dock ett femfrancsstycke ur händerna på honom oclirullade bullersamt utåt golvet. 1 skymningen gick han ned och såg sig upp­ märksamt omkring åt alla sidor av l)oulevarden. Han såg ingen där. Boulevarden syntes fullkom­ ligt öde. Sant är dock, att man kan gömma sig bakom träden där.<noinclude> <references/></noinclude> llvd3qj5yiplzj4k2f8z7872rpkmd3e 104 222878 653239 2026-06-18T14:55:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 357 — Han gick upp igen. — Kom, sade han till Cosette. Han tog henne vid handen och de gingo bägge Victor Hugo V 5' 653239 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 357 —}}</noinclude>— 357 — Han gick upp igen. — Kom, sade han till Cosette. Han tog henne vid handen och de gingo bägge Victor Hugo V 5<noinclude> <references/></noinclude> jejleta14xwwczm83fq1osqflhg0mrf 104 222879 653240 2026-06-18T14:55:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 653240 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 222880 653241 2026-06-18T14:57:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 360 — det tillåtas honom att tala om detta Paris, som om det ännu funnes till! Det är möjligt, att där, dit författaren för läsaren, sägande: ^Vid den ocli den gatan ligger det och det huset», numera var­ ken huset eller gatan finns. Läsaren Ican ju, om han vill göra sig det besväret, förvissa sig om uppgiftens riktighet. Vad författaren beträffar, känner han icke det nya Paris, utan skriver med det forna Paris för sina ögon, i en illusion, so...' 653241 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 360 —}}</noinclude>— 360 — det tillåtas honom att tala om detta Paris, som om det ännu funnes till! Det är möjligt, att där, dit författaren för läsaren, sägande: ^Vid den ocli den gatan ligger det och det huset», numera var­ ken huset eller gatan finns. Läsaren Ican ju, om han vill göra sig det besväret, förvissa sig om uppgiftens riktighet. Vad författaren beträffar, känner han icke det nya Paris, utan skriver med det forna Paris för sina ögon, i en illusion, som är honom dyrbar. Det är honom ljuvt att kunna drömma, att något återstår av det han såg, då han var i sitt fosterland, och att icke allt är försvun­ net. Medan vi ännu vistas i fädernestaden, inbilla vi oss, att dessa gator äro oss likgiltiga, att dessa fönster, dessa tak och portar icke äro någonting för oss, att dessa murar äro oss främmande, att dessa träd icke äro oss för mer än andra träd, att dessa hus, i vilka vi ej inträda, äro utan nytta för oss, att denna stenläggning, varpå vi gå, icke är något annat än sten. Men sedan, då vi icke läng­ re äro där, då märka vi, att dessa gator äro oss kära, att vi sakna dessa tak, dessa fönster ocli portar, att dessa murar äro oss nödvändiga, att dessa träd äro våra älsklingar, att dessa hus, i<noinclude> <references/></noinclude> gh8cm9abtcdajet63bjta40hxtngg1s 104 222881 653242 2026-06-18T14:57:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 361 — vilka vi icke inglngo, av oss besöktes alla dagar, att vid dessa stengator häftar icke så litet av vår själ, vårt hjärta, vårt blod. Alla dessa ställen, som vi icke längre se, som vi kanske aldrig mera skola återse, men vilkas bild vi bevara i minnet, antaga ett smärtsamt behag, framträda åter för vår själ med en uppenbarelses hela vemod, låta oss se det heliga landet och äro, så att säga, Frankrikes egen gestalt. Och vi älska dem, vi f...' 653242 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 361 —}}</noinclude>— 361 — vilka vi icke inglngo, av oss besöktes alla dagar, att vid dessa stengator häftar icke så litet av vår själ, vårt hjärta, vårt blod. Alla dessa ställen, som vi icke längre se, som vi kanske aldrig mera skola återse, men vilkas bild vi bevara i minnet, antaga ett smärtsamt behag, framträda åter för vår själ med en uppenbarelses hela vemod, låta oss se det heliga landet och äro, så att säga, Frankrikes egen gestalt. Och vi älska dem, vi frambesvärja dem sådana de äro, sådana de voro, vi hålla fast vid dem och vilja icke förändra nå­ gonting uti dem, ty fosterlandets drag äro oss kära som vår moders anlete. Må det således vara oss tillåtet att tala om det förflutna som om det närvarande! Vi bedja lä­ saren lägga på minnet vad vi nu sagt och fortsät­ ta vår berättelse. Jean Valjean hade genast lämnat boulevarden och givit sig in bland gatorna, beskrivande så många krokiga linjer han kunde och stundom gå­ ende tillbaka åt det håll, varifrån han kommit, för att förvissa sig om, att man icke följde honom. Detta förfaringssätt är egendomligt för den ja­ gade hjorten. På sådan mark, där ett spår kan<noinclude> <references/></noinclude> bpi2qipm8fp8ovws2nbxeenysbgl2zj 104 222882 653243 2026-06-18T14:57:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 362 — intryckas, har detta förfarande bland andra för­ delar den, att jägare och hundar bli vilseledda av bakspåren. Det är detta, som på jaktspräket kal­ las faux rembuchement. Det var en månljus natt. Jean Valjean var icke missbelåten därmed. Månen, som ännu stod lielt nära horisonten, bildade på gatorna långa rader av ljus ocli skugga. Jean Valjean kunde på skugg­ sidan smyga sig längs utmed husen och murarna ocli därifrån giva akt på den...' 653243 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 362 —}}</noinclude>— 362 — intryckas, har detta förfarande bland andra för­ delar den, att jägare och hundar bli vilseledda av bakspåren. Det är detta, som på jaktspräket kal­ las faux rembuchement. Det var en månljus natt. Jean Valjean var icke missbelåten därmed. Månen, som ännu stod lielt nära horisonten, bildade på gatorna långa rader av ljus ocli skugga. Jean Valjean kunde på skugg­ sidan smyga sig längs utmed husen och murarna ocli därifrån giva akt på den ljusa sidan av ga­ tan. Måhända besinnade han icke tillräckligt, att skuggsidan därigenom undgiclchans uppmärksam­ het. Så länge han befann sig i de ödsliga grän­ der, som stöta intill Poliveaugatan, trodde han sig emellertid säker pä, att ingen följde efter ho­ nom. Cosette gick utan att göra några frågor. De lidanden, hon utstått under de sex åren av sitt liv, hade i hennes natur inlagt någonting passivt. För övrigt, och det är en anmärkning, som vi mer än en gång skola få tillfälle att förnya, hade Co­ sette, utan att så noga göra sig reda därför, bli­ vit van vid den gamles egenheter och ödets nyc­ ker. Och slutligen kände hon sig trygg, då hon var hos honom.<noinclude> <references/></noinclude> 89foj7g0a1lq9w6jk3v99xjhdyzrz3d 104 222883 653244 2026-06-18T14:58:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 363 — Jean Valjean visste lika litet som Cosette, vart lian gick. Han förtrodde sig åt Gud, liksom hon förtrodde sig åt honom. Det föreföll honom, som oni även han hölle i handen på någon, som var större än han. Han trodde sig känna ett osynligt väsen, som ledde honom. För övrigt hade han icke någon bestämd tanke, någon plan, något förslag. Han var icke ens fullt säker på, att det var Javert, ocli dessutom kunde det vara Javert, utan att Jav...' 653244 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 363 —}}</noinclude>— 363 — Jean Valjean visste lika litet som Cosette, vart lian gick. Han förtrodde sig åt Gud, liksom hon förtrodde sig åt honom. Det föreföll honom, som oni även han hölle i handen på någon, som var större än han. Han trodde sig känna ett osynligt väsen, som ledde honom. För övrigt hade han icke någon bestämd tanke, någon plan, något förslag. Han var icke ens fullt säker på, att det var Javert, ocli dessutom kunde det vara Javert, utan att Javert visste, att det var han, Jean Val­ jean. Var han icke förklädd? Trodde man ho­ nom icke vara död? Emellertid hade under de senare dagarna besynnerliga saker tilldragit sig. Det behövdes icke mera för honom. Han hade fast beslutit att icke mera återvända till gorbeauska huset. Lik det ur sitt näste uppjagade ville­ brådet, sökte han ett hål att gömma sig i, tills han kunde skaffa sig ett att bo i. Jean Valjean beskrev en mängd slingrande buk­ ter i kvarteret Mouffetard, vilket redan låg för­ sänkt i sömn, liksom om medeltidens stränga tukt ocl i eldsläckningslagens ok ännu rått där. Med strategisk skicklighet kombinerade han på mån­ gahanda sätt Censiergatan och Copeaugatan, Bat-<noinclude> <references/></noinclude> r0gxa1cwgicea7hwjc2jsf1gp7omsfp 104 222884 653245 2026-06-18T15:00:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 364 — toir-Saint-Victorgatan och Puits-rHermitegatan. I denna trakt finns en mängd personer, som hy­ ra ut rum åt fattigt folk, men han gick icke ens in i något hus, emedan han ej fann något, som passade för honom. Han betvivlade nämligen ic­ ke, att han där skulle vara förlorad, om man hän­ delsevis sökte hans spår. Då klockan slog elva i Saint-Étienne-du-Mont, gick han tvärs över Ponroisegatan, förbi poliskommissariekontoret i n:r 14. Några...' 653245 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 364 —}}</noinclude>— 364 — toir-Saint-Victorgatan och Puits-rHermitegatan. I denna trakt finns en mängd personer, som hy­ ra ut rum åt fattigt folk, men han gick icke ens in i något hus, emedan han ej fann något, som passade för honom. Han betvivlade nämligen ic­ ke, att han där skulle vara förlorad, om man hän­ delsevis sökte hans spår. Då klockan slog elva i Saint-Étienne-du-Mont, gick han tvärs över Ponroisegatan, förbi poliskommissariekontoret i n:r 14. Några ögonblick där­ efter förmådde honom den instinkt, varom vi nyss talat, att vända sig om. I detsamma såg han tyd­ ligt, tack vare skenet från kontorets lykta, som förrådde dem, tre karlar, vilka följde honom täm­ ligen nära, den ene efter den andre taga sin väg under denna lykta på den mörka sidan av gatan. En av dessa tre karlar gick in i portgången till poliskommissariekontoret. Den, som gick främst, föreföll honom bestämt misstänkt. — Kom, barn! sade han till Cosette ocliskynda­ de sig att lämna Pontoisegafan. Han tog en omväg, gick omkring Passage des Patriarches, som vid denna tid på dygnet var stängd, skyndade med stora steg framåt gatan<noinclude> <references/></noinclude> o2tjcfbtlcbtux6isbpu3xqp96fy0q4 104 222885 653246 2026-06-18T15:00:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 365 — 1'Épée-de-Bois och gatan 1'Arbaléte långt in på Postesgatan. samt gick Denna gata korsas, där nu College Rollin lig­ ger, av gatan Neuve-Salnte-Geneviéve. Det faller av sig själv, att gatan Neuve-SalnteGeneviéve är en gammal gata, och att det icke en gång vart tionde år färdas någon postvagn på Postesgatan. Sistnämnda gata var i trettonde århundradet bebodd av krukmakare och dess rät­ ta namn är Potsgatan. Månen spred ett klart sken...' 653246 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 365 —}}</noinclude>— 365 — 1'Épée-de-Bois och gatan 1'Arbaléte långt in på Postesgatan. samt gick Denna gata korsas, där nu College Rollin lig­ ger, av gatan Neuve-Salnte-Geneviéve. Det faller av sig själv, att gatan Neuve-SalnteGeneviéve är en gammal gata, och att det icke en gång vart tionde år färdas någon postvagn på Postesgatan. Sistnämnda gata var i trettonde århundradet bebodd av krukmakare och dess rät­ ta namn är Potsgatan. Månen spred ett klart sken över detta gatukors. Jean Valjean smög sig in i en portfördjupning, beräknande, att, om dessa karlar ännu följde ho­ nom, han ovillkorligen skulle kunna mycket tyd­ ligt se dem, då de gingo över den klart belysta platsen. Tre minuter hade också knappast förgått, in­ nan de tre karlarna verkligen blevo synliga. De voro nu fyra, allesammans resliga, klädda i långa bruna rockar, med runda hattar samt stora käp­ par i händerna. Deras resliga växt och stora nä­ var Ingåvo icke mindre oro än deras hemska vand­ ring i mörkret. Man kunde tagit dem för fyra till borgare utklädda spöken.<noinclude> <references/></noinclude> 84nbxtgxkuv09y9waxe919ir0keeyow 104 222886 653247 2026-06-18T15:01:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 366 — De stannade mitt i gatukorset och slöto sig till­ sammans i en grupp, likt personer, som hålla en rådplägning. De sågo villrådiga ut. Den, som tycktes vara deras anförare, vände sig om oclipe­ kade livligt med högra handen ät det håll, dit Jean Valjean gått. En annan tycktes med en viss envishet peka åt det motsatta hållet, l det ögon­ blick den förste vände sig om, belyste månskenet helt ocli hållet hans ansikte. Jean Valjean kände ful...' 653247 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 366 —}}</noinclude>— 366 — De stannade mitt i gatukorset och slöto sig till­ sammans i en grupp, likt personer, som hålla en rådplägning. De sågo villrådiga ut. Den, som tycktes vara deras anförare, vände sig om oclipe­ kade livligt med högra handen ät det håll, dit Jean Valjean gått. En annan tycktes med en viss envishet peka åt det motsatta hållet, l det ögon­ blick den förste vände sig om, belyste månskenet helt ocli hållet hans ansikte. Jean Valjean kände fullkomligt igen Javert.<noinclude> <references/></noinclude> 9c5zrc46tsr6bw2gas1ozgohgbat0wz 104 222887 653248 2026-06-18T15:01:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 368 — Han lämnade gatan la Clef bakom sig, därefter Saint-Victors fontän, gick så bakgatorna längs utmed Jardin des Plantes och kom ned till kajen. Där vände han sig om. Kajen var öde. Gatorna voro öde. Ingen bakom honom. Han hämtade andan. Han kom till Austerlitzbron. Bropenningar uppburos där ännu vid den tiden. Han gick fram till brovaktarstugan och lämna­ de tre öre. — Det är sex öre, sade brovaktarinvaliden. Ni bär där ett barn, som kan g...' 653248 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 368 —}}</noinclude>— 368 — Han lämnade gatan la Clef bakom sig, därefter Saint-Victors fontän, gick så bakgatorna längs utmed Jardin des Plantes och kom ned till kajen. Där vände han sig om. Kajen var öde. Gatorna voro öde. Ingen bakom honom. Han hämtade andan. Han kom till Austerlitzbron. Bropenningar uppburos där ännu vid den tiden. Han gick fram till brovaktarstugan och lämna­ de tre öre. — Det är sex öre, sade brovaktarinvaliden. Ni bär där ett barn, som kan gå. Betala för två. Han betalade, förtretad över att hans gång över bron givit anledning till en anmärkning. Varje flykt bör vara ett obemärkt förbiglidande. En stor lastvagn gick över Seine på samma gång som han och tog liksom han vägen till högra stranden. Detta kom honom väl till pass. Han kunde gå över hela bron i skydd av denna last­ vagn. Då de kommit inemot mitten av bron, ville Cosette gå, emedan hon frös om fötterna. Han satte ned henne på marken och tog henne åter vid han­ den.<noinclude> <references/></noinclude> q6y36qx6c1y2hkjdsgu95ggd3gftflm 104 222888 653249 2026-06-18T15:01:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 369 — Då han kommit över bron, såg han ett litet styc­ ke åt höger några brädgårdar ligga framför sig. Han gick dit. För att komma dit måste han dock våga sig ut på en tämligen stor öppen och upp­ lyst plats. Han tvekade icke. De, som höllo skall efter honom, hade tydligen tappat spåret, och Jean Valjean trodde sig utom all fara. Efter­ spanad, ja; följd, nej. En liten gata, Chemin-Vert-Saint-Antoinegatan, öppnade sig mellan två av murar inh...' 653249 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 369 —}}</noinclude>— 369 — Då han kommit över bron, såg han ett litet styc­ ke åt höger några brädgårdar ligga framför sig. Han gick dit. För att komma dit måste han dock våga sig ut på en tämligen stor öppen och upp­ lyst plats. Han tvekade icke. De, som höllo skall efter honom, hade tydligen tappat spåret, och Jean Valjean trodde sig utom all fara. Efter­ spanad, ja; följd, nej. En liten gata, Chemin-Vert-Saint-Antoinegatan, öppnade sig mellan två av murar inhängnade bräd­ gårdar. Denna gata var trång, mörk och liksom gjord enkom för honom. Innan han gick in på den, såg han sig tillbaka. Från den punkt, där han stod, såg han Austerlitzbron i hela dess längd. Fyra skuggor hade nyss kommit ut på bron. Dessa skuggor vände ryggen åt Jardin des Plantes och styrde kosan åt högra flodstranden. Dessa fyra skuggor voro de fyra karlarna. Jean Valjean skälvde som det åter uppjagade villebrådet. Det återstod honom ännu en förhoppning, näm­ ligen att karlarna måhända ännu icke kommit ut på bron ocli fått sikte på honom, då han med Co-<noinclude> <references/></noinclude> dk4cl32h2a0hsx9ou2b7vvf8te41nc2 104 222889 653250 2026-06-18T15:01:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 370 — sette vid handen gick över den stora, upplysta platsen. I sådant fall kunde han möjligen undgå dem, om han gav sig in på den lilla gata, som låg fram­ för honom, och lyckades hinna fram till brädgår­ darna, sumpmarkerna, kålgårdarna och de obe­ byggda tomterna. Det föreföll honom, som om han kunde anförtro sig åt denna tysta lilla gata. Han gick in på den.' 653250 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 370 —}}</noinclude>— 370 — sette vid handen gick över den stora, upplysta platsen. I sådant fall kunde han möjligen undgå dem, om han gav sig in på den lilla gata, som låg fram­ för honom, och lyckades hinna fram till brädgår­ darna, sumpmarkerna, kålgårdarna och de obe­ byggda tomterna. Det föreföll honom, som om han kunde anförtro sig åt denna tysta lilla gata. Han gick in på den.<noinclude> <references/></noinclude> 9iw1a0vxnnl3fabtopkprqxa8kae0tt 104 222890 653251 2026-06-18T15:01:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 372 — sitt huvud mot den gamles axel ocli sade icke ett ord. Allt emellanåt vände han sig om ocli såg sig tillbaka. Han höll sig alltjämt omsorgsfullt på gatans mörka sida. Gatan bakom honom gick i rak linje. De två eller tre första gångerna han vände sig om märkte han ingenting. Tystnaden var djup och han fortsatte något lugnad sin vand­ ring. Plötsligt, då han åter en gång vände sig om, tyckte han sig på den del av gatan, som han redan tiilry...' 653251 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 372 —}}</noinclude>— 372 — sitt huvud mot den gamles axel ocli sade icke ett ord. Allt emellanåt vände han sig om ocli såg sig tillbaka. Han höll sig alltjämt omsorgsfullt på gatans mörka sida. Gatan bakom honom gick i rak linje. De två eller tre första gångerna han vände sig om märkte han ingenting. Tystnaden var djup och han fortsatte något lugnad sin vand­ ring. Plötsligt, då han åter en gång vände sig om, tyckte han sig på den del av gatan, som han redan tiilryggalagt, se någonting röra sig långt bort i dunklet. Han störtade framåt, snarare än han gick, i hopp att finna någon sidogata att komma undan på ocli sålunda ännu en gång avbryta spåret. Han kom till en mur. Denna mur var dock icke något oövervinneligt hinder för att komma längre. Det var en mur, som gick längs utmed en tvärgränd, i vilken den gata, varpå Jean Valjean befann sig, mynnade ut. Här måste åter ett val träffas. Skulle lian taga av åt höger eller åt vänster? Han såg åt höger. Gränden sträckte sig ett<noinclude> <references/></noinclude> owdmvapidvlpqwy9f99746ulnkwa0e6 104 222891 653252 2026-06-18T15:02:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 373 — stycke framåt mellan byggnader, som tycktes va­ ra skjul eller lador, varefter den tvärt upphörde. Man såg tydligt slutet av denna återvändsgränd, en stor vit mur. Han såg åt vänster. Åt denna sida var gränden öppen och mynnade två hundra steg därifrån ut i en gata, varav den utgjorde en sidogren. Ät denna sida tycktes räddningen ligga. I detsamma Jean Valjean tänkte vika av till vänster för att försöka uppnå den gata, han såg vid...' 653252 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 373 —}}</noinclude>— 373 — stycke framåt mellan byggnader, som tycktes va­ ra skjul eller lador, varefter den tvärt upphörde. Man såg tydligt slutet av denna återvändsgränd, en stor vit mur. Han såg åt vänster. Åt denna sida var gränden öppen och mynnade två hundra steg därifrån ut i en gata, varav den utgjorde en sidogren. Ät denna sida tycktes räddningen ligga. I detsamma Jean Valjean tänkte vika av till vänster för att försöka uppnå den gata, han såg vid slutet av gränden, märkte han i hörnet av grän­ den och den gata, dit han ämnade styra kosan, ett slags svart ocliorolig bildstod. Det var någon, en karl, som tydligen blivit ställd på post där och som väntade, spärrande vägen. Jean Valjean studsade. Den del av Paris, där Jean Valjean befann sig, belägen mellan förstaden Saint-Antoine och la Råpée, är en av dem, som de nya arbetena i grund förvandlat, vanställt, säga somliga, förskö­ nat, säga andra. Plantagerna, brädgårdarna och de gamla rucklen äro sin kos. Nu ser man där stora, alldeles nya gator, arenor, cirkusar, hippoVictor Hugo V 6<noinclude> <references/></noinclude> dvhcyxithmh76lssdb38jde74slclgm 104 222892 653253 2026-06-18T15:02:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 374 — dromer, bangårdar och ett fängelse, Mazas. Fram­ åtskridandet, såsom man ser, med sitt korrektiv. För ett halvt århundrade sedan kallades på det av traditioner helt och hållet sammansatta, all­ mänt gängse folkspråk, som envisas att kalla In­ stitutet för 1es Quatre Nations ocli Opera-comlque för F eyde a u, det ställe, dit Jean Valjean nu kommit, för 1 e Pe t i t-P i cp u s. Porten Saint-Jacques, porten Paris, Barriére des sergents, les P...' 653253 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 374 —}}</noinclude>— 374 — dromer, bangårdar och ett fängelse, Mazas. Fram­ åtskridandet, såsom man ser, med sitt korrektiv. För ett halvt århundrade sedan kallades på det av traditioner helt och hållet sammansatta, all­ mänt gängse folkspråk, som envisas att kalla In­ stitutet för 1es Quatre Nations ocli Opera-comlque för F eyde a u, det ställe, dit Jean Valjean nu kommit, för 1 e Pe t i t-P i cp u s. Porten Saint-Jacques, porten Paris, Barriére des sergents, les Porcherons, la Galiote, les Célestins, les Capucins, le Mail, la Bourbe, 1'Arbre de Cracovie, la Petite-Pologne, le Petit-Picpus, det är alltsammans namn från det gamla Pa­ ris, som nu flyta ovanpå i det nya. Folkminnet flyter omkring på dessa spillror från det förflutna. Petit Picpus, som för övrigt knappast haft en tillvaro och som aldrig varit annat än ett utkast till ett kvarter, hade till större delen stenläggning ocli voro föga bebyggda. Med undantag av de två, tre, gator vi nu nämnt, var allt därstädes kala murar och ödslighet. Icke en handelsbod, icke ett åkdon, knappast här ocli där ett ljus brinnan­ de i något fönster, alla ljus släckta efter klockan tio. För övrigt trädgårdar, kloster, brädgårdar,<noinclude> <references/></noinclude> c6e9275e4foq3ybbs8ywe337egi9imx 104 222893 653254 2026-06-18T15:02:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 375 — sumpmarker, ett och annat lågt hus samt stora murar, lika höga som husen. Sådant var detta kvarter i förra århundradet. Revolutionen hade redan gått illa åt det. De re­ publikanska edilerna hade nedrivit, genomstuckit och genomborrat det. Avstjälpningsplatsen för byggnadsgrus hade där anordnats. För trettio år sedan började detta kvarter skrapas bort för de nya byggnader, som där uppstodo. Numera är det alldeles utplånat. Petit-Picpus, varav...' 653254 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 375 —}}</noinclude>— 375 — sumpmarker, ett och annat lågt hus samt stora murar, lika höga som husen. Sådant var detta kvarter i förra århundradet. Revolutionen hade redan gått illa åt det. De re­ publikanska edilerna hade nedrivit, genomstuckit och genomborrat det. Avstjälpningsplatsen för byggnadsgrus hade där anordnats. För trettio år sedan började detta kvarter skrapas bort för de nya byggnader, som där uppstodo. Numera är det alldeles utplånat. Petit-Picpus, varav ingen plankarta numera vi­ sar något spår, finns tämligen tydligt utmärkt på 1727 års karta, utgiven i Paris hos Denis Thierry, gatan Saint-Jaques, mitt emot Plåtregatan, samt i Lyon hos Jean Girin, Meriéregatan, vid la Prudence. Petit Picpus ägde, vad vi nyss kallat ett Y av gator, bildat av gatan Chemin-Vert-SaintAntoine, som delade sig i tvä grenar, den vänstra kallad lilla Picpusgatan, den högra Polonceaugatan. Yrts bägge grenar förenades i ändarna lik­ som av ett tvärstreck. Detta tvärstreck kallades gränden Droit-Mur. Polonceaugatan mynnade ut däri. Lilla Picpusgatan gick tvärs över den och fortsatte uppåt Lenoirtorget. Då man från Seine<noinclude> <references/></noinclude> r9smmc8m56c0mhy9rzh8yw198jpttgj 104 222894 653255 2026-06-18T15:02:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 376 — kom till yttersta ändan av Polonceaugatan, hade man till vänster om sig och vikande av i rät vin­ kel gränden Droit-Mur, mitt framför sig muren vid denna gränd samt till höger en tvärt avhuggen för­ längning av gränden Droit-Mur, utan utgång ocli kallad återvändsgränden Genrot. Det var där, som Jean Valjean befann sig. Som vi nyss sagt, studsade han, då han märkte den svarta skugga, som stod på post i hörnet av gränden Droit-Mur och l...' 653255 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 376 —}}</noinclude>— 376 — kom till yttersta ändan av Polonceaugatan, hade man till vänster om sig och vikande av i rät vin­ kel gränden Droit-Mur, mitt framför sig muren vid denna gränd samt till höger en tvärt avhuggen för­ längning av gränden Droit-Mur, utan utgång ocli kallad återvändsgränden Genrot. Det var där, som Jean Valjean befann sig. Som vi nyss sagt, studsade han, då han märkte den svarta skugga, som stod på post i hörnet av gränden Droit-Mur och lilla Picpusgatan. Intet tvivel. Denna spökgestalt lurade på honom. Vad var att göra? Det var icke mera tid att gå tillbaka. Vad han ögonblicket förut sett röra sig i skuggan på någoT avstånd bakom honom, var utan tvivel Javert ocli hans manskap. Javert var troligen redan vid bör­ jan av den gata, vid vars slut Jean Valjean stod. Efter allt utseende kände Javert till denna lilla labyrint ocli hade tagit sina försiktighetsmått ge­ nom att skicka en av sitt folk att bevaka utgån­ gen. Dessa gissningar, vilka hade sådan likhet ined uppenbar visshet, virvlade genast, likt en handfull stoft, som förströs av ett plötsligt vind­ kast, omkring i Jean Valjeans plågade hjärna. Han<noinclude> <references/></noinclude> 6e8iqi3rysnq7jyh0uk4mb88p4cco6a 104 222895 653256 2026-06-18T15:02:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 377 — undersökte återvändsgränden Genrot. Den var spärrad. Han undersökte lilla Picpusgatan. Där stod en post. Han såg denna hemska gestalt av­ teckna sig i svart mot den av månljuset övergjut­ na vita stenläggningen. Att gå framåt var att falla i den karlens händer. Att gå tillbaka var att kasta sig i Javerts. Jean Valjean kände sig lik­ som fången i ett nät, som långsamt tilldrogs. Han kastade en förtvivlad blick mot himlen.' 653256 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 377 —}}</noinclude>— 377 — undersökte återvändsgränden Genrot. Den var spärrad. Han undersökte lilla Picpusgatan. Där stod en post. Han såg denna hemska gestalt av­ teckna sig i svart mot den av månljuset övergjut­ na vita stenläggningen. Att gå framåt var att falla i den karlens händer. Att gå tillbaka var att kasta sig i Javerts. Jean Valjean kände sig lik­ som fången i ett nät, som långsamt tilldrogs. Han kastade en förtvivlad blick mot himlen.<noinclude> <references/></noinclude> tnlfgr27zyr5hupdeyk8q00xzlrxswt 104 222896 653257 2026-06-18T15:02:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 379 — vinkel mot Polonceaugatan, utan bildade ett djupt urskuret hörn, som av sina båda framspringande vinklar undanskymdes för de betraktare, som stodo på Polonceaugatan eller i gränden Droit-Mur. Från det urskurna liörnets bägge vinklar sträck­ te sig muren längs efter Polonceaugatan ända till det hus, som bar numret 49, och utmed gränden Droit-Mur, där den var mycket kortare, till den dystra byggnad vi omtalat, och vars gavel den skar så, att vi... 653257 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 379 —}}</noinclude>— 379 — vinkel mot Polonceaugatan, utan bildade ett djupt urskuret hörn, som av sina båda framspringande vinklar undanskymdes för de betraktare, som stodo på Polonceaugatan eller i gränden Droit-Mur. Från det urskurna liörnets bägge vinklar sträck­ te sig muren längs efter Polonceaugatan ända till det hus, som bar numret 49, och utmed gränden Droit-Mur, där den var mycket kortare, till den dystra byggnad vi omtalat, och vars gavel den skar så, att vid gatan bildades en ny ingående vinkel. Denna gavel hade ett dystert utseende. Man såg där blott ett enda fönster eller, rättare sagt, två med zinkplåt beklädda oclialltid till­ stängda fönsterluckor. Den beskrivning av läget vi här lämnat är strängt noggrann och skall säkert väcka en gans­ ka tydlig hågkomst hos kvarterets forna invåna­ re. Det urskurna hörnet upptogs helt och hållet av något, som liknade en ofantlig port i eländigt skick. Det var en stor och oformlig massa av lodrätt ställda plankor, av vilka de övre voro bre­ dare än dc nedre, och som sammanhöllos av lån­ ga, på tvären sittande järnband. Bredvid var en<noinclude> <references/></noinclude> ecgqsdwfpukexky1b9x565ps9fanlhs 104 222897 653258 2026-06-18T15:03:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 380 — inkörsport av vanlig storlek, och som synbarli­ gen först för ett femtiotal år sedan blivit uppta­ gen i muren. En lind höjde sin krona över det urskurna hör­ net, och muren var åt Polonceaugatan övervuxen med murgröna. l den överhängande fara, vari Jean Valjean be­ fann sig, hade denna dystra byggnads obebodda och ödsliga utseende någonting, som fricfade ho­ nom. Han överfor den hastigt mea ögonen. Han sade till sig själv, att han måh...' 653258 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 380 —}}</noinclude>— 380 — inkörsport av vanlig storlek, och som synbarli­ gen först för ett femtiotal år sedan blivit uppta­ gen i muren. En lind höjde sin krona över det urskurna hör­ net, och muren var åt Polonceaugatan övervuxen med murgröna. l den överhängande fara, vari Jean Valjean be­ fann sig, hade denna dystra byggnads obebodda och ödsliga utseende någonting, som fricfade ho­ nom. Han överfor den hastigt mea ögonen. Han sade till sig själv, att han måhända skulle vara räddad, om han lyckades tränga ditin. Han fick genast en idé och en förhoppning. På mellersta delen av denna byggnads fram­ sida åt gränden Droit-Mur funnos vid alla fön­ stren i de olika våningarna gammaldags trattformiga vattenuppsamlare av bly. De olika förgre­ ningar av rännor, som från en huvudränna myn­ nade ut i alla dessa vattenuppsamlare, avtecknade sig på husets framsida som ett slags träd. Dessa rännförgreningar med sina hundratals knän likna­ de de gamla avlövade vinstockar, som slingra sig utefter framsidan av gamla lantgårdar. Denna besynnerliga spalier med grenar av bleck<noinclude> <references/></noinclude> 2yum0o0z2l6dxz0gh4fln7ya4iossfd 104 222898 653259 2026-06-18T15:03:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 381 — och järn var det första föremål, som fäste Jean Valjeans uppmärksamhet. Han satte ned Cosette med ryggen mot en avvisare, uppmanade henne att vara tyst och sprang till det ställe, där huvudrännan gick ned till gatan. Måhända kunde han med tillhjälp av denna ränna klättra upp och kom­ ma in i huset. Men rännan var söndrig och obruk­ bar och hängde knappast ihop i fogningarna. Dessutom voro alla fönster i denna tysta boning ända upp till v...' 653259 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 381 —}}</noinclude>— 381 — och järn var det första föremål, som fäste Jean Valjeans uppmärksamhet. Han satte ned Cosette med ryggen mot en avvisare, uppmanade henne att vara tyst och sprang till det ställe, där huvudrännan gick ned till gatan. Måhända kunde han med tillhjälp av denna ränna klättra upp och kom­ ma in i huset. Men rännan var söndrig och obruk­ bar och hängde knappast ihop i fogningarna. Dessutom voro alla fönster i denna tysta boning ända upp till vindsgluggarna försedda med tjocka järngaller. För övrigt kastade månen sitt fulla sken på denna framsida, så att karlen, som höll utkik vid änden av gatan, ovillkorligen skulle ha sett Jean Valjean, då han klättrade upp. Och slut­ ligen, vad skulle han taga sig till med Cosette? Huru hissa henne upp på taket till ett tre våningar högt hus? Han avstod från att klättra uppför rännan och smög sig längs efter muren för att komma in på Polonceaugatan igen. Då han kom till det urskurna hörnet, där han kvarlämnat Cosette, märkte han, att ingen kunde se tionom där. Han var där, såsom vi förut för­ klarat, undanskymd för alla blickar, från vilket<noinclude> <references/></noinclude> tpghohp6k717ul9wj42f2hh3dmiuc5q 104 222899 653260 2026-06-18T15:03:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 382 — håll de än kommo. Dessutom var han där i skug­ gan. Slutligen funnos där två portar. Måhända skulle någon av dem kunna uppbrytas. Muren, över vilken han såg linden och murgrönan, vette ögonskenligen åt en trädgård, där han åtminstone borde kunna gömma sig, ehuru det ännu icke fanns några löv på träden, och tillbringa återsto­ den av natten. Tiden förgick emellertid. Han måste skynda sig. Han kände på inkörsporten ocli fann gena...' 653260 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 382 —}}</noinclude>— 382 — håll de än kommo. Dessutom var han där i skug­ gan. Slutligen funnos där två portar. Måhända skulle någon av dem kunna uppbrytas. Muren, över vilken han såg linden och murgrönan, vette ögonskenligen åt en trädgård, där han åtminstone borde kunna gömma sig, ehuru det ännu icke fanns några löv på träden, och tillbringa återsto­ den av natten. Tiden förgick emellertid. Han måste skynda sig. Han kände på inkörsporten ocli fann genast, att den var tillbommad både in- och utvändigt. Han närmade sig den andra stora porten med mera hopp. Den var i ett mycket förfallet skick. Själva dess ofantliga storlek gjorde den mindre fast, plankorna voro murkna, järnbanden, endast tre till antalet, voro upprostade. Det föreföll honom icke omöjligt att tränga igenom detta murkna stängsel. Vid närmare påseende fann han dock, att den­ na port icke var någon port. Den hade varken dörrhakar eller gångjärn, varken lås eller öppning mitt på. järnbanden gingo tvärs över från den ena sidan till den andra, utan avbrott på något<noinclude> <references/></noinclude> alikq7n6lmm3rm4oltrf7cuncjo00vg 104 222900 653261 2026-06-18T15:03:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 383 — ställe. Genom springorna mellan plankorna såg lian en av byggnadssten och gråsten klumpigt uppförd mur, vilken de förbigående ännu för tio år sedan hade kunnat se. Han nödgades med be­ störtning tillstå för sig själv, att denna skenbara port helt enkelt var en brädbeklädnad på en bygg­ nad, mot vilken den stödde sig. Det hade varit lätt att rycka 'lös en planka, men man hade då stått framför en mur.' 653261 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 383 —}}</noinclude>— 383 — ställe. Genom springorna mellan plankorna såg lian en av byggnadssten och gråsten klumpigt uppförd mur, vilken de förbigående ännu för tio år sedan hade kunnat se. Han nödgades med be­ störtning tillstå för sig själv, att denna skenbara port helt enkelt var en brädbeklädnad på en bygg­ nad, mot vilken den stödde sig. Det hade varit lätt att rycka 'lös en planka, men man hade då stått framför en mur.<noinclude> <references/></noinclude> q8hi3pro4vfrnm79xqfcxcgbp0m2lqi 104 222901 653262 2026-06-18T15:03:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 385 — Att döma av den takt, vari de marscherade, och de uppehåll, som de gjorde, skulle de behöva un­ gefär en kvart för att hinna fram till det ställe, där Jean Valjean befann sig. Det var ett gräsligt ögonblick. Endast några minuter skilde Jean Val­ jean från det förfärliga bråddjup, som nu för tredje gången öppnade sig framför honom. Och bagnon nu var icke allenast bagnon, det var också Cosefte förlorad för alltid, det vill säga ett liv,...' 653262 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 385 —}}</noinclude>— 385 — Att döma av den takt, vari de marscherade, och de uppehåll, som de gjorde, skulle de behöva un­ gefär en kvart för att hinna fram till det ställe, där Jean Valjean befann sig. Det var ett gräsligt ögonblick. Endast några minuter skilde Jean Val­ jean från det förfärliga bråddjup, som nu för tredje gången öppnade sig framför honom. Och bagnon nu var icke allenast bagnon, det var också Cosefte förlorad för alltid, det vill säga ett liv, som likna­ de det inre av en grav. Det fanns nu blott en möjlighet. Med Jean Valjean ägde det egna rum, att han kunde sägas bära med sig två ränslar. I den ena liade han ett helgons tankar, i den andra en galärslavs fruktansvärda talanger. Han letade i den ena eller den andra, allt efter omständigheterna. Bland andra hjälpmedel hade han, tack vare sina talrika rymningar från bagnon i Toulon, så­ som läsaren torde påminna sig, blivit mästare i den otroliga konsten att utan stege, utan krampor, endast genom sin muskelstyrka, genom att spän­ na i med nacken, axlarna, höfterna och knäna, och nära nog utan att betjäna sig av en och annan ojämnhet lios stenarna, klättra upp i den räta vin­<noinclude> <references/></noinclude> o6ma9ozrhq8zmf42fcb7s1bwrwfils0 104 222902 653263 2026-06-18T15:04:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 386 — keln mellan två murar, och det, om så behövdes, ända upp till sjätte våningen. Det var denna konst, som gjort det hörn av Conciergeriegården i Paris, där den livdömde Battemolle för ett tjog år sedan lyckades rymma, så förfärligt oclirykt­ bart. Jean Valjean mätte med ögonen muren, ovan­ för vilken han såg linden höja sig. Muren var omkring aderton fot hög. Den vinkel, som den bildade mot den stora byggnadens gavel, var i sin nedre del...' 653263 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 386 —}}</noinclude>— 386 — keln mellan två murar, och det, om så behövdes, ända upp till sjätte våningen. Det var denna konst, som gjort det hörn av Conciergeriegården i Paris, där den livdömde Battemolle för ett tjog år sedan lyckades rymma, så förfärligt oclirykt­ bart. Jean Valjean mätte med ögonen muren, ovan­ för vilken han såg linden höja sig. Muren var omkring aderton fot hög. Den vinkel, som den bildade mot den stora byggnadens gavel, var i sin nedre del utfylld med en trekantig mur, troligen ämnad att skydda denna allt för bekväma vrå för det slags orenande, som åstadkommes av förbi­ gående. Detta igenfyllande av vrår mellan murar till förekommande av dylikt är mycket allmänt i Paris. Denna fyllnadsmur var omkring fem fot hög. Från övre kanten därav var avståndet upp till mu­ rens krön knappt mer än fjorton fot. Muren var ovanpå belagd med flata stenar utan överskjutande kanter. Svårigheten var Cosette. Cosette förstod sig icke pä att klättra uppför en mur. Alt övergiva henne? Det föll aldrig Jean Valjean in. Att taga<noinclude> <references/></noinclude> fm5ji66ggp96bs1bj4ybqn3f9422woh 104 222903 653264 2026-06-18T15:04:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 387 — henne med var omöjligt. En mans hela kraft är nödvändig för honom, om detta sällsamma uppsti­ gande skall lyckas. Den ringaste börda skulle rubba hans tyngdpunkt och störta honom ned. Han skulle ha behövt ett rep. Jean Valjean ha­ de intet sådant. Var skulle han finna ett rep mitt i natten på Polonceaugatan? Helt säkert hade Jean Valjean, om han i denna stund ägt ett ko­ nungarike, givit det för ett rep. Varje ytterlig belägenhet har sina b...' 653264 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 387 —}}</noinclude>— 387 — henne med var omöjligt. En mans hela kraft är nödvändig för honom, om detta sällsamma uppsti­ gande skall lyckas. Den ringaste börda skulle rubba hans tyngdpunkt och störta honom ned. Han skulle ha behövt ett rep. Jean Valjean ha­ de intet sådant. Var skulle han finna ett rep mitt i natten på Polonceaugatan? Helt säkert hade Jean Valjean, om han i denna stund ägt ett ko­ nungarike, givit det för ett rep. Varje ytterlig belägenhet har sina blixtar, vilka än förblinda, än upplysa oss. Jean Valjeans förtvivlade blick föll på den lyktarm, som uppbar gatlyktan i återvändsgränden Genrot. På den tiden fanns ingen gasbelysning på ga­ torna 1 Paris. Då mörkret inbröt, tändes reverberlyktor, som sutto på vissa avstånd från var­ andra samt hissades upp ocli ned medelst en lina, som gick tvärs över gatan ocli löpte i en ränna på lyktarmen. Rullen, varpå denna lina var upplindad, var in­ läst under lyktan i ett litet järnskåp, till vilket lykttändaren liade nyckeln, ocli själva linan var när­ mast skyddad genom en hylsa av metall.<noinclude> <references/></noinclude> ex1p67df3qvu3k0cstf3pxfhvfokzvj 104 222904 653265 2026-06-18T15:04:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 388 — Med kraften hos den, som kämpar för livet, störtade Jean Valjean i ett enda språng över gatan in i åten'ändsgränden, bände med udden av sin kniv tillbaka kolven i det lilla skåpets lås ocli var ett ögonblick därefter åter hos Cosette. Han hade nu ett rep. De gå raskt tillväga, dessa dystra uppfinnare av hjälpmedel i kampen mot ödet. Vi ha sagt, att gatlyktorna icke voro tända denna natt. I återvändsgränden Genrot var lyk­ tan således s...' 653265 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 388 —}}</noinclude>— 388 — Med kraften hos den, som kämpar för livet, störtade Jean Valjean i ett enda språng över gatan in i åten'ändsgränden, bände med udden av sin kniv tillbaka kolven i det lilla skåpets lås ocli var ett ögonblick därefter åter hos Cosette. Han hade nu ett rep. De gå raskt tillväga, dessa dystra uppfinnare av hjälpmedel i kampen mot ödet. Vi ha sagt, att gatlyktorna icke voro tända denna natt. I återvändsgränden Genrot var lyk­ tan således släckt liksom alla andra, och man kunde gå där förbi utan att ens märka, att hon icke längre hängde pä sin vanliga plats. Timmen, stället, mörkret, Jean Valjeans bekym­ mersamhet, hans besynnerliga åtbörder, hans gå­ ende fram och tillbaka, allt detta började emel­ lertid oroa Cosette. Varje annat barn skulle för länge sedan ha skrikit överljutt. Hon inskränkte sig till att draga Jean Valjean i rockskörtet. Man hörde allt tydligare bullret av den annalkande patrullen. — Far, sade hon helt sakta, jag är rädd. Vad är det, som kommer där borta? — Tyst! svarade den olycklige mannen, det är fru Thénardier.<noinclude> <references/></noinclude> hvmvwksmj1xbbal9fee3zdhptekwlys 104 222905 653266 2026-06-18T15:04:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 389 — Cosette darrade. Han tilläde: — Säg ingenting. Låt mig hållas. Om du skri­ ker, om du gråter, hittar fru Thénardier på dig. Hon kommer för att ta igen dig. Utan att brådska, men också utan att göra om något två gånger, med en säker och rask nog­ grannhet, så mycket anmärkningsvärdare i en så­ dan stund, då patrullen och Javert kunde komma över honom i vilket ögonblick som helst, avtog han sin halsduk, band den omkring Cosettes l...' 653266 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 389 —}}</noinclude>— 389 — Cosette darrade. Han tilläde: — Säg ingenting. Låt mig hållas. Om du skri­ ker, om du gråter, hittar fru Thénardier på dig. Hon kommer för att ta igen dig. Utan att brådska, men också utan att göra om något två gånger, med en säker och rask nog­ grannhet, så mycket anmärkningsvärdare i en så­ dan stund, då patrullen och Javert kunde komma över honom i vilket ögonblick som helst, avtog han sin halsduk, band den omkring Cosettes liv under armarna och var mycket noga med, att den icke skulle komma att göra barnet illa, knöt sedan fast halsduken vid ena änden av linan med det slags knut, som av sjöfolk kallas sjömansknut, tog andra änden av linan mellan tänderna, drog av sina skor och strumpor, som han kastade över muren, steg upp på fyllnadsmuren och började lyfta sig upp i vinkeln mellan muren och gaveln med lika mycken stadighet och säkerhet, som om han hade haft stegpinnar under fötter och arm­ bågar. En halv minut hade icke förgått, innan han befann sig på knä uppe på muren. Cosette betraktade honom med häpnad, utan att Victor Hiigo V 7<noinclude> <references/></noinclude> a152vfa1xc4z4o3f99np64dkqjt5oyt 104 222906 653267 2026-06-18T15:05:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 390 — säga ett ord. Jean Valjeans förmaning och fru Thénardiers namn hade isat henne. Plötsligt hörde hon Jean Valjeans röst, som ro­ pade till henne, ehuru helt sakta: — Ställ dig med ryggen mot muren. Hon lydde. — Säg inte ett ord och var inte rädd, återtog Jean Valjean. Hon kände sig lyftas från marken. Innan hon fått tid att besinna sig, var hon uppe på muren. Jean Valjean fattade uti henne, lade henne på sin rygg, tog hennes bägge små hä...' 653267 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 390 —}}</noinclude>— 390 — säga ett ord. Jean Valjeans förmaning och fru Thénardiers namn hade isat henne. Plötsligt hörde hon Jean Valjeans röst, som ro­ pade till henne, ehuru helt sakta: — Ställ dig med ryggen mot muren. Hon lydde. — Säg inte ett ord och var inte rädd, återtog Jean Valjean. Hon kände sig lyftas från marken. Innan hon fått tid att besinna sig, var hon uppe på muren. Jean Valjean fattade uti henne, lade henne på sin rygg, tog hennes bägge små händer i sin vän­ stra hand, lade sig framstupa och kröp längs efter inuren ända iram till det urskurna hörnet. Sorn lian förmodat, låg där en byggnad, vars tak bör­ jade uppe vid den förut omnämnda brädbeklädnaden och sänkte sig ganska nära marken i tämligen sakta sluttning, snuddande vid lindträdet. Genom en lycklig tillfällighet var muren myc­ ket högre åt denna sida än åt gatan. Jean Val­ jean såg marken mycket djupt under sig. Han hade nyss kommit fram till det sluttande taket och hade ännu icke släppt murens krön, då<noinclude> <references/></noinclude> c5actbt4bx32ols318yw3w6pfy1y6ap 104 222907 653268 2026-06-18T15:05:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 391 — ett häftigt larm förkunnade patrullens ankomst. Javerts dundrande röst hördes: — Leta igenom återvändsgränden! Gränden Droit-Mur är bevakad, lilla Picpusgatan likaså. Jag svarar för, att han är i återvändsgränden. Soldaterna störtade sig inåt återvändsgränden Genrot. Jean Valjean gled långsamt utför taket, alltjämt fasthållande Cosette, kom fram till linden och hop­ pade ned på marken. Vare sig av förskräckelse eller mod, hade C...' 653268 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 391 —}}</noinclude>— 391 — ett häftigt larm förkunnade patrullens ankomst. Javerts dundrande röst hördes: — Leta igenom återvändsgränden! Gränden Droit-Mur är bevakad, lilla Picpusgatan likaså. Jag svarar för, att han är i återvändsgränden. Soldaterna störtade sig inåt återvändsgränden Genrot. Jean Valjean gled långsamt utför taket, alltjämt fasthållande Cosette, kom fram till linden och hop­ pade ned på marken. Vare sig av förskräckelse eller mod, hade Cosette icke givit ett ljud från sig. Hon hade blott fått händerna litet skavda.<noinclude> <references/></noinclude> kupa10h00sar1xku0h3f93drhayugqn 104 222908 653269 2026-06-18T15:05:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 393 — tade hälften av dem, och ett grönaktigt mögel be­ täckte det övriga. Jean Valjean hade bredvid sig den byggnad, vars tal< hade hjälpt honom att komma ned, samt en hög risknippor och bakom dessa, alldeles mot muren, en bildstod av sten, vars stympade ansikte icke var annat än en vanskaplig mask, som otyd­ ligt skymtade fram i mörkret. Byggnaden var ett slags ruin, vari flere förfall­ na rum kunde urskiljas, bland vilka ett, alldeles fullt med v... 653269 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 393 —}}</noinclude>— 393 — tade hälften av dem, och ett grönaktigt mögel be­ täckte det övriga. Jean Valjean hade bredvid sig den byggnad, vars tal< hade hjälpt honom att komma ned, samt en hög risknippor och bakom dessa, alldeles mot muren, en bildstod av sten, vars stympade ansikte icke var annat än en vanskaplig mask, som otyd­ ligt skymtade fram i mörkret. Byggnaden var ett slags ruin, vari flere förfall­ na rum kunde urskiljas, bland vilka ett, alldeles fullt med varjehanda, tycktes tjäna till redskapslider. Den åt gränden Droit-Mur belägna stora bygg­ naden, som även sträckte sig åt lilla Picpusgatan, hade åt denna trädgård tvenne fasader i rät vin­ kel mot varandra. Dessa fasader inåt sågo ännu bedrövligare ut än de två utåt. Alla fönster voro försedda med galler. Intet ljus skönjdes där. I de övre våningarna funnos bleckventiler i vart fönster, liksom på fängelser. Den ena av dessa fasader kastade på den andra sin skugga, vilken även bredde sig över trädgården som en ofantlig svart duk. Intet annat lius var synligt. Trädgårdens bak­<noinclude> <references/></noinclude> 4eh5g1ux8ar13xe813dujmm4ugt9crn 653431 653269 2026-06-18T17:20:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 393 —}}</noinclude>inkräktade hälften av dem, och ett grönaktigt mögel be­täckte det övriga. Jean Valjean hade bredvid sig den byggnad, vars tal< hade hjälpt honom att komma ned, samt en hög risknippor och bakom dessa, alldeles mot muren, en bildstod av sten, vars stympade ansikte icke var annat än en vanskaplig mask, som otyd­ligt skymtade fram i mörkret. Byggnaden var ett slags ruin, vari flere förfall­na rum kunde urskiljas, bland vilka ett, alldeles fullt med varjehanda, tycktes tjäna till redskapslider. Den åt gränden Droit-Mur belägna stora bygg­naden, som även sträckte sig åt lilla Picpusgatan, hade åt denna trädgård tvenne fasader i rät vin­kel mot varandra. Dessa fasader inåt sågo ännu bedrövligare ut än de två utåt. Alla fönster voro försedda med galler. Intet ljus skönjdes där. I de övre våningarna funnos bleckventiler i vart fönster, liksom på fängelser. Den ena av dessa fasader kastade på den andra sin skugga, vilken även bredde sig över trädgården som en ofantlig svart duk. Intet annat hus var synligt. Trädgårdens<noinclude> <references/></noinclude> n75swplsbao5o7tf55nnf1lvz3v0ju0 104 222909 653270 2026-06-18T15:05:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 394 — grund förlorade sig i dimman och mörkret. Emel­ lertid kunde man där otydligt urskilja murar, vilka skuro varandra, som om andra planteringar legat där bortom, samt de låga taken vid Polonceaugatan. Man kunde icke tänka sig något vildare och Ingen människa fanns där, vilket var helt naturligt på grund av ödsligare än denna irädgård. den sena timmen. Men detta ställe såg icke hel­ ler ut att vara gjort för, att någon ens på ljusa dag...' 653270 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 394 —}}</noinclude>— 394 — grund förlorade sig i dimman och mörkret. Emel­ lertid kunde man där otydligt urskilja murar, vilka skuro varandra, som om andra planteringar legat där bortom, samt de låga taken vid Polonceaugatan. Man kunde icke tänka sig något vildare och Ingen människa fanns där, vilket var helt naturligt på grund av ödsligare än denna irädgård. den sena timmen. Men detta ställe såg icke hel­ ler ut att vara gjort för, att någon ens på ljusa dagen skulle promenera där. Jean Valjeans första omsorg hade varit att leta reda på sina skor och strumpor och taga dem på sig igen. Därefter hade han gått in i lidret med Cosette. Den, som är på flyende fot, tror sig aldrig vara nog gömd. Barnet, som alltjämt tänk­ te på fru Thénardier, delade därför hans instinkt att krypa iliop så mycket som möjligt. Cosette darrade ocli tryckte sig intill honom. Man hörde det stormande bullret av patrullen, som genomsökte återvändsgränden och gatan, inan hörde muskötkolvarnas stötande mot gatste­ narna, javerts rop till de polismän han hade iit-<noinclude> <references/></noinclude> ruec9q6vg6mnhlvtktwbej6u2sl9e3g 653432 653270 2026-06-18T17:23:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 394 —}}</noinclude>bakgrund förlorade sig i dimman och mörkret. Emel­lertid kunde man där otydligt urskilja murar, vilka skuro varandra, som om andra planteringar legat där bortom, samt de låga taken vid Polonceaugatan. Man kunde icke tänka sig något vildare och ödsligare än denna trädgård. Ingen människa fanns där, vilket var helt naturligt på grund av den sena timmen. Men detta ställe såg icke hel­ler ut att vara gjort för, att någon ens på ljusa dagen skulle promenera där. Jean Valjeans första omsorg hade varit att leta reda på sina skor och strumpor och taga dem på sig igen. Därefter hade han gått in i lidret med Cosette. Den, som är på flyende fot, tror sig aldrig vara nog gömd. Barnet, som alltjämt tänk­te på fru Thénardier, delade därför hans instinkt att krypa ihop så mycket som möjligt. Cosette darrade och tryckte sig intill honom. Man hörde det stormande bullret av patrullen, som genomsökte återvändsgränden och gatan, inan hörde muskötkolvarnas stötande mot gatste­narna, Javerts rop till de polismän han hade<noinclude> <references/></noinclude> lb1klks660qjajn7yh5h9u615wkazbj 104 222910 653271 2026-06-18T15:05:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 395 — ställt och hans svordomar, blandade med ord, som icke kunde urskiljas. Efter en fjärdedels timmes förlopp tycktes detta stormande buller börja avlägsna sig. Jean Valjean drog knappt andan. Han hade sakta lagt sin hand på Cosettes mun. För övrigt var den enslighet, vari han befann sig, så sällsamt lugn, att detta fruktansvärda larm, ehuru så ursinnigt och så nära, icke ens kastade en skugga av oro däröver. Det såg ut, som om dessa murar bl...' 653271 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 396 —}}</noinclude>— 395 — ställt och hans svordomar, blandade med ord, som icke kunde urskiljas. Efter en fjärdedels timmes förlopp tycktes detta stormande buller börja avlägsna sig. Jean Valjean drog knappt andan. Han hade sakta lagt sin hand på Cosettes mun. För övrigt var den enslighet, vari han befann sig, så sällsamt lugn, att detta fruktansvärda larm, ehuru så ursinnigt och så nära, icke ens kastade en skugga av oro däröver. Det såg ut, som om dessa murar blivit byggda av de döva stenar, om vilka skriften talar. Plötsligt hördes dock, mitt under detta djupa lugn, ett nytt ljud, ett himmelskt, gudomligt, obe­ skrivligt ljud, lika hänförande, som det andra var förfärande. Det var en hymn, som uppsteg ur mörkret, en tjusande samklang av bön och toner i nattens dunkel ocli hemska tystnad. Kvinnorös­ ter, men röster sammansatta av pä en gång jung­ fruligt rena och barnsligt oskyldiga tonfall, rös­ ter, som icke voro av denna världen, men likna­ de dem, som de nyfödda ännu höra ocli de dö­ ende redan börja urskilja. Denna sång kom ifrån<noinclude> <references/></noinclude> m31g8umzmfei9xn1wii3e8qqky25i37 653433 653271 2026-06-18T17:25:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 396 —}}</noinclude>utställt och hans svordomar, blandade med ord, som icke kunde urskiljas. Efter en fjärdedels timmes förlopp tycktes detta stormande buller börja avlägsna sig. Jean Valjean drog knappt andan. Han hade sakta lagt sin hand på Cosettes mun. För övrigt var den enslighet, vari han befann sig, så sällsamt lugn, att detta fruktansvärda larm, ehuru så ursinnigt och så nära, icke ens kastade en skugga av oro däröver. Det såg ut, som om dessa murar blivit byggda av de döva stenar, om vilka skriften talar. Plötsligt hördes dock, mitt under detta djupa lugn, ett nytt ljud, ett himmelskt, gudomligt, obe­skrivligt ljud, lika hänförande, som det andra var förfärande. Det var en hymn, som uppsteg ur mörkret, en tjusande samklang av bön och toner i nattens dunkel och hemska tystnad. Kvinnorös­ter, men röster sammansatta av pä en gång jung­fruligt rena och barnsligt oskyldiga tonfall, rös­ter, som icke voro av denna världen, men likna­ de dem, som de nyfödda ännu höra och de dö­ende redan börja urskilja. Denna sång kom ifrån<noinclude> <references/></noinclude> ita8p7how1p5hnqdlp7q3xwzjhcxoe7 104 222911 653272 2026-06-18T15:06:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 396 — den dystra byggnad, som behärskade trädgården. I detsamma de onda andarnas skrän avlägsnade sig, kunde man ha trott, att en änglakör nalkades i mörkret. Cosette och Jean Valjean föllo på knä. De visste icke, vad det var, de visste icke, var de voro, men de kände bägge, mannen och bar­ net, den botfärdige ocli den oskyldiga, att de måste falla på sina knän. Dessa röster hade det sällsamma med sig, att de icke hindrade byggnaden från a...' 653272 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 396 —}}</noinclude>— 396 — den dystra byggnad, som behärskade trädgården. I detsamma de onda andarnas skrän avlägsnade sig, kunde man ha trott, att en änglakör nalkades i mörkret. Cosette och Jean Valjean föllo på knä. De visste icke, vad det var, de visste icke, var de voro, men de kände bägge, mannen och bar­ net, den botfärdige ocli den oskyldiga, att de måste falla på sina knän. Dessa röster hade det sällsamma med sig, att de icke hindrade byggnaden från att se lika ödslig ut ändå. Det var som en övernaturlig sång i en obebodd boning. Medan dessa röster ljödo, tänkte Jean Valjean icke mera på något annat. Han såg icke längre natten, han såg en blå himmel. Han tyckte sig känna de vingar, som vi alla hava inom oss, breda ut sig till flykt. Sången dog bort. Den hade kanske varat länge. Jean Valjean skulle icke kunnat säga det. Tim­ mar av hänryckning vara aldrig längre än en mi­ nut. Allt hade åter försjunkit i tystnad. Ingenting<noinclude> <references/></noinclude> t5kl88g15qgcm6y3iywwuiv1obxnru9 104 222912 653273 2026-06-18T15:06:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 397 — hördes mera från gatan, ingenting från trädgår­ den. Det, som hotade, det, som lugnade, allt var försvunnet. Vinden skakade uppe på murkrönet några torra örtstånd, vilka gåvo ifrån sig ett sakta och dystert ljud.' 653273 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 397 —}}</noinclude>— 397 — hördes mera från gatan, ingenting från trädgår­ den. Det, som hotade, det, som lugnade, allt var försvunnet. Vinden skakade uppe på murkrönet några torra örtstånd, vilka gåvo ifrån sig ett sakta och dystert ljud.<noinclude> <references/></noinclude> 4s4gg55bnfrkziirrmu1kqd28pxqrht 104 222913 653274 2026-06-18T15:06:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 399 — av han betjänat sig för att förmå Cosette att hålla sig tyst. — Nej, sade han, hon är sin väg. genting längre. Frukta in­ Cosette suckade, som om en tyngd hade blivit lyft från hennes bröst. Marken var fuktig, lidret var öppet åt alla sidor, blåsten blev skarpare med varje ögonblick. Den gamle mannen tog av sig rocken och svepte in Cosette i den. — Fryser du mindre så här? sade han. — Ack ja, far! — Gott! Vänta på mig här en stun...' 653274 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 399 —}}</noinclude>— 399 — av han betjänat sig för att förmå Cosette att hålla sig tyst. — Nej, sade han, hon är sin väg. genting längre. Frukta in­ Cosette suckade, som om en tyngd hade blivit lyft från hennes bröst. Marken var fuktig, lidret var öppet åt alla sidor, blåsten blev skarpare med varje ögonblick. Den gamle mannen tog av sig rocken och svepte in Cosette i den. — Fryser du mindre så här? sade han. — Ack ja, far! — Gott! Vänta på mig här en stund. Jag kom­ iner strax tillbaka. Han gick ut ur ruinen och började gå längs ef­ ter den stora byggnaden, sökande något bättre skydd. Han träffade på dörrar, men de voro stängda. 1 bottenvåningen satt järngaller framför alla fönsteröppningarna. Då han kommit förbi byggnadens inre vinkel, märkte lian, att fönstren där voro bågformiga ocli att ett svagt ljussken syntes innanför. Han höjde sig på tåspetsarna och tittade in genom ett av dessa fönster. De hörde alla till en tämligen stor<noinclude> <references/></noinclude> ey87u9973i6mtcacigmpfdhy0bmhhqi 104 222914 653275 2026-06-18T15:06:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 400 — sal, med stora stenhällar till golv, avdelad av arka­ der och pelare, och i vilken man icke urskilde nå­ got annat än ett litet ljus och stora skuggor. Lju­ set kom från en nattlampa, som stod ocli brann i ett hörn. Denna sal var öde ocli intet rörde sig. Efter att ha skärpt blicken trodde han sig emeller­ tid på golvet, på själva stenläggningen, urskilja något, som tycktes vara inhöljt i en svepning ocli som liknade en mänsklig skepnad....' 653275 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 400 —}}</noinclude>— 400 — sal, med stora stenhällar till golv, avdelad av arka­ der och pelare, och i vilken man icke urskilde nå­ got annat än ett litet ljus och stora skuggor. Lju­ set kom från en nattlampa, som stod ocli brann i ett hörn. Denna sal var öde ocli intet rörde sig. Efter att ha skärpt blicken trodde han sig emeller­ tid på golvet, på själva stenläggningen, urskilja något, som tycktes vara inhöljt i en svepning ocli som liknade en mänsklig skepnad. Detta något var utsträckt framsrupa, med ansiktet mot stenar­ na, armarna i kors och orörligt som en död. Av någonting ormlikt, som låg på stengolvet, kunde man ha trott, att denna hemska skepnad hade ett rep om halsen. Hela salen badade i detta töcken, som i föga be­ lysta rum ökar hemskheten. Jean Valjean hade sedan ofta sagt, huru många hemska skådespel han än bevittnat i sin levnad, dock aldrig sett något mera isande ocli mera för­ färligt än denna gåtlika skepnad, förrättande nå­ got hemlighetsfullt, okänt värv i detta dystra rum och sålunda dunkelt skådad i natten. Det var förfärligt att antaga, att detta möjligen kunde vara<noinclude> <references/></noinclude> 44gb7fu4bgqawc7nejtd47fvwhqwli2 0 222915 653276 2026-06-18T15:09:30Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=143 to=150 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653276 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=143 to=150 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> oslwnzgk3tank9toof5rsnafgw8px3p 0 222916 653277 2026-06-18T15:10:16Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=151 to=162 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653277 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=151 to=162 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> jefdy4o19mqaaaphjrvt287eeidw04h 0 222917 653279 2026-06-18T15:11:30Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=163 to=169 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653279 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=163 to=169 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> dsdsdt7oucry69jyu1j9u9lp9yxkakz 104 222918 653280 2026-06-18T15:12:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653280 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />232</noinclude>nes hvita gestalt. Jag tillstår att jag icke skulle stå ut med det så som hon. Men ofta skall jag i minnet höra hennes milda röst yttra, såsom nu, när jag framkallar ämnet till tals: »dessa arma varelser, hvilkas lott är så hård, som arbeta för oss, och ha så liten utsigt till frihet och lycka, — böra vi icke göra allt för att mildra deras öde, försötma deras lif, i allt hvad vi förmå det? Jag kan icke se någon lida — icke ett djur en gång. Det är mig en tröst att veta att mina negrer hålla af mig. Jag håller af dem; har alltid funnit dem tillgifna och måna om att göra mig till viljes. De äro på intet vis svåra att styra, blott de se att man verkligen vill dem väl, att man vill vara rättvis och billig». »Jag tillåter aldrig att ett slag af piskan gifves på denna plantage utan min uttryckliga tillåtelse. Mayoralerna äro råa, ouppfostrade män, och slå ofta i hetta och af ondt sinne. Det får icke ske. Då en neger begått någon förseelse som måste straffas, inberättas det till mig, och jag bestämmer bestraffningen. Om piskan måste användas, så måste den användas utan hetta, och blott då förmaning och bannor visat sig ingenting kunna uträtta. Mina negrer hålla af mig, ty de veta att jag aldrig skall tillåta att de behandlas illa». »Det är då icke sant», sade jag, »hvad man sagt mig om negrernas otacksamhet, och att vid slafupproren år 1846 det var de mildaste husbönderna, som blefvo först massakrerade af sina slafvar». »Ack nej!» återtog Madame Carrera, »sådant är icke i menniskonaturen! Just denna tid befann jag mig<noinclude> <references/></noinclude> pa47dnkm1d8tt0g0k2u4mntopzg1li6 0 222919 653281 2026-06-18T15:12:27Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=170 to=174 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653281 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=170 to=174 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> 22zhunibr3lt7d5dcjwdw9j2uax6na3 0 222920 653282 2026-06-18T15:12:59Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=175 to=187 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653282 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=175 to=187 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> fypykg7fucoc3r3caiqil8yri5ck5bp 0 222921 653283 2026-06-18T15:13:26Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=188 to=197 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653283 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=188 to=197 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> q99ar324d1irrxzscjcywh14i7bf77x 0 222922 653284 2026-06-18T15:14:07Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=198 to=204 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653284 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=198 to=204 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> hx8e9ag0zgjrilv8yvkgpobfn17vrb3 0 222923 653285 2026-06-18T15:15:15Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=205 to=240 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653285 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=205 to=240 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> 6h95ul8o2eehs7opja040djkfnww5l2 0 222924 653286 2026-06-18T15:15:45Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=241 to=256 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653286 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=241 to=256 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div> gscl91a87a2pszkd14xewgl0zftd9a0 104 222925 653287 2026-06-18T15:18:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 401 — en död, och ännu förfärligare att tänka, att det kanske vore en levande. Han hade mod att trycka sin panna intill rutan ocli att söka utforska, om detta något skulle röra sig. Fåfängt stod han kvar, såsom han tyckte, en ganska lång stund, den utsträckta skepnaden gjor­ de icke någon rörelse. Plötsligt kände han sig gripen av en obeskrivlig fasa och skyndade däri­ från. Han började springa bortåt lidret, utan att våga se sig tillbaka....' 653287 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 401 —}}</noinclude>— 401 — en död, och ännu förfärligare att tänka, att det kanske vore en levande. Han hade mod att trycka sin panna intill rutan ocli att söka utforska, om detta något skulle röra sig. Fåfängt stod han kvar, såsom han tyckte, en ganska lång stund, den utsträckta skepnaden gjor­ de icke någon rörelse. Plötsligt kände han sig gripen av en obeskrivlig fasa och skyndade däri­ från. Han började springa bortåt lidret, utan att våga se sig tillbaka. Det föreföll honom, som om han, ifall han vände på huvudet, skulle få se skep­ naden komma efter honom med stora steg och fäktande med armarna. Han kom fram till ruinen flämtande. Hans knän sviktade och svetten rann utefter ryggen på ho­ nom. Var var han? Vem skulle någonsin kunnat fö­ reställa sig någonting liknande detta slags grav mitt i Paris? Vad var detta för ett sällsamt hus? En byggnad full av nattliga hemligheter? vilken i mörkret med änglaröster lockade till sig själarna, men, då de kommo, plötsligt bjöd dem denna fasa-^ väckande syn, octisom lovade att öppna him­ melns strålande port, men i stället öppnade gra­<noinclude> <references/></noinclude> h56ak40jm1hpnysl8w90shpoh1sfmbx 104 222926 653288 2026-06-18T15:18:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 402 — vens fasaväckande dörr! Och detta var dock verkligen en byggnad, ett hus, som hade sitt num­ mer vid en gata! Det var icke någon dröm. Han kände sig tvungen att vidröra stenarna för att kunna tro därpå. Kölden, ångesten, oron, aftonens sinnesrörelser liade försatt honom i verklig feber, och alla dessa tankar tumlade om varandra i hans lijärna. Han närmade sig Cosette. Hon sov.' 653288 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 402 —}}</noinclude>— 402 — vens fasaväckande dörr! Och detta var dock verkligen en byggnad, ett hus, som hade sitt num­ mer vid en gata! Det var icke någon dröm. Han kände sig tvungen att vidröra stenarna för att kunna tro därpå. Kölden, ångesten, oron, aftonens sinnesrörelser liade försatt honom i verklig feber, och alla dessa tankar tumlade om varandra i hans lijärna. Han närmade sig Cosette. Hon sov.<noinclude> <references/></noinclude> 8ia0svg62izv3gdsb6dkqq0mdnwbb4v 104 222927 653289 2026-06-18T15:18:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653289 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|233}}</noinclude>helt ensam bland mina negrer, och det var de som vakade för min säkerhet. Min son blef nödsakad att resa till sin plantage på södra sidan af ön, der just då upproret var i full låga. Mayoralen var bortrest för en tid. Jag kallade mina contra-mayoraler, som alla voro negrer, och jag sade till dem: J veten hvad som föregår i denna stund icke långt härifrån, att negrerna ha gjort uppror, och mörda och plundra!» »Ja», de visste derom. »Nå väl; jag sätter mig och mitt hus under ert beskydd. Min son måste resa bort och blir borta under två à tre veckor. Det kommer ej att finnas en hvit man på plantagen. Ej heller vill jag hitkalla någon. Jag litar på er, och vill förtro mig åt er. J skolen ansvara mig för negrernas förhållande. Märken J någon oordning bland dem, så underrätten mig derom». »De lofvade hvad jag begärde». »Jag hade den tiden, liksom nu, ondt om sömn, och låg ofta mycket vaken om nätterna. En natt, emellan klockan två och tre, gick jag upp, och såg ut genom fönstret. Jag fick då, till min öfverraskning, se en af mina mayoraler gå väpnad på vakt framför mitt hus. Jag kallade honom och frågade: »Ar någon fara å färde?» »Nej, allt är lugnt. Men vi ha tänkt, jag och mina kamrater, att några negrer från — — kunde komma hit öfver, och oroa eders nåd; och så ha vi beslutat att skiftesvis hålla vakt om nätterna för ert hus, så att ni må kunna sofva lugnt» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hsm9gabkncoifrg96t0f94i8om2rsre 104 222928 653290 2026-06-18T15:18:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 404 — ljud kom från trädgården. Det hördes tydligt, ehuru svagt. Det liknade den otydliga musik, som boskapens skällor göra om natten på betesmar­ kerna. Detta ljud kom Jean Valjean att vända sig om. Han såg sig omkring ocli fann, att det var nå­ gon i trädgården. En varelse, som liknade en karl, gick ibland glaskuporna i melonsängen, än resande sig upp, än lutande sig ned, än stannande, med regelbund­ na rörelser, som om han släpade eller bred...' 653290 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 404 —}}</noinclude>— 404 — ljud kom från trädgården. Det hördes tydligt, ehuru svagt. Det liknade den otydliga musik, som boskapens skällor göra om natten på betesmar­ kerna. Detta ljud kom Jean Valjean att vända sig om. Han såg sig omkring ocli fann, att det var nå­ gon i trädgården. En varelse, som liknade en karl, gick ibland glaskuporna i melonsängen, än resande sig upp, än lutande sig ned, än stannande, med regelbund­ na rörelser, som om han släpade eller bredde ut något på marken. Denna varelse tycktes lialta. Jean Valjean spratt till av den fruktan, som ständigt hemsöker de olyckliga. Allt är för dem fientligt och misstänkt. De misstro dagen, eme­ dan den gör det lättare att se dem, och natten, emedan den gör det lättare att överraska dem. Nyss darrade han därför, att trädgården var öde, nu darrade han därför, att det fanns någon där. Han återföll ur inbillade fasor i verkliga. Han sade sig, alt Javert ocl ipolisspionerna kanske icke vore borta, att de utan tvivel hade på gatan kvarlämnat folk för att hålla utkik, att om denne karl upptäckte honom i trädgården, skulle lian skrika<noinclude> <references/></noinclude> fb5x8knndzbe38ozg36yissqxdzq083 104 222929 653291 2026-06-18T15:19:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 405 — på tjuvar och utlämna honom. Han tog sakta den insomnade Cosette i sina armar och bar henne bakom en hög gamla obrukbara saker i lidrets av­ lägsnaste hörn. Cosette rörde sig icke. Därifrån gav han akt på, huru varelsen i melonsängen bar sig åt. Det besynnerliga var, att bjäll­ rans pinglande följde alla karlens rörelser. Då denne nalkades, närmade sig också pinglandet. Då han avlägsnade sig, avlägsnade det sig även. Om han gjorde någo...' 653291 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 405 —}}</noinclude>— 405 — på tjuvar och utlämna honom. Han tog sakta den insomnade Cosette i sina armar och bar henne bakom en hög gamla obrukbara saker i lidrets av­ lägsnaste hörn. Cosette rörde sig icke. Därifrån gav han akt på, huru varelsen i melonsängen bar sig åt. Det besynnerliga var, att bjäll­ rans pinglande följde alla karlens rörelser. Då denne nalkades, närmade sig också pinglandet. Då han avlägsnade sig, avlägsnade det sig även. Om han gjorde någon häftigare rörelse, beledsa­ gades denna av ett längre pinglande. Då han stannade, upphörde ljudet. Det syntes vara up­ penbart, att bjällran var fäst på karlen. Men i så fall, vad kunde väl det betyda? Vad var det för en karl, på vilken man hängt en bjällra liksom på en gumse eller en oxe? Medan han gjorde sig dessa frågor, rörde han vid Cosettes händer. De voro iskalla. — O min Gud! sade han. Han ropade på henne med låg röst: — Cosette! Hon öppnade icke ögonen. Han ruskade på henne. Hon vaknade icke. Victor Hugo V 8<noinclude> <references/></noinclude> bvfw3kwnxuga3a683a174n6f4cymcob 104 222930 653292 2026-06-18T15:19:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 406 — — Skulle hon vara död! sade han och reste sig upp, darrande från huvud till fot. De förfärligaste tankar genomjagade hans själ. Det finns ögonblick, då ohyggliga aningar belägra oss liksom en hop furier ocli löpa till storms mot väggarna av vår hjärna. Då det gäller dem vi älska, hittar vår omsorg på alla möjliga dårska-, per. Det erinrar oss om att sömn i fria luften under en kall natt kan vålla döden. Cosette hade mycket blek fallit...' 653292 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 406 —}}</noinclude>— 406 — — Skulle hon vara död! sade han och reste sig upp, darrande från huvud till fot. De förfärligaste tankar genomjagade hans själ. Det finns ögonblick, då ohyggliga aningar belägra oss liksom en hop furier ocli löpa till storms mot väggarna av vår hjärna. Då det gäller dem vi älska, hittar vår omsorg på alla möjliga dårska-, per. Det erinrar oss om att sömn i fria luften under en kall natt kan vålla döden. Cosette hade mycket blek fallit ned på marken, utsträckt vid hans fötter och utan att göra en enda rörelse. Han lyssnade efter hennes andedräkt. Hon an­ dades, men hennes andhämtning föreföll honom svag och nära att slockna. Huru värma upp henne? Huru få henne vaken? Allt annat utplånades ur hans tankar. Utom sig störtade han ut ur ruinen. Cosette måste ovillkorligen inom en kvart be­ finna sig framför en eldbrasa och i en säng.<noinclude> <references/></noinclude> suhjlz3gr0n4emqcakc8crvbolfgtdj 104 222931 653293 2026-06-18T15:19:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 408 — Detta namn, sålunda uttalat, i denna stund av nattligt mörker, på detta okända ställe ocliav denne okände man, kom Jean Valjean att studsa. Han var beredd på allt, utom på detta. Den, som tilltalade honom, var en gubbe, krokryggig och halt, klädd nästan som en bonde, oclihade på vänstra knäet en läderputa, vid vilken en täm­ ligen stor bjällra hängde. Som hans ansikte be­ fann sig i skuggan, kunde det icke urskiljas. Emellertid hade gubben...' 653293 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 408 —}}</noinclude>— 408 — Detta namn, sålunda uttalat, i denna stund av nattligt mörker, på detta okända ställe ocliav denne okände man, kom Jean Valjean att studsa. Han var beredd på allt, utom på detta. Den, som tilltalade honom, var en gubbe, krokryggig och halt, klädd nästan som en bonde, oclihade på vänstra knäet en läderputa, vid vilken en täm­ ligen stor bjällra hängde. Som hans ansikte be­ fann sig i skuggan, kunde det icke urskiljas. Emellertid hade gubben tagit av sig mössan ocli utbrast helt darrande: — Men, herre Gud, hur kan ni vara här, fader Madeleine? Herre Jesus, vilken väg har ni kom­ mit in? Ni faller då ned från himlen! Men det vore inte så underligt. Skulle ni falla ned någon­ sin, så vore det väl därifrån. Och sä ni ser ut! Ingen halsduk, ingen hatt, ingen rock! Vet ni, alt ni kunde sannerligen ha skrämt den, som inte kände er förut? Ingen rock! Herre min skapare, lia dina helige mist förståndet nu för tiden? Men hur har ni då kommit in här? Orden flödade över varandra. Den gamle man­ nen ordade med en lantlig talförhet, vari det icke låg något oroande. Allt delta hade yttrats med<noinclude> <references/></noinclude> p1d112jvuw0umd45u2nx90xwdqt8niz 104 222932 653294 2026-06-18T15:19:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 409 — en blandning av bestörtning och okonstlad god­ modighet. — Vem är ni? Och vad är detta för ett ställe? frågade Jean Valjean. — Åh, Gud hjäipe mig, är inte det för starkt! utbrast gubben. Jag är den, som ni har skaffat plats här, och detta är det ställe, där ni skaffat mig plats. Känner ni verkligen inte igen mig? — Nej, sade Jean Valjean. Och huru kommer det sig, att ni känner mig, ni? — Ni har räddat mitt liv, sade karlen. Han vän...' 653294 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 409 —}}</noinclude>— 409 — en blandning av bestörtning och okonstlad god­ modighet. — Vem är ni? Och vad är detta för ett ställe? frågade Jean Valjean. — Åh, Gud hjäipe mig, är inte det för starkt! utbrast gubben. Jag är den, som ni har skaffat plats här, och detta är det ställe, där ni skaffat mig plats. Känner ni verkligen inte igen mig? — Nej, sade Jean Valjean. Och huru kommer det sig, att ni känner mig, ni? — Ni har räddat mitt liv, sade karlen. Han vände sig om, en månstråle avtecknade hans profil, och Jean Valjean igenkände den gam­ le Fauchelevent. — Ah, sade Jean Valjean, är det ni? Jo, nu känner jag igen er. — Nå, det var då väl det! yttrade den gamle med en förebrående ton. — Och vad gör ni här? återtog Jean Valjean. — Kors, jag täcker över mina meloner, vet jag! Den gamle Fauchelevent höll verkligen i han­ den änden av en halmmatta, vilken han höll på att breda över melonsängen, då Jean Valjean kom fram till honom. Han hade redan brett ut flere<noinclude> <references/></noinclude> kudgm2uscx37c2ggw5uu86ksijj1jw5 104 222933 653295 2026-06-18T15:20:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 410 — sådana under loppet av den timme ungefär, som han varit i trädgården. Det var denna förrättning, som hade kommit honom att göra de besynner­ liga rörelser, som Jean Valjean iakttagit från lidret. Han fortfor: — Jag sade för mig själv: Det är klart mån­ sken, det blir frost. Om jag skulle sätta kapproc­ karna på mina meloner? Och ni borde sannerli­ gen ha gjort sammaledes, tilläde han, betraktande Jean Valjean med ett Ijudligt skratt. Men...' 653295 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 410 —}}</noinclude>— 410 — sådana under loppet av den timme ungefär, som han varit i trädgården. Det var denna förrättning, som hade kommit honom att göra de besynner­ liga rörelser, som Jean Valjean iakttagit från lidret. Han fortfor: — Jag sade för mig själv: Det är klart mån­ sken, det blir frost. Om jag skulle sätta kapproc­ karna på mina meloner? Och ni borde sannerli­ gen ha gjort sammaledes, tilläde han, betraktande Jean Valjean med ett Ijudligt skratt. Men hur kan ni vara här? Jean Valjean, som fann sig vara känd av denne man, åtminstone under namnet Madeleine, gick endast med försiktighet vidare. Han kom fram med den ena frågan efter den andra. Underligt nog tycktes rollerna vara ombytta. Det var han, den objudne gästen, som framställde frågorna. — Och vad är meningen med den där bjällran, som ni har på knäet? — Med den där? svarade Fauchelevent. Det är för att man skall kunna undvika mig. — Huru! För att man skall kunna undvika er? Gubben Fauchelevent blinkade med ett obe­ skrivligt uttryck i minen.<noinclude> <references/></noinclude> rxa90m2qs7da9or7wimaj1kml8r8zc2 104 222934 653296 2026-06-18T15:20:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 411 — — Åli, kors, det finns bara kvinnfolk i det här huset, en mängd unga flickor. Det tyckes, som om jag skulle vara farlig att möta. Bjällran var­ nar dem. Då jag kommer, gå de ur vägen. — Vad är då detta för ett hus? — Hm, det vet ni väl. — Nej, det vet jag inte. — Oclidet, fast ni skaffat mig plats som träd­ gårdsmästare här! — Svara mig, som om jag ingenting visste. — Nå ja, det är klostret Petit-Picpus då. Jean Valjean drog...' 653296 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 411 —}}</noinclude>— 411 — — Åli, kors, det finns bara kvinnfolk i det här huset, en mängd unga flickor. Det tyckes, som om jag skulle vara farlig att möta. Bjällran var­ nar dem. Då jag kommer, gå de ur vägen. — Vad är då detta för ett hus? — Hm, det vet ni väl. — Nej, det vet jag inte. — Oclidet, fast ni skaffat mig plats som träd­ gårdsmästare här! — Svara mig, som om jag ingenting visste. — Nå ja, det är klostret Petit-Picpus då. Jean Valjean drog sig nu till minnes. Slumpen, det vill säga försynen, hade kastat honom just i det kloster i kvarteret Saint-Antoine, där den gam­ le, genom sin kärras stjälpning ofärdige Fauchelevent på hans förord hade blivit antagen för två år sedan. Han upprepade, liksom talande för sig själv: — Klostret Petit-Picpus! — Ja visst, men, återtog Fauchelevent, hur tu­ san har ni burit er åt för att komma in här, fader Madeleine? Ni må vara en helig man huru myc­ ket som helst, så är ni ändå en karl, och sådana få inte komma in hit.<noinclude> <references/></noinclude> swnfqfqupxohb3s9592vdg2a5ynm9b1 104 222935 653297 2026-06-18T15:20:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 412 — — Men ni är ju här? — Ja, men jag är också den ende. — Emellertid måste jag stanna här, återtog Jean Valjean. — Åh, min Gud! utbrast Fauchelevent. Jean Valjean närmade sig gubben ocl i sade till honom med allvarlig röst: — Fader Fauchelevent, jag har räddat ert liv. — Det var jag, som först påminde mig det, svarade Fauchelevent. — Nå väl, ni kan nu göra för mig detsamma, som jag fordom gjorde för er. Fauchelevent tog Jean Valj...' 653297 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 412 —}}</noinclude>— 412 — — Men ni är ju här? — Ja, men jag är också den ende. — Emellertid måste jag stanna här, återtog Jean Valjean. — Åh, min Gud! utbrast Fauchelevent. Jean Valjean närmade sig gubben ocl i sade till honom med allvarlig röst: — Fader Fauchelevent, jag har räddat ert liv. — Det var jag, som först påminde mig det, svarade Fauchelevent. — Nå väl, ni kan nu göra för mig detsamma, som jag fordom gjorde för er. Fauchelevent tog Jean Valjeans bägge kraftiga händer i sina gamla, skrumpna och darrande samt stod några sekunder, som om han icke kunnat tala. Slutligen utbrast han: — Oh, det skulle vara en den gode Gudens väl­ signade nåd, om jag kunde göra någonting i den vägen för er! Jag rädda ert liv! Herr mär, för­ foga över gubben efter behag. En oförliknelig glädje hade liksom förklarat den gamle och tycktes stråla ur hans ansikte. — Vad vill ni att jag skall göra? återtog han. — Jag skall förklara er det. Har ni ett rum?<noinclude> <references/></noinclude> p8tkmp6457uo9kf5jlzal27jcu254zy 104 222936 653298 2026-06-18T15:20:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 413 — — Jag har ett kyffe, som ligger alldeles för sig självt, där, bakom ruinen efter det gamla klostret, i en vrå, som ingen ser. Där finns det tre rum. »Kyffet» var verkligen så väl dolt bakom rui­ nen och sä fullständigt undangömt för allas blic­ kar, att Jean Valjean icke hade sett det. — Det är bra! sade Jean Valjean. Nu begär jag två saker av er. — Vilka då, herr mär? — För det första, att ni inte säger till någon, vad ni vet...' 653298 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 413 —}}</noinclude>— 413 — — Jag har ett kyffe, som ligger alldeles för sig självt, där, bakom ruinen efter det gamla klostret, i en vrå, som ingen ser. Där finns det tre rum. »Kyffet» var verkligen så väl dolt bakom rui­ nen och sä fullständigt undangömt för allas blic­ kar, att Jean Valjean icke hade sett det. — Det är bra! sade Jean Valjean. Nu begär jag två saker av er. — Vilka då, herr mär? — För det första, att ni inte säger till någon, vad ni vet om mig. För det andra, att ni inte för­ söker att själv få veta mera. — Som ni vill. Jag vet, att ni inte kan göra någonting annat än det, som är hederligt, ocli att ni alltid har varit en Guds man. För övrigt är det ju ni, som satt mig hit. Det är er sak. Jag står till er tjänst. — Det är överenskommet då. Kom nu med mig. Vi skola gå efter barnet. — Ah! sade Fauchelevent. Har ni ett barn också? Han yttrade icke ett ord vidare, utan följde Jean Valjean, som en hund följer sin herre. Inom mindre än en halv timme därefter sov Co-<noinclude> <references/></noinclude> nd7zyymlkudl5jzt4xqj8xg87j4rkan 104 222937 653299 2026-06-18T15:20:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 414 — sette, på vilkens kinder värmen från en god eld­ brasa återkallat rosorna, i den gamle trädgårds­ mästarens säng. Jean Valjean hade åter tagit på sig sin halsduk ocli sin rock. Hatten, som han slungat över muren, hade han fått rätt på ocl i ta­ git upp. Medan Jean Valjean tog på sig rocken, hade Fauchelevent knäppt av sig knäputan med bjällran, vilken nu prydde väggen, upphängd pä en spik bredvid en korg. De bägge männen värm­ de s...' 653299 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 414 —}}</noinclude>— 414 — sette, på vilkens kinder värmen från en god eld­ brasa återkallat rosorna, i den gamle trädgårds­ mästarens säng. Jean Valjean hade åter tagit på sig sin halsduk ocli sin rock. Hatten, som han slungat över muren, hade han fått rätt på ocl i ta­ git upp. Medan Jean Valjean tog på sig rocken, hade Fauchelevent knäppt av sig knäputan med bjällran, vilken nu prydde väggen, upphängd pä en spik bredvid en korg. De bägge männen värm­ de sig, med armbågarna stödda mot ett bord, på vilket Fauchelevent hade satt fram ett stycke ost, rågbröd, en butelj vin och två glas, och den gam­ le sade till Jean Valjean, i det han lade handen på hans knä: — Ack, fader Madeleine! Ni, som inte kände igen mig strax! Ni räddar folks liv, ni, och glöm­ mer dem sedan! Åh, det är mycket illa! Men de komma nog ihåg er, de! Ni otacksamme!<noinclude> <references/></noinclude> 5745e9z6mvy7nn4skvd802y20xgboq9 104 222938 653300 2026-06-18T15:21:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 416 — som den söker, vad den annanstädes förlorat ur sikte. Den sökte där för detta mären i Montreuil. Javert kallades till Paris för att lämna upplysnin­ gar vid efterspaningarna. Javert bidrog verkligen i hög grad till Jean Valjeans gripande ånyo. Javerts nit och skicklighet vid detta tillfälle blevo uppmärksammade av herr Chabouillet, prefektursekreterare under greve Angles. Herr Cliabouillet, som för övrigt redan förut hade beskyddat Ja­ vert...' 653300 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 416 —}}</noinclude>— 416 — som den söker, vad den annanstädes förlorat ur sikte. Den sökte där för detta mären i Montreuil. Javert kallades till Paris för att lämna upplysnin­ gar vid efterspaningarna. Javert bidrog verkligen i hög grad till Jean Valjeans gripande ånyo. Javerts nit och skicklighet vid detta tillfälle blevo uppmärksammade av herr Chabouillet, prefektursekreterare under greve Angles. Herr Cliabouillet, som för övrigt redan förut hade beskyddat Ja­ vert, lät anställa polisuppsyningsmannen i MonIreuil vid polisen i Paris. Där gjorde sig Javert nyttig på mångfaldigt och, huru oväntat detta ord än kan synas för dylika tjänster, hedrande sätt. Han tänkte icke mera på Jean Valjean — de hundar, som ständigt äro ute på jakt, glömma vargen i går för vargen i dag — då han i decem­ ber 1823 kom att läsa en tidning, han, som aldrig brukade läsa tidningar. Men Javert hade, såsom inonarkiskt sinnad, velat veta de närmare omstän­ digheterna vid prinsen-överbefälhavarens triumflika intåg i Bayonne. Då han genomläst den ar­ tikel, som intresserade honom, ådrog sig ett namn, Jean Valjeans namn, nederst på sidan, lians upp­ märksamhet. Tidningen förkunnade, att galär­<noinclude> <references/></noinclude> hxiv1avi2dgj90nbzydm1tgge6lm39k 104 222939 653301 2026-06-18T15:21:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 417 — slaven Jean Valjean var död, och meddelade den­ na händelse i så bestämda ordalag, att Javert icke alls tvivlade därpå. Han inskränkte sig till att säga: Det var en god rapport. Sedan kastade han ifrån sig tidningen och tänkte icke niera på saken. Någon tid därefter hände det sig, att ett polismeddelande frän prefekturen i departementet Seine-et-Oise inkom till polisprefekturen i Paris an­ gående ett barns bortförande, som sades under gan...' 653301 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 417 —}}</noinclude>— 417 — slaven Jean Valjean var död, och meddelade den­ na händelse i så bestämda ordalag, att Javert icke alls tvivlade därpå. Han inskränkte sig till att säga: Det var en god rapport. Sedan kastade han ifrån sig tidningen och tänkte icke niera på saken. Någon tid därefter hände det sig, att ett polismeddelande frän prefekturen i departementet Seine-et-Oise inkom till polisprefekturen i Paris an­ gående ett barns bortförande, som sades under ganska egendomliga omständigheter ha ägt rum i Montfermeils kommun. En liten flicka om sju eller åtta år, så hette det i meddelandet, vilken av sin mor blivit anförtrodd åt en värdshusidkare på stället, liade blivit bortrövad av en okänd person. Den lilla svarade på namnet Cosette ocli var dot­ ter till en ogift kvinna, kallad Fantine, som dött på ett sjukhus, man visste varken när eller var. Detta meddelande kom under Javerts ögon ocli gjorde honom fundersam. Fantines namn var honom väl bekant; Han på­ minde sig, att Jean Valjean hade kommit honom, lionom, Javert, att gapskratta, genom sin begäran oin tre dagars uppskov för att söka reda på det<noinclude> <references/></noinclude> oswncliq18bn51t077zwmbv6umnx1rm 104 222940 653302 2026-06-18T15:21:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 418 — där styckets barn. Han erinrade sig också, att Jean Valjean hade blivit häktad i Paris, just då han steg upp i vagnen, som gick till Montfermeil. Några tecken hade till ocl i med gjort troligt, att det var andra gången han steg upp i denna vagn, ocli att han redan aftonen förut hade gjort en för­ sta utflykt till denna bys omgivningar, ty i själva byn hade han icke blivit sedd. Vad hade han att göra i trakten av Montfermeil? Man hade icke kunn... 653302 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 418 —}}</noinclude>— 418 — där styckets barn. Han erinrade sig också, att Jean Valjean hade blivit häktad i Paris, just då han steg upp i vagnen, som gick till Montfermeil. Några tecken hade till ocl i med gjort troligt, att det var andra gången han steg upp i denna vagn, ocli att han redan aftonen förut hade gjort en för­ sta utflykt till denna bys omgivningar, ty i själva byn hade han icke blivit sedd. Vad hade han att göra i trakten av Montfermeil? Man hade icke kunnat gissa det. Javert förstod det nu. Fantines dotter befann sig där. Jean Valjean hade upp­ sökt henne. Nu hade detta barn blivit bortrövat av en okänd. Vem kunde denne okände vara? Skulle det vara Jean Valjean? Men Jean Valjean var ju död. Utan att meddela sig åt någon, tog Javert den vagn, som hade sin station vid Tennfatet i åter­ vändsgränden Planchette, och reste till Montfermeii. Han väntade sig att där få mycken upplysning i saken. Han fann där endast, att det hela blev så mycket mera mystiskt. De första dagarna efter Cosetles bortförande hade Thénardiers i förargelsen pratat bredvid<noinclude> <references/></noinclude> bh5jy1hvn57onf0whzolewyon8qlaqj 104 222941 653303 2026-06-18T15:21:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 419 — munnen. Lärkans försvinnande hade väckt upp­ seende i byn. Flera olika framställningar av sa­ ken hade genast gjorts, men stannade slutligen vid, att barnet blivit bortrövat. Därav härledde sig polismeddelandet. Emellertid hade Thénardier, sedan första hettan gått över, med sin be­ undransvärda instinkt ganska snart insett, att det aldrig är nyttigt att sätta allmänne åklagaren i rörelse, och att första följden av hans klagomål öv...' 653303 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 419 —}}</noinclude>— 419 — munnen. Lärkans försvinnande hade väckt upp­ seende i byn. Flera olika framställningar av sa­ ken hade genast gjorts, men stannade slutligen vid, att barnet blivit bortrövat. Därav härledde sig polismeddelandet. Emellertid hade Thénardier, sedan första hettan gått över, med sin be­ undransvärda instinkt ganska snart insett, att det aldrig är nyttigt att sätta allmänne åklagaren i rörelse, och att första följden av hans klagomål över Cosettes bortrövande skulle bli att fästa rättvisans gnistrande öga på honom, Thénardier, och på en mängd grumliga affärer, som han hade för sig. Det sista ugglorna vilja, är, att man kommer till dem med ljus. Och att börja med; huru skulle han slingra sig ifrån de femton hundra francs, som han mottagit? Han slog därför tvärt om, satte munkavle på sin hustru och spelade för­ vånad, då någon talade med honom om det b ortrövadc barnet. Han begrep icke det min­ sta därav. Utan tvivel hade han i första ögon­ blicket beklagat sig över, att den kära lilla flic­ kan så hastigt »togs» ifrån honom. Han skulle av ömhet ha velat behålla henne två eller tre da­ gar till, men det var hennes »morfar», som kom­<noinclude> <references/></noinclude> 6hupsee6vi94ytca6zxqmxnzvm9zbyc 104 222942 653304 2026-06-18T15:21:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 420 — mit och hämtat henne på det vanligaste sätt i värl­ den. »Morfadern» var ett tillägg av honom själv, vilket gjorde god verkan. Det var denna historia, som Javert råkade på vid sin ankomst till Montfermeil. »Morfadern» kom jean Valjean att för­ svinna. javert gjorde likväl några ingående frågor, be­ träffande Thénardiers historia. — Vad var denne morfar för en och vad hette han? Thénardier svarade helt obesvärat: — Det var en rik l...' 653304 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 420 —}}</noinclude>— 420 — mit och hämtat henne på det vanligaste sätt i värl­ den. »Morfadern» var ett tillägg av honom själv, vilket gjorde god verkan. Det var denna historia, som Javert råkade på vid sin ankomst till Montfermeil. »Morfadern» kom jean Valjean att för­ svinna. javert gjorde likväl några ingående frågor, be­ träffande Thénardiers historia. — Vad var denne morfar för en och vad hette han? Thénardier svarade helt obesvärat: — Det var en rik lantbrukare. Jag såg hans pass. Jag vill minnas, att han kallade sig Guillaume Lambert. Lambert är ett hyggligt och ganska förtroende­ ingivande namn. Javert återvände till Paris. — Jean Valjean är nog död, sade han för sig själv, och jag är en lättrogen narr. Han började på nytt glömma bort hela denna historia, då han under loppet av mars månad år 1824 fick höra talas om en besynnerlig person, som bodde i Saint-Médards församling ocfi som fått binamnet »tiggaren, som ger allmosor». Den­ na person var en räntetagare, sades del, som ingen<noinclude> <references/></noinclude> d6inf5slz81ok7msrqo1nb6599qeoze 104 222943 653305 2026-06-18T15:21:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 421 -^ riktigt visste namnet på, och som levde ensam med en liten åtta års flicka, vilken själv icke visste någonting, utom att hon kom från Montfermeil. Montfermeil! Detta ständigt återkommande namn kom Javert att spetsa öronen. En gammal tigga­ re, som var polisspion, efter att förut ha varit pedell, och vilken den omnämnde personen ibland gav en allmosa, tilläde några andra omständighe­ ter: — Den ifrågavarande räntetagaren vore en sär­ dele...' 653305 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 421 —}}</noinclude>— 421 -^ riktigt visste namnet på, och som levde ensam med en liten åtta års flicka, vilken själv icke visste någonting, utom att hon kom från Montfermeil. Montfermeil! Detta ständigt återkommande namn kom Javert att spetsa öronen. En gammal tigga­ re, som var polisspion, efter att förut ha varit pedell, och vilken den omnämnde personen ibland gav en allmosa, tilläde några andra omständighe­ ter: — Den ifrågavarande räntetagaren vore en sär­ deles folkskygg varelse, han gick aldrig ut annat än om aftonen, talade ej heller med någon, utom någon gång med de fattiga, och lät ingen komma sig nära. Han var klädd i en förskräcklig, gam­ mal gul rock, som var värd flere millioner, emedan den var fullstoppad med banksedlar. Detta kunde icke annat än reta Javerts nyfiken­ het. För att få se denne besynnerlige räntetagare på nära håll utan att skrämma honom, låna­ de han en dag pedellens kläder ävensom den plats, där den gamle polisspionen brukade sitta hop­ krupen alla aftnar, under det han mumlade fram böner ocli spionerade mitt under bedjandet. Den »misstänkte individen» kom verkligen till Victor Hugo V 9<noinclude> <references/></noinclude> csbcdc5sa4a7anuzt5rthfwx2mxv2sf 104 222944 653306 2026-06-18T15:21:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 422 — den sålunda förklädde Javert och gav honom en allmosa. I samma ögonblick lyfte Javert upp hu­ vudet, och samma skakning Jean Valjean erfor, då han trodde sig igenkänna Javert, erfor också Javert, då han trodde sig igenkänna Jean Valjean. Emellertid hade mörkret kunnat bedraga ho­ nom. Jean Valjeans död var av laga myndighet tillkännagiven. Allvarsamma tvivel kvarstodo så­ ledes hos Javert, och då Javert tvivlade, grep han, denne samvetsgranne...' 653306 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 422 —}}</noinclude>— 422 — den sålunda förklädde Javert och gav honom en allmosa. I samma ögonblick lyfte Javert upp hu­ vudet, och samma skakning Jean Valjean erfor, då han trodde sig igenkänna Javert, erfor också Javert, då han trodde sig igenkänna Jean Valjean. Emellertid hade mörkret kunnat bedraga ho­ nom. Jean Valjeans död var av laga myndighet tillkännagiven. Allvarsamma tvivel kvarstodo så­ ledes hos Javert, och då Javert tvivlade, grep han, denne samvetsgranne man, ingen människa i kra­ gen. Han följde sin man ända till gorbeauska ruck­ let och lockade ^gummanx>att prata, vilket icke var svårt. Gumman bekräftade för honom för­ hållandet med rocken, som var fodrad med millio­ ner, och berättade honom händelsen med tusenfrancssedeln som hon hade sett. Hon hade känt efter. Javert hyrde ett rum där. Samma afton flyttade han in dit. Han kom för att lyssna vid den hemlighetsfulle hyresgästens dörr, i hopp att få höra ljudet av hans röst, men Jean Valjean såg hans ljus genom nyckelhålet oclilurade spionen genom att iakttaga tystnad. Dagen efter begav sig Jean Valjean därifrån.<noinclude> <references/></noinclude> k2vufn9wejqupvxks32p44b14nhm92t 104 222945 653307 2026-06-18T15:22:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 423 — Men bullret av femfrancsstyckef, som han släppte på golvet, märktes av gumman, som, då hon hör­ de penningar skramla, tänkte, att han ämnade flytta, och skyndade sig att därom underrätta Javert. På kvällen, då Jean Valjean gick ut, vän­ tade honom Javert med två man bakom träden på boulevarden. Javert hade i prefekturen begärt laga handräcke ning, men hade icke sagt namnet på den person han hoppades gripa. Det var hans hemlighet, och han...' 653307 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 423 —}}</noinclude>— 423 — Men bullret av femfrancsstyckef, som han släppte på golvet, märktes av gumman, som, då hon hör­ de penningar skramla, tänkte, att han ämnade flytta, och skyndade sig att därom underrätta Javert. På kvällen, då Jean Valjean gick ut, vän­ tade honom Javert med två man bakom träden på boulevarden. Javert hade i prefekturen begärt laga handräcke ning, men hade icke sagt namnet på den person han hoppades gripa. Det var hans hemlighet, och han hade bevarat den av tre skäl: först emedan den ringaste oförsiktighet kunde varsko Jean Val­ jean; vidare emedan gripandet av en gammal för­ rymd ocli för död ansedd galärslav, av en dömd förbrytare, som rättvisan i sina anteckningar for­ dom för alltid hänfört till missdådare av farligaste sla g, vore en storartad fram­ gång, som parispolisens äldre medlemmar säker­ ligen icke skulle unna en nykomling som Javert, varför han fruktade, att de skulle taga från honom hans galärslav; samt slutligen emedan Javert, som var artist i sitt fack, hade smak för det oför­ utsedda. Han hatade dessa förutsagda fram­ gångar, som man berövar deras doft genom att<noinclude> <references/></noinclude> 17na847jtycl4f41ur1jr3is3qzd4mx 104 222946 653308 2026-06-18T15:22:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653308 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />234</noinclude>»Jag tackade honom för detta prof af tillgifvenhet, och frågade huru negrerna skickade sig, om de arbetade som vanligt?» »Bättre än vanligt», blef svaret, »de veta att »la señora» gifvit dem sitt förtroende, och de vilja visa att de förtjena det. Eders nåd kan vara alldeles trygg!» Med dessa erfarenheter af negerkarakterens trohet och värde, kan den ädla frun ej annat än lida af det myckna våld och den orätt, som hon sett och ser öfvas af många slafögare mot deras slafvar. »Ofta», sade hon en gång, »har jag i bitterhet häröfver önskat, att de alla kunde bli fria!» Jag ser äfven ofta hos henne en ryckning såsom af plåga, och hör en suck, när piskan höres klatscha, som befaller slafvarne ut på arbete. Ty hon har ej förmått att här få denna stygga signal ändrad. En annan mera musikalisk signal höres dagligen omkring klockan elfva på förmiddagen, då det blåses i en snäcka, en långt uthållande melodisk ton, som kallar från arbetet de negrinnor som ha ambarn, för att ge barnen di, och ge mödrarne tid att hvila derförinnan. Så allmänt kändt är Madame Carreras kärleksfulla sinnelag för negerslafvarne, att hon ofta anlitas af främmande negrer som felat mot sina husbönder, för att fälla förbön för dem att de må undgå bestraffning. Det är nemligen ett antaget bruk på Cuba, att den felande slafven kan bland hvita personer utvälja en »Padrino» eller en »Madrina» till förespråkare hos den förtörnade husbonden, som vid deras förbön sällan eller aldrig vägrar förlåtelse. M:me Carrera har ofta blifvit<noinclude> <references/></noinclude> i6f9ctj8vihcmcanjx3n7w8byekl1vn 104 222947 653309 2026-06-18T15:46:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 424 — tala om dem långt förut. Han älskade att utarbe­ ta sina mästerstycken i tysthet och sedan plöts­ ligt avslöja dem. Javert hade följt Jean Valjean frän träd till träd, sedan från gathörn till gathörn oclihade icke för­ lorat honom ur sikte ett enda ögonblick. Till och med i de stunder, då Jean Valjean trodde sig som mest i säkerhet, hade Javert ögat på honom. Varför häktade Javert icke Jean Valjean? Jo, därför att han ännu tvivlade....' 653309 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 424 —}}</noinclude>— 424 — tala om dem långt förut. Han älskade att utarbe­ ta sina mästerstycken i tysthet och sedan plöts­ ligt avslöja dem. Javert hade följt Jean Valjean frän träd till träd, sedan från gathörn till gathörn oclihade icke för­ lorat honom ur sikte ett enda ögonblick. Till och med i de stunder, då Jean Valjean trodde sig som mest i säkerhet, hade Javert ögat på honom. Varför häktade Javert icke Jean Valjean? Jo, därför att han ännu tvivlade. Man bör komma ihåg, att polisen på den tiden icke fick fara fram efter behag. Den fria pressen besvärade den. Några godtyckliga häktningar, hade påpekats i tidningarna, hade givit återljud i själva kamrarna cch gjort prefekturen försiktig. Att förgripa sig mot den personliga friheten var icke en sak att leka med. Poliserna fruktade att misstaga sig. Prefekten höll efter dem. Ett fel­ grepp, och de blevo avsatta. Man kan då före­ ställa sig, vilken verkan denna korta notis, åter­ given i ett tjog tidningar, skulle ha gjort i Paris: "En gammal aktningsvärd gråhårsman, en aktad räntetagare, som var ute och promenerade med sin åttaåriga dotterdotter, blev i går liäktad ocli<noinclude> <references/></noinclude> m9li290az5wipfvulsnlmo5uk5j46l3 104 222948 653310 2026-06-18T15:46:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 425 — förd till prefekturfängelset såsom förrymd galärslav." Lät oss därjämte upprepa, att Javert hade sina enskilda betänkligheter. Hans samvetes uppma­ ningar överensstämde med prefektens. Han var verkligen ej säker på sin sak. Jean Vaijean vände ryggen åt honom och gick i mörkret. Sorgen, oron, ångesten, nedslagenheten, den­ na nya olycka att nödgas fly under natten och på måfå söka sig och Cosette en tillflykt i Paris, nöd­ vändighet...' 653310 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 425 —}}</noinclude>— 425 — förd till prefekturfängelset såsom förrymd galärslav." Lät oss därjämte upprepa, att Javert hade sina enskilda betänkligheter. Hans samvetes uppma­ ningar överensstämde med prefektens. Han var verkligen ej säker på sin sak. Jean Vaijean vände ryggen åt honom och gick i mörkret. Sorgen, oron, ångesten, nedslagenheten, den­ na nya olycka att nödgas fly under natten och på måfå söka sig och Cosette en tillflykt i Paris, nöd­ vändigheten att rätta sina steg efter ett barns, allt detta hade, Jean Vaijean ovetande, förändrat hans gång och givit hans kroppsställning en sådan prä­ gel av ålderdom, att själva polisen, förkroppsli­ gad i Javert, kunde misstaga sig därpå och gjorde så även. Omöjligheten att närma sig allt för myc­ ket, Jean Valjeans klädsel som en gammal emi­ grerad informator, Thénardiers förklaring, som gjorde honom till morfar, samt slutligen tron, att han var död i bagnon, ökade ytterligare den i Ja verts sinne tilltagande ovissheten. Ett ögonblick föll det honom in att tvärt begära få se hans papper. Men om denne man icke vore<noinclude> <references/></noinclude> 9x72c1o027f4nhuustq7onjmtg5sf7q 104 222949 653311 2026-06-18T15:46:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 426 — Jean Valjean, om han icke vore någon beskedlig och hederlig gammal räntetagare, så vore han tro­ ligen någon djärv sälle, djupt invigd och inblan­ dad i de parisiska bovarnas mörka anslag, någon farlig anförare för ett tjuvband, vilken gav all­ mosor för att dölja sina andra talanger — ett gammalt knep. Han hade förtrogna, medbrottslingar, tillfälliga härbärgen, dit han utan tvivel ämnade taga sin tillflykt. Alla dessa omvägar, som han...' 653311 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 426 —}}</noinclude>— 426 — Jean Valjean, om han icke vore någon beskedlig och hederlig gammal räntetagare, så vore han tro­ ligen någon djärv sälle, djupt invigd och inblan­ dad i de parisiska bovarnas mörka anslag, någon farlig anförare för ett tjuvband, vilken gav all­ mosor för att dölja sina andra talanger — ett gammalt knep. Han hade förtrogna, medbrottslingar, tillfälliga härbärgen, dit han utan tvivel ämnade taga sin tillflykt. Alla dessa omvägar, som han gjorde bland gatorna, tycktes antyda, att han icke var en vanlig, hederlig människa. Att häkta honom för hastigt vore att »döda hönan, som värpte guldägg». Vilken olägenhet låg det väl i att vänta? Javert var ganska säker på, att han icke skulle undkomma. Han vandrade sålunda tämligen rådvill framåt, görande sig hundratals frågor om denna gåtfulla person. Det var först tämligen sent, på Pontoisegatan, soni han tack vare det starka ljusskenet från en krog, fullkomligt säkert kände igen Jean Valjean. Det finns i denna världen två slags varelser, som kunna spritta till ända in i sitt innersta: mo­ dern, som återfinner sitt barn, ocli tigern, som<noinclude> <references/></noinclude> ng5ofggx88usmgkrreqcpqgik4i4zev 104 222950 653312 2026-06-18T15:47:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 427 — återfinner sitt rov. Javert erfor denna djupa sprittning. Sedan han bestämt känt igen Jean Valjean, den fruktansvärde galärslaven, märkte han, att de vo­ ro blott tre, och lät begära förstärkning av poliskommissarien vid Pontoisegatan. Innan man gri­ per om en käpp av törne, drager man gärna hand­ sken på sig. Detta dröjsmål, jämte uppehållet vid gatukorset Rollin för att rådgöra med hantlangarna, ha­ de så när kommit honom att tap...' 653312 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 427 —}}</noinclude>— 427 — återfinner sitt rov. Javert erfor denna djupa sprittning. Sedan han bestämt känt igen Jean Valjean, den fruktansvärde galärslaven, märkte han, att de vo­ ro blott tre, och lät begära förstärkning av poliskommissarien vid Pontoisegatan. Innan man gri­ per om en käpp av törne, drager man gärna hand­ sken på sig. Detta dröjsmål, jämte uppehållet vid gatukorset Rollin för att rådgöra med hantlangarna, ha­ de så när kommit honom att tappa spåret. Emel­ lertid hade han hastigt gissat, att Jean Valjean skulle vilja lägga Seinen mellan sig och sina för­ följare. Han sänkte huvudet och funderade, lik en stövare, som håller nosen utmed marken för att vara säker om spåret. Javert gick med sin utomordentligt säkra instinkt rakt pä Austerlitzbron. Ett ord till brovaktaren gjorde saken klar: — Har ni sett till en karl med en liten flicka? — Ja, jag lät honom betala sex öre, svarade brovaktaren. Javert kom fram till bron tids nog för att se Jean Valjean pä andra sidan floden med Cosette vid handen ila tvärs över den av månen belysta<noinclude> <references/></noinclude> i56baa9e2ohfprgid7owds8zfbnb1u4 104 222951 653313 2026-06-18T15:47:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 428 — öppna platsen. Han såg honom begiva sig in på gatan Chemin-Vert-Saint-Antoine. Han tänkte på återvändsgränden Genrot, anbragt där allde­ les tillreds som en fälla, och på gränden DroitMurs enda utgång åt lilla Picpusgatan. Han för­ säkrade sig då om huvudutgången, såsom jägare säga, och skickade i hast en av sina medhjälpare på en omväg för att bevaka denna utgång. Då en patrull, som återvände till vakten vid Arsenalen, gick fö...' 653313 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 428 —}}</noinclude>— 428 — öppna platsen. Han såg honom begiva sig in på gatan Chemin-Vert-Saint-Antoine. Han tänkte på återvändsgränden Genrot, anbragt där allde­ les tillreds som en fälla, och på gränden DroitMurs enda utgång åt lilla Picpusgatan. Han för­ säkrade sig då om huvudutgången, såsom jägare säga, och skickade i hast en av sina medhjälpare på en omväg för att bevaka denna utgång. Då en patrull, som återvände till vakten vid Arsenalen, gick förbi, begärde han handräckning av den och lät den följa med. 1 slika spelpartier äro solda­ terna trumf. För att komma till rätta med ett vildsvin är det dessutom en regel att anlita både jägarens skicklighet och hundarnas styrka. Se­ dan Javert vidtagit dessa anordningar ocli visste Jean Valjean vara inklämd mellan återvändsgrän­ den Genrot till höger, poliskonstapeln till vänster oclihonom själv bakom, tog han sig en duktig pris snus. Därefter började han leka med sitt rov. Han hade en hänryckande stund av helvetisk njutning. Han lät sin man gå framför sig, vetande, att han hade honom i sina händer, men önskade att så länge som möjligt uppskjuta stunden för hans<noinclude> <references/></noinclude> jhtwxbxrlbd0of5a1msx1sym6bbcdcw 104 222952 653314 2026-06-18T15:47:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 429 — häktande, lycklig över att veta honom fast och ändå se honom fri, slukande honom med blicken med samma vällustiga njutning som spindeln, då han låter flugan flaxa i nätet, eller katten, då han låter råttan springa en bit. Ramar och klor äga en avskyvärd sinnlig njutning, nämligen att känna det fångna djurets osäkra rörelser under deras grepp. Huru läckert att sålunda kväva det till döds! Javert njöt. Maskorna i hans nät voro fast knutn...' 653314 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 429 —}}</noinclude>— 429 — häktande, lycklig över att veta honom fast och ändå se honom fri, slukande honom med blicken med samma vällustiga njutning som spindeln, då han låter flugan flaxa i nätet, eller katten, då han låter råttan springa en bit. Ramar och klor äga en avskyvärd sinnlig njutning, nämligen att känna det fångna djurets osäkra rörelser under deras grepp. Huru läckert att sålunda kväva det till döds! Javert njöt. Maskorna i hans nät voro fast knutna. Han var säker om framgången. Han be­ hövde nu blott knipa ihop handen. Med det följe han hade var blotta tanken på motstånd omöjlig, huru beslutsam, kraftfull och förtvivlad Jean Valjean än kunde vara. Javert gick långsamt framåt, under vägen rann­ sakande och genomsökande varje vrå av gatan, liksom en tjuvs fickor. Då han kom till medelpunkten av sitt nät, fann han icke längre flugan där. Man kan föreställa sig hans harm. Han frågade sin utpost vid gatorna Droit-Mur ocliPiepus. Denne, som stått orubblig på sin plats, hade icke sett mannen gå förbi.<noinclude> <references/></noinclude> iuhxtrgorevnylei1hao8mlpjy4dyqi 104 222953 653315 2026-06-18T15:47:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 430 — Der händer stundom, att en hjort undkommer, ehuru han har kopplet över sig, och då veta de erfarnaste jägare icke, vad de skola säga. Duvivier, Ligniville och Desprez stå handfallna. Vid ett missöde av detta slag utbrast Artonge: Det är icke en hjort, utan ett troll! Javert skulle gärna velat utstöta samma rop. Hans missräkning gränsade ett ögonblick till förtvivlan och ursinne. Det är säkert, att Napoleon begick fel i kriget mot Ryssland, at... 653315 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 430 —}}</noinclude>— 430 — Der händer stundom, att en hjort undkommer, ehuru han har kopplet över sig, och då veta de erfarnaste jägare icke, vad de skola säga. Duvivier, Ligniville och Desprez stå handfallna. Vid ett missöde av detta slag utbrast Artonge: Det är icke en hjort, utan ett troll! Javert skulle gärna velat utstöta samma rop. Hans missräkning gränsade ett ögonblick till förtvivlan och ursinne. Det är säkert, att Napoleon begick fel i kriget mot Ryssland, att Alexander begick fel i kriget i Indien, att Caesar begick fel i kriget i Afrika, att Kyros begick fel i kriget mot skyterna ocliatt Ja­ vert begick fel i detta fälttåg mot Jean Valjean. Det var kanske ett fel av honom att tveka att igenkänna den gamle galärslaven. Redan första ögonkastet borde ha varit honom nog. Det var ett fel att icke helt enkelt gripa honom i gorbeauska rucklet. Det var ett fel att icke häkta ho­ nom, då han bestämt kände igen honom på Pontoisegatan. Det var ett fel, att han rådgjorde med sina medhjälpare i fullt månsken vid gatukorset Rollin. Visserligen äro råd nyttiga, ocl idet är bra att känna ocli utforska, vilka Ijland hundarna<noinclude> <references/></noinclude> poibqq2bw7f5fy9y1o6rjwyhm1cjbe4 104 222954 653316 2026-06-18T15:47:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 431 — förtjäna tillit, men jägaren bör icke taga allt för många försiktighetsmått, då han jagar så oroliga djur som vargen och galärslaven. Då Javert allt för mycket sysselsatte sig med att leda kopplets stövare på spåret, skrämde han upp villebrådet, soin därigenom fick väder av förhållandet och la­ gade sig undan. Det var framför allt ett fel att, då han återfann spåret vid Austerlitz-bron, leka den vådliga och barnsliga leken att hå...' 653316 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 431 —}}</noinclude>— 431 — förtjäna tillit, men jägaren bör icke taga allt för många försiktighetsmått, då han jagar så oroliga djur som vargen och galärslaven. Då Javert allt för mycket sysselsatte sig med att leda kopplets stövare på spåret, skrämde han upp villebrådet, soin därigenom fick väder av förhållandet och la­ gade sig undan. Det var framför allt ett fel att, då han återfann spåret vid Austerlitz-bron, leka den vådliga och barnsliga leken att hålla en sådan nian fast med en trådände. Han hade ansett sig själv starkare, än han var, och trott sig kunna le­ ka med ett lejon, liksom katten med en råtta. Men på samma gång hade han ansett sig svagare, än han var, då han fann det nödvändigt att draga till sig förstärkning. Detta var en olycksbringande försiktighet och medförde förlusten av en dyrbar tid. Javert begick alla dessa fel och var icke des­ to mindre en av de skickligaste och pålitligaste spioner, som ha funnits. Han var i ordets hela bemärkelse, vad man pä jaktspråket kallar en klok hun d. Men vem är väl fullkomlig här i världen? De största strategiska snillen ha sina olycksda­ gar.<noinclude> <references/></noinclude> hwxmqpe13f3ytl1tw3hfnb8jbcf5s34 104 222955 653317 2026-06-18T15:47:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 432 — Grova misstag äro ofta liksom grova rep sam­ mansatta av en mängd fina tågor. Repa upp ka­ beln tråd för tråd, tag i sär alla små avgörande bevekelsegrunder, och ni skall förkasta den ena efter den andra med ett: var det bara den där? Men sno och tvinna dem tillsammans, oclidet blir någonting oerhört. Det blir Attila, som tvekar mellan Markianos i österlandet ocliValentinianus i västerlandet; det blir Hannibal, som fördröjer sig vid Capua....' 653317 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 432 —}}</noinclude>— 432 — Grova misstag äro ofta liksom grova rep sam­ mansatta av en mängd fina tågor. Repa upp ka­ beln tråd för tråd, tag i sär alla små avgörande bevekelsegrunder, och ni skall förkasta den ena efter den andra med ett: var det bara den där? Men sno och tvinna dem tillsammans, oclidet blir någonting oerhört. Det blir Attila, som tvekar mellan Markianos i österlandet ocliValentinianus i västerlandet; det blir Hannibal, som fördröjer sig vid Capua. Det blir Danton, som somnar vid Arcis-sur-Aube. Huru som helst, så tappade icke Javert huvudet i den stund, då han märkte, att Jean Valjean ha­ de undkommit honom. Övertygad om, att den förrymde galärslaven icke kunde vara långt borta, ställde han folk på lur, anordnade fällor och bak­ håll samt strövade genom kvarteret hela natten. Det första han märkte var rubbningen av gatlyk­ tan, vars lina var avskuren. Ett värdefullt tec­ ken, som dock förvillade honom genom att leda alla undersökningar till återvändsgränden Genrot. Det finns i denna gränd tämligen låga murar ocli bakom dem trädgårdar, vilkas utkanter stöta in­ till ofantliga fält av ouppodlad jord. Jean Valje-<noinclude> <references/></noinclude> 5ggk7aoo25b05t8v393xxni6cbga5bh 104 222956 653318 2026-06-18T15:47:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 433 — an hade påtagligen tagit flykten ditåt. Det vissa är, om han trängt litet längre in i återvändsgrän­ den Genrot, han troligen hade gjort det och dä varit förlorad. Javert genomletade dessa trädgårdar och dessa fält, som om han sökte efter en nål. I daggryningen kvarlämnade han två slipade karlar för att hålla utkik och återvände lång i sy­ nen till polisprefekturen, skamflat som en detektivpolis, som blivit gripen av en tjuv.' 653318 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 433 —}}</noinclude>— 433 — an hade påtagligen tagit flykten ditåt. Det vissa är, om han trängt litet längre in i återvändsgrän­ den Genrot, han troligen hade gjort det och dä varit förlorad. Javert genomletade dessa trädgårdar och dessa fält, som om han sökte efter en nål. I daggryningen kvarlämnade han två slipade karlar för att hålla utkik och återvände lång i sy­ nen till polisprefekturen, skamflat som en detektivpolis, som blivit gripen av en tjuv.<noinclude> <references/></noinclude> r1cknmhz2sow4u459ghhohdfg7nkpp3 104 222957 653319 2026-06-18T15:48:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 653319 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 222958 653320 2026-06-18T15:48:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 436 — nummer 62 Lilla Picpusgatan utan att därifrån medföra ett leende intryck. Liki'äl var det ett dystert ställe man skådat. Tröskeln log, huset bad och grät. Om man lyckades, vilket alls icke var lätt, att slippa förbi portvakten, och detta var nästan för alla en omöjlighet, ty det fanns ett: Sesa m, öppna dig! som man måste känna till. Om man, sedan man sluppit förbi portvakten, gick in till höger i en liten förstuga, där man mötte en trap...' 653320 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 436 —}}</noinclude>— 436 — nummer 62 Lilla Picpusgatan utan att därifrån medföra ett leende intryck. Liki'äl var det ett dystert ställe man skådat. Tröskeln log, huset bad och grät. Om man lyckades, vilket alls icke var lätt, att slippa förbi portvakten, och detta var nästan för alla en omöjlighet, ty det fanns ett: Sesa m, öppna dig! som man måste känna till. Om man, sedan man sluppit förbi portvakten, gick in till höger i en liten förstuga, där man mötte en trappa, inklämd mellan ttå väggar ocliså trång, att blott en person i sänder kunde komma fram; om man icke lät avskräcka sig av denna trapp­ gångs med kanariegul rappning ovanför en chokoladfärgad sockel överstrukna väggar utan vå­ gade sig uppför, så kom man, efter att ha gått förbi en första avsats och sedan en andra, till första våningen och en korridor, där den gula rappningen och den chokoladfärgade sockeln stil­ la, men envist förföljde en. Trappan och korrido­ ren voro upplysta av två vackra fönster. Korri­ doren bildade en vinkel och blev sedan mörk. Vek man om denna udde, så kom man efter några steg till en dörr, så mycket mera hemlighetsfull, som<noinclude> <references/></noinclude> g49wsygjelkghm63v9yyiziumpo7nfe 104 222959 653321 2026-06-18T15:48:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 437 — den icke var stängd. Man sköt upp den och be­ fann sig i ett litet rum med tegelgolv, omkring sex fot i fyrkant, tvättat, snyggt, men kallt, klätt med grönblommiga nankinstapeter till sjuttiofem centimes rullen. En vitaktig, matt dager föll in ge­ nom ett stort fönster med små rutor, vilket befann sig till vänster ocli intog rummets hela bredd. Man såg sig omkring, men märkte ingen. Man lyssna­ de, men hörde icke ett steg, icke ett mänskligt l... 653321 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 437 —}}</noinclude>— 437 — den icke var stängd. Man sköt upp den och be­ fann sig i ett litet rum med tegelgolv, omkring sex fot i fyrkant, tvättat, snyggt, men kallt, klätt med grönblommiga nankinstapeter till sjuttiofem centimes rullen. En vitaktig, matt dager föll in ge­ nom ett stort fönster med små rutor, vilket befann sig till vänster ocli intog rummets hela bredd. Man såg sig omkring, men märkte ingen. Man lyssna­ de, men hörde icke ett steg, icke ett mänskligt ljud. Väggarna voro tomma, rummet var omöblerat, där fanns icke en stol. Man såg sig ytterligare omkring och varseblev på väggen mitt emot dörren ett fyrkantigt hål, un­ gefär en fot i kvadrat, försett med ett galler av svarta, knotiga, fasta järnstänger, lagda i kors, så att de bildade rutor, jag hade så när sagt maskor, av mindre än halvannan tums genomskär­ ning. De små gröna blommorna på nankinstapeterna gingo helt lugnt och ordentligt ända intill dessa järnstänger, utan att denna hemska berö­ ring skrämde dem ocli kom dem att virvla sin väg. Förutsatt, att någon levande varelse skulle ha va­ rit nog förundransvärd mager för att försöka trän­ ga sig in eller ut genom det fyrkantiga hålet, skulVictor Hugo V 10<noinclude> <references/></noinclude> grrvf7sfidlg7n8wzihxvvcphkn2wjf 104 222960 653322 2026-06-18T15:48:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 438 — le dock detta galler ha hindrat honom därifrån. Det släppte icke kroppen igenom, men det släppte igenom ögonen, det vill säga själen. Det såg ut, som om man hade tänkt på detta, ty gallret var förstärkt medelst en tunn plåt av järnbleck, infat­ tad i muren en smula bakom gallret ocligenomstucken med tusentals små hål, mera mikroskopis­ ka än hålen i ett durchslag. Nederst i denna plåt var en öppning anbragt, alldeles lik den på en brevl...' 653322 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 438 —}}</noinclude>— 438 — le dock detta galler ha hindrat honom därifrån. Det släppte icke kroppen igenom, men det släppte igenom ögonen, det vill säga själen. Det såg ut, som om man hade tänkt på detta, ty gallret var förstärkt medelst en tunn plåt av järnbleck, infat­ tad i muren en smula bakom gallret ocligenomstucken med tusentals små hål, mera mikroskopis­ ka än hålen i ett durchslag. Nederst i denna plåt var en öppning anbragt, alldeles lik den på en brevlåda. Ett linneband, fäst vid en klocksträng, hängde ned till höger om det förgallrade hålet. Om man drog på detta band, ringde en klocka, och man hörde helt nära sig en röst, som kom en att spritta till. — Vem är där? frågade rösten. Det var en k^rinnoröst, en ljuv röst, så ljuv, att den lät sorglig. Här fordrades återigen att känna till en troll­ formel. Kände man icke den, tystnade rösten och väggen blev åter så tyst, som om gravens fasaväckande mörker hade funnits på andra sidan där­ om. Om man kände trollformeln, så återtog rösten: — Stig in till höger.<noinclude> <references/></noinclude> oo7utin3ieaopqaxcs6que36rtnvdsb 104 222961 653323 2026-06-18T15:48:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 439 — Man märkte då till höger om sig, mitt emot fönstret, en gråmålad glasdörr med ett fönster upptill. Man lyfte på klinkan, steg in genom dör­ ren och erfor alldeles samma intryck, som då man på teatern inträder i en griljerad parterrloge, in­ nan gallret blivit nedfällt och kronan tänd. Man var verkligen i ett slags teaterloge, svagt upplyst av den matta dagern från glasdörren, trång och möblerad med två gamla stolar och en alldeles uppri...' 653323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 439 —}}</noinclude>— 439 — Man märkte då till höger om sig, mitt emot fönstret, en gråmålad glasdörr med ett fönster upptill. Man lyfte på klinkan, steg in genom dör­ ren och erfor alldeles samma intryck, som då man på teatern inträder i en griljerad parterrloge, in­ nan gallret blivit nedfällt och kronan tänd. Man var verkligen i ett slags teaterloge, svagt upplyst av den matta dagern från glasdörren, trång och möblerad med två gamla stolar och en alldeles upprispad halmmatta, en verklig loge med sitt bröstvärn, lagom högt att stödja armbågen på och uppbärande en svart träskiva. Denna loge var försedd med galler, ehuru icke ett förgyllt trä­ galler såsom på operan, utan ett vidunderligt, spetsrutigt gallerverk av järnstänger, på ett ve­ derstyggligt sätt hopslingrade och fästa i muren, medelst ofantliga blyklumpar, vilka liknade knut­ na nävar. Sedan de första minuterna förgått och blicken börjat vänja sig vid halvdagern i denna håla, för­ sökte den tränga igenom gallret, men kom icke längre än sex tum innanför. Där mötte den ett stängsel av svarta innanluckor, förstärkta och be­ fästa med tvärsläar av trä, målade 1 pepparkaks-<noinclude> <references/></noinclude> 0500c2occw4qqc386lqwoyllsx37vzr 104 222962 653324 2026-06-18T15:49:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 440 — gult. Dessa innanluckor voro delade i långa, sma­ la spjälor, som kunna skjutas ihop, och skymde för gallrets hela längd. De voro alltid tillslutna. Efter några ögonblicks förlopp hörde man en röst bakom dessa innanluckor kalla på en och säga: — Här är jag. Vad vill ni mig? Det var en älskad röst, stundom en tillbedd röst. Man såg ingen. Man hörde knappast av ett andedrag. Det föreföll, som om det varit en frambesvuren ande, som talat t...' 653324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 440 —}}</noinclude>— 440 — gult. Dessa innanluckor voro delade i långa, sma­ la spjälor, som kunna skjutas ihop, och skymde för gallrets hela längd. De voro alltid tillslutna. Efter några ögonblicks förlopp hörde man en röst bakom dessa innanluckor kalla på en och säga: — Här är jag. Vad vill ni mig? Det var en älskad röst, stundom en tillbedd röst. Man såg ingen. Man hörde knappast av ett andedrag. Det föreföll, som om det varit en frambesvuren ande, som talat till en tvärs igenom gravens dörr. Om man uppfyllde vissa föreskrivna villkor, vilket mycket sällan inträffade, öppnade sig en smal spjäla i en av luckorna mitt emot ocliför­ byttes anderösten tiil en andeuppenbarelse. Bak­ om gallret, bakom innanluckan skönjde man då, så vitt gallret medgav, ett huvud, av vilket endast munnen och hakan syntes. Det övriga var be­ täckt av ett svart dok. Man såg ett svart halsklä­ de ocli en knappast skönjbar skepnad, höljd i en svart svepning. Detta huvud talade till en, men betraktade en icke och smålog aldrig mot en. Dagern, som föll in bakom den besökande, var<noinclude> <references/></noinclude> ilohlhdw6i75gnq0o28lo1lplrsiunk 104 222963 653325 2026-06-18T15:49:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 441 — så anbragt, att denne såg detta huvud i ljuset, me­ dan det såg den besökande i skuggan. Denna da­ ger var en sinnebild. Genom den öppning, som sålunda blivit åvägabragt, dök emellertid blicken nyfiket in i detta för allas ögon slutna rum. En djup rymd omgav denna sorgklädda skepnad, ögonen leta­ de i denna rymd och sökte urskilja, vad som fanns omkring skepnaden. Efter en mycket kort stund märkte man, att man icke såg någonting. Vad man...' 653325 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 441 —}}</noinclude>— 441 — så anbragt, att denne såg detta huvud i ljuset, me­ dan det såg den besökande i skuggan. Denna da­ ger var en sinnebild. Genom den öppning, som sålunda blivit åvägabragt, dök emellertid blicken nyfiket in i detta för allas ögon slutna rum. En djup rymd omgav denna sorgklädda skepnad, ögonen leta­ de i denna rymd och sökte urskilja, vad som fanns omkring skepnaden. Efter en mycket kort stund märkte man, att man icke såg någonting. Vad man såg var natt, tomhet, mörker, ett vintertöc­ ken blandat med gravdunst, ett slags förfärande lugn, en tystnad, varur man icke kunde uppfånga' nägot, icke ens suckar, ett dunkel, vari ingenting kunde urskiljas, icke ens skuggbilder. Det man såg var det inre av ett kloster. Det var det inre av den dystra och allvarliga byggnad, som kallades bernardinernunnornas av det ständiga tillbedjandet kloster. Den loge, vari man befann sig, var samtalsrummet. Den röst, som först hade tilltalat en, tillhörde dörrvakterskan, som alltid satt orörlig och tyst på andra sidan om muren, nära den fyrkantiga öppningen.<noinclude> <references/></noinclude> 8e4lm7gxysdyl95ik5ajmrb3n8y4oec 104 222964 653326 2026-06-18T15:49:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 442 — skyddad av järngallret och plåten med de tusen­ tals hålen som av ett dubbelt visir. Det mörker, vari den griljerade logen var för­ sänkt, härledde sig därav, att samtalsrummet, som hade ett fönster utåt den yttre världen, icke hade något inåt klostret. Inga främmande ögon borde få se något av detta helgade ställe. Emellertid fanns det någonting på andra sidan om denna skugga; det fanns ett ljus; det fanns ett liv i denna död. Ehuru det...' 653326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 442 —}}</noinclude>— 442 — skyddad av järngallret och plåten med de tusen­ tals hålen som av ett dubbelt visir. Det mörker, vari den griljerade logen var för­ sänkt, härledde sig därav, att samtalsrummet, som hade ett fönster utåt den yttre världen, icke hade något inåt klostret. Inga främmande ögon borde få se något av detta helgade ställe. Emellertid fanns det någonting på andra sidan om denna skugga; det fanns ett ljus; det fanns ett liv i denna död. Ehuru detta kloster var det mest igenmurade bland alla, skola vi försöka att inträn­ ga däri, och låta läsaren göra sammaledes samt, utan att glömma hovsamhetens bud, omtala saker, som berättarna aldrig sett och till följd därav ald­ rig omtalat.<noinclude> <references/></noinclude> 41s75gnmkxrm9kev6jc4dkt2h7pjjlj 104 222965 653327 2026-06-18T15:50:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 444 — äro ingenting ovanligt i den romerska kyrkan. För att endast tala om benediktinerorden, varom här är fråga, så höra till denna orden, utom Martin Vergas klosterförening, fyra andra klosterförenin­ gar: två i Italien, nämligen Montecasino och San­ ta Giustina av Padua, två i Frankrike, Clugny och Saint-Maur, och nio ordnar, Valombrosaorden, Grandmonts orden, ccelestinerna, kamaldulenserna, kartäuserna, humiliaterna, olivetanerna, sylvestrinern... 653327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 444 —}}</noinclude>— 444 — äro ingenting ovanligt i den romerska kyrkan. För att endast tala om benediktinerorden, varom här är fråga, så höra till denna orden, utom Martin Vergas klosterförening, fyra andra klosterförenin­ gar: två i Italien, nämligen Montecasino och San­ ta Giustina av Padua, två i Frankrike, Clugny och Saint-Maur, och nio ordnar, Valombrosaorden, Grandmonts orden, ccelestinerna, kamaldulenserna, kartäuserna, humiliaterna, olivetanerna, sylvestrinerna och slutligen cistercienserorden, ty denna själv, en stam för andra ordnar, är blott en telning av benediktinerorden. Cistercienserorden leder sitt ursprung från den helige Robert, abbot av Molesme i biskopsstiftet Långres år 1098. Men det var år 529, som djävulen, efter att ha dragit sig undan till ödemarken vid Subiaco (han var gammal; månne han givit sig till eremit?), förja­ gades från Apollos gamla tempel, där han hade sin bostad, av den helige Benedictus, som då var blott sjutton år gammal. Näst efter regeln hos karmeliterna, som gå bar­ fota, bära en vidja kring halsen och aldrig få sätta sig, är Martin Vergas för bernardin-benediktinernunnorna gällande klosterregel den strän­<noinclude> <references/></noinclude> jk9bwguwwfwhrtocimrvepi8yw9nw4m 104 222966 653328 2026-06-18T15:50:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 445 — gaste. De gå klädda i svart med ett halskläde, som, enligt den helige Benedictus' uttryckliga fö­ reskrift, når ända upp till hakan. En ylleklänning med vida ärmar, ett stort ylledok, det nämnda halsklädet, som går upp till hakan och ligger i fyr­ kant över bröstet, en huvudbindel, som går ända ned till ögonen, se där deras dräkt. Allt är svart, utom huvudbindeln, som är vit. Noviserna bära samma dräkt, men helt vit till färgen. De,...' 653328 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 445 —}}</noinclude>— 445 — gaste. De gå klädda i svart med ett halskläde, som, enligt den helige Benedictus' uttryckliga fö­ reskrift, når ända upp till hakan. En ylleklänning med vida ärmar, ett stort ylledok, det nämnda halsklädet, som går upp till hakan och ligger i fyr­ kant över bröstet, en huvudbindel, som går ända ned till ögonen, se där deras dräkt. Allt är svart, utom huvudbindeln, som är vit. Noviserna bära samma dräkt, men helt vit till färgen. De, som avlagt klosterlöftet, ha dessutom ett radband vid sidan. Bernardin-benedikfinernunnorna av Martin Vergas klosterregel utöva »det ständiga tillbedjandet», liksom de benediktinernunnor, som kallas nunnorna av det heliga sakramentet (les dames du Saint-Sacremént) och som i början av detta århundrade hade två hus i Paris, det ena vid le Temple, det andra vid gatan Neuve-Sainte-Geneviéve. För övrigt voro bernardin-benediktinernunnorna i Petit-Picpus, om vilka vi tala, en helt annan orden än nunnorna av det heliga sakramen­ tet, som hade sina kloster vid gatan Neuve-SaintGeiieviéve ocli vid le Temple. Det fanns talrika skiljaktigheter i deras ordensregler. Sådana fun-<noinclude> <references/></noinclude> gwvjwa4ic1skhohidyu7s15by0xk594 104 222967 653329 2026-06-18T15:50:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 446 — nos även i dräkten. Bernardin-benediktinernunnorna i Petit-Picpus buro svart halskläde, medan benediktinernunnorna av det heliga sakramentet vid gatan Neuve-Saint-Geneviéve hade ett vitt så­ dant och dessutom på bröstet »ett heligt sakra­ *) ment» av omkring tre tums höjd ocliav för­ gyllt silver eller förgylld koppar. Nunnorna i Pe­ tit-Picpus buro aldrig detta. »Det ständiga tillbedjandet», gemensamt för klostret Petit-Picpus och för T...' 653329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 446 —}}</noinclude>— 446 — nos även i dräkten. Bernardin-benediktinernunnorna i Petit-Picpus buro svart halskläde, medan benediktinernunnorna av det heliga sakramentet vid gatan Neuve-Saint-Geneviéve hade ett vitt så­ dant och dessutom på bröstet »ett heligt sakra­ *) ment» av omkring tre tums höjd ocliav för­ gyllt silver eller förgylld koppar. Nunnorna i Pe­ tit-Picpus buro aldrig detta. »Det ständiga tillbedjandet», gemensamt för klostret Petit-Picpus och för Temple-klostret, hindrade dem icke från att i övrigt vara alldeles skilda. Detta tillbedjan­ de är den enda likheten mellan nunnorna av det heliga sakramentet och bernardinernunnorna av Martin Vergas regel, pa samma sätt som stude­ randet och törhäriigandet av alla de mysterier, som hänlöra sig till Kristus' barndom, levnad och död samt till den heliga jungirun, bildade en lik­ het emellan tvenne ordnar, som dock voro vitt skilda ocli ibland lientiiga mot varandra, nämli­ gen de italienska oratoristerna, stiitade i Firenze av Filippo de Neri, och de franska oratoristerna, stiftade i Paris av Pierre de Bérulle. Oratorister*) En monstrans med hostian.<noinclude> <references/></noinclude> 9kqixnefkcdiwck81cm854ur7f8kz45 104 222968 653330 2026-06-18T15:50:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 447 — na i Paris yrkade på företrädet, enär Filippo de Neri bara var ett helgon, medan Bérulle var kar­ dinal. Låt oss nu återkomma till Martin Vergas stränga spanska ordensregel. Bernardin-benediktinernunnorna av denna klos­ terregel leva pä mager kost hela året, fasta under hela fastlagen samt många andra dagar, som gälla särskilt för dem, stiga upp ur sin första sömn från klockan ett till tre på morgonen för att läsa i brevariet och sjunga...' 653330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 447 —}}</noinclude>— 447 — na i Paris yrkade på företrädet, enär Filippo de Neri bara var ett helgon, medan Bérulle var kar­ dinal. Låt oss nu återkomma till Martin Vergas stränga spanska ordensregel. Bernardin-benediktinernunnorna av denna klos­ terregel leva pä mager kost hela året, fasta under hela fastlagen samt många andra dagar, som gälla särskilt för dem, stiga upp ur sin första sömn från klockan ett till tre på morgonen för att läsa i brevariet och sjunga morgonmässan, ligga alla årstider mellan yllelakan och på halm, nyttja aldrig bad, tända aldrig upp någon eld, gissla sig alla fredagar, iakttaga tysthetsregeln, tala aldrig med varandra utom på vilostunderna, som äro mycket korta, och bära grova yllelintyg under sex månader, från den 14 september, den heliga korsupphöjelsens dag, ända till påsk. Dessa sex må­ nader äro dock en mildring, ty regeln säger hela året; men detta yllelintyg, outhärdligt under som­ marvärmen, alstrade febrar och nervösa krampan­ fall, så att bruket därav måste inskränkas. Även med denna lindring få nunnorna tre eller fyra da­ gars feber, sedan de den 14 september anlagt det­<noinclude> <references/></noinclude> fii3nxtyunbddt13xxdmw2t1xiw0nm2 104 222969 653331 2026-06-18T15:50:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 448 — ta plagg. Lydnad, fattigdom, kyskhet, ständigt förblivande inom klostret, se där deras löften, som i hög grad skärpas inom klostret. Priorinnan väljes för tre år av »mödrarna», vil­ ka kallas »stämmomödrarna» (méres vo c a1e s), emedan de ha rösträtt eller stämma i ka­ pitlet. En priorinna kan icke återväljas mer än två gånger, så att nio år blir den längsta möjliga regeringstiden för en sådan. De få aldrig se den tjänstför...' 653331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 448 —}}</noinclude>— 448 — ta plagg. Lydnad, fattigdom, kyskhet, ständigt förblivande inom klostret, se där deras löften, som i hög grad skärpas inom klostret. Priorinnan väljes för tre år av »mödrarna», vil­ ka kallas »stämmomödrarna» (méres vo c a1e s), emedan de ha rösträtt eller stämma i ka­ pitlet. En priorinna kan icke återväljas mer än två gånger, så att nio år blir den längsta möjliga regeringstiden för en sådan. De få aldrig se den tjänstförrättande prästen, som alltid är dold för dem av ett nio fot högt för­ hänge av sars. Under predikan, då predikanten befinner sig i kapellet, fälla de ned doket över an­ siktet. De böra alltid tala sakta och gå med ögo­ nen fästa på marken och sänkt huvud. En enda man får inträda i klostret, nämligen stiftets ärke­ biskop. Där finns väl ännu en, nämligen trädgårdsmäs­ taren, men denne är alltid en gammal gubbe, och på det han alltid skall vara ensam i trädgården samt nunnorna erinras om att undvika honom, så fästes en bjällra vid hans knä. Alla måste visa priorinnan en oinskränkt och blind lydnad. Det är den kanoniska undergiven­<noinclude> <references/></noinclude> 4pnx79z6340oi4ib4i1v1zrtu0hor9b 104 222970 653332 2026-06-18T15:50:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 449 — heten i hela dess försakelse. De måste lyda hen­ ne såsom Kristus' röst, utvoci Christi, på en vink, vid första tecken, ad nutum, ad primum signum, genast, med glädje, med ihär­ dighet och med en viss blind lydnad, prompte, hilarite r, perseveranter etc&ca quadam obedientia, såsom filen i arbe­ tarens hand, quasi lima in manibus fabro, utan att få läsa eller skriva något utan hen­ nes uttryckliga tillåtelse, legerevelserib ere non addiscerit...' 653332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 449 —}}</noinclude>— 449 — heten i hela dess försakelse. De måste lyda hen­ ne såsom Kristus' röst, utvoci Christi, på en vink, vid första tecken, ad nutum, ad primum signum, genast, med glädje, med ihär­ dighet och med en viss blind lydnad, prompte, hilarite r, perseveranter etc&ca quadam obedientia, såsom filen i arbe­ tarens hand, quasi lima in manibus fabro, utan att få läsa eller skriva något utan hen­ nes uttryckliga tillåtelse, legerevelserib ere non addiscerit sine expressa superioris licenti a. Var och en i sin tur förrättar, vad de kalla r eparationen, det vill säga bönen för alla de synder, alla de fel, alla de oordningar, alla de våldshandlingar, alla de orättvisor och alla de brott, som begås på jorden. I tolv timmar å rad, från klockan fyra på morgonen till klockan fyra på eftermiddagen, ligger den syster, som förrät­ tar reparationen, på stengolvet på knä framför det heliga sakramentet med hopknäppta händer ocliett rep om halsen. Då hon icke läng­ re kan utliärda för trötthet, lägger hon sig framstupa med ansiktet mot golvet och med armarna<noinclude> <references/></noinclude> nja889po32gi01wpp4emuqfmi409xrv 104 222971 653333 2026-06-18T15:51:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 450 — i kors; det är all den lindring hon får. I denna ställning beder hon för alla brottslingar i världen. Detta är så storartat, att det gränsar till det sublima. Som denna handling förrättas framför en påle, ovanpå vilken brinner ett vaxljus, så kallas det ömsom att göra reparationen eller att vara vid pålen. Nunnorna föredraga till och med av ödmjukkhet det senare uttrycket, som innebär en föreställning om straff ocliförnedring. Att göra...' 653333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 450 —}}</noinclude>— 450 — i kors; det är all den lindring hon får. I denna ställning beder hon för alla brottslingar i världen. Detta är så storartat, att det gränsar till det sublima. Som denna handling förrättas framför en påle, ovanpå vilken brinner ett vaxljus, så kallas det ömsom att göra reparationen eller att vara vid pålen. Nunnorna föredraga till och med av ödmjukkhet det senare uttrycket, som innebär en föreställning om straff ocliförnedring. Att göra reparationen är en förrätt­ ning, vari hela själen uppgår. Systern vid pålen skulle icke vända på huvudet, ens om åskan sloge ned bakom henne. Dessutom ligger alltid en nunna på knä framför det heliga sakramentet. Denna vakt räcker en timme. De avlösa varandra alldeles som soldater på post. Detta är >det ständiga tillbedjandet». Priorinnorna och mödrarna bära nästan alltid namn, som ha en synnerligt allvarlig betydelse och påminna, icke om helgon ocl i martyrer, utan om särskilda tilldragelser i Jesu Kristi liv, så­ som moder Nativité (födelse), moder Conception (avelse), moder Presentation (offrande), moder<noinclude> <references/></noinclude> 815o8bmnuyr2o3igv7mpdx7ky60g4kj 104 222972 653334 2026-06-18T15:51:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 451 — Passion (lidande), och så vidare. Emellertid äro helgonnamn icke förbjudna. Då man ser dem, ser man aldrig något mer av dem än deras mun. Allesammans ha gula tänder. En tandborste har aldrig fått komma in i klostret. Tändernas borstning är översta pinnen i en stege, vars ne­ dersta pinne är själens förtappelse. De säga aldrig om någonting: min eller, mitt. De ha ingenting eget och få icke fästa sig vid något. De säga om allting: vårt,...' 653334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 451 —}}</noinclude>— 451 — Passion (lidande), och så vidare. Emellertid äro helgonnamn icke förbjudna. Då man ser dem, ser man aldrig något mer av dem än deras mun. Allesammans ha gula tänder. En tandborste har aldrig fått komma in i klostret. Tändernas borstning är översta pinnen i en stege, vars ne­ dersta pinne är själens förtappelse. De säga aldrig om någonting: min eller, mitt. De ha ingenting eget och få icke fästa sig vid något. De säga om allting: vårt, så­ som vårt dok, vår rosenkrans; om de någonsin talade om sitt lintyg, skulle de säga vårt 1i n- ty g. Stundom händer väl, att de fästa sig vid något litet föremål, vid en bönbok, en relik eller en vigd medalj. Men så snart de märka, att de börja fästa sig vid en sådan sak, böra de giva bort den. De påminna sig då den heliga Teresas yttrande, då en förnäm dam, just som hon skulle inträda i hennes orden, sade till henne: — Tillåt, min moder, att jag skickar efter en helig bibel, som jag håller mycket kär. — Ah, ni håller någonting kärt!<noinclude> <references/></noinclude> ozri0q2gks7t9xt5enwkyh5efbn2cp6 104 222973 653335 2026-06-18T15:51:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 452 — Om så är, gå då icke in bland oss! var svaret. Alla äro de förbjudna att stänga in sig och att ha ett eget rum, där de kunna säga sig vara hemma. De vistas i öppna celler. Då de möta varandra, säger den ena: Lovatocliprisat vare altarets högt lieliga sakra­ ment! Den andra svarar då: I evighet. Samma ceremoni, då den ena knackar på dörren hos den andra. Knappt har dörren hunnit vid­ röras, förrän på andra sidan om den en mild röst h...' 653335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 452 —}}</noinclude>— 452 — Om så är, gå då icke in bland oss! var svaret. Alla äro de förbjudna att stänga in sig och att ha ett eget rum, där de kunna säga sig vara hemma. De vistas i öppna celler. Då de möta varandra, säger den ena: Lovatocliprisat vare altarets högt lieliga sakra­ ment! Den andra svarar då: I evighet. Samma ceremoni, då den ena knackar på dörren hos den andra. Knappt har dörren hunnit vid­ röras, förrän på andra sidan om den en mild röst höres hastigt säga: I evighet. Liksom alla andaktsövningar blir detta maskinmässigt i följd av vanans makt, och den ena säger stundom sitt i evighet, innan den andra fått tid att uttala den för övrigt tämligen långa meningen: Lovat och prisat vare altarets högt heliga sakrament! Hos nunnorna av jungfru Marias besökelseorden säger den, som inträder: Ave Maria, och den, till vilken man inkommer, svarar: Gratia plena. Det är deras hälsning, som verkligen är full av både nåd och behag. Varje timme på dagen slår klockan i kloster­<noinclude> <references/></noinclude> b62fii0me6pl7b6k50wmo9ziabwnkfg 104 222974 653336 2026-06-18T15:51:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 453 — kyrkan tre slag utöver timslagen. Vid denna sig­ nal avbryta priorinnan, stämmomödrarna, nunnor­ na, lajsystrarna, noviserna, postulanterna (de inträdessökande), vad de säga, vad de göra eller vad de tänka, och alla säga på en gång, till exem­ pel, om klockan är fem: Klockan fem och varje timma vare altarets högt heli ga sakrament lovat och pri­ sat! Klockan åtta heter det: Klockan åtta och varje timme, och så vidare, och så allt framgent...' 653336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 453 —}}</noinclude>— 453 — kyrkan tre slag utöver timslagen. Vid denna sig­ nal avbryta priorinnan, stämmomödrarna, nunnor­ na, lajsystrarna, noviserna, postulanterna (de inträdessökande), vad de säga, vad de göra eller vad de tänka, och alla säga på en gång, till exem­ pel, om klockan är fem: Klockan fem och varje timma vare altarets högt heli ga sakrament lovat och pri­ sat! Klockan åtta heter det: Klockan åtta och varje timme, och så vidare, och så allt framgent med vederbörlig förändring för var tim­ me. Detta bruk, som har till ändamål att avbryta tankarna och alltid återföra dem till Gud, finns 1 många kloslersamfund, endast att formeln om­ växlar. Sålunda säger man i Jesusbarnets sam­ fund: Idenna timmeoch varje timme måtte kärleken till Jesus upp­ tända mitt hjärta! Benediktin-bernardinernunnorna av Martin Vergas regel, vilka sedan femtio år tillbaka befinna sig i klostret Petit-Plcpus, sjunga sina kyrkosån­ ger i en tung koral, i fullstämmig unison och all­ tid med full röst under hela gudstjänsten. Över Victor Hugo V 11<noinclude> <references/></noinclude> ha0z76m39o9ro5125glbhbiq645zrzw 104 222975 653337 2026-06-18T15:51:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 454 — allt, där det i handboken står en asterisk, göra de en paus och säga med låg röst: Jesus Maria Josef. Vid själamässor taga de tonen så lågt, att kvinnoröster knappt kunna gå så lågt ned. Detta gör ett gripande och tragiskt intryck. Nunnorna i Petit-Picpus hade låtit bygga ett valv under sitt högaltare för att där begrava sina avlidna. Styrelsen, såsom de bruka säga, tillät dem icke att sätta ned likkistor i detta valv.. De måste därf...' 653337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 454 —}}</noinclude>— 454 — allt, där det i handboken står en asterisk, göra de en paus och säga med låg röst: Jesus Maria Josef. Vid själamässor taga de tonen så lågt, att kvinnoröster knappt kunna gå så lågt ned. Detta gör ett gripande och tragiskt intryck. Nunnorna i Petit-Picpus hade låtit bygga ett valv under sitt högaltare för att där begrava sina avlidna. Styrelsen, såsom de bruka säga, tillät dem icke att sätta ned likkistor i detta valv.. De måste därför efter döden flytta ur klostret. Detta väckte hos dem bedrövelse och bestörtning såsom ett brytande av klosterlöftet. De hade som en medelmåttig tröst fått tillåtelse att begra>'?s på en särskild timme ocli i ett sär­ skilt hörn av Vaugirards gamla kyrkogård, som var bildad av en tomt, vilken fordom hade tillhört deras samfund. Om torsdagarna bevista dessa nunnor högmäs­ sa, aftonsång och all annan gudstjänst, alldeles som på söndagen. De iakttaga dessutom sam­ vetsgrant firandet av alla de små, för världens barn obekanta helgdagar, med vilka kyrkan for­ dom slösade i Frankrike, liksom den ännu gör det i Spanien och Italien. Deras besök i kapellet äro<noinclude> <references/></noinclude> jqfc1mxq5qqhmsb35lf514scrfuxh7y 104 222976 653338 2026-06-18T15:51:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 455 — otaliga. Vad mängden och längden av deras bö­ ner beträffar, så kunna vi icke giva ett bättre be­ grepp därom än genom att anföra det menlösa yttrande, som en av dem en gång fällde. De inträdessökandes böner äro för­ färande, novisernas ännu värre och nunnornas ännu mycket värre. En gång i veckan samlas kapitlet. Priorinnan för ordet, stämmomödrarna äro bisittare. Varje syster kommer i sin tur och knäfaller på stengol­ vet sa...' 653338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 455 —}}</noinclude>— 455 — otaliga. Vad mängden och längden av deras bö­ ner beträffar, så kunna vi icke giva ett bättre be­ grepp därom än genom att anföra det menlösa yttrande, som en av dem en gång fällde. De inträdessökandes böner äro för­ färande, novisernas ännu värre och nunnornas ännu mycket värre. En gång i veckan samlas kapitlet. Priorinnan för ordet, stämmomödrarna äro bisittare. Varje syster kommer i sin tur och knäfaller på stengol­ vet samt bekänner med hög röst inför alla när­ varande de fel och synder hon begått under vec­ kan. Stämmomödrarna rådpläga efter varje be­ kännelse ocliådöma med hög röst syndaboten. Utom bekännelsen med hög röst, till vilken man spar alla fel av någon betydenhet, ha de för min­ dre svaghetssynder den så kallade la cou1p e. Denna består i att under gudstjänsten lägga sig framstupa framför priorinnan, ända till dess hon, som aldrig kallas annat än vårmoder, genom ett sakta slag mot träet i sin korstol underrättar den ångerfulla, att hon får stiga upp. Man av­ lägger sin »coulpe» för de minsta småsaker: ett sönderslaget glas, ett sönderrivet dok, några se­<noinclude> <references/></noinclude> 3d0d4aabbrq1teid340dthsvhm9j9s0 104 222977 653339 2026-06-18T15:52:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 456 — kunders ofrivilligt dröjsmål vid en tjänstgöring, en falskt sjungen not i kyrkan, och så vidare; detta är tillräckligt för att göra sin coulpe. Coulpen är frivillig. Det är den felande själv, som dömer sig och ålägger sig straffet. På sön- ocli helgdagar­ na är det fyra »sångmödrar:)(in é res ch a ntres), som sjunga psalmerna framför en stor sångpulpet med fyra notställ. En dag skulle en »sångmoder» taga upp en psalm, som började...' 653339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 456 —}}</noinclude>— 456 — kunders ofrivilligt dröjsmål vid en tjänstgöring, en falskt sjungen not i kyrkan, och så vidare; detta är tillräckligt för att göra sin coulpe. Coulpen är frivillig. Det är den felande själv, som dömer sig och ålägger sig straffet. På sön- ocli helgdagar­ na är det fyra »sångmödrar:)(in é res ch a ntres), som sjunga psalmerna framför en stor sångpulpet med fyra notställ. En dag skulle en »sångmoder» taga upp en psalm, som började med ordet E cc e, men råkade att i stället för det­ ta ord med Ijudlig röst uppstämma de tre noter­ na c, h, g. För denna tankspriddhet underkasta­ de hon sig en coulpe, som räckte under hela guds­ tjänsten. Något, som gjorde felet oerhört, var, att kapitlet icke hade kunnat hålla sig från att skratta. Då en nunna kallas till samtalsrummet, vore det än priorinnan själv, så fäller hon ned sitt dok, så att ingenting mer än munnen synes. Priorinnan är den enda, som får meddela sig med främmande. De övriga få icke träffa andra än sina närmaste anhöriga, och detta mycket säl­ lan. Om händelsevis någon från den yttre värl­ den infinner sig för att få se en nunna, som man<noinclude> <references/></noinclude> aroihg79crh1d5b4xie3qklj452ay1l 104 222978 653340 2026-06-18T15:52:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 457 — ute i livet känt eller hållit av, så fordras därtill en lång underhandling. Är det ett fruntimmer, så lämnas stundom tillåtelsen. Nunnan kommer då och talar med henne genom fönsterluckan, vilken aldrig öppnas annat än för en mor eller en syster. Det behöver icke sägas, att en sådan tillåtelse aldrig lämnas åt män. Sädan är den helige Benedictus', av Martin Verga skärpta regel. Dessa nunnor äro aldrig glada, blomstrande och triska till...' 653340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 457 —}}</noinclude>— 457 — ute i livet känt eller hållit av, så fordras därtill en lång underhandling. Är det ett fruntimmer, så lämnas stundom tillåtelsen. Nunnan kommer då och talar med henne genom fönsterluckan, vilken aldrig öppnas annat än för en mor eller en syster. Det behöver icke sägas, att en sådan tillåtelse aldrig lämnas åt män. Sädan är den helige Benedictus', av Martin Verga skärpta regel. Dessa nunnor äro aldrig glada, blomstrande och triska till utseendet, såsom fallet ofta är med nun­ nor av andra ordnar. De äro bleka och allvar­ samma. Från 1825 till 1830 blevo tre bland dem vansinniga.<noinclude> <references/></noinclude> 69e9a40xceumwkfat1uqb06nbatj5lh 104 222979 653341 2026-06-18T15:52:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 459 — den andra med jublande röst svarar: Hon le­ ver i Jesus Kristus. Vid tidpunkten för vår berättelse var med klost­ ret förenad en uppfostringsanstalt för unga adli­ ga flickor, de flesta rika, bland vilka bemärktes en fröken de Sainte-Aulaire, en fröken de Bélissen och en engelska med det lysande katolska nam­ net Talbot. Dessa unga flickor, som av dessa nunnor uppfostrades mellan fyra väggar, växte upp i fasa för världen och tidevarvet. En a...' 653341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 459 —}}</noinclude>— 459 — den andra med jublande röst svarar: Hon le­ ver i Jesus Kristus. Vid tidpunkten för vår berättelse var med klost­ ret förenad en uppfostringsanstalt för unga adli­ ga flickor, de flesta rika, bland vilka bemärktes en fröken de Sainte-Aulaire, en fröken de Bélissen och en engelska med det lysande katolska nam­ net Talbot. Dessa unga flickor, som av dessa nunnor uppfostrades mellan fyra väggar, växte upp i fasa för världen och tidevarvet. En av dem sade till oss en dag: Då jag såg gatste­ narn a, ryste jag från huvud till f o t. De voro klädda i blått med en vit mössa ocii hade den helige andes sinnebild av förgyllt silver eller av koppar fäst på bröstet. På vissa stora högtidsdagar, synnerligast den heliga Mar­ tas dag, beviljades dem såsom en hög gunst och ytterlig sällhet att få kläda sig som nunnor och under en hel dag förrätta de av den helige Benedictus föreskrivna åliggandena och andaktsövningarna. Under den första tiden lånade nunnorna dem sina svarta kläder. Detta ansågs dock för ett vanhelgande ocl ipriorinnan förbjöd det. Så­ dana lån tillätos endast noviserna. Märkligt är.<noinclude> <references/></noinclude> 7ntx4nz0iooz1g3169pai6axbqsflh8 104 222980 653342 2026-06-18T15:52:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 460 — att dessa föreställningar, som i klostret utan tvi­ vel tåldes och uppmuntrades av någon hemlig be­ nägenhet för proselytmakeri och för att giva des­ sa barn en försmak av den heliga dräkten, av pensionärerna betraktades som en verklig lycka och en riktig förlustelse. Det roade dem helt en­ kelt. Det var nytt, det var en om­ växling. Uppriktigt menade barnaskäl, som dock icke lyckas göra begripligt för oss världens barn sällheten av att...' 653342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 460 —}}</noinclude>— 460 — att dessa föreställningar, som i klostret utan tvi­ vel tåldes och uppmuntrades av någon hemlig be­ nägenhet för proselytmakeri och för att giva des­ sa barn en försmak av den heliga dräkten, av pensionärerna betraktades som en verklig lycka och en riktig förlustelse. Det roade dem helt en­ kelt. Det var nytt, det var en om­ växling. Uppriktigt menade barnaskäl, som dock icke lyckas göra begripligt för oss världens barn sällheten av att hålla en vigvattenskvast i handen eller att stå i timtal och sjunga fyrstämmigt framför en sångpulpet. Lärjungarna fogade sig efter alla klostrets bruk, med undantag av späkningarna. Mången ung kvinna, som sedan kommit ut i världen, hade efter flera års äktenskap ännu icke lyckats vänja sig av med att, varje gång någon klappade på hen­ nes dörr, i största hast säga: I evigh e t. Liksom nunnorna fingo pensionärerna aldrig se sina föräldrar annat än i samtalsrummet. Till ocli med deras mödrar fingo icke omfamna dem. Se här ett exempel på, huru långt strängheten gick i delta fall. En ung flicka erhöll en dag besök<noinclude> <references/></noinclude> 3uspa9kcn430dcmbd7fz1rxc26v7r1q 104 222981 653343 2026-06-18T15:52:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 461 — av sin mor, som hade med sig en liten tre år gam­ mal syster till henne. Den unga flickan grät, ty hon skulle så gärna velat omfamna sin syster. Omöjligt. Hon bönföll, att det åtminstone måtte tillåtas barnet att sticka sin lilla hand genom järn­ gallret, så att hon skulle få kyssa den. Detta av­ slogs, nästan med harm.' 653343 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 461 —}}</noinclude>— 461 — av sin mor, som hade med sig en liten tre år gam­ mal syster till henne. Den unga flickan grät, ty hon skulle så gärna velat omfamna sin syster. Omöjligt. Hon bönföll, att det åtminstone måtte tillåtas barnet att sticka sin lilla hand genom järn­ gallret, så att hon skulle få kyssa den. Detta av­ slogs, nästan med harm.<noinclude> <references/></noinclude> 6r5qo27ds4j5hpt5aw34mjb768qwzd3 104 222982 653344 2026-06-18T15:52:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 463 — varandra, man samlade sig i flockar, man sprang. Vackra små vita tänder lyste under pladdret i alla vrår. Doken övervakade på avstånd löjena, skug­ gorna lurade på solstrålarna, men vad betydde, det? Man strålade och log lika fullt. Dessa fyra dystra murar hade sin stund av villa, där de, dun-, kelt belysta av återskenet från så mycken glädje, stodo som vittnen till dessa flicksvärmars behag­ liga virvlande om varandra. Det var som ett regn...' 653344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 463 —}}</noinclude>— 463 — varandra, man samlade sig i flockar, man sprang. Vackra små vita tänder lyste under pladdret i alla vrår. Doken övervakade på avstånd löjena, skug­ gorna lurade på solstrålarna, men vad betydde, det? Man strålade och log lika fullt. Dessa fyra dystra murar hade sin stund av villa, där de, dun-, kelt belysta av återskenet från så mycken glädje, stodo som vittnen till dessa flicksvärmars behag­ liga virvlande om varandra. Det var som ett regn av rosor mitt i sorgens boning. De unga flickor­ na skalkades under nunnornas ögon. Syndlöshetens blick besvärade icke oskulden. Bland så många strängt tvungna timmar fanns, tack vare dessa barn, även en av naturlig glädje. De små hoppade, de stora dansade. I detta kloster hade leken en himmelsk anstrykning. Ingenting kunde vara mera hänförande och högtidligt än alla dessa friska, nyutspruckna själar. Homeros skul­ le där ha kunnat le med Perrault, och i denna dyst­ ra trädgård fanns tillräckligt av ungdom, hälsa, sorl, rop, yrhet, nöje, sällhet för att utjämna ryn­ korna lios alla mormödrar i världen, hjältediktens så väl som sagans, tronens så väl som kojans. I detta Ims har man kanske mer än på något<noinclude> <references/></noinclude> 1dbgay5oafd7ajcaoya8vvnq9l6diqv 104 222983 653345 2026-06-18T15:53:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 464 — annat ställe fått höra dessa barnainfall, som äro så fulla av behag och komma en att le med ett nöje, fullt av djupa tankar. Det var mel­ lan dessa fyra dystra väggar, som ett fem års barn en dag utbrast: —Mode r, en av de stora har sagt mig, att jag inte har mer än nio år och tio månader att stanna kvar här . Vilken lycka! Det var också där, som följande minnesvärda samtal ägde rum: En stämmomode r: Varför gråter du, mitt barn? Barnet...' 653345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 464 —}}</noinclude>— 464 — annat ställe fått höra dessa barnainfall, som äro så fulla av behag och komma en att le med ett nöje, fullt av djupa tankar. Det var mel­ lan dessa fyra dystra väggar, som ett fem års barn en dag utbrast: —Mode r, en av de stora har sagt mig, att jag inte har mer än nio år och tio månader att stanna kvar här . Vilken lycka! Det var också där, som följande minnesvärda samtal ägde rum: En stämmomode r: Varför gråter du, mitt barn? Barnet (sex år), snyftande: Jag sade till Alix, att jag kan min franska historia. Och så sade hon, att jag inte kan den, men jag vet, att jag kan den. Alix, den stora (nio år): Nej. Hon kan den inte. Modern: Hur vet du det, mitt barn? Alix: Hon sade till mig, att jag kunde få slå upp boken var som helst och göra henne en frå­ ga, som stod där, och att hon skulle svara på den. — Nå?<noinclude> <references/></noinclude> rtbbeynfyyafyfo85zgqz1gpwr1v79r 104 222984 653346 2026-06-18T15:53:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 465 — — Hon kunde inte svara. — Låt höra. Vad frågade du henne då? — Jag slog upp boken på en höft, som hon vil­ le, och gjorde henne den första fråga jag fann på. — Och vad var det för en fråga? — Det var: Vad hände sedan? Det var också där, som följande djupsinniga an­ märkning gjordes om en papegoja, som var en smula läckergom och tillhörde en av pensionärer­ na: —Så söt hon ä r! Hon slickar av smörgåsen alldeles som en m...' 653346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 465 —}}</noinclude>— 465 — — Hon kunde inte svara. — Låt höra. Vad frågade du henne då? — Jag slog upp boken på en höft, som hon vil­ le, och gjorde henne den första fråga jag fann på. — Och vad var det för en fråga? — Det var: Vad hände sedan? Det var också där, som följande djupsinniga an­ märkning gjordes om en papegoja, som var en smula läckergom och tillhörde en av pensionärer­ na: —Så söt hon ä r! Hon slickar av smörgåsen alldeles som en människ a. Det var på en stenhäll i detta kloster, som man tog vara på följande bikt, uppskriven på förhand, för att hon icke skulle glömma den, av en sjuårig synderska: — Min fader, jag bekänner mig ha varit girig. — Min fader, jag bekänner mig ha begått äk-, tenskapsbrott. — Min fader, jag bekänner mig ha tittat på herrarna. Det var vidare på en gräsbänk i denna trädgård, som en rosenmun om sex år improviserade föl­<noinclude> <references/></noinclude> 5jva09mu5nrxmio5jn0ofy9iskpybi6 104 222985 653347 2026-06-18T15:53:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 466 — jande saga för en lyssnande skara av blå ögon om fyra och fem år. »Det var en gång tre små tuppar, som hade ett land, där det fanns mycket blommor. De plocka­ de blommorno och lade dem i sin ficka. Därefter plockade de av bladen och lade dem bland sina leksaker. Men det fanns en varg i landet, och där fanns mycket skog; och vargen var i skogen; och han åt upp de små tupparna.» Här också en annan dikt: »Det hördes ett käpprapp. Det var Polic...' 653347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 466 —}}</noinclude>— 466 — jande saga för en lyssnande skara av blå ögon om fyra och fem år. »Det var en gång tre små tuppar, som hade ett land, där det fanns mycket blommor. De plocka­ de blommorno och lade dem i sin ficka. Därefter plockade de av bladen och lade dem bland sina leksaker. Men det fanns en varg i landet, och där fanns mycket skog; och vargen var i skogen; och han åt upp de små tupparna.» Här också en annan dikt: »Det hördes ett käpprapp. Det var Polichinel, som slog katten. Det gjorde honom icke gott, det gjorde ont. Då tog en fru och satte Polichinel i kurran.» Det var där, som en liten övergiven, ett hitte­ barn, som klostret uppfostrade av barmhärtighet, yttrade följande älskliga, men hjärtslitande ord. Hon hörde de andra tala om sina mödrar och mumlade då i sin vrå: —Min mamma var inte med, då jag födde s. 1 klostret fanns en stor ocligrov tjänande sysler, som hade med dörrvården att skaffa, som man alltid såg springa omkring i korridorerna med<noinclude> <references/></noinclude> n1evr1yqlmnpch4rbo4y7k3oaza3ez5 104 222986 653348 2026-06-18T15:53:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 467 — sin nyckelknippa och som hette syster Agatha. De stora-stora — över tio år — kallade hen­ ne Agathoc1és ). * Refektoriet eller matsalen, ett stort avlångt rum, som icke fick dager annat än frän ett täckt galleri med bred list utefter arkaderna och i jämhöjd med trädgården, var mörkt, fuktigt och, såsom barn bruka säga, fullt av djur. Alla ställen där omkring försågo det med sitt bidrag av insekter. Vart och ett av dess fyra hörn hade...' 653348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 467 —}}</noinclude>— 467 — sin nyckelknippa och som hette syster Agatha. De stora-stora — över tio år — kallade hen­ ne Agathoc1és ). * Refektoriet eller matsalen, ett stort avlångt rum, som icke fick dager annat än frän ett täckt galleri med bred list utefter arkaderna och i jämhöjd med trädgården, var mörkt, fuktigt och, såsom barn bruka säga, fullt av djur. Alla ställen där omkring försågo det med sitt bidrag av insekter. Vart och ett av dess fyra hörn hade därav, på pensionärernas språk, fått ett särskilt och uttrycks­ fullt namn. Det fanns spindelhörnet, maskhör­ net, gråsugghörnet och syrshörnet. Syrshörnet låg intill köket ocliskattades högt. Där var mindre kallt än annanstädes. Från matsalen hade namnen övergått till uppfostringsanstalten och tjänade där till att beteckna fyra nationer, lika som i den gamla Mazarinskolan. Varje pensionär tillhörde en av dessa nationer, allt efter det hörn i matsalen, där hon satt under måltiderna. En dag, då ärkebiskopen gjorde sitt ämbetsbesök, såg han en liten vacker flicka med rosor på kinderna *) Ordlek: Agathoclés = Agathe aux clefs, Agathe med nycklarna.<noinclude> <references/></noinclude> 8j1tqluc6a87d1ytu5oj3upoii06wxp 104 222987 653349 2026-06-18T15:53:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 468 — och ett beundransvärt blont hår komma in i den klass, där han befann sig. Han frågade då en av de andra pensionärerna, en förtjusande brunett med frisk hy, som stod i hans närhet: — Vem är den där lilla? — Det är en spindel, monseigneur. — Hm, och den andra där? — Det är en syrsa. — Och den där då? — Det är en mask. — Nå, och du själv då? — Jag är en gråsugga, monseigneur. Varje hus av detta slag har sina egenheter. I bör...' 653349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 468 —}}</noinclude>— 468 — och ett beundransvärt blont hår komma in i den klass, där han befann sig. Han frågade då en av de andra pensionärerna, en förtjusande brunett med frisk hy, som stod i hans närhet: — Vem är den där lilla? — Det är en spindel, monseigneur. — Hm, och den andra där? — Det är en syrsa. — Och den där då? — Det är en mask. — Nå, och du själv då? — Jag är en gråsugga, monseigneur. Varje hus av detta slag har sina egenheter. I början av detta århundrade var Écouen ett av des­ sa behagliga, men allvarliga ställen, där en mängd unga flickors barndom ut'ecklade sig i en nästan vördnadsbjudande skugga. För att bestämma de­ ras plats i processsionerna med det heliga sakra­ mentet indelade man i Écouen flickorna i »jung­ frur» ocli »blomsterbinderskor». Det fanns ock­ så »himlar» och »rökelsekar», av vilka de förra' höllo i kordongerna till den himmel, som bars över sakramentet, och de senare svängde rökelsekar omkring det. Att bära blommorna var blomster-<noinclude> <references/></noinclude> o0goz1snwme34yzquhxgqzu953u1nkt 104 222988 653350 2026-06-18T15:53:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 469 — binderskornas rättighet. Fyra »jungfrur» gingo främst. På morgonen av denna stora dag var det icke ovanligt att få höra frågan i klostrets sovrum: — Vem är jungfru? Fru Campan anför följande yttrande av en l it e n om sju år till en stor om sexton, som fick gå i spetsen för processionen, medan hon, den lilla, fick gå i de sista leden: — Du är jungfru, du, men jag är det inte, jag. Victor Hugo V 12' 653350 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 469 —}}</noinclude>— 469 — binderskornas rättighet. Fyra »jungfrur» gingo främst. På morgonen av denna stora dag var det icke ovanligt att få höra frågan i klostrets sovrum: — Vem är jungfru? Fru Campan anför följande yttrande av en l it e n om sju år till en stor om sexton, som fick gå i spetsen för processionen, medan hon, den lilla, fick gå i de sista leden: — Du är jungfru, du, men jag är det inte, jag. Victor Hugo V 12<noinclude> <references/></noinclude> 8tupskzwisr8s4c8452cgih2zx11s8s 104 222989 653351 2026-06-18T15:53:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 471 — över sin son så mången tår, och möter så helge Johannes bäst hon går. Helige herr Johannes, var har ni varit? Från AveSalus jag nyss har farit. Ni har väl ej sett, om den gode Guden där ä'? Han är uppå korsets trä, med hängande fötter och spikar i hand, och om huvudet har han ett törneband. Vem som läser detta tre gånger var kväll, om morgonen ock tre gånger så snälly skall till sist i paradiset bli säll.» Är 1827 hade denna beteck...' 653351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 470 —}}</noinclude>— 471 — över sin son så mången tår, och möter så helge Johannes bäst hon går. Helige herr Johannes, var har ni varit? Från AveSalus jag nyss har farit. Ni har väl ej sett, om den gode Guden där ä'? Han är uppå korsets trä, med hängande fötter och spikar i hand, och om huvudet har han ett törneband. Vem som läser detta tre gånger var kväll, om morgonen ock tre gånger så snälly skall till sist i paradiset bli säll.» Är 1827 hade denna betecknande bön försvunnit från muren under ett tredubbelt lager av kalkfärg. Den håller nu på att utplånas ur minnet hos några då unga flickor, som nu äro gamla gummor. Ett stort krucifix, som var upphängt på väggen, fullständigade utstyrseln i denna matsal, vars en­ da dörr, såsom vi tro oss redan ha nämnt, ledde ut till trädgården. Två smala bord, vartdera om­ givet av två träbänkar på sidorna, bildade två långa jämnlöpande linjer från den ena änden av matsalen till den andra. Väggarna voro vita, bor­ den svarta; dessa sorgens båda färger äro de en­ da i klostren. Måltiderna voro tråkiga, oclitill ocli med barnens föda var grov. En enda rätt, av kött ocl i grönsaker tillsammans eller saltad fisk.<noinclude> <references/></noinclude> si4jrpr4e1eyudsxwqdexmiel8ozvbn 653352 653351 2026-06-18T15:54:06Z Jonatanskogsfors 17420 653352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 471 —}}</noinclude>— 471 — över sin son så mången tår, och möter så helge Johannes bäst hon går. Helige herr Johannes, var har ni varit? Från AveSalus jag nyss har farit. Ni har väl ej sett, om den gode Guden där ä'? Han är uppå korsets trä, med hängande fötter och spikar i hand, och om huvudet har han ett törneband. Vem som läser detta tre gånger var kväll, om morgonen ock tre gånger så snälly skall till sist i paradiset bli säll.» Är 1827 hade denna betecknande bön försvunnit från muren under ett tredubbelt lager av kalkfärg. Den håller nu på att utplånas ur minnet hos några då unga flickor, som nu äro gamla gummor. Ett stort krucifix, som var upphängt på väggen, fullständigade utstyrseln i denna matsal, vars en­ da dörr, såsom vi tro oss redan ha nämnt, ledde ut till trädgården. Två smala bord, vartdera om­ givet av två träbänkar på sidorna, bildade två långa jämnlöpande linjer från den ena änden av matsalen till den andra. Väggarna voro vita, bor­ den svarta; dessa sorgens båda färger äro de en­ da i klostren. Måltiderna voro tråkiga, oclitill ocli med barnens föda var grov. En enda rätt, av kött ocl i grönsaker tillsammans eller saltad fisk.<noinclude> <references/></noinclude> 809uolrptf9hp0ulqrtpgpwyg6yjeq9 104 222990 653353 2026-06-18T15:54:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 472 — det var hela kalaset. Denna tarvliga kost, som endast bestods pensionärerna, var liki'äl ett un­ dantag. Barnen åto och tego under uppsikt av »veckomodern», vilken tid efter annan, om en fluga dristade sig att flyga eller surra i strid mot regeln, öppnade och slog hårt igen en bok av trä. Denna tystnad kryddades av helgonens levernesbeskrivningar, som med hög röst förelästes från en liten kateder med pulpet, vilken stod nedanför krucifixet. D... 653353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 472 —}}</noinclude>— 472 — det var hela kalaset. Denna tarvliga kost, som endast bestods pensionärerna, var liki'äl ett un­ dantag. Barnen åto och tego under uppsikt av »veckomodern», vilken tid efter annan, om en fluga dristade sig att flyga eller surra i strid mot regeln, öppnade och slog hårt igen en bok av trä. Denna tystnad kryddades av helgonens levernesbeskrivningar, som med hög röst förelästes från en liten kateder med pulpet, vilken stod nedanför krucifixet. De äldre lärjungarne föreläste var sin vecka. På vissa avstånd stodo på det bara bor­ det glaserade skålar, i vilka lärjungarne själva dis­ kade sina bägare och kuvert; stundom kastade de också dit ratade matbitar, såsom segt kött el­ ler skämd fisk, men detta var belagt med straff. Dessa skålar kallades för v attendammarn a. Den flicka, som bröt tystnaden, skulle göra ett »kors med tungan». Varest? På stengolvet. Hon fick slicka detta. Stoftet, detta slut på all glädje, hade sig ålagt att bestraffa dessa stackars små rosenblad, om de försyndat sig med en prassling. Det fanns i klostret en bok, som aldrig blivit tryckt mer än iettendaexemplar ocli som det är föibjudet att läsa. Det är den lielige Be-<noinclude> <references/></noinclude> cnb0rtap5vvoj3hcda34yuyyni7pjoy 104 222991 653354 2026-06-18T15:54:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 473 — nediktus' regel, en hemlighet, vari intet oheligt öga får intränga. Nemoregulas, seuconstitutiones nostra s, externis communicabit. Pensionärerna lyckades en dag komma över denna bok och satte sig att begärligt läsa den, men denna läsning avbröts ofta av deras fruktan att bli överraskade, vilken kom dem att skyndsamt slå igen boken. De hade blott föga nöje till er­ sättning för den stora fara de lupit. Några obe­ gripliga sidor om unga gossa...' 653354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 473 —}}</noinclude>— 473 — nediktus' regel, en hemlighet, vari intet oheligt öga får intränga. Nemoregulas, seuconstitutiones nostra s, externis communicabit. Pensionärerna lyckades en dag komma över denna bok och satte sig att begärligt läsa den, men denna läsning avbröts ofta av deras fruktan att bli överraskade, vilken kom dem att skyndsamt slå igen boken. De hade blott föga nöje till er­ sättning för den stora fara de lupit. Några obe­ gripliga sidor om unga gossars synder var det, som de funno »mest intressant» däri. De brukade leka i en av trädgårdens gångar, som var omgiven av några skrangliga fruktträd. Oaktat den ytterliga vaksamheten och de stränga bestraffningarna lyckades de stundom att, då blåsten hade skakat träden, förstulet plocka upp en grön äpplekart eller en skämd aprikos eller ett maskstunget päron. Jag vill här låta ett brev tala, som jag har under mina ögon, ett brev, skri­ vet för tjugofem år sedan av en för detta pensio­ när, numera hertiginnan de ***, en av de elegan­ taste damer i Paris. Jag anför ordagrant: »Man gömmer sitt päron eller sitt äpple så gott<noinclude> <references/></noinclude> n7h4o35j7pf3iihnueofdj2qlf5utyc 104 222992 653355 2026-06-18T15:54:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 474 — nan kan. Då man går upp för att bädda sin säng, i aiTaktan på k'ällsvarden, stoppar man dem un­ der sin huvudkudde, och om aftonen äter man dem i sin säng, och när detta icke låter sig göra, äter man dem på ett visst ställe.» Detta var en av deras största njutningar. En gång, det var också vid ett av ärkebisko­ pens besök i klostret, höll en av de unga flickor­ na, fröken Bouchard, som hade litet av huset Montmorencys blod i sina åd...' 653355 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 474 —}}</noinclude>— 474 — nan kan. Då man går upp för att bädda sin säng, i aiTaktan på k'ällsvarden, stoppar man dem un­ der sin huvudkudde, och om aftonen äter man dem i sin säng, och när detta icke låter sig göra, äter man dem på ett visst ställe.» Detta var en av deras största njutningar. En gång, det var också vid ett av ärkebisko­ pens besök i klostret, höll en av de unga flickor­ na, fröken Bouchard, som hade litet av huset Montmorencys blod i sina ådror, vad, att hon skulle bedja honom om en dags ledighet, någon­ ting oerhört i ett så strängt samfund. Vadet blev antaget, men ingen av dem, som höllo emot, trod­ de därpå. Då ögonblicket kom och ärkebiskopen gick förbi pensionärerna, steg fröken Bouchard, till sina kamraters obeskrivliga förskräckelse, fram ur deras led och sade: Monseigneu r, en dags lov! Fröken Bouchard var blom­ strande ocli fullväxt, med det täckaste lilla rosiga ansikte i världen. Monseigneur de Quélen små­ log och sade: Huru så, mitt barn, en dags lov! Tre daga r, om ni så vill. J agbeviljarertredagar. Priorinnan kunde ingenting göra, ty ärkebiskopen lia-<noinclude> <references/></noinclude> p24x13m5be2uhz5ooauu57vaoipyoxl 104 222993 653356 2026-06-18T15:54:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 475 — de talat. Det var en förargelse för klostret, men en fröjd för pensionärerna. Man tänke sig intryc­ ket därav! Detta truinpna kloster var likväl icke så väl igenmurat, att icke lidelsernas liv där utanför, att icke dramat, ja, själva romanen inträngde dit. För att bevisa detta inskränka vi oss till att här be­ styrka och i korthet påpeka en verklig och ove­ dersäglig händelse, som för övrigt i sig själv icke står i förhållande ti...' 653356 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 475 —}}</noinclude>— 475 — de talat. Det var en förargelse för klostret, men en fröjd för pensionärerna. Man tänke sig intryc­ ket därav! Detta truinpna kloster var likväl icke så väl igenmurat, att icke lidelsernas liv där utanför, att icke dramat, ja, själva romanen inträngde dit. För att bevisa detta inskränka vi oss till att här be­ styrka och i korthet påpeka en verklig och ove­ dersäglig händelse, som för övrigt i sig själv icke står i förhållande till eller medels någon tråd hänger tillsammans med den historia vi berätta^ Vi omnämna den blott för att i läsarens föreställ­ ning fullständiga klostrets fysionomi. Vid denna tid fanns sålunda i klostret en hem­ lighetsfull person, som icke var nunna, som be­ handlades med stor aktning och som kallades fru A1bertin e. Man visste ingenting om henne, om icke att hon var vansinnig och att hon i värl­ den ansågs för död. Under denna historia sades ligga några förmögenhetsanordningar, vilka voro nödvändiga för ett högförnämt giftermål. Denna kvinna, knappt trettio år gammal, bru­ nett ocli tämligen vacker, stirrade obestämt om­ kring sig med sina stora svarta ögon. Såg hon<noinclude> <references/></noinclude> r2rbzkh6yc8dltdnxrr6s12df8jcyp0 104 222994 653357 2026-06-18T15:54:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 476 — något? Man tvivlade därpå. Hon gled fram sna­ rare än hon gick. Hon talade aldrig. Man var knappt säker på, att hon andades. Hennes näs­ borrar voro hopknipna och blåbleka som efter den sista sucken. Att vidröra hennes hand var som att röra vid snö. Hon hade ett sällsamt spöklikt behag. Där hon kom in, började man frysa. En dag sade en syster, som såg henne gå förbi, till en annan syster: — Hon gäller för död. — Hon är det kanhänd...' 653357 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 476 —}}</noinclude>— 476 — något? Man tvivlade därpå. Hon gled fram sna­ rare än hon gick. Hon talade aldrig. Man var knappt säker på, att hon andades. Hennes näs­ borrar voro hopknipna och blåbleka som efter den sista sucken. Att vidröra hennes hand var som att röra vid snö. Hon hade ett sällsamt spöklikt behag. Där hon kom in, började man frysa. En dag sade en syster, som såg henne gå förbi, till en annan syster: — Hon gäller för död. — Hon är det kanhända, svarade den andra. Man hade hundratals berättelser om fru A1bertin e. Hon var ett ständigt föremål för pen­ sionärernas nyfikenhet. Det fanns i kapellet en läktare, som kallades oxögat. Från denna läk­ tare, som blott hade en cirkelformig öppning, ett oxöga, var det, som fru Albertine hörde gudstjänsterna. Hon var vanligen ensam där, emedan man från denna läktare, som befann sig i första våningen, kunde se predikanten eller den, som förrättade altartjänsten, vilket var nunnorna förnekat. En dag var predikstolen upptagen av en ung präst av hög rang, hertig de Rohan, pär av Frankrike, år 1815, medan han ännu var prins<noinclude> <references/></noinclude> a4zg2pfkb1sjkbkz440cdcvar70hay9 104 222995 653358 2026-06-18T15:55:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 477 — de Léon, officer vid de röda musketörerna samt död efter 1830 såsom kardinal och ärkebiskop av Besan^on. Det var första gången, som herr de Rohan predikade i klostret Petit-Picpus. Fru A1bertine bevistade vanligen predikningarna och den övriga gudstjänsten fullkomligt lugn och all­ deles orörlig. Men denna dag, så snart hon fick se herr de Rohan, reste hon sig till hälften och sa­ de med hög röst, mitt under den djupa tystnaden i kapellet:...' 653358 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 477 —}}</noinclude>— 477 — de Léon, officer vid de röda musketörerna samt död efter 1830 såsom kardinal och ärkebiskop av Besan^on. Det var första gången, som herr de Rohan predikade i klostret Petit-Picpus. Fru A1bertine bevistade vanligen predikningarna och den övriga gudstjänsten fullkomligt lugn och all­ deles orörlig. Men denna dag, så snart hon fick se herr de Rohan, reste hon sig till hälften och sa­ de med hög röst, mitt under den djupa tystnaden i kapellet: Åh, se Auguste! Hela församlin­ gen vände sig bestört om, predikanten lyfte upp ögonen, men fru Albertine hade återfallit i sin förra orörlighet. En fläkt från den yttre världen, en stråle av liv hade för ett ögonblick glidit över detta slocknade och isade ansikte. Därpå hade allt åter försvunnit, och den vansinniga hade ånyo blivit ett lik. Dessa två ord hade emellertid givit allt, som kunde tala i klostret, ämne till prat. Huru myc­ ket låg ej uti detta: Åh, se Augustel Vilka upptäckter! Herr de Rohan hette verkligen Auguste. Det var uppenbart, att fru Albertine var kommen från stora världens kretsar, efter som hon kände lierr de Rohan, att hon själv där hade stått<noinclude> <references/></noinclude> idm40f27q5vli9yd7g5f1d3r9elydtk 104 222996 653359 2026-06-18T15:55:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 478 — högt, efter som hon kunde yttra sig så förtroligt om en sä förnäm man, samt att hon stod i något förhållande, kanske släktskap, till honom, men helt säkert i ett mycket nära förhållande, efter som hon visste hans förnamn. Två synnerligt stränga hertiginnor, fruarna de Choiseul ocliSérent, besökte ofta samfundet, dit de utan tvivel fingo inträde på grund av sin före­ trädesrätt som magnatesmuliere s, och in­ jagade hos pensionärerna...' 653359 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 478 —}}</noinclude>— 478 — högt, efter som hon kunde yttra sig så förtroligt om en sä förnäm man, samt att hon stod i något förhållande, kanske släktskap, till honom, men helt säkert i ett mycket nära förhållande, efter som hon visste hans förnamn. Två synnerligt stränga hertiginnor, fruarna de Choiseul ocliSérent, besökte ofta samfundet, dit de utan tvivel fingo inträde på grund av sin före­ trädesrätt som magnatesmuliere s, och in­ jagade hos pensionärerna stor förskräckelse. Då de båda gamla damerna gingo förbi, darrade alla de stackars unga flickorna och slogo ned ögonen. Herr de Rohan var för övrigt, sig själv ovetan­ de, ett föremål för pensionärernas uppmärksam­ het. Under väntan på biskopsvärdigheten hade han vid denna tid blivit utnämnd till ärkebisko­ pens i Paris storvikarie. Det var en av hans va­ nor att tämligen ofta komma och sjunga mässan vid gudstjänsterna i nunnornas i Petit-Picpus ka­ pell. Ingen av de unga klosterfångarna kunde se honom för sarsförhängets skull, men han hade en vacker och något gäll röst, som de lärt sig känna igen och urskilja. Han hade varit musketör, och dessutom sades det, att han var inycket behag-<noinclude> <references/></noinclude> bfh22ttqwtipt5ismqwb7jag6byajzp 104 222997 653360 2026-06-18T15:55:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 479 — sjuk, att han bar sitt vackra kastanjbruna hår mycket omsorgsfullt upplagt i lockar omkring hu­ vudet, att han hade en bred livgördel av präktigt vattrat siden och att hans svarta kaftan hade det elegantaste snitt i världen. Han sysselsatte starkt alla dess sextonåringars inbillningskraft. Intet ljud från den yttre världen trängde in i klostret. Likvisst hände det sig ett är, att toner av en flöjt banade sig väg dit. Det var en stor händelse,... 653360 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 479 —}}</noinclude>— 479 — sjuk, att han bar sitt vackra kastanjbruna hår mycket omsorgsfullt upplagt i lockar omkring hu­ vudet, att han hade en bred livgördel av präktigt vattrat siden och att hans svarta kaftan hade det elegantaste snitt i världen. Han sysselsatte starkt alla dess sextonåringars inbillningskraft. Intet ljud från den yttre världen trängde in i klostret. Likvisst hände det sig ett är, att toner av en flöjt banade sig väg dit. Det var en stor händelse, som pensionärerna från den tiden ännu i dag påminna sig. Det var en flöjt, som någon spelade på i grann­ skapet. Det var alltid samma melodi, en melodi, som nu för tiden är tämligen förgäten: Min Z étulbé, kom att härska i min själ! och man hörde den två eller tre gånger om dagen. De unga flickorna tillbragte timmmar med att lyssna därpå, stämmomödrarna voro rådlösa, hjärnorna arbetade, det regnade bestraffningar. Detta räck­ te i flere månader. Pensionärerna voro alla mer eller mindre förälskade i den okände flöjtspelaren.. Var oclicn drömde sig vara Zétulbé. Flöjtens toner kommo från gränden Droit-Mur. De skulle ha givit allt, vågat allt, försökt allt för att, om ock<noinclude> <references/></noinclude> dqwxpw7q541lj6enuqdlyqli06ic3ot 104 222998 653361 2026-06-18T15:55:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 480 — blott för en sekund, få se en skymt av den »unge mannen», som spelade så ljuvligt på denna flöjt och som, utan att ana det, på samma gång drev sitt spel i alla dessa själar. Det fanns de, som smögo sig ut genom en bakdörr och stego upp i tredje våningen, som vette utåt gränden DroitMur, för att försöka se något genom de åt grann­ gårdarna liggande fönstren. Men omöjligt. En gick så långt, att hon högt över sitt huvud stack ut arme...' 653361 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 480 —}}</noinclude>— 480 — blott för en sekund, få se en skymt av den »unge mannen», som spelade så ljuvligt på denna flöjt och som, utan att ana det, på samma gång drev sitt spel i alla dessa själar. Det fanns de, som smögo sig ut genom en bakdörr och stego upp i tredje våningen, som vette utåt gränden DroitMur, för att försöka se något genom de åt grann­ gårdarna liggande fönstren. Men omöjligt. En gick så långt, att hon högt över sitt huvud stack ut armen genom gallret och viftade med sin vita näsduk. Två voro ännu djärvare. De funno ut­ väg att klättra ända ut på ett tak, vågade sig dit och lyckades slutligen att få se den »unge man­ nen». Det var en gammal emigrant, en blind och ut­ fattig adelsman, som blåste flöjt i sin vindskam­ mare för att förjaga ledsnaden.<noinclude> <references/></noinclude> a9o9dbn30x1cttvjvzuyz4y38ahoyzu 104 222999 653362 2026-06-18T15:55:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 482 — att här söka sig ett skydd under benediktin-bernardinernunnornas vingars skugga. Styrelsen ut­ betalade ett litet årsunderhåll åt dem. Petit-Picpus' nunnor hade mottagit dem med tjänstvillig iver. Det var en sällsam blandning. Var oclien följde sin regel. Det tilläts stundom klosterpen­ sionärerna, såsom en stor förströelse, att få besö­ ka dem, vilket gjorde, att dessa unga i sitt minne bevarade, bland annat, hågkomsten av den from­ ma m...' 653362 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 482 —}}</noinclude>— 482 — att här söka sig ett skydd under benediktin-bernardinernunnornas vingars skugga. Styrelsen ut­ betalade ett litet årsunderhåll åt dem. Petit-Picpus' nunnor hade mottagit dem med tjänstvillig iver. Det var en sällsam blandning. Var oclien följde sin regel. Det tilläts stundom klosterpen­ sionärerna, såsom en stor förströelse, att få besö­ ka dem, vilket gjorde, att dessa unga i sitt minne bevarade, bland annat, hågkomsten av den from­ ma moder Bazile, den fromma moder Scolastique och moder Jacob. En av dessa flyktingar befann sig här så gott som hemma hos sig. Det var en nunna av Sainte- Aures orden och den enda kvarlevande av den­ samma. Sainte-Aurer.unnornas forna kloster var sedan början av adertonde århundradet just detta Petit-Picpus, som sedermera kom att tillhöra benediktinernunnorna av Martin Vergas regel. Den­ na fromma mö, allt för fattig att bära sin ordens präktiga dräkt, en vit klänning med skarlakansrött skapulier, hade med fromt nit klätt en liten docka i sådan dräkt, vilken docka hon Ijeredvilligt visa­ de och som hon vid sin död skänkte till klostret.<noinclude> <references/></noinclude> q7plwlbw13gzv3pyfv5tqfrvbgnzwkp 104 223000 653363 2026-06-18T15:56:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 483 — År 1824 återstod av denna orden endast en nunna. Nu återstår därav endast en docka. Utom dessa värdiga mödrar hade några gamla fruntimmer av denna världen, i likhet med fru A1bertine, fått priorinnans tillåtelse att draga sig till­ baka i lilla klostret. Till deras antal hörde fru de Beaufort d'Hautpoul och markisinnan Dufresne. En annan var aldrig känd i klostret för annat än det förfärliga oväsen hon gjorde, då hon snöt sig. Pensionär...' 653363 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 483 —}}</noinclude>— 483 — År 1824 återstod av denna orden endast en nunna. Nu återstår därav endast en docka. Utom dessa värdiga mödrar hade några gamla fruntimmer av denna världen, i likhet med fru A1bertine, fått priorinnans tillåtelse att draga sig till­ baka i lilla klostret. Till deras antal hörde fru de Beaufort d'Hautpoul och markisinnan Dufresne. En annan var aldrig känd i klostret för annat än det förfärliga oväsen hon gjorde, då hon snöt sig. Pensionärerna kallade henne fru Vacarmini (fru Olåt). Omkring 1820 eller 1821 begärde fru de Geniis, som vid denna tid utgav en liten periodisk tidskrift med titeln L'1ntrépid e, att likaledes få in­ träda i klostret Picpus såsom så kallad dame en chambre. Hertigen av Orléans rekommen­ derade henne. Uppståndelse i bikupan. Stämmomödrarna riktigt darrade. Fru de Geniis hade skrivit romaner. Men hon förklarade sig vara den första att avsky dem, och dessutom hade hon nu hunnit till sitt skede av nästan vild gudaktighet ). * Med Guds bistånd, och prinsens därtill, fick hon *) Hon var då sjuttiofyra eller sjuttiofem år gammal.<noinclude> <references/></noinclude> l9pchymmqzv61u1evj5l4peebfr51k4 104 223001 653364 2026-06-18T15:56:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 484 — inträda. Men om sex eller åtta månader begav hon sig därifrån, uppgivande som skäl, att träd­ gården saknade skugga. Nunnorna voro förtjus­ ta däröver. Ehuru mycket gammal, spelade hon ännu på harpa, och det utmärkt väl. Då hon begav sig därifrån, lämnade hon ett be­ tecknande minne efter sig i sin cell. Fru de Gen­ iis var vidskeplig och latinkunnig. Dessa två ord giva en tämligen god teckning av hennes andliga profil. Man såg änn...' 653364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 484 —}}</noinclude>— 484 — inträda. Men om sex eller åtta månader begav hon sig därifrån, uppgivande som skäl, att träd­ gården saknade skugga. Nunnorna voro förtjus­ ta däröver. Ehuru mycket gammal, spelade hon ännu på harpa, och det utmärkt väl. Då hon begav sig därifrån, lämnade hon ett be­ tecknande minne efter sig i sin cell. Fru de Gen­ iis var vidskeplig och latinkunnig. Dessa två ord giva en tämligen god teckning av hennes andliga profil. Man såg ännu för några år sedan fastklistrade inuti ett i hennes cell befintligt litet skåp, vari hon brukade förvara sina penningar och nipper, följande fem latinska verser, skrivna av hen­ nes egen hand med rött bläck på gult papper och enligt hennes förmenande ägande den förmågan att skrämma bort tjuvar: Imparibus merilis per.dent tria corpora ramis: Dismas et Gesmas, media est divina potestas; alta petit Dismas, infelix, infima, Gesmas; nos et res nostras conservet summa potestas. Hos versus dicas, ne tu furto tua perdas. Dessa verser, skrivna på det sjätte århundradets latin, väcka det spörsmålet, huruvida de bägge rövarne på Golgata hette Dimas ocl iGestas, såsom<noinclude> <references/></noinclude> 19xwwywaca335mlovmr98zu0kb965gh 104 223002 653365 2026-06-18T15:56:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 485 — man vanligen antagit, eller Dismas och Gesmas. Detta senare stavningssätt skulle kunnat motsäga de anspråk, som vicomte de Gestas i förra år-, hundradet gjorde gällande, nämligen att han här­ stammade från den obotfärdige rövaren. För öv­ rigt utgör den nyttiga egenskap, som dessa ver­ ser besitta, en trosartikel i hospitaliternas orden. Klostrets kyrka, uppförd så, att hon, liksom en verklig klyfta, skilde stora klostret från uppfost­ ri...' 653365 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 485 —}}</noinclude>— 485 — man vanligen antagit, eller Dismas och Gesmas. Detta senare stavningssätt skulle kunnat motsäga de anspråk, som vicomte de Gestas i förra år-, hundradet gjorde gällande, nämligen att han här­ stammade från den obotfärdige rövaren. För öv­ rigt utgör den nyttiga egenskap, som dessa ver­ ser besitta, en trosartikel i hospitaliternas orden. Klostrets kyrka, uppförd så, att hon, liksom en verklig klyfta, skilde stora klostret från uppfost­ ringsanstalten, var naturligtvis gemensam för upp­ fostringsanstalten, stora klostret och lilla klostret. Dit insläpptes till och med allmänheten genom ett slags karanlänsingång, anbragt utåt gatan. Men allt var så anordnat, att ingen av klostrets invå­ nare kunde se något utifrån kommande ansikte. Tänk oss en kyrka, vari koret blivit fattat av en jättehand och vridet så, att det bildade, icke så­ som i vanliga kyrkor en förlängning bakom alta­ ret, utan ett slags mörk sal eller håla till höger om den tjänstförrättande prästen; tänk oss denna sal förstängd av det nio fot höga förhänge, varom vi redan talat; sammanpacka i mörkret bakom detta förltänge, i korstolar av trä, nunnorna till vänster, pensionärerna till höger, lajsystrarna och Victor Hugo V 13<noinclude> <references/></noinclude> twai2vdc6qjvjrpnux5j18ejswx6n1y 104 223003 653366 2026-06-18T15:56:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 486 — noviserna i bakgrunden, så får man någon före­ ställning om, på vad sätt nunnorna i Petit-Picpus bevistade gudstjänsten. Den håla, som kallades koret, stod genom en löngäng i förbindelse med klostret. Kyrkan fick sin dager ifrån trädgården. Då nunnorna bevistade sådana gudstjänster, där deras regel bjöd dem tystnad, fick församlingen ingen annan antydan om deras närvaro än det bul­ ler, som uppstod, då korstolarnas klaffar lyftes up...' 653366 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 486 —}}</noinclude>— 486 — noviserna i bakgrunden, så får man någon före­ ställning om, på vad sätt nunnorna i Petit-Picpus bevistade gudstjänsten. Den håla, som kallades koret, stod genom en löngäng i förbindelse med klostret. Kyrkan fick sin dager ifrån trädgården. Då nunnorna bevistade sådana gudstjänster, där deras regel bjöd dem tystnad, fick församlingen ingen annan antydan om deras närvaro än det bul­ ler, som uppstod, då korstolarnas klaffar lyftes upp eller fälldes ned.<noinclude> <references/></noinclude> a5j6x3z8a27l9c4f54l9kgpgwivfzp9 104 223004 653367 2026-06-18T15:56:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 488 — och snarare benediktinermunk än benediktinernunna. Underpriorinnan var en gammal, nästan blind spansk nunna, moder Cineres. De mest ansedda bland stämmomödrarna voro: moder Sainte-Honorine, skattmästarinnan; moder Sainte-Gertrude, första lärarinnan för noviserna; moder Sainte-Ange, andra lärarinnan; moder Annoncialion, sakristivakterskan; moder Saint-Augustin, sjukvakterskar, den enda i hela klostret, som var elak; moder Sainte-Mechtilde (frö... 653367 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 488 —}}</noinclude>— 488 — och snarare benediktinermunk än benediktinernunna. Underpriorinnan var en gammal, nästan blind spansk nunna, moder Cineres. De mest ansedda bland stämmomödrarna voro: moder Sainte-Honorine, skattmästarinnan; moder Sainte-Gertrude, första lärarinnan för noviserna; moder Sainte-Ange, andra lärarinnan; moder Annoncialion, sakristivakterskan; moder Saint-Augustin, sjukvakterskar, den enda i hela klostret, som var elak; moder Sainte-Mechtilde (fröken Gauvain), helt ung, med en beundransvärd röst; moder des Anges (fröken Drouet), som hade va­ rit i klostret F i11e s-D ie u och i klostret T r ésor mellan Gisors och Magny; moder Saint-Joseph (fröken de Cogolludo); moder Sainte Adelaide (fröken d'Auverney); moder Miséricorde (fröken de Cifuentes, som icke kunde uthärda klostersträngheten); moder Compassion (fröken de la Milfiére, mycket rik, som tvärt emot regeln blev mottagen vid sextio års ålder); moder Providence (fröken de Laudiniere); moder Presen­ tation (fröken de Siguenza), som blev priorinna år 1847; samt slutligen moder Sainte-Céligne<noinclude> <references/></noinclude> epz1yrdd0siyh74ttppaqlyne7m0num 104 223005 653368 2026-06-18T15:56:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 489 — (syster till bildhuggaren Ceracchi), som blev van­ sinnig, och moder Sainte-Chantal (fröken de Suzon), som också blev det. Bland de vackraste fanns ytterligare en förtju­ sande flicka om tjugotre år, som var från ön Bourbon och härstammade från chevalier Roze. I världen hade lion hetat fröken Roze, nu kallades hon moder Assomption. Moder Sainte-Mechtilde, som ledde sången ocli kören, använde gärna pensionärerna därtill. Hon tog vanligen en...' 653368 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 489 —}}</noinclude>— 489 — (syster till bildhuggaren Ceracchi), som blev van­ sinnig, och moder Sainte-Chantal (fröken de Suzon), som också blev det. Bland de vackraste fanns ytterligare en förtju­ sande flicka om tjugotre år, som var från ön Bourbon och härstammade från chevalier Roze. I världen hade lion hetat fröken Roze, nu kallades hon moder Assomption. Moder Sainte-Mechtilde, som ledde sången ocli kören, använde gärna pensionärerna därtill. Hon tog vanligen en fullständig skala bland dem, det vill säga sju stycken från tio år till sexton, vilka efter växt ocli röst ordnades så, att de, under det de sjöngo, stodo uppradade sida vid sida efter ål-' der, från den minsta till den största. Detta tog sig för ögat ut som ett slags herdepipa av unga flickor, som ett slags levande pansflöjt, samman­ satt av änglaskepnader. Bland lajsystrarna voro de, som pensionärerna tyckte mest om, syster Sainte-Euphrasie, syster Sainte-Marguerite, syster Sainte-Marthe, som själv ännu var ett barn, och syster Saint-Michel, vilkens långa näsa väckte deras löje. Alla dessa kvinnor voro milda mot alla dessa<noinclude> <references/></noinclude> jlg3q9yhb0s5youas1q506k7d9ws7ec 104 223006 653369 2026-06-18T15:56:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 490 — barn. Nunnorna voro stränga endast mot sig själva. Det eldades aldrig annanstädes än i upp­ fostringsanstalten, och kosten där var i jämförelse med klostrets egen utsökt. Därtill kommo tusen­ tals små omsorger. Men om ett barn gick bred­ vid en nunna och tilltalade henne, svarade nun­ nan aldrig. Denna tystnadsregel hade haft till verkan, att ordet i hela klostret var taget från de mänskliga varelserna och givet åt livlösa ting. Än var det...' 653369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 490 —}}</noinclude>— 490 — barn. Nunnorna voro stränga endast mot sig själva. Det eldades aldrig annanstädes än i upp­ fostringsanstalten, och kosten där var i jämförelse med klostrets egen utsökt. Därtill kommo tusen­ tals små omsorger. Men om ett barn gick bred­ vid en nunna och tilltalade henne, svarade nun­ nan aldrig. Denna tystnadsregel hade haft till verkan, att ordet i hela klostret var taget från de mänskliga varelserna och givet åt livlösa ting. Än var det kyrkklockan, som talade, än var det trädgårds­ mästarens bjällra. En stor metallklocka, varpå slogs med hammare och som hade stark klang, så att den hördes över hela huset, stod bredvid den syster, som bevakade ingången, och tillkän­ nagav genoin olika antal slag, vilka utgjorde ett slags akustisk telegraf, alla sådana det materiella livets förrättningar, som måste utföras, och kalla­ de, när så påfordrades, den ena eller andra av husets invånarinnor till samtalsrummet. Varje person ocli varje sak hade sina vissa slag på kloc­ kan. Priorinnan hade ett och ett; underpriorinnan ett octi två. Sex oclisedan fem betydde läs­ timmens början i klassen, så att lärjungarne aldrig<noinclude> <references/></noinclude> ko7ronrkr5hw2wtwgvf621n8otccv9p 104 223007 653370 2026-06-18T15:56:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 491 — sade: gå in i klassen, utan gå in i sex-fem. Fyra och fyra var fru de Geniis' ringning. Den hördes ganska ofta. C'e stlediableåquatre (nu är hin lös), sade de, som voro mindre kärleks­ fulla. Tio och nio slag förkunnade en stor hän­ delse. Det betydde, att klausurporten skulle öppnas, en förskräcklig järndörr, späckad med reglar och som endast för ärkebiskopen vän­ de sig på sina hakar. Med undantag av honom och trädgårdsmästa­ ren f...' 653370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 491 —}}</noinclude>— 491 — sade: gå in i klassen, utan gå in i sex-fem. Fyra och fyra var fru de Geniis' ringning. Den hördes ganska ofta. C'e stlediableåquatre (nu är hin lös), sade de, som voro mindre kärleks­ fulla. Tio och nio slag förkunnade en stor hän­ delse. Det betydde, att klausurporten skulle öppnas, en förskräcklig järndörr, späckad med reglar och som endast för ärkebiskopen vän­ de sig på sina hakar. Med undantag av honom och trädgårdsmästa­ ren fick, såsom vi förut sagt, aldrig någon mans­ person komma in i klostret. Pensionärerna fingo emellertid se tvä andra män: den ene var klosterpredikanten abbé Banés, en gammal och ful gub­ be, som de hade tillfälle att betrakta i koret, tvärs igenom ett galler. Den andre var ritmästaren, herr Ansiaux, som i det brev, varur vi förut anfört nå­ gra rader, kallas herr Anciot och betecknas som en gammal, otäck puckelrygg. Man ser, att alla männen voro utvalda. Sådant var detta underliga hus.<noinclude> <references/></noinclude> gewkd52xjjm5nemoud1jk13bwvgaakz 104 223008 653371 2026-06-18T15:57:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 493 — Stora armen av galgen upptog hela det stycke av gränden Droit-Mur, som låg emellan Lilla Picpusgatan och Polonceaugatan; den mindre armen var en hög, grå och allvarlig fasad, som, med järngal­ ler för fönstren, vette utåt Lilla Picpusgatan. In­ körsporten n:r 62 bildade yttersta ändan därav. Ungefär mitt på denna fasad befann sig en gam­ mal och låg, av stoft och damm pudrad välvd port, där spindlarna spunno sina vävar, och vil­ ken icke...' 653371 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 493 —}}</noinclude>— 493 — Stora armen av galgen upptog hela det stycke av gränden Droit-Mur, som låg emellan Lilla Picpusgatan och Polonceaugatan; den mindre armen var en hög, grå och allvarlig fasad, som, med järngal­ ler för fönstren, vette utåt Lilla Picpusgatan. In­ körsporten n:r 62 bildade yttersta ändan därav. Ungefär mitt på denna fasad befann sig en gam­ mal och låg, av stoft och damm pudrad välvd port, där spindlarna spunno sina vävar, och vil­ ken icke öppnades mer än en eller par timmar om söndagarna, ävensom vid de sällsynta tillfällen, då någon nunnas likkista fördes ut från klostret. Detta var kyrkans allmänna ingång. Vippgalgens knä bestod av en fyrkantig sal, som begagnades till skafferi och handkammare samt av nunnorna kallades misshushållningskamm ar e n. I den stora armen lågo mödrarnas och syst­ rarnas celler, ävensom novisernas rum. I den lil­ la armen lågo köken, matsalen jämte det täckta galleriet och kyrkan. Mellan porten n:r 62 och hörnet av den stängda gränden Aumarais var upp­ fostringsanstaltens bostad, som icke syntes uti­ från. Det övriga av fyrhörningen bildades av trädgården, som låg mycket lägre än Polonceau-<noinclude> <references/></noinclude> rtsa0mfw2602vnwdffwalqfmydw4bqd 104 223009 653372 2026-06-18T15:57:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 494 — gatan, vilket gjorde, att murarna voro mycket hög­ re på den inre sidan än på den yttre. Den något kullriga trädgården hade i mitten, på toppen av en jordkulle, en vacker kägelformig gran, med fin spets, från vilken, liksom från bucklan på en sköld, fyra stora gångar gingo ut, varjämte åtta mindre sköto in, två ocli två, mellan de stora gångarna, så att, om inhängnaden varit cirkelrund, skulle gångarnas geometriska plan ha liknat ett k...' 653372 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 494 —}}</noinclude>— 494 — gatan, vilket gjorde, att murarna voro mycket hög­ re på den inre sidan än på den yttre. Den något kullriga trädgården hade i mitten, på toppen av en jordkulle, en vacker kägelformig gran, med fin spets, från vilken, liksom från bucklan på en sköld, fyra stora gångar gingo ut, varjämte åtta mindre sköto in, två ocli två, mellan de stora gångarna, så att, om inhängnaden varit cirkelrund, skulle gångarnas geometriska plan ha liknat ett kors, lagt på ett hjul. Gångarna, vilka alla myn­ nade ut vid de högst oregelbundet liggande träd­ gårdsmurarna, voro olika långa. De voro infatta­ de med krusbärs- och vinbärsbuskar. I bak­ grunden gick en allé av höga popplar frän ruiner­ na av det gamla klostret, som låg i hörnet vid gränden Aumarais. Framför lilla klostret låg den så kallade lilla trädgården. Lägges ytterligare härtill en gård, alla de olika slags vinklar, som de inre byggnaderna bildade fängelselika murar, samt som enda perspektiv och enda grannskap den långa, svarta linje av tak, som infattade den andra sidan av Polonceaugatan, så kan man göra sig en fullständig föreställning om, vad bernardinernunnornas kloster Petit-Picpus var för fyrtio-<noinclude> <references/></noinclude> gv8y0xvlbdfvv2umroxxkqj25nrs2rr 104 223010 653373 2026-06-18T15:57:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 495 — fem år sedan. Detta heliga hus hade blivit byggt just på samma plats, som förut intogs av ett från fjortonde till sextonde århundradet ryktbart boll­ hus, vilket kallades elvatusendjävl abollhuse t. Alla dessa gator voro för övrigt bland de äld­ sta i Paris. Dessa namn, Droit-Mur och Aumarais, äro mycket gamla. De gator, som bära dem, äro ännu mycket äldre. Gränden Aumarais kallades förut Maugoutgatan, och gränden Droit-Mur kal­ lades Egla...' 653373 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 495 —}}</noinclude>— 495 — fem år sedan. Detta heliga hus hade blivit byggt just på samma plats, som förut intogs av ett från fjortonde till sextonde århundradet ryktbart boll­ hus, vilket kallades elvatusendjävl abollhuse t. Alla dessa gator voro för övrigt bland de äld­ sta i Paris. Dessa namn, Droit-Mur och Aumarais, äro mycket gamla. De gator, som bära dem, äro ännu mycket äldre. Gränden Aumarais kallades förut Maugoutgatan, och gränden Droit-Mur kal­ lades Eglantiersgatan (Lukttörnegatan), ty Gud lät blommor spricka ut, innan människan började hugga sten.<noinclude> <references/></noinclude> qqxjo5tgvud4g90yl9rtpuv5xucau2b 104 223011 653374 2026-06-18T15:57:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 497 — saker om abbotsklostret Fontevrault, att det var som en stad och att det fanns ordentliga gator inom detsamma. Hon talade med en pikardisk brytning som ro­ ade pensionärerna. Varje år förnyade hon hög­ tidligt sitt klosterlöfte, ocfi i det ögonblick hon skulle avlägga eden, sade hon till prästen: — Monseigneur Saint Fran^ois har överlåtit det åt monseigneur Saint Julien, monseigneur Saint Julien har överlåtit det åt monseigneur Saint Eusébe...' 653374 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 497 —}}</noinclude>— 497 — saker om abbotsklostret Fontevrault, att det var som en stad och att det fanns ordentliga gator inom detsamma. Hon talade med en pikardisk brytning som ro­ ade pensionärerna. Varje år förnyade hon hög­ tidligt sitt klosterlöfte, ocfi i det ögonblick hon skulle avlägga eden, sade hon till prästen: — Monseigneur Saint Fran^ois har överlåtit det åt monseigneur Saint Julien, monseigneur Saint Julien har överlåtit det åt monseigneur Saint Eusébe, monseigneur Saint Eusébe har överlåtit det åt monseigneur Saint Procope, och så vida­ re. Alltså överlåter jag det åt er, min fader. Oclipensionärerna till att skratta, icke i mjugg, men i slöjan. Det var förtjusande små halvkväv­ da fnittringar, vilka kommo stämmomödrarna att rynka ögonbrynen. En annan gång berättade den hundraåriga histo­ rier. 1 hennes ungdom, sade hon, g åvo bernardinermunkarna icke musketörerna efte r. Det var ett år­ hundrade, som talade, men det var det adertonde århundradet. Hon berättade om det i Champagne och Bourgogne före revolutionen vanliga bruket<noinclude> <references/></noinclude> 4a2r9ez7n0oqrxvwk0hso01nk4q5aj5 104 223012 653375 2026-06-18T15:57:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 498 — med de fyra vinsorterna. Då nämligen någon hög personlighet, en marskalk av Frankrike, en prins, en hertig eller en pär, reste igenom en stad i Bourgogne eller Champagne, kommo stadens myndig­ heter för att bringa honom sin hyllning ocl i bjödo honom fyra båtformiga silverbägare, innehållan­ de fyra olika sorter vin. Pä den första bägaren lästes inskriften: a p v i n; på den andra: 1 ejonv i n; på den tredje: fårv i n; på den fjärde: s vi...' 653375 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 498 —}}</noinclude>— 498 — med de fyra vinsorterna. Då nämligen någon hög personlighet, en marskalk av Frankrike, en prins, en hertig eller en pär, reste igenom en stad i Bourgogne eller Champagne, kommo stadens myndig­ heter för att bringa honom sin hyllning ocl i bjödo honom fyra båtformiga silverbägare, innehållan­ de fyra olika sorter vin. Pä den första bägaren lästes inskriften: a p v i n; på den andra: 1 ejonv i n; på den tredje: fårv i n; på den fjärde: s vinv i n. Dessa fyra inskrifter beteck­ nade de fyra grader, scm drinkaren genomgår: i den första blir han munter, i den andra retlig, i den tredje slö och i den fjärde slutar han med att bli ett djur. Hon hade i ett skåp, under lås oclinyckel, ett hemlighetsfullt föremål, varpå hon satte stort vär­ de. Fontevraults regel förbjöd henne icke detta. Men hon ville icke visa detta föremål för någon. Hon stängde in sig, vilket hennes regel tillät hen­ ne, ocli höll sig dold var gång hon ville betrakta det. Om hon hörde någon gå ute i korridoren, stängde hon igen skåpet så skyndsamt, som hon med sina gamla händer förmådde. Då någon ta­ lade till henne om detta, så leg hon, lion, som el-<noinclude> <references/></noinclude> mtzm3gow855oitpkrhkzyyu45jsorh2 104 223013 653376 2026-06-18T15:57:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 499 — jes talade så gärna. De mest nyfikna kommo til! korta mot henens tystnad och de ihärdigaste mot hennes hårdnackenhet. Detta var också ett äm­ ne till utläggningar för alla, som i klostret voro sysslolösa eller hade ledsamt. Vad kunde det väl vara för en dyrbar och hemlighetsfull sak/ som utgjorde den hundraårigas skatt? Utan tvi­ vel någon helig bok? Något radband, ensamt i sitt slag? Någon beprövad relik? Man förlorade sig i gissningar. V...' 653376 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 499 —}}</noinclude>— 499 — jes talade så gärna. De mest nyfikna kommo til! korta mot henens tystnad och de ihärdigaste mot hennes hårdnackenhet. Detta var också ett äm­ ne till utläggningar för alla, som i klostret voro sysslolösa eller hade ledsamt. Vad kunde det väl vara för en dyrbar och hemlighetsfull sak/ som utgjorde den hundraårigas skatt? Utan tvi­ vel någon helig bok? Något radband, ensamt i sitt slag? Någon beprövad relik? Man förlorade sig i gissningar. Vid den stackars gummans död skyndade man till skåpet, fortare kanhända, än passande var, och öppnade det. Man fann före­ målet inlagt i ett tredubbelt linneomslag, liksom en invigd patén. Det var ett fat av fayence, varpå voro avbildade kärleksgudar, som flydde, förfölj­ da av apotekslärlingar, beväpnade med ofantliga lavemangsprutor. Förföljelsescenen överflödar av löjliga grimaser och ställningar. En av de förtju­ sande små kärleksgudarna är redan alldeles upp­ trädd på sprutan. Han slår omkring sig, flaxar med sina små vingar och försöker ännu att flyga, men gyckelmakaren skrattar med ett sataniskt grin. Meningen är: kärleken övervunnen av koliken. Detta för övrigt ganska egendomligt fat, som kan-<noinclude> <references/></noinclude> hkfhm09k7jop4242psaob18ldb7o3er 104 223014 653377 2026-06-18T15:58:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 500 — hända haft äran att ingiva Moliére en idé, fanns i behåll ännu i september 1845. Det fanns till salu hos en klädmäklare vid Beaumarchaisboulevarden. Den beskedliga gumman ville icke mottaga nå­ got besök utifrån, emedan samtalsrum­ met var alltför dyster t, sade hon.' 653377 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 500 —}}</noinclude>— 500 — hända haft äran att ingiva Moliére en idé, fanns i behåll ännu i september 1845. Det fanns till salu hos en klädmäklare vid Beaumarchaisboulevarden. Den beskedliga gumman ville icke mottaga nå­ got besök utifrån, emedan samtalsrum­ met var alltför dyster t, sade hon.<noinclude> <references/></noinclude> 2f7mno9v9wlil3eiu4xz0dem5a1ekhz 104 223015 653378 2026-06-18T15:58:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 502 — Frankrike, och som bland det beskedliga folket i adertonde århundradet hade rykte för att vara fader till alla kastanjeträd in­ om konungariket. Som vi redan nämnt, innehades klostret vid Templegatan av benediktinernunnor av det stän­ diga tillbedjandet, vilka dock skilde sig från dem, som lydde under Citeaux. Det ständiga tillbedjandets orden är icke mycket gammal och går icke' mer än två hundra år tillbaka i tiden. År 1649 blev det heliga sa... 653378 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 502 —}}</noinclude>— 502 — Frankrike, och som bland det beskedliga folket i adertonde århundradet hade rykte för att vara fader till alla kastanjeträd in­ om konungariket. Som vi redan nämnt, innehades klostret vid Templegatan av benediktinernunnor av det stän­ diga tillbedjandet, vilka dock skilde sig från dem, som lydde under Citeaux. Det ständiga tillbedjandets orden är icke mycket gammal och går icke' mer än två hundra år tillbaka i tiden. År 1649 blev det heliga sakramentet vanhelgat två gånger, med några dagars mellantid, uti tvenne kyrkor i Paris: Saint-Sulpice och Saint-Jean en Greve, en förfärande och sällsynt gudlöshet, som upprörde hela staden. Herr priorn-stondkarien i SaintGermain des Prés befallde hela sitt prästerskap att hålla en högtidlig procession, varvid den påvlige nuntien förrättade ceremonierna. Men den­ na försoning syntes icke tillräcklig för två heder­ värda damer, fru Courtin, markisinna de Boucs, och grevinnan de Chåteauvieux. Den skymf, som tillfogats »altarets högst vördnadsvärda sakra­ ment», kunde, ehuru av övergående beskaffenhet, icke förgätas av dessa två fromma själar ocl i syn­<noinclude> <references/></noinclude> dzrb84qtp1xw4md4fozb3vvcl0eq6v3 104 223016 653379 2026-06-18T15:58:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 503 — tes dem icke kunna avtvås annat än ett ständigt tillbedjande i något nunnekloster. Bägge skänkte därför betydande summor, den ena 1652, den andra 1653, till en benediktinernunna, moder Catlierine de Bar, kallad »av det heli­ ga sakramentet», för att i denna fromma avsikt grundlägga ett kloster av den helige Benedictus' orden. Den första tillåtelsen till klostrets grun­ dande gavs moder Catherine de Bar av herr de Metz, abbot av Saint-Germain... 653379 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 503 —}}</noinclude>— 503 — tes dem icke kunna avtvås annat än ett ständigt tillbedjande i något nunnekloster. Bägge skänkte därför betydande summor, den ena 1652, den andra 1653, till en benediktinernunna, moder Catlierine de Bar, kallad »av det heli­ ga sakramentet», för att i denna fromma avsikt grundlägga ett kloster av den helige Benedictus' orden. Den första tillåtelsen till klostrets grun­ dande gavs moder Catherine de Bar av herr de Metz, abbot av Saint-Germain, »med villkor, att ingen skulle kunna antagas till nunna däri, som icke medförde en årsinkomst av tre hundra francs, motsvarande sex tusen francs i kapital». Efter abboten av Saint-Germain lämnade även konun­ gen sitt tillstånd i ett öppet brev, och alltsammans, både abbotens tillståndsbrev och den kungliga skrivelsen, blev år 1654 inregistrerat av ränte­ kammaren och parlamentet. Sådant är ursprunget till och på sådant sätt gavs den lagliga stadfästelsen åt det samfund i Paris, som kallas benediktinernunnorna av det ständiga titlbedjandet av det heliga sakramentet. Deras första kloster »nybyggdes» vid gatan Cas-<noinclude> <references/></noinclude> ao0biqsfqsbgf8rhpgbi8iz75zkp2jp 104 223017 653380 2026-06-18T15:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 504 — sette för de av fruarna de Boucs och de Chåteauxvieux skänkta medlen. Denna orden blandade sig, som man ser, icke alls med benediktinernunnorna av Citeaux. Den lydde under abboten av Saint-Germain des Prés på samma sätt, som nunnorna av det heliga hjär­ tat lydde under jesuitergeneralen ocl i barmhärtiglietssystrarna under lazaristernas general. Den skillde sig likaledes helt ocli hållet från bernardinernunnorna i Petit-Picpus, vilket klos­ te... 653380 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 504 —}}</noinclude>— 504 — sette för de av fruarna de Boucs och de Chåteauxvieux skänkta medlen. Denna orden blandade sig, som man ser, icke alls med benediktinernunnorna av Citeaux. Den lydde under abboten av Saint-Germain des Prés på samma sätt, som nunnorna av det heliga hjär­ tat lydde under jesuitergeneralen ocl i barmhärtiglietssystrarna under lazaristernas general. Den skillde sig likaledes helt ocli hållet från bernardinernunnorna i Petit-Picpus, vilket klos­ ters inre vi nyss beskrivit. År 1657 hade påven Alexander Vll genom särskild skrivelse bemyndi­ gat bernardinernunnorna i Petit-Picpus att också utöva det ständiga tillbedjande! liksom benediktiiiernunnorna av det heliga sakramentet. Men de l)åda ordnarna ha icke desto mindre förblivit skil­ da från varandra.<noinclude> <references/></noinclude> leo8m8vfy5yjbq6mok24fikzle6g1d1 104 223018 653381 2026-06-18T15:59:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 506 — att den väcker fasa. Kallelsen för klosterlivet ryggar tillbaka, orden rekryterar sig icke mera. År 1845 gåvo sig ännu några till lajsystrar, men inga till egentliga nunnor. För fyrtio år sedan voro nunnorna nära ett hundra. För femton år sedan voro de icke mer än tjugoåtta. Huru mån­ ga äro de i denna stund? Är 1S47 var priorinnan ung, ett tecken till att kretsen, inom vilken hon kunde väljas, hade krympt ihop. Hon var icke fyrtio år. 1 sa...' 653381 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 506 —}}</noinclude>— 506 — att den väcker fasa. Kallelsen för klosterlivet ryggar tillbaka, orden rekryterar sig icke mera. År 1845 gåvo sig ännu några till lajsystrar, men inga till egentliga nunnor. För fyrtio år sedan voro nunnorna nära ett hundra. För femton år sedan voro de icke mer än tjugoåtta. Huru mån­ ga äro de i denna stund? Är 1S47 var priorinnan ung, ett tecken till att kretsen, inom vilken hon kunde väljas, hade krympt ihop. Hon var icke fyrtio år. 1 samma mån, som antalet minskades, ökades mödrarna. Vars och ens tjänstgöring blev pinsammare. Man såg redan den stund nalkas, då det blott skulle finnas ett dussin värkande och böjda skuldror till att bära den tunga bördan av den helige Benedictus' regel. Ty bördan är obe­ veklig ocli förblir densamma för få som för mån­ ga. Hon tynger, hon krossar. Också dö de bort. Under den tid, då författaren av denna bok ännu bodde i Paris, dogo två. Den ena var tjugofem år, den andra tjugotre. Den senare kan säga med Julia Alpinula: Hic jaceo. Vixi annos viginti et tre s. Det är till följd av detta förfall, soin klostret avstått från att uppfostra flic­ kor.<noinclude> <references/></noinclude> 4spt8kd4mfi2ew6zs3caxtmc8ro18vu 104 223019 653382 2026-06-18T15:59:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 507 — Vi ha icke kunnat gå förbi denna utomordentli­ ga, så föga kända, så i dunkel höljda boning utan att inträda där och taga med oss dem, som följa oss och som lyssna på vår, kanhända för en och annan gagnelig berättelse om Jean Valjeans sorg­ liga öde. Vi ha trängt in i detta samfund, så upp­ fyllt av dessa åldriga religionsbruk, vilka nu före­ falla så nya. Det är den stängda örtagården. Hortus conclusu s. Vi ha talat utförligt om...' 653382 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 507 —}}</noinclude>— 507 — Vi ha icke kunnat gå förbi denna utomordentli­ ga, så föga kända, så i dunkel höljda boning utan att inträda där och taga med oss dem, som följa oss och som lyssna på vår, kanhända för en och annan gagnelig berättelse om Jean Valjeans sorg­ liga öde. Vi ha trängt in i detta samfund, så upp­ fyllt av dessa åldriga religionsbruk, vilka nu före­ falla så nya. Det är den stängda örtagården. Hortus conclusu s. Vi ha talat utförligt om detta sällsamma ställe men tillika med aktning, åtminstone så vitt som aktning och utförlighet äro förenliga. Vi förstå icke allt, men vi skymfa ingenting. Vi äro lika långt ifrån den lovsjungande Joseph de Maistre, vilken nära nog vill göra bödeln till ett helgon, som ifrån den grinande Voltaire, vilken till och med skämtar med krucifixet. Detta är ologiskt av Voltaire, vare det sagt i förbigående, ty Voltaire skulle ha försvarat Jesus, liksom han försvarade Calas. Och vad förestäl­ ler krucifixet även för dem, som förneka övermomänskliga uppenbarelser i köttet? Jo, den mör­ dade vise. 1 det nittonde århundradet undergår den reli­<noinclude> <references/></noinclude> ilk9jdo2nj7zd1d9twsx1nu07ky9o5k 104 223020 653383 2026-06-18T15:59:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 508 — giösa idén en kris. Man glömmer vissa saker, och däri gör man väl, så framt man, medan man glömmer ett, i stället lär sig ett annat. Intet tomlum får finnas i människohjärtat. Åtskilligt rivcs ned, och det är gott, att så sker, men på det vill­ koret, att något nytt bygges upp i stället. Må vi, under väntan därpå, studera de saker, som icke längre finnas till! Det är nödvändigt att känna dem, vore det också endast för att und­...' 653383 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 508 —}}</noinclude>— 508 — giösa idén en kris. Man glömmer vissa saker, och däri gör man väl, så framt man, medan man glömmer ett, i stället lär sig ett annat. Intet tomlum får finnas i människohjärtat. Åtskilligt rivcs ned, och det är gott, att så sker, men på det vill­ koret, att något nytt bygges upp i stället. Må vi, under väntan därpå, studera de saker, som icke längre finnas till! Det är nödvändigt att känna dem, vore det också endast för att und­ vika dem. Efterbildningar av det förflutna anta­ ga falska namn och kalla sig gärna framtiden. Denne gengångare, det förflutna, är benägen för alt förfalska sitt pass. Må vi därför lära känna snaran! Må vi hysa misstroende! Det förflutna har ett ansikte: vidskepelsen, och en mask, liyckleriet. Må vi avslöja detta ansikte ocliavrycka denna mask! Vad klostret angår, så förete de en sammanflätning av tvcnne frågor: en civilisationsfråga, som fördömer dem; en frihetsfråga, som tager dem i sitt liägn.<noinclude> <references/></noinclude> j7d4f8280lc16sll6s5ma8nwr3u0j83 104 223021 653384 2026-06-18T16:00:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 510 — ningar och till och med vår förtrytelse, säga, att så ofta vi hos människan träffa på det oändliga, det må vara väl eller illa uppfattat, känna vi oss intagna av vördnad. Det finns i synagogan, i moskéen, i pagoden, i wigwamen en vederstygg­ lig sida, som vi fördöma, och en upphöjd sida, som vi vörda. Vilket ämne till betraktelser för tanken och till drömmande utan gräns! Det är återkastningen av de strålar, som från Gud falla på m...' 653384 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 510 —}}</noinclude>— 510 — ningar och till och med vår förtrytelse, säga, att så ofta vi hos människan träffa på det oändliga, det må vara väl eller illa uppfattat, känna vi oss intagna av vördnad. Det finns i synagogan, i moskéen, i pagoden, i wigwamen en vederstygg­ lig sida, som vi fördöma, och en upphöjd sida, som vi vörda. Vilket ämne till betraktelser för tanken och till drömmande utan gräns! Det är återkastningen av de strålar, som från Gud falla på människan.<noinclude> <references/></noinclude> cswaru6np54zrzekxc1jqkm7i5soagc 104 223022 653385 2026-06-18T16:00:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 512 — ligt av alla de skäl, som gjorde det gagneligt un­ der dess skede av renhet. Det instängda klosterlivet har haft sin tid. Nyt­ tiga för den moderna civilisationens första upp­ fostran, ha klostren varit hinderliga för dess till­ växt ocliäro skadliga för dess utveckling. Betrak­ tade som bildningsanstalter ocli bildniiigsformer för människan vore klostren goda i det tionde år­ hundradet, tvivel underkastade i det femtonde ocli äro avskyv...' 653385 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 512 —}}</noinclude>— 512 — ligt av alla de skäl, som gjorde det gagneligt un­ der dess skede av renhet. Det instängda klosterlivet har haft sin tid. Nyt­ tiga för den moderna civilisationens första upp­ fostran, ha klostren varit hinderliga för dess till­ växt ocliäro skadliga för dess utveckling. Betrak­ tade som bildningsanstalter ocli bildniiigsformer för människan vore klostren goda i det tionde år­ hundradet, tvivel underkastade i det femtonde ocli äro avskyvärda i det nittonde. Klosterväsendets spetälska har nästan ända intill benstommen avtärt tvenne beundransvärda folk, det italienska ocli det spanska, det ena Europas ljus, det andra dess glans under århundraden, ocli det är endast tack vare 1789 års sunda och kraftiga hälsokur, soni dessa två lysande folk börjat tillfriskna i vår tid. Klostret, i synnerhet det forntida nunneklostret, sådant som det ännu vid detta århundrades början visar sig i Italien, i Österrike, i Spanien, är ett bland de dystraste alstren av medeltidens anda. Klostren, detta kloster, är en samlingsplats för alla fasor. Det egentliga katolska klostret är<noinclude> <references/></noinclude> lc1w40ffev4lq51vi2h2a9rhrm5al17 104 223023 653386 2026-06-18T16:00:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 513 — uppfyllt av det mörker, som utströmmar från dö­ den. Det spanska klostret är i synnerhet gravlikt. Där resa sig i dunklet, under töckniga valv, under domar, oredigt förlorande sig i mörkret, altaren, massiva som den babelska tornbyggnaden och höga som katedraler. Där hänga vid kedjor i det ändlösa dunklet ofantliga, vita krucifix. Där pa­ radera på kors av ebenholtz stora nakna kristus­ bilder av elfenben, mer än blodiga, ty de bada i bl...' 653386 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 513 —}}</noinclude>— 513 — uppfyllt av det mörker, som utströmmar från dö­ den. Det spanska klostret är i synnerhet gravlikt. Där resa sig i dunklet, under töckniga valv, under domar, oredigt förlorande sig i mörkret, altaren, massiva som den babelska tornbyggnaden och höga som katedraler. Där hänga vid kedjor i det ändlösa dunklet ofantliga, vita krucifix. Där pa­ radera på kors av ebenholtz stora nakna kristus­ bilder av elfenben, mer än blodiga, ty de bada i blod, ohyggliga, men praktfulla, med benknotorna framstickande på armbågarna, med knäskålarna framskymtande genom sin betäckning, med köttet gapande i såren, krönta med törnekronor av sil­ ver, fastnaglade med guldspikar, med bloddroppar av rubiner på pannan och tårar av diamanter i ögonen. Diamanterna och rubinerna se våta ut och framlocka tårar hos nedanför i skuggan lig­ gande beslöjade varelser, vilkas kropp är sönderskavd av tagelskjortan ocli sönderflängd av det med järntaggar späckade gisslet, vilkas barm är hoppressad av flätade videkvistar och vilkas knän äro söndernötta genom knäböjandet under de evinncrliga bönerna, kvinnor, som tro sig vara<noinclude> <references/></noinclude> 28gdpp9gdgag5eiykg6lr7b9guc9jhe 104 223024 653387 2026-06-18T16:00:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 514 — brudar, spöken, som tro sig vara serafer. Dessa kvinnor, tänka de något? Nej. Vilja de något? Nej. Älska de? Nej. Leva de? Nej. Deras nen-er ha förvandlats till ben, deras ben till ste­ nar. Deras nunnedok är vävt av nattens mörker. Deras andhämtning under doket liknar närmast, tycker man, dödens hemska andedräkt. Abbedis­ san, en mänsklig vålnad, inviger dem till helighet och bävan. Det obefläckade är där, men grymt. Sådana äro de gaml...' 653387 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 514 —}}</noinclude>— 514 — brudar, spöken, som tro sig vara serafer. Dessa kvinnor, tänka de något? Nej. Vilja de något? Nej. Älska de? Nej. Leva de? Nej. Deras nen-er ha förvandlats till ben, deras ben till ste­ nar. Deras nunnedok är vävt av nattens mörker. Deras andhämtning under doket liknar närmast, tycker man, dödens hemska andedräkt. Abbedis­ san, en mänsklig vålnad, inviger dem till helighet och bävan. Det obefläckade är där, men grymt. Sådana äro de gamla klostren i Spanien, hemvist för en fasaväckande andakt, hålor, fyllda av le­ vande begravda mö:, ställen, där grymheten har sin boning. Det katolska Spanien var mera romerskt än Rom självt. Det spanska klostret var företrädes­ vis det katolska klostret. Det smakade av öster­ landet. Ärkebiskopen, himlens kislaraga, inläs­ te oclibespejade denna åt Gud förbehållna seralj av själar. Nunnan var odalisken, prästen var eunucken. De, som brunno av andakt, blevo ut­ valda i drömmen ocliägde Kristus. Om natten steg den sköne, unge mannen ned från korset och blev cellens hänryckning. Ilöga murar värnade mot varje levande tankefrestare den mystiska sul-<noinclude> <references/></noinclude> algnfmv9c8num6i5ni671phzdprh1tx 104 223025 653388 2026-06-18T16:00:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 515 — taninna, som hade den korsfäste till sultan. En blick utom dessa murar var en otrohet. Klostrets in pac e fyllde lädersäckens plats. Det, som man i österlandet kastade i havet, myllade man ned i jorden i västerlandet. På båda hållen vre­ do kvinnor sina händer. Böljan på det förra hål­ let, graven på det senare. Där dränktes de, här begrovos de. Förfärliga parallelism! I vår tid ha försvararna av det förflutna, då de icke kunna förne...' 653388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 515 —}}</noinclude>— 515 — taninna, som hade den korsfäste till sultan. En blick utom dessa murar var en otrohet. Klostrets in pac e fyllde lädersäckens plats. Det, som man i österlandet kastade i havet, myllade man ned i jorden i västerlandet. På båda hållen vre­ do kvinnor sina händer. Böljan på det förra hål­ let, graven på det senare. Där dränktes de, här begrovos de. Förfärliga parallelism! I vår tid ha försvararna av det förflutna, då de icke kunna förneka dessa sakförhållanden, tagit sig för att le däråt. Man har bragt i sväng ett lika bekvämt som besynnerligt sätt att undertryc­ ka historiens avslöjanden, att betaga filosofiens anmärkningar deras kraft och att undanskjuta alla obehagliga frågor. Ämne för fasor! säga slughuvudena. »Fraser!» upprepa tomhuvudena. Jean Jacques en frasmakare, Diderot en frasmakare, Voltaire, när han uppträder för Calas, Labarre och Sirven, en frasmakare! Jag minns icke, vem det var, som nyligen hittade på, att Tacitus ock­ så var en frasmakare, att Nero var ett offer och att man bestämt måste beklaga »den stackars Holofernes». Sakförliållandena äro emellertid svåra att villa<noinclude> <references/></noinclude> 6t5b8quren4el79trxkhss3vbjwdcb0 104 223026 653389 2026-06-18T16:01:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 516 — bort, och de sätta sig på tvären. Författaren till denna bok har nära tre mil från Bruxelles med egna ögon sett ett stycke av medeltiden, lätt till­ gängligt för hela världen. Han har vid abbedisseklostret Villers, mitt på den äng, som fordom var klostrets gård, sett öppningen till oblietterna och vid stranden av Dyle fyra fängelsehålor av sten, till hälften under jorden, till hälften under vattnet. Det var de så kallade in pa c e. Var o...' 653389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 516 —}}</noinclude>— 516 — bort, och de sätta sig på tvären. Författaren till denna bok har nära tre mil från Bruxelles med egna ögon sett ett stycke av medeltiden, lätt till­ gängligt för hela världen. Han har vid abbedisseklostret Villers, mitt på den äng, som fordom var klostrets gård, sett öppningen till oblietterna och vid stranden av Dyle fyra fängelsehålor av sten, till hälften under jorden, till hälften under vattnet. Det var de så kallade in pa c e. Var och en av dessa fängelsehålor har ännu kvar en återstod av en järndörr, en latrin oclien förgallrad fönsterglugg, som på yttre sidan ligger två fot över floden och på den inre sex fot över jordgol­ vet, vilket således ligger fvra fot lägre än den utvändigt längs efter muren flytande floden. Jord­ golvet är alltid fuktigt. Invånarna i dessa i n pace hade detta fuktiga golv till säng. 1 en av fängelsehålorna sitter ännu ett stycke av ett halsjärn fast i muren. I en annan ser man ett slags fyrkantig låda, bildad av fyra granithällar, för kort, för att man skulle kunna ligga utsträckt i den, för låg, för att man skulle kunna resa sig upp. Där instoppade man en människovarelse och lade ett stenblock ovanpå. Det finns. Man<noinclude> <references/></noinclude> ex98xkaoik4r8a2uy1a1hnecc6cx8ml 104 223027 653390 2026-06-18T16:01:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 517 — ser det. Man vidrör det. Dessa in p a c e, dessa fängelsehålor, dessa dörrhakar, dessa hals­ järn, denna högt sittande fönsterglugg, strax ne­ danför vilken floden rinner, denna stenlåda, be­ täckt med ett granitlock, liksom en grav, med den skillnaden, att den döde här var en levande, detta golv, som utgöres av gyttja, denna latringrop, dessa murar, från vilka fukten rinner, — sådana frasmakare! Victor llugo V 15' 653390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 517 —}}</noinclude>— 517 — ser det. Man vidrör det. Dessa in p a c e, dessa fängelsehålor, dessa dörrhakar, dessa hals­ järn, denna högt sittande fönsterglugg, strax ne­ danför vilken floden rinner, denna stenlåda, be­ täckt med ett granitlock, liksom en grav, med den skillnaden, att den döde här var en levande, detta golv, som utgöres av gyttja, denna latringrop, dessa murar, från vilka fukten rinner, — sådana frasmakare! Victor llugo V 15<noinclude> <references/></noinclude> gi4sil7donx4be40sp6z61r7w287ken 104 223028 653391 2026-06-18T16:01:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 519 — själar. Lägg sedan de personliga lidandena till den nationella förnedringen, och vem ni än är, skall ni känna en rysning för munkkåpan och do­ ket, dessa båda svepdukar av mänsklig uppfin­ ning. Och likväl, i trots av filosofien och i trots av framåtskridandet, fortfar ännu på vissa punkter och på vissa orter klosterandan mitt i det nitton­ de århundradet, och väcker ett besynnerligt aske­ tiskt återfall i detta ögonblick den civi...' 653391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 519 —}}</noinclude>— 519 — själar. Lägg sedan de personliga lidandena till den nationella förnedringen, och vem ni än är, skall ni känna en rysning för munkkåpan och do­ ket, dessa båda svepdukar av mänsklig uppfin­ ning. Och likväl, i trots av filosofien och i trots av framåtskridandet, fortfar ännu på vissa punkter och på vissa orter klosterandan mitt i det nitton­ de århundradet, och väcker ett besynnerligt aske­ tiskt återfall i detta ögonblick den civiliserade världens häpnad. De föråldrade inrättningarnas ihärdighet att vilja fortleva liknar envisheten hos en härsknad parfym, som skulle fordra att bli in­ smord i vårt hår, den liknar anspråket hos skämd fisk, som skulle vilja bli äten, den liknar efter­ hängsenheten hos barnkläder, som skulle vilja bli begagnade av den fullvuxna människan, och öm­ heten hos lik, som skulle återkomma för att om­ famna de levande. Otacksamme! säga barnkläderna. Vi ha skyd­ dat er i svårt väder. Varför vilja ni icke mera ve­ ta av oss? jag kommer från öppna havet, säger fisken, jag har kommit från rosen säger parfy­<noinclude> <references/></noinclude> 3vk3zgbs79j7cuib5kjvq5idwdbtuh8 104 223029 653392 2026-06-18T16:01:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 520 — men. Jag har älskat er, säger liket. Jag har ci­ viliserat er, säger klostret. På allt detta finns blott ett enda svar: Fordom. Att drömma om att kunna obegränsat förlänga tillvaron av det, som är dött, och att kunna styra människorna genom att balsamera detta döda, att vilja rusta upp de förfallna dogmerna, att omför­ gylla helgonskrinen, att omrappa klostren, att på nytt inviga relikskrinen, att feja upp vidskepelser­ na, att giva ny näri...' 653392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 520 —}}</noinclude>— 520 — men. Jag har älskat er, säger liket. Jag har ci­ viliserat er, säger klostret. På allt detta finns blott ett enda svar: Fordom. Att drömma om att kunna obegränsat förlänga tillvaron av det, som är dött, och att kunna styra människorna genom att balsamera detta döda, att vilja rusta upp de förfallna dogmerna, att omför­ gylla helgonskrinen, att omrappa klostren, att på nytt inviga relikskrinen, att feja upp vidskepelser­ na, att giva ny näring åt fanatismen, att sätta nya handtag på vigvattenskvasten och den förrostade sabeln, att återupprätta klosterväsendet och sabelväldet, att tro på samhällets räddning genom parasiternas mångdubblande, att tvinga det för­ flutna på det närvarande, detta förefaller sällsamt. Emellertid finns det förfäktande av alla dessa teo­ rier. Dessa teoretiker, för övrigt folk med huvud, ha ett ganska enkelt sätt att gå tillväga. De över­ draga det förflutna med en rappning, som de kalla samhällsordning, gudomlig rätt, moral, familj, aktning för förfädren, urgammal auktoritet, helig tradition, legitimitet, religion, ocl isedan gå de omkring och ropa: Se här, tag detta, ni, som är hederligt folk. Denna logik var känd av de gam­<noinclude> <references/></noinclude> 11qtrq9r1yjv3dxn6cklrgx1r0b9bjb 104 223030 653393 2026-06-18T16:01:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 521 — la. Den utövades av deras haruspices. De ingnedo en svart kviga med krita och sade sedan: Hon är vit. Bos cretatu s. Vad oss beträffar, så hysa vi där ocli var akt­ ning för och äro allestädes skonsamma mot det förflutna, blott det samtycker till att vara dött. Om det vill vara levande, så anfalla vi det och försöka döda det. Vidskepelsen, froinleriet, skenheligheten, för­ domarna, dessa spöken, äro, så spöken de äro, likväl seglivade....' 653393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 521 —}}</noinclude>— 521 — la. Den utövades av deras haruspices. De ingnedo en svart kviga med krita och sade sedan: Hon är vit. Bos cretatu s. Vad oss beträffar, så hysa vi där ocli var akt­ ning för och äro allestädes skonsamma mot det förflutna, blott det samtycker till att vara dött. Om det vill vara levande, så anfalla vi det och försöka döda det. Vidskepelsen, froinleriet, skenheligheten, för­ domarna, dessa spöken, äro, så spöken de äro, likväl seglivade. De ha, ehuru skuggor, det oak­ tat både tänder ocli klor, och man måste gå dem pä livet och förklara dem krig samt föra det utan stillestånd, ty det är ett av mänsklighetens olycks­ öden att vara dömd till en evig strid mot skugg­ bilder. Det är svårt att gripa en skugga om strupen och kasta henne till marken. Ett kloster i Frankrike, i det nittonde århund­ radets middagsstund, är ett samfund av ugglor, som trotsa dagsljuset. Ett kloster, där asketis­ men gripes på bar gärning mitt i den sköna sta­ den av 1789, av 1830 och av 1848, ett Rom ut­ vecklande sig i Paris, är en anakronism. I van­ liga tider behöver man, för att upplösa och för­<noinclude> <references/></noinclude> thhnrr1dlv7rga02k9vmqizw9hmd4n9 104 223031 653394 2026-06-18T16:01:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 522 — jaga en anakronism, endast låta honom ihop och uppgiva det årtusende han tillhör. stava Men vi befinna oss icke i vanliga tider. Låt oss kämpa. Låt oss kämpa, men låt oss även visa utskillning. Sanningen har det egna med sig, att den aldrig överdriver. Varför skulle den beliöva över­ driva? Det finns åtskilligt, som måste förstöras, men det finns ock åtskilligt, som blott behöver belysas och betraktas. 'ilken styrka ligger icke i en...' 653394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 522 —}}</noinclude>— 522 — jaga en anakronism, endast låta honom ihop och uppgiva det årtusende han tillhör. stava Men vi befinna oss icke i vanliga tider. Låt oss kämpa. Låt oss kämpa, men låt oss även visa utskillning. Sanningen har det egna med sig, att den aldrig överdriver. Varför skulle den beliöva över­ driva? Det finns åtskilligt, som måste förstöras, men det finns ock åtskilligt, som blott behöver belysas och betraktas. 'ilken styrka ligger icke i en välvillig och allvarlig prövning? Låt oss ic­ ke föra eldslågan dit, varest hennes sken är till­ räckligt. Men som vi befinna oss i det nittonde århund­ radet, äro vi, i allmänhet talat och hos alla folk, i Asien så väl som i Europa, i Indien så väl soni i Tuikiet, fiender till asketiska klostersamfund. Ordet kloster är liktydigt med ordet träsk. Rö­ tan hos klostren är tydlig, deras stillasittande be­ skaffenhet är osund, deras jäsning alstrar febrar och avtyning hos folken, deras mångdubbling blir en egyptisk landsplåga. Vi kunna icke utan fasa länka på dessa land, där fakirer, bonzer, santoner,<noinclude> <references/></noinclude> l5zwt3xkv7ss5tmku3nl37zou3ou174 104 223032 653395 2026-06-18T16:02:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 523 — basilianer, marabuter, talapoiner och dervisjer hastigt föröka sig till en vimlande ohyra. Detta oaktat står den religiösa frågan kvar. Denna fråga har vissa hemlighetsfulla, nästan fruktansvärda sidor. Må det tillåtas oss att be­ trakta dem med fast blick!' 653395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 523 —}}</noinclude>— 523 — basilianer, marabuter, talapoiner och dervisjer hastigt föröka sig till en vimlande ohyra. Detta oaktat står den religiösa frågan kvar. Denna fråga har vissa hemlighetsfulla, nästan fruktansvärda sidor. Må det tillåtas oss att be­ trakta dem med fast blick!<noinclude> <references/></noinclude> qboemux4twiqelayfispn2sftcsh00a 104 223033 653396 2026-06-18T16:02:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 525 — gör den, som förut var rik, sig själv fattig. Vad han äger giver han åt alla. Den, som förut var, vad man kallar ädling, adelsman och hög herre, blir jämlike med den, som förut var bonde. Cel­ len är lika för alla. Alla underkasta sig samma tonsur, bära samma slags kåpa, äta samma slags grova bröd, sova på samma slags halm, dö på samma slags askbeströdda bädd. Samma slags på­ se på ryggen, samma slags rep omkring livet. Om det är st...' 653396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 525 —}}</noinclude>— 525 — gör den, som förut var rik, sig själv fattig. Vad han äger giver han åt alla. Den, som förut var, vad man kallar ädling, adelsman och hög herre, blir jämlike med den, som förut var bonde. Cel­ len är lika för alla. Alla underkasta sig samma tonsur, bära samma slags kåpa, äta samma slags grova bröd, sova på samma slags halm, dö på samma slags askbeströdda bädd. Samma slags på­ se på ryggen, samma slags rep omkring livet. Om det är stadgat, att man skall gå barfota, gå alla barfota. Där kan finnas en prins, men denne prins är blott en skugga, liksom de andra. Inga titlar mera. Till och med släktnamnen ha för­ svunnit. De bära endast förnamn. Alla böja sig under förnamnens jämlikliet. De ha upplöst den köttsliga familjen och i sitt samfund grundat den andliga familjen. De ha nu inga särskilda, utan alla människor till släktingar. De bispringa de fattiga, de vårda de sjuke. De välja dem, som de skola lyda. 1 samtal säger den ene till den an­ dre: min broder. Läsaren avbryter mig här och utbrister: Men det är ju idealet för ett kloster! Det är nog, om ett sådant kloster är möjligt.<noinclude> <references/></noinclude> e89csbduqa8j35ebrhkac1m8kn2irse 104 223034 653397 2026-06-18T16:02:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 526 — för att jag skall göra behörigt avseende därvid. Härav kommer det sig, att jag i den föregående boken har talat i aktningsfull ton om ett kloster. Om medeltiden och Asien lämnas å sido, oin den historiska och politiska frågan hålles öppen, oin saken betraktas från den rent filosofiska synpunk­ ten, skild från den kämpande polemikens krav och med villkor, att klostret är alldeles frivilligt och icke innesluter någon mot hans samtycke, så sk...' 653397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 526 —}}</noinclude>— 526 — för att jag skall göra behörigt avseende därvid. Härav kommer det sig, att jag i den föregående boken har talat i aktningsfull ton om ett kloster. Om medeltiden och Asien lämnas å sido, oin den historiska och politiska frågan hålles öppen, oin saken betraktas från den rent filosofiska synpunk­ ten, skild från den kämpande polemikens krav och med villkor, att klostret är alldeles frivilligt och icke innesluter någon mot hans samtycke, så skall jag alltid betrakta klostersamhälligheten med ett visst uppmärksamt allvar ocli i några avseenden med aktningsfullt undseende. Varest en samhällighet finns, där finns ock eti samhälle, oclidär ett samhälle finns, där finns ock berättigande. Klostret är produkten av formeln: jämlikhet, bro­ derskap. 0, vad friheten är stor! Och vilken strålande förklaring! Friheten är tillräcklig för alt förvandla klostret till republik. Vi vilja fortsätta. Men dessa män eller dessa kvinnor, som befin­ na sig inom dessa fyra murar, de kläda sig i grovt ylle, de äro jämlikar, de kalla varandra bröder el­ ler systrar. Det är gott. Men göra de icke något annat?<noinclude> <references/></noinclude> ku9rkv158iwypl3osbioec00cpzipon 104 223035 653398 2026-06-18T16:02:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 527 — Jo. Vad då? De betrakta dunklet, de ligga på knä och de knäppa ihop händerna. Vad betyder detta?' 653398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 527 —}}</noinclude>— 527 — Jo. Vad då? De betrakta dunklet, de ligga på knä och de knäppa ihop händerna. Vad betyder detta?<noinclude> <references/></noinclude> nmuy7bw3cdv7rg692y6gv5kvzxw5pa9 104 223036 653399 2026-06-18T16:03:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 529 — ställda det ena över det andra? Är icke det an­ dra oändliga, för att så säga, liggande under det första? Är det icke en spegel, en reflex, ett eko därav, ett bottenlöst djup, koncentriskt med ett annat bottenlöst djup? Är även detta andra oänd­ liga begåvat med förnuft? Tänker det? Älskar det? Vill det? Om de två oändliga äro begåva­ de med förnuft, så har vart och ett av dem en viljeprincip, och det finns ett jag i det oändliga...' 653399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 529 —}}</noinclude>— 529 — ställda det ena över det andra? Är icke det an­ dra oändliga, för att så säga, liggande under det första? Är det icke en spegel, en reflex, ett eko därav, ett bottenlöst djup, koncentriskt med ett annat bottenlöst djup? Är även detta andra oänd­ liga begåvat med förnuft? Tänker det? Älskar det? Vill det? Om de två oändliga äro begåva­ de med förnuft, så har vart och ett av dem en viljeprincip, och det finns ett jag i det oändliga däruppe, liksom det finns ett jag i det oändliga liärnere. Jaget härnere, det är själen. Jaget där­ uppe, det är Gud. Att medels tanken bringa det oändliga härnere i beröring med det oändliga däruppe, det kallas att bedja. Låt oss icke taga något från den mänskliga själen. Att undertrycka är olyckligt. Man bör förbättra och ombilda. Vissa förmögenheter hos människan äro riktade mot det Okända. Så tan-d ken, drömmen, bönen. Det Okända är ett hav. Vad är samvetet? Det är kompassen på det Okändas hav. Tanke, dröm, bön äro stora, hem­ lighetsfulla utstrålningar från den mänskliga sjä­ len. l.åt oss vörda dem. Vart gå dessa maje-<noinclude> <references/></noinclude> lhk1dpyhr5tcfq402wosla2g4s7dudh 104 223037 653400 2026-06-18T16:03:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 530 — statiska utstrålningar från själen? Till dunklet, det vill säga till ljuset. Demokratiens storliet ligger just däri, att den icke bestrider något och icke förnekar något av det mänskliga. Jämte människans rätt, åtminsto­ ne på sidan därav, har den plats för själens rätt. Att krossa fanatismen ocl i vörda det oändliga, sådan är lagen. Låt oss icke inskränka oss till att knäfalla under skapelsens träd och betrakta dess omätliga, stj...' 653400 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 530 —}}</noinclude>— 530 — statiska utstrålningar från själen? Till dunklet, det vill säga till ljuset. Demokratiens storliet ligger just däri, att den icke bestrider något och icke förnekar något av det mänskliga. Jämte människans rätt, åtminsto­ ne på sidan därav, har den plats för själens rätt. Att krossa fanatismen ocl i vörda det oändliga, sådan är lagen. Låt oss icke inskränka oss till att knäfalla under skapelsens träd och betrakta dess omätliga, stjämfyllda krona. Vi ha en plikt: att bearbeta människosjälen, att försvara det hem­ lighetsfulla mot underverket, att tillbedja det ofattliga och förkasta det orimliga, att i fråga om det oförklarliga endast medgiva vad som är ound­ gängligt, alt göra tron sund, alt befria religionen från vidskepelser, att klara gudsbegreppet.<noinclude> <references/></noinclude> ptrlkcyh7kpzw0c6v9wcismwuh59954 104 223038 653401 2026-06-18T16:03:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 532 — Som man vet, finns det gudsförnekare med ly­ sande gåvor och kraft. Dessa, som i själva sin kraft återföras till det sanna, äro i själva verket icke riktigt säkra på att vara gudsförnekare. Det är hos dem knappt annat än en definltionssak, ocli i alla fall, om de än icke själva tro på Gud, så t)evisa de dock såsom stora snillen Guds tillvaro. Vi hälsa hos dem filosoferna, under det vi obe­ vekligt giva deras filosofi dess rätta namn. Lå...' 653401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 532 —}}</noinclude>— 532 — Som man vet, finns det gudsförnekare med ly­ sande gåvor och kraft. Dessa, som i själva sin kraft återföras till det sanna, äro i själva verket icke riktigt säkra på att vara gudsförnekare. Det är hos dem knappt annat än en definltionssak, ocli i alla fall, om de än icke själva tro på Gud, så t)evisa de dock såsom stora snillen Guds tillvaro. Vi hälsa hos dem filosoferna, under det vi obe­ vekligt giva deras filosofi dess rätta namn. Låt oss gå vidare. Beundransvärd är också lättheten att låta sig nöja med ord. En metafysisk skola i norden, för övrigt något dimmig, har trott sig åstadkomma en revolution i den mänskliga uppfattningen genom att sätta ordet vilja i stället för ordet kraft. Om man sade: plantan vill, i stället för: plantan växer, så skulle detta verkligen bli ganska följdrikt, om man tilläde: världsaltet vill. Ocli varför? jo, ty därav skulle man komma till följande: plan­ tan vill, således har hon ett jag. Världsaltet vill, således har det en Gud. Vad oss beträffar, som dock i motsats till den­ na skola aldrig förkasta något a p ri o r i, så synes oss en vilja hos plantan, som denna skola<noinclude> <references/></noinclude> sc5679u6jfricme7d7v5fpondjntb3r 104 223039 653402 2026-06-18T16:03:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 533 — antager, vara svårare att kunna medgiva än en vilja lios världsaltet, ehuru en sådan förnekas av samma skola. Att förneka viljan hos det oändliga, det vill sä­ ga Gud, låter sig icke göra på annat villkor än att förneka det oändliga. Detta ha vi bevisat. Förnekandet av det oändliga leder rakt till ni­ hilismen eller frånvaron av all tro. Allt blir »ett tankefoster». Med nihilismen är ingen diskussion möjlig, ty den logiske nihilisten b...' 653402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 533 —}}</noinclude>— 533 — antager, vara svårare att kunna medgiva än en vilja lios världsaltet, ehuru en sådan förnekas av samma skola. Att förneka viljan hos det oändliga, det vill sä­ ga Gud, låter sig icke göra på annat villkor än att förneka det oändliga. Detta ha vi bevisat. Förnekandet av det oändliga leder rakt till ni­ hilismen eller frånvaron av all tro. Allt blir »ett tankefoster». Med nihilismen är ingen diskussion möjlig, ty den logiske nihilisten betvivlar tillvaron av den person, med vilken han talar, och är icke riktigt säker på, att han själv är till. Sett från hans synpunkt, är det möjligt, att han själv i sina egna ögon blott är ett »foster av sin tanke». Han märker likväl icke, att allt vad han förne­ kat, det erkänner han i klump blott genom att uttala ordet tanke. Med ett ord, ingen väg öppnas för tanken av en filosofi, som låter allt utmynna i det enstavlga ordet nej. På nej finns blott ett svar: j a. Nihilismen är utan mål. Victor Hugo V 16<noinclude> <references/></noinclude> 69j9tmifaf1tjfs32gafhs1c9ebdsl6 104 223040 653403 2026-06-18T16:03:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 534 — Det gives icke något intet. Noll finns icke. Allt är någonting. Ingenting är ingenting. Att se och att visa, icke ens detta är tillräck­ ligt. Filosofien bör vara en kraft. Den bör Iia till strävan och verkan att förbättra människan. Sokrates bör ingå i Adam och frambringa Mareus Aurelius, med andra ord låta vishetsmänniskan framgå ur sällhetsmänniskan, förvandla Eden till Aristoteles filosofiska skola. Vetenskapen bör vara ett hjärtsty...' 653403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 534 —}}</noinclude>— 534 — Det gives icke något intet. Noll finns icke. Allt är någonting. Ingenting är ingenting. Att se och att visa, icke ens detta är tillräck­ ligt. Filosofien bör vara en kraft. Den bör Iia till strävan och verkan att förbättra människan. Sokrates bör ingå i Adam och frambringa Mareus Aurelius, med andra ord låta vishetsmänniskan framgå ur sällhetsmänniskan, förvandla Eden till Aristoteles filosofiska skola. Vetenskapen bör vara ett hjärtstyrkande medel. Att njuta, vilket ömkligt mål och vilken lumpen ärelystnad! Det oskäliga djuret njuter. Att tänka, se där själens sanna triumf. Att räcka tanken åt människornas törst, att giva dem alla som elixir kunskapen om Gud, att låta samvete: och vetandet förbrödra sig hos dem, att göra dem rättfärdiga genom den­ na hemlighetsfulla konfrontering, detta är den san­ na filosofiens värv. 1 sedeläran öppna sig san­ ningens blommor. Begrundande leder till hand­ ling. Det absoluta bör vara praktiskt. Idealet bör människoanden kunna inandas, dricka och äta. Det är idealet, som har rättigliet att säga: Tagen, detta är min lekamen, detta är mitt blod. Visheten är en helig<noinclude> <references/></noinclude> gxsmta9nzwnway10zk9w2l09j314lvn 104 223041 653404 2026-06-18T16:03:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 535 — nattvard. Det är på detta villkor, som den uppliör att vara en ofruktbar kärlek till vetandet, för att bli det enda ocli förnämsta sättet för mänskliglietens återförening, och som den från filosofi blir iippliöjd till religion. Filosofien får icke vara en utbyggnad på mys­ teriet, för att hon därifrån skall kunna efter be­ hag betrakta detta, utan annat resultat än att vara bekväm för nyfikenheten. I det vi till ett annat tillfälle u...' 653404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 535 —}}</noinclude>— 535 — nattvard. Det är på detta villkor, som den uppliör att vara en ofruktbar kärlek till vetandet, för att bli det enda ocli förnämsta sättet för mänskliglietens återförening, och som den från filosofi blir iippliöjd till religion. Filosofien får icke vara en utbyggnad på mys­ teriet, för att hon därifrån skall kunna efter be­ hag betrakta detta, utan annat resultat än att vara bekväm för nyfikenheten. I det vi till ett annat tillfälle uppskjuta den vi­ dare utvecklingen av vår tanke, inskränka vi oss till att säga, att vi icke fatta varken människan såsom utgångspunkt eller framåtskridandet såsom ändamål, utom i förening med de bägge krafter, som äro de bägge drivkrafterna: tro och kärlek. Framåtskridandet är ändamålet, idealet är ur­ bilden. Ocli vad är idealet? Det är Gud. Idealet, det absoluta, fulkomligheten, det oänd­ liga, allt liktydiga ord.<noinclude> <references/></noinclude> rqc4vodn8jtcbpgtjrc5o3w9yupq7ty 104 223042 653405 2026-06-18T16:03:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 537 — ligheten, medlet självuppoffringen. Klostret är den liögsta själviskliet med den högsta självför­ sakelse till påföljd. Att avsäga sig makten för att få härska synes vara munkväsendets valspråk. 1 klostret lider man för att njuta. Man drager cn växel på döden. Man växlar till sig det him­ melska ljuset mot natt på jorden, l klostret mot­ tager man helvetet i förskott på himmelrikets ar­ vedel. Att ikläda sig doket eller munkkåpan...' 653405 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 537 —}}</noinclude>— 537 — ligheten, medlet självuppoffringen. Klostret är den liögsta själviskliet med den högsta självför­ sakelse till påföljd. Att avsäga sig makten för att få härska synes vara munkväsendets valspråk. 1 klostret lider man för att njuta. Man drager cn växel på döden. Man växlar till sig det him­ melska ljuset mot natt på jorden, l klostret mot­ tager man helvetet i förskott på himmelrikets ar­ vedel. Att ikläda sig doket eller munkkåpan är ett självmord, som belönas med evigt liv. I avseende på ett sådant ämne synes det oss icke vara på sin plats att skämta. Allt är där all­ varsamt, det goda lika väl som det onda. En rättrådig människa kan väl rynka ögonbry­ nen, men ler aldrig med ett ondskefullt leende. Vi begripa vreden, men icke elakheten.<noinclude> <references/></noinclude> orke56pbzjpfsjhld4kn3a3kq0vgdll 104 223043 653406 2026-06-18T16:04:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 539 — I våra ögon äro klosterinvånarna icke sysslo­ lösa och eremiterna inga lättingar. Att tänka på Dunklet är en allvarlig sysselsätt­ ning. Utan att avpruta något på vad vi förut yttrat, tro vi, att en ständig hågkomst av graven höves de levande, l denna punkt äro prästen och filo­ sofen ens. Man måste d ö. Abboten i La Trappe*) ger Horatius gensvar. Att i sitt liv låta graven i viss mån vara när­ varande, detta är den vises lag, och...' 653406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 539 —}}</noinclude>— 539 — I våra ögon äro klosterinvånarna icke sysslo­ lösa och eremiterna inga lättingar. Att tänka på Dunklet är en allvarlig sysselsätt­ ning. Utan att avpruta något på vad vi förut yttrat, tro vi, att en ständig hågkomst av graven höves de levande, l denna punkt äro prästen och filo­ sofen ens. Man måste d ö. Abboten i La Trappe*) ger Horatius gensvar. Att i sitt liv låta graven i viss mån vara när­ varande, detta är den vises lag, och det är även asketens lag. 1 detta avseende mötas asketen och den vise. Det finns materiell förkovran. Den önska vi. Det finns också moralisk storhet. Den lägga vi vikt på. Obetänksamma och flyktiga själar säga: — Vartill gagna de där orörliga figurerna vid mysteriets sida? Vad tjäna de till? Vad uträtta de? Ack, i betraktande av det mörker, som omger oss och som väntar oss, och okunniga om, vad den omätliga förskingringen skall göra av oss, svara vi: Det gives måhända intet mera sublimt arbete<noinclude> <references/></noinclude> 7dlhzvm8oiwad6e2hu0mn5uccvez9if 104 223044 653407 2026-06-18T16:04:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 540 — än det, som dessa själar föreha. Och vi tillägga: Måhända finns icke heller något nyttigare. Det behöves nog de, som alltid bedja för dem, som aldrig bedja. För oss beror hela frågan pä det mått av tanke, som blandar sig i bönen. Leibniz, som beder, är någonting stort, Voltaire, som tillbeder, är någonting skönt. D e o e r exit Voltair e. Vi äro för religionen emot religionerna. Vi tillhöra dem, som tro på det ömkliga i bö­ nerna, me...' 653407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 540 —}}</noinclude>— 540 — än det, som dessa själar föreha. Och vi tillägga: Måhända finns icke heller något nyttigare. Det behöves nog de, som alltid bedja för dem, som aldrig bedja. För oss beror hela frågan pä det mått av tanke, som blandar sig i bönen. Leibniz, som beder, är någonting stort, Voltaire, som tillbeder, är någonting skönt. D e o e r exit Voltair e. Vi äro för religionen emot religionerna. Vi tillhöra dem, som tro på det ömkliga i bö­ nerna, men på det sublima i bönen. Octi för övrigt, i detta ögonblick, som vi genom­ leva, ett ögonblick, som lyckligtvis icke skall trycka sin prägel pä det nittonde århundradet, i denna stund, då så många människor gå med sänkt panna och ha föga upphöjd själ, bland så många levande, vilkas moral är att njuta och som äro upptagna av ovaraktiga och stygga materiella ting, i denna stund synes oss var och en vördnadst) Rancé, abbot i La Trappe och den ytterligt stränga trappislordens stiftare, död 1700, stadgade i sin regel, att inunlcarne aldrig finge öppna sin mun till annat än böner och sånger samt hälsningsordet: memento mori (tänk på döden).<noinclude> <references/></noinclude> 5g0st6wfb90w5tbebrcbt3kkp8boeoi 104 223045 653408 2026-06-18T16:04:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 541 — värd, som frivilligt försakar världen. Klosterlivet är cn sådan försakelse. En uppoffring, som leder till något oriktigt, är icke desto mindre en upp­ offring. Att göra en hårt tryckande villfarelse till sin plikt, detta har sin storhet. Om man betraktar klostret i ocli för sig och ur ideel synpunkt, och om man vänder sanningen på alla sidor för att oväldigt och uttömmande skåda den från alla håll, så äger klostret, framför allt nu...' 653408 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 541 —}}</noinclude>— 541 — värd, som frivilligt försakar världen. Klosterlivet är cn sådan försakelse. En uppoffring, som leder till något oriktigt, är icke desto mindre en upp­ offring. Att göra en hårt tryckande villfarelse till sin plikt, detta har sin storhet. Om man betraktar klostret i ocli för sig och ur ideel synpunkt, och om man vänder sanningen på alla sidor för att oväldigt och uttömmande skåda den från alla håll, så äger klostret, framför allt nunneklostret, ty i vårt samhälle är det kvinnan, som lider mest, och i denna flykt därifrån till klost­ ret ligger en protest, så äger, upprepa vi, nunne­ klostret obestridligen ett visst majestät. Denna så stränga och dystra klostertillvaro, varav vi nyss tecknat några drag, är icke livet, ty den är icke frihet. Den är icke graven, ty den är icke fullbordan. Den är det sällsamma rum, varifrån man, liksom från toppen av ett högt berg, skådar på ena sidan den avgrund, vari vi dväljas, ocfi på den andra den avgrund, dit vi skola kom­ ma. Den är en smal och töcknig gränsskillnad mellan två världar, av dem bägge på en gång upp­ lyst ocli förmörkad, där livets fördunklade stråle<noinclude> <references/></noinclude> jz5o2dq0xxtnjxdxk7gb4k7t2hsb9pe 104 223046 653409 2026-06-18T16:04:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blandar sig med dödens matta stråle. Det är gravens halvskugga. Vad oss beträffar, som icke tro vad dessa kvin­ nor tro, men som i likhet med dem leva genom tron, så ha vi aldrig utan ett slags andäktig octi ömmande fasa, aldrig utan ett visst avundsamt medlidande kunnat betrakta dessa uppoffrande, darrande och förtröstansfulla varelser, dessa öd­ mjuka och vördnadsbjudande själar, som våga leva vid själva gränsen av mysteriet, bidande mel­ lan vä... 653409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 542 —}}</noinclude>blandar sig med dödens matta stråle. Det är gravens halvskugga. Vad oss beträffar, som icke tro vad dessa kvin­ nor tro, men som i likhet med dem leva genom tron, så ha vi aldrig utan ett slags andäktig octi ömmande fasa, aldrig utan ett visst avundsamt medlidande kunnat betrakta dessa uppoffrande, darrande och förtröstansfulla varelser, dessa öd­ mjuka och vördnadsbjudande själar, som våga leva vid själva gränsen av mysteriet, bidande mel­ lan världen, som är tillsluten, och himlen, som ännu icke är öppen för dem, vända mot den klar­ het, som man icke ser, ägande blott den sällhcten att tänka, att de veta, var den finns, trängtan­ de efter det oändliga oclidet okända, med blic­ ken fäst på det orörliga dunklet, knäböjande, upprörda, häpnande, rysande, i vissa stunder lialvt lyfta från jorden av de mäktiga fläktarna från evigheten.<noinclude> <references/></noinclude> ohs007rrwxszse6gy10hyaxwvdqeuj9 104 223047 653410 2026-06-18T16:04:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 544 — Sedan Cosette blivit förd till sängs, hade Jean Valjean ocliFauchelevcnt, såsom man sett, intagit kvällsvard, bestående av ett glas vin ocl ien bit ost, framför en skön, flammande brasa. Däref­ ter hade de, eftersom den enda säng, som fanns i kyffet, var upplagen av Cosette, kastat sig på var sin halmkärve. Innan Jean Valjean tillslöt ögonen, hade han sagt: — Hädanefter måste jag stanna kvar här. Dessa ord hade hela natten dansat omkring i...' 653410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 544 —}}</noinclude>— 544 — Sedan Cosette blivit förd till sängs, hade Jean Valjean ocliFauchelevcnt, såsom man sett, intagit kvällsvard, bestående av ett glas vin ocl ien bit ost, framför en skön, flammande brasa. Däref­ ter hade de, eftersom den enda säng, som fanns i kyffet, var upplagen av Cosette, kastat sig på var sin halmkärve. Innan Jean Valjean tillslöt ögonen, hade han sagt: — Hädanefter måste jag stanna kvar här. Dessa ord hade hela natten dansat omkring i Fauchelevents huvud. Sanningen att säga, så hade ingendera av dem sovit. Jean Valjean, som visste sig vara upptäckt ocli att Javert var honom på spåren, insåg, att både han ocli Cosette vore förlorade, om de åter igen komme ut i Paris. Emedan den nya vindstöt, soiii ryckt honom med sig, liade kastat lionom in i det­ ta kloster, hade Jean Valjean nu icke mer än en enda tanke: att stanna kvar där. Men för en olycklig i hans belägenliet var detta kloster på cn gång det farligaste ocli det säkraste stället. Det farligaste, ty som ingen mansperson ägde rätt alt intränga där, vore del, i fall lian bleve<noinclude> <references/></noinclude> n0m7c6u2uone948rh45sp0a575sqnkn 104 223048 653411 2026-06-18T16:05:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 545 — upptäckt där, ett uppenbart brott, och Jean Valjean hade då blott ett steg från klostret till fän­ gelset. Det säkraste, ty om han lyckades att bli mottagen oclifå stanna kvar, vem skulle väl komma oclisöka honom där? Att bo på ett omöj­ ligt ställe, just däri låge räddningen. Fauchelcvent å sin sida bråkade ock sin hjärna. Han började med att tillstå för sig själv, att han ingenting begrep av alltsammans. Huru kunde herr Madeleine b...' 653411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 545 —}}</noinclude>— 545 — upptäckt där, ett uppenbart brott, och Jean Valjean hade då blott ett steg från klostret till fän­ gelset. Det säkraste, ty om han lyckades att bli mottagen oclifå stanna kvar, vem skulle väl komma oclisöka honom där? Att bo på ett omöj­ ligt ställe, just däri låge räddningen. Fauchelcvent å sin sida bråkade ock sin hjärna. Han började med att tillstå för sig själv, att han ingenting begrep av alltsammans. Huru kunde herr Madeleine befinna sig där, då det fanns så­ dana murar runt omkring? Klostermurar klättrar ingen över. Oclihuru kunde han därtill ha ett barn med sig? Man klättrar icke över en lodrät mur med ett barn i sina armar. Vad kunde det vara för ett barn? Och varifrån kommo de båda två? Sedan Fauchelevent kommit in i klostret, liade han aldrig mera liört talas om Montreuil, oclihan kände ingenting av vad som där tilldra­ git sig. Fader Madeleine hade en sådan min, som avskräcker från alla frågor, ocli för övrigt sade Fauchelevent till sig själv: Man ställer icke frå­ gor till ett liclgon. Herr Madeleine hade bibehål­ lit hela sin helgongloria. Men av några ord, som undfallit Jean Valjean, trodde sig dock trädgårds­<noinclude> <references/></noinclude> ahqad6ychdw5dih2et617xl9ci3qet9 104 223049 653412 2026-06-18T16:05:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mästaren kunna sluta till, att herr Madeleine san­ nolikt gjort bankrutt till följd av de hårda tiderna, och att han vore förföljd av sina fordringsägare, eller ock att han var farligt invecklad i någon po­ litisk affär och att han dolde sig, vilket ingalunda misshagade Fauclielevent, som, likt en män^d bönder i norra Frankrike, hyste en gammal tillgi­ venhet för bonaparlismen. För att dölja sig hade väl herr Madeleine valt klostret till tillflyktsort... 653412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 546 —}}</noinclude>mästaren kunna sluta till, att herr Madeleine san­ nolikt gjort bankrutt till följd av de hårda tiderna, och att han vore förföljd av sina fordringsägare, eller ock att han var farligt invecklad i någon po­ litisk affär och att han dolde sig, vilket ingalunda misshagade Fauclielevent, som, likt en män^d bönder i norra Frankrike, hyste en gammal tillgi­ venhet för bonaparlismen. För att dölja sig hade väl herr Madeleine valt klostret till tillflyktsort, och det var helt naturligt, att han ville stanna kvar där. Men det oförklarliga, dit Fauclielevent stän­ digt återkom och med vars förklaring han bråkade sitt huvud, var, att herr Madeleine befann sig där ocli att han befann sig där i sällskap med den lilla flickan. Fauclielevent såg dem, rörde vid dem, talade med dem och kunde ändock icke tro därpå. Det obegripliga hade gjort sitt inträde i Fauchelevents kyffe. Fauchelevent famlade om­ kring på gissningarnas område, men såg ingen­ ting klart, utom detta: llerr Madeleine har räd­ dat mitt liv. Denna enda vissliet var tillräcklig ocli bestämde lionom. lian sade för sig själv: Nu är det min tur. Han tilläde i sitt samvete: llerr Madeleine funderade icke så länge, när det gällde<noinclude> <references/></noinclude> nm5qcr9b3c9w635mzl8ntm3skw6ji9q 104 223050 653413 2026-06-18T16:05:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 547 — att krypa under kärran för att draga fram mig. Och han beslöt sig för att rädda herr Madeleine. Han gjorde sig icke desto mindre åtskilliga frå­ gor ocligav sig åtskilliga svar: Efter vad han gjort för mig, borde jag månne rädda honom, även om lian skulle vara en tjuv? Ja, i alla fall. Och om han vore en mördare, borde jag ändock rädda honom? Ja, i alla fall. Men efter som han är ett helgon, skall jag månne rädda honom? Ja, i alla tall....' 653413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 547 —}}</noinclude>— 547 — att krypa under kärran för att draga fram mig. Och han beslöt sig för att rädda herr Madeleine. Han gjorde sig icke desto mindre åtskilliga frå­ gor ocligav sig åtskilliga svar: Efter vad han gjort för mig, borde jag månne rädda honom, även om lian skulle vara en tjuv? Ja, i alla fall. Och om han vore en mördare, borde jag ändock rädda honom? Ja, i alla fall. Men efter som han är ett helgon, skall jag månne rädda honom? Ja, i alla tall. Men att låta honom stanna kvar i klostret, vil­ ken uppgift att lösa! För detta nästan orimliga försök ryggade Fauchelevent icke tillbaka. Denne stackars bonde från Picardie företog sig att, utan annat att hålla sig vid än sin tillgivenhet och sin goda vilja samt en smula av den gamla bondslugheten, som denna gång tjänade en ädelmodig av­ sikt, klättra över klostrets omöjligheter och upp­ för de svåra branterna i den helige Benedictiis' regel. Fader Fauchelevent var en gubbe, som hela sitt liv igenom hade varit självisk, och som nu vid sina dagars slut, halt och skröplig, utan något intresse mera här i världen, fann det ljuvt att vara tacksam och, när han nu fick sikte på en dygdig<noinclude> <references/></noinclude> on7yrfe5idj50l5hah1btb1updma4s9 104 223051 653414 2026-06-18T16:05:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 54S — handling att utföra, kastade sig däröver likt en man, vilken i sin dödsstund finge uti sin hand ett glas gott vin, som han aldrig förr smakat, ocli be­ gärligt tömde det. Det kan tilläggas, att den luft, som han redan under flera år inandats där i klost­ ret, hade utrotat själviskheten lios honom ocli slutligen gjort det till ett behov för lionom att få utföra en eller annan god gärning. Han fattade alltså sitt beslut: att uppoffra sig för...' 653414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 548 —}}</noinclude>— 54S — handling att utföra, kastade sig däröver likt en man, vilken i sin dödsstund finge uti sin hand ett glas gott vin, som han aldrig förr smakat, ocli be­ gärligt tömde det. Det kan tilläggas, att den luft, som han redan under flera år inandats där i klost­ ret, hade utrotat själviskheten lios honom ocli slutligen gjort det till ett behov för lionom att få utföra en eller annan god gärning. Han fattade alltså sitt beslut: att uppoffra sig för herr Madeleine. (Forts, i sjätte bandet.)<noinclude> <references/></noinclude> sec8ayjkuphbjtlkw3st3pwfra9l0ho 104 223052 653415 2026-06-18T16:48:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> X. <br /> Snålheten bedrager visheten. </h4> Fru Thénaidier hade enligt sin vana låtit sin man hållas. Hon väntade sig stora saker. Då mannen och Cosette voro gångna, lät Thénardier en god kvart förflyta, innan han tog henne avsi­des och visade henne sina femton hundra francs. — Inte mera! sade hon. Det var första gången sedan början av deras äktenskapliga liv, som hon vågat klandra en hand­ling av sin man. Slaget träffade. — Sannerligen har du inte rätt, sade han, jag är ett dumhuvud. Giv mig min hatt. Han vek ihop de tre sedlarna, stoppade dem i sin ficka och gick i största hast ut, men han tog orätt väg och vek först av till höger. Några gran­nar, som han frågade, förde honom åter på rätta<noinclude> <references/></noinclude> 4mtbn1t0yco7r7z8m6z0b2k5r8ghss0 104 223053 653418 2026-06-18T16:53:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> XI. <br /> N:r 9430 visar sig åter och vinnes av Cosette på lotteri. </h4> Jean Valjean var icke död. Då han föll i havet eller, rättare sagt, kastade sig däri, var han, såsom vi sett, utan bojor. Han samm under vattnet, tills han kom under ett far­tyg, som låg för ankar och vid vilket en liten båt var fastgjord. l denna båt lyckades han gömma sig ända till aftonen. Sedan mörkret inbrutit, kastade han sig åter i havet och uppnådde sim­mande kusten, icke långt från kap Brun. Som det icke fattades honom penningar, lyckades han där skaffa sig kläder. En krog i närheten av Balaguier var på den tiden omklädningsställe för förrymda galärslavar, en god inkomstkälla för värden. I likhet med alla dessa olyckliga flyktin­gar, vilka söka föra lagen och det sociala<noinclude> <references/></noinclude> asqwkbe04wlqlrmv7tec032cm0zy5kb 104 223054 653422 2026-06-18T17:03:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> Två olyckor göra tillsammans en lycka. </h4> Följande morgon i dagningen var Jean Valjean åter vid Cosettes säng. Han stod där orörlig och väntade, och han gav akt på hennes uppvaknande. Någonting nytt hade inträngt i hans själ. Jean Valjean hade aldrig älskat någonting. Från det han var tjugofem år, hade han stått ensam i världen. Han hade aldrig varit far, älskare, make, vän. I galärfängelset var han elak, dyster, anstän­dig, okunnig och vild. Denne gamle galärslavs hjärta var fullt av jungfrulighet. Hans syster och hennes barn hade hos honom endast kvarlämnat ett dunkelt och avlägset minne, som till slut blivit nästan alldeles utplånat. Han hade gjort alla möjliga försök att återfinna dem, och i då han icke lyckats återfinna dem, hade han glömt dem. Män­niskonaturen är så danad. Hans ungdoms övriga<noinclude> <references/></noinclude> pp9ialziqopu22tvo3nljsirbnurm0s 104 223055 653423 2026-06-18T17:05:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653423 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> Värdinnans upptäckter. </h4> Jean Valjean iakttog den försiktigheten att al­drig gå ut om dagen. Alla aftnar i skymningen promenerade han en timme eller två, någon gång ensam, oftast tillsammans med Cosette, väljande boulevardernas ensligaste sidoalléer och inträdan­de i kyrkorna, då det blev mörkt. Han gick gärna i Saint-Médard, som är den närmaste kyrkan. Då han icke hade Cosette med sig, stannade hon hem­ma hos gumman, men det var barnets glädje att få gå ut med den gamle. En timme med honom föredrog hon till och med framför de hänryckande stunderna i Catherines sällskap. Han gick och höll henne vid handen samt pratade med henne om angenäma saker. Det befanns, att Cosette var ganska munter. Gumman städade och lagade maten samt gjor­de alla uppköp. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0ezolaxf9eav3gjzuxmp11ifj9nnv42 104 223056 653424 2026-06-18T17:07:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V. <br /> En på golvet fallande femfrancs gör buller. </h4> Nära Saint-Médards kyrka brukade på sten­foten omkring en utdömd allmän brunn en tigga­re sitta hopkrupen, åt vilken Jean Valjean gärna gav en allmosa. Han gick nästan aldrig förbi denne man utan att giva honom några ören. Stundom tilltalade han honom. Denne tiggares avundsmän sade, att han tillhörde {{spärrad|polisen}}. Det var en gammal, sextiofemårig pedell, som oupphörligt frammumlade böner. En afton, då Jean Valjean gick där förbi och icke hade Cosette med sig, fick han se tiggaren sitta på sin vanliga plats under gatlyktan, som man nyss hade tänt. Han tycktes som vanligt bedja och satt alldeles nedlutad. Jean Valjean gick fram till honom och lade sin vanliga allmosa i hans hand. Tiggaren lyfte plötsligt upp ögonen,<noinclude> <references/></noinclude> lz7qkexvqzl29tf8dhydpi4ns2c2zjt 104 223057 653425 2026-06-18T17:10:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Det är lyckligt, att Austerlitzbron är en körbro. </h4> Ovissheten var nu försvunnen för Jean Valjean. Lyckligtvis fortfor den ännu för de fyra karlarna. Han begagnade sig av deras tvekan. Den tid, som gick förlorad för dem, var en vinst för ho­nom. Han lämnade portsmygen, där han krupit in, och skyndade framåt Postesgatan åt Jardin des Plantes till. Cosette började bli trött. Han tog henne på armen och bar henne. Ingen enda män­niska syntes till, och lyktorna voro för månske­nets skull icke tända. Han fördubblade sina steg. Med några långa steg nådde han Goblets kruk­makerifabrik, på vars framsida månskenet gjorde den gamla inskriften fullt läslig: {{dikt|De Goblet fils c'est ici la fabrique. Vcenez choisir des cruches et des brocs, det pots à fleurs, des tuyaux, de la brique. A tout venant le Cœur vend des Carreaux.}}<noinclude> <references/></noinclude> 91sr21t3889i4ntq2m7r9w3jhm09gdd 653426 653425 2026-06-18T17:11:19Z Jonatanskogsfors 17420 653426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Det är lyckligt, att Austerlitzbron är en körbro. </h4> Ovissheten var nu försvunnen för Jean Valjean. Lyckligtvis fortfor den ännu för de fyra karlarna. Han begagnade sig av deras tvekan. Den tid, som gick förlorad för dem, var en vinst för ho­nom. Han lämnade portsmygen, där han krupit in, och skyndade framåt Postesgatan åt Jardin des Plantes till. Cosette började bli trött. Han tog henne på armen och bar henne. Ingen enda män­niska syntes till, och lyktorna voro för månske­nets skull icke tända. Han fördubblade sina steg. Med några långa steg nådde han Goblets kruk­makerifabrik, på vars framsida månskenet gjorde den gamla inskriften fullt läslig: {{dikt|De Goblet fils c'est ici la fabrique. Vcenez choisir des cruches et des brocs, det pots à fleurs, des tuyaux, de la brique. A tout venant le Cœur vend des Carreaux.}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> asdb717em3jtja7fo9hnqz05q4lxgd3 104 223058 653427 2026-06-18T17:13:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> 1727 års karta över Paris. </h4> Sedan han gått ungefär tre hundra steg, kom han till ett ställe, där gatan delade sig. Hon gre­nade ut sig i två gator, den ena sneddande av åt vänster, den andra åt höger. Jean Valjean hade framför sig någonting liknande de bägge grenar­na av ett Y. Vilkendera skulle han välja? Utan att tveka valde han den högra. Varför? Emedan den vänstra grenen gick inåt förstaden, det vill säga inåt de bebodda trakterna, och den högra grenen gick utåt landet, det vill säga utåt de öde trakterna. Emellertid gingo de icke mera så fort. Cosettes långsamma gång gjorde även Jean Valjeans långsammare. Han tog henne åter på armen. Cosette lutade<noinclude> <references/></noinclude> k4ocpnecuiff8wenjgzitwk31jnokps 104 223059 653428 2026-06-18T17:14:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> Försök att undkomma. </h4> För att förstå det, som följer, måste man göra sig en tydlig föreställning om gränden Droit-Mur och i synnerhet om det hörn, som man lämnade till vänster om sig, då man från Polonceaugatan kom in i denna gränd. Gränden Droit-Mur hade på högra sidan, nästan hela vägen fram till lilla Picpusgatan, hus med torvtigt utseende. På vän­stra sidan hade den däremot en enda byggnad, bildande en dyster linje och sammansatt av flera hus, vilka gradvis blevo en eller par våningar hög­re, allt eftersom de närmade sig lilla Picpusgatan, så att denna byggnad, som åt lilla Picpusgatan till var ganska hög, ät Polonceaugatan till var täm­ligen låg. I det omnämnda hörnet sjönk den ned till blott en mur. Denna mur gick icke fram i rät<noinclude> <references/></noinclude> mq60l2ren52jldq7ywfmaaselco7a35 104 223060 653429 2026-06-18T17:16:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V. <br /> Något som skulle varit omöjligt med gasbelysning. </h4> I detta ögonblick började ett dovt och taktmässigt buller låta höra sig på något avstånd. Jean Valjean dristade sig att kasta en blick utomkring gathörnet. Sju eller åtta soldater, ordnade i plu­ton, ryckte in på Polonceaugatan. Han såg bajo­netterna blänka. Detta gällde honom. Dessa soldater, i spetsen för vilka han urskilde Javerts resliga gestalt, närmade sig långsamt och försiktigt. De stannade ofta. Det var tydligt, att de undersökte alla skrymslor i murarna, alla por­tar och portgångar. Det var någon patrull, som Javert hade mött och begärt handräckning av, denna gissning kunde icke bedraga. Javerts båda hantlangare marscherade i solda­ternas led. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9z8am311yg365i4jbym56smlzupjpcf 104 223061 653430 2026-06-18T17:18:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h4 align="center"> VI. <br /> Begynnelsen av en gåta. </h4> Jean Valjean befann sig i ett slags trädgård, som var mycket vidsträckt och hade ett besynner­ligt utseende. Det var en av dessa dystra träd­gårdar, som tyckas gjorda för att betraktas om vintern och nattetid. Den var avlång till formen, med en allé av stora popplar i bakgrunden, täm­ligen höga trädgrupper i hörnen och en öppen plan i mitten, där man såg ett mycket stort, en­ staka träd, n...' 653430 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VI. <br /> Begynnelsen av en gåta. </h4> Jean Valjean befann sig i ett slags trädgård, som var mycket vidsträckt och hade ett besynner­ligt utseende. Det var en av dessa dystra träd­gårdar, som tyckas gjorda för att betraktas om vintern och nattetid. Den var avlång till formen, med en allé av stora popplar i bakgrunden, täm­ligen höga trädgrupper i hörnen och en öppen plan i mitten, där man såg ett mycket stort, en­ staka träd, några gamla fruktträd, vridna och ruggiga som stora buskar, några land med grönsa­ker, en melonsäng, vars glaskupor, till skydd mot nattkylan, lyste i månskenet, samt en gammal brunn. Här och där stodo några stenbänkar, svar­ta av mossa. Gångarna voro infattade med små mörka buskar och alldeles raka. Gräset<noinclude> <references/></noinclude> p6110tc4qeozsplggpknngm2pm8bxlc 104 223062 653434 2026-06-18T17:26:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VII. <br /> Fortsättning på gåtan. </h4> Nattvinden hade börjat blåsa, vilket antydde, att tiden var emellan ett och tre på morgonen. Den stackars Cosette sade ingenting. Som lion hade satt sig bredvid honom och lutat sitt huvud emot honom, tänkte Jean Valjean, att hon somnat. Han lutade sig ned och betraktade henne. Cosette hade ögonen vidöppna och ett uttryck så tankfullt, att det gjorde Jean Valjean ont. Hon darrade alltjämt. — Har du lust att sova? sade Jean Valjean. — Jag fryser så, svarade hon. Ett ögonblick därefter återtog hon: — Är hon där alltjämt? — Vem? frågade Jean Valjean. — Fru Thénardier. Jean Valjean hade redan glömt det medel,<noinclude> <references/></noinclude> 2c2e9klfemh7tjyazarzm0hc7bdg6a2 104 223063 653436 2026-06-18T19:28:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>med. I många, kanske de flesta fall är sexuell inversion inte att betrakta som en sjukdom utan som en felaktig inriktning av könsdriften, fullkomligt naturlig hos vissa individer, hos vilka ett energiskt ingripande ofta gör mer skada än nytta. Huruvida och i vilken utsträckning våra sociala lagar bör ingripa i sådana fall är en ytterst komplicerad fråga som jag inte här vill diskutera. Säkert är emellertid att lagens nuvarande formulering beror på en fullkomlig missuppfattning av den olidliga ställning som många av våra medmänniskor befinner sig i utan något som helst eget förvållande. De bör inte betraktas som brottslingar utan som offer för en tillfällig lapsus av Moder Natur, daterande sig från deras födelse, kanske redan från deras konception. Vad är förklaringen till den snabba ökningen av sexuell inversion hos bägge könen? Hämnas naturen på våra dagars maskuliniserade flicka genom att låta hennes smala höfter och platta bröst föda effeminerade söner? Eller är vi de förvirrade åskådarna till en ny fas av utvecklingen, karakteriserad av en långsam men ofrånkomlig legering av två skilda könstyper till ett nytt, hittills okänt specimen, den sista kvarlevan av en till undergång dömd ras på en uttjänt planet, den felande länken mellan Homo sapiens av i dag och morgondagens gåtfulla Superhomo? Den stora nyttan av hypnotisk anestesi vid kirurgiska operationer och vid förlossningar är nu allmänt erkänd. Ännu mera slående är dess välsignelsebringande inverkan vid den smärtsammaste av alla operationer, i regel än i dag uthärdad utan bedövning — döden. Det lilla som förunnades mig att göra för hundratals döende soldater under kriget är nog för att tacka Gud för att jag haft detta mäktiga vapen i min hand. Hösten 1915 tillbringade jag två oförgätliga dygn bland många hundra soldater, döende under sina blodfläckade kappor på golvet i en bykyrka i Flandern. Vi hade ingen morfin, ingen kloroform, inga som helst bedövningsmedel som kunde minska deras plågor eller förkorta deras dödskamp. Många av dem såg jag dö inför mina ögon, med min hand på sin panna och med mina långsamt upprepade ord av hopp och tröst ljudande inom sig, befriade från plågor och dödsångest, ofta med ett leende på läpparna. Vad var det för en gåtfull kraft som tycktes utgå från min hand? Varifrån kom den? Flödade den fram ur de djupa källorna av mitt undermedvetna själsliv eller var den, när allt kom omkring, de gamla mesmeristernas magnetiska fluidum?<noinclude> <references/> {{ph|235}}</noinclude> dgvr8okhep8t8faznuwaxikklobzg9f 104 223064 653437 2026-06-18T19:32:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Visserligen har den moderna vetenskapen gjort slut på läran om det magnetiska fluidet och ersatt den med ett dussin nya, mer eller mindre snillrika teorier. Jag är bekant med dem alla, ingen av dem tillfredsställer mig. Enbart suggestion, pelaren som uppbär hela den moderna teorin om hypnos, kan inte förklara alla dessa dunkla fenomen. Ordet suggestion, så som det används av dess främsta anhängare, Nancyskolan, skiljer sig förresten bara till namnet från Mesmers nu förlöjligade “idylliska kraft”. Låt oss erkänna det som vi måste inse som ett faktum, att undret inte utförs av hypnotisören utan av patientens eget undermedvetna jag. Men hur skall man förklara den enes framgång och den andres misslyckande? Varför tränger den enes suggestion som ett kommandoord ner till patientens underjordiska verkstad och sätter i gång dess mäktiga maskineri, medan samma suggestion från en annan hypnotisör uppfångas av objektets medvetande och blir utan effekt? Ingen önskar högre än jag att få svar på denna fråga, för alltsedan jag var barn har jag vetat att jag ägde denna makt, kalla den vad man vill. De flesta av mina patienter, unga och gamla, män och kvinnor, tycktes förr eller senare förstå att jag hade den och har ofta talat med mig om det. Mina kamrater på sjukhuset visste om min förmåga. Charcot själv likaså, han använde sig av den mer än en gång. Professor Voisin, den berömde psykiatern på Asile Ste-Anne, bad mig ofta hjälpa honom i hans förtvivlade försök att hypnotisera sina mera våldsamma patienter. Vi brukade arbeta i timmar med stackars sinnessjuka som rasade i sina tvångströjor ur stånd att göra annat än spotta oss i ansiktet, vilket de ofta gjorde. Resultatet av våra försök var i de flesta fall negativt, men mer än en gång lyckades det mig att lugna och till och med söva några av dem som professorn själv misslyckats med trots sitt otroliga tålamod. Alla vakterna i Jardin Zoologique och Ménagerie Pezon visste att jag var i besittning av denna makt. Det var ett av mina vanliga konststycken att försänka deras ormar, ödlor, sköldpaddor, papegojor, ugglor, björnar och stora kattor i ett tillstånd av dvala, fullkomligt motsvarande Charcots första hypnotiska stadium, ofta lyckades jag till och med få dem i djup sömn. Jag har visst redan berättat om hur jag öppnade en böld och drog ut en träflisa ur tassen på Léonie, den ryktbara lejoninnan i Ménagerie Pezon. I själva verket rörde det sig här om en lokal bedövning under lätt hypnos. Apor är trots sitt rastlösa temperament lätt hypnoti-<noinclude> <references/> 236</noinclude> srh4xg0rzz3yaooa0j9xvly6bhdlb9f 104 223065 653438 2026-06-18T19:39:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>serbara, vilket beror på deras höga intelligens och deras plastiska nervsystem. Ormtjusning är naturligtvis ett hypnotiskt fenomen. Jag har själv fått en cobra i kataleptiskt tillstånd i templet i Karnak. Att tämja vilda elefanter har sannolikt med hypnotism att skaffa. Jag hörde en gång en indisk vaktare, en mahout, i timmar tala med en av elefanterna i Zoo som plötsligt blivit ilsken, det lät precis som hypnotisk suggestion. De flesta fåglar är lätta att hypnotisera, alla människor vet hur lätt det är att hypnotisera en höna. I umgänge med djur, både vilda och tama, kan vem som helst konstatera den lugnande inverkan av sakta, monotont upprepade ord, det är nästan som om djuren förstod vad man sade till dem — vad skulle jag inte ge för att förstå vad de säger till mig! Att härvidlag tala om självsuggestion, som nu anses förklara allt, är ju omöjligt. En annan kraft måste vara verksam, jag frågar mig fortfarande och förgäves: vad är det för en kraft? Bland de patienter jag överlåtit åt Norström under min resa till Sverige fanns ett svårt fall av morfinism, så gott som botat genom hypnotisk suggestion. Som jag var angelägen om att behandlingen inte skulle avbrytas, lät jag Norström bevista den sista seansen före min avresa. Han sade att fallet var enkelt och att patienten föreföll att tycka om honom. När jag kom tillbaka från Sverige hade hon återfallit i sin morfinism igen. Norström hade trots upprepade försök inte lyckats hypnotisera henne. Jag ville få henne att förklara orsaken till hans misslyckande, hon sade att hon inte förstod det själv, hon hade stort förtroende för Norström, hon var mycket ledsen, för hon hade gjort sitt bästa och det hade Norström också. Charcot skickade mig en gång en ung diplomat, ett svårt fall av sexuell inversion. Både professor Kraft-Ebing, den ryktbare specialisten i Wien, och Charcot själv hade varit ur stånd att hypnotisera honom. Själv var han ytterst modfälld häröver, han trodde själv att hypnotisk behandling var hans enda chans, han sade att han var säker på att bli botad bara han kunde försänkas i sömn. — Men ni sover ju, sade jag och rörde lätt vid hans panna med pekfingret. Inga strykningar, ingen blickfixering, ingen suggestion. Orden var knappt uttalade förrän hans ögonlock slöts med en lätt darrning, han befann sig i djup hypnotisk sömn på mindre än en minut. Det såg till en början hoppfullt ut, en månad senare återvände han till sitt hemland full av förtröstan på framtiden, betydligt mer optimistisk än jag. Han<noinclude> <references/> {{ph|237}}</noinclude> 3fxqvwdcwynxr3ax9oiofugawwig6cz 104 223066 653439 2026-06-18T19:41:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sade att han tänkte fria till en ung dam som han höll mycket av. Han var mycket angelägen att gifta sig och få barn. Jag förlorade honom ur sikte. Ett år senare hörde jag av en ren tillfällighet att han tagit livet av sig. Hade denna stackars människa konsulterat mig några år senare, när jag hunnit lära mer om sexuell inversion, skulle jag aldrig gett mig på det hopplösa försöket att bota honom. Utanför la Salpêtrière har jag sällan träffat på Charcots berömda tre stadier av hypnos, så slående demonstrerade under hans tisdagsföreläsningar. De var uppfunna av honom själv, inympade på hans hysteriska patienter och accepterade av hans lärjungar tack vare mästarens mäktiga suggestion. Detsamma gäller hans speciella hobby, hans “grande hystérie”, som då grasserade i hela Salpêtrière, sal efter sal, och som nu är så gott som försvunnen. Det faktum att alla dessa hypnotiska experiment gjordes på hysteriska patienter är den enda möjliga förklaringen till hans oförmåga att förstå dessa fenomens verkliga natur. Om Salpêtrièreskolans påstående att endast hysteriska individer kan hypnotiseras var riktig, skulle det betyda att åtminstone åttio procent av mänskligheten lider av hysteri. Men på en punkt hade Charcot otvivelaktigt rätt, vad än Nancyskolan, Forel, Moll och andra må säga. Hypnotiska experiment är icke utan risk vare sig för objektet eller för åskådarna. För min personliga del anser jag att offentliga demonstrationer av hypnotiska fenomen borde vara förbjudna. Specialister på nerv- och själssjukdomar kan lika litet reda sig utan hypnotism som kirurgerna utan kloroform och eter. Man behöver bara erinra sig de tusentals sorgliga fall av shellchock och traumatiska nevroser under kriget som botats med denna metod som genom trolleri sedan alla andra medel svikit. Hypnotisk behandling behöver inte nödvändigtvis gripa till hypnotisk sömn med upphävande av det vakna medvetandet. En hypnotisör, väl förtrogen med metodens komplicerade teknik och hemma i psykologi — båda dessa kvalifikationer är nödvändiga för framgång — uppnår i ett mycket stort antal fall goda, ofta förvånande resultat enbart med Charcots “suggestion à l'état de veille”. Nancyskolan säger att hypnotisk och naturlig sömn är identiska. Det är ett misstag. Vi vet ännu inte vad hypnotisk sömn är, och tills vi vet mer därom gör vi klokt i att låta bli att använda den på våra patienter annat än i absolut tvingande fall. Jag vill dock här tillägga att de flesta<noinclude> <references/> 238</noinclude> 9jlf83r80azm2ehpcoml03jj5bywomw 104 223067 653440 2026-06-18T19:47:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>anklagelser mot hypnos är överdrivna. Hittills känner jag inte ett enda autentiskt exempel på någon kriminell handling begången under posthypnotisk suggestion. Jag har aldrig sett en individ utföra en under hypnos ingiven suggestion som han skulle vara oförmögen att utföra i normalt vaket tillstånd. Jag tror, att om någon usling skulle suggerera en kvinna under djup hypnos att ge sig åt honom och hon lydde denna suggestion, så innebär det att hon skulle kunna förmås därtill även utan hypnotisk påverkan. Fullkomligt blind lydnad existerar inte. Den hypnotiserade vet hela tiden mycket väl vad som försiggår och vad han eller hon är villig eller ovillig att göra. Camille, professor Liégeois bekanta somnambul i Nancy, som förblev fullkomligt oberörd när han stack en nål djupt in i hennes arm eller lade ett glödande kol i hennes hand, blev blossande röd och vaknade ögonblickligen om professorn låtsade en gest att lyfta upp hennes kjolar. Detta är bara en av de många förbluffande motsägelser som är så väl kända för alla som studerar hypnotiska fenomen och så svåra för utomstående att begripa. Det faktum att en person inte kan hypnotiseras mot sin vilja bör inte förbises av dem som predikar hypnotismens faror. Påståendet att en individ helt ovetande och mot sin vilja kan hypnotiseras på avstånd är nonsens. Så är sannolikt också psykoanalys. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|239}}</noinclude> j2m0oj96y177tliqqkj4mr8urvllkor 104 223068 653441 2026-06-18T19:49:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">20<br />Sömnlöshet</h2> Norström hade med sin vänliga omtänksamhet bjudit mig på middag den olycksdigra dagen jag föll i onåd hos Charcot. Det var en dyster middag. Jag plågades av nederlagets förödmjukelse och Norström satt och kliade sig i huvudet, funderande på hur han skulle skrapa ihop de tretusen francs som han måste betala sin hyresvärd dagen därpå. Norström vägrade blankt att godta min förklaring till mitt misslyckande — otur och ett fullkomligt oförutsett ingripande av det oberäkneliga ödet. Norströms diagnos av fallet var: don Quijotisk dumdristighet och omätlig fåfänga. Jag sade till slut, att om jag inte redan samma dag fick något tecken från Fortuna att hon ångrade sig och tog sin bortskämde gunstling till nåder igen, så skulle jag acceptera hans diagnos som riktig. Medan jag talade drogs mina blickar på ett rent mystiskt vis från vinbuteljen mellan oss till Norströms kolossala händer. — Har du någonsin sysslat med massage? frågade jag abrupt. Istället för att svara öppnade Norström sina breda, hederliga nävar och visade mig med stolthet ett par tumdynor stora som apelsiner. Det var inget tvivel om att han talade sanning när han sade att han gett mycket massage i Sverige förr i världen. Jag ropade på kyparen och beställde den bästa flaska Veuve Clicquot som fanns att få på Café de la Régence, och jag höjde mitt glas för mitt nederlag i dag och Norströms seger i morgon. — Jag tyckte du sa nyss att du var pank, sade Norström och tittade på champagnebuteljen. — Bry dig inte om det, skrattade jag. En lysande idé, mer värd än hundra flaskor Veuve Clicquot har just sprungit fram ur min hjärna, ta dig ett glas till medan jag utarbetar den. Norström brukade alltid säga att jag hade två olika hjärnor som arbetade alternativt i mitt huvud, en väl utvecklad hjärna av en dåre och en rudimentär hjärna av ett geni. Han stirrade mållös på mig när jag tillade att jag skulle komma till honom dagen därpå på hans mottagning mellan två och tre och förklara min plan. Han sade att det var bästa tiden att få tala i<noinclude> <references/> 240</noinclude> 1ojjm9e4qmjvbz4nz7ijjvz341hbivm 0 223069 653442 2026-06-18T19:52:59Z Thuresson 20 Kap 19 653442 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=236 to=241 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|19]] mpt184l4juvdiz0pst0drsx40tzsf5t 104 223070 653443 2026-06-18T20:19:49Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 5 —}}</noinclude>och de uppdrifna hyrorna ''tvinga'' till inneboendesystemets utveckling, och att detta sedan af sig själf föder ökad sedeslöshet, dryckenskap och allt öfrigt andligt och moraliskt förfall. Att äfven stora faror i ''sanitärt'' hänseende åtfölja bostadsbristen med dess trångboddhet, dess tvungna användande af osunda, fuktiga bostäder, är påtagligt. Flera gånger har jag sett, huru familjer med 5—6 ja, ända till 7 barn bott i ett enda litet rum. Jag har då ej kunnat fatta, huru det var möjligt att bereda sofplats åt alla dessa familjemedlemmar, och det har varit af ganska stort intresse att erfara, hvilken uppfinningsförmåga husmodern här utvecklar, när det gäller att fundera ut liggplatser för dem alla. En har sålunda fått plats på bordet, en annan på byrån o. s. v. Har man bara litet sängkläder, så blir golfvet en bra liggplats, om det ej, såsom så ofta är fallet på nedra botten i synnerhet i gamla hus, är allt för dragigt och kallt. Är ej väggen våt af fukt, som rinner utåt golfvet, kan man ju komma alldeles intill densamma med sina bäddar, och då blir där möjligen en liten ståplats öfver midt på golfvet. Går man så upp en i sänder, kläder sig och lämnar rummet den ena efter den andra, så går det ju, men — huru? Hurudan blir nattluften i dylika bostäder? Hvar kan den gemensamma frukostmåltiden tillredas och intagas? Är det underligt, om barn bli sjukliga, som växa upp under sådana bostadsförhållanden? Då anordnandet af skollofskolonier nyss hade börjat här i Stockholm, skref en insändare i en tidning, att det ju vore godt och väl med dem, men att om barnen vid återkomsten till staden måste stanna i sina förra osunda bostäder, då ansåg han ej, att det var mycket bevändt med den nytta de fingo af koloni-vistelsen. Sanningen i denna anmärkning kändes djupt af oss lärarinnor, som år efter år förde barnen ut till kolonierna, och det var med mycket vemod, som vi åter öfverlämnade dem till de dåliga bostäder, där så många af dem hade sina hem, och där för visso deras vid återkomsten så friska kinder blott alltför snart måste blekna. Och dock — huru osund och trång bostaden än är, så finnas i våra dagar många, många, som måste vara glada, om de åtminstone hafva tak öfver hufvudet. De våga visst icke<noinclude> <references/></noinclude> e7jrfpg0lom3rv424u9r3xlhdfqocv7 104 223071 653444 2026-06-18T20:25:21Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 6 —}}</noinclude>säga upp sitt dåliga rum, ty ingen bostad finnes att få på annat håll. Jag har ofta sett, huru familjefäder dag efter dag måst försumma arbetet och den välbehöfliga förtjänsten för att söka efter rum, utan att ändå lyckas. “Jag vill ej ha familjer med barn, ty de förstöra egendomen och störa grannarna“, är det tröstlösa svar, som så ofta möter familjefadern, när han frågar efter bostad. Det hjälper ej, att han har “klart“ kontrakt att visa från den förra lägenhetens värdfolk, det hjälper ej, att han har pengar i hand till hela första kvartalet — det är barnen — barnen! Ju flera barn, dess svårare att få tak öfver hufvudet. Jag har till och med sett, huru ett ungt, hyggligt par, som endast hade ett enda litet barn, tvingades att utackordera detta, emedan de ej på andra vilkor kunde erhålla bostad. Den, som blott hör talas om dylika sorgliga förhållanden, utan att sjálf ha sett dem i verkligheten, honom förefaller det knappast möjligt, att det kan vara så illa bestäldt. Kanske hoppas han ock, att beskrifningen är öfverdrifven — ''så'' illa är det väl ändå icke, menar man. För den åter, som lefver bland arbetarefamiljerna och som ser saken på nära håll, ter sig bostadsbristen förskräckande, och man känner: detta ''kan'' omöjligt få fortfara, det i ''får'' ej fortgå på detta sätt! Ovilkorligen kom den tanken för mig: Kan ''jag'' göra något härvid? Måtte då Gud hjälpa mig att i någon mån få bidraga till minskande af denna nöd. Det blef min bön, att Herren skulle vilja använda mig i kampen mot bostadsnöden, och det var mitt hopp, att om jag en gång komme att stå i förhållande af hyresvärd till fattiga arbetare, det skulle förunnas mig att äfven i andra hänseenden någon gång vara dem till stöd. Jag kunde nämligen ej annat än tänka på, huru annorlunda lifvet torde hafva gestaltat sig för de ofvannämnda ensamma kvinnorna — både för dessa änkor och för henne, hvars man låg obotligt sjuk på lasarettet — ifall de vid mannens död eller insjuknande hade bott på ett ställe, der de vetat sig äga en vän att vända sig till, som kunnat och velat råda dem, huru de bäst borde ställa för sig. Hade de bott på ett ställe, där inneboende-systemet varit förbjudet, då hade de ej råkat i den frestelse, för hvilken de nu föllo offer, och fast de naturligtvis måst inskränka sig — t. ex. fått nöja sig med ett rum med spiskakelugn, i stället för att hyra rum och kök,<noinclude> <references/></noinclude> 8pmil628plauqnwcsurd2gbtn9v87ec 104 223072 653445 2026-06-18T20:26:52Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 7 —}}</noinclude>— så hade de troligen, med litet understöd då och då, när detta verkligen varit af behofvet påkalladt, kunnat genom ärligt arbete i lugn och samvetsfrid försörja sig själfva och barnen. Hur annorlunda hade ej under sådana förhållanden deras hem utvecklats! Hvad hade icke samhället vunnit, om barnen fostrats under sedliga förhållanden? {{linje|6em}}<noinclude> <references/></noinclude> 6u7010vs84owgjcban9lc1e24l76a8v 0 223073 653446 2026-06-18T20:30:26Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf" from=19 to=25 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem|Inledning]]' 653446 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf" from=19 to=25 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem|Inledning]] nw4xdvpqdttqf05xpy5b7s0q9ya2mm3 104 223074 653447 2026-06-18T20:38:42Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{c|{{st|I.}}}} <h2 style="text-align:center; border-bottom:none;">Verksamhet för arbetarebostäder i England och Amerika.</h2> På våren 1885 hörde jag för första gången talas om miss ''[[w:Octavia Hill|Octavia Hill]]'' och hennes framgångsrika arbete bland Londons fattiga. Under detta sitt frivilliga arbete hade hon kommit till insikt om, huru mycket andligt och lekamligt elände det finnes, som är en följd af usla bostadsförhållanden. Med stöd af några för saken varmt intresserade personer, bland hvilka hon främst nämner den nyligen aflidne store människovännen och konstkritikern [[w:John Ruskin|John Ruskin]], beslöt miss Hill att försöka åstadkomma någon förbättring i dessa förhållanden. Hon lyckades att som vice värd få öfvertaga några mindre hus, hvilka, då hon började sin verksamhet inom dem, befunno sig i det bedröfligaste tillstånd. Huru förhållandena förändrats under hennes vård, samt efter hvilka principer hon arbetat, synes af följande utdrag en skildring af hennes verksamhet, som fanns intagen i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning i augusti 1890. {{blockcitat/början}}I en af de korta redogörelser för sin verksamhet, som Octavia Hill då och då i Fortnightly Review eller Macmillans Magazine framlagt för allmänheten, säger hon själf: »Jag hade länge varit öfvertygad om, att den kvinna, som i denna egenskap skulle komma våra fattiga till mötes med varmt deltagande, skulle finna dem villiga att lyssna till råd och uppmuntran; men äfven om så ej vore händelsen, vore det dock hennes skyldighet att hålla deras hopp och sträfvan efter bättre förhållanden vid lif. Allt för ofta är detta hopp blott en svagt flammande gnista, som slocknar af brist på uppmuntran. Att egga dem till flit och ansträngning, dessa bundsförvanter, utan hvilka de blott skola sjunka allt djupare, men med hvilka de till slut skola blifva oberoende af mig eller någon annan — utom i egenskap af vän — detta skulle vara mitt mål.» Ruskin, för hvilken hon framlade sin plan, intresserade sig varmt för företaget och var villig att våga £ 1 000 (18,000 kr.) på detsamma. Nu<noinclude>{{Blockcitat/slut}} <references/></noinclude> jv57avjfrxf43ejq9458f74utu589ea 108 223075 653448 2026-06-18T20:40:10Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med 'blockquote { margin-left: 0; margin-right: 0; border-left: none; padding: 0; font-size: 90%; }' 653448 sanitized-css text/css blockquote { margin-left: 0; margin-right: 0; border-left: none; padding: 0; font-size: 90%; } m9awkg3dc9ciory8pudf8hionys6sxy 653449 653448 2026-06-18T20:41:06Z Belteshassar 7194 653449 sanitized-css text/css blockquote { margin-left: 0; margin-right: 0; border-left: none; padding: 0; font-size: 85%; } nhcwzsq8mi38jyo1kxca44ubhysx53h 104 223076 653451 2026-06-18T20:47:56Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653451 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 9 —}} {{Blockcitat/början}}</noinclude>inköptes trenne gamla förfallna hus i en af de fattigare stadsdelarne, och för dessa skulle miss Hill vara värdinna, utan mellanhänder uthyra dem och uppbära hyrorna, hvilka betalas hvarje vecka, samt, i den mån hon vunne hyresgästernas förtroende, låta grundligt reparera lägenheterna. De första nödvändiga förbättringarna, t. ex. att iordningsätta vattenlednings- och afloppsrör och andra hufvudvilkor för sunda boningshus, gjordes dock genast. För att planen skulle lyckas och mana till efterföljd, höll Ruskin strängt på, att företaget skulle bära sig. Ehuru miss Hill ej vågade tro detta vara möjligt, följde hon dock hans råd; utgången bevisade, att han hade rätt: kapitalet har lämnat 5 % ränta, och ehuru utgifterna till en vice värd, som skulle uppbära hyran, ej här behöfde betalas, då ju hon gjorde detta i egen person, beräknades dock en lämplig ersättning därför. Efter de första två åren kunde hon dessutom återbetala 800 kr. af kapitalet, och detta under det att hon i många fall uthyrt två rum till en familj för ungefär samma pris, de förut erlagt för ett. Det öfverskott, som uppstår, användes alltid till förbättringar eller ändringar; hvarje hyresgäst får i tur och ordning bestämma, hvilken förändring, som bäst bidrager till allas trefnad eller bekvämlighet. Än är det någon ändring i tvättstugan, än inhägnas någon liten plats af bakgården som lekplan för barnen; ett större rum blef snart tillbygdt, där under veckans aftnar symöten hållas, sång öfvas eller annan undervisning eller underhållning gifves åt de unga, och i detta rum infinner sig alltid miss Hill hvarje lördag för att mottaga hyrorna. Hvad dessas punktliga betalning angår, är hon sträng: »äfven då det kunde synas som hårdhet, har jag ihågkommit, att det i alla afseenden är bästa uppfostran för hyresgästerna, att de lära sig uppfylla sina plikter». Förluster genom försummad hyra uppgingo under de första två åren till blott 45 kr, och största delen däraf uppstod under tvenne månader, då miss Hill var utrikes och hade måst öfverlämna uppsikten öfver dessa bostäder till annan person. Hon säger att hyresgästerna visat, att de högre uppskatta en styrelse, som är sträng och rättvis, än den godtyckliga behandling, för hvilken de förut voro utsatta. De fattigas hyresvärdar äro alltför ofta människor på en låg moralisk ståndpunkt, och ej sällan är det värdens dryckesbröder, som få anstånd med eller afslag på hyran, få taga mot inneboende i obegränsadt antal o. s. v., under det att de nyktra hyresgästerna få betala högre hyra och hållas strängare efter. Redan efter två års försök hade planen burit goda frukter. De hus, som inköptes, hade varit kända i polisens annaler som tillhåll för de värsta slagskämpar och dryckesbröder; vid sina första besök för att hämta hyran möttes miss H. af det råaste tilltal, dörren slogs igen midt för henne; en hög grad af osnygghet och oordning rådde i de flesta familjerna, hvilka voro med barn och inneboende hopträngda i de små lägenheterna; yngre och äldre barn svärmade i trappor och förstugor och täflade med föräldrarna i att undandraga sig folkskolans uppsikt. En far, som hon flere gånger med vänlighet föreställde det orätta i att låta barnen så uppväxa, svarade henne blott med okvädesord; och då hennes upprepade föreställningar voro utan verkan, tog hon till slut lagliga mått och steg för att blifva af med honom. Han stormade och rasade, förklarade, att han ämnade stanna, då han alltid punktligt betalt sin hyra; men miss Hill var besluten att ej behålla, där hon egde makt att bestämma, en man, som så bröt mot lagens och faderskänslans bud. Och efter ett par dagar kom den motsträfvige och förklarade, att han nu beslutit sända barnen till skolan.{{Blockcitat/slut}}<noinclude> <references/></noinclude> kw39azsxx9w13mazocjf7jmz5m6kqym 653452 653451 2026-06-18T20:49:18Z Belteshassar 7194 653452 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 9 —}} {{Blockcitat/början}}</noinclude>inköptes trenne gamla förfallna hus i en af de fattigare stadsdelarne, och för dessa skulle miss Hill vara värdinna, utan mellanhänder uthyra dem och uppbära hyrorna, hvilka betalas hvarje vecka, samt, i den mån hon vunne hyresgästernas förtroende, låta grundligt reparera lägenheterna. De första nödvändiga förbättringarna, t. ex. att iordningsätta vattenlednings- och afloppsrör och andra hufvudvilkor för sunda boningshus, gjordes dock genast. För att planen skulle lyckas och mana till efterföljd, höll Ruskin strängt på, att företaget skulle bära sig. Ehuru miss Hill ej vågade tro detta vara möjligt, följde hon dock hans råd; utgången bevisade, att han hade rätt: kapitalet har lämnat 5 % ränta, och ehuru utgifterna till en vice värd, som skulle uppbära hyran, ej här behöfde betalas, då ju hon gjorde detta i egen person, beräknades dock en lämplig ersättning därför. Efter de första två åren kunde hon dessutom återbetala 800 kr. af kapitalet, och detta under det att hon i många fall uthyrt två rum till en familj för ungefär samma pris, de förut erlagt för ett. Det öfverskott, som uppstår, användes alltid till förbättringar eller ändringar; hvarje hyresgäst får i tur och ordning bestämma, hvilken förändring, som bäst bidrager till allas trefnad eller bekvämlighet. Än är det någon ändring i tvättstugan, än inhägnas någon liten plats af bakgården som lekplan för barnen; ett större rum blef snart tillbygdt, där under veckans aftnar symöten hållas, sång öfvas eller annan undervisning eller underhållning gifves åt de unga, och i detta rum infinner sig alltid miss Hill hvarje lördag för att mottaga hyrorna. Hvad dessas punktliga betalning angår, är hon sträng: »äfven då det kunde synas som hårdhet, har jag ihågkommit, att det i alla afseenden är bästa uppfostran för hyresgästerna, att de lära sig uppfylla sina plikter». Förluster genom försummad hyra uppgingo under de första två åren till blott 45 kr, och största delen däraf uppstod under tvenne månader, då miss Hill var utrikes och hade måst öfverlämna uppsikten öfver dessa bostäder till annan person. Hon säger att hyresgästerna visat, att de högre uppskatta en styrelse, som är sträng och rättvis, än den godtyckliga behandling, för hvilken de förut voro utsatta. De fattigas hyresvärdar äro alltför ofta människor på en låg moralisk ståndpunkt, och ej sällan är det värdens dryckesbröder, som få anstånd med eller afslag på hyran, få taga mot inneboende i obegränsadt antal o. s. v., under det att de nyktra hyresgästerna få betala högre hyra och hållas strängare efter. Redan efter två års försök hade planen burit goda frukter. De hus, som inköptes, hade varit kända i polisens annaler som tillhåll för de värsta slagskämpar och dryckesbröder; vid sina första besök för att hämta hyran möttes miss H. af det råaste tilltal, dörren slogs igen midt för henne; en hög grad af osnygghet och oordning rådde i de flesta familjerna, hvilka voro med barn och inneboende hopträngda i de små lägenheterna; yngre och äldre barn svärmade i trappor och förstugor och täflade med föräldrarna i att undandraga sig folkskolans uppsikt. En far, som hon flere gånger med vänlighet föreställde det orätta i att låta barnen så uppväxa, svarade henne blott med okvädesord; och då hennes upprepade föreställningar voro utan verkan, tog hon till slut lagliga mått och steg för att blifva af med honom. Han stormade och rasade, förklarade, att han ämnade stanna, då han alltid punktligt betalt sin hyra; men miss Hill var besluten att ej behålla, där hon egde makt att bestämma, en man, som så bröt mot lagens och faderskänslans bud. Och efter ett par dagar kom den motsträfvige och förklarade, att han nu beslutit sända barnen till skolan. {{tomrad}}<noinclude>{{Blockcitat/slut}} <references/></noinclude> 0ofd48tuiqpexr5ky8nnrobmj4uoiat 104 223077 653453 2026-06-18T20:57:52Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653453 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|— 10 —}} {{Blockcitat/början}}</noinclude>Till värdens åliggande hör att hålla trappor och förstugor rena, och till detta arbete använde miss Hill de äldre flickorna regelbundet tvenne gånger i veckan. Betalningen därför lyckades hon ofta öfvertala dem till att mottaga i sparmärken. Så småningom smittade exemplet: de rena förstugorna stucko så bjärt af mot de orena golfven i lägenheterna, att det snart blef en vana att skura dessa på samma gång. De af den uppväxande ungdomen, som hon lärt känna som ordentliga och arbetssamma, fingo genom hennes bemödanden lämpliga, lönande platser. Tillfälliga mindre reparationer gömde hon för att bereda sysselsättning åt den arbetare, som för någon tid var utan arbetsförtjänst. Och när så en särdeles svår vinter inträffade, därunder arbetsbrist och nöd rådde bland Londons fattiga och tvang till utomordentliga åtgärder, ja, då fanns ej en enda hjälpbehöfvande i dessa hus. Huru hade detta lyckliga resultat vunnits? Hon säger därom själf: »De hade ej fått draga på sig flere månaders hyra, de hade i stället sparat mindre summor, som nu hjälpte dem öfver de dåliga tiderna, eller, där de ej varit så lyckliga, var åtminstone den tillfälliga arbetsförtjänst, jag kunde bereda dem, nog för att de ej skulle lida nöd. Jag har personligen lärt känna alla mina hyresgäster, jag har bevittnat deras ofta öfvermänskliga kamp med fattigdomen, jag har lärt mig högakta dem, för att de midt under alla dessa svårigheter lyckats bevara de två stora dygderna: ärlighet och renlighet, och jag kan därför ofta anbefalla dem till mera lönande arbete. Mången har jag därigenom lyckats få förflyttad till sundare lefnadsförhållanden ute på landet.» Miss Hills exempel har följts i många delar af London; och det är ett glädjande tidens tecken, att flere kvinnor ur dess aristokratiska värld uppfattat detta arbete som en skyldighet och med glädje ställt större penningsummor till hennes förfogande, så att hon nu råder öfver ett stort antal hus i olika delar af världsstaden. Ej få hafva i likhet med henne själfva öfvertagit arbetet och uppsikten öfver bostäderna. Hon själf hoppas, att den dag ej må vara aflägsen, då alla större städer skola vara indelade i mindre lotter och hvarje sådan stå under samma slags öfverinseende som de hus, hon och hennes medarbetare hafva åtagit sig. Och i ett sådant system anser hon lösningen ligga af den brännande frågan: »huru skola vi hindra pauperismens tillväxt?» Och mer än så: hon tror, att detta arbetssätt skall bidraga att fylla den djupa klyftan mellan de rikare och de fattigare klasserna. Hon »hoppas på den dag, då rika och fattiga skola mötas i kärlek, då de lyckligare lottade skola allvarligt känna sitt ansvar, sin skyldighet mot olyckliga bröder och systrar, den dag då män och kvinnor skola tillsammans gå ut från lyckliga hem för att se och lära af de fattiga, för att hjälpa dem, emedan de älska dem». Hon erkänner, att det ej är blott de fattiga, som behöfva uppfostras: »Jag har mycket att tacka mina fattiga vänner för; deras förtröstan och uthållighet under öfverväldigande bekymmer hafva ofta kommit mig att blygas öfver min egen lättja. Deras tålamod och tacksamhet äro mig en oupphörlig källa till beundran.» Hon betonar vidare nödvändigheten af ''noggrannhet i detaljer''. Förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst fordrar ''ömsesidig pliktuppfyllelse'' i de minsta småsaker, och däri ligger, anser hon, dess företräde framför hvarje annat sätt att komma de fattiga till mötes. Och den, som finner dessa detaljer tråkiga eller onödiga, han »glömmer, att vårt lifs hela lycka beror af, att de<noinclude>{{Blockcitat/slut}} <references/></noinclude> 1l21u4rp0se7lobf73bq48a8terhjb1 104 223078 653454 2026-06-18T21:42:03Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 653454 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|76|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>{{ant|Latin}} i bok. Men hwilket och hurudant, af hwad inrettnig och beskaffenhet thet <b>lärohus</b> eller <b>Schole</b> warit, kan man nu icke en gång gissa. Dock hafwer longt förrän K. {{ant|Magnus}} <b>Börgesson</b> {{ant|funderade Franciscan}}-klostret, i Linköping warit kloster; ty man funnit, at en {{ant|Frater Johannes}} warit {{ant|Custos claustri Lincop.}} år 1215. Någor af {{ant|Capitels}}-Männerna, Kanikerna, sedan the tilsattes, hafwer förmodeligen warit {{ant|<i>Scholasticus</i>,}} såsom han then tiden kallades. Men man talar nu egenteligen om klostren; Så wetste fuller hwarken {{ant|<i>Johannes Vastovius</i>}} eller {{ant|<i>Johannes Messenius</i>,}} ja, ock ej heller Biskopen {{ant|<i>Doctor</i>}} <b>Hans Braske</b> (hwars förtekning på klostren i Linköpings Sticht vti hans tid jag äger, richtigt afskrefwen af hans egenhändiga {{ant|MSCT}}.) af mer än ett enda kloster i Linköping; Men dock har jag annorstädes funnet skiäl til at mena, thet i thenna staden, åtminstonne til någon tid, hafwa warit flere kloster, och ibland them thessa, som nu följa, nemblig, 1. {{ant|<i>FRANCISCANORUM</i>, seu Fratrum Minorum,}} Gråbröders kloster af {{ant|S. Francisci}} orden. K. Magnus Ladulås, som i riket bygde med otrolig bekostnad monga kloster, hafwer år 1278 låtit {{ant|fundera}} och in til sin död bygga thetta kloster, hwarvnder han ock til thes wid macht hållande lade gårdar och lägenheter af mycken årlig renta, som i the följande tider dråpeliga förökt blef af rika och milda menniskior, hwilka med {{ant|testamenten,}} af gods och annat<noinclude> {{huvud|||köpte}} <references/></noinclude> szc8pe4e7xyaoxo0rgn0qva8aqilqna 104 223079 653464 2026-06-19T07:35:06Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653464 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|336||}}</noinclude>{{c|A^{<small>o</small>} MDCCCLXIV.<br> {{sc|initium sapientiae timor domini.}}}} {{linje|6em}} {{c|N:o 2.}} På ett nytt orgelverk i {{sp|Södertelge}} stads kyrka. {{c|Lofver Gud i Hans helgedom.<br> Psalm. 150. v. 1.}} {{linje|6em}} {{c|N:o 3.}} På {{sp|Gustaf Wasas}} minnesvård, upprest i Vesterås. {{c|Till minne af den 24 Juni 1527.}} {{linje|6em}} {{c|1865.<br> N:o 1.}} På fotställningen till {{sp|Engelbrekts}} bildstod, rest i {{sp|Örebro}}. {{c|Åt<br> ENGELBREKT ENGELBREKTSSON<br> Den trofaste försvararen<br> Af<br> Sveriges frihet<br> Restes<br> Denna minnesstod<br> Af<br> Sveriges konung och folk<br> År 1865.}} {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 758zclmdkk17t750vqsvqmab49n6frz 104 223080 653465 2026-06-19T08:26:38Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653465 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|117}}</noinclude>med inslipade ovaler, närmast lik fig. 98; — två lerkärl, af hvilka det ena varit »urtepotteformet», m. m.<ref><i>Årsberetn.,</i> 1879, sid. 184, fig. 28 (spännet), och 1880, sid. 150. — Rygh, anf. arb., fig. 290 (brakteaterna); nycklarna äro lika fig. 161—163.</ref> Jernskogsboda i Vermland. I en grafhög: ett bredt spänne af förgyldt silfver; ganska gammal typ (fig. 142); — två guldbrakteater, slagna med samma stamp; af gruppen C, ej ung typ.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 302, pl. 2 fig. 5 (brakteaterna), pl. 6 fig. 4 (spännet).</ref> Gummersmark i Præstö amt, Sælland. I en torfmosse, »Maglemosen»: ett bredt spänne af silfver, med förgyllning och niello, afbildadt fig. 141, ganska gammal typ; — 4 guldbrakteater af grupp A, slagna med samma stamp (fig. 163); — 1 guldbrakteat med runor, tidig af grupp C (fig. 171); ryttarens arm synlig; — 3 guldbrakteater, den ena med runor, de två andra slagna med samma stamp; alla tidiga af grupp C; — 10 perlor af glas, m. m.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 437. — <i>Atlas,</i> fig. 217, 226, 233, 238 (brakteaterna). — Stephens, anf. arb., »Bracteates», 6, 39, 55. — Worsaae, <i>The industrial arts of Denmark,</i> fig. 209 (spännet). — Söderberg, i <i>Antiqv. tidskr. f. Sv.,</i> 11: <small>3</small>, fig. 11 (spännet i full storlek).</ref> Broholm, Fyen, nära sydöstra kusten. Under plöjning: ett guldspänne, af gammal typ (fig. 219); — två guldbrakteater af grupp A, slagna med samma stamp (fig. 161); i inskriften har man sökt efterbilda de romerska bokstäverna på originalet, men endast senare hälften är läslig: TANSPFAVG; — en guldbrakteat af grupp A med runinskrift; den liknar mycket några vid Darum och Skonager funna brakteater (sid. 120, 118); — tre guldbrakteater af grupp C; en tidig, de andra senare; — en guldbrakteat af grupp D, tidig, prydd med inslagna halfmånar (fig. 175); — tre massiva halsringar lika fig. 187, men utan sirater; — många större och mindre stycken af sådana halsringar, dels släta, dels prydda med inslagna halfmånar; — spiralringar, tackor, m. m., allt af guld. Hela fyndets vigt 4,15 kilogram.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 452. — <i>Atlas,</i> fig. 6, 11, 123, 125, 147, 152 (brakteaterna). — Stephens, anf. arb., »Bracteates», 1. — Sehested, anf. arb., sid. 199, pl. XLI—XLIV. — Se här ofvan sid. 86 not.</ref> Overhornbek i Viborg amt, Jylland. Under torfskärning, vid olika tillfällen: ett präktigt, bredt spänne af förgyldt silver, ganska gammal typ; prof på ornamenten ses fig. 218; — en guldbrakteat af grupp A, med omskrift af runor; — två guldbrakteater, slagna<noinclude> <references/></noinclude> m2bs30m7npapq4hxy7koz25eo82xvlj