Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.7 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/507 104 155064 653170 653149 2026-06-18T12:24:00Z Mårtensås 11012 653170 proofread-page text/x-wiki j92e1z2d2jam5v377yl24mbltlrb5fg 653278 653170 2026-06-18T15:11:01Z Mårtensås 11012 653278 proofread-page text/x-wiki 1wlxokckfph0xld9npue67qte3o9ce3 Användardiskussion:Johshh 3 213679 653450 624649 2026-06-18T20:44:23Z Thuresson 20 Koranen 653450 wikitext text/x-wiki bh0ydtxebt39jei8dl28637f8jep5mk 653466 653450 2026-06-19T09:10:00Z Johshh 17980 /* Koranen */ Svar 653466 wikitext text/x-wiki dtl9seihh64j2b66bd402zgor567oth Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/536 104 217254 653455 630312 2026-06-18T22:50:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653455 proofread-page text/x-wiki rpuxknm87xehiisxmts9rdp6th4jiau Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/537 104 217255 653456 630313 2026-06-18T22:53:26Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653456 proofread-page text/x-wiki 6nruc4polcr5t5xulbr4cfpmzbixbam Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/538 104 217256 653457 630314 2026-06-18T22:57:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653457 proofread-page text/x-wiki 4ay3ps1d4gl029ysj7cwc72ohjejv1p Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/539 104 217257 653458 630315 2026-06-18T23:00:35Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653458 proofread-page text/x-wiki ljifh48bgd8kgdzozswq2zplawvwc0c Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/540 104 217258 653459 630316 2026-06-18T23:03:27Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653459 proofread-page text/x-wiki erxklgcxw6p4n7ji55r7qxxir76be27 Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/541 104 217259 653460 630317 2026-06-18T23:06:47Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653460 proofread-page text/x-wiki 2fpx5qteihadvrm8tdc06dxd2xx9u1s Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/542 104 217260 653461 630318 2026-06-18T23:13:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653461 proofread-page text/x-wiki h54ndok7xyo4js0v6wuoi4eapdi4vg9 Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/543 104 217261 653462 630319 2026-06-18T23:17:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653462 proofread-page text/x-wiki lq6veimlvd0ctsl6988yak1ps7sl648 Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/49 104 220919 653435 650283 2026-06-18T17:39:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653435 proofread-page text/x-wiki 9z14siocnoo4lb43rqkd5tyxb89q3bi 653463 653435 2026-06-19T07:19:34Z Gottfried Multe 11434 653463 proofread-page text/x-wiki 30muhihvf9cgxl8mym6tok4c5nyeszt Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/19 104 222811 653171 2026-06-18T12:31:18Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653171 proofread-page text/x-wiki 3n5wr3m7zsu6tavkqm8p9p1d695nhh2 Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/20 104 222812 653172 2026-06-18T12:35:50Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653172 proofread-page text/x-wiki 55i0sbgz9k4k7crr3i1ic5ufcsbf10a Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/21 104 222813 653173 2026-06-18T12:40:41Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653173 proofread-page text/x-wiki pw4sme3qud2awqywoth6jph0ak4f3x3 Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/22 104 222814 653174 2026-06-18T12:44:38Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653174 proofread-page text/x-wiki exbbwidcgakhb21lssijxx4bogokcwy Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/227 104 222815 653175 2026-06-18T13:01:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653175 proofread-page text/x-wiki 71xtsje8yx2kiplgbdsqtmvzdo8ajx3 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/228 104 222816 653176 2026-06-18T13:07:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653176 proofread-page text/x-wiki n23pqbrx3nrayeva7ltr4qad47p7xpl Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/229 104 222817 653177 2026-06-18T13:31:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653177 proofread-page text/x-wiki p8r26symp7x71n21rb06eqkfpcnf3hm Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/230 104 222818 653178 2026-06-18T13:35:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653178 proofread-page text/x-wiki b0lr1honydbr3dtq6ex979shxuateiq Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/231 104 222819 653179 2026-06-18T13:40:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653179 proofread-page text/x-wiki ies1p6nib4pm7ryhwqbmrog02fayba6 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/232 104 222820 653180 2026-06-18T13:44:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653180 proofread-page text/x-wiki gkq88clk30ojxmuw19mz0c9x82qtngx Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/351 104 222821 653181 2026-06-18T13:45:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653181 proofread-page text/x-wiki sjf0pg9mzy3fq12xatp1vhjx8kxfj2l Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/233 104 222822 653182 2026-06-18T13:59:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653182 proofread-page text/x-wiki 1j6qv71qza6khd3sgv6ad6hfv32vu1s Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/234 104 222823 653183 2026-06-18T14:06:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653183 proofread-page text/x-wiki 0okl37gsp6q540h3objy4sjwaf9ernk Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/235 104 222824 653184 2026-06-18T14:22:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653184 proofread-page text/x-wiki hp2mnthzqlwrt04b3aw3c3ms2hl933i Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/236 104 222825 653185 2026-06-18T14:28:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653185 proofread-page text/x-wiki 76sub0jmlw4o3ia4gb6c6q7thafcide Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/237 104 222826 653186 2026-06-18T14:32:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653186 proofread-page text/x-wiki 10jgz3uixci551sthwr868wcxd3fdrv Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/238 104 222827 653187 2026-06-18T14:37:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653187 proofread-page text/x-wiki ap3g7gbisl3ffgyg4n3g54wgmpfjcbu Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/239 104 222828 653188 2026-06-18T14:43:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653188 proofread-page text/x-wiki 0dh6hlab04akls57g4nr95g1zzagfzx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/10 104 222829 653189 2026-06-18T14:43:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 302 — — Cosette, sade hon med nästan mild röst, kom strax in. Ett ögonblick därefter steg Cosette in i salen på nedre bottnen. Främlingen tog paketet, som han medfört, och löste upp det. Det innehöll en liten ylleklänning, ett förkläde, en parkumströja, en underkjol, en halsduk, yllestrumpor, skor, med ett ord en full­ ständig dräkt för en flicka om sju år. Alla dessa persedlar voro svarta. - Mitt barn, sade mannen, tag det här och gå och kl...' 653189 proofread-page text/x-wiki eiu4u06q9c205vua895uqsnnhxs9o6p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/11 104 222830 653190 2026-06-18T14:43:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 303 — vad hon förstod var, att hon lämnade Thénardierska krogen bakom sig. Ingen hade tänkt på att säga henne farväl, icke heller hon på att säga far­ väl åt någon. hatande. Hon lämnade detta hus hatad och Arma, milda varelse, vilkens hjärta allt intill denna stund icke varit annat än beklämt! Cosette gick helt allvarsam och slog allt emel­ lanåt upp sina stora ögon för att betrakta him­ len. Hon hade stoppat sin louisdor i fickan på s...' 653190 proofread-page text/x-wiki 0u23ewuj6ccnwjsd09aezyjvv52s1jj 653416 653190 2026-06-18T16:50:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653416 proofread-page text/x-wiki 5v9nu4vkwge7dyp000v837gsh411wof Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/13 104 222831 653191 2026-06-18T14:44:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 305 — spåret. De hade sett Lärkan och mannen gå åt Han följde denna anvisning, och me­ dan han gick framåt med stora steg, höll han föl­ Livry till. jande samtal med sig själv: — Den där karlen är påtagligen en gulklädd million, och jag, jag är ett nöt. Först gav han en franc, sedan fem francs, så femtio francs och där­ på femton hundra francs, alltid lika ledigt. Han skulle ha givit femton tusen. Men jag får nog fatt i honom igen. Och...' 653191 proofread-page text/x-wiki mjrbtbdbau4c1eptk0tmygc2bejjteh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/14 104 222832 653192 2026-06-18T14:44:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 306 — långt hans ögon kunde nå, men kunde ingenting upptäcka. Han frågade sig åter för. Emellertid förlorade han tid. Personer, som han mötte, sade honom, att mannen och barnet, som han sökte, hade gått inåt skogen åt Gagny till. Han skyn­ dade åt det hållet. De hade försprång för honom, men ett barn går långsamt och han gick fort. Dessutom kände han väl till trakten. Hastigt stannade han och slog sig för pannan, lik en man, som glömt de...' 653192 proofread-page text/x-wiki jn5jxiq71phr2yh9ghia7eawuh91l0k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/15 104 222833 653193 2026-06-18T14:45:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 307 — under vissa givna förhållanden och då en eller an­ nan påstötning drev hans på bottnen liggande na­ tur upp till ytan, hade han tillika allt, som behöv­ des för att vara en skurk. Det var en krämare med ett odjur inom sig. Satan borde emellanåt ha krupit in i något hörn av det näste, vari Thénardier levde, och anställt betraktelse över detta sitt vederstyggliga mästerverk. Efter ett ögonblicks tvekan tänkte han: — Nej, de skulle få...' 653193 proofread-page text/x-wiki d74e8sproupxhd7esaqrt3vx60xsxkr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/16 104 222834 653194 2026-06-18T14:45:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 308 — Thénardier insåg, att mannen och Cosette sutto där. Flickan syntes icke, emedan hon var så liten, men dockans huvud kunde man se. Thénardier misstog sig icke. Mannen hade satt sig där för att låta Cosette vila litet. Krögaren gick omkring busksnåret och stod plötsligt inför dem han sökte. — Förlåt, ursäkta, min herre, sade han helt and­ fådd, men här har ni era femton hundra francs. Med dessa ord räckte han främlingen de tre sedlarna....' 653194 proofread-page text/x-wiki d8c90fmzm9h90y7e2ofqb4icubmv303 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/17 104 222835 653195 2026-06-18T14:45:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 309 — mig, utan sin mor. Det är hennes mor, som an­ förtrott mig henne, och jag kan inte lämna henne ifrån mig till någon annan än hennes mor. Ni skall kanske säga mig, att hennes mor är död. Gott! I sådant fall kan jag inte överlämna barnet till någon annan än den, som visar mig en av mo­ dern undertecknad skrivelse med förständigande att utlämna barnet till överbringaren. Det är ju klart. Utan att svara trevade mannen i sin ficka och Théna...' 653195 proofread-page text/x-wiki iuir79rfsobstsljqvmbbjpsxrwa7yt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/18 104 222836 653196 2026-06-18T14:45:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 310 — Montreuil den 25 mars 1823. Herr Thénardier! Ni skall lämna Cosette till överbringaren. Man skall betala er alla småskulderna. Jag har äran teckna högaktningsfullt Fantine.» — Ni känner ju den där namnteckningen? åter­ tog mannen. Det var verkligen Fantines namnteckning. Thénardier kände igen den. Ingenting kunde invändas häremot. Han kän­ de en dubbel förargelse, förargelsen över att gå misste om mutorna, som han räknat på,...' 653196 proofread-page text/x-wiki 5max2tr1eatl1arwykwt4j808sc3jrf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/19 104 222837 653197 2026-06-18T14:45:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 311 — ni är överbringaren. Men jag skall ha betalt for »alla småskulderna». Min fordran är betydlig. Mannen reste sig upp och sade, i det han med fingrarna knäppte dammet av sin slitna rockärm: — Herr Thénardier, i januari beräknade mo­ dern, att hon var skyldig er ett hundratjugo francs. Ni skickade henne i februari en räkning på fem hundra francs. Ni erhöll tre hundra francs i slu­ tet av februari och tre hundra francs i början av mars. Sedan...' 653197 proofread-page text/x-wiki oxobxo2wdt94iqxk9q3l3edlopj9k8t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/20 104 222838 653198 2026-06-18T14:46:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 312 — betygelser åsido, jag tar tillbaka Cosette eller ock måste ni giva mig tre tusen francs. Främlingen sade lugnt: — Kom, Cosette. Han fattade med vänstra handen Cosette och tog med den högra upp sin käpp, som låg på mar­ ken. Påkens väldiga grovlek och ställets enslighet undgingo icke Thénardier. Mannen fördjupade sig i skogen med barnet, medan krögaren stod orörlig ocliförsagd kvar på samma ställe. Under det de avlägsnade sig, gjorde...' 653198 proofread-page text/x-wiki tq6ciy75tmbd8lsxy9l32d2q2pybou4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/21 104 222839 653199 2026-06-18T14:46:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 313 — två saker kvar i sina händer, den ena en ironi, den med namnet F antine undertecknade pap­ perslappen, den andra en tröst, sedlarna på fem­ ton hundra francs. Mannen förde Cosette åt Livry och Bondy till. Han gick långsamt med nedböjt huvud, med tank­ full och sorgsen hållning. Vintern hade gjort skogen gles, så att Thénardier icke förlorade dem ur sikte, ehuru han höll sig på tämligen långt av­ stånd. Gång efter annan vände mannen si...' 653199 proofread-page text/x-wiki 9q5rvuuh3ce7l3uupfnbi5qk0ogpe0x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/22 104 222840 653200 2026-06-18T14:47:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 314 — tillryggalade de två eller tre hundra steg. Plöts­ ligt vände mannen sig ännu en gång om. Han fick se värdshusvärden. Denna gång betraktade han honom med så mörk uppsyn, att Thénardier ansåg det »gagnlöst» att gå längre. Thenardier vände om hem.' 653200 proofread-page text/x-wiki 7nthuosbgjvlz99zyb0ozigl2h8xrcw 653417 653200 2026-06-18T16:51:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653417 proofread-page text/x-wiki ep7nvzwwptz9p501wienb3lchubfbe0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/24 104 222841 653201 2026-06-18T14:47:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 316 — ödet på villospår, följde Jean Valjean sedan en dunkel och i många krokar gående marschruta. En första tillflyktsort fann han i Pradeaux, nära Beausset. Därefter styrde han kosan till GrandVillard, nära Brian^on, i departementet HautesAlpes. Det var en trevande och ångestfull flykt, en mullvadsväg, vars utgreningar förblivit okän­ da. Man har sedermera återfunnit ett och annat spår efter hans färd i Ain i Civrieuxtrakten, i Pyreneerna vid Ac...' 653201 proofread-page text/x-wiki 8uen16knbhc2964bles0941fgkcaq16 653419 653201 2026-06-18T16:58:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653419 proofread-page text/x-wiki 6wc1allg0ewm35nblnek3atszge7yzj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/25 104 222842 653202 2026-06-18T14:47:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 317 — För övrigt troddes han vara död, och detta gjor­ de det mörker, som omgav honom, ännu tätare. I Paris fick han händelsevis i sina händer en av de tidningar, som omtalade tilldragelsen. Han kände sig lugnad och nästan lika trygg, som om han verkligen varit död. Redan på aftonen samma dag, som Jean Valjean ryckt Cosette ur makarna Thénardiers klor, återkom han till Paris. Vid nattens inbrott vand­ rade han med barnet in genom Monceauxstadspo... 653202 proofread-page text/x-wiki 0o2oj0sierrh75n76a6rrf91ybiqhi3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/26 104 222843 653203 2026-06-18T14:48:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 318 — märkte det på sin hand, vari hon under gåendet drog alit hårdare. Han tog henne på ryggen, och utan att släppa sin Catherine lade Cosette sitt hu­ vud mot Jean Valjeans axel ocli insomnade där.' 653203 proofread-page text/x-wiki g34453pjvrcroi94ilgirqdzrfjng13 653420 653203 2026-06-18T16:59:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653420 proofread-page text/x-wiki 7n3u5jgsc06knll1bauxgqtl09a52hc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/28 104 222844 653204 2026-06-18T14:48:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 320 — någon. Det var en boulevard i den stora staden, en gata i Paris, hemskare om natten än en skog, 'dystrare om dagen än en kyrkogård. Det var det gamla kvarteret M ar c li é-a u xChevaux. Om vår vandrare vågade sig utom de fallfärdi­ ga fyra murarna omkring detta Marché-aux-Che- vaux, om han till och med kunde förmå sig att gå förbi gatan Petit-Banquier, så ocliefter det han till höger om sig lämnat först en liten av höga murar omgiven täp...' 653204 proofread-page text/x-wiki jdgh92eyczaa5edsci7pn5guj0k8eyz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/29 104 222845 653205 2026-06-18T14:48:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 321 — lan två trädgårdsmurar såg man där vid den tiden ett gammalt ruckel, som vid första påseendet före­ föll litet som en koja, men som i verkligheten var stort som en domkyrka. Det stod med ena sidan, gaveln, vänt åt vägen. Därav dess skenbara li­ tenhet. Nästan hela huset låg undangömt. Man såg av detsamma endast porten och ett fönster. Detta ruckel hade blott en våning. Den första omständighet, som föll i ögonen, då man närmare un...' 653205 proofread-page text/x-wiki 93kyx8u4qd9i4hyheqycvdipayrioag Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/30 104 222846 653206 2026-06-18T14:48:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 322 — hål, som, då porten var stängd, på samma gång tjänade till fönsterglugg och portlucka. På in­ sidan av porten hade en i bläck doppad pensel med ett par grova drag tecknat numret 52, och ovanför brädlappen hade samma pensel kluddrat numret 50, så att man blev tveksam om, vilket som var det rätta. Var är man? Ovanför porten säger utsidan: I nummer 50. Insidan invänder: Nej, i nummer 52. Trasor av obestämt slag och med dammets färg hängde...' 653206 proofread-page text/x-wiki q30kkx2vf4vsc2qx7fbnykk61i76t4t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/31 104 222847 653207 2026-06-18T14:48:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 323 — med sitt hederliga, ehuru avsigkomna utseende, gjorde, när man sålunda såg dem på samma hus, enahanda intryck, som om man sett två omaka tiggare med två olika ansiktsuttryck, men klädda i samma eländiga paltor, och av vilka den ene alltid varit en trashank, men den andre en herre­ man, följas åt ocli vandra sida vid sida. Trappan ledde upp i en mycket vidsträckt bygg­ nad med utseende av ett lider, som man förvand­ lat till boningshus. Mitt... 653207 proofread-page text/x-wiki rup78bhk6q150c0iy5yv864dow34xa1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/32 104 222848 653208 2026-06-18T14:49:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 324 — rad glugg, som bildade en fyrkantig niscli full med småsten, som barnen i förbigående brukade ditkasta. En del av denna byggnad har nyligen blivit nedriven. Av det, som ännu finns kvar, kan man likväl göra sig en föreställning om vad den varit. Hela byggnaden torde knappt vara mer än hund­ ra år gammal. Hundra år är ungdom hos en kyrka och ålderdom hos ett hus. Det tycktes, som om människans bostad skulle dela hennes korta varaktighet och G... 653208 proofread-page text/x-wiki 6il66j2m22cd3cdqs87zs8lzt9h6jw7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/33 104 222849 653209 2026-06-18T14:49:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 325 — fontaine hade en aning. Anledningen var allt för lockande för att icke de muntra notarierna vid domstolen skulle koka ihop en speglosa över dem. Genast flög en parodi på något haltande vers ge­ nom palatsets gallerier: Maitre Corbeau, sur un dossier perché, tenait dans son bec une saisie exécutoire; Maitre Renard, par Vodeur alléché, lui fit å peu prés cette histoire: Hé! bonjour etc. De bägge hedervärda advokaterna, som kände sig besvära...' 653209 proofread-page text/x-wiki 5vn8dkvi0b8yu12etgfsckknzv3yz09 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/34 104 222850 653210 2026-06-18T14:49:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 326 — namn, i det närmaste åtminstone. Mäster Cor- beau fick nämligen konungens tillstånd att öka till begynnelsebokstaven i sitt namn med ett litet streck och kalla sig Gorbeau. Mäster Renard var mindre lycklig. Han kunde icke utverka iner, än att han skulle få sätta ett P framför sitt R och kalla sig Prenard, så att det nya namnet blev snar­ likt det första. Denne mäster Gorbeau hade, enligt en i trakten gängse sägen, varit ägare av huset numm...' 653210 proofread-page text/x-wiki f5uy354o63bgv6zsmxcl3wihhghrktc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/35 104 222851 653211 2026-06-18T14:49:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 327 Stadsporten var helt nära. År 1823 fanns ring­ muren ännu kvar. Själva denna stadsport framkallade sorgliga bilder för själens öga. Vägen till Bicétre gick därigenom. Det var därigenom, som under kej­ sardömet och restaurationen de till döden dömde på avrättningsdagen fördes in till Paris. Det var där, som 1829 det hemlighetsfulla mord begicks, som fick namnet mordet vid Fontainebleau-stadsporten, vars förövare rättvisan icke lyckats upp­...' 653211 proofread-page text/x-wiki 2up0vjn3x5mtezihh2d6mh207ibnxn7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/36 104 222852 653212 2026-06-18T14:49:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 328 — vilken var liksom av ödet utsedd till sin bestäm­ melse och som alltid varit förfärlig, var måhända den dystraste punkten på hela denna dystra bou­ levard för trettiosju år sedan det ännu i dag så föga inbjudande ställe, där man träffade på ruck­ let 50—52. Herrskapsbostäder började först tjugofem år senare resa sig där. Stället var frånstötande. Ut­ om de övriga sorgliga tankar, som där bemäktigade sig en, kände man, att m...' 653212 proofread-page text/x-wiki oaxj9sazqivfeeuyedj42keytzujs5g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/37 104 222853 653213 2026-06-18T14:50:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 329 — regelrätt, vederstyggligt helt. Ingenting gör hjär­ tat så beklämt som symmetrien. Orsaken är den, att symmetrien är ledsnaden, och ledsnaden är sorgens innersta djup. Förtvivlan gäspar. Man kan tänka sig någonting ännu förfärligare än ett helvete, där man lider, och det är ett helvete, där man leds. Om ett sådant helvete funnes, skulle detta stycke av Boulevard de 1'Höpital kunnat passa till väg dit. Men vid nattens inbrott, i det ö...' 653213 proofread-page text/x-wiki tsqth3pr608xb4ftpjt498asvujvpp7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/38 104 222854 653214 2026-06-18T14:50:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 330 — varje träd, liknade gravar. Om dagen var där fult, om h'ällen var där dystert, om natten var där liemskt. Om sommaren såg man i skymningen några gamla kvinnor sitta här och där under almarna på bänkar, som voro mögliga av regnet. Dessa be­ skedliga gummor brukade vanligtvis tigga. För övrigt började redan då detta kvarter, med sitt snarare föråldrade än gammaldags utseende, att undergå en fön-andling. Redan på den tiden måste den, so...' 653214 proofread-page text/x-wiki bqb07edy67kj63nopena1atd2up5dx8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/39 104 222855 653215 2026-06-18T14:50:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 331 — Allt sedan Orléans-järnvägens bangård inkränktat på la Salpétriéres område, ha de gamla trånga gator, som stöta till Fossés Saint-Victor och Jardin des Plantes, börjat röra på sig, enär de ström­ mar av diligenser, hyrvagnar och omnibusar, som tre eller fyra gånger om dagen med stormande fart genomila dem, inom en given tids förlopp tränga husen på ömse sidor tillbaka. Ty det finns saker, som låta besynnerliga, men som icke desto mindr...' 653215 proofread-page text/x-wiki 807qrpwgyfer6w219vpuhqsr4v7z32e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/40 104 222856 653216 2026-06-18T14:50:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'II. Bo för uggla och siska. Det var utanför detta gourbeauska ruckel, som Jean Valjean stannade. I likhet med rovfåglarna hade han valt ett ödsligt ställe för att där reda sitt bo. Han trevade i sin väst, tog fram ett slags dub­ belnyckel, öppnade porten och gick in, varefter lian omsorgsfullt stängde den ocli steg uppför trappan, alltjämt bärande Cosette. Kommen uppför trappan, tog han upp ur sin ficka en annan nyckel, med vilken han öppnade en annan... 653216 proofread-page text/x-wiki 9a8grykdcgka62fs9mdlnn7k0pdeaqr 653218 653216 2026-06-18T14:51:20Z Jonatanskogsfors 17420 653218 proofread-page text/x-wiki lz94wpzqpwt96zkex1pzr5dcblvoq2s 653421 653218 2026-06-18T17:01:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653421 proofread-page text/x-wiki i3s9pe62t4ehqwcqkka1x3eyy653dm4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/41 104 222857 653217 2026-06-18T14:51:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 333 — inre. Längst in i rummet var en sluten alkov med en tältsäng. Jean Valjean bar flickan till denna säng ocli lade henne därpå, utan att hon vaknade. Han slog eld och tände på ett ljus — allt där­ till behövligt stod tillreds på bordet — och liksom aftonen förut började han betrakta Cosette med en förtjust blick, vars uttryck av godhet och öm­ het gick nästan till ytterlighet. Med den lugna tillit, som endast tillhör den största styrka...' 653217 proofread-page text/x-wiki nre60ag7s2kf45kt4wqn3iv2voe318q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/42 104 222858 653219 2026-06-18T14:51:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 334 — körbanan på boulevarden, så att det gamla ruck­ let skälvde frän takåsen till foten, som om det skakats av en stormil. — Ja, frun! skrek Cosette, farande upp ur söm­ nen. Jag kommer strax, strax! Och hon kastade sig ur sängen, med ögonloc­ ken ännu tyngda och halvt tillslutna av sömnen, och sträckte ut armen mot vrån bredvid. — Ack min Gud, min kvast! sade lion. Nu öppnade hon ögonen helt oclihållet och fick se Jean Valjeans leende an...' 653219 proofread-page text/x-wiki dtxoe4i1t44llougv0xl9h6ifieeuvb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/43 104 222859 653220 2026-06-18T14:51:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 335 — Det var ett förskräckligt kyffe, men hon kände sig fri. — Skall jag sopa? återtog hon slutligen. — Nej, lek, sade Jean Valjean. Dagen förflöt sålunda. Utan att bekymra sig över, att hon ingenting förstod, var Cosette obe­ skrivligt lycklig tillsammans med denna docka och denne gamle man.' 653220 proofread-page text/x-wiki gnkml15t85uc5h7lfsp1c3m7mlgr3ds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/45 104 222860 653221 2026-06-18T14:52:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 337 — ömma känslor, om han haft några, hade sjunkit i en avgrund. Då han fick se Cosette, då han tagit, bortfört och befriat henne, kände han hela sitt inre i svall­ ning. Allt det eldiga och känslofulla, som fanns hos honom, vaknade till liv och ilade mot detta barn. Han gick fram till sängen, där hon sov, och han darrade av fröjd. Han kände samma träng­ tan som en mor ocli visste icke vad det var. Ty det är någonting mycket dunkelt ocli stilla,...' 653221 proofread-page text/x-wiki fzw2sy0ewj5lenn2u2ydpxs27ofc6t5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/46 104 222861 653222 2026-06-18T14:52:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 338 — hon själv visste av det, den arma lilla varelsen. Hon var så späd, då hennes mor lämnade henne, att hon icke mera mindes henne. I likhet nied alla barn, vilka liksom vinrankans unga skott söka klänga sig fast vid allt, hade hon försökt att älska. Hon hade icke lyckats. Alla hade stött henne till­ baka, Thénardiers, deras barn, andra barn. Hon hade älskat hunden, men han dog, ocli sedan hade ingen levande varelse brytt sig om henne. Det är sor... 653222 proofread-page text/x-wiki oi21cp921mql8g53wyoy4qflxjfkrdl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/47 104 222862 653223 2026-06-18T14:52:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 339 — tjusande som sällhetens allt förskönande återsken i en vindskammare. Vi ha alla i vårt förflutna liv ett sådant rosenrött vindskyffe. Naturen ocli femtio års skillnad i ålder hade lagt ett djupt svalg emellan Jean Valjean och Cosette. Detta svalg igenfyllde ödet. Med sin oemotstånd­ liga makt förenade och trolovade det plötsligt dessa bägge med roten uppryckta varelser, så olika i ålder, men så lika i sorg. Den ene fullständigade i själva...' 653223 proofread-page text/x-wiki ctarskxn8hqb0wlte7wrgjkgm3racz6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/48 104 222863 653224 2026-06-18T14:52:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 340 — Det hemlighetsfulla intryck, som Cosette erfor i Chellesskogens djup, då Jean Valjeans hand i mörkret fattade hennes, var också verkligen ingen illusion, utan en verklighet. Denne mans inträde i detta barns tillvaro hade varit Guds ankomst. För övrigt hade Jean Valjean väl valt sin till­ flyktsort. Han var där i en säkerhet, som kunde anses fullständig. Rummet med alkoven, vilket han jämte Cosette bebodde, var just det, vars fönster vette utå... 653224 proofread-page text/x-wiki j0fgrfowsqoi5vxhgcdgr22phrqdxga Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/49 104 222864 653225 2026-06-18T14:53:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 341 — Det var av denna gamla kvinna, vilken hedra­ des med titeln värdinna, som han på själva julda­ gen hade hyrt denna bostad. Han hade för henne uppgivit sig vara en på de spanska statspapperen ruinerad kapitalist, som skulle komma att bo där med sin sondotter. Han hade betalat sex måna­ ders hyra i förskott och uppdragit åt den gamla att möblera rummet och alkoven så, som vi sett. Det var denna gumma, som hade eldat i kaminen och ställt allt i... 653225 proofread-page text/x-wiki l38iqswrlykpec3z8f4jy1rd7ziuhub Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/50 104 222865 653226 2026-06-18T14:53:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 342 — Jean Valjean hade börjat lära henne läsa. Nå­ gon gång, under det han lärde barnet stava, kom det för honom, att det var i syfte att göra ont, som han i galärfängelset lärt sig läsa. Detta syfte hade nu förbytts till ett barns undervisning. Då smålog den gamle galärslaven med änglarnes tankfulla leende. Han såg däri en skickelse ovan ifrån, en vilja hos någon, som är mer än en människa, och han försjönk i djupa betraktelser. De god...' 653226 proofread-page text/x-wiki 9axromdo2iwgbv85ah388g1yvetmgqk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/51 104 222866 653227 2026-06-18T14:53:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 343 — då detta barn älskade honom. Han såg en hel framtid för sig, belyst av Cosette som av ett tju­ sande ljusskimmer. Även de bäste äro icke fria från en självisl< tanke. Någon gång tänkte han med en viss glädje på, att hon skulle bli ful. För att helt öppet säga vår tanke, ehuru det blott är vår enskilda åsikt, så synes det oss icke osannolikt, att Jean Valjean på den punkt, varpå han befann sig, då han började älska Cosette, var i...' 653227 proofread-page text/x-wiki 88wo1msojgnu88m0yyailp2qq82rdci Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/52 104 222867 653228 2026-06-18T14:53:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 344 — Jean Valjean var nära att fälla modet och åter­ falla? Men han älskade och blev åter stark. Ack, han gick med knappt mindre stapplande steg än Cosette! Han beskyddade henne ocl i lion styrkte honom. Hon kunde, tack vare honom, gå trygg i livet. Han kunde, tack vare henne, fortgå på dyg­ dens väg. Han blev detta barns värn, ocli detta barn blev hans stöd. Vilket outgrundligt ocl i gudomligt mysterium är icke ödets jämviktssystem!' 653228 proofread-page text/x-wiki fmz3703v3v45zpkn94pyhdd95leyhu2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/54 104 222868 653229 2026-06-18T14:53:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 346 — De levde tarvligt och hade alltid litet eld i ka­ minen, men betedde sig som folk i mycket små omständigheter. Jean Valjean hade icke för­ ändrat något i möbleringen, sådan den befann sig första dagen. Han hade endast låtit sätta en hel dörr i stället för glasdörren till Cosettes alkov. Han bar alltjämt sin gula rock, sina svarta benkläder och sin gamla hau. På gatan tog man honom för en fattig man. Stundom hände det, att godhjärtade fru...' 653229 proofread-page text/x-wiki 3gxnopwcvros9fq57vwootn1glmfc2j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/55 104 222869 653230 2026-06-18T14:54:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 347 — henne pratsjuk. Hon hade från forna dagar i be­ håll två tänder, en i övre och en i nedre käken, vilka alltid slogo mot varandra. Hon hade gjort Cosette frågor, men som denna ingenting visste, hade hon icke kunnat upplysa om någonting an­ nat, än att hon kommit från Montfermeil. En mor­ gon fick den vaksamma gumman se Jean Valjean med en uppsyn, som föreföll vår skvallersyster be­ synnerlig, gå in i ett av de obebodda rummen i rucklet. Hon f...' 653230 proofread-page text/x-wiki fmam7xonkv932c3kkmj3jvzxkg6kn3q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/56 104 222870 653231 2026-06-18T14:54:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 348 — tusen francs, tilläggande, att det var hans halv­ årsränta, som han uppburit aftonen förut. — Var? tänkte gumman. Han gick icke ut förr än klockan sex på aftonen, och statens kassor äro säkerligen icke öppna vid den tiden. Gumman gick för att växla sedeln ocligjorde sina gissningar. Denna sedel på tusen francs, till­ börligen avhandlad och mångdubblad, framkalla­ de en mängd om en upskrämd inbillning vittnande samtal mellan skvallersys...' 653231 proofread-page text/x-wiki 1esyr4d6n11dc0ds4edzoh0ov8061hp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/57 104 222871 653232 2026-06-18T14:54:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 349 — som hon förut sett, utan en stor plånbok, en myc­ ket stor kniv och, en synnerligt misstänkt omstän­ dighet, flere peruker i olika färger. Varje ficka i denna rock såg ut att vara ett slags förrådsrum för oförutsedda händelser. Rucklets invånare hunno sålunda till sista da­ garna av vintern.' 653232 proofread-page text/x-wiki a9omym8635ivk7zi6jsar7kiscizyo7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/59 104 222872 653233 2026-06-18T14:54:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 351 — fäste på Jean Valjean en genomträngande blick ocli sänkte därpå hastigt åter huvudet. Denna rörelse var snabb som blixten. Jean Valjean kän­ de en darrning. Det föreföll honom, som om han vid gatlyktans sken hade sett, icke den gamle pedellens milda och fromma drag, utan ett bekant och förfärande ansikte. Han erfor samma intryck, som om han plötsligt i mörkret funnit sig ansikte mot ansikte med en tiger. Förfärad och förstenad tog han ett s...' 653233 proofread-page text/x-wiki b955oml8p7jl181map06u4dycpd1f0q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/60 104 222873 653234 2026-06-18T14:54:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 352 — Medan han under natten låg och tänkte härpå, ångrade han, att han icke gjort mannen någon fråga för att tidnga honom att lyfta upp huvudet ännu en gång. Följande dagen vid mörkrets inbrott återvände han dit. Tiggaren var på sin vanliga plats. — God afton, min gubbe! sade Jean Valjean beslutsamt och gav honom några öre. Tiggaren lyfte upp huvudet oclisvarade med klagande ton: — Tack, min gode herre! Det var bestämt den gamle pedellen. Jea...' 653234 proofread-page text/x-wiki bd8y83i1bhlkm0bky22e0mu9c7ddobg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/61 104 222874 653235 2026-06-18T14:54:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 353 — alltid, då det blev mörkt, för att icke bränna ljus i onödan. Jean Valjean gjorde ett tecken åt Cosette att vara tyst. Han hörde någon gå uppför trappan. Visserligen kunde det vara gumman, som kunde ha blivit illamående och gått till apo­ teket. Jean Valjean lyssnade. Det var tunga steg, och de ljödo som en karls. Men gumman hade klumpiga skor ocli ingenting liknar mer en karls steg än en gammal kvinnas. Jean Valjean blåste emellertid ut ljus... 653235 proofread-page text/x-wiki h0rtfkmivdn5inyz5jprvlsatomb8bb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/62 104 222875 653236 2026-06-18T14:55:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 354 — Några minuter Men intet ljud av tyda, att den, som hade tagit av sig förrunno och ljuset försvann. steg hördes, vilket tycktes an­ kommit och lyssnat vid dörren, skorna. Jean Valjean kastade sig fuliklädd på sängen och kunde icke få en blund i sina ögon på hela natten. 1 daggryningen, då han inslumrat av trötthet, väcktes han av knarrandet av en dörr, som ledde till en vindskammare lär.gst in i korridoren. Där­ efter hörde han samma karl...' 653236 proofread-page text/x-wiki hndqdj90reh0czv5z8e6g3n5irts11z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/63 104 222876 653237 2026-06-18T14:55:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 355 — en knölpåk under armen. tansvärda gestalt. Det var Javerts fruk­ Jean Valjean kunde ha försökt att få se honom ännu en gång genom fönstret utåt boulevarden. Men han hade då måst öppna detta fönster, och det vågade han icke. Det var tydligt, att denne man kommit in med tillhjälp av en nyckel, liksom han bott i huset. Vem hade givit honom denna nyckel? Vad skulle det­ ta betyda? Klockan sju på morgonen, då gumman kom in lör att städa ru...' 653237 proofread-page text/x-wiki a7bv5i44lbs6mh5yrpmsek30nqsgwcs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/64 104 222877 653238 2026-06-18T14:55:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 356 — — Och vad heter han? — Ja, sannerligen jag det kommer så noga i håg. Dumont eller Daumont, något sådant där var det. — Och vad är han för slag, den där lierr Du­ mont? Gumman befraktade honom med sina små vessleögon och svarade: — Kapitalist liksom ni. Hon hade kanske ingen avsikt med detta svar. Jean Valjean trodde sig emellertid däri upptäcka en sådan. Då gumman gått ut, gjorde han en rulle av hundra francs, som han hade i en låda,...' 653238 proofread-page text/x-wiki llvd3qj5yiplzj4k2f8z7872rpkmd3e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/65 104 222878 653239 2026-06-18T14:55:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 357 — Han gick upp igen. — Kom, sade han till Cosette. Han tog henne vid handen och de gingo bägge Victor Hugo V 5' 653239 proofread-page text/x-wiki jejleta14xwwczm83fq1osqflhg0mrf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/66 104 222879 653240 2026-06-18T14:55:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 653240 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/68 104 222880 653241 2026-06-18T14:57:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 360 — det tillåtas honom att tala om detta Paris, som om det ännu funnes till! Det är möjligt, att där, dit författaren för läsaren, sägande: ^Vid den ocli den gatan ligger det och det huset», numera var­ ken huset eller gatan finns. Läsaren Ican ju, om han vill göra sig det besväret, förvissa sig om uppgiftens riktighet. Vad författaren beträffar, känner han icke det nya Paris, utan skriver med det forna Paris för sina ögon, i en illusion, so...' 653241 proofread-page text/x-wiki gh8cm9abtcdajet63bjta40hxtngg1s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/69 104 222881 653242 2026-06-18T14:57:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 361 — vilka vi icke inglngo, av oss besöktes alla dagar, att vid dessa stengator häftar icke så litet av vår själ, vårt hjärta, vårt blod. Alla dessa ställen, som vi icke längre se, som vi kanske aldrig mera skola återse, men vilkas bild vi bevara i minnet, antaga ett smärtsamt behag, framträda åter för vår själ med en uppenbarelses hela vemod, låta oss se det heliga landet och äro, så att säga, Frankrikes egen gestalt. Och vi älska dem, vi f...' 653242 proofread-page text/x-wiki bpi2qipm8fp8ovws2nbxeenysbgl2zj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/70 104 222882 653243 2026-06-18T14:57:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 362 — intryckas, har detta förfarande bland andra för­ delar den, att jägare och hundar bli vilseledda av bakspåren. Det är detta, som på jaktspräket kal­ las faux rembuchement. Det var en månljus natt. Jean Valjean var icke missbelåten därmed. Månen, som ännu stod lielt nära horisonten, bildade på gatorna långa rader av ljus ocli skugga. Jean Valjean kunde på skugg­ sidan smyga sig längs utmed husen och murarna ocli därifrån giva akt på den...' 653243 proofread-page text/x-wiki 89foj7g0a1lq9w6jk3v99xjhdyzrz3d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/71 104 222883 653244 2026-06-18T14:58:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 363 — Jean Valjean visste lika litet som Cosette, vart lian gick. Han förtrodde sig åt Gud, liksom hon förtrodde sig åt honom. Det föreföll honom, som oni även han hölle i handen på någon, som var större än han. Han trodde sig känna ett osynligt väsen, som ledde honom. För övrigt hade han icke någon bestämd tanke, någon plan, något förslag. Han var icke ens fullt säker på, att det var Javert, ocli dessutom kunde det vara Javert, utan att Jav...' 653244 proofread-page text/x-wiki r0gxa1cwgicea7hwjc2jsf1gp7omsfp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/72 104 222884 653245 2026-06-18T15:00:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 364 — toir-Saint-Victorgatan och Puits-rHermitegatan. I denna trakt finns en mängd personer, som hy­ ra ut rum åt fattigt folk, men han gick icke ens in i något hus, emedan han ej fann något, som passade för honom. Han betvivlade nämligen ic­ ke, att han där skulle vara förlorad, om man hän­ delsevis sökte hans spår. Då klockan slog elva i Saint-Étienne-du-Mont, gick han tvärs över Ponroisegatan, förbi poliskommissariekontoret i n:r 14. Några...' 653245 proofread-page text/x-wiki o2tjcfbtlcbtux6isbpu3xqp96fy0q4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/73 104 222885 653246 2026-06-18T15:00:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 365 — 1'Épée-de-Bois och gatan 1'Arbaléte långt in på Postesgatan. samt gick Denna gata korsas, där nu College Rollin lig­ ger, av gatan Neuve-Salnte-Geneviéve. Det faller av sig själv, att gatan Neuve-SalnteGeneviéve är en gammal gata, och att det icke en gång vart tionde år färdas någon postvagn på Postesgatan. Sistnämnda gata var i trettonde århundradet bebodd av krukmakare och dess rät­ ta namn är Potsgatan. Månen spred ett klart sken...' 653246 proofread-page text/x-wiki 84nbxtgxkuv09y9waxe919ir0keeyow Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/74 104 222886 653247 2026-06-18T15:01:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 366 — De stannade mitt i gatukorset och slöto sig till­ sammans i en grupp, likt personer, som hålla en rådplägning. De sågo villrådiga ut. Den, som tycktes vara deras anförare, vände sig om oclipe­ kade livligt med högra handen ät det håll, dit Jean Valjean gått. En annan tycktes med en viss envishet peka åt det motsatta hållet, l det ögon­ blick den förste vände sig om, belyste månskenet helt ocli hållet hans ansikte. Jean Valjean kände ful...' 653247 proofread-page text/x-wiki 9c5zrc46tsr6bw2gas1ozgohgbat0wz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/76 104 222887 653248 2026-06-18T15:01:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 368 — Han lämnade gatan la Clef bakom sig, därefter Saint-Victors fontän, gick så bakgatorna längs utmed Jardin des Plantes och kom ned till kajen. Där vände han sig om. Kajen var öde. Gatorna voro öde. Ingen bakom honom. Han hämtade andan. Han kom till Austerlitzbron. Bropenningar uppburos där ännu vid den tiden. Han gick fram till brovaktarstugan och lämna­ de tre öre. — Det är sex öre, sade brovaktarinvaliden. Ni bär där ett barn, som kan g...' 653248 proofread-page text/x-wiki q6y36qx6c1y2hkjdsgu95ggd3gftflm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/77 104 222888 653249 2026-06-18T15:01:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 369 — Då han kommit över bron, såg han ett litet styc­ ke åt höger några brädgårdar ligga framför sig. Han gick dit. För att komma dit måste han dock våga sig ut på en tämligen stor öppen och upp­ lyst plats. Han tvekade icke. De, som höllo skall efter honom, hade tydligen tappat spåret, och Jean Valjean trodde sig utom all fara. Efter­ spanad, ja; följd, nej. En liten gata, Chemin-Vert-Saint-Antoinegatan, öppnade sig mellan två av murar inh...' 653249 proofread-page text/x-wiki dk4cl32h2a0hsx9ou2b7vvf8te41nc2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/78 104 222889 653250 2026-06-18T15:01:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 370 — sette vid handen gick över den stora, upplysta platsen. I sådant fall kunde han möjligen undgå dem, om han gav sig in på den lilla gata, som låg fram­ för honom, och lyckades hinna fram till brädgår­ darna, sumpmarkerna, kålgårdarna och de obe­ byggda tomterna. Det föreföll honom, som om han kunde anförtro sig åt denna tysta lilla gata. Han gick in på den.' 653250 proofread-page text/x-wiki 9iw1a0vxnnl3fabtopkprqxa8kae0tt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/80 104 222890 653251 2026-06-18T15:01:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 372 — sitt huvud mot den gamles axel ocli sade icke ett ord. Allt emellanåt vände han sig om ocli såg sig tillbaka. Han höll sig alltjämt omsorgsfullt på gatans mörka sida. Gatan bakom honom gick i rak linje. De två eller tre första gångerna han vände sig om märkte han ingenting. Tystnaden var djup och han fortsatte något lugnad sin vand­ ring. Plötsligt, då han åter en gång vände sig om, tyckte han sig på den del av gatan, som han redan tiilry...' 653251 proofread-page text/x-wiki owdmvapidvlpqwy9f99746ulnkwa0e6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/81 104 222891 653252 2026-06-18T15:02:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 373 — stycke framåt mellan byggnader, som tycktes va­ ra skjul eller lador, varefter den tvärt upphörde. Man såg tydligt slutet av denna återvändsgränd, en stor vit mur. Han såg åt vänster. Åt denna sida var gränden öppen och mynnade två hundra steg därifrån ut i en gata, varav den utgjorde en sidogren. Ät denna sida tycktes räddningen ligga. I detsamma Jean Valjean tänkte vika av till vänster för att försöka uppnå den gata, han såg vid...' 653252 proofread-page text/x-wiki dvhcyxithmh76lssdb38jde74slclgm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/82 104 222892 653253 2026-06-18T15:02:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 374 — dromer, bangårdar och ett fängelse, Mazas. Fram­ åtskridandet, såsom man ser, med sitt korrektiv. För ett halvt århundrade sedan kallades på det av traditioner helt och hållet sammansatta, all­ mänt gängse folkspråk, som envisas att kalla In­ stitutet för 1es Quatre Nations ocli Opera-comlque för F eyde a u, det ställe, dit Jean Valjean nu kommit, för 1 e Pe t i t-P i cp u s. Porten Saint-Jacques, porten Paris, Barriére des sergents, les P...' 653253 proofread-page text/x-wiki c6e9275e4foq3ybbs8ywe337egi9imx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/83 104 222893 653254 2026-06-18T15:02:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 375 — sumpmarker, ett och annat lågt hus samt stora murar, lika höga som husen. Sådant var detta kvarter i förra århundradet. Revolutionen hade redan gått illa åt det. De re­ publikanska edilerna hade nedrivit, genomstuckit och genomborrat det. Avstjälpningsplatsen för byggnadsgrus hade där anordnats. För trettio år sedan började detta kvarter skrapas bort för de nya byggnader, som där uppstodo. Numera är det alldeles utplånat. Petit-Picpus, varav...' 653254 proofread-page text/x-wiki r9smmc8m56c0mhy9rzh8yw198jpttgj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/84 104 222894 653255 2026-06-18T15:02:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 376 — kom till yttersta ändan av Polonceaugatan, hade man till vänster om sig och vikande av i rät vin­ kel gränden Droit-Mur, mitt framför sig muren vid denna gränd samt till höger en tvärt avhuggen för­ längning av gränden Droit-Mur, utan utgång ocli kallad återvändsgränden Genrot. Det var där, som Jean Valjean befann sig. Som vi nyss sagt, studsade han, då han märkte den svarta skugga, som stod på post i hörnet av gränden Droit-Mur och l...' 653255 proofread-page text/x-wiki 6e8iqi3rysnq7jyh0uk4mb88p4cco6a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/85 104 222895 653256 2026-06-18T15:02:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 377 — undersökte återvändsgränden Genrot. Den var spärrad. Han undersökte lilla Picpusgatan. Där stod en post. Han såg denna hemska gestalt av­ teckna sig i svart mot den av månljuset övergjut­ na vita stenläggningen. Att gå framåt var att falla i den karlens händer. Att gå tillbaka var att kasta sig i Javerts. Jean Valjean kände sig lik­ som fången i ett nät, som långsamt tilldrogs. Han kastade en förtvivlad blick mot himlen.' 653256 proofread-page text/x-wiki tnlfgr27zyr5hupdeyk8q00xzlrxswt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/87 104 222896 653257 2026-06-18T15:02:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 379 — vinkel mot Polonceaugatan, utan bildade ett djupt urskuret hörn, som av sina båda framspringande vinklar undanskymdes för de betraktare, som stodo på Polonceaugatan eller i gränden Droit-Mur. Från det urskurna liörnets bägge vinklar sträck­ te sig muren längs efter Polonceaugatan ända till det hus, som bar numret 49, och utmed gränden Droit-Mur, där den var mycket kortare, till den dystra byggnad vi omtalat, och vars gavel den skar så, att vi... 653257 proofread-page text/x-wiki ecgqsdwfpukexky1b9x565ps9fanlhs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/88 104 222897 653258 2026-06-18T15:03:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 380 — inkörsport av vanlig storlek, och som synbarli­ gen först för ett femtiotal år sedan blivit uppta­ gen i muren. En lind höjde sin krona över det urskurna hör­ net, och muren var åt Polonceaugatan övervuxen med murgröna. l den överhängande fara, vari Jean Valjean be­ fann sig, hade denna dystra byggnads obebodda och ödsliga utseende någonting, som fricfade ho­ nom. Han överfor den hastigt mea ögonen. Han sade till sig själv, att han måh...' 653258 proofread-page text/x-wiki 2yum0o0z2l6dxz0gh4fln7ya4iossfd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/89 104 222898 653259 2026-06-18T15:03:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 381 — och järn var det första föremål, som fäste Jean Valjeans uppmärksamhet. Han satte ned Cosette med ryggen mot en avvisare, uppmanade henne att vara tyst och sprang till det ställe, där huvudrännan gick ned till gatan. Måhända kunde han med tillhjälp av denna ränna klättra upp och kom­ ma in i huset. Men rännan var söndrig och obruk­ bar och hängde knappast ihop i fogningarna. Dessutom voro alla fönster i denna tysta boning ända upp till v...' 653259 proofread-page text/x-wiki tpghohp6k717ul9wj42f2hh3dmiuc5q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/90 104 222899 653260 2026-06-18T15:03:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 382 — håll de än kommo. Dessutom var han där i skug­ gan. Slutligen funnos där två portar. Måhända skulle någon av dem kunna uppbrytas. Muren, över vilken han såg linden och murgrönan, vette ögonskenligen åt en trädgård, där han åtminstone borde kunna gömma sig, ehuru det ännu icke fanns några löv på träden, och tillbringa återsto­ den av natten. Tiden förgick emellertid. Han måste skynda sig. Han kände på inkörsporten ocli fann gena...' 653260 proofread-page text/x-wiki alikq7n6lmm3rm4oltrf7cuncjo00vg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/91 104 222900 653261 2026-06-18T15:03:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 383 — ställe. Genom springorna mellan plankorna såg lian en av byggnadssten och gråsten klumpigt uppförd mur, vilken de förbigående ännu för tio år sedan hade kunnat se. Han nödgades med be­ störtning tillstå för sig själv, att denna skenbara port helt enkelt var en brädbeklädnad på en bygg­ nad, mot vilken den stödde sig. Det hade varit lätt att rycka 'lös en planka, men man hade då stått framför en mur.' 653261 proofread-page text/x-wiki q8hi3pro4vfrnm79xqfcxcgbp0m2lqi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/93 104 222901 653262 2026-06-18T15:03:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 385 — Att döma av den takt, vari de marscherade, och de uppehåll, som de gjorde, skulle de behöva un­ gefär en kvart för att hinna fram till det ställe, där Jean Valjean befann sig. Det var ett gräsligt ögonblick. Endast några minuter skilde Jean Val­ jean från det förfärliga bråddjup, som nu för tredje gången öppnade sig framför honom. Och bagnon nu var icke allenast bagnon, det var också Cosefte förlorad för alltid, det vill säga ett liv,...' 653262 proofread-page text/x-wiki o6ma9ozrhq8zmf42fcb7s1bwrwfils0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/94 104 222902 653263 2026-06-18T15:04:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 386 — keln mellan två murar, och det, om så behövdes, ända upp till sjätte våningen. Det var denna konst, som gjort det hörn av Conciergeriegården i Paris, där den livdömde Battemolle för ett tjog år sedan lyckades rymma, så förfärligt oclirykt­ bart. Jean Valjean mätte med ögonen muren, ovan­ för vilken han såg linden höja sig. Muren var omkring aderton fot hög. Den vinkel, som den bildade mot den stora byggnadens gavel, var i sin nedre del...' 653263 proofread-page text/x-wiki fm5ji66ggp96bs1bj4ybqn3f9422woh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/95 104 222903 653264 2026-06-18T15:04:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 387 — henne med var omöjligt. En mans hela kraft är nödvändig för honom, om detta sällsamma uppsti­ gande skall lyckas. Den ringaste börda skulle rubba hans tyngdpunkt och störta honom ned. Han skulle ha behövt ett rep. Jean Valjean ha­ de intet sådant. Var skulle han finna ett rep mitt i natten på Polonceaugatan? Helt säkert hade Jean Valjean, om han i denna stund ägt ett ko­ nungarike, givit det för ett rep. Varje ytterlig belägenhet har sina b...' 653264 proofread-page text/x-wiki ex1p67df3qvu3k0cstf3pxfhvfokzvj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/96 104 222904 653265 2026-06-18T15:04:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 388 — Med kraften hos den, som kämpar för livet, störtade Jean Valjean i ett enda språng över gatan in i åten'ändsgränden, bände med udden av sin kniv tillbaka kolven i det lilla skåpets lås ocli var ett ögonblick därefter åter hos Cosette. Han hade nu ett rep. De gå raskt tillväga, dessa dystra uppfinnare av hjälpmedel i kampen mot ödet. Vi ha sagt, att gatlyktorna icke voro tända denna natt. I återvändsgränden Genrot var lyk­ tan således s...' 653265 proofread-page text/x-wiki hvmvwksmj1xbbal9fee3zdhptekwlys Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/97 104 222905 653266 2026-06-18T15:04:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 389 — Cosette darrade. Han tilläde: — Säg ingenting. Låt mig hållas. Om du skri­ ker, om du gråter, hittar fru Thénardier på dig. Hon kommer för att ta igen dig. Utan att brådska, men också utan att göra om något två gånger, med en säker och rask nog­ grannhet, så mycket anmärkningsvärdare i en så­ dan stund, då patrullen och Javert kunde komma över honom i vilket ögonblick som helst, avtog han sin halsduk, band den omkring Cosettes l...' 653266 proofread-page text/x-wiki a152vfa1xc4z4o3f99np64dkqjt5oyt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/98 104 222906 653267 2026-06-18T15:05:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 390 — säga ett ord. Jean Valjeans förmaning och fru Thénardiers namn hade isat henne. Plötsligt hörde hon Jean Valjeans röst, som ro­ pade till henne, ehuru helt sakta: — Ställ dig med ryggen mot muren. Hon lydde. — Säg inte ett ord och var inte rädd, återtog Jean Valjean. Hon kände sig lyftas från marken. Innan hon fått tid att besinna sig, var hon uppe på muren. Jean Valjean fattade uti henne, lade henne på sin rygg, tog hennes bägge små hä...' 653267 proofread-page text/x-wiki c5actbt4bx32ols318yw3w6pfy1y6ap Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/99 104 222907 653268 2026-06-18T15:05:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 391 — ett häftigt larm förkunnade patrullens ankomst. Javerts dundrande röst hördes: — Leta igenom återvändsgränden! Gränden Droit-Mur är bevakad, lilla Picpusgatan likaså. Jag svarar för, att han är i återvändsgränden. Soldaterna störtade sig inåt återvändsgränden Genrot. Jean Valjean gled långsamt utför taket, alltjämt fasthållande Cosette, kom fram till linden och hop­ pade ned på marken. Vare sig av förskräckelse eller mod, hade C...' 653268 proofread-page text/x-wiki kupa10h00sar1xku0h3f93drhayugqn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/101 104 222908 653269 2026-06-18T15:05:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 393 — tade hälften av dem, och ett grönaktigt mögel be­ täckte det övriga. Jean Valjean hade bredvid sig den byggnad, vars tal< hade hjälpt honom att komma ned, samt en hög risknippor och bakom dessa, alldeles mot muren, en bildstod av sten, vars stympade ansikte icke var annat än en vanskaplig mask, som otyd­ ligt skymtade fram i mörkret. Byggnaden var ett slags ruin, vari flere förfall­ na rum kunde urskiljas, bland vilka ett, alldeles fullt med v... 653269 proofread-page text/x-wiki 4eh5g1ux8ar13xe813dujmm4ugt9crn 653431 653269 2026-06-18T17:20:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653431 proofread-page text/x-wiki n75swplsbao5o7tf55nnf1lvz3v0ju0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/102 104 222909 653270 2026-06-18T15:05:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 394 — grund förlorade sig i dimman och mörkret. Emel­ lertid kunde man där otydligt urskilja murar, vilka skuro varandra, som om andra planteringar legat där bortom, samt de låga taken vid Polonceaugatan. Man kunde icke tänka sig något vildare och Ingen människa fanns där, vilket var helt naturligt på grund av ödsligare än denna irädgård. den sena timmen. Men detta ställe såg icke hel­ ler ut att vara gjort för, att någon ens på ljusa dag...' 653270 proofread-page text/x-wiki ruec9q6vg6mnhlvtktwbej6u2sl9e3g 653432 653270 2026-06-18T17:23:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653432 proofread-page text/x-wiki lb1klks660qjajn7yh5h9u615wkazbj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/103 104 222910 653271 2026-06-18T15:05:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 395 — ställt och hans svordomar, blandade med ord, som icke kunde urskiljas. Efter en fjärdedels timmes förlopp tycktes detta stormande buller börja avlägsna sig. Jean Valjean drog knappt andan. Han hade sakta lagt sin hand på Cosettes mun. För övrigt var den enslighet, vari han befann sig, så sällsamt lugn, att detta fruktansvärda larm, ehuru så ursinnigt och så nära, icke ens kastade en skugga av oro däröver. Det såg ut, som om dessa murar bl...' 653271 proofread-page text/x-wiki m31g8umzmfei9xn1wii3e8qqky25i37 653433 653271 2026-06-18T17:25:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653433 proofread-page text/x-wiki ita8p7how1p5hnqdlp7q3xwzjhcxoe7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/104 104 222911 653272 2026-06-18T15:06:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 396 — den dystra byggnad, som behärskade trädgården. I detsamma de onda andarnas skrän avlägsnade sig, kunde man ha trott, att en änglakör nalkades i mörkret. Cosette och Jean Valjean föllo på knä. De visste icke, vad det var, de visste icke, var de voro, men de kände bägge, mannen och bar­ net, den botfärdige ocli den oskyldiga, att de måste falla på sina knän. Dessa röster hade det sällsamma med sig, att de icke hindrade byggnaden från a...' 653272 proofread-page text/x-wiki t5kl88g15qgcm6y3iywwuiv1obxnru9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/105 104 222912 653273 2026-06-18T15:06:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 397 — hördes mera från gatan, ingenting från trädgår­ den. Det, som hotade, det, som lugnade, allt var försvunnet. Vinden skakade uppe på murkrönet några torra örtstånd, vilka gåvo ifrån sig ett sakta och dystert ljud.' 653273 proofread-page text/x-wiki 4s4gg55bnfrkziirrmu1kqd28pxqrht Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/107 104 222913 653274 2026-06-18T15:06:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 399 — av han betjänat sig för att förmå Cosette att hålla sig tyst. — Nej, sade han, hon är sin väg. genting längre. Frukta in­ Cosette suckade, som om en tyngd hade blivit lyft från hennes bröst. Marken var fuktig, lidret var öppet åt alla sidor, blåsten blev skarpare med varje ögonblick. Den gamle mannen tog av sig rocken och svepte in Cosette i den. — Fryser du mindre så här? sade han. — Ack ja, far! — Gott! Vänta på mig här en stun...' 653274 proofread-page text/x-wiki ey87u9973i6mtcacigmpfdhy0bmhhqi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/108 104 222914 653275 2026-06-18T15:06:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 400 — sal, med stora stenhällar till golv, avdelad av arka­ der och pelare, och i vilken man icke urskilde nå­ got annat än ett litet ljus och stora skuggor. Lju­ set kom från en nattlampa, som stod ocli brann i ett hörn. Denna sal var öde ocli intet rörde sig. Efter att ha skärpt blicken trodde han sig emeller­ tid på golvet, på själva stenläggningen, urskilja något, som tycktes vara inhöljt i en svepning ocli som liknade en mänsklig skepnad....' 653275 proofread-page text/x-wiki 44gb7fu4bgqawc7nejtd47fvwhqwli2 Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 01 0 222915 653276 2026-06-18T15:09:30Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=143 to=150 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653276 wikitext text/x-wiki oslwnzgk3tank9toof5rsnafgw8px3p Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 02 0 222916 653277 2026-06-18T15:10:16Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=151 to=162 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653277 wikitext text/x-wiki jefdy4o19mqaaaphjrvt287eeidw04h Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 03 0 222917 653279 2026-06-18T15:11:30Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=163 to=169 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653279 wikitext text/x-wiki dsdsdt7oucry69jyu1j9u9lp9yxkakz Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/240 104 222918 653280 2026-06-18T15:12:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653280 proofread-page text/x-wiki pa47dnkm1d8tt0g0k2u4mntopzg1li6 Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 04 0 222919 653281 2026-06-18T15:12:27Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=170 to=174 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653281 wikitext text/x-wiki 22zhunibr3lt7d5dcjwdw9j2uax6na3 Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 05 0 222920 653282 2026-06-18T15:12:59Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=175 to=187 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653282 wikitext text/x-wiki fypykg7fucoc3r3caiqil8yri5ck5bp Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 06 0 222921 653283 2026-06-18T15:13:26Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=188 to=197 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653283 wikitext text/x-wiki q99ar324d1irrxzscjcywh14i7bf77x Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 07 0 222922 653284 2026-06-18T15:14:07Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=198 to=204 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653284 wikitext text/x-wiki hx8e9ag0zgjrilv8yvkgpobfn17vrb3 Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 08 0 222923 653285 2026-06-18T15:15:15Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=205 to=240 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653285 wikitext text/x-wiki 6h95ul8o2eehs7opja040djkfnww5l2 Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 03/Kapitel 09 0 222924 653286 2026-06-18T15:15:45Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=241 to=256 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_03|Tredje boken: Uppfyllelsen av löftet till den döda]]" header=1 /> <references/> </div>' 653286 wikitext text/x-wiki gscl91a87a2pszkd14xewgl0zftd9a0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/109 104 222925 653287 2026-06-18T15:18:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 401 — en död, och ännu förfärligare att tänka, att det kanske vore en levande. Han hade mod att trycka sin panna intill rutan ocli att söka utforska, om detta något skulle röra sig. Fåfängt stod han kvar, såsom han tyckte, en ganska lång stund, den utsträckta skepnaden gjor­ de icke någon rörelse. Plötsligt kände han sig gripen av en obeskrivlig fasa och skyndade däri­ från. Han började springa bortåt lidret, utan att våga se sig tillbaka....' 653287 proofread-page text/x-wiki h56ak40jm1hpnysl8w90shpoh1sfmbx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/110 104 222926 653288 2026-06-18T15:18:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 402 — vens fasaväckande dörr! Och detta var dock verkligen en byggnad, ett hus, som hade sitt num­ mer vid en gata! Det var icke någon dröm. Han kände sig tvungen att vidröra stenarna för att kunna tro därpå. Kölden, ångesten, oron, aftonens sinnesrörelser liade försatt honom i verklig feber, och alla dessa tankar tumlade om varandra i hans lijärna. Han närmade sig Cosette. Hon sov.' 653288 proofread-page text/x-wiki 8ia0svg62izv3gdsb6dkqq0mdnwbb4v Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/241 104 222927 653289 2026-06-18T15:18:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653289 proofread-page text/x-wiki hsm9gabkncoifrg96t0f94i8om2rsre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/112 104 222928 653290 2026-06-18T15:18:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 404 — ljud kom från trädgården. Det hördes tydligt, ehuru svagt. Det liknade den otydliga musik, som boskapens skällor göra om natten på betesmar­ kerna. Detta ljud kom Jean Valjean att vända sig om. Han såg sig omkring ocli fann, att det var nå­ gon i trädgården. En varelse, som liknade en karl, gick ibland glaskuporna i melonsängen, än resande sig upp, än lutande sig ned, än stannande, med regelbund­ na rörelser, som om han släpade eller bred...' 653290 proofread-page text/x-wiki fb5x8knndzbe38ozg36yissqxdzq083 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/113 104 222929 653291 2026-06-18T15:19:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 405 — på tjuvar och utlämna honom. Han tog sakta den insomnade Cosette i sina armar och bar henne bakom en hög gamla obrukbara saker i lidrets av­ lägsnaste hörn. Cosette rörde sig icke. Därifrån gav han akt på, huru varelsen i melonsängen bar sig åt. Det besynnerliga var, att bjäll­ rans pinglande följde alla karlens rörelser. Då denne nalkades, närmade sig också pinglandet. Då han avlägsnade sig, avlägsnade det sig även. Om han gjorde någo...' 653291 proofread-page text/x-wiki bvfw3kwnxuga3a683a174n6f4cymcob Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/114 104 222930 653292 2026-06-18T15:19:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 406 — — Skulle hon vara död! sade han och reste sig upp, darrande från huvud till fot. De förfärligaste tankar genomjagade hans själ. Det finns ögonblick, då ohyggliga aningar belägra oss liksom en hop furier ocli löpa till storms mot väggarna av vår hjärna. Då det gäller dem vi älska, hittar vår omsorg på alla möjliga dårska-, per. Det erinrar oss om att sömn i fria luften under en kall natt kan vålla döden. Cosette hade mycket blek fallit...' 653292 proofread-page text/x-wiki suhjlz3gr0n4emqcakc8crvbolfgtdj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/116 104 222931 653293 2026-06-18T15:19:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 408 — Detta namn, sålunda uttalat, i denna stund av nattligt mörker, på detta okända ställe ocliav denne okände man, kom Jean Valjean att studsa. Han var beredd på allt, utom på detta. Den, som tilltalade honom, var en gubbe, krokryggig och halt, klädd nästan som en bonde, oclihade på vänstra knäet en läderputa, vid vilken en täm­ ligen stor bjällra hängde. Som hans ansikte be­ fann sig i skuggan, kunde det icke urskiljas. Emellertid hade gubben...' 653293 proofread-page text/x-wiki p1d112jvuw0umd45u2nx90xwdqt8niz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/117 104 222932 653294 2026-06-18T15:19:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 409 — en blandning av bestörtning och okonstlad god­ modighet. — Vem är ni? Och vad är detta för ett ställe? frågade Jean Valjean. — Åh, Gud hjäipe mig, är inte det för starkt! utbrast gubben. Jag är den, som ni har skaffat plats här, och detta är det ställe, där ni skaffat mig plats. Känner ni verkligen inte igen mig? — Nej, sade Jean Valjean. Och huru kommer det sig, att ni känner mig, ni? — Ni har räddat mitt liv, sade karlen. Han vän...' 653294 proofread-page text/x-wiki kudgm2uscx37c2ggw5uu86ksijj1jw5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/118 104 222933 653295 2026-06-18T15:20:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 410 — sådana under loppet av den timme ungefär, som han varit i trädgården. Det var denna förrättning, som hade kommit honom att göra de besynner­ liga rörelser, som Jean Valjean iakttagit från lidret. Han fortfor: — Jag sade för mig själv: Det är klart mån­ sken, det blir frost. Om jag skulle sätta kapproc­ karna på mina meloner? Och ni borde sannerli­ gen ha gjort sammaledes, tilläde han, betraktande Jean Valjean med ett Ijudligt skratt. Men...' 653295 proofread-page text/x-wiki rxa90m2qs7da9or7wimaj1kml8r8zc2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/119 104 222934 653296 2026-06-18T15:20:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 411 — — Åli, kors, det finns bara kvinnfolk i det här huset, en mängd unga flickor. Det tyckes, som om jag skulle vara farlig att möta. Bjällran var­ nar dem. Då jag kommer, gå de ur vägen. — Vad är då detta för ett hus? — Hm, det vet ni väl. — Nej, det vet jag inte. — Oclidet, fast ni skaffat mig plats som träd­ gårdsmästare här! — Svara mig, som om jag ingenting visste. — Nå ja, det är klostret Petit-Picpus då. Jean Valjean drog...' 653296 proofread-page text/x-wiki swnfqfqupxohb3s9592vdg2a5ynm9b1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/120 104 222935 653297 2026-06-18T15:20:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 412 — — Men ni är ju här? — Ja, men jag är också den ende. — Emellertid måste jag stanna här, återtog Jean Valjean. — Åh, min Gud! utbrast Fauchelevent. Jean Valjean närmade sig gubben ocl i sade till honom med allvarlig röst: — Fader Fauchelevent, jag har räddat ert liv. — Det var jag, som först påminde mig det, svarade Fauchelevent. — Nå väl, ni kan nu göra för mig detsamma, som jag fordom gjorde för er. Fauchelevent tog Jean Valj...' 653297 proofread-page text/x-wiki p8tkmp6457uo9kf5jlzal27jcu254zy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/121 104 222936 653298 2026-06-18T15:20:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 413 — — Jag har ett kyffe, som ligger alldeles för sig självt, där, bakom ruinen efter det gamla klostret, i en vrå, som ingen ser. Där finns det tre rum. »Kyffet» var verkligen så väl dolt bakom rui­ nen och sä fullständigt undangömt för allas blic­ kar, att Jean Valjean icke hade sett det. — Det är bra! sade Jean Valjean. Nu begär jag två saker av er. — Vilka då, herr mär? — För det första, att ni inte säger till någon, vad ni vet...' 653298 proofread-page text/x-wiki nd7zyymlkudl5jzt4xqj8xg87j4rkan Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/122 104 222937 653299 2026-06-18T15:20:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 414 — sette, på vilkens kinder värmen från en god eld­ brasa återkallat rosorna, i den gamle trädgårds­ mästarens säng. Jean Valjean hade åter tagit på sig sin halsduk ocli sin rock. Hatten, som han slungat över muren, hade han fått rätt på ocl i ta­ git upp. Medan Jean Valjean tog på sig rocken, hade Fauchelevent knäppt av sig knäputan med bjällran, vilken nu prydde väggen, upphängd pä en spik bredvid en korg. De bägge männen värm­ de s...' 653299 proofread-page text/x-wiki 5745e9z6mvy7nn4skvd802y20xgboq9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/124 104 222938 653300 2026-06-18T15:21:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 416 — som den söker, vad den annanstädes förlorat ur sikte. Den sökte där för detta mären i Montreuil. Javert kallades till Paris för att lämna upplysnin­ gar vid efterspaningarna. Javert bidrog verkligen i hög grad till Jean Valjeans gripande ånyo. Javerts nit och skicklighet vid detta tillfälle blevo uppmärksammade av herr Chabouillet, prefektursekreterare under greve Angles. Herr Cliabouillet, som för övrigt redan förut hade beskyddat Ja­ vert...' 653300 proofread-page text/x-wiki hxiv1avi2dgj90nbzydm1tgge6lm39k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/125 104 222939 653301 2026-06-18T15:21:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 417 — slaven Jean Valjean var död, och meddelade den­ na händelse i så bestämda ordalag, att Javert icke alls tvivlade därpå. Han inskränkte sig till att säga: Det var en god rapport. Sedan kastade han ifrån sig tidningen och tänkte icke niera på saken. Någon tid därefter hände det sig, att ett polismeddelande frän prefekturen i departementet Seine-et-Oise inkom till polisprefekturen i Paris an­ gående ett barns bortförande, som sades under gan...' 653301 proofread-page text/x-wiki oswncliq18bn51t077zwmbv6umnx1rm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/126 104 222940 653302 2026-06-18T15:21:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 418 — där styckets barn. Han erinrade sig också, att Jean Valjean hade blivit häktad i Paris, just då han steg upp i vagnen, som gick till Montfermeil. Några tecken hade till ocl i med gjort troligt, att det var andra gången han steg upp i denna vagn, ocli att han redan aftonen förut hade gjort en för­ sta utflykt till denna bys omgivningar, ty i själva byn hade han icke blivit sedd. Vad hade han att göra i trakten av Montfermeil? Man hade icke kunn... 653302 proofread-page text/x-wiki bh5jy1hvn57onf0whzolewyon8qlaqj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/127 104 222941 653303 2026-06-18T15:21:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 419 — munnen. Lärkans försvinnande hade väckt upp­ seende i byn. Flera olika framställningar av sa­ ken hade genast gjorts, men stannade slutligen vid, att barnet blivit bortrövat. Därav härledde sig polismeddelandet. Emellertid hade Thénardier, sedan första hettan gått över, med sin be­ undransvärda instinkt ganska snart insett, att det aldrig är nyttigt att sätta allmänne åklagaren i rörelse, och att första följden av hans klagomål öv...' 653303 proofread-page text/x-wiki 6hupsee6vi94ytca6zxqmxnzvm9zbyc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/128 104 222942 653304 2026-06-18T15:21:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 420 — mit och hämtat henne på det vanligaste sätt i värl­ den. »Morfadern» var ett tillägg av honom själv, vilket gjorde god verkan. Det var denna historia, som Javert råkade på vid sin ankomst till Montfermeil. »Morfadern» kom jean Valjean att för­ svinna. javert gjorde likväl några ingående frågor, be­ träffande Thénardiers historia. — Vad var denne morfar för en och vad hette han? Thénardier svarade helt obesvärat: — Det var en rik l...' 653304 proofread-page text/x-wiki d6inf5slz81ok7msrqo1nb6599qeoze Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/129 104 222943 653305 2026-06-18T15:21:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 421 -^ riktigt visste namnet på, och som levde ensam med en liten åtta års flicka, vilken själv icke visste någonting, utom att hon kom från Montfermeil. Montfermeil! Detta ständigt återkommande namn kom Javert att spetsa öronen. En gammal tigga­ re, som var polisspion, efter att förut ha varit pedell, och vilken den omnämnde personen ibland gav en allmosa, tilläde några andra omständighe­ ter: — Den ifrågavarande räntetagaren vore en sär­ dele...' 653305 proofread-page text/x-wiki csbcdc5sa4a7anuzt5rthfwx2mxv2sf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/130 104 222944 653306 2026-06-18T15:21:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 422 — den sålunda förklädde Javert och gav honom en allmosa. I samma ögonblick lyfte Javert upp hu­ vudet, och samma skakning Jean Valjean erfor, då han trodde sig igenkänna Javert, erfor också Javert, då han trodde sig igenkänna Jean Valjean. Emellertid hade mörkret kunnat bedraga ho­ nom. Jean Valjeans död var av laga myndighet tillkännagiven. Allvarsamma tvivel kvarstodo så­ ledes hos Javert, och då Javert tvivlade, grep han, denne samvetsgranne...' 653306 proofread-page text/x-wiki k2vufn9wejqupvxks32p44b14nhm92t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/131 104 222945 653307 2026-06-18T15:22:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 423 — Men bullret av femfrancsstyckef, som han släppte på golvet, märktes av gumman, som, då hon hör­ de penningar skramla, tänkte, att han ämnade flytta, och skyndade sig att därom underrätta Javert. På kvällen, då Jean Valjean gick ut, vän­ tade honom Javert med två man bakom träden på boulevarden. Javert hade i prefekturen begärt laga handräcke ning, men hade icke sagt namnet på den person han hoppades gripa. Det var hans hemlighet, och han...' 653307 proofread-page text/x-wiki 17na847jtycl4f41ur1jr3is3qzd4mx Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/242 104 222946 653308 2026-06-18T15:22:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653308 proofread-page text/x-wiki i6f9ctj8vihcmcanjx3n7w8byekl1vn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/132 104 222947 653309 2026-06-18T15:46:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 424 — tala om dem långt förut. Han älskade att utarbe­ ta sina mästerstycken i tysthet och sedan plöts­ ligt avslöja dem. Javert hade följt Jean Valjean frän träd till träd, sedan från gathörn till gathörn oclihade icke för­ lorat honom ur sikte ett enda ögonblick. Till och med i de stunder, då Jean Valjean trodde sig som mest i säkerhet, hade Javert ögat på honom. Varför häktade Javert icke Jean Valjean? Jo, därför att han ännu tvivlade....' 653309 proofread-page text/x-wiki m9li290az5wipfvulsnlmo5uk5j46l3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/133 104 222948 653310 2026-06-18T15:46:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 425 — förd till prefekturfängelset såsom förrymd galärslav." Lät oss därjämte upprepa, att Javert hade sina enskilda betänkligheter. Hans samvetes uppma­ ningar överensstämde med prefektens. Han var verkligen ej säker på sin sak. Jean Vaijean vände ryggen åt honom och gick i mörkret. Sorgen, oron, ångesten, nedslagenheten, den­ na nya olycka att nödgas fly under natten och på måfå söka sig och Cosette en tillflykt i Paris, nöd­ vändighet...' 653310 proofread-page text/x-wiki 9x72c1o027f4nhuustq7onjmtg5sf7q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/134 104 222949 653311 2026-06-18T15:46:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 426 — Jean Valjean, om han icke vore någon beskedlig och hederlig gammal räntetagare, så vore han tro­ ligen någon djärv sälle, djupt invigd och inblan­ dad i de parisiska bovarnas mörka anslag, någon farlig anförare för ett tjuvband, vilken gav all­ mosor för att dölja sina andra talanger — ett gammalt knep. Han hade förtrogna, medbrottslingar, tillfälliga härbärgen, dit han utan tvivel ämnade taga sin tillflykt. Alla dessa omvägar, som han...' 653311 proofread-page text/x-wiki ng5ofggx88usmgkrreqcpqgik4i4zev Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/135 104 222950 653312 2026-06-18T15:47:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 427 — återfinner sitt rov. Javert erfor denna djupa sprittning. Sedan han bestämt känt igen Jean Valjean, den fruktansvärde galärslaven, märkte han, att de vo­ ro blott tre, och lät begära förstärkning av poliskommissarien vid Pontoisegatan. Innan man gri­ per om en käpp av törne, drager man gärna hand­ sken på sig. Detta dröjsmål, jämte uppehållet vid gatukorset Rollin för att rådgöra med hantlangarna, ha­ de så när kommit honom att tap...' 653312 proofread-page text/x-wiki i56baa9e2ohfprgid7owds8zfbnb1u4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/136 104 222951 653313 2026-06-18T15:47:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 428 — öppna platsen. Han såg honom begiva sig in på gatan Chemin-Vert-Saint-Antoine. Han tänkte på återvändsgränden Genrot, anbragt där allde­ les tillreds som en fälla, och på gränden DroitMurs enda utgång åt lilla Picpusgatan. Han för­ säkrade sig då om huvudutgången, såsom jägare säga, och skickade i hast en av sina medhjälpare på en omväg för att bevaka denna utgång. Då en patrull, som återvände till vakten vid Arsenalen, gick fö...' 653313 proofread-page text/x-wiki jhtwxbxrlbd0of5a1msx1sym6bbcdcw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/137 104 222952 653314 2026-06-18T15:47:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 429 — häktande, lycklig över att veta honom fast och ändå se honom fri, slukande honom med blicken med samma vällustiga njutning som spindeln, då han låter flugan flaxa i nätet, eller katten, då han låter råttan springa en bit. Ramar och klor äga en avskyvärd sinnlig njutning, nämligen att känna det fångna djurets osäkra rörelser under deras grepp. Huru läckert att sålunda kväva det till döds! Javert njöt. Maskorna i hans nät voro fast knutn...' 653314 proofread-page text/x-wiki iuhxtrgorevnylei1hao8mlpjy4dyqi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/138 104 222953 653315 2026-06-18T15:47:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 430 — Der händer stundom, att en hjort undkommer, ehuru han har kopplet över sig, och då veta de erfarnaste jägare icke, vad de skola säga. Duvivier, Ligniville och Desprez stå handfallna. Vid ett missöde av detta slag utbrast Artonge: Det är icke en hjort, utan ett troll! Javert skulle gärna velat utstöta samma rop. Hans missräkning gränsade ett ögonblick till förtvivlan och ursinne. Det är säkert, att Napoleon begick fel i kriget mot Ryssland, at... 653315 proofread-page text/x-wiki poibqq2bw7f5fy9y1o6rjwyhm1cjbe4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/139 104 222954 653316 2026-06-18T15:47:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 431 — förtjäna tillit, men jägaren bör icke taga allt för många försiktighetsmått, då han jagar så oroliga djur som vargen och galärslaven. Då Javert allt för mycket sysselsatte sig med att leda kopplets stövare på spåret, skrämde han upp villebrådet, soin därigenom fick väder av förhållandet och la­ gade sig undan. Det var framför allt ett fel att, då han återfann spåret vid Austerlitz-bron, leka den vådliga och barnsliga leken att hå...' 653316 proofread-page text/x-wiki hwxmqpe13f3ytl1tw3hfnb8jbcf5s34 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/140 104 222955 653317 2026-06-18T15:47:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 432 — Grova misstag äro ofta liksom grova rep sam­ mansatta av en mängd fina tågor. Repa upp ka­ beln tråd för tråd, tag i sär alla små avgörande bevekelsegrunder, och ni skall förkasta den ena efter den andra med ett: var det bara den där? Men sno och tvinna dem tillsammans, oclidet blir någonting oerhört. Det blir Attila, som tvekar mellan Markianos i österlandet ocliValentinianus i västerlandet; det blir Hannibal, som fördröjer sig vid Capua....' 653317 proofread-page text/x-wiki 5ggk7aoo25b05t8v393xxni6cbga5bh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/141 104 222956 653318 2026-06-18T15:47:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 433 — an hade påtagligen tagit flykten ditåt. Det vissa är, om han trängt litet längre in i återvändsgrän­ den Genrot, han troligen hade gjort det och dä varit förlorad. Javert genomletade dessa trädgårdar och dessa fält, som om han sökte efter en nål. I daggryningen kvarlämnade han två slipade karlar för att hålla utkik och återvände lång i sy­ nen till polisprefekturen, skamflat som en detektivpolis, som blivit gripen av en tjuv.' 653318 proofread-page text/x-wiki r1cknmhz2sow4u459ghhohdfg7nkpp3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/142 104 222957 653319 2026-06-18T15:48:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 653319 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/144 104 222958 653320 2026-06-18T15:48:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 436 — nummer 62 Lilla Picpusgatan utan att därifrån medföra ett leende intryck. Liki'äl var det ett dystert ställe man skådat. Tröskeln log, huset bad och grät. Om man lyckades, vilket alls icke var lätt, att slippa förbi portvakten, och detta var nästan för alla en omöjlighet, ty det fanns ett: Sesa m, öppna dig! som man måste känna till. Om man, sedan man sluppit förbi portvakten, gick in till höger i en liten förstuga, där man mötte en trap...' 653320 proofread-page text/x-wiki g49wsygjelkghm63v9yyiziumpo7nfe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/145 104 222959 653321 2026-06-18T15:48:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 437 — den icke var stängd. Man sköt upp den och be­ fann sig i ett litet rum med tegelgolv, omkring sex fot i fyrkant, tvättat, snyggt, men kallt, klätt med grönblommiga nankinstapeter till sjuttiofem centimes rullen. En vitaktig, matt dager föll in ge­ nom ett stort fönster med små rutor, vilket befann sig till vänster ocli intog rummets hela bredd. Man såg sig omkring, men märkte ingen. Man lyssna­ de, men hörde icke ett steg, icke ett mänskligt l... 653321 proofread-page text/x-wiki grrvf7sfidlg7n8wzihxvvcphkn2wjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/146 104 222960 653322 2026-06-18T15:48:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 438 — le dock detta galler ha hindrat honom därifrån. Det släppte icke kroppen igenom, men det släppte igenom ögonen, det vill säga själen. Det såg ut, som om man hade tänkt på detta, ty gallret var förstärkt medelst en tunn plåt av järnbleck, infat­ tad i muren en smula bakom gallret ocligenomstucken med tusentals små hål, mera mikroskopis­ ka än hålen i ett durchslag. Nederst i denna plåt var en öppning anbragt, alldeles lik den på en brevl...' 653322 proofread-page text/x-wiki oo7utin3ieaopqaxcs6que36rtnvdsb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/147 104 222961 653323 2026-06-18T15:48:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 439 — Man märkte då till höger om sig, mitt emot fönstret, en gråmålad glasdörr med ett fönster upptill. Man lyfte på klinkan, steg in genom dör­ ren och erfor alldeles samma intryck, som då man på teatern inträder i en griljerad parterrloge, in­ nan gallret blivit nedfällt och kronan tänd. Man var verkligen i ett slags teaterloge, svagt upplyst av den matta dagern från glasdörren, trång och möblerad med två gamla stolar och en alldeles uppri...' 653323 proofread-page text/x-wiki 0500c2occw4qqc386lqwoyllsx37vzr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/148 104 222962 653324 2026-06-18T15:49:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 440 — gult. Dessa innanluckor voro delade i långa, sma­ la spjälor, som kunna skjutas ihop, och skymde för gallrets hela längd. De voro alltid tillslutna. Efter några ögonblicks förlopp hörde man en röst bakom dessa innanluckor kalla på en och säga: — Här är jag. Vad vill ni mig? Det var en älskad röst, stundom en tillbedd röst. Man såg ingen. Man hörde knappast av ett andedrag. Det föreföll, som om det varit en frambesvuren ande, som talat t...' 653324 proofread-page text/x-wiki ilohlhdw6i75gnq0o28lo1lplrsiunk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/149 104 222963 653325 2026-06-18T15:49:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 441 — så anbragt, att denne såg detta huvud i ljuset, me­ dan det såg den besökande i skuggan. Denna da­ ger var en sinnebild. Genom den öppning, som sålunda blivit åvägabragt, dök emellertid blicken nyfiket in i detta för allas ögon slutna rum. En djup rymd omgav denna sorgklädda skepnad, ögonen leta­ de i denna rymd och sökte urskilja, vad som fanns omkring skepnaden. Efter en mycket kort stund märkte man, att man icke såg någonting. Vad man...' 653325 proofread-page text/x-wiki 8e4lm7gxysdyl95ik5ajmrb3n8y4oec Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/150 104 222964 653326 2026-06-18T15:49:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 442 — skyddad av järngallret och plåten med de tusen­ tals hålen som av ett dubbelt visir. Det mörker, vari den griljerade logen var för­ sänkt, härledde sig därav, att samtalsrummet, som hade ett fönster utåt den yttre världen, icke hade något inåt klostret. Inga främmande ögon borde få se något av detta helgade ställe. Emellertid fanns det någonting på andra sidan om denna skugga; det fanns ett ljus; det fanns ett liv i denna död. Ehuru det...' 653326 proofread-page text/x-wiki 41s75gnmkxrm9kev6jc4dkt2h7pjjlj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/152 104 222965 653327 2026-06-18T15:50:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 444 — äro ingenting ovanligt i den romerska kyrkan. För att endast tala om benediktinerorden, varom här är fråga, så höra till denna orden, utom Martin Vergas klosterförening, fyra andra klosterförenin­ gar: två i Italien, nämligen Montecasino och San­ ta Giustina av Padua, två i Frankrike, Clugny och Saint-Maur, och nio ordnar, Valombrosaorden, Grandmonts orden, ccelestinerna, kamaldulenserna, kartäuserna, humiliaterna, olivetanerna, sylvestrinern... 653327 proofread-page text/x-wiki jk9bwguwwfwhrtocimrvepi8yw9nw4m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/153 104 222966 653328 2026-06-18T15:50:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 445 — gaste. De gå klädda i svart med ett halskläde, som, enligt den helige Benedictus' uttryckliga fö­ reskrift, når ända upp till hakan. En ylleklänning med vida ärmar, ett stort ylledok, det nämnda halsklädet, som går upp till hakan och ligger i fyr­ kant över bröstet, en huvudbindel, som går ända ned till ögonen, se där deras dräkt. Allt är svart, utom huvudbindeln, som är vit. Noviserna bära samma dräkt, men helt vit till färgen. De,...' 653328 proofread-page text/x-wiki gwvjwa4ic1skhohidyu7s15by0xk594 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/154 104 222967 653329 2026-06-18T15:50:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 446 — nos även i dräkten. Bernardin-benediktinernunnorna i Petit-Picpus buro svart halskläde, medan benediktinernunnorna av det heliga sakramentet vid gatan Neuve-Saint-Geneviéve hade ett vitt så­ dant och dessutom på bröstet »ett heligt sakra­ *) ment» av omkring tre tums höjd ocliav för­ gyllt silver eller förgylld koppar. Nunnorna i Pe­ tit-Picpus buro aldrig detta. »Det ständiga tillbedjandet», gemensamt för klostret Petit-Picpus och för T...' 653329 proofread-page text/x-wiki 9kqixnefkcdiwck81cm854ur7f8kz45 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/155 104 222968 653330 2026-06-18T15:50:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 447 — na i Paris yrkade på företrädet, enär Filippo de Neri bara var ett helgon, medan Bérulle var kar­ dinal. Låt oss nu återkomma till Martin Vergas stränga spanska ordensregel. Bernardin-benediktinernunnorna av denna klos­ terregel leva pä mager kost hela året, fasta under hela fastlagen samt många andra dagar, som gälla särskilt för dem, stiga upp ur sin första sömn från klockan ett till tre på morgonen för att läsa i brevariet och sjunga...' 653330 proofread-page text/x-wiki fii3nxtyunbddt13xxdmw2t1xiw0nm2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/156 104 222969 653331 2026-06-18T15:50:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 448 — ta plagg. Lydnad, fattigdom, kyskhet, ständigt förblivande inom klostret, se där deras löften, som i hög grad skärpas inom klostret. Priorinnan väljes för tre år av »mödrarna», vil­ ka kallas »stämmomödrarna» (méres vo c a1e s), emedan de ha rösträtt eller stämma i ka­ pitlet. En priorinna kan icke återväljas mer än två gånger, så att nio år blir den längsta möjliga regeringstiden för en sådan. De få aldrig se den tjänstför...' 653331 proofread-page text/x-wiki 4pnx79z6340oi4ib4i1v1zrtu0hor9b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/157 104 222970 653332 2026-06-18T15:50:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 449 — heten i hela dess försakelse. De måste lyda hen­ ne såsom Kristus' röst, utvoci Christi, på en vink, vid första tecken, ad nutum, ad primum signum, genast, med glädje, med ihär­ dighet och med en viss blind lydnad, prompte, hilarite r, perseveranter etc&ca quadam obedientia, såsom filen i arbe­ tarens hand, quasi lima in manibus fabro, utan att få läsa eller skriva något utan hen­ nes uttryckliga tillåtelse, legerevelserib ere non addiscerit...' 653332 proofread-page text/x-wiki nja889po32gi01wpp4emuqfmi409xrv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/158 104 222971 653333 2026-06-18T15:51:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 450 — i kors; det är all den lindring hon får. I denna ställning beder hon för alla brottslingar i världen. Detta är så storartat, att det gränsar till det sublima. Som denna handling förrättas framför en påle, ovanpå vilken brinner ett vaxljus, så kallas det ömsom att göra reparationen eller att vara vid pålen. Nunnorna föredraga till och med av ödmjukkhet det senare uttrycket, som innebär en föreställning om straff ocliförnedring. Att göra...' 653333 proofread-page text/x-wiki 815o8bmnuyr2o3igv7mpdx7ky60g4kj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/159 104 222972 653334 2026-06-18T15:51:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 451 — Passion (lidande), och så vidare. Emellertid äro helgonnamn icke förbjudna. Då man ser dem, ser man aldrig något mer av dem än deras mun. Allesammans ha gula tänder. En tandborste har aldrig fått komma in i klostret. Tändernas borstning är översta pinnen i en stege, vars ne­ dersta pinne är själens förtappelse. De säga aldrig om någonting: min eller, mitt. De ha ingenting eget och få icke fästa sig vid något. De säga om allting: vårt,...' 653334 proofread-page text/x-wiki ozri0q2gks7t9xt5enwkyh5efbn2cp6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/160 104 222973 653335 2026-06-18T15:51:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 452 — Om så är, gå då icke in bland oss! var svaret. Alla äro de förbjudna att stänga in sig och att ha ett eget rum, där de kunna säga sig vara hemma. De vistas i öppna celler. Då de möta varandra, säger den ena: Lovatocliprisat vare altarets högt lieliga sakra­ ment! Den andra svarar då: I evighet. Samma ceremoni, då den ena knackar på dörren hos den andra. Knappt har dörren hunnit vid­ röras, förrän på andra sidan om den en mild röst h...' 653335 proofread-page text/x-wiki b62fii0me6pl7b6k50wmo9ziabwnkfg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/161 104 222974 653336 2026-06-18T15:51:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 453 — kyrkan tre slag utöver timslagen. Vid denna sig­ nal avbryta priorinnan, stämmomödrarna, nunnor­ na, lajsystrarna, noviserna, postulanterna (de inträdessökande), vad de säga, vad de göra eller vad de tänka, och alla säga på en gång, till exem­ pel, om klockan är fem: Klockan fem och varje timma vare altarets högt heli ga sakrament lovat och pri­ sat! Klockan åtta heter det: Klockan åtta och varje timme, och så vidare, och så allt framgent...' 653336 proofread-page text/x-wiki ha0z76m39o9ro5125glbhbiq645zrzw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/162 104 222975 653337 2026-06-18T15:51:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 454 — allt, där det i handboken står en asterisk, göra de en paus och säga med låg röst: Jesus Maria Josef. Vid själamässor taga de tonen så lågt, att kvinnoröster knappt kunna gå så lågt ned. Detta gör ett gripande och tragiskt intryck. Nunnorna i Petit-Picpus hade låtit bygga ett valv under sitt högaltare för att där begrava sina avlidna. Styrelsen, såsom de bruka säga, tillät dem icke att sätta ned likkistor i detta valv.. De måste därf...' 653337 proofread-page text/x-wiki jqfc1mxq5qqhmsb35lf514scrfuxh7y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/163 104 222976 653338 2026-06-18T15:51:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 455 — otaliga. Vad mängden och längden av deras bö­ ner beträffar, så kunna vi icke giva ett bättre be­ grepp därom än genom att anföra det menlösa yttrande, som en av dem en gång fällde. De inträdessökandes böner äro för­ färande, novisernas ännu värre och nunnornas ännu mycket värre. En gång i veckan samlas kapitlet. Priorinnan för ordet, stämmomödrarna äro bisittare. Varje syster kommer i sin tur och knäfaller på stengol­ vet sa...' 653338 proofread-page text/x-wiki 3d0d4aabbrq1teid340dthsvhm9j9s0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/164 104 222977 653339 2026-06-18T15:52:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 456 — kunders ofrivilligt dröjsmål vid en tjänstgöring, en falskt sjungen not i kyrkan, och så vidare; detta är tillräckligt för att göra sin coulpe. Coulpen är frivillig. Det är den felande själv, som dömer sig och ålägger sig straffet. På sön- ocli helgdagar­ na är det fyra »sångmödrar:)(in é res ch a ntres), som sjunga psalmerna framför en stor sångpulpet med fyra notställ. En dag skulle en »sångmoder» taga upp en psalm, som började...' 653339 proofread-page text/x-wiki aroihg79crh1d5b4xie3qklj452ay1l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/165 104 222978 653340 2026-06-18T15:52:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 457 — ute i livet känt eller hållit av, så fordras därtill en lång underhandling. Är det ett fruntimmer, så lämnas stundom tillåtelsen. Nunnan kommer då och talar med henne genom fönsterluckan, vilken aldrig öppnas annat än för en mor eller en syster. Det behöver icke sägas, att en sådan tillåtelse aldrig lämnas åt män. Sädan är den helige Benedictus', av Martin Verga skärpta regel. Dessa nunnor äro aldrig glada, blomstrande och triska till...' 653340 proofread-page text/x-wiki 69e9a40xceumwkfat1uqb06nbatj5lh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/167 104 222979 653341 2026-06-18T15:52:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 459 — den andra med jublande röst svarar: Hon le­ ver i Jesus Kristus. Vid tidpunkten för vår berättelse var med klost­ ret förenad en uppfostringsanstalt för unga adli­ ga flickor, de flesta rika, bland vilka bemärktes en fröken de Sainte-Aulaire, en fröken de Bélissen och en engelska med det lysande katolska nam­ net Talbot. Dessa unga flickor, som av dessa nunnor uppfostrades mellan fyra väggar, växte upp i fasa för världen och tidevarvet. En a...' 653341 proofread-page text/x-wiki 7ntx4nz0iooz1g3169pai6axbqsflh8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/168 104 222980 653342 2026-06-18T15:52:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 460 — att dessa föreställningar, som i klostret utan tvi­ vel tåldes och uppmuntrades av någon hemlig be­ nägenhet för proselytmakeri och för att giva des­ sa barn en försmak av den heliga dräkten, av pensionärerna betraktades som en verklig lycka och en riktig förlustelse. Det roade dem helt en­ kelt. Det var nytt, det var en om­ växling. Uppriktigt menade barnaskäl, som dock icke lyckas göra begripligt för oss världens barn sällheten av att...' 653342 proofread-page text/x-wiki 3uspa9kcn430dcmbd7fz1rxc26v7r1q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/169 104 222981 653343 2026-06-18T15:52:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 461 — av sin mor, som hade med sig en liten tre år gam­ mal syster till henne. Den unga flickan grät, ty hon skulle så gärna velat omfamna sin syster. Omöjligt. Hon bönföll, att det åtminstone måtte tillåtas barnet att sticka sin lilla hand genom järn­ gallret, så att hon skulle få kyssa den. Detta av­ slogs, nästan med harm.' 653343 proofread-page text/x-wiki 6r5qo27ds4j5hpt5aw34mjb768qwzd3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/171 104 222982 653344 2026-06-18T15:52:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 463 — varandra, man samlade sig i flockar, man sprang. Vackra små vita tänder lyste under pladdret i alla vrår. Doken övervakade på avstånd löjena, skug­ gorna lurade på solstrålarna, men vad betydde, det? Man strålade och log lika fullt. Dessa fyra dystra murar hade sin stund av villa, där de, dun-, kelt belysta av återskenet från så mycken glädje, stodo som vittnen till dessa flicksvärmars behag­ liga virvlande om varandra. Det var som ett regn...' 653344 proofread-page text/x-wiki 1dbgay5oafd7ajcaoya8vvnq9l6diqv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/172 104 222983 653345 2026-06-18T15:53:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 464 — annat ställe fått höra dessa barnainfall, som äro så fulla av behag och komma en att le med ett nöje, fullt av djupa tankar. Det var mel­ lan dessa fyra dystra väggar, som ett fem års barn en dag utbrast: —Mode r, en av de stora har sagt mig, att jag inte har mer än nio år och tio månader att stanna kvar här . Vilken lycka! Det var också där, som följande minnesvärda samtal ägde rum: En stämmomode r: Varför gråter du, mitt barn? Barnet...' 653345 proofread-page text/x-wiki rtbbeynfyyafyfo85zgqz1gpwr1v79r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/173 104 222984 653346 2026-06-18T15:53:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 465 — — Hon kunde inte svara. — Låt höra. Vad frågade du henne då? — Jag slog upp boken på en höft, som hon vil­ le, och gjorde henne den första fråga jag fann på. — Och vad var det för en fråga? — Det var: Vad hände sedan? Det var också där, som följande djupsinniga an­ märkning gjordes om en papegoja, som var en smula läckergom och tillhörde en av pensionärer­ na: —Så söt hon ä r! Hon slickar av smörgåsen alldeles som en m...' 653346 proofread-page text/x-wiki 5jva09mu5nrxmio5jn0ofy9iskpybi6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/174 104 222985 653347 2026-06-18T15:53:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 466 — jande saga för en lyssnande skara av blå ögon om fyra och fem år. »Det var en gång tre små tuppar, som hade ett land, där det fanns mycket blommor. De plocka­ de blommorno och lade dem i sin ficka. Därefter plockade de av bladen och lade dem bland sina leksaker. Men det fanns en varg i landet, och där fanns mycket skog; och vargen var i skogen; och han åt upp de små tupparna.» Här också en annan dikt: »Det hördes ett käpprapp. Det var Polic...' 653347 proofread-page text/x-wiki n1evr1yqlmnpch4rbo4y7k3oaza3ez5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/175 104 222986 653348 2026-06-18T15:53:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 467 — sin nyckelknippa och som hette syster Agatha. De stora-stora — över tio år — kallade hen­ ne Agathoc1és ). * Refektoriet eller matsalen, ett stort avlångt rum, som icke fick dager annat än frän ett täckt galleri med bred list utefter arkaderna och i jämhöjd med trädgården, var mörkt, fuktigt och, såsom barn bruka säga, fullt av djur. Alla ställen där omkring försågo det med sitt bidrag av insekter. Vart och ett av dess fyra hörn hade...' 653348 proofread-page text/x-wiki 8j1tqluc6a87d1ytu5oj3upoii06wxp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/176 104 222987 653349 2026-06-18T15:53:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 468 — och ett beundransvärt blont hår komma in i den klass, där han befann sig. Han frågade då en av de andra pensionärerna, en förtjusande brunett med frisk hy, som stod i hans närhet: — Vem är den där lilla? — Det är en spindel, monseigneur. — Hm, och den andra där? — Det är en syrsa. — Och den där då? — Det är en mask. — Nå, och du själv då? — Jag är en gråsugga, monseigneur. Varje hus av detta slag har sina egenheter. I bör...' 653349 proofread-page text/x-wiki o0goz1snwme34yzquhxgqzu953u1nkt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/177 104 222988 653350 2026-06-18T15:53:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 469 — binderskornas rättighet. Fyra »jungfrur» gingo främst. På morgonen av denna stora dag var det icke ovanligt att få höra frågan i klostrets sovrum: — Vem är jungfru? Fru Campan anför följande yttrande av en l it e n om sju år till en stor om sexton, som fick gå i spetsen för processionen, medan hon, den lilla, fick gå i de sista leden: — Du är jungfru, du, men jag är det inte, jag. Victor Hugo V 12' 653350 proofread-page text/x-wiki 8tupskzwisr8s4c8452cgih2zx11s8s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/179 104 222989 653351 2026-06-18T15:53:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 471 — över sin son så mången tår, och möter så helge Johannes bäst hon går. Helige herr Johannes, var har ni varit? Från AveSalus jag nyss har farit. Ni har väl ej sett, om den gode Guden där ä'? Han är uppå korsets trä, med hängande fötter och spikar i hand, och om huvudet har han ett törneband. Vem som läser detta tre gånger var kväll, om morgonen ock tre gånger så snälly skall till sist i paradiset bli säll.» Är 1827 hade denna beteck...' 653351 proofread-page text/x-wiki si4jrpr4e1eyudsxwqdexmiel8ozvbn 653352 653351 2026-06-18T15:54:06Z Jonatanskogsfors 17420 653352 proofread-page text/x-wiki 809uolrptf9hp0ulqrtpgpwyg6yjeq9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/180 104 222990 653353 2026-06-18T15:54:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 472 — det var hela kalaset. Denna tarvliga kost, som endast bestods pensionärerna, var liki'äl ett un­ dantag. Barnen åto och tego under uppsikt av »veckomodern», vilken tid efter annan, om en fluga dristade sig att flyga eller surra i strid mot regeln, öppnade och slog hårt igen en bok av trä. Denna tystnad kryddades av helgonens levernesbeskrivningar, som med hög röst förelästes från en liten kateder med pulpet, vilken stod nedanför krucifixet. D... 653353 proofread-page text/x-wiki cnb0rtap5vvoj3hcda34yuyyni7pjoy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/181 104 222991 653354 2026-06-18T15:54:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 473 — nediktus' regel, en hemlighet, vari intet oheligt öga får intränga. Nemoregulas, seuconstitutiones nostra s, externis communicabit. Pensionärerna lyckades en dag komma över denna bok och satte sig att begärligt läsa den, men denna läsning avbröts ofta av deras fruktan att bli överraskade, vilken kom dem att skyndsamt slå igen boken. De hade blott föga nöje till er­ sättning för den stora fara de lupit. Några obe­ gripliga sidor om unga gossa...' 653354 proofread-page text/x-wiki n7h4o35j7pf3iihnueofdj2qlf5utyc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/182 104 222992 653355 2026-06-18T15:54:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 474 — nan kan. Då man går upp för att bädda sin säng, i aiTaktan på k'ällsvarden, stoppar man dem un­ der sin huvudkudde, och om aftonen äter man dem i sin säng, och när detta icke låter sig göra, äter man dem på ett visst ställe.» Detta var en av deras största njutningar. En gång, det var också vid ett av ärkebisko­ pens besök i klostret, höll en av de unga flickor­ na, fröken Bouchard, som hade litet av huset Montmorencys blod i sina åd...' 653355 proofread-page text/x-wiki p24x13m5be2uhz5ooauu57vaoipyoxl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/183 104 222993 653356 2026-06-18T15:54:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 475 — de talat. Det var en förargelse för klostret, men en fröjd för pensionärerna. Man tänke sig intryc­ ket därav! Detta truinpna kloster var likväl icke så väl igenmurat, att icke lidelsernas liv där utanför, att icke dramat, ja, själva romanen inträngde dit. För att bevisa detta inskränka vi oss till att här be­ styrka och i korthet påpeka en verklig och ove­ dersäglig händelse, som för övrigt i sig själv icke står i förhållande ti...' 653356 proofread-page text/x-wiki r2rbzkh6yc8dltdnxrr6s12df8jcyp0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/184 104 222994 653357 2026-06-18T15:54:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 476 — något? Man tvivlade därpå. Hon gled fram sna­ rare än hon gick. Hon talade aldrig. Man var knappt säker på, att hon andades. Hennes näs­ borrar voro hopknipna och blåbleka som efter den sista sucken. Att vidröra hennes hand var som att röra vid snö. Hon hade ett sällsamt spöklikt behag. Där hon kom in, började man frysa. En dag sade en syster, som såg henne gå förbi, till en annan syster: — Hon gäller för död. — Hon är det kanhänd...' 653357 proofread-page text/x-wiki a4zg2pfkb1sjkbkz440cdcvar70hay9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/185 104 222995 653358 2026-06-18T15:55:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 477 — de Léon, officer vid de röda musketörerna samt död efter 1830 såsom kardinal och ärkebiskop av Besan^on. Det var första gången, som herr de Rohan predikade i klostret Petit-Picpus. Fru A1bertine bevistade vanligen predikningarna och den övriga gudstjänsten fullkomligt lugn och all­ deles orörlig. Men denna dag, så snart hon fick se herr de Rohan, reste hon sig till hälften och sa­ de med hög röst, mitt under den djupa tystnaden i kapellet:...' 653358 proofread-page text/x-wiki idm40f27q5vli9yd7g5f1d3r9elydtk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/186 104 222996 653359 2026-06-18T15:55:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 478 — högt, efter som hon kunde yttra sig så förtroligt om en sä förnäm man, samt att hon stod i något förhållande, kanske släktskap, till honom, men helt säkert i ett mycket nära förhållande, efter som hon visste hans förnamn. Två synnerligt stränga hertiginnor, fruarna de Choiseul ocliSérent, besökte ofta samfundet, dit de utan tvivel fingo inträde på grund av sin före­ trädesrätt som magnatesmuliere s, och in­ jagade hos pensionärerna...' 653359 proofread-page text/x-wiki bfh22ttqwtipt5ismqwb7jag6byajzp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/187 104 222997 653360 2026-06-18T15:55:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 479 — sjuk, att han bar sitt vackra kastanjbruna hår mycket omsorgsfullt upplagt i lockar omkring hu­ vudet, att han hade en bred livgördel av präktigt vattrat siden och att hans svarta kaftan hade det elegantaste snitt i världen. Han sysselsatte starkt alla dess sextonåringars inbillningskraft. Intet ljud från den yttre världen trängde in i klostret. Likvisst hände det sig ett är, att toner av en flöjt banade sig väg dit. Det var en stor händelse,... 653360 proofread-page text/x-wiki dqwxpw7q541lj6enuqdlyqli06ic3ot Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/188 104 222998 653361 2026-06-18T15:55:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 480 — blott för en sekund, få se en skymt av den »unge mannen», som spelade så ljuvligt på denna flöjt och som, utan att ana det, på samma gång drev sitt spel i alla dessa själar. Det fanns de, som smögo sig ut genom en bakdörr och stego upp i tredje våningen, som vette utåt gränden DroitMur, för att försöka se något genom de åt grann­ gårdarna liggande fönstren. Men omöjligt. En gick så långt, att hon högt över sitt huvud stack ut arme...' 653361 proofread-page text/x-wiki a9o9dbn30x1cttvjvzuyz4y38ahoyzu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/190 104 222999 653362 2026-06-18T15:55:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 482 — att här söka sig ett skydd under benediktin-bernardinernunnornas vingars skugga. Styrelsen ut­ betalade ett litet årsunderhåll åt dem. Petit-Picpus' nunnor hade mottagit dem med tjänstvillig iver. Det var en sällsam blandning. Var oclien följde sin regel. Det tilläts stundom klosterpen­ sionärerna, såsom en stor förströelse, att få besö­ ka dem, vilket gjorde, att dessa unga i sitt minne bevarade, bland annat, hågkomsten av den from­ ma m...' 653362 proofread-page text/x-wiki q7plwlbw13gzv3pyfv5tqfrvbgnzwkp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/191 104 223000 653363 2026-06-18T15:56:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 483 — År 1824 återstod av denna orden endast en nunna. Nu återstår därav endast en docka. Utom dessa värdiga mödrar hade några gamla fruntimmer av denna världen, i likhet med fru A1bertine, fått priorinnans tillåtelse att draga sig till­ baka i lilla klostret. Till deras antal hörde fru de Beaufort d'Hautpoul och markisinnan Dufresne. En annan var aldrig känd i klostret för annat än det förfärliga oväsen hon gjorde, då hon snöt sig. Pensionär...' 653363 proofread-page text/x-wiki l9pchymmqzv61u1evj5l4peebfr51k4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/192 104 223001 653364 2026-06-18T15:56:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 484 — inträda. Men om sex eller åtta månader begav hon sig därifrån, uppgivande som skäl, att träd­ gården saknade skugga. Nunnorna voro förtjus­ ta däröver. Ehuru mycket gammal, spelade hon ännu på harpa, och det utmärkt väl. Då hon begav sig därifrån, lämnade hon ett be­ tecknande minne efter sig i sin cell. Fru de Gen­ iis var vidskeplig och latinkunnig. Dessa två ord giva en tämligen god teckning av hennes andliga profil. Man såg änn...' 653364 proofread-page text/x-wiki 19xwwywaca335mlovmr98zu0kb965gh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/193 104 223002 653365 2026-06-18T15:56:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 485 — man vanligen antagit, eller Dismas och Gesmas. Detta senare stavningssätt skulle kunnat motsäga de anspråk, som vicomte de Gestas i förra år-, hundradet gjorde gällande, nämligen att han här­ stammade från den obotfärdige rövaren. För öv­ rigt utgör den nyttiga egenskap, som dessa ver­ ser besitta, en trosartikel i hospitaliternas orden. Klostrets kyrka, uppförd så, att hon, liksom en verklig klyfta, skilde stora klostret från uppfost­ ri...' 653365 proofread-page text/x-wiki twai2vdc6qjvjrpnux5j18ejswx6n1y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/194 104 223003 653366 2026-06-18T15:56:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 486 — noviserna i bakgrunden, så får man någon före­ ställning om, på vad sätt nunnorna i Petit-Picpus bevistade gudstjänsten. Den håla, som kallades koret, stod genom en löngäng i förbindelse med klostret. Kyrkan fick sin dager ifrån trädgården. Då nunnorna bevistade sådana gudstjänster, där deras regel bjöd dem tystnad, fick församlingen ingen annan antydan om deras närvaro än det bul­ ler, som uppstod, då korstolarnas klaffar lyftes up...' 653366 proofread-page text/x-wiki a5j6x3z8a27l9c4f54l9kgpgwivfzp9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/196 104 223004 653367 2026-06-18T15:56:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 488 — och snarare benediktinermunk än benediktinernunna. Underpriorinnan var en gammal, nästan blind spansk nunna, moder Cineres. De mest ansedda bland stämmomödrarna voro: moder Sainte-Honorine, skattmästarinnan; moder Sainte-Gertrude, första lärarinnan för noviserna; moder Sainte-Ange, andra lärarinnan; moder Annoncialion, sakristivakterskan; moder Saint-Augustin, sjukvakterskar, den enda i hela klostret, som var elak; moder Sainte-Mechtilde (frö... 653367 proofread-page text/x-wiki epz1yrdd0siyh74ttppaqlyne7m0num Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/197 104 223005 653368 2026-06-18T15:56:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 489 — (syster till bildhuggaren Ceracchi), som blev van­ sinnig, och moder Sainte-Chantal (fröken de Suzon), som också blev det. Bland de vackraste fanns ytterligare en förtju­ sande flicka om tjugotre år, som var från ön Bourbon och härstammade från chevalier Roze. I världen hade lion hetat fröken Roze, nu kallades hon moder Assomption. Moder Sainte-Mechtilde, som ledde sången ocli kören, använde gärna pensionärerna därtill. Hon tog vanligen en...' 653368 proofread-page text/x-wiki jlg3q9yhb0s5youas1q506k7d9ws7ec Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/198 104 223006 653369 2026-06-18T15:56:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 490 — barn. Nunnorna voro stränga endast mot sig själva. Det eldades aldrig annanstädes än i upp­ fostringsanstalten, och kosten där var i jämförelse med klostrets egen utsökt. Därtill kommo tusen­ tals små omsorger. Men om ett barn gick bred­ vid en nunna och tilltalade henne, svarade nun­ nan aldrig. Denna tystnadsregel hade haft till verkan, att ordet i hela klostret var taget från de mänskliga varelserna och givet åt livlösa ting. Än var det...' 653369 proofread-page text/x-wiki ko7ronrkr5hw2wtwgvf621n8otccv9p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/199 104 223007 653370 2026-06-18T15:56:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 491 — sade: gå in i klassen, utan gå in i sex-fem. Fyra och fyra var fru de Geniis' ringning. Den hördes ganska ofta. C'e stlediableåquatre (nu är hin lös), sade de, som voro mindre kärleks­ fulla. Tio och nio slag förkunnade en stor hän­ delse. Det betydde, att klausurporten skulle öppnas, en förskräcklig järndörr, späckad med reglar och som endast för ärkebiskopen vän­ de sig på sina hakar. Med undantag av honom och trädgårdsmästa­ ren f...' 653370 proofread-page text/x-wiki gewkd52xjjm5nemoud1jk13bwvgaakz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/201 104 223008 653371 2026-06-18T15:57:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 493 — Stora armen av galgen upptog hela det stycke av gränden Droit-Mur, som låg emellan Lilla Picpusgatan och Polonceaugatan; den mindre armen var en hög, grå och allvarlig fasad, som, med järngal­ ler för fönstren, vette utåt Lilla Picpusgatan. In­ körsporten n:r 62 bildade yttersta ändan därav. Ungefär mitt på denna fasad befann sig en gam­ mal och låg, av stoft och damm pudrad välvd port, där spindlarna spunno sina vävar, och vil­ ken icke...' 653371 proofread-page text/x-wiki rtsa0mfw2602vnwdffwalqfmydw4bqd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/202 104 223009 653372 2026-06-18T15:57:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 494 — gatan, vilket gjorde, att murarna voro mycket hög­ re på den inre sidan än på den yttre. Den något kullriga trädgården hade i mitten, på toppen av en jordkulle, en vacker kägelformig gran, med fin spets, från vilken, liksom från bucklan på en sköld, fyra stora gångar gingo ut, varjämte åtta mindre sköto in, två ocli två, mellan de stora gångarna, så att, om inhängnaden varit cirkelrund, skulle gångarnas geometriska plan ha liknat ett k...' 653372 proofread-page text/x-wiki gv8y0xvlbdfvv2umroxxkqj25nrs2rr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/203 104 223010 653373 2026-06-18T15:57:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 495 — fem år sedan. Detta heliga hus hade blivit byggt just på samma plats, som förut intogs av ett från fjortonde till sextonde århundradet ryktbart boll­ hus, vilket kallades elvatusendjävl abollhuse t. Alla dessa gator voro för övrigt bland de äld­ sta i Paris. Dessa namn, Droit-Mur och Aumarais, äro mycket gamla. De gator, som bära dem, äro ännu mycket äldre. Gränden Aumarais kallades förut Maugoutgatan, och gränden Droit-Mur kal­ lades Egla...' 653373 proofread-page text/x-wiki qqxjo5tgvud4g90yl9rtpuv5xucau2b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/205 104 223011 653374 2026-06-18T15:57:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 497 — saker om abbotsklostret Fontevrault, att det var som en stad och att det fanns ordentliga gator inom detsamma. Hon talade med en pikardisk brytning som ro­ ade pensionärerna. Varje år förnyade hon hög­ tidligt sitt klosterlöfte, ocfi i det ögonblick hon skulle avlägga eden, sade hon till prästen: — Monseigneur Saint Fran^ois har överlåtit det åt monseigneur Saint Julien, monseigneur Saint Julien har överlåtit det åt monseigneur Saint Eusébe...' 653374 proofread-page text/x-wiki 4a2r9ez7n0oqrxvwk0hso01nk4q5aj5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/206 104 223012 653375 2026-06-18T15:57:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 498 — med de fyra vinsorterna. Då nämligen någon hög personlighet, en marskalk av Frankrike, en prins, en hertig eller en pär, reste igenom en stad i Bourgogne eller Champagne, kommo stadens myndig­ heter för att bringa honom sin hyllning ocl i bjödo honom fyra båtformiga silverbägare, innehållan­ de fyra olika sorter vin. Pä den första bägaren lästes inskriften: a p v i n; på den andra: 1 ejonv i n; på den tredje: fårv i n; på den fjärde: s vi...' 653375 proofread-page text/x-wiki mtzm3gow855oitpkrhkzyyu45jsorh2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/207 104 223013 653376 2026-06-18T15:57:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 499 — jes talade så gärna. De mest nyfikna kommo til! korta mot henens tystnad och de ihärdigaste mot hennes hårdnackenhet. Detta var också ett äm­ ne till utläggningar för alla, som i klostret voro sysslolösa eller hade ledsamt. Vad kunde det väl vara för en dyrbar och hemlighetsfull sak/ som utgjorde den hundraårigas skatt? Utan tvi­ vel någon helig bok? Något radband, ensamt i sitt slag? Någon beprövad relik? Man förlorade sig i gissningar. V...' 653376 proofread-page text/x-wiki hkfhm09k7jop4242psaob18ldb7o3er Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/208 104 223014 653377 2026-06-18T15:58:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 500 — hända haft äran att ingiva Moliére en idé, fanns i behåll ännu i september 1845. Det fanns till salu hos en klädmäklare vid Beaumarchaisboulevarden. Den beskedliga gumman ville icke mottaga nå­ got besök utifrån, emedan samtalsrum­ met var alltför dyster t, sade hon.' 653377 proofread-page text/x-wiki 2f7mno9v9wlil3eiu4xz0dem5a1ekhz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/210 104 223015 653378 2026-06-18T15:58:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 502 — Frankrike, och som bland det beskedliga folket i adertonde århundradet hade rykte för att vara fader till alla kastanjeträd in­ om konungariket. Som vi redan nämnt, innehades klostret vid Templegatan av benediktinernunnor av det stän­ diga tillbedjandet, vilka dock skilde sig från dem, som lydde under Citeaux. Det ständiga tillbedjandets orden är icke mycket gammal och går icke' mer än två hundra år tillbaka i tiden. År 1649 blev det heliga sa... 653378 proofread-page text/x-wiki dzrb84qtp1xw4md4fozb3vvcl0eq6v3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/211 104 223016 653379 2026-06-18T15:58:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 503 — tes dem icke kunna avtvås annat än ett ständigt tillbedjande i något nunnekloster. Bägge skänkte därför betydande summor, den ena 1652, den andra 1653, till en benediktinernunna, moder Catlierine de Bar, kallad »av det heli­ ga sakramentet», för att i denna fromma avsikt grundlägga ett kloster av den helige Benedictus' orden. Den första tillåtelsen till klostrets grun­ dande gavs moder Catherine de Bar av herr de Metz, abbot av Saint-Germain... 653379 proofread-page text/x-wiki ao0biqsfqsbgf8rhpgbi8iz75zkp2jp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/212 104 223017 653380 2026-06-18T15:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 504 — sette för de av fruarna de Boucs och de Chåteauxvieux skänkta medlen. Denna orden blandade sig, som man ser, icke alls med benediktinernunnorna av Citeaux. Den lydde under abboten av Saint-Germain des Prés på samma sätt, som nunnorna av det heliga hjär­ tat lydde under jesuitergeneralen ocl i barmhärtiglietssystrarna under lazaristernas general. Den skillde sig likaledes helt ocli hållet från bernardinernunnorna i Petit-Picpus, vilket klos­ te... 653380 proofread-page text/x-wiki leo8m8vfy5yjbq6mok24fikzle6g1d1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/214 104 223018 653381 2026-06-18T15:59:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 506 — att den väcker fasa. Kallelsen för klosterlivet ryggar tillbaka, orden rekryterar sig icke mera. År 1845 gåvo sig ännu några till lajsystrar, men inga till egentliga nunnor. För fyrtio år sedan voro nunnorna nära ett hundra. För femton år sedan voro de icke mer än tjugoåtta. Huru mån­ ga äro de i denna stund? Är 1S47 var priorinnan ung, ett tecken till att kretsen, inom vilken hon kunde väljas, hade krympt ihop. Hon var icke fyrtio år. 1 sa...' 653381 proofread-page text/x-wiki 4spt8kd4mfi2ew6zs3caxtmc8ro18vu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/215 104 223019 653382 2026-06-18T15:59:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 507 — Vi ha icke kunnat gå förbi denna utomordentli­ ga, så föga kända, så i dunkel höljda boning utan att inträda där och taga med oss dem, som följa oss och som lyssna på vår, kanhända för en och annan gagnelig berättelse om Jean Valjeans sorg­ liga öde. Vi ha trängt in i detta samfund, så upp­ fyllt av dessa åldriga religionsbruk, vilka nu före­ falla så nya. Det är den stängda örtagården. Hortus conclusu s. Vi ha talat utförligt om...' 653382 proofread-page text/x-wiki ilk9jdo2nj7zd1d9twsx1nu07ky9o5k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/216 104 223020 653383 2026-06-18T15:59:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 508 — giösa idén en kris. Man glömmer vissa saker, och däri gör man väl, så framt man, medan man glömmer ett, i stället lär sig ett annat. Intet tomlum får finnas i människohjärtat. Åtskilligt rivcs ned, och det är gott, att så sker, men på det vill­ koret, att något nytt bygges upp i stället. Må vi, under väntan därpå, studera de saker, som icke längre finnas till! Det är nödvändigt att känna dem, vore det också endast för att und­...' 653383 proofread-page text/x-wiki j7d4f8280lc16sll6s5ma8nwr3u0j83 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/218 104 223021 653384 2026-06-18T16:00:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 510 — ningar och till och med vår förtrytelse, säga, att så ofta vi hos människan träffa på det oändliga, det må vara väl eller illa uppfattat, känna vi oss intagna av vördnad. Det finns i synagogan, i moskéen, i pagoden, i wigwamen en vederstygg­ lig sida, som vi fördöma, och en upphöjd sida, som vi vörda. Vilket ämne till betraktelser för tanken och till drömmande utan gräns! Det är återkastningen av de strålar, som från Gud falla på m...' 653384 proofread-page text/x-wiki cswaru6np54zrzekxc1jqkm7i5soagc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/220 104 223022 653385 2026-06-18T16:00:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 512 — ligt av alla de skäl, som gjorde det gagneligt un­ der dess skede av renhet. Det instängda klosterlivet har haft sin tid. Nyt­ tiga för den moderna civilisationens första upp­ fostran, ha klostren varit hinderliga för dess till­ växt ocliäro skadliga för dess utveckling. Betrak­ tade som bildningsanstalter ocli bildniiigsformer för människan vore klostren goda i det tionde år­ hundradet, tvivel underkastade i det femtonde ocli äro avskyv...' 653385 proofread-page text/x-wiki lc1w40ffev4lq51vi2h2a9rhrm5al17 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/221 104 223023 653386 2026-06-18T16:00:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 513 — uppfyllt av det mörker, som utströmmar från dö­ den. Det spanska klostret är i synnerhet gravlikt. Där resa sig i dunklet, under töckniga valv, under domar, oredigt förlorande sig i mörkret, altaren, massiva som den babelska tornbyggnaden och höga som katedraler. Där hänga vid kedjor i det ändlösa dunklet ofantliga, vita krucifix. Där pa­ radera på kors av ebenholtz stora nakna kristus­ bilder av elfenben, mer än blodiga, ty de bada i bl...' 653386 proofread-page text/x-wiki 28gdpp9gdgag5eiykg6lr7b9guc9jhe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/222 104 223024 653387 2026-06-18T16:00:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 514 — brudar, spöken, som tro sig vara serafer. Dessa kvinnor, tänka de något? Nej. Vilja de något? Nej. Älska de? Nej. Leva de? Nej. Deras nen-er ha förvandlats till ben, deras ben till ste­ nar. Deras nunnedok är vävt av nattens mörker. Deras andhämtning under doket liknar närmast, tycker man, dödens hemska andedräkt. Abbedis­ san, en mänsklig vålnad, inviger dem till helighet och bävan. Det obefläckade är där, men grymt. Sådana äro de gaml...' 653387 proofread-page text/x-wiki algnfmv9c8num6i5ni671phzdprh1tx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/223 104 223025 653388 2026-06-18T16:00:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 515 — taninna, som hade den korsfäste till sultan. En blick utom dessa murar var en otrohet. Klostrets in pac e fyllde lädersäckens plats. Det, som man i österlandet kastade i havet, myllade man ned i jorden i västerlandet. På båda hållen vre­ do kvinnor sina händer. Böljan på det förra hål­ let, graven på det senare. Där dränktes de, här begrovos de. Förfärliga parallelism! I vår tid ha försvararna av det förflutna, då de icke kunna förne...' 653388 proofread-page text/x-wiki 6t5b8quren4el79trxkhss3vbjwdcb0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/224 104 223026 653389 2026-06-18T16:01:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 516 — bort, och de sätta sig på tvären. Författaren till denna bok har nära tre mil från Bruxelles med egna ögon sett ett stycke av medeltiden, lätt till­ gängligt för hela världen. Han har vid abbedisseklostret Villers, mitt på den äng, som fordom var klostrets gård, sett öppningen till oblietterna och vid stranden av Dyle fyra fängelsehålor av sten, till hälften under jorden, till hälften under vattnet. Det var de så kallade in pa c e. Var o...' 653389 proofread-page text/x-wiki ex98xkaoik4r8a2uy1a1hnecc6cx8ml Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/225 104 223027 653390 2026-06-18T16:01:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 517 — ser det. Man vidrör det. Dessa in p a c e, dessa fängelsehålor, dessa dörrhakar, dessa hals­ järn, denna högt sittande fönsterglugg, strax ne­ danför vilken floden rinner, denna stenlåda, be­ täckt med ett granitlock, liksom en grav, med den skillnaden, att den döde här var en levande, detta golv, som utgöres av gyttja, denna latringrop, dessa murar, från vilka fukten rinner, — sådana frasmakare! Victor llugo V 15' 653390 proofread-page text/x-wiki gi4sil7donx4be40sp6z61r7w287ken Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/227 104 223028 653391 2026-06-18T16:01:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 519 — själar. Lägg sedan de personliga lidandena till den nationella förnedringen, och vem ni än är, skall ni känna en rysning för munkkåpan och do­ ket, dessa båda svepdukar av mänsklig uppfin­ ning. Och likväl, i trots av filosofien och i trots av framåtskridandet, fortfar ännu på vissa punkter och på vissa orter klosterandan mitt i det nitton­ de århundradet, och väcker ett besynnerligt aske­ tiskt återfall i detta ögonblick den civi...' 653391 proofread-page text/x-wiki 3vk3zgbs79j7cuib5kjvq5idwdbtuh8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/228 104 223029 653392 2026-06-18T16:01:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 520 — men. Jag har älskat er, säger liket. Jag har ci­ viliserat er, säger klostret. På allt detta finns blott ett enda svar: Fordom. Att drömma om att kunna obegränsat förlänga tillvaron av det, som är dött, och att kunna styra människorna genom att balsamera detta döda, att vilja rusta upp de förfallna dogmerna, att omför­ gylla helgonskrinen, att omrappa klostren, att på nytt inviga relikskrinen, att feja upp vidskepelser­ na, att giva ny näri...' 653392 proofread-page text/x-wiki 11qtrq9r1yjv3dxn6cklrgx1r0b9bjb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/229 104 223030 653393 2026-06-18T16:01:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 521 — la. Den utövades av deras haruspices. De ingnedo en svart kviga med krita och sade sedan: Hon är vit. Bos cretatu s. Vad oss beträffar, så hysa vi där ocli var akt­ ning för och äro allestädes skonsamma mot det förflutna, blott det samtycker till att vara dött. Om det vill vara levande, så anfalla vi det och försöka döda det. Vidskepelsen, froinleriet, skenheligheten, för­ domarna, dessa spöken, äro, så spöken de äro, likväl seglivade....' 653393 proofread-page text/x-wiki thhnrr1dlv7rga02k9vmqizw9hmd4n9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/230 104 223031 653394 2026-06-18T16:01:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 522 — jaga en anakronism, endast låta honom ihop och uppgiva det årtusende han tillhör. stava Men vi befinna oss icke i vanliga tider. Låt oss kämpa. Låt oss kämpa, men låt oss även visa utskillning. Sanningen har det egna med sig, att den aldrig överdriver. Varför skulle den beliöva över­ driva? Det finns åtskilligt, som måste förstöras, men det finns ock åtskilligt, som blott behöver belysas och betraktas. 'ilken styrka ligger icke i en...' 653394 proofread-page text/x-wiki l5zwt3xkv7ss5tmku3nl37zou3ou174 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/231 104 223032 653395 2026-06-18T16:02:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 523 — basilianer, marabuter, talapoiner och dervisjer hastigt föröka sig till en vimlande ohyra. Detta oaktat står den religiösa frågan kvar. Denna fråga har vissa hemlighetsfulla, nästan fruktansvärda sidor. Må det tillåtas oss att be­ trakta dem med fast blick!' 653395 proofread-page text/x-wiki qboemux4twiqelayfispn2sftcsh00a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/233 104 223033 653396 2026-06-18T16:02:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 525 — gör den, som förut var rik, sig själv fattig. Vad han äger giver han åt alla. Den, som förut var, vad man kallar ädling, adelsman och hög herre, blir jämlike med den, som förut var bonde. Cel­ len är lika för alla. Alla underkasta sig samma tonsur, bära samma slags kåpa, äta samma slags grova bröd, sova på samma slags halm, dö på samma slags askbeströdda bädd. Samma slags på­ se på ryggen, samma slags rep omkring livet. Om det är st...' 653396 proofread-page text/x-wiki e89csbduqa8j35ebrhkac1m8kn2irse Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/234 104 223034 653397 2026-06-18T16:02:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 526 — för att jag skall göra behörigt avseende därvid. Härav kommer det sig, att jag i den föregående boken har talat i aktningsfull ton om ett kloster. Om medeltiden och Asien lämnas å sido, oin den historiska och politiska frågan hålles öppen, oin saken betraktas från den rent filosofiska synpunk­ ten, skild från den kämpande polemikens krav och med villkor, att klostret är alldeles frivilligt och icke innesluter någon mot hans samtycke, så sk...' 653397 proofread-page text/x-wiki ku9rkv158iwypl3osbioec00cpzipon Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/235 104 223035 653398 2026-06-18T16:02:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 527 — Jo. Vad då? De betrakta dunklet, de ligga på knä och de knäppa ihop händerna. Vad betyder detta?' 653398 proofread-page text/x-wiki nmuy7bw3cdv7rg692y6gv5kvzxw5pa9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/237 104 223036 653399 2026-06-18T16:03:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 529 — ställda det ena över det andra? Är icke det an­ dra oändliga, för att så säga, liggande under det första? Är det icke en spegel, en reflex, ett eko därav, ett bottenlöst djup, koncentriskt med ett annat bottenlöst djup? Är även detta andra oänd­ liga begåvat med förnuft? Tänker det? Älskar det? Vill det? Om de två oändliga äro begåva­ de med förnuft, så har vart och ett av dem en viljeprincip, och det finns ett jag i det oändliga...' 653399 proofread-page text/x-wiki lhk1dpyhr5tcfq402wosla2g4s7dudh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/238 104 223037 653400 2026-06-18T16:03:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 530 — statiska utstrålningar från själen? Till dunklet, det vill säga till ljuset. Demokratiens storliet ligger just däri, att den icke bestrider något och icke förnekar något av det mänskliga. Jämte människans rätt, åtminsto­ ne på sidan därav, har den plats för själens rätt. Att krossa fanatismen ocl i vörda det oändliga, sådan är lagen. Låt oss icke inskränka oss till att knäfalla under skapelsens träd och betrakta dess omätliga, stj...' 653400 proofread-page text/x-wiki ptrlkcyh7kpzw0c6v9wcismwuh59954 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/240 104 223038 653401 2026-06-18T16:03:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 532 — Som man vet, finns det gudsförnekare med ly­ sande gåvor och kraft. Dessa, som i själva sin kraft återföras till det sanna, äro i själva verket icke riktigt säkra på att vara gudsförnekare. Det är hos dem knappt annat än en definltionssak, ocli i alla fall, om de än icke själva tro på Gud, så t)evisa de dock såsom stora snillen Guds tillvaro. Vi hälsa hos dem filosoferna, under det vi obe­ vekligt giva deras filosofi dess rätta namn. Lå...' 653401 proofread-page text/x-wiki sc5679u6jfricme7d7v5fpondjntb3r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/241 104 223039 653402 2026-06-18T16:03:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 533 — antager, vara svårare att kunna medgiva än en vilja lios världsaltet, ehuru en sådan förnekas av samma skola. Att förneka viljan hos det oändliga, det vill sä­ ga Gud, låter sig icke göra på annat villkor än att förneka det oändliga. Detta ha vi bevisat. Förnekandet av det oändliga leder rakt till ni­ hilismen eller frånvaron av all tro. Allt blir »ett tankefoster». Med nihilismen är ingen diskussion möjlig, ty den logiske nihilisten b...' 653402 proofread-page text/x-wiki 69j9tmifaf1tjfs32gafhs1c9ebdsl6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/242 104 223040 653403 2026-06-18T16:03:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 534 — Det gives icke något intet. Noll finns icke. Allt är någonting. Ingenting är ingenting. Att se och att visa, icke ens detta är tillräck­ ligt. Filosofien bör vara en kraft. Den bör Iia till strävan och verkan att förbättra människan. Sokrates bör ingå i Adam och frambringa Mareus Aurelius, med andra ord låta vishetsmänniskan framgå ur sällhetsmänniskan, förvandla Eden till Aristoteles filosofiska skola. Vetenskapen bör vara ett hjärtsty...' 653403 proofread-page text/x-wiki gxsmta9nzwnway10zk9w2l09j314lvn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/243 104 223041 653404 2026-06-18T16:03:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 535 — nattvard. Det är på detta villkor, som den uppliör att vara en ofruktbar kärlek till vetandet, för att bli det enda ocli förnämsta sättet för mänskliglietens återförening, och som den från filosofi blir iippliöjd till religion. Filosofien får icke vara en utbyggnad på mys­ teriet, för att hon därifrån skall kunna efter be­ hag betrakta detta, utan annat resultat än att vara bekväm för nyfikenheten. I det vi till ett annat tillfälle u...' 653404 proofread-page text/x-wiki rqc4vodn8jtcbpgtjrc5o3w9yupq7ty Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/245 104 223042 653405 2026-06-18T16:03:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 537 — ligheten, medlet självuppoffringen. Klostret är den liögsta själviskliet med den högsta självför­ sakelse till påföljd. Att avsäga sig makten för att få härska synes vara munkväsendets valspråk. 1 klostret lider man för att njuta. Man drager cn växel på döden. Man växlar till sig det him­ melska ljuset mot natt på jorden, l klostret mot­ tager man helvetet i förskott på himmelrikets ar­ vedel. Att ikläda sig doket eller munkkåpan...' 653405 proofread-page text/x-wiki orke56pbzjpfsjhld4kn3a3kq0vgdll Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/247 104 223043 653406 2026-06-18T16:04:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 539 — I våra ögon äro klosterinvånarna icke sysslo­ lösa och eremiterna inga lättingar. Att tänka på Dunklet är en allvarlig sysselsätt­ ning. Utan att avpruta något på vad vi förut yttrat, tro vi, att en ständig hågkomst av graven höves de levande, l denna punkt äro prästen och filo­ sofen ens. Man måste d ö. Abboten i La Trappe*) ger Horatius gensvar. Att i sitt liv låta graven i viss mån vara när­ varande, detta är den vises lag, och...' 653406 proofread-page text/x-wiki 7dlhzvm8oiwad6e2hu0mn5uccvez9if Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/248 104 223044 653407 2026-06-18T16:04:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 540 — än det, som dessa själar föreha. Och vi tillägga: Måhända finns icke heller något nyttigare. Det behöves nog de, som alltid bedja för dem, som aldrig bedja. För oss beror hela frågan pä det mått av tanke, som blandar sig i bönen. Leibniz, som beder, är någonting stort, Voltaire, som tillbeder, är någonting skönt. D e o e r exit Voltair e. Vi äro för religionen emot religionerna. Vi tillhöra dem, som tro på det ömkliga i bö­ nerna, me...' 653407 proofread-page text/x-wiki 5g0st6wfb90w5tbebrcbt3kkp8boeoi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/249 104 223045 653408 2026-06-18T16:04:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 541 — värd, som frivilligt försakar världen. Klosterlivet är cn sådan försakelse. En uppoffring, som leder till något oriktigt, är icke desto mindre en upp­ offring. Att göra en hårt tryckande villfarelse till sin plikt, detta har sin storhet. Om man betraktar klostret i ocli för sig och ur ideel synpunkt, och om man vänder sanningen på alla sidor för att oväldigt och uttömmande skåda den från alla håll, så äger klostret, framför allt nu...' 653408 proofread-page text/x-wiki jz5o2dq0xxtnjxdxk7gb4k7t2hsb9pe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/250 104 223046 653409 2026-06-18T16:04:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blandar sig med dödens matta stråle. Det är gravens halvskugga. Vad oss beträffar, som icke tro vad dessa kvin­ nor tro, men som i likhet med dem leva genom tron, så ha vi aldrig utan ett slags andäktig octi ömmande fasa, aldrig utan ett visst avundsamt medlidande kunnat betrakta dessa uppoffrande, darrande och förtröstansfulla varelser, dessa öd­ mjuka och vördnadsbjudande själar, som våga leva vid själva gränsen av mysteriet, bidande mel­ lan vä... 653409 proofread-page text/x-wiki ohs007rrwxszse6gy10hyaxwvdqeuj9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/252 104 223047 653410 2026-06-18T16:04:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 544 — Sedan Cosette blivit förd till sängs, hade Jean Valjean ocliFauchelevcnt, såsom man sett, intagit kvällsvard, bestående av ett glas vin ocl ien bit ost, framför en skön, flammande brasa. Däref­ ter hade de, eftersom den enda säng, som fanns i kyffet, var upplagen av Cosette, kastat sig på var sin halmkärve. Innan Jean Valjean tillslöt ögonen, hade han sagt: — Hädanefter måste jag stanna kvar här. Dessa ord hade hela natten dansat omkring i...' 653410 proofread-page text/x-wiki n0m7c6u2uone948rh45sp0a575sqnkn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/253 104 223048 653411 2026-06-18T16:05:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 545 — upptäckt där, ett uppenbart brott, och Jean Valjean hade då blott ett steg från klostret till fän­ gelset. Det säkraste, ty om han lyckades att bli mottagen oclifå stanna kvar, vem skulle väl komma oclisöka honom där? Att bo på ett omöj­ ligt ställe, just däri låge räddningen. Fauchelcvent å sin sida bråkade ock sin hjärna. Han började med att tillstå för sig själv, att han ingenting begrep av alltsammans. Huru kunde herr Madeleine b...' 653411 proofread-page text/x-wiki ahqad6ychdw5dih2et617xl9ci3qet9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/254 104 223049 653412 2026-06-18T16:05:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mästaren kunna sluta till, att herr Madeleine san­ nolikt gjort bankrutt till följd av de hårda tiderna, och att han vore förföljd av sina fordringsägare, eller ock att han var farligt invecklad i någon po­ litisk affär och att han dolde sig, vilket ingalunda misshagade Fauclielevent, som, likt en män^d bönder i norra Frankrike, hyste en gammal tillgi­ venhet för bonaparlismen. För att dölja sig hade väl herr Madeleine valt klostret till tillflyktsort... 653412 proofread-page text/x-wiki nm5qcr9b3c9w635mzl8ntm3skw6ji9q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/255 104 223050 653413 2026-06-18T16:05:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 547 — att krypa under kärran för att draga fram mig. Och han beslöt sig för att rädda herr Madeleine. Han gjorde sig icke desto mindre åtskilliga frå­ gor ocligav sig åtskilliga svar: Efter vad han gjort för mig, borde jag månne rädda honom, även om lian skulle vara en tjuv? Ja, i alla fall. Och om han vore en mördare, borde jag ändock rädda honom? Ja, i alla fall. Men efter som han är ett helgon, skall jag månne rädda honom? Ja, i alla tall....' 653413 proofread-page text/x-wiki on7yrfe5idj50l5hah1btb1updma4s9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/256 104 223051 653414 2026-06-18T16:05:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 54S — handling att utföra, kastade sig däröver likt en man, vilken i sin dödsstund finge uti sin hand ett glas gott vin, som han aldrig förr smakat, ocli be­ gärligt tömde det. Det kan tilläggas, att den luft, som han redan under flera år inandats där i klost­ ret, hade utrotat själviskheten lios honom ocli slutligen gjort det till ett behov för lionom att få utföra en eller annan god gärning. Han fattade alltså sitt beslut: att uppoffra sig för...' 653414 proofread-page text/x-wiki sec8ayjkuphbjtlkw3st3pwfra9l0ho Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/12 104 223052 653415 2026-06-18T16:48:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653415 proofread-page text/x-wiki 4mtbn1t0yco7r7z8m6z0b2k5r8ghss0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/23 104 223053 653418 2026-06-18T16:53:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653418 proofread-page text/x-wiki asqwkbe04wlqlrmv7tec032cm0zy5kb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/44 104 223054 653422 2026-06-18T17:03:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653422 proofread-page text/x-wiki pp9ialziqopu22tvo3nljsirbnurm0s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/53 104 223055 653423 2026-06-18T17:05:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653423 proofread-page text/x-wiki 0ezolaxf9eav3gjzuxmp11ifj9nnv42 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/58 104 223056 653424 2026-06-18T17:07:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653424 proofread-page text/x-wiki lz7qkexvqzl29tf8dhydpi4ns2c2zjt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/75 104 223057 653425 2026-06-18T17:10:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653425 proofread-page text/x-wiki 91sr21t3889i4ntq2m7r9w3jhm09gdd 653426 653425 2026-06-18T17:11:19Z Jonatanskogsfors 17420 653426 proofread-page text/x-wiki asdb717em3jtja7fo9hnqz05q4lxgd3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/79 104 223058 653427 2026-06-18T17:13:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653427 proofread-page text/x-wiki k4ocpnecuiff8wenjgzitwk31jnokps Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/86 104 223059 653428 2026-06-18T17:14:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653428 proofread-page text/x-wiki mq60l2ren52jldq7ywfmaaselco7a35 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/92 104 223060 653429 2026-06-18T17:16:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653429 proofread-page text/x-wiki 9z8am311yg365i4jbym56smlzupjpcf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/100 104 223061 653430 2026-06-18T17:18:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h4 align="center"> VI. <br /> Begynnelsen av en gåta. </h4> Jean Valjean befann sig i ett slags trädgård, som var mycket vidsträckt och hade ett besynner­ligt utseende. Det var en av dessa dystra träd­gårdar, som tyckas gjorda för att betraktas om vintern och nattetid. Den var avlång till formen, med en allé av stora popplar i bakgrunden, täm­ligen höga trädgrupper i hörnen och en öppen plan i mitten, där man såg ett mycket stort, en­ staka träd, n...' 653430 proofread-page text/x-wiki p6110tc4qeozsplggpknngm2pm8bxlc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf/106 104 223062 653434 2026-06-18T17:26:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 653434 proofread-page text/x-wiki 2c2e9klfemh7tjyazarzm0hc7bdg6a2 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/237 104 223063 653436 2026-06-18T19:28:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653436 proofread-page text/x-wiki dgvr8okhep8t8faznuwaxikklobzg9f Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/238 104 223064 653437 2026-06-18T19:32:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653437 proofread-page text/x-wiki srh4xg0rzz3yaooa0j9xvly6bhdlb9f Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/239 104 223065 653438 2026-06-18T19:39:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653438 proofread-page text/x-wiki 3fxqvwdcwynxr3ax9oiofugawwig6cz Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/240 104 223066 653439 2026-06-18T19:41:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653439 proofread-page text/x-wiki 9jlf83r80azm2ehpcoml03jj5bywomw Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/241 104 223067 653440 2026-06-18T19:47:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653440 proofread-page text/x-wiki j2m0oj96y177tliqqkj4mr8urvllkor Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/242 104 223068 653441 2026-06-18T19:49:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653441 proofread-page text/x-wiki 1ojjm9e4qmjvbz4nz7ijjvz341hbivm Boken om San Michele/Kapitel 19 0 223069 653442 2026-06-18T19:52:59Z Thuresson 20 Kap 19 653442 wikitext text/x-wiki mpt184l4juvdiz0pst0drsx40tzsf5t Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/23 104 223070 653443 2026-06-18T20:19:49Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653443 proofread-page text/x-wiki e7jrfpg0lom3rv424u9r3xlhdfqocv7 Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/24 104 223071 653444 2026-06-18T20:25:21Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653444 proofread-page text/x-wiki 8pmil628plauqnwcsurd2gbtn9v87ec Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/25 104 223072 653445 2026-06-18T20:26:52Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653445 proofread-page text/x-wiki 6u7010vs84owgjcban9lc1e24l76a8v Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem/Inledning 0 223073 653446 2026-06-18T20:30:26Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf" from=19 to=25 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem|Inledning]]' 653446 wikitext text/x-wiki nw4xdvpqdttqf05xpy5b7s0q9ya2mm3 Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/26 104 223074 653447 2026-06-18T20:38:42Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653447 proofread-page text/x-wiki jv57avjfrxf43ejq9458f74utu589ea Index:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/styles.css 108 223075 653448 2026-06-18T20:40:10Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med 'blockquote { margin-left: 0; margin-right: 0; border-left: none; padding: 0; font-size: 90%; }' 653448 sanitized-css text/css m9awkg3dc9ciory8pudf8hionys6sxy 653449 653448 2026-06-18T20:41:06Z Belteshassar 7194 653449 sanitized-css text/css nhcwzsq8mi38jyo1kxca44ubhysx53h Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/27 104 223076 653451 2026-06-18T20:47:56Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653451 proofread-page text/x-wiki kw39azsxx9w13mazocjf7jmz5m6kqym 653452 653451 2026-06-18T20:49:18Z Belteshassar 7194 653452 proofread-page text/x-wiki 0ofd48tuiqpexr5ky8nnrobmj4uoiat Sida:Arbetarbostadsbolaget Stockholms arbetarehem - dess förhistoria och utveckling.pdf/28 104 223077 653453 2026-06-18T20:57:52Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 653453 proofread-page text/x-wiki 1l21u4rp0se7lobf73bq48a8terhjb1 Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/114 104 223078 653454 2026-06-18T21:42:03Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 653454 proofread-page text/x-wiki szc8pe4e7xyaoxo0rgn0qva8aqilqna Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/352 104 223079 653464 2026-06-19T07:35:06Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653464 proofread-page text/x-wiki 758zclmdkk17t750vqsvqmab49n6frz Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/487 104 223080 653465 2026-06-19T08:26:38Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653465 proofread-page text/x-wiki m2bs30m7npapq4hxy7koz25eo82xvlj